den 26 januari

Interpellation

2010/11:156 Utredning om Enbomsaffären

av Jonas Sjöstedt (V)

till statsminister Fredrik Reinfeldt (M)

År 1952 dömdes ett flertal personer till långa fängelsestraff, två dömdes till livstidsfängelse, i den uppmärksammade Enbomsprocessen. De anklagade, som var kommunister eller sympatiserade med kommunisterna, dömdes för spioneri eller medhjälp till spioneri för Sovjetunionen. Rättegången påverkades starkt av tidsandan under det kalla kriget och hade stor betydelse i den tidens svenska inrikespolitik.

Huvudvittne i rättegången var den misstänkte Fritjof Enbom som erkände omfattande spioneri och också vittnade emot sina medanklagade. Redan under rättegången framförde Fritjof Enbom en rad påståenden som han tog tillbaka eller som framstod som mycket fantasifulla. De övriga anklagade dömdes på grundval av Enboms vittnesmål. I dag menar de flesta seriösa bedömare av rättegången att Enbom var en mytoman och att de hemligheter som påstods ha lämnats ut knappast vare sig var särskilt hemliga eller av någon större militär betydelse. Detta bekräftas av senare forskning i de militära arkiven.

För de dömda och deras familjer innebar rättegången en personlig och familjemässig katastrof då de stämplades som landsförrädare. Flera av de dömda, alla är i dag avlidna, kämpade i hela sina liv för resning i fallet så att deras namn skulle kunna rentvås. I dag arbetar deras barn vidare för upprättelse för sina föräldrar.

I ljuset av vad vi i dag vet framstår Enbomsprocessen som en rättsskandal då den svenska rättsstaten inte fungerade och människor dömdes till långa fängelsestraff på grund av sina politiska åsikter. Det är i så fall en händelse ovärdig en demokrati. Rättegångarna som hölls 1952 och 1953 (Högsta domstolen) har under alla år varit föremål för kritiska artiklar och böcker. Sedan ett år tillbaka ligger en resningsansökan hos Högsta domstolen gällande Fingal Larsson-Lennelind. Han dömdes till fem års straffarbete i rådhusrätten, friades helt i hovrätten för att åter bli fälld i HD, till två års fängelse.

Nu när alla tidigare hemligstämplade handlingar blivit offentliga står det klart att det skett ett rättsövergrepp, vilket påvisas i resningsansökan. Att allt detta skedde för 60 år sedan har ingen betydelse för de anhöriga som i alla år fått leva med epitet som ”spionungar” och liknande. De vill inget hellre än att deras i dag döda anhöriga ska befrias från de orättfärdiga domarna och få en postum upprättelse. Därigenom kan de själva återfå tron på vårt demokratiska samhälle. Det är också viktigt för varje land att självkritiskt granska sin egen historia och de missgrepp som kan ha begåtts i den.

Med anledning av detta ställer jag följande fråga till statsminister Fredrik Reinfeldt:

Avser statsministern att ta initiativ till en sanningskommission eller annan utredning som får i uppgift att utreda om rättsövergrepp begicks i Enbomsprocessen?