den 10 februari

Interpellation

2010/11:200 Ökad fattigdom

av Monica Green (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Allt fler alarmerande rapporter redovisas om att fattigdomen ökar. Detta sker samtidigt som helt andra rapporter visar på att Sveriges ekonomi är mycket stark.

Det är en följd av att klyftorna tillåts öka och rent av uppmuntras att öka. Ekonomer som menar att det är bra med stora skillnader i samhället vinner mark i Sverige i dag. Sverige var tidigare känt för att vara ett starkt samhälle eftersom det stärker den enskilda individen, jämlikhet och sammanhållning. Det varumärket byts nu ut. Bit för bit monteras tryggheten ned i takt med att skatterna sänks, mest till dem som har det bäst. 33 000 välfärdsarbetare har fått sluta i den offentligt finansierade välfärden. Det innebär sämre kvalitet i förskolan, på fritidshemmen och inom vården. Det i sin tur leder i sin förlängning till att fler vill söka sig egna privata lösningar till sina barn och anhöriga. Det gör fler mindre benägna att betala till det gemensamma.

Den ökade barnfattigdomen måste sättas i ett större sammanhang. Barn är fattiga för att deras föräldrar är det. Regeringens politik leder till ett ökat utanförskap på arbetsmarknaden och sjuka människor utförsäkras och hänvisas till socialbidrag. Barn som bor i områden med sämre ekonomiska förutsättningar halkar efter på ett ganska dramatiskt sätt. Den som växer upp med fattiga föräldrar löper mångdubbelt större risk att själv hamna i fattigdom i vuxen ålder, komplett med alla de förhöjda sociala risker det innebär, bland annat risk för arbetslöshet. Regeringens större-skillnader-politik drabbar framtidens vuxna som inte får chansen att uppnå sin fulla potential.

Med anledning av det anförda undrar jag:

Vilka initiativ avser finansministern att ta för att öka jämlikheten?

Vad avser finansministern att göra för att säkerställa välfärden i hela landet?