den 13 april

Interpellation

2010/11:320 Oroligheter på många fronter i Irak

av Bodil Ceballos (MP)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Enligt en nyutkommen Amnestyrapport, Days of Rage: Protests and Repression in Iraq, har både irakiska och kurdiska säkerhetsstyrkor skjutit ihjäl flera demonstranter, bland dem tre tonårspojkar. Politiska aktivister har hotats, gripits och torterats och även journalister som bevakat demonstrationerna har drabbats.

Det började precis som i Nordafrika med protester som inleddes i mitten av 2010 då regeringen inte lyckades tillhandahålla vatten och el för människors grundbehov. Säkerhetsstyrkorna använde kraftigt övervåld vid flera tillfällen, sköt skarpt och dödade flera demonstranter. Myndigheterna införde också hårda restriktioner som irakierna och kurderna dock trotsat, särskilt nu i samband med den ”arabiska våren”.

Den 16 februari dödades en tonårig pojke i staden Kut sydöst om Bagdad i samband med demonstrationer med krav på bättre tillgång till vatten och el. Dagen efter sköts en annan tonåring till döds i Sulaimaniya då säkerhetsstyrkor öppnade eld mot demonstranter. Den 25 februari fortsatte protesterna då tusentals demonstranter samlades runt om i landet. Facit blev att bara i Mosul dödades fem personer och i södra Kurdistan dödades minst sex.

Nyligen besökte tre riksdagsledamöter från Miljöpartiet södra Kurdistan. Deras besök och våra samtal med kurdiska företrädare för den demokratirörelse som bildats mot den kurdiska regeringen, och som nyligen besökte Sverige, har gett oss mer utförlig information om vad som pågår även i södra Kurdistan. De vittnar om hur staden Erbil och Badinanregionen förvandlats till militära zoner, att demonstranter kidnappas och även har dödats. De berättar att demonstranternas krav är en förändring av det politiska systemet, för att få bort korruptionen, nå politisk frihet och ett bättre liv. De vill ha Sveriges stöd i kampen för verklig demokrati.

Inte bara demonstranter lever farligt i Irak, inklusive Kurdistan. En annan grupp som lever särskilt farligt i Irak är de kristna. Efter sju år av terror, som de själva beskriver det, har 64 kyrkor och religiösa center angripits och hundratals människor har dödats. Gruppen Islamiska staten i Irak uttalar att ”alla kristna i Irak är måltavlor”. Myndigheterna å sin sida har inte förmåga, och kanske inte tillräcklig vilja, att skydda dem. Över 16 procent av de kristna har lämnat landet. En stor del av de övriga flyr till de kurdiska områdena.

Det denna grupp begär av oss är hjälp att få stopp på massakrerna och hjälp att få utöva sin religion, att vi inte tvångsavvisar dem till en säker död och hjälp att få en plats (autonom zon) i landet där de kan leva i fred.

De irakiska myndigheterna har nyligen uttalat att säkerhetsstyrkorna bara får använda skjutvapen i självförsvar mot demonstranter. Ändå genomförde de en mycket våldsam attack mot exiliranier i Camp Ashraf, norr om Bagdad, den 8 april. Antalet döda är nu uppe i 35 eftersom de sårade inte får den läkarvård de behöver. En svensk dödades och även bland de sårade ska det finnas svenska medborgare.

Irak är enligt avtal skyldigt att skydda invånarna i Camp Ashraf men har trots det vid flera tillfällen attackerat dem. Att dessutom hindra möjligheten till medicinsk vård för de sårade är oacceptabelt. Det finns i närområdet ett amerikanskt militärsjukhus som borde kunna bistå de sårade.

Det är mycket svårt att hitta något uttalande från ministern som är kritiskt eller fördömer det som sker i Irak i dag, vare sig på bloggen eller på UD:s hemsida. Alla människor ska behandlas lika, och alla brott mot de mänskliga rättigheterna är lika mycket brott, oavsett vad man tycker om den grupp eller organisation det handlar om. Många länder har fördömt attacken men inte Sverige.

Det tar tid att bygga demokrati, i synnerhet när gamla konflikter och motsättningar ligger och pyr. Irak har tagit vissa steg i rätt riktning men vi ser nu också ett antal steg som går helt fel och tillbaka. Sverige har goda relationer till den irakiska regeringen och därmed också en större möjlighet att påverka utvecklingen. Vi har också stort bistånd till Irak kombinerat med krav på mänskliga rättigheter och demokrati. Om kraven inte uppfylls – vad gör Sverige då?

Jag vill därför fråga ministern:

1. Avser utrikesministern att kalla upp företrädare i Sverige för Irak och södra Kurdistan till samtal om utvecklingen med fokus på mötes- och demonstrationsfrihet och de brott mot de mänskliga rättigheterna som nu pågår?

2. Avser utrikesministern att tillsammans med biståndsministern verka för att biståndsmedel fryses så länge dessa kränkningar fortsätter?

3. Avser utrikesministern att initiera en djupare dialog med den irakiska regeringen om vikten av att uppfylla de mänskliga rättigheterna och folkets önskan om verklig demokrati?

4. Avser utrikesministern att initiera en djupare dialog med den kurdiska regionala regeringen om vikten av att uppfylla de mänskliga rättigheterna och folkets önskan om verklig demokrati?

5. Avser utrikesministern att ta initiativ till att hjälpa den irakiska regeringen att skydda de kristna och andra minoriteter i Irak?

6. Avser utrikesministern att ta initiativ för att stoppa de svenska deportationerna av kristna irakier till Irak?

7. Avser utrikesministern att ta initiativ till ett svenskt fördömande av den militära attacken mot Camp Ashraf?

8. Avser utrikesministern att ta initiativ till att sårade ska erbjudas sjukvård?