Interpellation
2010/11:247
Sveriges hållning avseende skatt på finansiella transaktioner i EU
av Annika Lillemets
(MP)
till finansminister Anders Borg (M)
Finansmarknader existerar inte för sin egen skull.
De ska serva och smörja den verkliga ekonomin. Tyvärr är det ofta tvärtom.
Spekulation på den globala finansmarknaden skapar och förvärrar kriser runt om
i världen, något som senast Irland drabbats hårt av.
Knappt tre år efter den största finanskrisen i
mannaminne är det som om vi ingenting lärt – i varje fall inte särdeles
mycket. Spekulativa verksamheter som mikrosekundsaffärer, där datorprogram i
rasande takt köper och säljer värdepapper och så kallade finansiella instrument
för fantasisummor, instabiliserar den finansmarknad som en fungerande
världsekonomi så väl behöver. De tillhör den perverterade och oreglerade del av
finansvärlden som är destruktiv för den reella ekonomin, för alla företag som
arbetar med verkliga varor och tjänster.
Det finns ett förslag som på allvar skulle försvåra
för destruktiva och spekulativa avarter inom finansvärlden, ett förslag som
vinner allt starkare stöd. Det är att införa en finansiell transaktionsskatt,
en procentuellt mycket låg skatt som knappast märks på normal
värdepappershandel och därför inte påverkar den sunda och fungerande delen av
finansmarknaden.
Förslaget diskuteras bland annat under G20-mötena,
men till ett globalt införande är det av förklarliga skäl en god bit att
vandra. Därför finns nu ett förslag att införa den i Europa till att börja med.
Förslaget, Podimatarapporten, kommer att behandlas i EU-parlamentet den 7 mars.
Skatten skulle dessutom innebära att
finansbranschen i allmänhet, och dess avarter i synnerhet, betalar åtminstone
en del av de enorma kostnader för att städa upp efter finanskrisen som i
praktiken lagts över på skattebetalare, pensionärer och offentliganställda.
Föga förvånande finns ett påtagligt motstånd från
intressenter i branschen – en intensiv lobbyverksamhet pågår just nu i
Bryssel. Mer anmärkningsvärt är det politiska motståndet och Sveriges position.
I flera år var den svenska inställningen till den här typen av finansiell
transaktionsskatt mer eller mindre passiv. Man ansåg att utsikterna för att
vinna politiskt stöd för idén var små. Efter finanskrisen har detta förändrats.
Stödet för den här typen av skatt har vuxit avsevärt, inte minst inom EU.
Samtidigt tycks Sveriges position häpnadsväckande nog ha gått i motsatt
riktning – till aktivt motstånd. I EU-parlamentet leds motståndet mot
skatten av den svenske moderate ledamoten Gunnar Hökmark.
Därför vill jag fråga:
Hur avser finansministern och den svenska
regeringen att agera i frågan om införande av en skatt på valutatransaktioner i
EU?
På vilka fakta och med vilka argument baserar
finansministern sitt ställningstagande?