den 17 mars

Interpellation

2010/11:280 Lokala servicekontor och statlig myndighetssamverkan

av Veronica Palm (S)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

I januari 2008 tecknades en överenskommelse mellan myndigheterna Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skatteverket. Genom överenskommelsen ville myndigheterna säkerställa en god och tillgänglig service för medborgaren över hela landet i en bred samverkan. Pensionsmyndigheten anslöt sig till denna samverkan 2010.

Försäkringskassan, Skatteverket och senare också Pensionsmyndigheten öppnade gemensamma servicekontor. På ett servicekontor får kunden allmän information och vägledning samt ärendespecifik information inom socialförsäkringen, pensionsområdet och skatterelaterade ärenden av samma tjänsteman (servicehandläggare). De servicehandläggare som arbetar på servicekontoren är anställda av antingen Försäkringskassan eller Skatteverket men arbetar på uppdrag också av de andra myndigheterna. Målet var 124 servicekontor över hela Sverige. Just nu finns 112 servicekontor i gång med ca 500 medarbetare. De kontoren hade förra året 2,7 miljoner besök och beräknades i år få 3,5 miljoner.

Det finns också samverkanskontor. Ett samverkanskontor är enbart ett samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. På ett samverkanskontor hyr Försäkringskassan in sig hos Arbetsförmedlingen. Enligt uppgift har 141 samverkanskontor startats. 121 är i Arbetsförmedlingens lokaler i samverkan med Försäkringskassan och på 20 kontor sker samverkan mellan Försäkringskassan och berörd kommun.

Försäkringskassan avser nu att dra sig ur servicekontoren på grund av regeringens sparkrav. Skatteverket, som under viss debatt bland annat med glesbygdskommuner, lagt ned sin egen kontorsstruktur till förmån för den gemensamma kan inte ensamma ihop med Pensionsmyndigheten ha kvar servicekontoren. För Pensionsmyndigheten är det också synnerligen olyckligt att samarbetet med Försäkringskassan i servicekontoren avbryts och efter bara så kort tid.

Värst drabbas givetvis alla de medborgare som nu vant sig vid servicekontorens stöd och hjälp. Det gäller inte minst äldre och nyanlända som saknar datorer och behöver personlig service.

Varken medborgarna eller förtroendet för myndigheterna mår bra av brådstört omkastning av lokal service. Utformningen av service och samarbeten måste vara hållfasta och stabila.

Jag har följande frågor till statsrådet:

1. Hur avser statsrådet att göra statlig myndighetssamverkan långsiktigt hållbar?

2. Vilka initiativ har statsrådet tagit för att säkra idén om servicekontor?