Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Regeringens proposition 2010/11:150

Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet	Prop.
	2010/11:150

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 maj 2011

Eskil Erlandsson

Ulf Kristersson

(Socialdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lag om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

Huvudsakligen genomför lagen Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhets- området och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG. Direktivet reglerar upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet. Syftet med direktivet är framför allt att skapa förutsättningar för upp- handlingar av sådan materiel och sådana tjänster som är av så känslig natur att upphandling enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det klassiska direktivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) inte lämpar sig.

Direktivet följer i princip de tidigare upphandlingsdirektiven. Den stora skillnaden jämfört med dessa är att direktivet innehåller bestämmelser om informationssäkerhet, försörjningstrygghet och underentreprenad. Till skillnad från det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet innehåller direktivet även bestämmelser om rättsmedel. Dessa be- stämmelser är i stor utsträckning desamma som bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad

gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling Prop. 2010/11:150 (ändringsdirektivet).

Till följd av direktivet genomförs även ändringar i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, lagen (1976:580) om med- bestämmande i arbetslivet, lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (förkortad LOU), lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (förkortad LUF) och offentlig- hets- och sekretesslagen (2009:400).

Vidare föreslås vissa andra ändringar i LOU och LUF, bl.a. omstruktu- reras lagarnas 16 kap.

Slutligen föreslås en mindre ändring i lagen (1993:1651) om läkar- vårdsersättning och i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.

Lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och lag- ändringarna till följd därav samt övriga ändringar i LOU och LUF föreslås träda i kraft den 1 november 2011. Ändringen i lagen om läkarvårdsersättning och i lagen om ersättning för sjukgymnastik föreslås träda i kraft den 1 november 2011, men tillämpas för tid från och med den 15 juli 2010.

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		7
2	Lagtext	.............................................................................................	8
	2.1	Förslag till lag om upphandling på försvars- och
		säkerhetsområdet...............................................................	8

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar ......................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet.........................................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning.........................................................

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik ...........................................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om

offentlig upphandling ......................................................

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,

transporter och posttjänster............................................

103

2.8Förslag till lag om ändring i offentlighets- och

	sekretesslagen (2009:400) .............................................	125
3 Ärendet och dess beredning .........................................................		127
4 Bakgrund......................................................................................		129
4.1	Försvars - och säkerhetsmarknaden ................................	129
	Försvars- och säkerhetsmarknadens
	kännetecken ..................................................	129
	Den svenska politiska inriktningen...............	130
4.2	Gällande rätt ..................................................................	130
	Allmänt om upphandlingslagarna.................	130
	Direktivstyrd upphandling............................	131
	Icke direktivstyrd upphandling.....................	135
4.3	Direktivet om försvars - och säkerhetsupphandling .......	138
	Bakgrund ......................................................	138
	Nyheter m.m. i förhållande till LOU
	och LUF........................................................	139
5 En ny lagstiftning om upphandling på försvars- och säkerhets-
området		145
5.1 ......................................	Genomförande i en separat lag	145
5.2 ............................................................	Bilagor till lagen	147
5.3 .............................................	Propositionens disposition	148

6	Tillämpningsområde, definitioner och grundläggande principer . 149
	6.1	Tillämpningsområde......................................................	149

6.2Upphandling som endast delvis faller inom till-

	lämpningsmrådet ...........................................................		154
6.3	Undantag från lagens tillämpningsområde ....................		156
	6.3.1	Upphandling som undantas enligt EUF-
		fördraget .......................................................	156
	6.3.2	Upphandling enligt internationella regler.....	157

Prop. 2010/11:150

7.2Förenklat förfarande, urvalsförfarande och direkt-

8.3Information om beskattning, miljöskydd, arbetar-

	skydd och arbetsvillkor ..................................................	208
8.4	Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt .................	209
8.5	Annonsering...................................................................	210

8.6Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar

och anbud.......................................................................

216

8.7Inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller

	att föra dialog .................................................................		219
8.8	Kommunikation, information, dokumentation m.m.......		220
	8.8.1	Kommunikation m.m. ...................................	220

8.8.2Information till leverantörer och anbuds-

		givarens bundenhet av sitt anbud ..................	222
	8.8.3	Protokoll och bevarande av handlingar .........	225
8.9	Uteslutning av leverantörer............................................		228

8.10Kontroll av leverantörers lämplighet och val av del-

tagare m.m......................................................................		238
8.10.1	Inledande bestämmelser ................................	238
8.10.2	Krav på registrering, leverantörens eko-
	nomiska ställning samt bevis på teknisk
	och yrkesmässig kapacitet.............................	240
8.10.3	Kvalitetsstyrningsstandarder, standarder för
	miljöledning och officiella förteckningar......	242

8.11	Begränsad kontroll .........................................................	246
8.12	Tilldelning av kontrakt...................................................	247
8.13	Sekretess hos upphandlande myndigheter och enheter ..	249
8.14	Avslutande artiklar i direktivet.......................................	250
9 Informationssäkerhet ....................................................................		251
9.1	Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter........................	251
9.2	Krav på leverantörer och underleverantörer...................	258
		4

	9.3	Åtgärder och krav i annonsen om upphandling.............		259
	9.4	Krav på innehåll i anbud................................................		261
	9.5	Bevis på en leverantörs kapacitet ..................................		263
	9.6	System för granskning av säkerhetsskyddet..................		264
	9.7	Kontroll av anbudssökandes säkerhetsskydd.................		267
10	Försörjningstrygghet ....................................................................			268
	10.1	Krav om försörjningstrygghet .......................................		268
	10.2	Krav på innehåll i anbud................................................		271
	10.3	Krav som inte får ställas................................................		273
11	Underentreprenad.........................................................................			275
	11.1	Bakgrund .......................................................................		275
	11.2	Anbudsgivarens val av underleverantör ........................		276
		11.2.1	Huvudregel ...................................................	276
		11.2.2	Begäran om uppgifter om under-
			entreprenad ...................................................	277

11.3Upphandlande myndigheters och enheters krav på

underentreprenad...........................................................		278
11.3.1	Krav på viss andel av kontraktet...................	278
11.3.2	Uppfyllelse av kravet på underentreprenad ..	279
11.3.3	Krav att ange föremålet för under-
	entreprenad utöver minimiandelen ...............	280

11.3.4Villkor om tilldelning av underentreprenad.. 281

11.3.5Företag som går samman och anknutna

	företag...........................................................	282
11.3.6	Avvisning av underleverantör.......................	283
11.3.7	Innehåll i annonsen.......................................	284

11.4Skyldigheter för anbudsgivare som inte är upphand-

lande myndighet eller enhet...........................................		284
11.4.1	Inledning.......................................................	284
11.4.2	Allmänna principer.......................................	284

11.4.3Annonsering av underentreprenadskontrakt . 285

	11.4.4	Kriterier för urval .........................................	287
	11.4.5	Ramavtal.......................................................	288
11.5	Undantag från kravet att anlita underleverantör ............		289
11.6	Leverantörens ansvar.....................................................		289

11.7Tillämpningsbestämmelser för leverantörer som är

	upphandlande myndigheter eller enheter.......................	290
11.8	Sammanfattning.............................................................	291
12 Rättsmedel och tillsyn..................................................................		292
12.1	Bestämmelser om rättsmedel tas in i lagen....................	292
12.2	Avtalsspärr och tiodagarsfrist........................................	294
12.3	Överprövning av en upphandling ..................................	298
12.4	Överprövning av ett avtals giltighet ..............................	302
12.5	Beräkningen av vissa tider.............................................	309
12.6	Skadestånd.....................................................................	310
12.7	Upphandlingsskadeavgift ..............................................	311
12.8	Tillsyn............................................................................	315
12.9	Sekretess och säkerhetsprövning i domstol ...................	317
12.10	Behörig domstol ............................................................	321

Prop. 2010/11:150

13 Ändringar i andra lagar.................................................................			322
13.1	LOU och LUF................................................................		322
	13.1.1	Tillämplig lag................................................	322
	13.1.2	Lagarnas tillämpningsområde .......................	323
	13.1.3 Omdisponering av 16 kap. LOU och LUF. ...		326
	13.1.4 Övriga ändringar i LOU och LUF.................		326
	13.1.5 Bilagor till LOU och LUF.............................		329
13.2	Följdändringar i andra lagar...........................................		330

13.3Rättelser i lagen om läkarvårdsersättning och lagen

om ersättning för sjukgymnastik....................................	331
14 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................	332

14.1Lagen om upphandling på försvars- och säkerhets-

området, följdändringar i andra lagar och övriga
ändringar i LOU och LUF..............................................	332

14.2Lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersätt-

		ning för sjukgymnastik...................................................	333
15	Konsekvensanalys ........................................................................		333
16	Författningskommentar.................................................................		337
	16.1	Förslaget till lag om upphandling på försvars- och
		säkerhetsområdet............................................................	337

16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar.....................................

445

16.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om

medbestämmande i arbetslivet .......................................

446

16.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning .......................................................

447

16.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om

ersättning för sjukgymnastik..........................................

448

16.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1091) om

offentlig upphandling.....................................................

449

16.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om

upphandling inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster ............................................	459

16.8Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400)..............................................	468
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde ....................................	470

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2010/11:150

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,

2.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar,

3.lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets- livet,

4.lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,

5.lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjuk- gymnastik,

6.lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,

7.lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

8.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Lagtext

Prop. 2010/11:150

2.1Förslag till lag om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns föreskrifter om

–lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),

–definitioner (2 kap.),

–tröskelvärden (3 kap.),

–upphandlingsförfaranden (4 kap.),

–ramavtal (5 kap.),

–elektronisk auktion (6 kap.),

–tekniska specifikationer, informationssäkerhet och försörjnings- trygghet m.m. (7 kap.),

–annonsering av upphandling (8 kap.),

–tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (9 kap.),

–kommunikation, information och dokumentation (10 kap.),

–uteslutning av leverantörer (11 kap.),

– kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m. (12 kap.),

–tilldelning av kontrakt (13 kap.),

–underentreprenad (14 kap.),

–upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.),

–avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.),

–upphandlingsskadeavgift (17 kap.), och

–tillsyn (18 kap.).

Till lagen hör följande bilagor:

–Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1)

–Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2)

–Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3)

–Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samord- ning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76, Celex 32009L0081).

Lagens tillämpningsområde

Prop. 2010/11:150

2 § Denna lag gäller, med de undantag som anges i 7–10 §§, för upp- handling på försvars- och säkerhetsområdet av

1.militär utrustning, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och delar av komponenter,

2.utrustning av känslig karaktär, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och delar av komponenter,

3.byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till den utrustning som avses i 1 och 2, under hela dess livslängd, eller

4.byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.

Vad som avses med upphandling, militär utrustning och utrustning av känslig karaktär anges i 2 kap. 28, 18 respektive 29 §.

Endast 15 kap. tillämpas i fråga om upphandling som

1.avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster), eller

2.avser andra kontrakt, vilkas värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen.

En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en upphandling av A-tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värdet av B-tjänsterna. I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B-tjänster.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-referens- nummer för byggentreprenadkontrakt samt A-tjänster och B-tjänster.

För upphandling som avses i 9 § får undantag göras från denna lag endast med stöd av bestämmelserna i den paragrafen.

Andra lagar om upphandling

3 § Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och om upphandling i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

Upphandling som faller inom flera tillämpningsområden

4 § Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag tillämpas.

5 § Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag inte tillämpas.

6 § Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.

Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att

upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2007:1091) om offentlig

upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

Undantag från lagens tillämpningsområde

7 § Denna lag gäller inte när artikel 36, 51, 52 eller 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillämpas.

Upphandling enligt andra internationella regler

8 § Denna lag gäller inte upphandling som omfattas av särskilda för- faranderegler

1.i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan en eller flera av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) och någon eller några andra stater,

2.i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller

3.som tillämpas av en internationell organisation som gör inköp för sitt eget bruk och inte heller kontrakt som tilldelas av en stat inom EES i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.

Undantag för upphandling som avser krigsmateriel m.m.

9 § I fråga om upphandling som avser sådan tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel som omfattas av artikel 346.1 b i EUF-fördraget och där 7 eller 8 § eller 10 § första stycket 2–4 eller 10 inte är tillämpliga får regeringen i enskilda fall besluta om de undantag från bestämmelserna i denna lag som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen.

Försvarets materielverk får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingen

1.avser tillägg till en upphandling där regeringen tidigare beslutat om undantag med stöd av första stycket,

2.avser varor, tjänster eller byggentreprenader inom ramen för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig sam- verkan i fråga om försörjning av varor, tjänster eller byggentreprenader, eller

3.har ett värde som understiger 25 000 000 kronor.

Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.

Särskilda undantag

10 § Denna lag gäller inte för kontrakt

1.för vilka tillämpningen av denna lag skulle kräva att en upphand- lande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen,

2.som avser underrättelseverksamhet,

3.som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram som gäller

forskning och utveckling mellan minst två stater inom EES avseende

Prop. 2010/11:150

utvecklandet av en ny produkt och, i förekommande fall, de senare Prop. 2010/11:150 skedena av hela eller delar av produktens livslängd,

4.som, av operativa skäl, måste tilldelas en leverantör i ett område utanför EES territorium där operationen genomförs,

5.som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet,

6.som en regering tilldelas av en annan regering och som avser

a)tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,

b)byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning som avses i a, eller

c)byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller av känslig karaktär,

7. som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag,

8. som avser finansiella tjänster, utom försäkringstjänster,

9. som avser anställningar, eller

10. som avser forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag för sådana vilkas resultat endast tillkommer en upphandlande myndighet eller enhet i den egna verksamheten och betalas av myndigheten eller enheten.

Första stycket 4 avser även civila inköp.

Med fastighet enligt första stycket 5 avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.

Allmänna bestämmelser

Principer för upphandling

11 § Upphandlande myndigheter eller enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphand- lingar på ett öppet sätt. Vid upphandlingar ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas.

Rätten att få delta i en upphandling

12 § En anbudssökande eller anbudsgivare, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en upp- handling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.

När det gäller tjänste- och byggentreprenadkontrakt eller varukontrakt
som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten får
juridiska personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge
namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
13 § Grupper av leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna ett anbud
och att lämna ett anbud. Den upphandlande myndigheten eller enheten
får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en bestämd
juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndig-	11

heten eller enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk Prop. 2010/11:150 form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet

ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.

2 kap. Definitioner

Allmänna definitioner

1 § Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller i ett urvalsförfarande enligt 15 kap.

2 § Med anknutet företag avses

1.företag över vilket en leverantör har ett bestämmande inflytande,

2.företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en leverantör, och

3.företag som tillsammans med en leverantör står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt del- tagande eller på grund av de regler företaget lyder under.

Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om ett företag direkt eller indirekt, i förhållande till ett annat företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

3 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som

1.avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1, eller

2.medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anlägg- ningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.

4 § Med civila inköp avses ett kontrakt som inte omfattas av 1 kap. 2 § första stycket och som avser förvärv av icke-militära varor, byggentreprenader eller tjänster för logistiska ändamål.

5 § Med CPV-nomenklaturen avses den gemensamma terminologi vid offentlig upphandling som antagits genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.

6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska över- föringsmedier.

7 § Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.

8 § Med erkända organ avses sådana provnings- och kalibrerings- laboratorier samt organ för inspektion och certifiering som uppfyller tillämpliga europeiska standarder.

9 § Med forskning och utveckling avses verksamhet som omfattar grund- forskning, tillämpad forskning och experimentell utveckling.

10 § Med förfrågningsunderlag avses sådant underlag för anbud som en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller en leverantör.

11 § Med förhandlat förfarande avses ett förfarande där den upphand- lande myndigheten eller enheten inbjuder utvalda leverantörer och förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem.

12 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet, en upphand- lande enhet eller ett offentligt europeiskt organ som

1.ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är av- sedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter, eller

2.medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upp- handlande myndigheter eller enheter.

13 § Med konkurrenspräglad dialog avses ett förfarande som varje leverantör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndig- heten eller enheten för en dialog med de anbudssökande som har bjudits in att delta i detta förfarande.

14 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som

1.sluts mellan en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter och en eller flera leverantörer,

2.avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller till- handahållande av tjänster, och

3.undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk signatur.

15 § Med kris avses varje situation när en händelse med skadliga konse- kvenser har inträffat som tydligt går utöver omfattningen av en allvarlig händelse under vanliga omständigheter och som

1.i hög grad hotar eller inskränker människors liv och hälsa,

2.i hög grad påverkar egendomsvärden, eller

3.kräver åtgärder för att tillhandahålla befolkningen livsförnödenheter. En kris ska även anses ha uppstått om det finns en överhängande risk

för att en sådan allvarlig situation kommer att inträffa.

16 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.

Med leverantör avses också en grupp av leverantörer.

Prop. 2010/11:150

17 § Med livslängd avses samtliga skeden som en vara genomgår från forskning och utveckling till bortskaffande.

18 § Med militär utrustning avses utrustning som är särskilt utformad eller anpassad för militära syften och som är avsedd att användas som vapen, ammunition eller krigsmateriel.

19 § Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, del- ägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och

1.som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,

2.vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett lands- ting eller en upphandlande myndighet, eller

3.i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.

20 § Med ramavtal avses, om inte annat följer av andra stycket, ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.

Med ramavtal i 14 kap. avses ett avtal som ingås mellan en eller flera utvalda anbudsgivare och en eller flera underleverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av underleverantörskontrakt under en given tidsperiod.

21 § Med selektivt förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer kan ansöka om att få delta men endast anbudssökande som inbjuds av den upphandlande myndigheten eller enheten att delta får lämna anbud.

22 § Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses information och material oavsett form, karaktär eller överföringsteknik som omfattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss skyddsnivå och som med hän- syn till rikets säkerhet enligt lagar och andra författningar måste skyddas mot intrång, förstörelse, avlägsnande, spridning, förlust eller åtkomst av någon obehörig person, eller någon annan typ av risk.

23 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller utförande av tjänster och som inte utgör ett byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett varukontrakt enligt 30 §.

Ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska behandlas som ett tjänstekontrakt, om värdet av tjänsterna är högre än värdet av varorna.

Ett kontrakt som avser tjänster och omfattar verksamhet som anges i bilaga 1, men som är underordnad kontraktets ändamål i övrigt, ska behandlas som ett tjänstekontrakt.

Prop. 2010/11:150

byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster Prop. 2010/11:150 enligt kontraktet.

25 § Med upphandlande enhet avses dels upphandlande myndigheter enligt 26 § som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 4–10 §§ lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, dels sådana företag som

1.en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller

2.bedriver verksamhet som omfattas av 1 kap. 4–10 §§ lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt tredje stycket.

Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.

Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som

1.beviljats enligt lag eller annan författning,

2.begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 1 kap. 4–10 §§ lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster till ett eller flera företag, och

3.väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.

26 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myn- digheter.

Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas

1.beslutande församlingar i kommuner och landsting, och

2.offentligt styrda organ som avses i 19 §, samt

3.sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.

27 § Med upphandlarprofil avses en sammanställning av uppgifter som är tillgängliga på Internet och som innehåller information om den upp- handlande myndigheten eller enheten och dess upphandlingar.

28	§ Med upphandling avses de åtgärder som vidtas av en upphandlande
myndighet eller enhet i syfte att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ram-
avtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader.
29	§ Med utrustning av känslig karaktär, byggentreprenad av känslig
karaktär och tjänster av känslig karaktär avses utrustning, bygg-
entreprenad och tjänster som har ett säkerhetssyfte och som inbegriper,
kräver eller innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.
30	§ Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra
eller hyrköp av varor under förutsättning att kontraktet inte ska anses		15

utgöra ett byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett tjänstekontrakt Prop. 2010/11:150 enligt 23 § andra stycket.

Ett kontrakt ska behandlas som ett varukontrakt även om det omfattar monterings- och installationsarbeten avseende varorna, om värdet av arbetena är mindre än värdet av varorna.

Definitioner som gäller endast 15 kap.

31 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.

32 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.

33 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten eller enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.

3 kap. Tröskelvärden

Tröskelvärdenas storlek

1 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser

1.varu- eller tjänstekontrakt, eller

2.byggentreprenadkontrakt.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.

Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt.

Beräkning av värdet av ett kontrakt

2 § Värdet av kontrakt som avses i 1 § ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten eller enheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.

3 § Beräkningen av värdet av ett kontrakt ska avse värdet vid den tidpunkt då en annons om upphandlingen enligt 8 kap. 1 § skickas ut eller, om en sådan annons inte krävs, vid den tidpunkt då den upphand- lande myndigheten eller enheten bjuder in leverantörer till anbuds- givning.

Förbud i vissa fall mot att dela upp en upphandling Prop. 2010/11:150

4 § En byggentreprenad eller en planerad anskaffning av en viss mängd varor eller tjänster får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.

5 § Värdet av ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska omfatta det totala värdet av kontraktet. I det totala värdet ska även värdet av monterings- och installationsarbeten räknas in.

Upphandling av delkontrakt

6 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas samtidigt i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.

Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.

Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.

Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 15 kap. tillämpas.

Byggentreprenadkontrakt

7 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kost- naden för entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upp- handlande myndigheten eller enheten tillhandahåller entreprenören för att entreprenaden ska kunna fullgöras räknas in.

Värdet av varor och tjänster som inte krävs för att entreprenaden ska kunna fullgöras får inte ingå i beräkningen av värdet, om det skulle med- föra att lagens regler om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga på upphandlingen av dessa varor och tjänster.

Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid

8 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.

För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.

För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.

Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som	Prop. 2010/11:150
ska förnyas

9 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av

1.det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upp- handlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutse- bara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller

2.det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.

Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestäm- melserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.

Vissa tjänstekontrakt

10 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i

1.när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,

2.när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.

11 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader, och av månads- värdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.

Ramavtal

12 § Värdet av ett ramavtal ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras under ramavtalets löptid.

4 kap. Upphandlingsförfaranden

Selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog

1 § Vid upphandling får selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt 2 och 3 §§ användas.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 4–10 §§.

Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på

det sätt som anges i 11–22 §§.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
2 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upp-
handlande myndighet eller enhet förhandla med anbudsgivarna om de	18
	18

anbud som de har lämnat, för att anpassa anbuden till de krav som myn- Prop. 2010/11:150 digheten eller enheten har angett i annonsen om upphandling, i förfråg-

ningsunderlaget och i de kompletterande handlingarna samt för att få fram det bästa anbudet enligt 13 kap. 1 §.

3 § En upphandlande myndighet eller enhet får i annonsen eller i förfråg- ningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annons- ering ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid ska de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering

4 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, varor och tjänster om

1.det vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med före- gående annonsering eller en konkurrenspräglad dialog inte lämnats några anbudsansökningar eller inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,

2.det som ska upphandlas av tekniska skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör,

3.det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig bråd- ska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upp- handlande myndigheten eller enheten gör det omöjligt att hålla tids- fristerna vid selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, eller

4.det till följd av en kris är omöjligt att hålla tidsfristerna vid ett selek- tivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med föregående annons- ering.

Om Europeiska kommissionen begär det, ska den upphandlande myn- digheten eller enheten i en rapport till kommissionen redovisa sådana ärenden där första stycket 1 har tillämpats av myndigheten eller enheten.

5 § En upphandlande myndighet eller enhet får också använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, varor och tjänster om de anbud som har lämnats vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med före- gående annonsering eller en konkurrenspräglad dialog är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till

1. 1 kap. 11 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall ska uppge namn och yrkeskvalifikationer på personer som ska utföra en tjänst som omfattas av upphandlingen,

2. 7 kap. 9 § andra och fjärde styckena om att otillåtna alternativa anbud inte får beaktas respektive att endast alternativa anbud som

uppfyller ställda minimikrav får beaktas,

3. 7 kap. 11 § andra stycket om att anbudsgivare ska bekräfta att hän- Prop. 2010/11:150 syn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och arbetsvillkor vid

utformning av anbudet,

4.7 kap. 15 § om informationssäkerhet,

5.7 kap. 17 § om försörjningstrygghet,

6.10 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör ska förtydliga och komplettera handlingar som har getts in,

7.11 kap. om uteslutning av leverantörer,

8.12 kap. om kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m.,

9.13 kap. om tilldelning av kontrakt, eller

10.14 kap. om underentreprenad.

Första stycket gäller bara om villkoren för kontraktet i förhållande till den tidigare upphandlingen inte ändras väsentligt.

6 § I de fall som avses i 5 § ska den upphandlande myndigheten eller enheten bjuda in endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 11 och 12 kap. och som vid ett föregående selektivt förfarande, ett föregående förhandlat förfarande med föregående annonsering eller en föregående konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven vid upphandlingen. I förfarandet får inte andra än sådana anbuds- givare delta.

7 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering för tilldelning av varu- och tjänste- kontrakt om det gäller

1.andra forsknings- och utvecklingstjänster än dem som avses i 1 kap. 10 §,

2.varor som framställs endast för forsknings- och utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader och under förutsättning att det inte försämrar möjligheten till konkurrens vid en senare kontraktstilldelning som i första hand har ett sådant syfte.

8 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om

1.det gäller kompletterande leveranser av varor från den ursprungliga leverantören om

a) varorna är avsedda som antingen delvis utbyte av eller tillägg till tidigare leveranser, och

b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndig- heten eller enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,

2.det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller

3.det är möjligt att anskaffa varor på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.

Ett varukontrakt enligt första stycket 1 får gälla under längre tid än fem

år endast om det är motiverat av den levererade varans, anläggningens

eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

9 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering om

1.det gäller kompletterande byggentreprenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet, om kompletteringarna på grund av oförutsedda omständigheter krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras, och under förutsättning att de ska utföras av den ursprungliga leverantören, och om

a) de inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter för den upphandlande myndigheten eller enheten kan skiljas från det ursprung- liga kontraktet, eller

b) de, även om de kan avskiljas, är absolut nödvändiga för att kontrak- tet ska kunna fullföljas, eller

2.det gäller en ny byggentreprenad eller tjänst som är en upprepning av tidigare byggentreprenader eller tjänster under förutsättning

a) att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annon- sering eller konkurrenspräglad dialog,

b) att arbetena tilldelas samma leverantör,

c) att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,

d) att värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet enligt bestämmelserna i 3 kap., och

e) att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avses i första stycket 1 får inte överstiga hälften av det ursprungliga kontraktets värde.

Det förfarande som avses i första stycket 2 får tillämpas under högst fem år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts, utom när det är motiverat av den levererade varans, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leveran- tör kan orsaka.

10 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering när det gäller kontrakt som till- handahåller luft- och sjötransporter för EES-staternas väpnade styrkor eller polis som skickats eller kommer att skickas utomlands när det är omöjligt att hålla tidsfrister vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering med anledning av giltighetstiden för anbuden.

Konkurrenspräglad dialog

Förutsättningar

11 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda sig av kon- kurrenspräglad dialog vid tilldelning av ett särskilt komplicerat kontrakt och då selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering inte medger tilldelning av kontraktet.

Prop. 2010/11:150

12 § Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat om det inte rimligen kan Prop. 2010/11:150 krävas av en upphandlande myndighet eller enhet att den ska kunna

1.definiera de prestanda- eller funktionskrav enligt 7 kap. 3 § som kan tillgodose myndighetens eller enhetens behov eller med vilka dess mål kan uppnås, eller

2.ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt.

Annonsering

13 § Om en upphandlande myndighet eller enhet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten eller enheten ange sina behov och krav.

Inledande av dialog

14 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som har valts ut med tillämpning av 11 och 12 kap.

Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upp- handlande myndighetens eller enhetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten eller enheten diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena, för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens eller enhetens behov och utgöra grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.

Genomförande av dialogen

15 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.

16 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten eller enheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens eller enhetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.

Uppmaning att lämna slutgiltiga anbud

17 § När en underrättelse har lämnats enligt 14 § ska den upphandlande myndigheten eller enheten uppmana de deltagande anbudssökandena att

lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som

har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla Prop. 2010/11:150 de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.

Klarläggande och precisering av anbud

18 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga och precisera sitt anbud.

Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte leda till att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det snedvrider konkurrensen eller leder till diskriminering.

Värdering av anbud

19 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.

20 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.

Precisering av anbud eller bekräftande av åtaganden

21 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får uppmana den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest för- delaktiga att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där.

En sådan precisering eller ett sådant bekräftande får dock inte leda till

1.att väsentliga delar av anbudet eller inbjudan ändras,

2.att konkurrensen snedvrids, eller

3.diskriminering.

Priser eller betalning till deltagare

22 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.

Inköpscentraler

23 § En upphandlande myndighet eller enhet får anskaffa bygg- entreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.

Om en inköpscentral enligt 2 kap. 12 § 1 inte är en upphandlande myndighet eller enhet ska den upphandlande myndighet eller enhet som anlitat inköpscentralen för en upphandling anses ha följt denna lag om

1. de bestämmelser som har tillämpats av inköpscentralen vid kon- traktstilldelningen överensstämmer med bestämmelserna i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för bygg- entreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och

enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven Prop. 2010/11:150 2004/17/EG och 2004/18/EG2, och

2. de kontrakt som tilldelats kan omfattas av effektiva åtgärder mot- svarande dem som finns i avdelning IV i direktivet.

5 kap. Ramavtal

Tillämpliga bestämmelser

1 § En upphandlande myndighet eller enhet får ingå ramavtal med tillämpning av bestämmelserna om upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster i denna lag.

Tilldelning av kontrakt

2 § Kontrakt som grundar sig på ett ramavtal ska tilldelas enligt 4, 6 eller 7 §. Ett sådant kontrakt får slutas endast mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör som är part i ramavtalet.

Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får parterna inte väsentligt avvika från villkoren i ramavtalet.

Ramavtalets löptid

3 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än sju år endast om det är motiverat av den levererade varans, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Ramavtal med en enda leverantör

4 § Om ett ramavtal ingåtts med en enda leverantör, ska villkoren i ett kontrakt som grundar sig på ramavtalet överensstämma med villkoren i ramavtalet.

Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndig- heten eller enheten skriftligen samråda med den leverantör som är part i ramavtalet och vid behov uppmana leverantören att komplettera sitt anbud.

Ramavtal med flera leverantörer

5 § Om ett ramavtal ingås med flera leverantörer, i enlighet med 6 eller 7 §, ska dessa vara minst tre, om det finns ett tillräckligt antal leveran- törer som uppfyller urvalskriterierna och ett tillräckligt antal godtagbara anbud som uppfyller de tilldelningskriterier enligt 13 kap. 1 § andra stycket som angetts i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.

2 EUT L 216, 20.8.2009, s. 76 (Celex 32009L0081).

6 § Om ramavtal ingåtts med flera leverantörer enligt 5 §, får tilldelning Prop. 2010/11:150 av kontrakt som grundar sig på ramavtalet ske genom tillämpning av

villkoren i ramavtalet utan förnyad inbjudan att lämna anbud.

Kontrakt ska tilldelas den leverantör som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de villkor som angetts i ramavtalet.

7 § Om ramavtal ingåtts med flera leverantörer enligt 5 § och om inte alla villkor är angivna i ramavtalet, ska parterna bjudas in att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Dessa villkor får om det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som angetts i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.

Vid tillämpning av första stycket ska

1.den upphandlande myndigheten eller enheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,

2.den upphandlande myndigheten eller enheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,

3.anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten eller enheten inte ta del av innehållet i dem innan den angivna svarstiden har löpt ut, och

4.den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som angetts i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.

6 kap. Elektronisk auktion

Tillämpningsområde

1 § En upphandlande myndighet eller enhet får, om förfrågningsunder- laget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del av ett upphandlingsförfarande genomföra en elektronisk auktion vid

1.selektivt förfarande,

2.förhandlat förfarande med föregående annonsering,

3.förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §,

4.förenklat förfarande, och

5.urvalsförfarande.

2 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på

1.priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller

2.priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

3 § Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten eller enheten ange det i annonsen om upphandling.

Förfrågningsunderlag

4 § Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå

1.de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,

2.de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,

3.vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,

4.relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,

5.på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och

6.relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.

Första utvärdering av anbud

5 § Innan en upphandlande myndighet eller enhet inleder en elektronisk auktion ska myndigheten eller enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.

Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.

6 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.

En inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell anslutning till den elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att inledas, genomföras och avslutas.

7 § Vid tilldelning av kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.

8 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som används för att vid den elektroniska auktionen automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser och nya värden som lämnas under auktionen.

Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i för- frågningsunderlaget angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om kriterieviktningen angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.

Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.

Prop. 2010/11:150

9 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbets- Prop. 2010/11:150 dagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.

10 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.

Upplysningar till anbudsgivarna

11 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten eller enheten omedelbart meddela varje anbudsgivare till- räckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rang- ordningen.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.

Avslutande av en elektronisk auktion

12 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndig- heten eller enheten

1.vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska avslutas,

2.när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller

3.då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.

I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndig- heten eller enheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att avsluta auktionen.

I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.

13 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen.

7 kap. Tekniska specifikationer, informationssäkerhet och försörjningstrygghet m.m.

Tekniska specifikationer

1 § Tekniska specifikationer ska ingå i annonsen om upphandling, för- frågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterade handlingarna. Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 2 och 3 §§.

Tekniska specifikationer som hänvisar till en standard

Prop. 2010/11:150

2 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 § tillämpas, vara ut- formade med hänvisning till de tekniska specifikationer som definieras i bilaga 4, och i turordning hänvisa till

1.svensk civil standard som överensstämmer med europeisk standard,

2.europeiskt tekniskt godkännande,

3.gemensam civil teknisk specifikation,

4.svensk civil standard som överensstämmer med internationell standard,

5.annan internationell civil standard,

6.annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska stan- dardiseringsorgan,

7.annan svensk civil standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt materialanvändning,

8.civil teknisk specifikation som har sitt ursprung i industrin och som i stor utsträckning accepteras av industrin, eller

9.svensk standard på försvarsområdet såsom den definieras i punkt 3 i bilaga 4 och liknande specifikation för försvarsmateriel.

Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden ”eller likvärdigt”.

Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande bestämmelser eller om det finns avvikande tekniska krav i internationella standardiseringsavtal.

Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav

3 § En upphandlande myndighet eller enhet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för upphandlingen klart framgår.

En upphandlande myndighet eller enhet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 2 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är upp- fyllda.

En upphandlande myndighet eller enhet får ange de tekniska specifika- tionerna genom hänvisning till specifikationerna enligt 2 § i fråga om vissa egenskaper och till prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket i fråga om andra egenskaper.

Uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.

4 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla uppgifter om ur- sprung, tillverkning eller särskilt framställningssätt eller hänvisningar till varumärke, patent, typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.

Sådana uppgifter och hänvisningar får dock förekomma i speci- fikationerna, om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för

upphandlingen tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan uppgift Prop. 2010/11:150 eller hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".

Likvärdiga lösningar

5 § Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 2 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna eller tjänsterna inte stämmer överens med speci- fikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.

6 § Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud, om anbudsgivaren kan visa att anbudet överens- stämmer med

1.en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,

2.ett europeiskt tekniskt godkännande,

3.en gemensam teknisk specifikation,

4.en internationell standard, eller

5.ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.

Första stycket gäller under förutsättning att standardenliga byggentre- prenader, varor eller tjänster uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande myndigheten eller enheten har ställt upp.

Miljömärken

7 § Om en upphandlande myndighet eller enhet anger miljöegenskaper i form av prestanda- eller funktionskrav enligt 3 §, får den använda detaljerade specifikationer, eller vid behov delar av dessa, som fastställts för miljömärken, om

1.specifikationerna är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor eller tjänster som ska upphandlas,

2.kraven för märket har utarbetats på grundval av vetenskapliga rön,

och

3.märkena är tillgängliga för alla berörda parter.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får ange att varor eller tjänster som är försedda med ett sådant miljömärke ska antas motsvara de tekniska specifikationer som angetts i förfrågningsunderlaget, men ska godta även annat lämpligt bevis för att så är fallet.

Erkända organ

8 § Upphandlande myndigheter eller enheter ska godta intyg från organ som är erkända i ett EES-land.

Anbud med alternativa utföranden

9 § Ska en upphandlande myndighet eller enhet anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, får den tillåta anbudsgivare att lämna anbud med alternativa utföranden.

En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphand- lingen ange om den godkänner anbud med alternativa utföranden. Om detta inte anges, är anbud med alternativa utföranden inte tillåtna.

En upphandlande myndighet eller enhet som tillåter anbud med alternativa utföranden ska i förfrågningsunderlaget ange vilka minimi- krav som gäller för sådana anbud och de särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras.

Endast sådana anbud som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.

10 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet eller enhet som har tillåtit anbud med alternativa utföranden enligt 9 § inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.

Information om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor

11 § En upphandlande myndighet eller enhet får i förfrågningsunderlaget upplysa om vilka organ som kan lämna en anbudssökande eller anbuds- givare information om de bestämmelser om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor som kommer att gälla vid de tjänster eller byggentreprenader som ska omfattas av kontraktet.

Om den upphandlande myndigheten eller enheten lämnar sådana upplysningar om arbetarskydd och arbetsvillkor, ska den begära att anbudsgivare bekräftar att hänsyn har tagits till bestämmelserna om sådana villkor vid utformningen av anbudet.

Första och andra styckena ska inte påverka tillämpningen av bestäm- melserna i 13 kap. 3 § om granskning av onormalt låga anbud.

Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt

12 § En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor kan särskilt avse underentreprenad, informationssäkerhet eller försörjningstrygghet. Även sociala, miljömässiga och andra villkor får ställas. Villkoren ska anges i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna.

Informationssäkerhet

13 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att en leverantör uppfyller vissa krav för att skydda säkerhetsskyddsklassificerade

Prop. 2010/11:150

uppgifter, som myndigheten eller enheten överlämnar under upphand- Prop. 2010/11:150 lingsförfarandet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får också kräva att en leverantör ska säkerställa att dess underleverantörer uppfyller sådana krav som avses i första stycket.

14 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upp- handling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna precisera alla de åtgärder och krav som är nödvändiga för att trygga säkerheten för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter när det gäller kontrakt som innehåller, inbegriper eller kräver sådana uppgifter.

15 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden innehåller

1.en utfästelse från anbudsgivaren och de underleverantörer som redan valts ut om att de på lämpligt sätt kommer att skydda säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter som de har tillgång till eller som de kommer att få kännedom om under genomförandet av kontraktet och efter det att kontraktet har genomförts eller upphört att gälla,

2.en utfästelse från anbudsgivaren om att få den utfästelse som föreskrivs i 1 från andra underleverantörer som denne kommer att anlita under genomförandet av kontraktet,

3.tillräcklig information om de underleverantörer som redan valts ut för att den upphandlande myndigheten eller enheten ska kunna fastställa att var och en av dem har den kapacitet som krävs för att kunna skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som de har tillgång till eller som ska tas fram när de genomför underleverantörskontraktet, eller

4.en utfästelse från anbudsgivaren om att denne ska tillhandahålla den information som avses i 3 om nya underleverantörer innan dessa tilldelas kontrakt.

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden även innehåller annat för att trygga säkerheten för information.

Försörjningstrygghet

16 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna ange sina krav i fråga om försörjnings- trygghet.

17 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden inne- håller

1. certifiering eller dokumentation som visar i vilken utsträckning anbudsgivaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transitering av varor i samband med kontraktet,

2. uppgifter om eventuella begränsningar som exportkontroll eller säkerhetsarrangemang kan komma att medföra för den upphandlande myndigheten eller enheten i fråga om att sprida, överföra eller använda

varorna och tjänsterna eller resultat av dessa varor och tjänster,

3. certifiering eller dokumentation som visar att organisationen och Prop. 2010/11:150 lokaliseringen av anbudsgivarens försörjningskedja gör det möjligt för

denne att uppfylla kraven om försörjningstrygghet som den upphand- lande myndigheten eller enheten anger i annonsen om upphandling, för- frågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterade handlingarna,

4.en utfästelse från anbudsgivaren om att se till att eventuella ändringar i försörjningskedjan under genomförandet av kontraktet inte kommer att skadligt inverka på uppfyllandet av kraven om försörjnings- trygghet i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterade handlingarna,

5.en utfästelse från anbudsgivaren att, i enlighet med villkor som parterna ska komma överens om, upprätta eller upprätthålla den kapacitet som krävs för att tillmötesgå den upphandlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade behov till följd av en kris,

6.dokumentation i fråga om att tillgodose den upphandlande myndig- hetens eller enhetens ökade behov till följd av en kris,

7.en utfästelse från anbudsgivaren att utföra underhåll, modernisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

8.en utfästelse från anbudsgivaren att i tid informera den upphand- lande myndigheten eller enheten om varje förändring i anbudsgivarens organisation, försörjningskedja eller industriella strategi som kan påverka anbudsgivarens skyldigheter gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten, eller

9.en utfästelse från anbudsgivaren att, i enlighet med villkor som parterna ska komma överens om, förse den upphandlande myndigheten eller enheten med allt som behövs för produktion av reservdelar, kompo- nenter, särskilda tillbehör och särskild testutrustning, inklusive ritningar, licenser och instruktioner, för den händelse anbudsgivaren inte längre kan tillhandahålla denna utrustning.

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden även innehåller annat för att visa att anbudsgivaren uppfyller kraven i fråga om försörjningstrygghet.

18 § En upphandlande myndighet eller enhet får inte kräva ett åtagande av en anbudsgivare som begränsar möjligheten för organ i licensgivarens stat att i enlighet med internationell rätt eller unionslagstiftning tillämpa de nationella kriterier som gäller för beviljande av licens för export, över- föring eller transitering under de förhållanden som råder vid tidpunkten för ett sådant beslut.

8 kap. Annonsering av upphandling

Obligatorisk och icke-obligatorisk annonsering av upphandlingar

1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal ska annonsera upphandlingen, om inte något annat följer av 4 kap. 4–10 §§.

Information om planerade upphandlingar (förhandsannonsering)	Prop. 2010/11:150
2 § En upphandlande myndighet eller enhet som vill tillämpa bestäm-
melserna om förkortning av tidsfrister i 9 kap. 3 § ska i en annons lämna
information om de kontrakt eller ramavtal som myndigheten eller
enheten avser att tilldela respektive ingå under de närmast följande tolv
månaderna (förhandsannonsering).
Annonsering om resultatet av en upphandling (efterannonsering)
3 § En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat ett kontrakt
eller ingått ett ramavtal ska till Europeiska kommissionen skicka en
annons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet
tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd
av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Annonsering vid förhandsinsyn
4 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett
kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt
4 kap. 4–10 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska
kommissionen (förhandsinsyn).
9 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar
och anbud m.m.
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
bestäms av den upphandlande myndigheten eller enheten ska särskild
hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som
leverantörer kan antas behöva för att utarbeta anbuden. Dock ska tids-
fristerna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrister vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och
förhandlat förfarande med föregående annonsering
2 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat
förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in
med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen
om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud
vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 8 § skickades till
utvalda anbudssökande.
Första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 3–7 §§.

Tidsfrist efter förhandsannonsering

Prop. 2010/11:150

3 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har förhands- annonserat enligt 8 kap. 2 §, bör tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande vara minst 36 dagar och får inte i något fall vara kortare än 22 dagar från den dag då annonsen skickades för publicering.

Den tidsfrist som anges i första stycket får användas endast om

1.förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga IV till direktiv 2009/81/EG, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tid- punkten för förhandsannonseringen, och

2.minst 52 dagar, men högst 12 månader, gått från den dag då för- handsannonsen skickades för publicering.

Förkortad tidsfrist vid användning av elektroniska medel

4 § Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tids- fristen enligt 2 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog eller förhandlat för- farande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.

5 § Tidsfristerna för att komma in med anbud vid selektivt förfarande får, utöver vad som följer av 4 §, förkortas med fem dagar, om den upphand- lande myndigheten eller enheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång till hela förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska kommissionen för publicering. Den Internetadress där förfrågningsunderlaget finns tillgäng- ligt ska anges i annonsen.

Förlängning av tidsfrister

6 § Tillhandahålls inte hela förfrågningsunderlaget och kompletterande upplysningar inom de tidsfrister som anges i 10 §, trots att detta begärts i god tid, ska fristerna för att komma in med anbud förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud.

Första stycket gäller även om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats.

Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist i vissa fall

7 § Om det vid selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, får en upphandlande myndighet eller enhet ange att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar, räknat från den dag då annonsen om upphandling skickades för publi- cering, ska vara minst 15 dagar eller, om annonsen skickades med elektroniska medel, minst 10 dagar.

Under förutsättning av tidsbrist får en upphandlande myndighet eller enhet ange att tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt

förfarande ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna Prop. 2010/11:150 anbud skickades.

Inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog

Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog vid selektivt respektive förhandlat förfarande eller konkurrenspräglad dialog

8 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet eller enhet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.

En inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i före- kommande fall, det beskrivande dokumentet. Om förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.

En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om

1.tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,

2.sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid kon- kurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,

3.en hänvisning till annonsen om upphandlingen,

4.vilka handlingar som ska bifogas,

5.den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, det beskrivande dokumentet eller av förfrågningsunderlaget, och

6.övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.

Om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet

9 § Om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran ska lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna, ska adressen anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de begärda handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.

De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.

Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog

10 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid selektivt och förhandlat förfarande samt vid konkurrenspräglad dialog lämna ut komp- letterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller kompletterande handlingar senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upp- lysningar begärts i god tid.

Vid påskyndat förfarande enligt 7 § andra stycket ska denna tidsfrist vara fyra dagar.

10 kap. Kommunikation, information och dokumentation

Regler för kommunikation

1 § Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något annat följer av tredje stycket.

En upphandlande myndighet eller enhet får bestämma att anbuds- ansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.

Myndigheten eller enheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon.

Myndigheten eller enheten ska i en annons ange hur anbudsansök- ningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.

2 § Vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara icke- diskriminerande, allmänt tillgängliga och möjliga att använda till- sammans med sådan maskin- och programvara som i allmänhet används.

3 § Information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter.

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att elektroniska anbud ska vara försedda med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

En upphandlande myndighet eller enhet ska ha sådan utrustning att den elektroniskt kan ta emot anbudsansökningar, anbud, ritningar och planer på ett säkert sätt. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhets- anordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.

Skyldighet att lämna in intyg m.m.

4 § Vid användning av elektroniska medel enligt 1 § ska anbudssökande och anbudsgivare före utgången av tidsfristen för att lämna anbuds- ansökan eller anbud i annan form lämna in sådana handlingar som avses i

Prop. 2010/11:150

11 kap. 3 §, 12 kap. 7, 8, 10, 11, 15 och 17–19 §§, om de inte finns till- Prop. 2010/11:150 gängliga i elektronisk form.

Bekräftelse av ansökan om att få lämna anbud

5 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att en anbuds- ansökan som görs per telefax ska bekräftas genom ett annat elektroniskt medel enligt 3 § andra stycket eller genom en egenhändigt undertecknad handling som är myndigheten eller enheten tillhanda före utgången av den tidsfrist som myndigheten eller enheten anger.

Har en anbudsansökan gjorts per telefon, ska en bekräftelse skickas före utgången av ansökningstiden.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upp- handling ange sådana villkor som avses i första och andra styckena.

Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert

6 § Kommunikation, informationsutbyte och lagrade uppgifter som rör ett upphandlingsärende ska bevaras säkert.

Öppnande av anbud

7 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.

Försändelser med anbud ska, samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten eller enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.

Rättelse av fel, förtydligande och komplettering

8 § En upphandlande myndighet eller enhet får tillåta att en anbuds- sökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller fel- räkning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet.

Myndigheten eller enheten får begära att en anbudsansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för sär- behandling eller konkurrensbegränsning. Myndigheten eller enheten får också begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar handlingar som getts in och som avses i 11 och 12 kap.

Information till leverantörer

Prop. 2010/11:150

Underrättelse om beslut

9 § En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast möjligt skrift- ligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska myndigheten eller enheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte får ingås (avtals- spärr).

En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbuds- sökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.

Upplysningar på begäran av en leverantör

10 § En upphandlande myndighet eller enhet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som skriftligen begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.

En upphandlande myndighet eller enhet ska på skriftlig begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud som har förkastats, lämna upplysningar om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet.

Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.

Anbudsgivare är bunden av sitt anbud

11 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i förfrågningsunderlaget ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått underrättelse enligt 9 § första stycket eller upplysningar enligt 10 §.

Protokoll

12 § En upphandlande myndighet eller enhet ska för varje upphandling upprätta ett protokoll, där det bl.a. ska framgå

1.det valda upphandlingsförfarandet,

2.skälen till att ett anbud förkastats,

3.skälen till att ett kontrakt eller ramavtal inte tilldelats en leverantör,

4.skälen till att förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 4–10 §§ tillämpats,

5.skälen till att tidsfristen i 4 kap. 8 § andra stycket eller 4 kap. 9 § tredje stycket eller att det värde som följer av 4 kap. 9 § andra stycket överskridits,

6.skälen till att konkurrenspräglad dialog tillämpats, och

7.skälen till att ett ramavtal har en löptid på mer än sju år.

En upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att på Europeiska Prop. 2010/11:150 kommissionens begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till

kommissionen.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska innehålla.

Bevarande av handlingar

13 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, protokoll och liknande.

Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.

11 kap. Uteslutning av leverantörer

Omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer

1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten får känne- dom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar

1.sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut

2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet3,

tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i4, respektive artikel 2.1 i rådets rambeslut

2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn5,

3.bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som

utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen6,

4.penningtvätt och finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26

oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism7, eller

5.terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller

3EUT L 300, 11.11.2008, s. 42 (Celex 32008F0841).

4EGT C 195, 25.6.1997, s. 1 (Celex 31997F0625/01/).

5EGT L 358, 31.12.1998, s. 2 (Celex 31998F0742).

6EGT C 316, 27.11.1995, s. 48 (Celex 31995F1127/03/).

7EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060).

anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i Prop. 2010/11:150 artikel 4 i nämnda rambeslut8.

Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brottet.

Om det finns grundad anledning anta att en leverantör ska uteslutas med stöd av första stycket, får myndigheten eller enheten begära att leverantören visar att det inte finns någon grund för uteslutning.

Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet eller enhet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.

Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer

2 § En leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören

1.är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,

2.är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångs- förvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,

3.genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkes- utövningen, såsom till följd av en överträdelse av befintlig lagstiftning om export av försvars- och säkerhetsutrustning,

4.har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, såsom genom att inte ha iakttagit sina skyldigheter i fråga om informations- säkerhet eller försörjningstrygghet vid ett tidigare kontrakt, och den upphandlande myndigheten eller enheten kan visa detta,

5.har, på grundval av någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor, kunnat konstaterats inte vara så tillförlitlig som krävs för att inte riskera rikets säkerhet,

6.inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller

7.i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplys- ningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 11 eller 12 kap.

Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.

Myndigheten eller enheten får, utom i de fall som avses i 4 §, begära att en leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 6.

Intyg och bevis angående leverantör

3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en leverantör godta utdrag ur officiellt

8 EGT L 164, 22.6.2002, s. 3 (Celex 32002F0475).

register eller annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som Prop. 2010/11:150 avses i 1 § eller 2 § första stycket 1, 2 eller 3 och intyg från behörig

myndighet när det gäller ett förhållande som avses i 2 § första stycket 6. Om sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte ut-

färdas i leverantörens hemland eller ursprungsland eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1–3 kan de ersättas av en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran.

Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över god- kända leverantörer i ett land inom EES, får det antas att leverantören uppfyller de förutsättningar som anges i 1 § eller i 2 § första stycket 1–4 och 7.

4 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden av- seende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 2 § första stycket 6 ska den upphandlande myndigheten eller enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.

12 kap. Kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m.

Inledande bestämmelser

1 § Innan kontrakt tilldelas enligt 13 kap. ska den upphandlande myndig- heten eller enheten kontrollera lämpligheten hos de leverantörer som inte har uteslutits enligt 11 kap. 1 och 2 §§.

2 § En upphandlande myndighet eller enhet får ställa krav på en lägsta nivå för anbudssökandes och anbudsgivares ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Dessa ska överensstämma med bestäm- melserna i 8–16 §§. Omfattningen av den information som avses i 8–16 §§ samt de lägsta nivåerna för den kapacitet som krävs för ett visst kontrakt ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.

De krav på kapacitet som ställs upp ska framgå av annonsen om upphandling.

Begränsning av antalet anbudssökande i upphandlingsförfaranden

3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog får den upphandlande myn- digheten eller enheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, förhandla med eller inleda en dialog med.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen ange

1.vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och

2.det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta antal kommer att bjudas in, detta antal.

4 § Antalet anbudssökande som bjuds in att delta får inte vara mindre än tre.

5 § En upphandlande myndighet eller enhet ska bjuda in minst det antal anbudssökande som angetts enligt 3 § andra stycket 2.

Om antalet anbudssökande, som uppfyller de i annonsen angivna kraven och urvalskriterierna (de kvalificerade anbudssökande), är lägre än det i annonsen angivna lägsta antal som kommer att bjudas in, får den upphandlande myndigheten eller enheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.

6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten anser att antalet lämpliga anbudssökande är för lågt för att effektiv konkurrens ska kunna säkerställas, får den låta förfarandet anstå och på nytt offentliggöra den ursprungliga annonsen och fastställa en ny tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar.

Både de anbudssökande som valdes ut i samband med det första offent- liggörandet och de som väljs ut i samband med det andra offentlig- görandet ska bjudas in att delta i upphandlingsförfarandet enligt 9 kap. 8–10 §§.

Krav på registrering

7 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att en anbudssökande visar att sökanden är registrerad i ett aktiebolags- eller handelsregister eller ett motsvarande register, som förs i det land där den anbudssökande har sitt ursprung eller är etablerad, om det i detta land är en förutsättning för att få bedriva yrkesverksamhet.

I stället för det som anges i första stycket kan en anbudssökande avge en utsaga på heder och samvete eller vidta någon annan liknande åtgärd eller visa upp ett intyg.

I samband med förfaranden för tilldelning av tjänstekontrakt får den upphandlande myndigheten eller enheten begära att en anbudssökande ska visa att han eller hon har ett särskilt tillstånd eller liknande i sitt hemland, om detta krävs för att tillhandahålla den aktuella tjänsten.

Bevis på ekonomisk ställning

8 § Bevis på en leverantörs ekonomiska kapacitet kan utgöras av

1.uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller för de tre senaste verksamhetsåren eller den kortare tid under vilken verk- samheten bedrivits,

2.balansräkningar eller utdrag ur dem, eller

3.intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten.

Prop. 2010/11:150

vilka andra handlingar som ska visas upp. En balansräkning eller utdrag Prop. 2010/11:150 ur den behöver endast visas upp om den ska offentliggöras enligt

lagstiftningen i det land där leverantören är hemmahörande.

10 § Om en leverantör har ett godtagbart skäl för att inte visa de hand- lingar och uppgifter som den upphandlande myndigheten eller enheten begär, får leverantören visa sin ekonomiska kapacitet med någon annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

Bevis på teknisk och yrkesmässig kapacitet

11 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upphandling ange vilka av de uppgifter som anges i andra stycket som den har valt och vilka andra uppgifter som måste tillhandahållas.

Den tekniska kapaciteten får styrkas på ett eller flera av följande sätt: 1. genom en förteckning över slutförda byggentreprenader under de

fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentre- prenaderna utförts på ett tillfredsställande sätt med uppgift om värde, tidpunkt och plats för byggentreprenaderna samt huruvida de utfördes enligt gängse branschnormer och slutfördes på ett korrekt sätt,

2. genom en förteckning över de viktigaste varuleveranser eller tjänster som utförts under, som regel, de fem senaste åren med uppgift om värde och tidpunkt samt huruvida det varit fråga om privata eller offentliga mottagare,

3. genom uppgifter om den tekniska personal och de tekniska organ som ansvarar för kvalitetskontrollen eller som berörs på annat sätt, vare sig de direkt tillhör leverantörens företag eller inte, och, i fråga om bygg- entreprenader, uppgifter om den tekniska personal och de tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,

4. genom en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten, av företagets undersöknings- och forskningsresurser samt de företagsinterna bestämmelserna i fråga om immaterialrätt,

5. genom en kontroll som ska utföras av den upphandlande myndig- heten eller enheten själv eller på dennas vägnar av ett behörigt organ i leverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke, 6. när det är fråga om byggentreprenadkontrakt, tjänstekontrakt eller varukontrakt inbegripet monterings- och installationsarbeten eller monterings- och installationstjänster, genom uppgifter om leverantörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, särskilt om den eller dem som ska ansvara

för tillhandahållande av tjänsterna eller leda byggentreprenaden,

7. när det är fråga om byggentreprenader eller tjänster, genom upp- gifter om de miljöskyddsåtgärder leverantören kommer att tillämpa när kontraktet fullgörs, om det med hänsyn till vad kontraktet avser behövs sådana uppgifter,

8. genom en uppgift om antalet anställda i medeltal per år hos tjänste- leverantören eller entreprenören och antalet anställda med lednings-

funktion under de tre senaste åren,

9. genom en uppgift om

Prop. 2010/11:150

a)vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning, antalet anställda och deras yrkeskunnande eller de försörjningskällor som leverantören för- fogar över för att fullgöra kontraktet, samt uppgift om var dessa finns i de fall de finns utanför EES, och

b)förmågan att tillgodose den upphandlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade behov till följd av en kris eller att garantera underhåll, modernisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

10. när det gäller varor som ska levereras, genom prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndig- heten eller enheten begär det, eller genom intyg som upprättas av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer med vissa specifikationer eller standarder, eller

11. när det gäller kontrakt som inbegriper, kräver eller innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, genom bevis om förmågan att behandla, lagra och överföra sådana uppgifter på den skyddsnivå som krävs av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Om det är nödvändigt ska den behöriga myndigheten sända intyg enligt andra stycket 1 direkt till den upphandlande myndigheten eller enheten.

Om en mottagare enligt andra stycket 2 är en upphandlande myndighet eller enhet, ska intyg som utfärdats eller attesterats av denna myndighet eller enhet lämnas. Om mottagaren inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska intyg från köparen lämnas eller, om detta inte är möjligt, en försäkran från leverantören lämnas.

En kontroll enligt andra stycket 5 ska avse en leverantörs tillverknings- kapacitet eller en tjänsteleverantörs tekniska kapacitet och, om det be- hövs, leverantörens undersöknings- och forskningsresurser samt åtgärder för kvalitetskontroll.

12 § Bevis enligt 11 § andra stycket 11 får ges genom ett system för granskning av säkerhetsskyddet. En upphandlande myndighet eller enhet får ge leverantörer som ännu inte har granskats genom ett sådant system en förlängd tidsfrist för att säkerhetsskyddet ska kunna granskas. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i så fall i annonsen om upphandling ange att den möjligheten finns och tidsfristen för att ordna det.

13 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att ett behörigt organ i anbudssökandes stat kontrollerar att de krav i fråga om informa- tionssäkerhet som den upphandlande myndigheten eller enheten ställer är uppfyllda när det gäller

1.de lokaler och installationer som planeras att användas,

2.de industriella och administrativa förfaranden som kommer att tillämpas,

3.formerna för informationsstyrning, och

4.den personal som kommer att arbeta med att genomföra kontraktet.

14 § Om en leverantör har ett godtagbart skäl för att inte visa de hand- Prop. 2010/11:150 lingar och uppgifter som den upphandlande myndigheten eller enheten

begär, får leverantören styrka sin tekniska eller yrkesmässiga kapacitet med någon annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

Tillgång till andra företags kapacitet

15 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.

Leverantörers yrkeskunnande

16 § Vid bedömningen av en leverantörs förmåga att fullgöra ett varukontrakt som innefattar monterings- eller installationsarbeten, tjänster eller byggentreprenad, får särskild vikt fästas vid yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlitlighet.

Kvalitetsstyrningsstandarder

17 § Om en upphandlande myndighet eller enhet kräver att leverantören visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende ackrediterat organ om att leverantören iakttar vissa kvalitetsstyrningsstandarder, ska myndigheten eller enheten hänvisa till sådana kvalitetsstyrningssystem som bygger på relevanta europeiska standarder på området och som är certifierade av oberoende ackrediterade organ vilka uppfyller europeiska standarder för ackreditering och certifiering.

Myndigheten eller enheten ska godkänna likvärdiga intyg från oberoende ackrediterade organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga kvalitetsstyrningssystem som lämnas av leverantörer.

Standarder för miljöledning

18 § Om en upphandlande myndighet eller enhet i de fall som avses i 11 § andra stycket 7 kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upprättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, ska myndigheten eller enheten hänvisa till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemen- skapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upp- hävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681 och 2006/193/EG9 eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljö-

9 EUT L 342, 22.12.2009, s. 1 (Celex 32009R1221).

ledningsstandarderna ska vara certifierade av organ som uppfyller unionslagstiftningen eller internationella standarder för certifiering.

Myndigheten eller enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis på lik- värdiga miljöledningsåtgärder som lämnas av leverantörer.

Officiella förteckningar

19 § Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES upprättad av behöriga myndigheter eller innehar ett certifikat utfärdat av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska standarder för certifiering, får det antas att leverantören uppfyller de förutsättningar och krav som anges i

1.11 kap. 1 §, 2 § första stycket 1–4 och 7, samt i detta kapitel 7 §, 8 § första stycket 1 och 2 samt 11 § andra stycket 1, 3, 6, 8 och 9 när det gäller byggentreprenörer,

2.11 § andra stycket 2–5 och 10 när det gäller varuleverantörer, eller

3.11 § andra stycket 2 och 4–9 när det gäller tjänsteleverantörer.

Begränsad kontroll

20 § I ett selektivt eller förhandlat förfarande eller vid en konkurrens- präglad dialog får en upphandlande myndighet eller enhet begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 11 kap. samt 12 kap. 2 och 7–18 §§ som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande som myndigheten eller enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.

13 kap. Tilldelning av kontrakt

Alternativa grunder för tilldelning av kontrakt

1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anta antingen

1.det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upp- handlande myndigheten eller enheten, eller

2.det anbud som innehåller det lägsta priset.

Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest för- delaktiga, ska myndigheten eller enheten ta hänsyn till olika kriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom pris, leverans- eller genomförandetid, miljöegenskaper, driftkostnader, kostnadseffektivitet, kvalitet, ekonomisk livslängd, lönsamhet, försörjningstrygghet, sam- verkansförmåga, operativa egenskaper, funktionella och tekniska egen- skaper, service och tekniskt stöd.

En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphand- lingen eller i förfrågningsunderlaget ange vilken grund för tilldelning av kontraktet som kommer att tillämpas.

Prop. 2010/11:150

Viktning av kriterier

Prop. 2010/11:150

2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange hur sådana kriterier som avses i 1 § andra stycket kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.

Om det enligt den upphandlande myndigheten eller enheten inte är möjligt att ange viktningen av de olika kriterierna, ska dessa anges i fallande prioritetsordning.

Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning ska anges i

1.annonsen om upphandlingen,

2.förfrågningsunderlaget,

3.en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar,

4.det beskrivande dokumentet, eller

5.de kompletterande handlingarna.

Onormalt låga anbud

3 § En upphandlande myndighet eller enhet får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten eller enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått ett tillfredsställande svar.

En begäran om förklaring kan gälla

1.om anbudsgivaren kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra kontraktet,

2.om anbudsgivaren kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,

3.egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av anbudsgivaren,

4.om anbudsgivaren iakttar de bestämmelser om arbetarskydd och arbetsförhållanden som gäller på den ort där kontraktet ska fullgöras, och

5.om anbudsgivaren fått möjlighet att erhålla statligt stöd.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ge anbudsgivaren tillfälle att yttra sig över myndighetens eller enhetens skäl för att förkasta anbudet med beaktande av de lämnade förklaringarna.

4 § Om en upphandlande myndighet eller enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får myndigheten eller enheten begära en förklaring av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande myndigheten eller enheten visa att det är fråga om ett med EUF-fördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas.

En upphandlande myndighet eller enhet som förkastar ett anbud enligt första stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.

14 kap. Underentreprenad

Prop. 2010/11:150

Anbudsgivarens val av underleverantör

Huvudregel

1 § Den utvalda anbudsgivaren ska ha möjlighet att välja sina under- leverantörer för samtliga underleverantörskontrakt som inte omfattas av 3 eller 5 §.

Uppgifter om underentreprenad

2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att anbuds- givaren i sitt anbud ska ange hur stor del av kontraktet som kan komma att läggas ut på underentreprenad, förslag på underleverantör och före- målet för underleverantörskontraktet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att anbuds- givaren ska ange alla ändringar som uppstår på underleverantörsnivå under genomförandet av kontraktet.

Den upphandlande myndighetens eller enhetens krav på underentreprenad

Förutsättningar

3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att den ut- valda anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet på underentreprenad.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid en begäran enligt första stycket ange den procentuella andel som måste läggas ut på underentreprenad i form av intervallvärden med en minimiandel och en maximiandel, med möjlighet för anbudsgivaren att öka denna andel. Maximiandelen får dock inte överstiga 30 procent av kontraktets värde.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid en sådan begäran som avses i första stycket kräva att anbudsgivaren i anbudet anger vilken eller vilka delar av anbudet som anbudsgivaren avser att lägga ut på underentreprenad.

4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att an- budsgivaren ska ange vilken eller vilka delar av anbudet som kan komma att läggas ut på underentreprenad utöver den minimiandel som måste läggas ut enligt 3 § och att ange vilka underleverantörer de avser att anlita.

Villkor om tilldelning av underentreprenad

5 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att den utvalda anbudsgivaren, om denne inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska tillämpa 9–11 §§ för samtliga eller vissa under- leverantörskontrakt. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i sådant fall i kontraktet med anbudsgivaren uppställa villkor om att

anbudsgivaren, vid tilldelning av ett underleverantörskontrakt till tredje	Prop. 2010/11:150
man, ska tillämpa 9–11 §§.
Ställer den upphandlande myndigheten eller enheten krav på under-
entreprenad enligt 3 §, ska den kräva att den utvalda anbudsgivaren för
dessa underleverantörskontrakt ska tillämpa 9–11 §§ enligt första stycket.
Företag som går samman och anknutna företag
6 § Vid tillämpningen av 5 § ska, om flera företag går samman för att
erhålla ett kontrakt, inte något av dem anses som tredje man. Detsamma
gäller ett anknutet företag.
Anbudsgivarens anbud ska innehålla en uttömmande förteckning över
företag som avses i första stycket. Förteckningen ska uppdateras när
ändringar inträffar i förhållandena mellan företagen.
Avvisning av underleverantör
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får avvisa en underleverantör
som anbudsgivaren valt i samband med tilldelningsförfarandet för
huvudkontraktet eller som den utvalda anbudsgivaren valt ut under
genomförandet av kontraktet. Ett sådant avvisande får endast grunda sig
på de kriterier som tillämpats vid urvalet av anbudsgivare för huvud-
kontraktet.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna en skriftlig
motivering till anbudsgivaren eller den utvalda anbudsgivaren om skälen
för avvisningen.
Innehåll i annonsen
8 § De krav som avses i 2–5 och 7 §§ ska anges i annonsen om upp-
handling.
Skyldigheter för anbudsgivare som inte är upphandlande myndighet
eller enhet
Allmänna principer
9 § Den utvalda anbudsgivaren ska behandla underleverantörer på ett lik-
värdigt och icke-diskriminerande sätt samt agera på ett öppet sätt.
Annonsering av underentreprenadkontrakt
10 § När en utvald anbudsgivare, som inte är en upphandlande myndig-
het eller enhet, avser att tilldela en tredje man ett underleverantörs-
kontrakt som har ett värde som beräknas uppgå till minst tillämpligt
tröskelvärde i 3 kap. 1 § första stycket ska anbudsgivaren annonsera om
det.
Värdet av underentreprenadkontraktet ska beräknas enligt 3 kap.
Annonseringen ska ske enligt 8 kap. 1 §. Vid behov ska annonsen även
innehålla den upphandlande myndighetens eller enhetens godkännande.	49

Annonsering krävs dock inte om underleverantörskontraktet uppfyller de Prop. 2010/11:150 villkor som anges i 4 kap. 4–10 §§.

Den utvalda anbudsgivaren får annonsera underentreprenaden enligt 8 kap. 1 § även om någon sådan skyldighet inte föreligger.

Kriterier för urval

11 § I annonsen ska den utvalda anbudsgivaren ange kriterierna för det urval som föreskrivs av den upphandlande myndigheten eller enheten och andra kriterier som gäller för valet av underleverantör. Dessa kriterier ska vara förenliga med de kriterier som tillämpats av den upp- handlande myndigheten eller enheten vid urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet.

De kvalifikationer som krävs måste ha ett direkt samband med före- målet för underleverantörskontraktet och den minimikapacitet som krävs måste stå i proportion till detta föremål.

Ramavtal

12 § Den utvalda anbudsgivaren kan uppfylla kraven i 3 eller 5 § genom att tilldela underleverantörskontrakt på grundval av ett ramavtal. Ram- avtalet ska tilldelas med tillämpning av 9–11 §§.

Underleverantörskontrakt som grundar sig på ett ramavtal ska tilldelas inom ramen för de villkor som fastställts i ramavtalet. Övriga villkor i underleverantörskontraktet ska vara förenliga med ramavtalets villkor.

Underleverantörskontrakt som avses i första och andra styckena får endast slutas med leverantörer som är parter i ramavtalet.

13 § Ett ramavtal som avses i 12 § får löpa under längre tid än sju år endast om det är motiverat av den levererade varans, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Undantag från kravet att anlita underleverantör

14 § Den utvalda anbudsgivaren är inte skyldig att anlita underleveran- törer om anbudsgivaren kan visa att ingen av de underleverantörer som deltog i konkurrensutsättningen eller deras anbud uppfyller de kriterier som anges i annonsen om underentreprenad och det innebär att den utvalda anbudsgivaren därför inte kan uppfylla de krav som anges i huvudkontraktet.

15 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet

Tillämpningsområdet

1 § Detta kapitel gäller för sådan upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket.

Tillämpliga bestämmelser

2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även

–1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna be- stämmelser),

–2 kap. (definitioner),

–4 kap. 23 § (inköpscentraler),

–5 kap. (ramavtal), utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på minst tre leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §,

–7 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.),

–7 kap. 7 § (miljömärken),

–7 kap. 12 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),

–7 kap. 13–15 §§ (informationssäkerhet),

–7 kap. 16–18 §§ (försörjningstrygghet),

–9 kap. 9 § (om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet),

–12 kap. 7 § (krav på registrering),

–14 kap. (underentreprenad),

–16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),

–17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och

–18 kap. (tillsyn).

Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 1 § tredje stycket och 11–22 §§, 9 kap. 2 § första stycket, 4, 8 och 10 §§ samt 12 kap. 3 och 4 §§.

Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 7 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.

En upphandlande myndighet eller enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 8 kap.

Upphandlingsförfaranden

3 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat för- farande eller urvalsförfarande.

Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 4–10 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl.

Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.

Prop. 2010/11:150

Beräkning av värdet av ett kontrakt	Prop. 2010/11:150
4 § Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska
betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att
kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som
om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten eller enheten
beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten eller
enheten under räkenskapsåret.
Annonsering
5 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten eller
enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas som är
allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör
effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten
publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk
databas som är allmänt tillgänglig. Myndigheten eller enheten får i sin
inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet
ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara
tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Innehåll i annons
6 § En annons om upphandling enligt 5 § ska innehålla uppgift om före-
målet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande
myndigheten eller enheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla
uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.
Annonsering vid förhandsinsyn
7 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett
kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera
sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhands-
insyn).
Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i en annons om
förhandsinsyn.

Kommunikationsmedel vid upphandling

8 § Bestämmelserna i 10 kap. 1–6 §§ och 7 § första stycket gäller för anbudsansökningar och anbud vid upphandling som avses i detta kapitel.

Tidsfrister för att lämna anbudsansökningar och anbud

9 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 5 § andra stycket.

Tillhandahållande av kompletterande upplysningar

10 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid förenklat förfarande och urvalsförfarande lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.

Öppnande av anbud

11 § Försändelser med anbud ska, så snart som möjligt efter anbuds- tidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten eller enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som utsetts av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.

Anbuden ska öppnas samtidigt.

Rättelse av fel, förtydligande och komplettering

12 § En upphandlande myndighet eller enhet får tillåta att en anbuds- sökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller fel- räkning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet.

Myndigheten eller enheten får begära att en ansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning.

Kontroll och uteslutning av leverantörer

13 § En anbudssökande eller anbudsgivare ska uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 11 kap. 1 §.

En anbudssökande eller anbudsgivare får uteslutas från deltagande i en upphandling enligt 11 kap. 2 och 3 §§.

En upphandlande myndighet eller enhet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i förfrågningsunderlaget, annonsen eller skrivelsen ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.

Prop. 2010/11:150

14 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 11 kap. 2 § första stycket 6 ska den upphandlande myndigheten eller enheten in- hämta uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.

Begränsad kontroll

15 § En upphandlande myndighet eller enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbuds- sökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda hand- lingarna.

I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten eller enheten avser att bjuda in till förhandling, eller om ingen förhandling sker, den anbudsgivare som myndigheten eller enheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om till- delningsbeslutet enligt 21 §.

I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten eller enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.

Prövning av anbudsansökningar och anbud

16 § En upphandlande myndighet eller enhet ska pröva alla de anbuds- ansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.

Tillgång till andra företags kapacitet

17 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska full- göras.

Alternativa grunder för tilldelning av kontrakt

18 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anta antingen

1.det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande myndigheten eller enheten, eller

2.det anbud som har lägst pris.

Bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ska göras enligt 13 kap. 1 § andra stycket.

Prop. 2010/11:150

eller ange kriterierna i fallande prioritetsordning. Kriterieviktningen får Prop. 2010/11:150 anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.

Kriterieviktningen eller prioritetsordningen ska anges i annonsen om upphandling, i ansökningsinbjudan eller i förfrågningsunderlaget.

Onormalt låga anbud

19 § En upphandlande myndighet eller enhet får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten eller enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.

Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar m.m.

20 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.

21 § Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbuds- sökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 10 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 10 §.

Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbuds- givarna om beslutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

22 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, protokoll och liknande.

Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.

Meddelande till kommissionen om resultatet av en upphandling av

B-tjänster

23 § Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) upp- går till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande myndigheten eller enheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela detta till Europeiska kommissionen.

16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd

Prop. 2010/11:150

Avtalsspärr

Allmänna bestämmelser om avtalsspärr

1 § Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 21 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtals- spärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.

Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.

Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.

Undantag från avtalsspärr

2 § Avtalsspärr gäller inte

1.vid tilldelning av kontrakt för vilka undantag beslutats med stöd av

1kap. 9 §,

2.vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 4–10 §§,

3.vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §,

eller

4.vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.

Avtalsspärr vid förhandsinsyn

3 § Vid förhandsinsyn enligt 8 kap. 4 § eller 15 kap. 7 § får den upphand- lande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.

Överprövning

Allmänna bestämmelser om överprövning

4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva

1.en upphandling, och

2.giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör.

Behörig domstol	Prop. 2010/11:150
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i
vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin
hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot de
grundläggande principerna i 1 kap. 11 § eller någon annan bestämmelse i
denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan
komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om
eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har
slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en
leverantör.
7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående
överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller
10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i
enlighet med 13–15 §§.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fort-
sätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i
förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att
den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan
något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada
eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än
skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande
myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från
det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett interimistiskt
beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att
domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.
	57

När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett interimistiskt beslut Prop. 2010/11:150 enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte

ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning. Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.

Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling

11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.

12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphand- ling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.

Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.

Överprövning av ett avtals giltighet

13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upp- handlande myndighet eller enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits

1. utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §, eller

2. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att de villkor har följts som framgår av den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbudsförfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 21 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grund- läggande principerna i 1 kap. 11 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.

15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas

1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet eller enhet
med stöd av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndig-
heten eller enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt
10 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller	58
	58

2. om en upphandlande myndighet eller enhet genom förhandsinsyn Prop. 2010/11:150 enligt 8 kap. 4 § eller 15 kap. 7 § har meddelat sin avsikt att upphandla

och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.

Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet

16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet

17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.

Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att

1.Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 8 kap. 3 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 23 §, eller

2.den upphandlande myndigheten eller enheten skriftligen har under- rättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt

har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 10 kap. 10 §.

Beräkning av vissa tider

18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagars- frister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.

Förbud mot överklagande

19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).

Skadestånd

20 § En upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestäm- melserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.

Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kost- nader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.

21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från Prop. 2010/11:150 den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten

eller enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.

17 kap. Upphandlingsskadeavgift

Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift

1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndig- het eller enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om

1.allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,

2.allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 14 §, eller

3.myndigheten eller enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.

2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlings- skadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.

Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskade- avgift i de fall som avses i 1 § 3.

Behörig domstol

3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars dom- krets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Avgiftens storlek

4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.

Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 3 kap. 2 och 3 §§ eller 15 kap. 4 §.

5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.

I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.

Tidsfrister för ansökan om avgift	Prop. 2010/11:150
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha
kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då
det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
7 § När ansökan om att påföra upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3
och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets
giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte
göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av
överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till
förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut
med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet
inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in
till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom
30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft
eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den
obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i
lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet
beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att
avgörandet har vunnit laga kraft.
18 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar
tillsyn över upphandling enligt denna lag.
2 § Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplys-
ningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller
enheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller
enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt för-
farande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något
annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom
besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet och den som kan antas vara
en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tillhandahålla de
upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
	61

Föreläggande	Prop. 2010/11:150
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin
tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande
myndighet eller enhet eller den som kan antas vara en upphandlande
myndighet eller enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att
lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvalt-
ningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos
allmän förvaltningsdomstol.
Behörig domstol
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den
förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har
sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

2.Lagen tillämpas inte på upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

Bilaga 1 Prop. 2010/11:150

Förteckning över byggentreprenadkontrakt

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
45			Bygg-	Omfattar:
			verksamhet	– nybyggnad, renovering
	45.1		Mark- och	och normal reparation
	45.1		Mark- och
			grundarbeten
		45.11	Rivning av	Omfattar:
			hus; mark-	– rivning och rasering av
			arbeten	byggnader och
				andra anläggningar
				– röjning av byggplatser
				– markarbeten:
				schaktning, deponering,
				nivellering av bygg-
				platser, dikesgrävning,
				bergrensning, sprängning
				etc.
				– iordningställande av
				gruvarbetsplatser: av-
				täckning samt annat
				iordningställande av ägor
				och platser som inne-
				håller mineraler
				Omfattar även:
				– dränering av bygg-
				platser
				– dränering av jord-
				bruks- eller skogsbruks-
				mark
		45.12	Markunder-	Omfattar:
			sökning	– provborrning och tag-
				ning av kärnprov för
				byggande, för geofy-

siska, geologiska eller
liknande ändamål
Omfattar inte:
– borrning av källor för
produktion av råpetro-
leum eller naturgas, jfr
11.20
– brunnsborrning, jfr
45.25
– schaktsänkning, jfr
45.25
– spårning av olje- och	63
	63

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				naturgasfält, utförande
				av geofysiska, geologi-
				ska och seismiska under-
	45.2		Bygg- och	sökningar, jfr 74.20
	45.2		Bygg- och
			anläggnings-
			arbeten
		45.21 Uppförande		Omfattar:
			av hus och	– byggande av alla slags
			andra bygg-	byggnader
			nadsverk	– byggande av anlägg-
				ningar inom väg- och

vattenbyggnad o.d.:

– broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, via- dukter, tunnlar och tunnelbanor

– rörledningar för fjärr- transport, fjärrnät för el och telekommunikation

– rörledningar i tätort, tätortsnät för el och tele- kommunikation samt därmed förknippade ar- beten

– montering och uppför- ande på plats av mon- teringsfärdiga byggnader

Omfattar inte:

– tjänster i anslutning till råpetroleum- och natur- gasutvinning, jfr 11.20

– uppförande av monteringsfärdiga byggnader av egen- tillverkade delar av annat material än betong, jfr huvudgrupperna 20, 26 och 28

– anläggning av stadion, simbassänger, idrotts- hallar, tennisbanor, golf- banor eller andra idrotts- anläggningar, exklusive uppförande av bygg- nader, jfr 45.23

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				– bygginstallationer, jfr
				45.3
				– slutbehandling av
				byggnader, jfr 45.4
				– arkitektverksamhet och
				teknisk konsultverksam-
				het, jfr 74.20
				– projektledning för
				byggande, jfr 74.20
		45.22	Takarbeten	Omfattar:
				– byggande av tak
				– taktäckning
		45.23	Anläggning	– impregnering
		45.23	Anläggning	Omfattar:
			av vägar,	– anläggning av vägar,
			flygfält och	gator samt andra kör-
			idrottsan-	och gångvägar
			läggningar	– anläggning av järn-
				vägar
				– anläggning av start-
				och landningsbanor på
				flygfält
				– anläggning av stadion,
				simbassänger, idrotts-
				hallar, tennisbanor, golf-
				banor eller andra idrotts-
				anläggningar, exklusive
				uppförande av bygg-
				nader
				– målning av vägmarke-
				ringar och markeringar
				på parkeringsplatser
				Omfattar inte:
				– förberedande mark-
				arbeten, jfr 45.11
		45.24	Vatten-	Omfattar:
			byggnad	– anläggning av: vatten-
				leder, hamn- och flod-
				arbeten, småbåtshamnar
				(marinor), slussar etc.
				– dammar, diken o.d.
				– muddring
		45.25	Andra bygg-	– undervattensarbete
		45.25	Andra bygg-	Omfattar:
			och anlägg-	– bygg- eller anlägg-
			ningsarbeten	ningsverksamhet som är

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				specialiserad inom något
				för olika slags konstruk-
				tioner gemensamt om-
				råde och fordrar specia-
				listkompetens eller spe-
				cialutrustning:
				– grundläggning
				inklusive pålning
				– borrning och byggande
				av brunnar, schaktsänk-
				ning
				– uppförande av icke
				egentillverkade
				stålelement
				– bockning av stål
				– murning och stenlägg-
				ning
				– resning och nedmonte-
				ring av byggnadsställ-
				ningar och arbetsplatt-
				formar, inklusive uthyr-
				ning av byggnadsställ-
				ningar och arbetsplatt-
				formar
				– uppförande av skor-
				stenar och industriugnar
				Omfattar inte:
				– uthyrning av bygg-
				nadsställningar utan res-
				ning och nedmontering,
	45.3		Bygg-	jfr 71.32
	45.3		Bygg-
			installationer
		45.31	El-	Omfattar:
			installationer	– installation i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av: elkablar och
				elarmatur, telekommuni-
				kationssystem, elvärme-
				system, antenner, brand-
				larm, tjuvlarm, hissar
				och rulltrappor, åsk-
				ledare etc.
		45.32	Isolerings-	Omfattar:
			arbeten	– installation i bygg-
				nader och andra anlägg-

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				ningar av värme-, ljud-
				eller vibrationsisolering
				Omfattar inte:
				– impregnering, jfr 45.22
		45.33	VVS-arbeten	Omfattar:
				– installation i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av: vattensystem
				samt sanitetsutrustning,
				gasarmaturer, värme-,
				ventilations-, kyl- och
				luftkonditioneringsutrust
				ning inklusive ledningar,
				sprinklersystem
				Omfattar inte:
				– installation av elvär-
				mesystem, jfr 45.31
		45.34	Andra bygg-	Omfattar:
			installationer	– installation av belys-
				nings- och signalsystem
				till vägar, järnvägar,
				flygfält och hamnar
				– installation i byggna-
				der och andra anlägg-
				ningar av andra arma-
	45.4		Slut-	turer och anordningar
	45.4		Slut-
			behandling av
			byggnader
		45.41	Puts-, fasad-	Omfattar:
			och stuckatur- – anbringande på bygg-
			arbeten	nader och andra anlägg-
				ningar av invändig eller
				utvändig puts och stuck
				inklusive närstående bas-
		45.42	Byggnads-	material för putsning
		45.42	Byggnads-	Omfattar:
			snickeri-	– installation av icke
			arbeten	egentillverkade dörrar,
				fönster, dörr- och fön-

sterkarmar, kök med fast inredning, trappor bu- tiksinredning o.d., av trä eller andra material

– invändig slutbehand- ling såsom arbete med

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				tak, väggbeklädnader av
				trä och flyttbara skilje-
				väggar
				Omfattar inte:
				– läggning av parkett och
				andra golvbeläggningar
		45.43	Golv- och	av trä, jfr 45.43
		45.43	Golv- och	Omfattar:
			väggbelägg-	– läggning, uppsättning
			ningsarbeten	eller fastsättning i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av:
				vägg- eller golvplattor av
				keramiskt material, be-
				tong eller huggen sten,
				parkett och andra golv-
				beläggningar av trä,
				mattor samt golvbelägg-
				ningar av linoleum,
				inklusive av gummi eller
				plast, terrazzo-,
				marmor-, granit- eller
				skiffergolv eller –väggar,
		45.44	Måleri- och	tapeter
		45.44	Måleri- och	Omfattar:
			glasmästeri-	– invändig och utvändig
			arbeten	målning av byggnader
				– målning av anlägg-
				ningar inom väg- och
				vattenbyggnad o.d.
				– installation av glas,
				speglar etc.
				Omfattar inte:
				– installation av fönster,
		45.45	Annan slut-	jfr 45.42
		45.45	Annan slut-	Omfattar:
			behandling av	– installation av privata
			byggnader	simbassänger
				– rengöring med ånga,
				blästring och liknande

behandling av fasader

– annan slutbehandling av byggnader

Omfattar inte:

– invändig rengöring av byggnader och andra

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
	45.5		Uthyrning av	konstruktioner, jfr 74.70
	45.5		Uthyrning av
			bygg- och
			anläggnings-
			maskiner med
			förare	Omfattar inte:
		45.50 Uthyrning av		Omfattar inte:
			bygg- och	– uthyrning av bygg- och
			anläggnings-	anläggningsmaskiner
			maskiner med	samt -utrustning utan
			förare	förare, jfr 71.32

Prop. 2010/11:150

Bilaga 2 Prop. 2010/11:150

Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster)

Kategori Beskrivning

1Underhålls- och reparationstjänster

2Landtransport, med undantag av järnvägstransport som omfattas av kategori 18, även säkerhets- och kurir- transporter, med undantag av postbefordran

3Flygtransport av passagerare och gods, med undantag av postbefordran

4Postbefordran på land, med undantag av järnvägstransport som omfattas av kategori 18, och i luften

5Telekommunikationstjänster

6Finansiella tjänster:

a)Försäkringstjänster

b)Bank- och investeringstjänster. Med undantag av finansiella tjänster i samband med utfärdande, förvärv, försäljning eller överföring av värdepapper eller andra finansiella instrument samt riksbankstjänster. Dessutom undantas tjänster som avser förvärv eller hyra, oavsett finansieringsvillkor, av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller som avser rättigheter till sådan egendom. Finansiella tjänster som tillhandahålls samtidigt med, före eller efter köpe- eller hyreskontraktet, oberoende av form, ska dock omfattas av detta direktiv.

7Databehandlingstjänster och därmed sammanhängande tjänster

8Forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag av forsknings- och utvecklingstjänster som inte uteslutande är till förmån för den upphandlande myndigheten i dess egen verksamhet, under förutsättning att dessa tjänster helt finansieras av den upphandlande myndigheten

9Redovisnings-, revisions- och bokföringstjänster

10Marknads- och opinionsundersökningar

11Organisationskonsulttjänster, med undantag av medlings- och förlikningstjänster, och därmed sammanhängande tjänster

12Arkitekttjänster, tekniska konsulttjänster och integrerade

tekniska tjänster, stadsplanering och landskapsarkitektur,
därmed sammanhängande vetenskapliga och tekniska	70
	70

Kategori	Beskrivning	Prop. 2010/11:150
	konsulttjänster, teknisk provning och analys

13Reklamtjänster

14Fastighetsstädning och fastighetsförvaltning

15Förlags- och tryckeritjänster mot arvode eller på kontrakt

16Avlopps- och renhållningstjänster, sanering och liknande tjänster

Bilaga 3 Prop. 2010/11:150

Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster)

Kategori Beskrivning

17Hotell- och restaurangtjänster

18Järnvägstransport

19Sjötransport

20Hjälptjänster och tjänster i anslutning till transporter

21Juridiska tjänster

22Rekrytering och urval av personal, med undantag av an- ställningskontrakt

23Spanings- och säkerhetstjänster, med undantag av säker- hetstransporter

24Undervisning och yrkesutbildning

25Hälsovård och socialtjänster

26Fritids- och idrottsverksamhet samt kulturverksamhet

27Övriga tjänster, med undantag av kontrakt som avser förvärv, utveckling, produktion eller samproduktion av program som utförs av radio- och TV-bolag samt kontrakt om sändningstider

Bilaga 4 Prop. 2010/11:150

Definition av vissa tekniska specifikationer

I lagen används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.a) tekniska specifikationer: i fråga om byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat ska upptas i de allmänna specifikationerna, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan ska kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande myndighetens eller enhetens planerade användning. Dessa egenskaper ska omfatta nivå på miljöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionshinder) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, säkerhet och mått, samt förfarandena vid bedömning av kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning och märkning samt produktionsprocesser och -metoder. De ska även innefatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden ska antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten eller enheten enligt lag eller annan författning kan ange i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående material eller delar.

b)teknisk specifikation: i fråga om tjänste- eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, som kvalitetsnivåer, nivå på miljöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklu- sive tillgänglighet för personer med funktionshinder) och bedöm- ning av överensstämmelse, prestanda, produktens användnings- område, säkerhet eller mått, samt krav på produkten angående den beteckning under vilken den saluförs, terminologi, symboler, prov- ning och provningsmetoder, förpackning, märkning, bruksanvis- ningar, produktionsprocesser och -metoder samt förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.

2.standard: en teknisk specifikation som har fastställts av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller fortlöpande tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som tillhör någon av följande typer av standarder:

–Internationell standard: en standard som antagits av ett inter- nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmän- heten.

–Europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

–Nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

3.försvarsstandard: En teknisk specifikation som inte är tvingande och som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan på inter-

nationell, regional eller nationell nivå, specialiserad på utarbetandet Prop. 2010/11:150 av tekniska specifikationer för upprepad eller kontinuerlig tillämp-

ning på försvarsområdet.

4.europeiskt tekniskt godkännande: en positiv teknisk bedömning av en produkts lämplighet för att användas för ett bestämt ändamål, grundad på att de grundläggande kraven på byggentreprenaden är uppfyllda genom produktens konstitutiva egenskaper tillsammans med de villkor som fastställts för användningen och utnyttjandet. Ett europeiskt tekniskt godkännande ska utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål utsetts av medlemsstaten.

5.gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation som har utarbetats i enlighet med ett förfarande som erkänts av medlems- staterna och som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

6.teknisk referens: en produkt, med undantag för officiella standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.


2.2	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om		Prop. 2010/11:150
	allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna för-
valtningsdomstolar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

18 §1

En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.vid åtgärd som avser endast måls beredande,

2.vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan för- valtningsrätt,

3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och

4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full- sutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som föraltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

1.mål av enkel beskaffenhet,

2.mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt- ningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skat- ter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatte- revision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna,

3.mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verk- ställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivnings- prövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen

1 Senaste lydelse 2010:616.

5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, trans- porter och posttjänster eller lagen (2011:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,

(1974:202)	om beräkning av strafftid m.m., mål enligt fängelselagen	Prop. 2010/11:150
(2010:610)	samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff

m.m.,

4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatte- författningarna,

5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphand- ling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkrings- balken,

7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och

8.mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen sak- nar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbets- tagarorganisationen vid sådan upp-


2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om		Prop. 2010/11:150
	medbestämmande i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 39 och 40 §§ lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

39 §1

Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbets- tagarorganisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagar- organisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren till- tänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller

verkställas av arbetsgivaren.

Vid

upphandling

enligt

lagen

Vid

upphandling

enligt

lagen

(2007:1091) om offentlig upp-

handling, lagen

(2007:1092) om

handling, lagen (2007:1092)

upphandling inom områdena vat-

ten, energi, transporter och post-

tjänster eller lagen (2008:962) om

tjänster, lagen (2008:962) om val-

valfrihetssystem

får

en förklaring

frihetssystem

eller

lagen

enligt första stycket göras endast

(2011:00)

upphandling

på

om den grundar sig på omständig-

försvars- och säkerhetsområdet får

heter som anges i

en förklaring enligt första stycket

– 10 kap.

2 §

och

15 kap.

13 §

göras endast om den grundar sig

lagen om offentlig upphandling,

på omständigheter som anges i

– 10 kap.

och

3 §§

samt

– 10 kap.

2 §

och

15 kap.

13 §

15 kap.

13 § lagen

om upphand-

lagen om offentlig upphandling,

ling inom områdena vatten, energi,

– 10 kap.

och

3 §§

samt

transporter och posttjänster, eller

15 kap.

13 § lagen

om upphand-

– 7 kap. 1 § lagen om valfrihets-

ling inom områdena vatten, energi,

system.

transporter och posttjänster,

– 7 kap. 1 § lagen om valfrihets-

system, eller

– 11 kap.

2 §

och

15 kap.

13 §

lagen

upphandling

på

försvars- och säkerhetsområdet.

40 §2

Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen sak- nar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbets- tagarorganisationen vid sådan upp-

1Senaste lydelse 2010:537.

2Senaste lydelse 2010:537.

handling som avses i 39 § andra						handling som avses i 39 § andra
stycket har grundat sin förklaring						stycket har grundat sin förklaring
på andra omständigheter än som						på andra omständigheter än som
anges i						anges i
– 10 kap.		2 §	och	15 kap.	13 §	– 10 kap.		2 §	och	15 kap.	13 §
lagen (2007:1091)				om offentlig		lagen	(2007:1091)			om offentlig
upphandling,						upphandling,
– 10 kap.		2	och	3 §§	samt	– 10 kap.		2	och	3 §§	samt
15 kap.	13 § lagen			(2007:1092)		15 kap. 13 § lagen				(2007:1092)
om upphandling inom områdena						om upphandling inom områdena
vatten,	energi,		transporter		och	vatten,	energi,		transporter		och
posttjänster, eller						posttjänster,
– 7 kap.		1 §	lagen (2008:962)			– 7 kap.		1 §	lagen (2008:962)
om valfrihetssystem.						om valfrihetssystem, eller
						– 11 kap.		2 §	och	15 kap.	13 §
						lagen	(2011:00) om			upphandling
						på försvars- och säkerhetsom-
						rådet.

Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

Prop. 2010/11:150

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om

Prop. 2010/11:150

läkarvårdsersättning

Härigenom

föreskrivs

att

5 g §

lagen (1993:1651) om läkarvårds-

ersättning ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 g §1

Bestämmelserna om

överpröv-

Bestämmelserna

överpröv-

ning

och skadestånd

16 kap.

ning och skadestånd i 16 kap. 1, 2

1–6 §§ lagen

(2007:1091)

och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om

offentlig upphandling gäller i fråga

offentlig

upphandling

dess

ersättningsetablering

enligt

lydelse enligt SFS 2007:1091 och

denna lag. Vad som sägs där om

16 kap.

3 §

lagen

offentlig

leverantör, upphandlande myndig-

upphandling i dess lydelse enligt

het, kontrakt och upphandling ska

SFS 2009:853 gäller i fråga om

i stället avse sökande, landsting,

ersättningsetablering enligt denna

samverkansavtal respektive förfar-

lag. Vad som sägs där om leve-

ande om ersättningsetablering.

rantör,

upphandlande myndighet,

kontrakt och upphandling ska i

stället

avse

sökande,

landsting,

samverkansavtal respektive förfar-

ande om ersättningsetablering.

Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upp-

handling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse

enligt 5 f § denna lag.

Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig

upphandling till andra

bestämmelser i den

lagen ska

i stället

avse

5 b–5 f §§ denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011 men tillämpas för tid från och med den 15 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2009:79.

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om

Prop. 2010/11:150

ersättning för sjukgymnastik

Härigenom föreskrivs att 5 g § lagen (1993:1652) om ersättning för

sjukgymnastik ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 g §1

Bestämmelserna om

överpröv-

Bestämmelserna om

överpröv-

ning

och skadestånd

16 kap.

ning och skadestånd i 16 kap. 1, 2

1–6 §§ lagen

(2007:1091) om

och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om

offentlig upphandling gäller i fråga

offentlig

upphandling

dess

ersättningsetablering

enligt

lydelse enligt SFS 2007:1091 och

denna lag. Vad som sägs där om

16 kap.

3 §

lagen

offentlig

leverantör, upphandlande myndig-

upphandling i dess lydelse enligt

het, kontrakt och upphandling ska

SFS 2009:853 gäller i fråga om

i stället avse sökande, landsting,

ersättningsetablering

enligt denna

samverkansavtal respektive förfar-

lag. Vad som sägs där om leveran-

ande om ersättningsetablering.

tör,

upphandlande

myndighet,

kontrakt och upphandling ska i

stället

avse

sökande,

landsting,

samverkansavtal respektive förfar-

ande om ersättningsetablering.

Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upp-

handling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse

enligt 5 f § denna lag.

Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig

upphandling till

andra

bestämmelser i den

lagen ska

i stället

avse

5 b–5 f §§ denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011 men tillämpas för tid från och med den 15 juli 2010.

1 Senaste lydelse 2009:80.

2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om	Prop. 2010/11:150
	offentlig upphandling

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:1091) om offentlig upphandling2

dels att 15 kap. 22 §, 16 kap. 4, 5 och 13 §§ samt bilagorna 1–3 ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 16 kap. 1, 4, 13 och 16 §§ ska utgå,

dels	att	nuvarande	16 kap. 1–3,	6–9 och	14–19 §§	ska betecknas
16 kap. 4, 5, 19, 1–3, 8, 7, 13–15, 17 och 18 §§,
dels	att	1 kap. 2 §,	4 kap. 4, 8	och 14 §§,	9 kap. 9	§, 10 kap. 1 §,

11 kap. 2 §, 15 kap. 2 och 19 §§, de nya 16 kap. 2, 4, 7, 8 och 13–15 §§, 16 kap. 10, 11 och 21 §§ samt 17 kap. 1 och 7 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubrikerna närmast före nuvarande 16 kap. 2, 3, 5–9, 15, 18 och 19 §§ ska sättas närmast före de nya 16 kap. 5, 19, 6, 1–3, 8, 13, 17 och

18 §§,

dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 1 kap. 3 a och 5 a §§, 15 kap. 10 § samt 16 kap. 6, 9 och 16 §§, samt närmast före 1 kap. 3 a och 5 a §§ samt 16 kap. 4, 9 och 16 §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det i lagen närmast före 16 kap. 1 § ska införas en ny rubrik

som ska lyda ”Allmänna bestämmelser om avtalsspärr”,

dels att det i lagen ska införas tre nya bilagor, 1–3, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §3

Denna lag gäller för offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster samt av byggkoncessioner. Lagen gäller även när upp- handlande myndigheter anordnar projekttävlingar. Vad som avses med offentlig upphandling och upphandlande myndighet anges i 2 kap. 13 §

respektive 19 §.
Endast 15 och 16 kap. tillämpas	Endast 15 kap. tillämpas i fråga
i fråga om offentlig upphandling	om offentlig upphandling som
som	1. avser tjänster enligt bilaga 3
1. avser tjänster enligt bilaga 3	(B-tjänster), eller
(B-tjänster),	2. avser andra kontrakt, vars
2. avser andra kontrakt, vars	värde understiger de tröskelvärden
värde understiger de tröskelvärden	som anges i lagen.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samord- ning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76, Celex 32009L0081).

2Senaste lydelse av

15 kap. 22 § 2010:571

16 kap. 4 § 2010:571

16 kap. 5 § 2010:571

16 kap. 13 § 2010:571.

3 Senaste lydelse 2010:571.

En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster skall anses vara en upphandling av A- tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värdet av B-tjänsterna. I annat fall skall upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B-tjänster.

som anges i lagen,

3.görs på försvarsområdet och som avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 346 i EUF- fördraget, eller

4.omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet.

I fråga om offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A-tjänster) tillämpas inte 13 och 14 kap.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV- referensnummer för byggentre- prenadkontrakt samt CPC- och CPV-referensnummer för A- tjänster och B-tjänster.

I fråga om tjänstekoncessioner gäller endast 1 kap. 12 §.

Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

3 a §

Denna lag gäller inte för upp- handling som

1. omfattas av lagen (2011:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller

2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § den lagen.

Undantag på grund av sekretess m.m.

5 a §

Bestämmelserna i denna lag gäller inte för upphandling som omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.

Prop. 2010/11:150

4 kap.

4 §4

En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågnings- underlaget ange att förhandlat för- farande med föregående annon- sering ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid ska de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen, i förfrågnings- underlaget eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett till- räckligt antal lämpliga anbuds- sökande eller anbudsgivare.

En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågnings- underlaget ange att förhandlat för- farande med föregående annon- sering ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid ska de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen eller i förfråg- ningsunderlaget. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.

8 §

En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan

föregående annonsering om

1. det

gäller

kompletterande

1. det

gäller

kompletterande

byggentreprenader

eller

tjänster

byggentreprenader

eller

tjänster

som inte ingår i det ursprungliga

projektet eller ingår i det

projektet

eller

det

ursprungliga

ursprungliga kontraktet om

kontraktet, om

kompletteringarna

a) kompletteringarna på grund

på grund av oförutsedda om-

oförutsedda

omständigheter

ständigheter krävs för att kon-

krävs för att kontraktet skall kunna

traktet ska kunna fullgöras, och

fullgöras,

under förutsättning att de ska

b) de skall utföras av den ur-

utföras av den ursprungliga leve-

sprungliga leverantören,

rantören, och om

c) de

inte

utan

stora

tekniska

a) de

inte utan

stora

tekniska

eller

ekonomiska

olägenheter

för

eller

ekonomiska

olägenheter för

den

upphandlande myndigheten

den

upphandlande

myndigheten

kan skiljas från det ursprungliga

kontraktet, eller

d) de

kan

avskiljas

och

är

b) de, även om de kan avskiljas,

absolut nödvändiga för att kon-

är absolut nödvändiga för att kon-

traktet skall kunna fullföljas, eller

traktet ska kunna fullföljas, eller

2. det gäller en ny byggentreprenad eller tjänst som är en upprepning av tidigare byggentreprenader eller tjänster under förutsättning

a)att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett öppet eller selektivt förfarande,

b)att arbetena tilldelas samma leverantör,

4 Senaste lydelse 2010:571.

Prop. 2010/11:150

c) att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga

projektet,
d) att värdet av det nya kontrak-	d) att värdet av det nya kontrak-
tet ingått i beräkningen av värdet	tet ingått i beräkningen av värdet
av det ursprungliga projektet enligt	av det ursprungliga projektet enligt
bestämmelserna i 3 kap., samt	bestämmelserna i 3 kap., och

e) att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avses i första stycket 1 får inte överstiga hälften av det ursprungliga kontraktets värde.

Det förfarande som avses i första stycket 2 får tillämpas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts.

14 §5

Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Be- gränsningen ska ske enligt de till- delningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.

9 kap.

			9 §6
En upphandlande myndighet ska			En upphandlande myndighet ska
snarast möjligt skriftligen under-			snarast möjligt skriftligen under-
rätta anbudssökandena och an-			rätta anbudssökandena och an-
budsgivarna om de beslut som har			budsgivarna om de beslut som har
fattats om att sluta ett ramavtal			fattats om att sluta ett ramavtal
eller att tilldela ett kontrakt och			eller att tilldela ett kontrakt och
om skälen för besluten. I under-			om skälen för besluten. I under-
rättelsen ska	myndigheten	ange	rättelsen ska	myndigheten	ange
den period under vilken avtal			den period under vilken avtal
enligt 16 kap.	6 § inte får	ingås	enligt 16 kap.	1 § inte får	ingås
(avtalsspärr).			(avtalsspärr).

En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbuds- sökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att

5Senaste lydelse 2010:571.

6Senaste lydelse 2010:571.

Prop. 2010/11:150

lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen Prop. 2010/11:150 ska skälen för beslutet anges.

10 kap.

En upphandlande myndighet skall utesluta en leverantör från att delta i en offentlig upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en laga- kraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar

1. sådan brottslighet som avses i artikel 2.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen om att göra deltagande i en kriminell organisa- tion i Europeiska unionens med- lemsstater till ett brott,

1 §

En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en offentlig upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraft- vunnen dom är dömd för brott som innefattar

1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet7,

tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens med- lemsstater är delaktiga i8, respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF av den 22 december 1998 beslutad av rådet på

grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen rörande korruption inom den privata sektorn9,

3.bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som

utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen10, eller

4.penningtvätt enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv

91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar11, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG12.

Är leverantören en juridisk per- son, skall leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brottet.

Om det finns grundad anledning anta att en leverantör skall ute- slutas med stöd av första stycket, får myndigheten begära att leve-

Är leverantören en juridisk per- son, ska leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brottet.

Om det finns grundad anledning anta att en leverantör ska uteslutas med stöd av första stycket, får myndigheten begära att leveran-

7EUT L 300, 11.11.2008, s. 42 (Celex 32008F0841).

8EGT C 195, 25.6.1997, s. 1 (Celex 31997F0625/01/).

9EGT L 358, 31.12.1998, s. 2 (Celex 31998F0742).

10EGT C 316, 27.11.1995, s. 48 (Celex 31995F1127/03/).

11EGT L 166, 28.6.1991, s. 77 (Celex 31991L0308).

12EGT L 344, 28.12.2001, s. 76 (Celex 32001L0097).

rantören visar att det inte finns	tören visar att det inte finns någon Prop. 2010/11:150
någon grund för uteslutning.	grund för uteslutning.

Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.

11 kap.

En upphandlande myndighet får ställa krav på en lägsta nivå för anbudssökandes och anbuds- givares ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Dessa skall överensstämma med bestäm- melserna i 7–15 §§. Omfattningen av den information som avses i 6–15 §§ samt de lägsta nivåerna för den kapacitet som krävs för ett visst kontrakt skall ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.

De krav på kapacitet som ställs upp skall framgå av annonsen om upphandling.

2 §

En upphandlande myndighet får ställa krav på en lägsta nivå för anbudssökandes och anbuds- givares ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Dessa ska överensstämma med bestäm- melserna i 7–13 §§. Omfattningen av den information som avses i 7–13 §§ samt de lägsta nivåerna för den kapacitet som krävs för ett visst kontrakt ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.

De krav på kapacitet som ställs upp ska framgå av annonsen om upphandling.

15 kap.

2 §13

Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även

–1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser),

–2 kap. (definitioner),

–4 kap. 22 § (inköpscentraler),

–5 kap. (ramavtal), utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på minst tre leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §,

–6 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.),

–6 kap. 7 § (miljömärken),

–6 kap. 13 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),

–8 kap. 11 § (om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet),

–8 kap. 12 § (tillhandahållande

av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt kon- kurrenspräglad dialog),

–11 kap. 6 § (krav på registrering),

–13 kap. (byggkoncessioner),

–16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),

–17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och

–18 kap. (tillsyn).

13 Senaste lydelse 2010:571.

Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.

Vidare tillämpas	bestämmel-	Vidare tillämpas bestämmel- Prop. 2010/11:150
serna om konkurrenspräglad dia-		serna om konkurrenspräglad dia-
log i 4 kap. 1 § tredje stycket, 4, 6		log i 4 kap. 1 § tredje stycket och
och 10–21 §§, 8 kap.	3 § första	10–21 §§, 8 kap. 3 § första stycket,
stycket, 5 och 10 §§ samt 11 kap.		5, 10 och 12 §§ samt 11 kap. 3 och
3 och 4 §§.		4 §§.

Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B- tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kon- traktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.

En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.

10 §14

Den upphandlande myndigheten ska vid förenklat förfarande och urvalsförfarande lämna ut kom- pletterande upplysningar om för- frågningsunderlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.

19 §15

Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.

Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 ska den upphandlande myndighet- en, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbuds- givarna om beslutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

16 kap.

7 §		2 §16
Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning	av kontrakt	1. vid tilldelning av kontrakt
som avses i 1 kap.	2 § andra	efter upphandling utan föregående
stycket 3 eller 4, om undantag har		annonsering med stöd av 4 kap.
beslutats med stöd av 15 kap. 22 §,		5–9 §§,

14Tidigare upphävd genom 2010:571.

15Senaste lydelse 2010:571.

16Senaste lydelse av tidigare 7 § 2010:571.

2. vid	tilldelning	av kontrakt		2. vid tilldelning av kontrakt på Prop. 2010/11:150
efter upphandling utan föregående				grund av ramavtal enligt	5 kap.
annonsering med stöd av 4 kap.				7 §, eller
5–9 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt på				3. vid direktupphandling	enligt
grund av ramavtal		enligt	5 kap.	15 kap. 3 § andra stycket.
7 §, eller
4. vid	direktupphandling		enligt

15 kap. 3 § andra stycket.

1 §

En leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol an- söka om åtgärd enligt 5 eller 15 § (ansökan om överprövning).

14 §

Om den upphandlande myndig- heten under pågående överpröv- ning av en upphandling ingår ett

Överprövning

Allmänna bestämmelser om över- prövning

4 §17

Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva

1.en upphandling, och

2.giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphand- lande myndighet och en leve- rantör.

6 §

Om den upphandlande myndig- heten har brutit mot de grund- läggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.

Överprövning av en upp- handling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upp- handlande myndigheten och en leverantör.

7 §18

Om den upphandlande myndig- heten under pågående överpröv- ning av en upphandling ingår ett

17Senaste lydelse av tidigare 1 § 2010:571.

18Senaste lydelse av tidigare 14 § 2010:571.

När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphand- lande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.

När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.

När Högsta förvaltningsdom- stolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal

avtal i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 15–17 §§.

avtal i strid	med 1, 3, 8,	9 eller Prop. 2010/11:150
10 §, ska rätten, på yrkande av
leverantören,	överpröva	avtalets

giltighet i enlighet med 13–15 §§.

9 §	8	§19
Om en ansökan om överpröv-		Om en ansökan om överpröv-
ning av en upphandling har gjorts,	ning av en upphandling har gjorts,
fortsätter avtalsspärr enligt 6 eller	fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller
8 § att gälla under handläggningen	3	§ att gälla under handläggningen
i förvaltningsrätten (förlängd av-	i	förvaltningsrätten	(förlängd
talsspärr).	avtalsspärr).

Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.

Interimistiskt beslut vid över- prövning av en upphandling

9 §

I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åt- gärden skulle medföra kan be- dömas vara större än skadan för leverantören.

10 §20

När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphand- lande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.

När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 4 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.

När Högsta förvaltningsdom- stolen har fattat ett beslut enligt 4 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal

19Senaste lydelse av tidigare 9 § 2010:571.

20Senaste lydelse 2010:1495.

Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtals- spärr i 1, 3 eller 8 §, ett interi- mistiskt beslut enligt 9 § eller tio- dagarsfristen i 10 § eller om av- talet har slutits före en under- rättelse om tilldelningsbeslut en- ligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

14 §23

Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.

En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före ut- gången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.

inte ingås förrän tio dagar har gått	inte ingås förrän tio dagar har gått Prop. 2010/11:150
från beslutet om återförvisning.	från beslutet om återförvisning.

Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.

11 §21

En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före ut- gången av sådan avtalsspärr som avses i 6 eller 8 §.

15 § 13 §22

Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits

1. utan föregående annonsering	1. utan föregående annonsering
enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2	enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2
eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap.	eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap.
4 eller 6 §, eller	4 §, eller

Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med ett interimistiskt beslut enligt 4 §, bestämmelserna om avtals- spärr i 6, 8 eller 9 §, tiodagars- fristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

16 §

Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 15 § är uppfyllda.

21Senaste lydelse 2010:571.

22Senaste lydelse av tidigare 15 § 2010:571.

23Senaste lydelse av tidigare 16 § 2010:571.

Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.

17 §			15 §24			Prop. 2010/11:150
Bestämmelserna om ogiltighet i			Bestämmelserna om ogiltighet i
15 § ska inte tillämpas			13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en			1. på avtal som har slutits av en
upphandlande myndighet med stöd			upphandlande myndighet med stöd
av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om			av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om
den	upphandlande myndigheten		den	upphandlande myndigheten
skickat en underrättelse om till-			skickat en underrättelse om till-
delningsbeslutet enligt 9 kap. 9 §			delningsbeslutet enligt 9 kap.			9 §
första stycket, samt iakttagit en			första stycket, samt iakttagit en
avtalsspärr enligt 6 §, eller			avtalsspärr enligt 1 §, eller
2. om en upphandlande myndig-			2. om en upphandlande myndig-
het	genom	förhandsinsyn enligt	het	genom	förhandsinsyn enligt
7 kap. 4 §		eller 15 kap. 5 a § har	7 kap. 4 §		eller 15 kap. 5 a §	har
meddelat sin avsikt att upphandla			meddelat sin avsikt att upphandla
och har iakttagit avtalsspärren vid			och har iakttagit avtalsspärren vid
förhandsinsyn enligt 8 §.			förhandsinsyn enligt 3 §.

Interimistiskt beslut vid överpröv- ning av ett avtals giltighet

16 §

Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åt- gärden skulle medföra kan be- dömas vara större än skadan för leverantören.

21 §25

Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 15 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.

24Senaste lydelse av tidigare 17 § 2010:571.

25Senaste lydelse 2010:571.

17 kap.

1 §26

Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om

1. allmän förvaltningsdomstol i	1. allmän förvaltningsdomstol i
ett avgörande som har vunnit laga	ett avgörande som har vunnit laga
kraft fastställt att ett avtal får be-	kraft fastställt att ett avtal får be-
stå, trots att det har slutits i strid	stå, trots att det har slutits i strid
med bestämmelserna om avtals-	med bestämmelserna om avtals-
spärr i 16 kap. 6, 8 eller 9 §,	spärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i	2. allmän förvaltningsdomstol i
ett avgörande som har vunnit laga	ett avgörande som har vunnit laga
kraft fastställt att ett avtal får bestå	kraft fastställt att ett avtal får bestå
av tvingande hänsyn till ett all-	av tvingande hänsyn till ett all-
mänintresse enligt 16 kap. 16 §, eller	mänintresse enligt 16 kap. 14 §, eller

3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller, 15 kap. 4 eller 6 §.

7 §27

När en ansökan om upphand- lingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samt- liga beslut med anledning av över- prövningen har vunnit laga kraft.

När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets gil- tighet inom de tidsfrister som an- ges i 16 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.

När en ansökan om upphand- lingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samt- liga beslut med anledning av över- prövningen har vunnit laga kraft.

När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets gil- tighet inom de tidsfrister som an- ges i 16 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

26Senaste lydelse 2010:571.

