Interpellation
2010/11:288
Regeringens energipolitik
av Lars Johansson
(S)
till närings- och energiminister Maud Olofsson (C)
De allvarliga händelserna i Japan understryker en
viktig insikt. Kärnkraft är ingen ofarlig energikälla. När en allvarlig olycka
sker riskerar konsekvenserna att bli katastrofala.
Statsrådet Andreas Carlgren har i ett anförande vid
Energiutblick den 16 mars kallat kärnkraften för ”en parentes i Sveriges
energihistoria”. Frågan är om detta uttalande är representativt för hela
regeringen. Regeringens energipolitik innebär att vi ökar vårt kärnkraftsberoende.
Var och en av de nya reaktorer som riksdagens energipolitiska beslut öppnar för
kommer att kunna producera mer el än de reaktorer de ska ersätta. Steg för steg
kan kärnkraftens betydelse öka. I stället för en klok avveckling där vi lugnt
successivt byter ut gammal kärnkraft mot ny förnybar energi riskerar vi med
regeringens politik att få en stor kärnkraftsutbyggnad.
Inför riksdagens energipolitiska beslut under förra
mandatperioden bjöd regeringen in oss oppositionspartier till förhandlingar.
Samtalen började i mycket god anda och vi fick intrycket att regeringen
verkligen var intresserad av en bred överenskommelse om energipolitiken. När
regeringsföreträdarna, under ledning av energiministern, väl skulle presentera
ett första utlovat bud avbröts dock förhandlingarna och regeringen valde att gå
fram själv med en energipolitisk proposition.
Det var ett brott mot en lång svensk tradition av
breda energipolitiska överenskommelser. Socialdemokraterna, Centerpartiet och
Vänsterpartiet genomförde gemensamt avvecklingen av Barsebäck 1 och 2.
Avvecklingen genomfördes av säkerhetsskäl för att minska risken för en
allvarlig kärnkraftsolycka i ett mycket befolkningstätt område. Den motiverades
av den insikt om kärnkraftens risker som vi nu tyvärr återigen har blivit
påminda om.
Att regeringen valde att driva igenom en ny svensk
energipolitik med några få rösters marginal i riksdagen var mycket olyckligt.
Energipolitiken kräver breda långsiktiga överenskommelser som håller över
mandatperioderna. Utan sådana överenskommelser riskeras viktiga investeringar
på grund av osäkerhet. Vi får en kortsiktighet i energipolitiken. Det riskerar
att drabba både industrin och hushållen. Vi har under vintern sett hur
elpriserna har galopperat. Det behövs ett samlat nytag kring svensk
energipolitik.
Vi socialdemokrater har därför återkommande
föreslagit att förhandlingarna om energipolitiken ska återupptas. Vi har bjudit
in regeringspartierna till samtal men konsekvent fått nej från både
statsministern och energiministern.
Nu har dock energiministern i medierna uttalat att
hon vill se nya samtal med Socialdemokraterna om energipolitiken. Jag välkomnar
dessa besked och hoppas att hela regeringen står bakom dem.
Jag vill med anledning av ovanstående ställa
följande frågor till närings- och energiministern:
Drar energiministern slutsatsen att den utbyggnad
av kärnkraften i Sverige som regeringspartiernas energiöverenskommelse
möjliggör fortsatt är befogad i ljuset av de risker med kärnkraften som vi nu
ser?
Avser näringsministern att återuppta de avbrutna
blocköverskridande förhandlingarna om energipolitiken?
När kan i så fall förhandlingarna återupptas?