prop 2010/11 170 Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		8
2	Lagtext	.............................................................................................	9
	2.1	Förslag till lag om certifiering av stamnätsföretag för
	.....................................................................................	el	9

2.2Förslag till lag om certifiering av vissa

	naturgasföretag ................................................................	13
2.3	Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) .............	18

2.4Förslag till lag om ändring i naturgaslagen

		(2005:403) .......................................................................	34
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................		46
4	Huvuddragen i det tredje inremarknadspaketet för el och
	naturgas	..........................................................................................	48
5	Elmarknadsdirektivet .....................................................................		49
	5.1 ..........................................................................	Inledning	49
	5.2 ....................	Syfte, tillämpningsområde och definitioner	49
	5.3 ................	Allmänna regler för organisationen av sektorn	50
	5.4 .......................................................................	Produktion	56
	5.5 ..............................................	Drift av överföringssystem	57
	5.6 ............	Oberoende systemansvarig för överföring (ITO)	60
	5.7 ............................................	Drift av distributionssystem	60

5.8Särredovisning av olika verksamheter samt

		transparens i bokföringen ................................................	63
	5.9	Organisation av tillträde till systemet..............................	63
	5.10	Nationella tillsynsmyndigheter........................................	64
	5.11	Kundmarknader...............................................................	74
	5.12	Slutbestämmelser.............................................................	74
	5.13	Regeringens överväganden..............................................	77
6	EU-förordningen om villkor för tillträde till nät för
	gränsöverskridande elhandel..........................................................		79
	6.1	Huvuddragen i förordningen ...........................................	79
	6.2	Regeringens överväganden..............................................	81
7	Byte av elleverantör .......................................................................		83
8	Konsumentfrågor på elområdet......................................................		87
	8.1	Uppgifter om avtalsinnehåll ............................................	87

8.2Betalningssystem och förbud mot att missgynna

konsumenter beroende på valt betalningssätt ..................

8.3Möjlighet att byta elleverantör utan kostnad och rätt

	till slutfaktura inom sex veckor .......................................	92
8.4	Företagens klagomålshantering .......................................	93

8.5Konsumentens rätt till information om ändrade

avtalsvillkor.....................................................................	95
9 Stamnätsföretag..............................................................................	98

Prop. 2010/11:70

10	Åtskillnad av stamnätsföretag.......................................................			100
	10.1	Gällande rätt...................................................................		100
	10.2	Åtskilt ägande ................................................................		101
	10.3	Elproduktion knuten till driften av stamnätet.................		105
	10.4	Personell åtskillnad ........................................................		106
	10.5	Skydd för kommersiellt känsliga uppgifter....................		107
11	Certifiering av stamnätsföretag.....................................................			108
	11.1	Krav på certifiering ........................................................		108
	11.2	Förutsättningar för certifiering.......................................		109
	11.3	Förfarandet vid certifiering ............................................		110
		11.3.1	Certifiering efter ansökan ..............................	110
		11.3.2	Omprövning av certifiering ...........................	111
		11.3.3	Begäran om uppgifter ....................................	113
	11.4	Certifiering i förhållande till tredje land ........................		113
		11.4.1	Särskilda krav i fråga om företag med
			anknytning till tredje land .............................	113
		11.4.2	Förfarandet vid certifiering ...........................	114
		11.4.3	Omprövning av certifiering ...........................	115
	11.5	Överensstämmelse med riktlinjerna...............................		116
	11.6	Tillsyn	............................................................................	117
	11.7	Överklagande .................................................................		118
	11.8	Verkställighetsföreskrifter..............................................		119
12	Åtskillnad av distributionsnätsföretag ..........................................			119
	12.1	Skyldigheten ..............att upprätta en övervakningsplan		119
	12.2	Övervakningsansvarig....................................................		121
	12.3	Kommunikation ..................och varumärkesprofilering		123
13 Beslutande myndighet ..........vid förhandsprövning av nättariffer				125
14	Nätmyndighetens ...............................................................tillsyn			126

14.1Tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet och

	förordning (EG) nr 714/2009 .........................................		126
14.2	Behandling av klagomål.................................................		127
	14.2.1	Direktivens krav ............................................	127
	14.2.2	Tidigare bedömning ......................................	127
	14.2.3	Tidsfrister för handläggning enligt ellagen ...	129
14.3	Överensstämmelse med riktlinjerna...............................		133
15 Undantag för nya sammanlänkningar ...........................................			137
16 Gasmarknadsdirektivet .................................................................			138
16.1	Inledning	........................................................................	138
16.2	Syfte, tillämpningsområde och definitioner ...................		138
16.3	Allmänna ..............regler för organisationen av sektorn		138
16.4	Överföring, .........................................lagring och LNG		145
16.5	Oberoende .........systemansvariga för överföring (ITO)		150
16.6	Distribution ...............................................och leverans		150
16.7	Särredovisning ...............och transparens i bokföringen		152
16.8	Organisation .............................av tillträde till systemet		152
16.9	Nationella ......................................tillsynsmyndigheter		154
16.10	Kundmarknader..............................................................		163

Prop. 2010/11:70

	16.11	Slutbestämmelser...........................................................	163	Prop. 2010/11:70
	16.12	Regeringens överväganden............................................	165
17	EU-förordningen om villkor för tillträde till
	naturgasöverföringsnäten .............................................................		166
	17.1	Huvuddragen i förordningen .........................................	166
	17.2	Regeringens överväganden............................................	168
18	Byte av naturgasleverantör...........................................................		169
19	Konsumentfrågor på naturgasområdet .........................................		172

19.1Uppgifter om avtalsinnehåll och konsumentens rätt

till information...............................................................

172

19.2Betalningssystem och förbud mot att missgynna en

konsument beroende på valt betalningssätt ...................

173

19.3Möjlighet att byta naturgasleverantör utan kostnad

	och rätt till slutfaktura inom sex veckor ........................	174
19.4	Företagens klagomålshantering .....................................	175

19.5Konsumentens rätt till information om ändrade

		avtalsvillkor...................................................................		176
20	Transmissionsnätsoperatörer på naturgasmarknaden...................			177
21 Åtskillnad av transmissionsverksamhet på gasmarknaden...........				181
	21.1	Gällande rätt ..................................................................		181
	21.2	Åtskilt ägande................................................................		182
	21.3	Personell åtskillnad........................................................		187
	21.4	Skydd för kommersiellt känsliga uppgifter ...................		188
	21.5	Elproduktion knuten till elnätsverksamhet ....................		189
22	Certifiering av transmissionsnätsoperatörer.................................			190
	22.1	Krav på certifiering .......................................................		190
	22.2	Förutsättningar för certifiering ......................................		193
	22.3	Förfarandet vid certifiering............................................		194
		22.3.1	Certifiering efter ansökan .............................	194
		22.3.2	Omprövning av certifiering ..........................	196
		22.3.3	Begäran om uppgifter ...................................	197
	22.4	Certifiering i förhållande till tredje land........................		198
		22.4.1	Särskilda krav i fråga om företag med
			anknytning till tredje land.............................	198
		22.4.2	Förfarandet vid certifiering...........................	199
		22.4.3	Omprövning av certifiering ..........................	199
	22.5	Överensstämmelse med riktlinjerna ..............................		200
	22.6	Tillsyn............................................................................		200
	22.7	Överklagande.................................................................		202
	22.8	Verkställighetsföreskrifter.............................................		203
23	Åtskillnad av naturgasdistribution ...............................................			204
	23.1	Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan.............		204
	23.2	Övervakningsansvarig ...................................................		206
	23.3	Kommunikation och varumärkesprofilering..................		207
24	Slutna distributionssystem ...........................................................			208
25	Tillträde till lagring		......................................................................	210

26	Undantag för ny infrastruktur .......................................................	212	Prop. 2010/11:70
27	Tillsyn på naturgasområdet...........................................................	213

27.1Tillsynsmyndighet enligt gasmarknadsdirektivet och

		förordning (EG) nr 715/2009 .........................................		213
	27.2	Tillsynsmyndighetens behandling av klagomål .............		214
	27.3	Överensstämmelse med riktlinjerna...............................		217
28	EU-förordningen om inrättande av en byrå för samarbete
	mellan energitillsynsmyndigheter.................................................			220
	28.1	Byråförordningens huvuddrag .......................................		220
	28.2	Regeringens överväganden ............................................		221
29	Definitionen av intäktsram ...........................................................			221
30	Lissabonfördraget .........................................................................			222
31	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................			223
	31.1	Lagen om certifiering av stamnätsföretag för el ............		223
	31.2	Lagen om certifiering av vissa naturgasföretag .............		223
	31.3	Ändringarna i ellagen.....................................................		224
	31.4	Ändringarna i naturgaslagen ..........................................		225
32	Konsekvensanalys ........................................................................			226
	32.1	Inledning ........................................................................		226
	32.2	Energimarknadsinspektionen .........................................		226
	32.3	Svenska kraftnät.............................................................		228
	32.4	Övriga myndigheter .......................................................		229
		32.4.1	De allmänna förvaltningsdomstolarna...........	229
		32.4.2	Regeringskansliet ..........................................	229
	32.5	El- och naturgasföretag ..................................................		229
33	Författningskommentar.................................................................			233

33.1Förslaget till lag om certifiering av stamnätsföretag

för el...............................................................................

233

33.2Förslaget till lag om certifiering av vissa

	naturgasföretag...............................................................	242
33.3	Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) .........	252

33.4Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen

	(2005:403)......................................................................	271
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av
	den 13 juli 2009..................................................................	288
Bilaga 2	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
	714/2009 av den 13 juli 2009 .............................................	327
Bilaga 3	Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av
	den 13 juli 2009..................................................................	348
Bilaga 4	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
	715/2009 av den 13 juli 2009 .............................................	391
Bilaga 5	Kommissionens beslut av den 10 november 2010 om
	ändring av avsnitt 3 i bilaga I till Europaparlamentets
	och rådets förordning (EG) nr 715/2009.............................	410

Bilaga 6	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr	Prop. 2010/11:70
	713/2009 av den 13 juli 2009.............................................	415
Bilaga 7	Sammanfattning av NELGA:s betänkande Tredje inre
	marknadspaketet för el och naturgas (SOU 2010:30) ........	429
Bilaga 8 Nya el- och gasmarknadsutredningens lagförslag..............		437
Bilaga 9	Förteckning över remissinstanserna vid
	remissbehandlingen av betänkandet Tredje inre
	marknadspaketet för el och naturgas (SOU 2010:30) ........	464
Bilaga 10	Sammanfattning av promemorian Avgränsning av
	gasnätsverksamhet .............................................................	465
Bilaga 11	Promemorians lagförslag ...................................................	466
Bilaga 12	Förteckning över remissinstanserna vid
	remissbehandlingen av promemorian Avgränsning av
	gasnätsverksamhet .............................................................	473
Bilaga 13 Lagförslagen i utkastet till lagrådsremiss...........................		474
Bilaga 14	Förteckning över remissinstanserna vid
	remissbehandlingen av utkastet till lagrådsremiss .............	510
Bilaga 15	Energimarknadsinspektionens skrivelse ............................	511
Bilaga 16	Energimarknadsinspektionens lagförslag...........................	512
Bilaga 17	Förteckning över remissinstanserna vid
	remissbehandlingen av Energimarknadsinspektionens
	skrivelse .............................................................................	514
Bilaga 18	Lagrådsremissens lagförslag..............................................	515
Bilaga 19	Lagrådets yttrande..............................................................	552
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 2011. .....		555
Rättsdatablad........................................................................................		556

Lagtext

Prop. 2010/11:70

2.1Förslag till lag om certifiering av stamnätsföretag för el

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag finns bestämmelser om certifiering av stamnätsföretag. Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparla-

mentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/20032.

Definitioner

2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i ellagen (1997:857).

Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-området).

Beslutande myndighet

3 § Frågor om certifiering enligt denna lag prövas av nätmyndigheten.

2 kap. Krav på certifiering

1 § Ett stamnätsföretag får inte bedriva överföring av el i stamledningar utan certifiering enligt denna lag.

2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av el i stamledningar om kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857) är uppfyllda.

I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energi- försörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072).

2EUT L 211, 14.8.2009, s. 15 (Celex 32009R0714).

3 kap. Certifiering i förhållande till EES-området Anknytning till tredje land

1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, gäller bestämmelserna i 4 kap. i stället för bestämmelserna i detta kapitel.

Inledande prövning

2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndig- heten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.

En certifiering ska gälla först från det att nätmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.

3 § Nätmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla rele- vanta uppgifter om certifieringen.

Nätmyndighetens slutliga beslut

4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 framgår att nät- myndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att nätmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offent- liggöras tillsammans.

I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

Omprövning av certifiering

5 § Ett certifierat stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om före- taget uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

6 § Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering

1.efter en anmälan enligt 5 §,

2.efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller

3.om det annars finns anledning att anta att ett stamnätsföretag inte uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om stamnätsföretaget inte längre uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

8 § Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om nätmyndig- heten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att

Prop. 2010/11:70

en anmälan enligt 5 § eller en begäran från Europeiska kommissionen	Prop. 2010/11:70
kom in till myndigheten, ska certifieringen anses bestå.
Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket,
ska nätmyndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska
kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i
ärendet.
I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009 finns bestämmelser som
gäller nätmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.
Begäran om uppgifter
9 § Europeiska kommissionen och nätmyndigheten får begära att från
ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller
handel med el få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de
anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna
bedömas.
4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land
Inledande prövning
1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag
som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller
flera personer från tredje land, ska nätmyndigheten anta ett utkast till
beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig
ansökan kom in till myndigheten.
Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska
kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.
2 § Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommis-
sionen om huruvida
1. den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven i 3 kap.
1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857), och
2. en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Euro-
peiska unionen.
Nätmyndighetens slutliga beslut
3 § Nätmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certi-
fiering inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har
tagit emot en begäran enligt 2 §. Om kommissionen, när den utarbetar
sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan
energitillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i
stället vara sex månader.
I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att
ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.
4 § En certifiering ska gälla från det att nätmyndigheten har meddelat
beslut enligt 3 §.
	11

Omprövning av certifiering		Prop. 2010/11:70
5	§ Ett stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omständigheter
som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll
över stamnätsföretaget eller stamnätet.
6	§ Nätmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan enligt
5	§.
	I ett omprövningsärende ska 1–3 §§ tillämpas. Det som föreskrivs där
om ansökan ska då i tillämpliga delar gälla i fråga om en anmälan enligt
5	§.
7	§ Nätmyndigheten ska återkalla en	certifiering om kraven enligt

2 kap. 2 § inte längre är uppfyllda.

5 kap. Tillsyn och överklagande Tillsyn

1 § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att stamnätsföretag följer denna lag.

2 § Nätmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att denna lag ska följas. Ett föreläggande får förenas med vite.

Överklagande

3 § Följande beslut av nätmyndigheten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:

1.beslut att inte bevilja certifiering enligt 3 kap.,

2.beslut att återkalla en certifiering enligt 3 kap., och

3.beslut om föreläggande enligt 2 §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.

4 § Nätmyndighetens beslut enligt 4 kap. att inte bevilja certifiering eller att återkalla en certifiering får överklagas hos regeringen.

1.Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

2.Bestämmelserna i 2 kap. 2 § andra stycket, 3 kap. 1 §, 4 kap. och 5 kap. 4 § tillämpas i ärenden där ansökan eller anmälan kommer in till nätmyndigheten efter den 2 mars 2013.

3.Ett stamnätsföretag får fortsätta att bedriva överföring av el i stam- ledningar till och med utgången av augusti månad 2011 eller, om före- taget har ansökt om certifiering före den tidpunkten, till dess att ett slut- ligt beslut i frågan om certifiering har vunnit laga kraft trots att kravet i 2 kap. 1 § inte är uppfyllt.

Prop. 2010/11:70

2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av naturgas i högtrycksledning eller har det övergripande ansvaret för att balansen kortsiktigt upprätthålls mellan inmatning och uttag av naturgas i det nationella naturgassystemet, om kraven i 3 kap. 2– 2 d §§ naturgaslagen (2005:403) är uppfyllda.

3 kap. Certifiering i förhållande till EES-området Anknytning till tredje land

Inledande prövning

2 § En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om tillsyns- myndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering.

En certifiering ska gälla först från det att tillsynsmyndigheten har meddelat ett sådant slutligt beslut som avses i 4 §.

Ett beslut om certifiering får förenas med villkor. Dessa ska framgå av beslutet.

3 § Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering enligt 2 § till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter om certifieringen.

Tillsynsmyndighetens slutliga beslut

4 § Av artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 framgår att tillsyns- myndigheten ska anta sitt slutliga beslut i fråga om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från Europeiska kommissionen och att beslutet och kommissionens yttrande ska offentliggöras till- sammans.

I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

Omprövning av certifiering	Prop. 2010/11:70
5 § En certifierad transmissionsnätsoperatör ska till tillsynsmyndighe-
ten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen
av om transmissionsnätsoperatören uppfyller kraven i 3 kap. 2–2 d §§
naturgaslagen (2005:403).

6 § Tillsynsmyndigheten ska ompröva en certifiering

1.efter en anmälan enligt 5 §,

2.efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller

3.om det annars finns anledning att anta att en transmissionsnäts- operatör inte uppfyller kraven i 3 kap. 2–2 d §§ naturgaslagen (2005:403).

7 § Tillsynsmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmis- sionsnätsoperatören inte längre uppfyller kraven i 3 kap. 2–2 d §§ natur- gaslagen (2005:403).

8 § Ett omprövningsärende ska handläggas skyndsamt. Om tillsyns- myndigheten inte har meddelat ett beslut i ärendet inom fyra månader från det att en anmälan enligt 5 § eller en begäran från Europeiska kommissionen kom in till myndigheten, ska certifieringen anses bestå.

Om certifieringen inte återkallas vid en prövning enligt första stycket, ska tillsynsmyndigheten utan dröjsmål anmäla detta till Europeiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter i ärendet.

I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 715/2009 finns bestämmelser som gäller tillsynsmyndighetens slutliga beslut i omprövningsärendet.

Begäran om uppgifter

9 § Europeiska kommissionen och tillsynsmyndigheten får begära att från en transmissionsnätsoperatör eller ett företag som bedriver produk- tion av eller handel med naturgas få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.

4 kap. Certifiering i förhållande till tredje land Inledande prövning

1 § Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.

Tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.

2 § Tillsynsmyndigheten ska begära ett yttrande från	Europeiska
kommissionen om huruvida	15

2.3

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Prop. 2010/11:70

Härigenom föreskrivs1 i fråga om ellagen (1997:857)2 dels att 5 kap. 18 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 5 kap. 18 § ska utgå,

dels att 1 kap. 5 a §, 2 kap. 10 §, 3 kap. 1 a och 17 §§, 5 kap. 3, 10–17, 20 och 21 §§, 8 kap. 6 och 9 §§ och 12 kap. 1, 1 a och 3 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas nitton nya paragrafer, 1 kap. 5 b §, 3 kap. 1 f–1 k, 17 a och 23 §§, 11 kap. 13–20 §§, 12 kap. 1 b och 14 §§, samt närmast före 3 kap. 23 §, 11 kap. 13 och 15–20 §§ och 12 kap. 14 § nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före 5 kap. 19 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Verkan av beslut”.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
1 kap.
5 a §3
Med intäktsram avses i denna	Med intäktsram avses i denna
lag de samlade intäkter som en	lag de samlade intäkter som en
nätkoncessionshavare högst får	nätkoncessionshavare högst			får
uppbära genom nättariffer under	uppbära	från	nätverksamheten
en tillsynsperiod.	under en tillsynsperiod.
	5 b §
	Med	stamnätsföretag avses i
	denna lag den som innehar
	nätkoncession		för stamnätet	eller
	största delen därav.

2 kap.

10 §4

Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får beviljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det

begärda området.
Nätkoncession för en utlands-	Nätkoncession för en utlands-
förbindelse får beviljas och inne-	förbindelse får beviljas och inne-
has av endast den som innehar	has av endast ett stamnätsföretag
nätkoncession för stamnätet eller	eller en juridisk person där ett
största delen därav eller en juri-	sådant företag har ett bestäm-
disk person där denne har ett be-	mande inflytande. Nätkoncession

2Senaste lydelse av 5 kap. 18 § 2009:892.

3Senaste lydelse 2009:892.

4Senaste lydelse 1998:1651.

stämmande inflytande. Nätkonces- sion får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre bety- delse för det samlade överförings- nätet till utlandet.

får dock beviljas	även andra om Prop. 2010/11:70
ledningen är av mindre betydelse
för det samlade	överföringsnätet
till utlandet.

3 kap.

1 a §5

En juridisk person som bedriver	En juridisk person som bedriver
nätverksamhet får inte bedriva	nätverksamhet får inte bedriva
produktion av eller handel med el.	produktion av eller handel med el.
	Ett stamnätsföretag får inte heller
	bedriva produktion av eller handel
	med naturgas.

Utan hinder av första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksamhet av samma juridiska person, om produktionen

1.uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller

2.sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.

1f §

Ett stamnätsföretag ska vara

oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.

1 g §

Den som ensam eller till- sammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett stam- nätsföretag.

Den som ensam eller till- sammans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett före- tag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.

5 Senaste lydelse 2005:1110.

						det tydligt framgår vilken verk- Prop. 2010/11:70
						samhet företaget bedriver.
					5 kap.
					3 §7
Beslut		om	fastställande		av	Nätmyndigheten	ska	meddela
intäktsramen ska meddelas senast						beslut om fastställande av intäkts-
två månader innan tillsynsperioden						ramen senast två månader innan
börjar.						tillsynsperioden börjar.
Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har
använts vid fastställandet av ramen.
					10 §8
På ansökan av nätkoncessions-						På ansökan av nätkoncessions-
havaren om omprövning kan den						havaren om omprövning kan nät-
beslutande myndigheten ändra					en	myndigheten ändra	en	fastställd
fastställd intäktsram under till-						intäktsram under tillsynsperioden,
synsperioden,			om	det finns		om det finns omständigheter som
omständigheter som bedöms med-						bedöms medföra	en	väsentlig
föra en väsentlig ökning av						ökning av intäktsramen vid en
intäktsramen vid en				omprövning		omprövning enligt 12 § eller om
enligt 12 § eller om det annars						det annars finns särskilda skäl.
finns särskilda skäl.
En	ansökan		om	omprövning		En ansökan om omprövning ska
enligt första stycket ska lämnas in						handläggas skyndsamt.
till nätmyndigheten. Ansökan					ska
handläggas skyndsamt.
					11 §9
Den beslutande myndigheten ska						Nätmyndigheten	ska	ändra en
ändra	en	fastställd		intäktsram		fastställd intäktsram under till-
under tillsynsperioden om						synsperioden om

1.den nätkoncessionshavare som beslutet gäller har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter som i mer än ringa omfattning har inverkat på intäktsramens storlek,

2.beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta i mer än ringa omfattning har inverkat på intäkts- ramens storlek, eller

3.det annars finns särskilda skäl.

7Senaste lydelse 2009:892.

8Senaste lydelse 2009:892.

9Senaste lydelse 2009:892.

Nätmyndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.

Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsyns- periodens slut. Om nätmyndig- heten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkonces- sionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkoncessions- havaren.

	12 §10		Prop. 2010/11:70
En nätkoncessionshavare	får	En nätkoncessionshavare	får
inom fyra månader efter tillsyns-		inom fyra månader efter tillsyns-
periodens slut ansöka om att		periodens slut ansöka hos nätmyn-
intäktsramen för perioden	ska	digheten om att intäktsramen för
ökas.		perioden ska ökas.
En ansökan enligt första stycket		Ansökan ska handläggas skynd-
ska lämnas in till nätmyndigheten.		samt.
Ansökan ska handläggas skynd-
samt.

13 §11

Den beslutande myndigheten ska ompröva den fastställda intäkts- ramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa.

Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsyns- periodens slut. Om den beslutande myndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska nätkoncessionshavaren underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för nätkonces- sionshavaren.

			14 §12
Vid omprövning enligt 12 eller				Vid omprövning enligt 12 eller
13 § ska den beslutande myndig-				13 § ska	nätmyndigheten				kon-
heten kontrollera om de antagan-				trollera om de antaganden som
den som legat till grund för beslu-				legat till grund för beslutet om
tet om fastställande av intäktsram				fastställande av intäktsram över-
överensstämmer med det faktiska				ensstämmer med			det	faktiska
utfallet	under	perioden.	Vid	utfallet	under	perioden.			Vid
bedömningen		ska myndigheten		bedömningen		ska	myndigheten
tillämpa 6–9 §§ och utgå från de				tillämpa 6–9 §§ och utgå från de
uppgifter och metoder som myn-				uppgifter och metoder som myn-
digheten	har	använt vid	fast-	digheten	har	använt		vid	fast-

10Senaste lydelse 2009:892.

11Senaste lydelse 2009:892.

12Senaste lydelse 2009:892.

ställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fast- ställande.

ställandet av intäktsramen och som Prop. 2010/11:70 framgår av beslutet om fast-

ställande.

15 §13

Om en allmän förvaltningsdom-	Om en allmän förvaltnings-
stol har ändrat ett beslut om	domstol har ändrat ett beslut om
intäktsram för en nätkoncessions-	intäktsram för en nätkoncessions-
havare och grunden för ändring av	havare och grunden för ändring av
det beslutet är tillämplig även för	det beslutet är tillämplig även för
en annan nätkoncessionshavare,	en annan nätkoncessionshavare,
ska den beslutande myndigheten,	ska nätmyndigheten, efter ansökan
efter ansökan av den senare nät-	av den senare nätkoncessions-
koncessionshavaren, ompröva det	havaren, ompröva det beslut om
beslut om intäktsram som gäller	intäktsram som gäller för denne.
för denne.

En ansökan om omprövning ska ha kommit in till nätmyndigheten inom tre månader efter det att domstolens avgörande vunnit laga kraft.

			16 §14
Den beslutande myndigheten ska				Nätmyndigheten ska ompröva ett
ompröva ett beslut om intäkts-				beslut om intäktsramen för en
ramen för en tillsynsperiod, om				tillsynsperiod, om	myndigheten
myndigheten eller en allmän för-				eller en allmän förvaltningsdom-
valtningsdomstol	har	beslutat	om	stol har beslutat om ändring i fråga
ändring i fråga om en tidigare				om en tidigare tillsynsperiod och
tillsynsperiod och det		avgörandet		det avgörandet har vunnit laga
har vunnit laga kraft.				kraft.
			17 §15
Om det finns särskilda skäl, får				Om det finns särskilda skäl, får
den beslutande	myndigheten		på	nätmyndigheten på ansökan av en
ansökan av en nätkoncessions-				nätkoncessionshavare	medge att
havare medge att delar av intäkter				delar av intäkter under tillsyns-
under tillsynsperioden tas med i				perioden tas med i intäktsredo-
intäktsredovisningen		först	för	visningen först för senare perioder.
senare perioder.

En ansökan enligt första stycket ska ha kommit in till nätmyndigheten senast tre månader efter den tillsynsperiod då intäkterna uppkommit.

		20 §16
Om	en	nätkoncessionshavares	Om	en nätkoncessionshavares
samlade intäkter genom nättariffer			samlade intäkter från nätverksam-
under tillsynsperioden har avvikit			heten	under tillsynsperioden har
från intäktsramen, ska det belopp			avvikit från intäktsramen, ska det
med	vilket	intäkterna överstigit	belopp med vilket intäkterna över-

13Senaste lydelse 2009:892.

14Senaste lydelse 2009:892.

15Senaste lydelse 2009:892.

16Senaste lydelse 2009:892.

eller

understigit

intäktsramen

stigit eller understigit intäktsramen Prop. 2010/11:70

minska respektive öka ramen för

den påföljande tillsynsperioden.

21 §17

nätkoncessionshavares

samlade intäkter genom nättariffer

samlade intäkter från nätverksam-

under tillsynsperioden har över-

heten

under tillsynsperioden

har

stigit intäktsramen med mer än

överstigit

intäktsramen med

mer

fem procent, ska ett överdebite-

än fem procent, ska ett överdebite-

ringstillägg

beräknat

enligt andra

ringstillägg

beräknat

enligt

andra

stycket

minska

intäktsramen

för

stycket

minska

intäktsramen

för

den påföljande tillsynsperioden.

Beräkningen

överdebite-

Beräkningen

överdebite-

ringstillägget ska grundas på den

del

nätkoncessionshavarens

del

nätkoncessionshavarens

samlade intäkter genom nättariffer

samlade intäkter från nätverksam-

som

överstiger

intäktsramen.

heten som överstiger intäktsramen.

Överdebiteringstillägget

ska

Överdebiteringstillägget

ska

beräknas efter en räntesats som

motsvarar

den

genomsnittliga

motsvarar

den

genomsnittliga

referensränta enligt 9 § räntelagen

(1975:635) som under tillsyns-

perioden fastställts av Riksbanken

med ett tillägg av femton procent-

enheter.

8 kap.

6 §18

En elleverantör, som skall börja

En elleverantör, som ska börja

leverera el i en uttagspunkt skall

leverera el i en uttagspunkt eller

omedelbart

anmäla

detta

till

överta leveranserna till en el-

berörd innehavare av nätkonces-

användare i dennes uttagspunkt,

sion. Anmälan skall även innehålla

ska anmäla detta till berörd inne-

en uppgift om vem som har åtagit

havare av nätkoncession. Anmälan

sig balansansvaret i uttagspunkten.

ska även innehålla en uppgift om

vem som har åtagit sig balans-

ansvaret

uttagspunkten.

anmälan om att börja leverera el

elleverantör som övertar

ska göras omedelbart.

får

överta

elleverantör

leveranserna till en elanvändare i

dennes uttagspunkt får bara göra

dennes

uttagspunkt fjorton

dagar

detta från och med den första

efter anmälan enligt första stycket.

dagen i en kalendermånad. I ett

sådant fall skall en anmälan enligt

första

stycket

ske

senast

den

17Senaste lydelse 2009:892.

18Senaste lydelse 2006:926.

Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt efter en anmälan enligt 6 § första stycket får göra det från och med den dag då elleverantören övertar leveranserna.

I andra fall får balansansvaret bara övertas från och med den första dagen i en kalendermånad. Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten ska enligt de närmare föreskrifter som rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar underrätta berörd inne- havare av nätkoncession om övertagandet senast en månad innan det ska ske.

Den systemansvariga myndig- heten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av andra stycket.

En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt andra stycket ska sända under- rättelser i anledning därav enligt

femtonde dagen i kalender-							Prop. 2010/11:70
månaden före övertagandet.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte de elleveran-
törer som avses i 7 §.
En innehavare av nätkoncession				En innehavare av nätkoncession
som tar emot en anmälan enligt				som tar emot en anmälan enligt
första stycket skall sända under-				första stycket ska sända under-
rättelser i anledning därav enligt				rättelser i anledning därav enligt
de närmare		föreskrifter	som	de närmare		föreskrifter	som
meddelas av regeringen eller, efter				meddelas av regeringen eller, efter
regeringens		bemyndigande,	nät-	regeringens		bemyndigande,	nät-
myndigheten.				myndigheten.
Regeringen eller, efter rege-				Regeringen eller, efter rege-
ringens	bemyndigande,		nät-	ringens	bemyndigande, nätmyn-
myndigheten får meddela närmare				digheten	får	meddela ytterligare
föreskrifter		om elleverantörers		föreskrifter		om elleverantörers
skyldigheter enligt första stycket.				skyldigheter enligt första stycket.

9 §19 Den som övertar balansansvaret

i en elanvändares uttagspunkt får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Den elleverantör som enligt 5 § första stycket är leveransskyldig i uttagspunkten skall enligt de närmare föreskrifter som rege- ringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten meddelar underrätta berörd inne- havare av nätkoncession om över- tagandet senast en månad innan det skall ske.

Den systemansvariga myndig- heten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en uttagspunkt skall börja gälla tidigare än vad som följer av första stycket.

En innehavare av nätkoncession som tar emot en anmälan enligt första stycket skall sända under- rättelser i anledning därav enligt

19 Senaste lydelse 1999:770.

14 §	Prop. 2010/11:70
Ett avtal mellan en konsument
och en	nätkoncessionshavare ska

innehålla uppgifter om

1.nätkoncessionshavarens namn, adress, telefonnummer och webbplats,

2.nätkoncessionshavarens åtagande gentemot konsumenten,

3.när avtalet träffas,

4.var konsumenten kan finna information om nätkoncessions- havarens priser och övriga villkor,

5.villkoren för fakturering och betalning,

6.villkoren för uppsägning av avtalet,

7.villkoren för ersättning om nätkoncessionshavaren inte upp- fyller sitt åtagande enligt avtalet, och

8. hur nätkoncessionshavaren på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 18 §.

Betalningssätt

15 §

En elleverantör får inte miss- gynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt.

Om en elleverantör eller en nät- koncessionshavare tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt och grundat på den för- väntade förbrukningen.

Ändrade avtalsvillkor
16 §
En elleverantör som avser att
ändra villkoren för ett avtal som
löper tills vidare med en
konsument	ska	underrätta
konsumenten	om	ändringen.
Underrättelse	ska ske genom ett		29
			29

2.4	Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Prop. 2010/11:70

Härigenom föreskrivs1 i fråga om naturgaslagen (2005:403)

dels att 3 kap. 2 och 9 §§, 7 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 1, 3 och 5 §§ och 10 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas nitton nya paragrafer, 1 kap. 7 a §, 3 kap. 2 a–2 e, 10 och 11 §§, 6 kap. 3 a och 6 §§, 8 kap. 13–20 §§ och 10 kap. 1 a §, samt närmast före 3 kap. 11 § och 8 kap. 13 och 15–20 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

7 a §

Med transmissionsnätsoperatör avses i denna lag den som bedriver överföring av naturgas i en högtrycksledning eller ett nät som i huvudsak består av högtrycksledningar med undantag för högtrycksledning som huvud- sakligen används i samband med lokal distribution av naturgas.