27Senaste lydelse 2010:571.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 1 Prop. 2010/11:150

Förteckning över byggentreprenadkontrakt

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
45			Bygg-	Omfattar:
			verksamhet	– nybyggnad, renovering
	45.1		Mark- och	och normal reparation
	45.1		Mark- och
			grundarbeten
		45.11	Rivning av	Omfattar:
			hus; mark-	– rivning och rasering av
			arbeten	byggnader och
				andra anläggningar
				– röjning av byggplatser
				– markarbeten: schakt-
				ning, deponering, nivel-
				lering av byggplatser,
				dikesgrävning, bergrens-
				ning, sprängning etc.
				– iordningställande av
				gruvarbetsplatser: av-
				täckning samt annat
				iordningställande av ägor
				och platser som inne-
				håller mineraler
				Omfattar även:
				– dränering av bygg-
				platser
				– dränering av jord-
				bruks- eller skogsbruks-
				mark
		45.12	Markunder-	Omfattar:
			sökning	– provborrning och tag-
				ning av kärnprov för

byggande, för geofy-
siska, geologiska eller
liknande ändamål
Omfattar inte:
– borrning av källor för
produktion av råpetro-
leum eller naturgas, jfr
11.20
– brunnsborrning, jfr
45.25
– schaktsänkning, jfr
45.25
– spårning av olje- och
naturgasfält, utförande	93
	93

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				av geofysiska, geologi-
				ska och seismiska under-
	45.2		Bygg- och	sökningar, jfr 74.20
	45.2		Bygg- och
			anläggnings-
			arbeten
		45.21 Uppförande		Omfattar:
			av hus och	– byggande av alla slags
			andra bygg-	byggnader
			nadsverk	– byggande av anlägg-
				ningar inom väg- och
				vattenbyggnad o.d.:

– broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, via- dukter, tunnlar och tunnelbanor

– rörledningar för fjärr- transport, fjärrnät för el och telekommunikation

– rörledningar i tätort, tätortsnät för el och tele- kommunikation samt därmed förknippade ar- beten

– montering och uppför- ande på plats av mon- teringsfärdiga byggnader

Omfattar inte:

– tjänster i anslutning till råpetroleum- och natur- gasutvinning, jfr 11.20

– uppförande av kom- pletta monteringsfärdiga byggnader av annat ma- terial än betong, jfr huvudgrupperna 20, 26 och 28

– anläggning av stadion, simbassänger, idrotts- hallar, tennisbanor, golf- banor eller andra idrotts- anläggningar, exklusive uppförande av bygg- nader, jfr 45.23

– bygginstallationer, jfr 45.3

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				– slutbehandling av
				byggnader, jfr 45.4
				– arkitektverksamhet och
				teknisk konsultverksam-
				het, jfr 74.20
				– projektledning för
				byggande, jfr 74.20
		45.22	Takarbeten	Omfattar:
				– byggande av tak
				– taktäckning
		45.23	Anläggning	– impregnering
		45.23	Anläggning	Omfattar:
			av vägar,	– anläggning av vägar,
			flygfält och	gator samt andra kör-
			idrottsan-	och gångvägar
			läggningar	– anläggning av järn-
				vägar
				– anläggning av start-
				och landningsbanor på
				flygfält
				– anläggning av stadion,
				simbassänger, idrotts-
				hallar, tennisbanor, golf-
				banor eller andra idrotts-
				anläggningar, exklusive
				uppförande av bygg-
				nader
				– målning av vägmar-
				keringar och markeringar
				på parkeringsplatser
				Omfattar inte:
				– förberedande mark-
				arbeten, jfr 45.11
		45.24	Vatten-	Omfattar:
			byggnad	– anläggning av: vatten-
				leder, hamn- och flod-
				arbeten, småbåtshamnar
				(marinor), slussar etc.
				– dammar, diken o.d.
				– muddring
		45.25	Andra bygg-	– undervattensarbete
		45.25	Andra bygg-	Omfattar:
			och anlägg-	– bygg- eller anlägg-
			ningsarbeten	ningsverksamhet som är
				specialiserad inom något
				för olika slags konstruk-

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				tioner gemensamt om-
				råde och fordrar specia-
				listkompetens eller spe-
				cialutrustning:
				– grundläggning
				inklusive pålning
				– borrning och byggande
				av brunnar, schaktsänk-
				ning
				– uppförande av icke
				egentillverkade
				stålelement
				– bockning av stål
				– murning och stenlägg-
				ning
				– resning och nedmonte-
				ring av byggnadsställ-
				ningar och arbetsplatt-
				formar, inklusive uthyr-
				ning av byggnadsställ-
				ningar och arbetsplatt-
				formar
				– uppförande av skor-
				stenar och industriugnar
				Omfattar inte:
				– uthyrning av bygg-
				nadsställningar utan res-
				ning och nedmontering,
	45.3		Bygg-	jfr 71.32
	45.3		Bygg-
			installationer
		45.31	El-	Omfattar:
			installationer	– installation i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av: elkablar och
				elarmatur, telekommuni-
				kationssystem, elvärme-
				system, antenner, brand-
				larm, tjuvlarm, hissar
				och rulltrappor, åsk-
				ledare etc.
		45.32	Isolerings-	Omfattar:
			arbeten	– installation i bygg-
				nader och andra anlägg-

ningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				Omfattar inte:
				– impregnering, jfr 45.22
		45.33	VVS-arbeten	Omfattar:
				– installation i byggna-
				der och andra anlägg-
				ningar av: vattensystem
				samt sanitetsutrustning,
				gasarmaturer, värme-,
				ventilations-, kyl- och
				luftkonditioneringsutrust
				ning inklusive ledningar,
				sprinklersystem
				Omfattar inte:
				– installation av elvär-
				mesystem, jfr 45.31
		45.34	Andra bygg-	Omfattar:
			installationer	– installation av belys-
				nings- och signalsystem
				till vägar, järnvägar,
				flygfält och hamnar
				– installation i byggna-
				der och andra anlägg-
				ningar av andra arma-
	45.4		Slut-	turer och anordningar
	45.4		Slut-
			behandling av
			byggnader
		45.41	Puts-, fasad-	Omfattar:
			och stuckatur- – anbringande på bygg-
			arbeten	nader och andra anlägg-
				ningar av invändig eller
				utvändig puts och stuck
				inklusive närstående bas-
		45.42	Byggnads-	material för putsning
		45.42	Byggnads-	Omfattar:
			snickeri-	– installation av icke
			arbeten	egentillverkade dörrar,
				fönster, dörr- och fön-

sterkarmar, kök med fast inredning, trappor bu- tiksinredning o.d., av trä eller andra material

– invändig slutbehandling såsom arbete med tak, vägg- beklädnader av trä och

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				flyttbara skiljeväggar
				Omfattar inte:
				– läggning av parkett och
				andra golvbeläggningar
		45.43	Golv- och	av trä, jfr 45.43
		45.43	Golv- och	Omfattar:
			väggbelägg-	– läggning, uppsättning
			ningsarbeten	eller fastsättning i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av:
				vägg- eller golvplattor av
				keramiskt material, be-
				tong eller huggen sten,
				parkett och andra golv-
				beläggningar av trä, mat-
				tor samt golvbelägg-
				ningar av linoleum, in-
				klusive av gummi eller
				plast, terrazzo-,
				marmor-, granit- eller
				skiffergolv eller –väggar,
		45.44	Måleri- och	tapeter
		45.44	Måleri- och	Omfattar:
			glasmästeri-	– invändig och utvändig
			arbeten	målning av byggnader
				– målning av anlägg-
				ningar inom väg- och
				vattenbyggnad o.d.
				– installation av glas,
				speglar etc.
				Omfattar inte:
				– installation av fönster,
		45.45	Annan slut-	jfr 45.42
		45.45	Annan slut-	Omfattar:
			behandling av	– installation av privata
			byggnader	simbassänger
				– rengöring med ånga,
				blästring och liknande
				behandling av fasader
				– annan slutbehandling
				av byggnader
				Omfattar inte:
				– invändig rengöring av
				byggnader och andra
	45.5		Uthyrning av	konstruktioner, jfr 74.70
	45.5		Uthyrning av

Prop. 2010/11:150

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
			bygg- och
			anläggnings-
			maskiner med
			förare	Omfattar inte:
		45.50 Uthyrning av		Omfattar inte:
			bygg- och	– uthyrning av bygg- och
			anläggnings-	anläggningsmaskiner
			maskiner med	samt -utrustning utan
			förare	förare, jfr 71.32

Prop. 2010/11:150

Bilaga 2 Prop. 2010/11:150

Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster)

Kategori Beskrivning

1Underhålls- och reparationstjänster

2Landtransport, med undantag av järnvägstransport som omfattas av kategori 18, även säkerhets- och kurir- transporter, med undantag av postbefordran

3Flygtransport av passagerare och gods, med undantag av postbefordran

4Postbefordran på land, med undantag av järnvägstransport som omfattas av kategori 18, och i luften

5Telekommunikationstjänster

6Finansiella tjänster:

a)Försäkringstjänster

7Databehandlingstjänster och därmed sammanhängande tjänster

9Redovisnings-, revisions- och bokföringstjänster

10Marknads- och opinionsundersökningar

11Organisationskonsulttjänster, med undantag av medlings- och förlikningstjänster, och därmed sammanhängande tjänster

12Arkitekttjänster, tekniska konsulttjänster och integrerade

tekniska tjänster, stadsplanering och landskapsarkitektur,
därmed sammanhängande vetenskapliga och tekniska	100
	100

Kategori	Beskrivning	Prop. 2010/11:150
	konsulttjänster, teknisk provning och analys

13Reklamtjänster

14Fastighetsstädning och fastighetsförvaltning

15Förlags- och tryckeritjänster mot arvode eller på kontrakt

16Avlopps- och renhållningstjänster, sanering och liknande tjänster

101

Bilaga 3 Prop. 2010/11:150

Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster)

Kategori Beskrivning

17Hotell- och restaurangtjänster

18Järnvägstransport

19Sjötransport

20Hjälptjänster och tjänster i anslutning till transporter

21Juridiska tjänster

22Rekrytering och urval av personal, med undantag av an- ställningskontrakt

23Spanings- och säkerhetstjänster, med undantag av säker- hetstransporter

24Undervisning och yrkesutbildning

25Hälsovård och socialtjänster

26Fritids- och idrottsverksamhet samt kulturverksamhet

27Övriga tjänster, med undantag av kontrakt som avser förvärv, utveckling, produktion eller samproduktion av program som utförs av radio- och TV-bolag samt kontrakt om sändningstider

102

2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om Prop. 2010/11:150 upphandling inom områdena vatten, energi,

transporter och posttjänster

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster2

dels att 15 kap. 22 §, 16 kap. 4, 5 och 13 §§ samt bilagorna 1–3 ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 16 kap. 1, 4, 13 och 16 §§ ska utgå, dels att nuvarande 16 kap. 1–3, 6–9 och 14–19 §§ ska betecknas

16 kap. 4, 5, 19, 1–3, 8, 7, 13–15, 17 och 18 §§,

dels att 1 kap. 2 §, 4 kap. 2 §, 9 kap. 9 §, 10 kap. 1 §, 15 kap. 2 och 19 §§, de nya 16 kap. 2, 4, 7, 8, 13–15 och 17 §§, 16 kap. 10, 11 och 21 §§ samt 17 kap. 1 och 7 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före nuvarande 16 kap. 2, 3, 5–9, 15, 18 och 19 §§ ska sättas närmast före de nya 16 kap. 5, 19, 6, 1–3, 8, 13, 17 och 18 §§,

dels att det i lagen ska införas sex nya paragrafer, 1 kap. 3 a och 13 a §§, 15 kap. 10 § samt 16 kap. 6, 9 och 16 §§, samt närmast före 1 kap. 3 a och 13 a §§ samt 16 kap. 4, 9 och 16 §§ nya rubriker av följande lydelse,

dels att det i lagen närmast före 16 kap. 1 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”Allmänna bestämmelser om avtalsspärr”,

dels att det i lagen ska införas tre nya bilagor, 1–3, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Denna lag gäller för upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster för verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster enligt 4–10 §§. Lagen gäller också då en upphandlande enhet anordnar projekttävlingar. Vad som avses med upphandling och upp- handlande enhet framgår av 2 kap. 23 § respektive 20 §.

Endast 15 och 16 kap. tillämpas			Endast 15 kap. tillämpas i fråga
i fråga om upphandling som			om upphandling som
1. avser	tjänster	enligt bilaga 3	1. avser	tjänster	enligt bilaga 3
(B-tjänster),			(B-tjänster), eller
2. avser	andra	kontrakt, vars	2. avser	andra	kontrakt, vars

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samord- ning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76, Celex 32009L0081).

2Senaste lydelse av

15 kap. 22 § 2010:572

16 kap. 4 § 2010:572

16 kap. 5 § 2010:572

16 kap. 13 § 2010:572.

103

värde understiger de tröskelvärden		värde understiger de tröskelvärden Prop. 2010/11:150
som anges i lagen, eller		som anges i lagen.
3. omfattas av	sekretess eller
andra särskilda	begränsningar
med hänsyn till rikets säkerhet.
I fråga om upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A-
tjänster) tillämpas inte 13 kap.
En upphandling som avser både		En upphandling som avser både
A-tjänster och B-tjänster skall		A-tjänster och B-tjänster ska anses
anses vara en upphandling av A-		vara en upphandling av A-tjänster
tjänster om värdet av A-tjänsterna		om värdet av A-tjänsterna över-
överstiger värdet av B-tjänsterna. I		stiger värdet av B-tjänsterna. I
annat fall skall upphandlingen i sin		annat fall ska upphandlingen i sin
helhet anses vara en upphandling		helhet anses vara en upphandling
av B- tjänster.		av B-tjänster.
		Regeringen	tillkännager			i
		Svensk författningssamling CPV-
		referensnummer		för	byggentre-
		prenadkontrakt samt CPC- och
		CPV-referensnummer			för	A-
		tjänster och B-tjänster.
		Upphandling på försvars- och
		säkerhetsområdet
		3 a §
		Denna lag gäller inte för upp-
		handling som
		1. omfattas av lagen (2011:00)
		om upphandling på försvars- och
		säkerhetsområdet, eller
		2. är undantagen enligt 1 kap. 7,
		8, 9 eller 10 § den lagen.
		Undantag på grund av sekretess
		13 a §
		Bestämmelserna		i	denna	lag
		gäller inte för upphandling som
		omfattas av sekretess.

4 kap.

2 §

En upphandlande enhet får tilldela ett kontrakt utan föregående annonsering om

1. det vid ett förfarande med föregående annonsering inte lämnats några anbudsansökningar eller inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,

104

2. det gäller ett kontrakt som är avsett endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader och under förutsättning att det inte försämrar möjligheten till konkurrens vid en senare kontraktstilldelning som i första hand har något sådant syfte,

3. det som skall upphandlas av	3. det	som	ska upphandlas av
tekniska eller konstnärliga skäl	tekniska	eller	konstnärliga skäl
eller på grund av ensamrätt kan	eller på grund av ensamrätt kan
fullgöras av endast en viss	fullgöras av endast en viss
leverantör,	leverantör,

4.det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande enheten, gör det omöjligt att hålla tidsfristerna vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering,

5.det gäller kompletterande leveranser av varor från den ursprungliga leverantören, om

a) varorna är avsedda som antingen delvis utbyte av eller tillägg till tidigare leveranser, och

b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,

6. det

gäller

kompletterande

6. det

gäller

kompletterande

byggentreprenader

eller

tjänster

byggentreprenader

eller

tjänster

som inte ingår i det ursprungliga

projektet eller ingår i det ur-

projektet

eller

det

ursprungliga

sprungliga kontraktet, om

kontraktet, om

kompletteringarna

a) kompletteringarna på grund

på grund av oförutsedda omstän-

oförutsedda

omständigheter

digheter krävs för att kontraktet

krävs för att kontraktet skall kunna

ska kunna fullgöras, och under

fullgöras,

förutsättning att de ska utföras av

b) de

skall

utföras

den

den ursprungliga leverantören, och

ursprungliga leverantören,

c) de

inte utan

stora

tekniska

a) de

inte utan

stora

tekniska

eller

ekonomiska

olägenheter

för

eller

ekonomiska

olägenheter

för

den

upphandlande enheten

kan

den

upphandlande

enheten

kan

skiljas från det ursprungliga kon-

traktet, eller

d) de

kan

avskiljas

och

är

b) de, även om de kan avskiljas,

absolut nödvändiga för att det ur-

är absolut nödvändiga för att det

sprungliga kontraktet skall kunna

ursprungliga kontraktet ska kunna

fullgöras,

7. det gäller en ny byggentreprenad, som är en upprepning av tidigare byggentreprenader under förutsättning

a)att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett öppet eller selektivt förfarande,

b)att arbetena tilldelas samma leverantör,

c)att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga

projektet,
d) att värdet av det nya kontrak-	d) att värdet av det nya kontrak-
tet ingått i beräkningen av värdet	tet ingått i beräkningen av värdet

Prop. 2010/11:150

105

av det ursprungliga projektet enligt	av det ursprungliga projektet enligt
bestämmelserna i 3 kap., samt	bestämmelserna i 3 kap., och

e) att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas,

8.det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad,

9.kontraktet grundar sig på ett ramavtal som upphandlats enligt denna

lag,

10.det är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under det normala marknadspriset, eller

11.det är möjligt att anskaffa varor på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.

9 kap.

	9 §3
En upphandlande enhet ska	En upphandlande enhet ska
snarast möjligt skriftligen under-	snarast möjligt skriftligen under-
rätta anbudssökandena och an-	rätta anbudssökandena och an-
budsgivarna om de beslut som har	budsgivarna om de beslut som har
fattats om att sluta ett ramavtal	fattats om att sluta ett ramavtal
eller att tilldela ett kontrakt och om	eller att tilldela ett kontrakt och om
skälen för besluten. I under-	skälen för besluten. I under-
rättelsen ska enheten ange den	rättelsen ska enheten ange den
period under vilken avtal enligt	period under vilken avtal enligt
16 kap. 6 § inte får ingås (avtals-	16 kap. 1 § inte får ingås (avtals-
spärr).	spärr).

En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbuds- sökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.

10 kap.

En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet skall utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar

1. sådan brottslighet som avses i artikel 2.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 beslutad av rådet

1 §

En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar

1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad

3 Senaste lydelse 2010:572.

Prop. 2010/11:150

106

på grundval av artikel K 3 i för- brottslighet4,	Prop. 2010/11:150
draget om Europeiska unionen om
att göra deltagande i en kriminell
organisation i Europeiska unio-
nens medlemsstater till ett brott,

tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i5, respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF av den 22 december 1998 beslutad av

rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen rörande korruption inom den privata sektorn6,

3.bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som

utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen7, eller

4.penningtvätt enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv

91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar8, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG9.

Är leverantören en juridisk	Är leverantören en juridisk
person, skall leverantören uteslutas	person, ska leverantören uteslutas
om en företrädare för den juridiska	om en företrädare för den juridiska
personen har dömts för brottet.	personen har dömts för brottet.
Om det finns grundad anledning	Om det finns grundad anledning
anta att en leverantör skall ute-	anta att en leverantör ska uteslutas
slutas med stöd av första stycket,	med stöd av första stycket, får
får myndigheten begära att leve-	myndigheten begära att leveran-
rantören visar att det inte finns	tören visar att det inte finns någon
någon grund för uteslutning.	grund för uteslutning.

Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.

15 kap.

2 §10

Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även

–1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna be- stämmelser),

–2 kap. (definitioner),

–4 kap. 4 § (inköpscentraler),

–5 kap. (ramavtal),

–6 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.),

–6 kap. 7 § (miljömärken),

4EUT L 300, 11.11.2008, s. 42 (Celex 32008F0841).

5EGT C 195, 25.6.1997, s. 1 (Celex 31997F0625/01/).

6EGT L 358, 31.12.1998, s. 2 (Celex 31998F0742).

7EGT C 316, 27.11.1995, s. 48 (Celex 31995F1127/03/).

8EGT L 166, 28.6.1991, s. 77 (Celex 31991L0308).

9EGT L 344, 28.12.2001, s. 76 (Celex 32001L0097).

10Senaste lydelse 2010:572.

107

Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om be- slutet snarast möjligt.

– 6 kap. 14 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),

–8 kap. 12 § (om någon annan än den upphandlande enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget),

–8 kap. 13 § (tillhandahållande

av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och för- handlat förfarande),

–16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),

–17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och

–18 kap. (tillsyn).

Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.

Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 11 kap. 2 § får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.

En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.

10 §11

Den upphandlande enheten ska vid förenklat förfarande och ur- valsförfarande lämna ut komplet- terande upplysningar om förfråg- ningsunderlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.

19 §12

Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och an- budsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upp- lysningar som avses i 9 kap. 10 §.

Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om be- slutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

11Tidigare upphävd genom 2010:572.

12Senaste lydelse 2010:572.

Prop. 2010/11:150

108

				16 kap.					Prop. 2010/11:150
7 §					2 §13
Avtalsspärr gäller inte
1. vid	tilldelning	av	kontrakt		1. vid	tilldelning av		kontrakt
som avses i 1 kap.		2 §		andra	efter upphandling utan föregående
stycket 3, om undantag har be-					annonsering med stöd av 4 kap. 2
slutats med stöd av 15 kap. 22 §,					eller 3 §, eller
2. vid	tilldelning	av	kontrakt		2. vid	direktupphandling enligt
efter upphandling utan föregående					15 kap. 3 § andra stycket.
annonsering med stöd av 4 kap. 2
eller 3 §, eller
3. vid	direktupphandling			enligt
15 kap. 3 § andra stycket.
					Överprövning
					Allmänna bestämmelser om över-
					prövning
1 §					4 §14
En leverantör som anser sig ha					Efter ansökan av en leverantör
lidit eller kunna komma att lida					som anser sig ha lidit eller kunna
skada får i en framställning till					komma att lida skada får allmän
allmän	förvaltningsdomstol an-				förvaltningsdomstol överpröva
söka om åtgärd enligt 5 eller 15 §					1. en upphandling, och
(ansökan om överprövning).					2. giltigheten av ett avtal som
					har slutits mellan en upphand-
					lande enhet och en leverantör.
					6 §
					Om den upphandlande enheten
					har brutit mot de grundläggande
					principerna i		1 kap. 24 §		eller
					någon annan bestämmelse i denna
					lag och detta har medfört att
					leverantören har lidit eller kan
					komma att lida skada, ska rätten
					besluta	att	upphandlingen		ska
					göras om eller att den får avslutas
					först sedan rättelse har gjorts.
					Överprövning av en upp-
					handling får inte ske efter det att
					avtal har slutits mellan den
					upphandlande		enheten	och	en
					leverantör.

13Senaste lydelse av tidigare 7 § 2010:572.

14Senaste lydelse av tidigare 1 § 2010:572.

109

När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphand- lande enheten inte ingå avtal förr- än tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.

14 §

Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i en- lighet med 15–17 §§.

7 §15	Prop. 2010/11:150
Om den upphandlande enheten
under	pågående överprövning av

en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i en- lighet med 13–15 §§.

9 §		8 §16
Om en ansökan om över-		Om en ansökan om över-
prövning av en upphandling har		prövning av en upphandling har
gjorts, fortsätter	avtalsspärr enligt	gjorts, fortsätter	avtalsspärr enligt
6 eller 8 § att gälla under hand-		1 eller 3 § att gälla under hand-
läggningen i	förvaltningsrätten	läggningen i	förvaltningsrätten
(förlängd avtalsspärr).		(förlängd avtalsspärr).

Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.

Interimistiskt beslut vid över- prövning av en upphandling

9 §

I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten be- sluta att den upphandlande en- heten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åt- gärden skulle medföra kan be- dömas vara större än skadan för leverantören.

10 §17

När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphand- lande enheten inte ingå avtal förr- än tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.

15Senaste lydelse av tidigare 14 § 2010:572.

16Senaste lydelse av tidigare 9 § 2010:572.

17Senaste lydelse 2010:1496.

110

En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före ut- gången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.

13 §19

Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphand- lande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 § eller 15 kap. 4 §.

Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtals- spärr i 1, 3 eller 8 §, ett interim- istiskt beslut enligt 9 § eller tio- dagarsfristen i 10 § eller om av- talet har slutits före en under- rättelse om tilldelningsbeslut en- ligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i så- dana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestäm- melse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leveran- tören har lidit eller kan komma att lida skada.

14 §20

Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att

När	Högsta	förvaltningsdom-	När	Högsta	förvaltningsdom- Prop. 2010/11:150
stolen	har fattat	ett beslut enligt	stolen	har fattat	ett beslut enligt
4 § och beslutat att återförvisa			9 § och beslutat att återförvisa
målet till lägre instans, får avtal			målet till lägre instans, får avtal
inte ingås förrän tio dagar har gått			inte ingås förrän tio dagar har gått
från beslutet om återförvisning.			från beslutet om återförvisning.

Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.

11 §18

En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före ut- gången av sådan avtalsspärr som avses i 6 eller 8 §.

15 §

Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med ett interimistiskt beslut enligt 4 §, bestämmelserna om avtals- spärr i 6, 8 eller 9 § eller tio- dagarsfristen i 10 § eller om av- talet har slutits före en under- rättelse om tilldelningsbeslut en- ligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i så- dana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestäm- melse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leveran- tören har lidit eller kan komma att lida skada.

16 §

Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att

18Senaste lydelse 2010:572.

19Senaste lydelse av tidigare 15 § 2010:572.

20Senaste lydelse av tidigare 16 § 2010:572.

111

Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har

förutsättningarna			för	ogiltighet	förutsättningarna			för	ogiltighet Prop. 2010/11:150
enligt 15 § är uppfyllda.					enligt 13 § är uppfyllda.
17 §					15 §21
Bestämmelserna om ogiltighet i					Bestämmelserna om ogiltighet i
15 § ska inte tillämpas om en upp-					13 § ska inte tillämpas om en upp-
handlande enhet genom förhands-					handlande enhet genom förhands-
insyn	enligt	7 kap.		7 § eller	insyn	enligt	7 kap.		7 § eller
15 kap. 5 a § har meddelat sin av-					15 kap. 5 a § har meddelat sin av-
sikt att upphandla och har iakttagit					sikt att upphandla och har iakttagit
avtalsspärren		vid	förhandsinsyn		avtalsspärren		vid	förhandsinsyn
enligt 8 §.					enligt 3 §.
					Interimistiskt beslut vid överpröv-
					ning av ett avtals giltighet
					16 §
					Rätten får besluta att ett avtal
					inte får fullgöras till dess något
					annat har bestämts.
					Rätten får avstå från att fatta
					beslut enligt första stycket, om den
					skada eller olägenhet som åt-
					gärden skulle medföra kan be-
					dömas vara större än skadan för
					leverantören.
18 §					17 §22
En ansökan om överprövning av					En ansökan om överprövning av
ett avtals giltighet ska, om inte					ett avtals giltighet ska, om inte
annat följer av andra stycket, ha					annat följer av andra stycket, ha
kommit	in till förvaltningsrätten				kommit	in till förvaltningsrätten
inom sex månader från det att					inom sex månader från det att
avtalet slöts.					avtalet slöts.

Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att

1.Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 7 kap. 6 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller

2.den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbuds- sökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.

21 §23

Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har

21Senaste lydelse av tidigare 17 § 2010:572.

22Senaste lydelse av tidigare 18 § 2010:572.

23Senaste lydelse 2010:572.

112

slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 15 § ge- nom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.

slutits mellan den upphandlande Prop. 2010/11:150 enheten och en leverantör eller har

förklarats ogiltigt enligt 13 § ge- nom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.

17 kap.

1 §24

Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om

1. allmän förvaltningsdomstol i	1. allmän förvaltningsdomstol i
ett avgörande som har vunnit laga	ett avgörande som har vunnit laga
kraft fastställt att ett avtal får	kraft fastställt att ett avtal får
bestå, trots att det har slutits i strid	bestå, trots att det har slutits i strid
med bestämmelserna om avtals-	med bestämmelserna om avtals-
spärr i 16 kap. 6, 8 eller 9 §,	spärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i	2. allmän förvaltningsdomstol i
ett avgörande som har vunnit laga	ett avgörande som har vunnit laga
kraft fastställt att ett avtal får bestå	kraft fastställt att ett avtal får bestå
av tvingande hänsyn till ett	av tvingande hänsyn till ett
allmänintresse enligt 16 kap. 16 §,	allmänintresse enligt 16 kap. 14 §,
eller	eller

3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 §, eller 15 kap. 4 eller 6 §.

När en ansökan om upphand- lingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av av- talets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tid- punkt då samtliga beslut med an- ledning av överprövningen har vunnit laga kraft.

När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 18 §, ska ansökan

7 §25

När en ansökan om upphand- lingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av av- talets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tid- punkt då samtliga beslut med an- ledning av överprövningen har vunnit laga kraft.

När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, ska ansökan

24Senaste lydelse 2010:572.

25Senaste lydelse 2010:572.

113

ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.

ha kommit in till förvaltningsrätten		Prop. 2010/11:150
inom	ett år från det att avtalet
slöts.

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

114

Bilaga 1 Prop. 2010/11:150

Förteckning över byggentreprenadkontrakt

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
45			Bygg-	Omfattar:
			verksamhet	– nybyggnad, renovering
	45.1		Mark- och	och normal reparation
	45.1		Mark- och
			grundarbeten
		45.11	Rivning av	Omfattar:
			hus; mark-	– rivning och rasering av
			arbeten	byggnader och
				andra anläggningar
				– röjning av byggplatser
				– markarbeten: schakt-
				ning, deponering,
				nivellering och planering
				av byggplatser, dikes-
				grävning, bergrensning,
				sprängning etc.
				– iordningställande av
				gruvarbetsplatser:
				avtäckning samt annat
				iordningställande av ägor
				och platser som inne-
				håller mineraler
				Omfattar även:
				– dränering av bygg-
				platser
				– dränering av jord-
				bruks- eller skogsbruks-
				mark
		45.12	Markunder-	Omfattar:
			sökning	– provborrning och tag-
				ning av kärnprov för
				byggande, för geo-
				fysiska, geologiska eller

liknande ändamål
Omfattar inte:
– borrning av källor för
produktion av råpetro-
leum eller naturgas, jfr
11.20
– brunnsborrning, jfr
45.25
– schaktsänkning, jfr
45.25
– spårning av olje- och	115
	115

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				naturgasfält, utförande
				av geofysiska, geolog-
				iska och seismiska un-
	45.2		Bygg- och	dersökningar, jfr 74.20
	45.2		Bygg- och
			anläggnings-
			arbeten
		45.21 Uppförande		Omfattar:
			av hus och	– byggande av alla slags
			andra bygg-	byggnader
			nadsverk	– byggande av anlägg-
				ningar inom väg- och

vattenbyggnad o.d.:

– broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, via- dukter, tunnlar och tunnelbanor

– rörledningar för fjärr- transport, fjärrnät för el och telekommunikation

– rörledningar i tätort, tätortsnät för el och tele- kommunikation samt därmed förknippade ar- beten

– montering och uppför- ande på plats av mon- teringsfärdiga byggnader

Omfattar inte:

– tjänster i anslutning till råpetroleum- och natur- gasutvinning, jfr 11.20

– uppförande av kom- pletta prefabricerade an- läggningar från egentill- verkade delar som inte är av betong, jfr avdelning 20, 26 och 28

– anläggning av stadion, simbassänger, idrotts- hallar, tennisbanor, golf- banor eller andra idrotts- anläggningar, exklusive uppförande av byggna- der, jfr 45.23

– bygginstallationer, jfr

Prop. 2010/11:150

116

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				45.3
				– slutbehandling av
				byggnader, jfr 45.4
				– arkitektverksamhet och
				teknisk konsultverksam-
				het, jfr 74.20
				– projektledning för
				byggande, jfr 74.20
		45.22	Takarbeten	Omfattar:
				– byggande av tak
				– taktäckning
		45.23	Anläggning	– impregnering
		45.23	Anläggning	Omfattar:
			av vägar,	– anläggning av vägar,
			flygfält och	gator samt andra kör-
			idrottsanlägg-	och gångvägar
			ningar	– anläggning av järn-
				vägar
				– anläggning av start-
				och landningsbanor på
				flygfält
				– anläggning av stadion,
				simbassänger, idrotts-
				hallar, tennisbanor, golf-
				banor eller andra idrotts-
				anläggningar, exklusive
				uppförande av bygg-
				nader
				– målning av vägmar-
				keringar och markeringar
				på parkeringsplatser
				Omfattar inte:
				– förberedande markar-
				beten, jfr 45.11
		45.24	Vatten-	Omfattar:
			byggnad	– anläggning av: vatten-
				leder, hamn- och flod-
				arbeten, småbåtshamnar
				(marinor), slussar etc.
				– dammar, diken o.d.
				– muddring
		45.25	Andra bygg-	– undervattensarbete
		45.25	Andra bygg-	Omfattar:
			och anlägg-	– bygg- eller anlägg-
			ningsarbeten	ningsverksamhet som är
				specialiserad inom något

Prop. 2010/11:150

117

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				för olika slags konstruk-
				tioner gemensamt om-
				råde och fordrar
				specialistkompetens eller
				specialutrustning:
				– grundläggning
				inklusive pålning
				– borrning och byggande
				av brunnar, schaktsänk-
				ning
				– uppförande av icke
				egentillverkade stål-
				element
				– bockning av stål
				– murning och stenlägg-
				ning
				– resning och nedmon-
				tering av byggnads-
				ställningar och arbets-
				plattformar, inklusive ut-
				hyrning av byggnads-
				ställningar och arbets-
				plattformar
				– uppförande av skor-
				stenar och industriugnar
				Omfattar inte:
				– uthyrning av bygg-
				nadsställningar utan res-
				ning och nedmontering,
	45.3		Bygg-	jfr 71.32
	45.3		Bygg-
			installationer
		45.31	El-	Omfattar:
			installationer	– installation i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av: elkablar och
				elarmatur, telekommuni-
				kationssystem, elvärme-
				system, antenner, brand-
				larm, tjuvlarm, hissar
				och rulltrappor, åsk-
				ledare etc.
		45.32	Isolerings-	Omfattar:
			arbeten	– installation i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av värme-, ljud-

Prop. 2010/11:150

118

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				eller vibrationsisolering
				Omfattar inte:
				– impregnering, jfr 45.22
		45.33	VVS-arbeten	Omfattar:
				– installation i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av: vattensystem
				samt sanitetsutrustning,
				gasarmaturer, värme-,
				ventilations-, kyl- och
				luftkonditioneringsut-
				rustning inklusive led-
				ningar, sprinklersystem
				Omfattar inte:
				– installation av el-
				värmesystem, jfr 45.31
		45.34	Andra bygg-	Omfattar:
			installationer	– installation av belys-
				nings- och signalsystem
				till vägar, järnvägar,
				flygfält och hamnar
				– installation i byggna-
				der och andra anlägg-
				ningar av andra arma-
	45.4		Slut-	turer och anordningar
	45.4		Slut-
			behandling av
			byggnader
		45.41	Puts-, fasad-	Omfattar:
			och stuckatur- – på byggnader och
			arbeten	andra anläggningar av
				invändig eller utvändig
				puts och stuck inklusive
				närstående basmaterial
		45.42	Byggnads-	för putsning
		45.42	Byggnads-	Omfattar:
			snickeri-	– installation av icke
			arbeten	egentillverkade dörrar,
				fönster, dörr- och fön-
				sterkarmar, kök med fast

inredning, trappor bu- tiksinredning o.d., av trä eller andra material

– invändig slutbehandling såsom arbete med tak, vägg-

Prop. 2010/11:150

119

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
				beklädnader av trä och
				flyttbara skiljeväggar
				Omfattar inte:
				– läggning av parkett och
				andra golvbeläggningar
		45.43	Golv- och	av trä, jfr 45.43
		45.43	Golv- och	Omfattar:
			väggbelägg-	– läggning, uppsättning
			ningsarbeten	eller fastsättning i bygg-
				nader och andra anlägg-
				ningar av:
				vägg- eller golvplattor av
				keramiskt material, be-
				tong eller huggen sten,
				parkett och andra golv-
				beläggningar av trä, mat-
				tor samt golvbelägg-
				ningar av linoleum, in-
				klusive av gummi eller
				plast, terrazzo-,
				marmor-, granit- eller
				skiffergolv eller –väggar,
		45.44	Måleri- och	tapeter
		45.44	Måleri- och	Omfattar:
			glasmästeri-	– invändig och utvändig
			arbeten	målning av byggnader
				– målning av
				anläggningar inom väg-
				och vattenbyggnad o.d.
				– installation av glas,
				speglar etc.
				Omfattar inte:
				– installation av fönster,
		45.45	Annan slut-	jfr 45.42
		45.45	Annan slut-	Omfattar:
			behandling av	– installation av privata
			byggnader	simbassänger
				– rengöring med ånga,

blästring och liknande behandling av fasader

– annan slutbehandling av byggnader

Omfattar inte:

– invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, jfr 74.70

Prop. 2010/11:150

120

			NACE
Avdelning F			Byggentreprenader
Huvud-	Grupp	Under	Benämning	Anm.
grupp	Grupp	grupp	Benämning	Anm.
grupp		grupp
	45.5		Uthyrning av
			bygg- och
			anläggnings-
			maskiner med
			förare	Omfattar inte:
		45.50 Uthyrning av		Omfattar inte:
			bygg- och	– uthyrning av bygg- och
			anläggnings-	anläggningsmaskiner
			maskiner med	samt -utrustning utan
			förare	förare, jfr 71.32

Prop. 2010/11:150

121

Bilaga 2 Prop. 2010/11:150

Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster)

Kategori Beskrivning

1Underhålls- och reparationstjänster

2Landtransport, med undantag av järnvägstransport som omfattas av kategori 18, även säkerhets- och kurir- transporter, med undantag av postbefordran

3Flygtransport av passagerare och gods, med undantag av postbefordran

4Postbefordran på land, med undantag av järnvägstransport som omfattas av kategori 18, och i luften

5Telekommunikationstjänster

6Finansiella tjänster:

a)Försäkringstjänster

b)Bank- och investeringstjänster, med undantag av finansiella tjänster i samband med utfärdande, förvärv, försäljning eller överföring av värdepapper eller andra finansiella instrument samt riksbankstjänster. Dessutom undantas tjänster som avser förvärv eller hyra, oavsett finansieringsvillkor, av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller som avser rättigheter till sådan egendom. Finansiella tjänster som tillhandahålls samtidigt med, före eller efter köpe- eller hyreskontraktet, oberoende av form, ska dock omfattas av detta direktiv.

7Databehandlingstjänster och därmed sammanhängande tjänster

8Forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag av forsknings- och utvecklingstjänster som inte uteslutande är till förmån för den upphandlande enheten i dess egen verksamhet, under förutsättning att dessa tjänster helt finansieras av den upphandlande enheten

9Redovisnings-, revisions- och bokföringstjänster

10Marknads- och opinionsundersökningar

11Organisationskonsulttjänster, med undantag av medlings- och förlikningstjänster, och därmed sammanhängande tjänster

12Arkitekttjänster, tekniska konsulttjänster och integrerade

tekniska tjänster, stadsplanering och landskapsarkitektur,
därmed sammanhängande vetenskapliga och tekniska	122
	122

Kategori	Beskrivning	Prop. 2010/11:150
	konsulttjänster, teknisk provning och analys

13Reklamtjänster

14Fastighetsstädning och fastighetsförvaltning

15Förlags- och tryckeritjänster mot arvode eller på kontrakt

16Avlopps- och renhållningstjänster, sanering och liknande tjänster

123

Bilaga 3 Prop. 2010/11:150

Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster)

Kategori Beskrivning

17Hotell- och restaurangtjänster

18Järnvägstransport

19Sjötransport

20Hjälptjänster och tjänster i anslutning till transporter

21Juridiska tjänster

22Rekrytering och urval av personal, med undantag av anställningskontrakt

23Spanings- och säkerhetstjänster, med undantag av säker- hetstransporter

24Undervisning och yrkesutbildning

25Hälsovård och socialtjänster

26Fritids- och idrottsverksamhet samt kulturverksamhet

27Övriga tjänster

124


2.8	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och		Prop. 2010/11:150
	sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § och 31 kap. 3 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

19 kap.

3 §1

Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myn- digheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.

Om ett ärende enligt första					Om ett ärende enligt första
stycket rör upphandling, får upp-					stycket rör upphandling, får upp-
gift som rör anbud eller som rör					gift som rör anbud eller som rör
motsvarande erbjudande inom en					motsvarande erbjudande inom en
kommun, ett landsting eller en					kommun, ett landsting eller en
myndighet		eller mellan		statliga	myndighet		eller	mellan	statliga
myndigheter inte i något fall läm-					myndigheter inte i något fall läm-
nas till någon annan än den som					nas till någon annan än den som
har lämnat anbudet eller erbjudan-					har lämnat anbudet eller erbjudan-
det förrän alla anbud eller er-					det förrän alla anbud eller er-
bjudanden offentliggörs eller be-					bjudanden offentliggörs eller be-
slut om leverantör och anbud					slut om leverantör och anbud
fattats	eller	ärendet	dessförinnan		fattats	eller	ärendet dessförinnan
har slutförts. Under en elektronisk					har slutförts. Under en elektronisk
auktion får dock lämnas sådana					auktion får dock lämnas sådana
uppgifter som avses i 5 a kap. 11 §					uppgifter som avses i 5 a kap. 11 §
lagen	(2007:1091)		om	offentlig	lagen	(2007:1091) om			offentlig
upphandling		eller	5 a kap. 11 §		upphandling, 5 a kap. 11 § lagen
lagen (2007:1092) om upphand-					(2007:1092) om upphandling inom
ling inom områdena vatten, energi,					områdena vatten, energi, trans-
transporter och posttjänster. Sekre-					porter och posttjänster eller 6 kap.
tessen enligt detta stycke gäller					11 § lagen (2011:00) om upphand-
inte vid ett		ansökningsförfarande			ling på försvars- och säkerhets-
enligt lagen (2008:962) om val-					området. Sekretessen enligt detta
frihetssystem.					stycke gäller inte vid ett ansök-
					ningsförfarande			enligt	lagen
					(2008:962) om valfrihetssystem.

Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör mot- svarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet

1 Senaste lydelse 2010:573.

125

Sekretess gäller i affärsverk- samhet hos en bank, ett kredit- marknadsföretag eller ett värde- pappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande in- flytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller person- liga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upp- handling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan Prop. 2010/11:150 än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller

erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande handling som anger villkoren i slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess två år, eller hos statliga affärsverk och Försvarets materielverk samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det avtalet slöts.

31 kap.

3 §

Sekretess gäller i affärsverk- samhet hos en bank, ett kredit- marknadsföretag eller ett värde- pappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflyt- ande över för uppgift om en en- skilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upp- handling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

126

Ärendet och dess beredning

Prop. 2010/11:150

Europaparlamentet och rådet antog den 13 juli 2009 ett direktiv (2009/81/EG) om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om änd- ring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG1. Direktivet finns som bilaga 1.

I direktivet omnämns rådets beslut 255/58 av den 15 april 1958, som innehåller en förteckning över vapen, ammunition och krigsmateriel. Ett utdrag ur beslutet finns i bilaga 2.

Regeringen beslutade den 7 maj 2009 att tillkalla en särskild utredare som fick i uppdrag att lämna förslag till hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt. Utredaren skulle lämna förslag till en ny lag om upp- handling inom försvars- och säkerhetsområdet och övriga åtgärder som direktivet kunde ge anledning till. Utredningen antog namnet Försvars- och säkerhetsupphandlingsutredningen.

Utredningen överlämnade i februari 2010 betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (SOU 2010:13). En sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 3 och utredningens lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena och en samman- ställning av remissyttrandena finns tillgängliga i Socialdepartementet (dnr S2011/90).

I bilaga 6 finns en sammanställning över vilka bestämmelser som genomför direktivet i svensk rätt.

I propositionen behandlas även den omdisposition av 16 kap. LOU och LUF som Lagrådet föreslog i sitt yttrande över lagrådsremissen Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (prop. 2009/10:180 del 2 bilaga 15). Lagrådets förslag till materiella ändringar i kapitlen togs om hand i propositionen Nya rättsmedel på upphandlingsområdet (prop. 2009/10:180).

Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårds- ersättning och förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik har efter lagrådsbehandlingen under hand beretts med Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Privatläkar- föreningen och Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 februari 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns som bilaga 7. Lagrådets yttrande finns som bilaga 8.

Lagrådets synpunkter och förslag behandlas i avsnitten 6.1, 6.2, 6.3.1, 6.3.4, 7.1, 7.3, 7.6, 8.5, 8.8.3, 8.10.3, 8.11, 11.4.4, 12.4, 13.1.2 och 13.1.4 samt i författningskommentaren. Synpunkterna och förslagen har i allt

1 EUT L 216, 20.8.2010, s. 76 (Celex 32009L0081).

127

väsentligt följts. På Lagrådets inrådan har därutöver ett antal smärre Prop. 2010/11:150 justeringar gjorts.

Sedan Lagrådets hörande har förslaget till 12 kap. 18 § i den nya lagen ändrats så att det i paragrafen hänvisas till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljö- revisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG2. Ändringen av förslaget görs i konsekvens med vad regeringen i propositionen Nya EU-regler om miljöledning och miljörevision (prop. 2010/11:93) föreslår avseende motsvarande bestämmelser i LOU och LUF.

Förslaget till ändring i 9 kap. 9 § och 17 kap. 1 och 7 §§ LOU och LUF är en följd av omstruktureringen av lagarnas 16 kap. och har inte under- ställts Lagrådets granskning.

Förslagen till ändringar i 5 g § lagen om läkarvårdsersättning och 5 g § lagen om ersättning för sjukgymnastik är av rättelsekaraktär, avsedda att bekräfta att tidigare rättsläge ska gälla.

Nämnda ändringar är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

2 EUT L 342, 22.12.2009, s. 1 (Celex 32009R1221).

128

4 Bakgrund

4.1Försvars- och säkerhetsmarknaden

4.1.1Försvars- och säkerhetsmarknadens kännetecken

Försvarsmaterielmarknaden är en av de mest reglerade och politiskt styrda marknaderna. Länder med egen industri investerar vanligtvis medel till utveckling och seriebeställningar för den inhemska industrin. Detta har även varit fallet i Sverige. Artikel 346 i fördraget om Europiska unionens funktionssätt (förkortat EUF-fördraget) ger EU:s medlemsstater möjlighet att, givet att de i artikeln beskrivna förutsättningarna är uppfyllda, göra vissa undantag inom bl.a. försvarsupphandlingsområdet från EU:s regelverk för att skydda väsentliga nationella säkerhets- intressen. Staterna har genom sitt agerande bidragit till den rådande marknadssituationen, men har å andra sidan även det avgörande inflytandet när det gäller att få till stånd en förändring.

Upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet måste ses mot bak- grund av deras specifika karaktär. Att garantera statens yttre säkerhet bl.a. genom sin nationella försvarsförmåga tillhör en stats absoluta kärn- verksamhet. Ett lands försvar är en nationell angelägenhet, vilket bl.a. innebär att EU:s medlemsstater inte har något gemensamt försvar och att försvarsfrågorna inte är av överstatlig karaktär. Samarbetet mellan med- lemsstaterna inom det försvars- och säkerhetspolitiska området, t.ex. CSDP (Common Security and Defence Policy) och inom ramen för Europeiska försvarsbyrån (European Defence Agency, EDA) har ökat avsevärt de senaste åren. Detta samarbete är dock fortfarande mellan- statligt och innebär inte att medlemsstaterna gjort avkall på sin nationella suveränitet och oavhängighet i förhållande till EU. Samtidigt finns det en europeisk samsyn på att utmaningarna mot Europa, såväl säkerhets- politiska som försvarsindustriella, endast kan lösas i samverkan.

Frågor om upphandling av försvars- och säkerhetsvaror samt tjänster är således, generellt sett, svåra att hantera. Vidare gör sig ett antal speciella intressen här gällande, såsom t.ex. leverans- och informationssäker- hetsaspekter. Krav på leverans- eller försörjningstrygghet måste kunna ställas, så att försörjningen av viktiga produkter är säkrad såväl i fred som under höjd beredskap eller andra svåra förhållanden. Känslig information behöver kunna hanteras på ett korrekt och säkert sätt och hänsyn måste också kunna tas till förtroendefulla bilaterala relationer i form av förpliktelser i säkerhetsskyddsavtal m.m.

Försvars- och säkerhetsupphandlingarnas särdrag beror således på kopplingen till de enskilda medlemsstaternas säkerhets- och försvars- politik men de är också en följd av speciella ekonomiska och tekniska faktorer. Allt detta sammantaget medför att reglerna i direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det klassiska direktivet), i direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) och i den svenska upphandlingslagstiftningen många gånger lämpar sig mindre väl för de upphandlingar som genomförs på området. Detta har också medfört ett

Prop. 2010/11:150

129

behov av att, när förutsättningarna för detta är uppfyllda, kunna använda Prop. 2010/11:150 sig av bestämmelsen i artikel 346 i EUF-fördraget.

Den internationella utvecklingen av försvarsmateriel och utrustning för samhällets skydd och säkerhet domineras av ett begränsat antal stater och större företag. Amerikas förenta stater är t.ex. den aktör som gör de ojämförligt största satsningarna på forskning och utveckling. Dessa är större än de europeiska ländernas satsningar tillsammans. Inom Europa står Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien för de största satsningarna. Dessa länder har också betydande industriell an- knytning till varandra.

Marknadens fortsatta utveckling ligger till stor del hos staterna som lagstiftare och som kund. För att en konkurrenskraftig försvarsindustri ska bibehållas och utvecklas, är det av central betydelse att åtgärder vidtas för att skapa likartade marknadsvillkor och en sund konkurrens. Rörelsen mot en öppnare och mer konkurrensutsatt marknad bör i den mån det bedöms möjligt göras gemensamt inom EU.

4.1.2Den svenska politiska inriktningen

I enlighet med inriktningspropositionen för försvaret (prop. 2008/09:140, bet. 2008/09:FöU10) byggs Sveriges säkerhet solidariskt tillsammans med andra länder med gemensamma demokratiska värderingar. Vår säkerhet stärks genom förtroendeskapande åtgärder, genom gemensam krishantering samt genom aktiva och trovärdiga bidrag till nordisk, europeisk och global säkerhet. Försvarsmaktens behov av materiel bestäms ytterst av krav på operativ förmåga i olika avseenden. Det är därigenom av synnerlig säkerhetspolitisk vikt att Sverige inom utsatt tidsram kan förse de svenska förbanden med den materiel som svarar mot uppställda krav på operativ förmåga. Det är sålunda ett väsentligt säkerhetsintresse att materielförsörjningen, i t.ex. samarbete med andra länder och organisationer, kan garanteras. En fungerande gemensam inre marknad – även för försvars- och säkerhetsrelaterad materiel – är alltså i linje med Sveriges övergripande säkerhets- och försvarspolitiska inrikt- ning.

4.2Gällande rätt

4.2.1Allmänt om upphandlingslagarna

Offentlig upphandling regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av för- farandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster3 (det klassiska direktivet). Upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster regleras genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och

3 EUT L 134, 30.4.2004, s. 114 (Celex 32004L0018).

130

posttjänster4 (försörjningsdirektivet). Två direktiv om rättsmedel på Prop. 2010/11:150 upphandlingsområdet syftar till att säkerställa efterlevanden av upphand-

lingsreglerna. Det första direktivet avser upphandling inom den klassiska sektorn – rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten5 (det första rättsmedelsdirektivet). Det andra avser upphandling inom försörjnings- sektorerna – rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna6 (det andra rätts- medelsdirektivet). Första och andra rättsmedelsdirektiven har ändrats genom ytterligare ett direktiv om rättsmedel, Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling7 (ändringsdirektivet).

Genom lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU, och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortad LUF, har direktiven genomförts i svensk nationell rätt. I LOU regleras förfarandena m.m. för offentlig upp- handling som görs av dels myndigheter, kommuner och landsting, dels bolag, föreningar, delägarförvaltningar, samfälligheter och stiftelser som tillgodoser ett behov i det allmännas intresse under förutsättning att behovet inte är av kommersiell eller industriell karaktär (offentligt styrda organ). I LUF regleras förfarandena m.m. för upphandling som görs av myndigheter och offentligt styrda organ, men också av dels företag vilka en myndighet har ett bestämmande inflytande över (offentliga företag), dels privata företag som bedriver verksamhet med stöd av särskild rättighet eller ensamrätt inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster.

4.2.2 Direktivstyrd upphandling

Tillämpningsområde

I LOU regleras offentlig upphandling av byggentreprenader, varor, tjänster samt av byggkoncessioner vilkas värde överstiger vissa i det klassiska direktivet angivna tröskelvärden. LUF reglerar upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster över vissa i försörjningsdirektivet angivna tröskelvärden. Förutom dessa direktivstyrda regler innehåller LOU och LUF bestämmelser för upphandling som faller utanför direk- tivens tillämpningsområde, se följande avsnitt.

Även upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet omfattas av dessa lagar. Upphandlingar på försvarsområdet som avser varor och

4EUT L 134, 30.4.2004, s. 1 (Celex 32004L0017).

5EUT L 395, 30.12.1989, s. 33, Svensk specialutgåva: Område 6 Volym 3 s. 48 (Celex 31989L0665).

6EUT L 76, 23.3.1992, s. 14, Svensk specialutgåva: Område 6 Volym 3 s. 127 (Celex 31992L0013).

7EUT L 335, 20.12.2007, s. 31 (Celex 32007L0066).

131

tjänster vilka omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller omfattas av Prop. 2010/11:150 sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets

säkerhet faller dock utanför direktivens tillämpningsområde. De faller därför också utanför de direktivstyrda delarna av LOU och LUF men omfattas av de icke direktivstyrda reglerna i 15 kap.

I respektive lag anges ett antal undantag från lagens tillämpnings- område (1 kap. 3–8 §§ LOU och 1 kap. 11–23 §§ LUF).

Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter

LOU gäller för upphandlande myndigheter inom den klassiska sektorn. Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndig- heter. Med myndighet jämställs beslutande församlingar i kommuner och landsting, sådana offentligt styrda organ som anges i lagen samt sam- manslutningar av en eller flera av myndigheter, församlingar eller organ som omfattas av lagen.

LUF gäller för upphandlande enheter inom försörjningssektorerna. Upphandlande enheter innefattar dels upphandlande myndigheter som verkar inom försörjningssektorerna, dels vissa offentliga företag och privata företag som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt.

A-tjänster och B-tjänster

Direktiven gör åtskillnad mellan tjänster som fullt ut omfattas av direk- tivet (A-tjänster) och tjänster som endast delvis omfattas av direktivet (B-tjänster). A-tjänster är sådana tjänster som bedömts lämpa sig väl för gränsöverskridande handel, exempelvis landtransporter, datatjänster, revision och fastighetsförvaltning. Vilka tjänster som är A-tjänster och B-tjänster framgår av bilaga 2 respektive bilaga 3 till LOU och LUF.

CPV-nomenklaturen

Europeiska kommissionen har tagit fram en s.k. CPV-nomenklatur (CPV = Common Procurement Vocabulary) för byggentreprenader, varor och tjänster. CPV-nomenklaturen8 ska användas vid annonsering av upphandlingar i Europeiska unionens officiella tidning (förkortad EUT) – Tenders Electronic Daily (TED).

Upphandlingsförfaranden

I 4 kap. i de båda lagarna regleras vilka upphandlingsförfaranden som kan tillämpas. Enligt LOU ska den upphandlande myndigheten använda sig av ett öppet förfarande eller ett selektivt förfarande. Under vissa

8 Kommissionens förordning 213/2008/EG av den 28 november 2007 om ändring av Euro- paparlamentets och rådets förordning 2195/2002/EG om gemensam terminologi vid offent- lig upphandling (CPV) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG respektive 2004/18/EG om förfaranden vid offentlig upphandling, när det gäller revidering av CPV.

132

särskilt angivna omständigheter får den upphandlande myndigheten Prop. 2010/11:150 använda sig av förhandlat förfarande med eller utan föregående annon-

sering. Enligt LUF får den upphandlande enheten som huvudalternativ använda sig av förhandlat förfarande med föregående annonsering jämte öppet eller selektivt förfarande. Vidare kan vid upphandling enligt LOU den upphandlande myndigheten använda sig av konkurrenspräglad dialog för särskilt komplicerade kontrakt.

Med öppet förfarande avses ett annonserat förfarande där alla leveran- törer som vill får lämna anbud. Vid selektivt förfarande kan alla leveran- törer ansöka om att få lämna anbud, men endast de som bjudits in av den upphandlande myndigheten eller enheten får göra det. I ett förhandlat förfarande får den upphandlande myndigheten eller enheten bjuda in ut- valda leverantörer och förhandla med en eller flera av dem. Vid konkur- renspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta men den upphandlande myndigheten för en dialog med de anbudssökande som bjudits in att delta i förfarandet.

Byggkoncessioner

I 13 kap. LOU finns bestämmelser om byggkoncessioner. En bygg- koncession definieras i lagen som ett kontrakt av samma slag som ett byggentreprenadkontrakt men som innebär att ersättningen helt eller del- vis utgörs av rätt att utnyttja anläggningen. En upphandlande myndighet som avser att tilldela en byggkoncession ska annonsera koncessionen i EUT. Den upphandlande myndigheten får i upphandlingen ställa som krav att den som tilldelas en koncession ska lägga ut minst 30 procent av kontraktsvärdet på tredje man. Den upphandlande myndigheten får vidare ställa krav att sökandena i anbuden anger hur stor andel av koncessionens värde som de avser att lägga ut på tredje man.

Koncessionskontraktet ska innehålla bestämmelser som binder en kon- cessionshavare som inte är en upphandlande myndighet eller enhet att denne, om avsikten är att tilldela tredje man en byggentreprenad som överstiger tröskelvärdet, ska annonsera entreprenaden i EUT (TED) och därvid tillämpa bestämmelserna om annonsering och tidsfrister i LOU.

Ramavtal

Upphandlingslagarna innehåller bestämmelser om ramavtal. LOU inne- håller mer utvecklade regler om ramavtal än LUF, beroende på skillnader i direktiven.

Enligt bestämmelserna i LOU kan den upphandlande myndigheten sluta ramavtal med en eller flera leverantörer med samtliga villkor fastställda i avtalet. Den eller de upphandlande myndigheter som om- fattas av ramavtalet kan då beställa de byggentreprenader, varor eller tjänster som ramavtalet gäller enligt villkor i avtalet. Den upphandlande myndigheten kan alternativt sluta ramavtal med en eller flera leverantörer utan att samtliga villkor för kontrakten är fastställda. De upphandlande myndigheter som omfattas av ramavtalet ska vid beställning från ram- avtalet använda en förnyad konkurrensutsättning, dvs. de leverantörer

133

som omfattas av ramavtalet ska bjudas in för att på nytt lämna anbud	Prop. 2010/11:150
enligt villkor som fastställts i ramavtalet.
Bestämmelserna i LUF angående ramavtal anger enbart att ramavtal
kan användas av upphandlande enheter under förutsättning att ramavtalet
upphandlats enligt lagens bestämmelser.
Förfrågningsunderlag, annonsering av upphandlingen m.m.
Upphandlingslagarna innehåller bestämmelser om användningen av tek-
niska specifikationer och olika typer av villkor som utformas i för-
frågningsunderlaget (6 kap. LOU och LUF). Av bestämmelserna om
annonsering framgår att som huvudregel ska en planerad upphandling
annonseras liksom resultatet av en avslutad upphandling (7 kap. LOU
och LUF). I lagarna fastställs tillämpliga tidsfrister för att komma in med
anbudsansökningar och anbud (8 kap. LOU och LUF). Bestämmelser om
kommunikation anger bl.a. hur anbudsansökningar och anbud kan
lämnas och hur ansökningarna och anbuden ska tas om hand av upp-
handlande myndigheter och enheter (9 kap. LOU och LUF).
Uteslutning av leverantörer, bedömning av deras lämplighet samt
anbudsutvärdering
I 10 kap. LOU och LUF anges under vilka omständigheter en upp-
handlande myndighet eller enhet ska utesluta en leverantör på grund av
viss brottslighet och vilka omständigheter som ger den upphandlande
myndigheten eller enheten rätt att utesluta en leverantör.
Därefter ska de icke uteslutna leverantörernas kvalifikationer bedömas
enligt regler i 11 kap. LOU och LUF om krav på ekonomisk ställning
och teknisk och yrkesmässig kapacitet och vilka slags bevis som kan
infordras beträffande ekonomisk, teknisk och yrkesmässig kapacitet.
Slutligen ska anbuden från de anbudsgivare som bedömts lämpliga
utvärderas enligt bestämmelser i 12 kap. LOU och LUF. Den upp-
handlande myndigheten eller enheten ska anta det anbud som är det eko-
nomiskt mest fördelaktiga för myndigheten eller enheten enligt de krite-
rier som förutskickats i annonsen om upphandling eller förfrågnings-
underlaget eller anta det anbud som innehåller det lägsta priset.
Vid utvärderingsgrunden det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska
den upphandlande myndigheten eller enheten ange antingen hur de olika
utvärderingskriterierna kommer att viktas inbördes eller ange dem i
fallande prioritetsordning. Kriterieviktningen får anges som ett intervall
med en lämplig största tillåtna spridning.
Rättsmedel
Som huvudregel är upphandlande myndigheter och enheter, enligt 9 kap.
9 § LOU och LUF, skyldiga att underrätta anbudssökandena och an-
budsgivarna om beslutet att tilldela ett kontrakt (tilldelningsbeslutet). Om
en sådan underrättelse har skickats får den upphandlande myndigheten
eller enheten enligt 16 kap. 6 § inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio
dagar har gått från det att underrättelsen skickades med ett elektroniskt	134

medel. Om underrättelsen skickades på annat sätt får avtal inte ingås Prop. 2010/11:150 förrän efter 15 dagar.

Överprövning enligt LOU eller LUF kan ske av samtliga beslut under upphandlingsprocessen. En leverantör som anser sig ha lidit eller kan komma att lida skada får enligt bestämmelser i 16 kap. 1 § hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om överprövning av upphandlingen enligt 5 §. Ansökan ska ha kommit in inom en viss angiven tidsfrist, vilken sammanfaller med avtalsspärren. När en ansökan om överprövning kom- mit in till förvaltningsrätten förlängs avtalsspärren och gäller, som huvudregel, till dess att den domstolen prövat upphandlingen, s.k. förlängd avtalsspärr. Domstolen kan besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.

En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör. En leverantör har emellertid under en viss angiven tidsfrist möjlighet att föra talan om ogiltighet av ett sådant avtal. Ett avtal ska ogiltigförklaras av rätten bl.a. om avtalet har slutits utan föregående annonsering eller har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i kombination med överträdelse av någon annan bestämmelse i LOU eller LUF. Under vissa angivna omständigheter får ett avtal bestå bl.a. på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Vidare kan en upphandlande myndighet eller enhet offentliggöra sin avsikt att upphandla och iaktta en särskild avtalsspärr om tio dagar innan avtal ingås, s.k. förhandsinsyn, och därigenom undvika att ett avtal kan komma att ogiltigförklaras.

Lagarna innehåller även bestämmelser om skadestånd.

I 17 kap. LOU och LUF regleras under vilka omständigheter en upp- handlande myndighet eller enhet kan åläggas att betala upphandlings- skadeavgift. Det är tillsynsmyndigheten, dvs. Konkurrensverket, som hos allmän förvaltningsdomstol ansöker om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift. Avgift kan påföras om en domstol har fastslagit att ett avtal ska bestå trots att det slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr eller om avtalet får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Avgiften kan också påföras vid otillåten direktupphandling. Avgiften, som tillfaller staten, ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor, dock högst tio procent av kontraktsvärdet.

I 18 kap. LOU och LUF finns bestämmelser om tillsyn över offentlig upphandling respektive upphandling inom försörjningssektorerna.

4.2.3 Icke direktivstyrd upphandling

Inledning

I 15 kap. LOU och LUF regleras förfarandet vid upphandlingar som helt eller delvis faller utanför det klassiska direktivet respektive försörjnings- direktivet. Det gäller upphandlingar vilkas värde understiger tillämpligt tröskelvärde, B-tjänster och upphandling som omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet. Genom 15 kap. LOU regleras också sådan försvarsupphandling, som avser varor

135

och tjänster som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Sådana upp- Prop. 2010/11:150 handlingar omfattas endast av 15 kap. LOU.

Enligt EU-domstolens praxis ska de grundläggande unionsrättsliga principerna som kommer till uttryck i EUF-fördraget tillämpas vid upp- handling som inte omfattas av direktiven och som har ett samband med den gemensamma inre marknaden.

Upphandlingsförfaranden

En upphandlande myndighet eller enhet kan enligt bestämmelserna i 15 kap. LOU respektive LUF välja mellan att genomföra en upphandling genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller i vissa fall konkur- renspräglad dialog. Av 15 kap. 3 § framgår också att direktupphandling får ske i vissa angivna fall.

Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att lämna anbud och den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.

Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud och den upphandlande myndigheten eller enheten bjuder in vissa leverantörer att lämna anbud. Den upphand- lande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera anbuds- givare. Det saknas bestämmelser som närmare reglerar hur urvalet ska gå till. Vid konkurrenspräglad dialog, som får användas vid särskilt kompli- cerade kontrakt, får alla leverantörer ansöka om att få delta, men den upphandlande myndigheten för en dialog med de anbudssökande som bjudits in att delta i förfarandet.

Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form. Direktupphandling får användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av tröskelvärdet i 3 kap. 1 § första stycket 1 a och b LOU (1 919 771 kronor) och 3 kap. 1 § första stycket 1 LUF (3 849 489 kronor). Direktupphandlingsgränsen är för närvarande således 287 000 kronor respektive 577 000 kronor. Gränserna gäller för alla typer av upphand- lingar, även för byggentreprenader. Vidare får direktupphandling an- vändas om det finns förutsättningar att tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 5–9 §§ LOU och 4 kap. 2 och 3 §§ LUF eller om det finns synnerliga skäl.

Ramavtal

Samma regler om ramavtal som gäller för direktivstyrda upphandlingar gäller i princip för upphandlingar inom det icke direktivstyrda området.

Annonsering

Som huvudregel gäller att all upphandling, utom direktupphandling, ska annonseras. Skyldigheten att annonsera innebär att en annons ska publi- ceras.

Vid förenklat förfarande begär den upphandlande myndigheten eller enheten in anbud genom en annons i en elektronisk databas, som är all-

136

mänt tillgänglig, eller genom en annons i annan form som möjliggör Prop. 2010/11:150 effektiv konkurrens, t.ex. rikstäckande dagstidningar och branschtidningar.

Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Av inbjudan vid ett urvalsförfarande ska det framgå dels hur en anbudsansökan får lämnas, dels den dag an- sökan senast ska ha kommit in. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska då bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.

Tidsfrister

Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande finns inte några särskilt angivna tidsfrister för att komma in med anbud utan det anges att leverantören ska ges skälig tid. Sätts en för kort anbudstid finns emeller- tid risk för att konkurrensen inte kan utnyttjas fullt ut.

Tidsfristen för att komma in med ansökningar om anbud får inte vara kortare än tio dagar från publiceringen.

Utvärderingsgrunder

En upphandlande myndighet eller enhet ska ange vilken utvärderings- grund den kommer att använda sig av vid utvärderingen. Den kan välja mellan att ange att den antingen kommer att anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten eller det anbud som innehåller det lägsta priset.

Vid utvärderingsgrunden det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska
den upphandlande myndigheten ange antingen hur de olika utvärderings-
kriterierna kommer att viktas inbördes eller ange dem i fallande
prioritetsordning. Kriterieviktningen får anges som ett intervall med en
lämplig största tillåtna spridning.
Upphandlingar som rör rikets säkerhet och försvarsupphandling
I den klassiska sektorn regleras offentlig upphandling som omfattas av
sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säker-
het samt upphandling av försvarsprodukter och tjänster som inte har civil
användning på så sätt att de endast omfattas av reglerna i 15–18 kap.
LOU. Regeringen får i enskilda fall besluta om undantag från bestäm-
melserna om annonsering och de undantag i övrigt som är nödvändiga
med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen. LUF inne-
håller samma regler för försörjningssektorerna med den skillnaden att
lagen inte innehåller regler om upphandling på försvarsområdet.
I LOU gäller vidare att i vissa i lagen särskilt angivna fall får också
Försvarets materielverk själv besluta om undantag. Detta gäller i fråga
om tilläggsbeställningar, upphandlingar av varor och tjänster inom ramen
för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellan-
statlig samverkan	samt	ifråga om upphandlingar	som understiger
25 000 000 kronor.	Även	Försvarsmakten, Försvarets	radioanstalt och	137

Säkerhetspolisen får i viss utsträckning själva besluta om undantag. För Prop. 2010/11:150 deras del har möjligheten begränsats till upphandlingar som understiger

5 000 000 kronor.

Rättsmedel

Upphandlingar enligt 15 kap. omfattas av bestämmelserna i 16–18 kap. i respektive lag om avtalsspärr, överprövning, skadestånd, upphandlings- skadeavgift och tillsyn.

4.3Direktivet om försvars- och säkerhetsupphandling

4.3.1 Bakgrund

Europeiska kommissionen har sedan flera år tillbaka intresserat sig för
uppbyggnaden av en europeisk marknad för försvarsmateriel. I mars
2003 antogs ett meddelande om en EU-politik för försvarsutrustning
(KOM[2003] 113 slutlig). I september 2004 beslutade kommissionen en
grönbok om försvarsupphandlingar (KOM[2004] 608 slutlig). I grön-
boken konstaterade kommissionen bl.a. att försvarsmarknaden för när-
varande i hög utsträckning är uppdelad på nationella marknader och att
detta medför problem för samtliga medlemsstater i EU som har en egen
försvarsindustri. Budgetnedskärningar och omstruktureringar leder, en-
ligt kommissionen, till marknader som är för små för att kunna bära höga
forsknings- och utvecklingskostnader för vapensystem. Kommissionen
uttalade även att den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft lik-
som dess förmåga att tillgodose den gemensamma utrikes- och säkerhets-
politikens kapacitetsbehov påverkas negativt som en följd av detta.
För att komma till rätta med det ovan nämnda, och för att åstadkomma
en bättre anpassad rättslig ram, föreslog kommissionen i grönboken, och
i det efterföljande meddelandet om resultatet av samrådet i anslutning till
denna (KOM[2005] 626), två åtgärder på området. Dels föreslogs ett för-
tydligande av den rättsliga ramen på gemenskapsnivå, dels ett faststäl-
lande av särskilda upphandlingsregler för försvarsområdet.
I ett tolkningsmeddelande (KOM[2006] 779 slutligt) uttalade sig kom-
missionen i december 2006 om tillämpningen av artikel 346 i EUF-
fördraget på försvarsupphandlingsområdet. Syftet med tolkningsmed-
delandet är, enligt kommissionen, att förebygga möjliga feltolkningar
och missbruk av artikel 346 på försvarsupphandlingsområdet.
Därefter har kommissionen, med stöd av artikel 47.2, 55, 95 och 251 i
EG-fördraget, tagit initiativ till ett direktiv. Initiativets syfte var framför
allt att skapa förutsättningar för upphandling av sådan materiel och
sådana tjänster som är av så känslig natur att upphandling enligt det
klassiska direktivet inte lämpar sig. Det förhållandet att upphandling på
försvars- och säkerhetsområdet omfattas av det klassiska direktivet med
dess formbundna förfaranden har, enligt kommissionen, medfört att
undantagsmöjligheten i artikel 346 i EUF-fördraget har överutnyttjats i
många medlemsstater.
Ett direktiv om försvars- och säkerhetsupphandling antogs slutligen av
Europaparlamentet och rådet i juli 2009 (Europaparlamentets och rådets	138
	138

direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena Prop. 2010/11:150 vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster

av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhets- området och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG). Direktivet gäller dock inte för kontrakt som på ett korrekt sätt kan undan- tas med stöd av EUF-fördragets bestämmelser grundade på bl.a. allmän ordning, säkerhet eller hälsa (artikel 36 och 52), utövande av offentlig makt (artikel 51 och 62) och väsentliga säkerhetsintressen (artikel 346). Direktivet följer i princip det klassiska direktivet. Till skillnad från det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet innehåller detta direktiv även bestämmelser om rättsmedel. Dessa bestämmelser är i stor utsträck- ning desamma som bestämmelserna i ändringsdirektivet.

Direktivet utgör en del av ett ”försvarspaket” som utöver upphand- lingsdirektivet omfattar ett direktiv om förenkling av villkoren för överföring av försvarsmateriel (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen9), det s.k. över- föringsdirektivet, samt ett meddelande som gäller en strategi för en star- kare och konkurrenskraftigare europeisk försvarsindustri (KOM[2007] 764 slutlig). Regeringen har i prop. 2010/11:112 lämnat förslag till genomförande i svensk rätt av överföringsdirektivet.

4.3.2 Nyheter m.m. i förhållande till LOU och LUF

Artikel 346 i EUF-fördraget

Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet omfattas av det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet. I direktiven finns emellertid på grund av försvars- och säkerhetsupphandlingars särskilda natur undantag från tillämpning av direktiven när det gäller dessa upphandlingar. Det mest aktuella i detta sammanhang är det undantag som kan göras med stöd av artikel 346 i EUF-fördraget.

Artikel 346 motsvarar artikel 296 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget). I fortsättningen kommer artikeln genomgående att benämnas artikel 346 även i de situationer där det i en text till vilken det refereras används benämningen artikel 296. Artikel 346 medger att EU:s medlemsstater, under vissa omständigheter, gör undantag från övriga bestämmelser i fördraget.

Artikel 346 i EUF-fördraget har följande lydelse:

”1. Bestämmelserna i fördragen ska inte hindra tillämpningen av följande regler:

a)Ingen medlemsstat ska vara förpliktad att lämna sådan in- formation vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

b)Varje medlemsstat får vidta åtgärder, som den anser nöd- vändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrens-

9 EUT L 146, 10.6.2009, s. 1 (Celex 32009L0043).

139

villkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som	Prop. 2010/11:150
inte är avsedda speciellt för militärändamål.
2. Rådet får på förslag från kommissionen genom enhälligt beslut
ändra den lista som rådet den 15 april 1958 fastställde över varor på
vilka bestämmelserna i punkt 1b ska tillämpas.”
Den lista som omnämns i punkt 2 fanns tidigare endast i några enstaka
språkversioner. Genom ett beslut i rådet i november 2008 gjordes en
översättning till samtliga unionens officiella språk.
EU-domstolen har i sin rättspraxis slagit fast att undantaget i artikel
346, liksom andra undantagsartiklar i fördraget, ska tolkas restriktivt
samt att det ankommer på den medlemsstat som avser att tillämpa en
undantagsartikel i fördraget att bevisa att befrielsen inte går utöver
gränserna för angivna förhållanden och att de undantag som görs är
nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhetsintressen10.
Artikel 346, som i fördraget placerats under rubriken allmänna
bestämmelser och slutbestämmelser, har en allmän räckvidd. Den kan
följaktligen påverka alla allmänt tillämpliga bestämmelser i fördraget och
den sekundärrätt som meddelats med stöd av dessa.
När upphandlingen rör försvarsprodukter som vapen, ammunition och
krigsmateriel kan den rättsliga grunden för att göra undantag från be-
stämmelsen i fördraget vara artikel 346.1 b, men utrymmet för undantag
begränsas bl.a. genom begreppet ”väsentliga säkerhetsintressen” och den
lista från 1958 som anges i punkt 2. Artikel 346.1 a gäller även utanför
försvarsområdet och syftar i allmänhet till att skydda information som
medlemsstaterna inte kan avslöja för någon utan att äventyra sina
väsentliga säkerhetsintressen. Detta kan beröra offentlig upphandling av
känslig materiel, både på försvars- och säkerhetsområdet.
Tillämpningsområde (artikel 2)
Direktivets tillämpningsområde begränsas också av EUF-fördragets be-
stämmelser om tvingande hänsyn enligt artikel 36 och 52 (tidigare artikel
30 respektive 46) samt utövande av offentlig makt enligt artikel 51 och
62 (tidigare artikel 45 respektive 55). Detta framgår uttryckligen av
artikel 2 i direktivet.
Av artikel 2 framgår vidare att direktivet ska tillämpas på kontrakt som
tilldelas på försvars- och säkerhetsområdet

•som gäller militär utrustning, inklusive tillhörande delar, kompo- nenter och/eller underenheter,

•som gäller utrustning av känslig karaktär, inklusive tillhörande delar, komponenter och/eller underenheter,

•som gäller byggentreprenader, varor och tjänster, som direkt hänför sig till ovan angiven utrustning under hela dess livslängd,

•som gäller byggentreprenader och tjänster specifikt för militär- ändamål, eller byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.

10 EU-domstolens dom i mål C-414/97, Europeiska kommissionen mot Spanien, REG 1999 s. I-05585, p. 22.

140

Grundläggande principer (artikel 4)	Prop. 2010/11:150
Ett av syftena med unionsbestämmelserna på området för offentlig upp-
handling är enligt EU-domstolen att undanröja hinder för den fria rörlig-
heten för tjänster och varor och således skydda de ekonomiska aktörers
intressen vilka är etablerade i en medlemsstat och som önskar erbjuda
varor eller tjänster åt de upphandlande myndigheterna i en annan med-
lemsstat. (Se t.ex. mål nr C-360/96 BFI Holding, REG 1998 s. I–6821,
p. 41 och C-380/98, University of Cambridge, REG 2000 s. I–08035,
p. 16 som hänvisar till BFI Holding. Se också skäl 15 i direktivet).
För att genomföra dessa syften är regelverket om upphandling upp-
byggt med utgångspunkt i vissa principer från EUF-fördraget. Bestäm-
melserna i fördraget om icke-diskriminering, om förbudet mot kvan-
titativa restriktioner, om etableringsrätt och om fri rörlighet av tjänster
ligger till grund för direktiven.
Även om ett kontrakt inte omfattas av tillämpningsområdet för upp-
handlingsdirektiven är de upphandlande myndigheterna och enheterna
ändå skyldiga att beakta fördragets grundläggande regler i allmänhet och
principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet, i syn-
nerhet om kontraktet är av ett bestämt gränsöverskridande intresse (mål
nr C-507/03, Kommissionen mot Irland, REG 2007 s. I–09777, p. 29).
De grundläggande principerna för upphandling är icke-diskriminering,
likabehandling, öppenhet, proportionalitet och ömsesidigt erkännande.
Principen om icke-diskriminering innebär att det är förbjudet att direkt
eller indirekt diskriminera leverantörer främst på grund av nationalitet.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får t.ex. som huvudregel
inte införa krav som enbart det egna landets företag känner till eller kan
uppfylla.
Kravet på likabehandling innebär att alla leverantörer ska ges så lika
förutsättningar som möjligt. Alla måste t.ex. få den information som är
av relevans för upphandlingen vid samma tillfälle.
Med öppenhet menas främst skyldigheten för den upphandlande
myndigheten eller enheten att skapa öppenhet, att lämna information om
upphandlingen och det praktiska tillvägagångssättet vid denna. För att
anbudsgivarna ska ges samma förutsättningar måste förfrågningsunder-
laget vara klart och tydligt och innehålla samtliga krav på det som ska
upphandlas.
Med proportionalitetsprincipen avses att kraven på leverantören och
kraven i kravspecifikationen måste ha ett naturligt samband med, och stå
i rimlig proportion till, det som upphandlas. De krav som ställs ska vara
både lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. Om det finns flera
alternativ bör det alternativ väljas som är minst ingripande eller
belastande.
Principen om ömsesidigt erkännande innebär att intyg och certifikat
som har utfärdats av en medlemsstats behöriga myndigheter ska gälla
också i övriga EU/EES-länder.

141

Tröskelvärden (artikel 8)	Prop. 2010/11:150
Direktivet gäller för upphandlingar vilkas värde exklusive mervärdes-
skatt beräknas uppgå till minst 387 000 euro för varu- och tjänstekontrakt
samt 4 845 000 euro för byggentreprenadkontrakt11. Tröskelvärdena är
desamma som gäller för försörjningsdirektivet. Värdena revideras en
gång vartannat år enligt bestämmelser i direktivet.
Undantag för kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler
(artikel 12)
I huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller enligt det klassiska
direktivet och försörjningsdirektivet görs i direktivet undantag för vissa
kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler, om kontraktet
omfattas av

•särskilda förfaranderegler enligt ett internationellt avtal eller en överenskommelse som ingåtts mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredje länder,

•särskilda förfaranderegler enligt ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av trupper i vissa fall,

•särskilda förfaranderegler som tillämpas av en internationell organisation för inköp för eget bruk och kontrakt som måste tilldelas av en medlemsstat enligt sådana regler.

Särskilda undantag (artikel 13)

I likhet med det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet innehåller direktivet en katalog med särskilda undantag. Vissa av dem är gemen- samma med de övriga direktiven, såsom t.ex. undantag för vissa upp- låtelseformer av fast egendom, vissa finansiella tjänster och vissa kon- trakt rörande forskning och utveckling.

Härutöver gör direktivet undantag för

•kontrakt för vilka tillämpningen av direktivet skulle kräva att en medlemsstat tillhandahåller information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen,

•kontrakt som avser underrättelseverksamhet,

•kontrakt som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram rörande forskning och utveckling i vissa fall,

•kontrakt som tilldelas i tredje land för styrkor stationerade utanför unionens territorium i vissa fall, och

•kontrakt som en regering tilldelas av en annan regering i vissa fall.

11 Kommissionens förordning (EG) nr 1177/2009 av den 30 november 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG avseende de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden (EUT L 314, 1.12.2009, s. 64, Celex 32009R1177).

142

Tjänster enligt bilaga I och bilaga II	Prop. 2010/11:150
I likhet med vad som gäller enligt det klassiska direktivet och för-
sörjningsdirektivet görs åtskillnad mellan sådana tjänster som fullt ut
omfattas av direktivet (bilaga I) och sådana som endast delvis omfattas
(bilaga II). De två kategorierna stämmer dock inte helt överens med
motsvarande bilagor i de förstnämnda direktiven.
Upphandlingsförfaranden
Direktivet ger de upphandlande myndigheterna och enheterna rätt att
använda sig av det selektiva förfarandet eller det förhandlade förfarandet
med föregående annonsering. Det öppna förfarandet har inte bedömts
vara behövligt och finns därför inte reglerat i direktivet. Förhandlat
förfarande med föregående annonsering får i likhet med vad som gäller i
försörjningsdirektivet användas utan särskilda begränsningar. Konkur-
renspräglad dialog får under vissa förutsättningar användas för särskilt
komplicerade kontrakt även för upphandlande enheter inom försörj-
ningssektorerna. I likhet med övriga upphandlingsdirektiv får förhandlat
förfarande utan föregående annonsering användas under särskilt angivna
förutsättningar.
Underentreprenad (artikel 21)
Direktivet har tillförts relativt omfattande bestämmelser om konkurrens-
utsättning av underleverantörer i upphandlingskontrakt. Förebilden för
bestämmelserna är det klassiska direktivets regler om byggkoncession.
En upphandlande myndighet eller enhet har rätt att av anbudsgivaren
begära

•uppgift om den eventuella del av kontraktet som han kan komma att lägga ut på tredje man,

•uppgift om vilka underleverantörer han avser att föreslå för vilka delar av kontraktet, eller

•uppgift om alla eventuella ändringar som uppstår på under-

leverantörsnivå under genomförandet av kontraktet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att den ut- valda anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet på underentreprenad. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange den procentuella minimiandel som ska läggas ut på entreprenad, i form av intervallvärden med en minimiandel och en maximiandel. Maximiandelen får inte över- stiga 30 procent av kontraktets värde.

Vidare får den upphandlande myndigheten eller enheten kräva att en utvald anbudsgivare som inte är en upphandlande myndighet eller enhet ska tillämpa bestämmelser om annonsering av underleverantörskontrak- tet i annonsdatabasen TED om kontraktet beräknas uppgå till tillämpligt tröskelvärde. Omfattningen av uppgifterna som ska anges i annonsen framgår av en bilaga till direktivet. Urval av underleverantör ska göras genom objektiva, icke-diskriminerande och relevanta kriterier som ska framgå av annonsen.

143

Medlemsstaterna får	införa regler som ger de upphandlande myndig-	Prop. 2010/11:150
heterna och enheterna	rätt att begära de ovan behandlade uppgifterna

eller ålägga dem att begära uppgifterna.

Informationssäkerhet (artikel 22)

Direktivet innehåller bestämmelser om krav på hantering av känslig information, s.k. sekretessbelagd information, vilka inte har någon motsvarighet i de övriga upphandlingsdirektiven.

”Sekretessbelagd information” definieras i artikel 1.8 i direktivet som ”all information och allt material oavsett dess form, karaktär eller över- föringsteknik, som omfattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss skyddsnivå och som med hänsyn till den nationella säkerheten och enligt den berörda medlemsstatens gällande lagar och andra författningar måste skyddas mot intrång, förstörelse, avlägsnande, spridning, förlust eller åtkomst av någon obehörig person, eller någon annan typ av risk.”

När det gäller kontrakt som inbegriper, kräver eller innehåller sådan information får den upphandlande myndigheten eller enheten kräva att anbudet ska innehålla bl.a. följande:

•en utfästelse från anbudsgivaren och utvalda underleverantörer att de på lämpligt sätt kommer att skydda informationen,

•en utfästelse från anbudsgivaren att inhämta en sådan utfästelse som avses i första punkten avseende andra underleverantörer som anbudsgivaren kommer att anlita under genomförandet av kontrak- tet,

•uppgifter om utvalda underleverantörer som gör det möjligt för den upphandlande myndigheten eller enheten att fastställa att de har den kapacitet som krävs för att skydda informationen, och

•en utfästelse från anbudsgivaren att inhämta sådana uppgifter som avses i föregående punkten avseende andra underleverantörer som anbudsgivaren kommer att anlita under genomförandet av kon- traktet.

Försörjningstrygghet (artikel 23)

Direktivet innehåller bestämmelser om försörjningstrygghet, vilka inte har någon motsvarighet i övriga upphandlingsdirektiv. Bestämmelserna klargör vilka krav den upphandlande myndigheten eller enheten kan ställa på anbudssökande och anbudsgivare beträffande försörjnings- trygghet. Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att an- buden ska innehålla bl.a. följande uppgifter:

•certifiering eller dokumentation som visar i vilken utsträckning anbudsgivaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transitering av varor i samband med kontraktet,

•eventuella begränsningar som exportkontroll eller säkerhets- arrangemang kan komma att medföra för den upphandlande myndigheten eller enheten,

144

• certifiering eller dokumentation som visar att organisationen och Prop. 2010/11:150 lokaliseringen av anbudsgivarens försörjningskedja gör det möjligt

för denne att uppfylla den upphandlande myndighetens eller enhetens krav beträffande försörjningstrygghet,

•en utfästelse att upprätta och/eller upprätthålla den kapacitet som krävs för att tillmötesgå den upphandlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade behov till följd av en kris enligt de överenskomna villkoren,

•styrkande dokumentation som eventuellt erhållits från de nationella myndigheterna i anbudsgivarens hemland i fråga om att uppfylla den upphandlande myndighetens eller enhetens ökade behov till följd av en kris,

•en utfästelse att utföra underhåll, modernisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

•en utfästelse att i tid informera den upphandlande myndigheten eller enheten om varje förändring som uppstår i anbudsgivarens organisation, försörjningskedja eller industriella strategi som kan tänkas påverka anbudsgivarens skyldigheter gentemot den upp- handlande myndigheten eller enheten, och

•en utfästelse att förse den upphandlande myndigheten eller enheten med allt som behövs för produktion av reservdelar, komponenter, särskilda tillbehör och särskild testutrustning, inklusive ritningar, licenser och instruktioner, för sådana fall där entreprenören inte längre kan tillhandahålla denna utrustning.

5En ny lagstiftning om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

5.1Genomförande i en separat lag

Regeringens förslag: Direktivet om försvars- och säkerhets- upphandling ska genomföras genom en separat ny lag. Lagen ska ha samma struktur som lagen om offentlig upphandling, förkortad LOU, och lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, förkortad LUF, och ska innehålla ett kapitel med regler för upphandlingar som inte eller endast delvis omfattas av direktivet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva	till
förslaget. Förvaltningsrätten i Stockholm, Rikspolisstyrelsen, Kriminal-
vården, Försvarets radioanstalt, Fortifikationsverket, Luftfartsverket,
Konkurrensverket, Stockholms kommun, Uddevalla kommun, Kalmar
läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt näringsliv,
Föreningen SME-D, Säkerhets- och försvarsföretagen, Teknikföretagen
och Säkerhetspolisen tillstyrker förslaget till lag om upphandling på
försvars- och säkerhetsområdet. Försvarsmakten ställer sig i huvudsak
positiv till den föreslagna lagen. Kammarrätten i Stockholm	och	145

Norrtälje kommun har inget att invända mot förslaget att införa en ny upphandlingslag. Försvarets materielverk (FMV) tillstyrker principen att regelverket så långt möjligt följer försvarsupphandlingsdirektivets disposition, vilket har den fördelen att den inte mer än nödvändigt skiljer sig från LOU.

Skälen för regeringens förslag: Det nya direktivet omfattar sam- ordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentre- prenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet.

Vid genomförandet av det klassiska direktivet och försörjningsdirekti- vet bedömde regeringen att de skulle genomföras i två separata lagar med hänsyn bl.a. till att de uppvisade väsentliga skillnader. Vidare ansåg regeringen att det var en fördel att ha samma uppdelning i lagstiftningen som i direktiven så att den som vid tillämpning av lagen vill söka infor- mation i de bakomliggande EG-rättsliga reglerna endast har en rättsakt att hålla sig till (prop. 2006/07:128 del 1 s. 140 och 141).

Det nya direktivet innehåller väsentliga skillnader i förhållande till det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet. Det nya direktivet är vidare uppbyggt efter mönster av det klassiska direktivet beroende fram- för allt på att kommissionens ursprungsförslag till direktiv på försvars- och säkerhetsområdet enbart omfattade den klassiska sektorn. Under behandlingen i rådet kom emellertid tillämpningsområdet för direktivet att ändras så att upphandlingar som upphandlande enheter inom försörj- ningssektorerna gör inom försvars- och säkerhetsområdet omfattas av direktivet. En integrering av det nya direktivet i LUF skulle göra denna lag särskilt svårläst genom att flera nya bestämmelser skulle gälla enbart för upphandlande enheter inom försvars- och säkerhetsområdet. Till exempel gäller konkurrenspräglad dialog enbart upphandling inom för- sörjningssektorerna om upphandlingen omfattas av försvars- och säker- hetsdirektivet, regler om prekvalificeringssystem kan endast användas i civil upphandling inom försörjningssektorerna och reglerna om ramavtal är mer reglerade i försvars- och säkerhetsupphandling än i civil upphandling.

Regeringen gör med hänsyn till det ovan anförda den bedömningen att försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet bör genomföras i en egen lag, såsom föreslagits av utredningen och vunnit stöd av remiss- instanserna.

Lagen bör, som framförts av FMV, i likhet med LOU och LUF ha en struktur som i enlighet med direktivet följer upphandlingsprocessens kronologi. Den bör också i överensstämmelse med LOU och LUF ha ett särskilt kapitel som reglerar de upphandlingar som inte omfattas av direktivet, dvs. upphandlingar vilkas värde inte uppgår till tröskelvärdet och upphandlingar av B-tjänster oavsett värde.

Prop. 2010/11:150

146

5.2

Bilagor till lagen

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Till lagen ska en bilaga vara fogad med förteckning över byggentreprenadkontrakt. Vidare ska en bilaga vara fogad till lagen som innehåller en förteckning över tjänstekontrakt som anger tjänster och tjänstekategorinummer för A-tjänster och en bilaga som innehåller en förteckning över tjänstekontrakt som anger tjänster och tjänstekategorinummer för B-tjänster.

Regeringens bedömning: Bilagorna med byggentreprenadkontrakt, A-tjänster och B-tjänster bör inte innehålla fullständiga uppgifter om CPV-referensnummer. CPV-referensnummer för byggkontrakt och för samtliga tjänstekategorier för A-tjänster och B-tjänster såsom de för varje tid har beslutats av Europeiska kommissionen bör tillkännages i Svensk författningssamling.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med den skillnaden att utredningens förslag innehåller bilagor med A-tjänster och B-tjänster med angivande av CPV-referensnummer. Utredningens förslag innehåller inte någon bilaga avseende byggentreprenadkontrakt.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I likhet med det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet innehåller försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet två bilagor som omfattar A-tjänster respektive B-tjänster med angivande av tjänstekategorinummer och CPV-referensnummer för de tjänster som omfattas av varje tjänste- kategori. Bilagorna i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet innehåller till skillnad från försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet dessutom uppgift om referensnummer för CPC (FN:s centrala produkt- indelning) för tjänsterna. Vidare innehåller det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet, till skillnad från försvars- och säkerhetsupphand- lingsdirektivet, en bilaga med förteckning över byggentreprenadkontrakt med olika byggverksamheter med angivande av CPV-referensnummer för olika typer av byggverksamheter. I försvars- och säkerhetsupphand- lingsdirektivet har bilagan med byggentreprenadkontrakt ersatts av en hänvisning i definitionen av byggentreprenadkontrakt till avsnitt 45 i CPV som omfattar samma verksamheter som anges i bilagan till det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet.

Enligt det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet har Euro- peiska kommissionen behörighet att i viss utsträckning göra ändringar beträffande referensnumren i nomenklaturen i bilagorna till direktiven (se avsnitt 13.1.5). Kommissionens ändringar görs i form av en förordning. Den senaste förordningen är kommissionens förordning (EG) nr 213/2008 av den 28 november 2007 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV) samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG respektive 2004/18/EG om förfaranden vid offentlig upphandling, när det gäller revidering av CPV12. Förordningen, som innehåller reviderade bilagor till direktiven avseende A-tjänster och B-

12 EUT L 74, 15.3.2008, s. 1 (Celex 32008R0213).

147

tjänster, är i alla delar bindande och direkt tillämplig och bör därför inte Prop. 2010/11:150 tas in i lagen.

Försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet innehåller två bilagor med A- och B-tjänster som innehåller de aktuella CPV-referensnumren i överensstämmelse med förordningen (EG) nr 213/2008. Kommissionen har enligt artikel 69.2 a i försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet behörighet att göra samma slags ändringar beträffande referensnumren i nomenklaturen i bilagorna som avser A-tjänster och B-tjänster i detta direktiv som i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet. Kom- missionens behörighet omfattar inte grupperingen av de olika under- grupperna i bilagan avseende byggentreprenad eller de olika tjänste- kategorierna.

Med hänsyn till att bilagorna kan komma att ändras till följd av ett beslut från kommissionen i förordningsform bör regeringen kunna genomföra motsvarande ändringar i svensk rätt utan lagändring. Regeringen anser därför att det till lagen ska fogas en bilaga som anger undergrupperna till byggentreprenadkontrakt med dessas benämningar och tillhörande anmärkningar samt bilagor som anger tjänstekategorier med beskrivningar avseende A-tjänster och B-tjänster utan referens- nummer till CPV. CPV-referensnumren för samtliga grupper och under- grupper inom huvudgrupp 45 avseende byggentreprenad samt för samt- liga tjänstekategorier för A-tjänster och B-tjänster bör såsom de för varje tid har beslutats av Europeiska kommissionen tillkännages i Svensk författningssamling. En upplysning om det tas in i lagen.

Utöver nämnda bilagor kommer till lagen att fogas en bilaga med definitioner av vissa tekniska specifikationer. Det behandlas i avsnitt 8.1.

5.3Propositionens disposition

I övervägandena behandlas utförligt de delar i lagen som är nya och saknar motsvarighet i LOU och LUF. De delar som är mer i överens- stämmelse med LOU och LUF behandlas översiktligt. Samtliga bestäm- melser kommenteras i författningskommentaren. De bestämmelser som inte är nya i förhållande till LOU och LUF behandlas dock mer kortfattat.

Propositionen är uppdelad i olika sakområden. För varje sakområde anges i vilken utsträckning reglerna gäller även för upphandlingar som inte omfattas av direktivet eller endast delvis omfattas av direktivet.

148

6	Tillämpningsområde, definitioner och	Prop. 2010/11:150
	grundläggande principer
6.1	Tillämpningsområde

Regeringens förslag: Lagen ska, med de undantag som anges i lagen,
gälla för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet av
1. militär utrustning,
2. utrustning av känslig karaktär,
3. byggentreprenader, varor och tjänster som hänför sig till sådan
utrustning, och
4. byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära ända-
mål eller byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.
Endast 15 kap. i lagen ska tillämpas i fråga om upphandling som
1. avser tjänster enligt bilaga 2 (B-tjänster), eller
2. avser andra kontrakt, vilkas värde understiger de tröskelvärden
som anges i lagen.
För upphandling som omfattas av undantaget för krigsmateriel m.m.
i artikel 346.1 b i EUF-fördraget ska undantag få göras endast med
stöd av beslut av regeringen eller i lagen särskilt angivna bemyndigan-
den eller undantagsbestämmelser.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
A-tjänster och B-tjänster benämns dock i utredningen tjänster enligt klass
1 respektive klass 2.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte be-
stämmelserna. Försvarets materielverk tillstyrker att tillämpningsområ-
det har en allmänt beskrivande karaktär och inte är särskilt knuten till
förteckningen över vapen, ammunition och krigsmateriel av den 15 april
1958. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) anser att det är
olyckligt att upphandlingsdirektivet och överföringsdirektivet har olika
förteckningar avseende tillämpningsområdet och detta bör bringas i
överensstämmelse på EU-nivå. ISP noterar att när det gäller tillämp-
ningsområdet hänvisas till listan från 1958, där tolkningen är att denna
även bör omfatta den senaste och framtida tekniska utvecklingen. Över-
föringsdirektivet hänvisar beträffande tillämpningsområdet till en strikt
hänvisning till EU:s gemensamma militära förteckning (GUSP, 2010/C
69/03 antagen av rådet den 15 februari 2010). En trolig konsekvens av
införandet av överföringsdirektivet är att denna förteckning ersätter nu-
varande krigsmaterielförteckning (SFS 1992:1303). Från ISP:s utgångs-
punkt synes det logiskt att upphandlingsdirektivet och överföringsdirekti-
vet har samma tillämpningsområde, dvs. EU:s gemensamma militära
förteckning. Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) anser att det kan
visa sig vara olyckligt att tillämpningsområdet för försvarsutrustning
definieras olika i försvarsupphandlingsdirektivet och ”överförings-
direktivet” (2009/43/EG), ”1958 års lista” respektive ”EU:s gemen-
samma militära lista”.
Av de kommuner och landsting som beretts tillfälle att yttra sig över
förslagen i betänkandet har flertalet valt att inte svara eller förklarat sig
inte avse att yttra sig. Några kommuner, Huddinge kommun, Norrtälje		149

kommun, Västerviks kommun, Skellefteå kommun och Lunds kommun, Prop. 2010/11:150 samt även Jönköpings läns landsting förklarar sig inte ha några syn-

punkter på förslaget med hänsyn till att de anser att de inte omfattas av bestämmelserna eller berörs av dem.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Inledningsvis kan konstateras att direktivet gäller upphandling och så- ledes inte enbart offentlig upphandling. Det ska därför gälla upphand- lande myndigheter inom den klassiska sektorn och upphandlande enheter inom försörjningssektorerna. Upphandlande myndigheter och upphand- lande enheter definieras på samma sätt som i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet. I överensstämmelse därmed bör lagen gälla för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter enligt definitio- nerna i 2 kap. 19 § LOU och 2 kap. 20 och 21 §§ LUF.

I de fall bestämmelser i direktiven anger att bestämmelserna gäller medlemsstaterna eller anbudsgivare i medlemsstater anges i lagtexten, i likhet med LOU och LUF, i stället EES-stater.

Militär utrustning och utrustning av känslig karaktär

Direktivet gäller enligt artikel 2 för kontrakt som tilldelas på försvars- och säkerhetsområdet för

a)tillhandahållande av militär utrustning, inbegripet alla tillhörande delar, komponenter och/eller underenheter,

b)tillhandahållande av utrustning av känslig karaktär, inbegripet alla tillhörande delar, komponenter och/eller underenheter,

c)byggentreprenader, varor och tjänster, som direkt hänför sig till den utrustning som avses i led a och b under hela dess livslängd.

En definition av begreppet militär utrustning i artikel 2 a finns i artikel

1.6i direktivet som anger att med militär utrustning avses utrustning som är särskilt utformad eller anpassad för militära syften och som är avsedd att användas som vapen, ammunition eller krigsmateriel. I skäl 10 i direktivet anges att med militär utrustning bör särskilt avses de produkt- typer som tas upp i förteckningen över vapen, ammunition och krigs- materiel som antogs av rådet i dess beslut 255/58 av den 15 april 1958. Denna förteckning omfattar enligt samma skäl endast utrustning som är utformad, framtagen och framställd speciellt för militär användning. Vidare anges att förteckningen är generisk och ska tolkas i vid mening mot bakgrund av att tekniken, upphandlingsförfarandena och de militära kraven utvecklas, vilket innebär att nya typer av utrustning utvecklas, t.ex. på grundval av unionens gemensamma militära förteckning. Be- greppet militär utrustning bör enligt skälet också omfatta produkter som, även om de ursprungligen utformades för civilt bruk, senare anpassats efter militära syften för att användas som vapen, ammunition eller krigs- materiel.

Enligt regeringens mening bör definitionen av militär utrustning och därmed tillämpningsområdet för lagen inte definieras uteslutande genom

150

listan från 1958. Listan kan dock tjäna som utgångspunkt för tillämp- ningen av lagen. Tillämpningsområdet för direktivet torde dock omfatta mer än listan från 1958 i och med att t.ex. även utrustning som anpassats för militära syften ingår. Listan är således inte uttömmande och utrust- ning i unionens gemensamma militära förteckning kan, som anges i skäl 10, läggas till grund för tillämpningsområdet för upphandlingsdirektivet. Därmed finns, angående den fråga som berörs av ISP och SOFF, förut- sättningar att tillämpningsområdet för upphandlingsdirektivet ska över- ensstämma med tillämpningsområdet för överföringsdirektivet.

Lagrådet har beträffande 1 kap. 2 § föreslagit att uttrycket ”under- enheter” ersätts av det mer förklarande begreppet ”delar av komponen- ter”. Paragrafen bör utformas enligt Lagrådets förslag. Vidare har Lag- rådet anfört att en jämförelse mellan olika språkversioner ger vid handen att ordet ”specifikt” i uttrycket ”specifikt för militära ändamål” i första stycket 4 bör placeras omedelbart före ordet ”militära”. Lagrådet har därvid hänvisat till motsvarande uttryck i 1 kap. 8 § första stycket 6 c i lagrådsremissens lagförslag. Som Lagrådet har påtalat bör uttrycket överensstämma med uttrycket i 1 kap. 8 § första stycket 6 c, såsom är fallet i flera övriga språkversioner. Regeringen föredrar emellertid ordet ”särskilt” som valts i sistnämnda paragraf. Det valda uttrycket i de båda paragraferna blir därför detsamma.

Lagrådet har vidare förordat att paragrafen, i överensstämmelse med LOU och LUF, bör innehålla en hänvisning till definitionen av upp- handling och andra relevanta definitioner i 2 kap. Därför bör det i andra stycket tas in en hänvisning till definitionerna av upphandling, militär utrustning och utrustning av känslig karaktär i 2 kap. 28, 18 respektive 29 §.

Direktivet gäller enligt artikel 2 b i direktivet även upphandlingar på området för icke-militär säkerhet. Enligt definitionen i artikel 1.7 i direktivet avses med utrustning, byggentreprenad och tjänster av känslig karaktär utrustning, byggentreprenad och tjänster som har ett säkerhets- syfte och som inbegriper, kräver eller innehåller s.k. sekretessbelagd information. En definition av sådan information finns i artikel 1.8 i direktivet. Med utrustning, byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär avses enligt skäl 11 i direktivet när upphandlingar påminner om och är lika känsliga som försvarsupphandlingar. I skälet anges att så kan vara fallet när militära och icke-militära styrkor samarbetar för att uppnå samma mål eller där syftet med upphandlingen är att se till att säkerheten i unionen eller medlemsstaterna på eller utanför deras egna territorier skyddas mot allvarliga hot från icke-militära eller icke-statliga aktörer. Det kan exempelvis handla om uppdrag rörande gränsskydd, polis- verksamhet och krishanteringsinsatser. Artikel 2 b gäller således utrust- ning, byggentreprenader och tjänster som har ett säkerhetssyfte och inbegriper, kräver eller innehåller sekretessbelagd information. Detta torde omfatta utrustning, byggentreprenader och tjänster som upphandlas för ett säkerhetssyfte, men som i sig inte har utformats för detta syfte, och som inbegriper, kräver eller innehåller sekretessbelagd information.

I artikel 2 c i direktivet sägs att direktivet ska tillämpas på kontrakt som avser byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till den utrustning som avses i punkterna a och b under hela dess livslängd. Med varor som direkt hänför sig till militär utrustning avses

Prop. 2010/11:150

151

t.ex. speciella verktyg och maskiner som är nödvändiga för produktion Prop. 2010/11:150 eller underhåll av sådan utrustning samt speciella dräkter eller hjälmar.

Tjänster som direkt hänför sig till militär utrustning kan t.ex. vara reparationer av militärflyg eller fartyg för militära ändamål. Slutligen kan med byggentreprenader som direkt hänför sig till militär utrustning avses t.ex. byggandet av testanläggningar för militär utrustning. Sambandet måste i princip vara så starkt att byggentreprenaden, varorna eller tjänsterna inte är meningsfulla utan den militära utrustningen13.

Av skäl 12 i direktivet framgår att med produktens hela livslängd i artikel 2 c i direktivet avses den tid som åtgår för forskning och ut- veckling, industriell utformning, tillverkning, reparation, modernisering, ändring, underhåll, logistik, utbildning, testning, återkallande och bort- skaffande. Vidare sägs att i dessa skeden inbegrips t.ex. studier, utvärde- ring, lagring, transport, integrering, underhåll, demontering, förstörelse och alla övriga åtgärder som vidtas efter det ursprungliga utformandet.

Den föreslagna lagen gäller, som några kommuner och Jönköpings läns landsting är inne på, endast i begränsad omfattning kommunerna och landstingen. Den är främst tillämplig på de myndigheter som handhar försvar och säkerhet på riksnivå. Regeringen bedömer det dock inte som uteslutet att kommuner och landsting kan vara betjänta av de nya reg- lerna i händelse av t.ex. behov att upphandla skydd mot terroristattacker mot kommunens dricksvattenförsörjning eller mot dess elnät.

Övriga tjänster och byggentreprenader som omfattas

I artikel 2 d anges att direktivet ska tillämpas också på kontrakt som tilldelas på försvars- och säkerhetsområdet för byggentreprenader och tjänster specifikt för militärändamål eller byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär. Enligt skäl 14 i direktivet bör hänsyn tas till om den upphandlande myndighetens eller enhetens behov av dessa är nöd- vändiga för att uppfylla vissa militära krav eller säkerhetskrav. Till skil- lnad från artikel 2 c i direktivet avses inte sådana byggentreprenader eller tjänster som direkt hänför sig till militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär, utan det väsentliga är att de har ett specifikt militärt ändamål eller att de är av känslig karaktär. Exempel på sådan upphand- ling som faller inom detta undantag kan vara transport av trupper eller upprättande av en landningsbana14.

A-tjänster och B-tjänster

Liksom i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet samt i LOU och LUF delas i direktivet tjänstekontrakt upp i olika kategorier, motsvarande A- och B-tjänster (se bilaga I och II till direktivet). Till stor del är tjänsterna i direktivet desamma, men några B-tjänster i de civila direktiven har i stället hänförts till motsvarande A-tjänster i försvars- och

13Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – the Field of Application, p. 9 och 14.

14Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – the Field of Application, p. 11.

152

säkerhetsupphandlingsdirektivet. Dessa är järnvägs- och sjötransport- tjänster samt hjälptjänster och tjänster i anslutning till transporter. Där- utöver har fyra typer av tjänster lagts till i direktivets motsvarande A- tjänster, nämligen:

1.tjänster för militärt bistånd till utlandet,

2.försvarstjänster, militära försvarstjänster och civila försvarstjänster,

3.undersöknings- och säkerhetstjänster, och

4.utbildnings- och simuleringstjänster på försvars- och säkerhets- området.

Indelningen av tjänstekontrakt i olika kategorier är liksom i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet motiverat av att full tillämpning av direktivet under en övergångstid bör begränsas till kontrakt för vilka direktivets bestämmelser kommer att göra det möjligt att utnyttja alla möjligheter till att öka handeln över gränserna. Kontrakt för motsvarande B-tjänster ska övervakas under denna övergångsperiod innan beslut fattas om att direktivet ska tillämpas fullt ut.

Eftersom indelningen i olika tjänster inte helt stämmer överens med den indelning som gjorts i det klassiska direktivet och i försörjnings- direktivet anser utredningen att det är olämpligt att ha samma beteckning på dem som i LOU och LUF. Utredningen föreslår därför att de olika tjänsterna kallas tjänster enligt klass 1 och tjänster enligt klass 2.

Regeringen anser emellertid att beteckningarna A-tjänster och B- tjänster är väl inarbetade och förknippas framför allt med de två kategoriernas olika tillämpningsområde, dvs. att för A-tjänster gäller direktivets samtliga bestämmelser och för B-tjänster ett mycket begränsat antal bestämmelser. Eftersom de två kategorierna har samma tillämp- ningsområde i det nya direktivet finns det enligt regeringens mening goda skäl att behålla begreppsparet A-tjänster och B-tjänster i den nya lagen, även efter ovan nämnda ändringar i bilagorna.

Undantag för upphandling som rör rikets väsentliga säkerhetsintressen

Artikel 346 i EUF-fördraget ger medlemsstaterna möjlighet till undantag från fördragets bestämmelser i syfte att skydda sina väsentliga säker- hetsintressen. Enligt 346.1 a ska ingen medlemsstat vara förpliktad att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen. Enligt 346.1 b får varje medlemsstat vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säker- hetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammu- nition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkurrens- villkoren på den gemensamma marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål. Enligt punkt 2 av bestämmelsen ska bestämmelsen i 346.1 b tillämpas på sådana varor som är upptagna på den lista som rådet fastställde den 15 april 1958.

I artikel 13 a i direktivet återges bestämmelsen i 346.1 a med den skillnaden att direktivbestämmelsen anger att direktivet inte ska tillämpas på kontrakt för vilka tillämpningen av direktivet skulle kräva att en medlemsstat lämnar sådan information vars avslöjande den anser strida

Prop. 2010/11:150

153

mot sina väsentliga säkerhetsintressen. En bestämmelse som genomför Prop. 2010/11:150 artikel 13 a föreslås i 1 kap. 10 § första stycket 1. Se vidare avsnitt 6.3.5.

Undantag från upphandling som grundas på bestämmelsen i artikel 346.1 b föreslås genomföras i en särskild bestämmelse som innebär att regeringen i enskilda fall kan besluta om de undantag från bestämmel- serna i lagen som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen. Bestämmelsen föreslås tas in i 1 kap. 9 §. Se vidare avsnitt 6.3.4.

Lagrådet har påtalat att bestämmelsen om undantag för upphandling som skulle kräva att en upphandlande myndighet eller enhet tillhanda- håller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhets- intressen och bestämmelsen enligt vilken regeringen i enskilda fall får besluta om undantag som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen när det är fråga om handel med vapen, ammunition och krigsmateriel överlappar varandra. Det är enligt Lagrådet uppenbart att en sådan överlappning inte är avsedd. Lagrådet har därför föreslagit, för att undvika sådan överlappning, att en särskild bestämmelse tas in i lagens inledande bestämmelser om tillämpningsområdet vilken anger att undantaget avseende upphandling av vapen, ammunition och krigs- materiel endast får göras med stöd av bestämmelserna i den paragrafen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att en bestämmelse bör tas in i lagen som motverkar överlappning. När det gäller upphandling som avser sådan tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel som omfattas av artikel 346.1 b i EUF-fördraget får rege- ringen i enskilda fall besluta om de undantag från bestämmelserna i den föreslagna lagen som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen. Regeringens rätt att besluta i dessa fall ska vara exklusiv förutsatt att upphandlingen i fråga inte samtidigt omfattas av vissa andra i paragrafen angivna undantagsbestämmelser. I de senare fallen ska undantag göras med dessa bestämmelser som grund. Rege- ringen delar därför Lagrådets uppfattning att en särskild bestämmelse bör tas in i lagen som anger att sådana undantag ska regleras enbart enligt denna undantagsbestämmelse. Se vidare avsnitt 6.3.4. Bestämmelsen bör utformas enligt Lagrådets förslag.

6.2Upphandling som endast delvis faller inom tillämpningsområdet

Regeringens förslag: Lagen ska vara tillämplig på en upphandling som omfattas av såväl denna lag som LOU eller LUF under förut- sättning att tilldelningen av ett enda kontrakt är berättigad av objek- tiva skäl.

Lagen ska inte vara tillämplig på en upphandling som delvis om- fattas av lagen, men i övrigt varken omfattas av LOU eller LUF. Detta ska bara gälla om tilldelningen av ett enda kontrakt är berättigad av objektiva skäl.

Beslut att tilldela ett enda kontrakt ska inte få fattas för att undvika att kontraktet omfattas av lagen, LOU eller LUF.

154

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag bort- sett från att i utredningens förslag begränsas lagvalsreglerna till att omfatta endast upphandlingar som överstiger tröskelvärdena.

Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna framför inga invändningar mot förslaget. Konkurrensverket tillstyrker förslaget, men anser att bestämmelsen bör följas upp på lämpligt sätt så att till- lämpning i strid med de grundläggande principerna och lagens inten- tioner kan identifieras och åtgärdas.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 3 i direktivet ska ett kontrakt som omfattas av både försvars- och säkerhetsupphandlings- direktivet och något av det klassiska direktivet eller försörjnings- direktivet genomföras enligt det förstnämnda direktivet. Vidare ska direktivet inte tillämpas för ett kontrakt som delvis faller utanför tillämp- ningsområdet och delvis omfattas av direktivet. I båda fallen krävs att tilldelningen av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.

Bestämmelserna i artikel 3 behandlar således lagens tillämpnings- område vid s.k. blandade kontrakt. Där anges två situationer:

1.en del av kontraktet omfattas av direktivet och resten av kontraktet omfattas av det klassiska direktivet eller försörjningsdirektivet, och

2.en del av kontraktet omfattas av direktivet men resten av kontrak- tet omfattas varken av det klassiska direktivet eller försörjnings- direktivet.

I det första fallet ska direktivet tillämpas. I det andra fallet ska inte något av de tre upphandlingsdirektiven tillämpas.

Det finns inte i något av fallen kvantitativa krav på den del som faller utanför upphandlingsdirektivens tillämpningsområde, utan det väsentliga är att tilldelningen av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl. Någon överviktsprincip ska således inte tillämpas. Om det finns sådana objektiva skäl att inte dela upp ett kontrakt har det således ingen be- tydelse hur liten den del är som inte faller inom något av upphandlings- direktivens tillämpningsområde. Vad som utgör objektiva skäl får avgöras från fall till fall.

Lagrådet har påtalat att en följd av lagtexten är att t.ex. kontrakt som till övervägande del faller inom försvars- och säkerhetsområdet likväl inte ska upphandlas enligt den föreslagna lagen, om resterande del av kontraktet inte ska upphandlas enligt någon av de övriga upphandlings- lagarna. Ett sådant kontrakt ska alltså inte utsättas för upphandling över huvud taget. Även om det kan anses att denna konsekvens förebyggs genom den föreslagna 1 kap. 6 § bör detta, enligt Lagrådets mening, uttryckligen anges i den allmänna motiveringen eller författnings- kommentaren och belysas genom något konkret exempel på ett sådant kontrakt. En anskaffning av ett vapensystem som dels innehåller en del som enligt artikel 346 i EUF-fördraget inte ska upphandlas enligt be- stämmelserna i direktivet, dels andra delar som inte kan undantas enligt fördragsbestämmelsen ska i enlighet med Lagrådets påpekande undantas från direktivet under förutsättning att hela anskaffningen av objektiva skäl måste tilldelas i ett enda kontrakt. Reglerna får således till följd att anskaffningen i dess helhet inte ska föregås av en upphandling över

Prop. 2010/11:150

155

huvud taget. Ingen av lagarna på upphandlingsområdet blir i sådana fall Prop. 2010/11:150 tillämplig. Hur bestämmelsen ska tillämpas får avgöras från fall till fall.

Utformningen av artikel 3 i direktivet är inspirerad av artiklarna 9.2 och 9.3 i försörjningsdirektivet som genomförts i 1 kap. 25–28 §§ LUF. Enligt dessa paragrafer tillämpas emellertid, till skillnad från artikel 3 i direktivet, en överviktsprincip. Några motsvarande bestämmelser finns inte i det klassiska direktivet och därmed inte heller i LOU.

Regeringen anser att artikel 3 ska genomföras i lagen i nära överens- stämmelse med direktivet. Utredningen föreslår att regeln ska utformas på så sätt att den endast reglerar förhållandena för de direktivstyrda delarna av lagen. Regeringen gör emellertid bedömningen att dessa regler bör gälla för lagarna i dess helhet. Lagvalsregeln i det första fallet fyller sin funktion lika väl i 15 kap. som för lagarnas övriga delar. I 1 kap. 3 § första punkten LOU finns en motsvarande bestämmelse som gäller även 15 kap. Även i det andra fallet bör bestämmelsen gälla för lagen i dess helhet. I annat fall skulle bestämmelserna i 15 kap. få en strängare utformning för de upphandlande myndigheterna och enheterna än de direktivstyrda delarna.

6.3Undantag från lagens tillämpningsområde

6.3.1Upphandling som undantas enligt EUF-fördraget

Regeringens förslag: Lagen ska inte gälla när artikel 36, 51, 52 eller 62 i EUF-fördraget tillämpas.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens med den skil-
lnaden att utredningen placerat bestämmelsen i den inledande paragrafen
om lagens tillämpningsområde.
Remissinstanserna: Försvarets materielverk (FMV) anser att hänvis-
ningarna till undantagsbestämmelserna i EUF-fördraget för tydlighets
skull bör omfatta också artikel 346 i fördraget.
Skälen för regeringens förslag: Kontrakt som kan undantas med stöd
av artiklarna 36, 51, 52, 62 och 346 i EUF-fördraget faller enligt artikel 2
i direktivet utanför direktivets tillämpningsområde. I dessa artiklar före-
skrivs specifika undantag från tillämpningen av EUF-fördragets principer
och följaktligen från tillämpningen av den sekundärlagstiftning som ut-
går från dem. Därmed får ingen bestämmelse i direktivet förbjuda att
åtgärder införs eller tillämpas som skulle visa sig vara nödvändiga för att
skydda de intressen som erkänns som berättigade enligt dessa bestäm-
melser i fördraget.
Artikel 36 i EUF-fördraget anger de situationer när förbud mot eller
restriktioner för import, export eller transitering är tillåtet. Så är fallet
t.ex. när allmän ordning eller allmän säkerhet kräver det. Artikel 51 i
EUF-fördraget innehåller ett undantag från etableringsrätt för verksamhet
som hos medlemsstaten är förenad med utövandet av offentlig makt.
Bestämmelser i lagar och andra författningar om särskild behandling av
utländska medborgare och som grundas på hänsyn till allmän ordning,
säkerhet eller hälsa undantas enligt artikel 52 i EUF-fördraget också från
etableringsrätten. Slutligen stadgas i artikel 62 i EUF-fördraget att de	156
	156

undantag som anges i bl.a. artiklarna 51 och 52 i fördraget även ska Prop. 2010/11:150 tillämpas på tjänsteområdet.

