Regeringens proposition 2010/11:64
| Två strandskyddsfrågor | Prop. |
| 2010/11:64 |
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 27 januari 2011
Fredrik Reinfeldt
Andreas Carlgren
(Miljödepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I remissen föreslås två ändringar i miljöbalkens regler om strandskydd. Det ena förslaget innebär att kommunerna i stället för länsstyrelsen får besluta om upphävande av och dispens från strandskyddet även i de fall då strandskyddsområdet är ett statligt vattenskyddsområde eller ett miljöskyddsområde enligt 7 kap. miljöbalken. Förslaget stämmer överens med den övergripande inriktningen i de ändringar i strandskyddet som beslutades 2009 och som innebar att kommunerna fick ökad beslutanderätt i strandskyddsfrågor.
Det andra förslaget innebär att en del av Ångermanälvens mynningsvik får pekas ut som ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen där lättnader i strandskyddet gäller. Det område vid mynningsviken som ingår i världsarvet Höga kusten och som skyddas även enligt andra bestämmelser i miljöbalken kommer även fortsättningsvis att vara undantaget från reglerna om landsbygdsutveckling.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 2 maj 2011.
1
Prop. 2010/11:64
Innehållsförteckning
2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2010:902) om
4.2Möjlighet till landsbygdsutveckling vid
7.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:902) om
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 27 januari 2011. ...23
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1.lag om ändring i miljöbalken,
2.lag om ändring i lagen (2010:902) om ändring i miljöbalken.
Prop. 2010/11:64
3
Prop. 2010/11:64
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 18 a § miljöbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
18 a §1
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl och dispensen avser
1. byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller järnväg, eller
| 2. ett område som skyddas enligt | 2. ett område som skyddas enligt |
| andra bestämmelser i detta kapitel | andra bestämmelser i detta kapitel |
| och skyddet har beslutats av någon | än bestämmelserna om miljöskydds- |
| annan än en kommun. | område eller vattenskyddsområde |
| och skyddet har beslutats av någon | |
| annan än en kommun. |
1.Denna lag träder i kraft den 2 maj 2011.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före den 2 maj 2011.
1 Senaste lydelse 2009:532.
4
Prop. 2010/11:64
2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2010:902) om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken
dels att 7 kap. 18 och 18 e §§ i stället för deras lydelse enligt lagen (2010:902) om ändring i nämnda balk ska ha följande lydelse,
dels att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2010:902) om ändring i nämnda balk ska ha följande lydelse.
| Lydelse enligt SFS 2010:902 | Föreslagen lydelse |
7 kap.
18 §
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att upphäva strandskyddet i ett område, om
1.det är uppenbart att området saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften, eller
2.området enligt plan- och bygglagen (2010:900) avses att omfattas av en detaljplan och
a) behövs för byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller järnväg, eller
b) skyddas enligt andra bestämmelser i detta kapitel än bestämmelserna om miljöskyddsområde eller vattenskyddsområde och skyddet har beslutats av någon annan än en kommun.
Ett upphävande enligt första stycket 2 får göras endast om det finns särskilda skäl och intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset.
Bestämmelser om kommunens möjligheter att upphäva strandskyddet genom en bestämmelse i en detaljplan finns i 4 kap. 17 § plan- och bygglagen.
18 e §
Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som
Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som
1.är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
2.är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
3.endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften,
a) i eller i närheten av tätorter,
5
| b) i ett kust- eller kustskärgårds- | b) i ett kust- eller kustskärgårds- |
| område från Forsmark till Veda | område från Forsmark till Klocke- |
| vid Storfjärden i Ångermanland | strand vid Ångermanälven eller |
| eller från Skataudden vid Näske- | från Skataudden vid Näskefjärden |
| fjärden till gränsen mot Finland, | till gränsen mot Finland, |
c)på Gotland, eller
d)vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
| 4. inte är ett kust- eller kustskär- | 4. inte är ett kust- eller kustskär- | ||
| gårdsområde från gränsen mot | gårdsområde | från | gränsen mot |
| Norge till Forsmark, utmed Ölands | Norge till Forsmark, utmed Ölands | ||
| kust eller i Ångermanland från Ve- | kust eller i Ångermanland från | ||
| da vid Storfjärden till Skataudden | Klockestrand | vid | Ångermanälven |
| vid Näskefjärden. | till Skataudden vid Näskefjärden. | ||
En översiktsplan enligt 3 kap. 1 § plan- och bygglagen (2010:900) ska ge vägledning vid bedömningen av om en plats ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bindande.
| Denna lag träder i kraft den | 1. Denna lag träder i kraft den |
| 2 maj 2011. | 2 maj 2011. |
| 2. Äldre föreskrifter gäller fort- | |
| farande för ärenden som har på- | |
| börjats före den 2 maj 2011. |
Prop. 2010/11:64
6
Prop. 2010/11:64
3 Ärendet och dess beredning
Nya regler om strandskyddet beslutades av riksdagen i april 2009 (prop. 2008/09:119, bet. 2008/09:MJU13, rskr. 2008/09:227). Merparten av lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2009. Några regler om landsbygdsutveckling i strandnära lägen trädde i kraft den 1 februari 2010.
I två promemorior från Miljödepartementet har det föreslagits ändringar i de nya strandskyddsreglerna i miljöbalken. I den ena promemorian, från oktober 2009, föreslogs en ändring i reglerna om strandskydd och landsbygdsutveckling. Förslaget rörde i vilken utsträckning Ångermanälvens mynningsvik vid Höga kusten ska omfattas av kommunens möjlighet att peka ut områden för landsbygdsutveckling där lättnader i strandskyddet gäller. Promemorians lagförslag återges i bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. Remissvaren finns tillgängliga i Miljödepartementet (M2009/3636/R).
I den andra promemorian, från maj 2010, föreslogs en ändring i bestämmelserna om vem som beslutar i strandskyddsfrågor när det berörda området även utgör ett statligt vattenskyddsområde eller ett miljöskyddsområde. Det föreslogs att beslutanderätten i dessa fall flyttas från länsstyrelsen till kommunen. Promemorians lagförslag återges i bilaga 3. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i Miljödepartementet (M2010/2555/R).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 22 december 2010 att inhämta Lagrådets yttrande över två lagförslag som motsvarar de i avsnitt 2 i propositionen. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
4 Förslag
4.1Beslutanderätten inom statliga vattenskyddsområden och miljöskyddsområden
Regeringens förslag: Bestämmelserna i 7 kap. 18 och 18 a §§ miljöbalken ändras så att kommunerna som huvudregel får besluta om upphävande av och dispens från strandskyddet, om strandskyddsområdet utgör ett statligt vattenskyddsområde eller miljöskyddsområde.
| Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. | |
| Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. kommuner, läns- | |
| styrelser och Sveriges Kommuner och Landsting, har tillstyrkt eller inte | |
| haft någon invändning mot förslaget. Några remissinstanser, bl.a. Läns- | |
| styrelsen i Värmlands län, har pekat på möjligheten att lösa frågan med | 7 |
bestämmelser som ger länsstyrelsen en möjlighet att delegera beslutande- Prop. 2010/11:64 rätten inom statliga vattenskyddsområden och miljöskyddsområden till
kommunen. Vänersborgs tingsrätt (miljödomstolen) har inte haft någon erinran mot förslaget. Miljödomstolen har anfört att ställningstagandet bygger på att 7 kap. 16 § 2 miljöbalken ska tolkas så att undantag från administrativt beslutade skyddsbestämmelser inte anses som tillstånd i bestämmelsens mening och att avgränsningen av 7 kap. 16 § 2 bör förtydligas. Naturvårdsverket har ansett att behovet av samordning mellan prövningar enligt reglerna om strandskydd och prövningar enligt reglerna om vattenskyddsområden är begränsat. Naturvårdsverket har bedömt att det statliga allmänna intresset och behovet av samordning mellan olika kommuner inom stora vattenskyddsområden även fortsättningsvis kommer kunna tillgodoses med hänsyn till att länsstyrelserna även fortsatt kommer att ha ansvar för tillsynsvägledning i strandskyddsfrågor mot kommunerna och att länsstyrelserna också ska pröva kommunens dispensbeslut. Svenska Naturskyddsföreningen har avstyrkt förslaget eftersom effekterna kan bli negativa på skyddade vattenresurser. Enligt föreningen kan det räcka med att enstaka kommuner missköter dispensgivning och brister i tillsyn över nya enskilda avlopp m.m. för att flera kommuners vattenresurser ska förorenas.
Skälen för regeringens förslag
Konsekvenser av reglerna om länsstyrelsens beslutanderätt i vissa fall
De strandskyddsregler som trädde i kraft den 1 juli 2009 innebär att kommunerna som huvudregel beslutar om upphävande av och dispens från strandskyddet. Länsstyrelsen har beslutanderätten endast i vissa fall enligt 7 kap. 18 och 18 a §§ miljöbalken. Länsstyrelsen beslutar om upphävanden och dispenser bl.a. när strandskyddsområdet skyddas enligt andra bestämmelser i 7 kap. miljöbalken, om det andra skyddet har beslutats av någon annan än en kommun. Det innebär att länsstyrelsen beslutar när strandskyddsfrågan avser områden som skyddas som t.ex. ett så kallat Natura
Genom att länsstyrelsen har beslutanderätten i dessa fall har länsstyrelsen möjligheten att samordna de prövningar som behövs enligt olika skyddsbestämmelser. Avsikten är att minska risken för motstridiga beslut (prop. 2008/09:119 s. 47).
Länsstyrelsens beslutanderätt gäller även när ett område skyddas som ett statligt vattenskyddsområde. Ett vattenskyddsområde kan omfatta ett stort mark- och vattenområde. Ett exempel är vattenskyddsområdet Östra Mälaren som skyddar dricksvattnet för en stor del av invånarna i Stockholms län. Inom vattenskyddsområdet finns enligt uppgifter från Länsstyrelsen i Stockholms län cirka 40 000 fastigheter fördelade på sju kommuner. Det finns andra vattenskyddsområden som också omfattar ett stort antal fastigheter.
Den nya regleringen innebär att länsstyrelsen, i stället för kommunen, i ett förhållandevis stort antal fall som rör vattenskyddsområden beslutar i strandskyddsfrågor. Det stämmer inte överens med intentionen att öka det lokala inflytandet över strandskyddet (prop. 2008/09:119 s. 34).
8
Samordning av ärenden
De nya reglerna om beslutanderätten i strandskyddsfrågor har utformats generellt i förhållande till andra skyddade områden enligt 7 kap. miljöbalken. Reglerna om skyddade områden har dock olika syften. Flertalet av reglerna i 7 kap. syftar till att skydda områden utifrån naturvårdshänsyn. Naturreservat, biotopskyddsområden och Natura
Syftet med ett vattenskyddsområde är att ge skydd för en grund- eller ytvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. Det är behovet av skydd för dricksvatten som livsmedel som har betydelse för om ett vattenskyddsområde ska bildas. Syftet är däremot inte att ge skydd för allmänhetens tillträde till området. En konsekvens av ett vattenskyddsområde kan vara att djur- och växtlivet skyddas, men det är inte heller själva syftet med skyddet.
Behovet av att samordna prövningar som gäller både strandskydd och ett vattenskyddsområde är begränsat. Skyddsreglerna har olika syften och bedömningarna avser i regel inte samma frågor. Länsstyrelsens bedömning av en fråga om undantag från skyddsföreskrifterna för ett vattenskyddsområde bör inte ha någon betydelse för den bedömning som behövs i ett ärende om dispens från strandskyddet.
Att ge kommunen beslutanderätten när strandskyddsområdet utgör ett statligt vattenskyddsområde skulle öka möjligheten för kommunen att samordna ärenden om bygglov och ärenden om strandskydd. Det skulle innebära fördelar för bl.a. kommunen och fastighetsägare i framför allt områden som omfattas av stora vattenskyddsområden, exempelvis Östra Mälaren.
Även reglerna om miljöskyddsområde i 7 kap. 19 och 20 §§ har sin utgångspunkt i annat än naturvårds- och friluftslivsintressen. Ett sådant område får inrättas om det krävs särskilda föreskrifter därför att området eller en del av området är utsatt för föroreningar eller annars inte uppfyller en miljökvalitetsnorm. Reglerna om miljöskyddsområde har tillämpats i mycket liten omfattning och har därför en liten praktisk betydelse i detta sammanhang. De skäl som finns för att göra en ändring i fråga om beslutanderätten i strandskyddsfrågor inom vattenskyddsområden gör sig dock gällande även för miljöskyddsområden.
Svenska Naturskyddsföreningen har avstyrkt en ändring i beslutanderätten och ansett att effekterna kan bli negativa på skyddade vattenresurser. Den oro föreningen har i detta avseende delas inte av övriga remissinstanser, utan en klar majoritet av instanserna har varit positiva till förslaget. Föreningens synpunkter rör dock frågor om behovet av samordning och hänsyn till miljöskyddsintressen. Åtgärder som kräver dispens från strandskyddet kan ibland även påverka ett statligt vattenskyddsområde. I sådana fall kommer länsstyrelsen att uppmärksammas på frågan eftersom kommunen är skyldig att sända ett beslut om dispens från strandskyddet till länsstyrelsen. De nya reglerna i 19 kap. miljöbalken om statlig kontroll av strandskyddsdispenser ger länsstyrelsen en möjlighet att överpröva dispensen. Länsstyrelsen kan också initiera ett ärende enligt vattenskyddsföreskrifterna, om åtgärden skulle kräva en prövning enligt föreskrifterna för vattenskyddsområdet och fastighetsägaren inte
Prop. 2010/11:64
9
redan har gett in en ansökan i den delen. Enligt regeringens bedömning Prop. 2010/11:64 är det i dessa situationer viktigt att kommunen och länsstyrelsen vidtar de
åtgärder som behövs för att samordna de olika ärendena på lämpligt sätt. Genom en sådan samordning ges också förutsättningar för att miljöskyddsintressena tillvaratas fullt ut.
Kommunerna bör ha beslutanderätten
De nya reglerna om beslutanderätten i strandskyddsfrågor innebär att kommunernas beslutanderätt begränsas mer än vad som varit avsikten med ändringarna i strandskyddsreglerna. De delegationsbeslut av länsstyrelsen som gällde före den 1 juli 2009 innebar i själva verket att flertalet kommuner beslutade i strandskyddsfrågor även då strandskyddsområdet var ett statligt vattenskyddsområde eller ett miljöskyddsområde. Bestämmelserna i 7 kap. 18 och 18 a §§ miljöbalken bör därför ändras så att kommunerna som huvudregel får besluta om upphävande av och dispens från strandskyddet även om ett strandskyddsområde utgör ett statligt vattenskyddsområde eller ett miljöskyddsområde.
Förslaget innebär att det regleras direkt i lag vem som har beslutanderätten i olika situationer. Ett alternativ skulle vara att ge länsstyrelsen en möjlighet att delegera beslutanderätten i vissa strandskyddsfrågor till kommunen. En nackdel med en sådan reglering är att den skulle avvika från den tydliga ansvarsfördelning som har eftersträvats i den nya lagstiftningen. Remissunderlaget visar också att behovet av en sådan reglering får anses begränsat med hänsyn till de nya reglerna i 19 kap. miljöbalken som innebär att länsstyrelsen ska överväga om det finns skäl att överpröva ett kommunalt beslut om dispens från strandskyddet.
Den fråga som miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt har tagit upp, som rör innebörden av bestämmelsen i 7 kap. 16 § andra punkten miljöbalken om undantag från strandskyddsförbuden för tillståndsprövade åtgärder, bör hanteras i ett annat sammanhang.
4.2Möjlighet till landsbygdsutveckling vid Ångermanälvens mynningsvik
Regeringens förslag: Bestämmelsen i 7 kap. 18 e § miljöbalken om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen ändras så att en del av Ångermanälvens mynningsvik, från Veda vid Storfjärden till Klockestrand vid Ångermanälven, under vissa förutsättningar får redovisas som ett sådant område.
Regeringens bedömning: Det område vid mynningsviken som ingår i världsarvet Höga kusten bör vara undantaget från reglerna om landsbygdsutveckling.
Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslogs att gränsen för undantaget från reglerna om landsbygdsutveckling ska gå vid Hornön nära Höga
10
Klockestrand, någon mil innanför Höga
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft någon invändning mot förslaget. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har tillstyrkt förslaget och anfört att den formella avgränsning som finns av Höga kusten avser riksintresseområdet enligt 4 kap. miljöbalken och där ingår inte Ångermanälven upp till Nyland. Länsstyrelsen har framhållit att strandområdet på södra sidan av Ångermanälven från Veda upp till Nyland och på norra sidan av älven vidare ned till Höga
Härnösands kommuner har tillstyrkt förslaget. Naturvårdsverket har avstyrkt förslaget i den del som rör det strandområde vid Ångermanälvens mynningsvik som sträcker sig mellan Höga
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Landsbygdsutveckling och världsarvet Höga kusten
De nya reglerna om landsbygdsutveckling i strandnära lägen innebär en möjlighet till lättnader i strandskyddet. I vissa delar av landet gäller särskilda begränsningar i möjligheten att redovisa områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Kustområdena är antingen helt undantagna från reglerna eller omfattas av särskilda restriktioner. Det område vid Höga kusten som utgör ett världsarv och som är ett riksintresse för friluftslivet enligt 4 kap. 2 § miljöbalken omfattas inte av reglerna om landsbygdsutveckling, med undantag för kuststräckan mellan Näskefjärden och Skagsudde i områdets norra del. Enligt 7 kap. 18 e § första stycket 3 b miljöbalken går gränsen för undantaget i områdets södra del vid Veda, söder om Ångermanälvens mynning vid Storfjärden (prop. 2008/09:119, bet. 2008/09:MJU13, rskr. 2008/09:227).
I departementspromemorian Stranden – en värdefull miljö föreslogs ett undantag från reglerna om landsbygdsutveckling för kust- eller kustskärgårdsområdet i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens mynning till Skagsudde (Ds 2008:21 s. 91 och 96). Vid den fortsatta beredningen justerades förslaget i två avseenden. Gränsen för undantaget ändrades i den norra delen av Höga kusten från Skagsudde till Skataudden vid Näskefjärden. I den södra delen av Höga kusten ändrades undantaget genom att orten Veda fördes in i lagtexten och genom att det i författningskommentaren till 7 kap. 18 e § första stycket 4 angavs att ”Ångermanälvens mynningsvik omfattas av undantaget men inte de öar som ligger söder om Storfjärden”. Riksdagen antog regeringens förslag.
Prop. 2010/11:64
11
Endast en liten del av Ångermanälvens mynningsvik, från Klocke- Prop. 2010/11:64 strand på östra sidan av viken till Höga
Hornön, är en del av världsarvet Höga kusten. I strandområdet från Klockestrand till Höga
Landsbygdsutveckling i en del av Ångermanälvens mynningsvik
Med undantag för den del av Ångermanälvens mynningsvik som ligger inom världsarvet Höga kusten kan det konstateras att reglerna som rör mynningsviken har fått en annan utformning än som varit avsikten med ändringarna i strandskyddet. Den del av viken som löper från Klockestrand upp till Nyland och vidare ner till Veda vid Höga
Större delen av Ångermanälvens mynningsvik har inte sådana skyddsvärden att det är motiverat med ett helt undantag från reglerna om landsbygdsutveckling. Kommunerna inom mynningsviken, dvs. Kramfors och Härnösand, bör ges en möjlighet att redovisa en del av viken som område för landsbygdsutveckling. Bestämmelsen om områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen bör därför ändras så att den del av viken som löper från Veda vid Storfjärden till Klockestrand vid Ångermanälven får redovisas som ett sådant område. Den föreslagna ändringen innebär att denna del av mynningsviken i fortsättningen omfattas av den restriktion som i dag gäller för bl.a. kuststräckan mellan Forsmark och Veda enligt 7 kap. 18 e § första stycket 3. Det innebär att ett område för landsbygdsutveckling får redovisas endast om området har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften.
| 5 | Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser | |
| Regeringens förslag: Ändringarna träder i kraft den 2 maj 2011. | ||
| Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ärenden som har påbörjats före | ||
| den 2 maj 2011. | ||
| Promemoriornas förslag: I promemorian om Ångermanälvens myn- | ||
| ningsvik föreslogs att ändringen träder i kraft den 1 juni 2010. I prome- | ||
| morian om beslutanderätten i strandskyddsfrågor föreslogs att ändringen | ||
| träder i kraft den 1 maj 2011. | ||
| Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett det an- | ||
| geläget att ändringen i fråga om beslutanderätten träder i kraft tidigare än | ||
| den 1 maj 2011, förslagsvis den 1 mars 2011. | 12 | |
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna ändringarna i strand- Prop. 2010/11:64 skyddsreglerna bör träda i kraft den 2 maj 2011. Ändringarna görs
genom dels en lag om ändring i miljöbalken (7 kap. 18 a §), dels en lag om ändring i lagen (2010:902) om ändring i miljöbalken (7 kap. 18 och 18 e §§). Den senare lagen, som antogs av riksdagen i samband med antagandet av den nya plan- och bygglagen (2010:900), träder i kraft den 2 maj 2011. De föreslagna ändringarna 7 kap. 18 och 18 e §§ omfattas av bestämmelsen om ikraftträdande i lagen (2010:902) om ändring i miljöbalken. En bestämmelse om ikraftträdandet behövs därför bara i den föreslagna lagen om ändring i miljöbalken.
