den 3 mars

Interpellation

2010/11:246 Skydd av fjällnära skog med särskilt höga naturvärden

av Åsa Romson (MP)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Vi vill i Sverige ha levande skogar. Vi behöver därför värna om de rester vi har kvar av gammal skog med höga naturvärden och fjällnära skog som är särskilt känslig.

Skogsvårdslagen (SVL) ger uttryck för det och kräver bland annat tillstånd för att få avverka fjällnära skog. Tillstånd för avverkning får enligt 18 § SVL inte ges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården. Under vissa förutsättningar har markägaren rätt till ersättning för förlust till följd av ett sådant beslut.

Det har dock visat sig att skogsvårdslagens 18 § inte tillämpas. Ett skäl verkar vara att myndigheterna inte har tillräckligt med pengar för att kunna kompensera skogsägaren, eller att man anser att någon annan myndighet bör stå för skyddskostnaden. Ett bidragande skäl verkar också vara att det numera saknas gällande delmål eller etappmål för skydd av skogen.

Detta framgår med pinsam tydlighet av ett beslut som Skogsstyrelsen nyligen fattat om att tillåta två avverkningar vid Änokdeltat i Jokkmokks kommun. Beslutet ger en bra illustration av flera generella problemställningar.

Ärendet rör gammal naturskog, rik på flerhundraåriga träd och död ved av olika slag. Den absoluta merparten har klassats som nyckelbiotop. Där finns rödlistade arter. Området ligger inom ett obrutet, väglöst vildmarksområde av riksintresse för såväl naturvården som det rörliga friluftslivet. Avverkning skulle enligt länsstyrelsen innebära stora och irreversibla skador även på landskapsbilden i den säregna och natursköna miljön längs Kamajokk. Länsstyrelsen anser att tillstånd till avverkning bör nekas, enligt 18 § SVL, då området har väsentlig betydelse för naturvården och att en avverkning skulle vara oförenlig med områdets naturvårdsintresse. Ändå beviljande Skogsstyrelsen tillstånd att avverka 40 hektar skog i området.

Skogsstyrelsen påpekar i sitt beslut att regeln i 18 § SVL varit i kraft sedan 1991 men aldrig har tillämpats på så sätt att en ansökan om avverkningstillstånd avslagits. Ett skäl som anges är brist på pengar. Myndighetens anslag räcker inte för att skydda skog i området både nedan den fjällnära gränsen och i det fjällnära området och någon ersättningsskog från Sveaskog har inte varit aktuell. Man motiverar även sitt beslut med att det fjällnära området inte omfattas av gällande etappmål för miljömålet Levande skogar. Myndigheter som Skogsstyrelsen tillåter alltså avverkning av skyddsvärda områden med hänvisning till att det inte finns uttryckliga ambitioner att skydda dem i miljömålssystemet.

Mot den bakgrunden vill jag fråga miljöministern:

- Vad avser miljöministern att göra för att förtydliga skogsvårdslagens 18 § så att tillstånd inte ges till skövling av fjällnära skog med mycket höga naturvärden?

- Vad avser miljöministern att göra för att förhindra att nyckelbiotoper, värdekärnor och annan skyddsvärd skog avverkas på grund av brist på medel hos våra skogsvårdande myndigheter?

- Vad avser miljöministern att göra för att vi ska ha gällande etappmål för skydd av skog som vägledning för våra myndigheters agerande?