Finns det skäl som t.ex. rör allmän säkerhet (artikel 30 och 46 i EUF- fördraget) är direktivet inte tillämpligt trots att upphandlingen omfattas av lagens tillämpningsområde (skäl 16 i direktivet). EU-domstolen har i mål C-414/9715 dock klargjort att artikel 346 i EUF-fördraget, liksom de övriga artiklar i fördraget som innehåller undantagsföreskrifter för situa- tionen där allmän säkerhet är hotad och som avser bestämda extra- ordinära förhållanden, på grund av sin begränsade karaktär inte kan ges en extensiv tolkning.

Bestämmelserna i EUF-fördraget som medger undantag från fördragets bestämmelser ska således tillämpas restriktivt och den upphandlande myndighet eller enhet som avser att stödja sig på ett undantag ska kunna visa att förutsättningar föreligger som motiverar undantaget.

Regeringen anser att en hänvisning i bestämmelsen om undantag från tillämpningsområdet i den föreslagna lagen till regleringen av undantag grundade på artikel 346 i EUF-fördraget, som FMV föreslår, vore över- flödig eftersom regleringen av dessa undantag följer i nära anslutning förstnämnda bestämmelse i samma kapitel. Någon sådan hänvisning tas därför inte in i lagen.

Bestämmelsen bör, som Lagrådet föreslagit, placeras som en inledning till vad som behandlas under rubriken ”Undantag från lagens tillämp- ningsområde”.

6.3.2 Upphandling enligt internationella regler

Internationellt samarbete

Sverige samverkar genom ett antal internationella samarbeten som rör anskaffning av materiel inom försvarsområdet, bl.a. följande:

•The Letter of Intent (LoI)/Ramavtalet, som slöts år 2000. Detta är en avsiktsförklaring mellan de sex försvarsteknologiskt mest fram- trädande medlemsstaterna, dvs. Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien, Spanien och Sverige, om samverkan för att analysera behov av militär förmåga, harmonisera systemkrav samt standardisera vissa marknadsvillkor för att underlätta bi- eller multilaterala projekt.

•Den europeiska försvarsbyrån (European Defence Agency, EDA), etablerad år 2004. Sverige är medlem i och deltar i olika samarbets- projekt som bedrivs inom EDA. EDA är en medlemsstatsstyrd myndighet under rådet där 26 av 27 medlemsstater deltar. Danmark är inte medlem medan Norge är s.k. associerad medlem. Inom EDA ryms verksamhet som relaterar till förmågeutveckling, försvars- forskning, materiel samt industri och marknad. Verksamheten bedrivs på såväl policy- som projektnivå. EDA bildades för att samordna gemensamma behov, underlätta samarbeten samt genomföra vissa gemensamma anskaffningar. Inom ramen för arbetet i EDA har en

15 Se EU-domstolens dom den 16 september 1999 i mål nr C-414/97, Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien, REG 1999, s. I-5585.

157

frivillig mellanstatlig uppförandekod för upphandling av försvars- Prop. 2010/11:150 materiel utarbetats. Syftet med denna kod är att öka öppenheten och

uppmuntra till konkurrens vid sådan offentlig upphandling som om- fattas av artikel 346 i EUF-fördraget. År 2008 antogs också en upp- förandekod för kompensationsåtaganden, s.k. offset. Vid EDA:s styrelsemöte i november år 2009 antog även försvarsministrarna en deklaration där man förband sig att verka för likvärdiga konkurrens- villkor för den europeiska försvarsindustrin och för en öppen euro- peisk försvarsmaterielmarknad.

•Gemensamma organisationen för samarbete om försvarsmateriel (OCCAR), bildad år 1996. Detta är en organisation för genomförande och leverans av samarbetsprojekt. Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien är medlemmar. Sverige och fem andra länder deltar på projektbasis utan att vara medlemmar.

•Nordic Defence Cooperation (NORDEFCO), som slöts år 2009. Detta är ett gemensamt nordiskt samförståndsavtal som avser bl.a. utveckling och anskaffning av försvarsmateriel.

•North Atlantic Treaty Organization (NATO), bildat år 1949. Organisationen samordnar på uppdrag, genom ett antal upphand- lingsbyråer, anskaffningar, utveckling, logistik och underhåll för medlemsstaternas räkning. Leverantörer från icke medlemsstater, som Sverige, har begränsad möjlighet att delta i sådana upphandlingar.

•Förenta Nationerna (FN), bildat år 1945. FN genomför vissa an- skaffningar som berör marknaden för försvar och säkerhet.

De europeiska länderna har alltmer gemensamma ståndpunkter och bin- dande regler avseende export av krigsmateriel samt arbetar för ett globalt juridiskt bindande fördrag om kontroll av vapenhandel utarbetat av FN.

Sveriges bilaterala materielsamarbete

Försvarsdepartementet är i dag ansvarigt departement i Regeringskansliet för Sveriges bilaterala försvarsmaterielrelaterade samarbeten inom ramen för tecknade samförståndsavtal på regeringsnivå, s.k. Memorandum of Understanding (MoU), dvs. MoU-kommissionsarbetet. Inom Försvars- departementets område genomförs i dag bilateralt försvarsmateriel- samarbete med ett knappt 30-tal länder världen över, främst europeiska länder men även många länder utanför Europa.

Syftet med det bilaterala försvarsmaterielsamarbetet är att vidmakthålla och utveckla erforderliga förmågor och kompetenser samt att finna kostnadseffektiva sätt att genomföra svensk materielförsörjning. MoU- samarbetet kan i vissa fall främja svenska exportansträngningar även om detta inte är det formella syftet med ingångna avtal. Omfattningen av de MoU-avtal som har undertecknats av regeringen varierar, men omfattar främst informations- och erfarenhetsutbyte på försvarsområdet och för- svarsmaterielområdet, gemensam anskaffning och utveckling av system, kunskaps- och teknologiöverföring, forsknings- och teknikutvecklings- samarbete, samövningar och utbildningsfrågor.

158

6.3.3

Undantag vid upphandling enligt internationella regler

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Lagen ska inte gälla upphandling som omfattas av särskilda förfaranderegler enligt internationella avtal mellan stater i vissa fall eller av särskilda förfaranderegler hos en internationell organisation.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet ska enligt artikel 12 inte tillämpas på kontrakt som omfattas av:

a)särskilda förfaranderegler i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse som ingåtts mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredje länder,

b)särskilda förfaranderegler i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse som ingåtts om stationering av trupper och som berör en medlemsstats eller ett tredje lands åtaganden, eller

c)särskilda förfaranderegler som tillämpas av en internationell orga- nisation som gör inköp för sitt eget bruk, och inte heller kontrakt som måste tilldelas av en medlemsstat i enlighet med sådana särskilda för- faranderegler.

I artikeln anges undantag från direktivets tillämpningsområde för kontrakt som tilldelas i enlighet med särskilda förfaranderegler som framgår av ett internationellt avtal eller överenskommelse eller som till- lämpas av en internationell organisation. Vilka kvalitativa krav som ställs på de särskilda förfarandereglerna framgår inte av direktivet, men det borde enligt regeringens mening avse ett antal uttryckliga regler som

åtminstone berör tilldelning av kontrakt, anskaffningsprocessen och allmänna principer16.

I artikeln hänvisas till internationella avtal och överenskommelser. En sådan internationell överenskommelse kan bl.a. vara ett så kallat Memorandum of Understanding (MoU, samförståndsavtal) slutet mellan stater.

Såväl i artikel 12 a i direktivet som i motsvarande artiklar i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet undantas från tillämp- ningsområdet förfaranderegler i enlighet med ett internationellt avtal eller

en överenskommelse som ingåtts mellan en medlemsstat och ett eller flera tredje länder. I de paragrafer som genomfört dessa artiklar, 1 kap. 5 § LOU och 1 kap. 14 § LUF, motsvaras medlemsstat av stat inom EES. Samma lösning bör väljas också för denna lag. Därför bör även stat inom EES omfattas av förslaget. I jämförelse med motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet (artikel 15 a) innehåller artikel 12 a inga begräns- ningar till vad det internationella avtalet eller överenskommelsen avser. Ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av trupper i artikel 12 b i direktivet kan avse stationering av en medlems- stats trupper i en annan medlemsstat eller i ett tredje land eller statio- nering av ett tredje lands trupper i en medlemsstat (skäl 26).

16 Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – Defence- and Securityspecific exclusions, p. 3.

159

I 1 kap. 5 § 2 LOU och i 1 kap. 14 § 2 LUF finns liknande bestäm- Prop. 2010/11:150 melser som i artikel 12 b. I dessa paragrafer används begreppet militär

personal i stället för trupper, vilket är den term som anges i både direktivet samt i motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet. Begreppet militär trupp förekommer visserligen i 18 kap. 4 § brottsbalken som gäller olovlig kårverksamhet. Regeringen anser emellertid att det är önskvärt att i så stor utsträckning som möjligt följa den terminologi som redan finns i LOU och LUF, varför begreppet militär personal i stället för trupper bör användas även i den nya lagen.

I punkten b i artikeln anges även ”som berör en medlemsstats eller ett tredje lands åtaganden”. Denna precisering är onödig eftersom det inte finns några andra stater (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 288 angående 1 kap. 5 § LOU). Därför bör det endast anges ”som rör en stats åtaganden” i författningstexten.

Artikel 12 c i direktivet skiljer sig på ett mer väsentligt sätt från mot- svarande artikel i det klassiska direktivet (artikel 15 c) genom tillägget ”och inte heller kontrakt som måste tilldelas av en medlemsstat i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler”. Med tillägget avses t.ex. att en medlemsstat agerar på den internationella organisationens vägnar. Om situationen är den omvända, dvs. att den internationella organisationen agerar på en medlemsstats vägnar är däremot undantaget inte tillämpligt utan direktivet ska tillämpas. Med internationell organisation i punkten c avses bl.a. Nato.

Om de upphandlingar som kan undantas med stöd av särskilda förfaranderegler enligt internationella avtal eller hos internationella organisationer skulle innefatta upphandling av vapen, ammunition eller krigsmateriel ska undantaget enligt regeringens mening inte kräva beslut av regeringen. Detta är i linje med nuvarande lagstiftning.

Av artikel 70 och 71 framgår att inte heller försörjningsdirektivet eller det klassiska direktivet ska gälla de upphandlingar som behandlas i artikel 12. De ska därför undantas också från LOU och LUF (se avsnitt 13.1.1).

6.3.4Upphandling som rör krigsmateriel m.m.

Regeringens förslag: I fråga om upphandling som avser sådan tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel som omfattas av artikel 346.1 b i EUF-fördraget ska regeringen i enskilda fall få besluta om de undantag från bestämmelserna i lagen som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen med vissa undantag. Försvarets materielverk, Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt ska få rätt att själva besluta om sådana undan- tag i vissa fall.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår dock att regeringens rätt att besluta om undantag för
krigsmateriel m.m. endast ska avse upphandling av varor och tjänster. I
utredningens förslag är undantagsbestämmelsen uppdelad i två punkter
som avser dels undantag för annonsering, dels undantag i övrigt från
bestämmelserna i lagen som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och	160

säkerhetspolitiska intressen. Utredningens förslag innehåller också ett bemyndigande för Säkerhetspolisen att i viss utsträckning göra undantag från kravet på upphandling.

Remissinstanserna: Några remissinstanser berör bemyndigandena rörande undantag från bestämmelserna av försvars- och säkerhets- politiska skäl. Försvarsmakten anser att det inte finns några sakliga skäl till att ge Försvarsmakten en snävare beslutanderätt i detta hänseende än den som enligt lagförslaget anförtros åt Försvarets materielverk. För- svarsmakten vill därför själv få möjlighet att besluta om upphandlingar vilkas värde uppgår till högst 25 000 000 kronor. Försvarets radioanstalt (FRA) anser att värdet på upphandlingar som kan undantas bör höjas, i synnerhet med hänsyn till de relativt höga kontraktsvärden som det ofta är fråga om vid upphandlingar inom försvars- och säkerhetsområdet. Den nuvarande nivån har varit densamma i flera år. FRA anser att ett rimligt värde i stället borde vara 10 000 000 kronor. Fortifikationsverket ifråga- sätter FMV:s rätt i lagen att besluta om vissa undantag från bestäm- melserna vid upphandlingar avseende byggentreprenader inom ramen för vissa internationella överenskommelser. Fortifikationsverket har bland sina uppgifter enligt 5 § förordningen (2007:758) med instruktion för Fortifikationsverket att ansvara för ”anskaffning av mark samt för etable- ring, förvaltning och avyttring av byggnader, anläggningar m.m. för försvarets behov i samband med internationella fredsbevarande och humanitära insatser”. FMV har såvitt känt inte bland sina uppgifter att genomföra upphandling av byggentreprenader. Mot denna bakgrund anser Fortifikationsverket att, om beslut om undantag avseende bygg- entreprenader ska ingå i bestämmelsen, bör rätten att fatta sådana beslut ges till Fortifikationsverket såsom ansvarig myndighet inom området.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2 i direktivet undantas upphandlingar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget från direk- tivets tillämpningsområde. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 10 i direktiv 2004/18/EG. I LOU omfattas sådana upphandlingar av det icke direktivstyrda kapitlet, nämligen 15 kap.

Utredningen gör bedömningen att det inte är lämpligt med en liknande lösning som i LOU i förevarande lag, bl.a. eftersom det icke direktiv- styrda kapitlet i lagförslaget saknar de bestämmelser i direktivet som är särskilt anpassade för upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet, såsom bestämmelserna om informationssäkerhet och försörjningstrygg- het. Utredningen anser att det är olämpligt att hänvisa de allra mest känsliga upphandlingarna till ett kapitel som helt saknar dessa anpass- ningar. Utredningen menar vidare att om förutsättningarna för att till- lämpa artikel 346.1 b i EUF-fördraget är uppfyllda och direktivets regler inte kan tillämpas får det i stället beslutas om undantag. Ett sådant undantag från tillämpningsområdet för upphandlingar som omfattas av artikel 346.1 b i EUF-fördraget borde enligt utredningen utformas i en- lighet med det som i dag finns i 15 kap. 22 § LOU, men placeras i första kapitlet. Utredningen föreslår därför att en bestämmelse som ger rege- ringen rätt att medge undantag för upphandlingar som gäller rikets säkerhet, motsvarande 15 kap. 22 § LOU, inte ska införas i 15 kap. i lagen. Bestämmelsen återfinns i stället i utredningens förslag i 1 kap. 9 §.

Regeringen delar inte utredningens bedömning att de nya bestäm- melserna som är särskilt anpassade för upphandlingar på försvars- och

Prop. 2010/11:150

161

säkerhetsområdet, såsom bestämmelserna om informationssäkerhet, för- sörjningstrygghet och underentreprenad, ska gälla enbart upphandlingar som omfattas av direktivet. De möjligheter som direktivet ger de upp- handlande myndigheterna och enheterna att använda sig av dessa regler bör också kunna tillämpas för upphandlingar som inte omfattas av direktivet. Dessa bestämmelser bör således göras tillämpliga även på upphandlingar som endast omfattas av 15 kap. (se avsnitt 9–11).

Däremot delar regeringen utredningens bedömning att de undantag för rikets väsentliga säkerhetsintressen som avses i artikel 346.1 a i EUF- fördraget bör tas in i 1 kap. under särskilda undantag (se följande avsnitt). Det innebär, enligt regeringens mening, att även regleringen av undantaget i artikel 346.1 b bör tas in i 1 kap. Således bör inte heller en hänvisning göras som innebär att 15 kap. ska tillämpas för dessa upp- handlingar.

Regeringen delar vidare utredningens bedömning att undantag för upphandlingar som rör krigsmateriel m.m. som omfattas av artikel 346.1 b EUF-fördraget ska underkastas regeringens prövning. Bestämmelsen bör i enlighet med Lagrådets förslag placeras omedelbart före de särskilda undantagen i lagens första kapitel. Bestämmelsen bör, som motsvarande bestämmelse i 15 kap. 22 § LOU i dag, innehålla en rätt för regeringen att i enskilda fall besluta om undantag. Utredningens förslag är emellertid begränsat till att avse undantag från de bestämmelser som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen. I syfte att bringa bestämmelsen i bättre överensstämmelse med artikel 346.1 b i EUF-fördraget anser regeringen att den bör formuleras på så sätt, att undantag får medges från de bestämmelser som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen. Undantag bör därför enligt förslaget kunna medges i de fall det är nödvändigt för att skydda rikets väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel. Detta kan t.ex. vara fallet om det ställs så höga krav beträffande försörjningstryggheten att inte ens de särskilda bestämmelserna i lagen är tillräckliga för att garantera Sveriges väsentliga säkerhetsintressen (jfr skäl 17 i direktivet). Regeringens möj- lighet att besluta om undantag för upphandlingar som rör krigsmateriel m.m. ska också omfatta situationer som avses i 1 kap. 10 § första stycket 1, (se även avsnitt 6.3.5). Av fördragsbestämmelsen framgår vidare att sådana åtgärder inte får försämra konkurrensvillkoren på den inre marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål.

Bestämmelsen kommer troligtvis att huvudsakligen gälla undantag för upphandling av varor, men kan komma att avse även upphandling av tjänster som är hänförliga till sådan materiel som omfattas av bestämmel- sen. Det kan enligt regeringens mening inte heller uteslutas att upphand- ling av byggentreprenad kan komma att omfattas av ett beslut om undan- tag. Bestämmelsen bör därför, till skillnad från utredningens förslag, ges en generell utformning. Den bör således ge möjlighet till undantag för upphandling som omfattas av artikel 346.1 b i EUF-fördraget utan att vara begränsad till att avse endast upphandling av varor eller tjänster. Undantag för sådana tjänster eller byggentreprenader förutsätter att de är direkt kopplade till de vapen, ammunition eller krigsmateriel som kan

Prop. 2010/11:150

162

undantas enligt artikel 346 1.b17. Enligt regeringens mening ska sådana Prop. 2010/11:150 tjänster eller byggentreprenader vara helt nödvändiga för den materiel

som kan undantas enligt fördragsbestämmelsen för att de ska kunna om- fattas av undantaget.

Undantag för vapen, ammunition och krigsmateriel ska således föregås av en prövning av regeringen. Detta gäller även sådan materiel som omfattas av bestämmelsen i 1 kap. 10 § första stycket 1, dvs. sådana kontrakt för vilka tillämpningen av lagen skulle kräva att en upphand- lande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen. Som huvudregel krävs således beslut från regeringen när det gäller undantag för upphandling av vapen, ammunition och krigsmateriel.

Regeringen gör dock den bedömningen att i de fall en upphandling som omfattas av bestämmelsen om undantag för krigsmateriel m.m. också omfattas av viss annan i paragrafen angiven bestämmelse om undantag i vissa särskilda situationer ska den senare bestämmelsen gälla varvid det inte ska krävas beslut av regeringen. Således krävs inte beslut av regeringen om upphandlingen också kan undantas med stöd av någon av de fördragsbestämmelser som anges i den föreslagna 1 kap. 7 § eller kan undantas på grund av andra särskilda förfaranderegler som avses i den föreslagna 1 kap. 8 §. Inte heller ska beslut av regeringen krävas om någon av undantagsbestämmelserna i de föreslagna 1 kap. 10 § första stycket 2–4 eller 10 är tillämpliga, dvs. om det är fråga om en upphandling inom ramen för undantaget för underrättelseverksamhet eller vissa samarbetsprogram som gäller forskning och utveckling eller vissa operationer utanför EES eller vissa forsknings- och utvecklingstjänster (se följande avsnitt). Som ovan nämnts (avsnitt 6.1) krävs däremot regeringens beslut i de fall en upphandling som omfattas av bestämmelsen om undantag för krigsmateriel m.m. även omfattas av undantaget i 1 kap. 10 § första stycket 1.

Den uppdelning av den nu gällande bestämmelsen om undantag i 15 kap. 22 § LOU och LUF i en punkt som gäller undantag från annonse- ring och en punkt som gäller undantag från övriga bestämmelser i kapitlet som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säker- hetspolitiska intressen är betingad av en bakomliggande direktivbestäm- melse i artikel 14 i det klassiska direktivet respektive artikel 21 i försörj- ningsdirektivet. Dessa artikelbestämmelser ger i viss utsträckning möj- lighet till undantag enbart på grund av sekretess utan att det gäller sådana försvars- och säkerhetspolitiska intressen som anges i andra punkten. Något undantag på grund av enbart sekretess finns inte i direktivet på försvars- och säkerhetsupphandlingsområdet beroende på att detta direk- tiv anpassats till särskilt känsliga upphandlingar. Uppdelningen av be- stämmelsen, som överfördes till nuvarande 15 kap. LOU och LUF från motsvarande bestämmelse i 6 kap. 17 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling i samband med att regler om obligatorisk annonsering in- fördes för icke direktivstyrda upphandlingar (prop. 1999/2000:128 s. 31

17 Se kommissionens tolkningsmeddelande: Interpretative Communication on the appli- cation of Article 296 of the Treaty in the field of defence procurement [COM(2006) 779 final].

163

och 32), är därför inte motiverad i nu föreslagen lagstiftning. Någon Prop. 2010/11:150 särskild bestämmelse om undantag från reglerna om annonsering föreslås

därför inte.

Ett regeringsbeslut om undantag från bestämmelserna i lagen omfattar således de bestämmelser som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen. Det ankommer på den upphandlande myn- dighet eller enhet som beviljats undantaget att själv pröva om det finns några bestämmelser i lagen som kan tillämpas trots undantaget. Om den upphandlande myndigheten eller enheten bedömer t.ex. att undantaget ändå medger att två eller flera leverantörer tillfrågas ska denna förfrågan behandlas i överensstämmelse med likabehandlingsprincipen. Leveran- törerna ska därför erhålla samma underlag och ges lika och tillräcklig tid att svara på förfrågan och deras anbud ska bedömas efter samma kriterier på ett objektivt sätt. Om den upphandlande myndigheten eller enheten hänför sig till tekniska specifikationer i underlaget, så bör den inte hän- visa till särskilt varumärke eller på annat sätt diskriminera tänkbara anbudsgivare med mindre än att det är nödvändigt med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen. Det är naturligtvis av särskild betydelse att den upphandlande myndigheten eller enheten prövar i vilken utsträck- ning de grundläggande principerna i 1 kap. 11 § kan beaktas inom ramen för undantaget.

De bemyndiganden som rör undantag som i dag finns i 15 kap. 22 § andra och tredje styckena LOU bör tas in i den föreslagna bestämmelsen om undantag för krigsmateriel m.m. Bemyndigandet bör emellertid inte omfatta Säkerhetspolisen, vars verksamhet inte torde vara relevant för bestämmelsen. Det högre beloppet för FMV motiveras av det stora antal offentliga upphandlingar som myndigheten genomför. Vidare bör, enligt regeringens mening, FMV:s bemyndigande innefatta inte bara upphand- ling av varor och tjänster utan även byggentreprenader såsom gäller redan i dag enligt 15 kap. 22 § andra stycket LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 302). Bemyndigandet för FMV:s del avseende byggentreprenader torde bli aktuellt enbart i undantagsfall, t.ex. om det är fråga om en kompletterande entreprenad i anslutning till upphandling av utrustning och tjänster. Regeringen anser därför inte att det är motiverat med ett bemyndigande för Fortifikationsverket avseende byggentreprenader som verket föreslår.

Lagens tröskelvärden för upphandling av varor och tjänster, som är högre än motsvarande värden i LOU, är en följd av att även upphand- lande enheter inom försörjningssektorerna omfattas av lagen. Regeringen anser därför att tröskelvärdena inte utgör skäl att höja gränserna för de upphandlande myndigheter som omfattas av bestämmelsen med be- myndiganden.

Av 15 kap. 2 § i utredningens lagförslag framgår bl.a. att 16 kap. är tillämpligt på upphandlingar enligt 15 kap. Hänvisningen till 16 kap. i lagens inledande bestämmelser enligt utredningens förslag utgör därför en dubbelreglering som enligt regeringens mening kan undvaras.

164

’	Prop. 2010/11:150

6.3.5Särskilda undantag

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla särskilda undantag som delvis ska motsvara undantag i LOU och LUF, delvis ska vara nya för den föreslagna lagen.

Regeringens bedömning: En regel som anger att Europeiska kommissionen ska underrättas om utgifter m.m. i anledning av att regeringen ingår samarbetsprogram med annan stat inom EES bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning bortsett från att undantaget för hyra m.m. getts en något annorlunda utformning.

Remissinstanserna: Konkurrensverket framhåller att bestämmelser som medger undantag från skyldigheten att tillämpa försvars- och säkerhetsupphandlingslagen ska tolkas restriktivt. Konkurrensverket efterfrågar ett förtydligande av begreppet underrättelseverksamhet samt rörande forskning och utveckling. Försvarets radioanstalt (FRA) anser att begreppet underrättelseverksamhet bör tydliggöras i lagens förarbeten för att det ska framgå vilka upphandlingar som avses. Såsom förslaget är utformat skulle tolkning kunna göras att alla upphandlingar som en underrättelsetjänst genomför är undantagna från lagens tillämpnings- område. FRA ifrågasätter om detta varit avsikten med förslaget. I övrigt yttrar sig ingen av remissinstanserna i frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 13 i direktivet anges de särskilda undantag när direktivet inte ska tillämpas. Av EU-domstolens praxis framgår att bestämmelser om undantag ska, som påpekas av Konkurrensverket, tolkas restriktivt och att det är den som åberopar undantaget som ska visa omständigheter som gör undan- taget tillämpligt (se C-20/01 och C-28/01 Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland, REG 2003 s. I-3609, p. 58).

I punkt a i artikel 13 finns en koppling till artikel 346.1 a i EUF- fördraget, enligt vilken ingen medlemsstat är skyldig att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säker- hetsintressen. Fördragsbestämmelsen är begränsad till åtgärden att lämna ut information. Direktivbestämmelsen kompletterar fördragsbestämmel- sen på så sätt att upphandlingen i dess helhet undantas, om det skulle medföra att sådan information som omfattas av fördragsbestämmelsen skulle röjas. Direktivet gör inte någon motsvarande koppling till bestäm- melsen i artikel 346.1 b i EUF-fördraget, enligt vilken medlemsstaten får vidta åtgärder, som den anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana åtgärder får inte försämra konkur- rensvillkoren på den inre marknaden vad gäller varor som inte är avsedda speciellt för militärändamål. Någon anpassning av direktivet till fördrags- bestämmelsen i artikel 346.1 b har inte ansetts nödvändig. Bestämmelsen i punkt a är således främst av betydelse för området icke-militär säkerhet, som inte omfattas av artikel 346.1 b. Av skälen till direktivet framgår

emellertid att bestämmelsen också kan vara tillämplig på vapen, ammu-

165

nition och krigsmateriel samt annan militär utrustning. Här finns således en viss mindre överlappning mellan de två bestämmelserna. Denna överlappning har sin förklaring i att de båda delarna av EUF-fördragets artikel 346 i någon mån täcker varandra. Bestämmelserna i artikel 13 gäller således, såvitt avser varor, både militär utrustning och utrustning av känslig karaktär. Beträffande den militära utrustningen omfattar bestämmelserna både sådan materiel som återfinns på den lista från 1958 som det refereras till i EUF-fördraget, och annan militär utrustning som inte finns förtecknad på listan men som omfattas av direktivets till- lämpningsområde. Bestämmelsen i 1 kap. 10 § 1 (artikel 13 a) ska endast tillämpas när det är strikt nödvändigt och tar endast sikte på sådana inköp av särskilt känslig karaktär som kräver extremt hög sekretess (se skäl 27 i direktivet). Om en upphandling som avser krigsmateriel m.m. enligt 1958 års lista också innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten måste tillhandahålla information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen är det, som angivits under avsnitt 6.3.4, regeringen som ska fatta beslut om undantag.

I punkt b i artikel 13 i direktivet undantas kontrakt som avser under- rättelseverksamhet. Regeringen instämmer i den bedömning FRA gör, att undantaget inte avser samtliga upphandlingar som görs av en under- rättelsetjänst, utan att det är begränsat till att omfatta endast ren under- rättelseverksamhet som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Enligt skäl 27 i direktivet avses med undantaget upphandlingar som genomförs av underrättelsetjänster eller upphandlingar för all typ av underrättelseverksamhet, inbegripet kontraspionage, enligt medlems- staternas definition. Det är här fråga om kontrakt på försvars- och säker- hetsområdet som är av så känslig karaktär att det vore olämpligt att till- lämpa direktivet. I de fall ett kontrakt som avser underrättelseverksamhet innefattar köp av vapen, ammunition eller krigsmateriel ska detta omfattas av undantaget och inte kräva beslut av regeringen.

Enligt artikel 13 c i direktivet undantas kontrakt som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram rörande forskning och utveckling mellan minst två medlemsstater avseende utvecklandet av en ny produkt och, i förekommande fall, de senare skedena av hela eller delar av produktens livslängd. Bestämmelsen avser enligt skäl 28 i direktivet t.ex. samarbets- program som förvaltas av internationella organisationer såsom Gemen- samma organisationen för samarbete om försvarsmateriel (OCCAR) och Nato (genom särskilda organ) eller av Europeiska unionens organ, t.ex. Europeiska försvarsbyrån (EDA). Sådana program anses vidare särskilt viktiga genom att de dels bidrar till att utveckla ny teknik, dels innebär delade kostnader för forsknings- och utveckling avseende t.ex. kompli- cerade vapensystem. Undantaget i punkten c avser endast sådan upp- handling som sker inom ramen för ett samarbetsprogram avseende forskning och utveckling såsom det definieras i artikel 1.27 i direktivet. Definitionen av forskning och utveckling föreslås föras in i 2 kap. 9 § i lagen, dock med den skillnaden att förtydligandet i direktivet, att ”experimentell utveckling kan omfatta utformning av tekniska demonstratorer, dvs. medel för att demonstrera ett nytt koncepts eller ny tekniks funktion i en relevant eller typisk miljö”, har uteslutits. I skäl 13 i direktivet förklaras vad som avses med forskning och utveckling. Av detta följer att upphandling av på marknaden befintliga varor inte om-

Prop. 2010/11:150

166

fattas av undantaget. Samarbetsprogrammet kan dock i vissa fall omfatta även senare faser av en produkts livslängd, t.ex. produktion och under- håll. Upphandling som sker i dessa senare faser omfattas också av undan- taget i punkten c under förutsättning att dessa sker inom ramen för sam- arbetsprogrammet. I de fall ett samarbetsprogram rör forskning och utveckling av vapen, ammunition eller krigsmateriel ska detta omfattas av undantaget och inte kräva beslut av regeringen.

Samarbetsprogrammet i punkten c ska, till skillnad från undantags- bestämmelsen rörande sådan forskning och utveckling som avses i punkten j, ha ingåtts mellan minst två medlemsstater. Därutöver finns det inget som hindrar att även tredje land ingår i programmet. Avgörande för att tillämpa undantaget bör vara att det föreligger ett genuint samarbets- program, där deltagande stater bl.a. delar på den tekniska och finansiella risken samt deltar i förvaltningen och beslutsfattandet18. I enlighet med vad som anförs ovan i avsnitt 6.1 föreslås att de svenska bestämmelserna ska ange ”stat inom EES” i stället för ”medlemsstat” som anges i direktivet.

Sista meningen i punkten c anger att medlemsstaterna ska ge kommis- sionen viss information vid ingåendet av ett samarbetsprogram rörande forskning och utveckling med en annan medlemsstat. Eftersom denna bestämmelse riktar sig till medlemsstaten och inte till den upphandlande myndigheten eller enheten finns det enligt regeringens mening inget behov av att ta in en sådan bestämmelse i lagen.

I artikel 13 d i direktivet avses kontrakt, även kontrakt avseende civila inköp, som ingås med ekonomiska aktörer i områden utanför unionens territorium – i tredje land. Avsikten torde vara att undanta upphandling som sker för kortare akuta operationer till skillnad från artikel 12 c i direktivet som avser längre stationering av trupper19.

För att tillämpa undantaget i punkten d krävs bl.a. att det av operativa skäl är nödvändigt att ingå kontrakt med leverantörer i det område där operationen genomförs. Vad som avses med operativa skäl eller område har inte preciserats vare sig i artikeln eller i något skäl. Vad som utgör operativa skäl eller är ett område i direktivets mening kan inte närmare anges utan får avgöras från fall till fall. Med begreppet område bör enligt regeringens uppfattning inte bara avses den nation där operationen genomförs utan även det område som angränsar till detta. Vad gäller tjänster torde bestämmelsen främst komma ifråga för upphandlingar av B-tjänster av lokal beskaffenhet, dvs. hjälptjänster och tjänster i anslut- ning till transporter, juridiska tjänster m.m. Med tredjeland avses inte EES-länderna, varför bestämmelsen i lagen utformas så, att den omfattar köp utanför EES. I de fall ett kontrakt för en sådan operation som kan undantas med stöd av denna bestämmelse innefattar köp av vapen, ammunition eller krigsmateriel ska detta omfattas av undantaget och inte kräva beslut av regeringen.

Undantaget från tillämpningen av direktivet gäller även kontrakt avseende civila inköp som görs under de förutsättningar som anges i

18Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance note – Defence- and securityspecific exclusions, p. 16.

19Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance note – Defence- and securityspecific exclusions, p. 19.

Prop. 2010/11:150

167

punkten d. Dessa inköp ska enligt skäl 29 i direktivet ha en direkt Prop. 2010/11:150 anknytning till genomförandet av de väpnade styrkornas eller säker-

hetsstyrkornas operationer.

Artikel 13 e i direktivet avser förvärv eller hyra av fast egendom m.m. och är identisk med första meningen i motsvarande artikel i såväl det klassiska direktivet som försörjningsdirektivet, vilka genomförts i 1 kap. 6 § LOU respektive 1 kap. 19 § LUF. Till skillnad mot utredningen bedömer regeringen att regeln bör utformas så, att den i enlighet med motsvarande undantag i LOU och LUF och bakomliggande direktiv- bestämmelser begränsar undantaget till hyra m.m. av befintlig byggnad. Bestämmelsen innebär således att en upphandlande myndighet eller en- het som avser att ingå en överenskommelse med ett företag om att hyra en fastighet efter att den uppförts ska annonsera hyrestjänsten. Vidare anser regeringen att bestämmelserna i 1 kap. 6 § andra stycket LOU och 1 kap. 19 § andra stycket bör LUF tillföras bestämmelsen i den nya lagen, som definierar fastighet och inkluderar befintlig byggnad som till- hör någon annan än ägaren till jorden i fastighetsbegreppet. Likaså inklu- deras tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.

Artikel 13 f i direktivet avser upphandlingar som görs av en regering från en annan regering. Regering definieras i artikel 1.9 i direktivet så- som en nationell, regional eller lokal regering i en medlemsstat eller ett tredje land. Bestämmelsen gäller kontrakt som tilldelas en regering av en annan regering oavsett om det gäller en regering inom EU eller EES eller om det gäller tredje land.

Undantagen i artikel 13 i direktivet för skiljemanna- och förliknings- uppdrag i punkten g, för finansiella tjänster i punkten h, anställnings- kontrakt i punkten i och för forsknings- och utvecklingstjänster i punkten j återfinns även i LOU och LUF (1 kap. 6 § första stycket 3–6 respektive 1 kap. 19 § första stycket 2–5). I de fall ett kontrakt för en sådan forsk- nings- eller utvecklingstjänst som kan undantas med stöd av denna bestämmelse innefattar upphandling av vapen, ammunition eller krigs- materiel ska denna omfattas av undantaget och inte kräva beslut av regeringen.

I samband med det nya direktivet har ändringar i det klassiska direk- tivet och försörjningsdirektivet antagits, vilka anger bl.a. att de sist- nämnda direktiven inte heller ska tillämpas för upphandlingar som är undantagna från det nya direktivet enligt artikel 13 (se artiklarna 70 och 71). Bestämmelser som anger att inte heller LOU eller LUF gäller när det är fråga om sådana upphandlingar bör följaktligen införas i LOU och LUF (se beträffande dessa ändringar avsnitt 13.1.1).

168

6.4

Anskaffning från egna företag

Prop. 2010/11:150

Regeringens bedömning: Något temporärt undantag så att statliga eller kommunala myndigheter inte behöver tillämpa lagen vid an- skaffning från egna företag, under förutsättning att kontroll- och verksamhetskriterierna är uppfyllda, bör inte tas in i lagen.

Utredningen gör ingen sådan bedömning.

Remissinstanserna: Konkurrensverket föreslår att en bestämmelse om Teckal-kriterierna motsvarande den som finns i LOU ska tas in i lagen. Sverige saknar, såvitt Konkurrensverket känner till, ägarintressen i svenska försvarsindustriföretag. Det finns, enligt verket, inte heller anledning att tro att detta kommer att förändras inom en snar framtid, men verkligheten ser annorlunda ut i andra medlemsstater. I dagsläget, anför Konkurrensverket, finns ingen anledning att aktualisera en tillämp- ning av detta undantag, men frågan kan komma att aktualiseras i fram- tiden.

Skälen för regeringens bedömning: En upphandlande myndighet som anskaffar varor eller tjänster från en från myndigheten fristående person är normalt sett upphandlingsskyldig. Av EU-domstolens praxis följer emellertid att det under vissa förutsättningar finns möjlighet att tillämpa upphandlingsdirektiven på så sätt att vissa avtal inte anses omfattas av direktiven. I EU-domstolens dom i mål nr C-107/98 Teckal20 lades grunden för en sådan tillämpning genom de s.k. kontroll- och verk- samhetskriterierna (Teckal-kriterierna). Dessa anger när en upphandlande myndighet och en i formellt hänseende fristående enhet ska ses som ett och samma rättssubjekt på så sätt att det i direktivets mening inte före- ligger något kontrakt då avtal ingås.

Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen) fann i det s.k. SYSAV-avgörandet (RÅ 2008 ref. 26) att frågan om tillämpning av Teckal-kriterierna inte aktualiserades eftersom den nationella lagstift- ningen i Sverige inte innehåller några undantag från upphandlings- skyldigheten som motsvarar EU-domstolens praxis i form av Teckal- kriterierna.

I Sverige har en betydande del av den kommunala verksamheten organiserats i bolagsform och staten är en stor ägare av företag.

Med anledning av det ovan anförda finns sedan den 15 juli 2010 en reglering i 2 kap. 10 a § LOU som innebär att en upphandlande myndig- het inte behöver tillämpa lagen vid anskaffningar från egna företag, under förutsättning att verksamhets- och kontrollkriterierna är uppfyllda. Lagstiftningen är temporär och 2 kap. 10 a § LOU ska upphöra att gälla den 1 januari 2013 (SFS 2010:570).

Utredningen om offentliga företag – upphandling, kontroll, insyn har den 28 april 2011 lämnat betänkandet Offentlig upphandling från eget företag?! – och vissa andra frågor (SOU 2011:43). I betänkandet föreslår utredningen att permanenta bestämmelser om undantag från upphand- lingsskyldighet införs i LOU. Bestämmelserna innebär att en upphand-

20 EU-domstolens dom i mål nr C-107/98 Teckal Srl mot Commune di viano och Azienda Gas-Acqua Consorziale di Reggio Emilia, REG 1999 s. I-8121

169

lande myndighet inte behöver genomföra en offentlig upphandling när Prop. 2010/11:150 den anskaffar t.ex. varor eller tjänster från en juridisk person som

myndigheten helt eller delvis innehar eller är medlem i. Det kan t.ex. avse anskaffning från ett aktiebolag eller ett kommunalförbund. Även anskaffning från en gemensam nämnd kan omfattas av undantaget. Det föreslagna undantaget gäller också anskaffning i omvänd riktning, dvs. anskaffning som görs av den juridiska personen eller den gemensamma nämnden från den upphandlande myndigheten. Däremot omfattar undan- taget inte anskaffning som görs inom ramen för en koncern eller en koncernliknande organisation i andra fall än då anskaffningen görs i rakt nedåt- eller uppåtstigande led. En förutsättning för att undantaget ska vara tillämpligt är att kontroll- och verksamhetskriterierna är uppfyllda. Betänkandet är föremål för remissbehandling.

Vad gäller den nu aktuella lagen har det inte framkommit att det finns något omedelbart behov av en reglering motsvarade kontroll- och verk- samhetskriterierna. Eftersom utredningen inte har behandlat frågan sak- nas också beredningsunderlag. Mot bakgrund av detta anser regeringen, till skillnad från Konkurrensverket, att det i vart fall inte bör tas in något temporärt undantag motsvarande det som finns i LOU om att en upphandlande myndighet eller enhet, när kontroll- och verksamhets- kriterierna är uppfyllda, inte behöver tillämpa lagen vid anskaffning från egna företag. Regeringen anser vidare att frågan om en permanent regle- ring i lagen bör övervägas i ett annat sammanhang.

6.5Definitioner

Regeringens förslag: Definitioner av olika begrepp ska tas in i ett särskilt kapitel i lagen.

Regeringens bedömning: Direktivets definitioner av begreppen regering, anbudsgivare, ekonomisk aktör och skriftlig bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Försvarets materielverk (FMV) anser att be- greppet upphandling bör användas konsekvent i stället för begreppet kontrakt, eftersom upphandling är mer korrekt då det är en beskrivande beteckning på förfarandet till skillnad från begreppet kontrakt som utgör beteckningen på resultatet av upphandlingen. Detta bör därför användas konsekvent om det inte finns något särskilt skäl till annat begrepp. FMV har till exempel noterat att det i paragrafen om särskilda undantag inled- ningsvis anges att lagen inte gäller för ”kontrakt” medan det i enlighet med vad som nyss angivits borde vara ”upphandling”. Ingen av remiss- instanserna i övrigt berör frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Direktivet innehåller en mängd begrepp vilka definieras i en inledande artikel. Det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet har en motsvarande inledande artikel med definitioner. Definitionerna i försvars- och säkerhetsupphandlings- direktivet är till övervägande del likalydande med dem i det klassiska

170

direktivet och försörjningsdirektivet, men vissa definitioner har tillförts som särskilt avser försvars- och säkerhetsområdet.

Regeringen anser att de flesta av direktivets definitioner bör tas in i lagen och att de ska samlas i ett särskilt inledande kapitel i överens- stämmelse dels med direktivet, dels med LOU och LUF.

Några av direktivets definitioner bör emellertid, enligt regeringens mening, inte tas in i lagen. Direktivets definition av regering (artikel 1.9) avser enbart tyska och österrikiska delstater och krävs därför inte i den svenska lagen. Någon definition av regering tas därför inte in i lagens definitionskapitel.

Direktivet innehåller i likhet med det klassiska direktivet och försörj- ningsdirektivet en definition av anbudsgivare (artikel 1.16). Definitionen, som inte tagits in i LOU i LUF, får anses överflödig och tas därför inte heller in i denna lag.

Direktivets definition av ekonomisk aktör (artikel 1.14), som är en samlande benämning på entreprenör, varuleverantör och tjänsteleveran- tör, används i direktivet enbart i förenklande syfte. Definitionen finns inte i LOU eller LUF och bör därför, enligt regeringens mening, inte heller tas in i den nya lagen. Som samlande benämning anser regeringen att begreppet leverantör bör användas, vilket överensstämmer med regle- ringen i LOU och LUF.

I artikel 1.24 i direktivet definieras begreppet skriftlig. Avseende LOU och LUF gjorde regeringen, med hänvisning till Regeringsrättens av- görande RÅ 2009 ref. 70, bedömningen att det inte fanns ett behov av något förtydligande av begreppet eftersom det fick anses klarlagt att ett krav på skriftlighet kan uppfyllas även elektroniskt (prop. 2009/10:180 del 1 s. 305–307). Regeringen ser inte skäl att nu göra någon annan bedömning och anser därför att direktivets definition av begreppet inte bör tas in i lagen.

Beträffande begreppen upphandling och kontrakt instämmer rege- ringen i påpekandet från FMV att upphandling, i likhet med ordalydelsen i LOU och LUF, ska användas när det inte finns skäl att ersätta det med begreppet kontrakt. I det av FMV anförda exemplet avseende särskilda undantag, anser emellertid regeringen att begreppet kontrakt är motiverat, såsom i motsvarande bestämmelse i LOU och LUF, med hänsyn till att det där rör sig om ett avtal som sluts utan det förfarande som ryms i definitionen av upphandling. Det är således enbart frågan om att tilldela ett kontrakt.

Förutom de definitioner som följer av det klassiska direktivet och för- sörjningsdirektivet innehåller LOU och LUF definitioner som endast gäller för upphandling som inte omfattas av direktivets tillämpnings- område. Dessa definitioner bör, enligt regeringens mening, också tas in i det särskilda definitionskapitlet i den nu aktuella lagen.

Vissa definitioner behandlas närmare i det särskilda avsnitt som rör respektive begrepp.

Prop. 2010/11:150

171

6.6

Tröskelvärden

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Lagen ska tillämpas på kontrakt vilkas värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om.

För kontrakt under tröskelvärdena och för kontrakt avseende vissa tjänster ska bestämmelserna i 15 kap. om upphandlingar som inte omfattas av direktivet gälla.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte för-

slaget särskilt. Konkurrensverket tillstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 8 i direktivet regleras frågan om tröskelvärden. Direktivet ska tillämpas på kontrakt vilkas värde exklusive mervärdesskatt beräknas uppgå till 412 000 euro för varu- och tjänstekontrakt samt 5 150 000 euro för byggentreprenadkontrakt. Direk- tivets tröskelvärden överensstämmer med tröskelvärdena i försörjnings- direktivet. Orsaken till det är enligt skäl 25 i direktivet att en mångfald olika tröskelvärden för tillämpningen leder till problem för de upphand- lande myndigheterna eller enheterna. Med tanke på det genomsnittliga värdet för kontrakt på försvars- och säkerhetsområdet valdes att anpassa tröskelvärdet till de tröskelvärden som de upphandlande enheterna redan måste följa vid tillämpningen av LUF. Regeringen anser därför att en bestämmelse om tröskelvärden i den föreslagna lagen bör utformas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 3 kap. 1 § LUF.

Tröskelvärdena ska enligt direktivet, liksom enligt det klassiska direk- tivet och försörjningsdirektivet, revideras av kommissionen en gång vart- annat år. I anslutning till sådana revideringar utfärdar kommissionen en förordning som anger de nya värdena samt ett meddelande med de till de nya värdena i euro kopplade beloppen i de andra valutorna. Nu gällande värden finns i kommissionens förordning (EG) nr 1177/200921 och kom- missionens meddelande (2009/C 292/01) om motvärden till tröskel- värdena i Europarlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG22.

Tröskelvärdena framgår av regeringens tillkännagivande (2010:53) av tröskelvärden vid offentlig upphandling.

Regler om beräkning av värdet av ett kontrakt, förbud mot uppdelning av upphandlingar samt upphandling av delkontrakt med flera bestäm- melser som påverkar beräkningen av kontraktets värde överensstämmer i stort med dem i LOU och LUF.

Om värdet av en upphandling understiger de tröskelvärden som anges ska endast 15 kap. i lagen tillämpas. Detta kapitel ska även gälla för B- tjänster oavsett värde. Den nya lagens 15 kap. bör utformas i enlighet med bestämmelserna i 15 kap. LOU.

21EUT L 314, 1.12.2009, s. 64 (Celex 32009R1177).

22EUT C 292, 2.12.2009, s. 1 (Celex 52009XC1202(01)).

172

6.7

Vissa grundläggande EU-rättsliga principer

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla en bestämmelse som anger att de upphandlande myndigheterna och enheterna ska följa prin- ciperna om icke-diskriminering, likabehandling, öppenhet och ömse- sidigt erkännande samt proportionalitetsprincipen. Bestämmelsen ska gälla såväl det direktivstyrda som det icke direktivstyrda området.

Regeringens bedömning: En regel som anger att inga av de be- stämmelser, förfaranden, program, avtal, system eller kontrakt som avses med bestämmelserna om undantag får tillämpas i syfte att kringgå bestämmelserna i den aktuella lagen bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig i frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Av artikel 4 i dire- ktivet framgår att upphandlande myndigheter eller enheter ska behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt och förfara på ett öppet sätt.

Direktivet om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet är i likhet med det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet baserat på EUF-fördraget även om det i fördraget inte finns någon bestämmelse som direkt hänvisar till offentlig upphandling. Upphandlande myndig- heter och enheter ska alltid följa EUF-fördragets bestämmelser och prin- ciper när de ingår kontrakt som omfattas av fördraget. Det rör sig bl.a. om principerna om fri rörlighet för varor (artikel 34 i EUF-fördraget), rätten till fri etablering (artikel 49), fritt tillhandahållande av tjänster (artikel 56). Vidare gäller principerna om icke-diskriminering och lika- behandling, öppenhet, proportionalitet och ömsesidigt erkännande, vilka anges i artikel 4 i direktivet och skäl 15.

Av skäl 15 i direktivet framgår bl.a. att principerna gäller även för kontrakt som inte helt omfattas av direktivet.

”Tilldelning av kontrakt som ingås i medlemsstaterna av upphand- lande enheter som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och post- tjänster och upphandlande myndigheter som avses i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2004/18/EG om samordning av för- farandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster omfattas av kravet på respekt för principerna i för- draget, särskilt principen om fri rörlighet för varor, principen om etableringsfrihet och principen om frihet att tillhandahålla tjänster samt de principer som följer av dessa, t.ex. principen om lika- behandling, principen om icke-diskriminering, principen om ömsesidigt erkännande, proportionalitetsprincipen och öppenhets- principen.

173

dessa principer med särskild hänsyn till eventuella gränsöver- Prop. 2010/11:150 skridande intressen. Medlemsstaterna bör särskilt fastställa hur

sådana kontrakt bör tilldelas.”

Att principerna gäller även för kontrakt vilkas värde inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde och kontrakt som avser B-tjänster stöds av EU- domstolens praxis23.

I likhet med motsvarande artikelbestämmelse i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet anger artikel 4 i direktivet principerna om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet. Principen om ömse- sidigt erkännande och proportionalitetsprincipen anges således inte. Eftersom de enligt EU-rätten ska beaktas av de upphandlande myndig- heterna och enheterna anser regeringen att de bör, i överensstämmelse med LOU och LUF, också tas in i lagen.

Principen om icke-diskriminering innebär att även om den upp- handlande myndigheten eller enheten inte förväntar sig några utländska anbud får den vid utformandet av förfrågningsunderlaget inte införa krav som enbart svenska företag känner till eller kan utföra.

Principen om likabehandling innebär att alla leverantörer ska ges så lika förutsättningar som möjligt. Alla måste t.ex. få den information som är av relevans för upphandlingen vid samma tillfälle.

Med öppenhet avses främst skyldigheten för den upphandlande myn- digheten eller enheten att lämna information om upphandling och det praktiska tillvägagångssättet vid denna samt rätten för leverantörer att få tillgång till denna information så att de i förväg känner till vad som gäller vid upphandlingen.

Proportionalitetsprincipen innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten i en upphandling inte får ställa större krav på leverantören eller leveransen än som behövs och vad som får anses vara ändamåls- enligt för den aktuella upphandlingen. Kraven ska således ha ett naturligt samband med och stå i proportion till det behov som ska täckas.

Principen om ömsesidigt erkännande innebär att intyg och certifikat som har utfärdats av en medlemsstats behöriga myndigheter ska anses som gällande också i andra medlemsstater.

I artikel 11 i direktivet finns en bestämmelse som rör undantagen beträffande kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler och de särskilda undantagen och som anger att inga av de bestämmelser, förfaranden, program, avtal, system eller kontrakt som nämns i undan- tagsbestämmelserna får tillämpas i syfte att kringgå bestämmelserna i direktivet. Ett sådant förfarande att sluta avtal med en leverantör i syfte att kringgå bestämmelserna i direktivet är enligt regeringens mening inte förenligt med de grundläggande principerna och kräver därför inte någon särskild reglering. En bestämmelse härom tas därför inte in i lagen.

23 EU-domstolens dom i mål nr C-507/03 Europeiska kommissionen mot Irland, REG 2007 s. I-09777, p. 29.

174

Upphandlingsförfaranden

Prop. 2010/11:150

7.1Selektivt och förhandlat förfarande

Regeringens förslag: Bestämmelser om selektivt förfarande och för- handlat förfarande ska tas in i den nya lagen. Förfarandena ska få användas vid upphandling som omfattas av direktivets tillämpnings- område.

Förhandlat förfarande med föregående annonsering ska få användas utan begränsning. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska få användas i vissa särskilt angivna fall.

Regeringens bedömning: I den författningstext som reglerar för- handlat förfarande med föregående annonsering bör det inte anges att den upphandlande myndigheten eller enheten under förhandlingen ska säkerställa lika behandling av samtliga anbudsgivare.

En upphandlande myndighets eller enhets skyldighet att i en efter- annons motivera användandet av förhandlat förfarande utan före- gående annonsering bör inte anges i den författningstext som reglerar förfarandet.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår emellertid att upphandlande myndigheters och en- heters skyldighet att i en efterannons motivera användningen av förhand- lat förfarande utan föregående annonsering ska framgå av den författ- ningstext som reglerar förfarandet. Vidare föreslår utredningen även i övrigt en delvis annan utformning av förfarandets reglering.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i dessa frågor.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Upphandlingsförfaranden i direktivet

De huvudsakliga upphandlingsförfarandena i direktivet är, enligt artikel 25, selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Under vissa förutsättningar får även förhandlat förfarande utan föregående annonsering tillämpas. Under vissa förhållanden får upp- handlingen genomföras genom en konkurrenspräglad dialog, vilket behandlas i avsnitt 7.3. Till skillnad från det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet finns öppet förfarande inte omnämnt i direktivet.

Selektivt förfarande

Av artikel 25 i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet vid upphandling får tillämpa det selektiva förfarandet. Selektiva förfaranden definieras i artikel 1.19 i direktivet som förfaranden som varje ekonomisk aktör kan begära att få delta i, men där endast sådana ekonomiska aktörer får lämna anbud som får en inbjudan av den upphandlande myndigheten eller enheten.

175

I ett selektivt förfarande bjuder den upphandlande myndigheten eller Prop. 2010/11:150 enheten genom annons in tänkbara leverantörer att ansöka om att få

lämna anbud (artikel 30 i direktivet). Efter annonseringen, i vilken kraven på leverantören ska finnas, styrker leverantören sin förmåga i olika avseenden genom intyg samt begär att få delta i anbudstävlingen (anbudsansökan). Mot bakgrund av de kriterier och regler som angivits i annonsen väljer den upphandlande myndigheten eller enheten ut så många anbudssökande som angetts i annonsen bland dem som uppfyllt de ställda kraven och bjuder in dessa att lämna anbud (artikel 34 i direktivet). Dessa ska enligt direktivet vara minst tre (artikel 38.3 i direktivet). Förfrågningsunderlaget ska skickas ut samtidigt till dessa. Endast anbud från de leverantörer som har bjudits in får prövas av den upphandlande myndigheten eller enheten. Förhandlingar med tänkbara leverantörer får inte ske.

Direktivets bestämmelser om selektivt förfarande har motsvarigheter i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet, vilka har genomförts i LOU och LUF. Att förfarandet får användas framgår av artikel 28 i det klassiska direktivet och artikel 40.2 i försörjningsdirektivet, som har genomförts i 4 kap. 1 § LOU respektive LUF. Definitionerna av förfarandet finns i artikel 1.11 b i det klassiska direktivet och artikel 1.9 b i försörjningsdirektivet. Dessa har genomförts i 2 kap. 16 § LOU respektive 2 kap. 17 § LUF.

Regeringen anser att direktivets definition av selektivt förfarande och att en reglering av att detta förfarande får användas vid upphandling inom det direktivstyrda området ska tas in i lagen. Det är, enligt regeringens mening, lämpligt att det görs på ett sätt som nära motsvarar direktivet och den befintliga regleringen i LOU och LUF.

Förhandlat förfarande med föregående annonsering

Av artikel 25 i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet vid upphandling får tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering. I direktivets artikel 1.20 definieras förhandlade förfaranden som förfaranden där en upphandlande myndighet eller enhet vänder sig till utvalda ekonomiska aktörer och förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem.

Artikel 26 i direktivet innehåller bestämmelser om förhandlat för- farande med föregående annonsering. Enligt artikeln ska den upphand- lande myndigheten eller enheten förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de har lämnat för att anpassa anbuden till de krav som den upphandlande myndigheten eller enheten har angett i meddelandet om upphandling, förfrågningsunderlaget och de kompletterande hand- lingarna och för att få fram det bästa anbudet. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska under förhandlingarna säkerställa lika behandling av samtliga anbudsgivare och ska i synnerhet inte sär- behandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra. Den upphandlande myndigheten eller enheten får föreskriva att förfarandet ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som det ska förhandlas om genom tillämp-

176

ning av de tilldelningskriterier som anges i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget.

Liksom vid selektivt förfarande sker vid förhandlat förfarande först en kvalificering och eventuellt en begränsning av antalet anbudssökande. Därefter bjuder myndigheten eller enheten in de kvalificerade och utvalda anbudssökande som, enligt artikel 38.3 i direktivet, ska vara minst tre. Genomförandet av den artikeln behandlas i avsnitt 8.10.1.

Enligt direktivet får förhandlat förfarande med föregående annonsering användas utan några begränsande villkor. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt försörjningsdirektivet, men skiljer sig från det klassiska direktivet. I skäl 47 i direktivet anges följande.

”De upphandlingar som avses i detta direktiv kännetecknas av sär- skilda krav i fråga om komplexitet, informationssäkerhet och försörj- ningstrygghet. För att tillfredsställa dessa behov krävs därför ofta fördjupade förhandlingar i samband med tilldelningen av kontrakten. De upphandlande myndigheterna eller enheterna kan följaktligen, förutom det selektiva förfarandet, använda det förhandlade förfarandet med offentliggörande av meddelande om upphandling för de upp- handlingar som avses i detta direktiv.”

Det klassiska direktivets och försörjningsdirektivets definitioner av förhandlat förfarande med föregående annonsering har genomförts i 2 kap. 9 § LOU respektive 2 kap. 9 § LUF och bestämmelserna om själva förfarandet finns i 4 kap. 2–4 §§ LOU respektive 4 kap. 1 § LUF.

Regeringen anser att direktivets bestämmelser om förhandlat för- farande med föregående annonsering ska tas in i lagen för direktivstyrd upphandling. I direktivet finns inte några begränsande villkor avseende användandet av förfarandet och några sådana bör därför inte heller tas in i lagen. Att förfarandet kan äga rum i successiva steg bör författnings- regleras. En sådan reglering finns också i LOU, vilket genomför mot- svarande bestämmelse i det klassiska direktivet.

Däremot anser regeringen att det inte är nödvändigt att i författnings- texten särskilt reglera det som föreskrivs i artikel 26.2 i direktivet om att den upphandlande myndigheten eller enheten under förhandlingen ska säkerställa lika behandling av samtliga anbudsgivare. Detta får, enligt regeringens mening, anses följa redan av de grundläggande principerna, vilka föreslås tas in i 1 kap. 11 § i lagen. Någon sådan reglering finns inte heller i LOU, trots att även det klassiska direktivet i artikel 30.3 innehåller motsvarande bestämmelse (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 325). Vidare anser regeringen att exemplifieringen i artikel 26.2 i direktivet, om att den upphandlande myndigheten i synnerhet inte ska särbehandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa anbuds- givare i förhållande till andra, inte behöver framgå av lagtexten (jfr a.prop s. 325).

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering

I vissa situationer får, enligt artikel 28 i direktivet, förhandlat förfarande utan föregående annonsering användas. I direktivets skäl 50 anges att

Prop. 2010/11:150

177

vissa extraordinära omständigheter skulle kunna göra det omöjligt eller Prop. 2010/11:150 fullständigt olämpligt att använda det förhandlade förfarandet med

föregående annonsering och att upphandlande myndigheter och enheter därför, i vissa mycket specifika fall och omständigheter, bör kunna använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering.

När förfarandet tillämpas står det den upphandlande myndigheten eller enheten fritt att kontakta de leverantörer som den önskar och att förhandla med en eller flera av dessa. Sådana kontrakt är emellertid inte undantagna från direktivets tillämpningsområde. De grundläggande principerna gäller fortfarande.

Vissa av de omständigheter som berättigar att förhandlat förfarande utan föregående annonsering används är desamma som i det klassiska direktivet. I skäl 51 i direktivet anges att i det avseendet är det lämpligt att beakta det faktum att försvars- och säkerhetsutrustning ofta är tekniskt komplicerad. Driftsinkompabilitet eller oproportionerliga tekniska svårigheter vid användning och underhåll som motiverar att ett för- handlat förfarande utan föregående offentliggörande används vid upphandling av varor för kompletterande leveranser bör följaktligen be- dömas mot bakgrund av denna komplexitet och de därmed samman- hängande kraven på samverkansförmåga och standardisering av utrust- ning. Det är exempelvis fallet när det är fråga om att integrera nya komponenter i befintliga system eller att modernisera dessa system.

Direktivet innehåller emellertid också i förhållande till det klassiska direktivet nya situationer när förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas. Av direktivets skäl 53 framgår att det är nödvändigt på grund av den specifika karaktären av de upphandlingar som omfattas av direktivet. Regeringen anser att bestämmelser om förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska tas in i lagen för upphandling som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Förut- sättningarna för att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering behandlas i det följande.

Av artikel 28 i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet i en efterannons enligt artikel 30.3 ska motivera sitt beslut att använda det förhandlade förfarandet utan föregående annonsering. Att skyldigheten uttryckligen nämns i artikel 28 i direktivet, men inte i motsvarande artikel 31 i det klassiska direktivet, visar enligt ansvarigt generaldirektorat inom kommissionen att efterannonsering är särskilt viktigt på försvars- och säkerhetsområdet24. Utredningen föreslår att det i den paragraf som genomför artikel 28.1 i direktivet om förhandlat förfarande utan föregående annonsering för byggentreprenad-, varu- och tjänstekontrakt ska finnas en bestämmelse om motivering av beslutet i en efterannons.

Artikel 30.3 i direktivet reglerar en upphandlande myndighets eller enhets skyldighet att efterannonsera när den har tilldelat ett kontrakt eller ett ramavtal. Genomförandet av artikeln om efterannonsering behandlas i avsnitt 8.5. Vilka uppgifter en efterannons ska innehålla anges i artikel 32.1 i direktivet. I artikeln anges att ett meddelande ska innehålla de

24 Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – Research and development p. 14.

178

upplysningar som anges i bilaga IV och i förekommande fall varje annan Prop. 2010/11:150 upplysning som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara

till nytta, i samma format som de standardformulär som antas av kommissionen. I bilaga IV anges att det i ett meddelande om tilldelning av kontrakt ska finnas information om det valda upphandlingsförfarandet och, vid förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt artikel 28, motivering. Mot bakgrund av detta är det, enligt regeringens mening, överflödigt att i den författningstext som reglerar förutsättningarna för att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering ta in en bestämmelse om att den upphandlande myndigheten eller enheten i efterannonsen ska motivera beslutet att använda förfarandet. Regeringen anser att detta skulle onödigtvis tynga lagstiftningen. Någon bestämmelse som genomför artikel 28 i direktivet i den delen bör därför inte tas in i lagen.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering för byggentreprenad-, varu- och tjänstekontrakt

I artikel 28.1 i direktivet anges de situationer när förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas för byggentreprenad-, varu- och tjänstekontrakt.

Enligt artikel 28.1 a i direktivet får förfarandet användas om inga anbud eller inga lämpliga anbud eller inga ansökningar har lämnats vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående offentliggörande av meddelande om upphandling eller en konkurrens- präglad dialog, förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte väsentligt ändrats och att en rapport lämnas till kommissionen, om den begär det.

Motsvarande bestämmelser finns i artikel 31.1 a i det klassiska direktivet och artikel 40.3 a i försörjningsdirektivet som har genomförts i 4 kap. 5 § 1 LOU respektive 4 kap. 2 § 1 LUF. För den klassiska sektorn hänvisas emellertid till öppet eller selektivt förfarande och för försörj- ningssektorerna anges förfarande med föregående meddelande om upp- handling. Vidare saknas inom försörjningssektorerna möjligheten för kommissionen att begära att en rapport ska lämnas. En sådan möjlighet finns i det klassiska direktivet och i 4 kap. 5 § andra stycket LOU.

Att hänvisning till öppet förfarande saknas i artikel 28.1 a i direktivet är naturligt, eftersom detta förfarande inte regleras i direktivet. Till skillnad från det klassiska direktivet anges i den aktuella artikeln i direk- tivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet också förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog.

Regeringen anser att artikel 28.1 a i direktivet bör genomföras i nära överensstämmelse med direktivet och att förhandlat förfarande utan före- gående annonsering ska få användas i samtliga situationer som nämns i direktivet.

Enligt artikel 28.1 b i direktivet får förhandlat förfarande utan före- gående annonsering användas om ett anbud är ogiltigt eller om ett anbud som lämnats vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående offentliggörande av meddelande om upphandling eller en

konkurrenspräglad dialog inte kan godtas med hänsyn till nationella

179

bestämmelser som överensstämmer med vad som föreskrivs i artiklarna 5, 19, 21–24 samt – korrekt översatt – avdelning II kapitel VII (jfr de engelska, franska och danska språkversionerna av direktivet). Detta gäller i den mån som de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt. Vidare ska den upphandlande myndigheten eller enheten i ett förhandlat förfarande inbegripa endast alla anbudsgivare som uppfyller kraven i artiklarna 39–46 och som i ett föregående selektivt förfarande eller konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet.

Motsvarande bestämmelser finns i 4 kap. 6 § LOU, som hänvisar till 4 kap. 2 § 1 LOU. Bestämmelserna i LOU genomför artikel 30.1 a i det klassiska direktivet.

Utredningen föreslår att artikel 28.1 b i direktivet ska genomföras i 4 kap. 4 § första stycket 4 och tredje stycket i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

I den svenska språkversionen av direktivet anges att en upphandlande myndighet eller enhet får använda sig av förhandlat förfarande utan föregående annonsering om ett anbud är ogiltigt eller inte kan godtas. Detta ska, enligt regeringens mening, inte förstås som att det – i en situation när flera anbud har kommit in – är tillräckligt att endast ett av dessa är ogiltigt eller inte kan godtas (jfr t.ex. den engelska spåk- versionen som anger ”in the event of irregular tenders or the submission of tenders which are unacceptable” och prop. 2006/07:128 del 1 s. 323). Regeringen anser att detta bör framgå av författningstexten och paragra- fen bör därför i denna del ges en annan utformning än den utredningen föreslår.

Enligt regeringens mening bör författningstexten även ges en annan utformning jämfört med utredningens förslag vad gäller hänvisningen till selektivt förfarande, förhandlat förfarande utan föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog. Utredningen, liksom direktivet, verkar nämna dessa endast i samband med anbud som inte kan godtas. Regeringen anser dock att omnämnandet av förfarandena även bör omfatta ogiltiga anbud (jfr utformningen av 4 kap. 2 § 1 LOU). De förfaranden som nämns är de förfaranden som får användas vid upphandling enligt direktivet. En sådan formulering överensstämmer också med hur artikel 28.1 a föreslås genomföras i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet samt hur motsvarande artikel i det klassiska direktivet har genomförts i LOU.

I utredningens förslag anges inte tydligt vilka anbudsgivare som ska inkluderas i det förhandlade förfarandet utan föregående annonsering. Regeringen anser att det klart bör framgå av författningstexten att anbudsgivarna ska bjudas in och att inga andra än dessa får delta. Paragrafen bör därför också i denna del ges en annan utformning än den utredningen föreslår. Vidare anser regeringen att det inte finns anledning att avvika från motsvarande reglering i LOU när det gäller hänvisningen till 10 kap. 8 § andra stycket andra meningen om att myndigheten får begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar handlingar som getts in. Motsvarande hänvisning finns inte i 4 kap. 6 § LOU och bör därför, enligt regeringens mening, inte heller tas in i lagen om upp- handling på försvars- och säkerhetsområdet.

Prop. 2010/11:150

180

Av artikel 28.1 b ii i direktivet framgår att de anbudsgivare som vid ett föregående selektivt förfarande eller en föregående konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven vid upphand- lingen ska bjudas in att delta i det förhandlade förfarandet utan före- gående annonsering. Således nämns inte de anbudsgivare som i ett före- gående förhandlat förfarande med föregående annonsering lämnat anbud som uppfyller kraven. Detta torde, enligt regeringens mening, vara ett förbiseende. I lagen bör därför även föregående förhandlat förfarande med föregående annonsering anges.

Enligt artikel 28.1 c i direktivet får förhandlat förfarande utan före- gående annonsering användas om det på grund av brådska till följd av en kris är omöjligt att – även om en förkortad frist tillämpas – iaktta de tids- frister som gäller vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Vidare exemplifieras att detta kan gälla i de fall som avses i artikel 23 andra stycket d. Den artikeln rör krav avseende försörjningstrygghet och behandlar en utfästelse från anbudsgivaren att upprätta eller upprätthålla den kapacitet som krävs för att tillmötesgå den upphandlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade behov till följd av en kris enligt de överenskomna villkoren. Begreppet kris definie- ras i artikel 1.10 i direktivet, som föreslås genomföras i 2 kap. 15 § i lagen. Artikel 28.1 c i direktivet saknar motsvarighet i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet.

I skäl 54 i direktivet exemplifieras att medlemsstaternas väpnade styrkor kan bli nödsakade att ingripa i en krissituation utomlands, t.ex. i samband med fredsbevarande insatser. När en sådan konflikt bryter ut, eller i samband med ett sådant ingripande, kan medlemsstaternas och deras väpnade styrkors säkerhet kräva att vissa upphandlingar genomförs så skyndsamt att det inte är förenligt med de tidsfrister som fastställs för de upphandlingsförfaranden som anges i detta direktiv. Sådan tidsnöd skulle, anges i skälet, också kunna uppstå i fråga om säkerhetsstyrkornas behov, exempelvis i händelse av en terroristattack på unionens territorium.

Regeringen anser att artikel 28.1 c i direktivet ska genomföras i lagen. En upphandlande myndighet eller enhet ska alltså få använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det till följd av kris är omöjlighet att hålla tidsfristerna vid ett selektivt förfarande eller för- handlat förfarande utan föregående annonsering. Regeringen anser emellertid inte att det är lämpligt att exemplifieringen i artikeln tas in i lagen.

Enligt artikel 28.1 d i direktivet får förhandlat förfarande utan före- gående annonsering också användas om, när det är absolut nödvändigt, på grund av synnerlig brådska till följd av omständigheter som den upp- handlande myndigheten eller enheten inte har kunnat förutse, det är omöjligt att iaktta de tidsfrister som gäller vid selektiva eller förhandlade förfaranden med offentliggörande av meddelande om upphandling, in- begripet förkortade tidsfrister. De omständigheter som åberopas som skäl för synnerlig brådska får inte i något fall tillskrivas den upphandlande myndigheten eller enheten.

Artikel 28.1 d i direktivet motsvaras av artikel 31.1 c i det klassiska direktivet och den första meningen har även en motsvarighet i artikel 40.3 d i försörjningsdirektivet. Det klassiska direktivets och försörjnings-

Prop. 2010/11:150

181

direktivets bestämmelser har genomförts i 4 kap. 5 § första stycket 3 LOU respektive 4 kap. 2 § 4 LUF. I LOU har det klassiska direktivets mening om att omständigheterna inte får tillskrivas den upphandlande myndigheten inte tagits in i författningstexten. Regeringen ansåg att sådana omständigheter som är hänförliga till den upphandlande myndig- heten inte torde vara omöjliga att förutse för myndigheten och ansåg därför att det inte behövde anges särskilt (prop. 2006/07:128 del 1 s. 327). Enligt regeringens mening bör det även enligt den nya lagen finnas en möjlighet för en upphandlande myndighet eller enhet att an- vända förhandlat förfarande utan föregående annonsering i den beskrivna situationen. Regeringen anser att det är lämpligt att artikel 28.1 d i direktivet genomförs i lagen på samma sätt som motsvarande bestäm- melser har genomförts i LOU och LUF.

Enligt artikel 28.1 e i direktivet får förhandlat förfarande utan före- gående annonsering användas om kontraktet, av tekniska skäl eller med hänsyn till skydd av ensamrätt, endast kan tilldelas en bestämd ekono- misk aktör. Artikeln motsvaras av artikel 31.1 b i det klassiska direktivet och artikel 40.3 c i försörjningsdirektivet, förutom att dessa även nämner konstnärliga skäl. Det klassiska direktivets och försörjningsdirektivets bestämmelser har genomförts i 4 kap. 5 § första stycket 2 LOU respektive 4 kap. 2 § 3 LUF.

Regeringen anser att artikel 28.1 e i direktivet bör genomföras i lagen på motsvarande sätt som det klassiska direktivets och försörjnings- direktivets bestämmelser om användning av förfarandet när ett kontrakt, på grund av tekniska skäl eller ensamrätt, kan fullgöras av endast en viss leverantör, har genomförts i LOU och LUF.

Regeringen anser att den reglering om förhandlat förfarande utan föregående annonsering för byggentreprenad-, varu- och tjänstekontrakt som genomför artikel 28.1 i direktivet, som Lagrådet har föreslagit, bör delas upp i tre paragrafer.

Lagrådet har vidare föreslagit att 4 kap. 6 § i den nya lagen (4 kap. 4 § fjärde stycket i lagrådsremissen) ska ges en annan utformning bl.a. när det gäller att ”endast anbudsgivare som uppfyller kraven i 11 och 12 kap.” ska bjudas in i det förhandlade förfarandet utan föregående annonsering. Lagrådet har ansett att ordalydelsen blir något missvisande och har därför föreslagit att det i stället ska anges att ”endast anbuds- givare som inte har uteslutits med tillämpning av 11 och 12 kap.” ska bjudas in. En sådan formulering skulle emellertid skilja sig från mot- svarande reglering i 4 kap. 6 § LOU. Regeringen anser att det vid genomförandet av direktivet i den nya lagen finns ett stort värde i att bestämmelserna inte skiljer sig från den befintliga regleringen i LOU och LUF annat än när en skillnad är sakligt motiverad. Olika lydelser mellan lagarna skulle kunna skapa onödiga oklarheter om huruvida någon skill- nad i sak är avsedd. Såvitt regeringen känner till innebär den i LOU befintliga formuleringen inte några problem. Regeringen stannar därför för att inte ändra den föreslagna paragrafen i denna del. I övrigt ansluter sig regeringen till Lagrådets formulering av paragrafen.

Prop. 2010/11:150

182

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering för varu- och	Prop. 2010/11:150
tjänstekontrakt
I artikel 28.2 i direktivet anges när förhandlat förfarande utan föregående
annonsering får användas för varu- och tjänstekontrakt. Artikeln rör
forskning och utveckling. Forskning och utveckling definieras i artikel
1.27 i direktivet, som föreslås genomföras i 2 kap. 9 § i lagen. I skäl 55 i
direktivet anges följande.
”Att stimulera forskning och utveckling utgör ett viktigt sätt att
stärka den europeiska försvarsindustriella och teknologiska basen
och öppnandet av upphandling bidrar till att nå detta mål. Vikten
av forskning och utveckling på detta särskilda område motiverar
största möjliga flexibilitet i upphandlingen av forskningsmaterial
och forskningstjänster. Samtidigt bör dock denna flexibilitet inte
utgöra hinder för konkurrensen under efterföljande faser av
produktens livscykel. Upphandlingskontrakt om forskning och
utveckling bör därför endast omfatta verksamhet fram till det
skede där den nya teknikens mogenhet ännu på ett rimligt sätt kan
utvärderas och dess risker avlägsnas. Upphandlingskontrakt om
forskning och utveckling bör inte användas efter detta skede som
ett sätt att undvika bestämmelserna i detta direktiv, inbegripet
genom att på förhand fastställa valet av anbudsgivare för senare
faser.
Å andra sidan bör den upphandlande myndigheten eller enheten
inte vara tvungen att anordna en separat upphandling för de senare
faserna, om kontraktet som täcker forskningsverksamheten redan
omfattar ett alternativ som gäller dessa faser och det tilldelas
genom ett selektivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med
offentliggörande av ett meddelande om upphandling, eller, i före-
kommande fall, genom en konkurrenspräglad dialog.”
Artikel 28.2 a i direktivet innehåller i förhållande till det klassiska direk-
tivet och försörjningsdirektivet nya omständigheter under vilka förhand-
lat förfarande utan föregående annonsering får tillämpas. Av artikeln
framgår att förfarandet får användas för andra forsknings- och utveck-
lingstjänster än de som avses i artikel 13.
I artikel 13 i direktivet undantas från direktivets tillämpningsområde
bl.a. kontrakt som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram rörande
forskning och utveckling mellan minst två medlemsstater (artikel 13 c)
och forsknings- och utvecklingstjänster (artikel 13 j). Dessa undantag
behandlas i avsnitt 6.3.5. Till skillnad från artikel 13 i direktivet innebär
alltså en tillämpning av artikel 28.2 a i direktivet att den upphandlande
myndighetens eller enhetens upphandling av förevarande tjänst omfattas
av direktivets tillämpningsområde. Som ansvarigt generaldirektorat inom
kommissionen påpekar omfattas forsknings- och utvecklingstjänster som
betalas av enbart en upphandlande myndighet eller enhet och vilkas
resultat endast tillkommer den upphandlande myndigheten eller enheten
	183

inte av undantaget i artikel 13 j, men kan tilldelas i enlighet med artikel Prop. 2010/11:150 28.2 a25.

Regeringen anser att det enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet bör finnas möjlighet för en upphandlande myndighet eller enhet att använda det förhandlade förfarandet utan föregående annonsering vid sådan upphandling som avses i direktivets artikel 28.2 a. Artikeln ska därför genomförs i lagen.

Enligt artikel 28.2 b i direktivet får förhandlat förfarande utan före- gående annonsering användas vid upphandling av produkter som endast framställs för forsknings- och utvecklingsändamål, med undantag av tillverkning i en omfattning som syftar till att göra produkten lönsam eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.

Enligt ansvarigt generaldirektorat inom kommissionen är uttrycket ”produkter som endast framställs för forsknings- och utvecklings- ändamål” inte helt entydigt, men kvalificeringen ”med undantag av” antyder att bestämmelsen inte endast omfattar skräddarsydda produkter som behövs för att bedriva forskning (som mätinstrument, provbänkar, etc.), utan också produkter som härrör från forsknings- och utvecklings- verksamheten26.

Motsvarande bestämmelser för varor som framställs endast för forsk- nings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål finns i artikel 31.2 a i det klassiska direktivet, vilken har genomförts i 4 kap. 7 § första stycket 1 LOU. Vidare finns en liknande bestämmelse i artikel 40.3 b i försörjningsdirektivet, som har genomförts i 4 kap. 2 § 2 LUF.

I förarbetena uttalade regeringen att 4 kap. 7 § 1 LOU har utformats utifrån syftet med bestämmelsen och att det innebär att framställningen inte får ske i vinstsyfte eller för att täcka forsknings- och utvecklings- kostnader (prop. 2006/07:128 del 1 s. 329). Någon skillnad i sak i förhållande till det klassiska direktivet var inte avsedd.

En skillnad finns mellan bestämmelserna i direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och det klassiska direktivet å ena sidan, och försörjningsdirektivet å andra sidan. I försörjningsdirektivet anges nämligen att undantaget från annonsering inte får tillämpas om möjligheten till konkurrens vid en senare kontraktstilldelning försämras. Regeringen ansåg dock att det inte kunde anses sakligt motiverat att motsvarande inte skulle gälla för LOU och en sådan bestämmelse har därför tagits in i den lagen (a.prop. s. 329).

Regeringen anser att det även enligt den nu aktuella lagen ska finnas möjlighet att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid upphandling av produkter som endast framställs för forsknings- och utvecklingsändamål. Det är, enligt regeringens mening, lämpligt att artikel 28.2 b i direktivet genomförs i lagen på samma sätt som det klassiska direktivets motsvarande bestämmelser har genomförts i LOU.

25Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – Research and development p. 9 och 16.

26Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – Research and development p. 18.

184

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering för varukontrakt

Artikel 28.3 i direktivet avser situationer där förhandlat förfarande utan föregående annonsering är tillåtet vid upphandling av varukontrakt.

Enligt artikel 28.3 a i direktivet får förfarandet användas vid komplett- erande leveranser som utförs av den ursprunglige leverantören och som syftar till antingen att delvis ersätta gängse varuleveranser eller anlägg- ningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, i de fall ett byte av varuleverantör skulle tvinga den upphandlande myn- digheten eller enheten att anskaffa materiel med andra tekniska egenskaper med åtföljande inkompatibilitet eller oproportionerliga tek- niska svårigheter vid användning och underhåll. Löptiden för sådana kontrakt, liksom för återkommande kontrakt, får inte överstiga fem år, utom i undantagsfall som avgörs med beaktande av den levererade produktens, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Artikel 28.3 a i direktivet motsvaras av artikel 31.2 b i det klassiska direktivet och artikel 40.3 e i försörjningsdirektivet. I det klassiska direktivet anges att kontraktets löptid som regel inte får överstiga tre år. Detta uttrycks i LOU som att kontraktet får gälla under längre tid endast om det finns särskilda skäl. Försörjningsdirektivet saknar en bestäm- melse om längsta löptid. Det klassiska direktivets och försörjnings- direktivets bestämmelser har genomförts i 4 kap. 7 § första stycket 2 och andra stycket LOU respektive 4 kap. 2 § 5 LUF.

Regeringen anser att artikel 28.3 a i direktivet bör genomföras på ett sätt som nära motsvarar direktivet och att det därför i författningstexten bör anges de skäl som motiverar att ett varukontrakt får gälla under längre tid än fem år.

Enligt artikel 28.3 b i direktivet får förhandlat förfarande utan före- gående annonsering användas vid leveranser av varor som offererats och förvärvats på en varumarknadsplats. Bestämmelsen motsvaras av artikel 31.2 c i det klassiska direktivet, vilken har genomförts i 4 kap. 7 § första stycket 3 LOU. I LOU anges emellertid råvarumarknad i stället för varu- marknadsplats. Motsvarande bestämmelse i artikel 40.3 h i försörjnings- direktivet anger råvarumarknadsplats och den har genomförts i 4 kap 2 § 8 LUF med användande av begreppet råvarumarknad. När det klassiska direktivets bestämmelse genomfördes i LOU fanns sedan tidigare i svensk rätt en reglering för försörjningssektorerna och bestämmelsen utformades i överensstämmelse med den (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 329). Regeringen ser inte skäl att avseende lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet göra någon annan bedömning avseende utformningen av den bestämmelse som ska genomföra direktivet. Artikel 28.3 b i direktivet bör därför genomföras i lagen på samma sätt som motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet har genomförts i LOU.

Enligt artikel 28.3 c i direktivet får förhandlat förfarande utan före- gående annonsering användas vid inköp av varor på särskilt gynnsamma villkor, antingen från en varuleverantör som slutgiltigt avslutar sin verksamhet eller hos en god man eller likvidator vid insolvensförfarande, offentligt ackord eller förfarande av liknande slag enligt nationella lagar och andra författningar. Artikel 28.3 c i direktivet motsvaras av artikel

Prop. 2010/11:150

185

31.2 d i det klassiska direktivet och en liknande bestämmelse finns i Prop. 2010/11:150 artikel 40.3 k i försörjningsdirektivet. Dessa bestämmelser har genom-

förts i 4 kap. 7 § första stycket 4 LOU och 4 kap. 2 § 11 LUF. Regeringen anser att artikel 28.3 c i direktivet bör genomföras i svensk

rätt på samma sätt som motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet har genomförts i LOU.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering för byggentre- prenad- och tjänstekontrakt

I artikel 28.4 i direktivet anges de situationer när förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas vid upphandling av bygg- entreprenad- och tjänstekontrakt.

Enligt artikel 28.4 a i direktivet får förfarandet, under vissa förut- sättningar, användas för kompletterande byggentreprenader eller tjänster. Enligt artikel 28.4 b i direktivet får förhandlat förfarande utan föregående annonsering, under vissa förutsättningar, användas för nya byggentrepre- nader eller tjänster som är en upprepning av liknande byggentreprenader eller tjänster. Bestämmelserna motsvarar artikel 31.4 i det klassiska direktivet och har genomförts i 4 kap. 8 § LOU. En skillnad är att artikel 28.4 b i direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet inte innehåller det öppna förfarandet, men nämner förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog. Vidare får enligt artikel 28.4 b i direktivet detta förfaringssätt, utom i undantagsfall, bara användas under fem år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts, medan den tid som anges i det klassiska direktivet är tre år, utan någon möjlighet till längre tid. Liknande bestämmelser finns också i försörj- ningsdirektivets artikel 40.3 f och g, vilka genomförts i 4 kap. 2 § 6 och 7 LUF. Försörjningsdirektivet, och därmed LUF, saknar emellertid en tidsgräns.

Regeringen anser inte att det framkommit skäl att frångå det sätt på vilket motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet har genom- förts i LOU. Artikel 28.4 i direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska därför genomföras i svensk rätt på samma sätt. Emellertid bör bestämmelserna anpassas till direktivet vad gäller de förfaranden som nämns och tiden för att använda förfaringssättet för nya byggentreprenader eller tjänster som är en upprepning av liknande bygg- entreprenader eller tjänster.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering för luft- och sjöfartstransport

I artikel 28.5 i direktivet anges att förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas för kontrakt som gäller tillhandahållandet av luft- och sjöfartstransport för medlemsstaternas väpnade styrkor eller säkerhetsstyrkor som skickats eller kommer att skickas till platser utomlands, om den upphandlande myndigheten eller enheten måste köpa sådana tjänster från ekonomiska aktörer som endast garanterar giltigheten för sina anbud under så korta perioder att det är omöjligt att, även om en

förkortad frist tillämpas, iaktta de frister som gäller vid selektivt

186

förfarande eller förhandlat förfarande med offentliggörande av med- Prop. 2010/11:150 delande om upphandling. Väpnade styrkors och säkerhetsstyrkors insat-

ser berörs också i skäl 54 i direktivet (se ovan).

Artikel 28.5 i direktivet saknar motsvarighet i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet och därmed även i LOU och LUF.

Begreppet säkerhetsstyrkor används inte i svensk terminologi och att föra in det begreppet i lagstiftningen skulle därmed, som utredningen är inne på, skapa oklarheter. I svensk rättsordning är den närmsta mot- svarigheten till säkerhetsstyrkor, enligt regeringens mening, polisen. Regeringen anser därför att begreppet polis ska införas i lagen vid genomförande av artikel 28.5 i direktivet. Regeringen föreslår ovan avseende internationella avtal eller överenskommelser att ordet medlems- stat ska bytas ut mot stat inom EES (avsnitt 6.1). Samma resonemang gör sig gällande avseende nu aktuell artikel och, som utredningen föreslår, bör därför ordet medlemsstaternas bytas ut mot EES-staternas.

7.2Förenklat förfarande, urvalsförfarande och direktupphandling

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla bestämmelser om förenklat förfarande och urvalsförfarande för upphandling som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Förfarandet direktupphandling ska få användas vid upphandling som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde under vissa förutsättningar.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrar sig i frågan,

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), avstyrker att direktupphand- lingsgränsen för entreprenader ska vara densamma som för varor och tjänster.

Skälen för regeringens förslag

Förenklat förfarande och urvalsförfarande

Regeringen föreslår ovan att det i lagen ska införas ett kapitel som reglerar upphandling som inte omfattas av direktivets tillämpnings- område. I LOU och LUF finns för sådan upphandling i 15 kap. i respek- tive lag särskilda förfaranden. Dessa förfaranden är förenklat förfarande och urvalsförfarande.

Med förenklat förfarande avses, enligt 2 kap. 24 § LOU och 2 kap. 27 § LUF, ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare. Annonsering ska ske i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens (15 kap. 4 § första stycket LOU och LUF).

187

Med urvalsförfarande avses, enligt 2 kap. 25 § LOU och 2 kap. 28 § Prop. 2010/11:150 LUF, ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få

lämna anbud, den upphandlande myndigheten bjuder in vissa leveran- törer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare. Ansökningsinbjudan ska publiceras genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås (15 kap. 4 § andra stycket LOU och LUF).

Regeringen anser att det för upphandling enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde finns behov av särskilda upphandlingsförfaranden. Trots att det öppna förfarandet inte regleras vid upphandling över tröskelvärdena anser regeringen att det för upphandling som inte om- fattas av direktivet saknas skäl att avstå från att införa det förenklade förfarandet. Detta förfarande bör därför, enligt regeringens mening införas i lagen. Vidare anser regeringen att urvalsförfarandet bör införas.

Direktupphandling

I 15 kap. LOU och LUF finns bestämmelser om direktupphandling. Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form (2 kap. 23 § LOU och 2 kap. 26 § LUF). Direktupphandling får användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av ett i respektive lag angivet tröskelvärde, för närvarande ca 287 000 kronor i LOU och ca 577 000 kronor i LUF. De fasta beloppsgränserna infördes genom de lagändringar som trädde i kraft den 15 juli 2010 och ersatte begreppet lågt värde (prop. 2009/10:180).

Upphandlingsutredningen kom i slutbetänkandet Nya upphandlings- regler 2 (SOU 2006:28 s. 245–249) – från av de upphandlande myndig- heterna redovisade direktupphandlingsgränser – fram till fem prisbas- belopp eller ca 200 000 kronor, och föreslog därför att värdet skulle bestämmas till tio procent av det tröskelvärde som gäller för varor och tjänster. För upphandling av byggentreprenader föreslogs att belopps- gränsen skulle vara en procent av tröskelvärdet. Utredningen föreslog vidare att gränsen när det gäller varor och tjänster skulle dras vid 20 procent av tröskelvärdet om det finns särskilda skäl.

I förenklingssyfte ansåg regeringen att beloppsgränserna borde fast- ställas till enbart ett tröskelvärde per lag. För LOU ansåg regeringen att gränsen borde vara 15 procent av det tröskelvärde som gäller kommuner och landsting m.fl. typer av upphandlande myndigheter vid upphandling av varor och tjänster och för LUF ansåg regeringen att gränsen borde vara 15 procent av det tröskelvärde som gäller vid upphandling av varor och tjänster. Regeringen fann stöd för att de föreslagna direktupphand- lingsgränserna inte var för låga i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) Regelverk och praxis i offentlig upphandling (2009:2) som visade att den potentiella vinsten med formellt genomförda upphandlingar är stor och att konkurrensutsättning och annonsering av

188

upphandlingar lönar sig redan vid låga värden (prop. 2009/10:180 del 1 Prop. 2010/11:150

s.285–292).

Vid upphandling enligt 15 kap. LOU och LUF får direktupphandling

också användas när förutsättningarna för förhandlat förfarande utan före- gående annonsering är uppfyllda. Regeringen ansåg att det saknades skäl att ha strängare bestämmelser i 15 kap. än vad som gäller vid upphand- ling över tröskelvärdena (a.prop. s. 294).

Enligt LOU och LUF får direktupphandling slutligen användas om det föreligger synnerliga skäl.

Regeringen anser att det på motsvarande sätt som i LOU och LUF bör tas in bestämmelser om direktupphandling i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Det är, enligt regeringens mening, lämp- ligt att samma regler gäller enligt alla lagarna. Direktupphandling enligt lagen bör alltså, trots det SKL anför, få användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av tröskelvärdet för varu- och tjänstekon- trakt. Vidare anser regeringen att direktupphandling, i likhet med vad som gäller enligt LOU och LUF, ska få användas om förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering är uppfyllda eller om det föreligger synnerliga skäl.

7.3Konkurrenspräglad dialog

Regeringens förslag: Bestämmelser om upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog ska tas in i den nya lagen. Förfarandet ska kunna användas såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivets tillämp- ningsområde.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens. Rubriksättningen i författningstexten skiljer sig emellertid från regeringens förslag. Vidare föreslår utredningen att direktivets definition av förfarandet i sin helhet tas in i en paragraf i det kapitel i lagen som innehåller definitioner. Utredningen föreslår även en annan författningsteknisk reglering när det gäller genomförande av konkurrens- präglad dialog i successiva steg.

Remissinstanserna: Några remissinstanser yttrar sig särskilt i denna fråga. Försvarets materielverk (FMV) anser att avsnittet bör innehålla en huvudrubrik i linje med prop. 2009/10:180 och påpekar att utredningens förslag till 4 kap. 12 § avviker från 4 kap. 13 § LOU. Vidare anför FMV att det inte tydligt framgår hur förfarandet ska tillämpas. Det förefaller bl.a. oklart hur en upphandlande myndighet kan ange tilldelningskriterier redan från början i annonsen eller det beskrivande dokumentet när det krävs en dialog för att närmare utreda vad som ska upphandlas. FMV finner det oklart hur en dialog som har som utgångspunkt att ge den upphandlande myndigheten tillräcklig information för att få kunskap om vad som ska upphandlas kan resultera i lösningar som sedan utan vidare utgör grunden för de slutgiltiga formella anbuden och hur dessa olika ”anbud” som innehåller olika lösningar ska kunna utvärderas i konkur- rens på ett objektivt sätt. FMV ifrågasätter om detta förfarande är

189

användbart för det ändamål det är avsett och kan se problem i en tillämpning som samtidigt ska beakta de EU-rättsliga upphandlings- principerna. Konkurrensverket tillstyrker förslaget att införa förfarandet, men anser att lagen innehållsmässigt bör harmoniera med direktivet om det inte är direkt olämpligt och föreslår därför att ett tillägg motsvarande artikel 27.3 tredje stycket förs in i lagen eller på annat sätt tydliggörs. Det är oklart om utredningen inte ansett det vara nödvändigt att föra in bestämmelsen då det får antas följa av de grundläggande principerna. Konkurrensverket anser vidare att det bör tydliggöras att 4 kap. 15–20 §§ också avser konkurrenspräglad dialog. Som utformningen ser ut i dag föreligger en risk att förbise dessa bestämmelser. Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) anför att förfarandet kan vara ändamålsenligt men att det också innebär risker för att företags immateriella värden förloras och att förfarandet kan ge upphov till svårutredda tvister och därför bör användas med aktsamhet. Upphandlingar av den karaktär lagstiftaren tänkt sig för detta förfarande kommer, enligt SOFF, sannolikt att i stor utsträckning ske enligt någon undantagsbestämmelse.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 27 i direktivet får medlemsstaterna införa bestämmelser om konkurrenspräglad dialog. Detta förfarande får användas av en upphandlande myndighet eller enhet för särskilt komplicerade kontrakt, om myndigheten eller enheten anser att användningen av selektivt eller förhandlat förfarande med offentlig- görande av meddelande om upphandling inte medger tilldelning av kontrakt. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska annonsera upphandlingen och där ange sina behov och krav samt definiera dessa i annonsen eller i ett beskrivande dokument. Den upphandlande myndig- heten eller enheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som har valts ut på närmare föreskrivet sätt. Syftet med dialogen ska vara att identifiera och definiera hur myndighetens eller enhetens behov bäst ska kunna tillgodoses. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska under dialogen garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. Under dialogen får den upphandlande myndigheten eller enheten inte röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare har föreslagit eller annan konfidentiell information som någon deltagare har lämnat utan dennes samtycke. Den upphandlande myndigheten eller enheten får föreskriva att förfarandet ska äga rum i successiva steg för att minska det antal lösningar som ska diskuteras under dialogen. Det ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet att denna möjlighet kan komma att utnyttjas. Efter att ha förklarat dialogen avslutad ska myndig- heten eller enheten uppmana deltagarna att lämna sitt slutgiltiga anbud. På begäran av den upphandlande myndigheten eller enheten får dessa anbud klarläggas, preciseras och finjusteras. Tilldelning av kontrakt ska ske enbart på grundval av tilldelningskriteriet det ekonomiskt mest för- delaktiga anbudet. På den upphandlande myndighetens eller enhetens begäran kan den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga anmodas att klargöra vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges i detta. Den upphandlande myndigheten eller enheten får besluta om priser och betalning till del- tagarna i dialogen.

Avsikten är att konkurrenspräglad dialog ska vara en flexibel procedur för tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt och bidra till att skapa

Prop. 2010/11:150

190

goda förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande och förmånliga inköpsvillkor för det allmänna. Konkurrenspräglad dialog kommer att kunna användas när det är omöjligt att i förväg utforma någon mer exakt specifikation, samt i de fall när det inte går att utforma specifikationer som gör det möjligt att värdera alla lösningar som marknaden kan erbjuda. Det är även möjligt att använda förfarandet när den upphand- lande myndigheten eller enheten i stort känner till vilket slutresultat som ska uppnås, men där myndigheten eller enheten inte i förväg kan fastställa hur resultatet ska uppnås på bästa sätt när det gäller t.ex. finansiering, rättsfrågor eller tekniska lösningar (jfr definitionen i artikel 1.21 i direktivet). Förfarandet konkurrenspräglad dialog kommer att underlätta genomförandet av upphandlingar som är s.k. funktions- upphandlingar, dvs. upphandlingar där man i stället för att ställa krav på den vara eller den tjänst som ska upphandlas ställer krav på och definierar vilken funktion man önskar uppnå.

Konkurrenspräglad dialog kan antas leda till ökad kompetens och erfarenhet hos upphandlande myndigheter och enheter genom att leveran- törerna använder dialogfasen för att presentera sina egna individuella lösningar. Dialogen antas också öka möjligheten att beakta t.ex. tekniska innovationer när den upphandlande myndigheten eller enheten fort- löpande kan diskutera och väga unika lösningar mot varandra och att det därför är sannolikt att upphandling genom konkurrenspräglad dialog kan stimulera framväxten av ny teknik.

Direktivets bestämmelser om konkurrenspräglad dialog har mot- svarigheter i det klassiska direktivet. Det klassiska direktivets bestäm- melser har genomförts i LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 227–243). Förutsättningarna överensstämmer i stort. Medan det i direktivet anges att konkurrenspräglad dialog får användas om den upphandlande myn- digheten eller enheten anser att användningen av selektivt eller förhand- lat förfarande med offentliggörande av meddelande om upphandling inte medger tilldelning av kontrakt, anges emellertid i det klassiska direktivet att förfarandet får användas om den upphandlande myndigheten anser att användningen av öppet eller selektivt förfarande inte medger tilldelning av kontrakt.

Förfarandet har varit efterfrågat för den klassiska sektorn och rege- ringen har anledning att tro att det även inom försvars- och säkerhets- sektorn finns ett behov av att kunna använda förfarandet. Regeringen anser därför att bestämmelser om konkurrenspräglad dialog bör tas in i lagen. Som enligt LOU bör förfarandet även tas in för upphandling som inte omfattas av direktivet. Vidare är det, enligt regeringens mening, lämpligt att författningsförslaget, när direktiven överensstämmer, utfor- mas i överensstämmelse med LOU samt de påpekanden som lämnas av FMV avseende avvikelserna från LOU. Genom att ändra rubriksättningen undviks också det förbiseende som Konkurrensverket befarar. Rege- ringen anser också att den författningstekniska regleringen när det gäller genomförande av en konkurrenspräglad dialog i successiva steg bör avvika från utredningens förslag, jfr avsnitt 13.1.4 avseende LOU.

Lagrådet har föreslagit att det i den paragraf, som reglerar att den upphandlande myndigheten eller enheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som ”har valts ut med tillämpning av 11 och 12 kap.”, i stället ska anges att en dialog ska inledas ”med de anbudssökande som

Prop. 2010/11:150

191

inte har uteslutits med tillämpning av 11 och 12 kap. och som har valts ut av myndigheten eller enheten” (den föreslagna 4 kap. 14 § respektive 4 kap. 12 § i lagrådsremissen). En sådan formulering skulle skilja sig från motsvarande reglering i 4 kap. 13 § LOU. Som ovan anförs (se avsnitt 7.1) anser regeringen att det har ett stort värde i sig att bestäm- melserna i den nya lagen överensstämmer med motsvarande reglering i LOU om en skillnad inte är sakligt motiverad. Bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i LOU trädde i kraft den 15 juli 2010 och regeringen har inte uppmärksammats på att den nu aktuella formule- ringen skulle vålla några problem. Regeringen anser därför att den av Lagrådet föreslagna ändringen inte bör göras.

I artikel 27.3 andra stycket i direktivet finns ett krav på likabehandling av anbudsgivare. Regeringen anser emellertid att detta följer redan av de grundläggande principerna i den föreslagna 1 kap. 11 § i lagen (jfr a.prop. s. 243). Någon särskild bestämmelse som genomför artikel 27.3 andra stycket i direktivet bör därför, enligt regeringens mening, inte tas in i lagen.

Konkurrensverket föreslår att artikel 27.3 tredje stycket i direktivet om att den upphandlande myndigheten eller enheten inte för övriga deltagare får röja vilka lösningar en deltagare har föreslagit eller annan konfiden- tiell information som någon deltagare har lämnat utan dennes samtycke ska införas i lagen eller på annat sätt tydliggöras. Vad gäller motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet, artikel 29.3 tredje stycket, uttalade regeringen att bestämmelserna om absolut anbudssekretess i 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, även omfattar uppgifter till skydd för enskilds ekonomiska för- hållanden under tiden fram till dess att alla anbud offentliggörs eller ett tilldelningsbeslut fattas. Därefter tillgodoses enskildas behov av sekretess genom bestämmelserna i 31 kap. 16–18 §§ OSL om sekretess för enskilds affärs- eller driftförhållanden. Vidare finns bestämmelser om tystnadsplikt i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att det inte behövdes några särskilda bestämmelser om sekretess för förfarandet konkurrenspräglad dialog hos upphandlande myndigheter (a.prop. s. 242 och 243). Skäl att nu göra någon annan bedömning har inte framkommit. Någon särskild bestäm- melse om sekretess vid en konkurrenspräglad dialog bör alltså inte införas.

Förfarandet är tänkt för särskilt komplicerade upphandlingar och ställer höga krav på kompetens hos de upphandlande myndigheterna och enheterna. Det kommer därför sannolikt inte att bli särskilt vanligt före- kommande, vilket SOFF är inne på. Vidare har Kammarkollegiet på regeringens uppdrag utarbetat en vägledning för konkurrenspräglad dia- log (2010:1). Vägledningen ska fungera som ett stöd för upphandlande myndigheter och leverantörer som vill genomföra respektive delta i en konkurrenspräglad dialog. Syftet med vägledningen är att beskriva processen och förutsättningar för genomförandet av den konkurrens- präglade dialogen och därmed bidra till ökad klarhet, rättssäkerhet och förutsebarhet kring regelverkets tillämpning. Ökad klarhet är också något som FMV efterfrågar. Vägledningen kommer att uppdateras i takt med praktiska erfarenheter och utveckling av domstolspraxis på området. Det kan även nämnas att kommissionen har utarbetat ”Explanatory Note –

Prop. 2010/11:150

192

Competitive Dialogue – Classic Directive” avseende konkurrenspräglad Prop. 2010/11:150 dialog. När bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog infördes i

LOU uttalade regeringen också att det kan övervägas om det, när lagstift- ningen har varit i kraft en tid, bör göras en utvärdering av hur förfarandet kommit att användas (a.prop. s. 241).

7.4Elektronisk auktion

Regeringens förslag: Den föreslagna lagen ska innehålla bestäm- melser om elektronisk auktion. Elektronisk auktion ska kunna använ- das såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivets tillämpningsområde.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med rege- ringens. Emellertid föreslår utredningen i vissa delar en annan utform- ning av enskilda paragrafer.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt eller har inget att invända mot förslaget. Konkurrensverket till- styrker förslaget och anser att användningen bör följas upp så att eventu- ella positiva eller negativa effekter kan uppmärksammas och utvärderas. Vidare efterfrågar verket ett mer utförligt resonemang i vilka situationer det kan vara lämpligt att använda sig av elektronisk auktion och när detta kan antas vara mindre lämpligt. Konkurrensverket anser att det bör för- tydligas att elektronisk auktion även kan användas för upphandling utanför det direktivstyrda området. Detta kan lämpligen ske genom in- förande av en särskild bestämmelse alternativt hänvisning i 15 kap.

Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) bedömer att elektronisk auk- tion har begränsad användbarhet inom detta lagstiftningsområde.

Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna får föreskriva att elektroniska auktioner får genomföras. Med en elektronisk auktion avses, enligt definitionen i artikel 1.12 i direktivet, en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden. En elektronisk auktion genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden och möjliggör en rang- ordning på grundval av automatiska utvärderingsmetoder. Följaktligen kan vissa tjänste- och byggentreprenadkontrakt som innehåller intellek- tuella prestationer, såsom projektering av byggentreprenader, inte bli föremål för elektronisk auktion.

En elektronisk auktion är alltså inte ett fullständigt upphandlings- förfarande, utan kan ingå som en avslutande del i ett annat upphandlings- förfarande. Av artikel 48.2 i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet vid selektiva och förhandlade förfaranden får be- sluta att tilldelningen av ett kontrakt ska föregås av en elektronisk auktion om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakt- het. Elektronisk auktion får även användas vid förnyad konkurrens- utsättning inom ett ramavtal.

Bestämmelser om elektronisk auktion finns även i det klassiska direk- tivet och i försörjningsdirektivet. Dessa har genomförts i LOU och LUF. I förarbetena till de lagändringar varigenom bestämmelserna om elek-

193

tronisk auktion infördes i LOU och LUF uttalade regeringen följande (prop. 2009/10:180 del 1 s. 245 och 246).

”Användningen av elektroniska auktioner kan bidra till effekti- vitetsförbättringar och därmed till kostnadsminskningar samt kan dessutom leda till lägre priser på det som upphandlas. Eftersom ett av de krav som ska vara uppfyllda för att elektronisk auktion ska få användas är att kontrakt kan tilldelas direkt med ledning av resultatet av auktionen kommer förfrågningsunderlaget och tilldel- ningskriterierna att behöva fastställas med stor noggrannhet. Ett förfarande som innefattar en elektronisk auktion kan därför inne- bära att en bättre kvalitet i upphandlingarna uppnås. Vidare kräver användningen av elektroniska auktioner att de deltagande leveran- törerna vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rang- ordningen, vilket kan bidra till en ökad öppenhet. Av naturliga skäl kommer priset sannolikt att få en dominerande betydelse vid upphandling där elektroniska auktioner används. En utveckling som innebär att detta sker på bekostnad av angelägna och rimliga krav på kvaliteten hos det som upphandlas är naturligtvis inte önskvärd. Sådana effekter följer dock inte nödvändigtvis av att elektroniska auktioner används.”

För att genomföra en elektronisk auktion krävs att förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakthet. Detta innebär att elektronisk auktion inte är avsedd att användas vid mer komplicerade upphandlingar. Regeringen anser, även med beaktande av vad SOFF anför, att det enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet kan förekomma upphandlingar där det skulle kunna vara lämpligt att använda en elektro- nisk auktion och att möjligheten därför bör finnas för upphandlande myndigheter och enheter som önskar det.

De artiklar som berör elektroniska auktioner är i allt väsentligt identiska med motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet. Författningsförslaget bör därför, enligt regering- ens mening, utformas i överensstämmelse med vad som gäller enligt LOU och LUF. Artikel 48 i direktivet skiljer sig från motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet genom att elektronisk auktion får användas vid förhandlat förfarande med föregående annonsering utan begränsning, men överensstämmer med försörjningsdirektivet i denna del. Regeringen anser att artikel 48 i direktivet bör genomföras på motsvarande sätt som har gjorts i LUF.

Av artikel 48.8 andra stycket i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet inte får utnyttja elektroniska auktioner på otill- börligt sätt eller på ett sätt som hindrar begränsar eller snedvrider konkurrensen eller så att föremålet för kontraktet, så som det utlystes genom meddelandet om upphandling och fastställdes i förfrågnings- underlaget, ändras. Vid genomförande av motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet (artikel 54.8 andra stycket respektive artikel 56.9) i LOU respektive LUF ansåg regeringen att detta följde redan av de grundläggande principerna och att det därför inte var nödvändigt att särskilt reglera detta (prop. 2009/10:180 del 1 s. 254). Regeringen ser inte skäl att avseende det nu aktuella direktivet

Prop. 2010/11:150

194

göra någon annan bedömning och artikel 48.8 andra stycket bör därför inte föranleda någon särskild bestämmelse i lagen.

Som utredningen föreslår, och som gäller enligt LOU och LUF, anser regeringen att elektroniska auktioner bör kunna genomföras också vid upphandling utanför det direktivstyrda området, vid förenklat förfarande och urvalsförfarande. Detta bör, som Konkurrensverket påpekar, framgå av författningstexten genom en hänvisning i 15 kap. om upphandling som inte omfattas av direktivet till det kapitel som reglerar elektronisk auktion.

Kammarkollegiet har, på regeringens uppdrag, utarbetat en vägledning för elektronisk auktion (2010:2). Vägledningen ska fungera som ett stöd för upphandlande myndigheter och leverantörer som vill genomföra respektive delta i en elektronisk auktion. Syftet med vägledningen är att beskriva processen och förutsättningar för genomförandet av den elektro- niska auktionen och därmed bidra till ökad klarhet, rättssäkerhet och förutsebarhet kring regelverkets tillämpning. I vägledningen anges att eftersom elektronisk auktion är ett nytt upphandlingsmoment i Sverige finns i nuläget begränsade erfarenheter av upphandlingsformen. Den första versionen av vägledningen bygger därför i stor utsträckning på information som inhämtats från myndigheter i andra europeiska länder med motsvarande roll som Kammarkollegiets nationella upphandlings- stöd. Vägledningen kommer att uppdateras i takt med praktiska erfaren- heter och utveckling av domstolspraxis på området. Denna torde, enligt regeringens bedömning, kunna tillgodose behovet av vägledning bl.a. vad gäller i vilka situationer det är lämpligt att använda elektronisk auktion, något som Konkurrensverket efterfrågar.

Regeringen uttalade avseende LOU och LUF vid införande av reglerna om elektronisk auktion att det kan övervägas om det, när lagstiftningen har varit i kraft en tid, bör göras en utvärdering av hur elektroniska auktioner kommit att användas för att uppmärksamma eventuella nega- tiva effekter (a.prop. s. 246 och 247). Det är, enligt regeringens mening, naturligt att en sådan eventuell översyn, vilket Konkurrensverket är inne på, också omfattar elektronisk auktion enligt den nu föreslagna lagen.

Prop. 2010/11:150

195

7.5

Ramavtal

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Den nya lagen ska innehålla bestämmelser om ramavtal.

Ett ramavtal ska få löpa under högst sju år utom i undantagsfall som avgörs med hänsyn till den levererade produktens, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Ramavtal ska kunna ingås såväl vid upphandling inom det direktiv- styrda området som vid upphandling som inte omfattas av direktivet.

Vid upphandling som inte omfattas av direktivet ska ett ramavtal som ingås med flera leverantörer få ingås med ett valfritt antal leve- rantörer.

Regeringens bedömning: Skyldigheten för en upphandlande myn- dighet eller enhet att i en efterannons motivera en längre löptid än sju år bör inte framgå av den författningstext som reglerar ramavtal.

I den författningstext som reglerar ramavtal bör det inte anges att ramavtal inte får användas på ett otillbörligt sätt eller å ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens, förutom vad gäller hänvisningen i den författningstext som reglerar ramavtal till skyldigheten att i en efterannons motivera att ett ramavtal löper längre tid än sju år.

Remissinstanserna: Försvarets radioanstalt (FRA) anser att det är positivt att löptiden för ramavtal har förlängts, men anser att tiden kunde förlängas till tio år för att säkerställa att det går att avtala om leveranser av varor och tjänster av vissa system som beräknas ha en längre livslängd än sju år.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Ramavtal inom det direktivstyrda området

Medlemsstaterna får, enligt artikel 29 i direktivet, tillåta de upphandlande myndigheterna eller enheterna att sluta ramavtal. Ett ramavtal får inte löpa längre än sju år, utom i undantagsfall som avgörs med hänsyn till den levererade produktens, anläggningens eller konstruktionens för- väntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka. En upphandlande myndighet eller enhet får inte använda ramavtal på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Om ett ramavtal sluts med en enda ekonomisk aktör, ska kontrakt som bygger på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet. Om ett ramavtal sluts med flera ekonomiska aktörer måste dessa vara minst tre till antalet, om det finns ett tillräckligt antal ekonomiska aktörer som uppfyller urvalskriterierna eller godtagbara anbud som uppfyller tilldelningskriterierna. Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal som ingåtts med flera ekonomiska aktörer kan ske antingen genom tillämpning av villkoren i ramavtalet utan förnyad inbjudan att lämna anbud, eller, om inte alla

196

villkor är fastställda i ramavtalet, efter det att parterna blivit föremål för förnyad inbjudan att lämna anbud.

Bestämmelser om ramavtal finns också i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet. Dessa har genomförts i LOU och LUF. Direk- tivets bestämmelser om ramavtal överensstämmer i stort med de som finns i det klassiska direktivet, förutom att ett ramavtals löptid enligt det klassiska direktivet som huvudregel får vara högst fyra år. Försörjnings- direktivet, och därmed även LUF, saknar närmare bestämmelser om ramavtal.

Direktivet ger alltså inget utrymme för att i nationell rätt införa bestämmelser om att ramavtal, som huvudregel, får ha en längre löptid än sju år, vilket FRA verkar vara inne på. Ett ramavtals löptid bör emellertid

– som enligt direktivet – i undantagsfall kunna vara längre än sju år. Enligt artikel 29 i direktivet avgörs undantagsfallen med hänsyn till den levererade produktens, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka. I skäl 21 i direktivet anges att ramavtalets löptid bör begränsas och bör inte kunna överstiga sju år, utom i fall som är vederbörligen styrkta av de upphandlande myndigheterna eller enheterna.

Möjligheten till undantag från den längsta löptiden för ett ramavtal finns också i det klassiska direktivet. Ett ramavtal får enligt artikel 32.2 fjärde stycket inte löpa längre än fyra år, utom i vederbörligen styrkta undantagsfall, särskilt genom föremålet för ramavtalet. Denna undantags- bestämmelse har genomförts i 5 kap. 3 § LOU, där det anges att ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl.

Regeringen uttalade vid genomförandet av det klassiska direktivet i LOU att det är oklart vad som menas med ”vederbörligen styrkta undan- tagsfall, särskilt genom föremålet för ramavtalet” men ansåg att ett krav på att särskilda skäl ska finnas bör motsvara direktivets undantagsfall. Regeringen ansåg vidare att det ligger i sakens natur att det är den upp- handlande myndigheten som har bevisbördan för att det finns tillräckliga skäl att tillämpa bestämmelsen och att dessa skäl ska vara hänförliga till föremålet för upphandlingen. Regeringen uttalade att ett exempel på när undantagsbestämmelsen kan tillämpas kan vara när det är fråga om ett avgränsat projekt som beräknas pågå något längre tid än fyra år och som inte har någon naturlig fortsättning när projektet avslutas. Det kan även finnas situationer där föremålet för upphandlingen är av sådant slag att det medför stora investeringar för leverantören vilka ska betala sig under avtalstiden (prop. 2006/07:128 del 1 s. 334).

Regeringen anser att direktivets bestämmelser om ramavtal ska genom- föras i lagen på ett sätt som motsvarar hur det klassiska direktivets bestämmelser har genomförts i LOU. Enligt regeringens mening bör emellertid den som huvudregel längsta löptiden för ett ramavtal fast- ställas till sju år. Vidare anser regeringen att förutsättningarna för att göra undantag från huvudregeln om ett ramavtals längsta löptid i författnings- texten bör utformas i nära anslutning till direktivtexten.

Av artikel 29.2 femte stycket i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet i en efterannons ska motivera beslutet att för ett ramavtal ha en längre löptid än sju år. Utredningen föreslår att motive- ringsskyldigheten ska framgå av ramavtalsregleringen i lagen. En upp-

Prop. 2010/11:150

197

handlande myndighets eller enhets skyldighet att efterannonsera när den Prop. 2010/11:150 tilldelat ett ramavtal regleras i artikel 30.3 i direktivet. Genomförandet av

den artikeln behandlas i avsnitt 8.5. I artikel 32.1 i direktivet anges att meddelandena ska innehålla de upplysningar som anges i bilaga IV i samma format som de standardformulär som antas av kommissionen. I bilaga IV till direktivet anges vilken information som ska finnas i de meddelanden som avses i artikel 30. I bilagan nämns bl.a. de skäl som motiverar ett ramavtal med en löptid på mer än sju år. Mot bakgrund av detta anser regeringen att det är överflödigt att i författningstexten om ramavtal ta in en bestämmelse om att en upphandlande myndighet eller enhet i efterannonsen ska motivera att ett ramavtals löptid är längre än sju år. Regeringen anser att detta onödigtvis skulle tynga lagstiftningen. Någon bestämmelse som genomför artikel 29.2 femte stycket i direktivet bör därför inte tas in i lagen.

Att ramavtal inte får användas på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids framgår redan av de grundläggande principerna, som föreslås tas in i 1 kap. 11 § i lagen. Regeringen anser därför att det är onödigt att i lagen ta in en särskild bestämmelse om detta vad gäller ramavtal (jfr a.prop. s. 333).

Ramavtal inom det icke direktivstyrda området

Precis som enligt LOU och LUF bör ramavtal, enligt regeringens mening, kunna ingås även vid upphandling utanför det direktivstyrda området. Vid upphandling inom direktivets tillämpningsområde måste, om ett ramavtal ingås med flera leverantörer, dessa som huvudregel vara minst tre till antalet. Vad gäller ramavtal där alla villkor är fastställda togs detta krav bort ur LOU och LUF för upphandlingar som inte om- fattas av direktivet. Vid upphandling enligt 15 kap. LOU och LUF kan alltså ramavtal där alla villkor är fastställda ingås med valfritt antal leverantörer. Det motiverades med att kravet på upprätthållande av konkurrens framstår som mindre befogat när det enbart görs en beställning från ramavtalet utan vidare reglering av villkoren (prop. 2009/10:180 del 1 s. 299). Samma resonemang gör sig gällande avseende den nu aktuella lagen och regeringen anser därför att ramavtal där alla villkor är fastställda vid upphandling som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde ska kunna slutas med ett valfritt antal leverantörer.

198

7.6

Inköpscentraler

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Den nya lagen ska innehålla bestämmelser om inköpscentraler. Inköpscentraler ska kunna användas såväl vid upp- handling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivets tillämpningsområde. En upphandlande myn- dighet eller enhet eller ett offentligt europeiskt organ ska kunna utgöra en inköpscentral.

Ansvaret för upphandlingen när en inköpscentral som inte är en upphandlande myndighet eller enhet ingår ett ramavtal ska regleras i lagen.

Regeringens bedömning: Ansvarsfrågan när inköpscentralen är en upphandlande myndighet eller enhet eller ett offentligt europeiskt organ som agerar som ombud bör inte regleras i lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår emellertid att det i den paragraf som reglerar ansvarsfrågan när inköpscentralen inte är en upp- handlande myndighet ska hänvisas enbart till lagen och inte till direktivet. Vidare gör utredningen i ansvarsregleringen ingen åtskillnad mellan situationen när inköpscentralen sluter ramavtal och när den agerar ombud.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Medlemsstaterna får föreskriva att en upphandlande myndighet eller enhet får anskaffa bygg- entreprenader, varor eller tjänster med hjälp av en inköpscentral (artikel 10.1 i direktivet). Med inköpscentral avses, enligt artikel 1.18 i direkti- vet, en upphandlande myndighet eller enhet eller ett offentligt europeiskt organ som anskaffar varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter, eller tilldelar kontrakt eller ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter.

Till skillnad från vad som gäller enligt det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet kan alltså även en upphandlande enhet eller ett offentligt europeiskt organ utgöra en inköpscentral.

I skäl 23 i direktivet anges att en upphandlande myndighet eller enhet som måste tillämpa direktivet under alla omständigheter bör vara berät- tigad att agera som inköpscentral. Samtidigt bör medlemsstaterna också ha rätt att utse offentliga europeiska organ som inte omfattas av detta direktiv, som Europeiska försvarsbyrån, till inköpscentral under förutsätt- ning att dessa organ tillämpar upphandlingsförfaranden som överens- stämmer med samtliga bestämmelser i detta direktiv på sådana upp- handlingar.

Två huvudtyper av centraliserad upphandling kan urskiljas i direktivet. En typ är när en inköpscentral upphandlar byggentreprenader, varor och tjänster för vidareförsäljning till andra upphandlande myndigheter eller enheter, dvs. en form av grossistverksamhet. Den andra typen är när en inköpscentral upphandlar ramavtal för varor och tjänster, vilka sedan andra upphandlande myndigheter eller enheter kan göra avrop ifrån.

199

I Sverige finns det statliga myndigheter som genomför upphandlingar på ett sätt som gör att de kan betraktas som inköpscentraler av den andra typen. Inom ramen för den statliga inköpssamordningen gällde till och med den 31 december 2010 att myndigheter som hade utsetts till ram- avtalsansvariga myndigheter upphandlade ramavtal som andra statliga myndigheter kunde göra avrop ifrån. Från den 1 januari 2011 har Kammarkollegiet ansvar för upphandlingsverksamheten inom den stat- liga inköpssamordningen.

Det övergripande syftet med den statliga inköpssamordningen är att förenkla den statliga förvaltningens anskaffning av vissa varor och tjäns- ter och åstadkomma mer förmånliga inköpsvillkor. Enligt förordningen (1998:796) om statlig inköpssamordning ska en myndighet använda sådana ramavtal om myndigheten inte finner att en annan form av avtal sammantaget är bättre.

Sedan den 15 juli 2010 finns bestämmelser om inköpscentraler i LOU och LUF. I förarbetena uttalade regeringen att det förhållandet att inköps- centraler redan används är ett tungt vägande skäl för att det bör införas uttryckliga regler på området. Regeringen ansåg vidare att genom att införa bestämmelser om inköpscentraler skapas en tydligare rättslig grund för den samordnande upphandling som redan bedrivs och att verk- samheten därför inte riskerar att bli olaglig (prop. 2009/10:180 del 1 s. 260 och 261). Regeringen ansåg därför att det borde införas bestäm- melser om att en inköpscentral ska kunna ingå ramavtal samt även med- verka vid en upphandling såsom ombud åt flera upphandlande myndig- heter eller enheter. Däremot infördes inte möjligheten att agera som grossist, dvs. att inköpscentralen själv anskaffar varor eller tjänster som ska användas av andra, då detta inte tycktes förekomma i Sverige och då något sådant behov inte hade framkommit (a.prop. s. 263 och 264).

Mot bakgrund av det ovan anförda anser regeringen att det också i den nu aktuella lagen bör tas in bestämmelser om inköpscentraler. I den utsträckning de artiklar i direktivet som berör inköpscentraler är desam- ma som i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet anser regeringen att det är lämpligt att bestämmelserna i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet utformas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF. En inköpscentral ska därför kunna ingå ramavtal som andra upphandlande myndigheter eller enheter kan avropa ifrån. Möjligheten för en inköpscentral att agera som grossist ska däremot inte tas in i lagen. I överensstämmelse med den befintliga regleringen i LOU och LUF ska vidare anges att en inköpscentral kan medverka vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upphand- lande myndigheter eller enheter. Regeringen anser dessutom att direkti- vets möjlighet att ett europeiskt offentligt organ ska kunna vara en inköpscentral ska tas in lagen.

En viktig fråga när det gäller bruket av inköpscentraler är vem som är ansvarig för att regelverket följs. I artikel 10.2 första strecksatsen i direk- tivet anges att den upphandlande myndigheten eller enheten ska anses ha följt direktivet under förutsättning att inköpscentralen har följt direktivet. Bestämmelsen motsvaras av artikel 11.2 i det klassiska direktivet och artikel 29.2 i försörjningsdirektivet. I enlighet med den praxis som har utvecklats är, enligt LOU och LUF, den myndighet som tecknar ramavtal ansvarig och blir motpart vid en eventuell domstolsprövning. Vid för-

Prop. 2010/11:150

200

nyad konkurrensutsättning är det dock den avropande myndigheten eller enheten som blir ansvarig för att aktuella bestämmelser iakttas. I de rena ombudsfallen är det däremot den myndighet eller enhet som anlitar inköpscentralen som är ansvarig för att bestämmelserna iakttas. När be- stämmelserna om inköpscentraler infördes i LOU och LUF bedömdes någon uttrycklig reglering av ansvarsfrågan inte nödvändig (a.prop. s. 264–266). Regeringen anser att det inte har framkommit några skäl att göra någon annan bedömning avseende ansvarsfrågan när en upphand- lande myndighet utgör en inköpscentral enligt den nu aktuella lagen. Det- samma torde enligt regeringens mening gälla när en upphandlande enhet utgör en inköpscentral. Någon uttrycklig reglering av ansvarsfrågan i dessa fall behövs därför inte.

Ansvarsfrågan när inköpscentralen inte är en upphandlande myndighet eller enhet och därför inte omfattas av direktivet regleras i artikel 10.2 andra strecksatsen i direktivet. En upphandlande myndighet eller enhet som anlitar en sådan inköpscentral ska anses ha följt direktivet om de bestämmelser som tillämpats av inköpscentralen vid tilldelningen av kontraktet överensstämmer med samtliga bestämmelser i direktivet, och de kontrakt som tilldelats kan omfattas av effektiva åtgärder motsvarande dem som föreskrivs i direktivets avdelning IV, om regler som ska till- lämpas för prövning. Direktivets avdelning IV består av artiklarna 55–64.

Regeringen anser att artikel 10.2 andra strecksatsen i direktivet ska genomföras i lagen på så sätt att en upphandlande myndighet eller enhet som anlitar en inköpscentral som inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska anses ha följt lagen om de bestämmelser om kontrakts- tilldelning som inköpscentralen har tillämpat överensstämmer med be- stämmelserna i direktivet och om de kontrakt som har tilldelats kan bli föremål för effektiva rättsmedel motsvarande dem som finns i direktivets avdelning IV.

Lagrådet har föreslagit att den i lagrådsremissen föreslagna paragrafen för att bli tydligare ska ges en delvis annan utformning bl.a. när det gäller formuleringen att inköpscentralen inte är en upphandlande myndighet eller enhet. Lagrådet har ansett att det i stället bör anges att inköps- centralen inte omfattas av skyldigheterna enligt denna lag.

Den föreslagna lagen gäller upphandling på försvars- och säker- hetsområdet, se förslaget till 1 kap. 2 §. Av den föreslagna 2 kap. 28 § framgår att med upphandling avses åtgärder som vidtas av en upp- handlande myndighet eller enhet i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader. Åtgärder som vidtas av en inköpscentral som inte är en upphandlande myndighet eller enhet omfattas alltså inte av lagens tillämpningsområde.

Det blir, enligt regeringens mening, tydligare om det i regleringen anges att inköpscentralen inte är en upphandlande myndighet eller enhet än om det anges att inköpscentralen inte omfattas av skyldigheterna enligt lagen. En sådan formulering överensstämmer vidare i nu aktuellt avseende med direktivet. En motsvarande formulering finns också i den föreslagna 14 kap. 5 § som anger att en utvald anbudsgivare, om denne inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska tillämpa vissa bestämmelser för underleverantörskontrakt. Vid en sammantagen bedöm- ning anser regeringen därför, till skillnad från Lagrådet, att det ska anges att ansvarsfördelningen gäller när inköpscentralen inte är en upphand-

Prop. 2010/11:150

201

lande myndighet eller enhet. Vad gäller utformningen av paragrafen i Prop. 2010/11:150 övrigt ansluter sig regeringen till Lagrådets förslag.

I de rena ombudsfallen anser regeringen att ansvaret, i enlighet med allmänna rättsliga principer, ligger på den upphandlande myndighet eller enhet som har anlitat en inköpscentral som inte är en upphandlande myndighet eller enhet (jfr a.prop. s. 266). Någon reglering i lag av ansvarsfrågan i dessa fall behövs därför, enligt regeringens mening, inte.

7.7Reserverade kontrakt

Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om reserverade kon- trakt bör inte tas in i den nya lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 14 i direktivet får medlemsstaterna reservera deltagandet i upphandlingsförfaranden för skyddade verkstäder eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning, om majoriteten av de berörda arbetstagarna är personer med funktionshinder som på grund av funk- tionshindrets art eller svårighet inte kan utöva yrkesverksamhet på normala villkor.

I Sverige finns inte någon verksamhet som betecknas skyddade verkstäder. Den verksamhet som bedrivs av Samhall AB kan, enligt Upphandlingsutredningens delbetänkande Nya upphandlingsregler (SOU 2005:22 s. 210), möjligen jämställas med sådana verkstäder, men motsvarar närmast det som i direktivet kallas ”program för skyddad anställning”. Samhall AB erbjuder arbete åt arbetssökande personer som har ett eller flera funktionshinder.

Bestämmelser om skyddat arbete finns i förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. I 32 § i förordningen anges att skyddat arbete innebär arbete för personer med arbetshandikapp vars arbetsförmåga är så nedsatt att de inte kan få annat arbete och vars behov inte kan tillgodoses genom andra insatser.

Artikel 14 i direktivet är identisk med motsvarande artiklar i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet. Regeringen ansåg att dessa direk- tivs bestämmelser om reserverade kontrakt för närvarande inte borde genomföras i LOU eller LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 186 och 187). Enligt regeringens mening finns det inte något skäl att nu och beträffande denna lag göra någon annan bedömning. Någon bestämmelse om reserverade kontrakt bör därför inte införas i lagen.

202

Bestämmelser om förfarandet

Prop. 2010/11:150

8.1Tekniska specifikationer

Regeringens förslag: Den nya lagen ska innehålla bestämmelser om tekniska specifikationer för upphandling inom direktivets tillämp- ningsområde. Lagen ska också innehålla särskilda bestämmelser om tekniska specifikationer för upphandling som inte omfattas av direktivet.

Definitioner av vissa tekniska specifikationer ska tas in som en bilaga till lagen.

Regeringens bedömning: En bestämmelse som anger att de tekniska specifikationerna ska tillåta anbudsgivare att delta på lika villkor inte får innebära omotiverade hinder mot att upphandling öppnas för konkurrens bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: De stora flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt i frågan. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det i 7 kap. 4 § första stycket i den föreslagna lagen om att de tekniska specifikationerna inte får innehålla uppgifter om ursprung m.m. om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas bör övervägas att byta ut ordet ”vissa” mot ”visst”. Försvarets materielverk (FMV) påpekar att i 7 kap. 7 § saknas artikel 18.6 tredje strecksatsen, utan förklaring. Konkurrensverket avstyrker förslaget om att införa en bestämmelse avseende miljömärken vid försvars- och säkerhetsupphandling. En sådan bestämmelse är, enligt verket, främst anpassad för konsumentområdet och torde inte vara lämpad för försvars- och säkerhetsupphandlingar.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Tekniska specifikationer vid direktivstyrd upphandling

I artikel 18 i direktivet finns bestämmelser om tekniska specifikationer. Detta behandlas också i skäl 38 i direktivet, vari anges följande.

”De tekniska specifikationer som de upphandlande myndigheterna eller enheterna upprättar bör tillåta att upphandlingen öppnas för konkurrens. Det måste därför vara möjligt att lämna anbud som baseras på olika tekniska lösningar. De tekniska specifikationerna måste följaktligen kunna bygga på prestanda- och funktionskrav. Om det å andra sidan hänvisas till europeisk standard – eller till internationella eller nationella standarder, inbegripet särskilda standarder på försvarsområdet – måste de upphandlande myndigh- eterna eller enheterna beakta anbud som baseras på andra lik- värdiga lösningar. Denna likvärdighet kan bland annat utvärderas i förhållande till krav på samverkansförmåga och operativ effektivi- tet. För att visa att en lösning är likvärdig bör anbudsgivarna få använda alla former av bevis. Den upphandlande myndigheten

203

eller enheten måste kunna motivera alla beslut om att likvärdighet inte föreligger. Det finns även internationella standardiseringsavtal som syftar till att säkerställa samverkansförmåga mellan strids- krafter och som kan ha vunnit laga kraft i medlemsstaterna. I det fall ett av dessa avtal är tillämpligt, kan de upphandlande myndig- heterna eller enheterna kräva att anbuden ska vara förenliga med standarderna som beskrivs i det avtalet. De tekniska specifika- tionerna bör tydligt anges så att alla anbudsgivare vet vad de krav som den upphandlande myndigheten eller enheten fastställt om- fattar.”

Bestämmelser om tekniska specifikationer finns också i det klassiska direktivet (artikel 23) och försörjningsdirektivet (artikel 34 och 35), vilka har genomförts i LOU och LUF (6 kap. i respektive lag).

Enligt artikel 18.1 i direktivet ska tekniska specifikationer ingå i kontraktshandlingarna (meddelanden om upphandling, förfrågnings- underlag, beskrivande dokument, eller kompletterande handlingar). Artikel 18.1 motsvaras av artikel 23.1 i det klassiska direktivet och artikel 34.1 i försörjningsdirektivet. Dessa har genomförts i 6 kap. 1 § LOU och LUF. I artikel 18.1 i direktivet preciseras vilka tekniska specifikationer som ska användas, nämligen specifikationer enligt defini- tionen i punkt 1 i bilaga III till direktivet. Innehållet i motsvarande bilaga till det klassiska direktivet togs in som en bilaga till LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 191). Enligt regeringens mening är det lämpligt att göra på samma sätt avseende nu aktuell lag.

De tekniska specifikationerna ska, enligt direktivets artikel 18.2, tillåta anbudsgivare att delta på lika villkor och får inte innebära omotiverade hinder mot att upphandling öppnas för konkurrens. Regeringen anser att detta följer redan av de grundläggande principerna i 1 kap. 11 § (jfr a.prop. s. 341). En särskild bestämmelse som reglerar detta avseende tekniska specifikationer är därför inte nödvändig och bör, enligt regeringens mening, inte tas in i lagen.

De tekniska specifikationerna ska, enligt artikel 18.3 i direktivet, vara utformade på något av de sätt som anges i artikel 18.3 a–d. Enligt artikel 18.3 a i direktivet ska de tekniska specifikationerna vara utformade genom en hänvisning till de tekniska specifikationerna som definieras i bilagan och i prioritetsordning till olika angivna standarder. Med standard avses en teknisk specifikation godkänd av ett erkänt standar- diseringsorgan för återkommande och kontinuerlig standard. Med svensk standard avses en standard som antagits av ett svenskt standardiserings- organ som gjorts tillgänglig för allmänheten. I bilaga III till direktivet definieras vidare olika typer av standarder, specifikationer, godkännan- den och teknisk referens. Bilagan motsvarar i stort bilaga 4 i LOU och LUF med definitioner av vissa tekniska specifikationer. Till skillnad från bilagorna i LOU och LUF innehåller bilaga III en definition av försvars- standard: En teknisk specifikation som inte är tvingande och som god- känts av ett erkänt standardiseringsorgan på internationell, regional eller nationell nivå, specialiserad på utarbetandet av tekniska specifikationer för upprepad eller kontinuerlig tillämpning på försvarsområdet.

Enligt artikel 18.3 b–d i direktivet kan en teknisk beskrivning göras i form av prestanda- eller funktionskrav.

Prop. 2010/11:150

204

Artikel 18.3 i direktivet motsvaras av artikel 23.3 i det klassiska direktivet och artikel 34.3 i försörjningsdirektivet samt har genomförts i 6 kap. 2 och 3 §§ LOU respektive 6 kap. 2 och 3 §§ LUF.

Direktivets regler om tekniska specifikationer motsvaras till stor del av reglerna om tekniska specifikationer i det klassiska direktivet och försörj- ningsdirektivet. Regeringen anser att direktivets bestämmelser om tekniska specifikationer ska i motsvarande delar genomföras i svensk rätt på samma sätt som det klassiska direktivets och försörjningsdirektivets bestämmelser har genomförts i LOU och LUF. I övriga delar bör direktivet genomföras på ett direktivnära sätt.

Enligt artikel 18.4 första stycket i direktivet kan en upphandlande myndighet eller enhet som hänvisar till tekniska specifikationer inte för- kasta ett anbud på grund av att det inte överensstämmer med speci- fikationerna då anbudsgivaren på lämpligt sätt och på ett sådant sätt som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara tillfredsställande i sitt anbud visar att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt den angivna tekniska specifikationen.

Enligt artikel 18.5 första stycket i direktivet kan en upphandlande myndighet eller enhet som anger prestanda eller funktionskrav, inte för- kasta ett anbud som överensstämmer med vissa uppräknade standarder. Av artikelns andra stycke framgår att det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt och på ett sådant sätt som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara tillfredsställande i sitt anbud visa att prestanda- eller funktionskraven uppfylls.

Reglerna innebär således att ett anbud inte ska förkastas enbart på den grunden att det hänvisar till en standard även om den upphandlande myndigheten eller enheten i de tekniska specifikationerna ställt krav på funktion eller prestanda, under förutsättning att standarden avser dessa funktions- eller prestandakrav och anbudet uppfyller dem. På mot- svarande sätt kan ett anbud inte förkastas på den grunden att den upp- handlande myndigheten eller enheten hänvisat till en standard om anbudet på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven. I båda fallen ankommer det på anbudsgivaren visa på sätt som anges ovan att anbudet uppfyller kraven. Reglerna gör det således möjligt för upphandlande myndigheter och enheter att ange sina krav i termer av funktion eller prestanda sam- tidigt som de gör det möjligt för anbudsgivare att hänvisa till standarder.

Enligt artikel 18.4 andra stycket och artikel 18.5 tredje stycket i direktivet kan ett lämpligt sätt vara tillhandahållande av teknisk doku- mentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

Artiklarna 18.4 och 18.5 i direktivet motsvaras av artikel 23.4 och 23.5 i klassiska direktivet och 34.4 och 34.5 i försörjningsdirektivet.

Artikel 18.6 i direktivet reglerar möjligheten för den upphandlande myndigheten eller enheten att föreskriva miljöegenskaper i form av prestanda eller funktionskrav och därvid använda sig av miljömärken. Den kan använda detaljerade specifikationer, eller vid behov delar av dessa, såsom de fastställts för europeiska miljömärken, (multi)nationella miljömärken eller andra miljömärken, under förutsättning att

–de är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor eller tjänster som är föremål för upphandling,

–kraven för märket har utarbetats på grundval av vetenskapliga rön,

Prop. 2010/11:150

205

–miljömärkena har antagits genom ett förfarande i vilket samtliga berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumenter, tillverkare, distributörer och miljöorganisationer, får delta,

–miljömärkena är tillgängliga för samtliga berörda parter.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får ange att de varor eller tjänster som är försedda med miljömärke antas uppfylla de tekniska specifikationer som fastställs i förfrågningsunderlaget; den måste god- känna alla andra lämpliga bevismedel, såsom teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

Som FMV påpekar saknas den tredje strecksatsen i direktivets artikel 18.6 i utredningens förslag till genomförande. Beträffande villkoret uttalade regeringen vid genomförande i LOU av motsvarande artikel i det klassiska direktivet att detta är kriterier för att ett miljömärke har tagits fram på rätt sätt och att de således inte behöver framgå av lagen (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 347). Regeringen ser inte skäl att nu göra en annan bedömning.

Direktivet innehåller således bestämmelser om miljömärken som överensstämmer med motsvarande regler i LOU och LUF. Det kan, enligt regeringens mening, inte uteslutas att reglerna skulle kunna bli tillämpliga även vid upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet. Mot denna bakgrund anser regeringen, till skillnad från Konkurrens- verket, att det i lagen ska införas en sådan reglering.

I artikel 18.7 i direktivet finns en definition av erkända organ. Med erkända organ avses provnings- och kalibreringslaboratorier samt organ för inspektion och certifiering som uppfyller tillämpliga europeiska standarder. Definitionen överensstämmer med dem som finns i artikel 23.7 i det klassiska direktivet och artikel 34.7 i försörjningsdirektivet, som har genomförts i 2 kap. 7 § LOU och LUF. Liksom enligt de lagarna bör, enligt regeringens mening, definitionen av begreppet tas in i ett särskilt kapitel om definitioner (avsnitt 6.5).

Enligt artikel 18.8 i direktivet gäller vidare att om det inte motiveras av föremålet för upphandlingen, får tekniska specifikationer inte innehålla uppgifter om tillverkning, ursprung eller särskilt framställningsför- farande, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om det får till följd att vissa företag eller produkter gynnas eller att andra inte kan komma i fråga. Sådana uppgifter eller hänvisningar ska i undantagsfall vara tillåtna om en tillräckligt tydlig och begriplig beskrivning av föremålet för upphandlingen inte är möjlig genom tillämpning av punkterna 3 och 4. Sådana uppgifter eller hänvis- ningar ska följas av orden ”eller likvärdigt”. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det bör övervägas att i författningstexten byta ut ordet ”vissa” mot ”visst”. Som framgår anges emellertid i direktivet vissa företag. Detsamma gäller motsvarande reglering i 6 kap. 4 § LOU och LUF, som genomför artikel 23.8 i det klassiska direktivet och artikel 34.8 i försörjningsdirektivet. Mot bakgrund av detta anser regeringen, till skillnad från förvaltningsrätten, att ordet vissa inte ska bytas ut mot visst.

Av artikel 16 i direktivet följer att vid upphandling av B-tjänster över tröskelvärdena ska artikel 18 gälla. Upphandling av B-tjänster föreslås regleras i 15 kap. i lagen. I en inledande bestämmelse i det kapitlet bör därför enligt regeringens mening, som i LOU och LUF, tas in en hänvis- ning till de bestämmelser som genomför artikel 18 i direktivet.

Prop. 2010/11:150

206

Tekniska specifikationer vid upphandlingar som inte omfattas av	Prop. 2010/11:150
direktivet
Även vid upphandling under tröskelvärdena bör det finnas regler om
tekniska specifikationer. Detta överensstämmer med regleringen i LOU
och LUF. Till skillnad från utredningen, och i likhet med vad som gäller
enligt LOU och LUF, anser regeringen emellertid att detta författnings-
tekniskt bör regleras genom en hänvisning i en inledande bestämmelse i
15 kap. till de paragrafer som reglerar uppgifter om ursprung, till-
verkning m.m. och miljömärken vid upphandling inom det direktivstyrda
området.

8.2 Anbud med alternativa utföranden

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla bestämmelser som reglerar möjligheten för en upphandlande myndighet eller enhet att tillåta att anbudsgivarna får lämna anbud med alternativa utföranden. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upp- handlingen ange att anbud med alternativa utföranden godkänns och i kravspecifikationen ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och villkoren för hur de ska presenteras.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 19.1 i direktivet framgår att om kriteriet för kontraktstilldelning är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, får den upphandlande myndigheten eller enheten tillåta anbudsgivare att lägga fram alternativa anbud. Enligt artikel 19.2 ska en upphandlande myndighet eller enhet i meddelandet om upphand- ling ange huruvida den godkänner alternativa anbud eller inte. Om detta inte anges är alternativa anbud inte tillåtna. Enligt artikel 19.3 ska en upphandlande myndighet eller enhet som tillåter alternativa anbud i krav- specifikationer ange vilka minimikrav som gäller för alternativa anbud och eventuella särskilda villkor som gäller för redovisningen av anbuden. En upphandlande myndighet eller enhet ska endast beakta de alternativa anbud som uppfyller de ställda minimikraven. I artikel 19.4 anges att vid upphandling av varor och tjänster får en upphandlande myndighet eller enhet som har tillåtit alternativa anbud inte förkasta ett alternativt anbud enbart på grund av att anbudet, om det antas, skulle bli antingen ett tjänstekontrakt och inte ett varukontrakt, eller ett varukontrakt och inte ett tjänstekontrakt.

Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i artikel 24 i det klassiska direktivet och i artikel 36 i försörjningsdirektivet, vilka genom- förts i 6 kap. 9 § LOU respektive 6 kap. 10 § LUF. Bestämmelsen bör enligt regeringens mening genomföras i överensstämmelse med bestäm- melserna i direktiven och i LOU och LUF. Någon motsvarighet för upphandlingar som inte omfattas av direktivet finns inte i LOU eller LUF och föreslås inte heller för denna lag.

207

8.3Information om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor

Regeringens förslag: Vid upphandling inom det direktivstyrda området ska en upphandlande myndighet eller enhet i förfrågnings- underlaget få ange hos vilket organ en anbudssökande eller anbuds- givare kan få uppgifter om skyldigheter avseende beskattning, miljö- skydd, arbetarskydd och arbetsvillkor. Om sådan information till- handahålls ska den upphandlande myndigheten eller enheten kräva att anbudsgivarna bekräftar att hänsyn har tagits till bestämmelserna om sådana villkor vid utformningen av anbudet.

Regeringens bedömning: Upphandlande myndigheter och enheter bör inte åläggas en skyldighet att i förfrågningsunderlaget ange hos vilket organ uppgifter kan erhållas om skyldigheter avseende beskatt- ning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor.

Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig i frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 24 i direk- tivet behandlar information om skyldigheter avseende bestämmelser om beskattning, miljöskydd, anställningsskydd och arbetsvillkor. Artikeln motsvaras av artikel 27 i det klassiska direktivet och artikel 39 i försörjningsdirektivet, som har genomförts i 6 kap. 12 § LOU och 6 kap. 13 § LUF.

Av artikel 24.1 i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet i förfrågningsunderlaget får ange hos vilket eller vilka organ en anbudssökande eller anbudsgivare kan få relevanta uppgifter om skyldigheter avseende de bestämmelser om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor som gäller. Enligt artikeln kan en med- lemsstat också ålägga en upphandlande myndighet eller enhet att ange detta i förfrågningsunderlaget.

Det ankommer alltså på varje medlemsstat att avgöra om en upp- handlande myndighet eller enhet inte endast ska ha möjlighet utan också skyldighet att lämna aktuella upplysningar. Regeringen ansåg beträffande LOU och LUF att krav på att upphandlande myndigheter och enheter alltid ska lämna sådana upplysningar inte borde ställas (prop. 2006/07:128 del 1 s. 351 samt 499 och 500). Det finns enligt regeringens mening inte skäl att avseende nu aktuell lagstiftning göra en annan bedömning. Det ska därför inte krävas av upphandlande myndigheter och enheter att de i förfrågningsunderlaget ska upplysa om vilka organ som kan lämna information om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor.

Regeringen anser vidare att artikeln i övrigt ska genomföras i lagen på det sätt som motsvarande artiklar i det klassiska direktivet och försörj- ningsdirektivet har genomförts i LOU och LUF.

Prop. 2010/11:150

208

8.4

Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få ställa särskilda krav på hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor kan särskilt avse underentreprenad, informationssäkerhet eller försörj- ningstrygghet. Även sociala, miljömässiga och andra villkor ska få ställas. Kraven ska anges i annonsen om upphandlingen, förfråg- ningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna. Särskilda villkor för kontraktets fullgörande ska få ställas vid upphandling såväl inom som utanför direktivets tillämp- ningsområde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte

eller har inget att invända mot förslaget. Försvarets materielverk (FMV) föreslår att författningstexten i 7 kap. 12 § ändras till att överensstämma med artikel 20 i direktivet avseende uppräkning av vad särskilda villkor kan avse genom att uppräkningen i andra meningen även innehåller sociala, miljömässiga och andra villkor. I annat fall kan det tolkas som att sistnämnda villkor har lägre dignitet än de som räknas upp först. Konkurrensverket anser att det inte finns skäl att undanta försvars- upphandlingar från de möjligheter som ges enligt EU-rätten att beakta miljö- och sociala aspekter i samband med upphandling och fullgörande av kontrakt.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 20 i direktivet får en upphandlande myndighet eller enhet ställa särskilda krav på hur kontrak- tet ska fullgöras under förutsättning att de är förenliga med gemen- skapsrätten samt att de anges i kontraktshandlingarna (meddelanden om upphandling, förfrågningsunderlag, beskrivande dokument eller komplet- terande handlingar). Dessa krav kan särskilt avse underentreprenad eller avse att säkerställa säkerheten för sekretessbelagd information och den försörjningstrygghet som den upphandlande myndigheten eller enheten kräver enligt artiklarna 21, 22 och 23, eller omfatta sociala hänsyn eller miljöhänsyn. Regeringen föreslår att direktivets begrepp sekretessbelagd information i lagen ska ersättas med säkerhetsskyddsklassificerade upp- gifter (se avsnitt 9.1).

Av skäl 41 i direktivet framgår bl.a. att villkoren för fullgörandet av ett kontrakt är förenliga med direktivet om de inte är direkt eller indirekt diskriminerande.

Artikeln motsvaras delvis av artikel 26 i det klassiska direktivet och artikel 38 i försörjningsdirektivet, vilka har genomförts i 6 kap. 13 § LOU respektive 6 kap. 14 § LUF. I det klassiska direktivet och försörj- ningsdirektivet, och därmed LOU och LUF, saknas naturligtvis hänvis- ningarna till bestämmelserna om underentreprenad, informationssäkerhet och försörjningstrygghet.

I artikel 20 i direktivet lyfts informationssäkerhet, försörjningstrygghet och underentreprenad fram som särskilt viktiga. Vikten av informations- säkerhet och försörjningstrygghet betonas även i direktivets skäl 42:

209

”Villkoren för fullgörande av kontraktet kan särskilt innehålla de Prop. 2010/11:150 upphandlande myndigheternas eller enheternas krav i fråga om informationssäkerhet och försörjningstrygghet. Dessa krav är sär-

skilt viktiga med tanke på den känsliga karaktären på den utrust- ning som omfattas av detta direktiv och gäller hela försörjnings- kedjan.”

Som enligt LOU och LUF anser regeringen att det i lagen ska tas in bestämmelser om särskilda kontraktsvillkor. Direktivets artikel 20 ska därför genomföras i svensk rätt. I likhet med utredningen, och till skill- nad från FMV, anser därför regeringen att det finns skäl att i författ- ningstexten betona vikten av de för upphandling på försvars- och säker- hetsområdet speciella bestämmelserna om underentreprenad, infor- mationssäkerhet och försörjningstrygghet. Regeringen anser emellertid, som också Konkurrensverket är inne på, att det inte finns skäl att undanta försvars- och säkerhetsupphandling från möjligheten att ställa sociala och miljömässiga villkor. Möjligheten att beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn behandlas utförligt i förarbetena till LOU och LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 196–202). Vidare bör, enligt regeringens mening, också andra krav få ställas för hur ett kontrakt ska fullgöras. Liksom enligt LOU och LUF bör det framgå av lagen. I 1 kap. 9 a § LOU och 1 kap. 24 a § LUF finns en bestämmelse som anger att den upphandlande myndigheten respektive enheten vid upphandling bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn om upphandlingens art motiverar detta. Utredningen innehåller inte någon sådan regel och det finns alltså inget berednings- underlag. Regeringen förslår därför ingen sådan regel.

Regeringen anser att upphandlande myndigheter och enheter även vid upphandling utanför det direktivstyrda området ska ha möjlighet att ställa särskilda villkor för fullgörande av ett kontrakt. Detta överensstämmer med regleringen i LOU och LUF. Till skillnad från utredningen, och i likhet med vad som gäller enligt LOU och LUF, anser regeringen att detta författningstekniskt ska regleras genom en hänvisning i en in- ledande bestämmelse i 15 kap. till den paragraf som gäller upphandling över tröskelvärdena i stället för i en självständig paragraf om särskilda kontraktsvillkor i 15 kap.

8.5Annonsering

Regeringens förslag: Den nya lagen ska innehålla bestämmelser om annonsering av upphandling. Bestämmelser om annonsering ska finnas såväl för det direktivstyrda området som för det icke direktiv- styrda området.

Regeringens bedömning: Ytterligare regler om annonsering bör tas in i en förordning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. Utredningen föreslår dock en delvis annan utformning av paragrafen om förhandsannonsering. Vidare gör utredningen ingen be-

210

dömning om huruvida bestämmelser om annonsering bör tas in i en förordning.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Annonsering av upphandling inom det direktivstyrda området

Generell skyldighet att annonsera

Enligt artikel 30.2 i direktivet ska en upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett upphandlingskontrakt eller ingå ett ramavtal genom ett selektivt eller förhandlat förfarande med offentliggörande av ett meddelande om upphandling eller en konkurrenspräglad dialog, infor- mera om detta genom ett meddelande om upphandling.

Artikel 30.2 i direktivet motsvaras av artikel 35.2 i det klassiska direktivet, som har genomförts i 7 kap. 1 § LOU. Även 7 kap. 1 § LUF innehåller en sådan bestämmelse, medan annonseringsskyldigheten i det bakomliggande försörjningsdirektivet framgår indirekt av artikel 40.2.

Regeringen anser att direktivets artikel 30.2 om upphandlande myndig- heters och enheters skyldighet att annonsera upphandlingar ska genom- föras i enlighet med hur det klassiska direktivets motsvarande bestäm- melse har genomförts i LOU. I likhet med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF används uttrycket annons i stället för direktivens uttryck meddelande.

Förhandsannonsering

I artikel 30.1 i direktivet finns en möjlighet för upphandlande myn- digheter och enheter som vill förkorta tidsfristerna för att komma in med anbud, att i ett förhandsmedddelande informera om det beräknade totala värdet av varu- eller tjänstekontrakt som myndigheten eller enheten avser att tilldela. När det gäller byggentreprenader ska förhandsmeddelandet avse väsentliga karakteristika för de kontrakt och ramavtal som den upphandlande myndigheten eller enheten avser att tilldela. Bestämmel- serna om förhandsannonsering kan tillämpas även i de fall när möjlig- heten att förkorta tidsfristen inte ska utnyttjas.

Förhandsannonsering syftar till att ge företagen preliminära upplys- ningar om den upphandlande myndighetens eller enhetens kommande upphandlingar under året. Förhandsannonsen syftar även till att garantera principen om öppenhet i upphandlingen (prop. 2006/07:128 del 1 s. 204).

Direktivets regler om förhandsmeddelanden motsvaras till den största delen av artikel 35.1 i det klassiska direktivet och artikel 41 i försörj- ningsdirektivet, som har genomförts i 7 kap. 2 § LOU och 7 kap. 3 § LUF. Emellertid saknas i direktivet de beloppsgränser som finns i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet. Dessa beloppsgränser har inte heller tagits in i LOU och LUF (se a.prop. s. 204).

Regeringen anser att artikel 30.1 i direktivet ska genomföras i lagen i enlighet med hur det klassiska direktivets och försörjningsdirektivets motsvarande reglering har genomförts i LOU och LUF. Delar av artikeln

Prop. 2010/11:150

211

ska därför tas in i lagen, medan andra delar bör regleras i en förordning (se nedan). Förhandsannonsering är enligt direktivet endast obligatoriskt om myndigheten eller enheten vill förkorta tidsfristen för mottagande av anbud. Detsamma gäller enligt det klassiska direktivet och försörjnings- direktivet (se a.prop. s. 357 och 505). Som Lagrådet har förordat bör det i paragrafen om förhandsannonsering, som i LOU och LUF, anges att en upphandlande myndighet eller enhet som vill förkorta fristerna i en annons ska lämna information om de kontrakt eller ramavtal som myndigheten eller enheten avser att tilldela respektive ingå under de närmast följande tolv månaderna.

Efterannonsering

Enligt artikel 30.3 första stycket i direktivet ska en upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ett ramavtal skicka ett meddelande om upphandlingsresultatet till kommissionen. Ett sådant meddelande ska skickas senast 48 dagar efter det att kontraktet har tilldelats eller ramavtalet har ingåtts. Den upphandlande myndigheten eller enheten behöver dock, enligt artikel 30.3 andra stycket i direktivet, inte skicka något meddelande om resultatet av tilldelningen av varje kontrakt som grundar sig på ett ramavtal.

Det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet (artikel 35.4 respek- tive 43.1) innehåller också bestämmelser om efterannonsering. Dessa har genomförts i 7 kap. 3 § LOU och 7 kap. 6 § LUF. Tidsfristen för efter- annonsering är densamma i direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och det klassiska direktivet, medan en längre tidsfrist gäller enligt försörjningsdirektivet.

Regeringen anser att bestämmelserna om efterannonsering i artikel 30.3 första och andra styckena i direktivet ska införas i lagen i enlighet med hur det klassiska direktivets motsvarande bestämmelser har genom- förts i LOU.

Enligt artikel 30.3 tredje stycket i direktivet behöver viss information inte offentliggöras, om offentliggörandet skulle hindra tillämpning av lag, strida mot allmänintresset, särskilt försvars- eller säkerhetsintressen, skulle skada offentliga eller privata ekonomiska aktörers berättigade kommersiella intressen eller skulle kunna motverka en sund konkurrens mellan dem. En upphandlande myndighet eller enhet ska beakta att de uppgifter som tas med i annonsen inte strider mot bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om företagshemligheter (jfr a.prop. s. 359). Det finns därför, enligt regeringens mening, inget behov av att i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet särskilt reglera att viss information inte behöver offentliggöras. Någon sådan bestämmelse bör alltså inte tas in i lagen.

Enligt artikel 16 i direktivet gäller artikel 30.3 även för B-tjänster. Det innebär en skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att vid upphandling av B-tjänster som uppgår till minst det tillämpliga tröskelvärdet skicka ett meddelande om resultatet till kommissionen. Som ovan behandlas gäller detta dock inte vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal.

Prop. 2010/11:150

212

En efterannonseringsskyldighet för B-tjänster över tröskelvärdena följer också av det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet (artikel 21 respektive 32). Dessa har genomförts i 15 kap. 21 § LOU och LUF.

Regeringen anser att det i lagen ska införas en bestämmelse om skyldighet att vid upphandlig av B-tjänster skicka ett meddelande om resultatet av upphandlingen till kommissionen. Bestämmelsen bör, enligt regeringens mening, utformas i enlighet med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF och placeras i lagens 15 kap. Någon skyldighet att efterannonsera ska inte föreligga när det gäller tilldelning av kontrakt med stöd av ett ramavtal.

Annonsering vid förhandsinsyn

I enlighet med direktivet föreslår regeringen att ett avtal som en upp- handlande myndighet eller enhet har slutit med en leverantör ska kunna förklaras ogiltigt bl.a. om avtalet har slutits utan att föregående annonse- ring har skett på det sätt som krävs. Enligt artikel 60.4 i direktivet ska ogiltigförklaring emellertid inte få ske om den upphandlande myndig- heten eller enheten anser att tilldelningen av ett kontrakt utan föregående annonsering är tillåten och den upphandlande myndigheten eller enheten i EUT har offentliggjort ett meddelande om frivillig förhandsinsyn där den meddelar sin avsikt att ingå avtalet. Vidare krävs att den upphand- lande myndigheten inte ingått avtalet förrän minst tio dagar har gått från annonseringen.

En motsvarighet till direktivets bestämmelser om förhandsinsyn finns i ändringsdirektivets artikel 2d.4, som har genomförts i 7 kap. 4 § LOU och 7 kap. 7 § LUF samt 16 kap. 8 § och 17 § 2 LOU och LUF (före- slagna 16 kap. 3 § och 15 § 2 LOU och LUF).

Regeringen anser att direktivets bestämmelser om möjlighet för en upphandlande myndighet eller enhet att i EUT publicera en annons om förhandsinsyn ska genomföras i lagen och att det ska göras på ett sätt som motsvarar det sätt på vilket ändringsdirektivets bestämmelser har genomförts i LOU och LUF. Om regleringen i övrigt av förhandsinsyn se avsnitt 12.4.

Utformning och offentliggörande av annonser

Vid genomförande av det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet i svensk rätt togs i LOU och LUF in bestämmelser om skyldighet att annonsera, om förhandsannonsering och om efterannonsering. Rege- ringen uttalade i förarbetena att det därutöver finns andra bestämmelser om annonsering i direktiven, men att dessa bestämmelser inte skulle tas in i LOU och LUF, utan i en förordning (a.prop. s. 354 och 501). Ovan föreslås att direktivets bestämmelser om skyldighet att annonsera en upphandling, om förhandsannonsering och om efterannonsering ska tas in i lagen. Regeringen ser inte skäl att nu göra någon annan bedömning avseende övriga annonseringsbestämmelser än som gjordes avseende LOU och LUF. Dessa ska därför inte tas in i lagen, utan bör tas in i en förordning.

Enligt artikel 32.1 i direktivet ska meddelandena innehålla de upp- lysningar som anges i bilaga IV och i förekommande fall varje annan

Prop. 2010/11:150

213

upplysning som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara Prop. 2010/11:150 till nytta, i samma format som de standardformulär som kommissionen

antar. Även i såväl det klassiska direktivet som i försörjningsdirektivet finns bestämmelser om annonsernas format. För dessa sektorer finns standardformulär i kommissionens förordning (EG) nr 1564/2005 av den 7 september 2005 om standardformulär för offentliggörande av med- delanden avseende offentlig upphandling27.

Vad en annons om förhandsinsyn som publiceras i EUT ska innehålla beskrivs i artikel 64 i direktivet. Där framgår också att annonsens format ska regleras i en förordning som antas av kommissionen. Artikeln motsvaras av artikel 3a i ändringsdirektivet och standardformulär för förhandsinsynsannonsering för den klassiska sektorn och för försörj- ningssektorn finns i ovan nämnda förordning.

Annonsering av upphandling som inte omfattas av direktivet

Generell skyldighet att annonsera

Regeringen anser att det, liksom enligt LOU och LUF, ska införas en skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att annonsera upp- handlingar som inte omfattas av direktivet och som sker genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande. I LOU och LUF regleras sådan annonsering i 15 kap. 4 § i respektive lag.

Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens. Vid urvalsförfarande ska en ansökningsinbjudan publiceras genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt till- gänglig. Regeringen anser att detsamma bör gälla enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

I 15 kap. 5 § LOU och LUF regleras vad en annons ska innehålla. Det är enligt regeringens mening lämpligt att en motsvarande reglering tas in i den nu föreslagna lagen.

Annonsering vid förhandsinsyn

Ovan behandlas möjligheten inom det direktivstyrda området för upp- handlande myndigheter och enheter att publicera en annons om förhands- insyn för att säkerställa att ett avtal som sedan ingås inte kan komma att förklaras ogiltigt. Avseende LOU och LUF gjorde regeringen bedöm- ningen att en sådan möjlighet bör finnas också för upphandling som inte omfattas av direktivet (prop. 2009/10:180 del 1 s. 143–146). 15 kap. 5 a § i respektive lag innehåller därför bestämmelser om annonsering vid förhandsinsyn när en upphandlande myndighet eller enhet avser att genomföra en direktupphandling. Regeringen ansåg att innehållet i en annons om förhandsinsyn enligt LOU och LUF skulle regleras i en

27 Senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1150/2009 av den 10 november 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1564/2005 i fråga om standardformulär för offent- liggörande av meddelanden inom ramen för anbudsförfaranden i enlighet med rådets direk- tiv 89/665/EEG och 92/13/EEG (EUT L 313, 28.11.2009, s. 3, Celex 32009R1150).

214

förordning. Detta görs i 9 a § förordningen (2007:1099) om offentlig Prop. 2010/11:150 upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter

och posttjänster.

Regeringen anser att en möjlighet till frivillig förhandsinsyn bör in- föras för upphandling enligt 15 kap. i lagen. Det är enligt regeringens mening lämpligt att regleringen följer vad som gäller för den klassiska sektorn och försörjningssektorerna. Av lagen ska därför framgå att möjligheten att annonsera finns och att det ska ske i en elektronisk databas, medan innehållet i annonsen bör regleras i en förordning.

Frivillig annonsering enligt vad som gäller för direktivstyrd upphandling

Av artikel 31 i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet får annonsera även upphandling som inte omfattas av direktivet på det sätt som gäller för direktivstyrda upphandlingar.

En motsvarande bestämmelse finns i artikel 37 i det klassiska direk- tivet. Att en upphandlande myndighet eller enhet får publicera annonser om upphandlingar enligt 15 kap. LOU och LUF på det sätt som gäller för direktivstyrda upphandlingar framgår av 15 kap. 2 § fjärde stycket i lagarna.

De nämnda bestämmelserna i LOU och LUF utgör en ren upplysning till upphandlande myndigheter och enheter. I departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30 s. 275 och 276) gjordes bedömningen att lagstiftningen inte bör tyngas av upplys- ningar som kan tillhandahållas på annat håll. I promemorian föreslogs därför att bestämmelserna skulle utgå. Regeringen gjorde emellertid en annan bedömning på grund av möjligheten att genom efterannonsering förkorta den tidsfrist som gäller för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet (se nuvarande 16 kap. 18 § andra stycket 1 och föreslagna 16 kap. 17 § andra stycket 1 i lagarna). Som Lagrådet påpekade finns nämligen inte någon särskild bestämmelse om efterannonsering för upphandling under tröskelvärdena. Regeringen ansåg därför det lämpligt att upplysningen om möjligheten att annonsera enligt vad som gäller för direktivstyrda upphandlingar kvarstår (prop. 2009/10:180 del 1 s. 303 och 304).

Med beaktande av det anförda anser regeringen att det också i den nu föreslagna lagen bör föras in en upplysningsbestämmelse om möjligheten att vid upphandling enligt 15 kap. annonsera enligt vad som gäller för direktivstyrd upphandling.

215

8.6Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla tidsfrister för att komma in med en anbudsansökan och ett anbud. Det ska finnas tidsfrister såväl för upphandling som omfattas av direktivet som för icke direktivstyrd upphandling.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i

frågan.

Skälen för regeringens förslag

Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud inom det direktivstyrda området

I artikel 33 i direktivet finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud. Tidsfristerna anges som ett minsta antal dagar som ska stå till förfogande för att komma in med anbuds- ansökningar och anbud.

Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud finns också i artikel 38 det klassiska direktivet, som har genomförts i 8 kap. LOU. Eftersom öppet förfarande inte regleras i direktivet saknas i för- hållande till det klassiska direktivet de tidsfrister som gäller för det för- farandet. I övrigt överensstämmer de båda direktiven med varandra.

Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud som delvis överensstämmer med direktivet finns också i försörjningsdirek- tivet. Dessa tidsfrister har genomförts i 8 kap. LUF.

Enligt artikel 33.1 i direktivet ska en upphandlande myndighet eller enhet när den fastställer tidsfrister för att komma in med anbudsansökan och anbud särskilt ta hänsyn till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid som behövs för att utarbeta anbuden, utan att detta påverkar de minimitidsfrister som fastställs i artikeln. Motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet, 38.1, har genomförts i 8 kap. 1 § LOU. Artikel 45.1 i försörjningsdirektivet innehåller också en sådan bestämmelse och den har genomförts i 8 kap. 1 § LUF.

Enligt artikel 33.2 ska ansökningsfristen vid selektivt förfarande, för- handlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog vara 37 dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsändes. Vid selektiva förfaranden ska fristen för mottagande av anbud vara minst 40 dagar från och med den dag då inbjudan avsänds. Mot- svarande bestämmelse i det klassiska direktivet, artikel 38.3, har genom- förts i 8 kap. 3 § LOU. Motsvarande bestämmelse i försörjningsdirektivet för där tillämpliga förfaranden återfinns beträffande ansökningsfristen i artikel 45.3 a och har genomförts i 8 kap. 3 § LUF. Fristen för mot- tagande av anbud i försörjningsdirektivet i artikel 45.3 b och c avviker från det klassiska direktivet genom att denna frist kan fastställas genom förhandling med anbudssökandena. I avsaknad av en överenskommelse bör en minimifrist om 24 dagar gälla. Den får inte understiga 10 dagar. Dessa frister har genomförts i 8 kap. 4 § LUF. Avseende regleringen av

Prop. 2010/11:150

216

ansökningsfristen vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog saknas i den svenska språkversionen av direktivet ordet ”minst”. Detta torde vara en felaktig översättning (jfr t.ex. de engelska och franska språkversionerna och motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet). Regeringen anser därför att det, som i LOU, bör anges att ansökningsfristen ska vara minst 37 dagar.

Artikel 33.3 i direktivet medger för vissa fall en förkortad tidsfrist för att komma in med anbud vid selektiva förfaranden. Om den upphand- lande myndigheten eller enheten har offentliggjort ett förhands- meddelande får minimifristen som regel förkortas till 36 dagar, dock under inga omständigheter till under 22 dagar. För att använda förkortad tidsfrist krävs att förhandsmeddelandet innehåller all information som avses i bilaga IV till direktivet, i den utsträckning denna information är tillgänglig när meddelandet offentliggörs och om förhandsmeddelandet avsänds för offentliggörande mellan 52 dagar och tolv månader före den dag då meddelandet om upphandling avsändes. Motsvarande artikel i det klassiska direktivet, 38.4, och försörjningsdirektivet, 45.4, har genom- förts i 8 kap. 4 § LOU respektive 8 kap. 5 § LUF.

I artikel 33.3 andra stycket i direktivet anges att fristen ska löpa från det datum då inbjudan att lämna anbud avsändes. Detta framgår emeller- tid redan av 9 kap. 2 § i den föreslagna lagen. Artikel 33.3 andra stycket i direktivet bör därför, enligt regeringens mening, inte föranleda någon särskild bestämmelse i den föreslagna lagen (jfr prop. 2006/07:128 del 1

s.363)

Bilaga IV till direktivet innehåller information som ska finnas i de

meddelanden som avses i artikel 30 i direktivet, bl.a. förhands- meddelanden.

Artikel 33.4 och 33.5 i direktivet innehåller bestämmelser om förkortad tidsfrist vid användning av elektroniska medel. I artikel 33.4 i direktivet anges att fristerna för att komma in med en anbudsansökan om att delta i en anbudsgivning vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog får förkortas med sju dagar om meddelandena utarbetas och skickas med elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som anges i punkt 2 i bilaga VI. Motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet, artikel 38.5, och i försörjningsdirektivet, artikel 45.5, har genomförts i 8 kap. 5 § LOU respektive 8 kap. 6 §.

Bilaga VI till direktivet innehåller karaktäristika för offentliggörandet. Enligt artikel 33.5 i direktivet får fristerna för att komma in med anbud vid selektivt förfarande förkortas med fem dagar om den upphandlande myndigheten eller enheten med elektroniska medel från och med offentliggörandet av meddelandet i enlighet med bilaga VI ger fri, direkt och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget och samtliga kom- pletterande handlingar, med angivande i meddelandet av den Internet- adress där denna dokumentation finns tillgänglig. Denna förkortning får kumuleras med den förkortning som avses i artikel 33.4. Motsvarande artikel i det klassiska direktivet, 38.6, och försörjningsdirektivet, 45.6,

har genomförts i 8 kap. 6 LOU respektive 8 kap. 7 §.

Artikel 33.6 i direktivet anger när tidsfristerna för att komma in med anbud ska förlängas. Om förfrågningsunderlaget och de kompletterande

Prop. 2010/11:150

217

handlingarna eller ytterligare upplysningar, trots att detta begärts i tid, av Prop. 2010/11:150 någon anledning inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i artikel

34 (se nedan) eller om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats eller efter en granskning på plats av underlaget till förfrågnings- underlaget, ska fristerna för att motta anbud förlängas så att alla eko- nomiska aktörer kan få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud. Artikeln motsvaras av artikel 38.7 i det klassiska direktivet och 45.9 i försörjningsdirektivet, som har genomförts i 8 kap. 7 § LOU respektive 8 kap. 9 § LUF.

Artikel 33.7 i direktivet medger att tidsfristerna förkortas på grund av tidsbrist i vissa fall. Om det vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa minimitidsfristerna i artikel 33 får en upphandlande myndighet eller enhet fastställa en frist för mottagande av anbudsansökan på minst 15 dagar från och med den dag då meddelandet om upphandling avsändes och på minst tio dagar om meddelandet avsändes med elektro- niska medel i det format och på de villkor för överföring som anges i punkt 3 i bilaga VI. Vid selektivt förfarande får en upphandlande myn- dighet eller enhet om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de minimitidsfrister som anges i artikel 33 fastställa en frist för att komma in med anbud på minst tio dagar från och med dagen inbjudan att lämna anbud skickades. Motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet, artikel 38.8, har genomförts i 8 kap. 8 § LOU. Motsvarande minimifrister återfinns i artikel 45.3 a och c samt 45.8 försörjnings- direktivet, som genomförts i 8 kap. 4 och 6 §§ LUF.

Då artikel 33 i direktivet har motsvarigheter i artikel 38 i det klassiska direktivet anser regeringen att det är lämpligt att direktivets bestämmel- ser genomförs i lagen i enlighet med hur det klassiska direktivets mot- svarande bestämmelser har genomförts i LOU.

Tidsfrister för att lämna anbudsansökningar och anbud vid upphandling som inte omfattas av direktivet

För upphandling som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde finns regler om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud i 15 kap. 9 § LOU och LUF. Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Vad gäller anbudsansökningar får dock tiden aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad.

Det är, enligt regeringens mening, lämpligt att samma tidsfrister gäller för att komma in med anbudsansökningar och anbud enligt 15 kap. i den föreslagna lagen. Bestämmelser om tidsfrister som överensstämmer med regleringen i LOU och LUF ska därför tas in i lagen.

218

8.7Inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog

Regeringens förslag: Bestämmelser om en inbjudan att komma in med ett anbud, att förhandla eller att föra dialog ska tas in i lagen för direktivstyrd upphandling. I tillämpliga delar ska dessa bestämmelser gälla även för upphandling som inte omfattas av direktivet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har några invänd-

ningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 34.1 i direktivet ska en upphandlande myndighet eller enhet vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog, samtidigt och skriftligen bjuda in alla utvalda anbudssökande att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialogen.

Inbjudan till anbudssökande ska, enligt artikel 34.2 i direktivet, inne- hålla antingen ett exemplar av förfrågningsunderlaget eller det be- skrivande dokumentet och samtliga kompletterande handlingar, eller uppgift om åtkomst till de handlingarna om det görs tillgängliga med elektroniska medel.

Av artikel 34.3 i direktivet framgår att om någon annan enhet än den ansvariga upphandlande myndigheten eller enheten har tillgång till förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletter- ande handlingarna, ska adressen till den enhet från vilken handlingarna kan begäras anges i inbjudan, liksom i förekommande fall fristen för en sådan begäran samt belopp och villkor för erläggande av avgift för att erhålla dessa handlingar. De behöriga enheterna ska skicka dessa hand- lingar till de ekonomiska aktörerna så snart som möjligt efter det att de har mottagit begäran.

Den upphandlande myndigheten eller enheten eller den behöriga enheten ska, enligt artikel 34.4 i direktivet, lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna senast sex dagar före den tidpunkt då mottagande av anbud senast kan ske, förutsatt att sådana upplysningar begärs i god tid. Vid ett påskyndat selektivt eller förhandlat förfarande ska denna tidsfrist vara fyra dagar.

Enligt artikel 34.5 i direktivet ska en inbjudan också innehålla minst följande:

a)En hänvisning till det offentliggjorda meddelandet om upphandling.

b)Sista dag för mottagande av anbud samt uppgift om adress dit anbuden ska skickas och om det eller de språk som anbuden ska skrivas på. När det gäller en konkurrenspräglad dialog ska denna information inte anges i inbjudan att delta i dialogen, utan i inbjudan att lämna anbud.

c)Vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om vilken dag och på vilken adress som samrådet ska börja och om vilket eller vilka språk som ska användas.

d)Uppgift om vilka handlingar som eventuellt ska lämnas in.

e)Viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller, i före- kommande fall, prioritetsordningen för de kriterier som tillämpas för att

Prop. 2010/11:150

219

definiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, om den inte anges i Prop. 2010/11:150 meddelandet om upphandling, i förfrågningsunderlaget eller i det

beskrivande dokumentet.

Bestämmelser som motsvarar artikel 34 finns i artikel 40 i det klassiska direktivet, som har genomförts i 8 kap. 10–12 §§ LOU. I artikel 47 i för- sörjningsdirektivet finns också bestämmelser om innehåll i en inbjudan att lämna anbud eller att förhandla, som har genomförts i 8 kap. 11–14 §§ LUF. Försörjningsdirektivet och LUF innehåller emellertid bestämmelser om inbjudan efter förhandsannonsering som saknar motsvarighet i den klassiska sektorn. En annan skillnad är att det för försörjningssektorerna saknas bestämmelser om konkurrenspräglad dialog.

Regeringen anser att artikel 34 i direktivet ska genomföras i lagen i enlighet med hur motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet har genomförts i LOU.

Direktivet innehåller, liksom det klassiska direktivet, inte någon bestämmelse om att en inbjudan ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna. En sådan finns i artikel 47.2 i försörjningsdirektivet. Regeringen ansåg emellertid, på förslag av Lagrådet, att en sådan bestämmelse ändå skulle tas in i LOU (prop. 2006/07:128 del 1 s. 368). Något skäl att göra någon annan bedömning beträffande den nya lagen har inte framkommit. Regeringen anser därför att även den nu föreslagna lagen bör innehålla en sådan reglering.

I LOU – och i LUF – anges vidare att en inbjudan ska innehålla övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen. En sådan bestämmelse bör, enligt regeringens mening, tas in också i den nu föreslagna lagen.

I enlighet med LOU bör, enligt regeringens mening, bestämmelserna i tillämpliga delar gälla även vid upphandling under tröskelvärdena, dvs. vad gäller konkurrenspräglad dialog och om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet. Detta bör framgå av en inledande paragraf i lagens 15 kap.

8.8Kommunikation, information, dokumentation m.m.

8.8.1Kommunikation m.m.

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla bestämmelser om kommunikationssätt, anbudsöppning och rättelse av fel, förtydligande och komplettering av anbudsansökningar och anbud vid upphandling såväl inom som utanför direktivets tillämpningsområde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 36.1 i direktivet får all
kommunikation och allt informationsutbyte under upphandlingsför-
farandet efter den upphandlande myndighetens eller enhetens eget val
ske per post, fax, eller elektroniska medel. De valda kommunikations-	220
	220

medlen måste dock enligt artikel 36.2 i direktivet vara allmänt till- Prop. 2010/11:150 gängliga och således inte begränsa leverantörernas tillträde till anbuds-

förfarandet. Vidare ska enligt artikel 36.3 i direktivet kommunikation, informationsutbyte och lagringen av uppgifterna ske på ett sådant sätt att alla uppgifter och den sekretess som gäller för anbudsansökningar och anbud bevaras och att den upphandlande myndigheten eller enheten inte tar del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden innan fristen för att lämna anbud har löpt ut. Enligt artikel 36.4 i direktivet gäller att de verktyg som ska användas för kommunikation med elektroniska medel, liksom deras tekniska krav, måste vara icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga och kompatibla med informations- och kommunikations- produkter som i allmänhet används.

För anordningar för elektronisk överföring och mottagning av anbud och anordningar för elektronisk mottagning av anbudsansökningar gäller enligt artikel 36.5 i direktivet följande regler:

a)Information om de specifikationer som är nödvändiga för elektro- nisk inlämning av anbud och anbudsansökningar, inbegripet kryptering, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter. Dessutom ska anordningar för elektronisk mottagning av anbud och anbudsansökningar uppfylla kraven i bilaga VIII till direktivet, som anger preciserade krav på den utrustning som används för elektronisk mottagning av anbudsansök- ningar och anbud.

b)Medlemsstaterna får, i överensstämmelse med artikel 5 i direktiv 1999/93/EG, kräva att elektroniska anbud är försedda med en avancerad elektronisk signatur i enlighet med punkt 1 i den artikeln.

c)Medlemsstaterna får införa eller behålla frivilliga ackrediterings- system i syfte att förbättra nivån på certifieringstjänsterna för dessa an- ordningar.

d)Anbudsgivare och anbudssökande ska åta sig att lämna in de hand- lingar, certifikat och försäkringar som avses i artiklarna 39–44 och 46, om dessa inte är tillgängliga i elektronisk form, innan den fastställda tidsfristen för inlämning av anbud eller anbudsansökningar har löpt ut.

Beträffande överföring av anbudsansökningar framgår av artikel 36.6 b

idirektivet att en sådan ansökan som görs per telefon ska bekräftas skriftligen av sökanden före utgången av tidsfristen för mottagandet. Av artikel 36.6 c i direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet får kräva att en anbudsansökan som görs per fax ska bekräftas per post eller elektroniska medel, om detta är nödvändigt för juridiskt bindande bevis. Ett sådant krav ska anges av den upphandlande myndig- heten eller enheten i meddelandet om upphandling liksom tidsfristen för bekräftelse per post eller elektroniska medel.

LOU och LUF innehåller bestämmelser om anbudsöppning som anger att den upphandlande myndigheten respektive enheten ska öppna an- buden så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två av myndigheten respektive enheten utsedda personer ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. Vidare ska om en anbudsgivare begär det en av en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaden för detta ska betalas av den som framställt begäran.

LOU och LUF innehåller vidare bestämmelser om rättelse av fel m.m.
En upphandlande myndighet respektive enhet får tillåta att en anbuds-	221

sökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller fel- Prop. 2010/11:150 räkning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet.

De får också begära att en anbudsansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkur- rensbegränsning. Myndigheten eller enheten får också begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar handlingar som getts in och som avses i 11 och 12 kap. En motsvarighet till sistnämnda bestämmelse återfinns i artikel 45 i direktivet.

Reglerna om kommunikation överensstämmer med motsvarande be- stämmelser i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet. De bör därför enligt regeringens mening genomföras i nära överensstämmelse med dessa bestämmelser. Föreskrifter med närmare bestämmelser om krav på den utrustning som används för elektronisk mottagning av anbudsansökningar och anbud kan meddelas av regeringen. Bestäm- melser om anbudsöppning och rättelse av fel, förtydliganden och kom- plettering bör i överensstämmelse med LOU och LUF tas in i lagen.

Kommunikation m.m. vid upphandlingar som inte omfattas av direktivet

LOU och LUF innehåller bestämmelser om kommunikationssätt, anbuds- öppning och rättelse av fel, förtydligande och komplettering av anbuds- ansökningar och anbud för upphandlingar som inte omfattas av direktivet i överensstämmelse med de direktivbundna reglerna. Lagen bör därför innehålla motsvarande bestämmelser för upphandlingar som inte om- fattas av direktivet.

8.8.2Information till leverantörer och anbudsgivarens bundenhet av sitt anbud

Regeringens förslag: Bestämmelser om underrättelse om den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut om tilldelningen av kontrakt eller slutandet av ramavtal och andra upplysningar om upphandlingen samt bestämmelser om anbudsgivarens bundenhet av sitt anbud ska tas in i lagen såväl för upphandling som omfattas av direktivets tillämpningsområde som för upphandling som inte omfattas av direktivet.

Regeringens bedömning: En bestämmelse som anger att en upphandlande myndighet eller enhet inte behöver lämna ut informa- tion om ett avtal om det skulle hindra tillämpning av lag, strida mot allmänintresset, särskilt försvars- och säkerhetsintresset, skada berät- tigade kommersiella intressen för leverantörer eller motverka sund konkurrens dem emellan bör inte tas med i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 35.1 i direktivet anges att en upphandlande myndighet eller enhet snarast ska

underrätta de anbudssökande och anbudsgivarna om de beslut som fattas

222

om tilldelningen av ett kontrakt eller slutandet av ett ramavtal, inklusive skälen till beslutet att inte sluta ett ramavtal eller tilldela ett kontrakt för vilket det har utgått inbjudan att lämna anbud eller att börja om förfarandet; denna information ska på begäran riktad till den upphand- lande myndigheten eller enheten lämnas skriftligt.

Enligt artikel 35.3 i direktivet får en upphandlande myndighet eller enhet emellertid besluta att inte lämna ut viss information som rör kontraktstilldelning eller ingående av ramavtal och som anges i punkt 1, om detta skulle hindra tillämpning av lag, strida mot allmänintresset, särskilt försvars- och/eller säkerhetsintresset, skada berättigade kom- mersiella intressen för offentliga eller privata ekonomiska aktörer eller motverka en sund konkurrens dem mellan.

Artikel 35.1 i direktivet överensstämmer med motsvarande bestäm- melser i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet och bör enligt regeringens mening därför tas in i lagen i överensstämmelse med mot- svarande paragrafer i LOU och LUF. Bestämmelser motsvarande artikel 35.3 i direktivet har beträffande LOU och LUF inte bedömts kräva särskilt genomförande eftersom de motsvarades av bestämmelser i sekretesslagen (1980:100) och lagen (1990:409) om skydd för företags- hemligheter (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 380). Bestämmelser mot- svarande sekretesslagens finns nu i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Regeringen gör även vad gäller artikel 35.3 i direktivet den bedömningen att bestämmelserna motsvaras av regler i OSL och lagen om skydd för företagshemligheter. Det finns därför, enligt regeringens mening, inget behov av att i lagen genomföra direk- tivets artikel 35.3.

Av artikel 35.2 i direktivet framgår följande. På skriftlig begäran av berörd part ska den upphandlande myndigheten eller enheten, om inte annat följer av punkt 3, snarast möjligt, och senast 15 dagar efter det att en skriftlig begäran har mottagits, underrätta

a)varje anbudssökande vars ansökan avslagits om skälen till att ansökan inte har godtagits,

b)varje anbudsgivare vars anbud förkastats om skälen till att anbudet inte har godtagits, särskilt i de fall som avses i artikel 18.4 och 18.5, om skälen till sitt beslut om att likvärdighet inte föreligger eller sitt beslut att byggentreprenaden, varorna eller tjänsterna inte uppfyller kraven i fråga om prestanda eller funktion, och i de fall som avses i artiklarna 22 och 23, om skälen till sitt beslut om att överensstämmelse med kraven i fråga om informationssäkerhet och försörjningstrygghet inte föreligger,

c)varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud som har förkastats om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet.

Artikel 35.2 i direktivet avviker från motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet (artikel 41.2 respektive 49.2) genom att artikeln i förevarande direktiv innebär att den upp- handlande myndigheten eller enheten är skyldig att ge ut informationen på skriftlig begäran av berörd part. En sådan begäran kräver inte skriftlig form i övriga direktiv. Artikeln bör enligt regeringens mening genom- föras i lagen med den ändring som direktivet innehåller.

Prop. 2010/11:150

223

Artikel 35.2 b i direktivet innehåller exempel på omständigheter som Prop. 2010/11:150 har lett till att ett anbud har förkastats och som ska motiveras.

Motsvarande artikel i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet ansågs onödig att ta in i LOU (se a.prop. s. 379 respektive s. 522). Regeringen ser inte skäl att nu göra någon annan bedömning och exemplifieringen ska därför inte tas in i lagen.

Direktivet anger inte någon uttrycklig skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att ange den tid under vilken anbudsgivarna ska vara bundna av sina anbud. En sådan skyldighet får emellertid anses ligga i sakens natur och framgår av de annonsblanketter som ska an- vändas vi annonsering av upphandling. LOU och LUF (9 kap. 11 § första stycket) innehåller en bestämmelse som anger att den upphandlande myndigheten respektive enheten i förfrågningsunderlaget ska ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Vid öppet för- farande ska det anges redan i annonsen om upphandling. Regeringen anser att en bestämmelse med motsvarande innehåll bör tas in i lagen. Dock krävs ingen särskild regel om vad som gäller vid öppet förfarande.

Vidare innehåller LOU och LUF (9 kap. 11 § andra stycket) en bestäm- melse som anger att anbudsgivaren är bunden av sitt anbud även om han fått underrättelse om den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut om vem som tilldelats kontraktet eller i övrigt varför hans anbud förkastats. En motsvarande bestämmelse bör enligt regeringens mening tas in i lagen.

Information till leverantörer vid upphandlingar som inte omfattas av direktivet

Även upphandlingar som inte omfattas av direktivet bör, i likhet med vad som gäller enligt LOU och LUF, omfattas av motsvarande uppgifts- skyldighet avseende tilldelningsbeslutet. För dessa upphandlingar bör enligt regeringens mening emellertid inte kravet på en skriftlig begäran gälla.

LOU och LUF innehåller en bestämmelse (15 kap. 5 § andra stycket 3) som reglerar upphandlande myndigheters och enheters skyldighet att i annonsen ange den tid under vilken anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud. Vidare innehåller LOU och LUF en bestämmelse (15 kap. 19 § tredje stycket) som anger att anbudsgivaren är bunden av sitt anbud även om han fått en underrättelse om den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut om att tilldela kontraktet eller i övrigt skälen varför hans anbud förkastats. Lagen bör innehålla motsvarande bestämmelser för de upphandlingar som inte fullt ut omfattas av direktivet.

224

8.8.3

Protokoll och bevarande av handlingar

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska vid upphandling inom det direktivstyrda området vara skyldig att upprätta protokoll över sina upphandlingar. Vad ett protokoll ska innehålla ska delvis regleras i lagen. Vidare ska det i lagen upplysas om att regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska innehålla.

Vid upphandling som inte omfattas av direktivet ska en upphand- lande myndighet eller enhet vara skyldig att anteckna skälen för sina beslut.

Upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av arkiv- lagen ska förvara anbudsansökningar och anbud samt övriga hand- lingar som hör till upphandlingen på betryggande sätt. Handlingarna ska förvaras minst fyra år från dagen då kontraktet tilldelades. Skyldigheterna ska gälla vid upphandling såväl inom som utanför direktivets tillämpningsområde.

Regeringens bedömning: En särskild bestämmelse som anger att protokoll i upphandling ska bekräfta att urvalsförfarandet genomförts på ett öppet och icke-diskriminerande sätt bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer huvud- sakligen med regeringens. Utredningen föreslår emellertid inte att det i protokollet ska motiveras att konkurrenspräglad dialog har tillämpats, att vissa angivna frister eller en viss angiven gräns när det gäller förhandlat förfarande utan föregående annonsering har överskridits eller att ett ramavtal har en löptid på mer än sju år.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har några invänd- ningar mot förslaget och bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Protokoll

Artikel 37 i direktivet innehåller bestämmelser om att den upphandlande myndigheten eller enheten ska upprätta ett protokoll över varje upphand- ling samt vad protokollet ska innehålla.

1. För varje upphandlingskontrakt och varje ramavtal ska den upphand- lande myndigheten eller enheten upprätta ett protokoll som bekräftar att urvalsförfarandet genomförts på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, och som minst ska innehålla följande:

a)Den upphandlande myndighetens eller enhetens namn och adress, föremålet för och värdet av kontraktet eller ramavtalet.

b)Det valda upphandlingsförfarandet.

c)När det gäller en konkurrenspräglad dialog, de omständigheter som motiverar att detta förfarande tillämpas.

d)Vid förhandlade förfaranden utan föregående offentliggörande av

meddelande om upphandling, de omständigheter som avses i artikel 28
som motiverar valet av förfarande. I förekommande fall en motivering
till överskridandet av de frister som föreskrivs i artikel 28.3 a andra
stycket och artikel 28.4 b tredje stycket och en motivering till över-	225
	225

skridandet av den 50-procentsgräns som föreskrivs i artikel 28.4 a andra Prop. 2010/11:150 stycket.

e)I förekommande fall de skäl som motiverar ett ramavtal med en löptid på mer än sju år.

f)Namnen på de utvalda anbudssökandena och skälen till att de valts.

g)Namnen på de ej godtagna anbudssökandena och skälen till att de inte godtagits.

h)Skälen till att anbud har förkastats.

i)Namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet, skälen till att hans anbud valts och, om det är känt, uppgift om hur stor del av kontrak- tet eller ramavtalet som den utvalda anbudsgivaren avser eller kommer att tvingas att lägga ut på tredje part.

j)I förekommande fall, skälen till att den upphandlande myndigheten eller enheten har beslutat att inte tilldela något kontrakt eller ramavtal.

2. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vidta lämpliga åtgärder för att dokumentera genomförandet av tilldelningsförfaranden som sker med hjälp av elektroniska medel.

3. Protokollet eller huvuddragen i detta ska tillställas kommissionen, om den begär det.

Artikelns punkt 1 som reglerar vad protokollet ska innehålla överens- stämmer delvis med det klassiska direktivet (artikel 43). Det finns inte någon motsvarighet i försörjningsdirektivet eller i LUF. I 9 kap. 12 § LOU finns vissa av uppgifterna i lagtexten. Vissa ansågs vara av sådan karaktär att de lämpligen skulle genomföras i svensk rätt genom för- ordning (prop. 2006/07:128 del 1 s. 382). På samma sätt bör, enligt regeringens mening, vissa delar av artikel 37.1 i direktivet genomföras i lagen, medan andra delar bör genomföras i en förordning. Regeringen anser att det i lagen ska upplysas om att regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska innehålla.

Punkt 1 b om att protokollet ska innehålla det valda upphandlings- förfarandet är ny i förhållande till det klassiska direktivet. Regeringen anser att den ska tas in i lagen.

Punkt 1 c om att protokollet ska innehålla en motivering till att konkurrenspräglad dialog tillämpas har en motsvarighet i det klassiska direktivet. Det klassiska direktivets reglering har emellertid inte genom- förts i LOU och har inte heller tagits in i förordningen (2007:1099) om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Regeringen anser, till skillnad från utred- ningen, att det av den nu aktuella lagen bör framgå att ett protokoll ska innehålla en motivering till att konkurrenspräglad dialog tillämpats.

Av punkt 1 d framgår att protokollet ska innehålla en motivering till valet av förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Detta överensstämmer med det klassiska direktivet och LOU. Regeringen anser att detta också ska framgå av den nu aktuella lagen. I punkt 1 d anges därutöver, till skillnad från det klassiska direktivet, att ett protokoll ska innehålla en motivering till att vissa angivna frister eller en viss pro- centgräns har överskridits. Regeringen anser, till skillnad från utred- ningen, att också detta bör framgå av lagen. När det gäller procent- gränsen bör det, som Lagrådet har ansett, i paragrafen anges ”det värde som följer av”.

226

Punkt 1 e om att det i protokollet ska motiveras att ett ramavtal har en Prop. 2010/11:150 längre löptid än sju år är ny i förhållande till det klassiska direktivet och

finns därför inte heller i LOU. Regeringen anser, till skillnad från utredningen, att dess innehåll ska tas in i lagen.

Punkt 1 h om att ett protokoll ska innehålla skälen till att anbud har
förkastas har en delvis annan omfattning än motsvarande bestämmelse i
det klassiska direktivet, som har tagits in i LOU. Regeringen anser att
innehållet i punkten 1 h ska tas in i lagen.
Punkt 1 j om att ett protokoll ska innehålla skälen till att ett kontrakt
eller ett ramavtal inte har tilldelats har en motsvarighet i det klassiska
direktivet, som har genomförts i LOU. Regeringen anser att dess innehåll
ska tas in i lagen.
I artikel 37.1 anges att protokollet ska bekräfta att urvalsförfarandet
genomförts på ett öppet och icke-diskriminerande sätt. Detta följer redan
av de grundläggande principerna i 1 kap. 11 § i den föreslagna lagen.
Artikeln i denna del bör därför, enligt regeringens mening, inte genom-
föras särskilt i den paragraf som reglerar protokoll.
Artikel 37.2 i direktivet om dokumentation vid tilldelningsförfaranden
med hjälp av elektroniska medel har en motsvarighet i det klassiska
direktivet. Den togs inte in i LOU utan regeringen ansåg att i den mån
förfarandet krävde särskilda uppgifter i protokollet skulle bestämmelser
därom tas in i förordning (a.prop. s. 383). Regeringen gör samma be-
dömning beträffande artikel 37.2 i direktivet. Den ska således inte tas in i
lagen.
Artikel 37.3 i direktivet om skyldighet för en upphandlande myndighet
eller enhet att på begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till
kommissionen har en motsvarighet i det klassiska direktivet, som har
tagits in i LOU. Regeringen anser att artikel 37.3 i direktivet ska genom-
föras i lagen på motsvarande sätt.
Protokoll avseende upphandling som inte omfattas av direktivet
Reglerna om protokoll i direktivet bör, enligt regeringens mening, inte
göras tillämpliga på upphandlingar som inte omfattas av direktivet. I
överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF anser
regeringen att det i lagen ska tas in en bestämmelse som anger att den
upphandlande myndigheten eller enheten ska anteckna skälen för sina
beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte
vid tilldelning av kontrakt som understiger direktupphandlingsgränsen.
Bevarande av handlingar
Direktivet innehåller inga bestämmelser om hur handlingarna i en upp-
handling ska bevaras efter det att upphandlingen avslutats. Inte heller det
klassiska direktivet innehåller någon sådan bestämmelse. I försörjnings-
direktivet (artikel 50.1) regleras att den upphandlande enheten ska bevara
vissa handlingar på ett sådant sätt att den vid ett senare tillfälle kan
motivera sina beslut i upphandlingen. I bestämmelsens andra stycke
anges att de ska bevaras under minst fyra år. Bestämmelsen har införts i
LUF.	227
	227

I LOU har emellertid en bestämmelse införts som innehåller en Prop. 2010/11:150 skyldighet för de upphandlande myndigheter som omfattas av arkivlagen

(1990:782) som gäller bevarande av handlingar på betryggande sätt och att de ska bevaras i fyra år.

Skälet till att försvars- och säkerhetsupphandlingsdirektivet inte inne- håller bestämmelser om bevarande av handlingar torde bero på att det har tagits in de relativt omfattande reglerna om protokoll från det klassiska direktivet. Regler om bevarande av handlingar har därför inte bedömts nödvändiga. Regeringen delar emellertid utredningens bedömning att bestämmelser som motsvarar dem i LOU bör införas i lagen.

Bevarande av handlingar i upphandlingar som inte omfattas av direktivet

Reglerna om upphandlingar som inte omfattas av direktivet bör, enligt regeringens mening, i likhet med LOU innehålla en bestämmelse om be- varande av handlingar i överensstämmelse med den direktivstyrda regeln.

8.9	Uteslutning av leverantörer

Regeringens förslag: De upphandlande myndigheterna och enheterna
ska vara skyldiga att utesluta leverantörer som begått vissa typer av
brott. I andra fall ska de ha rätt att utesluta leverantörer efter vissa
angivna grunder.
Beträffande uteslutningsgrunden deltagande i kriminell organisation
ska bestämmelsen hänvisa till rådets rambeslut 2008/841/RIF.
Bestämmelserna om uteslutning ska gälla såväl för det direktiv-
styrda området som för det icke direktivstyrda området.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag bort-
sett från att utredningens förslag beträffande brottet deltagande i
kriminell organisation hänvisar till rådets gemensamma åtgärd
98/733/RIF i stället för rådets rambeslut 2008/841/RIF.
Remissinstanserna: Konkurrensverket anser att det inte är tydligt vad
som avses med att en leverantör, som på grund av någon form av bevis
som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor, kunnat konstateras inte
vara så tillförlitlig som krävs för att inte riskera medlemsstatens säkerhet.
I övrigt yttrar ingen remissinstans sig i frågan.
Skälen för regeringens förslag
Inledning
Direktivet innehåller i likhet med det klassiska direktivet och försörj-
ningsdirektivet dels tvingande regler om uteslutning av leverantörer på
grund av vissa brott, dels fakultativa regler om uteslutning. De tvingande
bestämmelserna innefattar brottslighet som anges i olika EU-rättsakter
som avser deltagande i kriminell organisation, bestickning, bedrägeri,
penningtvätt och finansiering av terrorism samt terroristbrott eller brott
med anknytning till terroristverksamhet. Uteslutning på grund av del-		228

tagande i kriminell organisation, bestickning, bedrägeri och penningtvätt Prop. 2010/11:150 återfinns även i LOU och LUF.

Direktivets bestämmelser om obligatorisk uteslutning

Enligt artikel 39.1 i direktivet är en upphandlande myndighet eller enhet skyldig att utesluta en leverantör från att delta i en upphandling om leverantören har lagförts för sådana brott som anges i artikeln. De brott som avses anges i olika EU-rättsakter.

Av artikel 39.1 a i direktivet följer att en leverantör som dömts för deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i artikel 2.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF ska uteslutas från att delta i en upphandling. Bestämmelsen är gemensam med artikel 45.1 a i det klassiska direktivet. Definitionen av kriminell organisation behandlas beträffande motsvarande bestämmelse i LOU och LUF i prop. 2006/07:128 del 1 s. 228 och 229. Den gemensamma åtgärden upp- hävdes emellertid genom rådets rambeslut 2008/841/RIF28. Underhands- kontakter med kommissionen har gett vid handen att hänvisningen till den gemensamma åtgärden i stället för till rambeslutet är ett rent förbiseende, varför lagen bör hänvisa till rambeslutet i stället för till den gemensamma åtgärden.

I artikel 1.1 i rambeslutet definieras kriminell organisation som en strukturerad sammanslutning, som har inrättats under en tid, av mer än två personer som handlar i samförstånd för att begå brott som bestraffas med frihetsberövande eller en frihetsberövande säkerhetsåtgärd på maxi- malt minst fyra år eller en strängare sanktion, för att direkt eller indirekt erhålla ekonomiska eller materiella fördelar. Med strukturerad samman- slutning avses enligt artikel 1.2 en sammanslutning som inte tillkommit slumpartat i det omedelbara syftet att begå ett brott eller som inte nöd- vändigtvis har formellt fastställda roller för medlemmarna, kontinuitet i sammansättningen eller en utarbetad struktur. Rambeslutet tar alltså sikte på gärningar som enligt svensk rätt har fängelse i fyra år eller mer i straffskalan och som syftar till att direkt eller indirekt ge ekonomiska eller materiella fördelar. Följaktligen träffar rambeslutet för svenskt vidkommande främst grova former av sådana brott som normalt är att förknippa med organiserad brottslighet. Dit hör sådant som stöld, rån, bedrägeri, penningförfalskning, dobbleri, koppleri, människohandel, bestickning, narkotikabrott, vapenhandel, smugglingsbrott och män- niskosmuggling. Rambeslutet har ännu inte genomförts i svensk rätt men regeringen har i prop. 2010/11:76 lämnat förslag på genomförande. Lag- ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.

Artikel 2 i rambeslutet kräver följande i fråga om kriminalisering när det gäller brott begångna inom ramen för kriminella organisationer:

”Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den ena eller båda av följande typer av beteende som rör en kriminell organisation betraktas som brottsliga gärningar.

28 Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 11.11.2008, s. 42, Celex 32008F0841).

229

a)Beteendet hos en person, som med avsikt och med kunskap om antingen den kriminella organisationens syfte och allmänna verk- samhet eller organisationens avsikt att begå brotten i fråga, aktivt deltar i organisationens brottsliga verksamhet, vari inbegrips till- handahållande av information eller materiellt stöd, rekrytering av nya medlemmar och alla former av finansiering av verksamheten, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genom- förandet av organisationens brottsliga verksamhet.

b)Det beteende hos en person som utgörs av en överens- kommelse med en eller flera personer om en verksamhet, som om den genomförs innebär att brott som avses i artikel 1 begås, även om personen i fråga inte deltar i det egentliga genomförandet av verksamheten.”

I ovan nämnda proposition föreslås att rambeslutet ska genomföras i enlighet med artikel 2 a, vilket får till följd att det för vissa brott som rambeslutet får anses omfatta krävs att straffansvar införs för för- beredelse och i förekommande fall även för försök. Sålunda föreslås att koppleri, grov förskingring, grovt bokföringsbrott, bestickning (grovt brott), grovt skattebrott, olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor (grovt brott) och grovt insiderbrott kriminaliseras på förberedelsestadiet. Detsamma gäller grovt miljöbrott, grovt artskyddsbrott samt de grova fallen av jaktbrott och jakthäleri, som samtliga dessutom föreslås straff- beläggas som försök.

Regeringen konstaterade i samband med införandet av LOU och LUF att det mot bakgrund av att deltagande i en kriminell organisation enligt den gemensamma åtgärden motsvaras av en stor mängd möjliga brotts- typer liksom många gärningstyper på olika stadier av ett brotts utförande inte var praktiskt genomförbart att i den aktuella lagstiftningen ange vilka straffbestämmelser som deltagande i en kriminell organisation mot- svarar i svensk rätt. Regeringen fann att en hänvisning till svenska straff- bestämmelser därför inte var möjlig (prop. 2006/07:128 del 1 s. 229 och 230). Dessa överväganden gör sig alltjämt gällande och den brottsliga gärningen bör även i den nu föreslagna lagen beskrivas genom en hänvis- ning till det underliggande EU-instrumentet, i detta fall rambeslutet.

Liksom när det gäller de tidigare upphandlingslagarna, ska en laga- kraftvunnen dom, enligt vilken en leverantör eller en företrädare för en leverantör har dömts för ett mer kvalificerat brott alltså leda till uteslut- ning. Detta gäller framförallt gärningar som av domstolen har rubricerats som grova brott, t.ex. grov stöld och grovt bedrägeri. Uteslutning ska också ske om leverantören har dömts för medverkan, försök, förberedelse eller stämpling till sådana brott. En generell förutsättning är förstås att brottet har begåtts i organiserad form.

På samma sätt som den gemensamma åtgärden lämnar rambeslutet det i övrigt fritt för medlemsstaterna att välja hur kriminaliseringen ska vara utformad. Flera medlemsstater, bl.a. Tyskland, Österrike, Nederländerna och Finland, har infört särskilda straffbestämmelser för deltagande i en kriminell organisation. Av en utländsk lagakraftvunnen dom kan således följa att en leverantör dömts för brottet deltagande i en kriminell organisation eller liknande, vilket alltså torde innebära att uteslutning ska ske.

Prop. 2010/11:150

230

Av artikel 39.1 b i direktivet följer att en leverantör som dömts för Prop. 2010/11:150 bestickning enligt definitionerna i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj

1997 (korruptionskonventionen) och artikel 2.1 i rådets rambeslut om kampen mot korruption i den privata sektorn (2003/568/RIF) ska ute- slutas från en upphandling. Bestämmelsen är gemensam med artikel 45.1 b i det klassiska direktivet. Motsvarande bestämmelse i LOU och LUF kommenteras i prop. 2006/07:128 del 1 s. 230 och 231.

Av artikel 39.1 c i direktivet följer att en lagakraftvunnen dom av- seende bedrägeri enligt artikel 1 i konventionen om skydd av europeiska gemenskapernas finansiella intressen (bedrägerikonventionen) utgör grund för uteslutning. Bestämmelsen är gemensam med artikel 45.1 c i det klassiska direktivet. Bestämmelsen gäller även för försörjnings- sektorerna enligt artikel 54.4 andra stycket i försörjningsdirektivet. Definitionen av bedrägeri och motsvarande bestämmelse i LOU och LUF behandlas i prop. 2006/07:128 del 1 s. 231–234.

Av 39.1 d i direktivet följer att en leverantör som dömts för terrorist- brott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive artikel 3 i rambeslut om bekämpande av terrorism 2002/475/RIF29 eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut, ska uteslutas. Dessa uteslutningsgrundande brott har ingen motsvarighet i LOU eller LUF.

Terroristbrott definieras i artikel 1.1 i 2002 års rambeslut på följande sätt:

”de uppsåtliga handlingar som avses i punkterna a–i och som genom sin art eller sitt sammanhang allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation skall betraktas som terroristbrott i enlig- het med brottsbeskrivningarna i nationell lagstiftning, när de begås i syfte att

–injaga allvarlig fruktan hos en befolkning,

–otillbörligen tvinga offentliga organ eller en internationell organisation att utföra eller att avstå från att utföra en viss hand- ling, eller

–allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller i en internationell organisation,

a) angrepp mot en persons liv som kan leda till döden, b) allvarliga angrepp på en persons fysiska integritet, c) människorov eller tagande av gisslan,

d) förorsakande av omfattande förstörelse av en regerings- anläggning eller offentlig anläggning, transportsystem, infrastruk- tur, inklusive datasystem, en fast plattform belägen på kontinental- sockeln, en offentlig plats eller privat egendom, som kan komma att utsätta människoliv för fara eller förorsaka betydande ekono- miska förluster,

29 Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3, Celex 32002F0475).

231

e)kapning av luftfartyg och fartyg eller andra kollektiva Prop. 2010/11:150 transportmedel eller godstransportmedel,

f)tillverkning, innehav, förvärv, transport, tillhandahållande

eller användning av skjutvapen, sprängämnen eller kärnvapen, av biologiska eller kemiska vapen, samt, när det gäller biologiska och kemiska vapen, forskning och utveckling,

g)utsläpp av farliga ämnen eller orsakande av brand, över- svämningar eller explosioner, vilka utsätter människoliv för fara,

h)att störa eller avbryta försörjningen av vatten, elkraft eller andra grundläggande naturresurser, när detta utsätter människoliv för fara,

i)hot om att utföra någon av de handlingar som räknas upp i punkterna a–h.”

Rambeslutet har i svensk rätt genomförts genom lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Straffansvaret för terroristbrott regleras i 2 §. I 3 § anges vilka gärningar som, under förutsättning att de kvalificerande rekvisiten i 2 § är uppfyllda, utgör terroristbrott. Bestämmelsen omfattar de handlingar som enligt artikel 1.1 punkterna a–i i rambeslutet ska kunna utgöra terroristbrott. En bestämmelse om bl.a. försök finns i 4 §.

Artikel 3 i rambeslutet kompletterar artikeln om terroristbrott med en bestämmelse om brott med anknytning till terroristverksamhet. I artikeln anges att varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att där angivna handlingar ska betraktas som brott med anknytning till terroristverksamhet. Dessa handlingar är grov stöld, utpressning och upp- rättande av förfalskade administrativa dokument, om de begås i det syfte som närmare anges i artikeln (punkterna a–c). Brotten motsvaras i svensk rätt av stöld och grov stöld, 8 kap. 1 och 4 §§ brottsbalken, rån och grovt rån, 8 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken, utpressning, 9 kap. 4 § brottsbalken, samt urkundsförfalskning och grov urkundsförfalskning, 14 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken (prop. 2002/03:38 s. 92). Om någon har begått ett sådant brott med uppsåt att främja terroristbrott ska detta enligt 5 § lagen om straff för terroristbrott betraktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet.

Rambeslut 2002/475/RIF har sedermera ändrats genom rådets rambeslut 2008/919/RIF om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism30. Direktivet på försvars- och säkerhetsområdet hänvisar beträffande uteslutning på grund av terroristbrott och brott med anknytning till terroristverksamhet endast till 2002 års rambeslut. Detta måste dock, enligt regeringens mening, förstås som rambeslutet i dess konsoliderade version, dvs. innefattande ändringarna enligt 2008 års rambeslut.

Genom 2008 års rambeslut läggs tre nya brott till i bestämmelsen om brott med anknytning till terroristverksamhet. Artikel 3.2 i 2002 års rambeslut har numera följande lydelse:

30 Rådets rambeslut 2008/919/RIF av den 28 november 2008 om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (EUT L 330, 9.12.2008, s. 21, Celex 32008F0919).

232

”Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för Prop. 2010/11:150 att följande uppsåtliga gärningar ska betraktas som brott med

anknytning till terroristverksamhet:

a)Offentlig uppmaning till terroristbrott.

b)Rekrytering för terroristsyften.

c)Utbildning för terroristsyften.

d)Grov stöld i syfte att begå något av de brott som anges i artikel 1.1.

e)Utpressning i syfte att begå något av de brott som anges i artikel 1.1.

f)Upprättande av förfalskade administrativa dokument i syfte att begå något av de brott som anges i artiklarna 1.1 a–h och

2.2b.”

För att en gärning enligt artikel 3.2 ska vara straffbar behöver ett terroristbrott inte ha begåtts.

2008 års rambeslut har i svensk rätt genomförts genom lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. Straff- ansvaret i 3–5 §§ omfattar de gärningar som anges i artikel 3.2 punkterna a–c i det reviderade rambeslutet.

Av artikel 39.1 e i direktivet följer att penningtvätt och finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 2005/60/EG om åt- gärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penning- tvätt och finansiering av terrorism31 ska utgöra grund för uteslutning. Definitionen av penningtvätt och motsvarande bestämmelse i LOU och LUF behandlas i prop. 2006/07:128 del 1 s. 234–236. Dock hänvisar bestämmelsen i artikel 39.1 e till direktiv 2005/60/EG som ersatt direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt32 till vilket uteslutningsbestämmelsen i det klassiska direktivet hänvisar. Definitionen av penningtvätt är emellertid densamma.

Vidare innehåller artikel 39.1 e i direktivet uteslutningsgrunden finansiering av terrorism, vilken inte återfinns i det klassiska direktivet eller försörjningsdirektivet. Finansiering av terrorism definieras i direk- tivet som tillhandahållande eller insamling av medel, oavsett tillväga- gångssätt, direkt eller indirekt, i uppsåt att dessa ska användas eller med vetskap om att dessa helt eller delvis kommer att användas för att genomföra något av de brott som anges i artiklarna 1–4 i 2002 års ovan angivna rambeslut.

Regeringen föreslår att bestämmelserna i direktivet om uteslutning av leverantörer genomförs i lagen. De obligatoriska grunderna för ute- slutning bör i likhet med vad som regleras i LOU och LUF beskrivas

31Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15, Celex 32005L0060).

32Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt, EGT L 166, 28.6.1991, s. 77. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76).

233

med hjälp av hänvisningar till de EU-rättsakter som anges i direktivet (se Prop. 2010/11:150 a.prop. s. 227 och 228).

I artikel 39.1 andra och tredje styckena i direktivet anges att medlems- staterna i enlighet med nationell rätt och med hänsyn till gemenskaps- rätten ska fastställa villkor för tillämpning av denna punkt och att de får fastställa undantag från skyldigheten att utesluta en leverantör om det är motiverat av tvingande allmänna intressen. Dessa bestämmelser bör, enligt regeringens mening, i likhet med vad som gäller i LOU och LUF genomföras genom en bestämmelse som gör det möjligt för den upp- handlande myndigheten eller enheten att avstå från uteslutning av en leverantör om det föreligger särskilda skäl (se a.prop. s. 236 och 237).

Att uteslutning är obligatorisk innebär att om en upphandlande myn- dighet eller enhet får kännedom om att en leverantör eller företrädare för en leverantör, genom en lagakraftvunnen dom, har lagförts för sådan brottslighet som anges i artikel 39.1 i direktivet, är denne alltså skyldig att utesluta leverantören från deltagande i förfarandet för tilldelning av ett kontrakt. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ha stöd i sitt beslut av en dom som avser något av de brott som ska medföra ute- slutning och domen ska ha vunnit laga kraft. Den upphandlande myndig- heten eller enheten kan således inte utesluta leverantören enbart på grund av misstanke om brott.

Bestämmelserna medför inte någon skyldighet för en upphandlande myndighet eller enhet att i varje enskilt fall undersöka om leverantören har gjort sig skyldig till sådan brottslighet som ska medföra uteslutning. Inte heller innebär artikeln att myndigheten eller enheten är skyldig att rutinmässigt be leverantörerna ge in handlingar som visar att det inte finns grund för uteslutning på grund av brott (se a.prop. s. 237 och 238). I lagen anges därför att den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att leverantören ska visa att det inte finns någon grund för uteslutning om det finns grundad anledning att anta att leverantören ska uteslutas.

Direktivet anvisar i första hand utdrag ur kriminalregistret som till- räckligt bevis för att det inte föreligger någon grund för uteslutning på grund av brott. För svenska leverantörer bör således det av Rikspolis- styrelsen förda belastningsregistret enligt lagen (1998:620) om belast- ningsregister, som bl.a. innehåller uppgifter om den som har ålagts på- följd för brott, komma i fråga. Enligt 9 § i den angivna lagen har den registrerade alltid rätt att få ut uppgifter som finns registrerade om honom eller henne (se vidare a.prop. s. 238–240).

Direktivets bestämmelser om fakultativ uteslutning

Direktivet ger också de upphandlande myndigheterna och enheterna rätt att utesluta leverantörer på vissa i artikel 39.2 angivna grunder. Dessa överensstämmer delvis med motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet.

En leverantör får uteslutas om han enligt

a) är i konkurs eller likvidation, har avbrutit sin näringsverksamhet, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borge-

234

närer eller befinner sig i en motsvarande situation, till följd av ett Prop. 2010/11:150 liknande förfarande enligt nationella lagar eller andra författningar;

b)är föremål för en ansökan om konkurs, tvångsförvaltning, likvida- tion, ackord med borgenärer eller för något annat liknande förfarande enligt nationella lagar eller andra författningar;

c)enligt lagakraftvunnen dom enligt de rättsliga bestämmelser som gäller i landet är dömd för brott mot yrkesetiken, exempelvis till följd av en överträdelse av befintlig lagstiftning om export av försvars- och/eller säkerhetsutrustning;

d)har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, som på något sätt kan styrkas av den upphandlande myndigheten eller enheten, genom att exempelvis inte ha iakttagit sina skyldigheter i fråga om informationssäkerhet eller försörjningstrygghet vid ett tidigare kontrakt;

e)har, på grund av någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor, kunnat konstateras inte vara så tillförlitlig som krävs för att inte riskera medlemsstatens säkerhet;

f)inte har fullgjort sina skyldigheter avseende erläggande av sociala avgifter enligt de rättsliga bestämmelser som gäller i det land där denne är etablerad eller i det land där den upphandlande myndigheten eller enheten finns;

g)inte har fullgjort sina skyldigheter avseende erläggande av skatter enligt de rättsliga bestämmelser som gäller i det land där denne är etablerad eller i det land där den upphandlande myndigheten eller enheten finns;

h)i allvarlig omfattning lämnar oriktiga uppgifter beträffande den information som kan begäras enligt detta avsnitt (om uteslutning och kvalificering av leverantörer) eller har underlåtit att lämna sådan information.

Bestämmelserna i a och b samt f–h är likalydande med motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet.

Punkten c är gemensam med motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet bortsett från att den anger över- trädelse av lagstiftning om export av försvars- och säkerhetsutrustning som ett exempel på brott mot yrkesetiken.

Punkten d är också gemensam med det klassiska direktivet och försörj- ningsdirektivet med den skillnaden att den anger bristande iakttagelse av leverantörens skyldigheter i fråga om informationssäkerhet eller försörj- ningstrygghet vid ett tidigare kontrakt som ett sådant exempel på all- varligt fel i yrkesutövningen som kan grunda uteslutning. Regeringen anser att bestämmelsen ska genomföras i nära överensstämmelse med direktivet.

Punkten e har ingen motsvarighet i det klassiska direktivet eller försörjningsdirektivet. Konkurrensverket framför i sitt remissvar att be- stämmelsen bör klargöras. Skäl 67 berör denna uteslutningsgrund:

”Med tanke på sektorns känslighet är tillförlitligheten hos de
ekonomiska aktörer som tilldelas upphandlingskontrakt av av-
görande betydelse. Denna tillförlitlighet avhänger särskilt deras
förmåga att svara upp till den upphandlande myndighetens eller
enhetens krav i fråga om försörjningstrygghet och informations-
säkerhet. Vidare bör inget i detta direktiv hindra den upphand-	235

lande myndigheten eller enheten att när som helst under processen Prop. 2010/11:150 utesluta en ekonomisk aktör från upphandlingen, om den upp-

handlande myndigheten eller enheten har information som visar att om den ekonomiska aktören tilldelades hela, eller delar av, kontraktet, skulle detta innebära en risk för ifrågavarande med- lemsstats väsentliga säkerhetsintressen.”

Skäl 65 anger vidare bl.a. att det också bör

”vara möjligt att utesluta ekonomiska aktörer om den upp- handlande myndigheten eller enheten har information, som i tillämpliga fall har erhållits av skyddade källor, och som visar att dessa aktörer inte är tillräckligt tillförlitliga för att man ska kunna utesluta risker för medlemsstatens säkerhet. Sådana risker kan hänföra sig till vissa särdrag hos de produkter som kandidaten levererat eller till kandidatens andelsägarstruktur.”

Punkt e ger, vilket framgår av skäl 67, den upphandlande myndigheten och enheten rätt att när som helst under processen utesluta en leverantör som inte bedöms vara pålitlig, dvs. även om dennes säkerhetsskydd har granskats av hemlandets behöriga myndigheter. I dessa fall kan den upphandlande myndigheten eller enheten stödja sig på skyddade upp- giftskällor. Regeringen anser att uttrycket skyddade uppgiftskällor inne- bär att den upphandlande myndigheten eller enheten kan grunda sitt beslut om uteslutning på underrättelseinformation enligt denna bestäm- melse.

Artikel 39.3 i direktivet innehåller bestämmelser om vilka bevis de upphandlande myndigheterna och enheterna ska godta beträffande vissa av uteslutningsgrunderna.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska godta som till- räckligt bevis för att den ekonomiska aktören inte befinner sig i någon av de situationer som anges i punkt 1 eller i punkt 2 a, 2 b, 2 c, 2 f eller 2 g:

a)för punkt 1 och punkt 2 a, 2 b och 2 c ett utdrag ur kriminalregistret eller, om detta inte är möjligt, en likvärdig handling från den behöriga rättsliga eller administrativa myndigheten i personens hemland eller ursprungsland som visar att dessa krav är uppfyllda,

b)för punkt 2 f och 2 g ett intyg från den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten.

Om landet i fråga inte utfärdar några sådana handlingar eller intyg, eller om dessa inte täcker samtliga fall som anges i punkt 1 och i punkt 2 a, 2 b och 2 c, kan de ersättas av en försäkran under ed eller, i med- lemsstater som saknar bestämmelser om försäkran under ed, av en högtidlig försäkran som den behöriga personen avlägger inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet, notarius publicus eller en godkänd yrkesorganisation i personens hemland eller ursprungsland.

Direktivets bestämmelser om vilken bevisning de upphandlande myndigheterna och enheterna ska godta, vilka överensstämmer med dem

iklassiska direktivet och försörjningsdirektivet, bör tas in i lagen i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF.

Enligt artikel 39.4 i direktivet ska medlemsstaterna ange vilka myndig-
heter och organ som har behörighet att utfärda de handlingar, intyg eller	236

försäkringar som anges i punkt 3 och underrätta kommissionen om detta. Prop. 2010/11:150 Detta meddelande ska inte påverka tillämpningen av lagstiftningen om

dataskydd. Bestämmelsen är inte av den karaktären att den ska genom- föras i lagen.

Både LOU och LUF innehåller en bestämmelse (10 kap. 4 § respektive 10 kap. 5 §) som anger att vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige ska den upphandlande myndigheten respektive enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet. Motsvarande bestämmelser finns även för upphandlingar inom det icke direktivstyrda området.

Bestämmelser om begränsad kontroll i överensstämmelse med LOU och LUF för direktivstyrda upphandlingar och icke direktivstyrda upp- handlingar bör enligt regeringens mening tas in i lagen.

Upphandlingar som inte omfattas av direktivet

Regeringen anser att reglerna om uteslutning ska gälla också för upphandlingar som inte omfattas av direktivet eller som endast delvis omfattas av direktivet. Både obligatorisk och fakultativ uteslutning ska gälla på samma grunder som för de direktivstyrda upphandlingarna.

237

8.10	Kontroll av leverantörers lämplighet och val av	Prop. 2010/11:150
	deltagare m.m.

8.10.1Inledande bestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen ska för upphandling inom direktivets tillämpningsområde innehålla bestämmelser om kontroll av leverantörers lämplighet med ett par inledande bestämmelser som anger förfarandets gång i fråga om kontroll av lämplighet och anbuds- utvärdering och som anger att den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa upp miniminivåer för leverantörers kapacitet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska få begränsa antalet anbudssökande som bjuds in i upphandlingsförfaranden. Den ska ange de kriterier efter vilka en sådan begränsning kommer att göras. Antalet inbjudna får inte understiga tre. Om antalet anbuds- sökande som uppfyller kriterierna är lägre än minimiantalet får den upphandlande myndigheten eller enheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de anbudssökande som har den kapacitet som krävs.

Om antalet lämpliga anbudsgivare är för lågt för att effektiv konkur- rens ska kunna säkerställas, får den upphandlande myndigheten eller enheten avbryta förfarandet och inleda ett nytt förfarande genom att annonsera den ursprungliga annonsen på nytt. I så fall ska de anbuds- sökande som valdes ut efter första och efter andra annonseringen bjudas in att delta.

Regeringens bedömning: En bestämmelse som anger att den upphandlande myndighetens eller enhetens val att annonsera och bjuda in på nytt vid för lågt antal anbudssökande inte påverkar den upphandlande myndighetens eller enhetens möjlighet att avbryta förfarande och inleda ett nytt bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag, men inte med bedömningen. Utredningen föreslår att det i lagen ska tas in en bestämmelse som anger att den upphandlande myndighetens eller en- hetens val, att annonsera och bjuda in på nytt vid för lågt antal anbuds- sökande, inte ska påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens möjlighet att avbryta förfarande och inleda ett nytt.

Remissinstanserna: Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Av artikel 38.1 i direktivet framgår att kontrakt ska tilldelas på grundval av kriterierna i artiklarna 47 och 49 och med beaktande av artikel 19, efter det att lämp- ligheten hos de ekonomiska aktörer som inte har uteslutits enligt artik- larna 39 eller 40 har kontrollerats av den upphandlande myndigheten eller enheten enligt de kriterier för ekonomisk och finansiell ställning samt yrkesmässig och teknisk kunskap eller kapacitet som avses i artik- larna 41–46 samt, i förekommande fall, de icke-diskriminerande regler och kriterier som avses i punkt 3.

I artikel 38.2 i direktivet anges att den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva miniminivåer för anbudssökandes kapacitet, i enlighet med artiklarna 41 och 42.

238

Omfattningen av den information som åsyftas i artiklarna 41 och 42 Prop. 2010/11:150 samt miniminivåerna för den kapacitet som krävs för ett bestämt kontrakt

måste ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta. Dessa miniminivåer ska framgå av meddelandet om upphandling. Bestämmelsen anger inledningsvis att upphandlingsförfarandet ska

genomföras i två huvudsakliga faser, dvs. att efter prövning om någon av anbudssökandena eller anbudsgivarna ska uteslutas ska en lista med lämpliga leverantörer ställas upp i enlighet med de urvalskriterier som den upphandlande myndigheten ställt upp och anbuden från denna krets ska utvärderas.

När den upphandlande myndigheten eller enheten anger efter vilka grunder den kommer att bestämma vilka anbudssökanden och anbuds- givare som kommer att anses lämpliga får den ställa upp miniminivåer för ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet.

Av artikel 38.3 i direktivet följer att den upphandlande myndigheten eller enheten vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden med offentliggörande av meddelande om upphandling och vid konkurrens- präglad dialog får begränsa antalet lämpliga anbudssökande som den kommer att inbjuda att lämna anbud eller kalla till dialog. I det fallet gäller följande:

–Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i meddelandet om upphandling ange de objektiva och icke-diskriminerande kriterier eller regler som den kommer att tillämpa, det lägsta antalet anbudssökande som den kommer att inbjuda samt, i förekommande fall, det högsta antalet. Det lägsta antalet anbudssökande som den kommer att inbjuda får inte understiga tre.

–Den upphandlande myndigheten eller enheten ska sedan inbjuda åt- minstone så många anbudssökande som det lägsta antal som fastställts på förhand, under förutsättning att det finns ett tillräckligt stort och lämpligt antal anbudssökande.

Om antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna och minimi- kapaciteten är lägre än minimiantalet får den upphandlande myndigheten eller enheten fortsätta förfarandet genom att inbjuda den eller de anbuds- sökande som har den erforderliga kapaciteten.

Om den upphandlande myndigheten eller enheten anser att antalet lämpliga anbudssökande är för lågt för att verklig konkurrens ska kunna säkerställas får den avbryta förfarandet och på nytt offentliggöra det ursprungliga meddelandet om upphandling i enlighet med artiklarna 30.2 och 32, och fastställa en ny tidsfrist för inlämnandet av anbudsan- sökningar. I det fallet ska de anbudssökande som valdes ut i samband med det första offentliggörandet och de som valdes ut i samband med det andra offentliggörandet inbjudas att delta i enlighet med artikel 34. Detta alternativ påverkar inte den upphandlande myndighetens eller enhetens möjlighet att avbryta det pågående upphandlingsförfarandet och inleda ett nytt förfarande. Att detta inte påverkar möjligheten att avbryta upp- handlingen och inleda ett nytt upphandlingsförfarande är enligt regering- ens mening inte nödvändigt i ange i lagen. Någon bestämmelse av den innebörden tas därför inte in i lagen. Bestämmelserna överensstämmer med motsvarande delar av det klassiska direktivet. De har genomförts på

239

ett direktivnära sätt i LOU. Regeringen anser därför att förevarande Prop. 2010/11:150 regler bör genomföras på ett likalydande sätt i denna lag.

8.10.2Krav på registrering, leverantörens ekonomiska ställning samt bevis på teknisk och yrkesmässig kapacitet

Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enhet ska få kräva av leverantören att han eller hon är registrerad i aktiebolags- register eller handelsregister eller motsvarande där den anbudssökande har sitt ursprung eller är etablerad.

Regler om bevis på leverantörens ekonomiska ställning ska tas in i lagen. Vilka bevis som infordras ska anges i annonsen om upphand- ling eller i inbjudan att lämna anbud. Kan de infordrade bevisen inte presteras får leverantören visa sin ekonomiska kapacitet med någon annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

Regler om bevis på leverantörens tekniska och yrkesmässiga kapacitet ska tas in i lagen. De bevis som ska visas upp ska anges i annonsen om upphandling. I lagen ska det anges vilka bevis som den upphandlande myndigheten eller enheten kan efterfråga avseende leverantörens tekniska kapacitet.

Har leverantören ett godtagbart skäl för att inte tillhandahålla något av de bevis som avses i lagen och som begärts in av den upphandlande myndigheten eller enheten får leverantören styrka sin kapacitet med någon annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

En leverantör ska i en upphandling få åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Leverantören ska visa att han kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.

Vid bedömningen av en leverantörs förmåga att fullgöra ett varu- kontrakt som innefattar monterings- eller installationsarbeten, tjänster eller byggentreprenad, ska särskild vikt få fästas vid yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlitlighet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarets materielverk (FMV) påpekar att i
författningstexten ska 12 kap. 12 § 9 c benämnas b. I övrigt yttrar sig
ingen av remissinstanserna i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 40 första stycket i
direktivet framgår att om en anbudssökande för att få bedriva sin
yrkesverksamhet måste vara inskriven i ett yrkes- eller handelsregister i
den medlemsstat där han har sitt ursprung eller är etablerad, kan denne
anmodas att visa att han är inskriven i ett sådant register eller anmodas
att avlägga en försäkran under ed eller att uppvisa ett intyg från register-
myndigheten. I en bilaga till direktivet förtecknas relevant register-
myndighet för varje medlemsstat. Förteckningen i bilagan är endast väg-
ledande. Det framgår också att medlemsstaterna ska meddela kommis-
sionen och övriga medlemsstater om alla ändringar i sina register och de
bevis som nämns i dessa förteckningar. Denna sista mening i första	240

stycket riktar sig till medlemsstaten och någon sådan bestämmelse bör därför, enligt regeringens mening, inte tas in i lagen.

I samband med förfaranden för tilldelning av tjänstekontrakt får, enligt artikel 40 andra stycket i direktivet, den upphandlande myndigheten eller enheten anmoda anbudssökande att visa att de har ett särskilt tillstånd eller är medlemmar i en särskild organisation i sitt hemland, om detta krävs för att få tillhandahålla den aktuella tjänsten.

Vidare anges i artikel 40 tredje stycket i direktivet att artikeln inte påverkar gemenskapslagstiftningen om etableringsrätt och frihet att till- handahålla tjänster. Det finns, enligt regeringens mening, inget behov av att ange det i lagen.

I artikel 41 i direktivet regleras leverantörens ekonomiska och finansiella ställning. Enligt artikel 41.1 kan bevis på en ekonomisk aktörs ekonomiska och finansiella ställning som regel utgöras av lämpliga intyg från banker, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten, balansräkningar eller utdrag ur dem, uppgift om företagets samlade omsättning och omsättningen för det verksamhetsområde som upp- handlingen gäller. Av artikel 41.2 framgår att en ekonomisk aktör får åberopa andra enheters kapacitet om han bevisar att han kommer att förfoga över de nödvändiga resurserna, t.ex. genom att lägga fram ett åtagande från enheterna. Om en ekonomisk aktör har ett godtagbart skäl för att inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten eller enheten begär, får denne enligt artikel 41.5 bevisa sin ekonomiska och finansiella ställning med varje annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

I artikel 42 i direktivet regleras bevis på leverantörens tekniska eller yrkesmässiga kapacitet. Artikel 42.1 innehåller en omfattande katalog av bevis som kan lämnas beroende på de aktuella byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas art, kvantitet eller betydelse och ändamål. Det rör sig huvudsakligen om

a)olika förteckningar över slutförda byggentreprenader eller över de viktigaste leveranser eller tjänster som utförts de fem senaste åren,

b)uppgifter om tekniker och tekniska organ,

c)en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder etc.,

d)en kontroll som den upphandlande myndigheten eller enheten själv utför eller som utförs av ett behörigt organ i leverantörens etablerings- land, som ska utvisa leverantörens tillverkningskapacitet eller tjänste- leverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt dennes undersök- nings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll,

e)uppgifter om leverantörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i,

f)uppgifter om de miljöskyddsåtgärder leverantören kan komma att tillämpa vid verkställandet av kontraktet,

g)uppgift om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller entreprenören och antal anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren,

h)uppgift om verktyg, materiel och teknisk utrustning, antalet anställda och deras yrkeskunnande eller de försörjningskällor, samt upp-

gift om var dessa finns i de fall de finns utanför Europeiska unionen, som den ekonomiska aktören förfogar över för att fullgöra kontraktet, till-

Prop. 2010/11:150

241

mötesgå den upphandlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade Prop. 2010/11:150 behov till följd av en kris eller garantera underhåll, modernisering och

anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen, och i fråga om de varor som ska levereras

i) prover, beskrivningar, fotografier eller intyg som upprättas av officiella institutioner för kvalitetskontroll.

I artikel 42.1 j återfinns särskilda bestämmelser som tar sikte på informationssäkerhet. Artikeln behandlas särskilt i avsnitt 9.5–9.7.

Av artikel 42.2 framgår att en ekonomisk aktör får utnyttja andra enheters kapacitet om han bevisa att han kommer att förfoga över de resurser som är nödvändiga för fullgörandet av kontraktet. Den upp- handlande myndigheten eller enheten ska, enligt artikel 42.5 i direktivet, ange i annonsen om upphandling vilka uppgifter som anbudssökandena eller anbudsgivarna ska ge in.

Om en ekonomisk aktör har ett godtagbart skäl för att inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten eller enheten begär, får denne enligt artikel 42.6 bevisa sin tekniska eller yrkesmässiga kapacitet med varje annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig. Denna artikel är ny i förhållande till det klassiska direktivet och LOU.

Förutom den nyss nämnda skillnaden stämmer bestämmelserna i artiklarna 40–42 i stort överens med motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet, vilka har genomförts i LOU på ett direktivnära sätt. Motsvarande bestämmelser i försörjningsdirektivet är mindre utförliga. Direktivet är således i dessa delar utformat med det klassiska direktivet som förebild. Mot denna bakgrund anser regeringen att bestämmelserna i detta direktiv också bör genomföras i lagen på ett direktivnära sätt och med beaktande av den av FMV påtalade korrigeringen av utredningens förslag. I likhet med vad som gäller i LOU och LUF bör lagen innehålla en bestämmelse i 15 kap. som reglerar leverantörers möjlighet att stödja sig på andra företags kapacitet.

8.10.3Kvalitetsstyrningsstandarder, standarder för miljöledning och officiella förteckningar

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla bestämmelser som anger under vilka förutsättningar den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att leverantören visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende ackrediterat organ om att leverantören iakttar kvalitets- styrningsstandarder samt certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder.

Lagen ska också innehålla bestämmelser som anger under vilka omständigheter leverantörer som är registrerade i officiella för- teckningar får antas uppfylla förutsättningarna och kraven avseende vissa bestämmelser om uteslutning och lämplighetskontroll.

Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens. Utredningen förslår dock att det i den paragraf som reglerar standarder för miljöledning ska hänvisas till förordning (EG) nr 761/2001

242

av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemen- skapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS).

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig i frågan. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 43 i direktivet framgår att

om en upphandlande myndighet eller enhet kräver uppvisande av intyg utfärdat av ett oberoende ackrediterat organ om att den ekonomiska aktören iakttar vissa kvalitetsstyrningsstandarder, ska myndigheten eller enheten hänvisa till kvalitetsstyrningssystem som bygger på relevanta europeiska standarder på området som är certifierade av oberoende ackrediterade organ vilka uppfyller europeiska standarder för ackrediter- ing och certifiering. Den ska godkänna likvärdiga certifikat från oberoende ackrediterade organ i andra medlemsstater. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga kvalitetsstyrningssystem som lämnas av ekonomiska aktörer.

Lagrådet har påtalat att det i den föreslagna bestämmelsen i likhet med direktivet talas om likvärdiga certifikat medan det i LOU och det klassiska direktivet talas om likvärdiga intyg. En jämförelse mellan olika språkversioner av de båda direktiven ger inte vid handen att det i nu aktuellt hänseende skulle föreligga någon skillnad i sak mellan uttryckssätten. Då det i direktiven synes vara fråga om just intyg och inte särskilda certifieringsinstrument, såsom t.ex. ett flygcertifikat eller lik- nande, framstår snarast i detta sammanhang begreppet ”likvärdiga intyg” bättre valt än ”likvärdiga certifikat”. Lagrådet har därför förordat att ordet ”certifikat” i paragrafens andra stycke ersätts med ordet ”intyg”, vilket också är det begrepp som används i paragrafens första stycke. Bestämmelsen bör utformas i överensstämmelse därmed.

Av artikel 44 i direktivet framgår att om en upphandlande myndighet eller enhet i de fall som avses i artikel 42.1 f kräver att få se certifikat som upprättats av ett oberoende organ och som intygar att den eko- nomiska aktören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, ska myn- digheten hänvisa till gemenskapens miljölednings- och miljörevisions- ordning (Emas) eller till miljöledningsstandarder som bygger på rele- vanta europeiska eller internationella standarder och som certifierats av organ som uppfyller gemenskapslagstiftningen eller internationella stan- darder för certifiering. Den ska godkänna likvärdiga certifikat från organ i andra medlemsstater. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder som läggs fram av de ekonomiska aktörerna.

Artikel 46 i direktivet reglerar möjligheten att upprätta och använda officiella förteckningar över godkända leverantörer.

I artikel 46.1 anges att medlemsstaterna får införa antingen officiella förteckningar över godkända entreprenörer, varuleverantörer eller tjänsteleverantörer eller en certifiering genom offentligrättsliga eller privaträttsliga certifieringsorgan.

Medlemsstaterna ska anpassa villkoren för registrering i dessa för- teckningar samt villkoren för utfärdande av certifikat genom certifie- ringsorgan till artikel 39.1 och 39.2 a–d och h, artiklarna 40, 41.1, 41.4 och 41.5, 42.1 a–i, 42.2, 42.4 och 43 och i förekommande fall artikel 44.

Prop. 2010/11:150

243

ekonomiska aktörer måste i så fall bevisa för den myndighet som upp- rättar den officiella förteckningen att de förfogar över dessa resurser under hela den tid som registreringsintyget på den officiella förteck- ningen är giltigt och dessa bolag under denna tid fortsätter att uppfylla villkoren för kvalitativt urval enligt de artiklar som anges i föregående stycke och som dessa aktörer åberopar för att registreras.

Enligt artikel 46.2 får de ekonomiska aktörer som är registrerade i de officiella förteckningarna eller har ett certifikat vid varje upphandlings- tillfälle för den upphandlande myndigheten eller enheten visa ett registreringsintyg utfärdat av den behöriga myndigheten eller ett certifi- kat utfärdat av ett behörigt certifieringsorgan. Dessa intyg eller certifikat ska innehålla de referenser som möjliggjort registreringen/certifieringen samt klassificeringen enligt förteckningen.

Av artikel 46.3 framgår att för upphandlande myndigheter eller enheter i andra medlemsstater ska en registrering i officiella förteckningar upprättade av de behöriga myndigheterna eller ett certifikat utfärdat av certifieringsorganet endast innebära en presumtion för lämplighet med avseende på artikel 39.1, 39.2 a–d och h, artiklarna 40, 41.1 b och c och 42.1 a i och b–g för byggentreprenörer, artikel 42.1 a ii, b–e och i för varuleverantörer och artikel 42.1 a ii, b–e och g för tjänsteleverantörer.

I artikel 46.4 anges att information som kan utläsas från registreringen i officiella förteckningar eller certifieringen inte får ifrågasättas utan motivering. När det gäller betalning av obligatoriska socialförsäkrings- avgifter, skatter och avgifter får ytterligare ett intyg från registrerade ekonomiska aktörer krävas vid varje upphandlingstillfälle. Den upphand- lande myndigheten eller enheten i andra medlemsstater ska endast tillämpa punkt 3 och första stycket i denna punkt för ekonomiska aktörer som är etablerade i den medlemsstat som för den officiella förteckningen.

Av artikel 46.5 framgår att för registrering av ekonomiska aktörer från andra medlemsstater i en officiell förteckning eller för certifiering genom de organ som avses i punkt 1 får det inte krävas ytterligare bevis eller uppgifter utöver vad som krävs av inhemska ekonomiska aktörer och under inga förhållanden andra än dem som anges i artiklarna 39–43 och vid behov 44. En sådan registrering eller certifiering får dock inte åläggas ekonomiska aktörer i andra medlemsstater för att de ska kunna delta i en upphandling. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska god- känna likvärdiga certifikat från organ som är etablerade i andra medlems- stater. De ska även godta andra likvärdiga bevismedel.

Enligt artikel 46.6 kan de ekonomiska aktörerna när som helst ansöka om registrering i en officiell förteckning eller utfärdande av ett certifikat. De måste inom rimlig tid underrättas om det beslut som fattats av den myndighet som upprättar förteckningen eller av det behöriga certi- fieringsorganet.

Av artikel 46.7 framgår att de certifieringsorgan som avses i punkt 1 ska uppfylla europeiska standarder för certifiering.

Enligt artikel 46.8 är de medlemsstater som har officiella förteckningar eller certifieringsorgan enligt punkt 1 skyldiga att till kommissionen och övriga medlemsstater meddela adressen till det organ till vilket en begäran om registrering kan sändas.

Bestämmelserna om kvalitetssäkringsstandarder och standarder för miljöledning i artiklarna 43 och 44 överensstämmer med motsvarande

Prop. 2010/11:150

244

bestämmelser i det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet vilka Prop. 2010/11:150 genomförts på ett direktivnära sätt i LOU och LUF. Regeringen anser att

bestämmelserna bör genomföras på samma sätt i denna lag. Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljö- lednings- och miljörevisionsordning (EMAS)33, till vilken det hänvisas i 11 kap. 15 § LOU och 11 kap. 12 § LUF, har upphävts och ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemen- skapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upp- hävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG34. Regeringen anser att det i den nu aktuella lagen bör hänvisas till den nya förordningen. Detta överens- stämmer med vad regeringen i prop. 2010/11:93 föreslår avseende hän- visningarna till Emas i motsvarande paragrafer i LOU och LUF.

Reglerna om officiella förteckningar i artikel 46 överensstämmer med motsvarande bestämmelser i det klassiska direktivet. Försörjnings- direktivet saknar bestämmelser om officiella förteckningar. Reglerna i det klassiska direktivet har delvis genomförts i LOU. Den del av reglerna som genomförts är en presumtionsregel som innebär att den leverantör som är registrerad i en officiell förteckning i över godkända leverantörer i en EES-stat eller innehar ett certifikat utfärdat av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska standarder för certifiering får antas uppfylla de förutsättningar och krav som anges i vissa bestämmelser om uteslutning och kontroll av lämplighet. Övriga bestämmelser om officiella förteck- ningar gäller krav och villkor på registrering i förteckningarna om för- teckningar används. Regeringen bedömde att sådana regler om förteck- ningar inte krävdes i LOU, eftersom systemet med förteckningar inte används i Sverige och inte heller efterfrågats av remissinstanser eller i övrigt (prop. 2006/07:128 del 1 s. 404). Något skäl att göra en annan bedömning i nu aktuellt lagstiftningsärende har, enligt regeringens mening, inte framkommit. I likhet med utredningen anser regeringen därför att bestämmelserna ska genomföras i lagen på samma sätt som det klassiska direktivets motsvarande bestämmelser har genomförts i LOU.

33EGT L 114, 24.4.2001, s. 1 (Celex 32001R0761).

34EUT L 342, 22.12.2009, s. 1 (Celex 32009R1221).

245

8.11

Begränsad kontroll

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla bestämmelser som anger att en upphandlande myndighet eller enhet får i selektivt och förhandlat förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog begränsa kontrollen av handlingar som rör uteslutning av leverantörer, registre- ring, ekonomisk ställning, teknisk och yrkesmässig kapacitet, tillgång till andra företags kapacitet, yrkeskunnande, kvalitetsstyrnings- standarder och standarder för miljöledning till de anbudssökande som den upphandlande myndigheten eller enheten avser att bjuda in att lämna anbud eller att förhandla.

För upphandlingar för det icke direktivstyrda området ska en bestämmelse tas in, enligt vilken den upphandlande myndigheten eller enheten på motsvarande sätt får begränsa kontrollen av sådana hand- lingar som rör leverantörens lämplighet i förenklat förfarande, urvals- förfarande och vid konkurrenspräglad dialog.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förutom att utredningens förslag inte innehåller bestämmelser om begränsad kontroll angående konkurrenspräglad dialog vid direktivstyrda upphandlingar.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig i frågan.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna har inte någon motsvarighet i direktiven. Bestämmelserna har dock sin motsvarighet i LOU och LUF (11 kap. 17 § respektive 11 kap. 13 §) vilka dessutom innehåller bestämmelser om vad som gäller vid öppet förfarande. Bestämmelsen som gäller upphandling inom det icke direktivstyrda området motsvaras av 15 kap. 13 b § LOU och LUF. Bestämmelser bör tas in i lagen som överensstämmer med bestämmelserna i LOU och LUF med undantag för bestämmelsen om öppet förfarande som inte äger tillämpning i denna lag. Därmed bör, som Lagrådet har föreslagit, möjligheten att begränsa kontrollen även finnas vid förfarandet konkurrenspräglad dialog för direktivstyrda upphandlingar.

246

8.12	Tilldelning av kontrakt	Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla bestämmelser om
tilldelning av kontrakt. Bestämmelserna ska gälla för upphandlingar
inom det direktivstyrda området. För det inte direktivstyrda området
ska i huvudsak motsvarande men något enklare bestämmelser gälla.
Enligt bestämmelserna ska antingen det anbud som är det eko-
nomiskt mest fördelaktiga eller det anbud som har lägst pris antas. Vid
bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördel-
aktiga, ska den upphandlande myndigheten eller enheten även ta
hänsyn till kriterier såsom ekonomisk livslängd, lönsamhet, försörj-
ningstrygghet, samverkansförmåga och operativa egenskaper. Vidare
ska myndigheten eller enheten i annonsen om upphandling eller i
förfrågningsunderlaget ange hur de olika kriterierna kommer att viktas
inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är mest fördelaktigt.
Om det enligt den upphandlande myndigheten eller enheten inte är
möjligt att ange hur kriterierna kommer att viktas, ska dessa anges i
fallande prioritetsordning.
En upphandlande myndighet eller enhet ska få förkasta ett anbud om
priset är onormalt lågt. Det ska få ske först sedan myndigheten eller
enheten skriftligen begärt en förklaring och inte fått ett tillfreds-
ställande svar. Om det låga anbudet beror på att anbudsgivaren fått
statligt stöd, ska myndigheten eller enheten, för upphandlingar inom
det direktivstyrda området, få begära att anbudsgivaren visar att stödet
är förenligt med EUF-fördraget.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna framför inga invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Direktivets bestämmelser om tilldelningsgrunder
I artikel 47.1 i direktivet finns i likhet med LOU och LUF bestämmelser
om de två alternativa grunder som den upphandlande myndigheten eller
enheten ska tilldela kontrakt på, dvs. det ekonomiskt mest fördelaktiga
anbudet eller det med det lägsta priset. Om tilldelningen sker på grundval
av det anbud som ur den upphandlande myndighetens eller enhetens
synvinkel är det ekonomiskt mest fördelaktiga, ska hänsyn tas till olika
kriterier som är kopplade till föremålet för det kontraktet i fråga som t.ex.
kvalitet, pris, tekniska fördelar, funktionella egenskaper, miljö-
egenskaper, driftskostnader, kostnadseffektivitet, ekonomisk livslängd,
lönsamhet, eftermarknadsservice och tekniskt stöd, leveransdag och
leveranstid eller tid för fullgörandet, försörjningstrygghet, samverkans-
förmåga och operativa egenskaper. Den exemplifierande uppräkningen
av kriterier är i huvudsak samma som i LOU och LUF. Några kriterier är
emellertid speciella för det nya direktivet, såsom försörjningstrygghet,
samverkansförmåga och operativa egenskaper. Regeringen anser att
artikeln ska genomföras i lagen som bestämmelser om alternativa
grunder för tilldelning av kontrakt i nära överensstämmelse med
direktivet.		247

Artikel 47.2 i direktivet innehåller bestämmelser om viktning av Prop. 2010/11:150 kriterier. Om tilldelningen sker till det ekonomiskt mest fördelaktiga

anbudet, ska den upphandlande myndigheten eller enheten i kontrakts- handlingarna (meddelanden om upphandling, förfrågningsunderlag, be- skrivande dokument eller kompletterande handlingar) ange hur de olika kriterierna kommer att viktas inbördes vid bedömningen. Kriterie- viktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna sprid- ning. Om viktning inte är möjlig ska den upphandlande myndigheten eller enheten i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokument eller de kompletterande handlingar ange krite- rierna i fallande prioritetsordning. Regeringen anser att artikeln ska genomföras i lagen som bestämmelser om viktning av kriterier.

Direktivets bestämmelser om onormalt låga anbud

I artikel 49 i direktivet finns bestämmelser om onormalt låga anbud. Av artikeln framgår följande.

Om det för ett visst kontrakt finns anbud som förefaller vara onormalt låga i förhållande till varorna, byggentreprenaden eller tjänsterna, ska den upphandlande myndigheten eller enheten, innan anbuden förkastas, skriftligen begära sådana förtydliganden om anbudens innehåll som den anser sig behöva. Dessa förtydliganden kan särskilt gälla

a)ekonomiska kalkyler avseende byggmetoderna, sättet att tillverka varorna eller sättet att tillhandahålla tjänsterna,

b)valda tekniska lösningar och/eller ovanligt gynnsamma förhållanden som anbudsgivaren kan räkna med för att utföra byggentreprenaden, leverera varorna eller tillhandahålla tjänsterna,

c)originaliteten i anbudsgivarens förslag med avseende på byggentre- prenader, varor och tjänster,

d)överensstämmelse med de bestämmelser om anställningsskydd och arbetsförhållanden som är i kraft på den ort där tillhandahållandet ska ske,

e)möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i samråd med anbudsgivaren granska detta innehåll med beaktande av de ingivna förklaringarna.

Om en upphandlande myndighet eller enhet fastställer att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först efter samråd med anbudsgivaren och om denne inom den rimliga tidsfrist som fastställs av den upphandlande myndigheten eller enheten inte kan bevisa att det berörda stödet har beviljats på lagliga grunder. Om den upphandlande myndigheten eller enheten förkastar ett anbud under dessa omständig- heter, ska den underrätta kommissionen om detta.

Regeringen anser att artikeln ska genomföras i lagen som bestämmel- ser om onormalt låga anbud.

248

Tilldelning av kontrakt vid upphandlingar som inte omfattas av direktivet Prop. 2010/11:150

Även vid upphandling under tröskelvärdena bör det finnas regler om tilldelning av kontrakt. Reglerna bör överensstämma med regleringen i LOU och LUF. Dessa kommer därför att i huvudsak motsvara reglerna inom det direktivstyrda området. Reglerna om onormalt låga anbud bör tas in i lagen i överensstämmelse med dem i LOU och LUF.

8.13Sekretess hos upphandlande myndigheter och enheter

Regeringens bedömning: Direktivets generella bestämmelser om sekretess hos upphandlande myndigheter och enheter bör inte föran- leda någon bestämmelse i svensk rätt.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig i frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 6 i direktivet innehåller generella bestämmelser om sekretess hos upphandlande myndigheter och enheter och lyder:

”Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv, särskilt upplysningsskyldigheten i fråga om ingångna kontrakt och information till anbudssökande och anbudsgivare enligt artiklarna 30.3 och 35, och i enlighet med den nationella lagstiftning som gäller för den upphandlande myndigheten eller enheten, särskilt lagstiftningen om tillgång till information, får den upphandlande myndigheten eller enheten, med förbehåll för de rättigheter som fastställs i kontraktet, inte offentliggöra uppgifter som lämnats in och förklarats sekretessbelagda av de ekonomiska aktörerna. Sådan information omfattar i synnerhet tekniska hem- ligheter, affärshemligheter och konfidentiella aspekter i anbuden.”

En i allt väsentligt motsvarande reglering finns i artikel 6 i det klassiska
direktivet och i artikel 13.2 i försörjningsdirektivet. Regeringen uttalade
följande avseende de generella sekretessbestämmelserna i det klassiska
direktivet och i försörjningsdirektivet (prop. 2006/07:128 del 1 s. 276
och 277). När fråga är om upphandling som företas i det allmännas
verksamhet för vilken sekretesslagen (1980:100) gäller finns det inte
behov av att införa särskilda regler om begränsningar i vilka uppgifter
om leverantörerna som upphandlande myndigheter och enheter får lämna
ut. Vad gäller organ vars verksamhet inte faller under sekretesslagen får
det anses klarlagt att lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
medger ett sådant skydd för hemliga uppgifter som lämnats av leveran-
törer i ett upphandlingsärende som motsvarar det skydd som får anses
följa av de generella sekretessbestämmelserna i direktiven.
Sekretesslagens bestämmelser har motsvarigheter i den nu gällande
offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Regeringen ser inte skäl att avseende de generella sekretess-
bestämmelserna i artikel 6 i direktivet göra någon annan bedömning än
den som gjordes avseende motsvarande bestämmelser i det klassiska	249
	249

direktivet och försörjningsdirektivet. Det finns därför, enligt regeringens Prop. 2010/11:150 mening, inte något behov av en särskild reglering i svensk rätt.

8.14Avslutande artiklar i direktivet

Regeringens bedömning: Artiklarna 63, 65–69 och 73–75 i direktivet är inte av den karaktären att deras innehåll bör genomföras i lagen.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 63 i direktivet rör kommissionens möjlighet att kräva att en medlemsstat korrigerar en allvarlig överträdelse av gemenskapsrätten om upphandling i samband med en upphandling som omfattas av direktivet och medlemsstaternas skyldighet att svara på en sådan underrättelse.

Medlemsstaternas skyldigheter att lämna statistik till kommissionen regleras i artikel 65 i direktivet och i artikel 66 i direktivet anges vad statistikrapporten ska innehålla.

En bestämmelse om att kommissionen ska biträdas av Rådgivande kommittén för offentliga upphandlingskontrakt finns i direktivets artikel 67. Artikel 68 i direktivet behandlar kommissionens revidering av tröskelvärdena. Kommissionen ges även en rätt att göra vissa övriga ändringar enligt artikel 69 i direktivet. Kommissionens skyldighet att rapportera om de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att införliva direktivet m.m. finns i direktivets artikel 73.

I artiklarna 74 och 75 i direktivet finns bestämmelser om ikraftträdande av direktivet respektive adressater.

Artiklarna ovan är inte av den karaktären att deras innehåll ska genomföras i medlemsstaternas nationella upphandlingslagstiftning och några sådana bestämmelser bör därför, enligt regeringens mening, inte tas in i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

250

Informationssäkerhet

Prop. 2010/11:150

9.1Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Regeringens förslag: Bestämmelser om informationssäkerhet ska tas in i den nya lagen. Bestämmelserna ska gälla till skydd för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och de ska gälla såväl för upphandlingar inom det direktivstyrda området som för upphandlingar som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska avses information och material oavsett form, karaktär eller överföringsteknik som om- fattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss skyddsnivå samt som med hänsyn till rikets säkerhet enligt lagar och andra författ- ningar måste skyddas mot intrång, förstörelse, avlägsnande, spridning, förlust eller åtkomst av någon obehörig person eller mot någon annan typ av risk.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår dock dels att begreppet ”säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter” ska betecknas ”sekretessbelagd information”, dels att bestämmelserna om informationssäkerhet bara ska gälla inom det direktivstyrda området.

Remissinstanserna: Av remissinstanserna uttrycker några sin inställ- ning till förslaget och ytterligare några framför tekniska synpunkter.

Konkurrensverket tillstyrker förslaget mot bakgrund av att det vid försvars- och säkerhetsupphandlingar ställs högre krav på leverantörer vad gäller sekretess och säkerhet än vid traditionella upphandlingar.

Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) anser att bestämmelserna om informationssäkerhet är ofullgångna och speglar dagsläget. Informations- säkerhet är enligt SOFF en av kärnfrågorna för marknadens funktion och tillgänglighet. Att förbättra legala och administrativa normer är viktigt, men att skapa former för att stärka tillit och förtroendeskapande dialog mellan aktörer är avgörande, menar SOFF. Ett betydande arbete återstår enligt SOFF att göra för att reglerna ska bli så enhetliga som möjligt inom EU och i förhållande till Amerikas förenta stater.

Svea hovrätt anser att det vore värdefullt att närmare utveckla vad begreppet sekretessbelagd information avser att omfatta; särskilt eftersom begreppet språkligt sett ligger nära begreppet sekretessbelagd uppgift som förekommer i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Hänvisningen till lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter tyder enligt hovrätten på att avsikten är att enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte dokumenterats på något särskilt sätt (jfr 1 § andra stycket i sistnämnda lag), ska omfattas av begreppet sekretessbelagd information. Om så är fallet kan det, menar hovrätten, ifrågasättas om den föreslagna lagtexten är tillräckligt tydlig på den punkten. Säkerhetspolisen pekar på att i den svenska versionen av direktivet har begreppet classified information översatts med sekretessbelagd information. Av definitionen i lagförslaget framgår att det inte enbart är sekretessbelagda uppgifter som man avser

att skydda, utan även vissa andra känsliga uppgifter. I säkerhetsskydds-

251

sammanhang är begreppet classified information inte begränsat till, och Prop. 2010/11:150 korresponderar inte helt mot, begreppet sekretessbelagd information (jfr

definitionen av säkerhetsskydd i 6 § säkerhetsskyddslagen [1996:627]). I regeringens beslut den 21 januari 2010 avseende avtal mellan Europeiska unionens medlemsstater om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter (UF2009/86882/SSSB) översätts begreppet classified informa- tion med begreppet säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Det kan övervägas, menar Säkerhetspolisen, om detta begrepp bör användas även i den föreslagna lagen. Trafikverket anför att enligt definitionen ska den sekretessbelagda informationen även röra den nationella säkerheten. Genom det exkluderas sådan information som är sekretessbelagd av andra skäl såsom av hänsyn till enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I skrivningen är det otydligt vad som avses anser verket. Att den sekretessbelagda informationen inkluderar sådant som rör den nationella säkerheten behöver inte exkludera annan typ av sekretess.

I sammanhanget framför både Försvarets materielverk (FMV) och Säkerhetspolisen att det behövs en översyn av säkerhetsskydds- lagstiftningen.

Skälen för regeringens förslag

Behov av skydd för information vid upphandling

Vid upphandling av produkter eller tjänster på försvars- och säkerhets- området förekommer ofta uppgifter av känslig natur. Uppgifter som omfattas av sekretess eller på annat sätt är känsliga kan bl.a. förekomma i kravspecifikationer eller i kontrakt. Sådana uppgifter kan också komma en leverantör till del i ett senare skede, t.ex. i samband med fullgörandet av ett kontrakt. Bestämmelser som avser att säkerställa att uppgifter av känslig karaktär, vilka lämnas av den upphandlande myndigheten eller enheten under eller efter ett upphandlingsförfarande, behandlas på ett så säkert sätt som möjligt av en leverantör är därför av yttersta vikt.

För att skapa bättre förutsättningar för upphandlingar av sådant material och sådana tjänster som är av den känsliga natur som före- kommer inom försvars- och säkerhetsområdet innehåller direktivet ett antal artiklar om informationssäkerhet. Bestämmelserna identifierar både vilken sorts information som kan skyddas och vad informationen ska skyddas mot, för att en upphandlande myndighet eller enhet ska kunna ställa krav på det vid upphandling. Varken det klassiska direktivet eller försörjningsdirektivet innehåller uttryckliga bestämmelser om ett sådant skydd av information. Regeringen anser att bestämmelser om infor- mationssäkerhet ska införas i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. De upphandlande myndigheterna och enheterna bör få tillgång till detta regelverk även för upphandlingar som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. Till skillnad från utredningen föreslår regeringen därför att bestämmelserna ska gälla även för dessa upphand- lingar.

252

Vilken information som omfattas			Prop. 2010/11:150
Inledning
Bestämmelser om informationssäkerhet återfinns på ett flertal ställen i
direktivet. I direktivets artikel 1.8 definieras sekretessbelagd information
som all information och material oavsett form, karaktär eller överförings-
teknik som omfattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss
skyddsnivå samt som med hänsyn till rikets säkerhet enligt lagar och
andra författningar måste skyddas mot intrång, förstörelse, avlägsnande,
spridning, förlust eller åtkomst av någon obehörig person eller mot någon
annan typ av risk. Enligt definitionen ska den ”sekretessbelagda
informationen” röra den nationella säkerheten. Därigenom exkluderas
sådan information som är skyddsvärd av andra skäl såsom av hänsyn till
enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Eftersom definitionen
av ”sekretessbelagd information” enligt direktivet även är kopplad till
den nationella lagstiftningen kan en uppgift vara att anse som sådan
information i en stat, men inte i en annan.
I svensk lagstiftning skyddas känsliga uppgifter främst genom OSL.
Även lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar och lagen om skydd
för företagshemligheter innehåller bestämmelser som skyddar känsliga
uppgifter. För det faktiska skyddet av känsliga uppgifter finns bl.a.
bestämmelser i säkerhetsskyddslagen. I den sistnämnda lagen återfinns
begreppet informationssäkerhet men den har där en något snävare
innebörd än vad som avses i direktivet.
Offentlighets- och sekretesslagen
Reglerna i OSL om offentlighet och sekretess gäller i första hand i
myndigheters verksamhet (2 kap. 1 §) men de gäller även hos		bl.a.
kommunala bolag och stiftelser (2 kap. 3 §) samt hos vissa	särskilt
utpekade organ (2 kap. 4 §). Sekretess innebär ett förbud att	röja en
uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän
handling eller på något annat sätt (3 kap. 1 §). Det saknar således
betydelse om uppgiften dokumenterats i en allmän handling, i en
handling som inte är allmän eller om den inte alls dokumenterats, vilket
innebär att iakttagelser av hemliga objekt också omfattas.
I direktivets definition i artikel 1.8 begränsas det skyddsvärda området
till uppgifter som rör rikets säkerhet. Bestämmelser som reglerar
sekretess med hänsyn till rikets säkerhet återfinns främst i 15 kap. OSL.
I 15 kap. 1 § OSL återfinns den s.k. utrikessekretessen. Enligt		den
gäller sekretess för uppgift som rör Sveriges förbindelser med en annan
stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet,
medborgare eller juridisk person i annan stat eller statslös, om det kan
antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt
skadar landet om uppgiften röjs. Sekretessen gäller i högst fyrtio år.
Sekretessbestämmelsen har givetvis sin största betydelse för
regeringen, Regeringskansliet och utrikesrepresentationen, men dess
räckvidd är inte begränsad till viss myndighet eller visst organ utan gäller
alla som ska tillämpa OSL.
Det svenska medlemskapet i EU har medfört att utrikessekretessen är
tillämplig på fler uppgifter än tidigare. Sekretess kan gälla	bl.a. för		253

uppgifter som svenska myndigheter får från EU eller andra medlems- länder eller från myndigheter i andra medlemsländer samt för handlingar som har upprättats i Sverige vid beredningen av Sveriges ställnings- taganden till gemensamma frågor.

Med uppgifter som rör Sveriges förbindelser med annan stat avses inte bara uppgifter om de egentliga utrikespolitiska förbindelserna utan också bl.a. handelsförbindelser och kulturella förbindelser. I uttrycket Sveriges förbindelser ligger att det måste röra sig om förbindelser på nationell nivå. Ett svenskt företags affärsförbindelser med en annan stat ryms således normalt inte under uttrycket. Detsamma gäller i fråga om en svensk myndighets kontakter med en främmande stat, om förbindelserna avser myndighetens egna angelägenheter. Företräder däremot en myndig- het Sverige som nation, t.ex. vid konventionsförhandlingar, rör det sig i här avsedd bemärkelse om Sveriges förbindelser.

Föremålet för sekretessen är även uppgifter som i övrigt rör annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i annan stat eller statslös. Här ställs inte upp något krav på att det ska röra sig om uppgifter med direkt anknytning till Sveriges förbindelser. Således kan t.ex. uppgifter om ett utländskt företags affärsförbindelser med ett svenskt företag eller uppgifter om en utländsk myndighets kontakter med en svensk myndighet i och för sig falla inom paragrafens tillämpningsområde. En annan sak är att utrymmet för sekretess för dylika uppgifter är starkt begränsat med hänsyn till det krav på skada för Sverige som är en förutsättning för sekretessen.

I 15 kap. 2 § OSL återfinns den s.k. försvarssekretessen. Enligt den gäller sekretess för uppgift som rör verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. I mål eller ärende enligt särskild lag om försvarsuppfinningar gäller dock sekretess för uppgift om sådana uppfinningar enligt föreskrifter i den lagen. Om inte regeringen av särskilda skäl meddelar annat gäller sekretessen i högst fyrtio år.

Med totalförsvar avses enligt lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap, verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Hit hör bl.a. befolkningsskyddet, försörjningsberedskap, det psyko- logiska försvaret, polisens verksamhet samt hälso- och sjukvården (prop. 1979/80:176 s. 8 och 9). Bestämmelsens räckvidd är således inte begränsad till det militära försvaret. Inte heller är denna bestämmelses räckvidd begränsad till viss myndighet eller visst organ utan den gäller alla som ska tillämpa OSL. Stor betydelse har den hos Försvarsmakten och andra myndigheter som bedriver verksamhet på försvarsområdet, t.ex. FMV, Försvarsexportmyndigheten (FXM) och Försvarets radio- anstalt (FRA), samt hos myndigheter som har till huvuduppgift att handha totalförsvarsfrågor såsom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Föremålet för sekretessen är bl.a. uppgifter rörande vapen och annan försvarsmateriel, befästningar, kommunikationsanläggningar och andra anläggningar. Även uppgifter om förhållanden i naturen som är av be- tydelse från försvarssynpunkt kan omfattas av sekretess enligt bestäm- melsen. Inom bestämmelsens tillämpningsområde faller vidare uppgifter

Prop. 2010/11:150

254

om planläggning och annan förberedelse av landets försvar, uppgifter om organisation av försvaret, underrättelsetjänsten m.m. Också uppgifter som ligger vid sidan av det militära försvaret kan omfattas av försvars- sekretessen som t.ex. sambandscentraler för polisen eller beredskaps- planeringen hos en kommun.

Utöver bestämmelserna i 15 kap. finns i 18 kap. 2 § OSL en reglering om sekretess för uppgift som hänför sig till vissa underrättelseverksam- heter eller Säkerhetspolisens verksamhet för att förebygga eller avslöja brott mot rikets säkerhet eller förebygga terroristbrott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Lagen om försvarsuppfinningar

I lagen om försvarsuppfinningar finns regler som möjliggör att försvars- uppfinningar kan hållas hemliga. Genom en prövning kan en särskild nämnd besluta att en försvarsuppfinning inte får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen röjas (6 § lagen om försvarsuppfinningar). Om uppfinningen ska hållas hemlig, kan uppfinnaren eller dennes rättsinne- havare ansöka hos nämnden om att staten övertar uppfinningen (11 §). Regeringen kan förordna att en försvarsuppfinning som är av väsentlig betydelse för försvaret får utnyttjas för statens räkning eller av den regeringen bestämmer eller att all rätt till uppfinningen ska avstås till staten (13 §). Om uppfinningen ska hållas hemlig eller om ett förord- nande enligt 13 § sker, har uppfinnaren rätt till ersättning för det (14 §).

Med försvarsuppfinning förstås i lagen uppfinning som särskilt avser krigsmateriel (1 §). I förordningen (1988:563) om vad som avses med krigsmateriel i lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar har rege- ringen förordnat att varor som är upptagna i bilagan till förordningen (1992:1303) om krigsmateriel, övrig för militärt bruk utformad materiel till skydd mot verkan av stridsmedel och övrig för militärt bruk utformad materiel till skydd mot spaning eller andra iakttagelser, ska avses som krigsmateriel.

I 19 § lagen om försvarsuppfinningar finns även regler om sekretess. I paragrafen hänvisas till vissa bestämmelser i OSL, däribland de som rör rikets säkerhet.

Lagen om skydd för företagshemligheter

Med företagshemligheter avses sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende (1 § lagen om skydd för företagshemligheter). Lagen innebär bl.a. att den som obehörigen utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare som han i förtroende har fått del av i samband med en affärsförbindelse med näringsidkaren är skade- ståndsskyldig gentemot honom (6 §). Lagen innehåller alltså en på visst sätt föreskriven tystnadsplikt och regler om skadeståndsskyldighet.

Begreppet näringsidkare ska förstås i vidsträckt bemärkelse och inbegriper varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Detta innebär att inte bara statliga, kommunala och privata företag utan också de affärsdrivande verken är

Prop. 2010/11:150

255

näringsidkare i lagens bemärkelse. Detsamma gäller andra myndigheter i Prop. 2010/11:150 den utsträckning de bedriver näringsverksamhet. Bestämmelserna om

skydd för företagshemligheter gäller således såväl i det privata närings- livet som i det allmännas verksamhet.

Lagen om skydd för företagshemligheter är som framgår avsedd att ge skydd i konkurrenshänseende. Den innehåller inga uttryckliga bestäm- melser om rikets säkerhet. Detta utesluter inte att information som rör rikets säkerhet ingår i sådan informationen som skyddas enligt lagen.

Hur informationen skyddas – säkerhetsskyddslagstiftningen

I de nämnda regleringarna, särskilt vad gäller OSL, finns egentligen inga anvisningar om hur uppgifter som omfattas av sekretess ska hanteras. För skydd bl.a. av sådana uppgifter finns i stället regler främst i säkerhets- skyddslagen. I lagen regleras säkerhetsskydd hos bl.a. staten, kommuner, landsting och aktiebolag över vilka staten utövar ett rättsligt bestäm- mande inflytande samt enskilda om verksamheten är av betydelse för rikets säkerhet. I verksamhet där lagen gäller ska det säkerhetsskydd finnas som behövs med hänsyn till verksamhetens art, omfattning och övriga omständigheter. Med säkerhetsskydd avses enligt 6 § skydd mot spioneri, sabotage och andra brott som kan hota rikets säkerhet, skydd i andra fall av uppgifter som omfattas av sekretess enligt OSL och som rör rikets säkerhet. Med säkerhetsskydd avses också skydd mot terroristbrott även om brotten inte hotar rikets säkerhet.

Säkerhetsskyddet ska enligt 7 § säkerhetsskyddslagen förebygga att uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet obe- hörigen röjs, ändras eller förstörs (informationssäkerhet), att obehöriga får tillträde till platser där de kan få tillgång till nämnda uppgifter eller där verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet bedrivs (tillträdes- begränsning), och att personer som inte är pålitliga från säkerhets- synpunkt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet (säkerhetsprövning). Anställningar eller annat deltagande i verksamhet som innebär att man får del av uppgifter som rör rikets säkerhet ska placeras i säkerhetsklass (17 § säkerhetsskyddslagen).

Utgångspunkten för säkerhetsskyddet är att samma skydd ska gälla oavsett på vilket sätt verksamheten bedrivs. Det innebär t.ex. att upp- gifter som är hemliga hos en upphandlande myndighet eller enhet ska ges samma säkerhetsskydd hos anbudsgivare.

För att säkerställa säkerhetsskyddet ska staten, när den avser att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling där det förekommer uppgifter som med hänsyn till rikets säkerhet omfattas av sekretess, träffa ett skriftligt avtal (säkerhetsskyddsavtal) med anbudsgivaren om det säker- hetsskydd som behövs i det särskilda fallet. Detsamma gäller för kommuner och landsting (8 §). I avtalen kan bl.a. frågor om informa- tionssäkerhet regleras. I övrigt kan avtalen innehålla överenskommelse om säkerhetsskyddsorganisation, säkerhetsskyddsinstruktion, behörighet, tillträdesbegränsning, säkerhetsprövning (placering i säkerhetsklass och

256

registerkontroll), utbildning och kontroll, tillsyn, fördelning av kostnader, Prop. 2010/11:150 tystnadsplikt, äganderättsförhållanden och avtalsperiod35.

FMV får enligt 17 § säkerhetsskyddsförordningen träffa avtal om säkerhetsskydd med ett svenskt företag, om det är nödvändigt för att företaget ska kunna delta i internationellt samarbete om utveckling eller produktion av försvarsmateriel. Om säkerhetsskyddsklassificerad in- formation ska utbytas internationellt, dvs. mellan stater eller mellan mellanfolkliga organisationer, sluter man ett generellt säkerhetsskydds- avtal. Ett säkerhetsskyddsavtal mellan stater förhandlas i Sverige normalt fram av FMV eller Försvarsmakten på uppdrag av regeringen.

Kompletterande bestämmelser om säkerhetsskydd finns i säkerhets- skyddsförordningen (1996:633) samt i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (RPSFS 2010:03, FAP 244-1) om säkerhetsskydd och i Försvarsmaktens föreskrifter (FFS 2003:7) om säkerhetsskydd. För Sveriges riksdag och för riksdagens myndigheter finns bestämmelser om säkerhetsskydd i lagen (2006:128) om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter. Bestämmelser som möjliggör förbud mot tillträde till vissa byggnader, andra anläggningar, områden och andra objekt (till- trädesbegränsning) finns i skyddslagen (2010:305).

Begreppet säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Som framgår har direktivets regler om informationssäkerhet en vidare innebörd än vad samma begrepp har i säkerhetsskyddslagstiftningen. Direktivets begrepp informationssäkerhet kan sägas motsvara inte bara begreppet informationssäkerhet i säkerhetsskyddslagen utan i vart fall även den lagstiftningens regler om säkerhetsprövning av personer. Även tillträdesbegränsning kan sägas rymmas implicit för att uppnå det som direktivet avser med informationssäkerhet.

För att definiera vilken information som kan skyddas har i direktivet liksom i utredningens förslag begreppet ”sekretessbelagd information” använts. Regeringen kan i likhet med Svea hovrätt konstatera att språkligt sett ligger det begreppet nära ”sekretessbelagd uppgift” som förekommer i OSL. Enligt regeringens bedömning innebär direktivets definition ett vidare tillämpningsområde än vad som gäller enligt t.ex. OSL. Mot bakgrund av det och för att undvika en sammanblandning med OSL anser regeringen därför att utredningens förslag till begrepp inte bör ligga till grund för lagstiftning. Säkerhetspolisen framhåller att det bör övervägas om inte begreppet ”säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter” i stället kan användas. Det begreppet har t.ex. kommit till användning i det arbete som pågår med att etablera ett nytt system inom EU för skydd av hemliga uppgifter och uppgifter av känslig karaktär som utväxlas inom unionen. Som en del av systemet avses ett multilateralt avtal att slutas mellan medlemsstaterna i rådet om skydd av säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter som utbyts i Europeiska unionens intresse (UF2009/86882/SSSB). För att begreppsbildningen vid genomförandet av direktivet ska korrespondera med begreppsbildningen på området och med det system som nu arbetas fram, anser regeringen att begreppet

35 Säkerhetspolisen, Säkerhetsskyddad upphandling – en vägledning, 2010, s. 12.

257

”säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter” i stället bör användas i lagen. Prop. 2010/11:150 Detta är lämpligt även om den närmare definitionen som kan komma att

beslutas genom rådets arbete kan skilja sig något från definitionen i direktivet.

Regeringen anser att lagens definition av den information som kan skyddas bör vara direktivnära och därför ges samma omfattning som i artikel 1.8. Begreppet ska definieras i lagen men benämnas säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter. Bestämmelserna om informations- säkerhet ska gälla till skydd för dessa uppgifter.

En översyn av säkerhetsskyddslagen

FMV och Säkerhetspolisen anser att det behövs en översyn av säkerhets- skyddslagen eftersom den inte är helt förenlig med direktivets begrepps- bildning och uppbyggnad i fråga om skydd för information. Regeringen planerar en allmän översyn av säkerhetsskyddslagstiftningen. Säkerhets- polisen har på uppdrag av regeringen kommit in med en förstudierapport om en sådan översyn (Ju2009/8933/L). Inom ramen för översynen bör frågor som väcks i detta lagstiftningsarbete övervägas.

9.2Krav på leverantörer och underleverantörer

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få kräva att en leverantör uppfyller vissa krav för att skydda säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter som myndigheten eller enheten överlämnar under upphandlingsförfarandet. En upphandlande myndig- het eller enhet ska även få kräva att en leverantör ska säkerställa att dess underleverantörer uppfyller sådana krav.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Utredningen föreslår även i den här delen att begreppet ”säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter” ska betecknas ”sekretessbelagd information”.

Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrar sig särskilt i frågan, Trafikverket, anser att möjligheten för en upphandlande myndighet eller enhet att ställa krav på underentreprenörers förmåga att skydda uppgifter även bör gälla mellan underentreprenörer.

Skälen för regeringens förslag: Om en upphandlande myndighet eller enhet bedömer att det i en upphandling kan förekomma säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter, måste den göra en säkerhetsbedömning och bestämma om och i så fall hur uppgifterna ska skyddas. För att skyddet ska vara verkningsfullt behöver den upphandlande myndigheten eller enheten ha rätt att i upphandlingen ställa vissa krav på leverantören i det avseendet. I direktivets artikel 7 slås därför den generella principen fast att upphandlande myndigheter och enheter får ställa krav på leveran- törerna i fråga om informationssäkerhet för de uppgifter som överlämnas under upphandlingsförfarandet.

Det ankommer på den upphandlande myndigheten eller enheten att i

varje enskilt fall avgöra hur kraven ska se ut. Kraven måste dock ställas i

258

syfte att skydda de säkerhetsskyddsklassificerade uppgifterna och vara Prop. 2010/11:150 proportionerliga, vilket följer av de grundläggande principerna i EUF-

fördraget.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får enligt artikeln även kräva att en leverantör säkerställer att dennes underleverantörer kan upp- fylla de krav som ställs på leverantören. Det innebär, som Trafikverket framför, att en upphandlande myndighet eller enhet kan kräva att under- entreprenörer inte lämnar information vidare ens till andra under- entreprenörer. För att säkerställa detta kan den upphandlande myndig- heten eller enheten även träffa avtal om säkerhetsskydd inte bara med leverantören utan även med underleverantörerna.

Någon begränsning till i vilket skede av upphandlingen som kraven på leverantörerna och underleverantörerna kan ställas finns inte. När till- delningsbeslutet väl är fattat, tryggas säkerheten för information med stöd av artiklarna 20 och 22 i direktivet, vilka behandlar villkor för full- görande av kontraktet (se avsnitt 8.4) respektive informationssäkerhet.

Den generella regeln i artikel 7 i direktivet bör således enligt regeringens mening tas in i lagen som en inledande bestämmelse bland de särskilda reglerna om informationssäkerhet. I det följande behandlas informationssäkerhet och de krav som kan ställas vid annonsering och för anbud.

9.3Åtgärder och krav i annonsen om upphandling

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna precisera alla de åtgärder och krav som är nödvändiga för att trygga säkerheten för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter när det gäller kontrakt som innehåller, inbegriper eller kräver sådan information.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att begreppet ”säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter” ska betecknas ”sekretessbelagd information” och att ”trygga säkerheten” ska betecknas ”se till säkerheten”.

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar endast tekniska synpunkter. Svea hovrätt anser att uttrycket ”se till säkerheten” framstår som otydligt och föreslår som alternativ något av orden ”trygga” eller ”garantera”. Trafikverket anför att om själva förfrågningsunderlaget inne- håller sekretessbelagda uppgifter ska avtal om säkerhetsskydd tecknas innan affärskontrakt tecknas och säkerhetsskyddsinstruktioner accepteras skriftligen. Om förfrågningsunderlaget inte innehåller sådan information tecknas säkerhetsskyddsavtalet i samband med affärsavtal när leverantör valts. Verket anser att det i utredningens förslag inte går att uttyda vad som menas. Trafikverket ställer frågan om myndigheten redan innan leverantör valts alltid ska ange de krav som gäller för hantering av sekretessbelagd information eller om det gäller endast då själva för- frågningsunderlaget innehåller sekretess.

259

Skälen för regeringens förslag: När en upphandlande myndighet eller Prop. 2010/11:150 enhet bedömt att det i t.ex. kontraktet eller vid fullgörandet av uppdraget

kommer att finnas information som behöver skyddas, ska myndigheten eller enheten i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna (kon- traktshandlingarna) precisera de krav som ställs på leverantörer för att säkerställa att de säkerhetsskyddsklassificerade uppgifterna inte kommer att röjas. Det framgår av artikel 22 första stycket i direktivet. En be- stämmelse om det bör enligt regeringens mening tas in i den nya lagen.

I artikeln anges inte hur detaljerat alla de åtgärder och krav som den upphandlande myndigheten eller enheten kan ställa ska anges i kontrakts- handlingarna. Artikeln bör tolkas så att den upphandlande myndigheten eller enheten i kontraktshandlingarna ska precisera alla de åtgärder och krav som ställs på en sådan nivå att leverantörerna får tillräckliga upplysningar. Enligt regeringens mening bör sådana upplysningar ges på ett så tidigt stadium som möjligt för att leverantörerna ska känna till vad som kan komma att krävas av dem i fråga om informationssäkerhet. Annars riskerar de att gå in i en upphandling som de saknar kapacitet för. Som svar på Trafikverkets fråga bedömer därför regeringen att oavsett om förfrågningsunderlaget innehåller säkerhetsskyddsklassificerade upp- gifter eller inte, bör den upphandlande myndigheten eller enheten överväga om det redan i annonsen kan nämnas, beskrivas eller återges att krav på informationssäkerhet ställs eller kommer att ställas eller vad som ska ingå i anbudet för att den upphandlande myndighetens eller enhetens krav i fråga om informationssäkerhet ska uppfyllas36. Detta måste naturligtvis ske med beaktande av å ena sidan den information som ska skyddas och å andra sidan den risk för angripande av upphandlingen som kan ske om lämnandet av upplysningar har brustit.

I artikel 22 första stycket anges att den upphandlande myndigheten eller enheten ska precisera alla de åtgärder och krav som är nödvändiga för att säkerställa säkerheten. För att undvika att så snarlika ord som ”säkerställa” och ”säkerheten” har, i enlighet med Svea hovrätts förslag, ordet ”säkerställa” ersatts av ”trygga”.

36 Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – Security of Information, p. 15.

260

9.4

Krav på innehåll i anbud

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få kräva att anbuden innehåller

1.en utfästelse från anbudsgivaren och underleverantörer om att de på lämpligt sätt kommer att skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som de har tillgång till eller som de kommer att få känne- dom om,

2.en utfästelse från anbudsgivaren om att få sådan utfästelse från andra underleverantörer som denne kommer att anlita,

3.tillräcklig information om underleverantörerna för att den upp- handlande myndigheten eller enheten ska kunna fastställa att de har den kapacitet som krävs för att kunna skydda säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter, eller

4.en utfästelse från anbudsgivaren om att denne ska tillhandahålla sådan information om nya underleverantörer innan dessa tilldelas kontrakt.

För att trygga säkerheten för information ska en upphandlande myndighet eller enhet även få ställa krav på annat innehåll i anbuden.

Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om att ovan nämnda åtgärder och krav ska överensstämma med nationella bestämmelser bör inte tas in i den nya lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. I stället för ”skydda säkerhetsskyddsklassificerade upp- gifter” föreslår utredningen emellertid uttrycket ”skydda sekretessen för sekretessbelagd information” och i stället för ”som ska tas fram” föreslår utredningen ”kommer att åläggas att framställa”.

Remissinstanserna: Två remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget. Trafikverket anser att eftersom förslaget handlar om sekretess kopplat till rikets säkerhet bör det i stället för ”på lämpligt sätt” stå att uppgifterna ska skyddas i enlighet med säkerhetsskyddsavtal eller annat avtal som reglerar hur sekretessbelagda uppgifter får hanteras. Säker- hetspolisen framför att det bör förtydligas att förslaget inte endast avser skydd av sekretess enligt OSL.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Utvärderingen av anbud är av central betydelse i en upphandlingsprocess. Inom försvars- och säkerhetsområdet är det dessutom av särskild vikt att en upphand- lande myndighet eller enhet redan på ett tidigt stadium kan bedöma leverantörens möjlighet att säkerställa att sekretessbelagda uppgifter eller uppgifter av känslig karaktär inte riskerar att hanteras av obehöriga. Därför är det av avgörande betydelse att en upphandlande myndighet eller enhet i stor utsträckning kan styra innehållet i anbuden för att kunna göra en så korrekt bedömning som möjligt av leverantörens förmåga att hantera säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

I artikel 22 andra stycket i direktivet finns en uppräkning av krav som den upphandlande myndigheten eller enheten kan ställa för att trygga säkerheten för information. Dessa exempel på krav tillhör de mest centrala i detta avseende. En upphandlande myndighet eller enhet ska enligt artikeln få kräva att anbuden innehåller:

261

– en utfästelse från anbudsgivaren och underleverantörer om att de i Prop. 2010/11:150 enlighet med säkerhetsskyddsavtal eller på annat lämpligt sätt kommer

att skydda sekretessen för sekretessbelagd information som de har tillgång till eller som de kommer att få kännedom om,

–en utfästelse från anbudsgivaren om att få sådan utfästelse från andra underleverantörer som denne kommer att anlita,

–tillräcklig information om underleverantörerna för att den upphand- lande myndigheten eller enheten ska kunna fastställa att de har den kapacitet som krävs för att kunna skydda sekretessen för sekretessbelagd information som de har tillgång till eller kommer att åläggas att sam- manställa då de genomför underleverantörskontraktet, eller

–en utfästelse från anbudsgivaren om att denne ska tillhandahålla sådan information om nya underleverantörer innan dessa tilldelas kon- trakt.

Exemplen kan tjäna som god vägledning för en upphandlande myn- dighet eller enhet. Därför talar enligt regeringens mening övervägande skäl för att en bestämmelse införs i lagen som motsvarar artikeln. Av bestämmelsen ska dessutom tydligt framgå att listan på krav inte är uttömmande och att den upphandlande myndigheten eller enheten även ska få ställa andra krav, förutsatt att de ställs i syfte att trygga säkerheten för information. Med hänsyn till att regeringen i avsnitt 9.1 föreslår att direktivets begrepp ”sekretessbelagd information” ska betecknas ”säker- hetsskyddsklassificerade uppgifter” förtydligas i förslaget, som Säker- hetspolisen efterfrågar, att det är sådana uppgifter som ska skyddas.

I fråga om det tredje exemplet anges i direktivet att under- leverantörerna ska kunna skydda information som de har tillgång till eller ”kommer att åläggas att sammanställa” då den genomför underleveran- törskontraktet. Efter en jämförelse med de engelska och franska språk- versionerna föreslår utredningen att detta skulle uttryckas ”kommer att åläggas att framställa”. Regeringen instämmer i denna tolkning men bestämmelsen bör ges en annan språklig utformning genom att kravet ska omfatta sådan information ”som ska tas fram”.

Att, som Trafikverket anser, kunna ange att uppgifterna ska skyddas i enlighet med säkerhetsskyddsavtal eller annat avtal som reglerar hur säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter får hanteras, är ett sådant krav som med stöd av bestämmelsen bör kunna ställas upp.

I artikel 22 tredje stycket första meningen i direktivet anges att med- lemsstaterna får föreskriva att de åtgärder och krav som avses i artikelns andra stycke ska överensstämma med de nationella bestämmelserna om säkerhetskontroll. Det saknas enligt regeringens mening skäl att reglera möjligheten för en upphandlande myndighet eller enhet att ställa upp villkor genom att införa en bestämmelse i lagen med krav på sådan överensstämmelse.

262

9.5

Bevis på en leverantörs kapacitet

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: En leverantör ska, när det gäller kontrakt som inbegriper, kräver eller innehåller säkerhetsskyddsklassificerade upp- gifter, genom bevis få styrka sin förmåga att behandla, lagra och över- föra sådana uppgifter på den skyddsnivå som krävs av den upp- handlande myndigheten eller enheten.

Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om att ovan nämnda bevis ska överensstämma med respektive lands nationella lagstiftning bör inte tas in i den nya lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Även här föreslår utredningen begreppet ”sekretess- belagd information”.

Remissinstanserna: Endast Säkerhetspolisen framför någon synpunkt på förslaget. Säkerhetspolisen anför att det i svensk rätt saknas bestäm- melser som gör det möjligt för svenska företag inom den civila sektorn att presentera bevis som styrker förmågan att behandla, lagra och över- föra uppgifter på den skyddsnivå som krävs. Sådana bestämmelser bör införas för att svenska företag ska kunna konkurrera internationellt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 42 i direktivet finns bestämmelser om hur en leverantör kan visa sin tekniska eller yrkesmässiga kapacitet. Artikeln motsvaras i princip av artikel 48 i det klassiska direktivet som har genomförts i 11 kap. 11 § LOU. Bestämmelsen i LOU anger att en upphandlande myndighet i en annons om upphandling eller inbjudan att lämna anbud ska ange på vilka sätt en leverantör kan styrka sin tekniska kapacitet. I försvars- och säkerhets- upphandlingsdirektivet har till de tekniska kraven förts in nya bestäm- melser i artikel 42.1 j. I dess första stycke stadgas att leverantören genom bevis får styrka nödvändig förmåga att behandla, lagra och överföra sekretessbelagd information (säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter) på den skyddsnivå som krävs av den upphandlande myndigheten eller enheten för de kontrakt som inbegriper, kräver eller innehåller sådan information. Artikelns första stycke bör genomföras på så sätt i den nya lagen att innehållet tas in i den bestämmelse som motsvarar 11 kap. 11 § LOU.

I artikel 42.1 j andra stycket första meningen i direktivet anges att medlemsstaterna får föreskriva att de bevis som kan lämnas ska överens- stämma med respektive lands nationella lagstiftning om säkerhets- kontrollsystem. Det ovan nämnda förslaget anger inga krav på den bevisning som kan lämnas. Det finns därför enligt regeringens mening inte skäl att utnyttja möjligheten att i lagen genomföra den nämnda bestämmelsen.

För svenskt vidkommande finns det i säkerhetsskyddslagen särskilda bestämmelser som tillämpas för granskning av personer som bevis på en leverantörs förmåga att hantera säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Personer hos en leverantör som deltar i verksamhet som har placerats i en säkerhetsklass ska nämligen genomgå en säkerhetsprövning enligt 11 och 13 §§ säkerhetsskyddslagen. En sådan säkerhetsprövning ska göras innan en person genom anställning eller på något annat sätt deltar i verksamhet

263

som har betydelse för rikets säkerhet eller anlitas för uppgifter som är Prop. 2010/11:150 viktiga för skyddet mot terrorism. Syftet med prövningen är att klarlägga

om personen kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i lagen och i övrigt är pålitlig från säkerhetssynpunkt. En säkerhetsprövning omfattar registerkontroll och särskild personutredning. Med register- kontroll avses att uppgifter hämtas ur register som bl.a. omfattas av lagen (1998:620) om belastningsregister. Enligt 15 § säkerhetsskyddslagen kan under vissa förutsättningar, sådan kontroll också ske efter framställan från en annan stat eller en mellanfolklig organisation. En av dessa förutsättningar är att det för deltagande i verksamheten gäller regler i den andra staten om registerkontroll som motsvarar reglerna i denna lag. Enligt 22 § säkerhetsskyddsförordningen beslutar Rikspolisstyrelsen i sådana fall om registerkontroll.

För svenska företags internationella deltagande kan enligt 17 § säker- hetsskyddsförordningen Försvarets materielverk (FMV) träffa avtal om säkerhetsskyddet med ett företag då detta är nödvändigt för ett företags deltagande i internationellt samarbete om utveckling eller produktion av försvarsmateriel. I förekommande fall utfärdar FMV intyg om utförd kontroll.

Säkerhetspolisen efterlyser en komplettering av säkerhetsskyddslag- stiftningen till främjande av svenska företags möjligheter att konkurrera internationellt inom den civila sektorn. Regeringen kan konstatera att de regler som nu genomförs syftar till att skapa skydd för uppgifter som har betydelse för rikets säkerhet och är i sig inte avsedda för att skydda svenska företag. Huruvida svenska företags eventuella svårigheter att enligt bestämmelserna i direktivet presentera bevisning inför utländska upphandlande myndigheter eller enheter till stöd för sin förmåga att hantera säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter innebär diskriminerande konkurrensmässiga nackdelar, är en fråga som bör övervägas i anslutning till den planerade översynen av säkerhetsskyddslagstiftningen.

9.6System för granskning av säkerhetsskyddet

Regeringens förslag: Bevis om förmågan att behandla, lagra och överföra säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska kunna lämnas genom ett system för granskning av säkerhetsskyddet. Den upp- handlande myndigheten eller enheten ska få ge anbudssökande som inte har granskats genom ett sådant system en förlängd tidsfrist för att säkerhetsskyddet ska kunna granskas. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i så fall i annonsen om upphandling ange att den möjligheten finns och tidsfristen för att ordna det.

Regeringens bedömning: Någon särskild bestämmelse om att godta likvärdiga system för granskning av säkerhetsskyddet bör inte tas in i den nya lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag och bedömning. I stället för uttrycket ”ett system för granskning av säkerhetsskyddet” föreslår utredningen ett begrepp som benämns ”säkerhetskontrollsystem”. Utredningen föreslår ingen motsvarighet till

264

första meningen i förslaget. Utredningen föreslår att förslaget tas in i ett Prop. 2010/11:150 annat kapitel i lagen.

Remissinstanserna: Säkerhetspolisen konstaterar att begreppet ”security clearance” i den svenska versionen av direktivet är översatt till ”säkerhetskontrollsystem” och ifrågasätter om detta är korrekt. I övrigt framför ingen remissinstans någon synpunkt.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Av artikel 42.1 j andra stycket andra meningen i direktivet framgår att medlemsstaterna ska godkänna säkerhetskontrollsystem som de anser vara likvärdiga med de system som föreskrivs i den nationella lagstiftningen, utan att det påverkar deras möjlighet att själva genomföra och beakta ytterligare undersökningar om detta anses nödvändigt.

Direktivets begrepp säkerhetskontrollsystem är inte ett etablerat be- grepp i svensk rätt och ifrågasätts av Säkerhetspolisen. I svensk rätt är säkerhetskontroll den typ av kontroll av personer och egendom som kan ske bl.a. i riksdagen, landstingen och kommunerna samt hos dom- stolarna, på flygplatserna och i hamnarna för att främst hindra farliga föremål från att föras in. Det är inte vad som avses i direktivet. Här är i stället fråga om ett system eller en ordning för att undersöka och intyga att leverantörerna är godkända från säkerhetssynpunkt37.

Något egentligt system för granskning eller annan ordning för god- kännande av säkerhetsskyddet har inte Sverige. Det verktyg som i Sverige närmast motsvarar begreppet säkerhetskontrollsystem i direk- tivet, är bestämmelserna om säkerhetsskyddsavtal som finns i säkerhets- skyddslagen (1996:627) och säkerhetsskyddsförordningen (1996:633). Ett sådant avtal träffas mellan myndigheten och anbudsgivaren eller leverantören enligt 8 § säkerhetsskyddslagen. Enligt 17 § säkerhets- skyddsförordningen har, som nämns i avsnitt 9.5, Försvarets materielverk (FMV) möjlighet att träffa avtal om säkerhetsskyddet med ett företag då detta är nödvändigt för ett företags deltagande i internationellt samarbete för försvarsområdet. I flera fall har, enligt direktivets skäl 68, medlems- staterna bilaterala säkerhetsavtal med regler om ömsesidigt erkännande av nationella säkerhetskontrollsystem. Ett bi- eller multilateralt avtal innebär generellt att mottagaren förbinder sig att skydda den hemliga information som man tar emot.

Begreppet säkerhetskontrollsystem i direktivet bör mot denna bak- grund inte användas i den föreslagna lagen. Säkerhetspolisen menar att en bättre översättning är säkerhetsklarering eller liknande. Säkerhets- klarering förekommer inte i svensk lagstiftning även om det vid flera tillfällen, som vid införandet av säkerhetsskyddslagen, har övervägts om regler om det ska införas38. Sådana regler bör inte utan närmare utredning etableras genom upphandlingslagstiftningen. Behovet av detta får i stället övervägas inom ramen för den planerade översynen av säkerhetsskyddslagstiftningen. Regeringen föreslår därför i stället att det som avses med direktivets begrepp säkerhetskontrollsystem lämpligast i

37I den danska språkversionen av direktivet talas om "sikkerhedsgodkendelser", i den tyska "sicherheitsüberprüfung", i den franska "systèmes nationaux d’habilitation de sécurité", i den spanska "los sistemas nacionales de acreditación de seguridad" och i den nederländska "de nationale systematiek voor veilighedsunderzoeken".

38Prop. 1995/96:129 s. 38–40 och Ds 2004:12 s. 27–31.

265

detta sammanhang beskrivs som ett system för granskning av Prop. 2010/11:150 säkerhetsskyddet.

Direktivets artikel 42.1 j andra stycke andra meningen förutsätter att bevis kan lämnas genom ett system för granskning av säkerhetsskyddet. Det bör enligt regeringens mening framgå direkt av lagen. Bevis om förmågan att behandla, lagra och överföra säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska därför kunna lämnas genom ett system för granskning av säkerhetsskyddet.

I artikel 42.1 j tredje stycket i direktivet finns en bestämmelse om förfarandet när det för upphandlingen saknas ett system för att granska säkerhetsskyddet. Enligt artikeln får den upphandlande myndigheten eller enheten vid behov ge anbudssökande som ännu inte har ett säker- hetskontrollsystem en förlängd tidsfrist för att anskaffa ett sådant. För svenskt vidkommande innebär det i första hand att om det saknas ett gällande säkerhetsskyddsavtal som kan tillämpas, ska tid ges för att träffa ett sådant avtal. Om förfrågningsunderlaget innehåller säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter medför det att ett säkerhetsskyddsavtal måste tecknas redan innan anbudsgivaren kan få del av förfrågningsunderlaget. Saknar en leverantör ett sådant ska den upphandlande myndigheten eller enheten därför kunna ge leverantören en förlängd tidsfrist för att träffa ett sådant avtal för den specifika upphandlingen. Är det fråga om en internationell upphandling kan det under den tiden bli fråga om att träffa ett bi- eller multilateralt avtal om säkerhetsskydd. Det kan också bli fråga om att avvakta utfallet av en prövning för en s.k. security clearance. Denna möjlighet i direktivet bör genomföras i svensk rätt på så sätt att den upphandlande myndigheten eller enheten ska få ge anbudssökande som inte har granskats genom ett sådant system en förlängd tidsfrist för att säkerhetsskyddet ska kunna granskas. En förutsättning för den be- skrivna möjligheten är att den upphandlande myndigheten eller enheten i annonsen om upphandling angett att möjligheten finns och angett tidsfristen för att få till stånd en granskning. Bestämmelserna bör tas in tillsammans med de tekniska och yrkesmässiga kvalifikationskraven.

I artikel 22 tredje stycket andra meningen finns också en bestämmelse om att godta likvärdiga system för granskning av säkerhetsskyddet (säkerhetskontrollsystem). Enligt regeringens mening följer innebörden av bestämmelsen i artikeln liksom den uttryckliga innebörden av artikel 42.1 j andra stycket andra meningen i direktivet redan av den grund- läggande principen om ömsesidigt erkännande, vilken tas in i 1 kap. 11 § i den föreslagna lagen. Det finns därför inget behov av att i den före- slagna lagen ta in en särskild bestämmelse om detta.

266

9.7

Kontroll av anbudssökandes säkerhetsskydd

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få begära att behörigt organ i anbudssökandes stat kontrollerar att de lokaler och installationer som planeras att användas, de industriella och administrativa förfaranden som kommer att tillämpas, formerna för informationsstyrning och den personal som kommer att arbeta med att genomföra kontraktet uppfyller de krav som ställs.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Utredningen föreslår att förslaget tas in i ett annat kapitel i lagen.

Remissinstanserna: Två remissinstanser framför särskilda synpunkter på förslaget. Trafikverket anser att det är en paradox att den som utgör hotet avseende spioneri ska vara den som kontrollerar att säkerhets- skyddet uppfylls, dvs. annan stats polisiära eller militära säkerhets- funktion. I stället menar verket att det är lämpligt att den svenska myndigheten själv får göra sådana kontroller när det gäller information eller uppgifter om rikets säkerhet. Säkerhetspolisen anför att i stället för behörigt organ står det i den engelska versionen av direktivet att det är ”the national security authority” eller ”the security authority” som är avsedd att kunna få en sådan begäran som avses. Detta har i den svenska direktivtexten felaktigt översatts till nationella säkerhetstjänsten. Det är inte självklart vilket svenskt organ som skulle kunna utgöra behörigt organ i enlighet med förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Direktivet ger ingen rätt för den upphandlande myndigheten eller enheten att, såsom Trafikverket för- ordar, själv kontrollera att leverantören uppfyller de krav som ställs. Om en sådan kontroll inte kan ske på frivillig väg kan den upphandlande myndigheten eller enheten i stället med stöd av artikel 42.1 j fjärde stycket i direktivet begära hjälp från behörigt organ, t.ex. den nationella säkerhetstjänsten, i anbudssökandens stat för att utföra kontrollen. Det som kan kontrolleras är de lokaler och installationer som planeras att användas, de industriella och administrativa förfaranden som kommer att tillämpas, formerna för informationsstyrning och förhållandena beträf- fande den personal som beräknas komma att arbeta med att genomföra kontraktet.

Möjligheten är naturligtvis främst avsedd att användas när en upphandlande myndighet eller enhet vill kontrollera en anbudssökande i ett annat land. Denne får då vända sig med en begäran till ett behörigt organ i den staten. Möjligheten gäller dock även när den anbudssökande är ett svenskt företag. Den upphandlande myndigheten eller enheten kan dock redan i dag själv kontrollera ett svenskt företag bl.a. genom att besöka företaget och kontrollera lokalerna (se t.ex. 7 kap. 5 § Rikspolis- styrelsens föreskrifter och allmänna råd om säkerhetsskydd [RPSFS 2010:03]). Till viss del överensstämmer direktivets artikel således med de bestämmelser om kontroll av säkerhetsskyddsavtal som finns i säker- hetsskyddsförordningen samt i de föreskrifter och allmänna råd som Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten utfärdat.

Förutom den tillsyn av säkerhetsskyddet som Rikspolisstyrelsen och Försvarsmakten kan utföra enligt 42 § säkerhetsskyddsförordningen, kan

267

noteras att Utrikesdepartementet (SSSB) är behörigt organ vad avser Prop. 2010/11:150 Sveriges åtaganden gentemot EU, Nato och Europeiska rymd-

organisationen. I vissa avtal pekas t.ex. Försvarets materielverk (FMV) ut som behörigt organ, eller s.k. National Security Authority (NSA). NSA kan därför i Sverige utgöras av olika myndigheter beroende på vad upphandlingen avser och vilken som utsetts till NSA genom det avtal som är tillämpligt. Det är därför som Säkerhetspolisen påpekar inte själv- klart vilket svenskt organ som utgör behörigt organ.

För bedömningen av om det organ som den upphandlande myndig- heten eller enheten vänder sig till kan tillmötesgå begäran, kan noteras att som framgår redan av skäl 1 i direktivet är det fortfarande medlems- staterna som är ensamt ansvariga för den nationella säkerheten, både vad gäller försvar och säkerhet. Det är således varje medlemsstats ansvar att bestämma om organisation och befogenheter för sina nationella myndig- heter på försvars- och säkerhetsområdet. En begäran från en upphand- lande myndighet eller enhet måste därför prövas av den nationella myndigheten mot dess befogenheter. Om myndigheten saknar befogen- het att agera på det sätt som efterfrågas kan det få till följd att en begäran kanske inte kan tillmötesgås i alla delar. I sådana fall får det bedömas om värdet av den eventuella information som lämnas från respektive nationell myndighet är sådant att leverantörerna kan vägas mot varandra. Ytterst får leverantören på annat sätt visa att den uppfyller de krav som den upphandlande enheten eller myndigheten ställer.

Det bör, som kommissionen också påpekar, understrykas att även om det behöriga organet tillmötesgår den upphandlande myndigheten eller enheten och gör den efterfrågade kontrollen, ger en godkänd kontroll av säkerhetsskyddet inte automatiskt en leverantör rätt att ta del av säker- hetsskyddsklassificerade uppgifter. Det måste också göras en bedömning av vilka uppgifter leverantören behöver känna till39.

Sammanfattningsvis bör bestämmelsen i artikel 42.1 j fjärde stycket i direktivet enligt regeringens mening genomföras i svensk rätt och tas in tillsammans med de tekniska och yrkesmässiga kvalifikationskraven.

10 Försörjningstrygghet

10.1Krav om försörjningstrygghet

Regeringens förslag: Bestämmelser om försörjningstrygghet ska tas in i den nya lagen. Bestämmelserna ska gälla såväl för upphandlingar inom det direktivstyrda området som för upphandlingar som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upp- handling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna ange sina krav i fråga om försörj- ningstrygghet.

39 Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – Security of Information, p. 13.

268

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår inte att bestämmelserna ska gälla utom det direktivstyrda området.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt eller har inget att invända mot förslaget. Försvarets materielverk (FMV) anser att det hos upphandlande myndigheter inom försvars- området kan finnas behov som har karaktär av försörjningstrygghet och att det därför kan betraktas som positivt att möjligheten att ställa sådana krav även utanför det område som omfattas av artikel 346 i EUF- fördraget framgår av lagen. Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) anser att försörjningstrygghet är en central fråga och avgörande för försvars- och säkerhetsmarknadens funktion. SOFF menar att begreppet påverkar tolkningen av nästan alla delar av direktivet. SOFF anför också att bedömningar av och hänvisningar till försörjningstrygghet kan an- vändas som motiv för protektionistiska beteenden och ett argument både för och emot tredje lands närvaro på marknaden och medverkan till europeisk materielförsörjning.

Skälen för regeringens förslag: För att ett nationellt försvar ska kunna upprätthållas och utvecklas är det helt nödvändigt att leveranser av materiel, underhåll och andra tjänster kan tryggas. Denna trygghet krävs under ett materielprograms hela livscykel, från krav avseende materie- lens utformning till dess utrangering, och måste finnas såväl i fredstid som under höjd beredskap. Kraven gör sig emellertid särskilt starkt gällande i kristider. Att trygga försörjningen av leveranser på försvars- och säkerhetsområdet innebär särskilda utmaningar till följd av att utrustningen i stor omfattning har väldigt lång livslängd. Leveranser av vid kontraktstillfället färdigutvecklad materiel kan således behöva kunna tryggas under i vart fall hela kontraktstiden. Det nu sagda har bäring på såväl verksamhet som syftar till att upprätthålla den territoriella integri- teten, som på de insatser som utförs internationellt.

Redan i direktivets skäl erkänns försvars- och säkerhetsområdets särskilda förutsättningar. I direktivets skäl 8 konstateras att försvars- och säkerhetsutrustning är av avgörande betydelse såväl för medlems- staternas säkerhet och suveränitet som för unionens självständighet samt att inköpen av varor, tjänster och entreprenader inom försvars- och säker- hetssektorerna följaktligen ofta är av känslig karaktär. I skäl 9 pekas bl.a. försörjningstryggheten ut som ett av de områden där dessa förutsätt- ningar ger upphov till särskilda krav. För att skapa bättre förutsättningar för upphandlingar inom försvars- och säkerhetsområdet innehåller direktivet således bestämmelser om försörjningstrygghet. Dessa återfinns främst i artikel 23.

Direktivet innehåller ingen definition av begreppet försörjnings- trygghet. Det direktivet reglerar är att upphandlande myndighet eller enhet ska ange de krav som den har i fråga om försörjningstrygghet, dvs. vad den anser behövs för att trygga tillräckliga och pålitliga leveranser av försvars- och säkerhetsmateriel och av tjänster inom området. Det gäller även löpande tillgång till underhåll och reparation samt reservdelar och annat stöd. Det kan konkret vara fråga om att ställa upp krav på leveranstider och tillgång till reservdelar eller annan service.

Förmågan att uppfylla en upphandlande myndighets eller enhets krav i fråga om försörjningstrygghet är beroende inte bara av den egna

Prop. 2010/11:150

269

kapaciteten utan ofta även av t.ex. tillstånd från nationella myndigheter. Prop. 2010/11:150 För multinationella företag och koncerner med gränsöverskridande över-

föringar av materielen kan omständigheterna bli särskilt komplicerade med försörjningskedjor som sträcker sig över flera nationsgränser. Överförings- och exporttillstånd behövs då inte bara för den slutliga leveransen av produkten utan, som kommissionen påpekar, även för leveranser av komponenter och delsystem från underleverantörerna40. Försörjningstrygghet kan enligt direktivets skäl 44 därför innebära att många olika krav kan behöva ställas, inkluderat exempelvis krav på företagsinterna bestämmelser mellan dotterbolag och moderbolag när det gäller immateriella rättigheter eller tillhandahållande av viktiga tjänster, eller underhåll och översyn.

I direktivets skäl 12 utvecklas att med produktens hela livslängd avses forskning och utveckling, industriell utformning, tillverkning, reparation, modernisering, ändring, underhåll, logistik, utbildning, testning, åter- kallande och bortskaffande. Dessa skeden inbegriper, enligt skälet, exempelvis studier, utvärdering, lagring, transport, integrering, underhåll, demontering, förstörelse och alla övriga åtgärder som vidtas efter det ursprungliga utformandet. Vissa kontrakt kan inbegripa tillhandahållande av delar, komponenter eller underenheter som ska ingå i eller fogas till produkter, eller tillhandahållande av särskilda verktyg, testutrustningar eller support.

Gränserna för vilka krav som den upphandlande myndigheten eller enheten kan ställa bestäms ytterst av de grundläggande principerna i EUF-fördraget. Kraven måste därför vara kopplade till det som ska upphandlas. De ska också bl.a. garantera likabehandling av leveran- törerna och vara proportionerliga i förhållande till upphandlingens be- skaffenhet. Att uppställa krav som bara leverantörer från det egna landet uppfyller, kan exempelvis innebära en indirekt diskriminering. Krav på försörjningstrygghet måste därför ställas upp på ett så neutralt och objektivt sätt som möjligt. Utrymmet för att, som SOFF befarar, använda regleringen med protektionistiska motiv är därmed begränsat.

Enligt regeringens bedömning ska regler om försörjningstrygghet tas in i lagen. Reglerna ska, som FMV också anser, gälla såväl för upphand- lingar inom det direktivstyrda området som för upphandlingar som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

I det arbete som pågått inom EU på försvars- och säkerhetsområdet används ibland begreppet leveranssäkerhet i stället för begreppet försörj- ningstrygghet, se t.ex. kommissionens meddelande av den 5 december 2007 En strategi för en starkare och konkurrenskraftigare europeisk försvarsindustri (KOM[2007] 764 slutlig) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemen- skapen41. Begreppet leveranssäkerhet förekommer redan i svensk lag- stiftning bl.a. i ellagen (1997:857) och i naturgaslagen (2005:403). Med begreppet avses då en minskning av avbrott i försörjningen. Enligt

40Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – Security of Supply p. 2.

41EUT L 146, 10.6.2009, s. 1 (Celex 32009L0043).

270

regeringens mening är leveranssäkerhet ett alltför snävt begrepp i för- Prop. 2010/11:150 hållande till vad som avses i direktivet. Försörjningstrygghet innefattar

däremot, anser regeringen, alla de krav som kan ställas enligt artikel 23 andra stycket i direktivet och som behandlas i nästa avsnitt. Begreppet försörjningstrygghet ska därför användas i de bestämmelser som ska tas in i lagen. De krav som den upphandlande myndigheten eller enheten därvid kan ställa behandlas i följande avsnitt.

10.2Krav på innehåll i anbud

Regeringens förslag: För att klargöra om leverantören uppfyller den upphandlande myndighetens eller enhetens krav i fråga om försörj- ningstrygghet ska myndigheten eller enheten få ställa vissa krav på innehållet i anbuden. Kraven ska få omfatta att anbuden innehåller certifiering eller dokumentation som visar dels att anbudsgivaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten vid export, överföring och transitering av varor, dels att anbudsgivarens försörjningskedja uppfyller kraven på försörjningstrygghet, eller i fråga om att uppfylla ökade behov till följd av en kris.

En upphandlande myndighet eller enhet ska vidare få kräva att anbudsgivaren ska göra vissa utfästelser som gäller främst kapacitet, underhåll och förändringar, eller att förse den upphandlande myndig- heten eller enheten med allt som behövs för produktion av reservdelar m.m. för den händelse entreprenören inte längre kan tillhandahålla sådant.

En upphandlande myndighet eller enhet ska dessutom få kräva uppgifter om eventuella begränsningar som exportkontroll eller säker- hetsarrangemang kan komma att medföra.

En upphandlande myndighet eller enhet ska även få kräva att anbuden innehåller annat än vad som nu nämnts för att klargöra om leverantören uppfyller kraven i fråga om försörjningstrygghet.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Utredningens förslag innehåller inget förtydligande av att listan på vad som kan krävas inte är uttömmande.

Remissinstanserna: Den remissinstans som särskilt yttrar sig över förslaget, Försvarets materielverk (FMV), ifrågasätter mot bakgrund av EU-rättsliga upphandlingsprinciper om inte vissa krav kan bli väl långtgående och betungande för en leverantör att uppfylla.

Skälen för regeringens förslag: Inom försvars- och säkerhetsområdet är det av särskild vikt att en upphandlande myndighet eller enhet kan bedöma leverantörens möjlighet att uppfylla de krav som ställs i fråga om försörjningstrygghet. Krav på försörjningstrygghet kan aktualiseras under olika stadier av en upphandling. Till att börja med har de betydelse för urvalet av lämpliga leverantörer och deras förmåga att uppfylla de obligatoriska kraven i fråga om trygghet i försörjningen. De kan således tjäna som en grund till uteslutning av leverantörer och utgöra en omständlighet vid kvalificeringen av anbudsgivarna. Sedan kan de

271

aktualiseras vid utvärderingen av anbuden och beaktas då tilldelnings- Prop. 2010/11:150 beslutet fattas. Därför är det av avgörande betydelse att en upphandlande

myndighet eller enhet så precist som möjligt redan vid annonseringen av upphandlingen kan ange de specifika krav som bedöms nödvändiga för att trygga den försörjning som behövs. På det sättet ökar förutsätt- ningarna för att innehållet i anbuden är tillfyllest för att myndigheten eller enheten ska kunna göra en så korrekt utvärdering som möjligt av leverantörens förmåga att uppfylla dessa krav.

För att klargöra om leverantören uppfyller den upphandlande myndig- hetens eller enhetens krav i fråga om försörjningstrygghet anges i direktivets artikel 23 att den upphandlande myndigheten eller enheten bl.a. får ställa krav på att anbuden ska innehålla vissa uppgifter, doku- ment eller utfästelser. Huvudsakligen anger artikeln att myndigheten eller enheten ska få kräva att anbuden innehåller följande för att klargöra om leverantören uppfyller den upphandlande myndighetens eller enhetens krav i fråga om försörjningstrygghet:

–certifiering eller dokumentation som visar anbudsgivarens förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transi- tering av varor i samband med kontraktet,

–certifiering eller dokumentation som visar att organisationen och lokaliseringen av anbudsgivarens försörjningskedja gör det möjligt för denne att uppfylla kraven i kontraktshandlingarna om försörjnings- trygghet, eller

–dokumentation som styrker förmågan att uppfylla den upphandlande myndighetens eller enhetens ökade behov till följd av en kris.

En upphandlande myndighet eller enhet ska vidare få kräva en utfästelse från anbudsgivaren att

–i enlighet med överenskomna villkor upprätta eller upprätthålla den kapacitet som krävs för att tillmötesgå eventuellt ökade behov till följd av en kris,

–utföra underhåll, modernisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

–i tid informera om varje förändring som uppstår i anbudsgivarens organisation, försörjningskedja eller industriella strategi som kan tänkas påverka anbudsgivarens skyldigheter gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten,

–visa att eventuella ändringar i försörjningskedjan under genom- förandet av kontraktet inte kommer att inverka negativt på uppfyllandet av kraven, eller

–i enlighet med överenskomna villkor förse den upphandlande myndigheten eller enheten med allt som behövs för produktion av reservdelar, komponenter, särskilda tillbehör och särskild testutrustning, inklusive ritningar, licenser och instruktioner, för sådana fall där entre- prenören inte längre kan tillhandahålla denna utrustning.

En upphandlande myndighet eller enhet ska även få kräva uppgifter om eventuella begränsningar som exportkontroll eller säkerhetsarrangemang kan komma att medföra i fråga om att sprida, överföra eller använda varorna och tjänsterna eller resultat av dessa. Myndigheten eller enheten ska dessutom få kräva annat innehåll i anbuden än vad som framgår ovan för att klargöra om leverantören uppfyller kraven i fråga om försörjnings-

trygghet.

272

Bestämmelsen är som framgår inte obligatorisk och de krav som kan Prop. 2010/11:150 ställas är inte uttömmande. De exempel på krav som enligt artikeln kan

ställas tillhör de mest centrala. Förslaget bör därför genomföras i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet genom att de krav som anges i direktivet tas in i den nya lagen med det förtydligandet att listan på krav inte är uttömmande. Kravlistan kan förefalla lång men bör ses mot bakgrund av att försörjningstryggheten är en av de allra viktigaste delarna i det nya direktivet. Det bör också påpekas att det är upp till den upphandlande myndigheten eller enheten att bedöma om den behöver ställa något eller några av de krav som framgår av listan eller något annat krav i fråga om försörjningstrygghet. Den upphandlande myndigheten eller enheten måste dock även vid dessa överväganden beakta de grundläggande principerna i EUF-fördraget som bl.a. proportionalitetsprincipen. Det sagda bör, enligt regeringens mening, innebära att de ställda kraven inte bör kunna bli så långtgående och betungande som FMV befarar.

10.3Krav som inte får ställas

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska inte få kräva ett åtagande av en anbudsgivare som begränsar möjligheten för organ i en licensgivares stat att tillämpa de nationella kriterier som gäller för beviljande av licens för export, överföring eller transitering.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens med undantag för att utredningen i stället för begreppet ”en licensgivares stat” föreslår ”anbudsgivarens stat”.

Remissinstanserna: Några remissinstanser uttrycker synpunkter på förslaget. Svea hovrätt menar att förslaget har fått en lydelse som skiljer sig från motsvarande bestämmelse i direktivet (artikel 23 tredje stycket). Artikeln torde bl.a. syfta till att motverka att upphandlande myndigheter och enheter kräver att en anbudsgivare presenterar exporttillstånd eller annan dokumentation från en medlemsstat som medlemsstaten enligt sina nationella regler inte kräver eller tillämpar. I lagförslaget har emellertid artikelns ”av en medlemsstat” fallit bort vilket ändrar bestämmelsens innebörd. Hovrätten noterar att medan artikel 23 tredje stycket talar om ”en medlemsstat” vilken som helst är förslaget begränsat till ”anbudsgivarens stat”. Det är inte helt tydligt vad som avses med ”anbudsgivarens stat” men eftersom det inte torde vara ovanligt att de företag som kan bli aktuella som anbudsgivare har tillverkning och annan verksamhet i flera stater, kan en begränsning till ”anbudsgivarens stat” framstå som mindre lämplig. Bestämmelsen syftar till att begränsa de krav en upphandlande myndighet eller enhet får ställa på en anbuds- givare. Därför skulle en tillämpning där myndigheten eller enheten ställer för långtgående krav på åtaganden från en medlemsstat, som inte anses vara ”anbudsgivarens stat”, kunna komma att stå i strid med direktivet. Hovrätten menar att det således bör övervägas om den föreslagna bestämmelsen ska ges en annan lydelse även på denna punkt. Försvarets materielverk (FMV) framför att en särskild fråga som kan uppstå mot

273

bakgrund av förslagets reglering är hur en upphandlande myndighet ska Prop. 2010/11:150 ställa sig i en situation där försörjningstrygghetskrav ställts i en upp-

handling i konkurrens och en av leverantörerna förklarar att kraven inte kan uppfyllas av något skäl som anges i regleringen. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) noterar med tillfredställelse de skrivningar som inte begränsar inspektionens möjligheter att tillämpa den svenska exportkontrollagstiftningen.

Skälen för regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet kan som framgår ovan kräva att anbuden bl.a. innehåller dokumen- tation som visar i vilken utsträckning anbudsgivaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transitering av varor (se avsnitt 10.2). Förslaget, som följer artikel 23 tredje stycket i direktivet, innebär att en anbudsgivare inte kan avkrävas mer långtgående åtaganden än vad anbudsgivarens nationella regler medger i fråga om beviljande av licens för export, överföring eller transitering. Detta under förutsättning att dessa stämmer överens med internationell rätt eller gemenskapslagstiftning.

Eftersom en anbudsgivare kan behöva licenser för export, överföring eller transitering från flera stater föranleder Svea hovrätts synpunkt, att begränsningen till ”anbudsgivarens stat” framstår som mindre lämplig, regeringen att justera förslaget i förhållande till utredningens förslag på så sätt att begreppet ersätts med ”en licensgivares stat”. Bestämmelsens innebörd förtydligas genom förslaget. Det sakliga innehåll som avses är dock detsamma.

Skulle en upphandlande myndighet eller enhet, på det sätt FMV avser, ställa upp allt för långtgående krav, får det hanteras på samma sätt som andra långtgående krav hanteras, dvs. det kan innebära att upphandlingen måste avbrytas eller att leverantören vänder sig till domstol för överprövning.

Artikel 23 i direktivet hänvisar till nationella kriterier för beviljande av licens för överföring av varor. En harmonisering av dessa regler har påbörjats. I syfte att förenkla överföringen av försvarsrelaterade produk- ter inom gemenskapen har Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen42 antagits. I direktivet finns bl.a. bestämmelser om tre olika överföringstillstånd; generella, globala och individuella. Direktivet ska vara genomfört i svensk rätt senast den 30 juni 2011 och ska tillämpas från och med den 30 juni 2012. Regeringen har i propositionen Genomförande av direktiv om överföring av krigsmateriel (prop. 2010/11:112) lämnat förslag till genomförande i svensk rätt av direktivet.

42 EUT L 146, 10.6.2009, s. 1 (Celex 32009L0043).

274

Underentreprenad

Prop. 2010/11:150

11.1Bakgrund

Tillverkningen av försvarsmateriel i EU är i stora delar koncentrerad till de sex medlemsstaterna Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Stor- britannien och Sverige. Kringutrustning och stödsystem produceras dock av företag i hela EU.

I stor utsträckning prioriterar varje stat den egna försvarsindustrin. Det innebär att tillverkare från andra medlemsstater ofta har endast ett begränsat eller inget tillträde till de inhemska försvarsmarknaderna. Faktorer som fragmenterar den europeiska marknaden för försvars- materiel är enligt den Europeiska kommissionens strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU bl.a. att medlems- staterna ofta använder sig av artikel 346 i EUF-fördraget för att undanta försvarskontrakt från EU:s upphandlingsregler, att de nationella systemen för att kontrollera överföringar av försvarsmateriel inom EU inte gör någon åtskillnad mellan export till tredje land och överföringar mellan medlemsstater och att konkurrensen kan snedvridas av de krav på offsetaffärer (kompensationsköp) som många medlemsstater ställer i samband med försvarsupphandlingar43. En fragmenterad europeisk marknad och delvis stängda nationella marknader innebär svårigheter för försvarsindustriföretag, särskilt för små och medelstora företag.

Mot den bakgrunden innehåller direktivet ett antal artiklar om under- entreprenad för att underlätta för små och medelstora företag att hitta marknader och lägga anbud på underleverantörskontrakt inom försvars- och säkerhetsområdet.

Direktivets bestämmelser

Bestämmelser om underentreprenad behandlas i direktivet i artiklarna 21 och 50–54. Bestämmelserna handlar i huvudsak om att den vinnande leverantören konkurrensutsätter underleverantörer vid fullgörandet av uppdraget. Det kan ske genom att leverantören på eget initiativ utnyttjar möjligheten att använda underentreprenörer. I det fallet kan enligt direktivet upphandlande myndigheter och enheter begära in vissa uppgifter om avtalet med underentreprenörer. Den upphandlande myn- digheten eller enheten kan även ställa krav på att leverantören anlitar underentreprenörer för fullgörande av kontraktet. Därutöver finns det särskilda bestämmelser i artiklarna 50–54 som i första hand är tillämpliga när anbudsgivaren inte är en upphandlande myndighet eller enhet. Dessa artiklar är utformade efter mönster av reglerna om underentreprenad vid byggkoncession i det klassiska direktivet. Motsvarande bestämmelser om konkurrensutsättning av underleverantörer i upphandlingskontrakt saknas i LOU och LUF.

43 Kommissionens meddelande av den 5 december 2007 En strategi för en starkare och konkurrenskraftigare europeisk försvarsindustri (KOM[2007]764 slutlig).

275

11.2

Anbudsgivarens val av underleverantör

Prop. 2010/11:150

11.2.1Huvudregel

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla bestämmelser om under- entreprenad. Den utvalda anbudsgivaren ska som huvudregel ha möjlighet att välja sina underleverantörer. Bestämmelserna om under- entreprenad ska gälla såväl för upphandlingar inom det direktivstyrda området som för upphandlingar som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ta in en särskild bestämmelse som anger att den utvalda anbudsgivaren inte får åläggas att diskriminera någon potentiell underleverantör på grund av nationalitet.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag och bedömning. Utredningen har inte föreslagit att reglerna om
underentreprenad ska gälla för upphandlingar som inte omfattas av
direktivets tillämpningsområde.
Remissinstanserna: Konkurrensverket och Föreningen SME-D
tillstyrker förslaget. Konkurrensverket varnar dock för eventuella
konkurrensrättsliga aspekter och anför att den vinnande anbudsgivaren
kan få tillgång till långtgående information om andra leverantörers
kapacitet, kompetens, strategier m.m. vilket innebär att denne kan få
insyn i potentiella konkurrenters verksamhet som kan komma att
utnyttjas på ett otillbörligt sätt. Vidare innebär förslaget enligt Konkur-
rensverket att leverantörerna sinsemellan får en kontaktyta som kan
medföra en ökad risk för otillåtna samarbeten. Endast i de fall krav på
underentreprenad är lämpligt och förväntas leda till positiva effekter för
konkurrensen bör krav ställas om att viss del ska läggas ut på
underentreprenad, detta för att undvika situationer som medför ökad risk
för otillåtna samarbeten. Kraven på underentreprenad och underramavtal
bör inte vara mer omfattande eller mer långtgående än vad som är
nödvändigt eller formuleras på ett sådant sätt att nationellt förankrade
leverantörer gynnas. Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) stödjer att
bestämmelserna om underentreprenad återges i svensk författningstext,
men menar att köparens potentiella påverkan på leverantörskedjan
öppnar inte blott för att denne gynnar speciella eller nationella företag.
Den ökar också risken för att säljaren, för att vinna kontrakt, gör
åtaganden som påverkar kvalitet eller kostnad och som kanske i förläng-
ningen också kan hota försörjningstryggheten. Försvarets materielverk
(FMV) ifrågasätter om inte benämningen borde vara underleverantörs-
kontrakt i enlighet med den engelska versionen av direktivet. Vidare
anser FMV att lämpligheten av de föreslagna reglerna kan ifrågasättas.
Målet vid en upphandling torde i regel i princip vara att få bästa möjliga
produkt till bästa möjliga pris och att konkurrensen ska ge detta resultat
utan att de upphandlande myndigheterna lägger sig i detaljerna i
fullgörandet av kontraktsåtagandet. Risken med det senare är bl.a. en
fördyrad anskaffning och sämre produkter. Dessutom finns risk för en
fragmentering av de immateriella rättigheterna kopplade till levererade
produkter.	276
	276

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 21.1 i Prop. 2010/11:150 direktivet ska den utvalde anbudsgivaren ha rätt att själv välja sina

underleverantörer för samtliga underleverantörskontrakt. Denna rätt begränsas emellertid av bestämmelserna i artiklarna 21.3 och 21.4. Dessa bestämmelser ger medlemsstaterna rätt att införa regler som ger de upphandlande myndigheterna och enheterna skyldighet eller rätt att kräva bl.a. att den vinnande leverantören ska konkurrensutsätta delar av kontraktet. Medlemsstaten kan välja att avstå från att införa sådana regler. Regeringen bedömer i likhet med flertalet remissinstanser att de svenska upphandlande myndigheterna och enheterna ska ha möjlighet att ställa krav på konkurrensutsättning av underentreprenad och en lämplig lösning är att överlåta till de upphandlande myndigheterna och enheterna att från fall till fall bedöma om det är motiverat i en upphandling att ställa krav på konkurrensutsättning i underleverantörsledet. Reglerna bör därför tas in i lagen och ges en fakultativ utformning som ger de upp- handlande myndigheterna och enheterna rätt att använda sig av reglerna. Någon skyldighet att använda dem bör inte införas.

Enligt artikel 21.1 i direktivet har den utvalda anbudsgivaren som huvudregel rätt att på eget initiativ välja underleverantör. Enligt rege- ringens mening bör det på samma sätt som i direktivet finnas en be- stämmelse i lagen om att den utvalda anbudsgivaren har denna möjlighet.

Vidare anges i artikel 21.1 bl.a. att den utvalda anbudsgivaren i synnerhet inte får åläggas att diskriminera någon potentiell under- leverantör på grund av nationalitet. Detta förbud följer dock redan av artikel 4 som slår fast EUF-fördragets grundläggande principer, bl.a. principen om icke-diskriminering, vilken införlivas genom 1 kap. 11 § i författningsförslaget. Regeringen anser att det av det skälet inte behövs någon särskild bestämmelse i författningstexten.

FMV föreslår att underleverantörskontrakt används i stället för under- entreprenad. Benämningen underentreprenad har sedan tidigare använts i upphandlingslagstiftningen (se t.ex. 6 kap. 11 § och 13 kap. 4 § LOU) och bör enligt regeringens mening användas också i lagen om upp- handling på försvars- och säkerhetsområdet.

11.2.2Begäran om uppgifter om underentreprenad

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få begära att anbudsgivaren i sitt anbud ska ange hur stor del av kontraktet som kan komma att läggas ut på underentreprenad, förslag på underleverantör och föremålet för underleverantörskontraktet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska även få begära att anbudsgivaren ska ange alla ändringar som uppstår på underleve- rantörsnivå under genomförandet av kontraktet.

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens.
Remissinstanserna framför inte några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 21.2 i direktivet gäller
att den upphandlande myndigheten eller enheten får begära eller kan av
en medlemsstat åläggas att begära att anbudsgivaren i sitt anbud ska ange	277

den eventuella del av kontraktet som han kan komma att läggas ut på Prop. 2010/11:150 underentreprenad till tredje man och eventuellt förslag på under-

leverantör och föremålet för det underleverantörskontrakt som förslaget gäller.

En liknande bestämmelse finns i 6 kap. 11 § LOU och i 6 kap. 12 § LUF. Enligt dessa bestämmelser får en upphandlande myndighet begära att anbudsgivaren i anbudet anger hur stor del av kontraktet som kan komma att läggas ut på tredje man och vilka underleverantörer som föreslås.

Enligt artikel 21.2 i direktivet gäller vidare att leverantören kan förpliktas att även ange de förändringar som uppstår bland underleve- rantörerna under genomförandet av kontraktet. Bestämmelsen, som inte har någon motsvarighet i LOU eller LUF, kan ha betydelse för de upp- handlande myndigheterna och enheterna när det gäller att säkerställa försörjningstryggheten i sina upphandlingar. Regeringen anser att arti- keln ska genomföras på ett sätt som nära överensstämmer med direktivet.

11.3Upphandlande myndigheters och enheters krav på underentreprenad

11.3.1Krav på viss andel av kontraktet

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få begära att den utvalda anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet på underentreprenad.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska därvid ange den procentuella minimiandel som måste läggas ut på underentreprenad i form av intervallvärden med en minimiandel och en maximiandel. Anbudsgivaren ska ha möjlighet att föreslå att andelen ökas. Maxi- miandelen ska inte få överstiga 30 procent av kontraktets värde.

Vid en begäran ska den upphandlande myndigheten eller enheten kräva att anbudsgivarna i anbuden anger vilken eller vilka delar av anbudet de avser att lägga ut på underentreprenad.

Regeringens bedömning: Bestämmelser om att intervallet ska vara proportionerligt till kontraktets föremål och värde samt den aktuella industrisektorns karaktär, inbegripet i fråga om konkurrens på den aktuella sektorns marknad och den industriella basens tekniska kapacitet, bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag
och bedömning. Utredningen har dock utformat bestämmelsen om
tillämpning av principerna och annonsering m.m. som en förpliktelse för
den vinnande leverantören.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 21.4 i
direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten begära att den
utvalda anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet på underentre-
prenad. Den upphandlande myndighet eller enhet som kräver sådan
underentreprenad ska enligt artikel 21.4 första stycket ange den
procentuella minimiandel som måste läggas ut på underentreprenad, i	278

form av intervallvärden med en minimiandel och en maximiandel. Prop. 2010/11:150 Maximiandelen får inte överstiga 30 procent av kontraktets värde.

Intervallet ska vara proportionerligt till kontraktets föremål och värde samt den aktuella industrisektorns karaktär, inbegripet i fråga om konkurrens på den aktuella sektorns marknad och den industriella basens tekniska kapacitet.

Anbudsgivaren ska enligt artikel 21.4 tredje stycket ha rätt att föreslå att en större andel av kontraktet än som anges av den upphandlande myndigheten eller enheten ska läggas ut på underentreprenad. Den totala andel som läggs ut på underentreprenad kan därmed komma att överstiga 30 procent. Genom bestämmelsen får anbudsgivaren en möjlighet att föreslå att en större andel av det totala värdet läggs ut på under- entreprenad än vad den upphandlande myndigheten eller enheten kräver. Bestämmelsen motsvarar 13 kap. 4 § första stycket, första punkten LOU. Regeringen anser att bestämmelsen ska genomföras i överensstämmelse med nämnda bestämmelse i LOU.

Vidare ska den upphandlande myndigheten eller enheten, för att kravet ska anses vara uppfyllt, enligt artikel 21.4 fjärde stycket kräva att anbudsgivarna i sina anbud anger de delar i anbudet som de avser att lägga ut på underentreprenad. Bestämmelsen innebär till skillnad från artikel 21.2 en skyldighet för anbudsgivarna att lägga ut en viss del av anbudet på underentreprenad. Har den upphandlande myndigheten eller enheten uppställt ett sådant krav har den också rätt att veta vilka delar av kontraktet som kommer att utföras av någon annan än leverantören. Regeringen anser att bestämmelsen bör tas in i lagen på ett sätt som nära överensstämmer med direktivet.

Sista meningen i första stycket av artikeln anger att intervallet ska vara proportionerligt till kontraktets föremål och värde samt den aktuella industrisektorns karaktär, inbegripet graden av konkurrens på den aktuella marknaden och den industriella basens tekniska kapacitet. En sådan proportionalitetsbedömning följer redan av proportionalitets- principen, som innefattas av 1 kap. 11 § i den föreslagna lagen. Därför finns det enligt regeringens mening inte något behov av att ytterligare ange det i författningstexten.

11.3.2Uppfyllelse av kravet på underentreprenad

Regeringens bedömning: En bestämmelse om att anbudsgivaren ska anses uppfylla det krav på underentreprenad som den upphandlande myndigheten eller enheten ställer, om en procentuell andel av kontraktets värde faller inom det intervall som myndigheten eller enheten uppställt, bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 21.4 andra stycket i direktivet innebär att anbudsgivaren uppfyller det krav på under- entreprenad som den upphandlande myndigheten eller enheten ställer om en procentuell andel av kontraktets värde faller inom det intervall som

279

myndigheten eller enheten uppställt. Enligt regeringens mening kräver Prop. 2010/11:150 innehållet i artikeln ingen författningsreglering.

11.3.3Krav att ange föremålet för underentreprenad utöver minimiandelen

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få begära att anbudsgivarna ska ange dels vilken eller vilka delar av anbudet som de avser att lägga ut på underentreprenad utöver den minimiandel som måste läggas ut enligt den upphandlande myndig- hetens eller enhetens begäran, dels vilka underleverantörer de avser att anlita.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen motsvarar artikel 21.4 femte stycket i direktivet. Denna bestämmelse reglerar att den upp- handlande myndigheten och enheten har rätt att begära att den utvalda anbudsgivaren lämnar uppgift om de delar av anbudet som denne avser att lägga ut på underentreprenad utöver den minimiandel som på begäran av den upphandlande myndigheten eller enheten måste läggas ut enligt bestämmelsen i artikel 21.4 första stycket.

Enligt artikel 21.4 tredje stycket i direktivet gäller att anbudsgivarna får föreslå att en större del av det totala värdet ska läggas ut på entreprenad, än vad den upphandlande myndigheten eller enheten kräver. Om anbudsgivaren vill lägga ut en större del på underentreprenad än vad myndigheten eller enheten kräver kan anbudsgivaren i enlighet med bestämmelsen i artikel 21.4 fjärde stycket åläggas att ange vilken eller vilka delar av anbuden som ska utföras av andra samt eventuella under- leverantörer. Underleverantörerna ska endast vara identifierade av an- budsgivaren. Det behöver inte föreligga ett avtal mellan dem.

I artikel 21.4 femte stycket i direktivet anges att underleverantörer ska vara identifierade av anbudsgivarna. I den engelska översättningen av direktivet står ”identified” och i den franska står ”identifiés”. Enligt regeringens mening är trots det uttrycket avser att anlita mer lämpligt i sammanhanget. Regeringen anser att en bestämmelse bör tas in i lagen och att detta uttryck bör väljas.

280

11.3.4

Villkor om tilldelning av underentreprenad

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska få kräva att en utvald anbudsgivare som inte är en upphandlande myndighet eller enhet och som själv valt att anlita underleverantörer vid tilldelning av kontraktet, ska tillämpa principerna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering, bestämmelserna om annonse- ring av anbudstävlingen och bestämmelserna om kriterier för urval av underleverantörer.

Kräver den upphandlande myndigheten eller enheten att en utvald anbudsgivare, som inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska tilldela tredje man ett underleverantörskontrakt, ska kontraktet med den upphandlande myndigheten eller enheten innehålla villkor om att anbudsgivaren ska tillämpa bestämmelserna om annonsering, prin- ciperna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering samt bestämmelserna om kriterier för urval av underleverantörer.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.
Skälen för regeringens förslag: Direktivet innehåller bestämmelser
som reglerar krav som kan ställas på en utvald anbudsgivare som inte är
en upphandlande myndighet eller enhet när anbudsgivaren vill tilldela ett
underleverantörskontrakt. Det avser såväl de fall när den upphandlande
myndigheten eller enheten ställer krav på anbudsgivaren när denne med
stöd av artikel 21.1 i direktivet själv valt att anlita underleverantörer som
de fall när den upphandlande myndigheten eller enheten med stöd av
artikel 21.4 i direktivet kräver att anbudsgivaren ska anlita under-
leverantörer.
Enligt artikel 21.3 i direktivet får den upphandlande myndigheten eller
enheten kräva eller kan av en medlemsstat åläggas att kräva att den
utvalda anbudsgivaren som inte är en upphandlande myndighet eller
enhet ska tillämpa bestämmelserna i avdelning III i direktivet, dvs.
artiklarna 50–53, för samtliga eller vissa underleverantörskontrakt som
den utvalda anbudsgivaren avser att tilldela tredje man. Det innebär att
den vinnande leverantören ska tillämpa principerna om öppenhet,
likabehandling och icke-diskriminering samt bestämmelserna om
annonsering av de underleverantörskontrakt som exklusive mervärdes-
skatt inte beräknas understiga tröskelvärdet. Vidare ska den upphand-
lande myndigheten eller enheten kräva att anbudsgivaren enligt artikel
21.4 sjätte stycket ska tillämpa bestämmelserna i avdelning III vid
tilldelning av underleverantörskontrakt som omfattas av kravet i artikel
21.4 första stycket.
Även om en anbudsgivare själv kan välja att en del av kontraktet ska
läggas ut på underentreprenad, så är det således inte säkert att anbuds-
givaren helt fritt kan välja underleverantörer. Bestämmelsen ger näm-
ligen den upphandlande myndigheten eller enheten en rätt att kräva av
anbudsgivaren att denne tillämpar förfarandebestämmelserna i avdelning
III (artiklarna 50–53) vid tilldelning av underleverantörskontrakt.
Enligt artikel 50.1 i direktivet gäller att medlemsstaterna ska vidta
nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de utvalda anbudsgivarna, som
inte är en upphandlande myndighet eller enhet, tillämpar bestämmelserna	281

i artiklarna 51–53 i direktivet om annonsering, principerna om öppenhet, Prop. 2010/11:150 likabehandling och icke-diskriminering samt bestämmelserna om kri-

terier för urval när de tilldelar tredje man ett underleverantörskontrakt i de fall då den upphandlande myndigheten eller enheten kräver det enligt artikel 21.3 eller 21.4 i direktivet.

Artikeln liknar artikel 63.1 i det klassiska direktivet rörande bygg- koncession vilken motsvaras av 13 kap. 5 § LOU. Vid genomförandet av denna artikel uppfylldes ”nödvändiga åtgärder” genom att i LOU slå fast en skyldighet för den upphandlande myndigheten att i koncessions- kontraktet förplikta koncessionshavaren att bl.a. annonsera upphand- lingar.

Regeringen anser att artiklarna ska genomföras i lagen på ett sätt som nära överensstämmer med direktivet.

11.3.5Företag som går samman och anknutna företag

Regeringens förslag: Om flera företag går samman för att få ett kontrakt, ska inte något av dem anses som tredje man. Detsamma ska gälla ett anknutet företag.

Anbudsgivarens anbud ska innehålla en uttömmande förteckning över företag med vilka denne gått samman och över anknutna företag. Förteckningen ska uppdateras när ändringar inträffar i förhållandena mellan företagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna framför inte några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 50.2 i direktivet anges att
företag som gått samman för att erhålla kontraktet eller anknutna företag
inte anses utgöra tredje man.
Direktivet anger i artikel 5 att grupper av leverantörer får lämna anbud
eller anmäla sig som anbudssökande och under vilka omständigheter den
upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att en sådan grupp ska
anta en viss juridisk form. För de företag som utnyttjar möjligheten att gå
samman för att lämna anbud eller anmäla sig som anbudssökande
innebär bestämmelsen i artikel 50.2 i direktivet att inte något av dem
anses som tredje man vid tillämpningen av artikel 50.1 i direktivet, dvs.
rörande huvudleverantörens krav på annonsering, principerna om öppen-
het, likabehandling och icke-diskriminering samt bestämmelserna om
kriterier för urval när de tilldelar tredje man ett underleverantörskontrakt
i de fall då den upphandlande myndigheten eller enheten kräver det enligt
artikel 21.3 eller 21.4. Detta gäller även ett anknutet företag. Enligt
regeringens mening ska artikeln genomföras i lagen i nära överens-
stämmelse med direktivet.
Anknutna företag definieras i artikel 1.23 i direktivet som varje företag
över vilket den utvalda anbudsgivaren, direkt eller indirekt, kan utöva ett
bestämmande inflytande, varje företag som kan utöva ett sådant in-
flytande över den utvalda anbudsgivaren eller varje företag som tillsam-
mans med den utvalda anbudsgivaren står under sådant inflytande av
något annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller
på grund av de regler företaget lyder under; ett bestämmande inflytande	282

från ett företag ska anses föreligga om företaget, direkt eller indirekt, i Prop. 2010/11:150 förhållande till ett annat företag

–innehar merparten av företagets tillskjutna kapital, eller

–kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande, eller

–kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets administrativa, styrande eller övervakande organ.

Anbudsgivarens anbud ska innehålla en uttömmande förteckning över de företag som gått samman och anknutna företag. Denna företeckning ska ändras när förändringar inträffar i förhållandena mellan företagen.

I andra stycket andra meningen i artikel 50.2 i direktivet anges att förteckningen över företag som gått samman för att erhålla kontraktet ska uppdateras när ändringar inträffar i förhållandena mellan företagen. En liknande bestämmelse finns i det klassiska direktivet beträffande bygg- koncessioner (artikel 63.2 sista stycket). Det ansågs inte finnas något behov av att ange det i LOU (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 416). Enligt regeringens mening finns det dock övervägande skäl för att ta med bestämmelsen i detta lagförslag. Skälet till det är att upphandlingar som kommer att göras med stöd av detta lagförslag många gånger kan antas löpa över en lång tid i betydligt större utsträckning än upphandlingar som görs med stöd av LOU. Inte minst med hänsyn till att försörjnings- tryggheten utgör en viktig komponent i dessa upphandlingar, bör enligt regeringens mening kravet på uppdatering tas in i lagförslaget.

11.3.6Avvisning av underleverantör

Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få avvisa en underleverantör som anbudsgivaren valt. Ett sådant avvisande ska endast få grunda sig på de kriterier som tillämpats vid urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna en skriftlig motivering till anbudsgivaren om skälen för avvisningen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 21.5 i direktivet har den upphandlande myndigheten eller enheten möjlighet att avvisa underleverantörer som valts ut av anbudsgivaren i samband med till- delningsförfarandet av huvudkontraktet eller som den utvalda anbuds- givaren valt ut under genomförandet av kontraktet. En förutsättning är dock att beslutet grundas på de kriterier som tillämpats vid urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet. En skriftlig motivering om varför myndigheten eller enheten anser att underleverantören inte uppfyller kriterierna måste också lämnas. Regeringen anser att artikeln bör genom- föras i lagen på ett sätt som nära överensstämmer med direktivet.

283

11.3.7

Innehåll i annonsen

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: De krav som ställs på anbudsgivare avseende underentreprenad ska anges i annonsen om upphandling.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna framför inte några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen, som motsvarar artikel

21.6 i direktivet, anger att de krav som en upphandlande myndighet eller enhet kan ställa enligt artikel 21.2–21.5 i direktivet ska anges i annonsen om upphandling. Kraven kan således inte anges enbart i förfråg- ningsunderlaget. Regeringen anser att artikeln bör genomföras i lagen på ett sätt som nära överensstämmer med direktivet.

11.4Skyldigheter för anbudsgivare som inte är upphandlande myndighet eller enhet

11.4.1Inledning

Bestämmelserna i artiklarna 21.3 och 21.4 i direktivet ger, som ovan redogjorts för, den upphandlande myndigheten eller enheten rätt att kräva att en anbudsgivare som inte är en upphandlande myndighet eller enhet ska tillämpa bestämmelserna i avdelning III, dvs. artiklarna 50–54 i direktivet vid tilldelning av underentreprenörskontrakt. Bestämmelserna i avdelning III behandlas i detta avsnitt.

11.4.2Allmänna principer

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla en bestämmelse som anger att den utvalda anbudsgivaren ska behandla underleverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt agera på ett öppet sätt om detta krävs av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Regeringens bedömning: En bestämmelse som anger att den ut- valda anbudsgivaren ska iaktta principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningens förslag anger att även principerna om ömsesidigt er- kännande och proportionalitet ska iakttas av anbudsgivaren.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör förslaget.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 51 i direktivet ska den utvalda anbudsgivaren, om den inte är en upp- handlande myndighet eller enhet, agera på ett öppet sätt och behandla samtliga eventuella underleverantörer på ett likvärdigt och icke-diskri- minerande sätt under förutsättning att den upphandlande myndigheten eller enheten har ställt krav på detta i upphandlingen enligt artikel 21.2 eller 21.4 sjätte stycket i direktivet.

Enligt utredningens förslag är den vinnande leverantören skyldig att

vid tilldelning av underleverantörskontrakt tillämpa inte bara principerna

284

om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering som anges i Prop. 2010/11:150 direktivet, utan också proportionalitetsprincipen och principen om ömse-

sidigt erkännande. Utredningen anser att bestämmelsen ska omfatta samtliga principer eftersom regelverket om offentlig upphandling är upp- byggt med utgångspunkt i EUF-fördraget och följer dessa principer.

Regeringen konstaterar att de grundläggande principerna i artikel 4 i direktivet som genomförs i 1 kap. 11 § i förslaget riktar sig till upp- handlande myndigheter och enheter. En vinnande anbudsgivare som inte är en upphandlande myndighet eller enhet omfattas alltså inte av den paragrafen. Mot bakgrund av detta finns det, enligt regeringens mening, behov av en särskild reglering när det gäller underentreprenad.

Regeringen delar inte utredningens bedömning fullt ut, utan anser att lagen inte ska reglera huvudleverantörens avtal med sina underentre- prenörer i större omfattning än som framgår av artikel 51 i direktivet. Huvudleverantören kan i avtalet med sina underleverantörer ställa längre gående krav, men regeringen finner inte skäl att i lag slå fast andra förpliktelser än som anges i direktivet. Enligt regeringens mening bör därför bestämmelsen genomföras i nära anslutning till direktivet.

11.4.3Annonsering av underentreprenadskontrakt

Regeringens förslag: Lagen ska innehålla regler om annonsering av underentreprenadskontrakt som ska gälla i de fall annonsering krävs av den upphandlande myndigheten eller enheten. När en utvald anbudsgivare, som inte är en upphandlande myndighet eller enhet, avser att tilldela en tredje man ett underleverantörskontrakt som har ett värde som är detsamma som eller överstiger tillämpligt tröskelvärde, ska anbudsgivaren annonsera om det. Vid beräkning av under- entreprenadkontraktets värde ska bestämmelserna om beräkning av huvudkontraktets värde tillämpas.

