den 19 maj

Interpellation

2010/11:408 Regeringens opinionskampanj för mångkultur

av William Petzäll (SD)

till statsrådet Erik Ullenhag (FP)

I början av maj tog integrationsminister Erik Ullenhag initiativ till ett direktiv som syftar till att kartlägga och motverka vad man kallar ”främlingsfientliga” attityder. Enligt uttalande i medierna är en av orsakerna till utredningen Sverigedemokraternas valframgångar.

Att motverka fientlighet i alla dess former är ett viktigt och ett ständigt pågående arbete. Men inte sällan har kampanjer, likt den senaste iscensatta av Erik Ullenhag, haft en tydlig ideologisk slagsida och ofta tagit sig rent bisarra uttryck där man satt likhetstecken mellan ifrågasättande av den nuvarande invandrings- och integrationspolitiken och det ofta väldigt vagt definierade begreppet ”främlingsfientlighet”. Begreppet främlingsfientlighet används nästan uteslutande i syfte att brännmärka människor som har mage att inte lydigt rätta in sig i det politiskt korrekta ledet och med mössan i hand stå och tacka för allt fint vi svenskar fått av såväl er i Alliansen som mångkulturalister före er.

Kritik mot massinvandringspolitik och mångkulturalism har över huvud taget inga kopplingar till fientlighet, oavsett hur många fantasifulla epitet och nya ”fobier” man kan hitta på. Tvärtom så är Sverigedemokraternas kritik mot de senaste 30 årens vanskliga politik legio i andra europeiska länder och flera tunga politiska ledare har den senaste tiden öppet och tydligt börjat ta avstånd ifrån den mångkulturalistiska tanken, detta med samma argument som Sverigedemokraterna anför.

Det ligger oroväckande nära till hands att betrakta den aktuella utredningen som ännu en vinklad opinionskampanj som dragits i gång för att regeringen anser att en för stor del av svenska folket röstat på fel parti. Valet av Bengt Westerberg som utredare förstärker tyvärr denna bild. Partipolitiska kampanjer riktade till barn är inte värdiga en sund demokrati och denna utredning kommer heller inte att lösa några av de allvarliga och verkliga motsättningarna i samhället. Dessa motsättningar har sin grund i den under flera decennier förda splittringspolitiken och kan bara motverkas genom ett villkorslöst förkastande av mångkulturalismen.

Regeringen tycks tyvärr inte heller ha för avsikt att med denna utredning belysa eller uppmärksamma den utbredda etniskt motiverade fientlighet som svenskar får utstå, trots att denna fientlighet torde vara minst lika utbredd. Detta måste givetvis ses som väldigt nonchalant och närmast hånfullt mot de människor som varje dag drabbas av svenskfientligheten.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Erik Ullenhag:

Avser statsrådet att ta initiativ till att ändra utredningens omfattning för att motverka också svenskfientliga attityder?

Hur motiverar statsrådet valet av den person som ska leda utredningen?

Hur ställer sig statsrådet till uttalandena i medierna om att utredningen delvis motiveras av Sverigedemokraternas valframgångar?