3kap.

2 §

Ett företag som bedriver överföring av naturgas får inte bedriva handel

med naturgas.
I ett företag som innehar kon-	En	transmissionsnätsoperatör
cession för naturgasledning får	får inte bedriva produktion av
inte en styrelseledamot, verkstäl-	naturgas eller produktion av eller
lande direktör eller firmatecknare	handel med el.
samtidigt vara styrelseledamot,
verkställande direktör eller fir-
matecknare i ett företag som be-
driver handel med naturgas.
	2 a §
	En	transmissionsnätsoperatör
	ska	vara oberoende av företag

som bedriver produktion av eller handel med naturgas eller el.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073).

6 §

Regeringen får meddela före- skrifter om undantag från de skyldigheter som följer av 5 § i fråga om naturgasledning eller ledningsnät som används för överföring av naturgas ute- slutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet.

7kap.

8 §

En leverantör av naturgas, som

skall börja leverera naturgas till en

ska börja leverera naturgas till en

uttagspunkt,

skall

omedelbart

uttagspunkt eller överta leveran-

anmäla detta till innehavaren av

serna till en naturgasförbrukare i

naturgasledningen. Anmälan skall

dennes

uttagspunkt,

ska

anmäla

även innehålla en uppgift om vem

detta till innehavaren av naturgas-

som har åtagit sig balansansvaret i

ledningen. Anmälan

ska

även

uttagspunkten.

innehålla en uppgift om vem som

har åtagit sig balansansvaret i

uttagspunkten. En anmälan om att

börja leverera naturgas ska göras

omedelbart.

En leverantör av naturgas som

En leverantör av naturgas får

övertar leveranserna till en natur-

överta leveranserna till en natur-

gasförbrukare i dennes uttagspunkt

får bara göra detta från och med

fjorton dagar efter anmälan enligt

den första dagen i en kalender-

första stycket.

månad.

Anmälan

enligt

första

stycket skall därvid ske senast en

månad

innan

övertagandet

skall

ske.

En innehavare av naturgas-

ledning som tar emot en anmälan

enligt första stycket skall sända

enligt första stycket ska sända

underrättelser

anledning

därav

underrättelser

i anledning

därav

enligt de närmare föreskrifter som

meddelas av regeringen eller, efter

regeringens

bemyndigande,

till-

regeringens

bemyndigande,

till-

synsmyndigheten.

Regeringen eller, efter rege-

ringens

bemyndigande, tillsyns-

ringens

bemyndigande,

tillsyns-

myndigheten får meddela närmare

myndigheten får meddela ytter-

föreskrifter

naturgasleveran-

ligare föreskrifter om naturgas-

törers

skyldigheter

enligt

första

leverantörers

skyldigheter

enligt

stycket.

första stycket.

Prop. 2010/11:70

9 §2

Prop. 2010/11:70

Den som övertar balansansvaret

i en naturgasförbrukares uttags-

punkt får bara göra det från och

punkt efter en anmälan enligt 8 §

med den första dagen i en kalen-

första stycket får göra det från och

dermånad. Den

leverantör

som

med den dag då naturgasleveran-

enligt 7 d § är leveransskyldig i

tören övertar leveranserna.

uttagspunkten

ska

enligt

I andra fall får balansansvaret

närmare föreskrifter som rege-

bara övertas från och med den

ringen

eller,

efter

regeringens

första dagen i en kalendermånad.

bemyndigande,

tillsynsmyndig-

Den leverantör som enligt 7 d § är

heten meddelar underrätta inne-

leveransskyldig

i uttagspunkten

havaren

naturgasledning

ska enligt de närmare föreskrifter

övertagandet

senast

månad

som regeringen eller, efter rege-

innan det ska ske.

ringens

bemyndigande,

tillsyns-

myndigheten

meddelar

underrätta

innehavaren

naturgasledning

om övertagandet senast en månad

innan det ska ske.

Den

systemansvariga

myndig-

Den

systemansvariga

myndig-

heten får, om det finns särskilda

skäl, i det enskilda fallet medge att

balansansvaret

uttagspunkt

balansansvaret i

en uttagspunkt

ska börja gälla tidigare än vad som

följer av första stycket.

följer av andra stycket.

En innehavare av naturgasled-

ning som tar emot en anmälan

enligt första stycket ska sända

enligt andra stycket ska sända

underrättelser

anledning därav

underrättelser

anledning

därav

enligt de närmare föreskrifter som

meddelas av regeringen eller, efter

regeringens

bemyndigande,

till-

regeringens

bemyndigande,

till-

synsmyndigheten.

8 kap.

Uppgifter i avtal

13 §

Ett avtal mellan en konsument och en leverantör av naturgas ska innehålla uppgifter om

1.naturgasleverantörens namn, adress, telefonnummer och webb- plats,

2.naturgasleverantörens åtagande gentemot konsumenten,

2 Senaste lydelse 2009:581.

för hanteringen av klagomål från konsumenter.

9kap.

1 §

Den som har ansökt om konces-	Den som har ansökt om konces-
sion som avser byggande av en	sion som avser byggande av en
naturgasledning, en lagrings-	naturgasledning,	en	lagrings-
anläggning eller en förgasnings-	anläggning eller en förgasnings-
anläggning får, om den berörda	anläggning får, om den berörda
ledningen eller anläggningen är av	ledningen eller anläggningen är av
större omfattning, beviljas undan-	större omfattning, beviljas undan-
tag från skyldigheterna enligt	tag från skyldigheterna enligt
3 kap. 2, 5, 6, 8 och 9 §§, 4 kap. 2,	3 kap. 2–2 d, 5,	6 och	8–10 §§,
5 och 6 §§ samt 6 och 7 kap.	4 kap. 2, 5 och 6 §§ samt 6 och
	7 kap.

Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning.

Ett beslut om undantag enligt andra stycket får endast avse den utökade kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen.

3 §

Ett beviljat undantag enligt 1 § skall avse en viss bestämd tid.

Ett beslut om undantag skall förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.

I ett beslut om undantag skall det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av Euro- peiska gemenskapernas kommis- sion.

Ett beviljat undantag enligt 1 § ska avse en viss bestämd tid.

Ett beslut om undantag ska förenas med de villkor som behövs för att säkerställa att kraven i 2 § uppfylls.

I ett beslut om undantag ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommis- sionen.

	5 §
Ett beslut om undantag skall av	Ett beslut om undantag ska av
regeringen utan dröjsmål anmälas	regeringen utan dröjsmål anmälas
till Europeiska gemenskapernas	till Europeiska kommissionen.
kommission.

10 kap.

1 §3

Tillsynsmyndigheten utövar till-	Tillsynsmyndigheten utövar till-
syn över efterlevnaden av	syn över efterlevnaden av
1. denna lag och föreskrifter och	1. denna lag och föreskrifter och
villkor som har meddelats med	villkor som har meddelats med
stöd av lagen, och	stöd av lagen, och
3 Senaste lydelse 2008:901.

Prop. 2010/11:70

2. Europaparlamentets			och
rådets	förordning	(EG)	nr

1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.

Tillsynen omfattar inte efter- levnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och

6	§§, 8 a kap. med undantag för
1	§ och inte heller efterlevnaden

av bestämmelserna i 5 och 8 kap.

2. Europaparlamentets			och
rådets	förordning	(EG)	nr

715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgas- överföringsnäten och om upp- hävande av förordning (EG) nr 1775/20054.

Tillsynen omfattar inte efter- levnaden av bestämmelserna i 7 kap. med undantag för 5 och 6 §§, 8 kap. med undantag för 13– 20 §§, 8 a kap. med undantag för 1 § och inte heller efterlevnaden av bestämmelserna i 5 kap.

1 a §

I ett beslut av tillsynsmyndig- heten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förord- ning (EG) nr 715/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

3 §

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av till- synen. Ett föreläggande får förenas med vite.

Ett föreläggande som har meddelats med anledning av en anmälan enligt 4 § gäller omedel- bart.

4 §

Om tillsynsmyndigheten får in en anmälan mot ett naturgasföre- tag med påstående att företagets anslutningsavgift eller tariff för överföring, lagring eller tillträde till förgasningsanläggning inte är objektiv eller icke- diskriminerande, skall tillsyns- myndigheten fatta beslut i ärendet inom två månader från det att anmälan kom in till myndigheten. Detsamma gäller vid anmälan mot den systemansvariga myndigheten

Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan

1.har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och

2.innehåller ett påstående att en innehavare av en naturgasledning, lagringsanläggning eller förgas- ningsanläggning inte följer bestämmelser som omfattas av myndighetens tillsyn enligt 1 §.

4 EUT L 211, 14.8.2009, s. 36 (Celex 32009R0715).

Prop. 2010/11:70

Ärendet och dess beredning

Prop. 2010/11:70

Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas

Den 13 juli 2009 antogs det s.k. tredje inremarknadspaketet för el och naturgas av Europaparlamentet och rådet. Paketet består av två direktiv och tre förordningar.

Direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55, Celex 32009L0072), i det följande elmarknadsdirek- tivet, och direktiv 2009/73/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94, Celex 32009L0073), i det följande gasmarknadsdirektivet, skulle i huvudsak genomföras i nationell lagstift- ning senast den 3 mars 2011.

Förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gräns- överskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15, Celex 32009R0714), förord- ning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverförings- näten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 36, Celex 32009R0715) samt förordning (EG) nr 713/2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 14.8.2009, s. 1, Celex 32009R0713) trädde i kraft den 3 september 2009 och ska tillämpas fr.o.m. den 3 mars 2011.

Elmarknadsdirektivet och förordningen om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel återges i bilagorna 1 och 2. Gasmark- nadsdirektivet och förordningen om villkor för tillträde till naturgasöver- föringsnäten återges i bilagorna 3 och 4. I bilaga 5 finns kommissionens beslut av den 10 november 2010 om ändring av avsnitt 3 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (EUT L 293, 11.11.2010, s. 67, Celex 32010D0685).

Förordningen om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitill- synsmyndigheter återges i bilaga 6.

Den 30 juli 2009 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare (dir. 2009:21) med uppdrag att följa det pågående arbetet inom EU med att utforma gemensamma regler för den inre marknaden för el och natur- gas och lämna förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som krävs för att genomföra Europeiska gemenskapens reviderade el- och gasmark- nadsdirektiv samt, i förekommande fall, föreslå anpassningar i lagstift- ning och regelverk i övrigt till Europaparlamentets och rådets förordning om villkor för tillträde till nätet för gränsöverskridande handel med el, förordningen om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten samt till den föreslagna förordningen om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. I uppdraget ingick också att utreda behovet av förändrade bestämmelser om funktionell åtskillnad på natur- gasmarknaden och, om utredaren finner det lämpligt, lämna förslag till sådana förändringar. Den 4 maj 2010 överlämnade Nya el- och gasmark- nadsutredningen (NELGA) sitt betänkande Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas – Fortsatt europeisk harmonisering (SOU 2010:30).

En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 7. Utredningens lagför- slag återges i bilaga 8.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 9. En sammanfattning av remissinstansernas synpunkter finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2010/3529/E).

Med utgångspunkt i de förslag som hade lämnats av NELGA i fråga om genomförandet av artiklarna 9–11 i gasmarknadsdirektivet och de synpunkter som hade kommit in under remissbehandlingen utarbetades i Regeringskansliet promemorian Avgränsning av gasnätsverksamhet, i det följande promemorian. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 10. Promemorians lagförslag återges i bilaga 11.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 12. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2010/3529/E).

Vidare utarbetades inom Regeringskansliet ett utkast till lagrådsremiss, Tredje inre marknadspaketet för el och naturgas. Utkastets lagförslag finns i bilaga 13.

Utkastet till lagrådsremiss har remissbehandlats för att få ett bredare beredningsunderlag när det gäller frågor om byte av elleverantör (avsnitt 7), åtskillnad av stamnätsverksamhet (avsnitt 9 och 10), certifie- ring av stamnätsföretag för el (avsnitt 11), undantag för ny infrastruktur (avsnitt 15 och 26), kommunikation och varumärkesprofilering på natur- gasmarknaden (avsnitt 23.3) och tillträde till lagring av naturgas (avsnitt 25). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 14. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2010/3529/E).

Regeringen har under beredningen av förslaget även inhämtat syn- punkter under hand från naturgasföretagen när det gäller formerna för byte av naturgasleverantör.

Definitionen av intäktsram

Den 5 maj 2010 lämnade Energimarknadsinspektionen in en skrivelse till Regeringskansliet med förslag till ändringar i ellagen (1997:857) i fråga om definitionen av intäktsram. Skrivelsen, utan bilaga, återges i bilaga 15. Energimarknadsinspektionens lagförslag finns i bilaga 16.

Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 17. En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2010/3736/E).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 februari 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 18. Lagrådets yttrande finns i bilaga 19.

Prop. 2010/11:70

Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag. Prop. 2010/11:70 Regeringen behandlar Lagrådets förslag i avsnitt 7, 11.3.2, 11.3.3, 18,

22.3.2 och 22.3.3 samt i författningskommentaren.

I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar gjorts.

4Huvuddragen i det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas

Det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas syftar till att fullborda inrättandet av en gemensam inre marknad för el och naturgas. Paketet omfattar bl.a. nya och även mer detaljerade åtgärder som ska främja harmoniseringen och dess effekter. Vidare skapas en byrå för samarbete mellan nationella energitillsynsmyndigheter (Agency for the Cooperation of Energy Regulators, ACER). Genom att harmonisera regelverket och främja utvecklandet av gränsöverskridande handel skapas förutsättningar för effektivt fungerande konkurrensutsatta marknader för el och naturgas.

Det tredje inremarknadspaketet omfattar åtgärder inom ett flertal områden, däribland åtgärder som syftar till att skapa en mer effektiv åtskillnad mellan transmissionsverksamhet och konkurrensutsatt verk- samhet, bestämmelser som innebär ett utökat konsumentskydd samt ett mer detaljerat regelverk kring de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter och uppgifter. Även behovet av samarbete betonas, varvid ACER ges en viktig roll, framför allt när det gäller regelverket för gräns- överskridande sammanlänkningar.

Inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gräns- överskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 och förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 skapas två organisationer, Entso för el (ENTSO-E) och Entso för gas (ENTSOG), som ska fungera som samarbetsorgan för de certifierade transmissionsföretagen för el och naturgas. Dessa organisationer har en viktig roll att fylla i harmonise- ringen av det europeiska regelverket och kommer bl.a. att arbeta med att ta fram nätföreskrifter och investeringsplaner för de inre marknaderna för el och naturgas. Det tredje inremarknadspaketets processer utgår från att de aktörer som besitter relevant kompetens tar fram det mer detaljerade regelverket, vilket senare godkänns av ACER eller Europeiska kommis- sionen eller genom ett kommittéförfarande. Denna ansats används exempelvis vid utarbetandet av de nätföreskrifter som ska tas fram av ENTSO-E respektive ENTSOG.

Elmarknadsdirektivet

Prop. 2010/11:70

5.1Inledning

I det följande ges en sammanfattande beskrivning av de huvudsakliga förändringar som följer av elmarknadsdirektivet tillsammans med en redovisning av de åtgärder som krävs för att genomföra direktivet i svensk rätt.

Elmarknadsdirektivet ersätter Europarlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EGT L 176 15.7.2003, s 57, Celex 32003L0054). Det nya direktivet innehåller emellertid en rad bestämmelser som i sak är oförändrade i förhållande till det äldre direktivet. I dessa delar har regeringen i stort sett gjort samma bedömning som vid det tidigare genomförandet (jfr prop. 2004/05:62 s. 38–66). I vissa frågor har det dock visat sig nödvändigt med kom- pletterande lagstiftning för att leva upp till kraven i direktiv 2003/54/EG. I dessa delar hänvisas till regeringens propositioner Förhandsprövning av nättariffer (prop. 2008/09:141) och Avgränsning av elnätsverksamhet (prop. 2008/09:216).

5.2Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Kapitel I i elmarknadsdirektivet (artiklarna 1 och 2) innehåller bestäm- melser om syfte, tillämpningsområde och definitioner.

I artikel 1 i elmarknadsdirektivet anges att i direktivet fastställs gemen- samma regler för produktion, överföring, distribution och leverans av el samt bestämmelser om konsumentskydd, i syfte att förbättra och inte- grera konkurrensutsatta elmarknader i gemenskapen. Direktivet inne- håller vidare regler för elsektorns organisation och funktion, öppet tillträde till marknaden, kriterier och förfaranden som ska tillämpas för anbud, för beviljande av tillstånd och för driften av system. Direktivet innehåller slutligen krav på samhällsomfattande tjänster och elkonsu- menters rättigheter och klargör konkurrenskraven.

Artikel 2 innehåller 35 definitioner.

Elmarknadsdirektivets syfte och tillämpningsområde överensstämmer i huvudsak med den svenska ellagens syfte och tillämpningsområde. Bestämmelserna i kapitel I i direktivet föranleder således inte någon genomförandeåtgärd.

Det kan dock noteras att regeringen i regleringsbreven för budgetåret 2011 har gett Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), Statens energimyndighet, Elsäkerhetsverket och Energimarknadsinspektionen i uppdrag att inventera vilka termer, definitioner och begrepp som används i författningar som rör energiområdet (dnr N2010/8081/E, N2010/8139/E, N2010/8153/E och N2010/8140/E). Uppdraget ska bedrivas inom ramen för regelförenklingsarbetet och redovisas senast den 1 juli 2011.

5.3

Allmänna regler för organisationen av sektorn

Prop. 2010/11:70

Kapitel II i elmarknadsdirektivet (artiklarna 3–6) innehåller allmänna regler för organisationen av sektorn. I artikel 3 hänvisas till bilaga I som innehåller bestämmelser om konsumentskyddsåtgärder.

Skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster och skyddet av kunderna

Reglerna om konsumentskydd återfinns i artikel 3 i elmarknadsdirektivet samt i bilaga I till elmarknadsdirektivet.

Artikel 3 innehåller regler om skyldigheten att tillhandahålla allmän- nyttiga tjänster och om skyddet för kunderna. Det som anges här gäller alla kunder utom när det framgår av direktivet att regeln syftar till skydd av konsumenten. Artikeln motsvarar artikel 3 i direktiv 2003/54/EG och innehåller 16 punkter, att jämföra med 9 punkter i det tidigare direktivet. Huvuddelen av bestämmelserna är redan genomförda i Sverige. Nedan redovisas de punkter där ändringar har skett eller nya bestämmelser tillkommit i förhållande till direktiv 2003/54/EG.

Allmännyttiga och samhällsomfattande tjänster

Artikel 3.2 och 3.3 har fått en något annorlunda lydelse utan att det tillkommit några nya krav som kräver genomförande i Sverige.

Rätt att välja elhandlare oberoende av medlemsstat

I artikel 3.4 stadgas att medlemsstaterna ska se till att alla kunder har rätt att få sin elförsörjning tillhandahållen av en elhandlare, under förutsätt- ning att denne samtycker, oberoende av vilken medlemsstat elhandlaren är registrerad i, så länge elhandlaren följer gällande regler för handel och balans. Med avseende på detta ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att administrativa förfaranden inte diskriminerar leveransföretag som redan är registrerade i en annan medlemsstat.

Det finns inga diskriminerande hinder för elleverantörer från andra medlemsstater att sälja el till elkunder i Sverige. Det krävs att företaget har etablerat en filial i landet och att det är registrerat hos Skatteverket. I övrigt måste företaget efterleva samma regler som de svenska leveran- törerna.

Leverantörsbyte och förbrukningsuppgifter

I artikel 3.5, som är ny, slås fast att om en kund, under iakttagande av de avtalsenliga villkoren önskar byta elleverantör, den eller de berörda operatörerna genomför detta byte inom tre veckor. Vidare föreskrivs rätten att erhålla samtliga relevanta förbrukningsuppgifter. För konsumenter finns detta också reglerat i bilaga I till direktivet (se nedan).

Det svenska regelverket uppfyller inte i dag kravet om leverantörsbyte Prop. 2010/11:70 inom tre veckor. När det gäller de nödvändiga genomförandeåtgärderna

hänvisas till avsnitt 7.

I Sverige har kunderna rätt att få del av sina relevanta förbruknings- uppgifter Skyldigheten för nätkoncessionshavaren att mäta och rapportera mängden överförd el framgår av 3 kap. 10 § ellagen samt förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el. Statens energimyndighet har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el (STEMFS 2007:5), som närmare reglerar förfarandet. Denna del av punkten föranleder således inte någon åtgärd från regeringens sida.

Regler när en medlemsstat tillhandahåller ersättning eller exklusiva rättigheter

Artikel 3.6 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 3.4 i direktiv 2003/54/EG. Det har inte tillkommit några krav som kräver genom- förande i Sverige.

Åtgärder för att skydda slutförbrukare

Artikel 3.7 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 3.5 i direktiv 2003/54/EG och är omformulerad i syfte att stärka konsumentskyddet.

Det stadgas bl.a. att varje medlemsstat ska definiera begreppet utsatta kunder, varvid det kan hänvisas till energifattigdom och bl.a. förbud mot avstängning av dessa kunder från leverans i kritiska situationer. Det finns dock inte något krav på medlemsstaterna att införliva en sådan skydds- lagstiftning i ellagstiftningen om skyddet är ordnat på annat sätt.

I ellagen finns i dag skyddsregler som tar hand om de situationer då en konsument hotas av avstängning. Dessa bestämmelser innebär att över- föringen inte får avbrytas om åtgärden medför en ej obetydlig person- skada eller omfattande sakskada och att de sociala myndigheterna ska underrättas vid en förestående avstängning så att det sociala skyddsnätet kan träda in. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte är påkallat att i lag hänföra sig till termen ”utsatta kunder”. Däremot bör förordningen (2007:1118) med instruktion för Energimarknadsinspek- tionen innehålla en bestämmelse av innebörd att Energimarknadsinspek- tionen ska beakta de utsatta kunderna när den utför sina uppgifter. I det sammanhanget bör termen också definieras (jfr avsnitt 16.3).

Åtminstone för hushållskunder, dvs. konsumenter, ska medlems- staternas åtgärder enligt artikel 3.7 omfatta det konsumentskydd som anges i direktivets bilaga I (se nedan).

Åtgärder mot energifattigdom

I artikel 3.8 i elmarknadsdirektivet anges att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att åtgärda energifattigdom där sådan fastställs. Som exempel på lämpliga åtgärder anges nationella energihandlings- planer och förmåner inom de sociala trygghetssystemen och att stödja

energieffektivitetsförbättringar. Regeringen bedömer att bestämmelsen Prop. 2010/11:70 inte föranleder någon lagstiftningsåtgärd.

Angivande av elens ursprung och information om tvistlösning

Artikel 3.9 första stycket a och b samt andra och tredje styckena, som innehåller bestämmelser om elleverantörens skyldighet att lämna upp- gifter om elens ursprung, överensstämmer i huvudsak med artikel 3.6 i direktiv 2003/54/EG.

I artikel 3.9 första stycket c finns ett nytt krav, som innebär att
elleverantören är skyldig att på fakturan och i reklam som riktar sig till
slutförbrukare informera om deras rättigheter och möjligheter till tvist-
lösning i händelse av tvist. Det finns i det svenska regelverket inte någon
motsvarande bestämmelse, varför det är nödvändigt med lagstiftning.
Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 8.
Social och ekonomisk sammanhållning samt miljöskydd
Artikel 3.10 i elmarknadsdirektivet överensstämmer i sak med artikel 3.7
i direktiv 2003/55/EG och föranleder inga särskilda åtgärder.
Energieffektivisering
I artikel 3.11 åläggs medlemsstaterna att främja energieffektiviteten
genom att starkt rekommendera att elföretagen optimerar kundernas
elförbrukning Detta kan till exempel ske genom att de tillhandahåller
energiförvaltning, erbjuder prissättningssystem som gynnar energi-
effektivisering eller genom att införa system med smarta mätare eller
intelligenta nät, om det är lämpligt.
Regeringen bedömer att bestämmelsen i punkten 11 för närvarande inte
föranleder någon lagstiftningsåtgärd.
Kontaktpunkt för konsumenter
Genom artikel 3.12 i elmarknadsdirektivet har det tillkommit en skyldig-
het för medlemsstaterna att se till att det inrättas gemensamma kontakt-
punkter där konsumenterna kan få tillgång till all nödvändig information
om sina rättigheter, gällande lagstiftning och möjligheter till tvistlösning
i händelse av en tvist. Sådana kontaktpunkter kan vara en del av den
allmänna konsumentupplysningen. I Sverige finns inte en sådan kontakt-
punkt för konsumenter som avses i artikel 3.12. Frågan kräver inte
reglering i lag. Regeringen avser därför att utse en kontaktpunkt för
konsumenter i en annan ordning.
Effektiv behandling av klagomål och tvistlösning utanför domstol
I artikel 3.13 anges att medlemsstaterna ska se till att det finns en
oberoende mekanism, t.ex. i form av en energiombudsman eller ett
konsumentorgan, för effektiv behandling av klagomål och tvistlösning	52
	52

utanför domstol. Regeringen bedömer att Sverige uppfyller detta dels Prop. 2010/11:70 genom den tillsyn som bedrivs av Energimarknadsinspektionen och

Konsumentverket, dels genom att Allmänna reklamationsnämnden kan pröva tvister mellan konsumenter och elleverantörer. Några särskilda lagstiftningsåtgärder i anledning av artikel 3.13 är därför inte nödvändiga.

Möjlighet att inte tillämpa vissa bestämmelser i direktivet och medlemsstaternas skyldighet att informera kommissionen

Artikel 3.14 och 3.15 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 3.8 och 3.9 i direktiv 2003/55/EG och föranleder inga närmare överväganden.

Kontrollista

Artikel 3.16 riktar sig till EU-kommissionen som efter samråd med berörda intressenter ska fastställa en tydlig och kortfattad kontrollista för energianvändare med praktiska upplysningar om energianvändarnas rättigheter.

Särskilt om konsumentskyddsåtgärder

I bilaga I till elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om konsument- skyddsåtgärder. Bilagan överensstämmer till stor del med bilaga A till direktiv 2003/54/EG. På några punkter har dock kraven på medlems- staterna skärpts, och det finns även nya skrivningar. Som nämnts ovan är medlemsstaterna skyldiga att se till att skyddsåtgärderna enligt artikel 3.7 omfattar de konsumentskyddsåtgärder som anges i bilagan när det gäller hushållskunder. Utgångspunkten är sålunda att elkonsumenterna ska tillförsäkras de rättigheter som anges i bilaga I.

I den svenska versionen av bilaga I används termen ”elhandlare”, när det i den engelska texten står ”electricity service provider”. I bilaga A till direktiv 2003/54/EG användes beteckningen ”eltjänstleverantör”. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de aktörer som avses i de flesta fallen är inte endast elhandelsföretag utan även elnätsföretag.

I punkten 1 anges att de åtgärder som avses i artikel 3 ska tillförsäkra kunderna en rad rättigheter. Hit hör till en början rätten till ett avtal med eltjänstleverantören. i vilket en rad närmare angivna uppgifter ska finnas. Det som är nytt i förhållande till direktiv 2003/54/EG när det gäller avtalets innehåll är att det ska finnas information om konsumenträttig- heter.

I sak innehåller punkten 1 även nyheter i följande avseenden. Konsumentens rätt till ett brett val av betalningssätt kompletteras med

ett förbud mot oskälig diskriminering mellan olika kunder. Det anges vidare att eventuella system för förskottsbetalningar ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika förbrukningen.

Eltjänstleverantören ska ge alla kunder en god standard såväl när det gäller tillhandahållandet av tjänster och som vid behandlingen av klago- mål.

Konsumenterna ska ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att ge en elleverantör tillgång till sina mätaruppgifter. De ska vidare få klar och tydlig information om den faktiska elförbrukningen och faktiska kostnader tillräckligt ofta, så att de kan reglera sin egen förbrukning.

Kunden ska ha rätt till slutavräkning efter varje byte av elleverantör senast sex veckor efter det att bytet skett.

Regeringen bedömer att det finns skäl att mot bakgrund av de nya kraven införa bestämmelser i ellagen om innehållet i konsumentavtal, företagens skyldighet att tillhandahålla information, förbud mot att miss- gynna en konsument på grund av det betalningssätt konsumenten har valt, förskottsbetalning, företagens behandling av kundernas klagomål och rätten till slutavräkning inom sex veckor. I detta sammanhang finns det vidare skäl att uppmärksamma frågan om konsumentens rättigheter vid ändring av avtalsvillkor och möjligheten att byta elleverantör utan kostnad, även om elmarknadsdirektivet inte i denna del innebär någon ändring i förhållande till direktiv 2003/54/EG. Överväganden och förslag finns i avsnitt 8.

I punkten 1 h föreskrivs att konsumenterna ska ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter. Samma typ av skrivningar återfinns i artikel 3.5 b i elmarknadsdirektivet. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna ska vara skyldig att lämna ut dessa till ett företag med leveranstillstånd. Medlemsstaterna ska fastställa dels uppgifternas format, dels ett förfarande för elleverantör och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna.

I punkten 1 i slås fast att konsumenten ska ha rätt till klar och tydlig information om den faktiska elförbrukningen och faktiska elkostnader tillräckligt ofta för att de ska kunna reglera sin egen elförbrukning. Vidare ska informationen lämnas inom en rimlig tid med hänsyn till kundens mätningsutrustning och det aktuella elavtalet. Hänsyn ska tas till kostnadseffektivitet och konsumenten ska inte betala ytterligare för denna tjänst.

Förordningen (1999:716) om mätning, beräkning och rapportering av överförd el innehåller regler om mätning och rapportering. I 16 § före- skrivs att mätresultatet i en uttagspunkt för en elanvändare som ingår i en förbrukningsprofil ska avse överförd el under högst en kalendermånad. Vidare stadgas i 17 § att nätkoncessionshavare ska rapportera mätresultat enligt 16 § till elanvändare, elleverantör och elproducent. Nätkonces- sionshavaren är därmed skyldig att lämna ut mätuppgifterna till det leveransföretag som kunden träffar avtal med. Punkten 1 h föranleder därför inte någon vidare åtgärd.

I Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el (STEMFS 2007:5) föreskrivs hur mätning och rapportering ska gå till, och vilket format som ska användas. I 6 kap. 8 § i STEMFS 2007:5 föreskrivs att mindre förbrukare av el, dvs. i huvudsak konsumenter, ska få tillgång till sina mätvärden senast vid fakturering. De mätvärden som redovisas ska dock vara månadsvisa; det ska framgå vad mätarställningen var vid varje månads- skifte. Företagen är enligt 3 kap. 11 § andra stycket ellagen förhindrade att ta ut någon avgift från användaren för att mäta och rapportera enligt föreskrifterna. Eftersom det är ovanligt i Sverige att fakturering av

Prop. 2010/11:70

elnätsavgifterna sker med en längre tidsintervall än varje kvartal, och Prop. 2010/11:70 uppgifterna som rapporteras är månadsvisa, anser regeringen att direk-

tivets krav på konsumentens tillgång till förbrukningsuppgifter tillräck- ligt ofta för att kunna styra sin förbrukning är tillgodosett i Sverige. Däremot kan det finnas ett intresse för vissa elanvändare att få del av sina mätvärden varje månad, trots att faktureringen sker mer sällan. Rege- ringen överväger därför att införa en bestämmelse om att användaren alltid ska ha rätt att få del av mätvärdena varje månad, om användaren begär det. En sådan bestämmelse bör dock inte meddelas i lag utan kan med stöd av bemyndigandet i 3 kap. 10 § tredje stycket ellagen föras in i förordningen om mätning, beräkning och rapportering av överförd el. Det finns inte skäl för att i detta hänseende göra någon åtskillnad mellan konsumenter och andra mindre förbrukare av el.

I punkten 2 i bilaga I finns en ny bestämmelse, där det stadgas att medlemsstaterna ska se till att system med smarta mätare som hjälper konsumenterna att aktivt medverka på elmarknaden genomförs.

Regeringen bedömer att införandet av månadsvis mätning i Sverige för alla kunder med säkringsabonnemang upp till 63 ampere år 2009 innebär att Sverige redan i dag uppfyller kraven i punkten 2. Energimarknads- inspektionen slutförde nyligen ett uppdrag att vidare utreda frågor kring intelligenta nät och smarta mätare genom att överlämna rapporten Anpassning av elnäten till ett uthålligt energisystem – Smarta mätare och intelligenta nät (EI R2010:18). Rapporten bereds nu inom Regerings- kansliet.

Övervakning av försörjningstryggheten

Artikel 4 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om över- vakning av försörjningstryggheten, innebär ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/54/EG.

Tekniska regler

I artikel 5 anges att medlemsstaterna ska se till att tekniska säkerhets- kriterier definieras och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler. De tekniska reglerna ska fastställa de lägsta tekniska konstruktions- och driftkraven för anslutning till systemet av produktionsanläggningar, distributionssystem, direktanslutna konsumenters utrustning, samman- länkningar för sammankoppling och direktledningar. De aktuella reglerna ska säkerställa att systemen är driftskompatibla, och de ska vara objek- tiva och icke-diskriminerande. Den nybildade byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) får vid behov utfärda rekommendationer för hur dessa regler ska bli förenliga med varandra. Reglerna ska anmälas till kommissionen.