Annonseringen av underentreprenaden ska ske enligt bestäm- melserna om annonsering av upphandling. Vid behov ska annonsen innehålla den upphandlande myndighetens eller enhetens god- kännande av annonseringen. Annonsering krävs dock inte om under- leverantörskontraktet uppfyller de villkor som gäller för förhandlat förfarande utan föregående annonsering.

Den utvalda anbudsgivaren ska få annonsera om underleverantörer även om någon sådan skyldighet inte finns.

Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 52.1–52.5 i direktivet gäller att när en utvald anbudsgivare, som inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska tilldela ett underleverantörskontrakt som har ett värde som är detsamma som eller överstiger tröskelvärdet i artikel 8 ska annonsering ske. Kravet på annonsering gäller under förutsättning att den upphandlande myndigheten eller enheten har ställt krav på detta i upphandlingen enligt artikel 21.2 eller 21.4 sjätte stycket i direktivet. Vid beräkningen av underentreprenadskontraktets värde ska direktivets

285

bestämmelser i artikel 9 om metoder för beräkning av det uppskattade värdet på kontrakt och ramavtal.

Annonseringen ska följa bestämmelserna om annonsering i artikel 32.2–32.5 i direktivet, dvs. de regler som gäller för annonsering av upphandling.

Annonsen ska sändas till Europeiska unionens publikationsbyrå för publicering i Europeiska unionens officiella tidning (TED) och annonse- ringen ska som regel ske genom Europeiska kommissionens försorg. Innehållet i annonsen får inte offentliggöras på annat sätt eller på en upphandlarprofil innan den skickas till kommissionen.

I annonsen om underleverantörskontrakt ska den vinnande leverantören ange kriterierna för kvalitativt urval som föreskrivs av den upphandlande myndigheten eller enheten och de andra kriterier som ska gälla för urvalet av underleverantörer. Samtliga kriterier ska vara objektiva, icke- diskriminerande och förenliga med den upphandlande myndighetens eller enhetens urvalskriterier i huvudkontraktet. De kvalifikationer som krävs måste ha ett direkt samband med föremålet för underleverantörs- kontraktet och den minimikapacitet som krävs måste överensstämma med föremålet. Annonseringen ska även i övrigt följa direktivets bestäm- melser om annonsering av upphandling. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid annonseringen använda de av kommissionen för ändamålet framtagna blanketterna för annonsering.

Annonsering krävs dock inte när underleverantörskontraktet uppfyller villkoren för förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Vid behov ska annonsen innehålla den upphandlande myndighetens eller enhetens godkännande. Det innebär att det ska framgå av annonsen att den är godkänd av den upphandlande myndigheten eller enheten. Det är den upphandlande myndigheten eller enheten som avgör om ett sådant behov finns. Den upphandlande myndigheten eller enheten måste ange i förfrågningsunderlaget att annonsen ska godkännas av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Bestämmelsen ger vidare den utvalda anbudsgivaren en möjlighet att annonsera enligt artikel 32 i direktivet även om någon sådan skyldighet inte föreligger enligt artikel 52.1 i direktivet. I likhet med vad som gäller för frivillig annonsering av upphandlingskontrakt under tröskelvärdena medför bestämmelsen skyldigheter enligt bestämmelserna om annonse- ring i de fall möjligheten till frivillig annonsering utnyttjas. Samman- fattningsvis anser regeringen att bestämmelserna i direktivet om annonsering ska genomföras i lagen i nära överensstämmelse med direktivet.

Understiger underleverantörskontraktets värde tröskelvärdet måste inte reglerna om annonsering tillämpas. Dock gäller enligt artikel 52.7 i direktivet i dessa fall att anbudsgivarna ska tillämpa EUF-fördragets principer gällande öppenhet och konkurrens. Tillämpningen av dessa principer följer dock redan av artikel 51, som införlivas genom en sär- skild bestämmelse (se avsnitt 11.4.2). Det finns därför enligt regeringens mening inte något behov av ytterligare reglering i lagen för att genom- föra artikel 52.7.

Som i 3 kap. 1 § LOU och LUF anser regeringen att det i den nya lagen bör anges att regeringen i Svensk författningssamling tillkännager tröskelvärdena i euro och svenska kronor.

Prop. 2010/11:150

286

11.4.4

Kriterier för urval

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: I annonsen om underentreprenad ska den utvalda anbudsgivaren ange kriterierna för det urval som föreskrivs av den upphandlande myndigheten eller enheten och andra kriterier som gäller för valet av underleverantör. Dessa kriterier ska vara förenliga med de kriterier som tillämpats av den upphandlande myndigheten eller enheten vid urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet.

De kvalifikationer som krävs måste ha ett direkt samband med föremålet för underleverantörskontraktet och den minimikapacitet som krävs måste stå i proportion till detta föremål.

Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelse om att samtliga kriterier ska vara objektiva och icke-diskriminerande bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i stort med regeringens. Utredningen föreslår emellertid att det ska anges att den minimikapacitet som krävs måste överensstämma med föremålet för underleverantörskontraktet.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 53 i direktivet anges att annonsen ska innehålla dels de kriterier som den upphandlande myndigheten eller enheten angivit, dels de krav som anbudsgivaren ställer upp. De krav som ställs på kriterierna är enligt artikeln att de ska vara objektiva, icke-diskriminerande och vara fören- liga med de kriterier som tillämpats av den upphandlande myndigheten eller enheten vid urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet. Kravet att kriterierna ska vara objektiva och icke-diskriminerande är onödiga att ange i bestämmelsen, eftersom de följer av artikel 4 i direktivet för den upphandlande myndigheten eller enheten och av artikel 51 i direktivet för den utvalda anbudsgivaren och föreslås tas in i 1 kap. 11 § respektive 14 kap. 9 § i lagen. Enligt regeringens mening bör bestämmelsen därför genomföras i lagen i enlighet med artikeln utom såvitt avser kravet på att kriterierna ska vara objektiva och icke-diskriminerande.

Jämfört med utredningens förslag och förslaget i lagrådsremissen har Lagrådet föreslagit att 14 kap. 11 § andra stycket om kriterier för urval ska ges en annan lydelse när det gäller den minimikapacitet som krävs. Enligt Lagrådets mening beskriver lokutionen ”stå i proportion till detta föremål” på ett klarare sätt vad bestämmelsen avses innehålla än den i lagrådsremissen föreslagna formuleringen ”överensstämma med före- målet”. Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning och anser att paragrafen ska ändras på det sätt Lagrådet har föreslagit.

287

11.4.5

Ramavtal

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Den utvalda anbudsgivaren ska kunna uppfylla kraven om underentreprenad genom att tilldela underleverantörs- kontrakt på grundval av ett ramavtal som sluts mellan dem. Ett ramavtal ska annonseras enligt bestämmelserna om annonsering av underentreprenadskontrakt.

Underleverantörskontrakt som grundar sig på ett ramavtal ska till- delas inom ramen för de villkor som fastställts i det berörda ram- avtalet. Övriga villkor i underleverantörskontraktet ska vara förenliga med ramavtalets villkor.

Underleverantörskontrakt ska endast få slutas med leverantörer som är parter i ramavtalet.

Ett ramavtal ska få löpa under längre tid än sju år endast om det är motiverat av den levererade produktens, anläggningens eller konstruk- tionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Utredningens förslag överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens.
Remissinstanserna framför inte några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 52.6 första–tredje styckena i
direktivet ger möjlighet för anbudsgivaren att ingå ramavtal med under-
leverantörer för att därefter, eventuellt efter en förnyad konkurrens-
utsättning, tilldela underleverantörskontrakt. Regeringen anser att leve-
rantörerna bör ges möjlighet att ingå ramavtal och artikeln bör därför
genomföras i lagen.
Ett ramavtal ska annonseras enligt bestämmelserna om annonsering i
artikel 32 i direktivet (se ovan avsnitt 11.4.3). Underleverantörskontrakt
ska tilldelas inom ramen för de villkor som fastställts i ramavtalet. Även
villkoren i underleverantörskontraktet ska vara förenliga med ramavtalets
villkor. Vidare ska underleverantörskontrakt endast få slutas mellan
leverantörer som är parter i ramavtalet. Slutligen får ett ramavtal som
längst löpa under sju år. För att ramavtalet ska kunna löpa under en
längre tid krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda såsom att ett byte av
leverantör orsakar stora tekniska svårigheter.
Utredningen anser att begreppet ramavtal bör undvikas för sådana avtal
som avses i artikel 52.6 i direktivet eftersom ett ramavtal enligt defini-
tionen i artikel 1.11 är ett avtal som ingås mellan en eller flera upp-
handlande myndigheter eller enheter och en eller flera leverantörer. För
de ramavtal som avses i artikel 52.6, dvs. ramavtal mellan en leverantör
och en eller flera underleverantörer föreslås benämningen underramavtal.
Utredningen föreslår att en definition av underramavtal införs i lagen.
Regeringen gör i detta hänseende en annan bedömning. Regeringen
anser att det är en fördel att avtalstypen har samma benämning i lagen
som i det bakomliggande direktivet för dem som har att tillämpa
bestämmelserna och söker vägledning i direktivet för tolkning av
lagbestämmelserna, eftersom bestämmelserna i lagen och i direktivet är
desamma. Detta oavsett att reglerna för ramavtal för upphandlande
myndigheter och enheter har ett annat tillämpningsområde än de
ramavtal som gäller för de vinnande anbudsgivarna. Någon risk för	288

sammanblandning av de två typerna av ramavtal föreligger knappast. Prop. 2010/11:150 Regeringen anser därför att begreppet ramavtal även bör omfatta sådana

ramavtal som sluts mellan anbudsgivare som inte är en upphandlande myndighet eller enhet och underleverantör.

Artikel 52.6 fjärde stycket i direktivet anger att reglerna om ramavtal inte får användas på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Detta följer redan av artikel 51 i direktivet varför det inte behöver anges särskilt. En bestäm- melse i det klassiska direktivet med samma innehåll ansågs onödig att ta in i LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 333). Enligt regeringens mening finns det inte något skäl att beträffande denna lag göra någon annan bedömning.

11.5Undantag från kravet att anlita underleverantör

Regeringens förslag: Den utvalda anbudsgivaren ska inte vara skyldig att anlita underleverantörer om anbudsgivaren kan visa att ingen av de underleverantörer som deltog i konkurrensutsättningen eller deras anbud uppfyller de kriterier som anges i annonsen och det innebär att den utvalda anbudsgivaren därför inte kan uppfylla de krav som anges i huvudkontraktet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna framför inte några invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen, som motsvarar artikel

53 andra stycket i direktivet, innebär att en utvald anbudsgivare inte är tvungen att anlita en underleverantör, trots att ett sådant krav finns från den upphandlande myndigheten eller enheten, om en underleverantör som uppfyller de kriterier som angivits i annonsen inte står att finna. Det åligger den utvalda anbudsgivaren att på ett tillfredsställande sätt visa att några underleverantörer som uppfyller dessa kriterier inte finns. Den utvalda anbudsgivaren har i så fall rätt att fullfölja kontraktet utan att anlita några underleverantörer. Regeringen anser att artikeln ska genomföras i nära anslutning till direktivet.

11.6Leverantörens ansvar

Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om att bestäm- melserna om underentreprenad inte påverkar huvudleverantörens ansvar gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten bör inte tas in i lagen.

Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. Utredningen föreslår en bestämmelse som anger att den leverantör som sluter avtal med den upphandlande myndigheten eller enheten ska ansvara för sina åtaganden gentemot den upphandlande myndighet eller enheten även om denne anlitar underentreprenörer.

Remissinstanserna framför inga synpunkter om förslaget.

289

Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 21.7 i direktivet Prop. 2010/11:150 gäller att en leverantör som sluter kontrakt med en upphandlande myn-

dighet eller enhet ansvarar i enlighet med kontraktet för sina åtaganden gentemot myndigheten eller enheten, även om denne anlitar underentre- prenörer för fullgörandet av kontraktet eller delar av det. Det innebär bl.a. att den upphandlande myndigheten eller enheten ska rikta sina krav på hur kontraktet fullgörs mot leverantören och inte mot de av leveran- tören anlitade underentreprenörerna.

I det klassiska direktivet och i försörjningsdirektivet finns i artikel 25 andra stycket respektive artikel 37 en liknande bestämmelse som inte genomfördes i svensk rätt. Orsaken var enligt förarbetena (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 350) att innebörden av bestämmelsen följer av svensk rätt och då ansågs det inte finnas något behov av att ta in vad som sägs i artikeln i LOU eller LUF. Utredningens förslag är trots det att bestämmelsen bör ingå i föreliggande lagförslag. Eftersom det troligen i större utsträckning kommer att genomföras upphandlingar med utländska leverantörer än vad som är fallet med LOU och LUF, underlättar det för en utländsk leverantör enligt utredningens mening om bestämmelsen framgår av tillämplig lag. Bestämmelsen pekar ut vem som är ansvarig gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten och kan undan- röja risken för en del konflikter. Bestämmelsen understryker även vad som gäller enligt direktivet.

Regeringen delar inte utredningens bedömning. I likhet med vad som gäller upphandlingar på den civila sidan kommer enbart svenska upphandlande myndigheters och enheters upphandlingar att prövas mot de svenska reglerna. Som utredningen påpekat kommer direktivbestäm- melsen, vilken överensstämmer med svensk rätt, att gälla för utländska leverantörer och underleverantörer. Regeringen anser därför att det inte finns skäl att i den föreslagna lagen avvika från motsvarande bestäm- melse i LOU och LUF. Någon särskild bestämmelse som anger att ansvaret gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten åvilar huvudleverantören krävs inte enligt regeringens mening och föreslås därför inte.

11.7Tillämpningsbestämmelser för leverantörer som är upphandlande myndigheter eller enheter

Regeringens bedömning: Någon bestämmelse som anger att lagen i dess helhet är tillämplig för sådana leverantörer som är upphandlande myndigheter eller enheter behövs inte och bör inte föranleda något författningsförslag.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör frågan.

Skälen för regeringens bedömning: Reglerna för underentreprenad i artiklarna 50–53 i direktivet avser de fall när den utvalda anbudsgivaren inte är en upphandlande myndighet eller enhet. När den utvalda anbudsgivaren däremot är en upphandlande myndighet eller enhet följer

av artikel 54 i direktivet att bestämmelserna om huvudkontrakt i

290

artiklarna 1–49 ska tillämpas i stället. Något behov av att införa en be- Prop. 2010/11:150 stämmelse som anger detta finns inte enligt regeringens mening, efter-

som det får anses följa redan av att anbudsgivaren är en upphandlande myndighet eller enhet och i den egenskapen ska tillämpa bestämmelserna i lagen. Ett liknande resonemang fördes i förarbetena till LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 411) angående artikel 62 rörande byggkoncession i det klassiska direktivet som till sitt innehåll liknar artikel 54.

11.8Sammanfattning

Den upphandlande myndighetens eller enhetens valmöjligheter

De relativt omfattande bestämmelserna i direktivet om underentreprenad ger den upphandlande myndigheten eller enheten olika möjligheter att ställa krav på huvudleverantören när det gäller konkurrensutsättning av underleverantörskontrakt. Reglerna kan kombineras på ett sätt som ger varierande inflytande för den upphandlande myndigheten eller enheten över leverantörens val av underentreprenörer. Följande fyra huvudsakliga kravnivåer kan enligt ansvarigt generaldirektorat inom kommissionen urskiljas för de upphandlande myndigheterna och enheterna i de fall reglerna genomförs på så sätt att myndigheterna och enheterna ges möjlighet att utnyttja reglerna fullt ut44.

1)Den upphandlande myndigheten eller enheten ställer inga krav på konkurrensutsättning utan begränsar sig till att eventuellt kontrollera anbudsgivarens urvalskriterier. I detta alternativ överlåts således till anbudsgivaren att bestämma hur stor del som ska läggas ut på tredje man och i så fall till vilka underleverantörer.

2)Den upphandlande myndigheten eller enheten överlåter till anbudsgivaren att bestämma hur stor andel av huvudkontraktet och vilka delar av huvudkontraktet som ska läggas ut på tredje man, men kräver när anbudsgivaren inte är en upphandlande myndighet eller enhet av denne när vissa delar eller alla delar läggs ut att dessa ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna om annonsering, samt i enlighet med principerna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering samt med bestämmelser om urvalskriterier.

3)Den upphandlande myndigheten eller enheten bestämmer hur stor del av huvudkontraktet som ska läggas ut på tredje man. Anbudsgivaren bestämmer vilka delar som ska läggas ut enligt myndighetens eller enhetens krav. Den upphandlande myndigheten eller enheten anger ett intervall med en minimiprocentsats av huvudkontraktets värde som ska gälla för underkontraheringen och begär in uppgift från anbudsgivarna om vilka delar de avser att lägga ut för att uppfylla kravet. Tilldelningen av underentreprenaderna ska ske enligt reglerna om annonsering m.m. som anges i punkt 2.

4)Den upphandlande myndigheten eller enheten ställer upp ett intervall med en minimiprocentsats av huvudkontraktets värde för under- kontrahering som i punkt 3 och kräver dessutom att anbudsgivaren ska

44 Jfr Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance note – Subcontracting, p. 3.

291

konkurrensutsätta övriga delar av huvudkontraktet som denne avser att Prop. 2010/11:150 lägga ut på tredje man utöver dem som ligger inom intervallet. Den

upphandlande myndigheten eller enheten anger således hur stor andel som måste läggas ut på tredje man och kräver att anbudsgivaren i sitt anbud anger dels vilka anbud som motsvarar minimikravet, dels vilka delar av hans anbud som han avser att lägga ut på tredje man utöver minimikravet. På grundval av uppgifterna i anbudet avgör den upphand- lande myndigheten eller enheten om samtliga eller vissa delar i anbudet utöver minimiandelen ska tilldelas enligt reglerna om annonsering m.m. som anges i punkt 2.

12 Rättsmedel och tillsyn

12.1Bestämmelser om rättsmedel tas in i lagen

Regeringens förslag: Bestämmelser om rättsmedel ska tas in i lagen. Rättsmedlen ska gälla såväl för upphandlingar inom det direktiv-

styrda området som för upphandlingar som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt

över förslaget. Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) tillstyrker be- tänkandets förslag om rättsmedel.

Skälen för regeringens förslag: Precis som för den klassiska sektorn och för försörjningssektorerna finns för upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet bestämmelser om rättsmedel, som syftar till att säkerställa efterlevnaden av upphandlingsreglerna. För den klassiska sektorn och för försörjningssektorerna finns rättsmedelsbestämmelserna i två separata direktiv: rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten45 (första rättsmedelsdirektivet) och rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport-, och telekommunikations- sektorerna46 (andra rättsmedelsdirektivet). Första och andra rättsmedels- direktiven har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling47 (ändringsdirektivet). Rättsmedels- direktivens bestämmelser har genomförts i LOU och LUF. För försvars- och säkerhetsupphandlingar finns bestämmelser om rättsmedel i direk-

45EGT L 395, 30.12.1989, s. 33, Svensk specialutgåva: Område 6 Volym 3. s. 48 (Celex 31989L0665).

46EGT L 76, 23.3.1992, s. 14, Svensk specialutgåva: område 6 Volym 3 s. 127 (Celex 31992L0013).

47EUT L 335, 20.12.2007, s. 31 (Celex 32007L0066).

292

tivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Av direktivets skäl 72 framgår att iakttagandet av skyldigheterna avseende öppenhet och konkurrens bör säkerställas genom ett effektivt system för prövning som bygger på första och andra rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Vidare anges följande.

”I synnerhet bör det vara möjligt att angripa upphandlings- förfarandet innan kontraktet undertecknats och därtill bör nöd- vändiga garantier ges för denna prövnings effektivitet, såsom den period under vilken kontrakt inte får ingås. Det bör också före- skrivas en möjlighet att angripa olagligt och direkt tilldelade kontrakt och kontrakt som ingåtts i strid med detta direktiv.”

För att säkerställa att lagen om upphandling på försvars- och säker- hetsområdet efterlevs gör regeringen bedömningen, liksom SOFF, att rättsmedel bör tas in i lagen. I det följande behandlas hur regeringen anser att direktivets bestämmelser, som finns i artiklarna 55–64, ska genomföras i svensk rätt och vilka övriga bestämmelser om rättsmedel som, enligt regeringens mening, bör tas in i lagen.

Av artikel 55.1 i direktivet framgår att de prövningsförfaranden som föreskrivs i artiklarna 55–64 ska tillämpas för de kontrakt som avses i artikel 2, utom i de undantagsfall som anges i artiklarna 12 och 13. I artikel 2 anges vilket tillämpningsområde direktivet har – kontrakt som tilldelas på försvars- och säkerhetsområdet – och i artiklarna 12 och 13 anges i vilka fall direktivet inte ska tillämpas. Det faller sig, enligt regeringens mening, naturligt att prövningsförfarandena i direktivet endast omfattar direktivets tillämpningsområde. Vidare föreslår rege- ringen ovan att lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet även ska omfatta vissa upphandlingar inom detta område som inte omfattas av direktivet (se avsnitt 5.1). Sådana upphandlingar föreslås regleras i 15 kap. i lagen. Även vad gäller sådana upphandlingar finns enligt regeringens mening behov av effektiva rättsmedel och regeringen anser därför att upphandlingar enligt 15 kap. i lagen också ska omfattas av bestämmelserna om rättsmedel. Detta överensstämmer systematiskt med vad som gäller enligt LOU och LUF. Regeringen anser därför att artikel 55.1 i direktivet inte ska föranleda någon bestämmelse i lagen.

I sammanhanget kan det poängteras att underleverantörer inte omfattas av bestämmelserna om rättsmedel. Som ovan nämns ska direktivet tillämpas på kontrakt som tilldelas på försvars- och säkerhetsområdet. Kontrakt definieras i artikel 1.2 i direktivet, genom hänvisning till det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet. I artikel 1.2 a i det klassiska direktivet definieras offentliga kontrakt som skriftliga kontrakt med ekonomiska villkor som sluts mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter och som avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster i den mening som avses i det klassiska direktivet. I artikel 1.2 a i försörjningsdirektivet definieras varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt som skriftliga avtal med ekonomiska villkor som sluts mellan en eller flera av de upphandlande enheter som avses i artikel 2.2. och en eller flera entreprenörer, varuleverantörer, eller tjänsteleveran- törer. Det är således endast de åtgärder som vidtas av en upphandlande

Prop. 2010/11:150

293

myndighet eller enhet och det kontrakt som sluts mellan den upphand- Prop. 2010/11:150 lande myndigheten eller enheten och leverantören som omfattas av

artikel 2 i direktivet. Därmed är det endast ett sådant kontrakt som kan bli föremål för prövning enligt bestämmelserna om rättsmedel och alltså inte upphandling eller avtal som sluts mellan leverantören och en underleverantör.

Enligt artikel 55.2 i direktivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en upphandlande myndighets eller enhets beslut kan prövas effektivt, och särskilt enligt villkoren i artikel 56–62, när det görs gällande att beslutet har inneburit en överträdelse av gemenskapslagstiftningen om upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar denna lagstiftning. Genomförandet av artiklarna 56–62 behandlas i det följande. Regeringen anser att artikel 55.2 i direktivet är av sådan karaktär att den inte bör medföra någon särskild bestämmelse i lagen.

I artikel 55.3 i direktivet anges att medlemsstaterna ska se till att det inte sker någon diskriminering mellan företag som åberopar skada i samband med ett tilldelningsförfarande till följd av den skillnad som görs enligt denna avdelning mellan nationella bestämmelser om genom- förande av gemenskapslagstiftningen och andra nationella bestämmelser. Som ovan behandlas föreslås att samma rättsmedel ska gälla för icke- direktivstyrd upphandling som för direktivstyrd upphandling. Det inne- bär att reglerna inte leder till någon diskriminering av företag som åberopar skada. Artikel 55.3 är, enligt regeringens mening, av den karaktären att den inte bör tas i en särskild bestämmelse i den föreslagna lagen.

12.2	Avtalsspärr och tiodagarsfrist

Regeringens förslag: Bestämmelser om avtalsspärr efter underrättelse
om tilldelningsbeslut, undantag från avtalsspärr, förlängd avtalsspärr i
förvaltningsrätt och tiodagarsfrist ska tas in i lagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt
i frågan. Konkurrensverket tillstyrker reglerna om avtalsspärr och att
dessa även ska gälla för icke-direktivstyrda upphandlingar.
Skälen för regeringens förslag
Avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut
Artikel 57 i direktivet innehåller bestämmelser om en period under
vilken avtal inte får ingås efter det att beslutet om tilldelning av ett
kontrakt översändes till berörda anbudssökande och anbudsgivare. Syftet
med bestämmelsen är att garantera att anbudssökande och anbudsgivare
har möjlighet att få ett beslut om tilldelning av ett kontrakt överprövat
innan avtal ingås. Enligt artikeln ska, om beslutet skickas med telefax
eller elektroniska medel, den period under vilken avtal inte får ingås vara
minst tio	kalenderdagar från och med dagen efter det att beslutet	294

översändes. Om andra kommunikationsmedel används ska tidsfristen vara minst 15 kalenderdagar från och med dagen efter det att beslutet översändes. Direktivet innehåller också en möjlighet att förkorta tids- fristen till tio dagar efter mottagande av en underrättelse som har skickats på annat sätt än med elektroniska medel.

Artikel 57 i direktivet motsvarar artikel 2a i ändringsdirektivet, vilken genomförts genom bestämmelserna om avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut i nuvarande 16 kap. 6 § LOU och LUF. I LOU och LUF har direktivets minimifrister om tio respektive 15 dagar genomförts. Telefax omfattas av definitionen elektroniskt medel i 2 kap. 6 § LOU och LUF (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 309). Om en kombination av elektroniska medel och andra kommunikationsmedel används för att skicka underrättelsen om tilldelningsbeslutet, måste den upphandlande myndigheten eller enheten iaktta den längre avtalsspärren om 15 dagar. En upphandlande myndighet kan välja att tillämpa en längre avtalsspärr än föreskriven minimifrist.

Skyldigheten att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut regleras i 9 kap. 9 § LOU och LUF. Där framgår att det är skyldigheten att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet som utlöser avtalsspärren. Om det inte finns någon skyldighet att skicka en underrättelse om tilldel- ningsbeslutet kommer alltså någon avtalsspärr inte att gälla. Det framgår vidare att underrättelsen ska innehålla information om avtalsspärrens längd. Regeringen gjorde i förarbetena bedömningen att begreppet berörda anbudssökande och anbudsgivare i ändringsdirektivet omfattas av regleringen av underrättelseskyldigheten avseende tilldelningsbeslut i 9 kap. 9 § LOU och LUF (a.prop. s. 111 och 112). Regeringen gjorde vidare bedömningen att LOU och LUF inte behövde kompletteras med anledning av ändringsdirektivets krav på att skäl för beslutet ska anges eftersom den information som åsyftas redan lämnas enligt gällande rätt (a.prop. s. 113–115).

Regeringen anser, i likhet med Konkurrensverket, att direktivets bestämmelser om den period under vilken avtal inte får ingås efter under- rättelse om tilldelningsbeslut bör genomföras i svensk rätt på samma sätt som ändringsdirektivets bestämmelser om avtalsspärr har genomförts i LOU och LUF. Lagens bestämmelser om avtalsspärr är minimifrister, vilket innebär att upphandlande myndigheter och enheter som så önskar får iaktta en längre avtalsspärr. En upphandlande myndighet eller enhet som har angett en längre avtalsspärr är skyldig att följa den.

Möjligheten att förkorta tidsfristen till tio dagar efter mottagande av en underrättelse som skickats på annat sätt än med elektroniska medel har inte genomförts i LOU och LUF (se a.prop. s. 109). Regeringen ser inte skäl att göra en annan bedömning avseende nu aktuell lagstiftning. En sådan bestämmelse bör alltså inte tas in i lagen.

Undantag från avtalsspärr

I artikel 58 i direktivet anges situationer när medlemsstaterna får före- skriva att någon avtalsspärr inte ska gälla. Undantag från avtalsspärr får göras om direktivet inte kräver att ett förhandsmeddelande om upphand- ling ska offentliggöras i EUT (a), om den enda berörda anbudsgivaren är

Prop. 2010/11:150

295

den som tilldelas kontraktet och ingen anbudssökande berörs (b) och när det är fråga om ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal (c). Artikeln har en motsvarighet i artikel 2b i ändringsdirektivet, som har genomförts i nuvarande 16 kap. 7 § LOU och LUF. Undantag från avtalsspärren innebär att förutsättningarna för överprövning av en upphandling mins- kar eftersom den upphandlande myndigheten eller enheten då omedelbart får ingå avtal och om avtal har slutits ska upphandlingen inte överprövas (se nuvarande 16 kap. 13 § LOU och LUF samt avsnitt 12.4).

Annonsering av upphandlingen i EUT krävs inte när förhandlat för- farande utan föregående annonsering får användas. Då är antalet poten- tiella leverantörer och behovet av en möjlighet till överprövning mycket begränsade (jfr prop. 2009/10:180 del. 1 s. 116 och 117).

När det endast finns en anbudsgivare och inga berörda anbudssökande gjorde regeringen, vad gäller LOU och LUF, bedömningen att det natur- ligtvis är rimligt att inte ställa krav på en avtalsspärr, men att denna situation innebär att det inte föreligger någon skyldighet att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet och att någon avtalsspärr därför inte kommer att gälla. Regeringen ansåg därför att det inte fanns något behov av att i LOU och LUF reglera detta genom att göra undantag från avtalsspärren (a.prop. s. 117 och 118).

Med hänsyn till vikten av ett effektivt förfarande vid förnyad konkur- rensutsättning görs i LOU undantag från avtalsspärren. LUF saknar bestämmelser om förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal och innehåller därför inte heller något sådant undantag. Vid avrop från ramavtal där samtliga villkor är fastställda har regeringen tidigare uttalat att en rimlig tolkning kan vara att det inte föreligger någon skyldighet att skicka någon underrättelse om tilldelningsbeslut eftersom den leverantör eller de leverantörer som är part i ramavtalet inte längre har ställning som anbudssökande eller anbudsgivare (prop. 2006/07:128 del 1 s. 165). Där- med gäller inte heller någon avtalsspärr i denna situation och regeringen gjorde därför vid genomförandet av ändringsdirektivet bedömningen att det inte finns något behov av att särskilt reglera detta (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 119).

Förutom de direktivstyrda undantagen från avtalsspärren finns i LOU och LUF undantag vid direktupphandling enligt 15 kap. i respektive lag och vid tilldelning av kontrakt avseende väsentliga säkerhetsintressen enligt artikel 346 i EUF-fördraget när undantag har beslutats med stöd av nuvarande 15 kap. 22 § i respektive lag. Ingen av dessa situationer omfattades av den tiodagarsregel som tidigare fanns i LOU och LUF. Vidare får direktupphandling ske bl.a. i situationer när förhandlat för- farande utan föregående annonsering skulle få användas över tröskel- värdena.

Ovan föreslås avseende den nya lagen att regeringen ska kunna besluta om undantag vid upphandling av vapen, ammunition och krigsmateriel om det rör rikets väsentliga säkerhetsintressen (se avsnitt 6.3.4). Detta överensstämmer delvis med den nuvarande regleringen i LOU. I dessa fall bör, enligt regeringens mening, inte en avtalsspärr gälla.

Prop. 2010/11:150

296

Förlängd avtalsspärr	Prop. 2010/11:150
I artikel 56.3 finns bestämmelser om att medlemsstaterna – när ett organ i
första instans, som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller
enheten, prövar ett beslut om tilldelning av kontrakt – ska se till att den
upphandlande myndigheten inte kan ingå kontraktet innan prövnings-
organet har fattat ett beslut om ansökan om provisoriska åtgärder eller
om prövning. Ändringsdirektivets artikel 2.3 innehåller motsvarande
bestämmelser, som har genomförts genom bestämmelserna om förlängd
avtalsspärr i nuvarande 16 kap. 9 § LOU och LUF. Enligt LOU och LUF
gäller den förlängda avtalsspärren under förvaltningsrättens hand-
läggning. Regeringen gjorde bedömningen att den förlängda avtals-
spärren inte skulle gälla i överinstanserna, dvs. kammarrätt och Högsta
förvaltningsdomstolen (a.prop. s. 122–124).
Regeringen finner inte anledning att avseende nu aktuell lagstiftning
göra någon annan bedömning avseende genomförandet av artikel 56.3 i
direktivet än vad som gjordes avseende genomförande av motsvarande
artikel i ändringsdirektivet. Regeringen anser därför att den förlängda
avtalsspärren ska gälla under förvaltningsrättens handläggning. Vidare
bör det, liksom enligt LOU och LUF, finnas en möjlighet för rätten att
upphäva den förlängda avtalsspärren. Ett upphävande innebär att den
upphandlande myndigheten eller enheten omedelbart får ingå avtal och
om avtal har slutits ska rätten inte pröva upphandlingen (se avsnitt 12.4).
Denna möjlighet bör därför användas endast i undantagsfall och med stor
försiktighet.
Enligt artikel 56.4 i direktivet ska prövningsförfarandena, utom i de
fall som avses i artikel 56.3, inte nödvändigtvis medföra att de upp-
handlingar som berörs av prövningen automatiskt skjuts upp. Detta
överensstämmer med följden av den föreslagna regleringen med förlängd
avtalsspärr.
Tiodagarsfrist
För att ge möjlighet till överklagande av ett avgörande från förvaltnings-
rätten eller av ett beslut om att upphäva ett interimistiskt beslut om att
avtal inte får ingås (om interimistiska beslut se vidare avsnitt 12.3) finns i
LOU och LUF bestämmelser om en tiodagarsfrist. Tiodagarsfristen inne-
bär att en upphandlande myndighet eller enhet inte får ingå avtal förrän
tio dagar har gått från nämnda beslut. Enligt LOU och LUF gäller också
en tiodagarsfrist efter det att Högsta förvaltningsdomstolen till lägre
instans har återförvisat ett mål där ett interimistiskt beslut att avtal inte
får ingås gäller. Detta för att säkerställa att underinstansen ska kunna
pröva målet (a.prop. s. 126). Regeringen anser att det även vad gäller
lagen om försvars- och säkerhetsupphandling finns behov av bestämmel-
ser om tiodagarsfrister för att möjliggöra överklaganden och att sådana
därför ska tas in i lagen.
För att undvika att tiodagarsfristen leder till orimliga konsekvenser bör
det, som enligt LOU och LUF, enligt regeringens mening tas in en
möjlighet för rätten att upphäva tiodagarsfristen. Denna bör emellertid,
precis som möjligheten att upphäva den förlängda avtalsspärren och av
samma skäl, användas endast i undantagsfall och med stor försiktighet.	297

Situationen kan jämföras med de överväganden som görs när rätten Prop. 2010/11:150 avslår ett yrkande om ett interimistiskt beslut.

12.3	Överprövning av en upphandling

Regeringens förslag: På talan av en leverantör ska allmän förvalt-
ningsdomstol kunna besluta att en upphandling ska göras om eller att
den inte får avslutas förrän rättelse har gjorts. Rätten ska också kunna
fatta beslut om att avtal inte får ingås till dess något annat har
bestämts.
Tidsfrister för att ansöka om överprövning av en upphandling och
av ett beslut att avbryta en upphandling ska tas in i lagen.
Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.
Ett beslut som lagen är tillämplig på ska inte få överklagas med stöd
av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Regeringens bedömning: Någon möjlighet för rätten att vid vite
förbjuda en upphandlande myndighet eller enhet att fortsätta en
upphandling utan att avhjälpa bristerna bör inte tas in i lagen.
Krav bör inte ställas på att en leverantör ska underrätta den upp-
handlande myndigheten eller enheten om sin avsikt att ansöka om
överprövning.
Krav bör inte ställas på att en ansökan om överprövning först ska
lämnas till den upphandlande myndigheten eller enheten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag och
bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna framför inga invändningar mot
förslaget och bedömningen. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)
tillstyrker förslaget att en ansökan om överprövning av beslut att avbryta
en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tio eller 15
dagar.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Bestämmelser om överprövning av en upphandling
Enligt artikel 55.4 i direktivet ska medlemsstaterna se till att prövnings-
förfaranden är tillgängliga på detaljerade villkor som medlemsstaterna
själva anger, åtminstone för var och en som har eller har haft intresse av
att få ingå ett visst kontrakt och som har lidit skada eller riskerar att lida
skada till följd av en påstådd överträdelse. Bestämmelsen motsvarar
artikel 1.3 i ändringsdirektivet, som har genomförts genom nuvarande
16 kap. 1 § LOU och LUF. Enligt paragrafen får en leverantör som anser
sig ha lidit eller kunna komma att lida skada i en framställning till allmän
förvaltningsdomstol ansöka om överprövning bl.a. av en upphandling. På
inrådan av Lagrådet (prop. 2009/10:180 del 2 bilaga 15) föreslår rege-
ringen emellertid att dessa bestämmelser i LOU och LUF omformuleras
något (se avsnitt 13.1.4). Innebörden ska emellertid även fortsättningsvis
vara densamma. Regeringen anser att artikel 55.4 i direktivet bör genom-
föras i lagen på samma sätt som regleringen i LOU och LUF med den		298

utformning som följer av Lagrådets förslag. En upphandling ska alltså överprövas av allmän förvaltningsdomstol efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada.

Artikel 56.1 i direktivet reglerar vilka befogenheter prövningsorganet ska ha. Enligt artikel 56.1 första stycket a ska det finnas bestämmelser om befogenheter att vid första möjliga tillfälle och genom interimistiska förfaranden vidta provisoriska åtgärder i syfte att korrigera den påstådda överträdelsen eller förhindra att de berörda intressena skadas ytterligare och åsidosätta eller säkerställa åsidosättande av beslut som fattats på olagligt sätt. I artikel 56.1 första stycket b anges att prövningsför- farandena ska innehålla bestämmelser om befogenheter att vid första möjliga tillfälle, om möjligt genom interimistiskt förfarande och om nöd- vändigt genom ett slutgiltigt förfarande i sak, vidta andra åtgärder än de som föreskrivs i led a. Syftet ska vara att korrigera en konstaterad över- trädelse och förhindra att de berörda intressena skadas samt att särskilt fatta beslut om utbetalning av en bestämd penningsumma, om över- trädelsen inte har korrigerats eller förhindrats. Artikeln motsvaras av artikel 2.1 i första rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändrings- direktivet och artikel 2.1 i andra rättsmedelsdirektivet, vilken inte ändrats genom ändringsdirektivet. Dessa bestämmelser har genomförts i LOU och LUF genom nuvarande 16 kap. 4 och 5 §§ i respektive lag.

Enligt nuvarande 16 kap. 5 § LOU och LUF ska rätten besluta att, om en upphandlande myndighet eller enhet har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § LOU respektive 1 kap. 24 § LUF eller någon annan bestämmelse i respektive lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, en upphandling ska göras om eller inte får avslutas förrän rättelse har gjorts. Rättens möjlighet att fatta interimistiska beslut regleras i nuvarande 16 kap. 4 § LOU och LUF, enligt vilka rätten, såvitt nu är aktuellt, får besluta att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts. Regeringen anser att det sätt på vilket ändringsdirektivets bestämmelser genomförts i LOU och LUF är lämpligt för att genomföra också artikel 56.1 första stycket a i direktivet om försvars- och säkerhets- upphandling. Bestämmelser om att rätten ska kunna besluta att en upp- handling ska göras om eller att den inte får avslutas innan rättelse har gjorts samt att avtal inte ska få ingås till dess något annat har bestämts ska därför tas in i lagen.

Enligt artikel 56.5 i direktivet får medlemsstaterna föreskriva att det behöriga prövningsorganet får ta hänsyn till de sannolika följderna av provisoriska åtgärder för alla berörda intressen som kan skadas och får besluta att inte vidta sådana åtgärder om de negativa följderna kan väga tyngre än fördelarna. Ett beslut att inte bevilja provisoriska åtgärder ska inte påverka andra yrkanden från den person som begärt åtgärderna. En motsvarighet till bestämmelserna finns i artikel 2.5 i ändringsdirektivet, som har genomförts i LOU och LUF genom möjligheten för rätten att avstå från att fatta ett interimistiskt beslut om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören. Regeringen ser inte skäl att göra en annan bedömning avseende genomförandet av artikel 56.5 i direktivet än det sätt som ändringsdirektivets artikel 2.5 har genomförts i LOU och LUF.

Prop. 2010/11:150

299

Som enligt LOU och LUF anser regeringen att det är lämpligt att mål Prop. 2010/11:150 om överprövning av en upphandling omfattas av krav på prövnings-

tillstånd vid överklagande till kammarrätten.

Enligt artikel 56.2 i direktivet får de befogenheter som avses i punkt 1
och i artiklarna 60 och 61 tilldelas separata organ som ansvarar för olika
aspekter av prövningsförfarandet. Beviljande av skadestånd, som regleras
i artikel 56.1 andra stycket i direktivet, behandlas i avsnitt 12.6. Genom-
förandet av artikel 60 och 61 i direktivet behandlas i avsnitt 12.4
respektive 12.7.
Enligt artikel 56.8 i direktivet ska medlemsstaterna se till att de beslut
som fattas av de behöriga prövningsorganen kan verkställas effektivt.
Regeringen anser att detta följer av den rättsmedelsreglering som föreslås
och att direktivbestämmelsen inte är av den karaktären att den bör
föranleda någon särskild bestämmelse i lagen.
Artikel 56.9 i direktivet behandlar situationen att det behöriga pröv-
ningsorganet inte är en domstol. Eftersom domstolar är prövningsorgan
enligt den föreslagna lagen ska artikel 56.9 i direktivet inte genomföras i
lagen.
Förbud vid vite
I den engelska översättningen av direktivet står, till skillnad från i den
svenska översättningen, ordet ”or” mellan punkten a och b i artikel 56.1
första stycket och i den franska översättningen inleds punkten a respek-
tive punkten b med ordet ”soit”, dvs. eller. Det innebär att – när artikel
56.1 första stycket a genomförs i svensk rätt det finns en valfrihet när det
gäller huruvida också artikel 56.1 första stycket b ska genomföras i
svensk rätt. Artikel 56.1 första stycket b i direktivet har en motsvarighet i
artikel 2.1 c i andra rättsmedelsdirektivet, vilken genomförts i svensk rätt
genom 16 kap. 2 § första stycket sista meningen LUF i dess lydelse före
den 15 juli 2010. I LUF angavs att rätten vid vite fick förbjuda en
upphandlande myndighet att fortsätta en upphandling utan att avhjälpa
brister. Denna bestämmelse har emellertid upphävts (SFS 2010:572).
Som i det nu aktuella direktivet finns i andra rättsmedelsdirektivet en
möjlighet för medlemsstaterna att välja om bestämmelsen skulle genom-
föras. I förarbetena (prop. 2009/10:180 del 1 s. 154) till den lagändring
genom vilken bestämmelsen upphävts uttalade regeringen att Sverige
genom införandet av vitesbestämmelsen har gått längre än vad andra
rättsmedelsdirektivet kräver och att vitesbestämmelsen sällan har an-
vänts. Med hänsyn härtill, och då regeringen inte heller anser att det finns
behov av en vitesbestämmelse i den nu aktuella lagen, bör artikel 56.1
första stycket b i direktivet inte genomföras i lagen.
Underrättelse om ansökan om överprövning
Enligt artikel 55.5 i direktivet får medlemsstaterna föreskriva att den som
vill utnyttja ett prövningsförfarande ska underrätta den upphandlande
myndigheten eller enheten om den påstådda överträdelsen och sin avsikt
att ansöka om överprövning. Vid genomförandet av ändringsdirektivet i
LOU och LUF gjorde regeringen bedömningen att något sådant krav inte	300
	300

bör ställas. Regeringen ansåg att domstolarna effektivt hanterar admi- Prop. 2010/11:150 nistrationen att meddela den upphandlande myndigheten eller enheten att

en ansökan om överprövning har kommit in och att ordningen inte behövde kompletteras (a.prop. s. 161 och 162). Regeringen har anledning att tro att detsamma kommer att gälla enligt den nu aktuella lagen. Något krav på att leverantören ska underrätta den upphandlande myndigheten eller enheten om sin avsikt att ansöka om överprövning bör därför inte tas in i lagen.

Ska en ansökan om överprövning först lämnas till den upphandlande myndigheten eller enheten?

Artikel 55.6 i direktivet innehåller en möjlighet för medlemsstaterna att kräva att leverantören först ska lämna in en ansökan om överprövning till den upphandlande myndigheten eller enheten. När ändringsdirektivet genomfördes ansåg regeringen att ett sådant krav inte borde införas i LOU och LUF. Mot bakgrund av kraven på snabb handläggning gjorde regeringen, i likhet med det stora flertalet av remissinstanserna som yttrade sig i frågan, bedömningen att övervägande skäl talade för att behålla ordningen att en ansökan om överprövning ges in till domstolen (a.prop. s. 162–163). Regeringen ser inte skäl att göra någon annan bedömning avseende den nu aktuella lagen och anser därför att krav inte bör ställas på att en ansökan om överprövning ska lämnas till den upp- handlande myndigheten eller enheten.

Tidsfrister för att ansöka om överprövning av en upphandling
Artikel 59 i direktivet innehåller en möjlighet för medlemsstaterna att
införa tidsfrister för att ansöka om överprövning. Tidsfristerna ska uppgå
till minst tio eller 15 dagar beroende på med vilket kommunikationssätt
beslutet har översänts till anbudssökandena och anbudsgivarna. Artikeln
motsvarar tidsfristerna i artikel 2c i ändringsdirektivet. Ändringsdirek-
tivets bestämmelser har genomförts i nuvarande 16 kap. 11 § LOU och
LUF och har lagtekniskt kopplats till den avtalsspärr som gäller efter
underrättelse om tilldelningsbeslut eller vid förhandsinsyn. Förhands-
insyn är en frivillig form av föregående annonsering och behandlas i
avsnitt 12.4.
Regeringen anser att det i lagen om upphandling på försvars- och
säkerhetsområdet bör tas in tidsfrister för att ansöka om överprövning av
en upphandling. De tidsfrister som finns i LOU och LUF motsvarar
direktivets minimifrister. Dessa är enligt regeringens mening väl avvägda
och bör därför tas in även i den nu aktuella lagen.
I LOU och LUF har också införts tidsfrister av motsvarande längd för
att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling
(nuvarande 16 kap. 12 §). Regeringen ansåg nämligen att det var otill-
fredsställande att tiden för att ansöka om överprövning av ett beslut att
avbryta en upphandling var obegränsad (a.prop. s 166).
I likhet med SKL anser regeringen att det i lagen också bör tas in
tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en
upphandling. De tidsfrister som finns i LOU och LUF är enligt rege-	301
	301

ringens mening väl avvägda och bör därför tas in även i den nu aktuella Prop. 2010/11:150 lagen.

Laglighetsprövning enligt kommunallagen

Enligt LOU och LUF får ett beslut som respektive lag är tillämplig på inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900). Det är enligt regeringens mening lämpligt att detsamma gäller enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

12.4Överprövning av ett avtals giltighet

Regeringens förslag: På talan av en leverantör ska allmän förvalt- ningsdomstol i vissa situationer kunna ogiltigförklara ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en annan leverantör.

Rätten ska interimistiskt kunna förordna att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.

Situationer när ogiltigförklaring inte får ske ska regleras i lagen. Tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet ska

tas in i lagen.

En ansökan om överprövning av en upphandling ska inte kunna prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits. Rätten ska i vissa fall i stället kunna pröva avtalets giltighet.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Utredningen föreslår emellertid en delvis annan formulering av den författningstext som gäller tvingande hänsyn till ett allmänintresse.

Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågorna. Trafikverket påpekar svårigheterna med att införa ogiltigförklaring av avtal. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), avstyrker ogiltighet av avtal för upphandlingar som inte omfattas av direktivet. SKL tillstyrker tidsfristen om 30 dagar inom vilken en ansökan om överprövning ska ha kommit in till förvaltningsrätten efter en efterannonsering av en direktupphandling eller en skriftlig under- rättelse om att avtal har slutits. Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF) tillstyrker införande av regeln om undantag från ogiltighet vid allmän- intresse.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelser om ogiltigförklaring av avtal tas in i lagen

Artikel 60.1 i direktivet innehåller situationer när medlemsstaterna ska se till att ett prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enheten förklarar ett avtal ogiltigt eller att ogiltigheten beror på ett beslut från ett sådant prövningsorgan. Bestämmelserna om

ogiltighet syftar främst till att komma till rätta med problemet med

302

otillåtna direktupphandlingar, dvs. upphandling utan vederbörlig annonsering. Artikel 60.1 a föreskriver därför ogiltighet av avtal om den upphandlande myndigheten eller enheten har tilldelat ett kontrakt utan att annonsera upphandlingen i EUT. Bestämmelserna om ogiltighet säker- ställer också att de tidsperioder under vilka en upphandlande myndighet eller enhet inte får ingå avtal efterlevs. Enligt artikel 60.1 b ska ogiltig- förklaring av ett avtal nämligen kunna ske när det föreligger en över- trädelse av de bestämmelser i direktivet som regeringen ovan föreslår ska genomföras i lagen som bestämmelser om avtalsspärr och förlängd avtalsspärr (se avsnitt 12.2). Ogiltighet i en sådan situation förutsätter enligt artikeln att anbudsgivaren på grund av överträdelsen inte haft möjlighet att rikta anspråk före avtalets ingående och att även någon annan bestämmelse har överträtts samt att den överträdelsen har inverkat på anbudsgivarens möjlighet att erhålla kontraktet. Artikel 60.1 c kräver att ogiltigförklaring av ett avtal ska kunna ske vid överträdelser vid förnyad konkurrensutsättning om medlemsstaten inför undantag från av- talsspärren, vilket regeringen föreslår ovan (se avsnitt 12.2).

Direktivets bestämmelser om när ett avtal ska kunna ogiltigförklaras har motsvarigheter i ändringsdirektivet. Ändringsdirektivets bestäm- melser har genomförts i nuvarande 16 kap. 15 § LOU och LUF. Enligt dessa paragrafer kan ett avtal förklaras ogiltigt vid överträdelse av annonseringsbestämmelser i respektive lag. Enligt LOU kan ett avtal också förklaras ogiltigt vid överträdelser vid förnyad konkurrensutsätt- ning inom ett ramavtal. Ett avtal kan, enligt LOU och LUF, också förklaras ogiltigt om det har slutits i strid med en avtalsspärr, under förutsättning att också någon annan bestämmelse i respektive lag har överträtts och att detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada. Regeringen ansåg att förutsättningarna för att ogiltigförklara ett avtal vid överträdelse av en avtalsspärr borde överens- stämma med förutsättningarna för att överpröva en upphandling. Detta för att en upphandlande myndighet eller enhet inte ska kunna komma i en bättre position genom att ingå avtal och bryta mot avtalsspärren (prop. 2009/10:180 del 1 s. 133).

Utöver bestämmelser om avtalsspärr innehåller LOU och LUF bestäm- melser om interimistiskt beslut och tiodagarsfrist som också innebär ett förbud mot att ingå avtal. När dessa infördes ansåg regeringen att ett avtal som ingås i strid mot en sådan bestämmelse, under samma förutsättningar som gäller vid överträdelse av en avtalsspärr, bör kunna förklaras ogiltigt. På inrådan av Lagrådet har i LOU och LUF förtyd- ligats att ett avtal också kan förklaras ogiltigt om avtalet har slutits före det att en underrättelse om tilldelningsbeslut har skickats, vilket innebär att en avtalsspärr aldrig har börjat löpa (se a.prop. s. 134).

Direktivets bestämmelser om ogiltigförklaring av avtal är obligatoriska för medlemsstaterna att genomföra och sådana ska därför, även med beaktande av vad Trafikverket anför, tas in i lagen. Regeringen anser att det sätt på vilket ändringsdirektivets bestämmelser om ogiltigförklaring av ett avtal har införts i LOU genom bestämmelserna om överprövning av ett avtals giltighet också är lämpligt för att genomföra bestämmelserna i direktivet om försvars- och säkerhetsupphandling i svensk rätt. Emeller- tid bör, enligt regeringens mening, paragrafen formuleras som Lagrådet har förordat genom att ordet ”eller” skjuts in i andra stycket första

Prop. 2010/11:150

303

meningen före ordet ”tiodagarsfristen” i stället för ett kommatecken. Detta överensstämmer med den nu gällande lydelsen av motsvarande paragraf i LUF och regeringens förslag beträffande motsvarande paragraf i LOU, se avsnitt 13.1.4 .

Enligt artikel 60.2 i direktivet ska följderna av att ett avtal förklaras ogiltigt bestämmas i nationell lagstiftning. Följden av ogiltigförklaring av ett avtal enligt LOU och LUF behandlas i prop. 2009/10:180 del 1 s. 136 och 137 och resonemanget gör sig gällande även när det gäller den nu föreslagna lagen.

Regeringen föreslår att lagens 15 kap., liksom LOU och LUF, ska innehålla bestämmelser om annonsering av upphandlingar som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde. Som tidigare behandlats (avsnitt 12.1) anser regeringen att det finns ett behov av effektiva rätts- medel även för icke direktivstyrda upphandlingar. Regeringen anser därför, i till skillnad från SKL, att ett avtal ska kunna förklaras ogiltigt även vid överträdelser av dessa annonseringsbestämmelser och att även övriga förutsättningar för ogiltigförklaring av ett avtal bör tas in i lagen vad gäller sådana upphandlingar.

Mot bakgrund av att bestämmelser om ogiltigförklaring av avtal föreslås tas in i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet bör enligt regeringens mening, precis som enligt LOU och LUF, tas in en möjlighet för rätten att besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts. Ett sådant beslut hindrar avtalet från att fullgöras under den tid målet är föremål för rättens handläggning och säkerställer att en eventuell ogiltigförklaring får verkan. Den skade- avvägning som finns enligt LOU och LUF är enligt regeringens mening lämplig att ta in även i den nu aktuella lagen. Rätten ska alltså få avstå från att fatta ett sådant beslut om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören (jfr avsnitt 12.3 och artikel 56.5 i direktivet).

Regeringen anser att det är lämpligt att mål om överprövning av ett avtals giltighet enligt lagen omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt LOU och LUF.

Tvingande hänsyn till ett allmänintresse

I artikel 60.3 i direktivet finns undantag från bestämmelserna om att ett avtal ska ogiltigförklaras. Enligt artikeln får medlemsstaterna föreskriva att prövningsorganet inte behöver anse att ett avtal är ogiltigt, även om det har tilldelats på olagligt sätt, om tvingande hänsyn till ett allmän- intresse, i synnerhet rörande försvars- eller säkerhetsintressen, kräver att avtalets giltighet bör upprätthållas. Ekonomiska intressen av att kontrak- tets giltighet upprätthålls får endast betraktas som tvingande hänsyn till ett allmänintresse om ogiltighet skulle leda till oproportionerliga följder. Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet i fråga ska emeller- tid inte utgöra tvingande hänsyn till ett allmänintresse. Ett kontrakt får emellertid inte ogiltigförklaras om detta i hög grad skulle äventyra existensen för ett bredare försvars- eller säkerhetsprogram som är av avgörande betydelse för en medlemsstats säkerhetsintressen. I direktivets

Prop. 2010/11:150

304

skäl 73 belyses detta som ett exempel på en situation när tvingande Prop. 2010/11:150 hänsyn till ett allmänintresse gör att ett avtal inte ska anses ogiltigt:

”Mot bakgrund av arten av och särdragen hos de bygg- entreprenader, varor och tjänster som omfattas av detta direktiv, bör sådana tvingande skäl i första hand hänföra sig till allmän- intresset rörande medlemsstaternas försvar och säkerhet. Detta kan exempelvis vara fallet då ett kontrakt som är utan verkan på ett allvarligt sätt skulle äventyra inte bara genomförandet av det sär- skilda projekt som kontraktet åsyftar, utan också själva existensen för ett bredare försvars- eller säkerhetsprogram där projektet ingår som en del.”

Tvingande hänsyn till ett allmänintresse är ett EU-rättsligt begrepp som finns på olika områden inom EU-rätten. Direktivets bestämmelser motsvaras i stora delar av artikel 2d.3 i ändringsdirektivet, som har genomförts i nuvarande 16 kap. 16 § LOU och LUF. Av naturliga skäl skiljer sig direktiven åt i den del som avser just försvars- och säkerhetsintressen.

Bestämmelser om ogiltigförklaring av avtal utan möjlighet till undan- tag beroende på omständigheterna i ett enskilt fall bedöms kunna få oproportionerliga följder. Regeringen anser därför, i likhet med SOFF, att direktivets möjlighet till undantag från ogiltighet på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse bör genomföras i lagen. Som regeringen uttalade avseende motsvarande möjlighet enligt LOU och LUF ska bestämmelserna tillämpas restriktivt och det är endast exceptio- nella omständigheter som ska medföra att ett avtal får bestå (a.prop. s. 139). Skälen ska i första hand hänföra sig till allmänintresset rörande medlemsstaternas försvar och säkerhet.

Utredningen anser att exemplet på tvingande hänsyn till allmän- intresset avseende existensen av ett bredare försvars- och säkerhets- program bör ingå i författningstexten. Detta för att poängtera särdragen hos upphandlingar inom försvars- och säkerhetsområdet. En stats yttre säkerhet i form av den nationella försvarsförmågan tillhör statens abso- luta kärnverksamhet och landets försvar är en nationell angelägenhet.

Till skillnad från utredningen anser regeringen att en sådan exemplifiering inte är lämplig att ta in i författningstexten. Det är, enligt regeringens mening, lämpligt och tillräckligt att detta i stället framgår i förarbetena. Regeringen instämmer därför inte i utredningens bedöm- ning. Att ett avtal inte kan ogiltigförklaras om det i hög grad äventyrar existensen för ett försvars- eller säkerhetsprogram som är av avgörande betydelse för rikets säkerhetsintressen bör därför inte uttryckligen framgå av författningstexten.

Enligt artikel 60.3 i direktivet krävs att medlemsstaterna ska föreskriva alternativa sanktioner om ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, se avsnitt 12.7.

305

Överträdelse av en avtalsspärr	Prop. 2010/11:150
Enligt artikel 61.1 i direktivet ska medlemsstaterna föreskriva ogiltighet
eller alternativa sanktioner vid överträdelse av de bestämmelser som
regeringen föreslår ska genomföras i svensk rätt genom bestämmelserna
om avtalsspärr efter underrättelse om tilldelningsbeslut och förlängd
avtalsspärr, i andra fall än som ska sanktioneras genom ogiltighet enligt
artikel 60.1–3 i direktivet.
Bestämmelsen avser situationen när enbart en bestämmelse om avtals-
spärr har överträtts, eller när en avtalsspärr och någon annan bestäm-
melse har överträtts utan att det har medfört att en leverantör har lidit
eller kan komma att lida skada. Rätt leverantör har alltså tilldelats
kontraktet.
Artikeln motsvaras av artikel 2e.1 i ändringsdirektivet. I LOU och LUF
har inte införts en möjlighet att ogiltigförklara ett avtal i en sådan situa-
tion. Regeringen ansåg att det varken ur leverantörsperspektiv eller från
effektivitetssynpunkt är rimligt att en överträdelse som inte har påverkat
leverantörens möjlighet att tilldelas kontraktet ska kunna leda till
ogiltigförklaring av det avtal som har slutits (a.prop. s. 140). Regeringen
gör samma bedömning avseende genomförandet av artikel 61.1 i
direktivet och ett avtal ska därmed inte kunna förklaras ogiltigt i en sådan
situation. Direktivet kräver då att en alternativ sanktion ska påföras (se
avsnitt 12.7).
Underrättelse vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal
Artikel 60.5 i direktivet anger att medlemsstaterna ska föreskriva att ett
avtal som sluts vid förnyad konkurrensutsättning inte ska förklaras
ogiltigt om den upphandlande myndigheten anser att kontraktstilldel-
ningen sker i överensstämmelse med förutsättningarna för att tilldela ett
sådant kontrakt och den upphandlande myndigheten eller enheten till
berörda anbudsgivare har överlämnat ett beslut om tilldelning av
kontraktet tillsammans med en kortfattad redogörelse för skälen till
beslutet samt inte ingår avtal förrän efter utgången av en tidsperiod om
minst tio eller 15 dagar, beroende på kommunikationsmedel. Artikeln
motsvaras av artikel 2d.5 i ändringsdirektivet, som har genomförts i
nuvarande 16 kap. 17 § 1 LOU.
Vid förnyad konkurrensutsättning föreslår regeringen undantag från
bestämmelserna om avtalsspärr, se avsnitt 12.2, och direktivet kräver då
att det avtal som ingås kan förklaras ogiltigt, se ovan. Direktivet inne-
håller för denna situation alltså en möjlighet för en upphandlande
myndighet eller enhet att försäkra sig om att ett avtal som ingås efter
förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal inte ska kunna förklaras
ogiltigt. Detta gör den upphandlande myndigheten eller enheten genom
att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet och därefter frivilligt
iaktta avtalsspärren. Regeringen anser att möjligheten, såsom har gjorts i
LOU, bör tas in även i den nu aktuella lagen.
	306

Förhandsinsyn	Prop. 2010/11:150
Enligt artikel 60.4 i direktivet ska ett avtal inte ogiltigförklaras om en
upphandlande myndighet eller enhet anser att tilldelningen av ett
kontrakt utan offentliggörande av ett förhandsmeddelande om upp-
handling i EUT är tillåten och den upphandlande myndigheten eller
enheten har offentliggjort ett meddelande om frivillig förhandsinsyn. Av
meddelandet ska avsikten att ingå avtalet framgå. Vidare får kontraktet
inte ha ingåtts före utgången av en minsta tidsfrist på tio kalenderdagar
räknat från dagen efter den dag då detta meddelande offentliggjordes. I
avsnitt 8.5 föreslår regeringen att direktivets möjlighet att publicera en
annons om förhandsinsyn ska genomföras i lagen.
Förhandsinsyn kan tillämpas av upphandlande myndigheter och
enheter som känner sig osäkra på om rätt bedömning har gjorts av
omständigheterna i den enskilda upphandlingen. Leverantörer måste
alltså bevaka publiceringen av upphandlingar och ansöka om över-
prövning inom den föreskrivna perioden. När förfarandet har iakttagits
kan nämligen det avtal som har ingåtts inte förklaras ogiltigt.
Ändringsdirektivets artikel 2d.4 innehåller motsvarande bestämmelser,
som har genomförts i 7 kap. 4 § LOU och 7 kap. 7 § LUF samt nu-
varande 16 kap. 8 § och 17 § 2 LOU och LUF (föreslagna 16 kap. 3 §
och 15 § 2).
Regeringen anser att det i lagen ska tas in regler om att ett avtal inte
ska få förklaras ogiltigt efter det att den upphandlande myndigheten eller
enheten har publicerat en annons om förhandsinsyn. Den i direktivet
angivna kortaste perioden om tio dagar, som avtal inte får ingås under,
motsvarar avtalsspärren efter det att en underrättelse om tilldelnings-
beslut har skickats till anbudssökandena och anbudsgivarna med ett
elektroniskt medel (se avsnitt 12.2). Denna period har också införts i
LOU och LUF. Tio dagars avtalsspärr vid förhandsinsyn är, enligt
regeringens mening, väl avvägd och bör därför tas in i lagen om försvars-
och säkerhetsupphandling. Innehållet i en annons om frivillig förhands-
insyn beskrivs i artikel 64 i direktivet och dess format ska antas av
kommissionen (se vidare avsnitt 8.5).
För upphandlingar som inte omfattas av direktivets tillämpnings-
område finns i LOU och LUF motsvarande möjlighet för en upphand-
lande myndighet respektive enhet som avser att direkttilldela ett kontrakt
att publicera en annons om förhandsinsyn (15 kap. 5 a § jfrd med 15 kap.
3 § andra stycket). Annonsen ska publiceras i en elektronisk databas som
är allmänt tillgänglig. Innehållet i annonsen regleras i 9 a § förordningen
(2007:1099) om offentlig upphandling och upphandling inom områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster.
Regeringen föreslår i avsnitt 8.5 att det i lagen ska tas in en möjlighet
att vid upphandling enligt 15 kap. i lagen publicera en annons om
förhandsinsyn.
Regeringen anser att det även vid direktupphandling enligt den nu
aktuella lagen ska tas in regler om att ett avtal inte ska få förklaras
ogiltigt om den upphandlande myndigheten eller enheten har publicerat
en annons om förhandsinsyn. Vidare bedömer regeringen att en avtals-
spärr om tio dagar är lämplig också vid sådan förhandsinsyn. Som vid
	307

förhandsinsyn enligt LOU och LUF gör regeringen ovan bedömningen Prop. 2010/11:150 att innehållet i en annons ska regleras genom förordning (se avsnitt 8.5).

Tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet

Direktivets artikel 62 innehåller tidsfrister som medlemsstaterna får genomföra för en talan om ogiltighet. Enligt artikel 62.1 a får medlems- staterna föreskriva att en ansökan om ogiltighet ska göras före utgången av minst 30 kalenderdagar i vissa situationer. Den första situationen avser om den upphandlande myndigheten eller enheten genom kommis- sionens försorg har publicerat en efterannons. Den andra är när den upphandlande myndigheten eller enheten har underrättat de berörda anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har ingåtts, under förutsättning att underrättelsen innehåller en kortfattad redogörelse för skälen till beslutet. Av artikel 62.1 b framgår att medlemsstaterna får föreskriva en yttersta tidsfrist om sex månader räknat från och med dagen efter det att avtalet ingicks.

Ändringsdirektivets artikel 2f innehåller motsvarande bestämmelser. Dessa har genomförts i LOU och LUF genom nuvarande 16 kap. 18 §.

I likhet med den bedömning som gjordes avseende LOU och LUF
anser regeringen att direktivets tidsfrister för att ansöka om överprövning
av ett avtals giltighet ska tas in i lagen. Regeringen anser att dessa frister
är väl avvägda. Tidsfristen för att ansöka om överprövning av ett avtals
giltighet ska därmed vara sex månader från det att avtalet slöts, om inte
den upphandlande myndigheten eller enheten agerar så att tidsfristen
förkortas till 30 dagar från åtgärden, vilket också SKL tillstyrker.
Domstolens prövning när avtal har slutits
Enligt artikel 56.7 i direktivet ska, utom i de fall som avses i artiklarna
60–62, verkan av att de befogenheter har utövats som avses i punkt 1 i
denna artikel på ett kontrakt som ingås till följd av tilldelningen av det
regleras i nationell lagstiftning. Vidare framgår att medlemsstaterna får
föreskriva att efter det att ett avtal ingåtts i enlighet med artikel 55.6,
punkt 3 i artikel 56.7 eller artiklarna 57–62 ska prövningsorganets
befogenheter vara begränsade till beslut om skadestånd till den som lidit
skada av överträdelsen. Artikeln har en motsvarighet i artikel 2.7 i
ändringsdirektivet.
I LOU och LUF har tagits in bestämmelser om att en upphandling inte
ska prövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande
myndigheten eller enheten och en leverantör (nuvarande 16 kap. 13 §).
Regeringen ansåg att möjligheten att ogiltigförklara avtal innebar att det
var mer lämpligt att leverantören i stället ansöker om överprövning av
avtalets giltighet (a.prop. s. 174). En överprövning av upphandlingen
skulle nämligen inte påverka det civilrättsligt bindande avtalet.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående
överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid mot någon
bestämmelse om avtalsspärr, ett interimistiskt beslut om att avtal inte får
ingås eller en tiodagarsfrist har, enligt LOU och LUF, leverantören
möjlighet att justera sitt yrkande till att i stället avse överprövning av	308
	308

avtalets giltighet (nuvarande 16 kap. 14 §). Denna möjlighet infördes Prop. 2010/11:150 eftersom det enligt regeringens mening torde framstå som svårförståeligt

och onödigt komplicerat, samt i flera fall leda till ökade process- kostnader, att en upphandlande myndighets eller enhets handlande i strid med bestämmelserna skulle medföra att målet ska skrivas av och att leverantören måste väcka en ny talan om avtalets giltighet (a.prop.

s.174).

Regeringen anser att det är lämpligt att även i lagen om försvars- och

säkerhetsupphandling ha en ordning enligt vilken en upphandling inte ska få överprövas efter det att ett avtal har slutits och att denna komplet- teras med en möjlighet för leverantören att i vissa fall justera sin talan om ett avtal ingås under pågående överprövning av en upphandling. En sådan reglering ska därför tas in i lagen. Möjligheten för en leverantör att beviljas skadestånd behandlas i avsnitt 12.6.

12.5Beräkningen av vissa tider

Regeringens förslag: Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr, av tiodagarsfrister och tidsfrister för att ansöka om överprövning ska den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen om lagstadgad tid tillämpas.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår inte att söndagsregeln ska tillämpas på tio- dagarsfristerna.

Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.

Skälen för regeringens förslag: Den s.k. söndagsregeln i lagen (1930:173) om lagstadgad tid innebär att om den dag en åtgärd senast ska vidtas infaller på en söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommar- afton, julafton eller nyårsafton, får åtgärden vidtas nästa vardag. I LOU och LUF har införts bestämmelser om att söndagsregeln ska tillämpas vid beräkningen av dels avtalsspärrens och tiodagarsfristers längd, dels tidsfrister för att ansöka om överprövning. Hänvisningen till tiodagars- fristerna tillkom efter påpekande från Lagrådet (se prop. 2009/10:180 del 2 bilaga 15 s. 515). Regeringen uttalade i förarbetena att söndags- regeln, utan en reglering i lagarna, inte skulle komma att vara tillämplig vid beräkningen av avtalsspärren och tiodagarsfrister, men att den däremot torde vara tillämplig på tidsfristen för att ansöka om överpröv- ning (prop. 2009/10:180 del 1 s. 170 och 171). Detta skulle exempelvis kunna innebära att avtalsspärren löper ut vid en tidigare tidpunkt än då en ansökan om överprövning senast ska ha kommit in till förvaltningsrätten, vilket kan medföra att målet inte ska prövas. Regeringen ansåg det därför vara viktigt att dessa tider överensstämmer med varandra.

Samma resonemang gör sig, enligt regeringens mening, gällande vad gäller lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Även i denna lag bör därför tas in en bestämmelse om att söndagsregeln ska tillämpas vid beräkningen av avtalsspärrens och tiodagarsfristers längd samt av tidsfrister för att ansöka om överprövning.

309

I förarbetena till motsvarande bestämmelse i LOU och LUF finns ett Prop. 2010/11:150 utförligt resonemang om förhållandet mellan söndagsregeln och rådets

förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder datum och frister48 (a.prop. s. 171 och 172).

12.6Skadestånd

Regeringens förslag: Bestämmelser om skadestånd ska tas in i lagen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 56.1 andra stycket i

direktivet ska det finnas en möjlighet för den som skadats av en över- trädelse att beviljas ersättning. Det innebär att det ska finnas en möjlighet för leverantörer att erhålla skadestånd.

Bestämmelser om skadestånd finns också i artikel 2.1 c i första rätts- medelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet och i artikel 2.1 d och 2.7 i andra rättsmedelsdirektivet. Rättsmedelsdirektivens bestämmelser om skadestånd har genomförts genom 16 kap. 20 § LOU och LUF. Enligt LOU och LUF ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestämmelserna i LOU respektive LUF ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör. Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.

Regleringen av rätten till skadestånd för det negativa kontraktsintresset infördes i LOU från och med den 15 juli 2010. Bestämmelsen motsvarar den sedan tidigare gällande regleringen i LUF – vilken genomför artikel 2.7 i andra rättsmedelsdirektivet – och kodifierar praxis avseende LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 222–224).

Även om direktivet inte särskilt reglerar rätten till skadestånd för det negativa kontraktsintresset anser regeringen att det är lämpligt att rätten till skadestånd enligt den nu aktuella lagen regleras på samma sätt som enligt LOU och LUF.

Enligt artikel 56.6 i direktivet får medlemsstaterna föreskriva i de fall någon kräver skadestånd på grund av att ett beslut har fattats på olagligt sätt, att det ifrågasatta beslutet först ska åsidosättas av ett organ som har de nödvändiga befogenheterna. Motsvarande reglering finns i artikel 2.6 i första rättsmedelsdirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet och i artikel 2.1 andra stycket i andra rättsmedelsdirektivet, men har inte genomförts i LOU och LUF. Regeringen ser inte skäl att avseende nu aktuell reglering göra någon annan bedömning. Något krav på före- gående överprövningsförfarande bör därför inte ställas.

48 EUT L 124,8.6.1971 s. 1, svensk specialutgåva: Område 1 Volym 1, s. 71 (Celex 31971R1182).

310

Mål om skadestånd enligt LOU och LUF hanteras av allmän domstol. Prop. 2010/11:150 Detsamma bör enligt regeringens mening gälla för mål om skadestånd

enligt den nu aktuella lagen. Regeringen återkommer till frågan om vilken eller vilka domstolar som bör handlägga mål om skadestånd (se avsnitt 12.9). I likhet med vad som gäller enligt 16 kap. 21 § LOU och LUF bör det föreskrivas en tid inom vilken en talan om skadestånd ska väckas. Den tid om ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt genom ett avgörande som har vunnit laga kraft som finns i LOU och LUF, är enligt regeringens mening väl avvägd och bör tas in även i den nu aktuella lagen.

12.7Upphandlingsskadeavgift

Regeringens förslag: Allmän förvaltningsdomstol ska, på talan av tillsynsmyndigheten i vissa fall kunna besluta om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift.

Avgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor, men får inte överstiga tio procent av kontrakts- värdet.

Avgift ska inte få påföras i ringa fall och om det finns synnerliga skäl ska avgiften få efterges.

Regler om tidsfrister för att ansöka om avgift, betalningsfrister och preskriptionsfrister ska tas in i lagen.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens, förutom att utredningen benämner avgiften marknadsskadeavgift.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt avseende upphandlingsskadeavgiften. Konkurrensverket tillstyrker för- slaget att införa en avgift, men anser att den bör benämnas upphandlings- skadeavgift för att överensstämma med LOU och LUF. Konkurrens- verket anser också att ett beloppsmässigt avgiftstak inte bör införas, utan förordar i stället att upphandlingsskadeavgiften maximalt ska kunna uppgå till tio procent av kontraktsvärdet. Ett takbelopp om 10 000 000 kronor kan, enligt verket, inte anses tillräckligt högt för att avhålla upphandlande myndigheter och enheter från att genomföra otillåtna direktupphandlingar, i synnerhet med tanke på de betydande kontraktsvärden det ofta är fråga om vid försvarsupphandling. Vidare anser Konkurrensverket att upphandlingsskadeavgift inte endast bör begränsas till att gälla för otillåtna direktupphandlingar utan även omfatta andra allvarliga överträdelser, såsom domstolstrots. Konkurrensverket efterfrågar vidare en preskriptionsfrist om två år från det att avtalet slöts för att ansöka om utdömande av upphandlingsskadeavgift i de fall ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtals giltighet.

311

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelser om upphandlingsskadeavgift för vissa överträdelser tas in i lagen

Enligt artikel 61.1 i direktivet är medlemsstaterna skyldiga att införa bestämmelser om alternativa sanktioner i vissa fall. De fall som avses är överträdelser av de bestämmelser som föreslås genomföras i lagen som avtalsspärr efter tilldelningsbeslut eller förlängd avtalsspärr när över- trädelsen inte föranleder att ett avtal ogiltigförklaras. En alternativ sank- tion ska, enligt artikel 60.3 i direktivet, också påföras om ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse. En alternativ sanktion ska, enligt artikel 61.2 i direktivet, vara effektiv, proportionell och avskräckande samt utgöras av att den upphandlande myndigheten eller enheten åläggs avgifter eller att avtalstidens längd förkortas. Mot- svarande regler finns i ändringsdirektivets artikel 2e.

Som en alternativ sanktion till ogiltighet har i LOU och LUF införts möjligheten att påföra upphandlande myndigheter och enheter upp- handlingsskadeavgift. Beteckningen upphandlingsskadeavgift tillkom på inrådan av Lagrådet. I valet av alternativ sanktion såg regeringen att flera skäl talade mot att införa förkortning av avtalstidens längd som en alternativ sanktion. En sådan sanktion bedömdes bl.a. kunna leda till tillämpningssvårigheter och risk för svårigheter att förutse vilken sanktionen blir. Vidare skulle en sådan sanktion även påverka den leverantör som har slutit avtalet med den upphandlande myndigheten eller enheten (prop. 2009/10:180 del 1 s. 182).

Regeringen anser att det är lämpligt att direktivets regler om en alternativ sanktion genomförs i svensk rätt som en avgift och att den, som Konkurrensverket anser, betecknas upphandlingsskadeavgift.

Förutom att vara en alternativ sanktion enligt ändringsdirektivet kan, enligt LOU och LUF, upphandlingsskadeavgift påföras vid otillåten direktupphandling, dvs. när en upphandlande myndighet eller enhet inte har annonserat upphandlingen på det sätt som föreskrivs. Bestämmel- serna om i vilka fall upphandlingsskadeavgift kan påföras finns i 17 kap. 1 §. Det är allmän förvaltningsdomstol som beslutar att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift och talan förs av tillsynsmyndigheten, dvs. Konkurrensverket. När avgiften är en alternativ sanktion ska tillsynsmyndigheten föra talan och vid otillåten direktupphandling får tillsynsmyndigheten föra talan (17 kap. 2 § LOU och LUF).

Otillåten direktupphandling är en av de mer allvarliga överträdelserna av upphandlingsreglerna och det kan antas att leverantörer i viss utsträck- ning har mindre incitament att föra talan om ogiltighet i dessa fall än i de fall när en upphandling faktiskt har genomförts. Regeringen gör därför, på samma sätt som avseende LOU och LUF, bedömningen att möjlig- heten att föra talan om ogiltighet i dessa fall inte är tillräckligt utan behöver kompletteras med en möjlighet att påföra upphandlande myndig- heter och enheter en sanktion i form av upphandlingsskadeavgift.

Enligt regeringens mening bör beslut om att en upphandlande myndig- het eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift fattas av allmän förvaltningsdomstol på talan av tillsynsmyndigheten. Som behandlas i följande avsnitt anser regeringen att det i en förordning bör anges vilken

Prop. 2010/11:150

312

myndighet som är tillsynsmyndighet. Ansvaret bör vara strikt och Prop. 2010/11:150 avgiften bör tillfalla staten. Vidare är det enligt regeringens mening

lämpligt att mål om upphandlingsskadeavgift omfattas av systemet med prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten, vilket överens- stämmer med LOU och LUF.

Till skillnad från Konkurrensverket och i likhet med den bedömning regeringen gjorde vid införandet av bestämmelserna om upphandlings- skadeavgift i LOU och LUF, anser regeringen att upphandlingsskade- avgift inte ska kunna påföras i ytterligare situationer. Regeringen uttalade avseende LOU och LUF att de nya rättsmedel som införs i form av möjligheten att ogiltigförklara avtal och att påföra upphandlingsskade- avgift är så stora förändringar att effekterna av dessa bör utvärderas innan det övervägs om ytterligare överträdelser borde kunna bli föremål för sanktioner (a.prop. s. 190). Enligt regeringens mening är det lämpligt att även den nu aktuella lagen omfattas av en sådan framtida översyn.

Avgiftens storlek och sanktionsvärde

Som ovan nämnts ska en alternativ sanktion enligt direktivet vara effektiv, proportionell och avskräckande (artikel 61.2).

I förarbetena till de lagändringar genom vilka bestämmelserna om upphandlingsskadeavgift infördes i LOU och LUF ansåg regeringen när det är fråga om att införa en ny sanktion på ett rättsområde att det kan finnas goda skäl för att ha ett beloppsbestämt intervall. Det ger ett tydligare formulerat och förutsägbart sanktionssystem (prop. 2009/10:180 del 1 s. 195). Dessa regler har ännu inte varit i kraft särskilt länge och regeringen anser därför, trots det Konkurrensverket anför, att det även i den nu aktuella lagen bör finnas ett bestämt beloppsintervall.

Vad gäller det högsta belopp avgift ska kunna utgå med måste, precis som avseende LOU och LUF, hänsyn tas till att det ytterst är skattemedel som i många fall kommer att användas för att betala en påförd sanktion. Det är dock viktigt att avgiften kan bestämmas till ett så högt belopp att det blir avskräckande. I LOU och LUF är det högsta belopp som kan dömas ut 10 000 000 kronor. Regeringen anser att det beloppet är lämp- ligt även för upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet. Som ovan nämnts har emellertid regeringen aviserat att en utvärdering bör göras av reglerna om upphandlingsskadeavgift i LOU och LUF när dessa har tillämpas någon tid och erfarenhet kan dras av utfallet samt att en sådan utvärdering naturligen även bör omfatta avgiftens storlek och beräk- ningen av den (a.prop. s. 196). Utvärderingen bör, enligt regeringens mening, även omfatta upphandlingsskadeavgift enligt den nu föreslagna lagen. Regeringen ser inte heller skäl att avseende nu aktuell lagstiftning frångå det i LOU och LUF fastställda lägsta belopp som upphandlings- skadeavgift kan utgå med. Det lägsta beloppet enligt lagen om försvars- och säkerhetsupphandling bör därför vara 10 000 kronor.

Inom de givna beloppsramarna bör beslutande instans ha ett betydande utrymme att fastställa avgiftens storlek. Direktivets bestämmelser om att en alternativ sanktion ska vara effektiv, proportionell och avskräckande bör dock hållas i åtanke. Ju allvarligare överträdelse, desto högre bör,

enligt regeringens mening, avgiften vara. Vid bedömningen av sanktions-

313

värdet bör även vägas in hur klar överträdelsen kan anses vara. I sällsynta Prop. 2010/11:150 fall, när överträdelsen får anses ringa, bör någon avgift inte påföras och

om det i ett enskilt fall föreligger synnerliga skäl anser regeringen att avgiften bör kunna efterges. Synnerliga skäl avser främst situationer när det skulle framstå som orimligt eller stötande att ta ut avgiften. Beloppens storlek och förutsättningarna för att inte påföra eller efterge upphandlingsskadeavgift får utvecklas i praxis (se a.prop. s. 196–199).

Tidsfrister för ansökan om avgift

17 kap. 6 och 7 §§ LOU och LUF innehåller tidsfrister inom vilka till- synsmyndigheten ska ansöka om upphandlingsskadeavgift. Regeringen gjorde bedömningen att administrativa sanktionsavgifter, som upphand- lingsskadeavgift, uppvisar stora likheter med bötesstraff och att det därför bör finnas bestämmelser om under hur lång tid ansvar kan utkrävas (a.prop. s. 206). I de fall avgiften är en alternativ sanktion till ogiltighet, dvs. när allmän förvaltningsdomstol har beslutat att ett avtal ska få bestå trots överträdelse av bestämmelserna om avtalsspärr (efter underrättelse om tilldelningsbeslut, vid förhandsinsyn eller förlängd avtalsspärr) eller på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse ska ansökan göras inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft. Vid otillåten direktupphandling beror tidsfristen på om någon leverantör har ansökt om överprövning av avtalet eller inte. När en eller flera leverantörer har ansökt om över- prövning av avtalets giltighet får ansökan inte göras förrän tidsfristen för att ansöka om överprövning har löpt ut och samtliga beslut i anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska då ha kommit in inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom föreskrivna tidsfrister ska an- sökan om avgift ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.

Vid fastställandet av tidsfristernas längd i LOU och LUF uttalade regeringen att en avvägning måste göras mellan dels tillsynsmyndig- hetens behov av att ha tillräckligt med tid för att utreda om talan om upphandlingsskadeavgift ska väckas, dels upphandlande myndigheters och enheters intresse av att under endast en begränsad tid inte veta om en talan om en sanktion kommer att väckas (a.prop. s. 207). Vad gäller upphandlingsskadeavgift vid otillåten direktupphandling föreslogs i departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet (Ds 2009:30) att tidsfristen för att ansöka om upphandlingsskadeavgift vid otillåten direktupphandling skulle vara två år. Vissa remissinstanser framförde emellertid att den perioden var för lång och i likhet med dessa ansåg regeringen att en tidsfrist om ett år var tillräcklig för att till- synsmyndigheten ska kunna införskaffa tillräcklig utredning för att ge in en ansökan till domstolen (a.prop. s. 208 och 209). Mot bakgrund av detta gör regeringen avseende nu aktuell lag, trots Konkurrensverkets invändning, ingen annan bedömning avseende längden av tidsfristerna för att ansöka om upphandlingsskadeavgift än som gjorts avseende LOU

314

och LUF. Bestämmelser motsvarande dessa ska därför tas in i den nya Prop. 2010/11:150 lagen.

Tidsfrister för betalning av avgift och preskriptionsfrist

I likhet med vad som gäller enligt 17 kap. 9 § LOU och LUF anser regeringen att det är lämpligt att tillsynsmyndigheten får ansvaret för att hantera inbetalning av upphandlingsskadeavgift och möjlighet att lämna ärendet för indrivning samt att betalning ska ske inom 30 dagar från det att avgörandet har vunnit laga kraft. Vidare bör det, enligt regeringens mening, i lagen tas in en möjlighet för domstolen att besluta att betalning av avgiften får ske senare än inom 30 dagar från det att avgörandet har vunnit laga kraft.

En preskriptionsfrist bör också tas in i lagen så att ett krav på upphandlingsskadeavgift faller bort om verkställighet inte har skett inom en viss tid från det att avgörandet har vunnit laga kraft. I LOU och LUF är preskriptionsfristen bestämd till fem år (17 kap. 10 §), vilket grunda- des på bl.a. 35 kap. 7 § brottsbalken och flera andra författningar (a.prop. s. 212). Regeringen ser inte skäl att i denna del göra någon annan bedömning avseende preskriptionsfristens längd. En femårsfrist bör därför gälla.

12.8Tillsyn

Regeringens förslag: Den nya lagen ska innehålla en reglering om tillsyn.

Tillsynsmyndigheten ska få inhämta nödvändiga upplysningar från en upphandlande myndighet eller enhet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet och denne är skyldig att tillhandahålla upplysningarna.

Tillsynsmyndigheten ska få utfärda ett föreläggande att lämna bl.a. uppgifter. Den som föreläggandet riktar sig emot ska kunna överklaga det till allmän förvaltningsdomstol och tillsynsmyndigheten ska då vara motpart. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Regeringens bedömning: I förordning bör föreskrivas vilken myn- dighet som ska vara tillsynsmyndighet och att denna myndighet ska erhålla domstolarnas avgöranden i mål om överprövning enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Utredningen gör emellertid ingen bedömning att det i förordning ska regleras vilken myndighet som ska vara tillsynsmyndighet och att denna myndighet ska erhålla avgöranden i mål enligt lagen.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte särskilt i frågorna. Konkurrensverket avstyrker förslaget om föreläggande att lämna uppgift, att visa upp handling eller att lämna över en kopia av handlingen. Verkets uppfattning är att ett föreläggande bör kunna förenas

med möjlighet till vite för att det ska vara effektivt.

315

Skälen för regeringens förslag och bedömning: I 18 kap. LOU och LUF finns bestämmelser om tillsyn. Konkurrensverket är tillsyns- myndighet enligt LOU och LUF, se 18 kap. 1 § LOU och LUF och 3 § förordningen (2007:1117) med instruktion för Konkurrensverket. Tillsynsmyndigheten får inhämta alla nödvändiga upplysningar från en upphandlande myndighet eller enhet eller från den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet och denne är skyldig att tillhanda- hålla upplysningarna (18 kap. 2 och 3 §§ LOU och LUF). För att åtgärda problemet med att tillsynsmyndigheten ibland har svårighet att få upplysningar skärptes från och med den 15 juli 2010 tillsynsmyndig- hetens befogenheter enligt LOU och LUF, se prop. 2009/10:180 del 1 s. 214 och 215). Numera omfattas även den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet av tillsynen. Vidare infördes en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga en upphandlande myn- dighet respektive enhet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet respektive enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen. Den som föreläggandet riktar sig emot kan överklaga det till allmän förvaltningsdomstol och tillsynsmyndigheten är då motpart (18 kap. 4 § LOU och LUF). Bestäm- melser om tillsyn bör enligt regeringens mening tas in i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. I likhet med utredningen anser regeringen att dessa bör överensstämma med bestämmelserna om tillsyn i LOU och LUF samt därmed inkludera bl.a. att ett föreläggande ska kunna överklagas och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Regeringen har i förarbetena till de senaste ändringarna av LOU och LUF behandlat frågan om möjligheten för tillsynsmyndigheten att förena ett föreläggande med vite (a.prop. s. 215–217). Regeringen såg tillämp- ningsproblem vad gäller de privata aktörer som omfattas av LUF och regleringens förhållande till artikel 6 i Europakonventionen samt ansåg att effektivitetsskälen för vite inte uppvägde de tillämpningsproblem som kan förutses. Vidare ansåg regeringen att regleringen i LOU och LUF bör vara enhetlig i detta avseende. Regeringen föreslog därför att tillsyns- myndigheten inte i något fall ska kunna meddela vitessanktionerade förelägganden. Samma resonemang gör sig gällande avseende lagen om försvars- och säkerhetsupphandling, vilken kommer att omfatta vissa privata aktörer. Regeringen anser därför, till skillnad från Konkurrens- verket, att ett föreläggande enligt lagen inte bör kunna förenas med vite. Som avseende LOU och LUF (se a.prop. s. 217), avser regeringen emellertid att följa utvecklingen och, för det fall det skulle visa sig att det finns ett sådant behov, återkomma i frågan.

Enligt regeringens mening bör det – som enligt LOU och LUF – i en förordning regleras vilken myndighet som är tillsynsmyndighet enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

Det är viktigt att ha i åtanke att tillsynsmyndigheten inte har samma insyn beträffande en upphandling som en leverantör normalt har. För att underlätta arbetet för tillsynsmyndigheten anges därför i 15 § förord- ningen (2007:1099) om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster att allmänna förvalt- ningsdomstolar ska sända domar och slutliga beslut i mål om över- prövning enligt LOU och LUF till tillsynsmyndigheten. Regeringen anser

Prop. 2010/11:150

316

att motsvarande bör gälla för mål enligt lagen om försvars- och Prop. 2010/11:150 säkerhetsupphandling och avser att reglera detta i en förordning.

12.9	Sekretess och säkerhetsprövning i domstol

Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av särskilda
bestämmelser om sekretess eller säkerhetsprövning i domstol.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i
frågorna.
Skälen för regeringens bedömning
Allmänt om sekretess i domstol
Bestämmelser kring domstolarnas prövning och de särskilda krav på
sekretess som ställs finns i artikel 56.10 i direktivet. I första stycket
anges att medlemsstaterna ska se till att de organ som ansvarar för
prövning garanterar en tillräcklig sekretess för sekretessbelagda uppgifter
eller annan information som tas upp i de handlingar som överlämnas av
parterna och ska under hela förfarandet tillvarata försvars- och säkerhets-
intressen. I den engelska språkversionen anges i den aktuella artikeln
”classified information”, vilket i andra artiklar i direktivet översatts till
”sekretessbelagd information”. Detta begrepp anser regeringen i lagen
ska ersättas med ”säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter”, se avsnitt
9.1.
För att garantera sekretess för uppgifter som omfattas av sekretess hos
domstolar finns bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), förkortad OSL.
Flera sekretessbestämmelser i OSL har ett så generellt innehåll att de är
direkt tillämpliga hos alla myndigheter, därmed även hos domstolarna,
t.ex. utrikes- och försvarssekretessen i 15 kap. 1 och 2 §§ OSL. Det finns
också materiella sekretessregler för just domstolarna. Sekretess gäller
t.ex. hos domstol enligt 36 kap. 2 § OSL för uppgift om en myndighets
eller en enskilds affärs- eller driftsförhållanden, om det kan antas att den
som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. Andra
sekretessbestämmelser är utformade på ett sådant sätt att de inte är
riktade till domstolen, utan till den upphandlande myndigheten. I 43 kap.
2 § OSL finns emellertid en bestämmelse som innebär att sådan sekretess
överförs till domstolen när uppgifterna lämnas från den myndighet där
sekretessen gäller till domstolen. Detta gäller dock, enligt 43 kap. 3 §,
inte i vissa angivna fall, t.ex. för upphandlingssekretessen enligt 19 kap.
3 § OSL.
Av 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen följer att varje svensk medborgare har rätt att
lämna uppgifter i vad ämne som helst för offentliggörande. Rätten att
meddela och offentliggöra uppgifter på försvarsområdet är starkt begrän-
sad. I 15 kap. OSL finns inte någon bestämmelse om att den tystnadsplikt
som följer av den s.k. försvarssekretessen (15 kap. 2 § OSL) inskränker		317

rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Däremot har det tagits in Prop. 2010/11:150 en erinran i 15 kap. 6 § andra stycket OSL om att det följer av 7 kap. 3 §

första stycket 1, 4 § 1–8 och 5 § 3 tryckfrihetsförordningen respektive 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 1 yttrandefrihetsgrund- lagen att den tystnadsplikt som följer av 15 kap. 2 § OSL inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall. Även vad gäller utrikessekretessen i 15 kap. 1 § finns inskränkningar i rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Av 15 kap. 6 § första stycket OSL framgår att den tystnadsplikt som följer av 1 § inskränker rätten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 1 och 2 §§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter, när det är fråga om uppgift vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars skada landet allvarligt.

Enligt regeringens mening är de möjligheter som finns i dag för att säkerställa sekretessen hos domstolarna för uppgifter eller annan information i handlingar som ges in tillräckliga även för upphandlingar enligt den föreslagna lagen om försvars- och säkerhetsupphandling. Regeringen anser därför att det inte finns något behov av att, på grund av direktivet, i lagen ta in särskilda bestämmelser om detta.

Sekretess i domstol i förhållande till part

Enligt artikel 56.10 fjärde stycket i direktivet ska medlemsstaterna fastställa hur prövningsorganen ska göra för att hemlighålla sekretess- belagda uppgifter (säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, se ovan) och samtidigt respektera rätten till ett försvar, och ska, när det gäller rättslig prövning eller prövning genom ett organ som är en domstol enligt artikel 234 i fördraget (numera artikel 267 i EUF-fördraget), se till att för- farandet i sin helhet överensstämmer med rätten till en rättvis rättegång.

EU-domstolen har i dom den 14 februari 200849 prövat denna fråga. EU-domstolen fann att det organ som är ansvarigt för prövnings- förfarandet är skyldigt att säkerställa konfidentiell behandling och rätten till skydd för affärshemligheter beträffande information i handlingar som parterna ger in till organet, samtidigt som organet självt kan ta del av och beakta denna information. Det ankommer vidare enligt EU-domstolen på detta organ att besluta i vilken omfattning och på vilket sätt den konfidentiella behandlingen av och sekretessen omkring denna informa- tion ska säkerställas, med tanke på kraven på ett effektivt rättsligt skydd och rätten till försvar för parterna i förfarandet samt när det är fråga om ett domstolsförfarande eller ett förfarande vid en instans som är en domstol i den mening som avses i artikel 267 i EUF-fördraget, på ett sådant sätt att rätten till en rättvis rättegång iakttas under hela förfarandet.

Av 10 kap. 3 § OSL följer att sekretess inte hindrar att en enskild eller en myndighet som är part i ett mål eller ärende hos domstol och som på grund av sin partsställning har rätt till insyn i handläggningen, tar del av en handling eller annat material i målet eller ärendet. Det innebär att en leverantör som part i ett upphandlingsmål normalt kan få tillgång till material som är sekretessbelagt för andra än parten.

49 C-450/06, Varec SA mot Belgien, REG 2008 s. I-00581.

318

Bestämmelsen i 10 kap. 3 § OSL har emellertid en begränsning. Hand- Prop. 2010/11:150 ling eller material får nämligen inte lämnas ut till parten i den

utsträckning det av hänsyn till allmänt eller enskilt intresse är av synner- lig vikt att sekretessbelagd uppgift i materialet inte röjs. Begränsningen är avsedd att tillämpas restriktivt. En domstol som använder sig av den är dessutom skyldig att på annat sätt lämna parten upplysningar om vad materialet innehåller, i den utsträckning det behövs för att parten ska kunna ta tillvara sin rätt och det kan ske utan allvarlig skada för det intresse som sekretessen ska skydda.

Det är vidare möjligt för domstolen att när den lämnar ut sekretess- belagda uppgifter till en part, med stöd av 10 kap. 4 § OSL, ställa upp ett förbehåll om hur uppgiften får användas. Sekretessen hindrar aldrig att en part i ett mål eller ärende får ta del av en dom eller ett beslut. Finns det uppgifter i målet som parten inte ska få kännedom om måste dessa alltså utelämnas ur domen eller beslutet.

Enligt regeringens mening uppfyller de regler som finns i OSL de krav som ställs rörande frågan hur domstolen ska göra för att hemlighålla upp- gifter som måste skyddas och samtidigt respektera rätten till ett försvar samt se till att förfarandet i sin helhet överensstämmer med rätten till en rättvis rättegång. Några särskilda bestämmelser om domstolens hantering av uppgifter som omfattas av sekretess i förhållande till part behöver därför inte tas in i lagen med anledning av det som anges i artikel 56.10 fjärde stycket i direktivet.

Säkerhetsåtgärder i domstol vid hantering av handlingar

Enligt artikel 56.10 tredje stycket i direktivet kan medlemsstaterna kräva att särskilda säkerhetsåtgärder ska vidtas i samband med registreringen av prövningsansökningar, mottagande av handlingar och lagring av dokument. I svensk rätt finns inte någon sådan särreglering av en speciell måltyp rörande registrering, mottagande eller lagring hos domstolarna.

Bestämmelser om registrering av allmänna handlingar finns i 5 kap. OSL. En särskild bestämmelse om sekretessmarkering för uppgift i en allmän handling som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet finns i 5 kap. 5 § OSL. Bestämmelser om arkivering av allmänna handlingar finns i arkivlagen (1990:782). Rikspolisstyrelsen har även gett ut före- skrifter och allmänna råd om säkerhetsskydd (RPSFS 2010:03, FAP 244- 1). Där finns bestämmelser om förvaring, registrering m.m. när det gäller sekretessbelagda handlingar som rör rikets säkerhet, vilka domstolen är skyldig att följa. Det anges bl.a. att en hemlig handling ska förvaras i ett säkerhetsskåp och att kvalificerat hemliga handlingar ska förvaras av myndighetens chef.

Enligt regeringens mening är de bestämmelser som finns i dag tillräck- liga och något behov av att i lagen ta in särskilda regler om säkerhets- åtgärder hos domstol i samband med registrering av mål, mottagande av handlingar och lagring av dokument finns därför inte.

319

Säkerhetsprövning av domstolspersonal Prop. 2010/11:150

Medlemsstaterna kan, enligt artikel 56.10 tredje stycket i direktivet, före- skriva att endast de av prövningsorganets medlemmar som personligen är behöriga att hantera sekretessbelagda uppgifter (säkerhetsskyddsklassi- ficerade uppgifter, se ovan) får behandla prövningsansökningar som innehåller sådan information.

I svensk rätt finns en möjlighet att genom säkerhetsskyddslagen (1996:627) säkerställa att ett mål som rör rikets säkerhet endast hanteras av personer som godkänts ur ett säkerhetsperspektiv. Säkerhetsskydds- lagen gäller för verksamhet hos bl.a. staten, och därmed alltså för dom- stolarna. Enligt 11 § säkerhetsskyddslagen ska en säkerhetsprövning göras innan en person genom anställning eller på något annat sätt deltar i verksamhet som har betydelse för rikets säkerhet. Syftet med säkerhets- prövningen är att klarlägga om personen kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen och i övrigt är pålitlig från säkerhetssynpunkt. Säkerhetsprövningen omfattar en registerkontroll och i vissa fall även en särskild personutredning.

Registerkontroll ska enligt 13 § säkerhetsskyddslagen göras om an- ställning eller deltagande i verksamhet har placerats i säkerhetsklass. Av 19 § säkerhetsskyddsförordningen (1996:633) och bilagan till förord- ningen följer att vissa myndigheter, t.ex. Domstolsverket, själva beslutar om placering i säkerhetsklass 2 och 3 i fråga om den egna verksamheten. Beslut avseende andra myndigheter som omfattas av förordningen än de som anges i bilagan eller avseende placering i den högsta säkerhets- klassen, 1, fattas av regeringen.

En särskild personutredning ska enligt 18 § säkerhetsskyddslagen göras vid registerkontroll som avser anställning eller annat deltagande i verksamhet, om anställningen eller deltagandet i verksamheten har place- rats i säkerhetsklass 1 eller 2.

Enligt regeringens mening finns enligt svensk rätt tillräckliga möjlig- heter för att vid prövning i domstol av mål enligt lagen säkerställa att uppgifter som måste skyddas hanteras av personal som uppfyller säker- hetskrav. Det finns därför inget behov av att på grund av direktivet ta in en särskild bestämmelse om att endast vissa av domstolens personal får hantera mål enligt lagen.

320

12.10

Behörig domstol

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: En ansökan om överprövning och en ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphand- lingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.

Ett föreläggande att lämna uppgift m.m. ska få överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.

Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol.

Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens. Utred- ningen föreslår att mål enligt lagen ska specialdestineras till Förvalt- ningsrätten i Stockholm och Stockholms tingsrätt.

Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan är positiva till förslaget. Svea hovrätt har inget att erinra mot att Förvalt- ningsrätten i Stockholm och Stockholms tingsrätt ges exklusiv behörig- het att pröva mål enligt den föreslagna lagen. Kammarrätten i Stockholm instämmer i att det är lämpligt att lägga prövningen av målen hos Förvaltningsrätten i Stockholm och Stockholms tingsrätt. Stockholms tingsrätt delar bedömningen att mål om skadestånd enligt lagen bör omfattas av en exklusiv forumregel och har ingen erinran mot valet av Stockholms tingsrätt. Trafikverket ser positivt på att överprövningar samlas hos en förvaltningsrätt. Säkerhets- och Försvarsföretagen (SOFF) tillstyrker att ärenden med avseende på försvarsupphandling handläggs i särskilt utpekade domstolar.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 56.10 andra stycket i direk- tivet anges att medlemsstaterna i syfte att garantera sekretessen och för att tillvarata försvars- och säkerhetsintressen kan besluta att ett specifikt organ ska ha exklusiv behörighet att pröva kontrakt på området för försvar och säkerhet.

Enligt LOU och LUF är den förvaltningsrätt i vars domkrets den upp- handlande myndigheten eller enheten har sin hemvist behörig att pröva ansökningar om överprövning (nuvarande 16 kap. 2 § och föreslagna 16 kap. 5 § i respektive lag) och om upphandlingsskadeavgift (17 kap. 3 § i respektive lag). Ett föreläggande enligt LOU eller LUF får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggan- det riktar sig till har sin hemvist (18 kap. 5 § i respektive lag). Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol (16 kap. 21 § i respektive lag).

Utredningen föreslår att särskilda forumregler ska gälla enligt den nya lagen. Förvaltningsrätten i Stockholm föreslås ges exklusiv behörighet att pröva ansökningar om överprövning och upphandlingsskadeavgift samt överklaganden av förelägganden. Stockholms tingsrätt föreslås ges exklusiv behörighet att pröva mål om skadestånd enligt lagen. Om hand- läggningen av mål enligt den nya lagen styrs till endast en domstol i respektive domstolsslag skapas, enligt utredningens mening, förutsätt- ningar att koncentrera kompetensen samt rutiner för hantering och hand- läggning av målen. Vidare konstaterar utredningen att målen ställer krav på att de domare, sekreterare m.fl. som kommer i kontakt med dem

321

säkerhetsprövas enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) i den mån målen Prop. 2010/11:150 innehåller information som är hemlig med hänsyn till rikets säkerhet.

Regeringen har i flera sammanhang uttalat att alla allmänna domstolar respektive allmänna förvaltningsdomstolar ska kunna pröva alla typer av mål och att olika specialfora som huvudregel bör undvikas (se t.ex. prop. 2008/09:165 s. 105). Enligt regeringens uppfattning är det endast när det för en viss måltyp finns behov av särskild kompetens eller snabbhet eller det annars finns mycket speciella behov som inte kan tillgodoses på annat sätt som det kan vara aktuellt att vidta särskilda åtgärder, t.ex. att koncentrera måltypen till en viss domstol. Ett behov av särskilda åtgärder för att uppnå särskild kompetens kan t.ex. föreligga när den juridiska komplexiteten är stor samtidigt som målunderlaget är klart begränsat (jfr SOU 2010:44 s. 342 och 343).

Mål om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet är inte koncentrerade till vissa domstolar och handläggs för närvarande enligt de befintliga upphandlingslagarna LOU och LUF. Bestämmelserna i den föreslagna lagen överensstämmer i många delar med regleringen i LOU och LUF. Förvaltningsrätterna måste därför anses ha kompetens att handlägga även dessa upphandlingsmål. Regeringen gör vidare bedöm- ningen att lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet kommer att innebära en omfördelning av mål från LOU och LUF till den nya lagen men att det därutöver inte bör bli fråga om någon betydande förändring av den totala andelen upphandlingsmål i domstolarna (se avsnitt 15). Målunderlaget kan därför enligt regeringens bedömning inte antas bli så begränsat att det utgör skäl för specialdestinering.

Mot denna bakgrund anser regeringen, till skillnad från utredningen och de remissinstanser som yttrar sig, att det inte finns tillräckliga skäl för att koncentrera handläggningen av mål enligt den föreslagna lagen till vissa domstolar. Skulle det visa sig att det blir mer komplicerat att hand- lägga målen enligt den nya lagen än vad som nu kan förutses kan dock frågan komma att övervägas på nytt. Samma forumregler bör gälla för den nya lagen som för LOU och LUF.

13 Ändringar i andra lagar

13.1LOU och LUF

13.1.1Tillämplig lag

Regeringens förslag: I LOU och LUF ska införas bestämmelser om att dessa lagar inte gäller för upphandling som omfattas av lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller för upphandling som är undantagen enligt artiklarna 12 eller 13 i direktivet. Vidare ska vissa följdändringar göras i LOU och LUF.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrar sig, Försvarets
materielverk (FMV), anför att det inte anges något om undantagen enligt
artiklarna 70 och 71 i direktivet avseende upphandlingar under tröskel-	322
	322

värdena. Enligt FMV:s uppfattning bör det i förarbetena särskilt Prop. 2010/11:150 kommenteras att lagförslaget reglerar dessa upphandlingar enligt 15 kap.

Skälen för regeringens förslag: Artiklarna 70 och 71 i direktivet innehåller ändringar i försörjningsdirektivet och det klassiska direktivet. Av dessa artiklar följer att det försörjningsdirektivet och det klassiska direktivet inte gäller för kontrakt som omfattas av direktivet om upp- handling på försvars- och säkerhetsområdet, och inte heller för kontrakt som inte omfattas av det direktivet enligt artiklarna 8, 12 eller 13 i direktivet.

Artikel 8 i direktivet anger vilka tröskelvärden som gäller för de kontrakt som direktivet ska tillämpas på. För upphandling som omfattas av den nya lagens tillämpningsområde, men där kontraktets värde beräk- nas vara under tröskelvärdena föreslår regeringen att reglerna i ett icke direktivstyrt kapitel ska tillämpas (se avsnitt 6.6). I dessa fall ska, enligt regeringens mening, LOU eller LUF inte gälla.

Artikel 12 i direktivet undantar från direktivets tillämpningsområde kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler och artikel 13 i direktivet innehåller särskilda undantag. Dessa undantag i den före- slagna lagen behandlas ovan i avsnitt 6.3.3 och 6.3.5. Regeringen anser att sådana kontrakt, i enlighet med direktivet, inte heller ska omfattas av tillämpningsområdet för LOU och LUF.

Med anledning av detta bör, enligt regeringens mening, tillämpnings- området för LOU och LUF ändras så att kontrakt som omfattas av den föreslagna lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet inte omfattas av LOU respektive LUF. Det ska naturligtvis gälla direktivstyrd upphandling men också, som FMV berör, upphandling som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

13.1.2Lagarnas tillämpningsområde

Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för LOU ska ändras på så sätt att kontrakt som gäller försvarsområdet utgår och att kontrakt som omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet ersätts med en bestämmelse som medger undantag som omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.

Tillämpningsområdet för LUF ska ändras så att kontrakt som om- fattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet ersätts med en bestämmelse som medger undantag för sekretess.

Regeringens bedömning: En bestämmelse som medger undantag för kontrakt som inte får genomföras utan särskilda säkerhetsåtgärder bör inte införas i LOU eller LUF.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock att upphandlingar som
omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till
rikets väsentliga intressen ska utmönstras ur LOU och LUF.
Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrar sig särskilt i frågan,
Försvarets materielverk (FMV), anser att det är lämpligt att alla
upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet regleras av samma lag.	323

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet har tillkommit i syfte att skapa ett för försvars- och säkerhetsupphandlingar särskilt regelsystem anpassat för upphandlingar av känslig karaktär. Någon bestämmelse i LOU som anger hur försvarsupphandlingar regleras fyller därmed inte någon funktion. Regeringen delar därför utredningens och FMV:s bedömning att bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket 3 LOU, som anger hur upphandlingar av varor och tjänster på försvarsområdet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget regleras, bör utgå.

Utredningen föreslår vidare att bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket 4 LOU och 1 kap. 2 § andra stycket 3 LUF, som reglerar upphandlingar som omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hän- syn till rikets säkerhet, ska upphävas. Utredningen gör den bedömningen att regeln inte heller är motiverad i den nya lagen om försvars- och säkerhetsupphandling, eftersom de upphandlingar som omfattas av denna bestämmelse också omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget och därför täcks av förslaget till 1 kap. 8 § som medger undantag från lagen för rikets väsentliga säkerhetsintressen.

Regeringen delar inte utredningens bedömning fullt ut avseende bestämmelserna i 1 kap. 2 § andra stycket 4 LOU och 1 kap. 2 § andra stycket 3 LUF. Dessa bestämmelser har inte enbart sin grund i undan- tagsbestämmelsen i artikel 346 i EUF-fördraget, utan genomför också artikel 14 i det klassiska direktivet respektive artikel 21 i försörjnings- direktivet. Med hänsyn till att försvars- och säkerhetsupphandling regleras i den nya lagen har bestämmelsen i 15 kap. 22 § i LOU och LUF som ger regeringen rätt att medge undantag i vissa fall förlorat det mesta av sin betydelse och bör därför enligt regeringens mening upphävas. Bestämmelsen i återstående delar, som inte rör försvars- och säkerhets- området, bör enligt regeringens mening genomföras som ett rent undantag utan särskilt beslut av regeringen i 1 kap. LOU och LUF.

Artikel 14 i det klassiska direktivet reglerar följande undantag:

”Detta direktiv skall inte tillämpas på offentliga kontrakt som omfattas av sekretess eller som enligt gällande lagar och andra författningar i den aktuella medlemsstaten inte får genomföras utan särskilda säkerhetsåtgärder, eller då detta krävs med hänsyn till skyddet av denna medlemsstats vitala intressen.”

Artikel 21 i försörjningsdirektivet har en liknande men inte helt överens- stämmande lydelse.

”Detta direktiv skall inte tillämpas på kontrakt som en med- lemsstat belagt med sekretess eller som enligt gällande lagar och andra författningar i den berörda medlemsstaten inte får fullgöras utan särskilda säkerhetsåtgärder, eller då detta krävs med hänsyn till skyddet av denna medlemsstats grundläggande säkerhets- intressen.”

Enligt båda bestämmelserna medges undantag för kontrakt som omfattas av sekretess. En bestämmelse bör därför införas i LOU och LUF vilka genomför artikelbestämmelsen i denna del. I de två artiklarna regleras

Prop. 2010/11:150

324

också undantag för kontrakt som enligt lag eller annan författning inte får fullgöras utan särskilda säkerhetsåtgärder. Den föreslagna lagstiftningen om försvars- och säkerhetsupphandling innehåller bl.a. bestämmelser om upphandling av militär utrustning samt utrustning, tjänster och bygg- entreprenader av känslig karaktär som har ett säkerhetssyfte och som inbegriper, kräver eller innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgif- ter. Sådana upphandlingar ska inte genomföras enligt bestämmelserna i LOU eller LUF. En bestämmelse som medger undantag på grund av skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller andra särskilda säkerhetsåtgärder i LOU eller LUF föreligger därför inte enligt rege- ringens bedömning.

Vidare innehåller de två artiklarna möjlighet till undantag då det krävs med hänsyn till skyddet av medlemsstatens vitala intressen i det klassiska direktivet och till skyddet av medlemsstatens grundläggande säkerhets- intressen i försörjningsdirektivet. En bestämmelse i LOU som genomför möjligheten till undantag i det klassiska direktivet bör enligt regeringens mening införas i LOU. I stället för uttrycket ”vitala intressen” bör i stället bestämmelsen bygga på ”väsentliga intressen”, som bättre svarar mot flera andra språkversioner (danska: vӕsentlige interesser, engelska: essential interests, franska: intérêts essentiels). Undantagsmöjligheten enligt bestämmelsen i försörjningsdirektivet för medlemsstatens grund- läggande säkerhetsintressen är enligt regeringens mening inte av någon betydelse efter tillkomsten av det nya direktivet om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet. Upphandlingar som omfattas av sådana säkerhetsintressen ska upphandlas enligt det nya direktivet och inte enligt försörjningsdirektivet. Någon undantagsbestämmelse för sådana intres- sen bör därför inte tas in i LUF.

Lagrådsremissen innehöll en bestämmelse i LOU som innebär att bestämmelserna inte gäller i den utsträckning det är nödvändigt att göra undantag av synnerliga skäl avseende sekretess eller rikets väsentliga intressen. Vidare innehöll remissen en bestämmelse i LUF som innebär att LUF inte gäller i den utsträckning det är nödvändigt att göra undantag av synnerliga skäl avseende sekretess. Lagrådet har konstaterat att de i lagrådsremissen föreslagna bestämmelserna går utöver vad som krävs enligt artikel 14 i det klassiska direktivet respektive artikel 21 i försörjningsdirektivet. Lagrådet har därför föreslagit att bestämmelserna utformas så, att de gör undantag i LOU för upphandlingar som omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen samt gör undantag i LUF för upphandlingar som omfattas av sekretess. Bestämmelserna bör utformas i överensstämmelse med Lagrådets förslag.

Regeringen anser således att en bestämmelse ska införas i LOU som medger undantag för kontrakt som omfattas av sekretess och för sådana kontrakt som rör rikets väsentliga intressen. I LUF bör en bestämmelse införas som medger undantag för kontrakt som omfattas av sekretess. Bestämmelserna ska i enlighet med stadgad praxis från EU-domstolen rörande undantag från upphandlingsdirektiven tillämpas restriktivt och den upphandlande myndighet eller enhet som stöder sig på bestämmelsen ska kunna visa att sådana omständigheter är för handen som gör att undantaget är berättigat.

Regeln har betydelse i sådana fall en upphandling omfattas av sekre- tess utan att det gäller rikets väsentliga säkerhetsintressen. Det kan t.ex.

Prop. 2010/11:150

325

gälla upphandling av en ombyggnation av ett museum vars över- Prop. 2010/11:150 vakningssystem måste hållas hemligt.

13.1.3Omdisponering av 16 kap. LOU och LUF.

Regeringens förslag: 16 kap. LOU och LUF om avtalsspärr, över- prövning och skadestånd ska omdisponeras.

Utredningens förslag: Utredningen lämnade inget sådant förslag. Remissinstanserna: Något remissbehandlat förslag finns inte.

Skälen för regeringens förslag: I samband med genomförandet av ändringsdirektivet i LOU och LUF framförde Lagrådet synpunkter på lagrådsremissens förslag till disposition av 16 kap. i lagarna. För att bestämmelserna skulle bli mer överskådliga och lättillgängliga föreslog Lagrådet att kapitlet skulle redigeras om i väsentliga delar (prop. 2009/10:180 del 2 bilaga 15 s. 509). De viktiga reglerna om avtalsspärr borde, enligt Lagrådets mening, lyftas fram och sammanföras i ett särskilt avsnitt som lämpligen kan placeras först i kapitlet. I ett följande avsnitt ansåg Lagrådet att det borde tas in regler om dels överprövning av upphandling, dels överprövning av ingångna avtals giltighet. Lagrådet ansåg vidare att kapitlet borde avslutas med regleringen av rätten till skadestånd.

Regeringen såg fördelar med Lagrådets förslag till disposition, men uttalade att förslaget skulle innebära stora förändringar i ett sent skede av lagstiftningsprocessen och behövde övervägas ytterligare. Regeringen ansåg därför att frågan borde övervägas i ett annat sammanhang (prop. 2009/10:180 del 1 s. 87).

Regeringen anser att det i samband med genomförandet av direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet i en särskild lag, vilken kommer att innehålla ett motsvarande kapitel, är lämpligt att genomföra en omdisposition av 16 kap. LOU och LUF. Regeringen anser att dispositionen bör överensstämma med den Lagrådet har förordat, utom såvitt avser Lagrådets förslag om placeringen i 16 kap. 9 § av bestämmelser om interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet. Till följd av den ändrade dispositionen av 16 kap. LOU och LUF ska följdändringar göras i 9 kap. 9 § och 17 kap. 1 och 7 §§ LOU och LUF.

