den 4 november

Interpellation

2010/11:37 Nationellt samordnad luftburen ambulanssjukvård

av Gunilla Svantorp (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Den 28 juni 2007 tillkallades den särskilda utredaren Leni Björklund med uppdrag att utföra en översyn av den offentliga sektorns användning av helikopterresurser. Leni Björklund överlämnade betänkandet Helikoptern i samhällets tjänst (SOU 2008:129) i december 2008.

I utredningen finns ett delavsnitt som berör frågan om luftburen ambulanssjukvård, ett område som tidigare har varit föremål för utredning hela 58 (!) gånger.

Utredningen konstaterar bland annat att den luftburna ambulanssjukvården är svagt integrerad. Det finns ingen central samordning och endast 7 av 21 landsting har i dag en egen resurs. Det finns stora områden i Sverige i dag som inte täcks av nuvarande system. Ett sådant område är mitt eget län, Värmland, där det i dag saknas möjlighet till ambulanshelikopter för primäruppdrag, något som i förlängningen leder till en ojämlikt fördelad hälso- och sjukvård. Att ha tillgång till en luftburen ambulanssjukvård borde ju vara en nationell rättighet för att skapa den trygghet som behövs för invånarna oavsett var i landet man bor eller befinner sig.

Utredningen lämnar ett flertal åtgärdsförslag till regeringen.

Det är snart två år sedan utredningen överlämnades och mina frågor till socialministern är följande:

- Vilka åtgärder kommer socialministern att vidta för att tillse att den 59:e utredningens förslag nu går över i verkställighet?

- När avser socialministern att presentera en tidsplan och ett finansieringsförslag för att förverkliga utredningens intentioner om behovet av ett väl fungerande och integrerat system för luftburna ambulanstransporter som en viktig strategisk resurs för sjukvården?