den 13 december

Interpellation

2010/11:123 Diskrimineringsombudsmannens jämställdhetspolitiska uppdrag

av Josefin Brink (V)

till statsrådet Nyamko Sabuni (FP)

Under förra mandatperioden avvecklade den borgerliga regeringen Jämställdhetsombudsmannen (JämO). I stället inrättades den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO), som ansvarar för samtliga diskrimineringsgrunder som ingår i den nya, sammanhållna diskrimineringslagstiftningen. Det innebär att det inte längre finns någon myndighet i Sverige med renodlat jämställdhetspolitiskt uppdrag.

Vänsterpartiet hade redan innan sammanslagningen av de olika ombudsmännen (JämO, DO, HomO, HO) farhågor om att nyordningen skulle innebära att jämställdhetsfrågorna, i synnerhet diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden, skulle komma i skymundan.

Av denna anledning föreslog Vänsterpartiet i en motion (2007/08:A8) att den del av diskrimineringslagstiftningen som rör arbetslivet skulle samlas i en separat lag. LO, TCO och Saco hade gemensamt lyft fram detta förslag i sitt särskilda yttrande till Diskrimineringskommitténs slutbetänkande (SOU 2006:22). De fackliga organisationerna betonade att relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare är speciell och att den normbildning som föreligger i arbetslivet inte finns inom andra samhällsområden. Den arbetsrättsliga regleringen har i den svenska arbetsmarknadsmodellen en struktur som består av regler i såväl lagstiftning som kollektivavtal och enskilda avtal. Diskrimineringsskyddet i arbetslivet bygger på ett samspel mellan alla dessa regler. Vänsterpartiet delade de fackliga organisationernas synpunkt om att en särskild lagreglering för arbetslivet skulle bidra till ett mer effektivt diskrimineringsskydd. Dess värre tog inte regeringen remissinstansernas synpunkter på allvar och avslog Vänsterpartiets förslag.

Nu har våra farhågor besannats och DO:s eget expertråd har riktat allvarlig kritik mot DO:s bristande tillsyn av hur arbetsgivarna bedriver sitt aktiva jämställdhetsarbete. DO själv uppger i en artikel i DN den 9 december 2010 att myndigheten ”aldrig kommer att ha samma resurser att granska arbetsgivare på samma sätt som JämO gjorde”.

Sammantaget med att regeringen ändrat reglerna för hur ofta och hur många arbetsgivare som måste genomföra lönekartläggningar och upprätta handlingsplaner för jämställda löner blir det tydligt att regeringen nedprioriterar jämställdhetsarbetet på arbetsmarknaden. Detta strider mot regeringens eget mål om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.

Det är djupt oroande att regeringen inte tagit signalerna från de fackliga organisationerna och nu DO:s eget expertråd på allvar.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att DO ska få tillräckliga resurser att genomföra sitt uppdrag avseende tillsyn av arbetsgivarnas jämställdhetsarbete?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att prioritera arbetet mot diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden?