den 12 maj

Interpellation

2010/11:376 Fyrstegsprincipen i EU

av Annika Lillemets (MP)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

I Sverige ska den så kallade fyrstegsprincipen ligga till grund för trafikplaneringen. Detta slås fast bland annat i regeringens direktiv till trafikverken inför framtagandet av Nationell plan för transporsystemet 2010–2021 och uttrycks så här i regeringens budgetproposition för 2011:

”En viktig utgångspunkt vid planering av transportinfrastruktur är att det förhållningssätt som den s.k. fyrstegsprincipen (stegvis prövning av möjliga åtgärder i transportsystemet) representerar ska vara lika självklart som att de transportpolitiska målen ska uppnås.”

Fyrstegsprincipen är ett sätt att lösa trafikproblem på ett ekonomiskt och resurseffektivt sätt. Den innebär att åtgärder som kan påverka transportbehovet och val av transportsätt ska prioriteras i första hand. I andra hand kommer åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur samt fordon och i tredje hand begränsade ombyggnadsåtgärder. I sista hand ska nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder genomföras.

Argumenten för att konsekvent tillämpa fyrstegsprincipen är många. Den står för sunt förnuft och främjar ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Ur ett miljöperspektiv är det alltid bättre om till exempel trängselproblem i stadsmiljö kan lösas genom klok samhällsplanering som minskar transportbehovet och att fler åker kollektivt, än att det byggs fler vägar som ökar de totala trafikvolymerna. Fyrstegsprincipen är också ett sätt att kanalisera finansiella resurser till de investeringar som verkligen behövs. Ur ett socialt perspektiv är det bra att människor inte tvingas resa i onödan på grund av dålig samhällsplanering, till exempel genom att tvingas ta bilen för att handla mat eller lämna och hämta barn på förskolan.

EU-kommissionen har gett ut en så kallad vitbok om transporter. Vitboken är kommissionens förslag om hur den framtida europeiska transportpolitiken ska utformas, med ett perspektiv ända fram till 2050. När trafikutskottet var på besök i Bryssel tidigare i vår, klargjorde ansvarige kommissionären Siim Kallas högste tjänsteman Henrik Hololei kommissionens ståndpunkt. ”Mobility is a human right”, hävdade Hololei. Han uttryckte en okritisk ambition att främja ökade transporter, inte minst flyg, oavsett om de är till nytta och glädje för människor eller tvärtom.

I vitboken konstateras att EU fram till 2050 överlag måste minska utsläppen av växthusgaser med 80–95 procent under nivåerna för 1990. Detta ska göras i syfte att begränsa den globala uppvärmningen till två grader. Ändå föreslår kommissionen att transportsektorn endast ska minska utsläppen med minst 60 procent – och räknar därtill med att utsläppen ska öka med 8 procent till 2030. Inga åtgärder för att minska behovet av transporter föreslås i vitboken och man slår uttryckligen fast att ”minskad rörlighet är inget alternativ”. Tvärtom ses ökade transporter som något gott i sig. Man skriver till exempel om en fördubbling av EU:s flygtrafik till 2050. Hoppet står helt till – nödvändig och önskvärd – teknikutveckling och effektivare användning av transporter. I vitboken sammanfattas kommissionens motstridiga ambitioner väl i en underrubrik: ”Ökade transporter och förbättrad rörlighet med 60 % utsläppsminskning som mål”.

Detta oroar mig och mot bakgrund av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Hur arbetar statsrådet för att fyrstegsprincipen ska få genomslag på EU-nivå?