Interpellation
2010/11:429
Miljöbalkens ändamålsenlighet
av Sven-Erik
Österberg (S)
till miljöminister Andreas Carlgren (C)
Sedan miljöbalken kom finns det en heltäckande
lagstiftning som ser till att ge en god balans mellan nödvändig verksamhet och
miljöhänsyn. Ur den enskilde verksamhetsutövarens synvinkel ska miljöbalken
skapa förutsättningar för en integrerad tillämpning av miljölagstiftningen,
vilket i princip innebär att tillstånd för miljöfarlig verksamhet ska prövas i
ett sammanhang, allt enligt propositionen som föregick lagstiftningen.
I praktiken fungerar det dock på ett annat sätt.
För verksamhetsutövare som vill utvidga sin verksamhet innebär det att det
ställs krav på att hela verksamheten, även den tidigare tillståndsprövade, ska
ingå i den nya prövningen. På så sätt både fördyras och försenas prövningen och
verksamhetsutövare ges incitament att hitta lösningar, ofta sämre, inom givna
tillstånd i stället för att söka nya. Ett aktuellt exempel är att när LKAB vill
utvidga verksamheten i Svappavaara så överklagas detta av Naturvårdsverket med
hänvisning till att just hela verksamheten ska prövas.
Orsaken är bland annat att domstolspraxis i mål
rörande miljöbalken har landat i en annan tolkning av lagtexten än den jag
gjort och tror att riksdagen avsåg. Detta kan och ska vi inte ifrågasätta.
Domstolarna ska självständigt tolka lagarna. Men när tolkningen av lagen visar
att den inte är utformad så att den når önskade syften kan det vara dags att
överväga en lagändring, vilket i allra högsta grad är en fråga för regering och
riksdag.
Jag vill därför fråga miljöministern dels om han
förbereder något lagförslag med anledning av den problematik som tas upp i min
interpellation, dels om han avser att vidta några andra åtgärder med anledning
av situationen.