den 27 januari

Interpellation

2010/11:159 Portföljmodellen

av Berit Högman (S)

till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Just nu pågår förhandlingarna mellan Kulturrådet och de fem regioner som är de första att införa en ny modell för statens kulturbidrag till regionerna, den så kallade portföljmodellen.

De statliga kulturpolitiska målen är grundvalen på vilken portföljmodellen vilar, och målen ska säkerställa kultur i hela landet, och att människor oavsett var de bor ska ha god tillgång till kultur.

Kulturministern har uttalat att detta är en demokratireform och ingen ekonomisk reform. Inga nya pengar ska tillföras i portföljmodellen. Den regionala medfinansieringen har också betydelse för Kulturrådets insatser.

Såväl kulturministern som Kulturrådets ledning har uttryckt att man är positiv till ökad sponsring. Det är uppenbart att vissa institutioner har större möjligheter att få sponsorer än andra. Detta kan bero på institutionens konstnärliga innehåll, men även dess geografiska läge.

Kulturrådet har begärt kompletterande uppgifter från regionerna för att få information om, på detaljnivå, på vilket sätt och för vilka verksamheter regionen avser att disponera det statliga kulturbidraget.

Portföljmodellen beskrivs som en demokratireform, vilket man får förmoda betyder att med denna modell ökar det demokratiska inflytandet.

Det finns många obesvarade frågor kring den statliga finansieringen av den regionala kulturen och också frågor avseende sponsring, till exempel om institutionernas sponsorpengar ska ingå i den regionala finansieringen.

En annan farhåga är att om regionala kulturinstitutioner ökar sina intäkter antingen genom ökade offentliga anslag eller med sponsring skulle detta kunna innebära minskade statliga anslag. En av de grundläggande förutsättningarna för portföljmodellen skulle då undanröjas.

Det finns också farhågor om att avsikten är att på sikt ta anslag från vissa regioner och ge till andra, till exempel att gynna institutioner som har lättare att få sponsring på andra institutioners bekostnad.

Ett sådant framtida scenario skulle missgynna institutioner som av olika skäl har svårare att attrahera sponsorer, och missgynna smalare och mer experimentella kulturformer.

Mina frågor till kulturministern är således:

Är det kulturministerns avsikt att verka för möjligheten att få sponsormedel ska vara ett kriterium som kommer att stå över det konstnärliga och kulturella värdet av vad en institution producerar i en region?

Kommer kulturministern att verka för att, om sponsringen ökar, sänka statsanslagen till regionerna, för att på så sätt bidra till ytterligare skattesänkningar?

Vilka initiativ är kulturministern beredd att ta för att säkerställa att portföljmodellen blir en demokratireform?

Avser kulturministern att vidta åtgärder så att de institutioner som anslår ökade regionala anslag till sina kulturinstitutioner får motsvarande anslagsökning från staten?