den 4 mars

Interpellation

2010/11:255 Avgifter i skolan

av Rossana Dinamarca (V)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Det svenska utbildningssystemet bygger på principen om avgiftsfrihet. Detta har tidigare slagits fast för grundskolans del i skollagen 4 kap. 4 §.

Utbildningen i grundskolan ska vara avgiftsfri för eleverna. De ska utan kostnad ha tillgång till böcker, skrivmaterial, verktyg och andra hjälpmedel som behövs för en tidsenlig utbildning. I verksamheten får dock förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleverna.

Syftet med lagen var att markera att offentlig och obligatorisk verksamhet ska finansieras med offentliga medel och att skolor varken ska känna sig tvungna eller ges möjlighet att överlåta en del av finansieringen av vardagliga skolaktiviteter till föräldrarna. Principen om avgiftsfrihet är bra genom att den både minskar skillnaderna i förutsättningar för barn och unga i skolor i olika delar av landet och minskar riskerna för att enskilda elever stigmatiseras om de ej kan medverka i skolaktivitet av ekonomiska skäl. Även en liten utgift som fika på föräldramöte eller en entrébiljett till ett museum kan vara betydande om man har svårt att få pengarna att räcka till boende och mat för dagen.

Att vara fattig i Sverige betyder inte att man svälter eller saknar bostad. I Sverige innebär fattigdom att barn inte kan vara med på till exempel skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar, därför att föräldrarna inte har en ekonomi som gör det möjligt. Detta är exempel på oförutsedda utgifter som för en del familjer kan vara oöverstigliga.

Regeringen har med den nya skollagen öppnat för att införa avgifter i skolan. Det är oklart vad den nya lagstiftningen, som gör så kallade frivilliga insamlingar tillåtna, kommer att få för effekter. Trots att regeringen föreskriver att aktiviteter som bekostas genom frivilliga insamlingar ska vara öppna för alla oavsett om man bidragit eller inte, och att kostnadsfria alternativ för den som inte bidragit inte är godtagbart, kan konsekvensen av regeringens förslag ändå bli att förekomsten av avgifter ökar – detta eftersom signalen från regeringen till skolsektorn och det omgivande samhället är att man inte ska dra sig för att finansiera denna skolverksamhet genom avgifter. En sådan utveckling kan vi inte acceptera.

Att elever gemensamt och utifrån var och ens förmåga samlar in medel till skolresor genom egna insatser, till exempel genom försäljning av julkort, bör inte förbjudas så länge aktiviteten är öppen för alla oavsett insats. Att däremot institutionalisera att vårdnadshavare ska avsätta pengar till aktiviteter och resor i skolans regi innebär en stigmatisering av elever, även om aktiviteten är öppen för alla oavsett vårdnadshavarens vilja eller förmåga att bidra, och det riskerar att öka förekomsten av avgifter. Vi anser därför att så kallade frivilliga insamlingar för denna typ av aktiviteter inte ska tillåtas. Vi anser även att normerna för de enstaka inslag som innebär obetydliga kostnader för eleverna, vilket skollagen ger utrymme för, ska utvärderas. Regeringen eller den myndighet regeringen så beslutar om ska ha rätt att utfärda bindande direktiv för vad den maximala kostnaden per läsår ska kunna innebära.

1. Avser utbildningsministern att ta initiativ till att utvärdera vilka effekter den ändring i skollagen får som gör det möjligt att ta ut avgifter i skolan?

2. Vilka åtgärder kommer utbildningsministern att vidta för att elever inte ska tvingas avstå från aktiviteter i skolan med mera för att de inte har råd?

3. Kommer utbildningsministern att verka för att det införs en övre gräns för den maximala kostnaden som en elev eller dess föräldrar kan bli skyldig att betala?