13.1.4Övriga ändringar i LOU och LUF

Regeringens förslag: I LOU och LUF ska vissa mindre justeringar och rättelser av författningstexten göras avseende förhandlat för- farande utan föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog, kontroll av leverantörs lämplighet och kompletterande upplysningar enligt 15 kap.

Utredningens förslag: Utredningen lämnade inga sådana förslag. Remissinstanserna: Något remissbehandlat förslag finns inte.

326

Skälen för regeringens förslag	Prop. 2010/11:150
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
I 4 kap. 8 § LOU och 4 kap. 2 § LUF regleras möjligheten att använda
sig av förhandlat förfarande utan föregående annonsering. I inledningen
till första stycket 1 anges att förfarandet får användas när en komplet-
terande byggentreprenad eller tjänst inte ingår i det ursprungliga projek-
tet eller ingår i det ursprungliga kontraktet. Av de korresponderande
bestämmelserna i direktiven (artikel 31.4 i klassiska direktivet och artikel
40.3 f i försörjningsdirektivet) framgår att lagparagrafernas lydelse fått
en felaktig utformning. Enligt regeringens mening bör lydelsen ändras så
att det framgår att förfarandet får användas när en kompletterande
byggentreprenad eller tjänst inte ingår i det ursprungliga projektet eller
inte ingår i det ursprungliga kontraktet. Vidare har de i punkterna a–d
angivna förutsättningarna angivits som alternativa. Av direktivens
bestämmelser framgår att förutsättningarna under punkt a och b ska vara
uppfyllda samt även förutsättningen under punkt c eller d. Regeringen
anser att bestämmelserna i LOU och LUF ska ändras så att de stämmer
överens med de bakomliggande direktivbestämmelserna.
Konkurrenspräglad dialog
I 4 kap. 4 § LOU hänvisas till det beskrivande dokumentet. Paragrafen
rör successiva steg vid förhandlat förfarande. Det förfarande vid vilket ett
beskrivande dokument kan komma i fråga är emellertid konkurrens-
präglad dialog. Regeringen anser därför att hänvisningen till det beskri-
vande dokumentet bör utgå ur paragrafen. Vidare bör, enligt regeringens
mening, artikel 44.4 i det klassiska direktivet i delen som avser
konkurrenspräglad dialog i stället genomföras i den paragraf som reglerar
successiva steg vid konkurrenspräglad dialog, dvs. 4 kap.	14 § LOU.
Därför anser regeringen att paragrafen bör ändras så att det framgår att

begränsningen av antalet lösningar ska ske enligt tilldelningskriterierna i annonsen eller i det beskrivande dokumentet samt att det slutliga antalet lösningar alltid ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.

I 15 kap. 2 § andra stycket LOU som rör konkurrenspräglad dialog
hänvisas till 4 kap. 4 och 6 §§. Dessa paragrafer rör emellertid förhandlat
förfarande. Regeringen anser därför att hänvisningarna bör utgå.
Kontroll av leverantörs lämplighet
I 11 kap. 2 § LOU som rör krav som en upphandlande myndighet får
ställa på en anbudssökandes och anbudsgivares ekonomiska-, tekniska-
och yrkesmässiga kapacitet finns två hänvisningar till ett antal bestäm-
melser i 11 kap. Bestämmelsen med hänvisningarna har utformats i nära
överensstämmelse med artikel 44.2 i det klassiska direktivet. Hänvis-
ningarna i paragrafen i LOU omfattar dock fler bestämmelser än vad som
motsvaras av det som anges i artikeln. Dessa tillkommande bestämmelser
är också av en annan karaktär än de som uttryckligen ska omfattas. Några
skäl för denna utsträckning framgår inte av förarbetena till bestäm-	327
	327

melsen. För att uppnå bättre överensstämmelse med det klassiska Prop. 2010/11:150 direktivet och den nya lagen anser regeringen att hänvisningarna därför

bör justeras.

Kompletterande upplysningar

I 8 kap. 12 § LOU och 8 kap. 13 § LUF finns regler om utlämnande av kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller kompletterande handlingar. Sådana upplysningar ska lämnas senast sex dagar före angiven sista dag att för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid. Bestämmelsen gäller vid selektivt och förhandlat förfarande samt vid konkurrenspräglad dialog. Motsvarande bestämmelse avseende öppet förfarande återfinns i 8 kap. 9 § andra stycket LOU och 8 kap. 10 § andra stycket LUF. 15 kap. 2 § LOU och LUF innehåller en hänvisning till 8 kap. 12 § LOU och 8 kap. 13 § LUF som anger att de ska gälla vid upphandlingar som om- fattas endast av 15 kap. i respektive lag. Eftersom hänvisningen görs till bestämmelser som endast återfinns i det direktivstyrda området bör enligt regeringens mening bestämmelsen brytas ut från hänvisningarna i 15 kap. 2 § första stycket LOU och LUF och återges i en separat be- stämmelse som uttryckligen anger att den gäller vid förenklat förfarande och urvalsförfarande. Hänvisningen i 15 kap 2 § avseende konkurrens- präglad dialog bör, enligt regeringens mening, placeras i paragrafens andra stycke.

Överprövning av ett avtals giltighet

Den föreslagna 16 kap. 13 § LUF reglerar när ett avtal kan förklaras ogiltigt. I lagrådsremissens föreslagna lydelse har hänvisningen i para- grafens första stycke till 7 kap. 5 § fallit bort. Som Lagrådet har påpekat ska hänvisningen i första stycket omfatta även den paragrafen.

I lagrådsremissen föreslogs avseende paragrafens andra stycke, som reglerar när ett avtal kan förklaras ogiltigt, som en redaktionell ändring att ordet ”eller” närmast före ordet ”tiodagarsfristen” skulle utgå och ersättas av ett kommatecken. Ändringen skulle innebära överens- stämmelse i denna del med motsvarande paragraf i LOU. Lagrådet har emellertid ansett att ordet ”eller” inte bör utgå ur den föreslagna 16 kap. 13 § LUF, utan tvärtom att ordet ”eller” bör föras in i den föreslagna 16 kap. 13 § LOU. Detta för att i lagtexten markera att det är fråga om olika situationer. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning och föreslår därför att 16 kap. 13 § andra stycket LOU och LUF ska utformas som Lagrådet har förordat.

328

13.1.5

Bilagor till LOU och LUF

Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Bilaga 1 Förteckning över byggentreprenad- kontrakt, Bilaga 2 Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) och Bilaga 3 Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) i LOU och LUF ska ersättas av nya i stort motsvarande bilagor.

Regeringens bedömning: Bilagorna med byggentreprenadkontrakt, A-tjänster och B-tjänster bör inte innehålla fullständiga uppgifter om CPC- och CPV-referensnummer. CPV-referensnummer för bygg- kontrakt och CPV- och CPC-referensnummer för samtliga tjänste- kategorier för A-tjänster och B-tjänster såsom de för varje tid har beslutats av Europeiska kommissionen bör tillkännages i Svensk författningssamling.

Utredningens förslag: Utredningen lämnade inget sådant förslag. Remissinstanserna: Något remissbehandlat förslag finns inte.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet har Europeiska kommissionen behörighet att i viss utsträckning göra ändringar beträffande referens- numren i nomenklaturen i bilagorna till direktiven som avser byggentre- prenadkontrakt samt A- och B-tjänster (se artikel 79 f och g i klassiska direktivet och artikel 70 d och e i försörjningsdirektivet). Kommissionens ändringar görs i form av en förordning. Den senaste förordningen är kommissionens förordning (EG) nr 213/2008 av den 28 november 2007 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV) samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG respektive 2004/18/EG om förfaranden vid offentlig upphandling, när det gäller revidering av CPV50. Förordningen, som innehåller reviderade bilagor till direktiven, är i alla delar bindande och direkt tillämplig och bör därför inte tas in i lagen. Kommissionens behörighet omfattar inte grupperingen av de olika undergrupperna i bilagan avseende bygg- entreprenad eller de olika tjänstekategorierna. Regeringen anser därför att till LOU och LUF ska fogas en bilaga som anger undergrupperna till byggentreprenadkontrakt med dessas benämning och tillhörande anmärk- ningar utan fullständiga uppgifter om CPV-referensnummer samt bilagor som anger tjänstekategorier med beskrivningar avseende A-tjänster och B-tjänster utan CPC- eller CPV-referensnummer. De nuvarande bi- lagorna bör därför upphävas och ersättas av bilagor med sådant innehåll. CPV-referensnumren för samtliga grupper och undergrupper inom huvudgrupp 45 avseende byggentreprenad samt CPV- och CPC- referensnumren för samtliga tjänstekategorier för A-tjänster och B- tjänster bör såsom de för varje tid har beslutats av Europeiska kom- missionen tillkännages i Svensk författningssamling. En upplysning om det förs in i lagen.

50 EUT L 74, 15.3.2008, s. 1 (Celex 32008R0213).

329

13.2	Följdändringar i andra lagar		Prop. 2010/11:150

Regeringens förslag: Till följd av den nya lagen ska ändringar göras i
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, lagen om medbestämmande
i arbetslivet och offentlighets- och sekretesslagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över
förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
I 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar finns
bestämmelser om när en förvaltningsrätt är domför. Av 18 § fjärde
stycket 5 framgår att en förvaltningsrätt är domför med en lagfaren
domare vid avgörande i sak av mål enligt LOU eller LUF. Detsamma
bör, enligt regeringens mening, gälla för mål enligt lagen om upphand-
ling på försvars- och säkerhetsområdet. Lagen om allmänna förvaltnings-
domstolar bör därför ändras.
Lagen om medbestämmande i arbetslivet
39 och 40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet rör
facklig vetorätt. I paragraferna hänvisas till bestämmelser i LOU, LUF
och lagen (2008:962) om valfrihetssystem om omständigheter som får
medföra uteslutning av leverantörer. Regeringen anser att även sådana
omständigheter som enligt den nya lagen får medföra uteslutning av
leverantörer bör tas in i lagen om medbestämmande i arbetslivet.
Offentlighets- och sekretesslagen
I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) finns bestämmelser om
sekretess vid upphandling. 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och
sekretesslagen rör anbudssekretess och innehåller sedan den 15 juli 2010
bestämmelser om uppgifter som får lämnas vid en elektronisk auktion
enligt LOU och LUF. Även enligt lagen om upphandling på försvars-
och säkerhetsområdet föreslås att elektronisk auktion ska kunna an-
vändas (se avsnitt 7.4). För att säkerställa att sådan information som är
nödvändig kan lämnas till anbudsgivarna under den elektroniska
auktionen bör, enligt regeringens mening, även den nya lagen anges i
19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen.
I 31 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen regleras sekretess		för
uppgifter i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller
ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting ut-

övar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds
ekonomiska eller personliga förhållanden. I ett ärende enligt LOU och
LUF gäller sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den
enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Regeringen ser inte skäl	330
	330

att göra någon annan bedömning avseende sekretessen för motsvarande Prop. 2010/11:150 uppgifter enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhets-

området. En hänvisning till den nya lagen bör därför tas in i 31 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.

13.3Rättelser i lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik

Regeringens förslag: I lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjukgymnastik ska hänvisas till bestämmelserna om överprövning och skadestånd i LOU i dess lydelse före den 15 juli 2010.

Utredningens förslag: Utredningen lämnade inte något sådant förslag. Remissinstanserna: Förslaget har inte remissbehandlats. Förslaget till lagtext har dock under hand beretts med Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Privatläkarföreningen och Legitimerade Sjukgym- nasters Riksförbund. Ingen av dessa framför några invändningar mot

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I lagen (1993:1651) om läkar- vårdsersättning och lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik finns bestämmelser om samverkansavtal som ingås mellan privat- praktiserande läkare respektive privatpraktiserande sjukgymnaster och landstinget. Ett samverkansavtal innebär att läkaren eller sjukgymnasten har rätt till offentlig ersättning. Läkare och sjukgymnaster kan, i samband med att de överlåter sin verksamhet, säga upp sin rätt till ersättning i syfte att låta den övertagande läkaren eller sjukgymnasten ingå sam- verkansavtal med landstinget, s.k. ersättningsetablering. Regeringen har gjort bedömningen att samverkansavtal får anses utgöra tjänste- koncessioner (se prop. 2008/09:64 s. 43) och ersättningsetableringen om- fattas därför inte av LOU:s tillämpningsområde. Regeringen har emeller- tid valt att göra bestämmelserna om överprövning och skadestånd i LOU tillämpliga i fråga om ersättningsetablering. Detta framgår av 5 g § lagen om läkarvårdsersättning och 5 g § lagen om ersättning för sjukgymnastik som hänvisar till 16 kap. 1–6 §§ LOU. De lagändringar genom vilka hänvisningarna infördes trädde i kraft den 1 april 2009.

Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. LOU har ändrats från och med den 15 juli 2010. Till följd av detta borde hän- visningarna i de nu aktuella lagarna ha ändrats. Så har emellertid inte skett. Regeringen anser därför att rättelser nu bör göras och att det ska ske genom en hänvisning till LOU i dess lydelse före den 15 juli 2010, dvs. SFS 2007:1091 när det gäller 16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ samt SFS 2009:853 när det gäller 16 kap. 3 §. Regeringens avsikt är alltså att samma bestämmelser om överprövning och skadestånd som tidigare har gällt enligt lagarna ska gälla även fortsättningsvis.

De nya reglerna i 16 kap. LOU innebär bl.a. att det har införts en möjlighet för allmän förvaltningsdomstol att på talan av en leverantör ogiltigförklara ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndig-

het och en leverantör. Frågan om huruvida andra bestämmelser om över-

331

prövning och skadestånd i framtiden bör gälla för ersättningsetablering Prop. 2010/11:150 enligt lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för sjuk-

gymnastik med anledning av de regler om detta som numera gäller enligt LOU får övervägas i ett annat sammanhang.

14 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

14.1Lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, följdändringar i andra lagar och övriga ändringar i LOU och LUF

Regeringens förslag: Lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska träda i kraft den 1 november 2011. Lagen ska inte tillämpas på upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

Ändringar till följd av den nya lagen och övriga ändringar i LOU och LUF ska träda i kraft den 1 november 2011. Äldre bestämmelser ska gälla för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår att bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2011.

Remissinstanserna: Den enda remissinstans som yttrar sig i frågan, Försvarsmakten, anser det önskvärt med en precisering av tidpunkten då en upphandling anses påbörjad. En naturlig och tydlig sådan tidpunkt är den dag då den upphandlande myndigheten annonserar upphandlingen. Dock äger i vissa fall ett omfattande arbete med en upphandling rum en lång tid innan tidpunkten för annonsering.

Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska senast den 21 augusti 2011 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet (se artikel 72 i direktivet). Den föreslagna lagen, ändringar i andra lagar till följd därav samt övriga ändringar i LOU och LUF bör enligt regeringens mening träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 november 2011.

Den nya lagen och de föreslagna lagändringarna ska gälla enbart för upphandlingar som har påbörjats efter ikraftträdandet. De nya reglerna ska således inte tillämpas på upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet. Vissa upphandlingar som har påbörjats innan den nya lagens ikraftträdande kommer därmed att omfattas av LOU och LUF. En upphandling får anses påbörjad när den upphandlande myndigheten eller enheten beslutat om vilket upphandlingsförfarande som ska tillämpas eller senast när myndigheten eller enheten genom annons eller på annat sätt beslutat att begära in anbud (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 447 och 568). Det innebär, vilket Försvarsmakten är inne på, att en upphandling kan anses som påbörjad innan annonsering sker.

332

14.2	Lagen om läkarvårdsersättning och lagen om	Prop. 2010/11:150
	ersättning för sjukgymnastik

Regeringens förslag: Lagen om ändring i lagen om läkarvårds- ersättning och lagen om ändring i lagen om ersättning för sjuk- gymnastik ska träda i kraft den 1 november 2011. Bestämmelserna ska dock tillämpas för tid från och med den 15 juli 2010.

Utredningens förslag: Utredningen innehåller inget sådant förslag. Remissinstanserna: Förslaget om ändring i lagen (1993:1651) om

läkarvårdsersättning och ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik har inte remissbehandlats. Ikraftträdandebestämmelserna har dock under hand beretts med Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Privatläkarföreningen och Legitimerade Sjukgymnasters Riks- förbund. Ingen av dessa framför några invändningar mot förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Att 16 kap. LOU har ändrats från och med den 15 juli 2010 utan att de nuvarande hänvisningarna till den lagen i 5 g § lagen om läkarvårdsersättning och 5 g § lagen om ersättning för sjukgymnastik har ändrats, medför att de två nämnda paragraferna måste rättas. De ändrade hänvisningarna innebär inte någon ändring i sak i förhållande till vad som varit avsett. Det är, enligt regeringens mening, angeläget att de föreslagna ändringarna träder i kraft så snart som möj- ligt. Den tidigaste tidpunkten bedöms vara den 1 november 2011. Vidare anser regeringen att rättelseregleringen, för att undvika tillämpnings- problem, bör ges retroaktiv verkan och tillämpas för tid från och med den tidpunkt då felet uppstod, dvs. då ändringarna i LOU trädde i kraft (den 15 juli 2010).

15 Konsekvensanalys

Regeringens bedömning: Förslagen möjliggör att ett ökat antal upphandlingar inom försvars- och säkerhetsområdet kan konkurrens- utsättas. Om fler upphandlingar konkurrensutsätts leder det till minskade kostnader för inköp för det offentliga och för verksamheter inom försörjningssektorerna.

För företagen innebär förslagen att marknaden kan antas bli mer tillgänglig, vilket torde leda till nya affärsmöjligheter och ökad konkurrens.

För domstolarna förväntas förslagen i vart fall innebära en om- fördelning av mål från den befintliga regleringen i LOU och LUF till den nya lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Förslagen bör därutöver inte innebära någon betydande förändring av den totala andelen upphandlingsmål i domstolarna.

I övrigt har förslagen inte några betydande konsekvenser.

Utredningens bedömning: Överensstämmer i stort med regeringens. Utredningen lämnar dock ingen uttrycklig bedömning av konsekvenserna

för domstolarna.

333

Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF), Stockholms kommun och Kalmar läns landsting, hyser förhoppningar om att den nya lagen kommer att medföra att antalet upphandlingar ökar, vilket är till gagn för både företagen och de upphandlande myndigheterna och enheterna. Samtidigt menar SOFF att utredningens konsekvensanalys kan ge en missvisande föreställning om marknadens förutsättningar. Analysen saknar grund i näringslivets kunskap och erfarenhet om branschens politiska, ekonomiska och tekno- logiska sammanhang. De krafter som företrädesvis styr och avgör försvars- och samhällssäkerhetsmarknadens funktion är inte desamma som på en allmän marknad, anser SOFF, utan de bygger fastmer på politisk agenda, internationella säkerhetspolitiska mål och ofta inhemska hänsyn. SOFF menar att effekterna på marknaden är oskrivna och att det är berättigat med en betydande skepsis och vaksamhet inför direktivets följder. Svenskt Näringsliv anför att eftersom det måste betraktas som ett axiom att stater med egen förmåga att producera försvarsmateriel normalt betraktar den som ett väsentligt nationellt säkerhetsintresse, är det i hög grad osannolikt att deras hittillsvarande beteende vid framför allt upphandlingar av försvarsmateriel skulle förändras i beaktansvärt av- seende. Utredningens konsekvensanalys framstår mot denna bakgrund som direkt felaktig, anser Svenskt Näringsliv. I Sverige konkurrens- utsätts redan försvarsupphandlingar i ganska betydande grad. Att detta förhållande skulle komma att utsträckas också till betydelsefulla EU- medlemsstater framstår, enligt Svenskt Näringsliv, för närvarande som osannolikt. Liknande synpunkter framför Föreningen SME-D (SME-D) som anser att de föreslagna reglerna är omotiverat optimistiska och att det finns stor risk att de stora länderna och de stora försvarsföretagen kommer att ta över större delar av de marknader som svenska företag verkar inom, både inom landet och på export. SME-D menar att små- och medelstora företag som verkar på lokala och regionala plan kommer att ha svårt att stå emot när större företag vill ta sig in på de marknaderna.

Teknikföretagen (Swedish Offset Association, SOA) anser att utredningen inte besvarar frågan om vilka företag som genom förslagen ges ökade möjligheter för avsättning av sina produkter och hur detta påverkar de svenska företagen. SOA menar att det saknas underlag som på något sätt styrker påståendet om att en större upphandlingsmarknad kommer att leda till ökat intresse för nya företag att etablera sig på marknaden vilket ska medföra en positiv effekt på arbetsmarknaden. Regelrådet saknar i utredningens konsekvensanalys bl.a. närmare beskrivning av vilka före- tag som berörs av regleringen, förslagens påverkan på företagens administrativa kostnader och konkurrensförhållanden och avstyrker där- för förslaget.

Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Stockholms tingsrätt och

Förvaltningsrätten i Stockholm menar att arbetsbelastningen och antalet mål kommer att öka till följd av den föreslagna lagstiftningen. Detta bl.a. på grund av den ökning av antalet upphandlingar som kan förutses, målens omfattning och komplexitet samt de särskilda krav som ställs i dessa mål när det gäller sekretess och säkerhetsprövning. Domstolarna förutsätter därför att de tillförs de resurser som de behöver för att behandla målen.

Prop. 2010/11:150

334

Skälen för regeringens bedömning

Prop. 2010/11:150

Konsekvenser för företagen

Direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet syftar till att inom unionen öka antalet konkurrensutsättningar av sådana upphand- lingar, eftersom det innehåller ett antal bestämmelser som är särskilt anpassade för att möjliggöra upphandlingar i konkurrens på detta område, t.ex. regler om informationssäkerhet och försörjningstrygghet. I vilken utsträckning det på nationell nivå kommer att innebära en förändring i förhållande till dagens situation är osäkert. För svenskt vidkommande torde dock konkurrensutsättning av upphandlingarna på området redan i dag ske i stor utsträckning med stöd av nuvarande bestämmelser. Det är därför, som flera av remissinstanserna ger uttryck för, osäkert om fler upphandlingar kommer att konkurrensutsättas.

På leverantörssidan finns det en stor försvars- och säkerhetsindustri verksam i Sverige som på vissa områden tillhör de mest framträdande inom EU. Direktivet innebär att ett objektivare och öppnare förfarande införs inom EU för upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet. Med utgångspunkten att ett sådant sakligare förfarande bör gynna svenska förhållanden, bör det inte finnas någon anledning att för företagens del se så pessimistiskt på förslagen som flera remissinstanser uttrycker. Till skillnad från LOU och LUF innehåller den föreslagna lagen dessutom regler om underentreprenad som ger små- och medel- stora företag en starkare ställning. Eftersom förslagen innebär att den offentliga marknaden kan antas bli mer tillgänglig för företagen, ger det företagen ökade möjligheter att få avsättning för produkter till stat och verksamheter inom försörjningssektorerna. Förslagen kan på sikt antas förbättra företagens konkurrenskraft och den i Sverige verksamma försvars- och säkerhetsindustrin bör inom många områden gynnas av detta.

Regelrådet ifrågasätter utredningens bristande konsekvensanalys när det gäller bl.a. företagens administrativa kostnader för att delta i upp- handlingar. För att illustrera svårigheterna med att analysera sådana frågor vill regeringen nämna att den huvudsakliga offentliga statistik som finns på upphandlingsområdet tas fram av Konkurrensverket i syfte främst att uppfylla Sveriges internationella åtaganden och bygger på uppgifter från upphandlande myndigheter och enheter om antalet gjorda upphandlingar och deras värde51. Statistiken omfattar dessutom inte upphandlingar som inte omfattas av direktivens tillämpningsområden och som görs av kommuner och landsting. Hur stora de administrativa kostnaderna är för upphandlingarna redovisas inte i statistiken vare sig för de upphandlande myndigheterna, enheterna eller företagen. För den sistnämnda kategorin torde uppgifterna dessutom uppgifterna inte vara offentliga, vilket särskilt lär gälla på försvars- och säkerhetsområdet. Tillgänglig statistik är således inte tillräcklig för att kunna dra sådana slutsatser som Regelrådet efterfrågar. Regeringen instämmer därför i utredningens analys att det är så gott som omöjligt att uppskatta företagens administrativa kostnader. Detsamma gäller de närmare konse-

51 Se t.ex. Konkurrensverkets rapport Siffror och fakta om offentlig upphandling (2011:1).

335

kvenserna för företagen. Allmänt kan dock sägas att en öppnare upp- Prop. 2010/11:150 handlingsmarknad leder till fler upphandlingar. Det är därför naturligt att

dessa nya affärsmöjligheter måste administreras. Företagen får här göra en avvägning mellan möjligheten att vinna en upphandling och de administrativa kostnader det innebär att delta i upphandlingen. I det sammanhanget kan nämnas att den föreslagna lagen ger en möjlighet för den upphandlande myndigheten eller enheten att bestämma att ersättning i form av priser eller betalning ska ges till de företag som deltagit i en upphandling som skett genom konkurrenspräglad dialog (4 kap. 22 § i förslaget till lag om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet).

Statsfinansiella konsekvenser

Genom ökad konkurrensutsättning kan det antas att varor och tjänster kommer att kunna upphandlas till lägre kostnader och att samhällets inköpskostnader därmed kommer att minska. De administrativa kostna- derna för att upphandla bedöms relativt sett inte vara alltför betungande. Därav följer att eventuella ökade administrativa kostnader för statliga myndigheter till följd av förslaget under alla omständigheter bör rymmas inom befintliga anslagsramar. Rapporten till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO), Regelverk och praxis i offentlig upphandling (2009:2), visar bl.a. att konkurrensutsättning och annonsering av upp- handlingar lönar sig redan vid låga värden. Sammantaget leder förslaget därmed till att statens utgifter totalt kommer att minska. Något underlag för att mäta besparingarna finns dock inte. Det är därför inte möjligt att mer konkret uppskatta hur stor minskning av utgifterna som förslaget kommer att föranleda.

Konsekvenser för domstolarna
Eftersom det är oklart om antalet upphandlingar kommer att öka till följd
av förslagen, är det också oklart om antalet ansökningar om över-
prövning eller om upphandlingsskadeavgift hos allmän förvaltnings-
domstol eller om antalet stämningsansökningar gällande skadestånd hos
allmän domstol kommer att påverkas.
Enligt Sveriges domstolars målhanteringssystem visar statistik från
domstolarna en ökad inströmning av mål enligt de nuvarande reglerna till
de allmänna förvaltningsdomstolarna. Detta kan i vart fall till viss del
antas bero på de lagändringar i LOU och LUF som trädde i kraft den
15 juli 2010. För det har dessa kompenserats med 1 750 000 kr för år
2010 samt med 3 500 000 kr årligen för åren 2011 och 2012 (se prop.
2009/10:1, utg.omr. 4 s. 56). För de allmänna domstolarna förväntades
förslagen inte medföra någon större effekt varför dessa domstolar inte
kompenserades (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 315). Den nu iakttagna
ökningen av antalet mål synes framför allt beröra Förvaltningsrätten i
Stockholm. I jämförelse med de förslag som nu lämnas är det rege-
ringens uppfattning att de senaste lagändringarna i LOU och LUF har en
klart större påverkan på antalet mål. Med hänsyn till det och då det
verkliga utfallet av den reformen ännu inte kan bedömas, anser rege-
ringen att domstolarna inte ska tillföras ytterligare medel till följd av de	336
	336

förslag som nu lämnas. En utvärdering av de faktiska kostnaderna för de Prop. 2010/11:150 allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att göras (prop. 2009/10:180

del 1 s. 315).

Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen

För kommunernas och landstingens del kan det bl.a. bli aktuellt att tillämpa den föreslagna regleringen vid upphandlingar som t.ex. rör beredskapsplaneringen. Förslagen ger de upphandlande myndigheterna och enheterna möjlighet att använda flexibla verktyg vid upphandling som kräver skydd. Förslagen kan därför inte anses inverka negativt på den kommunala självstyrelsen.

Konsekvenser för miljön

Förslagen bedöms inte medföra några negativa konsekvenser för miljön. Om förslagen skulle medföra att antalet upphandlingar i konkurrens på försvars- och säkerhetsområdet skulle öka, kan det medföra positiva konsekvenser för miljön eftersom det vid sådana upphandlingar finns uttryckliga regler som möjliggör att miljökrav kan ställas.

Övriga konsekvenser

Förslagen bedöms inte ha några direkta konsekvenser för den offentliga servicen i olika delar av landet.

Förslagen bedöms inte heller ha någon påvisbar påverkan på jämställd- heten mellan män och kvinnor eller möjligheterna att nå de integrations- politiska målen.

16 Författningskommentar

16.1Förslaget till lag om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns föreskrifter om

– lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),

– definitioner (2 kap.),

– tröskelvärden (3 kap.),

– upphandlingsförfaranden (4 kap.),

– ramavtal (5 kap.),

– elektronisk auktion (6 kap.),

– tekniska specifikationer, informationssäkerhet och försörjningstrygghet m.m.

(7 kap.),

337

– annonsering av upphandling (8 kap.),

Prop. 2010/11:150

–tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (9 kap.),

–kommunikation, information och dokumentation (10 kap.),

–uteslutning av leverantörer (11 kap.),

–kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m. (12 kap.),

–tilldelning av kontrakt (13 kap.),

–underentreprenad (14 kap.),

–upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.),

–avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.),

–upphandlingsskadeavgift (17 kap.), och

–tillsyn (18 kap.).

Till lagen hör följande bilagor:

–Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1)

–Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2)

–Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3)

–Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)

Paragrafen beskriver lagens innehåll. En liknande paragraf finns i 1 kap. 1 § LOU och 1 kap. 1 § LUF.

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller, med de undantag som anges i 7–10 §§, för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet av

1.militär utrustning, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och delar av komponenter,

2.utrustning av känslig karaktär, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och delar av komponenter,

3.byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till den utrustning som avses i 1 och 2, under hela dess livslängd, eller

4.byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.

Vad som avses med upphandling, militär utrustning och utrustning av känslig karaktär anges i 2 kap. 28, 18 respektive 29 §.

Endast 15 kap. tillämpas i fråga om upphandling som

1.avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster), eller

2.avser andra kontrakt, vilkas värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen.

En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en upphandling av A-tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värdet av B- tjänsterna. I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B-tjänster.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-referensnummer för byggentreprenadkontrakt samt A-tjänster och B-tjänster.

För upphandling som avses i 9 § får undantag göras från denna lag endast med stöd av bestämmelserna i den paragrafen.

Paragrafen genomför artiklarna 2 och 15–17 i direktivet. Förslaget behandlas huvudsakligen i avsnitt 6.1.

Paragrafens första stycke anger vilka slags upphandlingar som omfattas av lagen, dvs. upphandling av militär utrustning, utrustning av känslig karaktär, byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till den nämnda utrustningen, eller byggentreprenader och tjänster specifikt

för militära ändamål eller byggentreprenader och tjänster av känslig

338

karaktär. I enlighet med Lagrådets förslag har begreppet ”underenhet” i 1 Prop. 2010/11:150 och 2 ersatts av ”delar av komponenter” och begreppet ”specifikt för

militära ändamål” i 4 ersatts av ”för militära syften” På förslag av Lagrådet anges vidare de paragrafer som innehåller undantag från lagens tillämpningsområde.

Andra stycket innehåller, i linje med Lagrådets förslag, en hänvisning till definitionerna av upphandling, militär utrustning och utrustning av känslig karaktär i 2 kap. 28, 18 respektive 29 §.

Tredje stycket anger vilka upphandlingar som ska regleras av endast 15 kap., dvs. de regler som inte eller endast delvis omfattas av direktivet. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 2 § LOU och LUF.

Fjärde stycket genomför artikel 17 i direktivet och motsvaras av 1 kap. 2 § LOU och LUF.

Femte stycket anger att regeringen i Svensk författningssamling tillkännager byggentreprenadkontrakt samt A-tjänster och B-tjänster med CPV-referensnummer. Förslaget i denna del behandlas i avsnitt 5.2.

Sjätte stycket hänvisar till 9 § om undantag från bestämmelser i lagen som regeringen får besluta vid upphandling som avser krigsmateriel m.m. Stycket har tillkommit på förslag av Lagrådet. Se också kommentaren till 9 §.

Andra lagar om upphandling

Paragrafen motsvaras inte av någon artikel i direktivet. Bestämmelsen utgör endast en upplysning i lagen om att det finns ytterligare två lagar som reglerar upphandling. Den har viss motsvarighet i 1 kap. 3 § LUF.

Upphandling som faller inom flera tillämpningsområden

Paragrafen genomför del av artikel 3.1 i direktivet. Den har viss mot- svarighet i 1 kap. 26 § LUF som reglerar förhållandet mellan LOU och LUF. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag. Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.

Paragrafen genomför del av artikel 3.2 i direktivet. Den har viss mot- svarighet i 1 kap. 27 § LUF som reglerar de fall då en verksamhet omfattar LUF och annan verksamhet som omfattas varken av LOU eller

339

LUF. Bestämmelsen har utformats enligt Lagrådets förslag med viss Prop. 2010/11:150 smärre justering. Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.

6 § Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.

Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upp- handlingen omfattas av denna lag, lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

Paragrafens första stycke genomför delar av artikel 3.1 och 3.2 i direktivet. Paragrafens andra stycke genomför artikel 3.3 i direktivet och har viss motsvarighet i 1 kap. 28 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 6.2.

Undantag från lagens tillämpningsområde

7 § Denna lag gäller inte när artikel 36, 51, 52 eller 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillämpas.

Paragrafen, som genomför inledningen av artikel 2 i direktivet, har ingen motsvarighet i det klassiska direktivet eller försörjningsdirektivet och inte heller i LOU eller LUF. Här anges de bestämmelser i EUF-fördraget utöver artikel 346, vilka medger undantag från tillämpningen av för- dragets principer. I bestämmelsen upplyses om att den upphandlande myndigheten eller enheten kan underlåta att tillämpa upphandlings- reglerna om det är motiverat av de intressen som skyddas av de i bestämmelsen angivna artiklarna i EUF-fördraget. Bestämmelsen har på Lagrådets förslag placerats som en inledande bestämmelse till övriga undantagsbestämmelser. Förslaget behandlas i avsnitt 6.3.1.

Upphandling enligt andra internationella regler

8 § Denna lag gäller inte upphandling som omfattas av särskilda förfaranderegler

1.i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan en eller flera av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon eller några andra stater,

2.i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller

3.som tillämpas av en internationell organisation som gör inköp för sitt eget bruk och inte heller kontrakt som tilldelas av en stat inom EES i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.

Paragrafen genomför artikel 12 i direktivet och motsvaras delvis av 1 kap. 5 § LOU och 1 kap. 14 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 6.3.3.

Bestämmelsen innebär att lagen inte gäller sådana kontrakt som upp-
fyller de förutsättningar som redovisas i paragrafen. Inte heller LOU eller
LUF ska tillämpas på dessa upphandlingar, se avsnitt 13.1.1.
Undantag för upphandling som avser krigsmateriel m.m.
9 § I fråga om upphandling som avser sådan tillverkning av eller handel med
vapen, ammunition och krigsmateriel som omfattas av artikel 346.1 b i EUF-	340

fördraget och där 7 eller 8 § eller 10 § första stycket 2–4 eller 10 inte är Prop. 2010/11:150 tillämpliga får regeringen i enskilda fall besluta om de undantag från

bestämmelserna i denna lag som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen.

Försvarets materielverk får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingen

1.avser tillägg till en upphandling där regeringen tidigare beslutat om undantag med stöd av första stycket,

2.avser varor, tjänster eller byggentreprenader inom ramen för en av Sverige träffad internationell överenskommelse om mellanstatlig samverkan i fråga om försörjning av varor, tjänster eller byggentreprenader, eller

3.har ett värde som understiger 25 000 000 kronor.

Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.

Paragrafen genomför delvis artikel 2 i direktivet enligt vilken direktivet inte gäller för upphandling som omfattas av artikel 296 i fördraget (artikel 346 i EUF-fördraget). Artikel 346.1 b i EUF-fördraget rör rätten till undantag som är nödvändiga för att skydda landets väsentliga säker- hetsintressen i fråga om tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel. Paragrafen genomför också delvis artikel 13 a) i direktivet. För upphandling som avser sådan krigsmateriel m.m. som anges ovan och som innebär att en upphandlande enhet måste tillhandahålla information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen är det regeringen som ska fatta beslut om undantag. Förslaget behandlas i avsnitt 6.3.4.

Av första stycket framgår att undantag för upphandling som avses i artikel 346.1 b kräver beslut av regeringen. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, med det tillägget att upphandlingar som kan undantas på grund av bestämmelserna i 7 eller 8 § eller 10 § första stycket 2–4 och 10 inte ska omfattas av regeringens kontroll. Förslaget behandlas i avsnitt 6.3.4.

Av andra stycket framgår att Försvarets materielverk har rätt att för egen del besluta om vissa undantag som omfattas av 346.1 b.

Av tredje stycket framgår att Försvarsmakten och Försvarets radio- anstalt har rätt att för egen del besluta om undantag som omfattas av artikel 346.1 b.

Särskilda undantag

10 § Denna lag gäller inte för kontrakt

1.för vilka tillämpningen av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen,

2.som avser underrättelseverksamhet,

3.som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram som gäller forskning och utveckling mellan minst två stater inom EES avseende utvecklandet av en ny produkt och, i förekommande fall, de senare skedena av hela eller delar av produktens livslängd,

4.som, av operativa skäl, måste tilldelas en leverantör i ett område utanför EES territorium där operationen genomförs,

341

5. som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, Prop. 2010/11:150 servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet,

6. som en regering tilldelas av en annan regering och som avser

a)tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,

b)byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning som avses i a, eller

c)byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller av känslig karaktär,

7.som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag,

8.som avser finansiella tjänster, utom försäkringstjänster,

9.som avser anställningar, eller

10.som avser forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag för sådana vilkas resultat endast tillkommer en upphandlande myndighet eller enhet i den egna verksamheten och betalas av myndigheten eller enheten.

Första stycket 4 avser även civila inköp.

Paragrafen genomför artikel 13 i direktivet. Den motsvarar delvis 1 kap. 6 § LOU och 1 kap. 19 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 6.3.5.

Paragrafen innebär att lagen inte gäller sådana upphandlingar som uppfyller de förutsättningar som redovisas i paragrafen. Inte heller LOU eller LUF ska tillämpas på dessa upphandlingar, se avsnitt 13.1.1.

Första stycket 1 gäller inte om det är fråga om upphandling av sådan krigsmateriel m.m. som omnämns i 1958 års lista. I dessa fall är det regeringen som ska fatta beslut om undantag enligt 1 kap. 9 §.

Allmänna bestämmelser

Principer för upphandling

11 § Upphandlande myndigheter eller enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Vid upphandlingar ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas.

Paragrafen genomför artikel 4 i direktivet och motsvarar 1 kap. 9 § LOU och 1 kap. 24 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 6.7.

Artikel 4 anger i likhet med motsvarande artiklar i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet (artikel 2 respektive 10) principerna om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet. Principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet anges dock i ingressen till direktivet (skäl 15). Bestämmelsen är därför utformad så, att den i överensstämmelse med LOU och LUF omfattar samtliga fem principer.

Rätten att få delta i en upphandling

krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.

342

När det gäller tjänste- och byggentreprenadkontrakt eller varukontrakt som Prop. 2010/11:150 också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten får juridiska

personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkes- kvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.

Paragrafen genomför artikel 5.1 i direktivet och motsvarar 1 kap. 10 § LOU och 1 kap. 29 § LUF.

13 § Grupper av leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna ett anbud och att lämna ett anbud. Den upphandlande myndigheten eller enheten får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en bestämd juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten eller enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.

Paragrafen genomför artikel 5.2 i direktivet och motsvarar 1 kap. 11 § LOU och 1 kap. 30 § LUF.

2 kap. Definitioner

Allmänna definitioner

1 § Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller i ett urvalsförfarande enligt 15 kap.

Paragrafen genomför artikel 1.15 i direktivet och motsvarar 2 kap. 1 § LOU och LUF.

2 § Med anknutet företag avses

1.företag över vilket en leverantör har ett bestämmande inflytande,

2.företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en leverantör, och

3.företag som tillsammans med en leverantör står under bestämmande in- flytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.

Paragrafen genomför artikel 1.23 i direktivet och motsvarar 2 kap. 2 § LOU och 2 kap. 2 § första och tredje styckena LUF med den skillnaden att förevarande definition avser företag över vilket en leverantör har ett bestämmande inflytande m.m. och således inte företag över vilket en upphandlande myndighet eller enhet har ett sådant inflytande. Vidare avser begreppet bestämmande inflytande det inflytande som ett företag har över ett annat företag till skillnad från LOU och LUF där bestäm- mande inflytande avser en upphandlande myndighets respektive enhets inflytande över ett företag.

343

3 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som

Prop. 2010/11:150

1.avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1, eller

2.medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggnings- arbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.

Paragrafen genomför artikel 1.3 i direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § LOU och LUF.

Paragrafen genomför artikel 1.28 i direktivet. Någon motsvarande defini- tion finns inte i LOU eller LUF. Bestämmelsen har enbart betydelse för tillämpningen av 1 kap. 10 § första stycket 4 och andra stycket, som undantar vissa civila köp.

Paragrafen genomför artikel 1.1 i direktivet och motsvarar 2 kap. 5 § LOU och LUF.

6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.

Paragrafen genomför artikel 1.25 i direktivet och motsvarar 2 kap. 6 § LOU och LUF.

7 § Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.

Paragrafen genomför, tillsammans med 6 kap. 2 §, artikel 1.12 i direk- tivet och motsvarar 2 kap. 6 a § LOU och LUF.

8 § Med erkända organ avses sådana provnings- och kalibreringslaboratorier samt organ för inspektion och certifiering som uppfyller tillämpliga europeiska standarder.

Paragrafen genomför artikel 18.7 första stycket i direktivet och motsvarar 2 kap. 7 § LOU och LUF.

9 § Med forskning och utveckling avses verksamhet som omfattar grund- forskning, tillämpad forskning och experimentell utveckling.

344

Paragrafen genomför artikel 1.27 i direktivet. Någon motsvarande definition finns inte i LOU eller LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 6.3.5.

I paragrafen definieras begreppet forskning och utveckling. I direktivet anges att experimentell utveckling kan omfatta utformning av tekniska demonstratorer, dvs. verktyg för att demonstrera ett nytt koncepts eller en ny tekniks funktion i en relevant eller typisk miljö. Denna exemplifiering har dock inte tagits med i lagens definition av begreppet.

I skäl 13 i direktivet utvecklas vad som avses med forskning och utveckling.

10 § Med förfrågningsunderlag avses sådant underlag för anbud som en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller en leverantör.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § LOU och LUF. Direktivet innehåller inte någon definition av förfrågningsunderlag.

11 § Med förhandlat förfarande avses ett förfarande där den upphandlande myndigheten eller enheten inbjuder utvalda leverantörer och förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem.

Paragrafen genomför artikel 1.20 i direktivet och motsvarar 2 kap. 9 § LOU och LUF.

12 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet, en upphandlande enhet eller ett offentligt europeiskt organ som

1.ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter, eller

2.medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upphandlande myndigheter eller enheter.

Paragrafen genomför artikel 1.18 i direktivet och motsvarar delvis 2 kap. 9 a § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.6.

Av paragrafen framgår att en upphandlande myndighet eller enhet eller ett offentligt europeiskt organ kan utgöra en inköpscentral.

Av skäl 23 i direktivet framgår att medlemsstaterna bör ha rätt att utse offentliga europeiska organ som inte omfattas av direktivet till inköps- central. Som exempel på ett offentligt europeiskt organ nämns Euro- peiska försvarsbyrån (European Defence Agency, EDA).

Närmare bestämmelser om inköpscentraler finns i 4 kap. 23 §, se kommentaren till den paragrafen.

13 § Med konkurrenspräglad dialog avses ett förfarande som varje leverantör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndigheten eller enheten för en dialog med de anbudssökande som har bjudits in att delta i detta förfarande.

Paragrafen genomför, tillsammans med 4 kap. 14 §, artikel 1.21 första stycket i direktivet och motsvarar 2 kap. 9 b § LOU.

14 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som

1. sluts mellan en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter och en eller flera leverantörer,

Prop. 2010/11:150

345

2. avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhanda- Prop. 2010/11:150 hållande av tjänster, och

3. undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk signatur.

Paragrafen genomför artikel 1.2 i direktivet och motsvarar 2 kap. 10 § LOU och LUF.

15 § Med kris avses varje situation när en händelse med skadliga konsekvenser har inträffat som tydligt går utöver omfattningen av en allvarlig händelse under vanliga omständigheter och som

1.i hög grad hotar eller inskränker människors liv och hälsa,

2.i hög grad påverkar egendomsvärden, eller

3.kräver åtgärder för att tillhandahålla befolkningen livsförnödenheter.

En kris ska även anses ha uppstått om det finns en överhängande risk för att en sådan allvarlig situation kommer att inträffa.

Paragrafen genomför artikel 1.10 i direktivet. Första stycket har ut- formats som Lagrådet har föreslagit. Någon motsvarande definition finns inte i LOU eller LUF. Enligt direktivet ska väpnade konflikter och krig betraktas som kriser.

16 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.

Med leverantör avses också en grupp av leverantörer.

Paragrafen genomför artikel 1.13 i direktivet och motsvarar 2 kap. 11 § LOU och LUF.

17 § Med livslängd avses samtliga skeden som en vara genomgår från forskning och utveckling till bortskaffande.

Paragrafen genomför artikel 1.26 i direktivet. Någon motsvarande definition finns inte i LOU eller LUF. Under en livslängd kan en vara genomgå alltifrån forskning och utveckling, industriell utveckling, till- verkning, reparation, modernisering, ändring, underhåll, logistik, utbild- ning, testning, återkallande till bortskaffande. Dessa skeden inbegriper enligt skäl 12 i direktivet exempelvis studier, utvärdering, lagring, transport, integrering, underhåll, demontering eller förstörelse.

18 § Med militär utrustning avses utrustning som är särskilt utformad eller anpassad för militära syften och som är avsedd att användas som vapen, ammunition eller krigsmateriel.

Paragrafen genomför artikel 1.6 i direktivet. Någon motsvarande definition finns inte i LOU eller LUF.

Vid tolkningen av definitionen bör man ta sin utgångspunkt i den förteckning över vapen, ammunition och krigsmateriel som antogs av rådet i dess beslut 255/58 av den 15 april 1958 (se artikel 346 i EUF- fördraget och bilaga 2). Förteckningen är generisk och bör ges en vid tolkning mot bakgrund av att tekniken, upphandlingsförfarandena och de militära kraven utvecklas, vilket innebär att nya typer av utrustning tas fram, t.ex. på grundval av unionens gemensamma militära förteckning.

346

Definitionen av militär utrustning och därmed tillämpningsområdet för Prop. 2010/11:150 lagen bör emellertid inte definieras uteslutande genom listan från 1958; tillämpningsområdet torde därför omfatta mer än denna lista. Se vidare i

avsnitt 6.1.

19 § Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, delägar- förvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodo- ser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och

1.som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,

2.vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller

3.i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet leda- möter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 § LOU och LUF. Paragrafen motsvaras inte av någon artikel i direktivet, eftersom direktivet inte innehåller någon definition av offentligt styrda organ. I artikel 1.17 i direktivet hänvisas dock till definitionen av upphandlande myndigheter i artikel 1.9 i det klassiska direktivet och till upphandlande myndighet och upphandlande enhet i artikel 2.1 i försörjningsdirektivet, vilka båda innefattar en definition av offentligrättsligt organ, som motsvarar offent- ligt styrda organ (se även 26 §).

Paragrafens första stycke genomför artikel 1.11 och motsvarar 2 kap. 15 § LOU och 2 kap. 16 § LUF.

Andra stycket reglerar ramavtal som sluts mellan en eller flera utvalda anbudsgivare och en eller flera underleverantörer. Bestämmelser om underentreprenad finns i 14 kap. Förslaget behandlas i avsnitt 11.4.5.

Paragrafen genomför artikel 1.19 i direktivet och motsvarar 2 kap. 16 § LOU och 2 kap. 17 § LUF.

22 § Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses information och material oavsett form, karaktär eller överföringsteknik som omfattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss skyddsnivå och som med hänsyn till rikets säkerhet enligt lagar och andra författningar måste skyddas mot intrång, förstörelse, avlägsnande, spridning, förlust eller åtkomst av någon obehörig person, eller

någon annan typ av risk.

347

Paragrafen genomför artikel 1.8 i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt Prop. 2010/11:150 9.1. Någon motsvarande definition finns inte i LOU eller LUF. Artikelns

begrepp sekretessbelagd information har i paragrafen ersatts med säker- hetsskyddsklassificerade uppgifter.

23 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller utförande av tjänster och som inte utgör ett byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett varukontrakt enligt 30 §.

Ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska behandlas som ett tjänstekontrakt, om värdet av tjänsterna är högre än värdet av varorna.

Ett kontrakt som avser tjänster och omfattar verksamhet som anges i bilaga 1, men som är underordnad kontraktets ändamål i övrigt, ska behandlas som ett tjänstekontrakt.

Paragrafen genomför artikel 1.5 i direktivet och motsvarar i sak 2 kap. 18 § LOU och 2 kap. 19 § LUF.

24 § Med underleverantörskontrakt avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor som sluts mellan en anbudsgivare som valts ut för ett kontrakt och en eller flera leverantörer och som avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster enligt kontraktet.

Paragrafen genomför artikel 1.22 i direktivet. Någon motsvarande definition finns inte i LOU eller LUF.

1.en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller

Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som

1.beviljats enligt lag eller annan författning,

3.väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.

Paragrafen genomför delvis artikel 1.17 i direktivet som hänvisar till bl.a. definitionen av upphandlande enhet i artikel 2 i försörjningsdirektivet. Den motsvaras av 2 kap. 20 § LUF.

26 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter. Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas

1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och

348

2. offentligt styrda organ som avses i 19 §, samt	Prop. 2010/11:150
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller
församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.

Paragrafen genomför delvis artikel 1.17 i direktivet som hänvisar till bl.a. definitionen av upphandlande myndighet i artikel 1.9 i det klassiska direktivet. Den motsvaras av 2 kap. 19 § LOU.

27 § Med upphandlarprofil avses en sammanställning av uppgifter som är tillgängliga på Internet och som innehåller information om den upphandlande myndigheten eller enheten och dess upphandlingar.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 20 § LOU och 2 kap. 22 § LUF. Den motsvaras inte av någon artikel i direktivet.

28 § Med upphandling avses de åtgärder som vidtas av en upphandlande myndighet eller enhet i syfte att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 13 § LOU och 2 kap. 23 § LUF. Den motsvaras inte av någon artikel i direktivet.

29 § Med utrustning av känslig karaktär, byggentreprenad av känslig karaktär och tjänster av känslig karaktär avses utrustning, byggentreprenad och tjänster som har ett säkerhetssyfte och som inbegriper, kräver eller innehåller säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter.

Paragrafen genomför artikel 1.7 i direktivet. Någon motsvarande definition finns inte i LOU eller LUF. Begreppet säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter definieras i 22 §.

30 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor under förutsättning att kontraktet inte ska anses utgöra ett byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett tjänstekontrakt enligt 23 § andra stycket.

Ett kontrakt ska behandlas som ett varukontrakt även om det omfattar monterings- och installationsarbeten avseende varorna, om värdet av arbetena är mindre än värdet av varorna.

Paragrafen genomför artikel 1.4 i direktivet och motsvarar 2 kap. 21 § LOU och 2 kap. 24 § LUF.

Definitioner som gäller endast 15 kap.

31 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.

Paragrafen motsvarar 2 kap. 23 § LOU och 2 kap. 26 § LUF.

349

Paragrafen motsvarar 2 kap. 24 § LOU och 2 kap. 27 § LUF.	Prop. 2010/11:150
33 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att
ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten eller enheten
inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten
eller enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 25 § LOU och 2 kap. 28 § LUF.

3 kap. Tröskelvärden

Tröskelvärdenas storlek

1. varu- eller tjänstekontrakt, eller

2. byggentreprenadkontrakt.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.

Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt.

Paragrafen genomför artikel 8 i direktivet och motsvarar 3 kap. 1 § LOU och LUF. Tröskelvärdena överensstämmer med dem i LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 6.6.

Beräkning av värdet av ett kontrakt

2 § Värdet av kontrakt som avses i 1 § ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. Vid beräkningen ska options- och förlängnings- klausuler beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten eller enheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.

Paragrafen genomför artikel 9.1 i direktivet och motsvarar 3 kap. 3 § LOU och 3 kap. 2 § LUF.

3 § Beräkningen av värdet av ett kontrakt ska avse värdet vid den tidpunkt då en annons om upphandlingen enligt 8 kap. 1 § skickas ut eller, om en sådan annons inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten bjuder in leverantörer till anbudsgivning.

Paragrafen genomför artikel 9.2 i direktivet och motsvarar 3 kap. 4 § LOU och 3 kap. 3 § LUF.

Förbud i vissa fall mot att dela upp en upphandling

Paragrafen genomför artikel 9.3 i direktivet och motsvarar 3 kap. 5 §
LOU och 3 kap. 4 § LUF.	350

I direktivet anges det att inget kontrakt får delas upp så ”att en indel- Prop. 2010/11:150 ning sker i väsentligen lika stora separata delkontrakt eller på annat sätt”

i avsikt att kringgå tillämpningen av detta direktiv. Uttrycket att kringgå direktivet genom att dela upp det i lika stora separata delkontrakt åter- finns inte i det klassiska direktivet. Eftersom det endast är en exem- plifiering av förbudet att kringgå direktivet får bestämmelsen anses ha samma innebörd som motsvarande bestämmelse i det klassiska direk- tivet. Det finns därför inte någon anledning att ha en annan författ- ningstext än den i LOU. Paragrafen är utformad i enlighet med den i LOU.

Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § LOU och 3 kap. 5 § LUF. Paragrafen har ingen motsvarighet i direktivet eller i det klassiska direktivet. Däremot finns en motsvarande artikel i försörjningsdirektivet (artikel 17.8). En paragraf med samma innehåll infördes emellertid i LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 316). För att i så stor utsträckning som möjligt ha en överensstämmelse med LOU och LUF har en paragraf med detta innehåll införts även i denna lag.

Upphandling av delkontrakt

Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars
värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000
euro när det gäller byggentreprenader.
Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt
inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna
paragraf ska 15 kap. tillämpas.
Paragrafens första–tredje stycken genomför artikel 9.5 i direktivet och
hela paragrafen motsvarar 3 kap. 7 § LOU och 3 kap. 6 § LUF.
Fjärde stycket i paragrafen har ingen motsvarighet i direktivet. I
enlighet med motsvarande bestämmelse i LOU och LUF innehåller
förevarande paragraf en bestämmelse som upplyser om att sådana
delkontrakt som undantas med stöd av paragrafen inte är helt undantagna
från lagens tillämpningsområde.
Byggentreprenadkontrakt
7 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för
entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndig-
heten eller enheten tillhandahåller entreprenören för att entreprenaden ska kunna
fullgöras räknas in.	351
	351

Värdet av varor och tjänster som inte krävs för att entreprenaden ska kunna Prop. 2010/11:150 fullgöras får inte ingå i beräkningen av värdet, om det skulle medföra att lagens

regler om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga på upphandlingen av dessa varor och tjänster.

Paragrafens första stycke genomför artikel 9.4 i direktivet och hela paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § LOU och 3 kap. 7 § LUF.

I direktivet anges att det totala värdet av de varor som den upphandlande myndigheten eller enheten tillhandahåller entreprenören ska beaktas vid beräkningen av värdet av byggentreprenadkontraktet. Det anges således inte att tjänster ska beaktas på samma sätt. Motsvarande bestämmelse i det klassiska direktivet (artikel 17.4) anger dock både varor och tjänster. Bestämmelsen i försörjningsdirektivet (artikel 9.4) innehåller inte någon hänvisning till tjänster. Båda bestämmelserna i LOU och LUF gavs emellertid samma lydelse, som innefattade både varor och tjänster.

Regleringen har utformats för att stämma överens med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF och inkluderar alltså både varor och tjänster.

Paragrafens andra stycke har ingen motsvarighet i direktivet. Inte heller finns någon motsvarighet i det klassiska direktivet. Bestämmelsen finns i försörjningsdirektivet (artikel 17.5). För att åstadkomma överens- stämmelse mellan de två lagarna fördes bestämmelsen in i båda lagarna. För att stämma överens med LOU och LUF har andra stycket i den nu aktuella paragrafen getts en likalydande utformning.

Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid

För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.

För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.

Paragrafen genomför artikel 9.6 i direktivet och motsvarar 3 kap. 9 § LOU och 3 kap. 8 § LUF.

Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas

9 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av

1.det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räken- skapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller

352

Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna Prop. 2010/11:150 om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.

Paragrafen genomför artikel 9.7 i direktivet och motsvarar 3 kap. 10 § LOU och 3 kap. 9 § LUF.

Vissa tjänstekontrakt

10 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i

1.när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,

2.när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.

Paragrafen genomför artikel 9.8 a i direktivet och motsvarar 3 kap. 11 § 1 och 3 LOU och 3 kap. 10 § 1 och 3 LUF.

11 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader, och av månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.

Paragrafen genomför artikel 9.8 b i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 3 kap. 12 § LOU och 3 kap. 11 § LUF.

Ramavtal

12 § Värdet av ett ramavtal ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras under ramavtalets löptid.

Paragrafen genomför artikel 9.9 i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 3 kap. 13 § LOU och 3 kap. 12 § LUF.

4 kap. Upphandlingsförfaranden

Selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog

1 § Vid upphandling får selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt 2 och 3 §§ användas.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 4–10 §§.

Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på det sätt

som anges i 11–22 §§.
Paragrafen genomför artikel 25 i direktivet och motsvarar delvis 4 kap.
1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1 och 7.3.
I paragrafen anges vilka upphandlingsförfaranden som enligt lagen får
användas vid upphandling inom det direktivstyrda området.
Av första stycket framgår att huvudförfarandena är selektivt förfarande
och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Till skillnad från
LOU, och i likhet med LUF, får det förhandlade förfarandet med
föregående annonsering användas utan några begränsande villkor.	353
	353

Av andra och tredje styckena framgår att förhandlat förfarande utan föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog får användas under vissa förutsättningar.

Förhandlat förfarande med föregående annonsering

2 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet eller enhet förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de har lämnat, för att anpassa anbuden till de krav som myndigheten eller enheten har angett i annonsen om upphandling, i förfrågningsunderlaget och i de kompletter- ande handlingarna samt för att få fram det bästa anbudet enligt 13 kap. 1 §.

Paragrafen genomför artikel 26.1 i direktivet och motsvarar 4 kap. 3 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1.

Paragrafen beskriver det förhandlade förfarandet med föregående annonsering.

I jämförelse med motsvarande paragraf i LOU framgår att hänsyn även ska tas till de krav som myndigheten eller enheten har angett i de komp- letterande handlingarna. Detta framgår också av det klassiska direktivet (artikel 30.2), men har inte genomförts i LOU.

Av 13 kap. 1 § framgår att den upphandlande myndigheten eller en- heten ska anta antingen det anbud som är det ekonomiskt mest fördel- aktiga eller det anbud som innehåller det lägsta priset, se kommentaren till den paragrafen.

3 § En upphandlande myndighet eller enhet får i annonsen eller i förfråg- ningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annonsering ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid ska de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.

Paragrafen genomför artikel 26.3 och delvis artikel 38.5 i direktivet samt motsvarar förslaget till 4 kap. 4 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1.

Paragrafen anger att förhandlat förfarande får äga rum i successiva steg. Successiva steg innebär att leverantörer kan utestängas från den pågående förhandlingen utan att ha haft möjlighet att lämna ett slutligt anbud. De kriterier som ska användas i förfarandet för att minska antalet anbud ska annonseras.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering

4 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser bygg- entreprenader, varor och tjänster om

1.det vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering eller en konkurrenspräglad dialog inte lämnats några anbuds- ansökningar eller inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,

2.det som ska upphandlas av tekniska skäl eller på grund av ensamrätt kan

fullgöras av endast en viss leverantör,

Prop. 2010/11:150

354

3. det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, Prop. 2010/11:150 orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande

myndigheten eller enheten gör det omöjligt att hålla tidsfristerna vid selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, eller

4. det till följd av en kris är omöjligt att hålla tidsfristerna vid ett selektivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med föregående annonsering.

Om Europeiska kommissionen begär det, ska den upphandlande myndigheten eller enheten i en rapport till kommissionen redovisa sådana ärenden där första stycket 1 har tillämpats av myndigheten eller enheten.

Paragrafen genomför artikel 28.1 a, c, d och e i direktivet och motsvarar i huvudsak 4 kap. 5 § LOU samt 4 kap. 2 § 1, 3 och 4 LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1.

Paragrafen reglerar i vilka situationer förhandlat förfarande utan före- gående annonsering får användas vid tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, varor och tjänster. Paragrafen har utformats som Lagrådet har föreslagit.

Första stycket 1 och andra stycket genomför artikel 28.1 a i direktivet och motsvarar 4 kap. 5 § första stycket 1 och andra stycket LOU samt delvis 4 kap. 2 § 1 LUF. Bestämmelserna reglerar situationen när det inte har lämnats några anbudsansökningar eller anbud eller när det inte har lämnats några lämpliga anbud. Utöver selektivt förfarande är, till skillnad från motsvarande bestämmelser i LOU och det klassiska direktivet (artikel 31.1 a), förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog angivna. Uppräkningen består av samtliga upphandlingsförfaranden som enligt lagen och direktivet får användas vid direktivstyrd upphandling. Motsvarande bestämmelser i LUF och försörjningsdirektivet (artikel 40.3 a) hänvisar till ett förfarande med föregående annonsering. Förutsättningen är att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte har ändrats väsentligt. I likhet med LOU, och till skillnad från LUF, finns i andra stycket en möjlighet för kommissionen att av den upphandlande myndigheten eller enheten begära en redo- visning av sådana ärenden där bestämmelsen har tillämpats.

Första stycket 2 genomför artikel 28.1 e i direktivet och motsvarar delvis 4 kap. 5 § första stycket 2 LOU samt 4 kap. 2 § 3 LUF. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas när det som upp- handlas av tekniska skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör. Jämfört med LOU och LUF saknas en hän- visning till konstnärliga skäl.

Första stycket 3 genomför artikel 28.1 d i direktivet och motsvarar 4 kap. 5 § första stycket 3 LOU samt 4 kap. 2 § 4 LUF. Endast sådana omständigheter som den upphandlande myndigheten eller enheten inte har kunnat förutse kan utgöra godtagbara skäl för synnerlig brådska. Omständigheter som är hänförliga till den upphandlande myndigheten torde inte vara omöjliga att förutse för myndigheten (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 327). De tidsfrister som avses finns i 9 kap. och inkluderar de förkortade tidsfristerna i 9 kap. 7 § (jfr artikel 28.1 d i direktivet).

Första stycket 4 genomför artikel 28.1 c i direktivet och saknar motsvarighet i LOU och LUF. Vad som avses med begreppet kris i detta sammanhang framgår av 2 kap. 15 §, se kommentaren till den paragrafen.

355

De tidsfrister som avses finns i 9 kap. och inkluderar de förkortade tidsfristerna i 9 kap. 7 § (jfr artikel 28.1 c i direktivet).

5 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser bygg- entreprenader, varor och tjänster om de anbud som har lämnats vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering eller en konkurrenspräglad dialog är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till

1.1 kap. 11 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall ska uppge namn och yrkeskvalifikationer på personer som ska utföra en tjänst som omfattas av upphandlingen,

2.7 kap. 9 § andra och fjärde styckena om att otillåtna alternativa anbud inte får beaktas respektive att endast alternativa anbud som uppfyller ställda minimikrav får beaktas,

3.7 kap. 11 § andra stycket om att anbudsgivare ska bekräfta att hänsyn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och arbetsvillkor vid utformning av anbudet,

4.7 kap. 15 § om informationssäkerhet,

5.7 kap. 17 § om försörjningstrygghet,

6.10 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör ska förtydliga och komplettera handlingar som har getts in,

7.11 kap. om uteslutning av leverantörer,

8.12 kap. om kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m.,

9.13 kap. om tilldelning av kontrakt, eller

10.14 kap. om underentreprenad.

Första stycket gäller bara om villkoren för kontraktet i förhållande till den tidigare upphandlingen inte ändras väsentligt.

Paragrafen genomför, tillsammans med 6 §, artikel 28.1 b i direktivet och motsvarar 4 kap. 6 § LOU, vilken hänvisar till 4 kap. 2 § 1 LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1.

Paragrafen, som har utformats som Lagrådet har föreslagit, reglerar situationen när de anbud som har kommit in vid en upphandling är ogil- tiga eller inte kan godtas med hänsyn till de uppräknade bestämmelserna. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får då användas. Det krävs att samtliga anbud som har kommit in är ogiltiga eller inte kan god- tas. I det förhandlade förfarandet utan föregående annonsering ska samt- liga leverantörer som uppfyller kraven, men inga andra, få delta, se 6 §.

Paragrafen genomför, tillsammans med 5 §, artikel 28.1 b i direktivet och motsvarar 4 kap. 6 § LOU, vilken hänvisar till 4 kap. 2 § 1 LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1.

Av paragrafen framgår att i det förhandlade förfarandet utan före- gående annonsering enligt 5 § ska samtliga leverantörer som uppfyller kraven, men inga andra, få delta (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 328). Paragrafen har delvis utformats som Lagrådet har föreslagit.

Prop. 2010/11:150

356

7 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varu- och tjänstekontrakt om det gäller

1.andra forsknings- och utvecklingstjänster än dem som avses i 1 kap. 8 §,

2.varor som framställs endast för forsknings- och utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklings- kostnader och under förutsättning att det inte försämrar möjligheten till konkur- rens vid en senare kontraktstilldelning som i första hand har ett sådant syfte.

Paragrafen genomför artikel 28.2 i direktivet och motsvaras delvis av 4 kap. 7 § första stycket 1 LOU och 4 kap. 2 § 2 LUF. Förslaget behand- las i avsnitt 7.1.

I paragrafen regleras när förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas för tilldelning av varu- och tjänstekontrakt. I förhållande till motsvarande bestämmelse i LOU är det nytt att även tjänstekontrakt omfattas.

Första stycket 1 genomför artikel 28.2 a i direktivet och saknar mot- svarighet i det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet och därmed även LOU och LUF. 1 kap. 8 § innehåller undantag från lagens tillämp- ningsområde. Första stycket 3 och 10 i den paragrafen rör forskning och utveckling, se kommentaren till den paragrafen. Den situation som avses i den förevarande paragrafen omfattas av lagens tillämpningsområde.

Första stycket 2 genomför artikel 28.2 b i direktivet och motsvarar 4 kap. 7 § första stycket 1 LOU. En motsvarande bestämmelse finns också i 4 kap. 2 § 2 LUF. Förhandlat förfarande utan föregående annon- sering får användas vid upphandling av varor som framställs endast för forsknings- och utvecklingsändamål. I den svenska språkversionen av direktivet anges ”produkter”. En upphandling kan endast avse varor, tjänster eller byggentreprenader. Därför används ordet varor i stället för produkter i författningstexten. Detta överensstämmer också med benäm- ningen i artikel 31.2 a i det klassiska direktivet, som motsvarar den nu aktuella artikeln.

Direktivets uttryck ”tillverkning i en omfattning som syftar till att göra produkten lönsam” genomförs i svensk rätt så att kontraktet inte får syfta till vinst. Detta överensstämmer med hur det klassiska direktivet har genomförts i LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 329).

Direktivet innehåller inte förutsättningen att undantaget från annonse- ring inte får tillämpas om möjligheten till konkurrens vid en senare kontraktstilldelning försämras, som har tagits med i författningstexten. Denna finns inte heller i det klassiska direktivet, men däremot i försörjningsdirektivet (artikel 40.3 b). När det klassiska direktivet genomfördes i LOU ansågs det inte sakligt motiverat att inte ta med bestämmelsen i lagen (se a.prop. s. 329). Detta skäl gäller även här och paragrafen är därför utformad i enlighet med det.

8 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om

1. det gäller kompletterande leveranser av varor från den ursprungliga leveran- tören om

a) varorna är avsedda som antingen delvis utbyte av eller tillägg till tidigare leveranser, och

Prop. 2010/11:150

357

b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten Prop. 2010/11:150 eller enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de

först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,

2.det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller

Ett varukontrakt enligt första stycket 1 får gälla under längre tid än fem år endast om det är motiverat av den levererade varans, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Paragrafen genomför artikel 28.3 i direktivet och motsvarar 4 kap. 7 § första stycket 2–4 och andra stycket LOU samt delvis 4 kap. 2 § 5, 8 och 11 LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1.

Paragrafen reglerar förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av varukontrakt.

Första stycket 1 genomför artikel 28.3 a första stycket i direktivet och rör kompletterande leveranser av varor. Motsvarande bestämmelser finns i 4 kap. 7 § första stycket 2 LOU och 4 kap. 7 § 5 LUF. Enligt andra stycket, som genomför artikel 28.3 a andra stycket i direktivet, är huvud- regeln att ett sådant varukontrakt får gälla under fem år. Enligt mot- svarande bestämmelse i 4 kap. 7 § andra stycket LOU är den som huvud- regel längsta löptiden tre år medan det i LUF inte anges någon längsta löptid. Dessutom är det nytt i förhållande till det klassiska direktivet och LOU att det i författningstexten anges de undantagsfall som motiverar en längre löptid.

Första stycket 2 genomför artikel 28.3 b i direktivet och rör varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad. Punkten har utformats i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i 4 kap. 7 § första stycket 3 LOU och 4 kap. 2 § 8 LUF.

Första stycket 3 genomför artikel 28.3 c i direktivet och reglerar när det är möjligt att anskaffa varor på särskilt förmånliga villkor och överensstämmer med 4 kap. 7 § första stycket 4 LOU och 4 kap. 2 § 11 LUF.

9 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om

1.det gäller kompletterande byggentreprenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet, om komplettering- arna på grund av oförutsedda omständigheter krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras, och under förutsättning att de ska utföras av den ursprungliga leverantören, och om

a) de inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter för den upp- handlande myndigheten eller enheten kan skiljas från det ursprungliga kontraktet, eller

b) de, även om de kan avskiljas, är absolut nödvändiga för att kontraktet ska kunna fullföljas, eller

2.det gäller en ny byggentreprenad eller tjänst som är en upprepning av tidigare byggentreprenader eller tjänster under förutsättning

358

a) att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog,

b)att arbetena tilldelas samma leverantör,

c)att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,

d)att värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet enligt bestämmelserna i 3 kap., och

e)att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avses i första stycket 1 får inte överstiga hälften av det ursprungliga kontraktets värde.

Paragrafen genomför artikel 28.4 i direktivet och motsvarar med redaktionella ändringar förslaget till 4 kap. 8 § LOU samt delvis 4 kap. 2 § 6 och 7 LUF.

Paragrafen reglerar förhandlat förfarande utan föregående annonsering för byggentreprenad- och tjänstekontrakt.

Första stycket 1 rör kompletterande byggentreprenader eller tjänster. Av paragrafens andra stycke framgår att det sammanlagda värdet av ett sådant kontrakt inte får överstiga hälften av det ursprungliga kontraktets värde.

Första stycket 2 avser upphandling av en ny byggentreprenad eller tjänst som är en upprepning av tidigare byggentreprenader eller tjänster. I punkten a nämns, till skillnad från motsvarande bestämmelse i 4 kap. 8 § 2 a LOU, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkur- renspräglad dialog. Skillnaden följer av direktiven. Av tredje stycket framgår att förfarandet som huvudregel får tillämpas vid en ny bygg- entreprenad eller tjänst under högst fem år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts. Vidare anges de undantagsfall som medför att det är möjligt att gå utöver den tidsrymden.

10 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering när det gäller kontrakt som tillhandahåller luft- och sjötransporter för EES-staternas väpnade styrkor eller polis som skickats eller kommer att skickas utomlands när det är omöjligt att hålla tidsfrister vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering med anledning av giltighetstiden för anbuden.

Paragrafen genomför artikel 28.5 i direktivet. Någon motsvarighet finns inte i LOU eller LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.1.

Paragrafen anger att förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas när det gäller kontrakt som tillhandahåller vissa luft- och sjötransporter.

Begreppet väpnad styrka används i folkrätten samt förekommer bl.a. i 15 kap. 16 § regeringsformen. I paragrafen används begreppet polis för att i svensk rätt genomföra direktivets begrepp säkerhetsstyrkor.

De tidsfrister som avses finns i 9 kap. och inkluderar de förkortade tidsfristerna i 9 kap. 7 § (jfr artikel 28.5 i direktivet).

Prop. 2010/11:150

359

Konkurrenspräglad dialog

Prop. 2010/11:150

Förutsättningar

11 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda sig av konkurrens- präglad dialog vid tilldelning av ett särskilt komplicerat kontrakt och då selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering inte medger tilldelning av kontraktet.

Paragrafen genomför artikel 27.1 första stycket i direktivet och motsvarar 4 kap. 10 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

Paragrafen anger när upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog får användas. Till skillnad från det klassiska direktivet, och där- med LOU, anges i direktivet och i lagtexten att konkurrenspräglad dialog får tillämpas även när förhandlat förfarande med föregående annonsering inte medger tilldelning av kontraktet. I 12 § anges när ett kontrakt ska anses som särskilt komplicerat. En definition av förfarandet finns i 2 kap. 13 §. Om en konkurrenspräglad dialog misslyckas kan, enligt 4 och 5 §§, den upphandlande myndigheten eller enheten under vissa förutsättningar använda sig av förhandlat förfarande utan föregående annonsering.

12 § Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat om det inte rimligen kan krävas av en upphandlande myndighet eller enhet att den ska kunna

1.definiera de prestanda- eller funktionskrav enligt 7 kap. 3 § som kan tillgodose myndighetens eller enhetens behov eller med vilka dess mål kan uppnås, eller

2.ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt.

Paragrafen genomför artikel 1.21 andra stycket i direktivet och motsvarar 4 kap. 11 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

I paragrafen anges när ett kontrakt ska anses som särskilt komplicerat. Det är inte enbart den upphandlande myndighetens eller enhetens egen uppfattning som är avgörande för om ett kontrakt är att anse som särskilt komplicerat, utan det ska för en normalt kunnig och insiktsfull upphand- lande myndighet eller enhet framstå som särskilt komplicerat. Detta ut- trycks i paragrafen så att det inte rimligen kan krävas av den upphand- lande myndigheten eller enheten att den ska kunna definiera aktuella krav eller ange den närmare utformningen av ett projekt. I förarbetena till 4 kap. 11 § LOU ges exempel på kontrakt som kan vara särskilt kompli- cerade (prop. 2009/10:180 del 1 s. 322 och 323). Bedömningen av om det är fråga om särskilt komplicerade kontrakt ska göras utifrån förut- sättningarna i varje enskilt fall.

Annonsering

Paragrafen genomför artikel 27.2 i direktivet och motsvarar 4 kap. 12 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

360

Paragrafen innehåller ett krav på annonsering vid upphandling genom	Prop. 2010/11:150
konkurrenspräglad dialog. Bestämmelser om annonsering finns även i
8 och 15 kap.
Ett beskrivande dokument är en kompletterande handling till annonse-
ringen där uppdraget som upphandlingen avser beskrivs närmare. Det
finns inget krav på att upprätta ett beskrivande dokument. Om nödvändig
information kan lämnas redan i annonsen, är detta tillräckligt.
Inledande av dialog
14 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska inleda en dialog med de
anbudssökande som har valts ut med tillämpning av 11 och 12 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upphandlande
myndighetens eller enhetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får
myndigheten eller enheten diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda
anbudssökandena, för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose
myndighetens eller enhetens behov och utgöra grunden för de anbud som de
utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 kap. 13 §, direktivets artikel
1.21 första stycket och direktivets artikel 27.3 första stycket samt
motsvarar 4 kap. 13 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3, där även
Lagrådets synpunkt på första stycket behandlas.
Första stycket hänvisar till 11 och 12 kap. I dessa kapitel finns
bestämmelser om uteslutning av leverantörer respektive bestämmelser
om kontroll av leverantörers lämplighet och förmåga att genomföra ett
kontrakt.
Enligt andra stycket får den upphandlande myndigheten eller enheten
diskutera alla aspekter av kontraktet. Dialogen kan alltså omfatta
tekniska, ekonomiska och juridiska aspekter.
Genomförande av dialogen
15 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bestämma att dialogen ska
genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras
under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande
dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i
annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska
alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns
ett tillräckligt antal lösningar.
Paragrafen genomför artikel 27.4 och delvis artikel 38.5 i direktivet samt
motsvarar förslaget till 4 kap. 14 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt
7.3.
Paragrafen behandlar genomförande av en konkurrenspräglad dialog i
successiva steg för att begränsa antalet lösningar. Det är alltså inte
leverantörer som väljs bort i dialogfasen, utan lösningar. En leverantör
som har föreslagit flera lösningar är alltså med i dialogen så länge inte
alla lösningarna har uteslutits.
16 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska fortsätta dialogen fram till
dess att myndigheten eller enheten har funnit den eller de lösningar som	361

tillgodoser myndighetens eller enhetens behov. Dialogen ska därefter förklaras Prop. 2010/11:150 avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen

underrättas om detta.

Paragrafen genomför artikel 27.5 och, tillsammans med 17 §, artikel 27.6 första stycket i direktivet samt motsvarar 4 kap. 15 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

Det finns ingen tidsgräns för när dialogen ska vara avslutad. Den upphandlande myndigheten eller enheten kan fortsätta dialogen till dess att en eller flera nöjaktiga lösningar har presenterats. Detta framgår av paragrafens första mening, som genomför artikel 27.6 i direktivet. Om en sådan lösning inte presenteras kan den upphandlande myndigheten eller enheten, under samma förutsättningar som gäller vid andra upphand- lingsförfaranden, avbryta upphandlingen.

Andra meningen innehåller en skyldighet för den upphandlande myndigheten eller enheten att underrätta anbudssökandena om att dialogen är avslutad. Bestämmelsen genomför en del av artikel 27.6 i direktivet, men har utformats med beaktande av bestämmelsen om under- rättelse om beslut i 10 kap. 9 §. Frågan om ett beslut under upphand- lingen ska meddelas särskilt eller först senare, t.ex. i anslutning till dialogfasens avslutande eller i samband med tilldelningsbeslut, får avgöras från fall till fall (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 236 och 237).

Uppmaning att lämna slutgiltiga anbud

17 § När en underrättelse har lämnats enligt 14 § ska den upphandlande myndig- heten eller enheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.

Paragrafen genomför, tillsammans med 16 §, artikel 27.6 första stycket i direktivet och motsvarar 4 kap. 16 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

Under pågående dialog får enligt 14 § alla aspekter av kontraktet diskuteras. När dialogen förklarats avslutad enligt 16 § inleds det slut- giltiga anbudsförfarandet. Det finns inget som hindrar att en uppmaning att lämna slutgiltiga anbud lämnas samtidigt med underrättelsen om att dialogen är avslutad.

Vid den slutgiltiga anbudsgivningen är det normalt fråga om att leverantörerna lämnar anbud på sina individuella lösningar. Myndigheten eller enheten får nämligen inte utan den enskilde leverantörens tillstånd lämna ut information om dennes anbud till övriga leverantörer. Det kan emellertid också förekomma att alla leverantörer får lämna anbud på en och samma lösning. Det kan exempelvis vara en enskild leverantörs lösning eller en lösning som består av delar från en eller flera leveran- törers respektive lösningar. Detta förutsätter emellertid att den upphand- lande myndigheten eller enheten generellt har förbehållit sig den rätten eller träffar avtal med leverantörerna om det.

362

Klarläggande och precisering av anbud

Prop. 2010/11:150

18 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga och precisera sitt anbud.

Paragrafen genomför artikel 27.6 andra stycket i direktivet och motsvarar 4 kap. 17 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

Paragrafens första stycke möjliggör för den upphandlande myndigheten eller enheten att anmoda en leverantör att klarlägga och precisera sitt anbud. Utrymmet för ändringar är begränsat. Paragrafen ger t.ex. inte utrymme för att förhandla med anbudsgivarna om de anbud som har lämnats för att anpassa anbuden till de krav som myndigheten eller enheten har angett. Det bör dock vara möjligt att göra såväl ekonomiska som materiella ändringar så länge dessa, vilket framgår av andra stycket, inte leder till att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras (se också skäl 48 i direktivet).

Värdering av anbud

19 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.

Paragrafen genomför, tillsammans med 20 §, artikel 27.7 första stycket i direktivet och motsvarar 4 kap. 18 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

Enligt paragrafen ska tilldelningskriterierna anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, se 20 § och kommentaren till den paragrafen.

20 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.

Paragrafen genomför artikel 27.1 andra stycket och, tillsammans med 19 §, artikel 27.7 första stycket i direktivet samt motsvarar 4 kap. 19 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

Paragrafen reglerar att vid konkurrenspräglad dialog får tilldelning av ett kontrakt endast ske på grundval av tilldelningskriteriet det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Det är alltså inte tillåtet att tilldela ett kontrakt på grundval av tilldelningskriteriet lägsta pris. Eftersom det vid använd- ning av konkurrenspräglad dialog ska vara fråga om särskilt kompli- cerade kontrakt, är det naturligt att det inte är möjligt att låta endast priset avgöra valet av leverantör.

I 13 kap. 1 § andra stycket finns exempel på kriterier som får beaktas vid värdering av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

363

Precisering av anbud eller bekräftande av åtaganden

Prop. 2010/11:150

21 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får uppmana den anbuds- givare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där.

En sådan precisering eller ett sådant bekräftande får dock inte leda till

1.att väsentliga delar av anbudet eller inbjudan ändras,

2.att konkurrensen snedvrids, eller

3.diskriminering.

Paragrafen genomför artikel 27.7 andra stycket i direktivet och motsvarar 4 kap. 20 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

Paragrafens första stycke möjliggör för den upphandlande myndigheten eller enheten att anmoda den vinnande anbudsgivaren att precisera vissa aspekter i anbudet. Utrymmet för ändringar är emellertid begränsat. Syftet med bestämmelsen är främst att klarlägga, precisera och finjustera detaljer i anbudet. Det är också möjligt för den upphandlande myndig- heten eller enheten att anmoda den vinnande anbudsgivaren att bekräfta åtaganden som har gjorts i anbudet.

Andra stycket klargör att en precisering eller bekräftelse bl.a. inte får innebära en ändring av någon väsentlig del av anbudet eller av inbjudan. En sådan ändring riskerar att snedvrida konkurrensen eller ha en diskriminerande effekt. Paragrafen ger inte något utrymme för den upp- handlande myndigheten eller enheten att förhandla med anbudsgivaren om det utvalda anbudet.

Priser eller betalning till deltagare

22 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.

Paragrafen genomför artikel 27.8 i direktivet och motsvarar 4 kap. 21 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.3.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får besluta om att ersätt- ning ska utgå till de anbudssökande i dialogen. Det ankommer på myn- digheten eller enheten att besluta om, när och under vilka förutsättningar betalning ska utgå. Villkoren för att erhålla priser eller betalning ska vara utformade på ett sådant sätt att de inte innebär någon diskriminering av övriga deltagare i dialogen.

Inköpscentraler

23 § En upphandlande myndighet eller enhet får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.

Om en inköpscentral enligt 2 kap. 12 § 1 inte är en upphandlande myndighet eller enhet ska den upphandlande myndighet eller enhet som anlitat inköps- centralen för en upphandling anses ha följt denna lag om

1. de bestämmelser som har tillämpats av inköpscentralen vid kontraktstill- delningen överensstämmer med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av

364

upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och Prop. 2010/11:150 om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG52, och

2. de kontrakt som tilldelats kan omfattas av effektiva åtgärder motsvarande dem som finns i avdelning IV i direktivet.

Paragrafen genomför artikel 10 i direktivet och dess första stycke motsvaras av 4 kap. 22 § LOU och 4 kap. 4 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.6. Paragrafen har delvis utformats som Lagrådet har föreslagit.

Av första stycket framgår att upphandlande myndigheter och enheter får förvärva byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral. Det kan ske dels genom att inköpscentralen ingår ramavtal som myndigheten får beställa från, dels genom att inköpscentralen i egenskap av ombud genomför en upphandling för upphandlande myn- digheter eller enheter. En definition av inköpscentral finns i 2 kap. 12 §.

Att anlita en inköpscentral kräver inte en upphandling. Däremot måste en inköpscentral som är en upphandlande myndighet eller enhet vid genomförande av upphandlingar naturligtvis iaktta lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Inköpscentralen som tecknar ett ramavtal är ansvarig för att bestämmelserna iakttas och blir motpart vid en eventuell överprövnings- eller skadeståndsprocess. Om inköps- centralen däremot agerar som ombud i upphandlingen är det i stället den myndighet eller enhet som anlitar inköpscentralen som är ansvarig för att bestämmelserna iakttas.

Andra stycket i paragrafen saknar motsvarighet i LOU och LUF samt reglerar ansvarsfrågan när en inköpscentral som sluter ramavtal inte är en upphandlande myndighet eller enhet. Av definitionen i 2 kap. 12 § framgår att ett offentligt europeiskt organ kan vara inköpscentral, se kommentaren till den paragrafen. Den upphandlande myndigheten eller enheten som har anlitat inköpscentralen ska under vissa förutsättningar anses ha följt lagen. Så är fallet om de bestämmelser som inköps- centralen har tillämpat överensstämmer med bestämmelserna i direktivet och om de kontrakt som tilldelas kan bli föremål för effektiva rättsmedel motsvarande de som finns i avdelning IV i direktivet, dvs. artiklarna 55– 64. Om en inköpscentral som inte är en upphandlande myndighet eller enhet agerar som ombud i upphandlingen är det den myndighet eller enhet som anlitar inköpscentralen som är ansvarig för att bestämmelserna iakttas.

5 kap. Ramavtal

Tillämpliga bestämmelser

1 § En upphandlande myndighet eller enhet får ingå ramavtal med tillämpning av bestämmelserna om upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster i denna lag.

Paragrafen genomför artikel 29.1 och 29.2 första stycket i direktivet samt motsvarar 5 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.5.

52 EUT L 216, 20.8.2009, s. 76 (Celex 32009L0081).

365

Paragrafen reglerar vilka förfaranderegler som ska tillämpas vid Prop. 2010/11:150 slutandet av själva ramavtalet. De bestämmelser som gäller för upp-

handlingskontrakt gäller för upphandling som syftar till att ett ramavtal ingås. En definition av ramavtal som regleras i detta kapitel finns i 2 kap. 20 § första stycket.

Tilldelning av kontrakt

Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får parterna inte väsentligt avvika från villkoren i ramavtalet.

Paragrafen genomför artikel 29.2 andra och tredje styckena i direktivet samt motsvarar 5 kap. 2 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.5.

Av första stycket framgår att särskilda regler gäller vid tilldelning av
kontrakt på grund av ett ramavtal. Vidare framgår att parterna i ett sådant
kontrakt måste vara parter i det ursprungliga ramavtalet.
Av andra stycket framgår att parterna vid tilldelning av ett kontrakt
som bygger på ett ramavtal inte väsentligen får avvika från villkoren i
ramavtalet. Denna bestämmelse ska särskilt beaktas vid tillämpning av
4 § andra stycket om skriftligt samråd och komplettering av anbud.
Ramavtalets löptid
3 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än sju år endast om det är motiverat av
den levererade varans, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd
och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.
Paragrafen genomför artikel 29.2 fjärde stycket i direktivet. Förslaget
behandlas i avsnitt 7.5.
Av paragrafen framgår att ett ramavtal som huvudregel får löpa under
längst sju år. Vidare anges vilka skäl som motiverar en längre löptid. En
liknande bestämmelse finns i 5 kap. 3 § LOU. Enligt huvudregeln i LOU
är den längsta löptiden emellertid fyra år.
Ramavtal med en enda leverantör
4 § Om ett ramavtal ingåtts med en enda leverantör, ska villkoren i ett kontrakt
som grundar sig på ramavtalet överensstämma med villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten eller
enheten skriftligen samråda med den leverantör som är part i ramavtalet och vid
behov uppmana leverantören att komplettera sitt anbud.
Paragrafen genomför artikel 29.3 i direktivet och motsvarar 5 kap. 4 §
LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.5.
Av första stycket framgår att när ramavtal har ingåtts med en enda
leverantör ska villkoren för kontrakt som grundas på ramavtalet överens-
stämma med villkoren i ramavtalet. I den utsträckning som följer av
andra stycket är emellertid samråd och komplettering av anbud möjligt.	366
	366

Andra stycket anger att den upphandlande myndigheten eller enheten Prop. 2010/11:150 får samråda med den leverantör som är part i ramavtalet och vid behov

uppmana denne att komplettera sitt anbud. Samrådet ska vara skriftligt. Initiativet till en komplettering ska komma från den upphandlande myndigheten eller enheten. Med termen komplettera avses att komma in med uppgifter som tidigare inte har varit tillgängliga. En sådan komplet- tering får inte innebära att anbudet avviker från villkoren i ramavtalet, utan det ska vara fråga om en precisering av villkoren. Det kan exempel- vis röra uppgift om aktuellt pris, om detta enligt ramavtalet är kopplat till någon form av prisjusteringsklausul. Av 2 § andra stycket framgår att parterna inte väsentligt får avvika från villkoren i ramavtalet.

Ramavtal med flera leverantörer

5 § Om ett ramavtal ingås med flera leverantörer, i enlighet med 6 eller 7 §, ska dessa vara minst tre, om det finns ett tillräckligt antal leverantörer som uppfyller urvalskriterierna och ett tillräckligt antal godtagbara anbud som uppfyller de tilldelningskriterier enligt 13 kap. 1 § andra stycket som angetts i förfrågnings- underlaget till ramavtalet.

Paragrafen genomför artikel 29.4 första stycket i direktivet och motsvarar 5 kap. 5 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.5.

När ett ramavtal sluts med flera leverantörer ska dessa vara minst tre. Det lägsta antalet gäller under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal godtagbara anbud som uppfyller tilldelningskriterierna. Det innebär att om det inte finns fler än två godtagbara anbud, kan man teckna ramavtal med dessa två leverantörer.

6 § Om ramavtal ingåtts med flera leverantörer enligt 5 §, får tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet ske genom tillämpning av villkoren i ramavtalet utan förnyad inbjudan att lämna anbud.

Kontrakt ska tilldelas den leverantör som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de villkor som angetts i ramavtalet.

Paragrafen genomför artikel 29.4 andra stycket första strecksatsen i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 5 kap. 6 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.5.

När samtliga villkor är fastställda i ramavtalet får, enligt första stycket, tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet ske genom tillämp- ning av villkoren i ramavtalet, s.k. avrop. Enligt andra stycket ska kontraktet då tilldelas den leverantör som har lämnat det bästa anbudet.

Vid tillämpning av första stycket ska

1. den upphandlande myndigheten eller enheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,

367

2. den upphandlande myndigheten eller enheten ange en tidsfrist som är Prop. 2010/11:150 tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till

upphandlingens art och omfattning,

3.anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten eller enheten inte ta del av innehållet i dem innan den angivna svarstiden har löpt ut, och

Paragrafen genomför artikel 29.4 andra stycket andra strecksatsen i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 5 kap. 7 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 7.5.

Om alla villkor inte är fastställda i ramavtalet ska en förnyad konkur- rensutsättning göras bland de leverantörer som ingår i ramavtalet och som har möjlighet att leverera det som efterfrågas. Det är alltså inte nödvändigt att bjuda in en leverantör till den förnyade konkurrensutsätt- ningen om det framstår som klart att denne inte klarar att fullgöra beställningen.

Av första stycket framgår att villkoren i ramavtalet får preciseras och kompletteras. Materiella ändringar i villkoren i ramavtalet är inte tillåtna. Det är i stället fråga om att komplettera eller förfina villkoren i ram- avtalet för att fånga upp särskilda omständigheter för att kunna fullgöra ett enskilt kontrakt. Den förnyade konkurrensutsättningen kan också omfatta priset om detta inte är bestämt redan i ramavtalet.

I andra stycket 1 anges att samråd ska ske med de leverantörer som kan genomföra kontraktet. Det innebär att skriftligt samråd inte behöver ske med de leverantörer som inte kan leverera det som ska köpas in. Av andra stycket 2 framgår att en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud ska anges. Enligt andra stycket 3 ska anbud lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten får inte ta del av innehållet innan svarstiden har löpt ut. Kontraktet ska, enligt andra stycket 4, tilldelas den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av tilldel- ningskriterierna i förfrågningsunderlaget till ramavtalet. 13 kap. 1 § inne- håller de tilldelningskriterier som kan anges i förfrågningsunderlaget.

6 kap. Elektronisk auktion

Tillämpningsområde

1 § En upphandlande myndighet eller enhet får, om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del av ett upphand- lingsförfarande genomföra en elektronisk auktion vid

1.selektivt förfarande,

2.förhandlat förfarande med föregående annonsering,

3.förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §,

4.förenklat förfarande, och

5.urvalsförfarande.

Paragrafen genomför artikel 48.1 och 48.2 första och andra styckena i direktivet samt motsvarar 5 a kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget be-

368

handlas i avsnitt 7.4. Paragrafen har utformats som Lagrådet har Prop. 2010/11:150 förordat.

Av paragrafen framgår vid vilka upphandlingsförfaranden en elektronisk auktion får genomföras. Elektronisk auktion är inte ett fullständigt upphandlingsförfarande, utan kan ingå som en avslutande del i ett upphandlingsförfarande. Att förfrågningsunderlaget ska kunna fast- ställas med tillräcklig exakthet innebär att elektronisk auktion inte är avsedd att användas vid mer komplicerade upphandlingar. Vid använd- ning av selektivt förfarande, förenklat förfarande och urvalsförfarande ska förfrågningsunderlaget vara tillräckligt preciserat innan de ursprung- liga anbuden lämnas eftersom dessa förfaranden ger mycket begränsat utrymme för ändringar. Vid förhandlat förfarande torde förfrågnings- underlaget inte behöva fastställas med tillräcklig exakthet förrän den elektroniska auktionen ska inledas.

Till skillnad från LOU, och i likhet med LUF, får en elektronisk auktion, enligt punkten 2, användas utan begränsande villkor vid förhandlat förfarande med föregående annonsering.

2 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på

1.priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller

2.priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i förfrågnings- underlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

Paragrafen genomför, tillsammans med 2 kap. 7 §, artikel 1.12 i direk- tivet och artikel 48.2 tredje stycket i direktivet samt motsvarar 5 a kap. 2 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Att endast sådana kriterier som kan bli föremål för automatisk utvärdering kan ingå i en elektronisk auktion innebär att det inte finns något utrymme för subjektiva bedömningar.

Av paragrafen framgår vidare att den elektroniska auktionen antingen ska grundas på priser eller på priser eller nya värden, beroende på om kontraktet ska tilldelas på grund av lägsta pris eller det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Angående tilldelningskriterier se 13 kap. 1 §.

3 § Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten eller enheten ange det i annonsen om upphandling.

Paragrafen genomför artikel 48.3 första stycket i direktivet och motsvarar 5 a kap. 3 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Paragrafen anger att en upphandlande myndighet eller enhet som avser att använda en elektronisk auktion ska ange det i annonsen. Av det följer alltså att en elektronisk auktion inte får genomföras om det inte framgår av annonsen.

369

Förfrågningsunderlag

Prop. 2010/11:150

4 § Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå

1.de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,

2.de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,

3.vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,

4.relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,

5.på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och

6.relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.

Paragrafen genomför artikel 48.3 andra stycket i direktivet och motsvarar 5 a kap. 4 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Paragrafen reglerar vad som ska framgå av förfrågningsunderlaget när en upphandlande myndighet eller enhet avser att genomföra en elektro- nisk auktion.

Första utvärdering av anbud

Paragrafen genomför artikel 48.4 första stycket i direktivet och motsvarar 5 a kap. 5 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska, innan en elektronisk auktion inleds, genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden.

Det första anbud som lämnas måste vara fullständigt i den meningen
att det anger alla de egenskaper som ska bli föremål för utvärdering vid
kontraktstilldelningen. Även de egenskaper som kan omfattas av den
elektroniska auktionen ska vara angivna. Vid användning av förhandlat
förfarande måste anbuden vara fullständiga i vart fall innan auktionen
inleds.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
6 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med
elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.
En inbjudan ska innehålla alla relevanta upplysningar för individuell
anslutning till den elektroniska utrustning som används och uppgift om vid vilken
tidpunkt den elektroniska auktionen kommer att inledas, genomföras och
avslutas.
Paragrafen genomför, tillsammans med 9 och 10 §§, artikel 48.4 andra
stycket i direktivet och motsvarar 5 a kap. 6 § LOU och LUF. Förslaget
behandlas i avsnitt 7.4.
Paragrafen reglerar vilka anbudsgivare som ska bjudas in att lämna nya
priser eller värden, hur detta ska gå till och vilken information inbjudan	370

ska innehålla. I 12 §, som reglerar hur en elektronisk auktion ska Prop. 2010/11:150 avslutas, finns också information om vilka uppgifter en inbjudan ska

innehålla.

Paragrafen genomför artikel 48.5 första stycket i direktivet och motsvarar 5 a kap. 7 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Av paragrafen framgår att, när tilldelning av kontrakt ska ske på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska inbjudan att lämna nya priser eller värden åtföljas av resultatet av den bedömning som har gjorts av anbudsgivarens anbud.

För att resultatet av utvärderingen ska kunna tjäna som underlag för den elektroniska auktionen synes det inte vara tillräckligt att anbuds- givaren får kännedom om den sammanlagda bedömning som har gjorts av hans anbud. I stället måste information lämnas om det separata resultatet beträffande varje del av anbuden som ska ingå i auktionen.

Den matematiska formeln ska innefatta den i annonsen eller i förfrågnings- underlaget angivna viktningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om kriterieviktningen angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.

Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.

Paragrafen genomför artikel 48.5 andra och tredje styckena i direktivet samt motsvarar 5 a kap. 8 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Paragrafen reglerar den matematiska formel som ska användas för att möjliggöra den automatiska utvärderingen av nya priser eller värden under den elektroniska auktionen.

Andra stycket andra meningen syftar på möjligheten i 13 kap. 2 § att ange betydelsen av olika kriterier som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.

9 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.

Paragrafen genomför, tillsammans med 6 och 10 §§, artikel 48.4 andra stycket i direktivet och motsvarar 5 a kap. 9 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

I paragrafen anges att den elektroniska auktionen inte får påbörjas tidigare än två arbetsdagar efter den dag då inbjudan har skickats ut. Enligt artikel 2.2 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/72 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister avses med arbetsdagar alla dagar utom helgdagar, söndagar och lördagar.

371

10 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande Prop. 2010/11:150 etapper.

Paragrafen genomför, tillsammans med 6 och 9 §§, artikel 48.4 andra stycket i direktivet och motsvarar 5 a kap. 10 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

En elektronisk auktion får genomföras i flera etapper. I 6 kap. 11 § regleras vilka upplysningar som ska eller får lämnas ut under en etapp i en elektronisk auktion.

Upplysningar till anbudsgivarna

11 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndig- heten eller enheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upp- lysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får också lämna andra upp- lysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i för- frågningsunderlaget.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.

Paragrafen genomför artikel 48.6 i direktivet och motsvarar 5 a kap. 11 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Paragrafen reglerar vilka upplysningar en upphandlande myndighet eller enhet ska eller får lämna till anbudsgivarna under varje etapp i en elektronisk auktion.

För att möjliggöra utlämnande till anbudsgivare av uppgifter under en elektronisk auktion enligt den nu föreslagna lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ändras också 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), se kommentaren till den paragrafen och avsnitt 13.2.

Avslutande av en elektronisk auktion

12 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten eller enheten

1.vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska avslutas,

2.när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller

3.då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.

I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten eller enheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har tagit emot det sista budet som den kommer att avsluta auktionen.

I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.

Paragrafen genomför artikel 48.7 i direktivet och motsvarar 5 a kap. 12 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

I paragrafen anges hur en elektronisk auktion ska avslutas.

372

13 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande Prop. 2010/11:150 myndigheten eller enheten tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den

elektroniska auktionen.

Paragrafen genomför artikel 48.8 första stycket i direktivet och motsvarar 5 a kap. 13 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.4.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen. Inga andra om- ständligheter än resultatet av auktionen får inverka på tilldelningen av kontraktet. Resultatet ska komma fram automatiskt och utan något inslag av subjektiv bedömning från den upphandlande myndighetens eller enhetens sida, jfr 2 §.

7 kap. Tekniska specifikationer, informationssäkerhet och försörjningstrygghet m.m.

Tekniska specifikationer

1 § Tekniska specifikationer ska ingå i annonsen om upphandling, förfrågnings- underlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterade handlingarna. Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 2 och 3 §§.

Paragrafen genomför artikel 18.1 i direktivet och motsvarar 6 kap. 1 § första stycket LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.

Av paragrafen framgår att de tekniska specifikationerna ska utformas enligt något av de alternativ som föreskrivs i 2 och 3 §§. Det är således obligatoriskt att tillämpa något av alternativen i nämnda paragrafer. I förhållande till LOU uttrycks att tekniska specifikationer ska ingå även i det beskrivande dokumentet.

Tekniska specifikationer som hänvisar till en standard

2 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 § tillämpas, vara utformade med hänvisning till de tekniska specifikationer som definieras i bilaga 4, och i turordning hänvisa till

1.svensk civil standard som överensstämmer med europeisk standard,

2.europeiskt tekniskt godkännande,

3.gemensam civil teknisk specifikation,

4.svensk civil standard som överensstämmer med internationell standard,

5.annan internationell civil standard,

6.annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan,

7.annan svensk civil standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av bygg- entreprenader samt materialanvändning,

8.civil teknisk specifikation som har sitt ursprung i industrin och som i stor utsträckning accepteras av industrin, eller

9.svensk standard på försvarsområdet såsom den definieras i punkt 3 i bilaga 4 och liknande specifikation för försvarsmateriel.

Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden ”eller likvärdigt”.

373

Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande	Prop. 2010/11:150
bestämmelser eller om det finns avvikande tekniska krav i internationella
standardiseringsavtal.
Paragrafen genomför artikel 18.3 a i direktivet och motsvarar 6 kap. 2 §
LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.
I paragrafen preciseras vilka tekniska specifikationer som ska använ-
das, nämligen de i lagens bilaga 4. Bilagan är hämtad från direktivet
(bilaga III). Motsvarande bilaga i det klassiska direktivet togs in som en
bilaga till LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 340).
I förhållande till LOU och LUF har genom första stycket 4, 8 och 9
införts ytterligare specifikationer. Eftersom denna lag främst avser
militär utrustning har i punkterna 1, 3, 4, 5, 7 och 8 lyfts fram att det i
dessa punkter är fråga om civila standarder eller specifikationer. I
punkten 3 talas om ”gemensam civil teknisk specifikation”. Ordet ”civil”
är nytt i förhållande till LOU och LUF. Med ”gemensam teknisk
specifikation” avses enligt bilaga 4 en teknisk specifikation som utarbe-
tats i enlighet med ett förfarande som har erkänts av medlemsstaterna och
som har publicerats i EUT (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 342). Begrep-
pet industri i punkten 8 bör vid en jämförelse med andra språkversioner
av direktivet förstås i vid mening.
Betydelsen av att det i andra stycket uttryckligen anges att varje
hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden ”eller lik-
värdigt” har behandlats i a.prop. s. 342 och 345.
Av tredje stycket framgår att bestämmelser om tekniska specifikationer
i andra författningar gäller framför reglerna i första stycket. Det kan
exempelvis vara sådana bestämmelser om tekniska egenskapskrav som
återfinns i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk
m.m., vilka från och med den 2 maj 2011 regleras i 8 kap. plan- och
bygglagen (2010:900). I tredje stycket anges också att tekniska krav i
internationella standardiseringsavtal har företräde framför första styckets
bestämmelser. En sådan reglering återfinns inte i det klassiska direktivet
eller försörjningsdirektivet och därmed inte i LOU respektive LUF. Den
senare bestämmelsen tar enligt direktivets artikel sikte på att garantera
den interoperabilitet som krävs enligt dessa avtal.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande myndighet eller enhet får ange de tekniska specifika-
tionerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper
ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för upphandlingen klart
framgår.
En upphandlande myndighet eller enhet får hänvisa till de tekniska speci-
fikationerna enligt 2 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda
prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
En upphandlande myndighet eller enhet får ange de tekniska specifikationerna
genom hänvisning till specifikationerna enligt 2 § i fråga om vissa egenskaper
och till prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket i fråga om andra
egenskaper.
Paragrafen genomför artikel 18.3 b–d i direktivet och motsvarar 6 kap.
3 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.	374

Enligt första stycket kan miljökrav ställas. Kraven ska vara hänförliga Prop. 2010/11:150 till föremålet för upphandlingen, dvs. den vara, tjänst eller bygg-

entreprenad som ska upphandlas. Stycket har utformats som Lagrådet har förordat.

För tydlighets skull framgår av andra och tredje styckena att tekniska specifikationer kan ställas upp som en kombination mellan funktions- och prestandakrav och hänvisning till en standard.

Uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.

4 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla uppgifter om ursprung, till- verkning eller särskilt framställningssätt eller hänvisningar till varumärke, patent, typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.

Sådana uppgifter och hänvisningar får dock förekomma i specifikationerna, om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för upphandlingen tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan uppgift eller hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".

Paragrafen genomför artikel 18.8 i direktivet och motsvarar 6 kap. 4 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.

Av paragrafens första stycke framgår att som huvudregel får tekniska specifikationer inte innehålla sådana hänvisningar som pekar ut visst varumärke eller kräver att varan har ett visst ursprung eller har fram- ställts på ett särskilt sätt etc., om det skulle gynna eller missgynna vissa företag.

Paragrafens andra stycke innehåller visserligen ett undantag från huvudregeln om hur de tekniska specifikationerna ska utformas. Utrym- met för att tillämpa undantaget är dock starkt begränsat eftersom det krävs att ”det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för upphand- lingen tillräckligt preciserat och begripligt”. Emellertid finns exempelvis ett visst utrymme att med stöd av 3 § av miljöskäl ställa krav på en viss produktionsmetod.

Om sådana uppgifter eller hänvisningar som berörs i paragrafen anges ska, enligt andra stycket, de följas av orden ”eller likvärdigt” (se kommentaren till 2 §).

Likvärdiga lösningar

5 § Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 2 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna eller tjänsterna inte stämmer överens med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.

Paragrafen genomför artikel 18.4 första stycket i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 6 kap. 5 § LOU och LUF. Förslaget behand- las i avsnitt 8.1.

Paragrafen behandlar anbudsgivarens möjligheter att i sitt anbud ange likvärdiga lösningar till den upphandlande myndighetens eller enhetens

tekniska specifikationer. Om anbudsgivaren lyckas visa att lösningen är

375

likvärdig får anbudet inte förkastas enbart av det skälet att varorna eller Prop. 2010/11:150 tjänsterna inte stämmer överens med specifikationer som myndigheten

eller enheten har hänvisat till. Hur anbudsgivaren kan visa det har i direktivet exemplifierats i artikelns andra stycke. Det kan ske genom tillhandahållande av teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

1.en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,

2.ett europeiskt tekniskt godkännande,

3.en gemensam teknisk specifikation,

4.en internationell standard, eller

5.ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.

Första stycket gäller under förutsättning att standardenliga byggentreprenader, varor eller tjänster uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upp- handlande myndigheten eller enheten har ställt upp.

Paragrafen genomför artikel 18.5 i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 6 kap. 6 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.

I första stycket finns dels en möjlighet för anbudsgivaren att visa att de uppställda kraven är uppfyllda genom att de stämmer överens med vissa standarder, dels ett förbud mot att förkasta ett anbud som uppfyller det. En förutsättning för att detta ska gälla är enligt andra stycket att varorna eller tjänsterna uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande myndigheten eller enheten har ställt upp.

Hur anbudsgivaren kan visa det som föreskrivs i paragrafen har i direktivet exemplifierats i artikelns tredje stycke på samma sätt som i artikel 18.4 med tillhandahållande av teknisk dokumentation från till- verkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

Miljömärken

7 § Om en upphandlande myndighet eller enhet anger miljöegenskaper i form av prestanda- eller funktionskrav enligt 3 §, får den använda detaljerade speci- fikationer, eller vid behov delar av dessa, som fastställts för miljömärken, om

1.specifikationerna är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor eller tjänster som ska upphandlas,

2.kraven för märket har utarbetats på grundval av vetenskapliga rön, och

3.märkena är tillgängliga för alla berörda parter.

Paragrafen genomför artikel 18.6 i direktivet och motsvarar med en
redaktionell ändring 6 kap. 7 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i
avsnitt 8.1.
I författningskommentaren till 6 kap. 7 § LOU anges följande om
miljömärken (prop. 2006/07:128 del 1 s. 347 och 348).	376

Prop. 2010/11:150

”Miljömärken visar att produkter klassas som mer miljövänliga än jämförbara produkter inom samma produktgrupp. Märkena till- delas på frivillig basis produkter som uppfyller särskilda kriterier, i syfte att informera konsumenterna om miljövänliga produkter.

Ett miljömärke som används för att ange miljöegenskaperna hos föremålet för upphandlingen bör uppfylla de krav som hänför sig till fastställandet av märket. Märket bör vidare ha utvecklats på grundval av vetenskapliga rön. […] Därutöver förutsätts att märket är tillgängligt för alla berörda parter. Med anledning av dessa förutsättningar kan endast sådana miljömärken användas som har utarbetats inom ramen för ett system som har harmoni- serats nationellt, multinationellt eller på gemenskapsnivå. Till följd av kravet på öppenhet är det möjligt att hänvisa bara till mär- ken som är tillgängliga för leverantörerna. Miljömärken som kan komma i fråga är bl.a. det nordiska miljömärket och Europeiska unionens miljömärke.”

Motsvarande gäller vid tillämpningen av denna lag.

Som för 5 och 6 §§ har de exempel på bevis som nämns i artikeln inte tagits in i lagen.

Erkända organ

8 § Upphandlande myndigheter eller enheter ska godta intyg från organ som är erkända i ett EES-land.

Paragrafen genomför artikel 18.7 andra stycket i direktivet och motsvarar 6 kap. 8 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.1.

I enlighet med principen om ömsesidigt erkännande ska upphandlande myndigheter eller enheter enligt direktivet godta intyg från erkända organ i andra medlemsstater; i lagen uttryckt som ”ett EES-land”.

Anbud med alternativa utföranden

9 § Ska en upphandlande myndighet eller enhet anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, får den tillåta anbudsgivare att lämna anbud med alternativa utföranden.

En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandlingen ange om den godkänner anbud med alternativa utföranden. Om detta inte anges, är anbud med alternativa utföranden inte tillåtna.

En upphandlande myndighet eller enhet som tillåter anbud med alternativa utföranden ska i förfrågningsunderlaget ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och de särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras.

Endast sådana anbud som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.

Paragrafen genomför artikel 19.1–3 i direktivet och motsvarar 6 kap. 9 § LOU och 6 kap. 10 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.2.

377

Paragrafen medger, som framgår av första stycket, att en upphandlande Prop. 2010/11:150 myndighet eller enhet får tillåta anbudsgivare att lämna anbud med

alternativa utföranden.

Enligt paragrafens andra stycke ska den upphandlande myndigheten eller enheten, i likhet med vad som gäller enligt LOU men till skillnad från LUF, redan i annonsen om upphandling ange om den godkänner anbud med alternativa utföranden och om detta inte har angetts ska anbud med sådana alternativa utföranden förkastas. Bestämmelsen inne- bär att om en anbudsgivare har gett in ett anbud som helt följer för- frågningsunderlaget och dessutom ett anbud med ett alternativt förslag till lösning ska således myndigheten eller enheten, om den i annonsen om upphandling inte angett att den godtar alternativa anbud, förkasta det anbud som innehåller ett alternativt förslag till lösning (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 349).

I tredje stycket används, med avvikelse från direktivets ord ”krav- specifikationer”, i likhet med LOU och LUF ordet ”förfrågnings- underlaget”.

Paragrafen genomför artikel 19.4 i direktivet och motsvarar 6 kap. 10 § LOU och 6 kap. 11 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.2.

Enligt paragrafen saknar det betydelse för tilldelningsbeslutet vilka slags kontrakt som avses i de alternativa anbuden.

Information om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor

11 § En upphandlande myndighet eller enhet får i förfrågningsunderlaget upplysa om vilka organ som kan lämna en anbudssökande eller anbudsgivare information om de bestämmelser om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor som kommer att gälla vid de tjänster eller byggentreprenader som ska omfattas av kontraktet.

Första och andra styckena ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i 13 kap. 3 § om granskning av onormalt låga anbud.

Paragrafen genomför artikel 24 i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 6 kap. 12 § LOU och 6 kap. 13 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.3.

Paragrafen ger enligt första stycket en möjlighet för en upphandlande myndighet eller enhet att i förfrågningsunderlaget upplysa om vilka organ som kan lämna information om ett antal regleringar av betydelse vid fullgörandet av kontraktet då det gäller tjänster eller bygg- entreprenader.

378

Enligt paragrafens andra stycke följer att om sådana upplysningar Prop. 2010/11:150 lämnas av myndigheten eller enheten i fråga om arbetarskydd och

arbetsvillkor, medför det att anbudsgivaren måste bekräfta att den tagit hänsyn till de regleringarna vid utformningen av anbudet. Medan det i förevarande paragraf endast anges ”anbudsgivare” anges i motsvarande bestämmelser i LOU och LUF ”anbudssökande eller anbudsgivare”. Skillnaden följer av direktiven.

Tredje stycket innebär att en bekräftelse enligt andra stycket inte ute- sluter en upphandlande myndighet eller enhet från möjligheten att granska om anbudet verkar onormalt lågt enligt 13 kap. 3 §.

Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt

12 § En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor kan särskilt avse underentreprenad, informa- tionssäkerhet eller försörjningstrygghet. Även sociala, miljömässiga och andra villkor får ställas. Villkoren ska anges i annonsen om upphandling, förfrågnings- underlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna.

Paragrafen genomför artikel 20 i direktivet och motsvarar delvis 6 kap. 13 § LOU och 6 kap. 14 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.4.

Med stöd av denna paragraf får en upphandlande myndighet eller enhet fastställa särskilda kontraktsvillkor. Vilka villkor som kan ställas får avgöras i varje enskilt fall. I artikel 20 i direktivet anges ”krav på hur kontraktet ska fullgöras”. Av uttrycket får anses framgå att särskilda krav som ställs ska ha någon koppling till föremålet för kontraktet. Kontrakts- villkoren får inte vara tekniska specifikationer, urvalskriterier eller till- delningskriterier.

I paragrafen anges att villkoren särskilt kan avse underentreprenad, informationssäkerhet och försörjningstrygghet. Vikten av de två sist- nämnda betonas också i direktivets skäl 42 ”med tanke på den känsliga karaktären på den utrustning som omfattas av detta direktiv”.

Som enligt LOU och LUF får även sociala, miljömässiga och andra villkor ställas.

De villkor som ställs ska anges i annonsen om upphandling, för- frågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna. Detta skiljer sig från LOU och LUF, där det endast anges annonsen om upphandling eller förfrågningsunderlaget. Skillnaden följer av direktiven.

Informationssäkerhet

13 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att en leverantör uppfyller vissa krav för att skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, som myndigheten eller enheten överlämnar under upphandlingsförfarandet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får också kräva att en leverantör ska säkerställa att dess underleverantörer uppfyller sådana krav som avses i första stycket.

Paragrafen genomför artikel 7 i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 9.2.

379

Bestämmelsen uttrycker den generella principen att den upphandlande myndigheten eller enheten har rätt att ställa krav på informationssäkerhet i upphandlingens alla steg fram till dess att tilldelningsbeslutet har fattats.

Enligt första stycket riktas kraven mot en leverantör. Med leverantör avses den eller de som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader (2 kap. 16 §). Det som avses att skyddas är säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Innebörden av det begreppet framgår av 2 kap. 22 § och behandlas närmare i avsnitt 9.1.

Enligt andra stycket får samma krav även ställas på leverantörens underleverantörer.

14 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna precisera alla de åtgärder och krav som är nödvändiga för att trygga säkerheten för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter när det gäller kontrakt som innehåller, inbegriper eller kräver sådana uppgifter.

Paragrafen genomför artikel 22 första stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 9.3.

Bestämmelsen återger de sammanhang då den upphandlande myndig- heten eller enheten kan ställa krav för att trygga säkerheten för säkerhets- skyddsklassificerade uppgifter.