Artikel 5 är i huvudsak oförändrad i förhållande till direktiv 2003/54/EG. En nyhet är den roll som ACER ges. Några särskilda genomförandeåtgärder är inte nödvändiga.

Främjande av regionalt samarbete	Prop. 2010/11:70
Artikel 6 i elmarknadsdirektivet innehåller nya bestämmelser om
främjande av regionalt samarbete.
I artikel 6.1 behandlas medlemsstaternas och tillsynsmyndigheternas
skyldighet att samarbeta med varandra i syfte att integrera sina inhemska
marknader på en eller flera regionala nivåer. De regionala samarbetena är
ett första steg mot en helt liberaliserad inre europeisk marknad för el.
Främst ska samarbetet underlättas mellan de systemansvariga för över-
föringssystemen bl.a. i gränsöverskridande frågor. De geografiska
områden som stipuleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande
elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 ska
omfattas av denna skyldighet, men även andra områden får förekomma.
Artikel 6.2 handlar om ACER:s uppgifter och tydliggör att byrån ska
samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna och de system-
ansvariga för överföringssystem för att de olika regionernas regelverk
ska vara förenliga med målet att skapa en konkurrensutsatt inre marknad
för el. ACER får rätt att utfärda rekommendationer om den anser att det
krävs bindande regler för att få ett samarbete att fungera.
I artikel 6.3 stadgas att medlemsstaterna vid genomförandet av direk-
tivet ska se till att de systemansvariga för överföringssystemen har ett
eller flera regionalt integrerade system som omfattar två eller flera
medlemsstater för kapacitetstilldelning och för kontroll av säkerheten för
nätet.
I artikel 6.4, slutligen, återfinns regler om vertikalt integrerade system-
ansvariga för överföringssystem som deltar i ett samriskföretag som
inrättats för att genomföra samarbetet. Samriskföretaget ska upprätta och
genomföra en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att
förhindra diskriminerande och konkurrensbegränsande beteende. Planen
ska underställas byråns godkännande. De övervakningsansvariga för de
vertikalt integrerade systemansvariga för överföringssystemen ska
oberoende av andra kontrollera att planen följs.
Regeringen bedömer att några särskilda åtgärder inte är nödvändiga för
att genomföra kraven i artikel 6.1–6.3.
NELGA har inte föreslagit någon reglering när det gäller kravet i
artikel 6.4 att samriskföretag ska upprätta en övervakningsplan. Det finns
i nuläget inga samriskföretag som är verksamma i Sverige. Regelverket
behöver dock kompletteras i fråga om vad som ska gälla i en situation
där ett vertikalt integrerat företag ingår i ett samriskföretag som agerar på
den svenska elmarknaden. Utredningens förslag behöver kompletteras i
denna del. Regeringen avser därför att utreda frågan.

5.4 Produktion

Kapitel III i elmarknadsdirektivet (artiklarna 7 och 8) innehåller bestämmelser om produktion.

Tillståndsförfarande för ny kapacitet	Prop. 2010/11:70
Artikel 7 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om tillstånds-
förfarande för ny produktionskapacitet och motsvarar i huvudsak artikel
6 i direktiv 2003/54/EG. I artikel 7.2 finns nya bestämmelser, som rela-
terar till det arbete som skett på klimat- och miljöområdet. Några
särskilda genomförandeåtgärder är inte påkallade i Sverige.
Anbudsförfarande för ny kapacitet
Artikel 8 innehåller bestämmelser om anbudsförfarande för ny kapacitet
för att trygga försörjningen. I sak överensstämmer bestämmelserna med
artikel 7 i direktiv 2003/54/EG.

5.5 Drift av överföringssystem

Kapitel IV i elmarknadsdirektivet (artiklarna 9–16) innehåller bestämmelser om drift av överföringssystem.

I Sverige är Svenska kraftnät, som förvaltar stamnätet, systemansvarig för överföringssystemet (transmission system operator, TSO). Det bör anmärkas att systemansvarig för överföringssystemet i direktivets mening är någonting annat än systemansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen. I det följande används även termen ”stamnätsföretag” för systemansvarig för överföringssystemet.

Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem (TSO)

I artikel 9 i elmarknadsdirektivet anges de krav på åtskillnad och oberoende som ställs på en TSO. Grundläggande är att en aktör som ikläder sig rollen som TSO måste vara åtskild från produktion av eller handel med el.

Bestämmelserna i artikel 9 innebär att medlemsstaterna välja mellan tre olika lösningar på ägar- och åtskillnadsfrågan. Den första, som NELGA har beskrivit som en ”TSO-lösning”, är att ägaren av överföringssystemet och den som har bestämmanderätten över detsamma är samma juridiska person. Den andra möjligheten är en ”ISO-lösning” med en oberoende systemansvarig som föreslås av överföringssystemets ägare och som godkänns av EU-kommissionen. Det tredje alternativet i direktivet är en ”ITO-lösning”, där en oberoende systemansvarig för överföring inom samma koncern utses. För att kunna tillämpa såväl ISO- som ITO- lösningen krävs att överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag.

De bestämmelser om avgränsning av elnätsverksamhet som i dag finns i ellagen uppfyller inte kraven i artikel 9 i elmarknadsdirektivet. Det är således nödvändigt med lagstiftning i denna del. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 10.

Certifiering	Prop. 2010/11:70
I artikel 10 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om certifiering av
stamnätsföretag. Certifieringen innebär att tillsynsmyndigheten ska göra
en förhandsprövning av att åtskillnadskraven i artikel 9 är uppfyllda och
därefter fortlöpande kontrollera åtskillnaden i enlighet med de förfaran-
den som finns angivna i artikel 10 i direktivet och artikel 3 i förordning
(EG) nr 714/2009.
Om överföringsverksamheten eller överföringssystemet kontrolleras
av, eller kan komma att kontrolleras av, en eller flera personer från tredje
land gäller mer rigorösa regler enligt artikel 11 i elmarknadsdirektivet.
Den systemansvariga för överföringssystemet ska underrätta tillsyns-
myndigheten, som i sin tur utan dröjsmål ska underrätta EU-
kommissionen om sådana omständigheter.
Det saknas för närvarande bestämmelser om certifiering, godkännande
och utnämning av systemansvariga för överföringssystem samt om certi-
fiering i förhållande till tredjeländer. Bestämmelser om sådana förfaran-
den måste sålunda införas i svensk rätt. De närmare övervägandena och
förslagen redovisas i avsnitt 11.
Uppgifter som åligger de systemansvariga för överföringssystemet (TSO)
Artikel 12 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 9 i direktiv
2003/54/EG.
Kravet i artikel 12 a innebär en justering i förhållande till det tidigare
direktivet genom att det nu anges att en TSO, utöver ansvaret för att
säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på
överföring av el, ska driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga
och effektiva överföringssystem på affärsmässiga villkor och med veder-
börlig hänsyn till miljön. Regeringen bedömer att detta i Sverige kommer
till uttryck i de krav som ställs på nätföretagen i ellagen och bestämmel-
serna om miljöhänsyn i miljöbalken.
I artikel 12 b finns en ny bestämmelse som innebär att den system-
ansvarige ska säkerställa tillräckliga resurser för fullgörandet av skyldig-
heten att tillhandahålla tjänster. Inte heller i denna del krävs några
särskilda genomförandeåtgärder.
I artikel 12 h finns ytterligare en nyhet i förhållande till direktiv
2003/54/EG. Där framgår att varje TSO ska ansvara för att inkassera
kapacitetsavgifter och betalningar inom ramen för kompensations-
mekanismen mellan systemansvariga för överföringsnäten i enlighet med
artikel 13 i förordning (EG) nr 714/2009, att bevilja och administrera
tredje parts tillträde och ge motiverade förklaringar då sådant tillträde
nekas, vilket ska övervakas av de nationella tillsynsmyndigheterna,
varvid de systemansvariga för överföringssystemet, då de fullgör sina
uppgifter enligt artikel 12, främst ska underlätta marknadsintegrationen.
Regeringen bedömer att detta motiverar ändringar i förordningen
(2007:1119) med instruktion för Affärsverket svenska kraftnät. I övrigt
är inga åtgärder för genomförandet nödvändiga.
	58

Oberoende systemansvariga och åtskillnad av ägare till överföringssystem

I artiklarna 13 och 14 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser som är relevanta i medlemsstater som tillämpar ISO-alternativet för åtskillnad (jfr ovan). Frågan om artiklarna kräver genomförandeåtgärder är således knuten till hur Sverige väljer att genomföra effektiv åtskillnad enligt artikel 9 i direktivet. Överväganden och förslag i denna del redovisas i avsnitt 10.

Inmatning och balans

Artikel 15 i elmarknadsdirektivet motsvarar artikel 11 i direktiv 2003/54/EG men innebär även vissa ändringar. Tillsynsmyndigheten har nu en uttalad roll i att godkänna de kriterier som ska ligga till grund för fastställandet av inmatningsordningen mellan produktionsanläggningar och utnyttjandet av sammanlänkningar.

Vad gäller inmatningsordningen i Sverige och i Norden styrs inmatningen av den nordiska elbörsen Nord Pool Spot och dess regelverk i kombination med de implicita auktioner som ligger till grund för verk- samheten vid elbörsen. Detta innebär att den produktionsvolym som bjuds ut till pris som köparna är villiga att betala kommer att produceras. Producenterna matar från sina produktionsanläggningar in den kraft som sålts på nätet. Producenterna avgör själva vilka anläggningar som ska producera och i vilken ordning de ska nyttjas inom ramen för Nord Pool Spots regelverk.

Som ett resultat av den implicita handeln finns det därmed inte ett behov av en inmatningsordning för olika kraftslag. Nord Pool Spots regelverk garanterar att den handel som läggs fast genom Nord Pool Spot har tillgång till nödvändig överföringskapacitet.

Den momentana kraftbalansen hanteras på ett liknande marknads- baserat sätt (reglerkraftsmarknaden) av de nordiska systemansvariga företagen.

Regeringen bedömer därför att artikel 15 i elmarknadsdirektivet inte föranleder någon åtgärd från Sveriges sida.

Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga för överförings- system och ägare till överföringssystem

Artikel 16 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om konfiden- tiell behandling när det när det gäller systemansvariga för överförings- system (TSO) och ägare till överföringssystem (TSOW). Artikel 16.1 första meningen motsvarar i huvudsak artikel 12 i direktiv 2003/54/EG. Till detta har kommit ett förtydligande, som innebär att TSO:n i synner- het inte ska röja kommersiellt känsliga uppgifter för övriga delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genomföra en affärs- transaktion. Det anges vidare att för att efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas, ska medlemsstaterna säkerställa att överföringssystemets ägare och övriga delar av företaget inte har gemensamma funktioner, t.ex. gemensam juridisk avdelning, med undantag för rent administrativa funktioner eller IT-funktioner.

Prop. 2010/11:70

Enligt artikel 16.2 får en TSO inte, i samband med anknutna företags Prop. 2010/11:70 försäljning eller köp av el, missbruka kommersiellt känsliga uppgifter

som erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet.

Av artikel 16.3 framgår att information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad ska offentliggöras. Denna skyldighet påverkar dock inte kravet att behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

Svenska kraftnät är en statlig myndighet och omfattas därför av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Regeringen bedömer att de grundläggande kraven på såväl öppenhet som sekretess är tillgodosedda genom den regleringen. Med hänsyn till att stamnätsföretaget är en myndighet framstår det i nuläget inte heller som påkallat att införa särskilda före- skrifter om förbud mot gemensamma funktioner. Om detta skulle komma att aktualiseras i framtiden, kan frågan regleras i förordning.

När det gäller offentliggörande av information som är nödvändig för en effektiv konkurrens och en välfungerande marknad bedömer regeringen att det inte behövs någon reglering i lag. Det bör dock anmärkas att regeringen avser att utreda förutsättningarna för en lagreglering när det gäller motsvarande krav i artikel 16.3 i gasmarknadsdirektivet, där de berörda aktörerna i Sverige är privata företag (se avsnitt 16.4).

5.6Oberoende systemansvarig för överföring (ITO)

Kapitel IV i elmarknadsdirektivet (artiklarna 17–23) innehåller bestämmelser om oberoende systemansvariga för överföring (ITO). Bestämmelserna är nya i förhållande till direktiv 2003/54/EG. De detalje- rade föreskrifterna i kapitlet syftar till att åstadkomma en effektiv åtskillnad och samma grad av oberoende som vid åtskilt ägande, men utan att ett vertikalt integrerat företag tvingas att avyttra sina tillgångar. Kapitlet har betydelse för de medlemsstater som väljer andra alternativ för effektiv åtskillnad enligt artikel 9 i direktivet än åtskilt ägande. Regeringens närmare överväganden och förslag i fråga om effektiv åtskillnad redovisas i avsnitt 10.

5.7Drift av distributionssystem

Kapitel VI i elmarknadsdirektivet (artiklarna 24–29) innehåller bestämmelser om drift av distributionssystem.

Utseende av systemansvariga för distributionssystemet

Artikel 24 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om utseende av systemansvariga för distributionssystemet, innebär ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/54/EG.

Uppgifter som åligger de systemansvariga för distributionssystemet	Prop. 2010/11:70
Artikel 25 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om de upp-
gifter som åligger systemansvariga för distributionssystem. Artikeln
överensstämmer i huvudsak med artikel 14 i direktiv 2003/54/EG.
Artikel 25.1 har dock fått en ny formulering. Där anges att den system-
ansvarige för distributionssystemet ska säkerställa systemets långsiktiga
förmåga att uppfylla rimliga krav på eldistribution, och på affärsmässiga
villkor driva, underhålla och utveckla säker, tillförlitlig och effektiv
eldistribution inom sitt område, med vederbörlig hänsyn till miljön och
främjandet av energieffektivitet. Regeringen bedömer att även det
omformulerade kravet är genomfört i Sverige genom de skyldigheter
nätföretagen har enligt ellagen och miljöbalken.
Åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet
Artikel 26 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om
åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet, överensstämmer
i stora delar med artikel 15 i direktiv 2003/54/EG.
Artikel 26.2 d innebär emellertid en skärpning i fråga om de krav som
ställs när det gäller upprättandet av övervakningsplan. Regeringen
bedömer att detta föranleder ändringar i ellagens bestämmelser om över-
vakningsplan. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 12.1 och
12.2.
Vidare finns nya bestämmelser i artikel 26.3, där det till en början
anges att medlemsstaterna ska se till att den systemansvarige för
distributionssystemet som ingår i ett vertikalt integrerat företag över-
vakas av tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga organ, så att den
systemansvarige inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att
snedvrida konkurrensen. Denna uppgift omfattas redan av Energi-
marknadsinspektionens tillsyn i fråga om övervakningsplanerna och
föranleder därför ingen särskild åtgärd.
I artikel 26.3 stadgas också att vertikalt integrerade systemansvariga
för distributionssystem inte får, i synnerhet i samband med kommunika-
tion och varumärkesprofilering, ge upphov till förvirring i fråga om den
separata identitet som leveransdelen av det integrerade företaget har.
Regeringen bedömer att det är motiverat med lagstiftning i denna del.
Överväganden och förslag finns i avsnitt 12.3.
Enligt artikel 26.4 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa artikel
26.1–26.3 på integrerade elföretag som har mindre än 100 000 anslutna
kunder eller levererar till små enskilda system. Detta innebär ingen
skillnad i förhållande till direktiv 2003/54/EG. Sverige har i viss
utsträckning utnyttjat möjligheten vid genomförandet av det tidigare
direktivet. NELGA har föreslagit att regeringen ska utreda om gränsen
för undantag för vertikalt integrerade företag ska sänkas. Regeringen
bedömer dock att det saknas anledning att ta upp frågan till närmare
övervägande i detta sammanhang.
	61

Skyldighet till konfidentiell behandling för systemansvariga för distributionssystemet

Artikel 27 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om sekretess och innebär ingen ändring i förhållande till direktiv 2003/54/EG.

Slutna distributionssystem

Artikel 28 i elmarknadsdirektivet är ny och innehåller bestämmelser om slutna distributionssystem. I artikel 28.1 ges medlemsstaterna en möjlig- het att föreskriva att den nationella tillsynsmyndigheten ska kunna klassi- ficera vissa elsystem som slutna distributionssystem. För att system ska kunna klassificeras som slutna ska de distribuera el inom en geografiskt avgränsad kommersiell eller industriell plats eller plats där gemensamma tjänster tillhandahålls och som inte distribuerar el till hushållskunder. Vidare krävs att driften eller produktionsprocessen hos system- användarna är integrerad av särskilda tekniska skäl eller säkerhetsskäl, eller att systemet huvudsakligen distribuerar el till ägaren eller den driftsansvarige för systemet eller till företag med anknytning till ägaren av eller den driftsansvarige för systemet.

Enligt artikel 28.2 får medlemsstaterna, om ett distributionssystem klassificeras som slutet, föreskriva att tillsynsmyndigheten undantar den driftsansvarige från skyldigheten att anskaffa energi för att täcka nätför- luster och reservkapacitet inom sitt system. Vidare får tillsynsmyndig- heten undanta det slutna systemet från skyldigheten att få tarifferna prövade innan de träder i kraft. Dock föreskrivs i artikel 28.3 att om någon av användarna av det slutna systemet kräver det ska tarifferna ändå prövas innan de träder i kraft.

I artikel 28.4 finns ett begränsat undantag från förbudet att ha hushålls- kunder anslutna till det slutna distributionssystemet. Ett mindre antal hushållskunder som har anställning hos eller liknande koppling till ägaren av distributionssystemet och som befinner sig inom området kan få leveranser av el från det slutna systemet under en begränsad tid.

I Sverige finns en möjlighet att bygga och driva mindre elsystem utan nätkoncession. Enligt 2 kap. 4 § första stycket ellagen får regeringen föreskriva undantag från kravet på koncession i fråga om vissa slag av ledningar och stationer eller i fråga om ledningar inom vissa områden. Detta regleras i förordningen (2007:215) om undantag från kravet på nätkoncession enligt ellagen (1997:857), den s.k. IKN-förordningen.

Några särskilda genomförandeåtgärder är inte nödvändiga med anledning av artikel 28 i elmarknadsdirektivet.

Kombinerat systemansvar

Artikel 29 i elmarknadsdirektivet innehåller regler om kombinerat systemansvar. Kombinerat systemansvar, som innebär att en system- ansvarig har ansvar för överförings- och distributionssystemen, före- kommer inte i Sverige och kan inte heller antas bli aktuellt inom någon överblickbar framtid. Bestämmelserna saknar därför relevans för svenskt vidkommande.

Prop. 2010/11:70

5.8	Särredovisning av olika verksamheter samt	Prop. 2010/11:70
	transparens i bokföringen

Kapitel VII i elmarknadsdirektivet, Särredovisning av olika verksamheter samt transparens i bokföringen omfattar artiklarna 30 och 31. Bestämmelserna är i huvudsak oförändrade i förhållande till direktiv 2003/54/EG och föranleder inga genomförandeåtgärder.

5.9Organisation av tillträde till systemet

Kapitel VIII (artiklarna 32–24) innehåller bestämmelser om organisation av tillträde till systemet.

Tillträde för tredje part

Artikel 32 i elmarknadsdirektivet, som behandlar frågan om tredjeparts- tillträde, motsvarar i huvudsak artikel 20 i direktiv 2003/54/EG.

Artikel 32.2 har fått en delvis annan lydelse i förhållande till det tidigare direktivet. Liksom tidigare föreskrivs att den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig kapacitet. Enligt direktiv 2003/54/EG måste väl grundade skäl, som särskilt tog hänsyn till artikel 3, anföras för en sådan vägran. I elmarknadsdirektivet föreskrivs i stället att ”vederbörligen motiverade skäl”, som särskilt tar hänsyn till artikel 3 och ”som grundas på objektiva och tekniskt och ekonomiskt motiverade kriterier”, måste anges för en vägran.

Av 3 kap. 6 och 7 §§ ellagen framgår att ett den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till sin ledning eller sitt ledningsnät. Anslutning kan vägras bara om det finns särskilda skäl. Det är framför allt ledningens eller nätets kapacitet som kan påverka anslutningsskyldigheten. Regeringen bedömer att lagstift- ningen uppfyller kravet att det ska finnas vederbörligen motiverade skäl för att nätföretaget ska kunna vägra anslutning. Kravet att skälen ska grundas på objektiva och tekniskt och ekonomiskt motiverade kriterier gäller redan i dag.

Ett ytterligare tillägg i förhållande till direktiv 2003/54/EG är att medlemsstaten eller, om medlemsstaten föreskrivit det, tillsynsmyndig- heterna ska se till att kriterierna för vägrad anslutning tillämpas konsekvent samt att en systemanvändare som vägrats tillträde har tillgång till ett tvistlösningsförfarande. I Sverige är detta krav uppfyllt genom att nätmyndigheten enligt 3 kap. 6 och 7 §§ ellagen prövar tvister om anslutning på ansökan från en av parterna.

Öppnande av marknaderna och ömsesidighet

Artikel 33 i elmarknadsdirektivet, som gäller öppnande av marknaderna och ömsesidighet, överensstämmer med artikel 21 i direktiv 2003/54/EG.

Direktledningar	Prop. 2010/11:70
Artikel 34 i elmarknadsdirektivet, som gäller direktledningar, överens-
stämmer i sak med artikel 22 i direktiv 2003/54/EG.

5.10 Nationella tillsynsmyndigheter

Kapitel IX i elmarknadsdirektivet (artiklarna 35–40) innehåller bestämmelser om de nationella tillsynsmyndigheterna. Bestämmelserna kan i stor utsträckning genomföras genom förordningar, t.ex. genom att en hänvisning till direktiv 2003/54/EG byts ut mot en hänvisning till elmarknadsdirektivet. I det följande behandlas endast de delar närmare där det krävs att de svenska bestämmelserna ändras på andra sätt än genom rena uppdateringar av hänvisningar.

Tillsynsmyndighetens utnämning och oberoende
Artikel 35 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om tillsyns-
myndigheternas utnämning och oberoende och motsvarar artikel 23.1
första och andra meningarna i direktiv 2003/54/EG. Artikel 35 är dock
betydligt mer utförlig.
I artikel 35.1 stadgas att varje medlemsstat ska utse en nationell
tillsynsmyndighet. Det krävs inga särskilda åtgärder för att genomföra
detta krav. I Sverige fungerar den nätmyndighet som regeringen utsett
enligt ellagen, dvs. Energimarknadsinspektionen, som nationell tillsyns-
myndighet enligt elmarknadsdirektivet.
I artikel 35.2 och 35.3 finns bestämmelser som saknar relevans i
Sverige.
I artikel 35.4 anges att medlemsstaterna ska garantera tillsynsmyndig-
hetens oberoende och säkerställa att myndigheten utövar sina befogen-
heter på ett opartiskt och transparent sätt. I detta syfte ska vissa angivna
åtgärder genomföras. Regeringen bedömer att kraven är uppfyllda genom
de bestämmelser i 12 kap. 2 § regeringsformen som säkerställer förvalt-
ningsmyndigheternas oberoende och de krav på oväld som kommer till
uttryck bl.a. i reglerna om jäv i 11 § förvaltningslagen (1986:223).
Slutligen innehåller artikel 35.5 regler om att medlemsstaterna, för att
bevara tillsynsmyndighetens oberoende ställning, ska se till att tillsyns-
myndigheten kan fatta självständiga beslut oberoende av något politiskt
organ. Medlemsstaten ska även se till att myndigheten har särskilda
årliga budgetanslag med självständigt ansvar för den anslagna budgetens
genomförande och tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att
kunna utföra sina uppgifter. Därvid ska medlemsstaten se till att leda-
möterna i tillsynsmyndighetens styrelse eller, om sådan inte finns,
tillsynsmyndighetens högsta ledning utses för en bestämd period på
mellan fem och sju år, som ska kunna förnyas en gång. Styrelsens
ledamöter eller, om styrelse inte finns, högsta ledningen kan avsättas
endast om de inte längre uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort
sig skyldiga till tjänstefel enligt nationell lag.
Kraven i artikel 35.5 i elmarknadsdirektivet kräver enligt regeringens
bedömning inga särskilda genomförandeåtgärder i Sverige. Det finns	64
	64

dock skäl att något närmare beröra frågan om förordnandet av myndig- Prop. 2010/11:70 hetens ledning.

Ledningen för Energimarknadsinspektionen

Energimarknadsinspektionen är en enrådighetsmyndighet och leds av en generaldirektör, som anställs av regeringen.

För myndigheter i Sverige gäller i dag att om chefen för en förvalt-
ningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen är anställd för en
bestämd tid får denne enligt 33 § andra stycket lagen (1994:260) om
offentlig anställning förflyttas till en annan statlig anställning om
personen inte kan vara kvar på sin ursprungliga post. Förflyttningen får
ske om det är påkallat av organisatoriska skäl eller om det annars är
nödvändigt för myndighetens bästa. En generaldirektör som i förtid skiljs
från sitt uppdrag kan därmed behålla sin inkomst till dess att personens
anställningsperiod upphört. Dessa villkor torde därmed säkerställa
inspektionens lednings, dvs. generaldirektörens, oberoende från ett
ekonomiskt perspektiv.
I Sverige anställs myndighetschefer alltid för en bestämd tid.
Bakgrunden till detta är dels att regeringen ska kunna upprätthålla en
rörlighet i ledningen av statsförvaltningen, dels att det regelverk som
finns om särskilda avgångsförmåner för bl.a. generaldirektörer i förord-
ningen (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig
chefsanställning förutsätter anställning för bestämd tid. En minsta
anställningstid om sex år krävs för att förmånerna ska falla ut. Rikt-
linjerna för detta regelverk har godkänts av riksdagen i det s.k. verks-
ledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:KU29, rskr.
1986/87:226) samt i beslutet om en ny lag om offentlig anställning (prop.
1993/94:65, bet. 1993/94:AU16, rskr. 1993/94:257). Gällande policy för
myndighetschefer innebär att de efter normalt två anställningsperioder
om sex respektive tre år ska bli chefer för någon annan myndighet, om
det är aktuellt med fortsatt anställning.
Den sedan länge etablerade praxis som nu har beskrivits innebär att
syftet med de krav som ställs upp i artikel 35.5 i elmarknadsdirektivet i
fråga om tillsynsmyndighetens ledning är tillgodosedda.
Tillsynsmyndighetens allmänna mål
I artikel 36 i elmarknadsdirektivet finns nya bestämmelser om tillsyns-
myndighetens allmänna mål. När myndigheten utför de uppgifter som
anges i direktivet ska de vidta alla rimliga åtgärder för att bidra till målen
inom ramen för sina skyldigheter och uppgifter enligt artikel 37 (se
nedan). Arbetet ska i förekommande fall ske i samarbete med andra
nationella myndigheter, varvid konkurrensmyndigheterna nämns särskilt.
Artikeln betonar att tillämpningen inte får inkräkta på de andra myndig-
heternas behörighet.
I artikel 36 framhålls bl.a. miljömässig hållbarhet, främjandet av
energieffektivitet och produktion av el från förnybara energikällor som
tillsynsmyndighetens allmänna mål. Till de allmänna målen hör också att
utveckla den gränsöverskridande kapaciteten i syfte att främja gränsöver-	65
	65

skridande handel och stärka den inre marknaden för el. Vidare berörs Prop. 2010/11:70 frågor som handlar om att stärka marknadens funktion samt att bidra till

att stärka konsumenters ställning.

Några ändringar i sak av det gällande svenska regelverket är inte påkallade med anledning av artikel 36 i elmarknadsdirektivet.

Tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter

I artikel 37 behandlas tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogen- heter.

I artikel 37.1 finns en förteckning över den nationella tillsynsmyndig- hetens skyldigheter indelade i 21 underpunkter (a–u). Dessa skyldigheter är i huvudsak sådana som redan i dag ligger på Energimarknadsinspek- tionen, antingen i dess egenskap av nätmyndighet eller genom särskilda bestämmelser i förordningen (2007:1118) med instruktion för Energi- marknadsinspektionen. Av artikel 37.2 första stycket framgår att om så är föreskrivet i en medlemsstat får de övervakningsuppgifter som avses i artikel 37.1 utföras av andra myndigheter än tillsynsmyndigheten. I sådana fall ska den information som är resultatet av övervakningen göras tillgänglig för tillsynsmyndigheten så snart som möjligt. Enligt artikel 37.2 andra stycket ska tillsynsmyndigheten vid behov rådgöra med systemansvariga för överföringssystemen och nära samarbeta med andra relevanta nationella myndigheter när den fullgör de uppgifter som anges i artikel 37.1.

Artikel 37.1 i elmarknadsdirektivet föranleder närmare överväganden i fråga om följande uppgifter för tillsynsmyndigheten.

Av artikel 37.1 a framgår att den nationella tillsynsmyndigheten ska fastställa eller godkänna, enligt transparenta kriterier, överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräkning av dem. I Sverige har nätmyndigheten denna uppgift när det gäller distributionstarifferna. När det gäller överföringstarifferna, dvs. avgifterna för överföring av el på stamledning, är det emellertid regeringen som är beslutande myndighet. Frågan behandlas närmare nedan i anslutning till artikel 37.6 i elmark- nadsdirektivet.

Enligt artikel 37.1 c ska tillsynsmyndigheten samarbeta om gräns- överskridande frågor med tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndig- heterna i de andra berörda medlemsstaterna och med ACER. Det kan finnas skäl att komplettera Energimarknadsinspektionens instruktion med en uttrycklig bestämmelse om att inspektionen ska samarbeta med ACER i syfte att harmonisera regelverket för tillsyn av el- och naturgasmark- naderna inom EU. Någon reglering i lag är däremot inte påkallad.

Enligt artikel 37.1 e ska tillsynsmyndigheten lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur dess skyldigheter har fullgjorts till de berörda myndigheterna i medlemsstaterna, ACER och kommissionen. Rapporten ska omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som uppnåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp i denna artikel. För svenskt vidkommande innebär detta att Energimarknads- inspektionen ska sammanställa information även i frågor där andra myndigheter, t.ex. Konsumentverket, står för den praktiska tillsynen.

I artikel 37.1 h anges att det i tillsynsmyndighetens skyldigheter ingår att övervaka efterlevnaden av reglerna för nätens säkerhet och tillför- litlighet, se över hur reglerna efterlevts tidigare och fastställa eller godkänna normer och krav på tjänsternas och leveransernas kvalitet eller bidra till detta tillsammans med andra behöriga myndigheter. Detta inne- fattar till en del frågor som ryms inom Svenska kraftnäts uppdrag som tillsynsmyndighet för frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet. Svenska kraftnät bör således, i enlighet med artikel 37.2 första stycket andra meningen i elmarknadsdirektivet, rapportera resultatet av sin tillsyn till Energimarknadsinspektionen. Detta kan regleras i myndighetsinstruktionen för Svenska kraftnät.

Enligt artikel 37.1 j ska tillsynsmyndigheten övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande och konkurrens på grossist- och konsumentnivå, även när det gäller elbörser, priser för hushållskunder, inklusive system för förskottsbetalning, andel kunder som byter elhandlare, andel kunder som får sina leveranser avstängda, avgifterna för och utförandet av underhållstjänster och hushållskundernas klagomål, samt övervaka eventuell snedvridning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla relevant information, och göra de berörda konkurrensmyndigheterna uppmärksamma på relevanta fall.

I Sverige hanteras dessa frågor i dag av flera olika myndigheter. Konsumentverket spelar en viktig roll genom sitt uppdrag som förvalt- ningsmyndighet för konsumentfrågor. Enligt förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket ska verket bl.a. följa och analysera konsumenternas ställning på marknaderna samt vid behov vidta eller föreslå åtgärder. Sådana synpunkter och information bör när det är påkallat överlämnas till Energimarknadsinspektionen som ansvarar för att rapportera resultaten av övervakningen till EU-kommissionen.

Artikel 37.1 j rör även konkurrensförhållandena på elmarknaden. Konkurrensverket har det övergripande ansvaret för att övervaka konkurrensförhållandena oavsett marknad, medan Energimarknads- inspektionen ansvarar för rapporteringen enligt artikel 37.1 e. Myndig- heterna kan därmed inom sina respektive ansvarsområden komma i besittning av information om sådana förhållanden eller beteenden på elmarknaden som kan ha en negativ inverkan på konkurrensen. Myndig- heterna bör på lämpligt sätt informera varandra om dylika förhållanden.

Även artikel 37.1 k rör konkurrensförhållandena på elmarknaden genom att den avser övervakningen av om det förekommer begränsande avtalsvillkor som kan påverka större icke-hushållskunders möjligheter att teckna avtal med fler än en elhandlare samtidigt. Här nämns bl.a. exklusivitetsklausuler vilka generellt sett faller under bestämmelserna i konkurrenslagen (2008:579) och därmed inom Konkurrensverkets uppgifter, i de fall de föranleder konkreta tillsynsåtgärder. Verket kan därför komma i besittning av information om sådana avtalsvillkor.

I likhet med vad som anförts i anslutning till artikel 37.1 j bedömer regeringen att myndigheterna på lämpligt sätt bör bistå varandra genom att informera om dylika förhållanden.

Enligt artikel 37.1 t ska tillsynsmyndigheten övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 42 (se nedan).

I artikel 37.2 tredje stycket föreskrivs att varken tillsynsmyndigheter eller ACER är bundna av tidigare praxis vad gäller eventuella

Prop. 2010/11:70

godkännande som de kan ge i enlighet med elmarknadsdirektivet. Bestämmelsen föranleder inga åtgärder i Sverige.