Förslaget innebär en ändring i fråga om vem som har beslutanderätten i vissa strandskyddsärenden. Det behövs en övergångsbestämmelse som klargör vilka regler som ska tillämpas i påbörjade ärenden. Äldre föreskrifter bör fortfarande gälla för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet. Det betyder att ett ärende om dispens från strandskyddet inom ett statligt vattenskyddsområde som har påbörjats hos länsstyrelsen före den 2 maj 2011 också ska avgöras där och att länsstyrelsens avgörande får överklagas till mark- och miljödomstolen.
6 Konsekvenser
Statsfinansiella konsekvenser
Ett av förslagen i propositionen om strandskyddet och utvecklingen av landsbygden var att utöka kommunernas rätt att besluta om dispenser och deras ansvar för tillsynen över strandskyddsområden. Förslaget i fråga om beslutanderätten i strandskyddsfrågor som rör statliga vattenskyddsområden stämmer överens med den inriktningen och innebär ett marginellt minskat resursbehov för länsstyrelserna. Förslaget har i övrigt inga statsfinansiella konsekvenser.
Kommunerna
Kommunerna får något ökad beslutanderätt i strandskyddsfrågor. Det medför dock endast en mycket liten ökning av antalet ärenden. Kommunerna har möjlighet att själva besluta om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Förslaget bör ses som en del av den övergripande reformen och kan inte anses öka den administrativa belastningen.
Enskilda och företagens administrativa kostnader
Förslaget om beslutanderätten i strandskyddsfrågor stämmer överens med den övergripande reformen, som innebär att kommunerna får ökat inflytande på strandskyddsområdet. Denna förändring bedöms leda till att strandskyddet förankras bättre på lokal nivå. Förslaget påverkar inte prövningen av upphävanden och dispenser i sak eftersom den även i fortsättningen kommer att vara beroende av förhållandena på den berörda platsen. Förslaget påverkar inte företagens administrativa kostnader.
13
| Utbildning och information | Prop. 2010/11:64 |
| Det finns inte behov av speciella utbildnings- eller informationsinsatser. |
Miljön
Ändringen innebär att en större del av Ångermanälvens mynningsvik inte är undantagen från möjligheten till landsbygdsutveckling enligt reglerna i miljöbalken och plan- och bygglagen (2010:900). Vid redovisning av ett område för landsbygdsutveckling i den kommunala översiktsplanen gäller dock att området ska vara av ett sådant slag och ha en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt. Dessutom gäller begränsningen enligt 7 kap. 18 e § tredje punkten som innebär att ett område för landsbygdsutveckling får redovisas endast om området har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften. Vid ett beslut om att upphäva eller ge dispens från strandskyddet gäller också bestämmelserna i 7 kap. 18 f § miljöbalken, som syftar till att säkerställa fri passage för allmänheten och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Sammantaget kan det komma att ske en viss byggnation i strandnära lägen i mynningsviken. Stora delar av vikens västra strandremsa är redan exploaterad av samhällen, vägar och järnvägar. Även längs den östra strandremsan finns det en hel del bebyggelse, inklusive många bryggor, och en väg som går nära strandlinjen. Med hänsyn till de restriktioner som gäller även i fortsättningen bedöms ändringen kunna ha endast en marginell inverkan på strandmiljön i området från Veda upp till Nyland och vidare ner till Klockestrand.
Det område vid Ångermanälvens mynningsvik som ingår i världsarvet Höga kusten är, liksom världsarvsområdet utanför Höga
Förslagen saknar betydelse för skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Övrigt
Förslagen saknar betydelse för jämställdheten mellan män och kvinnor, för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen samt för sysselsättningen och den offentliga servicen.
7 Författningskommentar
7.1Förslaget till lag om ändring i miljöbalken
7 kap. 18 a §
I paragrafen anges i vilka fall länsstyrelsen får ge dispens från förbuden i ett strandskyddsområde. En ändring görs i punkten 2 som reglerar läns-
styrelsens beslutanderätt när det berörda strandskyddsområdet skyddas
14
även enligt andra bestämmelser i detta kapitel. Ändringen innebär att Prop. 2010/11:64 länsstyrelsen inte längre har beslutanderätten i fall då det andra skyddet
endast är ett statligt vattenskyddsområde eller miljöskyddsområde. Det betyder att kommunen beslutar i fråga om dispens från strandskyddet när dispensen avser en plats som ligger inom ett av länsstyrelsen bildat vattenskyddsområde, jfr 18 b §.
Ett strandskyddsområde som omfattas av ett vattenskyddsområde skulle kunna skyddas även som exempelvis ett Natura
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Enligt punkten 1 träder lagändringen i kraft den 2 maj 2011. Det är samma dag som den nya plan- och bygglagen (2010:900) träder i kraft.
