den 16 november

Interpellation

2010/11:64 Sjöfartens spelregler

av Sven-Erik Bucht (S)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Hösten 2008 beslutade Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om skärpta gränsvärden för svavel i marint bränsle både på global nivå och inom så kallade svavelkontrollområden. Dit hör bland annat Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. De nya reglerna innebär att svavelhalten i de fartygsbränslen som används i svavelkontrollområden år 2015 kommer att sänkas till 0,1 viktprocent svavel. På global nivå kommer högsta tillåtna svavelhalt i marint bränsle från 2020 att sänkas till 0,5 viktprocent. Beslutet innebär att olika regler kommer att gälla i olika delar av Europa.

För sjöfart blir det ett mycket kostnadsdrivande regelverk om svavelhalt i bränsle som nu införs. Beräkningar från Sjöfartsverket och dess motsvarighet i Finland visar att kostnaderna för sjötransporter kommer att öka med 20–50 procent, beroende på typ av gods.

Svensk industri och särskilt den tunga basindustrin efter Norrlandskusten har stort behov av fungerande och kostnadseffektiva sjötransporter. Så är även fallet för industrin längs den finska kusten. Möjligheterna och problemen för den tunga industrin i de två nordiska länderna är likartade när det gäller sjötransporter.

EU:s transportministrar samlades den 16 september 2010 till ett inofficiellt möte i Antwerpen. Vid mötet behandlades sjöfartens roll i trafiksystemen. Vid diskussionerna framfördes också en oro över hur IMO:s skärpta svavelbestämmelser inverkar på verksamhetsförutsättningarna inom närsjöfarten. Ett flertal ministrar uttryckte sin oro över hur bestämmelserna inverkar på kostnaderna.

Finlands trafikminister Anu Vehviläinen krävde i sitt inlägg att kommissionen snarast bör göra ett sammandrag av resultaten i de utredningar som redan gjorts av bestämmelsernas inverkan. ”Då vi fått kommissionens analys bör transportministrarna återkomma till frågan och dra sina slutsatser. Personligen är jag redo att överväga att skjuta på tidtabellen om analyserna visar att näringslivet drabbas av betydande svårigheter”, konstaterade Vehviläinen.

Ett annat hot för sjöfarten är isbrytarverksamheten, då förslag finns om att omfördela kostnaderna till förfång för sjötransporterna längs Norrlandskusten. Just nu råder det en stor osäkerhet om hur dessa mycket kostnadsdrivande regelverk och förslag ska hanteras såväl nationellt som internationellt.

Detta är djupt oroande och inte på något sätt tillfredsställande spelregler för sjöfart eller bra planeringsförutsättningar för den tunga industrin. Utan långsiktiga spelregler riskerar investeringar i industrin att skjutas på framtiden eller till och med helt utebli.

Mina frågor till statsrådet är:

Vilka initiativ avser statsrådet att ta i dessa frågor?

Ser statsrådet risker med att konkurrensen snedvrids med förslaget, och avser statsrådet att vidta några åtgärder?

Ser statsrådet några risker att transporter flyttas från sjöfart till landbaserade transporter, och avser statsrådet att ta något initiativ?