I artikel 37.3 i elmarknadsdirektivet behandlas de ytterligare skyldig- heter tillsynsmyndigheten har när en oberoende systemansvarig (ISO) har utsetts enligt artikel 13 i direktivet. Då en ISO-lösning inte är aktuell för svensk del medför punkten inga åtgärder.

Av artikel 37.4 i elmarknadsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheterna får befogenheter att kunna utföra de skyldigheter som anges i artikel 37.1, 37.3 och 37.6 på ett effektivt och snabbt sätt. I fem underpunkter (a–e) anges vissa befogenheter som detta i varje fall ska innefatta. Regeringen bedömer att det som anges i artikel 37.4 inte medför att Energimarknadsinspektionens befogenheter behöver utökas i förhållande till vad som gäller enligt det nuvarande regelverket.

Kammarrätten i Stockholm har dock i sitt remissyttrande antytt att artikel 37.4 d i elmarknadsdirektivet kräver att den svenska lagen ändras. Det finns därför skäl att behandla den punkten särskilt. I punkten d anges att tillsynsmyndigheten ska kunna besluta om sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter enligt elmarknadsdirektivet eller enligt relevanta och rättsligt bindande beslut som fattats av tillsynsmyndig- heterna eller ACER. Alternativt ska de kunna lämna förslag till en behörig domstol att besluta om dem. Sanktionerna ska kunna uppgå till tio procent av omsättningen. Enligt kammarrätten är en rimlig tolkning att detta innebär en begränsning av de belopp som medlemsstaterna kan döma ut i sanktioner mot företag som inte följer regelverket. Regeringen uppfattar dock kravet i artikel 37.4 d annorlunda än kammarrätten. Det som föreskrivs i artikel 37.4 är minimibefogenheter för tillsynsmyndig- heten. Punkten d bör därför tolkas så, att tillsynsmyndigheten i varje fall ska ha möjlighet att föreslå eller besluta om sanktioner på upp till tio procent av omsättningen. Något hinder för medlemsstaten att sätta ett högre tak eller inget tak alls finns inte enligt regeringens bedömning.

När det gäller möjligheten att besluta om sanktioner även i fall företag inte fullgör sina skyldigheter enligt beslut som fattats av ACER bedömer regeringen att detta ryms inom tillsynsmyndighetens befogenheter enligt 12 kap. 3 § ellagen.

I artikel 37.5 i elmarknadsdirektivet anges tillsynsmyndigheternas särskilda skyldigheter och befogenheter när en oberoende systemansvarig för överföring har utsetts i enlighet med kapitel V i direktivet. Punkten har inte relevans för Sverige och föranleder inte någon åtgärd.

I artikel 37.6 anges att tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i tillräckligt god tid på förhand fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till näten (punkten a), tillhållande av balanstjänster (punkten b) och tillträde till gränsöverskridande infrastruktur (punkten c).

Artikel 37.6 a överensstämmer i sak med artikel 23.2 a i direktiv 2003/54/EG. Till skillnad från det direktivet tillåter emellertid inte elmarknadsdirektivet att det formella beslutet fattas av ett annat relevant organ på förslag av tillsynsmyndigheten (jfr artikel 23.3 i direktiv 2003/54/EG). När det gäller förhandsregleringen av nättariffer enligt artikel 27.6 a är det därför nödvändigt att ändra de nuvarande bestämmel- serna i 5 kap. ellagen om fastställande av intäktsram. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 13.

Prop. 2010/11:70

Artikel 37.6 b behandlar tillhandahållandet av balanstjänster. Dessa ska utföras så ekonomiskt som möjligt och ge goda incitament för nätan- vändarna att balansera sin inmatning och sitt uttag. Balanstjänsterna ska tillhandahållas rättvist och utan diskriminering och bygga på objektiva kriterier. I Sverige sluter Svenska kraftnät avtal med de företag som tillhandahåller balanstjänster. Energimarknadsinspektionen ska godkänna metoderna för att utforma balansavtalet i förväg enligt 8 kap 4 a §. Villkoren i avtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Enligt regeringens bedömning krävs inte några förändringar i det svenska regel- verket för att genomföra artikel 37.6 b.

Artikel 37.6 c behandlar tillträde till gränsöverskridande infrastruktur inklusive förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av över- belastning. Enligt NELGA krävs inga förändringar i det svenska regel- verket i denna del. Regeringen bedömer emellertid att ändringar kan vara påkallade. Det är dock nödvändigt att utreda frågan ytterligare före ett slutligt ställningstagande.

Av artikel 37.7 framgår att metoderna eller villkoren som avses i artikel 37.6 ska offentliggöras. Energimarknadsinspektionens beslut i frågor som rör nättariffer och balansavtal är offentliga. Därutöver har Energimarknadsinspektionen offentliggjort den schablonmetod inspek- tionen använder vid bedömning av anslutningsavgifternas skälighet. Nätföretagen är enligt 4 kap. 11 § ellagen skyldiga att på begäran lämna uppgift om sina nättariffer. Tariffen ska vidare offentliggöras till den del den avser avgifter och övriga villkor för överföring av el. Den system- ansvariga myndigheten ska enligt 8 kap. 4 b § ellagen offentliggöra de villkor som tillämpas i balansavtalen samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om dessa villkor. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att den svenska lagstiftningen uppfyller elmarknadsdirektivets krav när det gäller offentliggörande av metoder eller villkor för anslut- ning och nättillträde samt tillhandahållande av balanstjänster. När det gäller villkoren för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur avser regeringen att behandla frågan om offentliggörande samtidigt som den utreder behovet av en förhandsprövning.

Enligt artikel 37.8 ska tillsynsmyndigheterna, när det gäller fast- ställande eller godkännande av tariffer eller metoder och av balans- tjänsterna, säkerställa att de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen både på kort och lång sikt ges lämpliga incitament att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området. Enligt regeringens bedömning ryms detta inom den nuvarande regleringen av anslutningsavgifter, tariffer och balansavtal.

I artikel 37.9 stadgas att tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur över- belastningssituationer hanteras inom nationella elnät och samman- länkningar och hur reglerna för hantering av överbelastning tillämpas. För detta ändamål ska de systemansvariga för överföringssystemen eller marknadsaktörerna översända sina regler för hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till de nationella tillsynsmyndigheterna. De nationella tillsynsmyndigheterna får begära ändringar av dessa regler.

Hanteringen av överbelastning regleras i förordning (EG) nr 714/2009. Energimarknadsinspektionen kommer att utöva tillsyn över efterlevnaden av förordningen på samma sätt som inspektionen i dag är tillsyns-

Prop. 2010/11:70

myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gräns- överskridande elhandel (se avsnitt 14.1). Av 12 kap. 2 § ellagen framgår att tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen. Som redan nämnts får myndigheten även, enligt 3 § i samma kapitel, meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter som omfattas av tillsynen. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte krävs några särskilda genomförandeåtgärder i Sverige.

I artikel 37.10 stadgas att tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov begära att de systemansvariga för överförings- och distribu- tionssystemen ändrar villkoren för att säkerställa att de är proportioner- liga och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Av 4 kap. 1 § ellagen framgår att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerade. Enligt 12 kap. 3 § ellagen får nätmyndigheten meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Energimarknadsinspektionen har därmed en sådan befogenhet som avses i den aktuella punkten.

Av artikel 37.10 framgår vidare att i händelse av att fastställandet av överförings- och distributionstariffer försenas ska tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa eller godkänna preliminära överförings- och distributionstariffer, eller metoder härför, och att fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder om de slutliga tarifferna eller metoderna skiljer sig från dessa preliminära tariffer eller metoder. Den svenska förhands- regleringen av nättariffer innebär att en intäktsram alltid ska fastställas i förväg för nätföretagens intäkter från nätverksamheten. Ramen kan omprövas bl.a. om den visat sig vara för stor eller för liten med hänsyn till senare inträffade förhållanden. Mot denna bakgrund bedömer rege- ringen att den svenska lagstiftningen uppfyller elmarknadsdirektivets krav.

I artikel 37.11 finns bestämmelser om tillsynsmyndighetens hand- läggning av klagomål mot elnätsföretagen vad avser deras skyldigheter enligt direktivet. Det saknas i dag bestämmelser i ellagstiftningen som fullt ut uppfyller direktivets krav i denna fråga. Regeringen redovisar sina närmare överväganden och förslag till reglering i avsnitt 14.2.

Enligt artikel 37.12 får varje berörd part som har rätt att inge klagomål mot ett beslut om metoder som fattats i enlighet med artikel 37 eller, om tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda, mot de föreslagna tarifferna eller metoderna, senast inom två månader efter offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller inom en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta, inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra hinder för verkställighet.

Nätmyndighetens beslut om intäktsram kan överklagas, vilket framgår av 13 kap. 5 § ellagen. Av 23 § förvaltningslagen följer att ett skriftligt överklagande ska ha inkommit till den myndighet som meddelade beslutet inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Av 5 kap. 19 § ellagen framgår att beslut om intäktsram gälla utan hinder av att det överklagas. Enligt regeringens bedömning krävs inga föränd- ringar i det svenska regelverket i denna del.

Artikel 37.13, som innehåller en bestämmelse om åtgärder för att för- hindra missbruk av dominerande ställning, överensstämmer i sak med

Prop. 2010/11:70

artikel 23.8 första stycket i direktiv 2003/54/EG och föranleder inga särskilda genomförandeåtgärder.

Artikel 37.14 motsvarar artikel 23.9 i direktiv 2003/54/EG och gäller sanktioner mot överträdelser av bestämmelser om konfidentiell behand- ling av uppgifter. Regeringen bedömer att det inte krävs några särskilda genomförandeåtgärder.

I artikel 37.15 anges att klagomål enligt artikel 37.11 och 37.12 inte ska påverka rätten att överklaga enligt gemenskapsrätten eller den natio- nella lagstiftningen. Bestämmelsen, som motsvarar artikel 23.11 i direk- tiv 2003/54/EG, föranleder inte några särskilda åtgärder.

I artikel 37.16 stadgas att tillsynsmyndighetens beslut ska vara fullt motiverade för att medge domstolsprövning. Besluten ska vara tillgäng- liga för allmänheten samtidigt som den konfidentiella karaktären hos kommersiellt känsliga uppgifter ska bevaras. Den svenska offentlighets- principen säkerställer att tillsynsmyndighetens beslut är offentliga och därmed tillgängliga för allmänheten. Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen ger Energimarknadsinspektionen möjlighet att behandla relevanta uppgifter konfidentiellt. Enligt 20 § förvaltningslagen gäller som huvudregel att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende ska innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte föreligger något behov av förändringar av det svenska regelverket med anledning av denna punkt.

Av artikel 37.17 framgår att medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga mekanismer på nationell nivå som ger den part som berörs av tillsynsmyndighetens beslut rätt att överklaga detta till ett organ som är oberoende av de berörda parterna och av någon regering. Regeringen bedömer att den svenska lagstiftningen uppfyller direktivets krav dels genom möjligheten att överklaga nätmyndighetens beslut hos allmän förvaltningsdomstol, dels genom möjligheten till rättsprövning enligt lagen (2006:304) om rättsprövning av vissa regeringsbeslut.

Regelverk för gränsöverskridande frågor

I artikel 38 i elmarknadsdirektivet behandlas regelverket för gränsöver- skridande frågor.

I artikel 38.1 stadgas att tillsynsmyndigheterna ska samråda och samarbeta nära med varandra. De ska även bistå varandra och byrån med sådan information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt elmarknadsdirektivet. Den mottagande myndigheten ska säker- ställa att den information som utbyts fortsatt ska ha samma grad av konfidentialitet som den som krävs av den myndighet som lämnade informationen.

I artikel 38.2 föreskrivs att tillsynsmyndigheterna ska samarbeta åtminstone regionalt för att främja skapandet av operativa arrangemang för att möjliggöra en optimal näthantering, främja gemensamma elbörser och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att möjliggöra en adekvat nivå på sammanlänkningskapaciteten inom och mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas och leveranssäkerheten kan förbättras. Vidare ska myndigheterna samordna utvecklingen av nätföre-

Prop. 2010/11:70

skrifter som gäller för relevanta systemansvariga för överföringssystemet och för andra marknadsaktörer samt samordna utarbetandet av regler för hantering av överbelastning.

Av artikel 38.3 framgår att de nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå samarbetsarrangemang med varandra i syfte att främja tillsynssamarbetet.

I artikel 38.4 anges att samarbetet enligt artikel 38.2 vid behov ska ske i nära samråd med andra berörda nationella myndigheter. Detta ska inte påverka deras specifika befogenheter.

Slutligen föreskrivs i artikel 38.5 att kommissionen under vissa förut- sättningar får anta riktlinjer som anger i vilken utsträckning tillsyns- myndigheterna är skyldiga att samarbeta med varandra och med ACER. Detta ska då ske enligt ett kommittéförfarandet.

Energimarknadsinspektionen har redan i dag i uppdrag att för Sveriges räkning delta i utvecklingen av marknaderna för el och naturgas inom Norden och EU samt att arbeta med nordiska och övriga europeiska tillsynsmyndigheter i syfte att verka för en harmoniering av regelverket så att likvärdiga förutsättningar skapas på marknaden för el och naturgas inom Norden och EU (1 § 7 och 8 förordningen med instruktion för Energimarknadsinspektionen).

I fråga om kravet på konfidentiell behandling av uppgifter har NELGA pekat på att information mottagen från andra tillsynsmyndigheter kommer att falla in under de sekretessbestämmelser som finns i offentlighets- och sekretesslagen, bl.a. när det gäller uppgifter som rör enskilda företags ekonomiska förhållanden. Utredningen har bedömt att den s.k. utrikessekretessen inte torde vara tillämplig. Mot den bak- grunden har NELGA anfört att det kan finnas ett behov för de svenska tillsynsmyndigheterna att informera relevanta tillsynsmyndigheter i de nordiska och europeiska länder om de begränsningar som de svenska reglerna om offentlighet och sekretess innebär i detta sammanhang.

Regeringen utesluter inte att det kan vara påkallat att införa nya bestämmelser om sekretess med anledning av kravet i artikel 38.1 i elmarknadsdirektivet på konfidentiell behandling av uppgifter. Frågan behöver emellertid utredas närmare före ett slutligt ställningstagande.

Överensstämmelse med riktlinjerna

Artikel 39 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser som innebär att en tillsynsmyndighet och EU-kommissionen kan begära att ACER yttrar sig i fråga om ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses i direktivet eller i förordning (EG) nr 714/2009. Artikeln innehåller bestämmelser som anger hur processen ska fortgå samt vilka tidsfrister som gäller. Kommissionen får också anta närmare riktlinjer om artikelns tillämpning inom ramen för ett kommittéförfarande enligt artikel 39.9.

Av artikel 39.6 följer att EU-kommissionen har rätt att begära att en tillsynsmyndighet återkallar eller ändrar ett beslut som inte stämmer överens med antagna riktlinjer. Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens begäran inom två månader och ska informera kommissionen om detta enligt artikel 39.8. För att säkerställa att den

Prop. 2010/11:70

svenska tillsynsmyndigheten kan följa ett beslut av kommissionen enligt Prop. 2010/11:70 artikel 39.6 krävs reglering i lag. Överväganden och förslag finns i

avsnitt 14.3.

Bevarande av information

Artikel 40 i elmarknadsdirektivet innehåller nya bestämmelser om bevarande av information.

Medlemsstaterna ska enligt artikel 40.1 kräva att elhandlarna håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga för överförings- systemet tillgängliga för de nationella myndigheterna i fem år. Här ingår de nationella tillsynsmyndigheterna, de nationella konkurrensmyndig- heterna och kommissionen. Uppgifterna ska vara relevanta för de berörda myndigheternas fullgörande av sina uppgifter.

I artikel 40.2 föreskrivs vad uppgifterna ska omfatta. De ska innehålla information om relevanta transaktioner och omfatta uppgifter såsom löptid, tillhandahållande och fullgörande. Informationen ska även omfatta mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten. Den ska även omfatta specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts.

Enligt artikel 40.3 får tillsynsmyndigheten besluta att göra delar av informationen tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kommersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller individuella transaktioner inte lämnas ut. Detta gäller dock inte för information om finansiella instrument som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0039).

I artikel 40.4 ges kommissionen rätt att anta riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av information liksom form och inne- håll när det gäller de uppgifter som ska bevaras. Detta ska ske enligt ett kommittéförfarande.

Artikel 40.5 innehåller bestämmelser om transaktioner avseende elderivat mellan elhandlare å ena sidan och grossister och system- ansvariga för överföringssystemet å andra sidan. Här anges att denna artikel ska tillämpas först när kommissionen antagit riktlinjer i enlighet med artikel 40.4.

I artikel 40.6 anges en begränsning för tillämpningen av artikeln genom att föreskriva att bestämmelserna i artikeln inte får skapa ytter- ligare skyldigheter i förhållande till de myndigheter som avses i artikel 40.1 för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.

Avslutningsvis stadgas i artikel 40.7 att om de myndigheter som avses i artikel 40.1 behöver tillgång till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG ska de myndigheter som är ansvariga enligt det direktivet tillhandahålla de begärda uppgifterna.

NELGA har pekat på att det i Sverige finns en rad bestämmelser om vilken information som ett företag ska spara. Sådana finns främst i bokföringslagen (1999:1078), men även andra relaterade regelverk kan

vara av intresse, liksom i relevanta fall det regelverk som styr de finan- Prop. 2010/11:70 siella marknaderna, såsom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Som NELGA också har konstaterat saknas det emellertid i ellagstift- ningen bestämmelser som anger vilken typ av information som elhandelsföretag ska spara samt vilka myndigheter som ska ha tillgång till denna. Med hänsyn till att det i artikel 40.1 finns ett uttryckligt krav att elhandelsföretagen ska ge den nationella tillsynsmyndigheten tillgång till den aktuella informationen anser regeringen att det är osäkert om den lagstiftning som utredningen har pekat på är tillräcklig för att helt uppfylla kraven i artikel 40. NELGA har emellertid bedömt att artikeln inte föranleder några förändringar i det svenska regelverket. Med hänsyn till detta och att remissinstanserna inte har tagit upp frågan saknas det beredningsunderlag som krävs för ett slutligt ställningstagande. Det är således nödvändigt att utreda frågan närmare.

5.11Kundmarknader

Kapitel X i elmarknadsdirektivet med bestämmelser om kundmarknader omfattar endast artikel 41.

För att underlätta utvecklingen av välfungerande och transparenta kundmarknader för el i gemenskapen ska medlemsstaterna enligt artikel 41 första stycket i elmarknadsdirektivet se till att rollerna och ansvars- områdena för systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distribution, elhandlare och kunder samt vid behov andra aktörer på marknaden fastställs. Härmed avses roller och ansvarsområden avseende avtalsvillkor, åtaganden mot kunder, regler för utbyte av uppgifter och betalning, äganderätt till uppgifter och mätningsansvar. I artikel 41 andra stycket anges att dessa regler ska offentliggöras och utformas i syfte att underlätta kundernas och elhandlarnas nättillträde och granskas av tillsynsmyndigheterna eller andra relevanta nationella myndigheter.

Av myndighetsinstruktionen framgår att Energimarknadsinspektionen bl.a. ska verka för en effektiv konkurrens på elmarknaden och stärka elkundernas ställning och möjliggöra aktiva valmöjligheter genom lättill- gänglig och tillförlitlig information. Myndigheten har dock inte någon uttrycklig uppgift att sammanställa och offentliggöra rollbeskrivningar för elmarknadens aktörer. Regeringen bedömer att artikel 41 första och andra styckena i elmarknadsdirektivet kan genomföras genom ett uppdrag till Energimarknadsinspektionen.

Enligt artikel 41 tredje stycket ska större icke-hushållskunder ha rätt att ingå avtal med flera leverantörer samtidigt. Det svenska regelverket tillåter svenska elkunder att sluta avtal med fler än en elhandlare och uppfyller därmed direktivets krav även i denna del.

5.12Slutbestämmelser

Kapitel XI i elmarknadsdirektivet (artiklarna 42–51) innehåller slut- bestämmelser.

Skyddsåtgärder	Prop. 2010/11:70
Artikel 42 i elmarknadsdirektivet, som innehåller bestämmelser om
skyddsåtgärder överensstämmer i sak med artikel 26 i direktiv
2003/55/EG.
Enligt artikel 42 första stycket får en medlemsstat, i händelse av en
plötslig kris på energimarknaden, eller om personers, anordningars eller
anläggningars fysiska trygghet eller säkerhet hotas, eller om ett systems
integritet hotas, vidta tillfälliga skyddsåtgärder.
I andra stycket anges att åtgärderna ska orsaka minsta möjliga störning
av den inre marknadens funktion och inte får vara mer omfattande än vad
som är absolut nödvändigt för att avhjälpa de plötsliga svårigheter som
har avstått. Enligt tredje stycket har den medlemsstat som vidtar
åtgärderna en anmälningsskyldighet. Åtgärderna ska utan dröjsmål
anmälas till andra medlemsstater och till kommissionen som får besluta
om ändring eller upphävande i de fall konkurrensen snedvrids och
åtgärderna strider mot det gemensamma intresset.
Vid genomförandet av direktiv 2003/54/EG medförde motsvarande
krav i det direktivet inte några särskilda genomförandeåtgärder i Sverige.
NELGA:s uppfattning är att det inte krävs några genomförandeåtgärder
med anledning av artikel 42 i elmarknadsdirektivet med hänsyn till att
svensk ellagstiftning inte innehåller några sådana bestämmelser som
avses i artikeln. Regeringen bedömer emellertid att det finns sådana
situationer där anmälningsskyldigheten kan aktualiseras. Situationer då
manuell frånkoppling måste vidtas torde kunna medföra att anmälan ska
göras enligt artikel 42. Som exempel kan nämnas att man begränsar ett
frånkopplingsbehov i Sverige genom att omdirigera el och att det däri-
genom uppstår en påverkan på den inre marknaden. Manuell från-
koppling regleras i 8 kap. 2 § andra stycket ellagen. Även vissa elbered-
skapsåtgärder torde kunna omfattas av anmälningsskyldigheten. Det bör
åvila den myndighet som får till uppgift att göra anmälan enligt artikeln
att göra en bedömning av huruvida de åtgärder som vidtas påverkar den
inre marknadens funktion på sådant sätt att de medför anmälnings-
skyldighet.
Som nämnts i avsnitt 5.10 ovan framgår av artikel 37.1 t i elmarknads-
direktivet att den nationella tillsynsmyndigheten ska övervaka genom-
förandet av skyddsåtgärder enligt artikel 42. Anmälningsskyldigheten
enligt artikelns tredje stycke bör därför fullgöras av Energimarknads-
inspektionen. Regeringen avser att föreskriva detta i förordning.
Lika villkor
I artikel 43 i elmarknadsdirektivet finns nya bestämmelser om de
åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att säkerställa lika villkor i
enlighet med direktivet. Den svenska ellagstiftningen innehåller inte
några särskilda bestämmelser om lika villkor. Sådana bestämmelser är
inte heller nödvändiga för att genomföra direktivet. Några genom-
förandeåtgärder är inte påkallade med anledning av artikel 43.
	75

Undantag	Prop. 2010/11:70
Artikel 44 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om undantag.
Artikel 44.1 innehåller bestämmelser om möjlighet till undantag från
vissa bestämmelser i direktivet om det uppstår påtagliga problem för
driften av de små enskilda systemen. Frågan saknar relevans för Sverige.
Artikel 44.2 första stycket behandlar vilka medlemsstater som inte
omfattas av artiklarna 9, 26, 32 och 33.
I artikel 44.2 andra stycket anges att begreppet ”företag som bedriver
produktions- eller elleveransverksamhet” i artikel 9.1 b inte omfattar
slutförbrukare som bedriver verksamhet inom produktion eller leverans
av el, antingen enskilt eller gemensamt med någon annan, förutsatt att
slutförbrukarna, inbegripet deras andel av el som produceras i
kontrollerande företag, är nettoförbrukare av el, uttryckt i årligt genom-
snitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som de säljer till
tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga affärsverksamhet.
Bestämmelsen har betydelse för medlemsstater som väljer att införa
åtskilt ägande av stamnätsverksamhet enligt artikel 9 i elmarknads-
direktivet. Behovet av genomförandeåtgärder i Sverige beror således på
hur Sverige väljer att genomföra direktivets krav på effektiv åtskillnad av
systemansvariga för överföringssystemet (jfr avsnitt 5.5). Fråge-
ställningen behandlas närmare i avsnitt 10.4.
Granskningsförfarande
Artikel 45 överensstämmer i sak med artikel 27 i direktiv 2003/54/EG.
Kommitté
Av artikel 46 i elmarknadsdirektivet, som är ny i förhållande till direktiv
2003/54/EG, framgår att kommissionen ska biträdas av en kommitté.
Artikeln kräver därför ingen åtgärd för Sveriges del vid införlivande av
direktivet.
Rapportering
Artikel 47 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om EU-
kommissionens rapportering till Europaparlamentet och rådet. Artikeln
riktar sig till kommissionen och kräver därför inga genomförande-
åtgärder i Sverige.
Upphävande
Artikel 48 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om upp-
hävande. Av bestämmelsen framgår att direktiv 2003/54/EG ska upphöra
att gälla från och med den 3 mars 2011 utan att det påverkar medlems-
staternas förpliktelser när det gäller införlivande och implementering av
nämnda direktiv. Hänvisningar till direktiv 2003/54/EG ska anses som
hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelse-
tabellen i bilaga II.	76
	76

Införlivande	Prop. 2010/11:70
Artikel 49 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om direktivets
införlivande.
Av artikel 49.1 första och andra styckena framgår att medlemsstaterna
ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för
att följa direktivet senast den 3 mars 2011. Medlemsstaterna ska genast
underrätta EU-kommissionen om detta. Det framgår vidare att
bestämmelserna ska tillämpas från och med den 3 mars 2011, med
undantag av artikel 11 (certifiering i förhållande till tredjeländer), som
medlemsstaterna ska tillämpa från och med den 3 mars 2013. I artikel
49.1 tredje stycket anges hur medlemsstaterna ska gå till väga när de
antar bestämmelserna i direktivet. I artikel 49.2 anges att medlems-
staterna till kommissionen ska överlämna texten till de centrala
bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som
omfattas av detta direktiv.
Ikraftträdande och adressater
Artiklarna 50 och 51 i elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser om
ikraftträdande av direktivet och om direktivets adressater. Det behöver
inte vidtas några särskilda lagstiftningsåtgärder med anledning av
artiklarna.

5.13 Regeringens överväganden

Regeringens överväganden innebär sammanfattningsvis följande.

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Elmarknadsdirektivets inledande bestämmelser om syfte, tillämpnings- område och definitioner kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.

Allmänna regler för organisationen av sektorn

För att uppfylla kraven i artikel 3.5 i elmarknadsdirektivet bör bestäm- melserna om leverantörsbyte ändras så att ett byte kan genomföras inom tre veckor (se avsnitt 7).

En bestämmelse om utsatta kunder enligt artikel 3.7 i direktivet bör föras in i instruktion för Energimarknadsinspektionen.

Det är nödvändigt med anledning av artikel 3.9 första stycket c att införa bestämmelser om en skyldighet för elleverantörer att lämna information till elförbrukarna om tvistlösning (se avsnitt 8).

En kontaktpunkt för konsumenter enligt artikel 3.12 bör utses.

Mot bakgrund av de konsumentskyddsåtgärder som anges i bilaga I till elmarknadsdirektivet bör nya bestämmelser om konsumentskydd föras in i ellagen (se avsnitt 8).

Slutligen bör Energimarknadsinspektionens och Svenska kraftnäts	Prop. 2010/11:70
instruktioner i viss utsträckning ändras och kompletteras för att uppfylla
bestämmelserna i kapitel II i elmarknadsdirektivet.
Frågan om övervakningsplan för samriskföretag (artikel 6.4) behöver
utredas ytterligare.
Produktion
Den svenska lagstiftningen uppfyller kraven i elmarknadsdirektivet i
fråga om tillstånds- och anbudsförfaranden för ny kapacitet.
Drift av överföringssystem
Det krävs nya bestämmelser i lag för att genomföra kraven i artikel 9 i
elmarknadsdirektivet på åtskillnad av överföringssystem och system-
ansvariga för överföringssystem (se avsnitt 10).
Bestämmelser om certifiering av systemansvariga för överförings-
system i enlighet med artiklarna 10 och 11 måste införas (se avsnitt 11).
Svenska kraftnäts instruktion bör i viss utsträckning ändras och
kompletteras för att uppfylla bestämmelserna i kapitel IV i elmarknads-
direktivet.
Drift av distributionssystem
Det krävs lagstiftning med anledning av de nya bestämmelserna om
övervakningsplan i artikel 26 i elmarknadsdirektivet (se avsnitt 12.2).
Vidare bör bestämmelser införas om kommunikation och varumärkes-
profilering (se avsnitt 12.3).
Särredovisning av olika verksamheter samt transparens i bokföringen
Bestämmelserna om särredovisning är i huvudsak oförändrade i
förhållande till direktiv 2003/54/EG och föranleder inga genomförande-
åtgärder.
Organisation av tillträde till systemet
Den svenska lagstiftningen uppfyller elmarknadsdirektivets krav i fråga
om organisation av tillträde till systemet.
Nationella tillsynsmyndigheter
Det är nödvändigt att ändra de nuvarande bestämmelserna i 5 kap.
ellagen om fastställande av intäktsram (se avsnitt 13).
Det krävs nya bestämmelser om nätmyndighetens behandling av
klagomål (se avsnitt 14.2).
Det svenska regelverket behöver anpassas till kravet i artikel 39 i
elmarknadsdirektivet att vissa beslut av tillsynsmyndigheten ska kunna
ändras eller återkallas på begäran av EU-kommissionen (se avsnitt 14.3).	78

Följande frågor bör utredas ytterligare:

Prop. 2010/11:70

–förhandsreglering av villkoren för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur (artikel 37.6 c i elmarknadsdirektivet),

–sekretess vid samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndig- heter (artikel 38.1),

–elhandelsföretagens skyldighet att bevara information (artikel 40).

Kundmarknader

Energimarknadsinspektionen bör få i uppdrag att sammanställa och offentliggöra rollbeskrivningar för aktörerna på elmarknaden.

Slutbestämmelser

Energimarknadsinspektionen bör få i uppgift att fullgöra skyldigheten att anmäla skyddsåtgärder enligt artikel 42 i elmarknadsdirektivet till övriga medlemsstater och Europeiska kommissionen.

6EU-förordningen om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel

6.1Huvuddragen i förordningen

Allmänt

Förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gräns- överskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 innehåller regler som rör

–certifiering av systemansvariga för överföringssystem,

–Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (Entso för el, ENTSO-E),

–ramriktlinjer för utarbetandet av allmänna villkor för gränsöver- skridande överföring av el,

–byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER),

–regionalt samarbete och regler om en kompensationsmekanism mellan systemansvariga för gränsöverskridande elhandel,

–principer för bestämmande av nationella nättariffer och upplysningar om sammanlänkningskapacitet, samt

–principer och riktlinjer för tilldelning av tillgänglig överförings- kapacitet mellan nationella system.

ENTSO-E ges även i uppdrag att arbeta fram ”nätföreskrifter”. För svenskt vidkommande motsvarar innehållet i dessa nätföreskrifter närmast vad som i det nordiska samarbetet har kallats nätverkskoder, vilka behandlar mer operativa aspekter av hanteringen av överförings- förbindelser.

Förordning (EG) nr 714/2009 innehåller också regler om

–undantag för nya sammanlänkningar,

– tillhandahållande av information till kommissionen,

Prop. 2010/11:70

–samrådsförfaranden,

–påföljder, och

–bemyndiganden för kommissionen att utfärda riktlinjer.

Artiklarna i förordning (EG) nr 714/2009 är i huvudsak utformade som principiella bestämmelser vilka ska definieras närmare genom riktlinjer framtagna av kommissionen samt av ACER.

Förhållandet till förordning (EG) nr 1228/2003

Förordning (EG) nr 714/2009 ersätter Europaparlamentets och rådets (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (EGT L 176, 15.7.2003, s. 1, Celex 32003R1228). Den är dock mer omfattande än den tidigare förordningen. I förordning (EG) nr 714/2009 är artiklarna 3–12 och 25 nya. Bilaga I reviderades redan 2006 och är därmed avsevärt förändrad i förhållande till förordning (EG) nr 1228/2003 i dess ursprungliga lydelse.

De nya bestämmelserna rör bl.a. certifiering av systemansvariga för överföringssystem, bildandet av ENTSO-E och dess uppgifter, fram- tagande av ramriktlinjer för utarbetande av allmänna villkor för över- föring i de delar som rör gränsöverskridande frågor (transmission) och marknadsintegration, frågor rörande nätföreskrifter, ACER:s över- vakningsuppgifter och regionalt samarbete.

Bilaga I omfattar riktlinjer för hantering och tilldelning av tillgänglig överföringskapacitet mellan nationella system. De reviderade riktlinjerna är mer detaljerade samt avspeglar den utveckling som skett på den inre marknaden både vad gäller marknaden som sådan samt vad gäller faktiska och potentiella hinder för dess fortsatta utveckling.

Nya organ

Inom ramen för det tredje inremarknadspaketet för el och naturgas skapas dels det europeiska nätverket av systemansvariga för överförings- systemen för el i form av ENTSO-E, dels en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER). Tillskapandet av båda dessa organ är en indikation på den vikt som tillmäts ett ökat samarbete och samordning i syfte att skapa en inre marknad för energi.

