den 10 februari

Interpellation

2010/11:201 Implementeringen i svensk rätt av internationella brott

av Jonas Sjöstedt (V)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Den svenska straffrättslagstiftningen när det gäller sådana internationella brott som enligt folkrätten ska föranleda individuellt straffansvar är ytterst rudimentär, starkt föråldrad och uppfyller inte de krav som ställs efter Sveriges ratificering av FN:s konvention mot tortyr och tillträde till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Reglerna om svensk straffrättslig jurisdiktion är svåröverskådliga, komplicerade och möjliggör politiskt motiverad och godtycklig styrning av regeringen i frågan om åtal ska väckas.

Internationella straffrättsutredningen lämnade år 2002 förslag (SOU 2002:98) till nya straffbestämmelser om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser och om att svensk domstol skulle ha rätt att döma över dessa brott med stöd av principen om universell jurisdiktion, det vill säga oberoende av var och av vem sådana brott begåtts. Brotten skulle undantas från preskription. Detsamma skulle gälla för gärningar som utgör tortyr enligt FN:s konvention mot tortyr.

Den nuvarande straffrättsliga regleringen, som i huvudsak hänför sig till brottet ”folkrättsbrott”, är mycket otydlig och svårtillämpad. Den utgör till exempel ett problem för åklagaren i förundersökningen om misstänkt folkrättsbrott i Sudan av företrädare för Lundin Oil. Brott mot Genèvekonventionerna förutsätter att väpnad konflikt rådde och detta kan vara svårbedömt under olika skeden av konflikten i södra Sudan. Otydligheten i brottsdefinitionen gör också att en konflikt kan uppkomma med den straffrättsliga legalitetsprincipen ”nullum crimen sine lege”.

Mer än åtta år har nu gått sedan utredningen blev färdig, det är uppenbart att först den socialdemokratiska regeringen och efter 2006 den borgerliga regeringen prioriterat frågan synnerligen lågt. När Vänsterpartiet motionerat i riksdagen om regeringens passivitet har riksdagsmajoriteten varje gång avslagit motionen med hänvisning till att frågan bereds av Justitiedepartementet. Det senaste beskedet är att en proposition planeras till 2012. Om detta besked visar sig stämma kommer det att ha gått jämt tio år sedan utredningsförslaget lades fram.

I januari 2009 publicerade Amnesty International rapporten Sweden: End impunity through universal jurisdiction. I rapporten framförs en rad förslag till förändringar i lagstiftningen för att Sverige ska leva upp till sina internationella förpliktelser vad gäller lagföring och bestraffning av brott mot internationell rätt. Organisationen uttalade bland annat följande om bristande implementering av FN:s konvention mot tortyr:

Sverige är bundet av FN:s tortyrkonvention sedan 1986. Konventionen kräver att staterna definierar tortyr som ett brott i nationell rätt för att kunna lagföra personer som misstänks för tortyr, som befinner sig i landet, om de inte utlämnas. Sverige har inte kriminaliserat tortyr; många former av tortyr är dock kriminaliserade som andra brott. FN:s kommitté mot tortyr gjorde år 2008 följande uttalande om Sverige:

Trots statens försäkran att alla handlingar som kan beskrivas som tortyr är straffbara enligt brottsbalken beklagade kommittén att Sverige inte förändrat sin inställning när det gäller att införa brottet tortyr i den nationella lagstiftningen.

Kommittén uttryckte som sin mening på följande sätt: Genom att definiera tortyrbrottet i enlighet med konventionen till skillnad från andra brott främjar staterna direkt konventionens övergripande mål att förebygga tortyr bland annat genom att upplysa alla, förövare, offer och allmänheten, om tortyrbrottets särskilda allvar och genom att förbättra den avskräckande verkan av förbudet i sig.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitieministern:

1. Planerar justitieministern att en proposition framläggs grundad på den internationella straffrättsutredningen under år 2012?

2. Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att undvika att det i framtiden uppkommer liknande situationer där beredningstiden i Justitiedepartementet för mycket viktiga och brådskande lagförslag kan komma att uppgå till tio år?

3. Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att skingra de misstankar som framförts i en artikel i tidningen Fokus om att dröjsmålet delvis kan ha sin grund i en önskan att försvåra förundersökning och lagföring beträffande eventuellt ansvariga för folkrättsbrott hos Lundin Oil?

4. Avser justitieministern att ta initiativ till att en proposition läggs fram om kriminalisering av tortyr definierad i enlighet med FN:s konvention mot tortyr?