Regeringens proposition 2010/11:91

Fortsatt tillämpning i fråga om Iran av lagen	Prop.
(1996:95) om vissa internationella sanktioner	2010/11:91

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 10 mars 2011

Fredrik Reinfeldt

Gunilla Carlsson

(Utrikesdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begär regeringen att riksdagen godkänner beslutet att till-
lämpa lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner (sanktions-
lagen) i fråga om Iran.
FN:s säkerhetsråd antog i juni 2010 resolutionen 1929 som ytterligare
skärper de sanktioner mot Iran som gällt, med successiva skärpningar,
sedan 2006. Europeiska unionens råd har därefter antagit ett nytt råds-
beslut (2010/413/GUSP), som genomför FN-resolutionen och samlar alla
sanktionsbestämmelser i en rättsakt vilken ersätter de gemensamma
ståndpunkter som gällt sedan 2007. Sanktionerna i rådsbeslutet har i allt
väsentligt genomförts genom en ny rådsförordning (961/2010/EU).
Förordningen (2007:703) om tillämpning i fråga om Iran av lagen
(1996:95) om vissa internationella sanktioner måste nu ändras till att
avse det nya rådsbeslutet. Även förordningen (2007:704) om vissa sank-
tioner mot Iran måste anpassas till rådsbeslutet och den nya EU-förord-
ningen. Dessutom förutsätter vissa nya restriktioner i rådsbeslutet ett
nationellt genomförande och det krävs kompletterande nationella bestäm-
melser för att EU-förordningen ska kunna tillämpas fullt ut.
Regeringen beslutade därför den 3 mars 2011 att tillämpningen av sank-
tionslagen i fråga om Iran ska ske enligt det nya rådsbeslutet. Samma dag
beslutade regeringen om ändring av förordningen (2007:704) om vissa
sanktioner mot Iran, varigenom gällande föreskrifter anpassades till de
nya EU-rättsakterna och vissa nya föreskrifter infördes. De nya föreskrif-
terna innebär förbud mot att utan tillstånd göra, ta emot, utföra eller
förmedla vissa överföringar till och från Iran, förbud mot nya medel- och
långfristiga åtaganden om ekonomiskt stöd till handel med Iran och för-
bud mot tillträde till svenska flygplatser för godstransport som utförs av	1
	1

iranska lufttrafikföretag eller som har sitt ursprung i Iran. Bestämmelserna träder i kraft den 10 mars 2011. Beslutet att tillämpa sanktionslagen ska underställas riksdagen för godkännande.

Prop. 2010/11:91

Innehållsförteckning

6.2Sanktioner som inte kräver svenska

författningsåtgärder .........................................................

6.3Teknisk anpassning av föreskrifter enligt

	förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot
	Iran ..................................................................................		14
6.4	Sanktioner som kräver ytterligare svenska
	författningsåtgärder .........................................................		14
	6.4.1	Förbud mot offentligt och privat
		ekonomiskt stöd till handel med Iran..............	14
	6.4.2	Påföljdsbestämmelser när det gäller
		tillståndspliktiga överföringar.........................	15
	6.4.3	Hinder mot tillträde till svenska
		flygplatser.......................................................	16
6.5	Innebörden av meddelade föreskrifter.............................		17
6.6	Ekonomiska och andra konsekvenser..............................		18
Bilaga 1 Förordning (2011:173) om ändring i förordningen
	(2007:703) om tillämpning i fråga om Iran av lagen
	(1996:95) om vissa internationella sanktioner .....................		19
Bilaga 2 Förordning (2011:174) om ändring i förordningen
	(2007:704) om vissa sanktioner mot Iran.............................		20
Bilaga 3 Rådets beslut 2010/413/GUSP om restriktiva åtgärder
	mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt
	2007/140/GUSP ...................................................................		23
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2011 ........			34

Prop. 2010/11:91

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2010/11:91

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner regeringens förordnande den 3 mars 2011 om tillämpning i fråga om Iran av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner.

Prop. 2010/11:91

2	Ärendet och dess beredning
Förenta nationernas säkerhetsråd antog under åren 2006–2008 flera
resolutioner om sanktioner mot Iran. För att genomföra sanktionerna har
EU antagit gemensamma ståndpunkter inom ramen för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken. FN antog i juni 2010 resolutionen 1929
(2010) som ytterligare skärpte sanktionerna mot Iran. Resolutionen
genomfördes i EU genom ett rådsbeslut om restriktiva åtgärder mot Iran
(2010/413/GUSP), vilket även ersatte och upphävde de tidigare gemen-
samma ståndpunkterna.
	Vad rådet beslutat inom ramen för rådsbeslutet 2010/413/GUSP faller i
allt väsentligt inom unionens behörighet och har genomförts genom en
EU-förordning om restriktiva åtgärder mot Iran (961/2010/EU), vilken
ersatt tidigare gällande EG-förordningar om sanktionerna mot Iran.
	När det gäller vissa bestämmelser i rådsbeslutet om restriktioner
angående krigsmateriel och liknande produkter, ekonomiskt stöd till
handel med Iran, tillträde till flygplatser för iransk varufrakt och åtgärder
för att förhindra att viss undervisning och utbildning ges till iranska med-
borgare ställs det dock krav på nationellt genomförande.
	Restriktionerna angående krigsmateriel infördes 2007 enligt dåvarande
gemensamma ståndpunkter (2007/140/GUSP och 2007/246/GUSP). För
att genomföra restriktionerna beslutade regeringen i september 2007 för-
ordningen (2007:703) om tillämpning i fråga om Iran av lagen (1996:95)
om vissa internationella sanktioner samt utfärdade närmare föreskrifter i
förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran. Riksdagen
godkände den 31 oktober 2007 regeringens förordnande att tillämpa
sanktionslagen (prop. 2006/07:132, bet. 2007/08:UU3, rskr. 2007/08:6).
Genom rådets beslut 2010/413/GUSP om restriktiva åtgärder mot Iran
och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/GUSP har det
tillkommit ytterligare åtgärder som kräver nationellt genomförande.
	Regeringen beslutade därför den 3 mars 2011 om tillämpning i fråga
om Iran av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner i enlighet
med rådets beslut 2010/413/GUSP. Förordnandet, som beslutades genom
förordningen (2011:173) om ändring i förordningen (2007:703) om till-
lämpning i fråga om Iran av lagen (1996:95) om vissa internationella
sanktioner, finns i bilaga 1. Samma dag utfärdade regeringen förord-
ningen (2011:174) om ändring i förordningen (2007:704) om vissa sank-
tioner mot Iran. Förordningen finns i bilaga 2. Genom ändringarna införs
förbud mot medelfristigt och långfristigt ekonomiskt stöd till handel med
Iran och förbud mot att medge tillträde till svenska flygplatser för viss
iransk godstransport, samt förtydligas att det inte är tillåtet att göra, ta
emot, utföra eller förmedla vissa överföringar till eller från iranska perso-
ner, enheter eller organ utan föregående tillstånd. Övriga sanktions-
bestämmelser i förordningen, rörande krigsmateriel m.m., behålls men
har i förekommande fall anpassats till rådsbeslutet 2010/413/GUSP och
rådsförordningen 961/2010/EU.
	Förordningen (2011:174) om ändring i förordningen (2007:704) om
vissa sanktioner mot Iran, som innehåller de ytterligare restriktiva åtgär-		5

der som regeringen har beslutat om, har under hand beretts med Inspek- Prop. 2010/11:91 tionen för strategiska produkter, Finansinspektionen, Exportkredit-

nämnden, Transportstyrelsen och Tullverket samt Bankföreningen.

3FN-sanktioner för internationell fred och säkerhet

Enligt stadgan för Förenta nationerna kan FN:s säkerhetsråd under vissa förhållanden anta resolutioner om olika åtgärder, såsom sanktioner, för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Sådana resolutioner kan innehålla bindande beslut eller rekommendationer. En stat som är medlem i FN är enligt FN:s stadga skyldig att godta och verkställa säkerhetsrådets bindande beslut om sådana sanktioner.

FN:s säkerhetsråd har under åren 2006–2010 antagit fyra resolutioner om Iran, vilka i allt väsentligt innehåller bindande föreskrifter för medlemsstaterna (S/RES/1737/2006, S/RES/1747/2007, S/RES/1803/2008 och S/RES/1929/2010). Resolutionen 1737 (2006) innebär att vissa internationella sanktioner införs vad gäller produkter och tekniskt bistånd som har samband med viss spridningskänslig nukleär verksamhet, reserestriktioner för vissa personer som främjar Irans utveckling av kärnteknik och kärnvapenbärare, restriktioner för viss undervisning och utbildning till iranska medborgare samt frysning av tillgångar m.m. för vissa personer och enheter som främjar Irans utveckling av kärnteknik och kärnvapenbärare. Resolutionen 1747 (2007) innebär restriktioner även beträffande köp, import och transport av krigsmateriel och liknande produkter, att frysningsbestämmelserna och andra finansiella sanktioner utvidgas samt att restriktioner kring gåvor, finansiellt bistånd och liknande till Irans regering införs.

Resolutionen 1803 (2008) uppmanar till vaksamhet vid beviljande av offentligt ekonomiskt stöd till handel med Iran och vid finansinstituts verksamhet med iranska banker, i syfte att undvika att bidra till spridningskänslig nukleär verksamhet eller utveckling av kärnvapenbärare, samt uppmanar till inspektion av laster till och från Iran och av luftfartyg och fartyg som hör till Iran Air Cargo eller Islamic Republic of Iran Shipping Line. Frysnings- och reserestriktionerna utvidgas till att omfatta även personer eller enheter som har hjälpt listade personer eller enheter att kringgå eller bryta mot bestämmelserna i FN-resolutionerna.

Genom resolutionen 1929 (2010) skärps sanktionerna ytterligare genom en utökning av vapenembargot, ett förbud för Iran och iranska subjekt att investera i kommersiell verksamhet som omfattar brytning av uran eller produktion eller användning av kärnämne eller kärnteknik. Ytterligare åtgärder införs rörande transportsektorn, bl.a. förbud mot att tillhandahålla bunkringstjänster eller andra fartygstjänster till iranska fartyg som misstänks transportera förbjudna produkter. I resolutionen konstateras även den potentiella kopplingen mellan Irans inkomster från energisektorn och finansieringen av Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet. Frysning av tillgångar utvidgas till att omfatta även

personer och enheter inom Islamiska revolutionsgardet och enheter inom

transportsektorn och reserestriktionerna utvidgas till att omfatta motsva- Prop. 2010/11:91 rande krets av personer. Vidare uppmanas staterna att förhindra tillhanda-

hållande av finansiella tjänster, inklusive försäkrings- och återförsäkringstjänster, samt överföring till eller från Iran av finansiella eller andra tillgångar som kan bidra till Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet.

4	Utvecklingen i Iran
Sedan det år 2002 upptäckts att omfattande kärntekniska anläggningar
för bl.a. urananrikning byggts och kärnteknisk verksamhet under lång tid
bedrivits i Iran utan att det internationella atomenergiorganet IAEA
informerats, kunde omvärlden inte längre känna fullt förtroende för att
Iran enbart eftersträvar civil användning av kärnenergi. Som part i icke-
spridningsfördraget (NPT) har Iran rätt till sådan civil användning, men
också skyldighet att inte utveckla kärnvapen. Sedan ovannämnda anlägg-
ningar m.m. blivit kända lämnade Iran en redogörelse till IAEA för sitt
kärntekniska program. IAEA har alltsedan 2003 sökt verifiera innehållet
i denna redogörelse. Fortfarande återstår ett antal frågor obesvarade, var-
för IAEA ännu inte har kunnat avgöra huruvida programmet uteslutande
är avsett för civila ändamål eller inte.
	IAEA har vid ett flertal tillfällen uppmanat Iran att visa sådan öppenhet
att de utestående frågorna ska kunna besvaras. Diplomatiska ansträng-
ningar har samtidigt gjorts både utanför och inom IAEA:s ram för att
genom förhandlingar uppnå en lösning som på sikt skulle kunna reparera
världssamfundets skadade förtroende. Ett grundkrav i detta sammanhang
har varit att Iran under en icke-specificerad tidsrymd tills vidare avstår
från de mest känsliga kärntekniska verksamheterna såsom höganrikning
av uran.
	Sedan IAEA hösten 2005 rapporterat till FN:s säkerhetsråd att Iran inte
fullgjort sina åtaganden, och FN:s säkerhetsråd våren 2006 uppmanat
Iran att ta de steg som IAEA uppmanat till, bl.a. visa full öppenhet samt
tills vidare avstå från anrikning, utan att detta gett resultat, antog säker-
hetsrådet i juli 2006 resolution 1696 med motsvarande innehåll. Då inte
heller denna hörsammades antog säkerhetsrådet i december samma år
resolution 1737 enligt artikel 41 i FN-stadgans kapitel 7. Denna folkrätts-
ligt bindande resolution kräver att Iran tills vidare avstår från all kärntek-
nisk verksamhet som har att göra med anrikning och upparbetning samt
allt arbete med anknytning till tungvattenprojekt. Resolutionen innehöll
också, som angetts ovan, ett antal sanktionsåtgärder, bl.a. restriktioner
mot export till Iran av spridningskänsliga produkter och teknologi, frys-
ning av tillgångar för ett antal iranska företag, organisationer och perso-
ner samt vissa reserestriktioner. Eftersom Iran inte inom utsatt tid upp-
fyllt säkerhetsrådets krav antog säkerhetsrådet i mars 2007 liksom i mars
2008 resolutioner (1747 och 1803) med motsvarande krav. Dessa resolu-
tioner skärpte och utökade också sanktionerna. Under hösten 2009 fram-
kom att Iran under en tid utvecklat en ny anrikningsanläggning i staden
Qom, vilket man inte informerat IAEA om i enlighet med gällande regel-
verk. Detta i förening med fortsatt bristande iranskt samarbete med IAEA		7

fick FN:s säkerhetsråd att i juni 2010 anta ännu en resolution (1929), som Prop. 2010/11:91 ytterligare skärpte sanktionerna bl.a. på det kärn- och missiltekniska om-

rådet.

De flesta av de införda sanktionerna är tvingande för FN:s medlemsstater. För att genomföra dem i EU har unionens råd, som närmare beskrivs nedan, antagit ett rådsbeslut (2010/413/GUSP) som i huvudsak följer säkerhetsrådets resolutioner men som på vissa punkter förtydligar eller skärper sanktionerna. I rådsbeslutet har tidigare och nya bestämmelser för genomförandet av FN-resolutionerna samlats i en rättsakt som ersätter tidigare gemensamma ståndpunkter från 2007 och framåt. Rådsbeslutet bifogas som bilaga 3. Enligt artikel 29 i EU-fördraget ska medlemsstaterna se till att deras nationella politik överensstämmer med unionens ståndpunkter. Flertalet sanktioner faller dock under EU:s behörighet och genomförs genom en EU-förordning som antagits av rådet och är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Om säkerhetsrådet beslutar att upphäva sanktionerna måste EU ta ställning till om man genom eget beslut ska upphäva eller ändra sina sanktioner.

5 Genomförande av FN-sanktionerna i EU

Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) har rådet således, med stöd av artikel 29 i EU-fördraget, antagit ett rådsbeslut om restriktiva åtgärder mot Iran (2010/413/GUSP). Detta rådsbeslut ersatte de tidigare gällande gemensamma ståndpunkterna om restriktiva åtgärder mot Iran (2007/140/GUSP, 2007/246/GUSP och 2008/652/GUSP). Rådets beslut syftar till att genomföra FN-resolutio- nerna, men innebär också i vissa avseenden mer ingripande åtgärder än vad FN-resolutionerna kräver. Rådsbeslutet genomförs i sin tur unionsrättsligt genom rådets förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran som antagits med stöd av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Förordningen har ersatt och upphävt den tidigare förordningen (EG) nr 423/2007 med efterföljande ändringar. Delar av genomförandet rör emellertid frågor som faller utanför EU:s behörighet eller som har överlämnats till medlemsstaterna att genomföra nationellt.

De delar i rådets beslut 2010/413/GUSP som faller inom ramen för nationellt genomförande rör restriktioner kring export och import av krigsmateriel m.m. enligt artiklarna 1.1.c och 1.4, vissa begränsningar av nya åtaganden från medlemsstaternas sida om lån, ekonomiskt bistånd eller subventionerade lån till Iran (artikel 9) och av offentligt och privat ekonomiskt stöd till handel med Iran (artikel 8), åtgärder för att förhindra tillträde till flygplatser för varufrakt som utförs av iranska lufttrafikföretag eller som har sitt ursprung i Iran (artikel 17), reserestriktioner (artikel 19) samt åtgärder för att förhindra att viss utbildning ges till iranska medborgare inom ämnesområden som skulle bidra till Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet (artikel 21).

Dessutom innehåller rådsbeslutet en allmän uppmaning till vaksamhet vid affärer med iranska företag m.m. (artikel 14) och bestämmelser om

inspektion av lasttransporter till och från Iran som en åtgärd för att Prop. 2010/11:91 underlätta kontrollen av att sanktionerna följs (artikel 15).

Under nationella åtgärder faller även kravet i rådets förordning 961/2010/EU på att medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för överträdelser av förordningen (artikel 37).

Regeringen har redan vidtagit nationella genomförandeåtgärder genom förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran. Det är nödvändigt att nu anpassa de nationella åtgärderna till det nya rådsbeslutet och att utfärda ytterligare föreskrifter för att genomföra de sanktioner som tillkommit genom det nya rådsbeslutet fullt ut. En närmare redogörelse för vad som redan omfattas av EU-förordningen och vilka nationella åtgärder som kan behövas i övrigt för att genomföra sanktionerna lämnas nedan i avsnitt 6.

6Nationellt genomförande av sanktioner mot Iran och godkännande av regeringens beslut

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner regeringens förordnande den 3 mars 2011 om tillämpning i fråga om Iran av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner.

Regeringens bedömning: För att åstadkomma ett fullständigt genomförande av vad FN och EU har beslutat om restriktiva åtgärder mot Iran, bör besluten kompletteras med föreskrifter på nationell nivå.

6.1Skälen för regeringens förslag och bedömning

Regeringen får enligt 3 § första stycket lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner (sanktionslagen) förordna att sanktioner enligt samma lag ska genomföras med anledning av ett beslut som avses i 1 § första stycket samma lag, dvs. ett beslut av FN eller av EU inom ramen för GUSP som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Ett sådant förordnande upphör att gälla om det inte har överlämnats till riksdagen för godkännande inom en månad från det att regeringen meddelade förordnandet, eller om riksdagen inte har godkänt det inom två månader från det att förordnandet överlämnades till riksdagen. Vid beräkning av tiden för riksdagens godkännande ska man bortse från tid då riksdagen gör ett längre uppehåll i kammarens arbete än en månad.

För att genomföra ett förordnande enligt 3 § första stycket sanktionslagen får regeringen enligt 4 § meddela föreskrifter om förbud som syftar till att genomföra sanktioner mot en stat, ett område, en fysisk eller juridisk person, en grupp eller en enhet.

Regeringen beslutade den 6 september 2007 att tillämpa sanktionslagen i fråga om Iran för att genomföra vissa sanktionsåtgärder enligt EU:s då gällande gemensamma ståndpunkter och rådsförordningar. Samma dag utfärdade regeringen förordningen (2007:704) om vissa sanktio-

ner mot Iran. Föreskrifterna innebär förbud mot att köpa, importera eller

transportera krigsmateriel m.m. från Iran, förbud mot att leverera, sälja Prop. 2010/11:91 eller överföra paramilitär utrustning till Iran och förbud mot att till Iran

sälja eller tillhandahålla viss materiel och teknik med dubbla användningsområden, visst tekniskt eller finansiellt bistånd, vissa förmedlingstjänster och vissa investeringar utan tillstånd när det krävs ett sådant tillstånd enligt rådets förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran.

Sedan sanktionerna skärpts i enlighet med resolution 1929 (2010) och rådets beslut 2010/413/GUSP om vissa restriktiva åtgärder mot Iran har regeringen funnit att det krävs ytterligare nationella åtgärder för att fullt ut genomföra vissa av sanktionerna mot Iran. De utvidgade FN-sanktio- nerna har gällt sedan juni 2010 och ska inom EU tillämpas sedan juli 2010. Regeringen anser att det är angeläget att se till att sanktionerna nu genomförs fullt ut och att det bästa sättet att åstadkomma detta är att tilllämpa sanktionslagen.

Regeringen har därför beslutat att ändra förordnandet om tillämpning av sanktionslagen i fråga om Iran till att avse det senaste rådsbeslutet 2010/413/GUSP, vilket ersatt tidigare gällande gemensamma ståndpunkter. Regeringen har samma dag meddelat nya föreskrifter, vilka innebär förbud mot att utan tillstånd göra, ta emot, utföra eller förmedla vissa överföringar till och från Iran, förbud mot visst tillhandahållande av offentligt eller privat ekonomiskt stöd till handel med Iran och förbud mot att medge tillträde till svenska flygplatser för transport av gods som utförs av iranska lufttrafikföretag eller som har sitt ursprung i Iran, samt anpassat befintliga föreskrifter efter utformningen av de nya EU- rättsakterna. Regeringen har gjort bedömningen att dessa föreskrifter är nödvändiga, och förenliga med unionsrätten, för att fullt ut genomföra sanktionerna mot Iran enligt rådsbeslutet och FN-resolutionerna.

När det gäller åtgärder för att förhindra viss utbildning och undervisning av iranska medborgare meddelas inga föreskrifter, eftersom regeringen bedömer att detta kan hanteras inom ramen för prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd för studier enligt 4 kap. 5 § utlänningsförordningen (2006:97).

6.2Sanktioner som inte kräver svenska författningsåtgärder

Merparten av FN- och EU-sanktionerna mot Iran omfattas av förbuds-
regler i rådets förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot
Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007. EU-förord-
ningen är direkt tillämplig i Sverige och det behöver därför inte införas
några materiella svenska bestämmelser för att genomföra förbudsreglerna
i svensk rätt. Detta gäller framför allt förbudet mot att förse Iran med
eller från Iran anskaffa vissa varor, teknik och utrustning, bl.a. produkter
med dubbla användningsområden och viss utrustning som kan användas
för internt förtryck, enligt särskilda listor som finns bifogade rådsförord-
ningen 961/2010/EU (artiklarna 2 och 4 samt bilagorna I–III). Detsamma
gäller tillhandahållande till Iran av tekniskt bistånd, förmedlingstjänster,
finansiering eller finansiellt stöd med anknytning till sådana produkter
som omfattas av de nämnda förbudslistorna (artikel 5) och förbudet mot	10

att förse Iran med viktig utrustning och teknik till vissa nyckelsektorer inom olje- och gasindustrin i Iran enligt en särskild förteckning i förordningen, eller med anknutet tekniskt eller ekonomiskt stöd (artiklarna 8–9 och bilaga VI). Även delar av vapenembargot mot Iran omfattas av förbuden i rådsförordningen, nämligen förbudet mot att till förse Iran med tekniskt bistånd, finansiering eller ekonomiskt stöd med anknytning till varor och teknik enligt EU:s gemensamma förteckning över militär utrustning (artikel 5).

Frysning av tillgångar för personer, enheter och organ med koppling till Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet eller verksamhet för utveckling av system för kärnvapenbärare, eller som hjälpt listade personer, enheter eller organ att kringgå eller bryta mot sanktionerna, vissa medlemmar i Islamiska revolutionsgardet och personer med koppling till Islamic Republic of Iran Shipping Line (IRISL), enligt namnlistor som upprättats av FN eller EU, kräver inte heller några särskilda svenska åtgärder, utan gäller automatiskt till följd av att EU-förordningen är direkt tillämplig här. Bestämmelsen om frysning av tillgångar och ekonomiska resurser i artikel 16 i förordningen är utformad som en förbudsreglering enligt vilken inga tillgångar eller ekonomiska resurser får ställas till förfogande för eller utnyttjas till gagn för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som anges i bilagorna VII och VIII till förordningen (artikel 16.3). Det är vidare förbjudet att medvetet och avsiktligt delta i verksamhet vars syfte eller verkan är att direkt eller indirekt kringgå frysningsåtgärderna (artikel 16.4).

Förordningen omfattar även en rad sanktioner som riktar sig mot finansiell verksamhet. Detta gäller förbud mot att finansiera vissa företag i Iran som tillverkar viss krigsmateriel, utrustning som kan användas för internt förtryck, eller varor och teknik som är produkter med dubbla användningsområden och som förbjudna för export till eller import från Iran, eller som bedriver bl.a. prospektering eller produktion av råolja och naturgas (artikel 11), förbud mot att godta iranska investeringar i verksamhet som rör brytning av uran, anrikning och upparbetning av uran eller tillverkning av vissa varor och viss teknik som är produkter med dubbla användningsområden (artikel 15), anmälningsskyldighet eller tillståndsplikt vid vissa överföringar till och från iranska personer, enheter och organ, bl.a. kredit och finansinstitut med säte i Iran (artiklarna 21 och 22), förbud för EU:s kredit- och finansinstitut att upprätta nya bankförbindelser av olika slag med sina iranska motsvarigheter och förbud för sistnämnda att öppna kontor, inleda verksamhet eller göra investeringar i EU (artikel 24), förbud mot att sälja eller köpa olika statspapper till eller från Iran (artikel 25) och förbud mot att tillhandahålla försäkring och återförsäkring till bl.a. Irans regering och iranska juridiska personer, enheter och organ (artikel 26).

Även vissa transportrestriktioner regleras i EU-förordningen, nämligen förbud mot att tillhandahålla bunkringstjänster och s.k. ship supplytjänster för fartyg eller ingenjörs- och underhållstjänster för luftfartyg vid rimlig misstanke om att fartygen eller luftfartygen utför transport av förbjudna varor (artikel 28).

Enligt artikel 37 i förordningen 961/2010/EG ska medlemsstaterna fastställa regler om påföljder för överträdelser av förordningen och vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att reglerna tillämpas. Påföljderna

Prop. 2010/11:91

ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Dessa krav uppfylls framför allt genom sanktionslagens bestämmelser om straff, åtal, förverkande och tvångsmedel (8–14 §§ sanktionslagen). Enligt sanktionslagens 8 § andra stycket är det straffbart att bryta mot förbud i förhållande till en stat eller ett område utanför Europeiska unionen eller mot förbud i förhållande till fysiska eller juridiska personer, grupper eller enheter i en förordning om ekonomiska sanktioner som har beslutats av EU med stöd av artikel 215 i EUF-fördraget eller av EG enligt de bestämmelser som gällt före Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009. Det föreskrivna straffet är böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst fyra år. Den som begått gärningen av grov oaktsamhet döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Överträdelser av de nyss redovisade förbudsreglerna i rådsförordningen 961/2010/EU rörande materiel, teknik och tjänster, investeringar, försäkringar, handel med statspapper samt frysning av tillgångar omfattas sålunda av straffansvaret i 8 § andra stycket sanktionslagen.

För försäljning m.m. till Iran av vissa andra varor och teknik, som inte omfattas av förbudet som nämns ovan, krävs det enligt EU-förordningen tillstånd av en nationell behörig myndighet (artikel 3). De varor och den teknik som det här gäller förtecknas i en särskild lista (bilaga IV), som fogas till EU-förordningen. Det krävs även tillstånd för att tillhandahålla vissa tjänster med anknytning till de nämnda varorna och tekniken (artikel 5.2) och för att göra investeringar som rör tillverkning av sådana varor och teknik (artikel 12). Regeringen har i särskilda beslut föreskrivit att Strålsäkerhetsmyndigheten ska vara behörig myndighet för tillstånd beträffande vissa kärnämnen och material m.m. samt att Inspektionen för strategiska produkter ska vara den nationella behöriga myndigheten i övrigt. Tillståndskraven kräver alltså inte några ytterligare åtgärder från svensk sida. Nationella bestämmelser om påföljder för den som överträder dessa regler finns i 6 § förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran och 8 § sanktionslagen. Beträffande behovet av att anpassa bl.a. nämnda bestämmelse i förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran, se avsnitt 6.3.

En del bestämmelser i rådets beslut 2010/413/GUSP kan hanteras nationellt utan ytterligare författningsåtgärder. Enligt artikel 8 i rådets beslut 2010/413/GUSP, ska medlemsstaterna, främst för att undvika att ekonomiskt stöd bidrar till spridningskänslig kärnteknisk verksamhet eller till utveckling av system för kärnvapenbärare, visa återhållsamhet med att göra nya kortfristiga åtaganden om offentligt och privat ekonomiskt stöd till handel med Iran, inbegripet beviljande av exportkrediter, garantier och försäkringar, till sina medborgare eller enheter som bedriver sådan handel, med vissa humanitära undantag. Medlemsstaterna ska enligt artikel 9 i rådsbeslutet inte heller göra nya åtaganden om lån, ekonomiskt bistånd eller subventionerade lån till Iran, med vissa humanitära undantag och utvecklingsundantag. Dessa bestämmelser kräver inte heller några särskilda författningsåtgärder utan kan hanteras av regeringen på annat sätt. Beträffande behovet av åtgärder för att genomföra förbudet i artikel 8 mot nya medel- och långfristiga åtaganden om stöd till handel med Iran, se avsnitt 6.4.1.

Prop. 2010/11:91

Förbudet mot försäljning m.m. av krigsmateriel och vissa dithörande tjänster till Iran (artikel 1.1c och 1.3 i rådets beslut 2010/413/GUSP) kan Sverige väsentligen uppfylla genom bestämmelserna om förbud mot export av krigsmateriel utan tillstånd enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel, tillsammans med det ovan nämnda förbudet i rådsförordning (EU) nr 961/2010 rörande tekniskt och finansiellt bistånd med anknytning till viss militär utrustning. Importförbudet avseende krigsmateriel och förbuden rörande paramilitär utrustning har reglerats genom föreskrifter i förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran. När det gäller behovet av anpassning av dessa föreskrifter till det nya rådsbeslutet, se avsnitt 6.3.

Reserestriktionerna, dvs. åtgärder för att förhindra inresa till eller transitering genom Sverige av personer som har förtecknats av FN eller EU i de listor som har bifogats rådets beslut 2010/413/GUSP, kan fullgöras av Sverige genom den viserings- och inresekontroll som normalt sker genom svenska myndigheter. För att det ska vara lättare att iaktta sådana reserestriktioner finns det inom EU även en överenskommelse om att föra in listade personers namn i det så kallade SIS-systemet (Schengen Information System) inom ramen för Schengensamarbetet. Enligt regeringens bedömning finns det således för närvarande inget behov av att reglera denna sanktion i några ytterligare nationella svenska föreskrifter.

Artikel 21 i rådets beslut 2010/413/GUSP innebär att medlemsstaterna i enlighet med sin nationella lagstiftning ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att det, på deras territorier eller genom deras medborgares försorg, ges specialiserad undervisning eller utbildning till iranska medborgare inom sådana ämnesområden som skulle bidra till Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet och utvecklingen av system för kärnvapenbärare. I nationell rätt finns ett allmänt förbud i 10 § lagen (1992:1300) om krigsmateriel mot att här i landet utan tillstånd bedriva militärt inriktad utbildning av andra än svenska medborgare. Detta förbud torde täcka in delar av den utbildning som avses i artikel 21 i rådsbeslutet. Vidare omfattas viss relevant utbildning av förbudet i artikel 5.1 i rådsförordning 961/2010/EU mot att till iranska personer, enheter och organ eller för användning i Iran tillhandahålla tekniskt bistånd eller förmedlingstjänster som rör varor och teknik som är produkter med dubbla användningsområden, enligt bilagorna I och II till rådsförordningen, och som är förbjudna för export till Iran, eller som rör tillhandahållande, tillverkning, underhåll eller användning av sådana varor och teknik. Med iransk person avses dock i rådsförordningen i fråga om fysiska personer alla som vistas eller är bosatta i Iran. Viss utbildning omfattas även av tillståndkravet i artikel 5.2 i rådsförordningen för tekniskt bistånd och förmedlingstjänster som rör ytterligare varor och teknik enligt bilaga IV till förordningen. Regeringen bedömer att restriktionen i rådsbeslutet i fråga om viss utbildning till iranska medborgare dessutom kan hanteras inom ramen för prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd för studier enligt 4 kap. 5 § utlänningsförordningen (2006:97) och återkallelse av sådana tillstånd. I frågor om uppehållstillstånd för studier förutsätts en väl fungerande samordning mellan berörda myndigheter.

Prop. 2010/11:91

6.3	Teknisk anpassning av föreskrifter enligt förord-	Prop. 2010/11:91
	ningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran

Enligt förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran gäller, med undantag för vissa fordon, förbud mot att från Iran köpa, importera eller transportera krigsmateriel och paramilitär utrustning samt reservdelar till sådan materiel och utrustning (4 §) och förbud mot att direkt eller indirekt leverera, sälja, överföra eller genom Sverige transportera paramilitär utrusning till Iran eller för användning i eller till förmån för Iran (5 §). I föreskrifterna hänvisas till de definitioner som tillämpas enligt artikel 1 i den tidigare gällande förordningen 423/2007/EG, men ges också definitioner av vad som utgör krigsmateriel i detta sammanhang och av vad som avses med paramilitär utrustning (2 §). Det är vidare enligt förordningens 6 § förbjudet att utan tillstånd sälja, leverera, överföra, exportera eller tillhandahålla materiel, teknik eller tjänster till personer, enheter eller organ i Iran eller för användning i Iran i de fall där det krävs sådant tillstånd enligt artikel 3.1 eller artikel 5.2 i förordningen 423/2007/EG. Slutligen innehåller föreskrifterna bestämmelser om vilka myndigheter som ansvarar för vissa tillsynsuppgifter när det gäller förbuden i förordningen.

Regeringen har genom förordningen (2011:174) om ändring i förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran gjort vissa ändringar i dessa bestämmelser. Föreskrifterna är oförändrade i sak men har behövt anpassas tekniskt till utformningen av det nya rådsbeslutet och den nya rådsförordningen såvitt gäller artikelhänvisningar och beslutsnumrering samt i något fall begreppsapparat. Således har i bestämmelserna i 1, 2 och 6 §§ ändrats såvitt gäller hänvisningar till EU-rättsakterna. I 6 § har även införts det nya begreppet ”iranska personer, enheter eller organ”, som definieras i artikel 1 i rådsförordningen 961/2010/EU. På grund av att viss omstrukturering och omformulering skett av bestämmelserna i EU-förordningen har förbudet mot att utan tillstånd göra vissa investeringar placerats i en särskild artikel, 6 a §, i förordningen. I förordningens 8 § har Luftfartsstyrelsen och Sjöfartsverket ersatts av Transportstyrelsen.

6.4Sanktioner som kräver ytterligare svenska författningsåtgärder

6.4.1	Förbud mot offentligt och privat ekonomiskt stöd till
	handel med Iran
Som nämnts ovan innebär artikel 8 i rådsbeslutet 2010/413/GUSP att
medlemsstaterna ska visa återhållsamhet med att göra nya kortfristiga
åtaganden om offentligt och privat ekonomiskt stöd till handel med Iran.
Detta ska ske för att minska utestående belopp och främst för att undvika
att bidra till spridningskänslig kärnteknisk verksamhet eller utveckling av
system för kärnvapenbärare. Artikeln innebär emellertid även att med-
lemsstaterna inte får ingå nya medel- och långfristiga åtaganden om
offentligt och privat ekonomiskt stöd till handel med Iran till sina med-		14

borgare eller enheter som bedriver sådan handel. Som ekonomiskt handelsstöd räknas bl.a. beviljande av exportkrediter, garantier och försäkringar. Restriktionerna gäller dock inte handel för livsmedels- eller jordbruksändamål samt medicinska eller andra humanitära ändamål. För bedömningen av medel- och långfristighet kan ledning hämtas i OECD:s konsensusavtal om offentligt understödda exportkrediter och i rådets direktiv 98/29/EG av den 7 maj 1998 om harmonisering av huvudbestämmelserna för kreditförsäkringar för medellånga och långa exportaffärer.

Det nya i artikeln i rådsbeslutet är dels att kravet på återhållsamhet skärps, dels att artikeln uttryckligen utsträcks till att också gälla privata aktörer och dels att ett förbud införs för medel- och långfristiga åtaganden. Anledningen till att bestämmelsen angavs omfatta inte bara offentligt utan även privat handelsstöd var att exportkreditverksamheten i vissa EU-medlemsstater ligger på privaträttsliga subjekt, till skillnad från i Sverige där denna uppgift ligger på den statliga myndigheten Exportkreditnämnden. För att inte förtydligandet att artikeln omfattar även privata aktörer skulle missuppfattas som en utvidgning av begreppet handelsstöd, gjordes samtidigt i en protokollsanteckning klart att handelsstöd inte omfattade normal rembursverksamhet som utförs av finansiella institut i den privata sektorn och som inte åtnjuter offentligt stöd.

I Sverige bedrivs alltså sådant handelsstöd som avses i bestämmelsen av Exportkreditnämnden. Även den verksamhet som bedrivs av statligt ägda bolag, t.ex. AB Svensk Exportkredit eller Almi Företagspartner AB, kan innefatta sådant ekonomiskt stöd till handel som omfattas av förbudet mot handelsstöd, såsom det utformats i rådsbeslutet. Normal rembursverksamhet, exportkrediter, försäkringar eller andra garantiliknande förbindelser som utförs av privata banker och andra kreditinstitut, finansiella institut eller försäkringsbolag, och som inte åtnjuter offentligt stöd, får dock anses undantagna från artikelns tillämpningsområde. Enligt regeringens bedömning krävs för att genomföra förbudet att svenska bestämmelser införs med stöd av sanktionslagen.

6.4.2Påföljdsbestämmelser när det gäller tillståndspliktiga överföringar

I fråga om överföringar av tillgångar till och från iranska personer, enheter eller organ till ett belopp som överstiger 40 000 euro eller motsvarande värde föreskrivs i förordningen 961/2010/EU inte något förbud (artikel 21.1.c). Förordningen ställer endast krav på att tillstånd inhämtas på förhand och regeringen har i enlighet med detta i ett särskilt beslut den 4 november 2010 (dnr UF2010/63935/RS) utsett Inspektionen för strategiska produkter att vara den behöriga myndighet som ska pröva ansökningar om sådant tillstånd.

Sanktionslagens automatiskt verkande påföljdsbestämmelser för den som bryter mot en EU-förordning (8 § andra stycket sanktionslagen) förutsätter att någon har brutit mot ett förbud i en EU-förordning. För den som bryter mot ett sådant förbud stadgas straffansvar i 8 § första stycket sanktionslagen. Förordningen 961/2010/EU talar ju i dessa delar inte uttryckligen om något förbud, utan om tillståndskrav. Med hänsyn till den

Prop. 2010/11:91

straffrättsliga legalitetsprincipen får det anses oklart om sanktionslagens straffbestämmelse även omfattar brott mot tillståndsplikten. Mot den bakgrunden finns det enligt regeringens uppfattning skäl att, med stöd av 4 § sanktionslagen, meddela särskilda föreskrifter i frågan.

Regeringen har bedömt att ett förbud av nu avsett slag kan införas trots de unionsrättsliga principerna om att en medlemsstat inte i sin nationella lagstiftning får reglera sådant som är reglerat i en EU-förordning. Här gäller det ju inte att införa nationella materiella regler om vilka åtgärder som kräver tillstånd enligt EU-förordningen. Förbudsreglerna införs endast som en komplettering till EU-förordningens bestämmelser i syfte att fullgöra skyldigheten enligt EU-förordningen att fastställa påföljder för överträdelser av förordningen.

Regeringen har vidare bedömt att ett sådant förbud är fullt förenligt med regleringen i sanktionslagen. Sanktionslagen medger att regeringen får meddela föreskrifter om förbud i fråga om bl.a. in- eller utförsel av varor och andra tillgångar, kreditgivning och näringsverksamhet för att genomföra sanktioner med anledning av ett beslut eller en rekommendation av FN eller ett beslut av EU som syftar till att upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet. Det nu aktuella förbudet avser de ämnesområden, som anges i 4 § sanktionslagen, och syftar som sagt till att bidra till att genomföra FN- och EU-sanktionerna. Att förbudet införs endast för att åstadkomma de effektiva påföljder som krävs, och inte för att också införa sanktionen i materiellt hänseende, något som redan har beslutats genom EU-förordningen, kan enligt regeringens mening inte utgöra något hinder. Regeringen har vidare ansett att det för tydlighetens och överskådlighetens skull är bäst att hänvisa till regleringen i EU-förordningen när det gäller omfattningen av förbudet.

6.4.3Hinder mot tillträde till svenska flygplatser

Enligt artikel 17 i rådsbeslutet 2010/413/GUSP ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att förhindra tillträde till flygplatser under deras jurisdiktion för all varufrakt som utförs av iranska lufttrafikföretag eller som har ursprung i Iran med undantag för kombinationer av passagerarflyg och varufrakt. Åtgärderna ska vidtas i enlighet med medlemsstaternas nationella myndigheter och lagstiftning och i överensstämmelse med internationell rätt, särskilt relevanta internationella avtal om civil luftfart.

Enligt 7 kap. 4 § luftfartsförordningen (2010:770) får Transportstyrelsen meddela föreskrifter om bl.a. trafiktillstånd. Det är också Transportstyrelsen som prövar frågor om trafiktillstånd såväl för luftfart i regelbunden trafik som för annan luftfart än luftfart i regelbunden trafik (5–6 §§ luftfartsförordningen). Sådan transport av gods som avses i artikel 17 i rådsbeslutet 2010/413/GUSP sker oftast inte med luftfart i regelbunden trafik utan med chartertrafik. Några föreskrifter som kan användas för att genomföra förbudet mot varufrakt från Iran finns inte. För att genomföra denna sanktion krävs därför svenska författningsåtgärder. Regeringen har ansett att detta bör ske genom föreskrifter med stöd av sanktionslagen. Av 7 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770) framgår emellertid att luftfartyg som är registrerat i ett annat land som har biträtt

Prop. 2010/11:91

Chicagokonventionen och som används för annan luftfart än luftfart i Prop. 2010/11:91 regelbunden trafik får flyga och landa inom svenskt område utan

trafiktillstånd under förutsättning att passagerare eller gods inte tas ombord eller sätts i land inom Sverige. Eftersom Iran är part till Chicagokonventionen har regeringen gjort bedömningen att de föreskrifter som meddelas rörande tillträde för godstransporter som utförs av iranska lufttrafikföretag eller som har sitt ursprung i Iran enbart bör gälla transport av gods som tas ombord eller sätts i land i Sverige.

6.5	Innebörden av meddelade föreskrifter
Genom förordningen (2011:174) om ändring i förordningen (2007:704)
om vissa sanktioner mot Iran (bilaga 2), som regeringen beslutade den
3 mars 2011, har bestämmelserna i 1, 2 och 6 §§ anpassats till de nya
EU-rättsakterna genom hänvisningar till rådets beslut 2010/413/GUSP
om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam
ståndpunkt 2007/140/GUSP och rådets förordning (EU) nr 961/2010 om
restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr
423/2007. En språklig justering har gjorts i 4 § andra stycket. Förbudet
mot att utan tillstånd av Inspektionen för strategiska produkter göra vissa
investeringar enligt rådsförordningen har på grund av den omstrukture-
ring och nya artikelindelning som gjorts i rådsförordningen 961/2010/EU
placerats i en särskild paragraf. Innebörden av dessa bestämmelser är
oförändrade i sak.
När det gäller de nya sanktionsåtgärder som införts genom rådsbeslutet
2010/413/GUSP, är det enligt förordningen (2011:174) om ändring i
förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran till att börja med
inte tillåtet att utan tillstånd enligt artikel 21 i rådsförordningen
961/2010/EU göra, ta emot, utföra eller förmedla sådana överföringar av
tillgångar till eller från iranska personer, enheter eller organ som över-
stiger 40 000 euro eller motsvarande värde och som kräver förhands-
tillstånd enligt artikel 21.1.c i rådsförordningen. Sådana tillstånd med-
delas av Inspektionen för strategiska produkter.
Enligt förordningen är det inte heller tillåtet att ingå nya medelfristiga
eller långfristiga åtaganden om ekonomiskt stöd till handel med Iran,
inklusive beviljande av exportkrediter, garantier eller försäkringar. För-
budet gäller dock inte ekonomiskt stöd till handel som gäller livsmedels-
eller jordbruksändamål eller medicinskt eller annat humanitärt ändamål.
Förbudet gäller inte heller kreditinstituts och finansiella instituts eller för-
säkringsbolags verksamhet som rör handelsfinansiering genom export-
krediter, remburser, försäkringar eller andra garantiliknande förbindelser
och som inte åtnjuter offentligt stöd.
Det är vidare inte heller tillåtet att medge tillträde till svenska flygplat-
ser för godstransporter som utförs av iranska lufttrafikföretag eller gods-
transporter som har sitt ursprung i Iran. Förbudet gäller inte kombi-
nationer av passagerarflyg och godstransport. Luftfartyg som omfattas av
7 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770) berörs inte av förbudet.
Slutligen har bestämmelsen om vilka myndigheter som ansvarar för
tillsyn över förbuden enligt förordningen ändrats, för det första till följd
av att	Luftfartsstyrelsen och Sjöfartsverkets verksamhet i aktuella av-	17

seenden numera överförts till Transportstyrelsen. I bestämmelsen anges Prop. 2010/11:91 även vilka myndigheter som ansvarar för de nya förbuden rörande över-

föringar respektive tillträde till svenska flygplatser. Bestämmelsen om att berörda myndigheter ska samråda med varandra och lämna varandra nödvändiga uppgifter kvarstår oförändrad. Regeringen konstaterar i detta sammanhang att berörda myndigheter kommer att ha olika grad av ansvar för de övervakande eller informationssamlande uppgifter som följer av tillsynen. När det särskilt gäller tillsynen över förbuden rörande krigsmateriel och paramilitär utrusning har Inspektionen för strategiska produkter och Tullverket en mera central roll, men även Transportstyrelsen kan bidra till att upprätthålla förbuden enligt förordningen i sitt arbete för att kontrollera säkerheten i svenska hamnar och lufthamnar. En smärre justering av Transportstyrelsens ansvar har mot den bakgrunden ansetts befogad.

6.6Ekonomiska och andra konsekvenser

Flertalet bestämmelser i förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran har gällt sedan 2007 och är sakligt oförändrade. Bland de nya föreskrifter som meddelats i förordningen (2011:174) om ändring i förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran är det endast förbuden mot handelsstöd och tillträde till svenska flygplatser som regeringen själv råder över utformningen av. Förbudet mot vissa överföringar regleras redan genom kraven på förhandstillstånd enligt rådets förordning 961/2010/EU. De ökade kostnader för företag som tillståndskravet eventuellt kan innebära följer således av en redan antagen EU-förordning som regeringen inte nu kan påverka.

De nya förbuden mot handelsstöd och tillträde till svenska flygplatser kan förväntas medföra endast mycket begränsade kostnadsmässiga och andra konsekvenser. Den konsekvensen att näringslivet inte kan påräkna ekonomiskt stöd till handel med Iran i samma utsträckning som tidigare kan medföra en minskad eller i vart fall oförändrad handel med Iran. Detta är dock förenligt med syftet bakom FN:s säkerhetsråds beslut om sanktioner mot Iran, vilka är bindande för medlemsstaterna. Regeringen bedömer även att den tillsyn som Inspektionen för strategiska produkter, Finansinspektionen och Transportstyrelsen förväntas utföra med anledning av de nya bestämmelserna ligger väl inom respektive myndighets befintliga ansvarsområde och inte kan förväntas innebära kostnadsökningar utöver vad som kan rymmas inom nuvarande anslag.

Förordning (2011:173) om ändring i förordningen (2007:703) om tillämpning i fråga om Iran av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner

Prop. 2010/11:91

Bilaga 1

Svensk författningssamling

Förordning

om ändring i förordningen (2007:703) om tillämpning i fråga om Iran av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner;

utfärdad den 3 mars 2011.

Regeringen föreskriver att 1 § förordningen (2007:703) om tillämpning i fråga om Iran av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner ska ha följande lydelse.

1 § Lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner ska tillämpas i fråga om Iran i enlighet med rådets beslut 2010/413/GUSP av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/GUSP1.

Denna förordning träder i kraft den 10 mars 2011.

På regeringens vägnar

GUNILLA CARLSSON

Lars Nilsson (Utrikesdepartementet)

SFS 2011:173

Utkom från trycket den 8 mars 2011

1 EUT L 195, 27.7.2010, s. 39 (Celex 32010D0413).

Förordning (2011:174) om ändring i förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran

Prop. 2010/11:91

Bilaga 2

Svensk författningssamling

Förordning

om ändring i förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran;

utfärdad den 3 mars 2011.

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (2007:704) om vissa sanktioner mot Iran

dels att 1, 2, 4, 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 4 och 6 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas fyra nya paragrafer, 6 a–d §§, samt närmast före 6 b, 6 c och 6 d §§ tre nya rubriker av följande lydelse.

1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om förbud och andra åtgärder för att i Sverige genomföra vissa sanktioner mot Iran som har antagits av Eu- ropeiska unionens råd genom rådets beslut 2010/413/GUSP av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/GUSP1. Förordningen innehåller även föreskrifter som kompletterar bestämmelserna i rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/20072.

2 § För tillämpningen av denna förordning gäller samma definitioner som har beslutats genom artikel 1 i rådets förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran.

Med krigsmateriel avses i denna förordning sådan materiel som är upptagen i bilagan till förordningen (1992:1303) om krigsmateriel.

Med paramilitär utrustning avses sådan utrustning som är upptagen i bilagan till denna förordning.

Förbud mot att köpa, importera eller transportera krigsmateriel och paramilitär utrustning

4 § Det är inte tillåtet att från Iran köpa, importera eller transportera krigsmateriel och paramilitär utrustning samt reservdelar till sådan materiel och utrustning. Förbudet gäller oavsett om materielen eller utrustningen har sitt ursprung inom Irans territorium eller inte.

SFS 2011:174

Utkom från trycket den 8 mars 2011

1 EUT L 195, 27.7.2010, s. 39 (Celex 32010D0413). 2 EUT L 281, 27.10.2010, s. 1 (Celex 32010R0961).

		Prop. 2010/11:91
		Bilaga 2
SFS 2011:174		Undantagna från förbudet är fordon, ej avsedda för strid, som har tillver-
SFS 2011:174
		kats eller utrustats med skottsäkert material och som är avsedda som skydd
		för Europeiska unionens och dess medlemsstaters personal i Iran.
		Förbud mot att utan tillstånd tillhandahålla viss materiel och

		teknik samt vissa tjänster
		6 §3 Det är inte tillåtet att utan tillstånd till iranska personer, enheter eller

		organ eller för användning i Iran
		1. direkt eller indirekt sälja, leverera, överföra eller exportera sådana varor
		eller sådan teknik som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EU) nr 961/
		2010 om restriktiva åtgärder mot Iran, eller
		2. direkt eller indirekt tillhandahålla sådant tekniskt bistånd, sådana för-
		medlingstjänster, sådan finansiering eller sådant ekonomiskt stöd som avses
		i artikel 5.2 i rådets förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot
		Iran.
		Tillstånd enligt första stycket meddelas av Inspektionen för strategiska
		produkter eller, beträffande kärnämnen och material m.m. som finns i bilaga
		IV till rådets förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran
		och som tillhör kategori A0, av Strålsäkerhetsmyndigheten.
		6 a § Det är inte tillåtet att utan tillstånd göra sådana investeringar i iranska

		personer, enheter eller organ som avses i artikel 12 i rådets förordning (EU)
		nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran.
		Tillstånd enligt första stycket meddelas av Inspektionen för strategiska
		produkter.
		Förbud mot vissa överföringar
		Förbud mot vissa överföringar
		6 b § Det är inte tillåtet att utan tillstånd enligt artikel 21 i rådets förord-

		ning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran göra, ta emot, utföra
		eller förmedla sådana överföringar av tillgångar till eller från iranska perso-
		ner, enheter eller organ som överstiger 40 000 euro eller motsvarande värde
		och som kräver förhandstillstånd enligt artikel 21.1.c i rådsförordningen.
		Tillstånd enligt första stycket meddelas av Inspektionen för strategiska
		produkter.
		Förbud mot handelsstöd
		Förbud mot handelsstöd
		6 c § Det är inte tillåtet att ingå nya medelfristiga eller långfristiga åtagan-

		den om ekonomiskt stöd till handel med Iran, inklusive beviljande av export-
		krediter, garantier eller försäkringar.
		Förbudet gäller inte ekonomiskt stöd till handel som gäller livsmedelsel-
		ler jordbruksändamål eller medicinskt eller annat humanitärt ändamål.
		Förbudet gäller inte kreditinstituts och finansiella instituts eller försäk-
		ringsbolags verksamhet som rör handelsfinansiering genom exportkrediter,
		remburser, försäkringar eller andra garantiliknande förbindelser som inte åt-
		njuter offentligt stöd.
		3 Senaste lydelse 2008:470.

Prop. 2010/11:91

Bilaga 2

Förbud mot tillträde till svenska flygplatser

SFS 2011:174

6 d § Tillträde till svenska flygplatser får inte medges för godstransporter som utförs av iranska lufttrafikföretag eller godstransporter som har sitt ursprung i Iran.

Förbudet gäller inte kombinationer av passagerarflyg och godstransport. Luftfartyg som avses i 7 kap. 7 § luftfartsförordningen (2010:770) berörs

inte av förbudet.

8 §4 Inspektionen för strategiska produkter och Tullverket ansvarar var och en inom sitt ansvarsområde för tillsyn över förbuden enligt 4 och 5 §§. In- spektionen för strategiska produkter, Strålsäkerhetsmyndigheten och Finansinspektionen ansvarar var och en inom sitt ansvarsområde för tillsyn över förbudet enligt 6 §. Inspektionen för strategiska produkter och Finansinspektionen ansvarar var och en inom sitt ansvarsområde för tillsyn över förbuden enligt 6 a och 6 b §§. Transportstyrelsen ansvarar inom sitt ansvarsområde för tillsyn över förbudet enligt 6 d §. Tullverket ansvarar inom sitt ansvarsområde, i samverkan med Transportstyrelsen, för tillsyn över förbudet enligt 7 §.

Myndigheterna ska i sin tillsyn samråda med varandra och lämna varandra de uppgifter som behövs för tillsynen.

Denna förordning träder i kraft den 10 mars 2011.

På regeringens vägnar

GUNILLA CARLSSON

Lars Nilsson (Utrikesdepartementet)

4 Senaste lydelse 2008:470.

Rådets beslut 2010/413/GUSP om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/GUSP

27.7.2010

Europeiska unionens officiella tidning

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

L 195/39

BESLUT

RÅDETS BESLUT av den 26 juli 2010

om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 29, och

av följande skäl:

(1)Den 27 februari 2007 antog Europeiska unionens råd gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp om restriktiva åt gärder mot Iran (1), genom vilken FN:s säkerhetsråds re solution 1737 (2006) genomfördes.

(2)	Den	23	april	2007	antog	rådet	gemensam
	ståndpunkt 2007/246/Gusp (2), genom vilken FN:s säker
	hetsråds resolution 1747 (2007) genomfördes.
(3)	Den	7	augusti	2008	antog	rådet	gemensam

ståndpunkt 2008/652/Gusp (3), genom vilken FN:s säker hetsråds resolution 1803 (2008) genomfördes.

(4)Den 9 juni 2010 antog FN:s säkerhetsråd (nedan kallat säkerhetsrådet) FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010), genom vilken man utvidgade tillämpningsområdet för de restriktiva åtgärder som infördes genom FN:s säkerhets

råds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007) och 1803 (2008) och införde ytterligare restriktiva åtgärder mot Iran.

(5)Den 17 juni 2010 betonade Europeiska rådet sin allt djupare oro över Irans kärntekniska program och väl komnade antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010). Europeiska rådet, som erinrade om sitt uttalande av den 11 december 2009, uppmanade rådet att anta åtgärder för att genomföra de åtgärder som anges i FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) och åtföljande åtgärder i syfte att genom förhandlingar bidra till en lösning av alla kvarstående frågor rörande Irans

utveckling av känslig teknik till stöd för sitt kärntekniska program och sitt missilprogram. Åtgärderna bör inriktas på handeln, den finansiella sektorn, den iranska trans

(1) EUT L 61, 28.2.2007, s. 49. (2) EUT L 106, 24.4.2007, s. 67. (3) EUT L 213, 8.8.2008, s. 58.

portsektorn och nyckelsektorer inom gas- och oljeindu strin samt mot ytterligare personer och enheter uppförda på förteckningen, särskilt Islamiska revolutionsgardet.

(6)I FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) förbjuds Iran samt landets medborgare och enheter som är registrerade i Iran eller faller under landets jurisdiktion, samt personer eller enheter som agerar på deras vägnar eller under deras ledning liksom enheter som ägs eller kontrolleras av dessa, att investera i någon som helst kommersiell verk samhet som omfattar brytning av uran eller produktion eller användning av kärnämne och kärnteknik.

(7)Genom FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) utvid gas de finansiella restriktioner och de reserestriktioner som åläggs i FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) till att omfatta ytterligare personer och enheter, inbegri pet personer och enheter inom Islamiska revolutionsgar det samt enheter inom Islamic Republic of Iran Shipping Lines.

(8)I enlighet med Europeiska rådets uttalande ska restriktio nerna för inresa samt frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser tillämpas på ytterligare personer och enheter utöver dem som anges av säkerhetsrådet eller av den kommitté som inrättats i enlighet med punkt 18 i FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) (nedan kallad kommittén) med samma kriterier som säkerhetsrådet eller kommittén har tillämpat.

(9)I enlighet med Europeiska rådets uttalande bör man för bjuda leverans, försäljning och överföring till Iran av ytterligare artiklar, materiel, utrustning, varor och teknik utöver dem som fastställts av säkerhetsrådet eller kom mittén vilka skulle kunna bidra till verksamhet som rör anrikning, upparbetning eller tungt vatten, utveckling av system för kärnvapenbärare eller bedrivande av verksam het med anknytning till andra frågor som Internationella atomenergiorganet (IAEA) har uttryckt oro över eller an gett som olösta, eller till andra massförstörelsevapen. Detta förbud bör omfatta varor och teknik med dubbla användningsområden.

(10)I enlighet med Europeiska rådets uttalande bör medlems staterna visa återhållsamhet med att göra nya kortfristiga åtaganden om offentligt och privat ekonomiskt stöd till handel med Iran i syfte att minska de utestående belop pen, i synnerhet undvika ekonomiskt stöd som kan bidra

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

L 195/40		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.7.2010

till spridningskänslig nukleär verksamhet eller till utveck ling av kärnvapenbärare, och förbjuda alla medel- och långfristiga åtaganden om offentligt och privat ekono miskt stöd till handel med Iran.

(11)I FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) uppmanas alla stater att med stöd av sina nationella myndigheter och nationell lagstiftning och i överensstämmelse med internationell rätt inspektera alla lasttransporter till och från Iran inom sitt territorium, inbegripet kusthamnar och flygplatser, om den berörda staten har information som ger rimliga skäl att anta att lasten innehåller artiklar som det enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2010) är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.

(12)I FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) noteras också att medlemsstaterna i överensstämmelse med inter nationell rätt, särskilt havsrätten, och med flaggstatens samtycke får begära att få inspektera fartyg på det fria havet om de har information som ger rimliga skäl att anta att fartygen transporterar artiklar som det enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2010) är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.

(13)I FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) föreskrivs även att FN:s medlemsstater ska beslagta och förstöra artiklar som det enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2009) är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller ex portera på ett sätt som inte strider mot deras förpliktelser enligt tillämpliga resolutioner från säkerhetsrådet och in ternationella konventioner.

(14)I FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) föreskrivs dessutom att FN:s medlemsstater ska förbjuda tillhanda hållande genom sina medborgares försorg eller från sitt territorium av bunkringstjänster eller andra fartygstjänster till iranska fartyg om de har information som ger rimliga skäl att anta att fartygen transporterar artiklar som det enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2010) är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.

(15)I enlighet med Europeiska rådets uttalande ska medlems staterna, i enlighet med sina nationella rättsliga myndig heter och nationella lagstiftning samt i överensstämmelse med internationell rätt, särskilt relevanta internationella avtal om civil luftfart, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra tillträde till flygplatser inom sin jurisdiktion för alla fraktflygningar från Iran med undantag för kom binationer av passagerarflyg och varufrakt.

(16)Vidare ska man förbjuda tillhandahållande genom med lemsstaternas medborgares försorg eller från medlemssta ternas territorium av tekniska tjänster och underhålls tjänster till iranska fraktluftfartyg om den berörda staten har information som ger rimliga skäl att anta att dessa transporterar artiklar som det enligt FN:s säkerhetsråds

resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2010) är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.

(17)I FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) uppmanas också alla FN:s medlemsstater att förhindra tillhandahål lande av finansiella tjänster, inbegripet försäkrings- och återförsäkringstjänster, samt överföring till, genom eller från deras territorium, till eller genom försorg av deras medborgare eller enheter som inrättats enligt deras lagar, eller personer eller finansinstitut på deras territorium, av alla finansiella eller andra tillgångar eller resurser som kan bidra till Irans spridningskänsliga kärntekniska verk samhet eller till att utveckla ett system för kärnvapenbä rare.

(18)I enlighet med Europeiska rådets uttalande bör medlems

staterna förbjuda tillhandahållande av försäkrings- och återförsäkringstjänster till Irans regering, till enheter som är registrerade i Iran eller faller under landets juris diktion samt till personer och enheter som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag liksom till enheter som ägs eller kontrolleras av dem, inbegripet genom olagliga medel.

(19)Vidare bör man förbjuda försäljning eller köp, förmed

lingstjänster eller bistånd i samband med emission av statsobligationer eller statligt garanterade obligationer till och av Irans regering, Irans centralbank eller iranska banker, inbegripet filialer och dotterbolag samt finans enheter som kontrolleras av personer och enheter med hemvist i Iran.

(20)I enlighet med Europeiska rådets uttalande samt för att uppfylla målen i FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) bör man förbjuda öppnandet av nya filialer och dotterbolag till iranska banker samt av representations kontor för dessa på medlemsstaternas territorium och inrättande av nya samriskföretag och upprättande av ägarintressen från iranska bankers sida i banker inom medlemsstaternas jurisdiktion. Dessutom bör medlems staterna vidta lämpliga åtgärder för att förbjuda finans institut på deras territorium eller under deras jurisdiktion att öppna representationskontor, inrätta dotterbolag eller öppna bankkonton i Iran.

(21)I FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) föreskrivs också att staterna ska kräva av sina medborgare och personer som står under deras jurisdiktion samt av före tag som är registrerade inom deras territorium eller faller under deras jurisdiktion att dessa visar vaksamhet vid affärer med enheter som är registrerade i Iran eller faller under Irans jurisdiktion, om de har rimliga skäl att anta att dessa affärer skulle kunna bidra till spridningskänslig kärnteknisk verksamhet, till utveckling av system för

kärnvapenbärare eller till kränkningar av FN:s säkerhets råds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2010).

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

27.7.2010		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 195/41

(22)I FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010) konstateras den potentiella kopplingen mellan Irans inkomster från energisektorn och finansieringen av Irans spridningskäns liga kärntekniska verksamhet och det konstateras vidare att utrustning för kemiska processer samt materiel som krävs inom den petrokemiska industrin har mycket ge mensamt med den utrustning och det materiel som krävs för viss känslig verksamhet inom kärnbränslecykeln.

(23)I enlighet med Europeiska rådets uttalande bör medlems staterna förbjuda försäljning, leverans och överföring till Iran av viktig utrustning och teknik samt av tillhörande tekniskt och finansiellt bistånd som kan användas inom nyckelsektorer i olje- och naturgasindustrin. Dessutom bör medlemsstaterna förbjuda alla nya investeringar inom dessa sektorer i Iran.

(24)Förfarandet för att ändra bilagorna I och II till detta beslut bör inbegripa att de personer och enheter som finns uppförda på förteckningen ska informeras om skä len till att de uppförts så att de ges möjlighet att inge sina synpunkter. Om synpunkter inges eller om över tygande nya bevis framläggs bör rådet se över sitt beslut med anledning av dessa synpunkter och informera de berörda personerna eller enheterna om detta.

(25)Detta beslut respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, rätten till egendom och rätten till skydd av personuppgifter. Beslutet bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(26)Detta beslut står också i full överensstämmelse med med lemsstaternas skyldigheter enligt Förenta nationernas stadga och den rättsligt bindande karaktären i FN:s sä kerhetsråds resolutioner.

(27)Det krävs ytterligare insatser från unionen för att genom föra vissa åtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

EXPORT- OCH IMPORTRESTRIKTIONER

Artikel 1

1. Direkt eller indirekt leverans, försäljning eller överföring av följande artiklar, materiel, utrustning, varor och teknik, in

klusive programvara, till Iran eller för användning i eller till förmån för Iran, genom medlemsstaternas medborgares försorg eller genom medlemsstaternas territorium eller med användning av fartyg som för deras flagg eller av deras luftfartyg, ska vara förbjuden, oavsett om den har sitt ursprung inom deras terri torium eller inte:

a)Artiklar, materiel, utrustning, varor och teknik som ingår i förteckningarna från gruppen av länder som levererar kärn material och från kontrollsystemet för missilteknik.

b)Ytterligare artiklar, materiel, utrustning, varor och teknik, som fastställs av säkerhetsrådet eller kommittén, vilka kan bidra till verksamhet i samband med anrikning, upparbetning eller tungt vatten eller till utvecklingen av system för kärn vapenbärare.

c)Vapen och dithörande materiel av alla slag, inklusive skjut vapen och ammunition, militärfordon och utrustning, para militär utrustning och reservdelar till sådana vapen och dit hörande materiel, samt utrustning som kan användas för internt förtryck. Detta förbud ska inte gälla för andra fordon än stridsfordon som har tillverkats eller utrustats med skott säkert material och som endast är avsedda som skydd för EU:s och dess medlemsstaters personal i Iran.

d)Vissa andra artiklar, materiel, utrustning, varor och teknik som skulle kunna bidra till verksamhet som rör anrikning, upparbetning eller tungt vatten, till utveckling av system för kärnvapenbärare eller till bedrivande av verksamhet med an knytning till andra frågor som IAEA har uttryckt oro över eller angett som olösta. Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta artiklar som ska om fattas av denna bestämmelse.

e)Andra varor med dubbla användningsområden och annan teknik som förtecknas i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, för medling och transitering av produkter med dubbla använd ningsområden (1) och som inte omfattas av led a, utom för kategori 5 - del 1 och kategori 5 - del 2 i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 428/2009.

2. Förbudet i punkt 1 ska inte tillämpas på direkt eller in direkt överföring till Iran, eller för användning i eller till förmån för Iran, genom medlemsstaternas territorium av artiklar som avses i punkterna 3 b i och ii i FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) för lättvattenreaktorer som påbörjats före decem ber 2006.

(1) EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

L 195/42		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.7.2010

3.Det ska också vara förbjudet att

a)tillhandahålla tekniskt bistånd eller teknisk utbildning, inve steringar eller förmedlingstjänster med anknytning till artik lar, materiel, utrustning, varor och teknik som avses i punkt 1, och med anknytning till tillhandahållande, tillverkning, underhåll och användning av artiklarna, materielen, utrust ningen, varorna och tekniken, direkt eller indirekt, till perso ner, enheter eller organ i eller för användning i Iran,

b)tillhandahålla finansiering eller ekonomiskt bistånd med an knytning till artiklar och teknik som avses i punkt 1, inklu sive i synnerhet gåvobistånd, lån och exportkreditförsäkring, för försäljning, leverans, överföring eller export av artiklarna och tekniken, eller för tillhandahållande av därmed samman hängande teknisk utbildning, tjänster eller bistånd, direkt el ler indirekt, till personer, enheter eller organ i eller för an vändning i Iran,

c)medvetet eller avsiktligt delta i verksamhet vars mål eller konsekvenser är ett kringgående av det förbud som avses i leden a och b.

4. Upphandling genom medlemsstaternas medborgares för sorg eller med användning av fartyg som för deras flagg eller av deras luftfartyg, av artiklar, materiel, utrustning, varor och teknik som avses i punkt 1 från Iran ska vara förbjuden, oavsett om den har sitt ursprung inom Irans territorium eller inte.

Artikel 2

1.Direkt eller indirekt leverans, försäljning eller överföring till Iran, eller för användning i eller till förmån för Iran, genom medlemsstaternas medborgares försorg eller genom medlems staternas territorium eller med användning av fartyg eller luft fartyg som lyder under deras jurisdiktion, av artiklar, materiel, utrustning, varor och teknik, inklusive programvara, som inte omfattas av artikel 1, som kan bidra till verksamhet i samband med anrikning, upparbetning eller tungt vatten, till utvecklingen av system för kärnvapenbärare eller till bedrivande av verksam het med anknytning till andra frågor som IAEA har uttryckt oro över eller angett som olösta, ska omfattas av godkännande i varje enskilt fall från den exporterande medlemsstatens behöriga myndigheter. Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta artiklar som ska omfattas av denna bestämmelse.

2.Tillhandahållande av

a)tekniskt bistånd eller teknisk utbildning, investeringar eller förmedlingstjänster med anknytning till artiklar, materiel, ut rustning, varor och teknik som avses i punkt 1, och med anknytning till tillhandahållande, tillverkning, underhåll och användning av dessa artiklar, direkt eller indirekt, till perso ner, enheter eller organ i eller för användning i Iran,

b)finansiering eller ekonomiskt bistånd med anknytning till artiklar och teknik som avses i punkt 1, inklusive i synnerhet gåvobistånd, lån och exportkreditförsäkring, för försäljning, leverans, överföring eller export av dessa artiklar, eller för tillhandahållande av därmed sammanhängande teknisk ut bildning, tjänster eller bistånd, direkt eller indirekt, till per soner, enheter eller organ i eller för användning i Iran,

ska också omfattas av godkännande från den exporterande med lemsstatens behöriga myndighet.

3. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får inte bevilja godkännande för leverans, försäljning eller överföring av artik lar, materiel, utrustning, varor och teknik som avses i punkt 1 om de fastställer att den berörda försäljningen, leveransen, över föringen eller exporten eller tillhandahållandet av den berörda tjänsten skulle bidra till den verksamhet som avses i punkt 1.

Artikel 3

1. De åtgärder som föreskrivs i artikel 1.1 a, b och c samt 1.3 ska inte tillämpas i förekommande fall om kommittén på förhand och i varje enskilt fall fastställer att det står klart att leveransen, försäljningen, överföringen eller tillhandahållandet av sådana artiklar eller sådant bistånd inte skulle bidra till ut vecklingen av Irans teknik till stöd för dess spridningskänsliga kärntekniska verksamhet eller för utvecklingen av system för kärnvapenbärare, inklusive när dessa artiklar eller detta bistånd är avsett för livsmedels- eller jordbruksändamål, medicinska eller andra humanitära ändamål, under förutsättning att

a)leveranskontrakten för sådana artiklar eller sådant bistånd innehåller lämpliga slutanvändargarantier, och att

b)Iran har förpliktat sig att inte använda sådana artiklar i sprid ningskänslig kärnteknisk verksamhet eller för utveckling av system för kärnvapenbärare.

2.De åtgärder som föreskrivs i artikel 1.1 e och 1.3 ska inte tillämpas om den behöriga myndigheten i den berörda med lemsstaten på förhand och i varje enskilt fall fastställer att det står klart att leveransen, försäljningen, överföringen eller tillhan dahållandet av sådana artiklar eller sådant bistånd inte skulle bidra till utvecklingen av Irans teknik till stöd för dess sprid ningskänsliga kärntekniska verksamhet eller för utvecklingen av system för kärnvapenbärare, inklusive när dessa artiklar eller detta bistånd är avsett för medicinska eller andra humanitära ändamål, under förutsättning att

a)leveranskontrakten för sådana artiklar eller sådant bistånd innehåller lämpliga slutanvändargarantier, och att

b)Iran har förpliktat sig att inte använda sådana artiklar i sprid ningskänslig kärnteknisk verksamhet eller för utveckling av system för kärnvapenbärare.

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

27.7.2010		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 195/43

Den berörda medlemsstaten ska informera övriga medlemsstater om alla undantag som avslagits.

Artikel 4

1. Försäljning, leverans eller överföring av viktig utrustning och teknik till följande nyckelsektorer inom olje- och naturgas industrin i Iran, eller till iranska eller iranskägda företag med verksamhet inom dessa sektorer utanför Iran, från medlemssta ternas medborgare, eller från medlemsstaternas territorium, eller med användning av fartyg eller luftfartyg som står under med lemsstaternas jurisdiktion ska vara förbjuden, vare sig utrust ningen och tekniken har ursprung i medlemsstaternas territo rium eller inte:

a)Raffinering.

b)Flytande naturgas.

c)Prospektering.

d)Produktion.

Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta artiklar som ska omfattas av denna bestämmelse.

2. Det ska vara förbjudet att till företag i Iran med verk samhet inom de nyckelsektorer inom olje- och naturgasindu strin i Iran som avses i punkt 1, eller till iranska eller iranskägda företag med verksamhet inom dessa sektorer utanför Iran till handahålla:

a)tekniskt bistånd eller utbildning och andra tjänster rörande viktig utrustning och teknik enligt punkt 1,

b)finansiering eller ekonomiskt bistånd för all försäljning, leve rans, överföring eller export av viktig utrustning och teknik enligt punkt 1 eller att tillhandahålla dithörande tekniskt bistånd eller utbildning.

3. Det ska vara förbjudet att medvetet eller avsiktligt delta i verksamhet vars mål eller konsekvenser är ett kringgående av de förbud som avses i punkterna i och 2.

RESTRIKTIONER FÖR FINANSIERING AV VISSA FÖRETAG

Artikel 5

Det ska vara förbjudet för Iran, för dess medborgare och för enheter som är registrerade i Iran eller faller under landets juris diktion samt för personer eller enheter som agerar på deras vägnar eller under deras ledning liksom för enheter som ägs eller kontrolleras av dessa att i de territorier som står under

medlemsstaternas jurisdiktion investera i någon som helst kom mersiell verksamhet som omfattar brytning av uran eller pro duktion eller användning av kärnämne och kärnteknik, i syn nerhet verksamhet i samband med anrikning och upparbetning samt all verksamhet med anknytning till tungt vatten och teknik med anknytning till ballistiska missiler som kan bära kärnvapen. Unionen ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa vilka relevanta artiklar som ska omfattas av denna artikel.

Artikel 6

Följande ska vara förbjudet:

a)Beviljande av alla finansiella lån eller krediter till företag i Iran med verksamhet inom de sektorer inom olje- och natur gasindustrin i Iran som avses i artikel 4.1, eller till iranska eller iranskägda företag med verksamhet inom dessa sektorer utanför Iran.

b)Förvärv av andelar eller förlängning av ett ägarintresse i fö retag i Iran med verksamhet inom de sektorer inom olje- och naturgasindustrin i Iran som avses i artikel 4.1, eller till iranska eller iranskägda företag med verksamhet inom dessa sektorer utanför Iran, inklusive förvärv av hela sådana företag samt förvärv av andelar och värdepapper förbundna med innehav.

c)Upprättande av varje form av samriskföretag med företag i Iran inom olje- och naturgassektorerna enligt artikel 4.1 och med varje dotterföretag eller filial under deras kontroll.

Artikel 7

1.Förbudet i artikel 4.1 ska inte påverka uppfyllandet av en förpliktelse i samband med leverans av varor enligt avtal som ingicks före den dag då detta beslut antas.

2.Förbuden i artikel 4 ska inte påverka uppfyllandet av en förpliktelse enligt avtal som ingicks före den dag då detta beslut antas och som har samband med investeringar som företag etablerade i medlemsstaterna gjort i Iran.

3. Förbuden i artikel 6 a respektive 6 b

i)ska inte påverka uppfyllandet av en förpliktelse enligt avtal eller överenskommelser som ingåtts före den dag då detta beslut antas,

ii)ska inte hindra förlängning av ett ägarintresse om en sådan förlängning utgör en förpliktelse i ett avtal som ingåtts före den dag då detta beslut antas.

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

L 195/44		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.7.2010

RESTRIKTIONER MOT EKONOMISKT STÖD TILL HANDELN

Artikel 8

1.För att minska sina utestående belopp och främst för att undvika att ett ekonomiskt stöd bidrar till spridningskänslig kärnteknisk verksamhet eller utveckling av system för kärnva penbärare ska medlemsstaterna visa återhållsamhet med att göra nya kortfristiga åtaganden om offentligt och privat ekonomiskt stöd till handel med Iran, inbegripet beviljande av exportkredi ter, garantier och försäkringar till sina medborgare eller enheter som bedriver sådan handel. Vidare får medlemsstaterna inte ingå nya medel- och långfristiga åtaganden om offentligt och privat ekonomiskt stöd till handel med Iran.

2.Punkt 1 ska inte påverka åtaganden som gjorts före ikraft trädandet av det här beslutet.

3.Punkt 1 ska inte beröra handel för livsmedels- eller jord bruksändamål samt medicinska eller andra humanitära ändamål.

KAPITEL 2

FINANSSEKTORN

Artikel 9

Medlemsstaterna ska inte ingå nya åtaganden om lån, ekono miskt bistånd eller subventionerade lån till Irans regering, inbe gripet genom sitt deltagande i internationella finansinstitut, utom för humanitära syften och utvecklingsändamål.

Artikel 10

1. För att förhindra tillhandahållande av finansiella tjänster eller överföring till, genom eller från medlemsstaternas territo rium eller till eller genom försorg av medlemsstaternas medbor gare eller enheter som inrättats enligt deras lagar (inbegripet filialer utomlands), eller personer eller finansinstitut på med lemsstaternas territorium, av finansiella eller andra tillgångar eller resurser som kan bidra till Irans spridningskänsliga kärn tekniska verksamhet eller utvecklingen av system för kärnvapen bärare ska medlemsstaterna stärka kontrollen över finansiella institutioners hela verksamhet inom deras jurisdiktion i deras kontakter med

a)banker med hemvist i Iran, särskilt Irans centralbank,

b)filialer och dotterbolag till banker med hemvist i Iran inom medlemsstaternas jurisdiktion,

c)filialer och dotterbolag till banker med hemvist i Iran utanför medlemsstaternas jurisdiktion,

d)finansenheter som inte har hemvist i Iran men som kont rolleras av personer och enheter med hemvist i Iran.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska finansinstitut åläggas att i sin verksamhet med banker och finansinstitut enligt punkt 1

a)visa kontinuerlig vaksamhet när det gäller kontorörelser, bland annat genom sina program för kundkontroll och enligt sina förpliktelser i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism,

b)vid betalningsuppdrag kräva att fullständiga uppgifter lämnas i fråga om beställaren av transaktionen och dess mottagare samt, om dessa uppgifter inte lämnas, vägra transaktionen,

c)bevara alla register över transaktioner i fem år och på begä ran ställa dem till de nationella myndigheternas förfogande,

d)om de misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel härrör från finansiering av spridning utan dröjsmål rapportera misstankarna till finansunderrättelseenheten eller annan behörig myndighet som har utsetts av den berörda medlemsstaten; finansunderrättelseenheten eller denna andra behöriga myndighet ska direkt eller indirekt i tid få tillgång till de finansiella och administrativa uppgifter samt uppgifter som rör brottsbekämpning som den behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag, inbegripet analysen av rapporter om misstänkta transaktioner,

3. Överföringar av medel till och från Iran ska hanteras en ligt följande:

a)Överföringar som ska betalas för transaktioner rörande livs medel, hälso- och sjukvård, medicinsk utrustning eller för humanitära ändamål ska ske utan förhandsgodkännande. Överföringen ska meddelas den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten om beloppet överstiger 10 000 euro.

b) Alla övriga överföringar till	ett belopp som understiger
40 000 euro ska ske utan	förhandsgodkännande. Över

föringen ska meddelas den behöriga myndigheten i den be rörda medlemsstaten om beloppet överstiger 10 000 euro.

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

27.7.2010		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 195/45

c) Alla övriga överföringar till ett belopp som överstiger 40 000 euro kräver förhandstillstånd från den behöriga myn digheten i den berörda medlemsstaten. Tillståndet ska anses beviljat inom fyra veckor om den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten inte har motsatt sig detta inom denna tidsfrist. Den berörda medlemsstaten ska informera övriga medlemsstater om alla tillstånd som avslagits.

4. Filialer och dotterbolag till banker med hemvist i Iran ska inom medlemsstaternas jurisdiktion åläggas att underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där de är etablerade om alla överföringar av medel som de genomför eller tar emot inom fem arbetsdagar efter överföringarnas genomförande eller mottagande.

Om inte annat följer av överenskommelser om informations utbyte ska de underrättade behöriga myndigheterna på lämpligt sätt omedelbart överföra dessa uppgifter till de behöriga myn digheterna i de övriga medlemsstater, där motparterna i dessa transaktioner är etablerade.

Artikel 11

1. Öppnande av nya filialer och dotterbolag till iranska ban ker eller av representationskontor för dessa på medlemsstaternas territorium liksom inrättande av nya samriskföretag, upprät tande av ägarintressen eller upprättande av nya bankförbindelser från iranska bankers sida, inbegripet Irans centralbanks, filialer och dotterbolag och andra finansenheter som avses i artikel 10.1, med banker inom medlemsstaternas jurisdiktion ska vara förbjudet.

2. Finansinstitut på medlemsstaternas territorium eller inom deras jurisdiktion ska vara förbjudna att öppna representations kontor, inrätta dotterbolag eller öppna bankkonton i Iran.

Artikel 12

1.Tillhandahållande av försäkrings- och återförsäkringstjäns ter till Irans regering, till enheter som är registrerade i Iran eller faller under landets jurisdiktion samt till personer eller enheter som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag liksom till enheter som ägs eller kontrolleras av dem, inbegripet genom olagliga medel, ska förbjudas.

2.Punkt 1 ska inte gälla tillhandahållande av sjukvårdsför säkringar och reseförsäkringar till enskilda personer.

3.Det ska vara förbjudet att medvetet eller avsiktligt delta i verksamhet vars mål eller konsekvenser är ett kringgående av det förbud som anges i punkt 1.

Artikel 13

Direkt och indirekt försäljning eller köp, direkta och indirekta förmedlingstjänster eller direkt eller indirekt bistånd i samband med emission av statsobligationer eller statligt garanterade ob ligationer till och av Irans regering, Irans centralbank eller ban ker med hemvist i Iran eller filialer och dotterbolag inom och utanför medlemsstaternas jurisdiktion till banker med hemvist i Iran eller finansenheter som varken har hemvist i Iran eller inom medlemsstaternas jurisdiktion men som kontrolleras av personer och enheter med hemvist i Iran, liksom till och av alla personer och enheter som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag och enheter som ägs eller kontrolleras av dem, ska förbjudas efter ikraftträdandet av detta beslut.

Artikel 14

Medlemsstaterna ska kräva av sina medborgare och personer som står under deras jurisdiktion samt av företag som är regi strerade inom deras territorium eller faller under deras jurisdik tion att dessa visar vaksamhet vid affärer med enheter som är registrerade i Iran eller faller under Irans jurisdiktion, inbegripet Islamiska revolutionsgardet och Islamic Republic of Iran Ship ping Lines, och personer och enheter som agerar på deras väg nar eller på deras uppdrag, samt enheter som ägs eller kont rolleras av dem, inbegripet genom olagliga medel, för att säker ställa att dessa affärer inte bidrar till Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet, till utveckling av system för kärnva penbärare eller till kränkningar av FN:s säkerhetsråds resolutio ner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2010).

KAPITEL 3

TRANSPORTSEKTORN

Artikel 15

1. Medlemsstaterna ska med stöd av sina nationella myndig heter och nationell lagstiftning och i överensstämmelse med internationell rätt, särskilt havsrätten och relevanta internatio nella avtal om civil luftfart, inspektera alla lasttransporter till och från Iran inom sitt territorium, inbegripet kusthamnar och flygplatser, om de har information som ger rimliga skäl att anta att lasten innehåller artiklar som det enligt detta beslut är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.

2.Medlemsstaterna får i överensstämmelse med internatio nell rätt, särskilt havsrätten och med flaggstatens samtycke be gära att få inspektera fartyg på det fria havet om de har infor mation som ger rimliga skäl att anta att fartygen transporterar artiklar som det enligt detta beslut är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera.

3.Medlemsstaterna ska, i enlighet med sin nationella lagstiftning, samarbeta med inspektioner enligt punkt 2.

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

L 195/46		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.7.2010

4.För fraktluftfartyg och handelsfartyg till och från Iran ska det krävas ytterligare information före ankomst eller avresa i fråga om alla varor som förs in i eller ut ur en medlemsstat.

5.När den inspektion som avses i punkterna 1 eller 2 ge nomförs ska medlemsstaterna beslagta och bortskaffa artiklar (exempelvis genom att de förstörs, görs oanvändbara, läggs i depå eller överförs till en annan stat än ursprungs- eller des tinationsstaten för omhändertagande) som det enligt detta beslut i överensstämmelse med punkt 16 i FN:s säkerhetsråds reso lution 1929 (2010), är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera. Beslag och bortskaffande ska genomföras på impor törens bekostnad eller, om det inte är möjligt att indriva belop pet för dessa kostnader hos importören, får det, i överensstäm melse med nationell lagstiftning, indrivas hos varje annan per son eller enhet som är ansvarig för försöket till olaglig leverans, försäljning, överföring eller export.

6.Tillhandahållande genom medlemsstaternas medborgares försorg eller från territorier under medlemsstaternas jurisdiktion av bunkrings- eller ”ship supply”-tjänster, eller andra fartygs tjänster till iranskägda fartyg eller fartyg som beställts av Iran, inklusive befraktade fartyg, ska vara förbjudet om medlemssta terna har information som ger rimliga skäl att anta att fartygen transporterar artiklar som det enligt detta beslut är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera, om inte tillhandahållan det av sådana tjänster är nödvändigt av humanitära skäl eller

tills lasten har inspekterats och beslagtagits och förstörts, i enlighet med punkterna 1, 2 och 5.

Artikel 16

Medlemsstaterna ska till kommittén meddela all tillgänglig infor mation om överföringar eller verksamhet som bedrivs av Irans fraktflyg eller av fartyg som ägs eller drivs av Islamic Republic of Iran Shipping Lines i samband med andra företag, vilka kan ha företagits för att undgå sanktionerna i eller i strid med bestämmelserna i FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2010), eller i kränkning av dessa, inbegripet namnändring eller omregistrering av luft fartyg eller fartyg.

Artikel 17

Medlemsstaterna ska i enlighet med sina nationella rättsliga myndigheter och sin nationella lagstiftning samt i överensstäm melse med internationell rätt, särskilt relevanta internationella avtal om civil luftfart, vidta de åtgärder som behövs för att förhindra tillträde till flygplatser under deras jurisdiktion för all varufrakt som utförs av iranska lufttrafikföretag eller med ursprung i Iran med undantag för kombinationer av pas sagerarflyg och varufrakt.

Artikel 18

Tillhandahållande genom medlemsstaternas medborgares för sorg eller från medlemsstaternas territorium av tekniska tjänster

och underhållstjänster till iranska fraktluftfartyg ska vara förbju det om de har information som ger rimliga skäl att anta att fraktluftfartygen transporterar artiklar som det enligt detta be slut är förbjudet att leverera, sälja, överföra eller exportera, om inte tillhandahållandet av sådana tjänster är nödvändigt av hu manitära skäl och säkerhetsskäl eller tills lasten har inspekterats samt vid behov beslagtagits och bortskaffats, i enlighet med artikel 15.1 och 15.5.

KAPITEL 4

RESTRIKTIONER FÖR INRESA

Artikel 19

1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att förhindra inresa till eller transitering genom deras territorium för följande personer och enheter:

a)Personer som förtecknas i bilagan till FN:s säkerhetsråds reso lution 1737 (2006) och ytterligare personer som angetts av säkerhetsrådet eller kommittén i enlighet med punkt 10 i FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) samt enskilda personer inom Islamiska revolutionsgardet som angetts av säkerhetsrådet eller kommittén. Dessa personer förtecknas i bilaga I.

b)Andra personer som inte omfattas av bilaga I som är enga gerade i, är direkt knutna till eller ger stöd till Irans sprid ningskänsliga kärntekniska verksamhet eller till utvecklingen av system för kärnvapenbärare, inklusive genom att med verka i upphandling av förbjudna artiklar och varor och förbjuden utrustning, materiel och teknik, eller personer som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag, liksom personer som har bistått angivna personer eller enheter att kringgå eller bryta mot bestämmelser i FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) och 1929 (2010) eller i detta beslut samt övriga högre funktio närer inom Islamiska revolutionsgardet, enligt förteckningen i bilaga II.