Särskilt om nätföreskrifterna

Det är i sammanhanget viktigt att notera att de nätföreskrifter som ska tas fram av ENTSO-E inte omfattar samma typ av frågeställningar som de föreskrifter som tas fram av Energimarknadsinspektionen. De nätföre- skrifter som tas fram av ENTSO-E ska fokusera på frågeställningar som rör gränsöverskridande förbindelser och gränsöverskridande handel med el.

6.2	Regeringens överväganden	Prop. 2010/11:70
Inledning
En EU-förordning är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i varje
medlemsstat. Det är endast då svensk rätt kan anses strida mot förord-
ningen eller då förordningen föreskriver en skyldighet eller möjlighet att
vidta lagstiftningsåtgärder på det nationella planet som ändringar i
svensk rätt aktualiseras.
I artikel 21 i förordning (EG) nr 714/2009 föreskrivs att den inte
påverkar medlemsstaternas rätt att behålla och införa åtgärder som inne-
håller mer detaljerade bestämmelser än de som anges i förordningen och
i de riktlinjer som kommissionen utfärdar.
I det följande redovisar regeringen de bestämmelser i förordning (EG)
nr 714/2009 som föranleder lagstiftning eller andra åtgärder i Sverige.
En generell ändring som krävs är att hänvisningar i det svenska regel-
verket till förordning (EG) nr 1228/2003 ändras till att avse förordning
(EG) nr 714/2009 (jfr avsnitt 14.1).
ENTSO-E
I artikel 4 i förordning (EG) nr 714/2009 anges att alla systemansvariga
för överföringssystemen för el (stamnätsföretag) ska samarbeta på
gemenskapsnivå genom ett europeiskt nätverk (ENTSO-E). I Sverige är
stamnätsföretaget Svenska kraftnät. I förordningen (2007:1119) med
instruktion för Affärsverket svenska kraftnät anges verkets övergripande
verksamhetsområden. I dagsläget saknar instruktionen en explicit
hänvisning till Svenska kraftnäts uppgifter i enlighet med förordning
(EG) nr 714/2009. En upplysning om att Svenska kraftnät i egenskap av
stamnätsföretag har att utföra den systemansvariges uppgifter i enlighet
med förordningens bestämmelser och riktlinjer bör införas i myndig-
hetsinstruktionen.
Allmänna principer om hantering av överbelastning
I artikel 16.6 i förordning (EG) nr 714/2009 samt i punkten 6 i bilaga I
anges hur stamnätsföretagen får använda de intäkter de får från kapaci-
tetsfördelning, s.k. kapacitetsavgifter eller flaskhalsintäkter. Här anges
bl.a. att de ska ha möjlighet att fondera dessa intäkter för att senare
användas för motköp och för specifika fördefinierade investeringsprojekt,
som bidrar till att lindra situationer med överbelastning. En sådan
lindring kan antas ske på olika sätt genom förstärkningar av befintlig
kapacitet eller genom helt nya investeringar i överföringskapacitet.
Vad gäller Sverige uppstår dessa flaskhalsintäkter i elbörsen Nord Pool
Spots verksamhet när avvikelse råder mellan systempris och
områdespris. Svenska kraftnät är mottagare av de intäkter som hänförs
till prisområde Sverige.
Svenska kraftnät är ett statligt affärsverk och utgör därmed en del av
den svenska staten. Ett affärsverk ska i princip finansiera sin verksamhet
genom intäkter från de tjänster eller produkter som verket erbjuder.
Svenska	kraftnäts verksamhet finansieras både genom avgifter och	81

genom statsbudgeten. Det är riksdagen som beslutar om ramarna för Prop. 2010/11:70 Svenska kraftnäts investerings- och finansieringsverksamhet. Beslut tas i

samband med att statens budget antas. Svenska kraftnät ska tillämpa en årsvis cyklisk budgethantering (kassamässig budgethantering) samt redovisning. Denna metod tillåter inte att pengar flyttas från ett år till ett annat, dvs. fonderas mellan åren. Dessa regler gäller för staten som helhet.

Mot denna bakgrund har Svenska kraftnät hittills inte haft möjlighet att fondera flaskhalsintäkter från år till år. Därmed har det inte heller funnits möjlighet att öronmärka dessa intäkter för användning till motköp och till vissa fördefinierade investeringsprojekt som bidrar till att lindra över- belastningar.

I syfte att åstadkomma en möjlighet för Svenska kraftnät att fondera flaskhalsintäkter har regeringen i regleringsbrevet för Svenska kraftnät budgetåret 2011 gett verket rätt att undanta falskhalsintäkter från räntabilitets- och utdelningskravet för Svenska kraftnät (dnr N2010/8081/E). Detta innebär således att flaskhalsintäkter får fonderas hos Svenska kraftnät.

Nya sammanlänkningar

Artikel 17 i förordning (EG) nr 714/2009 motsvarar artikel 7 i förordning (EG) nr 1228/2003. I 12 kap. 1 a § ellagen finns bestämmelser om tillämpningen av den tidigare förordningen i Sverige. Dessa måste nu ändras. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 15.

Sanktioner

Bestämmelserna i artikel 22 i förordning (EG) nr 714/2009 innebär att medlemsstaterna ska fastställa sanktioner för överträdelse av bestämmel- serna i förordningen. Sanktionerna ska inte vara straffrättsliga. Det svenska regelverket omfattar sedan den 1 juli 2005 bestämmelser som innebär att Energimarknadsinspektionen i sin roll som tillsynsmyndighet enligt 12 kap. 1 § fjärde stycket ellagen har möjlighet att påföra sank- tioner i de fall bestämmelserna i förordning (EG) nr 1228/2003 inte följs. Sanktionsmöjligheten framgår av 12 kap. 3 § ellagen enligt vilken tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen. Det är även möjligt att förena ett föreläggande med vite. Sanktionsmöjligheterna gäller mot såväl privata som offentliga aktörer.

För att ytterligare betona och tydliggöra Energimarknadsinspektionens roll som tillsynsmyndighet enligt förordningen om gränsöverskridande handel med el anser regeringen att även förordningen (2007:1118) med instruktion för Energimarknadsinspektionen bör kompletteras med en hänvisning till de uppgifter som följer av förordning (EG) nr 714/2009.

Byte av elleverantör

Prop. 2010/11:70

Regeringens förslag: En elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt ska få göra detta 14 dagar efter en anmälan till nätkoncessionshavaren.

Den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt efter en sådan anmälan ska få göra det från och med den dag då elleveran- tören övertar leveranserna.

NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har föreslagit att det av lagen ska framgå att en anmälan till nätkoncessionshavaren ska innehålla uppgift om när bytet ska träda i kraft. Om inte annat överenskommits mellan parterna ska bytet genom- föras inom tre veckor från dagen för anmälan.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har tillstyrkt förslaget att det ska vara möjligt att byta elleverantör varje dag. Däremot anser Energimarknadsinspektionen att tidsfristen om tre veckor kan innebära en försämring för elkunderna, eftersom det i dag är möjligt att genomföra ett byte av elhandlare på 15 dagar. Energimarknadsinspek- tionen har föreslagit att ett byte av elhandlare ska vara genomfört inom två veckor. Fortum har förordat att parterna ska kunna avtala om att leveransen ska övertas senare än treveckorsfristen. Fortum anser att själva lagförslaget är otydligt och kan tolkas som att ett övertagande även skulle kunna ske före fristens utgång. Fortum har vidare framhållit att i och med att bytet får ta tre veckor borde man kunna lösa nuvarande problem med ångrade leveranser p.g.a. ångerfristen i distans- och hemförsäljningslagen (2005:59), DHL. Enligt Fortum är den stora utmaningen för branschen beträffande ändrade regler för leverantörs- byten att hinna göra ändringar i IT-systemen. Eftersom uppdateringarna i EDIEL-anvisningarna görs den 1 april och den 1 oktober varje år så bör den 1 oktober 2011 vara ett lämpligt datum för ikraftträdande. Även Svensk Energi har förordat detta datum. Svenska kraftnät har anfört att det är oklart vilka parter det är som åsyftas i NELGA:s förslag. Verket har vidare framhållit att det är viktigt att leverantörsbytet genomförs på ett sådant sätt att både den nya och den gamla elleverantören ges rimlig tid att upprätthålla förutsättningarna för den rapportering som bl.a. ligger till grund för balansavräkningen. Svenska kraftnät anser att det torde vara önskvärt att det åtminstone ges minst fem vardagar för rapportering innan leverantörsbytet sker. Konsumentverket har anfört att elhandels- företagen för alla typer av avtal i dag har uppsägningstider som varierar från en månad upp till tre månader, vilket i praktiken omöjliggör ett byte inom tre veckor. För att möjliggöra elhandelsbyten inom den stipulerade tiden anser Konsumentverket att tiden för uppsägning därför bör regleras i lag till max tre veckor, åtminstone i fall där konsumenterna har avtal som inte är bundna i tid. Verket ifrågasätter vidare NELGA:s resone- mang när det gäller ångerrätten enligt DHL och vill istället framhålla vikten av att värna om ångerrätten, särskilt som flertalet av de avtal som ingås mellan konsumenter och elhandlare sker just på distans.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med Prop. 2010/11:70 regeringens. I utkastet föreslås att bytet ska få ske tio vardagar efter en

anmälan till nätkoncessionshavaren.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har föreslagit att det i lagen ska anges att bytet får ske senast två veckor efter anmälan. Svensk Energi anser att tidsfristen för leverantörsbyten ska vara 14 dagar i stället för tio vardagar. Svensk Energi har vidare anfört att regeln om att den som övertar balansansvaret i en punkt får göra det från och med den dagen elleverantören övertar leveransen bör utvidgas så att det även vid påbörjande av leverans till en kund med timvis mätning blir möjligt att överta balansansvaret den dag leveransen påbörjas.

Skälen för regeringens förslag

Direktivets krav

Av artikel 3.5 a i elmarknadsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att om en kund under iakttagande av de avtalsenliga villkoren önskar byta elhandlare, den eller de berörda operatörerna genomför detta byte inom tre veckor. Som framgått i avsnitt 5.3 krävs det lagstiftning för att genomföra direktivet i denna del.

Gällande bestämmelser

Det finns bestämmelser om leverantörsbyte i 8 kap. 6 § ellagen. I första stycket föreskrivs att en elleverantör som ska börja leverera el i en uttagspunkt omedelbart ska anmäla detta till berörd innehavare av nätkoncession. Anmälan ska även innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. Av andra stycket framgår att en elleverantör som övertar leveranserna till en elanvändare i dennes uttags- punkt bara får göra detta från och med den första dagen i en kalender- månad. I ett sådant fall ska en anmälan enligt första stycket ske senast den femtonde dagen i kalendermånaden före övertagandet.

Bestämmelsens utformning

Det bör framhållas att kravet i direktivet gäller de berörda operatörerna, dvs. nätkoncessionshavarna. Den svenska regleringen ska således säker- ställa att nätkoncessionshavaren vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bytet inom en viss tid.

Av direktivet följer att ett byte ska genomföras inom tre veckor, vilket betyder bl.a. att möjligheten att överta leveranserna inte får begränsas till en viss enda dag i månaden. Ett ändamålsenligt sätt att genomföra direk- tivet är att göra det möjligt för elhandelsföretaget att överta leveranserna en viss tid efter anmälan till nätkoncessionshavaren.

Att byten genomförs utspritt över månaden kan också vara någonting positivt för en del av företagen. I dag förekommer det att företag får anställa extra personal över månadsskiften för att kunna hantera byten.

Tidsfristen	Prop. 2010/11:70
Som Energimarknadsinspektionen har påpekat är det i dag är möjligt att
genomföra ett byte av elhandlare på 15 dagar. Det bör enligt regeringens
bedömning vara möjligt för de berörda aktörerna att hantera ett byte med
två veckors varsel även om begränsningen till en dag i månaden tas bort.
NELGA har pekat på komplikationer som kan följa av att konsumenter
i vissa fall har rätt att ångra sitt val av elleverantör inom två veckor enligt
distans- och hemförsäljningslagen (2005:59). Även Fortum Sverige AB
har i sitt remissyttrande berört frågan. Ett krav på att bytet ska kunna
genomföras två veckor efter elleverantörens anmälan innebär att
aktörerna har i huvudsak samma möjligheter att hantera ångerveckorna
som med dagens regelverk.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att en lämplig frist för att
genomföra leverantörsbytet är 14 dagar från det att elleverantören lämnar
in sin anmälan till nätkoncessionshavaren. Av Svensk Energis remiss-
yttrande över förslaget i utkastet till lagrådsremiss framgår att det inte är
förenat med några fördelar för företagen att bestämma tiden till tio
vardagar. Även Energimarknadsinspektionen har pekat på att det kan
vara förenat med svårigheter att upprätthålla en tidsgräns som är
beroende av nationella helgdagar.
NELGA har föreslagit att det i lagen ska föras in en bestämmelse om
att en anmälan till nätkoncessionshavaren ska innehålla uppgift om när
bytet ska träda i kraft. I 9 kap. 1 § i Statens energimyndighets föreskrifter
och allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el
(STEMFS 2007:5) finns bestämmelser om anmälan vid påbörjande eller
övertagande av elleverans. Där framgår bl.a. att elleverantören ska lämna
uppgift om startdatum för elleverans. Regeringen bedömer att frågan är
av sådan karaktär att den även i fortsättningen bör regleras genom
förordning eller myndighetsföreskrifter snarare än genom en
bestämmelse i ellagen.
Energimarknadsinspektionen har förordat att bestämmelsen får en
utformning som tydligare visar att bytet får genomföras snabbare.
Regeringen bedömer dock att en anmälan normalt bör göras senast två
veckor före bytet och att detta bör återspeglas i lagtexten. Något formellt
hinder för att bytet genomförs snabbare bör dock inte finnas.
Balansansvaret
NELGA har inte lämnat något förslag när det gäller övertagandet av
balansansvaret vid byte av elleverantör. I dag gäller enligt 8 kap. 9 §
ellagen att den som övertar balansansvaret i en elanvändares uttagspunkt
får göra det från och med den första dagen i en kalendermånad. Rege-
ringen bedömer att det är en naturlig följd av de ändrade bestämmelserna
om leverantörsbyte att det blir möjligt att överta balansansvaret samtidigt
som elleverantören övertar leveranserna. När det gäller övertagande av
balansansvar i övriga fall bör ingen ändring ske.
Svensk Energi har anfört att regeln även bör gälla vid påbörjande av
elleveranser. De aktuella föreskrifterna i 8 kap. 9 § ellagen gäller i dag
bara då det verkligen är fråga om ett övertagande av balansansvaret,
däremot inte då någon åtar sig balansansvaret i samband med att	85

8 Konsumentfrågor på elområdet

8.1Uppgifter om avtalsinnehåll

Regeringens förslag: Ett avtal mellan en konsument och en elleverantör ska innehålla uppgifter om

1.elleverantörens namn, adress, telefonnummer och webbplats,

2.elleverantörens åtagande gentemot konsumenten,

3.när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elleverantören planerar att överta leveranserna till konsumenten,

4.var konsumenten kan finna information om elleverantörens priser och övriga villkor,

5.villkoren för fakturering och betalning,

6.den tid som avtalet löper,

7.vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under viss tid,

8.villkoren för uppsägning av avtalet,

9.hur ersättningen beräknas för att i förtid säga upp ett avtal som löper under viss tid,

10.villkoren för ersättning om elleverantören inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och

11.hur elleverantören på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller ytterligare konsumentrelaterad information.

Även ett avtal mellan en konsument och en nätkoncessionshavare ska innehålla motsvarande information, med undantag för uppgifter om avtalets löptid, förlängning och förtida uppsägning.

Information av elleverantörerna ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.

Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska i reklam som riktar sig till konsumenter samt i faktura som avser överföring eller leverans av el till konsumenter hänvisa till att konsumentrelaterad information finns på webbplatsen.

NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen har föreslagit bestämmelser som endast omfattar elleveran- törer. NELGA har förutsatt att företagen åläggs att i reklam och fakturor hänvisa till informationen men inte lämnat något författningsförslag i den delen.

Remissinstanserna: Konsumentverket anser att det uttryckligen bör framgå av lagen att det vid gatuförsäljning ska överlämnas skriftlig information om avtalsvillkoren. Energimarknadsinspektionen har fram- hållit att det i elmarknadsdirektivets bilaga I dess engelska version talas om ”service provider” och att kraven därmed även bör omfatta nät- koncessionshavare. Fortum Sverige AB anser att den föreslagna bestämmelsen är onödig eftersom direktivets krav redan i dag uppfylls genom ett väl etablerat avtalssystem. Enligt Fortum är bestämmelsen för detaljerad.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i stort sett med regeringens. Enligt utkastet ska även nätkoncessionshavare till-

Prop. 2010/11:70

handahålla information om avtalsinnehållet innan avtalet ingås eller Prop. 2010/11:70 bekräftas.

Remissinstanserna: Svensk Energi har framhållit att det saknas anledning att ålägga nätkoncessionshavarna ett krav att tillhandahålla information innan avtalet ingås eller bekräftas.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

I elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 a stadgas att konsumenten ska ha rätt till ett avtal med sin ”elhandlare”. Vidare anges en rad uppgifter som alltid ska framgå av avtalet. Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Information om dem bör under alla omständigheter ges innan avtalet ingås eller bekräftas. Information om konsumentens rättigheter, inbegripet behandlingen av klagomål, ska anges på räkningen eller elföretagens webbplatser.

Enligt artikel 3.9 c i elmarknadsdirektivet ska medlemsstaterna se till att elhandlarna på eller i samband med fakturorna och i reklam som riktar sig till slutförbrukare anger information om deras rättigheter och möjlig- heter till tvistlösning i händelse av tvist.

Vilka elföretag berörs av kraven?

Bilaga I till elmarknadsdirektivet motsvarar bilaga A till Europarla- mentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemen- samma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG. I den bilagan används emellertid beteckningen ”eltjänstleverantör” i stället för elhandlare. Det kan vidare konstateras att det i den engelska versionen av bilaga I talas om ”electricity service provider” regeringen uppfattar därför, i likhet med Energimarknads- inspektionen, att kraven omfattar inte bara elleverantörer utan, i tillämpliga delar, även elnätsföretag.

Skäliga avtalsvillkor

När det gäller kravet att avtalsvillkoren ska vara skäliga bedömer rege- ringen i likhet med NELGA att det saknas anledning att i ellagen (1997:857) införa ett generellt krav på skälighet för villkor i avtal mellan konsumenter och elföretag. Den svenska lagstiftningen uppfyller elmarknadsdirektivets krav i denna del genom de möjligheter till jämkning av avtalsvillkor som finns i 36 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område och lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden.

Information till konsumenten

Den svenska elmarknaden fungerar i stort sett i enlighet med elmarknadsdirektivets intentioner när det gäller innehållet i avtal mellan

elföretag och konsumenter. Konsumentverket och branschorganisationen Prop. 2010/11:70 Svensk Energi har utarbetat allmänna avtalsvillkor som följs av de före-

tag som är medlemmar i branschorganisationen. Regeringen bedömer dock att det är viktigt att även de elföretag som valt att stå utanför Svensk Energi och inte tillämpar de allmänna avtalsvillkoren tillhanda- håller konsumenten information om avtalet i enlighet med elmarknads- direktivets krav. En lagbestämmelse bör därför införas. Eftersom elnäts- företag oftast inte kommer i kontakt med konsumenterna innan över- föringen av el påbörjas finns det inte skäl för att ålägga dem ett krav motsvarande det som bör gälla för elleverantörer, att tillhandahålla information om avtalet innan detta ingås eller bekräftas. Regeringen bedömer att det för nätföretagens del är tillräckligt om avtalet översänds till konsumenten snarast efter att överföringen påbörjats.

Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna införs i 11 kap. 13, 14 och 18 §§ ellagen.

Konsumenträttslig information

Enligt elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 a krävs även att elföre- tagen tillhandahåller viss konsumentrelaterad information om behand- lingen av klagomål och konsumentens rättigheter. Informationen ska finnas i fakturor eller på webbplatser. Sådan information kan komma att bli ganska omfattande. Regeringen bedömer emellertid att det är tillräckligt om informationen finns tydligt angiven på företagens webb- plats och att hänvisning till informationen sker i fakturorna. För att även konsumenter utan tillgång till Internet ska kunna ta del av informationen ska denna dock på begäran tillhandahållas på annat sätt.

Information om tvistlösning

Som redan nämnts finns enligt artikel 3.9 c i elmarknadsdirektivet en skyldighet för elleverantörer att lämna information om slutförbrukares rättigheter och möjligheter till tvistlösning. Regeringen bedömer att kravet bör ses i förhållande till den reglering som uttryckligen avser konsumentskydd.

Informationen om tvistlösning bör, liksom informationen om före- tagens egen klagomålshantering, kunna tillhandahållas i första hand på webbplatsen eller på begäran på annat sätt. För att tillgodose elmarknadsdirektivets krav måste dock företagen åläggas att i fakturor och i reklam åtminstone hänvisa till att informationen finns tillgänglig.

Det särskilda informationskravet avseende fakturorna i artikel 3.9 c i elmarknadsdirektivet träffar elleverantörerna, medan informationskravet i bilaga I omfattar både elleverantörer och nätföretag. Med den lösning som föreslås i propositionen, nämligen att informationen finns på webbplatsen, framstår det som rimligt att även kravet att i faktura hänvisa till informationen omfattar både elleverantörer och nätföretag.

8.2	Betalningssystem och förbud mot att missgynna	Prop. 2010/11:70
	konsumenter beroende på valt betalningssätt

Regeringens förslag: Elleverantörer ska inte få missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt. Om en elleverantör eller en nätkoncessionshavare tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter ska detta vara skäligt och grundas på den förväntade förbrukningen.

NELGA:s förslag: Elleverantörer och nätkoncessionshavare förbjuds att diskriminera mellan konsumenter beroende på valt betalningssätt. Elleverantörer och nätkoncessionshavare får bara ta ut förskott från en konsument när det finns skälig anledning att befara att konsumenten inte kommer att fullgöra sina betalningar. En begäran om förskott får avse fyra månaders förväntad förbrukning och förskottsbegäran måste avbrytas när konsumenten under en tid av åtta kalendermånader har fullgjort sin betalningsskyldighet.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt om det alls är skäligt att tillåta förskottsbetalning. Konsumentverket har anfört att även ställande av säkerhet och möjligheten att avbryta överföringen av el till följd av missad förskottsbetalning bör regleras. Även Energi- marknadsinspektionen anser att företagens möjlighet att begära säkerhet bör regleras. Fortum Sverige AB har framhållit att NELGA:s förslag till reglering av förskottsbetalning innebär en överimplementering och att bestämmelsen i lagtexten bör hållas mindre detaljerad. Enligt Fortum bör förbudet mot icke-diskriminering beroende av valt betalningssätt bara träffa elleverantörer.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

I elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 d stadgas bl.a. att kunderna ska tillförsäkras ett brett val av betalningssätt, som inte får medföra oskälig diskriminering mellan kunderna, samt att eventuella system för förskottsbetalning ska vara skäliga och adekvat återspegla den sannolika elförbrukningen.

Val av betalningssätt

Någon bestämmelse som direkt tar sikte på att ett elföretag genom pris- sättning och andra villkor styr in konsumenterna i vissa betalnings- eller faktureringssätt finns inte i svensk rätt. Som angetts i avsnitt 5.3 bedömer regeringen att det finns skäl att mot bakgrund av de nya kraven i elmarknadsdirektivet införa bestämmelser i ellagen om förbud mot att missgynna en konsument på grund av det betalningssätt konsumenten har valt. Regeringen föreslår att en ny bestämmelse införs i 11 kap. 15 § första stycket ellagen.

Det är dock positivt för konsumenterna att elleverantörer och nätföre- Prop. 2010/11:70 tag tillhandahåller flera betalnings- och faktureringsalternativ så att t.ex.

de konsumenter som är ovana vid Internet ges en möjlighet att ta emot fakturor genom posten.

Till skillnad från elleverantörerna så är nätföretagens prissättning redan
reglerad genom bestämmelserna om nättariffer i 4 kap. ellagen. Av 4 kap.
1 § följer att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerande.
Bestämmelserna gäller oavsett om nätföretaget träffar avtal med en
konsument eller en annan kund. Regeringen anser att det saknas anled-
ning att när det gäller nätföretagen införa ytterligare en bestämmelse om
icke-diskriminering av konsumenter beroende på valt betalningssätt.
System för förskottsbetalning
NELGA har föreslagit en reglering av elföretagens möjlighet att begära
förskott vid befarat avtalsbrott från konsumentens sida. Regeringen
konstaterar emellertid att kravet i bilaga I till elmarknadsdirektivet att
eventuella förskottssystem ska vara skäliga har upptagits tillsammans
med förbud mot vilseledande försäljningsmetoder och diskriminerings-
förbudet. Kravet avseende system för förskottsbetalningar riktar således
inte i första hand in sig på befarade framtida avtalsbrott. I dag är denna
situation inte närmare reglerad i ellagen. Den finns dock omnämnd och
reglerad i de allmänna avtalsvillkor som utarbetats mellan Konsument-
verket och Svensk Energi.
Den reglering som NELGA har föreslagit går sålunda längre än
elmarknadsdirektivet kräver. Regeringen uppfattar inte heller att det i
nuläget finns något uttalat praktiskt behov av en särskild lagreglering i
frågan. En bestämmelse om förskottsbetalning bör i stället utgå ifrån
direktivets ordalydelse och säkerställa att förskottsbetalningen är skälig
och grundas på den förväntade förbrukningen. Regeringen föreslår att
bestämmelsen införs i 11 kap. 15 § andra stycket ellagen.
Särskilt om debitering utifrån insamlade mätvärden
Kammarrätten i Stockholm har pekat på frågan om förskottsbetalning alls
ska tillåtas. Synpunkten är nära sammankopplad med frågan om det ska
krävas att debitering sker utifrån faktisk förbrukning. Generella system
med förskott torde numera vara ovanliga på den svenska elmarknaden
eftersom mätvärden enligt Statens energimyndighets föreskrifter och
allmänna råd om mätning, beräkning och rapportering av överförd el
(STEMFS 2007:5), de s.k. mätföreskrifterna, ändå ska rapporteras
månadsvis. Enligt gällande standardavtal ska debitering ske efter faktisk
förbrukning, om det inte föreligger särskilda skäl. Flera remissinstanser,
däribland Konsumentverket och Energimarknadsinspektionen, har
förordat att det ändå ska införas en lagbestämmelse så att elföretagen
måste grunda sina fakturor på insamlade mätvärden. Enligt Konsument-
verket visar statistik från Konsumenternas elrådgivningsbyrå att
konsumenterna alltjämt upplever svårigheter med avstämningsfakturor.
NELGA har valt att inte gå vidare med ett förslag om att kräva att
debiteringen ska ske utifrån insamlade mätvärden. Regeringen finner i	91
	91

nuläget inte skäl att göra någon annan bedömning. Det kan anföras att ett Prop. 2010/11:70 förbud mot avstämningsfakturor och förskottsbetalning inte nödvändigt-

vis förbättrar för alla konsumenter. Ett sådant förbud skulle exempelvis omöjliggöra konsumentprodukter som fördelar konsumentens förväntade elkostnader jämnare över årets månader.

I stället bör direktivets krav i denna del uppfyllas genom en bestämmelse som stadgar att system med förskottsbetalning ska vara skäliga och grundas på den förväntade förbrukningen. En sådan bestämmelse hindrar en elleverantör från att kräva ett förskott som inte står i proportion till hur mycket el som förväntas förbrukas. Den hindrar också elleverantören från att beräkna förskottet på en oskäligt lång tidsperiod.

8.3Möjlighet att byta elleverantör utan kostnad och rätt till slutfaktura inom sex veckor

Regeringens förslag: Ett byte av elleverantör ska alltid genomföras utan särskild kostnad för konsumenten. Efter ett genomfört byte ska konsumenten få sin slutfaktura inom sex veckor från det att från- trädande elleverantör upphörde med leveranserna.

NELGA:s förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens. Remissinstanserna: Fortum Sverige AB har framhållit att nätföre-

tagens kostnader för att genomföra leverantörsbytet redan i dag ska täckas av nättarifferna och att nätföretagen därför inte kan ta ut någon särskild avgift. Energimarknadsinspektionen har tillstyrkt förslaget men förordat att det förtydligas i lagtexten att det är slutfakturan som konsumenten ska ha fått del av inom sex veckor från det att frånträdande leverantör upphörde med leveranserna.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

I elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 e stadgas att kunderna ska tillförsäkras en rätt att byta elhandlare utan kostnad. Av punkten 1 j följer att kunden ska ha fått en slutavräkning senast sex veckor efter att bytet skett.

Liksom NELGA gör regeringen den bedömningen att kravet måste gälla genomförandet av bytesprocessen. Det finns inte anledning att hindra parterna från att inom ramen för sin avtalsfrihet träffa avtal med fast pris som löper under viss tid eller avtal om rörligt pris men för en bestämd tidsperiod. I ett sådant system måste det finnas en möjlighet för elleverantörerna att begära ersättning för den förlust som uppstår om konsumenten ändå vill bryta avtalet i förtid.

Rätten att byta elleverantör	Prop. 2010/11:70
En bestämmelse om rätten att byta elleverantör bör föras in i ellagen med
utgångspunkt i direktivets krav. En sådan bestämmelse hindrar från-
trädande elleverantör från att ålägga konsumenten särskilda straffavgifter
eller administrativa avgifter och på så sätt hindra ett byte. Den hindrar
också tillträdande leverantör från att debitera konsumenten administra-
tiva avgifter för att hantera övertagandet av leveranserna. Även den
nätkoncessionshavare som tillhandahåller överföringen av el till uttags-
punkten träffas av en sådan bestämmelse, även om det redan i dag mot
bakgrund av tariffregleringen inte torde vara möjligt för ett nätföretag att
ta ut någon avgift av konsumenten för att genomföra bytesprocessen.
Regeringen förslår att bestämmelsen införs i 11 kap. 19 § första stycket
ellagen.
Slutfaktura
En uttrycklig bestämmelse bör införas om att konsumenten efter ett
genomfört byte ska ha fått slutavräkningen inom sex veckor, eftersom en
sådan reglering saknas i dag. Tidsfristen bör räknas från den dag då från-
trädande elleverantör upphörde med leveranserna. Det bör förtydligas att
det är slutfakturan, och inte bara en avräkning, som ska ha tillställts
konsumenten inom sex veckor. Eftersom mätvärdena inhämtas
åtminstone månadsvis bör ett sådant krav inte medföra någon särskild
olägenhet eller kostnad för företagen. Regeringen föreslår att bestämmel-
sen införs i 11 kap. 19 § andra stycket ellagen.

8.4 Företagens klagomålshantering

Regeringens förslag: Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hantering av konsumenternas klagomål. Hur klagomålshanteringen går till ska tydligt beskrivas på företagens webbplats och information om detta ska på begäran tillhandahållas på annat sätt.

NELGA:s förslag: Elleverantörer och nätkoncessionshavare ska ha fastställda rutiner för hantering av konsumenternas klagomål. Företagen ska ha en särskild skyldighet att lämna uppgifter om sin klagomåls- hantering till nätmyndigheten. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten, får meddela närmare föreskrifter om företagens lämnande av uppgifter.

Remissinstanserna: Enligt Fortum Sverige AB går utredningens förslag i denna del mycket längre än vad direktivet kräver. Fortum anser att bestämmelsen bör omformuleras utifrån direktivets bilagas orda- lydelse.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen anser att det krävs

en särskild föreskriftsrätt för att på ett tillfredsställande sätt kunna utöva

tillsyn över företagens klagomålshantering samt övervaka utvecklingen Prop. 2010/11:70 avseende klagomål.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

Genom elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 f har det tillkommit ett krav att alla kunder ska ha rätt till en god standard på både tillhanda- hållandet av tjänster och behandlingen av klagomål från elleverantörens eller nätföretagets sida.

Det bör noteras att det av artikel 3.7 i elmarknadsdirektivet följer att
konsumenter under alla förhållanden ska omfattas av de åtgärder som
anges i bilaga I.
Behovet av lagstiftning
I dag finns inte något särskilt krav på hur elleverantörerna eller elnäts-
företagen ska hantera konsumenternas klagomål. Det är viktigt att
konsumenterna tillförsäkras en väl fungerande hantering av klagomål hos
elföretagen. Dessa bör därför uttryckligen åläggas att upprätta fastställda
rutiner för hur klagomålshanteringen ska gå till.
Många elleverantörer och elnätsföretag har redan i dag tydliga och
fastställda rutiner kring klagomålshanteringen. Vissa större företag har
dessutom inrättat särskilda kundombudsmän som konsumenten kan
vända sig till, medan andra företag har andra lösningar. Att genom detalj-
reglering kräva av företagen att inrätta klagomålshanteringen på ett visst
sätt skulle bli kostsamt för företagen och inte nödvändigtvis medföra
någon förbättring för konsumenten. Det avgörande bör i stället vara att
det finns en tydlig och genomarbetad process hos varje företag. Hur
rutinerna ska se ut bör dock vara upp till det enskilda företaget att
bestämma.
Regeringen föreslår att bestämmelsen införs i 11 kap. 20 § ellagen.
Information om klagomålshantering
Det är viktigt att konsumenterna nås av information om hur klagomåls-
hanteringen går till hos det företag som man tecknar avtal med. Rege-
ringen föreslår att elnätsföretag och elleverantörer ska tillhandahålla
konsumenter viss konsumentrelaterad information på sin webbplats.
Informationen ska på begäran tillhandahållas på annat sätt. Systemet
kompletteras av att företagen åläggs att hänvisa till denna information
dels i avtalet med konsumenten, dels i reklam som riktar sig till
konsumenter, dels i faktura som avser överföring eller leverans av el till
en konsument.
Tillsyn
NELGA har föreslagit att elföretagen ska ha en särskild skyldighet att
lämna uppgifter om sin klagomålshantering till nätmyndigheten. I	94
	94

propositionen föreslås emellertid att de aktuella bestämmelserna ska Prop. 2010/11:70 omfattas av nätmyndighetens vanliga tillsyn (se avsnitt 14.1). Myndig-

heten kommer därför att ha möjlighet att begära att få ta del av upp- gifterna med stöd av 12 kap. 2 § ellagen.

