den 27 januari

Interpellation

2010/11:158 Kultursponsring

av Berit Högman (S)

till kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth (M)

”Om jag hade en miljard till, blir det en miljard mindre till folket.” Så uttryckte sig kulturministern nyligen i Göteborgs-Posten.

Uttalandet har väckt uppmärksamhet, Sveriges kulturarbetare har föga förståelse för en kulturminister som inte vill slåss för sitt område, en kulturminister som i valrörelsen upprepade att den största kulturpolitiska reformen var sänkta skatter. I en intervju med Sveriges Radio torsdagen den 20 januari gick kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, M, till angrepp mot Sveriges kulturjournalister. Näringslivet vill inte sponsra kulturen för att kulturen upplevs som något svåråtkomligt. Sponsring av kultur kan väcka kritiska frågor till skillnad från den mer lättbegripliga idrotten. Branschen och kulturjournalisterna måste ha ”en mer inkluderande hållning”, menade hon då.

Jag tolkar detta uttalande som att landets kulturminister talar om för Sveriges kulturjournalister hur de ska skriva för att får näringslivet att lätta på plånboken. Det talas från regeringens håll väldigt mycket om vikten och behovet av kultursponsring, men de som ska göra jobbet för att dra in pengarna är uppenbarligen kulturjournalisterna.

Detta föranleder mig att ställa följande frågor till kulturministern:

Hur ställer sig kulturministern till frågan om det är regeringens uppgift att tala om vad medierna ska skriva om?

Vilket ansvar har kulturministern själv för att öka kultursponsringen?

Är det kulturministerns strävan att kulturutbudet i Sverige formas utifrån målet att öka sponsringen?

Vilka åtgärder avser kulturministern att vidta för att öka näringslivets sponsring av kulturen men samtidigt slå vakt om kulturens och konstens oberoende?