den
4 november
Interpellation
2010/11:33
Biologisk mångfald och täkter
av Åsa Romson (MP)
till miljöminister Andreas Carlgren (C)
Under FN:s möte om biologisk mångfald i Nagoya
stred Sverige och miljöministern för starkare skydd av biologisk mångfald och en
uppgradering av biologiska värden för samhällets långsiktiga utveckling.
Samtidigt som konferensen pågick kom ett beslut från Högsta domstolen som är
ett hårt slag mot den biologiska mångfalden i Sverige. HD:s beslut avslutar
rättsprocessen som ger Nordkalk rätt att bryta kalksten inom unika naturmiljöer
på norra Gotland. Trots Naturvårdsverkets överklagande står Miljööverdomstolens
dom att ge tillstånd fast. Planerna på att i stället skydda de unika
naturlandskapen som nationalpark kommer nu troligen inte att bli av. Både
Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen har pekat på att Sveriges åtaganden
inom EU om skydd för den biologiska mångfalden hotas om kalkbrytning tillåts på
denna plats.
Det svenska regelverket satte tidigare stopp för
täkter om livsbetingelserna skulle försämras för skyddsvärda arter, men efter
en regeländring 2009 finns den stoppregeln, i miljöbalken 9 kap. 6 a §,
inte kvar. Enligt ministern och det som redovisades till riksdagen skulle denna
regeländring dock inte minska förutsättningarna för att bevara den biologiska
mångfalden. Det framstår efter utslaget i Bungemålet som felaktig information.
Bakgrunden i målet är att miljödomstolen i december
2008 avslog Nordkalks ansökan om tillstånd till täkt av kalksten (målnr M 1826-07).
Domstolen bedömde att risken för påverkan på omgivande bevarandeområden (Natura
2000) och vattentäkten Bästeträsk samt faran för hotade arter hindrade att
tillstånd kunde ges. Rätten konstaterade att lokaliseringen var olämplig
eftersom stora naturvärden stod på spel, naturvärden som för alltid skulle
förloras genom täcktverksamheten. Domstolen menade vidare att risken var stor
för att ändrade yt- och grundvattenförhållanden skulle påverka skyddade
områden, arter och Bästeträsk på ett sätt som hindrade tillstånd enligt
miljöbalken.
En viktig grund för miljödomstolens avgörande var
den så kallade stoppregeln om täkter i miljöbalkens 9 kap. 6 a §:
”Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra
livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i
övrigt hänsynskrävande.” När Nordkalk överklagade beslutet till
Miljööverdomstolen hänvisade man till en departementspromemoria som hade föreslagit
att just stoppregelen i 9 kap. 6 a § i miljöbalken skulle
avskaffas. Miljööverdomstolen gav sedan i oktober 2009 Nordkalk ett villkorat
tillstånd att inleda brytningen. Beslutet överklagades till Högsta domstolen,
som nu alltså beslutat att inte ta upp ärendet.
I propositionen (2008/09:144) föreslog regeringen
att stoppregeln skulle tas bort. Skälet var att regeln ansågs vara otydlig.
Regeringen skrev att ”vid lokaliseringsprövningen av en täktansökan ska
alltid naturvärdena på platsen beaktas och, om värdena har betydelse från
allmän synpunkt, skyddas så långt som möjligt”. Skydd av biologisk
mångfald och andra miljövärden skulle, enligt regeringen, även fortsättningsvis
vara lika starkt genom en rad andra bestämmelser i miljöbalken. Regeringen slog
följaktligen fast att ”ett borttagande av stoppregeln innebär därmed inte
att förutsättningarna för att bevara den biologiska mångfalden minskar”
(s. 14).
Nordkalks tillstånd på Gotland är såvitt bekant
första gången de nya bestämmelserna tillämpas. Vid ett seminarium på Gotland
sommaren 2010 uttryckte miljöminister Andreas Carlgren tvivel inför påståendet
att lagändringen skulle ge effekten att det aktuella kalkbrottet skulle
godkännas. Ministern lovade på seminariet att se över lagändringen om det
visade sig att den bäddade för att Nordkalks tillstånd skulle beviljas.
Genom HD:s fastställande av Miljööverdomstolens
dom har regeringens förslag om att slopa delar av 9 kap. 6 a § i
miljöbalken nu visat sig få konsekvenser som regeringen inte avsett, eller som
regeringen i alla fall till riksdagen redovisade som icke avsedda. Miljöbalkens
skydd för biologisk mångfald har försvagats och mot den bakgrunden vill jag
fråga miljöministern, nu hemkommen från Nagoya:
Avser miljöministern att med anledning av Miljööverdomstolens
tolkning av den borttagna stoppregeln för förlust av biologisk mångfald vid
täkter ta initiativ till att ändringar i miljöbalken föreslås för att säkra
skyddet av biologisk mångfald och skyddsvärda arter?