8.5Konsumentens rätt till information om ändrade avtalsvillkor

Regeringens förslag: En elleverantör som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet. De nya villkoren ska inte få börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.

Elleverantören ska underrätta konsumenten om samtliga pris- höjningar i den faktura som följer på prisändringen.

NELGA:s förslag: En elleverantör ska underrätta konsumenten i god tid före den dag de ändrade villkoren ska börja gälla. Underrättelse ska ske genom meddelande eller annonsering i dagspress. Konsumenten ska upplysas om en rätt att säga upp avtalet om villkorsändringen är till konsumentens nackdel. Om konsumenten säger upp avtalet och inom tre veckor ingår ett nytt avtal om köp av el får inte de nya villkoren träda i kraft för det befintliga avtalet. Det nya avtalet ska träda i kraft när konsumenten inte längre är bunden av det befintliga avtalet. En konsument får säga upp ett avtal som inte är tidsbestämt utan att påföras någon kostnad till följd av uppsägningen.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har anfört att kravet i elmarknadsdirektivet borde betyda att kunden ska kunna frånträda avtalet innan de nya avtalsvillkoren träder i kraft, något som bör gälla oavsett vilken avtalsform det är fråga om. Energimarknadsinspektionen menar att en underrättelse alltid ska gå direkt till kunden. Konsument- verket anser att utredningens förslag i flera hänseenden skulle medföra en försämring för konsumenten jämfört med vad som gäller idag. Enligt verket bör ett särskilt meddelande skickas till konsumenten och det bör framgå av lagen hur lång tid innan de nya villkoren träder i kraft som meddelandet ska skickas. Enligt Fortum Sverige AB är den föreslagna bestämmelsen alltför detaljerad och går längre än direktivets krav.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Svensk Energi anser att den föreslagna tidsfristen om två månader är alltför lång och försvårar en prissättning av fasta priser som kommer att spegla utvecklingen på elbörsen. Enligt Svensk Energi kommer elleverantörerna tvingas kompensera för den ökade risken det innebär att behöva bestämma priset lång tid innan det tillämpas.

Skälen för regeringens förslag	Prop. 2010/11:70
Elmarknadsdirektivets krav
Enligt elmarknadsdirektivets bilaga I punkten 1 b ska kunderna tillför-
säkras underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren
och i samband med denna underrättelse upplysning om att kunderna har
rätt att frånträda avtalet. Eltjänstleverantörerna ska på ett transparent och
lättbegripligt sätt underrätta sina kunder direkt om varje avgiftshöjning,
vid lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal fakturerings-
period efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att
kunder har möjlighet att frånträda avtal om de inte godtar de nya villkor
som eltjänstleverantören meddelat.
Skyldigheten att underrätta konsumenten
Det är viktigt att konsumenten får del av information om att elleveran-
tören avser att ändra avtalsvillkoren. Regeringen instämmer därför i
NELGA:s bedömning att en särskild bestämmelse om detta bör införas i
ellagen. Enligt regeringens bedömning krävs emellertid inte, som
NELGA har föreslagit, någon särskild ordning där elleverantörerna
förbjuds att tillämpa nya villkor gentemot de konsumenter som sagt upp
avtalet. Det avgörande är i stället att konsumenten tillförsäkras rätten till
information i god tid innan de nya villkoren träder i kraft, så att
konsumenten har tid för att byta elleverantör.
Regeringen instämmer i de synpunkter som Konsumentverket anfört
mot utredningens förslag att endast kräva information i god tid innan de
nya villkoren börjar gälla. En sådan bestämmelse riskerar att leda till
osäkerhet. Därför bör en bestämmelse med en absolut tidsfrist införas.
Kravet kan uttryckas på så sätt att de nya villkoren inte får börja
tillämpas förrän viss tid förflutit efter att meddelandet gått ut till
konsumenten. Regeringen bedömer att en lämplig tidsfrist för företagen
är två månader. En sådan frist motsvarar dessutom den som gäller fjärr-
värmeföretag enligt 18 § fjärrvärmelagen (2008:263). I kombination med
de nya krav som ska gälla för en snabbare bytesprocess (se avsnitt 7)
kommer de allra flesta konsumenter ha gott om tid för att sätta sig in i de
nya avtalsvillkoren och bedöma om man vill stå kvar i avtalsförhållandet
eller söka upp en ny elleverantör att träffa avtal med. Som framgått i
avsnitt 8.3 ska någon avgift inte få tas ut av konsumenten för att genom-
föra själva bytet. Samtliga villkorsändringar ska meddelas konsumenten.
Det bör inte vara upp till företagen att bedöma om en förändring sker till
nackdel eller inte för konsumenten.
Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna införs i 11 kap. 16 §
ellagen.
Uppsägningstiden
Ett avtal som löper tills vidare kan alltid sägas upp av konsumenten, men
samtliga företag torde tillämpa uppsägningstider. Enligt gällande
standardavtal upphör ett avtal som löper tills vidare mellan en elleveran-
tör och en konsument att gälla senast en månad efter att konsumenten	96
	96

sagt upp avtalet. De allra flesta konsumenterna kommer därför att ha god tid för att sätta sig in i de nya villkoren samt eventuellt säga upp avtalet och byta leverantör innan de nya villkoren träder i kraft. Det finns emellertid företag som tillämpar längre uppsägningstider än en månad. Konsumentverket har i sitt remissyttrande anfört att en maximal upp- sägningstid bör regleras i ellagen. Regeringen delar uppfattningen att långa uppsägningstider kan ha en begränsande effekt på rörligheten på marknaden. För närvarande anser dock inte regeringen att det finns tillräckliga skäl eller beredningsunderlag för att särskilt reglera upp- sägningstiden i ellagen. Frågan behöver dock följas och det kan finnas anledning att återkomma om det visar sig att fler företag på elmarknaden binder upp konsumenterna med långa uppsägningstider. Något krav att reglera uppsägningstiden följer inte av elmarknadsdirektivet.

Tidsbestämda avtal

En annan vanlig avtalsform på elmarknaden är avtal som löper under en bestämd tid. Sådana avtal bör enligt allmänna avtalsrättsliga principer inte kunna ändras ensidigt av elleverantören under den tid som avtalet löper. Ett sådant avtal får, om möjligt, istället sägas upp till villkors- ändring, men i den situationen måste naturligtvis båda parter godkänna de nya villkoren. Den part som utan grund säger upp avtalet ensidigt kan komma att bli skadeståndsskyldig.

Det är inte uteslutet att elleverantören i avtalet kan ha förbehållit sig rätten att ensidigt ändra villkoren. De avtal det är fråga om kan emellertid komma att bli föremål för en prövning enligt lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. I den bilaga som följer rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 21.4.1993, s. 29, Celex 31993L0013) vilket genomförts genom bl.a. lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, nämns särskilt som ett oskäligt avtalsvillkor att näringsidkaren förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren utan något giltigt skäl som anges i avtalet. Listan har införlivats i svensk rätt på så sätt att den ska ligga till grund för tolkningen av om ett avtalsvillkor kan anses som oskäligt vid en rättslig prövning.

En särskild informationsskyldighet för vad som gäller när ett tids- bestämt avtal löper ut finns redan i 8 kap. 5 § ellagen. Sammantaget bedömer regeringen att det nya informationskravet endast bör omfatta avtal som löper tills vidare. Eftersom det inte bör öppnas upp för någon utökad möjlighet att ändra avtal som löper under viss tid anser rege- ringen, liksom Konsumentverket, att detta bör framgå av lagtexten.

Prishöjningar

Enligt regeringens bedömning bör en särskild bestämmelse införas som reglerar informationsplikten vid prishöjningar. När elleverantören åtagit sig att under viss tid leverera el till ett fast pris ska detta åtagande natur- ligtvis följas. Endast i undantagsfall kan utrymme lämnas för prisför- ändringsklausuler när leverantören åtagit sig att leverera till visst pris. Detta får anses omhändertaget av konsumentskyddslagstiftningen.

Prop. 2010/11:70

När det gäller avtal som löper tills vidare, liksom när konsumenten Prop. 2010/11:70 tecknat avtal för viss tid med s.k. rörligt pris, kan dock prisförändringar

ske utan att avtalet behöver sägas upp. Det handlar då om prisför- ändringar som sker inom ramen för ett befintligt avtalsvillkor. Om elleverantören åtagit sig att leverera el till exempelvis ett pris mot- svarande det s.k. spotpris som gäller på elbörsen, jämte visst påslag, kan den prisförändring som sker i takt med börsens utveckling inte anses utgöra en villkorsändring. En prishöjning ska ändå meddelas konsumen- ten. Kravet bör dock motsvara elmarknadsdirektivets minimikrav, dvs. att underrättelse ska ske senast vid efterföljande fakturering.

När det gäller avtal som löper tills vidare kan elleverantören utan att säga upp avtalet ändå ändra villkoren för hur priset beräknas eller ta ut ett större påslag än tidigare. Det blir då fråga om en sådan villkorsändring som ska meddelas konsumenten senast två månader i förväg.

Regeringen föreslår att den nya bestämmelsen införs i 11 kap. 17 § ellagen.

Elnätsföretagen

Det kan anföras argument för att även elnätsföretag borde åläggas ett likadant informationskrav. Elnätsföretagen står dock med hänsyn till sin monopolställning i förhållande till elanvändaren under en strängare tillsyn och deras prissättning faller under tariffregleringen i 4 och 5 kap. ellagen. Någon möjlighet för konsumenten att till följd av nya villkor byta elnätsföretag finns inte, annat än genom att flytta. Enligt regeringens bedömning skulle ett lagstadgat informationskrav för nätföretagen inte medföra någon förbättring för konsumenterna. Det bör dock framhållas att inte minst konsumenträtten ställer krav på elnätsföretagen. Enligt nu gällande standardavtal har de elnätsföretag som är medlemmar i Svensk Energi bl.a. åtagit sig att meddela prisförändringar i förväg, åtminstone genom annonsering i dagspress.

9 Stamnätsföretag

Regeringens förslag: Med stamnätsföretag ska i ellagstiftningen avses den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.

NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag.

Remissinstanserna: Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har framhållit att det är viktigt att förstå distinktionen mellan direktivens benämning ”systemansvarig för överföringssystem” och benämningen ”systemansvarig” i det svenska regelverket. Det måste klargöras vilka som omfattas av bestämmelserna om certifiering och tillsyn av TSO.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att defini- tionen av stamnätsföretag framstår som innehållslös eftersom begreppet stamnät inte har definierats i lagen. Enligt kammarrättens mening är en enklare lösning att ange att regeringen i förordning får utse ett stamnäts- företag. I elförordningen kan det då föreskrivas att Svenska kraftnät är stamnätsföretag.

Skälen för regeringens förslag: Med termen systemansvarig för över- föringssystemet (transmission system operator, TSO) avses i elmarknadsdirektivet varje fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el (artikel 2.4). Överföring – eller transmission – är transport av el i sammanlänkade system med hög- spänningsnät samt nät med extra hög spänning för tillhandahållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte leverans (artikel 2.3).

I Sverige utgörs överförings- eller transmissionssystemet av stamnätet, som ägs av staten och förvaltas av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), som har koncession för nästan alla stamledningar. Svenska kraftnät fyller sålunda rollen som TSO och omfattas av elmarknadsdirektivets krav på effektiv åtskillnad och certifiering.

De nya kraven i fråga om systemansvariga för överföringssystem motiverar att det av lagtexten klart framgår vilken aktör det är som avses med kraven på åtskillnad och certifiering. Det bör därför för tydlighetens skull införas en särskild benämning på den aktör som träffas av el- marknadsdirektivets krav på en systemansvarig för överföringssystemet. Det är även viktigt att klart skilja på Svenska kraftnäts egenskaper av TSO respektive systemansvarig myndighet enligt 8 kap. 1 § ellagen. Med hänsyn till det etablerade språkbruket på elområdet i Sverige är ”stam- nätsföretag” en lämplig beteckning.

Den som innehar nätkoncession för stamnätet är i Sverige att betrakta som systemansvarig för överföringssystemet i elmarknadsdirektivets mening. Av 2 kap. 10 § andra stycket ellagen framgår att nätkoncession för utlandsförbindelse, med något undantag, får beviljas endast den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav, dvs. i praktiken Svenska kraftnät. Kammarrätten i Stockholm har pekat på att begreppet stamnät inte har definierats i ellagen. Det kan i denna fråga konstateras att begreppet stamnät, som redan förekommer i ellagstift- ningen, är väl inarbetat och tydligt avgränsat i elbranschen.

Som kammarrätten har anfört är en tänkbar lösning att låta regeringen i förordning utse ett stamnätsföretag. Detta skulle vara förenligt med före- skriften i artikel 10.2 i elmarknadsdirektivet att ett företag ska utses till systemansvarig för överföringssystem. Det måste emellertid också av lagstiftningen framgå vilka skyldigheter ett stamnätsföretag har. I Sverige är sådana skyldigheter som anges i elmarknadsdirektivet, bl.a. ansvaret för nätdriften, knutna till innehavet av nätkoncession. Det fram- står inte som ändamålsenligt att parallellt med denna reglering införa särskilda – och i sak likadana – bestämmelser om stamnätsföretagets skyldigheter.

Regeringen bedömer mot denna bakgrund att benämningen ”stamnäts- företag” i ellagstiftningen, med utgångspunkt i beskrivningen i

Prop. 2010/11:70

10.2

Åtskilt ägande

Prop. 2010/11:70

Regeringens förslag: Ett stamnätsföretag ska inte få bedriva produk- tion av eller handel med naturgas.

Ett stamnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett stamnätsföretag.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.

Det som nu har sagts om företag som bedriver produktion av eller handel med el ska inte gälla en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som bedriver sådan verksamhet, förutsatt att elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som denne säljer till någon annan är obetydligt i förhållande till övrig näringsverksam- het.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett stamnäts- företag ska inte få utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.

Bestämmelserna ska inte gälla kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.

NELGA:s förslag: Överensstämmer med regeringens endast i fråga om förbudet mot att stamnätsföretaget bedriver produktion av eller handel med naturgas. NELGA har i övrigt bedömt att det i ellagen finns bestämmelser som motsvarar elmarknadsdirektivets krav på system- ansvariga för överföringssystem.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har anfört att NELGA inte har behandlat frågan om hur systemansvaret ska organiseras för de överföringsförbindelser som inte förvaltas av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) och att det är mycket betydelsefullt att dessa frågor klargörs. Oberoende Elhandlare har anfört att kravet på åtskillnad i ägandet bör ställas även på distributionsnät.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna: Svenska kraftnät har anfört att avgränsningarna i lagstiftningen måste ges en sådan utformning att det är tillåtet för Svenska kraftnät att handla med el för att genomföra de motköp som används för att undvika överbelastning på stamnätet.

101

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2010/11:70

Val av åtskillnadslösning

När det gäller stamnätsföretag innebär elmarknadsdirektivet en skärpning av kraven på åtskillnad mellan nätverksamheten å ena sidan och produk- tion av och handel med el å den andra. Medlemsstaterna ställs i princip inför valet mellan att införa fullständigt åtskilt ägande eller att införa en ordning där en ”oberoende systemansvarig” (ISO) eller en ”oberoende systemansvarig för överföring” (ITO) ansvarar för nätverksamheten. Därutöver finns utrymme för arrangemang som säkerställer ett mer effektivt oberoende än bestämmelserna om ITO. Alternativen till åtskilt ägande förutsätter att överföringssystemet den 3 september 2009 tillhörde ett vertikalt integrerat företag.

Regeringen bedömer att Svenska kraftnät redan i dag uppfyller kraven på åtskilt ägande enligt artikel 9 i elmarknadsdirektivet. Det finns inte heller praktiska skäl som motiverar en ISO- eller ITO-lösning i Sverige, även om de formella förutsättningarna skulle finnas för att välja en sådan. Frågan är i stället vilka bestämmelser i lag som är nödvändiga för att Sverige ska anses ha genomfört elmarknadsdirektivet i denna del.

Åtskilt ägande enligt elmarknadsdirektivet

Åtskilt ägande innebär att nätägaren utses till systemansvarig (TSO) och att nätägaren är oberoende av leverans- eller produktionsintressen (skäl 11 i ingressen till elmarknadsdirektivet). I artikel 9.1 i elmarknadsdirek- tivet ställs en rad krav upp, som syftar till att genomföra åtskilt ägande. Medlemsstaterna ska se till att kraven är uppfyllda från och med den 3 mars 2012.

Förbud mot att samma personer utövar kontroll eller rättigheter

Av artikel 9.1 b framgår att samma personer inte får

–direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot en systemansvarig för över- föringssystem eller ett överföringssystem, eller

–direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansvarig för över- föringssystem eller över ett överföringssystem och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

Enligt artikel 9.3 ska i detta sammanhang begreppet ”företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet” omfatta det som avses med detta begrepp i gasmarknadsdirektivet och termerna ”system- ansvarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” omfatta ”systemansvarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” i den mening som avses i det direktivet. Bestämmelserna om åtskillnad i artikel 9.1 b ska således tillämpas tvärsöver el- och gassektorn (jfr skäl 14 till elmarknadsdirektivet).

Enligt artikel 44.2 andra stycket finns ett särskilt undantag för netto-

förbrukare. Där föreskrivs att i artikel 9.1 b ska begreppet ”företag som	102

bedriver produktions- eller leveransverksamhet” inte omfatta slutför- Prop. 2010/11:70 brukare som bedriver verksamhet inom produktion eller leverans av el,

antingen direkt eller genom ett företag som de utövar kontroll över, antingen enskilt eller gemensamt med någon annan, förutsatt att slutför- brukarna, inbegripet deras andel av el som produceras i kontrollerade företag, är nettoförbrukare av el uttryckt i årligt genomsnitt och förutsatt att det ekonomiska värdet av den el som de säljer till tredje part är obetydligt i förhållande till deras övriga affärsverksamhet.

Rätten att utse styrelseledamöter (artikel 9.1 c)

Vidare föreskrivs i artikel 9.1 c att samma personer inte får, för en systemansvarig för överföringssystem eller för ett överföringssystem, utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

Personell åtskillnad (artikel 9.1 d)

I artikel 9.1 d finns en bestämmelse om personell åtskillnad som behandlas närmare i avsnitt 10.4.

Vad som avses med rättigheter

Av artikel 9.2 framgår att de rättigheter som avses i artikel 9.1 b och c i synnerhet ska omfatta rätten att rösta, befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget eller rätten att inneha ägarmajoriteten.

Generellt förbud mot kontroll

Av artikel 9.12 framgår att ett företag som bedriver någon av funk- tionerna produktions- eller leveransverksamhet inte under några omständigheter får kunna direkt eller indirekt ta kontroll över eller utöva någon rättighet gentemot ägarmässigt åtskilda systemansvariga för över- föringssystem i medlemsstater som tillämpar artikel 9.1.

Det svenska regelverket
Kravet på åtskilt ägande, som i huvudsak ska gälla även i förhållande till
naturgasmarknaden, innebär till en början att ett stamnätsföretag inte får
bedriva produktion av eller handel med naturgas. Ett förbud för företag
som bedriver överföring att bedriva produktion av eller handel med el
finns redan i 3 kap. 1 a § första stycket ellagen.
Det bör vidare uttryckligen anges i ellagen att ett stamnätsföretag ska
vara oberoende av företag som bedriver produktion av eller handel med
el eller naturgas. Bestämmelserna om kontroll i artikel 9.1 b och c i
elmarknadsdirektivet förtydligar i viktiga avseenden vad kravet på	103
	103

oberoende innebär. Kraven har ingen motsvarighet i den svenska Prop. 2010/11:70 ellagstiftningen. Det är således nödvändigt att införa tydliga bestämmel-

ser som genomför elmarknadsdirektivet i denna del. Regeringen föreslår att bestämmelserna införs i 3 kap. 1 a § och 1 f –1 h § ellagen. Exempli- fieringen i artikel 9.2 är däremot inte av sådan karaktär att den behöver komma till uttryck i författningstext.

Staten som ägare av stamnätsföretag och elhandelsföretag

Svenska staten äger dels stamnätet, som förvaltas av en särskild myndig- het, dels Vattenfallskoncernen, som bedriver såväl regionnätsverksamhet som produktion av och handel med el. Staten, som är en juridisk person, kontrollerar sålunda både stamnätet och en del av den produktion av och handel med el som bedrivs i Sverige.

Elmarknadsdirektivet tillåter emellertid att en medlemsstat utövar sådan kontroll, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Av artikel 9.6 i direktivet framgår att vid tillämpningen av artikel 9 ska, om den person som avses i artikel 9.1 b–d är medlemsstaten eller ett annat offentligt organ, två separata offentliga organ som utövar kontroll över, å ena sidan, en systemansvarig för överföringssystemet eller över ett över- föringssystem och, å andra sidan, över ett företag som bedriver antingen produktions- eller leveransverksamhet, inte anses vara samma person eller samma personer.

Bestämmelsen i artikel 9.6 innebär att det är möjligt att låta olika delar av staten bedriva transmissionsverksamhet å ena sidan och produktion av eller handel med el å den andra. En förutsättning är dock att verksam- heterna inte kontrolleras av samma offentliga organ. För att bestämmel- sen över huvud taget ska vara meningsfull måste emellertid sådan kontroll som utövas av den högsta verkställande myndigheten i medlemsstaten vara undantagen. Syftet är i stället att förhindra att samma förvaltningsmyndighet eller samma enskilda beslutsfattare kontrollerar båda verksamheterna. För att förtydliga detta bör det av lagen framgå att den kontroll som utövas av staten genom regeringen inte omfattas av förbudet mot att samma personer utövar kontroll. Regeringen föreslår att en sådan bestämmelse införs i 3 kap. 1 h § första stycket ellagen.

Överföringsförbindelser som inte förvaltas av Svenska kraftnät

Den reglering som föreslås i propositionen innebär att den ordning som redan råder på den svenska elmarknaden även blir lagstadgad. Att det införs föreskrifter om åtskilt ägande av stamnätsverksamhet har inga nämnvärda praktiska konsekvenser för Svenska kraftnät eller elmark- naden i övrigt.

Energimarknadsinspektionen har anfört att det även är betydelsefullt att det klargörs hur systemansvaret ska organiseras för de överförings- förbindelser som inte förvaltas av Svenska kraftnät. Med hänsyn till att NELGA inte behandlat frågan närmare saknar regeringen emellertid underlag bl.a. för att kunna bedöma vilka praktiska konsekvenser ändringar i det gällande regelverket skulle få för de aktuella överförings-

104

förbindelserna. Det saknas därför förutsättningar att ta upp frågan inom Prop. 2010/11:70 ramen för propositionen.

Svenska kraftnäts roll som systemansvarig myndighet

Svenska kraftnät har påpekat att det måste vara tillåtet för verket att i dess roll som systemansvarig myndighet handla med el för att genomföra de motköp som används för att undvika överbelastning på stamnätet. Förslagen i lagrådsremissen innebär i denna fråga ingen förändring i förhållande till de gällande bestämmelserna. De nya kraven på åtskillnad är i huvudsak ett förbud mot att ingå i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas. Svenska kraftnäts möjligheter att inom ramen för den egna verksamheten genom- föra motköp påverkas inte.

10.3Elproduktion knuten till driften av stamnätet

Regeringens förslag: Kravet på åtskilt ägande ska inte hindra att ett stamnätsföretag

–bedriver produktion av el som uteslutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott, eller

–ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät.

NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. Enligt förslaget ska undantaget gälla ett företag i samma koncern som bedriver elproduktion som uteslutande är avsedd att täcka nätförluster eller sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott, förutsatt att produktionsföretaget inte levererar el till någon annan än stamnätsföretaget.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har föreslagit att undantaget utvidgas till att avse produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätet. Svenska kraftnät har anfört att den före- slagna lydelsen är alltför snäv med hänsyn till att dotterbolaget Svenska Kraftnät Gasturbiner AB säljer systemtjänster till affärsverket som inte uppenbart faller inom ramen för avgränsningen.

Skälen för regeringens förslag: Den möjlighet som finns enligt 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen för nätföretagen att, trots förbudet mot produktion av el, producera el i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott är en viktig del i arbetet med att säkerställa en driftsäker elöverföring. Undantaget har inte bedömts stå i strid med bestämmelserna i det gamla elmarknadsdirektivet, och det nya elmarknadsdirektivet innebär enligt regeringens bedömning inte någon skillnad i detta avseende.

Svenska kraftnät och de företag där staten genom Svenska kraftnät

direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande bildar tillsammans en

105

affärsverkskoncern. Ett av Svenska kraftnäts tre dotterbolag är Svenska Prop. 2010/11:70 Kraftnät Gasturbiner AB. Bolaget äger och förvaltar gasturbinkraftverk

för att tillhandahålla reservkapacitet för driften av stamnätet. Bolagets elva gasturbiner ingår samtliga i Svenska kraftnäts snabba aktiva störningsreserv. Bolaget har inga anställda, utan verksamheten bedrivs med upphandlade tjänster. Verkställande direktören är anställd hos Svenska kraftnät. NELGA har noterat att bolaget inte bedriver kommersiell handel med el och att dess anläggningar endast utnyttjas av Svenska kraftnät vid störningar i kraftsystemet för att säkra driften. Svenska kraftnät är enligt utredningens bedömning inte vertikalt integrerat.

En sådan elproduktion som bedrivs genom Svenska Kraftnät Gastur- biner AB måste anses utgöra en integrerad del av en välfungerade nätverksamhet. Bolaget ägnar sig inte heller åt att producera eller sälja el på den konkurrensutsatta marknaden. Det är i dag möjligt för nätföretag att med stöd av undantagsbestämmelsen i 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen själva bedriva verksamhet av liknande karaktär. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att kravet på åtskilt ägande inte utgör något hinder för att ett stamnätsföretag har ett dotterföretag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföre- tagets ledningsnät. Detta bör uttryckligen framgå av lagens bestämmel- ser. För tydlighetens skull bör det även anges att bestämmelserna om åtskilt ägande inte hindrar att stamnätsföretaget bedriver sådan produk- tion av el som avses i 3 kap. 1 a § andra stycket ellagen. Regeringen föreslås att den nya bestämmelsen införs i 3 kap. 1 i § ellagen.

10.4Personell åtskillnad

Regeringens förslag: En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett stamnäts- företag ska inte samtidigt få ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el, med undantag för ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av stamnätsföretagets ledningsnät.

NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. I utkastet föreslås att förbudet ska gälla den som har en ledande ställning i ett stamnätsföretag, såsom en styrelseledamot, verk- ställande direktör eller firmatecknare.

Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 9.1 d i elmarknadsdirek- tivet framgår att samma person inte får vara ledamot i styrelsen, tillsyns- organet eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och för en system- ansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem. I Sverige finns ett motsvarande förbud i 3 kap. 1 b § andra stycket ellagen när det gäller nätföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst

106

100 000 elanvändare. Bestämmelsen uppfyller inte helt de krav som Prop. 2010/11:70 ställs upp i elmarknadsdirektivet. Det måste i Sverige införas ett krav på

personell åtskillnad i fråga om stamnätsföretag oberoende av om före- taget ingår i en koncern eller inte.

I Sverige bedrivs stamnätsverksamheten av ett statligt affärsverk. Bestämmelsen om personell åtskillnad bör få en utformning som gör att den är tillämplig oavsett vilken ledningsform stamnätsföretaget har.

Det kan anmärkas särskilt att det inte är nödvändigt att utsträcka förbudet till att omfatta företag som bedriver produktion av eller handel med naturgas. Kravet på sektorsöverskridande åtskillnad i artikel 9.3 i elmarknadsdirektivet gäller inte den personella åtskillnaden enligt artikel 9.1 d.

Det är inte heller nödvändigt att låta förbudet omfatta sådana produk- tionsföretag som behandlas i avsnitt 10.3.

Regeringen föreslår att en ny bestämmelse om personell åtskillnad införs i 3 kap. 1 j § ellagen.

10.5Skydd för kommersiellt känsliga uppgifter

Regeringens förslag: Om ett stamnätsföretag ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med el, ska åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven på åtskilt ägande är uppfyllda inte få innebära att personal eller kommer- siellt känsliga uppgifter överförs från stamnätsföretaget till ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.

NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag. Remissinstanserna har inte berört frågan.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9.7 i elmarknadsdirek- tivet ska medlemsstaterna se till att varken kommersiellt känsliga uppgifter, som innehas av en systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett vertikalt integrerat företag, eller personal hos en sådan systemansvarig för överföringssystemet överförs till företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Kravet saknar enligt regeringens bedömning praktisk betydelse utifrån svenska förhållanden. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har genomfört artikel 9 bör dock en bestämmelse som svarar mot kravet i artikel 9.7 föras in i 3 kap. 1 k § ellagen.

107

11 Certifiering av stamnätsföretag

11.1Krav på certifiering

Regeringens förslag: Stamnätsföretag ska inte få bedriva överföring av el i stamledningar utan certifiering.

NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utred- ningen har föreslagit att nätkoncession inte ska få beviljas den som söker nätkoncession för linje som avser stamnätet eller större delen därav om inte certifiering har beslutats. En nätkoncession ska återkallas om den som innehar koncession för linje som avser stamnätet eller största delen därav inte blir certifierad eller får certifieringen återkallad

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt den koppling som NELGA har gjort mellan certifiering som TSO och inne- hav av nätkoncessioner för linje. Kammarrätten anser att den svenska regleringen borde kunna utformas så att Energimarknadsinspektionen ges befogenheter att utse en systemansvarig organisation för stamnätet. Organisationen får utses först då den har certifierats. Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) har anfört att när en statlig myndighet är TSO framstår motiven för en certifiering som mycket svaga. En sådan ordning stämmer inte heller särskilt väl överens med den svenska förvaltnings- modellen, eftersom den innebär att en statlig myndighet ska certifiera en annan.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav på certifiering

I artikel 10 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om utseende och certifiering av systemansvariga för överföringssystem. Av artikel 10.1 framgår att innan ett företag godkänns och utses till systemansvarig för överföringssystem ska det certifieras enligt ett särskilt förfarande, som regleras dels i artikel 10.4, 10.5 och 10.6 dels i artikel 3 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003. Enligt artikel 10.2 i elmarknadsdirektivet ska ett företag som äger ett överföringssystem och som av den nationella tillsynsmyndigheten, till följd av certifierings- förfarandet, intygas uppfylla kraven i artikel 9, av medlemsstaterna godkännas och utses till systemansvarig för överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för överföringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Som Svenska kraftnät har påpekat framstår motiven för en certifiering som mycket svaga i Sverige, där en statlig myndighet är TSO. Rege-

Prop. 2010/11:70

108

ringen konstaterar emellertid att ett särskilt certifieringsförfarande för Prop. 2010/11:70 stamnätsföretag måste införas för att Sverige ska anses ha genomfört elmarknadsdirektivet. Ett krav på certifiering bör därför ställas upp i lag

för att ett stamnätsföretag ska få bedriva överföring av el i stamledningar. NELGA har föreslagit att bestämmelser om certifieringsförfarandet ska införas i 12 kap. ellagen. Så länge det svenska stamnätet ägs av staten och förvaltas av en statlig myndighet kan en certifiering antas bli närmast en engångsföreteelse. Regeringen bedömer att förfarandet i stället bör regleras i en särskild lag för att inte onödan belasta ellagen med

bestämmelser som sällan kommer att behöva tillämpas i praktiken.

Certifiering och nätkoncession

Kammarrätten i Stockholm har ifrågasatt den koppling som NELGA har gjort mellan certifiering som TSO och innehav av nätkoncessioner för linje.

En genomförd certifiering kommer att vara ett krav för att ett stamnäts- företag ska få bedriva överföring av el i stamledningar. Ett beslut om certifiering är därför liktydigt med ett tillstånd att bedriva sådan verksamhet i stamnätet. Det framstår därför inte som nödvändigt att därutöver kräva ett formenligt beslut om att godkänna och utse en TSO för att elmarknadsdirektivets bestämmelser ska anses genomförda i Sverige.

Att, som NELGA har föreslagit, göra certifieringen till en förutsättning för koncession framstår inte som påkallat mot bakgrund av proposi- tionens förslag. Något sådant krav följer inte heller av elmarknadsdirek- tivet.

11.2Förutsättningar för certifiering

Regeringens förslag: Certifiering ska få beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva överföring av el i stamledningar om kraven på åtskilt ägande är uppfyllda.

NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utred- ningen har föreslagit att den som innehar, eller söker, koncession för stamnätet eller största delen därav ska ansöka om certifiering hos nätmyndigheten.

Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Som redan nämnts avser certifie- ringen frågan om stamnätsföretaget uppfyller kraven i artikel 9 i elmarknadsdirektivet, dvs. om företaget är oberoende från produktions- och leveransverksamhet. Som framgått i avsnitt 10.2 föreslås i proposi- tionen att artikel 9 ska genomföras i svensk rätt genom bestämmelser om åtskilt ägande. I Sverige ska certifieringsförfarandet således innebära en

prövning av om stamnätsföretaget uppfyller dessa krav.

109

Varje företag som avser att bedriva överföring av el i stamledningar Prop. 2010/11:70 bör kunna ansöka om certifiering.

11.3Förfarandet vid certifiering

11.3.1	Certifiering efter ansökan

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska pröva frågor om certifie-
ring.
En fråga om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndig-
heten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det
att en fullständig ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten
anses ha beviljat certifiering.
Nätmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla en certifiering till Euro-
peiska kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta
uppgifter om certifieringen.
En certifiering ska gälla först från det att nätmyndigheten har
meddelat sitt slutliga beslut enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för
tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande
av förordning (EG) nr 1228/2003.
NELGA:s förslag: Överensstämmer i stora drag med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att det bör
anges i författningstexten att ett beslut om certifiering inte gäller förrän
det anmälts till EU-kommissionen. Det bör vidare anges att även ett ”tyst
beviljande” ska anmälas till kommissionen. Företagarna har framhållit
behovet av att underlätta och åtminstone ta hänsyn till företagens admi-
nistrativa kostnader när föreskrifterna om certifiering utformas.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Elmarknadsdirektivet
I artikel 10 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om hur förfarandet
för certifiering ska vara utformat. Tillsynsmyndigheten ska fatta beslut
om certifiering inom fyra månader från den dag då stamnätsföretaget
inkom med en anmälan (artikel 10.5). När denna period har löpt ut ska
certifieringen anses vara beviljad. Tillsynsmyndigheten ska utan dröjs-
mål anmäla det uttryckliga eller underförstådda beslutet om certifiering
till EU-kommissionen och förse kommissionen med alla relevanta
uppgifter avseende beslutet (artikel 10.6).
Artikel 3 i förordning (EG) nr 714/2009
Kommissionen ska agera i enlighet med förfarandet i artikel 3 i förord-
ning (EG) nr 714/2009. Där föreskrivs till en början att kommissionen		110

ska pröva tillsynsmyndighetens anmälan så snart som den mottagits och Prop. 2010/11:70 yttra sig till tillsynsmyndigheten inom två månader efter mottagandet.

Kommissionen kan begära att byrån för samarbete mellan energitill- synsmyndigheter (ACER) ska yttra sig om den nationella tillsynsmyn- dighetens beslut. I det fallet ska tvåmånadersperioden förlängas med två månader. I avsaknad av ett yttrande från kommissionen inom de nämnda perioderna ska kommissionen anses inte göra några invändningar mot tillsynsmyndighetens beslut.

Av artikel 3.2 i förordningen framgår att den nationella tillsynsmyn- digheten ska anta sitt slutliga beslut om certifiering inom två månader efter mottagandet av ett yttrande från kommissionen och därvid ta största möjliga hänsyn till kommissionens yttrande. Tillsynsmyndighetens beslut och kommissionens yttrande ska offentliggöras tillsammans.

Nätmyndighetens handläggning

Elmarknadsdirektivets krav i fråga om handläggningstider när ett företag har ansökt om certifiering bör genomföras genom bestämmelser i lag. En ansökan om certifiering ska behandlas skyndsamt. Om nätmyndigheten inte har meddelat ett beslut i frågan inom fyra månader från det att ansökan kom in till myndigheten, ska myndigheten anses ha beviljat certifiering. Nätmyndigheten ska anmäla certifieringen till kommissio- nen.

Förordning (EG) nr 714/2009 är direkt tillämplig i Sverige. Det som föreskrivs i artikel 3.2 i förordningen kräver således ingen särskild lag- stiftning. Det är emellertid lämpligt att hänvisning till bestämmelsen i förordningen införs i lagen om certifiering.

Certifieringens giltighet

Även det som sägs i artikel 10.5 i elmarknadsdirektivet om när beslutet om certifiering ska börja gälla motiverar lagstiftning. För att certifie- ringen ska gälla krävs därför ett slutligt beslut av nätmyndigheten enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 714/2009.

11.3.2Omprövning av certifiering

Regeringens förslag: Ett certifierat stamnätsföretag ska till nätmyn- digheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om stamnätsföretaget uppfyller kraven på åtskilt ägande.

En certifiering ska omprövas av nätmyndigheten efter en anmälan från stamnätsföretaget eller en begäran från Europeiska kommissionen eller om det annars finns anledning att anta att stamnätsföretaget inte uppfyller åtskillnadskraven. En omprövning ska ske på i huvudsak samma sätt som en prövning av en ansökan om ny certifiering.

Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om företaget inte längre uppfyller kraven.

111

NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Nätmyn- digheten ska enligt förslaget på eget initiativ fortlöpande kontrollera att en certifierad systemansvarig uppfyller kraven på åtskillnad. Energi- marknadsinspektionen ska ges bemyndigande att utfärda närmare före- skrifter om hur certifieringsprocessen ska gå till samt hur den löpande övervakningen av de certifierade ska verkställas.

Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 10.3 i elmarknadsdirek-

tivet framgår att systemansvariga för överföringssystemet ska anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller åtskillnadskraven till den nationella tillsyns- myndigheten.

I artikel 10.4 i elmarknadsdirektivet föreskrivs att tillsynsmyndig- heterna ska kontrollera att de systemansvariga för överföringssystemet fortlöpande uppfyller kraven i artikel 9. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de inleda ett certifieringsförfarande efter anmälan från den systemansvarige, på eget initiativ – om de får vetskap om att en planerad förändring kan leda till överträdelse av artikel 9 eller då de har anledning att misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett – samt efter en motiverad begäran från EU-kommissionen.

Enligt artikel 10.5 i elmarknadsdirektivet ska tillsynsmyndigheterna fatta beslut om certifiering inom fyra månader från dagen för anmälan eller begäran. En redogörelse för förfarandet lämnas ovan i avsnitt 11.3.1.

För att en omprövning ska kunna ske enligt elmarknadsdirektivets krav måste bestämmelser införas i Sverige om förutsättningarna för åter- kallelse av certifiering och förfarandet vid en sådan prövning. Vidare krävs stöd i lag för att stamnätsföretaget ska vara skyldig att självmant anmäla ändrade förhållanden till nätmyndigheten.

Lagrådet har särskilt pekat på att det inte av direktivet framgår något annat än att bestämmelserna om förfarandet vid omprövning bör omfatta samtliga tre fall, dvs. vid anmälan från stamnätsföretaget, vid begäran från EU-kommissionen och vid omprövning på nätmyndighetens initiativ. Regeringen delar i huvudsak den bedömningen. Den fyra- månadersfrist som föreskrivs i artikel 10.5 i direktivet är dock uttryck- ligen knuten till den dag då företaget kom in med anmälan eller kommissionen överlämnade sin begäran. Regeringen bedömer därför att det inte av direktivet följer att en tidsfrist ska gälla även för handlägg- ningen av omprövningsärenden som nätmyndigheten inleder om det finns anledning att anta att förutsättningarna i ellagen inte är uppfyllda. Det är inte heller av andra skäl motiverat att införa en tidsfrist i sådana fall.

Prop. 2010/11:70

112

11.3.3

Begäran om uppgifter

Prop. 2010/11:70

Regeringens förslag: Europeiska kommissionen och nätmyndigheten ska från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få begära att få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certi- fiering ska kunna bedömas.

NELGA:s förslag: Energimarknadsinspektionen ska ges bemyndi- gande att utfärda närmare föreskrifter om hur den löpande övervakningen av de certifierade ska verkställas.

Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. I utkastet föreslogs att EU-kommissionen och nätmyndig- heten skulle ha rätt att få upplysningarna och ta del av handlingarna.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 10.7 i elmarknadsdirek-

tivet framgår att tillsynsmyndigheterna och Europeiska kommissionen får begära sådan information från systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är relevant för fullgörandet av myndigheternas och kommissionens skyldig- heter enligt artikel 10.

Som Lagrådet har framhållit saknas skäl att i denna del gå längre än vad elmarknadsdirektivet kräver. Det är därför tillräckligt att det i lagen anges att nätmyndigheten och kommissionen får begära viss angiven information.

11.4Certifiering i förhållande till tredje land

11.4.1Särskilda krav i fråga om företag med anknytning till tredje land

Regeringens förslag: I fråga om en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land ska det krävas att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Euro- peiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering.

NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 11 i elmarknadsdirektivet
finns särskilda bestämmelser om certifiering i förhållande till tredje land.
Ordningen för certifiering är i dessa fall delvis en annan än den som
föreskrivs i artikel 10. Bestämmelserna avser fall där personer från tredje
land kan få kontroll över ett transmissionsnät eller en TSO.	113
	113

Av artikel 11.3 i elmarknadsdirektivet framgår bl.a. att certifiering ska Prop. 2010/11:70 vägras om det inte visas att den berörda enheten uppfyller kraven i

artikel 9 i direktivet och att ett beviljande av certifiering inte kommer att äventyra en trygg energiförsörjning i medlemsstaten och gemenskapen.

Bestämmelserna om certifiering i förhållande till tredje land saknar nuläget praktisk betydelse i Sverige, eftersom stamnätet ägs av staten. Det finns med andra ord inga aktörer som berörs av elmarknadsdirek- tivets krav i denna del. För att det inte ska råda någon tvekan om att Sverige har genomfört direktivet bör dock bestämmelser om tredjelands- certifiering införas.

Det bör således införas bestämmelser som tar sikte på personer från tredje land eller företag som kan komma att kontrolleras av sådana per- soner. En förutsättning för certifiering ska i sådana fall vara att certifie- ringen inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen

I artikel 11.3 b finns detaljerade krav på vilka omständigheter en pröv- ningsmyndighet ska ha att ta hänsyn till. Det är lämpligt att sådana krav regleras genom förordning eller myndighetsföreskrifter snarare än i lag. Det bör således bli möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering.

11.4.2Förfarandet vid certifiering

Regeringens förslag: Om certifiering begärs av en person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, ska nätmyndig- heten anta ett utkast till beslut i certifieringsfrågan inom fyra månader från det att en fullständig ansökan kom in till myndigheten.

Nätmyndigheten ska utan dröjsmål skicka utkastet till Europeiska kommissionen tillsammans med all relevant information i ärendet.

Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommis- sionen om huruvida den verksamhet som certifieringen avser uppfyller kraven på åtskilt ägande och om en certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till Europeiska unionen.

Nätmyndigheten ska meddela ett slutligt beslut i frågan om certifie- ring inom fyra månader från det att Europeiska kommissionen har tagit emot en begäran. Om kommissionen, när den utarbetar sitt yttrande, begär in synpunkter från byrån för samarbete mellan energi- tillsynsmyndigheter, en medlemsstat eller berörd part, ska tiden i stäl- let vara sex månader.

NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag.
Remissinstanserna har inte berört frågan.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege-
ringens.
Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i artikel 11 i
elmarknadsdirektivet är sådana att det är nödvändigt att införa särskilda
bestämmelser om förfarandet när det gäller certifiering som begärs av en	114

person från tredje land eller ett företag som kontrolleras av eller kan Prop. 2010/11:70 antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land.

Enligt artikel 11.3 ska den nationella tillsynsmyndigheten anta ett utkast till beslut om certifiering inom fyra månader. I artikel 11.4 före- skrivs att tillsynsmyndigheten utan dröjsmål ska anmäla beslutet till EU- kommissionen tillsammans med all relevant information beträffande beslutet. Av artikel 11.5 framgår att medlemsstaterna ska se till att den berörda nationella myndigheten, innan beslut antas om certifiering, begär ett yttrande från kommissionen om huruvida den berörda enheten upp- fyller kraven i artikel 9 och ett beviljande av certifiering kan äventyra en trygg energiförsörjning till gemenskapen.

EU-kommissionen ska enligt artikel 11.6 i elmarknadsdirektivet behandla en begäran så snart den mottagits. Inom två månader efter det att begäran har mottagits ska kommissionen avge sitt yttrande till den nationella tillsynsmyndigheten eller, om begäran kommit från en annan utsedd behörig myndigheten, till den myndigheten. När kommissionen utarbetar sitt yttrande kan den begära in synpunkter från ACER, berörd medlemsstat och berörda parter. Om kommissionen framställer en sådan begäran ska den ursprungliga tvåmånadersperioden förlängas med två månader. Om kommissionen inte har avgett något yttrande inom de aktuella tidsramarna, ska den inte anses ha några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut.

Den nationella tillsynsmyndigheten ska enligt artikel 11.8 i elmarknadsdirektivet anta sitt slutliga beslut om certifieringen inom två månader efter utgången av den period som avses i artikel 11.6.

Elmarknadsdirektivets krav bör omsättas i svenska föreskrifter om förfarandet hos nätmyndigheten. Av artikel 11.8 följer att nätmyndig- heten har att meddela sitt slutliga beslut inom fyra månader från det att EU-kommissionen har mottagit en begäran oavsett om kommissionen yttrar sig eller inte. Om kommissionen begär in synpunkter blir tiden i stället sex månader. Nätmyndigheten måste mot denna bakgrund hålla sig underrättad om när kommissionen mottar begäran om yttrande och om kommissionen begär in synpunkter från ACER m.fl.

Vissa av de bestämmelser som finns i artikel 11 i elmarknadsdirektivet avseende förfarandet bör genomföras genom förordning eller myndig- hetsföreskrifter (se avsnitt 11.8).

11.4.3Omprövning av certifiering

Regeringens förslag: Ett stamnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över företaget eller stamnätet.

Nätmyndigheten ska ompröva certifieringen efter en anmälan. Prövningen ska ske på samma sätt som vid en ansökan om en ny certi- fiering.

Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering om kraven i fråga om åtskilt ägande eller försörjningstrygghet inte längre är uppfyllda.

NELGA har inte lämnat något motsvarande förslag.
Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.	115

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- Prop. 2010/11:70 ringens.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 11.2 i elmarknadsdirek-

tivet framgår att en TSO ska underrätta tillsynsmyndigheten om even- tuella omständigheter som skulle leda till att en eller flera personer från tredjeländer får kontroll över överföringssystemet eller den TSO:n. Direktivets krav bör genomföras genom bestämmelser i lag. Tillsyns- myndigheten ska efter en anmälan pröva certifieringsfrågan i enlighet med det förfarande som beskrivits i avsnitt 11.4.2.

11.5Överensstämmelse med riktlinjerna

Regeringens förslag: I ett beslut om certifiering ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Euro- peiska kommissionen.

NELGA:s bedömning: Det är inte förenligt med den svenska förvalt- ningslagen (1986:223) och de principer som ligger till grund för svenska förvaltningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.

Remissinstansernas synpunkter redovisas i avsnitt 14.3.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: I avsnitt 14.3 redovisas regeringens

allmänna överväganden med anledning av kraven i artikel 39 i elmarknadsdirektivet, som bl.a. innebär att ett beslut av den nationella tillsynsmyndigheten kan ändras eller upphävas på begäran av EU- kommissionen om det står i strid med de riktlinjer som avses i direktivet eller förordning (EG) nr 714/2009.

I artikel 3.5 i förordning (EG) nr 714/2009 anges att Europeiska kommissionen får anta riktlinjer som beskriver förfarandet för tillämp- ningen av artikel 3.1 och 3.2. Som framgått i avsnitt 11.3 ovan gäller de aktuella bestämmelserna bl.a. förfarandet hos den nationella tillsyns- myndigheten vid en certifiering enligt artikel 10 i elmarknadsdirektivet. Av artikel 11.10 i elmarknadsdirektivet framgår att EU-kommissionen får anta riktlinjer för det förfarande som ska följas vid tillämpningen av artikel 11.

Frågan om överensstämmelse med riktlinjer kan således bli aktuell när det gäller ett beslut om certifiering enligt såväl artikel 10 som artikel 11 i elmarknadsdirektivet. För att säkerställa att nätmyndigheten kan efterleva en begäran i enlighet med artikel 39 i elmarknadsdirektivet i fråga om ett sådant beslut bör det enligt regeringen i beslutet anges att det kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

116

11.6	Tillsyn	Prop. 2010/11:70

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska utöva tillsyn över att
stamnätsföretag följer lagens bestämmelser.
Nätmyndigheten ska få meddela de förelägganden som behövs för
att lagen ska följas. Ett föreläggande ska få förenas med vite.
NELGA:s förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
nätmyndigheten ska meddela närmare föreskrifter om hur den löpande
kontrollen av den certifierade ska genomföras.
Remissinstanserna har inte berört frågan om tillsyn.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med
regeringens. I utkastet föreslogs att tillsynen även skulle omfatta företag
som bedriver produktion av eller handel med el.
Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen anser att det är av
vikt att det finns bestämmelser om sanktioner för det fall att verksam-
heten drivs utan certifiering trots att sådan bort ske.
Skälen för regeringens förslag: I 12 kap. ellagen finns bestämmelser
om tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter och villkor som
har meddelats med stöd av lagen. Med hänsyn till att det i lagråds-
remissen föreslås att bestämmelserna om certifiering ska föras in i en
särskild lag finns skäl att även beakta behovet av tillsyn över att stam-
nätsföretag och andra berörda följer bestämmelserna i den lagen.
Det kan till en början konstateras att huvuddelen av de bestämmelser
som rör avgränsningen av elnätsverksamhet finns i ellagen och omfattas
av tillsynsbestämmelserna där. De bestämmelser i den nya lagen om
certifiering som kan motivera att det införs bestämmelser om tillsyn och
sanktioner är förbudet mot att bedriva överföring av el utan certifiering
och skyldigheten att anmäla ändrade förhållanden till nätmyndigheten.
Nätmyndigheten, dvs. Energimarknadsinspektionen, bör utöva tillsyn
över att stamnätsföretag följer dessa bestämmelser.
En effektiv tillsyn förutsätter att nätmyndigheten kan meddela de före-
lägganden som behövs för att säkerställa efterlevanden. Förelägganden
bör kunna förenas med vite.
Energimarknadsinspektionen har pekat på att det inte föreslås några
särskilda sanktioner om en ansökan om certifiering inte lämnas in.
Regeringen konstaterar till en början att de inte kan antas finnas något
praktiskt behov av sanktioner när stamnätsföretaget är en statlig myndig-
het. Om det i framtiden blir aktuellt för en privat aktör att driva stam-
nätsverksamhet i Sverige får dock förbudet mot att bedriva verksamheten
utan certifiering anses utgöra tillräckligt incitament för att lämna in en
ansökan.

117

11.7

Överklagande

Prop. 2010/11:70

Regeringens förslag: I ärenden utan anknytning till tredje land ska följande beslut av nätmyndigheten få överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol:

–beslut att inte bevilja certifiering,

–beslut att återkalla en certifiering, och

–beslut om förelägganden.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätt. Nätmyndighetens slutliga beslut i fråga om en certifiering med

anknytning till tredje land ska få överklagas hos regeringen.

NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Remissinstanserna har inte berört frågan särskilt.

Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer med rege- ringens.

Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Möjligheten att överklaga

Beslut i certifieringsfrågor är av sådan karaktär att de bör kunna överkla- gas. Möjligheten att överklaga bör dock endast gälla beslut som går nät- företaget emot. I sak gäller detta beslut att inte bevilja certifiering eller att återkalla en beviljad certifiering. Även förelägganden är av sådan ingripande karaktär att de bör kunna överklagas, oavsett om de förenas med vite eller inte.

Överklagande hos allmän förvaltningsdomstol

Enligt 22 a § förvaltningslagen (1986:223) gäller som allmän regel att beslut av förvaltningsmyndighet överklagas hos allmän förvaltningsdom- stol och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Det prövningsmyndigheten har att ta ställning till i ett certifierings- ärende utan anknytning till tredje land är framför allt om kraven på åtskilt ägande är uppfyllda. Detta är en i allt väsentligt rättslig bedömning. Det framstår därför som naturligt att en eventuell överprövning sker i dom- stol. Det saknas även i övrigt skäl att ha en annan ordning än den som anges i förvaltningslagen.

Överklagande hos regeringen

När det gäller certifiering i förhållande till tredje land kan prövningen inte sägas vara av en i huvudsak rättslig natur. Av helt central betydelse är i stället frågan om vilken betydelse certifieringen har för försörjnings- tryggheten. De avvägningar som måste göras inom ramen för en sådan prövning är sådana att det bör ankomma på regeringen att pröva ett över- klagande.

118

11.8

Verkställighetsföreskrifter

Prop. 2010/11:70

En rad bestämmelser i artiklarna 10 och 11 är sådana att föreskrifter i lagform varken är nödvändiga eller motiverade. Hit hör exempelvis be- stämmelser om att tillsynsmyndigheten ska underrätta EU-kommissionen i olika frågor och att tillsynsmyndighetens slutliga beslut och kommis- sionens yttrande ska offentliggöras tillsammans. Vidare bör det an- komma på tillsynsmyndigheten att i eller i samband med beslutet om certifiering ange vilka ledningar som ingår i det aktuella transmissions- nätet. Sådana aspekter av certifieringsförfarandet kan regleras i före- skrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen.

12 Åtskillnad av distributionsnätsföretag

12.1Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan

Regeringens förslag: Skyldigheten att upprätta en övervakningsplan ska inskränkas till att avse nätföretag som ingår i samma koncern som företag som bedriver produktion av eller handel med el.

NELGA:s bedömning: Överensstämmer inte med regeringens. Utred- ningen har föreslagit att kravet att upprätta övervakningsplan ska fort- sätta åligga samtliga elnätsföretag. Företag som inte är vertikalt integre- rade ska dock inte vara skyldiga att utse en övervakningsansvarig.

Remissinstanserna: Advokatsamfundet delar den uppfattning som framfördes i ett särskilt yttrande av experten chefsjuristen Bertil Persson att skyldigheten för nätföretag som inte är vertikalt integrerade att upp- rätta övervakningsplan kan avskaffas då institutet knappast fyller någon funktion. Energimarknadsinspektionen har föreslagit att en enhetlig regel införs för skyldigheten att upprätta en övervakningsplan, ha en över- vakningsansvarig samt kraven på kommunikation och varumärkes- profilering. Denna gräns bör vara fler än 20 000 kunder samt att företaget är vertikalt integrerat. Energimarknadsinspektionen har vidare anfört att syftet med övervakningsplaner bör tydliggöras.

Skälen för regeringens förslag

Kravet på övervakningsplan

Elmarknadsdirektivet innehåller krav på övervakningsplan i fråga om såväl stamnätsföretag som lokal- och regionnätsföretag (distributions- nätsföretag). I fråga om stamnätsföretag gäller kravet emellertid endast vertikalt integrerade företag. Som framgått i avsnitt 10 föreslås i propo- sitionen att det i ellagen ska föras in krav på åtskilt ägande av stamnäts- företag. Någon skyldighet enligt elmarknadsdirektivet att ålägga ett sådant företag att upprätta övervakningsplan finns därför inte.

119

När det gäller distributionsnätsföretagen framgår kravet på över- Prop. 2010/11:70 vakningsplan av artikel 26 i elmarknadsdirektivet, som innehåller

bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för distributions- systemet. I artikel 26.2 finns en rad bestämmelser som ska säkerställa att distributionsnätsföretag som ingår i vertikalt integrerade företag är oberoende av annan verksamhet med avseende på sin organisation och sitt beslutsfattande (s.k. funktionell åtskillnad). Av artikel 26.2 d framgår att nätföretaget ska upprätta en övervakningsplan där det anges vilka åtgärder som vidtagits för att motverka diskriminerande beteende och se till att det kontrolleras att planen följs. En medlemsstat får besluta att inte tillämpa artikel 26.2 på integrerade elföretag som har mindre än 100 000 ansluta kunder eller levererar till små, enskilda system.

Den svenska lagstiftningen

Krav på övervakningsplan fanns även i artikel 15.2 d i direktiv 2003/54/EG. Bestämmelserna svarade i stort mot vad som föreskrivs i artikel 26.2 d i det nya elmarknadsdirektivet. I Sverige genomfördes kraven i denna del genom 3 kap. 17 § ellagen (1997:857). I den svenska lagstiftningen har emellertid kravet på övervakningsplan utsträckts till att omfatta alla nätkoncessionshavare, oavsett om det aktuella nätföretaget ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller inte.

I motiven till den nya bestämmelsen diskuterades möjligheten att utnyttja direktivets möjlighet till undantag (prop. 2004/05:62 s. 78). Regeringen konstaterade att ett undantag från bestämmelsen om åtskill- nad i förlängningen kunde innebära att konkurrensförutsättningarna på marknaden inte blev lika för samtliga företag. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att det var viktigt att innehavare av distributions- system aktivt arbetade med att säkerställa att de i alla lägen agerade objektivt och icke-diskriminerande. Därför borde de omfattas av kravet på upprättande av övervakningsplan.

Övervakningsplan för företag som inte är vertikalt integrerade

De överväganden som gjordes i samband med genomförandet av direktiv 2003/54/EG tar sålunda framför allt sikte på nätföretag som ingår i en koncern som även bedriver produktion av eller handel med el.

NELGA har inte föreslagit några ändringar när det gäller själva skyldigheten att upprätta övervakningsplan. Utredningen har dock före- slagit att det nya kravet i elmarknadsdirektivet att utse en övervaknings- ansvarig ska gälla endast vertikalt integrerade företag med hänvisning till att det framstår som alltför långtgående att ålägga även icke vertikalt integrerade företag denna skyldighet.

I ett särskilt yttrande har experten Bertil Persson anfört att kravet på övervakningsplan på företag som inte är vertikalt integrerade framstår som en onödig byråkratisk överbyggnad som inte fyller någon vettig funktion. I motsats till utredningen anser han därför att kravet kan tas bort. Advokatsamfundet har i sitt remissyttrande anslutit sig till denna

120

bedömning. Även Energimarknadsinspektionen har föreslagit att kravet Prop. 2010/11:70 ska gälla endast vertikalt integrerade företag.

Sammanfattning

I elmarknadsdirektivet finns inget krav på att ett stamnätsföretag som är ägarmässigt åtskilt från produktions- och leveransverksamhet ska upp- rätta en övervakningsplan. Med hänsyn till de nya och strängare krav på åtskillnad som föreslås när det gäller stamnätsföretag framstår också skälen för att behålla kravet på övervakningsplan i fråga om ett sådant företag som mycket svaga.

När det gäller distributionsnätföretag gäller kravet på övervakningsplan endast vertikalt integrerade företag. Den nuvarande regleringen i 3 kap. 17 § sträcker sig i detta avseende längre än kraven i såväl direktiv 2003/54/EG som det nya elmarknadsdirektivet. Det är också tveksamt om en övervakningsplan fyller någon praktisk funktion i fråga om före- tag som inte ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Att bibehålla den nuvarande ordningen framstår mot denna bakgrund inte som förenligt med rege- ringens målsättning att det ska vara enkelt att starta, driva och äga företag i Sverige.

Med hänsyn till det som nu har sagts bedömer regeringen att kravet på övervakningsplan i framtiden endast bör omfatta vertikalt integrerade företag. Energimarknadsinspektionen har föreslagit att kravet endast ska gälla företag som har fler än 20 000 kunder. Det saknas emellertid underlag för att bedöma vilka konsekvenser en sådan nyordning skulle få för elmarknaden.

12.2Övervakningsansvarig

Regeringens förslag: Ett nätföretag som är skyldigt att upprätta en övervakningsplan ska utse en övervakningsansvarig, som självständigt ska bevaka att planen upprättas och följs. Nätföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.

Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till nätmyndigheten. Nätföretaget ska offentliggöra rapporten.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten ska få meddela föreskrifter om utseende av övervakningsansvarig och dennes uppgifter.

NELGA:s förslag: Överensstämmer i stora drag med regeringens.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att en grundläggande fråga är hur en anställd i verkligheten kan vara ”helt oberoende” av sin arbetsgivare. De föreskrifter om den övervaknings- ansvariges ställning som Energimarknadsinspektionen avses meddela kommer i denna fråga att få stor betydelse för elnätsföretagens tillämp-

ning av bestämmelserna. Företagarna har anfört att det speciellt för små

121

företag kan vara svårt att frigöra personella resurser för dessa uppgifter, samtidigt som det är dyrt att anställa ytterligare en person.

Skälen för regeringens förslag: Av 3 kap. 17 § andra stycket ellagen framgår att en nätkoncessionshavare årligen ska upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen. Rapporten ska offentliggöras samt ges in till nätmyndigheten. I paragrafens fjärde stycke finns ett bemyndigande till regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten att meddela närmare föreskrifter om innehållet i övervakningsplanen och om offentliggörandet av den årliga rapporten.

Elmarknadsdirektivet innebär en skärpning när det gäller de krav som ställs i fråga om övervakningsplanen. Den person eller det organ som ansvarar för att övervakningsplanen följs, den övervakningsansvarige, ska sålunda vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information om den systemansvarige för distributionssystemet och alla anknutna företag för att kunna utföra sitt uppdrag. Bestämmelserna om övervakningsplan i ellagen måste därför kompletteras för att svara mot direktivets krav.

Ett nätföretag bör till en början vara skyldigt att utse en särskild person som ansvarar för att övervakningsplanen upprättas och följs. Det bör uttryckligen anges att det är den övervakningsansvarige som ska upprätta den årliga rapporten och ge in den till nätmyndigheten.

När det gäller kravet att den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende bör detta inte förstås som att det måste röra sig om en helt utomstående person. Som NELGA har noterat kan man jämföra med de personuppgiftsombud som utses enligt personuppgiftslagen (1998:204) eller det uppdrag som en internrevisor har. Kravet på oberoende medför emellertid att den övervakningsansvarige måste utföra sitt uppdrag själv- ständigt. För att det ska vara möjligt bör nätföretaget vara skyldigt att se till att den övervakningsansvarige har de befogenheter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.

För att säkerställa att den övervakningsansvarige har det oberoende som uppdraget kräver bör det vara möjligt för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten att meddela föreskrifter om utseende av övervakningsvarig och dennes uppgifter.

Direktivet ger utrymme för att undanta koncerner som har färre än 100 000 anslutna elkunder från kravet att utse en självständig över- vakningsansvarig. Som Företagarna har antytt kan kravet uppfattas som betungande när det gäller små företag. Som angetts i avsnitt 12.1 föreslår emellertid regeringen att kravet på övervakningsplan ska inskränkas till att gälla endast företag som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el. Att införa begränsningar när det gäller skyldigheten att utse en övervakningsansvarig skulle innebära att artikel 26.3 skulle genomföras på olika sätt i fråga om vertikalt integrerade företag beroende på storleken av den aktuella koncernen. Regeringen finner inte skäl att göra någon sådan uppdelning.

Regeringen föreslår att de nya bestämmelserna om övervaknings- ansvarig införs i 3 kap. 17 a § ellagen.

Prop. 2010/11:70

122

12.3

Kommunikation och varumärkesprofilering

Prop. 2010/11:70

Regeringens förslag: Om ett nätföretag och ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ingår i samma koncern, ska före- tagen när de vänder sig till enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identitet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verk- samhet företaget bedriver.

NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringen. Utred- ningen har föreslagit att ett nätföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare tydligt ska ange avsända- rens identitet då det kommunicerar med kunder. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, nätmyndigheten ska få meddela ytterligare föreskrifter om hur avsändarens identitet ska anges.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har anfört att den av NELGA föreslagna bestämmelsen har fått en avfattning som gör det svårt att utan tillgång till förarbeten förstå bestämmelsens syfte och avsedda tillämpning. Det kan enligt kammarrätten övervägas att utvidga skyldigheten att identifiera avsändaren även till elhandelsföretag. Enligt

Konkurrensverket och Konsumentverket bör kravet på tydlig information avseende vilket företag som kontaktar kunden gälla såväl nät- som handelsföretagen, och det bör inte finnas något undantag för företag med färre än 100 000 kunder. Även E.ON Sverige AB, Fortum Sverige AB och

Vattenfall AB har förordat att bestämmelsen ska omfatta alla elnätsföre- tag. Fortum har anfört att kravet i NELGA:s förslag är otydligt samt att det är mycket tveksamt om detta omfattar direktivets krav. Fortum anser att otydligheten riskerar att öppna upp för kommunikation med flera avsändare. Oberoende Elhandlare anser att utredningens förslag är för otydligt och att det bör införas ett förbud mot att elnätsföretagen gör reklam och kundkommunikation tillsammans med elhandel.

Skälen för regeringens förslag

Elmarknadsdirektivets krav

Av artikel 26.3 i elmarknadsdirektivet framgår till en början att om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att dennes verksamhet övervakas av tillsynsmyndigheterna eller andra behöriga organ, så att den system- ansvarige inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Det stadgas vidare att vertikalt integrerade system- ansvariga för distributionssystem i synnerhet inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofilering, får ge upphov till förvirring i fråga om den separata identitet som leveransdelen av det vertikalt inte- grerade företaget har.

Kommunikation och varumärkesprofilering i praktiken

Kommunikation och varumärkesprofilering sker på många sätt bl.a.

genom marknadsföring och kontakter genom kundtjänst. Syftet med

123

kommunikationen är dels att behålla befintliga kunder, dels att attrahera Prop. 2010/11:70 nya. Ett väl etablerat och respekterat varumärke utgör en viktig tillgång

för ett företag. Förutsättningarna för att bygga ett starkt varumärke är generellt sett väl genomarbetade kommunikationsstrategier, som ofta tas fram till höga kostnader. Värdet av ett varumärke utgörs till en stor del av hur kunderna uppfattar ett företag, och det ingår i vad som också brukar beskrivas som ett företags goodwill.

