den 
9 februari
Interpellation 
2010/11:194 
Ökad barnfattigdom och ojämlikhet
av Monica Green (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Allt fler alarmerande rapporter redovisas om att 
barnfattigdomen ökar. Detta sker samtidigt som helt andra rapporter visar på 
att Sveriges ekonomi är mycket stark.
Det är en följd av att klyftorna tillåts öka och 
rent av uppmuntras att öka. Ekonomer som menar att det är bra med stora 
skillnader i samhället vinner mark i Sverige i dag. Sverige var tidigare känt 
för ett starkt samhälle eftersom det stärker den enskilda individen, jämlikhet 
och sammanhållning. Det varumärket byts nu ut. Bit för bit monteras tryggheten 
ned i takt med att skatterna sänks, mest till dem som har det bäst. 33 000 
välfärdsarbetare har fått sluta i den offentligt finansierade välfärden. Det 
innebär sämre kvalitet i förskolan, på fritidshemmen och inom vården. Det i sin 
tur leder i sin förlängning till att fler vill söka sig egna privata lösningar 
till sina barn och anhöriga. Det gör fler mindre benägna att betala till det 
gemensamma. 
Vilka föräldrar man föds med tillåts påverka 
alltmer av vilka liv människor lever. Det är inte skadligt bara för dem som drabbas, det är skadligt för hela samhället. Den 
ökade barnfattigdomen måste sättas i ett större sammanhang. Barn är fattiga för 
att deras föräldrar är det. Regeringens politik leder till ett ökat utanförskap 
på arbetsmarknaden och sjuka människor utförsäkras och hänvisas till 
socialbidrag. Barn som bor i områden med sämre ekonomiska förutsättningar 
halkar efter på ett ganska dramatiskt sätt. Den som växer upp med fattiga 
föräldrar löper mångdubbelt större risk att själv hamna i fattigdom i vuxen 
ålder, komplett med alla de förhöjda sociala risker det innebär, bland annat 
risk för arbetslöshet. Regeringens större-skillnader-politik drabbar framtidens 
vuxna som inte får chansen att uppnå sin fulla potential. 
Vad avser finansministern att göra för att hindra 
att barnfattigdomen ökar?
Vad avser finansministern att göra för att den 
gemensamma välfärden ska säkras i framtiden?