den 19 maj

Interpellation

2010/11:405 Idrott för alla

av Berit Högman (S)

till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

I maj 2009 antog Sveriges riksdag mål för statens stöd till idrott. Mål och syfte med bidraget är att ge möjligheter för flickor och pojkar, kvinnor och män att motionera för att främja en god folkhälsa, att stödja en fri och självständig idrottsrörelse samt att ge flickor och pojkar, kvinnor och män positiva upplevelser av idrotten som underhållning. För detta anslås 1,7 miljarder kronor i budgeten.

Studerar vi verkligheten lite närmare så ser vi att antalet medlemmar i idrottsorganisationer inte ökar och att vissa siffror talar för att det blir alltmer satsning på de ”duktiga” och allt mindre på dem som ingår i begreppet breddidrott. Ser man på kommunernas investeringar i idrotten blir detta mönster alltmer tydligt. Inte minst gäller det med de krav som idrotten själv ställer på hur en arena ska vara beskaffad för exempelvis fotboll på elitnivå.

Detta talar för att målet att främja en god folkhälsa har hamnat i bakgrunden till förmån för det sistnämnda målet.

En annan tydlig trend är att avgifterna skjuter i höjden, vilket motverkar bredd, och att de föreningslösa ungdomarna får allt färre mötesplatser för både idrott och annan meningsfull fritidsverksamhet.

Jag vill därför fråga:

Vilket ansvar tar kultur- och idrottsministern för att målen med anslagen till idrotten följs upp och efterlevs?

Vilka initiativ är kultur- och idrottsministern beredd att ta för att vi i verkligheten ska ha idrott för alla?