Enligt punkten 2 gäller äldre föreskrifter fortfarande för ärenden som har påbörjats före ikraftträdandet. Det betyder att ett ärende om dispens från strandskyddet inom ett statligt vattenskyddsområde som har påbörjats hos länsstyrelsen före den 2 maj 2011 också ska avgöras där och att länsstyrelsens avgörande får överklagas till mark- och miljödomstolen.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:902) om ändring i miljöbalken
7 kap. 18 §
I paragrafen anges i vilka fall länsstyrelsen får besluta om upphävande av strandskyddet i ett område. Bestämmelsen i första stycket 2 gäller upphävande inom ett område som avses att omfattas av en detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900).
| En ändring görs i 2 b som reglerar länsstyrelsens beslutanderätt när | |
| strandskyddsområdet skyddas även enligt andra bestämmelser i detta ka- | |
| pitel. Ändringen innebär att länsstyrelsen inte längre har beslutanderätten | |
| i fall då det andra skyddet endast är ett statligt vattenskyddsområde eller | |
| miljöskyddsområde. Det betyder att kommunen beslutar i fråga om upp- | |
| hävande av strandskyddet när upphävandet avser en plats som ligger | |
| inom ett av länsstyrelsen bildat vattenskyddsområde. Kommunens möj- | |
| ligheter att upphäva strandskyddet framgår av 4 kap. 17 § plan- och | |
| bygglagen (2010:900). | |
| Ett strandskyddsområde som omfattas av ett vattenskyddsområde | |
| skulle kunna skyddas även som exempelvis ett Natura |
|
| sådant fall gäller fortfarande bestämmelsen i 2 b, dvs. länsstyrelsen har | |
| beslutanderätten i strandskyddsfrågan. | |
| 7 kap. 18 e § | |
| Paragrafen innehåller sedan den 1 juli 2009 nya regler om landsbygds- | |
| utveckling i strandnära lägen (prop. 2008/09:119, bet. 2008/09:MJU13, | |
| rskr. 2008/09:227). | |
| Ändringen i första stycket 3 b och 4 innebär att gränsen för det område | |
| vid Höga kusten som är undantaget från de nya reglerna går vid orten | 15 |
Klockestrand vid Ångermanälven i stället för orten Veda vid Ångerman- Prop. 2010/11:64 älvens mynning. Det innebär att större delen av Ångermanälvens myn-
ningsvik, dvs. strandområdet från Veda upp till Nyland och vidare ner till Klockestrand, inte är undantagen från möjligheten till landsbygdsutveckling. Denna del av viken omfattas fortfarande av punkterna
Den del av mynningsviken som är mellan Klockestrand och Höga
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Enligt punkten 1, som endast ändras redaktionellt, träder lagändringen i kraft den 2 maj 2011.
I punkten 2 finns en ny övergångsbestämmelse som anger att äldre föreskrifter fortfarande gäller för ärenden som har påbörjats före den 2 maj 2011. Det betyder att ett ärende om dispens från strandskyddet inom ett statligt vattenskyddsområde som har påbörjats hos länsstyrelsen före den 2 maj 2011 också ska avgöras där och att länsstyrelsens avgörande får överklagas till mark- och miljödomstolen.
16
Prop. 2010/11:64 Bilaga 1
Lagförslaget i promemorian om Ångermanälvens mynningsvik
Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 18 e § miljöbalken ska ha följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
7 kap.
18 e §
Med område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen avses vid tillämpningen av 18 d § ett område som.
1.är lämpligt för utvecklingen av landsbygden,
2.är av ett sådant slag och har en så begränsad omfattning att strandskyddets syften fortfarande tillgodoses långsiktigt,
3.endast har en liten betydelse för att tillgodose strandskyddets syften,
a) i eller i närheten av tätorter,
b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Veda vid Storfjärden i Ångermanland eller från Skataudden vid Näskefjärden till gränsen mot Finland,
b) i ett kust- eller kustskärgårdsområde från Forsmark till Hornön vid Ångermanälven eller från Skataudden vid Näskefjärden till gränsen mot Finland,
c)på Gotland, eller
d)vid Vänern, Vättern, Mälaren, Siljan, Orsasjön, Skattungen, Oresjön eller Oreälven mellan Orsasjön och Skattungen, om det råder stor efterfrågan på mark för bebyggelse i området, och
| 4. inte är ett kust- eller kustskär- | 4. inte är ett kust- eller kustskär- | ||
| gårdsområde från gränsen mot | gårdsområde | från gränsen | mot |
| Norge till Forsmark, utmed Ölands | Norge till Forsmark, utmed Ölands | ||
| kust eller i Ångermanland från Ve- | kust eller i Ångermanland från | ||
| da vid Storfjärden till Skataudden | Hornön vid | Ångermanälven | till |
| vid Näskefjärden. | Skataudden vid Näskefjärden. | ||
En översiktsplan enligt 4 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10) ska ge vägledning vid bedömningen av om en plats ligger inom ett sådant område som avses i första stycket. Översiktsplanen är inte bindande för myndigheter och enskilda.