2.Förbudet i punkt 1 ska inte gälla transitering genom med lemsstaternas territorium för verksamhet som har direkt sam band med de artiklar som avses i leden 3 b i och 3 b ii FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) för lättvattenreaktorer som påbörjats före december 2006.

3.Punkt 1 ska inte innebära att en medlemsstat är skyldig att vägra sina egna medborgare inresa till det egna territoriet.

4 Punkt 1 ska inte påverka de fall då en medlemsstat är bunden av en skyldighet enligt internationell rätt, dvs.

i) som värdland i en internationell mellanstatlig organisation,

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

27.7.2010		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 195/47

ii)som värdland för en internationell konferens sammankallad av eller under överinseende av Förenta nationerna,

iii)enligt en multilateral överenskommelse som ger privilegier och immunitet,

iv)enligt 1929 års konkordat (Lateranfördraget) som ingåtts av Heliga stolen (Vatikanstaten) och Italien.

5.Punkt 4 ska anses gälla också i fall då en medlemsstat är värd för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

6.Rådet ska vederbörligen informeras om alla fall då en medlemsstat beviljar undantag enligt punkt 4 eller 5.

7.Medlemsstaterna får bevilja undantag från de åtgärder som föreskrivs i punkt 1 när de fastställer att resan är motiverad med anledning av

i)trängande humanitära behov, inklusive religiösa skyldighe ter,

ii)nödvändigheten att uppfylla målen i FN:s säkerhetsråds reso lution 1737 (2006) och FN:s säkerhetsråds resolution 1929 (2010), inklusive när artikel XV i IAEA:s stadga är tillämplig,

iii)deltagande i mellanstatliga möten, även sådana som stöds av unionen, eller som anordnas av en medlemsstat som inne har ordförandeskapet för OSSE, där det förs en politisk dialog som direkt främjar demokratin, de mänskliga rättig heterna och rättsstatsprincipen i Iran.

8.En medlemsstat som vill bevilja sådana undantag som avses i punkt 7 ska skriftligen anmäla detta till rådet. Undanta get ska anses beviljat såvida inte en eller flera av rådets med lemmar gör en skriftlig invändning inom två arbetsdagar efter det att de mottagit anmälan om det föreslagna undantaget. Om en eller flera av rådets medlemmar gör en invändning får rådet med kvalificerad majoritet besluta att bevilja det föreslagna un dantaget.

9.När en medlemsstat enligt punkterna 4, 5 och 7 tillåter inresa till eller transitering genom sitt territorium av personer som förtecknas i bilaga I eller II ska tillståndet endast gälla det ändamål för vilket det ges och de personer som berörs av detta.

10. Om ett undantag har beviljats ska medlemsstaterna un derrätta kommittén om inresa till eller transitering genom deras territorium av de personer som förtecknas i bilaga I.

KAPITEL 5

FRYSNING AV PENNINGMEDEL OCH EKONOMISKA

RESURSER

Artikel 20

1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som direkt eller indirekt tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av följande ska frysas:

a)de personer och enheter som anges i bilagan till FN:s säker hetsråds resolution 1737 (2006) samt de ytterligare personer och enheter som angetts av säkerhetsrådet eller kommittén i enlighet med punkt 12 i FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) och punkt 7 i FN:s säkerhetsråds resolution 1803 (2008) samt enskilda personer inom Islamiska revolutions gardet och Islamic Republic of Iran Shipping Lines som angetts av säkerhetsrådet eller kommittén; såsom förtecknas i bilaga I,

b)de personer och enheter som inte omfattas av bilaga I och som är engagerade i, är direkt knutna till eller ger stöd till Irans spridningskänsliga kärntekniska verksamhet eller till utvecklingen av system för kärnvapenbärare, inklusive genom att medverka i upphandling av förbjudna artiklar och varor och förbjuden utrustning, materiel och teknik, och de perso ner eller enheter som agerar på deras vägnar eller på deras uppdrag, eller de enheter som ägs eller kontrolleras av dem, inbegripet genom olagliga medel, samt personer och enheter som har bistått angivna personer eller enheter med att kringgå eller bryta mot bestämmelser i FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) och 1929 (2010) eller i detta beslut samt andra högre funktio närer och enheter inom Islamiska revolutionsgardet och Isla mic Republic of Iran Shipping Lines liksom enheter som ägs, kontrolleras av dem eller agerar på deras vägnar, enligt för teckningen i bilaga II.

2.Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt

eller indirekt göras tillgängliga för eller utnyttjas till gagn för de personer och enheter som avses i punkt 1.

3. Undantag får göras för penningmedel och ekonomiska resurser som är

a)nödvändiga för att tillgodose grundläggande behov, inklusive betalning av livsmedel, hyra, amorteringar och räntor på bostadskrediter, mediciner och läkarvård, skatter, försäkrings premier och avgifter för allmännyttiga tjänster,

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

L 195/48		SV	Europeiska unionens officiella tidning	27.7.2010

b)avsedda endast för betalning av rimliga arvoden och ersätt ning för utgifter i samband med tillhandahållande av juri diska tjänster,

c)avsedda endast för betalning av avgifter eller serviceavgifter, i enlighet med nationell lag, för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta penningmedel och ekonomiska resurser,

efter det att den berörda medlemsstaten har anmält till kom mittén att den avser att vid behov bevilja tillgång till sådana penningmedel och ekonomiska resurser och kommittén inte har fattat ett negativt beslut inom fem arbetsdagar efter en sådan anmälan.

4. Undantag får även göras för penningmedel och ekono miska resurser som är

a)nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter, efter det att den berörda medlemsstaten har anmält ett sådant beslut till kommittén och det har godkänts av denna,

b)föremål för en rättslig eller administrativ dom eller skiljedom, eller ett beslut som gäller kvarstad, i vilket fall penningmedel och ekonomiska resurser får användas för att tillgodose ett sådant kvarstadsbeslut eller en sådan dom, förutsatt att kvar stadsbeslutet eller domen meddelats före dagen för antagan det av FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) och inte är till gagn för en person eller enhet som avses i punkt 1, efter det att den berörda medlemsstaten har gjort en anmälan till kommittén.

c)nödvändiga för verksamhet som har direkt samband med de artiklar som avses i leden 3 b i och 3 b ii FN:s säkerhetsråds resolution 1737 (2006) för lättvattenreaktorer som påbörjats före december 2006.

5.Punkt 2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton

med

a)ränta eller andra intäkter på dessa konton, eller

b)betalningar till frysta konton i samband med avtal, överens kommelser eller förpliktelser som ingåtts eller uppkommit före den dag då dessa konton blev föremål för restriktiva åtgärder,

under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar fortfarande omfattas av punkt 1.

6. Punkt 1 ska inte hindra en förtecknad person eller enhet från att göra en betalning i samband med ett kontrakt som ingåtts innan en sådan person eller enhet togs upp i förteck ningen, under förutsättning att den berörda medlemsstaten har fastställt att

a)kontraktet inte gäller artiklar, materiel, utrustning, varor, tek nik, bistånd, utbildning, ekonomiskt bistånd, investeringar, förmedlingsverksamhet eller tjänster som omfattas av förbud enligt artikel 1,

b)betalningen inte direkt eller indirekt tas emot av en person eller enhet som avses i punkt 1,

och efter det att den berörda medlemsstaten tio arbetsdagar före ett sådant beviljande har anmält till kommittén att den avser att göra eller ta emot sådana betalningar eller att vid behov bevilja tillgång till penningmedel eller ekonomiska resurser för detta ändamål.

KAPITEL 6

ANDRA RESTRIKTIVA ÅTGÄRDER

Artikel 21

Medlemsstaterna ska, i enlighet med sin nationella lagstiftning, vidta de åtgärder som krävs för att förhindra att specialiserad undervisning eller utbildning ges iranska medborgare, inom sitt territorium eller med anlitande av medlemsstaternas egna med borgare, inom ämnesområden som skulle bidra till Irans sprid ningskänsliga kärntekniska verksamhet och utvecklingen av sy stem för kärnvapenbärare.

KAPITEL 7

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22

Inga anspråk, inbegripet för kompensation eller för andra an språk av detta slag, till exempel kvittningsanspråk eller anspråk enligt en garanti, som har samband med avtal eller transaktioner som direkt eller indirekt, helt eller delvis påverkades av åtgär derna enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner 1737 (2006), 1747 (2007), 1803 (2008) eller 1929 (2010), inbegripet åtgärder av unionen eller någon medlemsstat i enlighet med, enligt kraven för eller med anknytning till genomförandet av säkerhetsrådets relevanta beslut eller åtgärder som omfattas av detta beslut, får beviljas de angivna personer eller enheter som förtecknas i bi laga I eller II, eller någon annan person eller enhet i Iran, inbegripet Irans regering, eller någon annan person eller enhet som väcker talan genom någon sådan person eller enhet eller på dennes vägnar.

Prop. 2010/11:91

Bilaga 3

27.7.2010		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 195/49

Artikel 23

1.Rådet ska genomföra ändringar i bilaga I på grundval av beslut som fattats av säkerhetsrådet eller kommittén.

2.Rådet ska, genom enhälligt beslut på förslag av medlems staterna eller unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, upprätta förteckningarna i bilaga II och anta ändringar av denna.

Artikel 24

1.Om säkerhetsrådet eller kommittén för in en person eller enhet i förteckningen ska rådet införa denna person eller enhet i bilaga I.

2.Om rådet beslutar att en person eller enhet ska vara fö remål för åtgärder enligt artiklarna 19.1 b och 20.1 b ska det ändra bilaga II i enlighet med detta.

3.Rådet ska meddela sitt beslut till den person eller enhet som avses i punkterna 1 och 2, inklusive skälen till uppförandet i förteckningen, antingen direkt, om deras adress är känd, eller genom att ett meddelande offentliggörs, så att denna person eller enhet ges tillfälle att inge kommentarer.

4.Om kommentarer inges eller om väsentliga nya bevis framläggs ska rådet se över sitt beslut med anledning av dessa kommentarer och informera personen eller enheten om detta.

Artikel 25

1.I bilagorna I och II ska man ange de skäl som säkerhets rådet eller kommittén lämnat till att de förtecknade personerna eller enheterna har införts med avseende på bilaga I.

2.I bilagorna I och II ska man också införa de uppgifter, om dessa finns tillgängliga, som behövs för att identifiera de berörda personerna eller enheterna, vilka säkerhetsrådet eller kommittén

lämnat i fråga om bilaga I. När det gäller personer kan upp gifterna inbegripa namn och aliasnamn, födelsedatum och fö delseort, nationalitet, pass- och ID-kortsnummer, kön, adress (om känd) samt befattning eller yrke. När det gäller enheter kan uppgifterna inbegripa namn, plats och datum för registre ring samt registreringsnummer och driftsställe. I bilaga I ska även datum för införandet i förteckningen genom FN:s säker hetsråds eller kommittén tas upp.

Artikel 26

1.Detta beslut ska vid behov ses över, ändras eller upphävas, särskilt på grundval av tillämpliga beslut av säkerhetsrådet.

2.De åtgärder som avser bankförbindelser med iranska ban ker i artiklarna 10 och 11 ska ses över inom sex månader från det att detta beslut antagits.

3.De åtgärder som avses i artiklarna 19.1 b och 20.1 b ska ses över med regelbundna mellanrum, åtminstone var tolfte månad. De ska upphöra att gälla för de berörda personerna och enheterna om rådet i enlighet med det förfarande som avses i artikel 24 fastställer att villkoren för tillämpningen av dem inte längre är uppfyllda.

Artikel 27

Gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp ska upphöra att gälla.

Artikel 28

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 26 juli 2010.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 2011

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Larsson, Erlandsson, Carlgren, Hägglund, Carlsson, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt

Föredragande: statsrådet Carlsson

Regeringen beslutar proposition Fortsatt tillämpning i fråga om Iran av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner

Prop. 2010/11:91

Elanders Sverige AB, 2011

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		4
2	Ärendet och dess beredning .............................................................		5
3	FN-sanktioner för internationell fred och säkerhet ..........................		6
4	Utvecklingen i Iran...........................................................................		7
5	Genomförande av FN-sanktionerna i EU.........................................		8
6	Nationellt genomförande av sanktioner mot Iran och
	godkännande av regeringens beslut..................................................		9
	6.1	Skälen för regeringens förslag och bedömning .................	9