Genomförandet i Sverige

För att genomföra bestämmelsen i artikel 26 i elmarknadsdirektivet om kommunikation och varumärkesprofilering krävs ny lagstiftning i Sverige. Med hänsyn till att en reglering kan komma att bli förhållande- vis ingripande för de berörda företagen bör en utgångspunkt för genom- förandet vara att inte gå längre än vad som är motiverat av syftet med bestämmelsen, nämligen att en energikoncern inte ska kunna dra otillbörlig nytta av den vertikala integrationen.

Ett förhållandevis enkelt sätt att uppnå syftet med direktivets krav är att
inför ett förbud mot att vertikalt integrerade företag använder samma
eller förväxlingsbara namn eller logotyper för sina elnätsföretag respek-
tive sina elhandels- och produktionsföretag. Ett sådant förbud skulle
emellertid innebära att de investeringar företagen har gjort i sina närings-
kännetecken sedan avregleringen 1996 riskerar att omintetgöras. Det är
inte heller säkert att ett förbud mot att använda samma namn inom en
koncern skulle bidra till att minska eventuell förvirring bland kunderna. I
vissa sammanhang kan det också vara till fördel för kunden att veta att
två företag ingår i samma koncern. Ett förbud framstår mot denna
bakgrund som mer ingripande än vad elmarknadsdirektivet kräver.
Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det bör vara tillåtet för
företag i samma koncern att använda sig av gemensamma näringskänne-
tecken. En förutsättning är dock att detta sker på ett sätt som inte leder
till att ett nätföretag blandas ihop med ett elhandelsföretag i samma
koncern. För att undvika att skapa förvirring kring avsändarens identitet
är det tillräckligt att det tydligt framgår om det är elnätsföretaget eller
elhandelsföretaget som är avsändare. Det bör därför i anslutning till
företagsnamnet anges vilken sorts verksamhet som företaget bedriver.
Som flera remissinstanser har antytt bör även elhandelsföretag omfattas
av regleringen för att minska utrymmet för sammanblandning.
Regeringen bedömer att syftet med regleringen bäst uppfylls om
tydlighetskravet gäller såväl när ett företag vänder sig till enskilda
elanvändare, dvs. sina kunder, som när det vänder sig till allmänheten,
t.ex. i sin marknadsföring.
Regeringen föreslår att den nya bestämmelsen införs i 3 kap. 23 §
ellagen.
Undantag
NELGA har föreslagit att Sverige när det gäller kommunikation och
varumärkesprofilering ska utnyttja möjligheten att undanta koncerner
med mindre än 100 000 anslutna kunder. Flera remissinstanser, bl.a.	124
	124

Konkurrensverket och Konsumentverket, har gjort invändningar mot Prop. 2010/11:70 utredningens förslag i denna fråga.

Det är viktigt att upprätthålla en klar boskillnad mellan elhandels- verksamhet och nätverksamhet. Det är dock väsentligt att de minsta företagen på marknaden inte drabbas i onödan. Det kan finnas skäl att undanta små elkoncerner, om kravet på tydlighet i kommunikation och varumärkesprofilering får ekonomiska konsekvenser för företagen som inte står i proportion till fördelarna för elmarknadens funktion. Rege- ringen bedömer emellertid att tydlighetskravet med den utformning det fått i propositionen inte kan antas vara förenat med några sådana konsekvenser. Kravet bör således gälla alla vertikalt integrerade företag.

13Beslutande myndighet vid förhandsprövning av nättariffer

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska pröva frågor om intäkts- ramen även när det gäller intäkter från en stamledning.

NELGA:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen delar utredningens bedömning att EU:s regelverk kräver att det är reglermyndigheten som fastställer intäktsramen för samtliga elnätsföretag, dvs. även för Svenska kraftnät. Svenska kraftnät har avstyrkt förslaget och anfört att intäkts- ramen för stamnätet kommer att vara helt avgörande för om verket uppfylla det av regeringen fastställda avkastningskravet. Om nätmyndig- heten fastställer intäktsramen för stamnätet betyder det därför att den i princip också överprövar regeringens krav på avkastning. Detta vore principiellt felaktigt.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 37.6 a i elmarknadsdirek- tivet framgår att det är den nationella tillsynsmyndigheten som ska ansvara för att fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för bl.a. anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer eller deras beräkningsmetoder. Till skillnad från direktiv 2003/54/EG tillåter inte elmarknadsdirektivet att något annat organ svarar för fastställandet.

När det gäller förhandsprövningen av nättariffer har Sverige genomfört kraven i direktiv 2003/54/EG genom att de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära genom nättariffer under en tillsynsperiod, en intäktsram, fastställs i förväg. Nätmyndigheten fast- ställer intäktsramen i fråga om lokalnät och regionnät. När det gäller stamnätet fattas beslutet av regeringen.

125

Kraven i elmarknadsdirektivet innebär att det inte längre finns något Prop. 2010/11:70 utrymme för att regeringen fastställer intäktsramen. För att direktivet ska

anses vara korrekt genomfört måste ansvaret för att fastställa intäkts- ramen ligga på nätmyndigheten även när det gäller stamnätet. Svenska kraftnäts invändningar är inte av sådan beskaffenhet att de kan föranleda någon annan bedömning.

14 Nätmyndighetens tillsyn

14.1Tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet och förordning (EG) nr 714/2009

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska utöva tillsyn över efter- levnaden av de nya bestämmelserna om konsumentskydd.

En upplysning förs in i ellagen om att nätmyndigheten är tillsyns- myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gräns- överskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003.

NELGA:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. När det gäller konsumentskyddsbestämmelserna har utredningen föreslagit att tillsynen endast ska omfatta bestämmelser om den information till konsumenter som ska finnas på elföretagens webbplatser, rätten till förbrukningsuppgifter och företagens hantering av konsumenternas klagomål.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen har påtalat att utredningen inte har tagit fram något förslag på att inspektionen ska ha en övervakningsskyldighet när det gäller bestämmelserna i 11 kap. ellagen.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 35.1 i elmarknadsdirek- tivet framgår att varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndig- het. Som redovisats i avsnitt 5.10 krävs inga särskilda åtgärder för att genomföra detta krav. Nätmyndigheten, dvs. Energimarknadsinspek- tionen, fungerar i Sverige redan i dag som nationell tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet.

Av artikel 37.1 n i elmarknadsdirektivet framgår att tillsynsmyndig- heten, tillsammans med andra relevanta myndigheter, ska bidra till att konsumentskyddsåtgärderna är effektiva och genomförs. Nätmyndig- heten utövar i dag inte tillsyn när det gäller de särskilda bestämmelserna i 11 kap. ellagen om överföring av leverans och el till konsumenter. I propositionen föreslås att nya föreskrifter ska införas i 11 kap. ellagen med anledning av de konsumentskyddsåtgärder som elmarknadsdirek- tivet föreskriver. Dessa bestämmelser bör enligt regeringen omfattas av nätmyndighetens tillsyn.

De tillsynsmyndigheter som avses i artikel 35.1 i elmarknadsdirektivet är tillsynsmyndigheter även enligt förordning (EG) nr 714/2009. Någon

126

särskild lagstiftning krävs inte för att detta ska gälla i Sverige. För att Prop. 2010/11:70 tydliggöra att de sanktioner som anges i 12 kap. 3 § ellagen är tillämpliga

även när det gäller efterlevanden av förordning (EG) nr 714/2009 bör det dock finnas en upplysning i ellagen om att nätmyndigheten är tillsyns- myndighet enligt förordningen. En motsvarande upplysning finns i dag i 12 kap. 1 § fjärde stycket ellagen i fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel, som genom det tredje inremarknadspaketet har ersatts av förordning (EG) nr 714/2009.

14.2Behandling av klagomål

14.2.1Direktivens krav

Det finns i el- respektive gasmarknadsdirektivet bestämmelser som behöver genomföras genom ny lagstiftning när det gäller tillsynsmyndig- hetens behandling av klagomål mot systemansvariga (se avsnitt 5.10 och 16.9).

I artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet anges sålunda att varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för överförings- eller distribu- tionssystemet vad avser den systemansvariges skyldigheter i enlighet med direktivet får inge klagomålet till tillsynsmyndigheten, som i egen- skap av tvistlösande myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader om tillsynsmyndigheten begär ytterligare upplysningar. Den förlängda perioden får förlängas ytterligare om den klagande samtycker till detta. Ett sådant beslut ska vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande.

I artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet finns motsvarande krav i fråga om klagomål mot en systemansvarig för överförings-, lagrings-, LNG- eller distributionssystemet.

Kraven i de nya direktiven är bara delvis en ändring i förhållande till det andra inremarknadspaketet för el och naturgas. Enligt artikel 23.5 i direktiv 2003/54/EG (andra elmarknadsdirektivet) gällde samma krav i fråga om handläggningen av klagomål avseende villkor, tariffer och metoder för anslutning och tillträde till nationella nät. I artikel 23.5 i direktiv 2003/55/EG (andra gasmarknadsdirektivet) fanns motsvarande bestämmelser för naturgasområdet. Det som är nytt i det tredje inremark- nadspaketet är att området nu utökats till att gälla den systemansvariges skyldigheter ”i enlighet med detta direktiv”.

14.2.2Tidigare bedömning

Med hänsyn till att kraven i fråga om handläggningen av klagomål i viktiga delar är oförändrade finns skäl att redogöra närmare för de över- väganden som regeringen gjorde i samband med genomförandet av det andra inremarknadspaketet för el och naturgas. Regeringen fäste stort avseende vid vad Lagrådet hade anfört i sitt yttrande över den lagråds- remiss som föregick propositionen Ny naturgaslag (prop. 1999/2000:72).

127

När det gällde ett förslag om att tvister om anslutning skulle prövas av tillsynsmyndigheten (3 kap. 1 § fjärde stycket i lagrådsremissens förslag till naturgaslag) anförde Lagrådet i huvudsak följande:

”Enligt sista stycket skall ’tvister’ om skyldigheter enligt paragrafen för den som innehar en naturgasledning prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Ordet ‘tvister’ för närmast tankarna till att det skulle vara fråga om sådana tvistemål som i normala fall handläggs av allmän domstol. Mot bakgrund av den övriga regleringen i lagen torde rättsförhållandet dock i själva verket vara förvaltningsrättsligt med den skillnaden att här talas om tvister, vilket inte tillhör vanligheten inom förvaltningsförfarandet.

Om innehavaren av en naturgasledning och den som vill få sin ledning ansluten inte kommer överens, kan den sistnämnde anmäla den andre hos tillsynsmyndigheten, dvs. den ‘tvistelösande’ myndigheten, med påstående om att denne inte fullgör sina skyldigheter enligt para- grafen. Förhållanden av denna art finns på många ställen i förvalt- ningsrätten. Om t.ex. en hyresvärd och en hyresgäst inte kommer överens i en fråga om hyresvärdens skyldighet att avhjälpa påstådda sanitära brister i lägenheten, kan hyresgästen hos den kommunala nämnd som handhar hälsovårdsfrågor påkalla ingripande för av- hjälpande av olägenheterna. Likaså kan en fastighetsägare med åberopande av plan- och bygglagen begära att en byggnadsnämnd ingriper mot byggnadsåtgärder på en grannfastighet och meddelar beslut i saken.

Det framgår inte av lagrådsremissen vilket slags rättsmedel som skall användas för att göra tillsynsmyndigheten uppmärksam på den uppkomna ‘tvisten’. Utan uttryckliga regler kommer, liksom i fråga om hälsoskydds- eller byggnadsärenden, en anmälan att bli det naturliga medlet. Tidigare har inom förvaltningsrätten en anmälare inte ansetts förvärva partsställning i ärendet hos tillsynsmyndigheten; ärendet har nämligen ansetts angå endast en fråga mellan myndigheten och den som anmälts. Utvecklingen har emellertid gått dithän att partsställning numera tillerkänns en anmälare i allt större utsträckning, vilket särskilt kunnat märkas på byggnadsrättens område. Se t.ex. rättsfallen RÅ 1963 ref. 20 och 1966 ref. 17 samt uttalanden i SOU 1968:27 s. 86 och JO 1980/81 s. 468, 1990/91 s. 337. Den som med stöd av paragrafen begär ingripande av tillsynsmyndigheten bör därför kunna räkna med att få partsställning hos myndigheten. Den myndighet som avses i sista stycket kommer att intaga den ställning som tillsynsmyndigheten brukar i förvaltningsrättslig lagstiftning. Den kommer att kunna vidtaga åtgärder med anledning av enskilds anmälan eller ex officio. Vidare kommer den med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 3 § att kunna meddela förelägganden mot tredskande innehavare av naturgas- ledningar. Tillsynsmyndigheten blir med andra ord en normal förvalt- ningsmyndighet, vars beslut i vanlig ordning är överklagbara hos allmän förvaltningsdomstol.

Vad nu sagts hade också blivit resultatet om sista stycket över huvud taget inte funnits. De regler om myndighetens tillsynsbefogenheter som föreslås skola tas in i 6 kap. 1–3 §§ är i princip tillräckliga för att tillgodose enskilds intressen i det ifrågavarande fallet. Enligt Lagrådets

Prop. 2010/11:70

128

mening kan sista stycket således utgå. En anledning av helt och hållet Prop. 2010/11:70 formell art till att behålla sista stycket skulle möjligen vara att det i den

svenska versionen av EU:s direktiv (artikel 21.2) talas om ‘tvister’ och en behörig myndighet för att lösa dessa.”

Mot bakgrund av vad Lagrådet uttalat och att det fanns en tillsyns- myndighet som utövade tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i el- respektive naturgaslagstiftningen fann regeringen att Sverige uppfyllde kraven i direktiven i fråga om rätten att ge in klagomål till en tvistlösande myndighet (prop. 2004/05:62 s. 63 och 123). Det var dock nödvändigt att även införa tidsfrister inom vilka tillsynsmyndigheten skulle fatta beslut. Så skedde genom nya bestämmelser i 3 kap. 6 och 7 §§ ellagen samt 10 kap. 4 § naturgaslagen (2005:403).

14.2.3Tidsfrister för handläggning enligt ellagen

Regeringens förslag: Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten, om anmälan har lämnats in av någon som har ett intresse i saken och innehåller ett påstående att en nätkoncessionshavare inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn.

Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.

De nya bestämmelserna om tidsfrister ska inte gälla nätkoncessions- havarens skyldigheter i fall då det finns särskilda bestämmelser i ellagen om prövningen av tvister.

Ett föreläggande som nätmyndigheten meddelar med anledning av en anmälan ska gälla omedelbart.

NELGA:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
NELGA har dock föreslagit att reglerna om tidsfrister ska gälla även
sådana bestämmelser i ellagen som inte omfattas av nätmyndighetens
tillsyn.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm har förordat att lagen
mer tydligt bör reglera tillsynsmyndighetens uppgifter enligt artikel
37.11 i elmarknadsdirektivet. Det kan enligt kammarrätten lämpligen ske
så att det anges i fråga om vilka paragrafer i ellagen som tvistlösning i
egentlig mening ska komma i fråga, dvs. där en part på begäran hos
tillsynsmyndigheten ska kunna få ett rättsförhållande fastställt mot en
annan enskild med bindande verkan. För övriga ärenden bör gälla att en
anmälare har rätt att inom den fastställda tidsfristen få ett besked om
anmälan har fog för sig och, i så fall, vilken åtgärd myndigheten avser
vidta.
Förvaltningsrätten i Linköping har anfört att en reglering är nödvändig,
både av allmänintresse och av de krav som uppställs i gasmarknads-
direktivet. Förvaltningsrätten har dock påpekat att ingen åtskillnad görs i
den föreslagna lydelsen mellan beslut i det enskilda fallet och rena
tillsynsbeslut från nätmyndigheten. Förvaltningsrätten ställer sig vidare	129

tveksam till dels om alla beslut som omfattas av bestämmelsen är av den karaktären att de bör kunna överklagas, dels om det är lämpligt att samt- liga dessa beslut ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrätten vill slutligen uppmärksamma frågan om datum för ikraftträdande. Flera av de bestämmelser som omfattas av 3 kap. 24 § om klagomål mot nätkoncessionshavare får ny lydelse per den 1 januari 2012, t.ex. 4 kap. 1 § ellagen. För det fall de föreslagna reglerna träder i kraft dessförinnan ges, såvitt förvaltningsrätten förstår, varje part möjlig- het att inkomma med klagomål på sin nättariff, med möjlighet att över- klaga nätmyndighetens beslut till allmän förvaltningsdomstol.

Fortum Sverige AB har anfört att enligt direktivet gäller klagomålen systemansvaret. Sverige har en systemansvarig myndighet, som har det övergripande ansvaret för den nationella balansen. Det finns dock vissa bestämmelser i ellagen som rör systemansvarsfrågor och som omfattar alla nätkoncessionshavare. Förslaget har dock räknat upp en mängd skyldigheter som nätkoncessionshavaren visserligen har, men inte i sin egenskap av systemansvarig. Så som förslaget ser ut skulle dessutom olika regler för överklagande gälla för samma bestämmelse beroende på om kundens klagomål gällde elnätsföretaget eller elhandelsföretaget. Med en reglering i enlighet med direktivet där Energimarknadsinspek- tionen endast kan pröva frågor rörande nätkoncessionshavarens skyldig- heter beträffande systemansvar skulle risken för parallella prövnings- instanser och därmed parallell praxis, som kan vara motstridig, undvikas. Fortum anser därför att tillvägagångssättet vid en tillämpning av artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet i stället borde vara att se över om det finns några regler i direktivet som rör systemansvaret och drabbar en enskild och där en enskild inte har någon klagorätt.

E.ON Sverige AB har anfört att den föreslagna bestämmelsen inne- håller referenser till andra bestämmelser i ellagen som dels inte berör nätkoncessionshavare utan i stället elleverantörer, dels går utöver de skyldigheter som den systemansvarige har enligt bakomliggande elmarknadsdirektiv. Även E.ON har pekat på risken för parallell och motstridig praxisbildning. E.ON anser att en bestämmelse om klago- målshantering inte bör omfatta något utöver vad som anges i artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet, dvs. det som rör den systemansvariges skyldigheter i enlighet med direktivet.

Konsumentverket anser att förslaget om tvistlösningsförfarande är oklart och svårtolkat och vill poängtera vikten av att konsumenterna har tillgång till ett enkelt och snabbt tvistlösningsförfarande där de kan vända sig till en instans för samtliga frågor oavsett om det gäller tvister med elnätsföretaget eller elhandlaren och oavsett vilket belopp tvisten rör.

Energimarknadsinspektionen anser inte att tillsynsmyndigheten ska ha ett tvistlösande förfarande för enskilda konsumenters klagomål gentemot sitt nätföretag. Det blir en mycket märklig situation om Energi- marknadsinspektionen ska lösa tvister och fatta bindande beslut om t.ex. klagomålshantering.

Svensk Energi har anfört att regelverket bör bli tydligare så till vida att det klart framgår till vilken instans den som vill klaga på nätkoncessions- havarens hantering ska vända sig. Om det öppnas upp för klaganden att vända sig till olika instanser finns risk för att instanserna skapar olika praxis.

Prop. 2010/11:70

130

Allmänna reklamationsnämnden har när anfört att det bör tydliggöras Prop. 2010/11:70 vilka tvistlösningsuppgifter som föreslås falla på tillsynsmyndigheten

respektive nämnden.

Skälen för regeringens förslag

Utgångspunkter

Det är viktigt att hålla isär frågorna om, å ena sidan, tillsynsmyndig- hetens hantering av klagomål enligt artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet respektive artikel 41.11 i gasmarknadsdirektivet och, å andra sidan, det krav som finns artikel 3 i båda direktiven att medlemsstaterna ska se till att det finns en oberoende mekanism för att säkerställa effektiv behand- ling av klagomål och tvistlösning utanför domstol. Den sistnämnda bestämmelsen tar inte sikte på tillsynsmyndigheten i dess roll som ”tvistlösande myndighet” (jfr avsnitt 5.3 och 16.3).

Som angetts i avsnitt 14.2.2 har regeringen tidigare bedömt att Sverige uppfyllt kraven i det andra inremarknadspaketet för el och gas i fråga om rätten att ge in klagomål till en tvistlösande myndighet genom bestämmelserna om tillsyn i el- respektive naturgaslagen. Det finns inte anledning att göra någon annan bedömning när det gäller motsvarande krav i de nya direktiven. Det är inte motiverat, vare sig med anledning av direktiven eller i övrigt, att ålägga tillsynsmyndigheten en ny funktion som prövningsmyndighet i tvister mellan enskilda och nätföretag. Myndighetens handläggning av anmälningar från enskilda ska även i fortsättningen ske inom ramen för dess vanliga tillsynsverksamhet. Inne- börden av den nu föreslagna regleringen blir sålunda att en enskild som anmäler ett missförhållande till tillsynsmyndigheten har rätt att inom en viss tid få veta myndighetens bedömning och om myndigheten kommer att vidta någon tillsynsåtgärd.

Detta sagda innebär att det inte, som några remissinstanser har befarat, skapas något nytt utrymme för att parallella prövningar.

Bestämmelser om tidsfrister i ellagen

Med anledning av andra elmarknadsdirektivet har bestämmelser om tidsfrister införts i 3 kap. 6 och 7 §§ ellagen. Tidsramarna gäller nätmyn- dighetens prövning av tvister om anslutning till ledning eller ledningsnät. Kraven svarar mot vad som föreskrivs i artikel 37.11 i det nya elmarknadsdirektivet. Det är därför inte nödvändigt att ändra de aktuella bestämmelserna med anledning av direktivet. I övrigt finns emellertid inga bestämmelser i ellagen som uppfyller kraven i artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet. Det är alltså nödvändigt att införa nya bestämmel- ser om tidsfrister för handläggningen av klagomål.

Vilka skyldigheter omfattas?

I elmarknadsdirektivet anges att rätten att ge in klagomål gäller ”den systemansvariges skyldigheter enligt detta direktiv”. Den system-

ansvarige som avses är den systemansvarige för överförings- eller distri-

131

butionssystemet, dvs. ett nätföretag. I Sverige är den som har den som har nätkoncession enligt 2 kap. ellagen att betrakta som systemansvarig i direktivets mening. Med detta avses någonting annat än det ansvar som åligger den systemansvariga myndigheten enligt 8 kap. 1 § ellagen. Bestämmelsen i artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet tar således inte, som Fortum Sverige AB har antytt, sikte på det övergripande ansvaret för den nationella balansen. Frågan är i stället vilka av nätföretagens skyldigheter enligt ellagen som kan sägas följa av elmarknadsdirektivet.

NELGA har föreslagit en bestämmelse där det uttryckligen anges vilka bestämmelser i ellagen som en anmälan ska hänföra sig till för att kravet på handläggning inom en viss tid ska gälla. Även Kammarrätten i Stockholm har utgått ifrån att en sådan ordning är ändamålsenlig.

Det är emellertid i vissa fall svårt att på ett tydligt sätt avgränsa på vilket sätt nätföretagens skyldigheter enligt elmarknadsdirektivet kommer till uttryck i ellagen. Som ett exempel kan anföras skyldigheten enligt artikel 25.1 att säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på eldistribution och på affärsmässiga villkor driva, underhålla och utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av energieffektivitet.

Artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet avser vidare klagomål från ”part”, dvs. en enskild som har ett intresse i frågan. De skyldigheter som nät- företagen har enligt direktivet och ellagstiftningen är till större delen av offentligrättslig karaktär. För den enskilde kan det också framstå som godtyckligt om hans eller hennes anmälan behandlas snabbare eller lång- sammare beroende på om en viss bestämmelse i ellagen går att föra tillbaka på elmarknadsdirektivet. Regeringen bedömer därför att det är en rimligare ordning att knyta tidsfristerna till den enskildes intresse i saken. Det avgörande bör med andra ord vara om den aktuella skyldigheten för nätkoncessionshavaren påverkar anmälarens rättsliga ställning eller om hans eller hennes intresse i saken särskilt har erkänts av rättsordningen.

Vilka klagomål ska omfattas av de nya bestämmelserna?

En viktig utgångspunkt är att tidsfristerna gäller ärenden inom ramen för nätmyndighetens vanliga tillsynsverksamhet. En grundläggande förut- sättning är därför att anmälan gäller efterlevnaden av en bestämmelse som omfattas av nätmyndighetens tillsyn, t.ex. en fråga om skäligheten av ett företags nättariffer enligt 4 kap. ellagen. Som en följd av detta faller bestämmelserna i nuvarande 7, 10 och 11 kap. ellagen utanför det område där tidsfristerna ska gälla.

Det bör betonas att de nya bestämmelserna om tidsfrister inte inskränker de möjligheter som i dag finns att anmäla missförhållanden till nätmyndigheten. Även den som inte har ett intresse i saken är oförhindrad att göra en anmälan till nätmyndigheten. En sådan anmälan kommer dock inte att omfattas av tidsfristerna.

I några frågor är nätmyndigheten enligt ellagen skyldig att pröva tvister mellan enskilda och nätkoncessionshavare. Detta gäller tvister om anslutning (3 kap. 6 och 7 §§), kostnader för mätning (3 kap. 11 och 14 §§), ersättning vid inmatning av el (3 kap. 15 §) och nättariffer för mindre produktionsanläggningar (4 kap. 10 §). I sådana ärenden gäller

Prop. 2010/11:70

132

särskilda bestämmelser om handläggningen. Nätmyndighetens prövning i Prop. 2010/11:70 dessa fall bör inte omfattas av en allmän regel om tidsfrister.

Beslut ska gälla omedelbart

Enligt artikel 37.11 i elmarknadsdirektivet ska tillsynsmyndighetens beslut vara bindande så länge det inte har upphävts vid ett överklagande. De beslut där frågan har betydelse är tillsynsåtgärder som riktar sig mot nätföretaget. Ett föreläggande om rättelse enligt 12 kap. 3 § ellagen kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol enligt 13 kap. 5 § i samma lag. Ett föreläggande som har meddelats med anledning av en sådan anmälan som avses i de nya bestämmelserna om tidsfrister bör därför gälla omedelbart.

14.3Överensstämmelse med riktlinjerna

Regeringens förslag: I ett beslut av nätmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen.

NELGA:s bedömning: Överensstämmer inte med regeringens. Enligt utredningen är det inte förenligt med den svenska förvaltningslagen (1986:223) och de principer som ligger till grund för svenska förvalt- ningsbeslut att ändra ett beslut som gynnar en enskild när detta beslut vunnit laga kraft.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att utgångs- punkten för den fortsatta beredningen bör vara att artikel 39.8 i elmarknadsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Kammarrätten har anfört att som medlemsstat i EU är Sverige skyldigt att genomföra de antagna direktivens bestämmelser i nationell lagstiftning och att de principer om s.k. negativ rättskraft för gynnande förvaltningsbeslut som utbildats i rättspraxis inte återfinns i förvaltningslagen och får vika för bestämmelser i speciallagstiftning. Förvaltningsrätten i Linköping har ställt sig tveksam till utredningens ställningstagande att inte förslå någon reglering i syfte att genomföra artikel 39.8 i elmarknadsdirektivet i svensk rätt. Statskontoret har anfört att en konflikt i ett sådant ärende kan äventyra relationen med ACER. Statskontoret har vidare pekat på att Sverige kommer att ingå i ACER:s tillsynsnämnd och kan komma att ställa sig bakom krav på att andra länders tillsynsmyndigheter ska ändra sina beslut. Uppsala universitet har anfört att det i den kommande svenska lagstiftningen bör införas en tydlig möjlighet till återkallelse av besluten i det fall EU-kommissionen begär att tillsynsmyndigheten ska ändra sitt beslut. Sveriges advokatsamfund har konstaterat att med tanke på företrädesprincipen torde, i den mån de gemenskapsrättsliga bestämmelserna härom anses ha direkt effekt, den i direktiven fastslagna möjligheten för kommissionen att föranstalta om en omprövning ha företräde framför motstridiga nationella bestämmelser.

133

Skälen för regeringens förslag

Prop. 2010/11:70

Elmarknadsdirektivets krav

I artikel 39 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om ett särskilt förfarande för att säkerställa att de beslut som fattas av nationella tillsynsmyndigheter överensstämmer med de riktlinjer som avses i direk- tivet eller i förordning (EG) nr 714/2009.

Enligt artikel 39.1 i elmarknadsdirektivet får varje tillsynsmyndighet och Europeiska kommissionen begära ett yttrande från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (ACER) angående huruvida ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med rikt- linjerna. Av artikel 39.6 b i direktivet framgår att förfarandet kan leda fram till ett beslut av kommissionen om att begära att den berörda till- synsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut på grund av att rikt- linjerna inte har följts. Enligt artikel 39.8 ska tillsynsmyndigheten följa kommissionens beslut inom två månader och informera kommissionen om detta.

De riktlinjer som avses i artikel 39 i elmarknadsdirektivet är dels tillämpningsföreskrifter som utfärdas av EU-kommissionen, dels de riktlinjer som finns i bilaga I till förordning 714/2009. Kommissionen får utfärda riktlinjer enligt artikel 11.10, 14.3, 38.5, 39.9 och 40.4 i elmark- nadsdirektivet och artikel 3.5, 6.11, 17.9 och 18.5 i förordning 714/2009.

Återkallelse av beslut

För att Sverige ska anses ha genomfört elmarknadsdirektivet korrekt krävs att det är möjligt för nätmyndigheten att ändra eller upphäva ett beslut, som myndigheten har meddelat, om kommissionen begär detta med hänvisning till att riktlinjerna inte har följts.

I Sverige har en förvaltningsmyndighet ofta möjlighet att ompröva sina beslut. Det finns sålunda utrymme för att ändra förbud, förelägganden och liknande beslut, som är betungande för den enskilde, i både mildrande och skärpande riktning. Avslagsbeslut binder inte heller myndigheten för framtiden. Gynnande beslut kan däremot återkallas bara under vissa förutsättningar. Ett sådant beslut kan bl.a. ändras till nackdel för den enskilde med stöd av ett förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet. Ett exempel på återkallelse- förbehåll är 21 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till närings- livet, där det föreskrivs att det vid statligt stöd ska gälla som villkor att stödåtgärderna får upphävas eller ändras och stödet återkrävas om Europeiska kommissionen genom beslut som vunnit laga kraft eller Europeiska unionens domstol har funnit att stödet strider mot artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

På energiområdet kan noteras bestämmelserna 9 kap. naturgaslagen om undantag för större naturgasinfrastrukturprojekt. Av 9 kap. 3 § tredje stycket framgår att i ett beslut om undantag enligt 1 § i samma kapitel ska det anges att det kan komma att ändras eller upphävas av EU- kommissionen. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel 22.4 i andra gasmarknadsdirektivet, där det stadgas bl.a. att kommis-

134

sionen får kräva att den berörda tillsynsmyndigheten eller medlemsstaten Prop. 2010/11:70 ändrar eller återkallar ett beslut att bevilja ett undantag.

NELGA har, när det gäller genomförandet av artikel 39 i elmarknads-
direktivet, anfört att det inte är aktuellt att villkora beslut och hänvisat till
att en sådan ordning skulle kunna innebära osäkerhet under en i princip
obegränsad tid för den enskilde. Som flera remissinstanser har antytt är
emellertid detta inte ett godtagbart skäl för att inte genomföra elmark-
nadsdirektivet.
För att avgöra om det är påkallat med bestämmelser om återkallelse-
förbehåll i ellagstiftningen krävs dock en genomgång av vilka riktlinjer
som avses och vilka beslut av nätmyndigheten som kan bli aktuella.
Riktlinjer enligt elmarknadsdirektivet
I artikel 11 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om certifiering av
transmissionsnätsoperatörer i fall där det finns en anknytning i tredje
land. Frågan om överensstämmelse med riktlinjerna i denna del
behandlas i avsnitt 11.5.
Artikel 14 i direktivet är inte relevant i Sverige, eftersom Sverige inte
har valt den s.k. ISO-lösningen för åtskillnad av systemansvariga för
överföringssystem (jfr avsnitt 10).
I artikel 38 i elmarknadsdirektivet finns bestämmelser om samarbetet
mellan nationella tillsynsmyndigheter. Regeringen bedömer att de rikt-
linjer som Europeiska kommissionen antar i sådana frågor inte kräver
lagstiftning i Sverige. Inte heller de riktlinjer som gäller förfarandet
enligt artikel 39 föranleder några närmare överväganden.
I artikel 40 finns bestämmelser som rör skyldigheten för elhandlare att
bevara viss information. Europeiska kommissionen får enligt artikel 40.4
anta riktlinjer som fastställer metoder och villkor för bevarande av
information, liksom form och innehåll när det gäller de uppgifter som ska
bevaras. I propositionen föreslås ingen lagstiftning med anledning av
artikel 40 (jfr avsnitt 5.10). Regeringen bedömer vidare att de riktlinjer
som avses i artikel 40.4 är av sådan karaktär att frågan om att återkalla
gynnande förvaltningsbeslut inte kan antas uppkomma i denna del.
Riktlinjer enligt förordning (EG) nr 714/2009
I artikel 3.5 i förordning (EG) nr 714/2009 anges att Europeiska
kommissionen får anta riktlinjer som beskriver förfarandet för

Tredje inremarknadspaketet för el och naturgas	Prop.
	2010/11:70

särskilt	meddelande	till	Prop. 2010/11:70
konsumenten. Av meddelandet ska

10 §		Prop. 2010/11:70
Ett företag som är skyldigt att
upprätta en övervakningsplan
enligt 9 § ska utse en över-
vakningsansvarig,	som	själv-