den 20 maj

Interpellation

2010/11:425 Invandrade kvinnors situation på arbetsmarknaden

av Amineh Kakabaveh (V)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Det är inte någon nyhet att det är svårare för utrikesfödda personer att ta sig in på arbetsmarknaden än för personer som är födda i Sverige. Studier har också visat att de utrikesfödda som har jobb har sämre karriärmöjligheter, osäkrare anställningar och lägre lön än inrikesfödda. Allra svårast att ta sig in på arbetsmarknaden är det för vissa grupper av invandrade kvinnor. Till exempel har kvinnor födda i Afrika en förvärvsfrekvens på 38,1 procent jämfört med kvinnor födda i Sverige, som har en förvärvsfrekvens på 78,1 procent (2009, RUT:s pm dnr 2011:581).

6,9 procent av de inrikesfödda kvinnorna var arbetslösa 2009 jämfört med 22,8 procent av de kvinnor som varit i Sverige i fem till nio år och 15,1 procent av de kvinnor som varit i Sverige i tio till nitton år (RUT:s pm dnr 2011:581). Högst sysselsättningsgrad har personer från Norden, Sydamerika och EU, medan grupperna med lägst kommer från Asien och Afrika. Detta visar att möjligheten att få ett arbete inte bara beror på vistelsetiden i Sverige utan även på etniskt ursprung.

Konsekvensen av att vissa grupper av invandrade kvinnor har så svårt att komma in på arbetsmarknaden blir ekonomisk utsatthet. 43,6 procent av kvinnorna födda utanför Europa befann sig 2009 i de två lägsta inkomstskikten jämfört med 20,3 procent av de inrikesfödda kvinnorna. Motsvarande siffror för männen är 33,8 procent av männen födda utanför Europa jämfört med 15 procent av de inrikesfödda männen (RUT:s pm dnr 2011:581).

Föräldrarnas fattigdom drabbar barnen. Barn till ensamstående föräldrar, varav majoriteten är kvinnor, med utländsk bakgrund är dubbelt utsatta. Enligt Rädda Barnen lever nästan hälften (49 procent) av barnen i den gruppen i fattigdom.

Problemen är kända sedan länge men frågan är vad som görs åt dem. Klyftorna mellan inrikesfödda och vissa grupper av utrikesfödda kan inte tillåtas fortsätta öka om vill ha ett samhälle som håller ihop. Vissa grupper av invandrade kvinnor diskrimineras på grund av både sitt kön och sin etnicitet. Jag är djupt oroad över att regeringen inte vidtar fler åtgärder för att diskrimineringen av invandrade kvinnor på arbetsmarknaden ska minska.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att förbättra möjligheterna för invandrade kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden?

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att villkoren på de arbeten som invandrade kvinnor generellt har lättast att få ska bli bättre?

Avser arbetsmarknadsministern att se över situationen för invandrade kvinnor på arbetsmarknaden i en genomgripande utredning?