den 30 november

Interpellation

2010/11:100 Kapacitetsbrist på Södra stambanan

av Annika Lillemets (MP)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Punktligheten för X 2000 på Södra stambanan är sämst i landet, så även 2010. I juli och augusti var den till och med något sämre än under tre av de fyra omtalade snömånaderna. Att många tåg är försenade är alltså inte ett vinterproblem. Banan har 2010 förklarats överbelastad under 5,5 timmar dagtid till följd av intressekonflikten fjärrtåg–pendeltåg.

En starkt bidragande förklaring är att det är så tätt med tåg att varje fel får stora ”dominoeffekter”. Varje fel fortplantar sig i tidtabellen och det tar lång tid att återställa trafiken. Persontrafiken och trängseln på banan ökar medan avsnittet genom Östergötland redan utnyttjas maximalt. I september 2010 förklarade Trafikverket följaktligen stambanan genom Östergötland överbelastad.

Fler spår är naturligtvis en grundförutsättning för att lösa trängseln. Såväl ökad pendeltågstrafik som fjärr- och godstrafik behövs. Det är därför mycket allvarligt att det i den nationella planen för Sveriges transportsystem 2010–2021 varken finns pengar för Ostlänken eller för investeringar på Södra stambanan mellan storstadsområdena. I detta redan akuta läge planeras alltså inte någon insats innan år 2022. Samtidigt ska fler operatörer slåss om tåglägen med början 2012. Tyvärr är det alltså ett sannolikt scenario att den påbörjade utträngningen av ett helt pendeltågsystem kommer att fortsätta tills det till slut blir ointressant att köra pendeltåget.

När trafiken längs ryggraden Södra stambanan på detta sätt gått i taket så är det mycket svårt att komma i kapp genom att lappa och laga. Det blir hela tiden otillräckliga åtgärder och totalkostnaden blir stor. Kostnaden står inte i proportion till nyttan.

Det är i första hand därför Ostlänken behövs som systemgrepp. Den allt allvarligare kapacitetsbristen på järnvägen mellan Linköping och Stockholm vänds till en långsiktigt hållbar nationell lösning som samtidigt öppnar för att utveckla pendeltåget i Östergötland och öka godstrafiken. Alternativet är ohållbart. Att låta ryggraden i landets järnvägssystem få en allt mindre betydelse under 2000-talet vore att förneka de tydligt påtalade behoven som regionen och hela södra Sverige har av ökad spårtrafik.

Järnvägsutredningarna för Ostlänken är klara efter sju års arbete. Planeringen har utgått från statens tidigare långstidsplan 2004–2015 och har kommit långt. Den lokala mobiliseringen är mycket stor, såväl mycket pengar som engagemang har investerats av kommuner, företag och organisationer, som nu väntar på att arbetet med att förverkliga Ostlänken ska fortsätta.

Verkligheten visar att det var ett allvarligt misstag att Ostlänken ströks i den nya åtgärdsplanen 2010–2021. Detta måste repareras så gott det går genom att klartecken ges för fortsatt planering. Ett avtal med staten om hur detta ska gå till träffades i mars 2010. Där garanterar de berörda kommunerna och landstingen ett avsevärt ekonomiskt bidrag till Trafikverkets fortsatta järnvägsplanering.

Mot bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor:

1. Hur avser statsrådet att agera för att råda bot på den kapacitetsbrist som är orsaken till trängseln på Södra stambanan?

2. Avser statsrådet att agera för att regeringen ska göra en avsiktsförklaring för byggandet av Ostlänken?