den
2 februari
Interpellation
2010/11:180
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i svensk utvecklingspolitik
av Hans Linde (V)
till statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Över stora delar av jorden möter män och kvinnor
inskränkningar i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. 37 procent av
världens kvinnor lever i länder där de förvägras rätten att bestämma över sin
egen kropp och 200 miljoner kvinnor saknar tillgång till preventivmedel. I
alltför många länder saknas resurser och/eller politiska vilja för att alla män
och kvinnor ska ha rätten att bestämma över sin egen kropp, reproduktion och
sexualitet.
Kvinnor betalar med sina liv och sin hälsa för
inskränkningar av rätten till sin kropp, reproduktion och sexualitet.
360 000 kvinnor dog i samband med en graviditet 2008 och 47 000
kvinnor beräknas dö årligen i samband med osäkra och illegala aborter enligt
WHO. Detta är ett av de största hindren för ekonomisk utveckling och
fattigdomsbekämpning. Utan stora satsningar på sexuell och reproduktiv hälsa
och rättigheter (SRHR) kommer svårligen framsteg inom någon del av
utvecklingspolitiken att kunna göras.
Vi ser i dag att alltför många biståndsgivare
saknar viljan eller modet att engagera sig i kontroversiella frågor som SRHR.
Inte minst märks detta inom EU där konservativa medlemsstater aktivt blockerar
viktiga satsningar.
Sverige har en lång tradition av arbete med SRHR
och av att stå upp för kvinnors rättigheter i internationella sammanhang.
Sveriges regeringar har prioriterat SRHR sedan 2004. Detta engagemang har gett
Sverige en trovärdighet inom dessa områden, men det har också skapat
förväntningar.
Det vilar ett tungt ansvar på Sverige att vara en
tydligt allierad part till alla modiga kvinnor och män som runt om i världen
slåss för rätten att bestämma över sin egen kropp och uttrycka sin egen
sexualitet. Om Sveriges röst tystnar på dessa områden är risken överhängande
att inget annat land kommer att lyfta dem i stället.
Arbetet för SRHR kräver ett brett engagemang.
Riktade biståndsinsatser är avgörande och Vänsterpartiet har i flera olika
sammanhang föreslagit att minst 10 procent av biståndsbudgeten ska öronmärkas
till SRHR. Men biståndsinsatser måste också kombineras med ett brett arbete i
organisationer som EU och FN samt i en aktiv dialog med Sveriges
samarbetsländer.
Gunilla Carlsson har sedan sitt tillträde som
biståndsminister visat ett stort engagemang för SRHR, som Vänsterpartiet vid
flera tillfällen haft anledning av välkomna. Däremot har vi haft betydligt
svårare att se hur detta engagemang omsatts till faktiska satsningar.
RFSU visade i en rapport i juli 2010 att det
svenska biståndet till SRHR har minskat mellan åren 2006 och 2008 med så mycket
som 130 miljoner. Enbart stödet till mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning
och säkra aborter minskade med nästan 18 miljoner kronor under dessa år. Även
med den extrasatsning på millenniemål 5 som Gunilla Carlsson lanserade i
oktober 2009 så kvarstår stora frågetecken kring hur mycket pengar Sverige
egentligen satsar på SRHR i dag.
RFSU:s sammanställning är den första som görs av
både UD:s och Sidas bistånd till SRHR. Bortsett från de nedslående resultaten
när det kommer till ekonomiska medel visar RFSU på hur svårt det är att få fram
statistik och härleda finansiering av det svenska SRHR-biståndet.
Sverige har sedan 2006 haft en borgerlig regering
som talat om kvalitet och resultat i biståndet. Trots det kan man i dag inte
tydligt visa på hur stor andel av biståndsbudgeten som går till SRHR, ett
område som regeringen själv lyfter fram som prioriterat. Det är uppenbart att
Sida och UD måste ta fram bättre verktyg för att kunna följa hur stort
SRHR-biståndet är och till vad det används. I dag
saknas uppföljningssystem som kan hantera sektorstöd eller frågor som finns med
i flera olika sektorer.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Hur avser statsrådet att öka satsningarna på SRHR
inom ramen för den svenska utvecklingspolitiken?
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att
Sida och UD ska utveckla bättre uppföljningssystem för bistånd till SRHR så att
man i framtiden kan redovisa hur stor del av biståndsbudgeten som satsas på
detta område?