Denna lag träder i kraft den 1 juni 2010.
17
Prop. 2010/11:64
Bilaga 2
Remissinstanserna avseende promemorian om Ångermanälvens mynningsvik
Östersunds tingsrätt (miljödomstolen), Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Naturvårdsverket, Boverket, Tillväxtverket, Härnösands kommun, Kramfors kommun, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Svenska Turistföreningen, Näringslivets regelnämnd, Friluftsfrämjandet, Skärgårdarnas riksförbund, Sportfiskarna, Svenskt Friluftsliv, Världsnaturfonden WWF.
18
Prop. 2010/11:64
Bilaga 3
Lagförslaget i promemorian Beslutanderätten i strandskyddsfrågor i vissa fall
Förslag till lag om ändring i miljöbalken
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 18 och 18 a §§ miljöbalken ska ha följande lydelse.
| Nuvarande lydelse | Föreslagen lydelse |
7 kap.
18 §
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att upphäva strandskyddet i ett område, om
1.det är uppenbart att området saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften, eller
2.området enligt plan- och bygglagen (1987:10) avses att omfattas av en detaljplan och
a) behövs för byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller järnväg, eller
b) skyddas enligt andra bestämmelser i detta kapitel, dock inte bestämmelserna om miljöskyddsområde eller vattenskyddsområde, och skyddet har beslutats av någon annan än en kommun.
Ett upphävande enligt första stycket 2 får göras endast om det finns särskilda skäl och intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset.
Bestämmelser om kommunens möjligheter att upphäva strandskyddet genom en bestämmelse i en detaljplan finns i 4 kap. 17 § plan- och bygglagen.
18 a §1
Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 15 §, om det finns särskilda skäl och dispensen avser
1. byggande av en försvarsanläggning, allmän väg eller järnväg, eller
| 2. ett område som skyddas enligt | 2. ett område som skyddas enligt | ||
| andra bestämmelser i detta kapitel | andra bestämmelser i detta kapitel, | ||
| och skyddet har beslutats av någon | dock inte bestämmelserna | om | |
| annan än en kommun. | miljöskyddsområde | eller vatten- | |
| skyddsområde, och | skyddet | har | |
1 Senaste lydelse 2009:532.
19
beslutats av någon annan än en kommun.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011.
Prop. 2010/11:64
Bilaga 3
20
Prop. 2010/11:64
Bilaga 4
Remissinstanserna avseende promemorian
Beslutanderätten i strandskyddsfrågor i vissa fall
Vänersborgs tingsrätt (miljödomstolen), Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Vattenmyndigheten i Bottenvikens vattendistrikt, Naturvårdsverket, Boverket, Borås kommun, Ekerö kommun, Forshaga kommun, Göteborgs kommun, Karlsborgs kommun, Luleå kommun, Sundsvalls kommun, Tranås kommun, Växjö kommun, Örebro kommun, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenskt Näringsliv, Näringslivets regelnämnd
21
Prop. 2010/11:64
Bilaga 5
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
Närvarande: F.d. justitierådet Bo Svensson samt justitieråden Eskil Nord och
Två strandskyddsfrågor
Enligt en lagrådsremiss den 22 december 2010 (Miljödepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1.lag om ändring i miljöbalken,
2.lag om ändring i lagen (2010:902) om ändring i miljöbalken.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Anders Lillienau.
Lagrådet lämnar lagförslagen utan erinran.
22
Miljödepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 27 januari 2011.
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Larsson, Erlandsson, Carlgren, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Ohlsson, Norman, Attefall, Engström, Kristersson, Elmsäter- Svärd, Ullenhag, Hatt
Föredragande: statsrådet Carlgren
Regeringen beslutar proposition 2010/11:64 Två strandskyddsfrågor.
Prop. 2010/11:64
23