den 2 mars

Interpellation

2010/11:241 Uranbrytning i Sverige

av Lise Nordin (MP)

till närings- och energiminister Maud Olofsson (C)

De senaste åren har flera företrädare för regeringspartierna gjort uttalanden om eventuell uranbrytning i Sverige. Uttalandena har gett mycket olika bilder av vad som är regeringens ståndpunkt om uranbrytning. Två exempel följer här:

På frågan om uranbrytning i Sverige sade statsminister Fredrik Reinfeldt, M, i en tv-intervju i september 2009: ”Förlängs då kärnkraftsparentesen så kan det vara intressant att också titta på urantillgångar.” Och vidare: ”Jag tycker att det är logiskt givet om man förlänger kärnkraftsparentesen att man inte utesluter det [uranbrytning i Sverige].” Uttalandet har allmänt tolkats som att statsministern öppnar för uranbrytning.

I valrörelsen uttalade miljöminister Andreas Carlgren, C, ett tydligt motstånd mot uranbrytning i Sverige. I ett pressmeddelande den 15 september 2010 sade miljöministern: ”En röst på Centern på kommun‑, landstings- eller riksdagsnivå är en röst för ett nej till uranbrytning.”

Många orter i landet som är berörda av uranprospektering vill veta om uranbrytning kan bli aktuell. Att inte ge besked innebär falska förhoppningar både hos människor i de berörda orterna och hos de utländska företag som tror att de kan få bryta uran i Sverige. För varje år har intresset ökat från utländska bolag att få söka och bryta uran i Sverige. Det finns i dag över 200 tillstånd för prospektering i Sverige. Det faktum att dessa företag investerar miljontals kronor i att prospektera efter uran talar sitt tydliga språk att de gör bedömningen att brytningen kan bli aktuell. En död hand har lagts över många orter som lever med osäkerheten om uranbrytning kommer att bli aktuell i framtiden. De önskar besked om regeringens ståndpunkt.

Vad avser närings- och energiministern att göra för att förhindra att uranbrytning kommer till stånd i Sverige?