15 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden innehåller

1.en utfästelse från anbudsgivaren och de underleverantörer som redan valts ut om att de på lämpligt sätt kommer att skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som de har tillgång till eller som de kommer att få kännedom om under genomförandet av kontraktet och efter det att kontraktet har genomförts eller upphört att gälla,

2.en utfästelse från anbudsgivaren om att få den utfästelse som föreskrivs i 1 från andra underleverantörer som denne kommer att anlita under genomförandet av kontraktet,

3.tillräcklig information om de underleverantörer som redan valts ut för att den upphandlande myndigheten eller enheten ska kunna fastställa att var och en av dem har den kapacitet som krävs för att kunna skydda säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter som de har tillgång till eller som ska tas fram när de genomför underleverantörskontraktet, eller

4.en utfästelse från anbudsgivaren om att denne ska tillhandahålla den information som avses i 3 om nya underleverantörer innan dessa tilldelas kontrakt.

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden även innehåller annat för att trygga säkerheten för information.

Paragrafen genomför artikel 22 andra stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 9.4.

Genom första stycket uttrycks att den upphandlande myndigheten eller enheten bl.a. får ställa krav på att anbuden ska innehålla vissa uppgifter eller utfästelser. Dessa krav ställs i syfte att trygga säkerheten för säker- hetsskyddsklassificerade uppgifter när det gäller de kontrakt som avses i 14 §. Uppräkningen av de krav som kan ställas är exemplifierande och inte uttömmande. De krav som får ställas måste dock vara avsedda att trygga säkerheten för information.

Prop. 2010/11:150

380

Punkten 1 avser både anbudsgivaren och utvalda underleverantörer. Punkten tar sikte på tiden för lämnandet av anbudet medan punkten 2 avser att säkerställa utfästelser även från de underleverantörer som vid anbudslämnandet ännu inte valts ut. I sådana fall är det anbudsgivaren som ska kunna garantera att den bara kommer att anlita underleverantörer som kan skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Punkten 3 innehåller ett möjligt krav på att utvalda underleverantörer ska kunna skydda de ytterligare säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som sammanställs, framställs eller i övrigt tillkommer under genom- förandet av underleverantörskontraktet.

Punkten 4 möjliggör krav på att anbudsgivaren ska se till att motsvarande information lämnas om ytterligare underleverantörer innan de kontrakteras.

Att paragrafen är fakultativ och att listan över de krav som kan ställas inte är uttömmande tydliggörs genom paragrafens andra stycke.

Försörjningstrygghet

Paragrafen genomför artikel 23 första stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 10.1.

Paragrafen uttrycker de fall då den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange sina krav i fråga om försörjningstrygghet. Någon definition av begreppet försörjningstrygghet finns inte i direktivet. Innebörden är dock att trygga försörjningen av det som ska upphandlas.

17 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden innehåller

1.certifiering eller dokumentation som visar i vilken utsträckning anbuds- givaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transitering av varor i samband med kontraktet,

2.uppgifter om eventuella begränsningar som exportkontroll eller säkerhets- arrangemang kan komma att medföra för den upphandlande myndigheten eller enheten i fråga om att sprida, överföra eller använda varorna och tjänsterna eller resultat av dessa varor och tjänster,

3.certifiering eller dokumentation som visar att organisationen och lokaliseringen av anbudsgivarens försörjningskedja gör det möjligt för denne att uppfylla kraven om försörjningstrygghet som den upphandlande myndigheten eller enheten anger i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterade handlingarna,

4.en utfästelse från anbudsgivaren om att se till att eventuella ändringar i försörjningskedjan under genomförandet av kontraktet inte kommer att skadligt inverka på uppfyllandet av kraven om försörjningstrygghet i annonsen om upp- handling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de komplet- terade handlingarna,

6.dokumentation i fråga om att tillgodose den upphandlande myndighetens

eller enhetens ökade behov till följd av en kris,

Prop. 2010/11:150

381

7. en utfästelse från anbudsgivaren att utföra underhåll, modernisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

8.en utfästelse från anbudsgivaren att i tid informera den upphandlande myndigheten eller enheten om varje förändring i anbudsgivarens organisation, försörjningskedja eller industriella strategi som kan påverka anbudsgivarens skyldigheter gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten, eller

9.en utfästelse från anbudsgivaren att, i enlighet med villkor som parterna ska komma överens om, förse den upphandlande myndigheten eller enheten med allt som behövs för produktion av reservdelar, komponenter, särskilda tillbehör och särskild testutrustning, inklusive ritningar, licenser och instruktioner, för den händelse anbudsgivaren inte längre kan tillhandahålla denna utrustning.

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden även innehåller annat för att visa att anbudsgivaren uppfyller kraven i fråga om försörjnings- trygghet.

Paragrafen genomför artikel 23 andra stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 10.2.

Uppräkningen av de krav som enligt första stycket kan ställas är exemplifierande och inte uttömmande. Kravet som formuleras i punkten 1 genomför artikel 23 andra stycket a i direktivet. Kravet är avsett att särskilt skydda gränsöverskridande överföringar av försvars- materiel. De risker som kravet avser att förebygga är eventuella avslag, återkallelser eller förseningar av export- eller överföringstillstånd, men även förhållanden som påverkar leverantörens förmåga att fullgöra den upphandlande myndighetens eller enhetens krav.

Under punkten a i artikeln anges i den sista bisatsen ”inbegripet styrkande dokumentation som erhållits från den eller de berörda medlemsstaterna”. Detta innebär att kravet kan avse dokumentation från EES-stater. Bestämmelsen ger också utrymme för att ställa krav på anbudsgivare vars hemland är beläget utanför EES (se SOU 2010:13 s. 182 och 183) och på att dokumentation finns från de länder som krävs för att materielen ska kunna överföras.

När anbudet utarbetas har som regel nödvändiga tillstånd ännu inte beviljats. I sådana fall kan leverantören i stället lämna en lista över tidigare överföringar av motsvarande materiel till samma stat eller någon annan EES-stat eller annan dokumentation som officiella handlingar från licensgivarens land. Den upphandlande myndigheten eller enheten kan också begära att leverantörerna visar hur de avser att få de tillstånd som behövs och vilka resurser de har för det.

Kravet i punkten 2 genomför artikel 23 andra stycket b i direktivet. Kravet kompletterar punkten 1 och de två kraven kan kombineras. Kravet avser särskilt komponenter eller delsystem som ingår i materielen men som användaren inte kan komma åt eller modifiera. Kravet avser även sådant som lyder under begränsningar för vidareexport. För att leveran- tören ska uppfylla kravet bör denne kunna lämna fullständiga och tillräckliga uppgifter om dessa begränsningar.

Kraven i artikel 23 andra stycket c i direktivet har i lagförslaget delats upp i punkterna 3 och 4. Båda avser krav på anbudsgivarens försörj- ningskedja för att den upphandlande myndigheten eller enheten ska veta att kedjan är pålitlig och stabil. Samtidigt möjliggör kraven att eventuella svaga länkar i kedjan kan identifieras så att förebyggande åtgärder kan

Prop. 2010/11:150

382

vidtas. Punkten 3 avser situationen då anbudet lämnas medan punkten 4 avser möjliga framtida förändringar i försörjningskedjan.

För bedömningen av kravet i punkten 3 kan geografiska förhållanden ha betydelse i fråga om avstånd och leveranstider. För att anbudsgivaren ska uppfylla kravet i punkten bör den kunna beskriva sin försörjnings- kedja samt hur den i tid och enligt övriga villkor i annonsen om upp- handling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna kommer att utföra nödvändiga leveranser. Det kan ske genom exempelvis en exakt beskrivning av försörjnings- kedjan med uppgifter om utförandet och kapaciteten i varje länk, bl.a. i fråga om transporter.

Till kravet på certifiering och dokumentation kan med stöd av punkten 4 kopplas ett krav på att anbudsgivaren ska göra en utfästelse om att se till att eventuella ändringar inte skadligt inverkar på uppfyllandet av kraven om försörjningstrygghet. I förhållande till direktivet har här ordet ”skadligt” ersatt ordet ”negativt”. Någon saklig ändring är inte avsedd.

Kraven i punkterna 5 och 6 genomför artikel 23 andra stycket d och e i direktivet och behandlar risker förknippade med tillkommande behov i kris. De flesta villkor enligt punkten 5 är sådana att de torde avtalas först i samband med en kris. Den dokumentation som det kan bli fråga om enligt punkten 6 kan t.ex. härröra från den Europeiska försvarsbyrån (EDA) och kan handla om prioriteringssystem för att avgöra i vilken turordning leveranser ska tas i händelse av en kris. Krisen kan avse situationer såväl i som utanför Sverige. I förhållande till direktivet har här ordet ”tillgodose” ersatt ordet ”uppfylla”. Någon saklig ändring är inte avsedd.

Kravet i punkten 7 genomför artikel 23 andra stycket f i direktivet och behandlar underhåll, modernisering och anpassning av de levererade varorna eller tjänsterna. Kraven kan avse bl.a. specificering av innehåll och priser för de tillkommande tjänsterna.

Kravet i punkten 8 genomför artikel 23 andra stycket g i direktivet och behandlar leverantörens skyldighet att i tid informera om vissa föränd- ringar hos denne som kan påverka fullgörandet av kontraktet. Avsikten med bestämmelsen är att den upphandlande myndigheten eller enheten inte ska överraskas av förändringarna utan ha möjlighet att hitta eller förhandla om alternativa lösningar om det skulle bedömas nödvändigt. Kravet i denna punkt hänger nära samman med punkten 4.

Kravet i punkten 9 genomför artikel 23 andra stycket h i direktivet och behandlar situationen att produktionen av försvars- och säkerhetsutrust- ningen oplanerat upphör till följd av t.ex. konkurs eller verksamhets- nedläggning. Bestämmelsen ska då trygga att den upphandlande myndig- heten eller enheten får tillgång till det som behövs för att själv ordna produktionen.

Paragrafens andra stycke tydliggör att uppräkningen av de krav som enligt första stycket kan ställas inte uttömmande anger vad som kan krävas för att trygga försörjningen av varor och tjänster.

Prop. 2010/11:150

383

kriterier som gäller för beviljande av licens för export, överföring eller transi- Prop. 2010/11:150 tering under de förhållanden som råder vid tidpunkten för ett sådant beslut.

Paragrafen genomför artikel 23 tredje stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 10.3.53

Förslaget innebär att en upphandlande myndighet eller enhet inte får kräva ett åtagande av en anbudsgivare som begränsar möjligheten för organ i en licensgivares stat att tillämpa de nationella kriterier som gäller för beviljande av licens för export, överföring eller transitering. I prak- tiken torde regeln sakna betydelse vid tilldelningen av ursprungs- kontraktet eftersom leverantörerna sannolikt avstår från att lämna anbud om de inte är säkra på att få nödvändiga tillstånd.

Att utesluta en leverantör på grund av att nödvändiga tillstånd inte kan ges bör ske endast då det står klart att leverantören inte kommer att få tillstånden eller att villkoren för tillstånden skulle hindra tryggheten i försörjningen. Paragrafen torde ha störst betydelse när det gäller till- kommande krav på service och andra behov, särskilt i kris. Om i sådana fall godtagna krav på trygghet i försörjningen inte fullgörs på grund av att nödvändiga tillstånd inte ges, kan den upphandlande myndigheten eller enheten ha rätt att bryta kontraktet.

8 kap. Annonsering av upphandling

Obligatorisk och icke-obligatorisk annonsering av upphandlingar

1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal ska annonsera upphandlingen, om inte något annat följer av 4 kap. 4–10 §§.

Paragrafen genomför artikel 30.2 i direktivet och motsvarar 7 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.5.

Av paragrafen framgår att som huvudregel ska en upphandling annon- seras. Vad som ska finnas i en annons framgår av bilaga IV i direktivet. Undantaget som anges gäller förhandlat förfarande utan föregående annonsering. För LOU och LUF finns närmare bestämmelser om annonsering i förordningen (2007:1099) om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. På motsvarande sätt avses bestämmelserna om annonsering enligt den nu föreslagna lagen att kompletteras med förordningsbestämmelser.

Information om planerade upphandlingar (förhandsannonsering)

2 § En upphandlande myndighet eller enhet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 9 kap. 3 § ska i en annons lämna information om de kontrakt eller ramavtal som myndigheten eller enheten avser att tilldela respek- tive ingå under de närmast följande tolv månaderna (förhandsannonsering).

53 Se även Generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster, Guidance Note – Security of Supply p. 33 och 34.

384

Paragrafen genomför delar av artikel 30.1 första och fjärde styckena i Prop. 2010/11:150 direktivet och motsvarar 7 kap. 2 § LOU och 7 kap. 3 § LUF. Förslaget

behandlas i avsnitt 8.5. Paragrafen har utformats som Lagrådet har förordat.

Förhandsannonsering innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten får förkorta tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande, se 9 kap. 3 §. Vad som ska finnas i en förhandsannons framgår av bilaga IV i direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen, se artikel 32.1 i direktivet.

Annonsering om resultatet av en upphandling (efterannonsering)

3 § En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska till Europeiska kommissionen skicka en annons om upp- handlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).

Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.

Paragrafen genomför artikel 30.3 första och andra stycket i direktivet samt motsvarar med en redaktionell ändring 7 kap. 3 § LOU och 7 kap. 6 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.5.

Med skyldighet att annonsera i efterhand avses att en annons om genomförd upphandling publiceras efter det att upphandlingskontraktet ingåtts. Skyldigheten att annonsera i efterhand har införts mot bakgrund av vissa övervakningssyften och för statistiska ändamål. Vad som ska finnas i en efterannons framgår av bilaga IV i direktivet. Annonsens format ska antas av kommissionen i form av standardformulär, se artikel 32.1 i direktivet. Efterannonsering är enligt paragrafens första stycke huvudregel vid all upphandling som omfattas av direktivet. Den upp- handlande myndigheten eller enheten som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska då skicka en annons om det till kommissionen inom 48 dagar. Tidsfristen är densamma som gäller enligt det klassiska direktivet och enligt LOU. Detta till skillnad från LUF där tidsfristen är två månader.

Att ett ramavtal har slutits ska efterannonseras. Däremot gäller efterannonseringsskyldigheten inte avseende tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet. Detta framgår av andra stycket.

Annonsering vid förhandsinsyn

4 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 4–10 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).

Paragrafen genomför artikel 60.4 i direktivet och motsvarar 7 kap. 4 § LOU och 7 kap. 7 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.5.

Paragrafen gäller i de fall då upphandling genomförs med förhandlat förfarande utan föregående annonsering.

385

För att den upphandlande myndigheten eller enheten ska kunna för- Prop. 2010/11:150 säkra sig om att ett avtal inte kan komma att ogiltigförklaras kan myndig-

heten eller enheten genom förfarandet ge förhandsinsyn i upphandlingen. Förhandsinsynen innebär att myndigheten eller enheten ska annonsera avsikten att tilldela ett kontrakt efter förhandlat förfarande utan före- gående annonsering och därefter iaktta en avtalsspärr innan avtalet sluts (se 16 kap. 3 § och 15 § 2). Genom förfarandet ges leverantörer möjlig- het att ansöka om överprövning av en upphandling innan avtal har slutits. En ansökan om överprövning ska ske inom den tid som gäller för den för förhandsinsyn särskilt föreskrivna avtalsspärren (se kommentaren till 16 kap. 11 §).

9 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m.

Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms

1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten eller enheten ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörer kan antas behöva för att utarbeta anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.

Paragrafen genomför artikel 33.1 i direktivet och motsvarar 8 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.6.

Paragrafen innehåller huvudregeln om vad en upphandlande myndighet eller enhet ska iaktta när den bestämmer tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud. Av paragrafen framgår att tidsfristerna ska vara proportionerliga till leverantörernas förväntade arbete med dessa. Tidsfristerna får dock aldrig understiga det antal dagar som anges i de följande paragraferna.

Tidsfrister vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering

2 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbuds- ansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.

Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 8 § skickades till utvalda anbuds- sökande.

Första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 3–7 §§.

Paragrafen genomför artikel 33.2 i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 8 kap. 3 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.6.

Första stycket behandlar tidsfristen för att komma in med anbuds- ansökningar vid såväl selektivt och förhandlat förfarande som konkur- renspräglad dialog. Tidsfristen 37 dagar överensstämmer med den som gäller enligt LOU. Andra stycket behandlar tidsfristen för att komma in med anbud, men endast vid selektivt förfarande. Även den tidsfristen om

40 dagar överensstämmer med LOU. Skillnaderna motsvarar regleringen

386

i direktivet. Någon tidsfrist för att komma in med anbud för förhandlat Prop. 2010/11:150 förfarande eller konkurrenspräglad dialog har inte reglerats i direktivet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten kan i de fallen lämpligen använda den tidsfrist som anges för selektivt förfarande.

Av artikel 3.1 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister54 följer att beräkningen av tidsfristen inte ska innefatta den dag annonsen skickades. Genom att ange att tidsfristen räknas från en viss dag uppnås överensstämmelse med bestämmelsen i förordningen. Bestämmelser om beräkning av tidsfrister finns också i lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid.

Tidsfrist efter förhandsannonsering

3 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har förhandsannonserat enligt 8 kap. 2 §, bör tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande vara minst 36 dagar och får inte i något fall vara kortare än 22 dagar från den dag då annonsen skickades för publicering.

Den tidsfrist som anges i första stycket får användas endast om

1.förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga IV till direktiv 2009/81/EG, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhands- annonseringen, och

2.minst 52 dagar, men högst 12 månader, gått från den dag då förhands- annonsen skickades för publicering.

Paragrafen genomför artikel 33.3 första och tredje styckena i direktivet och motsvarar delvis 8 kap. 4 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.6.

Paragrafen reglerar tidsfrister då förhandsannonsering enligt lag- förslagets 8 kap. 2 § har tillämpats.

Förkortad tidsfrist vid användning av elektroniska medel

4 § Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tidsfristen enligt 2 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.

Paragrafen genomför artikel 33.4 i direktivet och motsvarar 8 kap. 5 § LOU och 8 kap. 6 § första stycket LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.6.

Bestämmelsen förutsätter att meddelandena utarbetas och skickas med elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som anges i punkt 3 i bilaga VI i direktivet. Av punkten framgår att format och för- faranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg är till- gängliga på Simaps webbplats www.simap.europa.eu.

5 § Tidsfristerna för att komma in med anbud vid selektivt förfarande får, utöver vad som följer av 4 §, förkortas med fem dagar, om den upphandlande myndig- heten eller enheten med elektroniska medel ger fri, direkt och fullständig tillgång

54 EUT L 124, 8.6.1971, s. 1, svensk specialutgåva: Område 1 Volym 1, s. 71 (Celex 31971R1182).

387

till hela förfrågningsunderlaget från den dag då annonsen om upphandlingen Prop. 2010/11:150 skickades till Europeiska kommissionen för publicering. Den Internetadress där

förfrågningsunderlaget finns tillgängligt ska anges i annonsen.

Paragrafen genomför artikel 33.5 i direktivet och motsvarar 8 kap. 6 § LOU och delvis 8 kap. 7 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.6.

Förfrågningsunderlaget ska vara tillgängligt för alla och med direkt- åtkomst. Vidare får materialet inte begränsas på något sätt, utan hela för- frågningsunderlaget ska finnas tillgängligt. Det uttrycks i bestämmelsen med ”fri, direkt och fullständig tillgång till hela förfrågningsunderlaget”.

I artikeln anges att offentliggörandet ska ske i enlighet med bilaga VI. I bilagan anges dels de format som ska användas vid översändande till kommissionen av annonser, dels hur dessa annonser ska offentliggöras.

Bestämmelserna i 4 och 5 §§ om förkortning av tidsfristen får kumuleras, vilket medför att den upphandlande myndigheten eller en- heten har möjlighet att förkorta tidsfristen med sammanlagt tolv dagar (7+5). Det innebär att om den upphandlande myndigheten eller enheten har förhandsannonserat en sådan upphandling kan tidsfristen förkortas till mellan 24 dagar (36–12) och tio dagar (22–12). Vid selektivt eller förhandlat förfarande kan tidsfristen för att komma in med en anbuds- ansökan kortas till 30 dagar (37–7) om myndigheten eller enheten använder elektroniska medel enligt 4 §. Vid selektivt förfarande kan tiden för att komma in med anbud i de fall upphandlingen förhands- annonserats enligt 3 § förkortas till mellan 31 dagar (36–5) och 17 dagar (22–5).

Förlängning av tidsfrister

6 § Tillhandahålls inte hela förfrågningsunderlaget och kompletterande upplys- ningar inom de tidsfrister som anges i 10 §, trots att detta begärts i god tid, ska fristerna för att komma in med anbud förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud.

Första stycket gäller även om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats.

Paragrafen genomför artikel 33.6 i direktivet och motsvarar med redak- tionella ändringar 8 kap. 7 § LOU och 8 kap. 9 § första och andra stycket LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.6.

Frågan huruvida en begäran gjorts i god tid eller inte ska bedömas från fall till fall med hänsyn till omfattningen av förfrågningsunderlaget och upplysningarna samt svårigheten att ta fram handlingar. Denna fråga kan bli föremål för överprövning (prop. 2006/07:128 del 1 s. 365).

Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist i vissa fall

7 § Om det vid selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med före- gående annonsering på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, får en upphandlande myndighet eller enhet ange att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar, räknat från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, ska vara minst 15 dagar eller, om annonsen skickades med elektroniska medel, minst 10 dagar.

388

Under förutsättning av tidsbrist får en upphandlande myndighet eller enhet Prop. 2010/11:150 ange att tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande ska vara

minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.

Paragrafen genomför artikel 33.7 i direktivet och motsvarar med redaktionella ändringar 8 kap. 8 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.6.

För att paragrafen ska kunna åberopas av en upphandlande myndighet eller enhet får förutsättas att denna inte genom försummelse har försatt sig själv i en sådan situation att det uppstått tidsbrist. Bristande inköps- planering ger inte rätt att använda de förkortade tidsfristerna (prop. 1992/93:88 s. 79).

Inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra dialog

Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller föra dialog vid selektivt respektive förhandlat förfarande eller konkurrenspräglad dialog

8 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet eller enhet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbuds- sökande att komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.

En inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i förekommande fall, det beskrivande dokumentet. Om förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.

En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om

1.tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,

2.sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,

3.en hänvisning till annonsen om upphandlingen,

4.vilka handlingar som ska bifogas,

6.övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.

Paragrafen genomför artikel 34.1, 34.2 och 34.5 i direktivet samt mot- svarar 8 kap. 10 § LOU och 8 kap. 11 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.7.

Av andra stycket framgår vilken dokumentation som ska fogas till en inbjudan. I tredje stycket räknas upp vilka uppgifter inbjudan minst ska innehålla.

389

Om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna ut	Prop. 2010/11:150
förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet
9 § Om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran
ska lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget, det beskrivande doku-
mentet eller de kompletterande handlingarna, ska adressen anges i inbjudan. Om
en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de
begärda handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalnings-
villkor anges i inbjudan.
De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt
efter det att begäran har tagits emot.
Paragrafen genomför artikel 34.3 i direktivet och motsvarar 8 kap. 11 §
LOU och 8 kap. 12 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.7.
Avsikten med paragrafen är att den upphandlande myndigheten eller
enheten ska kunna uppdra till någon annan att lämna ut förfrågnings-
underlaget. Det är dock den upphandlande myndigheten eller enheten
som gentemot leverantörerna ansvarar för att förfrågningsunderlag och
andra handlingar lämnas ut på ett korrekt sätt. Detta gäller alltså oavsett
om den upphandlande myndigheten eller enheten har för avsikt att
ombesörja detta själv eller genom någon annan (prop. 2006/07:128 del 1
s. 369).
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt
och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog
10 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid selektivt och för-
handlat förfarande samt vid konkurrenspräglad dialog lämna ut kompletterande
upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller
kompletterande handlingar senast sex dagar före angiven sista dag för att komma
in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Vid påskyndat förfarande enligt 7 § andra stycket ska denna tidsfrist vara fyra
dagar.
Paragrafen genomför artikel 34.4 i direktivet. Hela paragrafen motsvarar
8 kap 12 § LOU medan första stycket motsvarar 8 kap. 13 § LUF.
Förslaget behandlas i avsnitt 8.7.
I likhet med LOU men till skillnad från LUF omfattar paragrafen även
konkurrenspräglad dialog och det beskrivande dokumentet.
Innebörden av begreppet påskyndat förfarande i andra stycket är
detsamma som i LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 369 och 370).

10 kap. Kommunikation, information och dokumentation

Regler för kommunikation

1 § Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något annat
följer av tredje stycket.
En upphandlande myndighet eller enhet får bestämma att anbudsansökningar
och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.
Myndigheten eller enheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon.
Myndigheten eller enheten ska i en annons ange hur anbudsansökningar får
lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.	390
	390

Paragrafen genomför artikel 36.1, 36.2 och 36.6 a i direktivet samt Prop. 2010/11:150 motsvarar 9 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

En upphandlande myndighet eller enhet får bestämma i vilken typ av skriftlig form anbudsansökningar och anbud ska lämnas. Kravet på skriftlighet kan uppfyllas elektroniskt (se RÅ 2009 ref. 70). Vad som avses med elektroniska medel regleras i 2 kap. 6 §. Uttrycket ”på annat sätt” i andra stycket avser överbringande i annan skriftlig form än elektronisk, t.ex. postgång, personligt överlämnande eller överlämnande med bud (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 338).

2 § Vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara icke- diskriminerande, allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som i allmänhet används.

Paragrafen genomför artikel 36.4 i direktivet och motsvarar 9 kap. 2 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

I stället för att som i direktivet ange att verktygen ska vara kompatibla med produkter som i allmänhet används formuleras kravet, på samma sätt som i LOU och LUF, så att verktygen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som i allmänhet används (prop. 2006/07:128 del 1 s. 371).

3 § Information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter.

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att elektroniska anbud ska vara försedda med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

En upphandlande myndighet eller enhet ska ha sådan utrustning att den elektroniskt kan ta emot anbudsansökningar, anbud, ritningar och planer på ett säkert sätt. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.

Paragrafen genomför artikel 36.5 a–c i direktivet och motsvarar 9 kap. 3 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

Innebörden av paragrafens andra stycke behandlas närmare i prop. 2006/07:128 del 1 s. 215–218.

Skyldighet att lämna in intyg m.m.

4 § Vid användning av elektroniska medel enligt 1 § ska anbudssökande och anbudsgivare före utgången av tidsfristen för att lämna anbudsansökan eller anbud i annan form lämna in sådana handlingar som avses i 11 kap. 3 §, 12 kap. 7, 8, 10, 11, 15 och 17–19 §§, om de inte finns tillgängliga i elektronisk form.

Paragrafen genomför artikel 36.5 d i direktivet och motsvarar med en redaktionell ändring 9 kap. 4 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

391

Enligt bestämmelsen ges anbudssökande och anbudsgivare möjlighet Prop. 2010/11:150 att, vid elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, ge in

bevis, intyg och andra sådana handlingar som åberopas i upphandlings- ärendet i form av skriftliga handlingar, om de inte finns tillgängliga i elektronisk form. Handlingarna ska ges in inom tidsfristen för att anbudsansökan respektive anbud ska anses ha kommit in i rätt tid (prop. 2006/07:128 del 1 s. 373).

Bekräftelse av ansökan om att få lämna anbud

5 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att en anbudsansökan som görs per telefax ska bekräftas genom ett annat elektroniskt medel enligt 3 § andra stycket eller genom en egenhändigt undertecknad handling som är myndigheten eller enheten tillhanda före utgången av den tidsfrist som myndigheten eller enheten anger.

Har en anbudsansökan gjorts per telefon, ska en bekräftelse skickas före utgången av ansökningstiden.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upphandling ange sådana villkor som avses i första och andra styckena.

Paragrafen genomför artikel 36.6 b och c i direktivet och motsvarar 9 kap. 5 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert

6 § Kommunikation, informationsutbyte och lagrade uppgifter som rör ett upp- handlingsärende ska bevaras säkert.

Paragrafen genomför delar av artikel 36.3 i direktivet och motsvarar 9 kap. 6 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

Lagen innehåller i 7 kap. 13–15 §§ bestämmelser om de krav som den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa på leverantören i fråga om skydd för lämnad information. I denna bestämmelse ställs krav på att den upphandlande myndigheten eller enheten behandlar uppgifter den fått från leverantören på ett säkert sätt. Det är en självklarhet och följer bl.a. av bestämmelserna om sekretess och med hänsyn till karaktären på upphandlingarna enligt denna lag, att kraven i praktiken kommer att ställas högt även på de upphandlande myndigheterna eller enheterna i detta avseende. Några särskilda krav ställer dock inte bestämmelsen. I LOU och LUF betraktas bestämmelsen närmast som en ordningsregel (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 375 och 520).

Öppnande av anbud

Försändelser med anbud ska, samtidigt och så snart som möjligt efter anbuds- tidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten eller enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av

392

en anbudsgivare ska dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. Prop. 2010/11:150 Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.

Paragrafens första stycke genomför delar av artikel 36.3 i direktivet. Hela paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

Förfarandet i andra stycket gäller alla anbud oavsett vilket kommu- nikationsmedel som använts av leverantören. Andra stycket gäller inte uttryckligen anbudsansökningar eftersom det har bedömts att det kan finnas anledning att inte behandla dem på samma strikta sätt (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 376). Något hinder för myndigheten eller enheten att i de fallen ändå tillämpa åtminstone delar av förfarandet finns inte och kan i det enskilda fallet vara lämpligt.

Rättelse av fel, förtydligande och komplettering

8 § En upphandlande myndighet eller enhet får tillåta att en anbudssökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet.

Myndigheten eller enheten får begära att en anbudsansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning. Myndigheten eller enheten får också begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar handlingar som getts in och som avses i 11 och 12 kap.

Paragrafens andra stycke genomför artikel 45 i direktivet. Hela para- grafen motsvarar 9 kap. 8 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

Första stycket innebär att uppenbara fel i en anbudsansökan eller ett anbud kan rättas till.

I paragrafens andra stycke föreskrivs att anbudsansökningar och anbud kan förtydligas och kompletteras. Det får bara göras på initiativ av den upphandlande myndigheten eller enheten. En upphandlande myndighet eller enhet får med stöd av bestämmelsen kontakta en leverantör om det finns oklarheter eller brister i ingivna intyg, skriftliga bevis och andra handlingar. Detta ska tillämpas restriktivt och kommunikationen mellan den upphandlande myndigheten respektive enheten och leverantören bör dokumenteras (prop. 2006/07:128 del 1 s. 377).

Information till leverantörer

Underrättelse om beslut

9 § En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska myndigheten eller enheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).

En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt

393

vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet	Prop. 2010/11:150
anges.
Paragrafen genomför artikel 35.1 i direktivet. Hela paragrafen motsvarar
9 kap. 9 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.2.
Av paragrafen framgår att alla anbudssökande och anbudsgivare ska få
en underrättelse om tilldelningsbeslut, beslut i visst fall om att avbryta
upphandlingen eller beslut om att upphandlingen ska göras om. I första
stycket finns en bestämmelse om att i underrättelsen ska upplysas om den
avtalsspärr som gäller. Regleringen om den är ny i LOU och LUF sedan
den 15 juli 2010 (se prop. 2009/10:180).
Frågan om ett beslut under upphandlingen ska meddelas särskilt eller
först i anslutning till tilldelningsbeslutet behandlas i prop. 2006/07:128
del 1 s. 378.
Upplysningar på begäran av en leverantör
10 § En upphandlande myndighet eller enhet ska till den anbudssökande eller
anbudsgivare som skriftligen begär det lämna upplysningar om skälen för att
leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet eller enhet ska på skriftlig begäran av en
anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud som har förkastats, lämna
upplysningar om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda
anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna
i ramavtalet.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och
senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Paragrafen genomför artikel 35.2 i direktivet och motsvarar i sak 9 kap.
10 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.2.
Såväl en ansökan om att lämna anbud som ett anbud kan förkastas
innan tilldelningsbeslutet fattas. Det innebär att skyldigheten att lämna
upplysningar om varför en ansökan eller ett anbud förkastats kan inträda
innan skyldigheten att lämna upplysningar om tilldelningsbeslutet enligt
9 § inträder (prop. 2001/02:142 s. 68).
I artikel 35.2 b i direktivet exemplifieras omständigheter som lett till
att ett anbud förkastats och som ska motiveras. Det är fråga om anbud
som innehåller avvikelser från angivna specifikationer eller som hänvisar
till vissa standarder, när den upphandlande myndigheten ställt upp krav
på prestanda eller funktion (artikel 18.4 och 18.5, 7 kap. 5 och 6 §§) eller
krav på informationssäkerhet eller försörjningstrygghet (artikel 22 och
23, 7 kap. 13–18 §§).
I enlighet med direktivet preciseras i paragrafen i förhållande till LOU
och LUF dels att begäran ska vara skriftlig, dels att andra stycket gäller
anbud som har förkastats.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
11 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i förfrågningsunderlaget ange
den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått	394
underrättelse enligt 9 § första stycket eller upplysningar enligt 10 §.	394

Paragrafen motsvarar 9 kap. 11 § LOU och LUF. Dess innehåll ansågs Prop. 2010/11:150 framgå indirekt av såväl regleringen i det klassiska direktivet som av

bestämmelserna i den upphävda lagen (1992:1528) om offentlig upphandling och togs därför in i LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 381). En sådan reglering togs också in i LUF. För att i så stor utsträckning som möjligt få en överensstämmelse med LOU och LUF tas bestämmelserna med även i denna lag. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.2.

Protokoll

12 § En upphandlande myndighet eller enhet ska för varje upphandling upprätta ett protokoll, där det bl.a. ska framgå

1.det valda upphandlingsförfarandet,

2.skälen till att ett anbud förkastats,

3.skälen till att ett kontrakt eller ramavtal inte tilldelats en leverantör,

4. skälen till att förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 4–10 §§ tillämpats,

5.skälen till att tidsfristen i 4 kap. 8 § andra stycket eller 4 kap. 9 § tredje stycket eller att det värde som följer av 4 kap. 9 § andra stycket överskridits,

6.skälen till att konkurrenspräglad dialog tillämpats, och

7.skälen till att ett ramavtal har en löptid på mer än sju år.

En upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att på Europeiska
kommissionens begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till
kommissionen.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska innehålla.
Paragrafen genomför delar av artikel 37 i direktivet. En liknande be-
stämmelse finns i 9 kap. 12 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.3.
Paragrafen har utformats med beaktande av det som Lagrådet har
förordat.
Första stycket reglerar att ett protokoll ska upprättas och vad som ska
framgå av ett sådant. I stycket är punkterna 1 och 5–7 nya i förhållande
till LOU. Andra stycket innehåller en skyldighet för upphandlande
myndigheter och enheter att på begäran sända protokollet eller huvud-
dragen i det till kommissionen. I tredje stycket finns en upplysning om att
regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska
innehålla.
Bevarande av handlingar
13 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller
enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara
anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och
ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, protokoll och liknande.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
Paragrafen, som reglerar bevarande av handlingar hos upphandlande
myndigheter och enheter som inte tillämpar arkivlagen (1990:782),
motsvaras av 9 kap. 13 § LOU och 9 kap. 14 § andra och tredje styckena
LUF. För att i så stor utsträckning som möjligt få en överensstämmelse
med dessa regler finns en paragraf med motsvarande innehåll även i	395
	395

denna lag (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 383 och 384). Förslaget behand- Prop. 2010/11:150 las i avsnitt 8.8.3.

11 kap. Uteslutning av leverantörer

Omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer

1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar

1.sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet55,

2.bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av

konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen- skaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i56, respektive

artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn57,

3.bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats

på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen58,

4.penningtvätt och finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om

åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism59, eller

5.terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni

2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut60.

Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en före- trädare för den juridiska personen har dömts för brottet.

Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet eller enhet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.

Paragrafen genomför artikel 39.1 i direktivet och utgör en uttömmande uppräkning av de obligatoriska uteslutningsgrunderna. Bestämmelserna är i stort sett desamma som i de föreslagna bestämmelserna i 10 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.9.

I förhållande till nu gällande LOU och LUF finns det i första stycket 1 en hänvisning till rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet. Beslutet ersätter rådets gemen- samma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om att göra

55EUT L 300, 11.11.2008, s. 42 (Celex 32008F0841).

56EGT C 195, 25.6.1997, s. 1 (Celex 31997F0625/01/).

57EGT L 358, 31.12.1998, s. 2 (Celex 31998F0742).

58EGT C 316, 27.11.1995, s. 48 (Celex 31995F1127/03/).

59EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060).

60EGT L 164, 22.6.2002, s. 3 (Celex 32002F0475).

396

deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlems- Prop. 2010/11:150 stater till ett brott.

Första stycket 2 innehåller en hänvisning till rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn. Detta rambeslut ersätter rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF av den 22 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen rörande korruption inom den privata sektorn som LOU hänvisar till. Bestämmelserna är i stort sett desamma.

I första stycket 3 hänvisas till konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. Bestämmelsen överensstämmer med LOU och LUF.

I första stycket 4 hänvisas till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG61 i stället för som i motsvarande bestämmelse i LOU rådets direktiv 91/308/EEG, som upphört att gälla.

I förhållande till LOU och LUF är första stycket 5 ny och avser terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet.

Vilka svenska straffbestämmelser som kan anses motsvara uppräk- ningen i paragrafen samt hur den upphandlande myndigheten eller enheten bör hantera frågan om uteslutning på grund av brott behandlas i avsnitt 8.9 och i prop. 2006/07:128 del 1 s. 224–241 och 386–388.

Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer

2 § En leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören

1.är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad närings- förbud,

2.är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvaltning, ackord eller annat liknande förfarande,

3.genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen, såsom till följd av en överträdelse av befintlig lagstiftning om export av försvars- och säkerhetsutrustning,

4.har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, såsom genom att inte ha iakttagit sina skyldigheter i fråga om informationssäkerhet eller försörj- ningstrygghet vid ett tidigare kontrakt, och den upphandlande myndigheten eller enheten kan visa detta,

5.har, på grundval av någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor, kunnat konstaterats inte vara så tillförlitlig som krävs för att inte riskera rikets säkerhet,

6.inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller

7.i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upplysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 11 eller 12 kap.

61 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15, Celex 32005L0060).

397

Är leverantören en juridisk person, får leverantören uteslutas om en företrädare Prop. 2010/11:150 för den juridiska personen har dömts för brott som avses i första stycket 3 eller

gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.

Myndigheten eller enheten får, utom i de fall som avses i 4 §, begära att en
leverantör visar att det inte finns någon grund för att utesluta leverantören med
stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 6.
Paragrafen genomför artikel 39.2 i direktivet. I 10 kap. 2 § LOU och
10 kap. 3 § LUF finns liknande bestämmelser. Förslaget behandlas i
avsnitt 8.9.
Det exempel som anges i första stycket 3 finns inte i LOU och tar sär-
skilt sikte på försvars- och säkerhetsområdet. De två följande punkterna
behandlar också två för området viktiga delar, dvs. informationssäkerhet
och försörjningstrygghet.
Kravet i första stycket 4 avser brott mot krav i tidigare kontrakts-
förhållanden, även i förhållande till andra stater. Att, som anges i
punkten, leverantören gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen
innebär inte att denne måste slutligt ha dömts för sådant fel men de
omständigheter som kan ligga till grund för en uteslutning måste vara
objektiva och kunna visas.
Kravet i första stycket 5 behandlar pålitligheten hos anbudsgivare och
leverantörer. Även om bestämmelsen ger stort utrymme för den upp-
handlande myndigheten eller enheten i fråga om vilka uppgifter som kan
ligga till grund för en uteslutning, måste uteslutningen vara nödvändig
för rikets säkerhet.
Tredje stycket saknar motsvarighet i direktivet, men återfinns i LOU
och LUF eftersom det fanns en sådan bestämmelse i den nu upphävda
lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (se prop. 2006/07:128 del 1
s. 389). För att i så stor utsträckning som möjligt få en överensstämmelse
med LOU och LUF tas bestämmelsen in även i denna lag.
Intyg och bevis angående leverantör
3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska som bevis för att det inte
finns grund för att utesluta en leverantör godta utdrag ur officiellt register eller
annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som avses i 1 § eller 2 §
första stycket 1, 2 eller 3 och intyg från behörig myndighet när det gäller ett
förhållande som avses i 2 § första stycket 6.
Om sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte utfärdas i
leverantörens hemland eller ursprungsland eller inte omfattar samtliga de fall som
avses i 1 § eller 2 § första stycket 1–3 kan de ersättas av en utsaga som har
avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran.
Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända
leverantörer i ett land inom EES, får det antas att leverantören uppfyller de
förutsättningar som anges i 1 § eller i 2 § första stycket 1–4 och 7.
Paragrafens första och andra stycken genomför artikel 39.3 i direktivet.
Paragrafens tredje stycke genomför artikel 46.3. Hela paragrafen mot-
svaras av 10 kap. 3 § LOU och 10 kap. 4 § LUF. Förslaget behandlas i
avsnitt 8.9.
Som exempel på utdrag ur officiellt register enligt första stycket anges i
artikel 39.3 första stycket a ett utdrag från kriminalregistret.	398
	398

Med begreppet utsaga som avgetts på heder och samvete eller en annan Prop. 2010/11:150 liknande försäkran enligt andra stycket avses enligt artikel 39.3 andra

stycket exempelvis en försäkran under ed, en högtidlig försäkran som avläggs inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet, notarius publicus eller en godkänd yrkesorganisation i personens hemland eller ursprungsland. Stycket har utformats som Lagrådet har förordat.

4 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 2 § första stycket 6 ska den upphandlande myndigheten eller enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.

Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § LOU och 10 kap. 5 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.9.

Enligt bestämmelsen ska den upphandlande myndigheten eller enheten ansvara för att hämta in uppgifter om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige. Med behörig myndighet som uppgifterna hämtas in från avses Skatteverket och Kronofogdemyndigheten. Skyldigheten inträder när den upphand- lande myndigheten eller enheten har för avsikt att beakta dessa uppgifter i en upphandling (prop. 2009/10:180 del 1 s. 340).

12 kap. Kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m.

Inledande bestämmelser

1 § Innan kontrakt tilldelas enligt 13 kap. ska den upphandlande myndigheten eller enheten kontrollera lämpligheten hos de leverantörer som inte har uteslutits enligt 11 kap. 1 och 2 §§.

Paragrafen genomför delvis artikel 38.1 i direktivet och motsvarar 11 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.1.

Bestämmelsen innebär att sedan leverantörerna klarat prövningen enligt 11 kap., ska leverantörernas lämplighet enligt 12 kap. prövas innan de inlämnade anbuden prövas enligt 13 kap.

2 § En upphandlande myndighet eller enhet får ställa krav på en lägsta nivå för anbudssökandes och anbudsgivares ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Dessa ska överensstämma med bestämmelserna i 8–16 §§. Omfatt- ningen av den information som avses i 8–16 §§ samt de lägsta nivåerna för den kapacitet som krävs för ett visst kontrakt ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.

De krav på kapacitet som ställs upp ska framgå av annonsen om upphandling.

Paragrafen genomför artikel 38.2 i direktivet och motsvarar den före- slagna lydelsen av 11 kap. 2 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.1.

Paragrafen innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten i förväg kan bestämma den miniminivå för ekonomisk och finansiell ställ- ning samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet som ska ligga till grund för urvalsprövningen (prop. 2006/07:128 del 1 s. 244).

399

De hänvisningar som finns i första stycket avser i enlighet med artikeln Prop. 2010/11:150 i direktivet bestämmelserna om leverantörernas ekonomiska ställning

samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet (artiklarna 41 och 42).

Begränsning av antalet anbudssökande i upphandlingsförfaranden

3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog får den upphandlande myndigheten eller enheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, förhandla med eller inleda en dialog med.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen ange

1.vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och

2.det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta antal kommer att bjudas in, detta antal.

Paragrafen genomför delar av artikel 38.3 första stycket i direktivet och motsvarar 11 kap. 3 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.1.

Det är enligt första stycket bara vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog som antalet anbudssökande kan begränsas.

De kriterier som den upphandlande myndigheten eller enheten enligt andra stycket ska ange i annonsen, om den väljer att begränsa antalet anbudssökande, ska vara hänförliga till leverantören och kan gälla dennes ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet men de kan däremot inte utgöras av utvärderingskriterierna enligt 13 kap. 1 § efter- som de är hänförliga till anbudet (prop. 2006/07:128 del 1 s. 393). Att kriterierna ska vara objektiva och icke-diskriminerande framgår av 1 kap. 11 §.

4 § Antalet anbudssökande som bjuds in att delta får inte vara mindre än tre.

Paragrafen genomför artikel 38.3 första stycket första strecksatsen andra meningen i direktivet och motsvarar delar av 11 kap. 4 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.1.

Antalet anbudssökande som bjuds in får inte vara mindre än tre oavsett vilket förfarande som används. I LOU är minsta antalet anbudssökande vid selektivt förfarande fem.

5 § En upphandlande myndighet eller enhet ska bjuda in minst det antal anbudssökande som angetts enligt 3 § andra stycket 2.

Om antalet anbudssökande, som uppfyller de i annonsen angivna kraven och urvalskriterierna (de kvalificerade anbudssökande), är lägre än det i annonsen angivna lägsta antal som kommer att bjudas in, får den upphandlande myndig- heten eller enheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 38.3 första stycket, hela 38.3 andra stycket och 38.4 i direktivet samt 11 kap. 5 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.1.

400

Av andra stycket framgår att en upphandlande myndighet eller enhet Prop. 2010/11:150 har möjlighet att fortsätta förfarandet trots att antalet lämpliga anbuds-

sökande egentligen är för få.

Både de anbudssökande som valdes ut i samband med det första offentlig- görandet och de som väljs ut i samband med det andra offentliggörandet ska bjudas in att delta i upphandlingsförfarandet enligt 9 kap. 8–10 §§.

Paragrafen genomför artikel 38.3 tredje stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.1.

Första stycket anger att den upphandlande myndigheten eller enheten får låta ett upphandlingsförfarande anstå om den anser att antalet lämpliga anbudssökande är för lågt för att effektiv konkurrens ska kunna säkerställas och på nytt offentliggöra den ursprungliga annonsen. Åtgär- den är ny och saknar motsvarighet i LOU och LUF. Den innebär att förfarandet i sig inte avbryts utan endast blir vilande i avvaktan på förnyad annonsering.

I paragrafen anges ”effektiv” konkurrens i stället för direktivartikelns ”verklig” konkurrens. Begreppet ”effektiv” konkurrens förekommer i LOU i stället för ”verklig” konkurrens. Detta för att överensstämma med konkurrenslagens (1993:20) terminologi (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 327). Konkurrenslagen (1993:20) är upphävd och ersatt av konkurrens- lagen (2008:579). Någon ändring i detta avseende i den senare lagen har inte skett.

Samtliga utvalda anbudssökande från de två offentliggörandena ska sedan enligt andra stycket bjudas in att delta i upphandlingsförfarandet. Detta ska, som framgår av direktivet, inte påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens möjlighet att avbryta det pågående upp- handlingsförfarandet och inleda ett nytt förfarande.

Krav på registrering

7 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att en anbuds- sökande visar att sökanden är registrerad i ett aktiebolags- eller handelsregister eller ett motsvarande register, som förs i det land där den anbudssökande har sitt ursprung eller är etablerad, om det i detta land är en förutsättning för att få bedriva yrkesverksamhet.

I stället för det som anges i första stycket kan en anbudssökande avge en utsaga på heder och samvete eller vidta någon annan liknande åtgärd eller visa upp ett intyg.

I samband med förfaranden för tilldelning av tjänstekontrakt får den upphand- lande myndigheten eller enheten begära att en anbudssökande ska visa att han eller hon har ett särskilt tillstånd eller liknande i sitt hemland, om detta krävs för att tillhandahålla den aktuella tjänsten.

Paragrafen genomför artikel 40 första och andra stycket i direktivet och motsvarar i huvudsak 11 kap. 6 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt

8.10.2.

401

I förhållande till LOU och det klassiska direktivet tar bestämmelserna i Prop. 2010/11:150 paragrafen och direktivet enbart sikte på de anbudssökande eftersom

öppet förfarande inte förekommer i den nu föreslagna lagen. Därutöver är främst tillagt att det aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande register som avses i första stycket även kan vara fört i den anbuds- sökandes ursprungsland och att registreringen ska vara en förutsättning för att den sökande ska kunna bedriva yrkesverksamhet där. Dessa skillnader följer också av direktiven. De register som avses är de som anges i bilaga VII A–C till direktivet. Förteckningarna som anges i bilaga VII är endast vägledande.

En utsaga på heder och samvete eller annan liknande åtgärd i andra stycket avser det som i direktivet uttryckts med ed under försäkran (se kommentaren till 11 kap. 3 §).

Bestämmelsen i tredje stycket innebär att en upphandlande myndighet eller enhet kan ange att anbudssökande ska visa om de på visst sätt är auktoriserade, tillhör ett skråväsende eller liknande (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 395).

Bevis på ekonomisk ställning

8 § Bevis på en leverantörs ekonomiska kapacitet kan utgöras av

2.balansräkningar eller utdrag ur dem, eller

3.intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvars- försäkring för verksamheten.

Paragrafen genomför huvudsakligen artikel 41.1 i direktivet och mot- svarar 11 kap. 7 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.2.

En leverantörs lämplighet i fråga om ekonomisk ställning är av så central betydelse vid upphandling att bestämmelser om vilka intyg som krävs anges i lagen. Att listan med de uppräknade exemplen på bevis inte är uttömmande framgår av ordet ”kan”.

Om begärda intyg inte ges in utgör det skäl för att inte pröva leveran- törens anbudsansökan (prop. 2006/07:128 del 1 s. 396).

9 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upphand- ling eller i inbjudan att lämna anbud ange vilken eller vilka av de i 8 § nämnda handlingarna och uppgifterna som ska visas upp samt vilka andra handlingar som ska visas upp. En balansräkning eller utdrag ur den behöver endast visas upp om den ska offentliggöras enligt lagstiftningen i det land där leverantören är hemma- hörande.

Paragrafen genomför huvudsakligen artikel 41.4 i direktivet och mot- svarar 11 kap. 8 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.2.

Villkoret att en balansräkning eller utdrag ur den endast behöver visas upp om den ska offentliggöras enligt lagstiftningen i det land där leveran- tören är hemmahörande framgår av artikel 41.1 b i direktivet.

402

10 § Om en leverantör har ett godtagbart skäl för att inte visa de handlingar och Prop. 2010/11:150 uppgifter som den upphandlande myndigheten eller enheten begär, får leveran-

tören visa sin ekonomiska kapacitet med någon annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

Paragrafen genomför artikel 41.5 i direktivet och motsvarar 11 kap. 9 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.2.

Bevis på teknisk och yrkesmässig kapacitet

Den tekniska kapaciteten får styrkas på ett eller flera av följande sätt:

1.genom en förteckning över slutförda byggentreprenader under de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna utförts på ett tillfredsställande sätt med uppgift om värde, tidpunkt och plats för bygg- entreprenaderna samt huruvida de utfördes enligt gängse branschnormer och slutfördes på ett korrekt sätt,

2.genom en förteckning över de viktigaste varuleveranser eller tjänster som utförts under, som regel, de fem senaste åren med uppgift om värde och tidpunkt samt huruvida det varit fråga om privata eller offentliga mottagare,

3.genom uppgifter om den tekniska personal och de tekniska organ som ansvarar för kvalitetskontrollen eller som berörs på annat sätt, vare sig de direkt tillhör leverantörens företag eller inte, och, i fråga om byggentreprenader, uppgifter om den tekniska personal och de tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,

4.genom en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten, av företagets under- söknings- och forskningsresurser samt de företagsinterna bestämmelserna i fråga om immaterialrätt,

5.genom en kontroll som ska utföras av den upphandlande myndigheten eller enheten själv eller på dennas vägnar av ett behörigt organ i leverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke,

6.när det är fråga om byggentreprenadkontrakt, tjänstekontrakt eller varu- kontrakt inbegripet monterings- och installationsarbeten eller monterings- och installationstjänster, genom uppgifter om leverantörens utbildnings- och yrkes- kvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, särskilt om den eller dem som ska ansvara för tillhandahållande av tjänsterna eller leda byggentreprenaden,

7.när det är fråga om byggentreprenader eller tjänster, genom uppgifter om de miljöskyddsåtgärder leverantören kommer att tillämpa när kontraktet fullgörs, om det med hänsyn till vad kontraktet avser behövs sådana uppgifter,

8.genom en uppgift om antalet anställda i medeltal per år hos tjänsteleveran- tören eller entreprenören och antalet anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren,

9.genom en uppgift om

a)vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning, antalet anställda och deras yrkeskunnande eller de försörjningskällor som leverantören förfogar över för att fullgöra kontraktet, samt uppgift om var dessa finns i de fall de finns utanför EES, och

b)förmågan att tillgodose den upphandlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade behov till följd av en kris eller att garantera underhåll, moder- nisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

403

10. när det gäller varor som ska levereras, genom prover, beskrivningar eller	Prop. 2010/11:150
fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten eller
enheten begär det, eller genom intyg som upprättas av officiella institutioner för
kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av
vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser
överensstämmer med vissa specifikationer eller standarder, eller
11. när det gäller kontrakt som inbegriper, kräver eller innehåller säkerhets-
skyddsklassificerade uppgifter, genom bevis om förmågan att behandla, lagra och
överföra sådana uppgifter på den skyddsnivå som krävs av den upphandlande
myndigheten eller enheten.
Om det är nödvändigt ska den behöriga myndigheten sända intyg enligt andra
stycket 1 direkt till den upphandlande myndigheten eller enheten.
Om en mottagare enligt andra stycket 2 är en upphandlande myndighet eller
enhet, ska intyg som utfärdats eller attesterats av denna myndighet eller enhet
lämnas. Om mottagaren inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska intyg
från köparen lämnas eller, om detta inte är möjligt, en försäkran från leverantören
lämnas.
En kontroll enligt andra stycket 5 ska avse en leverantörs tillverkningskapacitet
eller en tjänsteleverantörs tekniska kapacitet och, om det behövs, leverantörens
undersöknings- och forskningsresurser samt åtgärder för kvalitetskontroll.
Paragrafen genomför delvis artikel 42 i direktivet. En liknande bestäm-
melse finns i 11 kap. 11 § LOU. Förslaget behandlas huvudsakligen i
avsnitt 8.10.
Paragrafens första stycke genomför artikel 42.5 i direktivet. Till
skillnad från bestämmelsen i LOU är den upphandlande myndigheten
endast skyldig att i annonsen om upphandling ange vilka uppgifter om
teknisk kapacitet som leverantören ska tillhandahålla.
Paragrafens andra stycke genomför artikel 42.1 i direktivet. I stycket
återfinns en uppräkning av sätt som leverantören kan använda sig av för
att styrka sin tekniska kapacitet. Den största skillnaden jämfört med LOU
är att leverantören inte är skyldig att styrka sin tekniska kapacitet på
något av de sätt som anges. Det framgår genom att i förhållande till LOU
har ordet ”endast” tagits bort (se även 14 §). I förhållande till LOU är
tidsrymden i punkten 2 förlängd från tre till fem år. Dessutom gäller
denna tidsrymd endast som huvudregel.
Punkten 4 innehåller i förhållande till LOU den skillnaden att de
företagsinterna bestämmelserna rörande immaterialrätt ska beskrivas.
Punkten 5 (artikel 42.1 d i direktivet) är förkortad i jämförelse med
motsvarande regel i det klassiska direktivet (artikel 48.2 d) och har
därmed ett mer generellt tillämpningsområde. Den bestämmelse i LOU
som genomför artikeln, 11 kap. 11 § andra stycket 5, är begränsad till
varor eller tjänster som är komplexa eller i undantagsfall avsedda för ett
särskilt ändamål. Denna begränsning finns alltså inte med i denna lag.
I förhållande till LOU är det i punkten 6 specificerat i vilka fall
uppgifter om leverantörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer m.m.
ska anges.
I punkten 9 har i förhållande till 11 kap. 11 § andra stycket 9 LOU
tillkommit uppgifter om vad som ska anges. I förhållande till direktivet
har här ordet ”tillgodose” ersatt ordet ”tillmötesgå”. Någon saklig för-
ändring är inte avsedd.
En bestämmelse motsvarande punkten 10 i 11 kap. 11 § LOU saknas
på denna plats i direktivet. Upplysningar om hur stor del av kontraktet	404

som kommer att läggas ut på underentreprenad följer i stället av artikel Prop. 2010/11:150 21.2, vilken genomförs i 14 kap. 2 §.

Punkten 11 genomför artikel 42.1 j första stycket i direktivet och behandlas i avsnitt 9.5.

Tredje–femte styckena innehåller ett antal bestämmelser om hanteringen av bevisen om teknisk kapacitet.

Paragrafen genomför artikel 42.1 j tredje stycket i direktivet. Första meningen saknar direkt motsvarighet i direktivet men följer av artikel 42.1. Förslaget behandlas i avsnitt 9.6.

Med ett system för granskning av säkerhetsskyddet (säkerhetskontroll- system) kan avses t.ex. det arbete som utförs av en s.k. National Security Authority (NSA) eller ett säkerhetsskyddsavtal som upprättas med anledning av upphandlingen.

Av artikeln framgår att en anbudssökande som ännu inte har ett system för granskning av säkerhetsskyddet kan få en förlängd tidsfrist att ”an- skaffa” ett sådant. I den engelska översättningen står ”obtain” och i den franska står ”obtenir”. I paragrafen används därför ”ordna” i stället för ”anskaffa”.

I den svenska språkversionen av artikeln står vidare ”meddelandet om underentreprenaden”, medan det i den engelska översättningen står ”contract notice” och i den franska översättningen står ”l’avis de marché”, dvs. ”annonsen om upphandling”. Förslaget till författningstext har därför utformats i enlighet med detta.

13 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att ett behörigt organ i anbudssökandes stat kontrollerar att de krav i fråga om informationssäkerhet som den upphandlande myndigheten eller enheten ställer är uppfyllda när det gäller

1.de lokaler och installationer som planeras att användas,

2.de industriella och administrativa förfaranden som kommer att tillämpas,

3.formerna för informationsstyrning, och

4.den personal som kommer att arbeta med att genomföra kontraktet.

Paragrafen genomför artikel 42.1 j fjärde stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 9.7.

14 § Om en leverantör har ett godtagbart skäl för att inte visa de handlingar och uppgifter som den upphandlande myndigheten eller enheten begär, får leveran- tören styrka sin tekniska eller yrkesmässiga kapacitet med någon annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

Paragrafen genomför artikel 42.6 i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.2.

Av paragrafen följer att om en leverantör har ett godtagbart skäl för att

inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten eller

405

enheten begär får han eller hon visa sin tekniska eller yrkesmässiga Prop. 2010/11:150 kapacitet med varje annan handling som den upphandlande myndigheten

eller enheten finner lämplig. De i 11 § angivna sätten för att styrka sin tekniska eller yrkesmässiga kapacitet är endast exempel. Kan leveran- tören inte styrka sin kapacitet på något av de sätten får denne uppvisa annan lämplig handling.

Tillgång till andra företags kapacitet

Paragrafen genomför artikel 41.2 och 41.3 samt artikel 42.2 och 42.3 i direktivet samt motsvarar med en redaktionell ändring 11 kap. 12 § LOU och 11 kap. 5 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.2.

Leverantörers yrkeskunnande

16 § Vid bedömningen av en leverantörs förmåga att fullgöra ett varukontrakt som innefattar monterings- eller installationsarbeten, tjänster eller bygg- entreprenad, får särskild vikt fästas vid yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlitlighet.

Paragrafen genomför artikel 42.4 i direktivet och motsvarar 11 kap. 13 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.2.

Kvalitetsstyrningsstandarder

Paragrafen genomför artikel 43 i direktivet och motsvarar i sak 11 kap. 14 § LOU och 11 kap. 11 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.3.

I jämförelse med LOU och LUF liksom det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet är ordet ”kvalitetssäkringsstandarder” här ersatt av ”kvalitetsstyrningsstandarder” och ”kvalitetssäkringsåtgärder” ersatt av ”kvalitetsstyrningssystem”. Några väsentliga skillnader i sak torde detta inte innebära. Dessutom är tillagt att dessa standarder eller likvärdiga intyg ska vara certifierade av oberoende ackrediterade organ. Dessa skillnader i förhållande till LOU och LUF följer av direktiven. I förhållande till direktivet uttrycks i lagtexten, som Lagrådet har förordat,

406

dock begreppet ”certifikat” på samma sätt som i LOU och LUF, med Prop. 2010/11:150 begreppet ”intyg”. Därutöver förekommer vissa andra språkliga skil-

lnader i förhållande till de två andra lagarna.

Standarder för miljöledning

18 § Om en upphandlande myndighet eller enhet i de fall som avses i 11 § andra stycket 7 kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upprättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljöledningsstandarder, ska myndigheten eller enheten hänvisa till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG62 eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljölednings- standarderna ska vara certifierade av organ som uppfyller unionslagstiftningen eller internationella standarder för certifiering.

Myndigheten eller enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga miljöled- ningsåtgärder som lämnas av leverantörer.

Paragrafen genomför artikel 44 i direktivet och motsvarar 11 kap. 15 § LOU och 11 kap. 12 § andra och tredje styckena LUF. Förslaget behand- las i avsnitt 8.10.3.

I förarbetena till motsvarande paragraf i LOU anfördes bl.a. följande (prop. 2006/07:128 del 1 s. 402).

”Miljöledningssystem är ett system för att organisera miljöarbetet i ett företag, en myndighet eller en organisation. Systemet har som syfte att kontinuerligt förbättra organisationens miljöprestanda genom ett förebyggande och strukturerat arbetssätt. Arbetet be- drivs i olika faser (planering, genomförande, kontroll och åtgärd). Kraven på miljöledningssystem har preciserats i olika standarder och regelverk.”

Det sagda har tillämpning även för nu aktuell paragraf.

Officiella förteckningar

19 § Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES upprättad av behöriga myndigheter eller innehar ett certifikat utfärdat av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska standar- der för certifiering, får det antas att leverantören uppfyller de förutsättningar och krav som anges i

1.11 kap. 1 §, 2 § första stycket 1–4 och 7, samt i detta kapitel 7 §, 8 § första stycket 1 och 2 samt 11 § andra stycket 1, 3, 6, 8 och 9 när det gäller byggentreprenörer,

2.11 § andra stycket 2–5 och 10 när det gäller varuleverantörer, eller

3.11 § andra stycket 2 och 4–9 när det gäller tjänsteleverantörer.

62 EUT L 342, 22.12.2009, s. 1 (Celex 32009R1221).

407

Paragrafen genomför artikel 46.3 i direktivet och motsvarar i huvudsak Prop. 2010/11:150 11 kap. 16 § LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.3.

I förhållande till LOU och det klassiska direktivet är tillagt att en officiell förteckning ska vara ”upprättad av behöriga myndigheter”. Skillnaden följer av direktiven.

Bestämmelsen innebär endast en presumtion för att leverantören uppfyller vissa i paragrafen specificerade krav om denne är registrerad i en officiell förteckning. Om en upphandlande myndighet har tillgång till tillförlitliga uppgifter om en leverantör som strider mot vad som framgår av en officiell förteckning får därför dessa uppgifter läggas till grund för bedömningen av leverantörens lämplighet (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 403 och 404).

Begränsad kontroll

20 § I ett selektivt eller förhandlat förfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog får en upphandlande myndighet eller enhet begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 11 kap. samt 12 kap. 2 och 7–18 §§ som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande som myndigheten eller enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 11 kap. 17 § LOU och 11 kap. 13 § LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.11. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I 11 och 12 kap. finns bestämmelser för de upphandlande myndig- heternas och enheternas möjligheter att ställa krav på att leverantörerna intygar sin kapacitet, lämplighet etc. Genom denna paragraf får de upp- handlande myndigheterna och enheterna samma möjlighet som sedan den 15 juli 2010 finns i LOU och LUF att begränsa antalet intyg, certifikat, bevis eller liknande handlingar som måste hanteras vid en upphandling i syfte att visa leverantörens lämplighet att utföra ett visst kontrakt (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 341).

13 kap. Tilldelning av kontrakt

Alternativa grunder för tilldelning av kontrakt

1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anta antingen

1.det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande myndigheten eller enheten, eller

2.det anbud som innehåller det lägsta priset.

Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, ska myndigheten eller enheten ta hänsyn till olika kriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom pris, leverans- eller genomförandetid, miljö- egenskaper, driftkostnader, kostnadseffektivitet, kvalitet, ekonomisk livslängd, lönsamhet, försörjningstrygghet, samverkansförmåga, operativa egenskaper, funktionella och tekniska egenskaper, service och tekniskt stöd.

En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget ange vilken grund för tilldelning av kontraktet som kommer att tillämpas.

408

Paragrafen genomför artikel 47.1 i direktivet och motsvarar i stort Prop. 2010/11:150 12 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.12.

I första stycket anges de två alternativa grunderna för tilldelning av kontrakt som den upphandlande myndigheten eller enheten kan tillämpa.

I andra stycket anges exempel på tilldelningskriterier som kan ställas upp (prop. 2006/07:128 del 1 s. 405). I förhållande till LOU och LUF är kriterierna ekonomisk livslängd, lönsamhet, försörjningstrygghet, sam- verkansförmåga och operativa egenskaper tillagda. Däremot saknas kriteriet estetik.

Enligt tredje stycket ska den valda grunden anges i annonsen om upphandling eller i förfrågningsunderlaget. Det går därefter inte att byta grund (a.prop. s. 405).

Viktning av kriterier

Om det enligt den upphandlande myndigheten eller enheten inte är möjligt att ange viktningen av de olika kriterierna, ska dessa anges i fallande prioritets- ordning.

Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning ska anges i

1.annonsen om upphandlingen,

2.förfrågningsunderlaget,

3.en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar,

4.det beskrivande dokumentet, eller

5.de kompletterande handlingarna.

Paragrafen genomför artikel 34.5 e och 47.2 i direktivet samt motsvarar i stort sett 12 kap. 2 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.12.

Tredje stycket 3 saknar motsvarighet i direktivet och i det klassiska direktivet. Däremot finns en sådan bestämmelse i försörjningsdirektivet och togs därför med även i LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 406). För att i så stor utsträckning som möjligt få en överensstämmelse med LOU och LUF tas bestämmelsen in även här. Tredje stycket 4 är en följd av att förfarandet konkurrenspräglad dialog införts och återfinns även i 12 kap. 2 § LOU. I förhållande till LOU och LUF är tredje stycket 5 ny.

Onormalt låga anbud

En begäran om förklaring kan gälla

1.om anbudsgivaren kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra kontraktet,

2.om anbudsgivaren kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,

3.egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av anbudsgivaren,

409

4. om anbudsgivaren iakttar de bestämmelser om arbetarskydd och arbets- Prop. 2010/11:150 förhållanden som gäller på den ort där kontraktet ska fullgöras, och

5. om anbudsgivaren fått möjlighet att erhålla statligt stöd.

Paragrafen genomför artikel 49.1 och 49.2 i direktivet och motsvarar 12 kap. 3 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.12.

Bestämmelserna kommenteras utförligt i prop. 2006/07:128 del 1 s. 406–409.

En upphandlande myndighet eller enhet som förkastar ett anbud enligt första stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.

Paragrafen genomför artikel 49.3 i direktivet och motsvarar 12 kap. 4 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.12.

Bestämmelserna kommenteras i prop. 2006/07:128 del 1 s. 409 och 410.

14 kap. Underentreprenad

Anbudsgivarens val av underleverantör

Huvudregel

1 § Den utvalda anbudsgivaren ska ha möjlighet att välja sina underleverantörer för samtliga underleverantörskontrakt som inte omfattas av 3 eller 5 §.

Paragrafen genomför artikel 21.1 i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 11.2.1.

Bestämmelsen anger att den vinnande leverantören som huvudregel har rätt att välja sina underleverantörer för samtliga underleverantörs- kontrakt. Bestämmelsen är rubricerad som huvudregel eftersom den gäller i den utsträckning den upphandlande myndigheten eller enheten inte ställer krav på konkurrensutsättning av underleverantörer.

Uppgifter om underentreprenad

2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att anbudsgivaren i sitt anbud ska ange hur stor del av kontraktet som kan komma att läggas ut på underentreprenad, förslag på underleverantör och föremålet för underleverantörs- kontraktet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att anbudsgivaren ska ange alla ändringar som uppstår på underleverantörsnivå under genomförandet av kontraktet.

410

Paragrafen genomför artikel 21.2 i direktivet. Förslaget behandlas i Prop. 2010/11:150 avsnitt 11.2.2.

Paragrafens första stycke, som i stort överensstämmer med 6 kap. 11 § LOU och 6 kap. 12 § LUF, anger att den upphandlande myndigheten eller enheten har rätt att begära in uppgifter av anbudsgivarna om hur stor del av kontraktet som de avser att lägga ut på tredje man, vilka under- leverantörer de avser att anlita och vilka delar av kontraktet som under- entreprenaderna avser.

Andra stycket har ingen motsvarighet i LOU eller LUF. Bestämmelsen anger att den upphandlande myndigheten eller enheten har rätt att som ett särskilt villkor för fullgörande av kontraktet kräva in uppgifter om de ändringar som uppstår i underleverantörsledet under genomförandet av kontraktet.

Den upphandlande myndighetens eller enhetens krav på underentreprenad

Förutsättningar

3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att den utvalda anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet på underentreprenad.

Paragrafen genomför artikel 21.4 första, tredje och fjärde stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 11.3.1.

Paragrafens första stycke anger att den upphandlande myndigheten eller enheten har rätt att kräva av den utvalda anbudsgivaren att han ska lägga ut en del av kontraktet på underentreprenad.

I andra stycket anges en begränsning för denna rätt. Den upphandlande myndigheten eller enheten har inte rätt att kräva att en större andel av kontraktet ska läggas ut än 30 procent av det totala kontraktets värde. Den upphandlande myndighet eller enhet som utnyttjar möjligheten i första stycket ska i annonsen om upphandling ange den andel som ska läggas ut. Det ska anges i form av ett intervall med en minimiandel och en maximiandel, med ett tak om 30 procent. Anbudsgivaren ska dock ha rätt att föreslå en högre andel än den som krävs av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Av tredje stycket framgår att, om den upphandlande myndigheten eller enheten utnyttjar möjligheten att kräva att viss andel av kontraktet ska läggas ut på underentreprenad, så ska den kräva att anbudsgivaren preciserar i sitt anbud vilken del eller vilka delar denne avser att lägga ut på tredje man. Detta är således obligatoriskt för det fall möjligheten i första och andra stycket utnyttjas.

411

4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att anbudsgivaren	Prop. 2010/11:150
ska ange vilken eller vilka delar av anbudet som kan komma att läggas ut på
underentreprenad utöver den minimiandel som måste läggas ut enligt 3 § och att
ange vilka underleverantörer de avser att anlita.
Paragrafen genomför artikel 21.4 femte stycket i direktivet. Förslaget
behandlas i avsnitt 11.3.3.
Paragrafen anger att den upphandlande myndigheten eller enheten får
begära att anbudsgivarna ska ange vilken eller vilka delar av anbudet
som de avser att lägga ut på underentreprenad utöver den minimiandel
som måste läggas ut enligt 3 § och att ange vilka underleverantörer de
avser att anlita. Till skillnad från vad som anges i 3 § är det inte obligato-
riskt för den upphandlande myndigheten eller enheten att infordra uppgift
om vilka underleverantörer som kommer att utnyttjas av anbudsgivaren,
utan förevarande bestämmelse ger den upphandlande myndigheten eller
enheten rätt att kräva in uppgiften.
Villkor om tilldelning av underentreprenad
5 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att den utvalda
anbudsgivaren, om denne inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska
tillämpa 9–11 §§ för samtliga eller vissa underleverantörskontrakt. Den upphand-
lande myndigheten eller enheten ska i sådant fall i kontraktet med anbudsgivaren
uppställa villkor om att anbudsgivaren, vid tilldelning av ett underleverantörs-
kontrakt till tredje man, ska tillämpa 9–11 §§.
Ställer den upphandlande myndigheten eller enheten krav på underentreprenad
enligt 3 §, ska den kräva att den utvalda anbudsgivaren för dessa underleveran-
törskontrakt ska tillämpa 9–11 §§ enligt första stycket.
Paragrafen genomför artiklarna 21.3, 21.4 sjätte stycket och 50.1 i
direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 11.3.4.
I paragrafen anges ramarna för den upphandlande myndighetens eller
enhetens rätt att kräva av den utvalda anbudsgivaren, som inte är en
upphandlande myndighet eller enhet, att de grundläggande principerna,
annonsering och utvärdering av anbud ska tillämpas beträffande under-
leverantörskontrakt som denne avser att tilldela. Den upphandlande
myndigheten eller enheten kan enligt första stycket kräva att vissa eller
samtliga underleverantörskontrakt ska konkurrensutsättas med tillämp-
ning av bestämmelserna i 9–11 §§. Den vinnande leverantören ska i
kontraktet med den upphandlande myndigheten eller enheten förpliktas
att ställa upp villkor som binder anbudsgivaren att tillämpa bestämmel-
serna i 9–11 §§ vid tilldelningen av underleverantörskontrakt. Tilldel-
ningen av kontrakten ska då ske med beaktande av principerna om
öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering. Vidare har den upp-
handlande myndigheten eller enheten rätt att kräva av den vinnande
anbudsgivaren att han ska tillämpa bestämmelser om annonsering av de
underleverantörskontrakt som uppgår till eller överstiger tröskelvärdet
samt rätt att föreskriva att urvalet av underleverantörer ska göras med
hjälp av kriterier som den upphandlande myndigheten eller enheten
bestämmer.
Enligt paragrafens andra stycke ska den upphandlande myndigheten
eller enheten, i de fall den enligt 3 § krävt konkurrensutsättning av en del	412

av kontraktet, säkerställa genom villkor i kontraktet med den vinnande Prop. 2010/11:150 anbudsgivaren, om denne inte är en upphandlande myndighet eller enhet,

att underleverantörskontrakt ska tilldelas med tillämpning av bestäm- melserna i 9–11 §§. Sådana villkor är således obligatoriska i de fall som omfattas av paragrafens andra stycke.

Understiger underleverantörskontraktets värde tröskelvärdet måste inte reglerna om annonsering tillämpas. Dock gäller enligt artikel 52.7 i direktivet i dessa fall att anbudsgivarna ska tillämpa EUF-fördragets principer gällande öppenhet och konkurrens. Den bestämmelsen har inte bedömts kräva någon särskild införlivning eftersom den täcks av 9 § om de allmänna principerna.

Företag som går samman och anknutna företag

6 § Vid tillämpningen av 5 § ska, om flera företag går samman för att erhålla ett kontrakt, inte något av dem anses som tredje man. Detsamma gäller ett anknutet företag.

Anbudsgivarens anbud ska innehålla en uttömmande förteckning över företag som avses i första stycket. Förteckningen ska uppdateras när ändringar inträffar i förhållandena mellan företagen.

Paragrafen genomför artikel 50.2 i direktivet och motsvarar i huvudsak 13 kap. 6 § LOU avseende byggkoncessioner. Förslaget behandlas i avsnitt 11.3.5.

Paragrafen anger i första stycket att om flera företag går samman och ansöker om att delta i en upphandling eller lämnar anbud gemensamt så ska inte något av de deltagande företagen anses som tredje man. Att ett sådant företag kontraheras för en underentreprenad befriar således inte från krav om konkurrensutsättning från den upphandlande myndigheten eller enheten. Detsamma gäller anknutna företag. En definition av anknutna företag finns i 2 kap. 2 §.

Av andra stycket framgår att anbudsgivaren i sitt anbud ska tillhanda- hålla en uttömmande förteckning över sådana företag som avses i första stycket och att förteckningen ska uppdateras när ändringar sker i listan.

Avvisning av underleverantör

7 § En upphandlande myndighet eller enhet får avvisa en underleverantör som anbudsgivaren valt i samband med tilldelningsförfarandet för huvudkontraktet eller som den utvalda anbudsgivaren valt ut under genomförandet av kontraktet. Ett sådant avvisande får endast grunda sig på de kriterier som tillämpats vid urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna en skriftlig motivering till anbudsgivaren eller den utvalda anbudsgivaren om skälen för avvisningen.

Paragrafen genomför artikel 21.5 i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 11.3.6.

Paragrafen anger i första stycket de grunder på vilka den upphandlande myndigheten eller enheten får avvisa en av anbudsgivaren utvald under-

leverantör. Det kan gälla underleverantörer som valts ut av anbuds-

413

givaren i dennes anbud eller som anvisats på uppmaning av den upp- Prop. 2010/11:150 handlande myndigheten eller enheten. Det kan också gälla underleveran-

törer som den vinnande anbudsgivaren anlitat i ett senare skede för kontraktets fullgörande. Avvisningen ska grunda sig på sådana kriterier som den upphandlande myndigheten eller enheten använt vid upphand- lingen av huvudkontraktet, dvs. som gällt för den vinnande leverantören.

Av andra stycket framgår att den upphandlande myndigheten eller
enheten ska ge en skriftlig motivering till avvisningsbeslutet. Motive-
ringen ska tillställas de anbudsgivare vilkas underentreprenörer avvisats
eller den vinnande anbudsgivaren om en dess underentreprenör anlitats
under fullgörandet av kontraktet.
Innehåll i annonsen
8 § De krav som avses i 2–5 och 7 §§ ska anges i annonsen om upphandling.
Paragrafen genomför artikel 21.6 i direktivet. Förslaget behandlas i
avsnitt 11.3.7.
Paragrafen anger vilka krav gällande underentreprenad som ska anges i
annonsen om upphandling av den upphandlande myndigheten eller
enheten. Kraven ska således anges redan i annonsen, inte enbart i för-
frågningsunderlaget.
Skyldigheter för anbudsgivare som inte är upphandlande myndighet eller
enhet
Allmänna principer
9 § Den utvalda anbudsgivaren ska behandla underleverantörer på ett likvärdigt
och icke-diskriminerande sätt samt agera på ett öppet sätt.
Paragrafen genomför artikel 51 och 52.7 i direktivet. Förslaget behandlas
i avsnitt 11.4.2.
Bestämmelsen gäller endast sådana anbudsgivare som inte är upp-
handlande myndighet eller enhet. För anbudsgivare som är upphandlande
myndighet eller enhet gäller bestämmelsen om de allmänna principerna i
1 kap. 11 §.
Paragrafen anger att den utvalda anbudsgivaren ska tillämpa prin-
ciperna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering gentemot
sina underleverantörer i de fall den upphandlande myndigheten eller
enheten har ställt krav på underentreprenad enligt 3 eller 5 §. Bestäm-
melsen gäller oavsett om underentreprenadkontraktet uppgår till tröskel-
värdet eller inte.
Annonsering av underentreprenadkontrakt
10 § När en utvald anbudsgivare, som inte är en upphandlande myndighet eller
enhet, avser att tilldela en tredje man ett underleverantörskontrakt som har ett
värde som beräknas uppgå till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap. 1 § första
stycket ska anbudsgivaren annonsera om det.
Värdet av underentreprenadkontraktet ska beräknas enligt 3 kap.	414
	414

Annonseringen ska ske enligt 8 kap. 1 §. Vid behov ska annonsen även inne- Prop. 2010/11:150 hålla den upphandlande myndighetens eller enhetens godkännande. Annonsering

krävs dock inte om underleverantörskontraktet uppfyller de villkor som anges i 4 kap. 4–10 §§.

Den utvalda anbudsgivaren får annonsera underentreprenaden enligt 8 kap. 1 § även om någon sådan skyldighet inte föreligger.

Paragrafen genomför artikel 52.1–52.5 och 52.8 i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 11.4.3.

Paragrafen behandlar den vinnande leverantörens skyldighet att annonsera sina underentreprenadkontrakt.

Av första stycket, som genomför artikel 52.1 i direktivet, framgår att den utvalda leverantören ska annonsera underentreprenader som över- stiger tröskelvärdet i 3 kap. 1 §. Denna annonseringsskyldighet gäller sådana leverantörer som inte är upphandlande myndigheter eller enheter. För de leverantörer som är upphandlande myndigheter eller enheter ska annonsering ske på sedvanligt sätt för annonsering av upphandling.

Av andra stycket, som genomför artikel 52.8 i direktivet, framgår att beräkningsreglerna i 3 kap. gäller för bestämmelserna om beräkning av underentreprenadens värde. Värdet av underentreprenaden ska således enligt 3 kap. 2 § uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska eventuella premier och ersätt- ningar som den vinnande leverantören planerar att betala till anbuds- givare räknas in i värdet.

Beräkningen av värdet av ett underentreprenadkontrakt ska enligt 3 kap. 3 § avse värdet vid den tidpunkt då en annons om entreprenaden skickas ut eller, om en sådan annons inte krävs, vid den tidpunkt då den vinnande leverantören bjuder in underleverantörer till anbudsgivning.

Enligt 3 kap. 4 § får en byggentreprenad eller en planerad anskaffning av en viss mängd varor eller tjänster inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om annonsering i första stycket.

Värdet av ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska enligt 3 kap. 5 § omfatta det totala värdet av kontraktet. I det totala värdet ska även värdet av monterings- och installationsarbeten räknas in.

Vissa undantag kan den vinnande leverantören göra med stöd av bestämmelserna om delkontrakt enligt 3 kap. 6 §. Beträffande under- entreprenadkontrakt som är byggentreprenadkontrakt gäller vid beräk- ningen av värdet av kontraktet enligt 3 kap. 7 §, att kostnaden för under- entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den vinnande leverantören tillhandahåller underentreprenören för att underentrepre- naden ska kunna fullgöras, ska räknas in.

Enligt 3 kap. 8 § gäller att värdet av ett underentreprenadkontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden. För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskat- tade restvärde. För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.

415

Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer Prop. 2010/11:150 eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas enligt reglerna i 3 kap.

9 §.

Värdet av ett tjänstekontrakt ska enligt 3 kap. 10 § beräknas på särskilt
sätt när det gäller försäkringstjänster och när det gäller kontrakt som
avser projektering.
Om ett tjänstekontrakt tilldelas utan att något totalpris anges, ska vär-
det av kontraktet enligt 3 kap. 11 § vara det uppskattade totala värdet av
tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader och av
månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om
kontraktet löper på obestämd tid.
Av tredje stycket, som genomför artikel 52.2 och 52.4 i direktivet,
framgår att annonsering av underentreprenaden ska ske enligt reglerna
för annonsering av upphandling i 8 kap. 1 §. Den vinnande anbuds-
givaren ska därvid använda en särskild annonseringsblankett som ska
innehålla den information som anges i bilaga V i direktivet. Vid behov
ska annonsen även innehålla den upphandlande myndighetens eller
enhetens godkännande av annonseringen. Vidare framgår av bestäm-
melsen att annonsering inte krävs om förutsättningarna för förhandlat
förfarande utan föregående annonsering är uppfyllda.
Av fjärde stycket, som genomför artikel 52.5 i direktivet framgår att
anbudsgivaren har rätt att annonsera underentreprenaden enligt reglerna
om annonsering även om det inte föreligger annonseringsskyldighet
enligt första stycket.
Kriterier för urval
11 § I annonsen ska den utvalda anbudsgivaren ange kriterierna för det urval som
föreskrivs av den upphandlande myndigheten eller enheten och andra kriterier
som gäller för valet av underleverantör. Dessa kriterier ska vara förenliga med de
kriterier som tillämpats av den upphandlande myndigheten eller enheten vid
urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet.
De kvalifikationer som krävs måste ha ett direkt samband med föremålet för
underleverantörskontraktet och den minimikapacitet som krävs måste stå i
proportion till detta föremål.
Paragrafen genomför artikel 53 första stycket i direktivet. Förslaget
behandlas i avsnitt 11.4.4.
Första stycket behandlar de kriterier som den utvalda anbudsgivaren
ska använda sig av vid urvalet av underleverantörer. Samtliga kriterier
ska anges i annonsen, dels de kriterier som föreskrivits av den upp-
handlande myndigheten eller enheten, dels de kriterier som den utvalda
leverantören själv ställer upp vid valet av underleverantör. Det är således
inte förenligt med lagen att den vinnande leverantören anger något eller
några kriterier först i förfrågningsunderlaget. Vidare ska kriterierna vara
förenliga med kriterierna som den upphandlande myndigheten eller en-
heten använt sig av vid urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet.
I andra stycket anges att de kvalifikationer som den utvalda leveran-
tören kräver vid konkurrensutsättningen av underleverantörskontrakten
ska ha ett direkt samband med föremålet för underleverantörskontraktet.
Kvalifikationskraven ska således vara relevanta och proportionerliga i	416
	416

förhållande till den vinnande leverantörens upphandling. Vidare framgår Prop. 2010/11:150 av bestämmelsen att om den utvalda leverantören ställer upp krav på en

minimikapacitet för underleverantörskontraktet ska denna minimikapa- citet stå i proportion till detta föremål. Stycket har utformats som Lagrådet har föreslagit.

Ramavtal

12 § Den utvalda anbudsgivaren kan uppfylla kraven i 3 eller 5 § genom att tilldela underleverantörskontrakt på grundval av ett ramavtal. Ramavtalet ska tilldelas med tillämpning av 9–11 §§.

Underleverantörskontrakt som grundar sig på ett ramavtal ska tilldelas inom ramen för de villkor som fastställts i ramavtalet. Övriga villkor i underleveran- törskontraktet ska vara förenliga med ramavtalets villkor.

Underleverantörskontrakt som avses i första och andra styckena får endast slutas med leverantörer som är parter i ramavtalet.

Paragrafen genomför artikel 52.6 första och andra styckena i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 11.4.5.

Av paragrafens första stycke framgår att den vinnande leverantören kan uppfylla den upphandlande myndighetens eller enhetens krav enligt 3 eller 5 § genom att sluta ramavtal med sina underentreprenörer. Efter- som det är fråga om ramavtal mellan leverantören och en eller flera underleverantörer är det inte här fråga om ramavtal enligt definitionen i 2 kap. 20 § första stycket som avser ramavtal mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en eller flera leverantörer. Reglerna i 5 kap. är således inte tillämpliga på de ramavtal vilka nu är i fråga. Nu ifråga- varande ramavtal definieras i 2 kap. 20 § andra stycket.

Vidare framgår av första stycket att ramavtalet ska tilldelas enligt bestämmelserna i 9–11 §§. Den vinnande leverantören ska således beakta principerna om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet. Vidare ska leverantören annonsera ramavtalet om dess värde uppgår till minst tröskelvärdet i 3 kap. 1 § och därvid ange de kriterier som ska tillämpas vid urvalet av underleverantörer.

Av andra stycket framgår att underleverantörskontrakten som grundar sig på ett ramavtal ska tilldelas inom ramen för de villkor som fastställts i det berörda ramavtalet. Villkoren i övrigt i underleverantörskontraktet ska vara förenliga med ramavtalets villkor.

Av tredje stycket framgår att om den vinnande leverantören använt sig av möjligheten att sluta ramavtal med underleverantörer får under- leverantörskontrakt inte tilldelas någon annan underleverantör än dem som är parter i ramavtalet.

Paragrafen genomför artikel 52.6 tredje stycket i direktivet. Förslaget behandlas i avsnitt 11.4.5.

Paragrafen reglerar längden på ramavtal. Som huvudregel får ett sådant ramavtal som avses i 12 § löpa under högst sju år. Det får löpa under

417

längre tid endast om det är motiverat av den levererade varans, anlägg- Prop. 2010/11:150 ningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska

svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Undantag från kravet att anlita underleverantör

14 § Den utvalda anbudsgivaren är inte skyldig att anlita underleverantörer om anbudsgivaren kan visa att ingen av de underleverantörer som deltog i konkur- rensutsättningen eller deras anbud uppfyller de kriterier som anges i annonsen om underentreprenad och det innebär att den utvalda anbudsgivaren därför inte kan uppfylla de krav som anges i huvudkontraktet.

Paragrafen genomför artikel 53 andra stycket i direktivet. Förslaget be- handlas i avsnitt 11.5.

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar den utvalda anbuds- givaren kan medges undantag från kravet på att använda underleveran- törer. Han måste då visa, på ett sätt som är tillfredsställande för den upp- handlande myndigheten eller enheten, att ingen av de underleverantörer som deltog i konkurrensutsättningen uppfyller de urvalskriterier, kvali- fikationskrav eller minimikapacitet som den utvalda anbudsgivaren ställt upp avseende underleverantörerna eller att deras anbud inte uppfyller ställda krav. Kan den utvalda leverantören till följd av bristerna i under- leverantörernas anbud inte uppfylla kraven gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten i huvudkontraktet ska han vara befriad från kravet på att använda underleverantörer.

15 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet

Tillämpningsområdet

1 § Detta kapitel gäller för sådan upphandling som avses i 1 kap. 2 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 1 § i LOU och LUF. Den reglerar kapitlets tillämpningsområde genom att hänvisa till 1 kap. 2 § andra stycket som anger att kapitlet ska tillämpas på tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) och andra kontrakt, vilkas värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen. Förslaget behandlas i avsnitt 5.1 och 6.6.

Tillämpliga bestämmelser

2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även

–1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestäm- melser),

–2 kap. (definitioner),

–4 kap. 23 § (inköpscentraler),

–5 kap. (ramavtal), utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på minst tre leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §,

–7 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.),

–7 kap. 7 § (miljömärken),

–7 kap. 12 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),

418

– 7 kap. 13–15 §§ (informationssäkerhet),

Prop. 2010/11:150

–7 kap. 16–18 §§ (försörjningstrygghet),

–9 kap. 9 § (om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet),

–12 kap. 7 § (krav på registrering),

–14 kap. (underentreprenad),

–16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),

–17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och

–18 kap. (tillsyn).

Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 1 § tredje stycket och 11–22 §§, 9 kap. 2 § första stycket, 4, 8 och 10 §§ samt 12 kap. 3 och 4 §§.

En upphandlande myndighet eller enhet får publicera annonser om upphand- lingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 8 kap.

Paragrafen genomför delar av artikel 16 och 17 i direktivet samt artikel 31 i direktivet. Den motsvarar med vissa tillägg 15 kap. 2 § LOU och LUF och preciserar vilka bestämmelser som gäller för upphandlingar i 15 kap. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.2.

Av paragrafens tredje stycke framgår vilka bestämmelser som gäller för upphandling av B-tjänster när kontraktet uppgår till minst tröskel- värdet i 3 kap.

I tredje stycket i motsvarande paragraf i LUF anges att ett särskilt kvalificeringssystem enligt 11 kap. 2 § LUF får användas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt 15 kap. LUF. Den föreslagna lagen innehåller inga regler om särskilt kvalificeringssystem för upphandlande enheter, varför förevarande be- stämmelse inte innehåller någon bestämmelse som motsvarar 15 kap. 2 § tredje stycket LUF.

Av fjärde stycket, som genomför artikel 31 i direktivet, framgår att upphandlande myndigheter och enheter får använda sig av reglerna om annonsering i 8 kap. även om sådan annonseringsskyldighet inte före- ligger.

Upphandlingsförfaranden

3 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande.

Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 7.2.

I första stycket anges att förenklat förfarande eller urvalsförfarande ska användas som huvudregel. Förfarandena definieras i 2 kap. 32 och 33 §§.

419

I andra stycket anges förutsättningarna för att få använda direkt- Prop. 2010/11:150 upphandling. Direktupphandling definieras i 2 kap. 31 §.

Beräkning av värdet av ett kontrakt

4 § Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå bestäm- melserna i denna lag.

Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.

Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten eller enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten eller enheten under räkenskapsåret.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 a § LOU och LUF.

Enligt första stycket ska uppskattningen av kontraktets värde omfatta det totala beloppet som ska betalas. Vidare får en upphandling inte delas upp i syfte att kringgå bestämmelserna i lagen.

Enligt andra stycket ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.

Av tredje stycket framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten ska inkludera samtliga direktupphandlingar av samma slag som genomförts under räkenskapsåret.

Annonsering

5 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.

Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten publi- cera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig. Myndigheten eller enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv kon- kurrens ska uppnås.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 4 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.5. Paragrafen rör annonsering vid förenklat förfarande och urvalsförfarande.

Innehåll i annons

6 § En annons om upphandling enligt 5 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten eller enheten.

Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå

1.hur anbud får lämnas,

2.den dag då anbud senast ska ha kommit in, och

3.den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.

Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om

1. hur en anbudsansökan får lämnas, och

420

2. den dag ansökan senast ska ha kommit in.

Prop. 2010/11:150

Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.5.

Paragrafen anger vad en annons minst ska innehålla. Annonsen ska enligt första stycket alltid innehålla uppgift om föremålet för upp- handlingen, dvs. vad som ska upphandlas och kontaktuppgifter för den upphandlande myndigheten eller enheten.

I andra stycket anges de ytterligare uppgifter om anbuden som alltid måste finnas med i annons vid förenklat förfarande.

I tredje stycket anges de ytterligare uppgifter om ansökningar vid urvalsförfarande som alltid måste finnas med i annonsen.

Annonsering vid förhandsinsyn

7 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 3 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).

Regeringen meddelar föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 a § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.5.

I första stycket regleras möjligheten att vid direktupphandling annon- sera avsikten att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling i syfte att säkerställa att avtalet inte kommer att ogiltigförklaras. Bestämmelsen gäller direktupphandling enligt 3 § andra stycket första och andra meningen. Till skillnad från vad som gäller vid annonsering vid för- handsinsyn inom det direktivstyrda området enligt 8 kap. 4 § ska annon- seringen enligt förevarande bestämmelse göras i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.

Av andra stycket framgår att regeringen meddelar närmare föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.

Kommunikationsmedel vid upphandling

8 § Bestämmelserna i 10 kap. 1–6 §§ och 7 § första stycket gäller för anbuds- ansökningar och anbud vid upphandling som avses i detta kapitel.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 8 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1. Enligt paragrafen gäller reglerna i 10 kap. 1–6 §§ och 7 § första stycket vid upphandlingar enligt 15 kap,. dvs. regler om kom- munikation, bekräftelse om att få lämna anbud, om förvaring av anbud och andra handlingar som tillhör en upphandling samt rätten för den upphandlande myndigheten eller enheten att ta del av anbudsansökningar och anbud först efter det att respektive tidsfrist löpt ut.

Tidsfrister för att lämna anbudsansökningar och anbud

9 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar

421

får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev Prop. 2010/11:150 publicerad enligt 5 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 9 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.6. Paragrafen reglerar tidsfrister för anbudsansökningar och anbud. Som huvudregel gäller att anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar och anbud. Tiden får dock aldrig vara kortare än tio dagar för en ansökan räknat från det att ansökningsinbjudan publicerades.

Tillhandahållande av kompletterande upplysningar

10 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid förenklat förfarande och urvalsförfarande lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågnings- underlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.

Paragrafen motsvarar förslaget till 15 kap. 10 § LOU och LUF, se kom- mentaren till den paragrafen. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

Paragrafen anger att den upphandlande myndigheten eller enheten i förenklat förfarande och urvalsförfarande ska skicka ut upplysningar om förfrågningsunderlag senast sex dagar innan anbudstiden går ut. Kravet gäller under förutsättning att begäran om utlämnande har framställts i god tid.

Öppnande av anbud

11 § Försändelser med anbud ska, så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten eller enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbuds- givare ska dessutom en person som utsetts av en handelskammare närvara. Kost- naderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.

Anbuden ska öppnas samtidigt.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 11 § LOU och LUF. Den motsvarar också bestämmelsen i 10 kap. 7 § som gäller upphandling inom det direktiv- styrda området. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1.

Paragrafen reglerar hur förrättningen vid anbudsöppningen ska gå till. Vidare framgår att en anbudsgivare har rätt att kräva att en person utsedd av en handelskammare ska närvara vid anbudsöppningen.

Rättelse av fel, förtydligande och komplettering

12 § En upphandlande myndighet eller enhet får tillåta att en anbudssökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet.

Myndigheten eller enheten får begära att en ansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrens- begränsning.

422

Paragrafen motsvarar 15 kap. 12 § LOU och LUF. Den motsvarar också	Prop. 2010/11:150
10 kap. 8 § som gäller upphandling inom det direktivstyrda området.
Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.1
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten eller
enheten får tillåta sökanden eller anbudsgivaren att rätta uppenbara fel i
ansökan eller anbudet.
Av andra stycket framgår att den upphandlande myndigheten eller
enheten får begära in förtydliganden eller kompletteringar om det kan ske
utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning.
Kontroll och uteslutning av leverantörer
13 § En anbudssökande eller anbudsgivare ska uteslutas från deltagande i en upp-
handling i enlighet med det som föreskrivs i 11 kap. 1 §.
En anbudssökande eller anbudsgivare får uteslutas från deltagande i en upp-
handling enligt 11 kap. 2 och 3 §§.
En upphandlande myndighet eller enhet som av leverantören begär upplys-
ningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i för-
frågningsunderlaget, annonsen eller skrivelsen ange på vilket sätt leverantören
kan lämna upplysningarna.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 13 § i LOU och LUF. Förslaget behandlas i
avsnitt 8.9.
Av första stycket framgår att reglerna om obligatorisk uteslutning i
11 kap. 1 § är tillämpliga även vid upphandlingar enligt 15 kap.
Av andra stycket framgår att reglerna om fakultativ uteslutning gäller
även vid upphandlingar enligt 15 kap.
I tredje stycket anges att de uppgifter som krävs in av den upp-
handlande myndigheten eller enheten beträffande prövningen av ute-
slutningsgrunderna ska anges i annons eller förfrågningsunderlag eller i
skrivelsen.
14 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende
socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 11 kap. 2 § första stycket 6
ska den upphandlande myndigheten eller enheten inhämta uppgifter som styrker
detta från behörig myndighet.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 13 a § LOU och LUF. Förslaget behandlas
i avsnitt 8.9.
Paragrafen anger att uppgifter huruvida leverantören fullgjort sina
åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige ska av
den upphandlande myndigheten eller enheten begäras in från behörig
myndighet.
Begränsad kontroll
15 § En upphandlande myndighet eller enhet får begränsa kontrollen av sådana
handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbuds-
givare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att
komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och
kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten eller	423

enheten avser att bjuda in till förhandling, eller om ingen förhandling sker, den Prop. 2010/11:150 anbudsgivare som myndigheten eller enheten avser att tilldela kontraktet eller

ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 21 §.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 13 b § i LOU och LUF. Den motsvaras också av 12 kap. 20 §, som gäller upphandling inom det direktivstyrda området. Förslaget behandlas i avsnitt 8.11.

Paragrafens första stycke behandlar den upphandlande myndighetens eller enhetens rätt att begränsa kontrollen av de handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som är mest relevanta i upphandlingen. Vidare anges att leverantören ska ha skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.

I andra stycket preciseras vilka anbudsgivare som begränsningen gäller i förenklat förfarande.

I tredje stycket anges motsvarande precisering i urvalsförfarande och konkurrenspräglad dialog.

Prövning av anbudsansökningar och anbud

16 § En upphandlande myndighet eller enhet ska pröva alla de anbuds- ansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 13 §.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 § LOU och LUF.

Paragrafen anger att den upphandlande myndigheten eller enheten ska pröva samtliga anbudsansökningar och anbud som kommit in i rätt tid under förutsättning att inte något eller några av dem ska uteslutas på grund av bestämmelserna i 13 §.

Tillgång till andra företags kapacitet

Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 a § LOU och LUF. Den motsvaras också av 12 kap. 15 §, som gäller upphandling inom det direktivstyrda området. Förslaget behandlas i avsnitt 8.10.2.

Paragrafen anger att en leverantör har rätt att stödja sig på andra företags kapacitet i en upphandling. Leverantören måste dock visa att han förfogar över de resurser han stöder sin ansökan eller sitt anbud på.

424

Alternativa grunder för tilldelning av kontrakt

18 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anta antingen

1.det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande myndigheten eller enheten, eller

2.det anbud som har lägst pris.

Bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ska göras enligt 13 kap. 1 § andra stycket.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska antingen ange hur de olika kriterierna som avses i 13 kap. 1 § andra stycket viktas vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga eller ange kriterierna i fallande prioritetsordning. Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.

Kriterieviktningen eller prioritetsordningen ska anges i annonsen om upphand- ling, i ansökningsinbjudan eller i förfrågningsunderlaget.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 16 § LOU och LUF. Den motsvaras också av 13 kap. 1 §, som gäller upphandling inom det direktivstyrda området. Förslaget behandlas i avsnitt 8.12.

Av första stycket framgår de två alternativa utvärderingsgrunderna. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska anta antingen det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande myndigheten eller enheten eller det anbud som har lägst anbudspris.

I andra stycket hänvisas till motsvarande bestämmelse i 13 kap. 1 § andra stycket där de kriterier anges som kan läggas till grund för bedöm- ningen av vilket anbud som är det mest fördelaktiga för den upp- handlande myndigheten eller enheten. Uppräkningen i 13 kap. 1 § är, i likhet med motsvarande bestämmelse i 12 kap. 1 § LOU och LUF, enbart exemplifierande. 13 kap. 1 § innehåller dessutom några kriterier som inte förekommer i motsvarigheterna i LOU och LUF, nämligen ekonomisk livslängd, lönsamhet, försörjningstrygghet, samverkansförmåga och operativa egenskaper. Estetiska egenskaper som förekommer som krite- rium i LOU och LUF förekommer inte i 13 kap. 1 § denna lag.

Av tredje stycket framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten ska antingen vikta kriterierna vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga eller ange dem i fallande prioritetsordning. Den upphandlande myndigheten eller enheten kan välja mellan de två metoderna. Väljs viktning som metod kan den anges som intervall med en lämplig största spridning.

Av fjärde stycket framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange kriterieviktningen eller prioritetsordningen i annonsen om upphandling, i ansökningsinbjudan eller i förfrågningsunderlaget.

Onormalt låga anbud

Prop. 2010/11:150

425

Paragrafen motsvarar 15 kap. 17 § LOU och LUF. Den motsvaras också Prop. 2010/11:150 delvis av 13 kap. 3 §, som gäller upphandling inom det direktivstyrda

området. Förslaget behandlas i avsnitt 8.12.

Paragrafen anger att en upphandlande myndighet eller enhet har rätt att förkasta ett anbud om den finner att anbudspriset är onormalt lågt. Den måste vidare skriftligen begära en förklaring av anbudsgivaren om det låga priset. Får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ett tillfredsställande svar kan anbudet förkastas.

Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar m.m.

Paragrafen motsvarar 15 kap. 18 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.3.

Paragrafen innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att anteckna skälen för sina beslut och annat som har betydelse för upphandlingen. Kravet gäller dock inte upphandlingar som inte uppgår till direktupphandlingsbeloppet i 3 § andra stycket.

21 § Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myn- digheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 10 kap. 9 § och lämna sådana upp- lysningar som avses i 10 kap. 10 §.

Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

Paragrafen motsvarar förslaget i 15 kap. 19 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.2.

Första stycket hänvisar till motsvarande bestämmelser i 10 kap. 9 och 10 §§.

I andra stycket regleras underrättelseskyldigheten i fråga om direkt- upphandling. I dessa fall ska den upphandlande myndigheten eller enheten underrätta anbudsgivarna om beslut om leverantör och anbud snarast efter att beslut fattats.

Av tredje stycket framgår att anbudsgivaren är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.

426

Paragrafen motsvarar 15 kap. 20 § LOU och LUF. Paragrafen reglerar Prop. 2010/11:150 skyldigheten att förvara handlingarna i en upphandling från det att den

avslutats. Förslaget behandlas i avsnitt 8.8.3.

Enligt första stycket gäller paragrafen sådana upphandlande myndig- heter och enheter som inte omfattas av arkivlagen (1990:782). De ska på betryggande sätt förvara samtliga handlingar i en upphandling såsom anbud, anbudsansökningar, tillhörande beskrivningar, modeller, ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, protokoll och liknande handlingar.

I andra stycket anges att skyldigheten sträcker sig fyra år från det att kontraktet tilldelades.

Meddelande till kommissionen om resultatet av en upphandling av B- tjänster

23 § Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upphandlande myndigheten eller enheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela detta till Europeiska kommissionen.

Paragrafen, som genomför delar av artikel 16 i direktivet, motsvarar med redaktionell ändring 15 kap. 21 § LOU och LUF. Den reglerar efter- annonsering av B-tjänster. Förslaget behandlas i avsnitt 8.5.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska underrätta Euro- peiska kommissionen om kontrakt som avser B-tjänster och som uppgår till tröskelvärdet när dessa tilldelats. I likhet med vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i LOU ska en sådan underrättelse ske senast inom 48 dagar efter tilldelningen av kontraktet. I LUF är motsvarande frist 60 dagar.

16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd

Avtalsspärr

Allmänna bestämmelser om avtalsspärr

1 § Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en under- rättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 21 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.

Paragrafen genomför artikel 57.2 första stycket i direktivet och motsvarar 16 kap. 1 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 6 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.2.

427

Paragrafen anger när avtalsspärr gäller. Avtalsspärren innebär att den Prop. 2010/11:150 upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal och ger

därmed anbudssökande och anbudsgivare tid att ansöka om överprövning av upphandlingen innan avtal ingås. Avtalsspärren börjar löpa när en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 10 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 21 § skickas till anbudssökandena och anbudsgivarna.

Av första och andra styckena framgår att avtalsspärren gäller i tio eller 15 dagar beroende på med vilket sätt den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att kommunicera tilldelningsbeslutet. Av 10 kap. 9 § första stycket och, genom en hänvisning, 15 kap. 21 §, framgår att avtals- spärrens längd ska anges i underrättelsen om tilldelningsbeslutet. Av 18 § följer att 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid ska till- lämpas vid beräkningen av avtalsspärrens längd.

En upphandlande myndighet eller enhet kan ange en längre avtalsspärr än de i första och andra styckena föreskrivna minimifristerna. Av tredje stycket framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten då är skyldig att iaktta en sådan längre avtalsspärr.

Undantag från avtalsspärr

2 § Avtalsspärr gäller inte

1. vid tilldelning av kontrakt för vilka undantag beslutats med stöd av 1 kap.

9§,

2.vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 4–10 §§,

3.vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller

4.vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.

Paragrafen genomför artikel 58 i direktivet och motsvarar delvis förslaget till 16 kap. 2 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 7 §). Förslaget behand- las i avsnitt 12.2.

Av paragrafen framgår i vilka situationer någon avtalsspärr enligt 1 § inte gäller.

Första punkten innehåller undantag från avtalsspärr vid upphandling av vapen, ammunition och krigsmateriel som rör väsentliga säkerhets- intressen när undantag har beslutats enligt 1 kap. 9 §.

Andra punkten avser undantag från avtalsspärr vid upphandling som får ske genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering.

Av tredje punkten framgår att avtalsspärr inte heller gäller vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal.

I fjärde punkten görs undantag från avtalsspärren vid direktupp- handling.

Om den upphandlande myndigheten eller enheten har gjort en felaktig bedömning av förutsättningarna för att inte annonsera upphandlingen eller har begått ett fel vid den förnyade konkurrensutsättningen finns en risk för att avtalet kan komma att förklaras ogiltigt. För att undvika denna risk kan den upphandlande myndigheten eller enheten följa de hand- lingsregler som finns i 15 § och därefter frivilligt iaktta en avtalsspärr.

428

Avtalsspärr vid förhandsinsyn

Prop. 2010/11:150

3 § Vid förhandsinsyn enligt 8 kap. 4 § eller 15 kap. 7 § får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.

Paragrafen genomför artikel 60.4 i direktivet och motsvarar 16 kap. 3 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 8 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.4.

Paragrafen innehåller den avtalsspärr som ska iakttas vid förhands- insyn. Möjligheten att publicera en annons om förhandsinsyn regleras i 8 kap. 4 § och 15 kap. 7 §. Om förfarandet iakttagits korrekt tillämpas inte bestämmelserna om överprövning av ett avtals giltighet, se 15 § 2.

Överprövning

Allmänna bestämmelser om överprövning

4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva

1.en upphandling, och

2.giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör.

Paragrafen genomför artikel 55.4 och delvis artikel 56.2 i direktivet samt motsvarar förslaget till 16 kap. 4 § LOU och LUF (delvis nuvarande 16 kap. 1 § LOU och LUF). Förslaget behandlas i avsnitt 12.3.

Paragrafen reglerar allmän förvaltningsdomstols möjligheter att överpröva en upphandling och ett avtals giltighet. Av paragrafen framgår att överprövning sker efter ansökan av en leverantör och att denne ska anse sig ha lidit eller kunna komma att lida skada. Bestämmelser om överprövning av en upphandling finns i 6–12 §§ och bestämmelser om överprövning av ett avtals giltighet finns i 13–17 §§.

Behörig domstol

5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars dom- krets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen motsvarar 16 kap. 5 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 2 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.3, 12.4 och 12.10.

Paragrafens första stycke innehåller en forumbestämmelse.

Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

Överprövning av en upphandling

6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot de grund- läggande principerna i 1 kap. 11 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska

429

rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan Prop. 2010/11:150 rättelse har gjorts.

Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör.

Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 16 kap. 9 §, artikel 56.1 a i direktivet och motsvarar förslaget till 16 kap. 6 § första stycket LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 5 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.3.

Enligt andra stycket, som genomför artikel 56.7 i direktivet och mot- svarar förslaget till 16 kap. 6 § andra stycket LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 13 §), får en upphandling inte överprövas efter det att ett avtal har slutits. I vissa fall kan, enligt 7 §, en leverantör justera sin talan till att i stället avse avtalets giltighet. Förslaget behandlas i avsnitt 12.4.

7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående över- prövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.

Paragrafen motsvarar förslaget till 16 kap. 7 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 14 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.4.

Bestämmelsen i 6 § andra stycket, om att en upphandling inte ska överprövas efter det att avtal har slutits, kompletteras med denna möjlig- het för en leverantör att, om avtal ingås under pågående överprövning av en upphandling, i vissa fall justera sin talan till att i stället avse avtalets giltighet. Paragrafen innebär alltså att om en upphandlande myndighet eller enhet ingår ett avtal i strid mot de uppräknade paragraferna behöver en leverantör som har ansökt om överprövning av en upphandling inte ge in en särskild ansökan om överprövning av avtalets giltighet.

Justering av talan kan ske på leverantörens eget initiativ eller efter det att domstolen berett leverantören möjlighet. Om avtalet har slutits efter det att förvaltningsrätten har avgjort målet måste överinstansen ta ställ- ning till om instansordningsprincipen medger att överprövning av av- talets giltighet sker i överrätten eller om målet ska visas åter till underinstansen för prövning.

Förlängd avtalsspärr

8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).

Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.

Paragrafen genomför artikel 56.3 i direktivet och motsvarar förslaget till 16 kap. 8 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 9 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.2.

Av första stycket framgår att när ett mål om överprövning av en upphandling anhängiggörs vid allmän förvaltningsdomstol fortsätter av- talsspärr efter tilldelningsbeslut eller efter förhandsinsyn att gälla. Denna s.k. förlängda avtalsspärr innebär att den upphandlande myndigheten

430

eller enheten inte får ingå avtal. Syftet är att tillförsäkra domstolen tid att Prop. 2010/11:150 överpröva upphandlingen innan avtal ingås. Den förlängda avtalsspärren

inträder automatiskt så snart en ansökan om överprövning i rätt tid kommit in till förvaltningsrätten. Tidsfristerna för att ansöka om över- prövning av en upphandling där en avtalsspärr gäller finns i 11 §. Att en förlängd avtalsspärr börjar gälla innebär inte att det ges en ytterligare tidsfrist för andra leverantörer att komma in med en ansökan om över- prövning.

Förlängd avtalsspärr gäller under handläggningen i förvaltningsrätten, men inte under handläggningen i kammarrätt eller i Högsta förvaltnings- domstolen. Vid prövning i dessa instanser, och vid upphandlingar där någon avtalsspärr inte gäller, får rätten, i den mån det är behövligt, med stöd av 9 § förordna interimistiskt att avtal inte får ingås.

För att undvika orimliga konsekvenser finns i andra stycket en möjlig- het för rätten att besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla. Domstolen kan alltså, i ett enskilt mål, avgöra om den förlängda avtals- spärren ska upphävas. Ett sådant beslut innebär att avtal omedelbart får ingås. Upphävande av den förlängda avtalsspärren riskerar därmed att leda till att en ansökan om överprövning av en upphandling inte kommer att tas upp till prövning i sak (jfr 6 § andra stycket). Denna omständighet bör vägas in vid bedömningen av om ett beslut att upphäva den förlängda avtalsspärren ska fattas. Upphävande bör endast komma i fråga i rena undantagsfall. Rätten torde, som huvudregel, inte fatta beslut om upp- hävande annat än på yrkande av part.

Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling

9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

Paragrafen genomför, tillsammans med 16 kap. 6 §, artikel 56.1 a i direktivet och artikel 56.5 i direktivet samt motsvarar förslaget till 16 kap. 9 § LOU och LUF (delvis nuvarande 16 kap. 4 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.3.

Enligt första stycket kan rätten fatta ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås. Behov av att fatta sådana beslut kan finnas i mål om överprövning av en upphandling där någon förlängd avtalsspärr enligt 8 § inte gäller. Detta gäller vissa mål i förvaltningsrätt och samtliga mål i kammarrätt och i Högsta förvaltningsdomstolen.

Av andra stycket framgår den skadeavvägning som ska göras vid prövningen av om ett interimistiskt beslut att avtal inte får ingås ska fattas. I de intressen som kan skadas inkluderas, enligt direktivet, allmän- intresset och särskilt försvars- eller säkerhetsintressen.

431

Tiodagarsfrist

Prop. 2010/11:150

10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndig- heten eller enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvalt- ningsrätten har avgjort målet.

När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett interimistiskt beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet.

När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett interimistiskt beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.

Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.

Paragrafen motsvarar förslaget till 16 kap. 10 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.2.

För att möjliggöra att överprövning ska kunna ske innehåller paragrafen tiodagarsfrister under vilka den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal.

Enligt första stycket gäller en tiodagarsfrist efter en förvaltningsrätts avgörande. Tiodagarsfristen gäller vid avgörande av ett mål där en för- längd avtalsspärr enligt 8 § har gällt under förvaltningsrättens handlägg- ning. Om förvaltningsrätten bifaller en leverantörs ansökan om överpröv- ning ersätts den förlängda avtalsspärren av avgörandet i sak.

Vidare gäller, enligt andra stycket, en tiodagarsfrist i mål där en för- längd avtalsspärr inte har gällt under förvaltningsrättens handläggning, men där rätten har fattat ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås. Detsamma gäller efter en kammarrätts avgörande. Med begreppet ”avgjort målet” avses även situationen att en kammarrätt har upphävt den överklagade domen och återförvisat målet till förvaltningsrätten. Vid en återförvisning till förvaltningsrätten återinträder inte den förlängda av- talsspärr som kan ha gällt under förvaltningsrättens första prövning, utan förvaltningsrätten är hänvisad till att fatta ett interimistiskt beslut för att avtal inte ska få ingås när tiodagarsfristen efter återförvisningsbeslutet har löpt ut.

Tredje stycket innehåller en tiodagarsfrist när Högsta förvaltnings- domstolen har fattat ett interimistiskt beslut att avtal inte får ingås och har återförvisat målet till lägre instans. Tredje stycket gäller naturligtvis inte om Högsta förvaltningsdomstolen i och för sig har fattat ett interimistiskt beslut, men detta har upphävts vid tidpunkten för återför- visningen.

För att undvika orimliga konsekvenser finns i fjärde stycket en möjlig- het för rätten att upphäva tiodagarsfristen. Det innebär att den upp- handlande myndigheten eller enheten omedelbart får ingå avtal. Eftersom detta kan förta leverantören möjligheten till överprövning (jfr 6 § andra stycket) bör möjligheten användas i undantagsfall och med stor försiktighet.

Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling

11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.

432

Paragrafen genomför artikel 59 i direktivet och motsvarar förslaget till Prop. 2010/11:150 16 kap. 11 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.3.

Paragrafen innehåller tidsfrister för att ansöka om överprövning av en upphandling där en avtalsspärr gäller. Tidsfristerna överensstämmer med avtalsspärren i 1 eller 3 § och är alltså i regel tio eller 15 dagar. När tidsfristen har löpt ut kan ett mål om överprövning av en upphandling alltså inte anhängiggöras vid domstolen.

Tidsfristen gäller inte för de upphandlingar där någon avtalsspärr inte gäller. Dessa omfattas däremot av regleringen i 6 § andra stycket som innehåller en handlingsregel för domstolarna innebärande att en upp- handling inte får överprövas efter det att ett avtal har slutits.

12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upp- handlande myndigheten eller enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.

Paragrafen innehåller tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling. Paragrafen motsvarar 16 kap. 12 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.3.

Enligt 10 kap. 9 § andra stycket föreligger en skyldighet för en upp- handlande myndighet eller enhet att skicka en underrättelse om bl.a. ett beslut om att avbryta en upphandling. Skyldigheten inträder när en inbju- dan att lämna anbud har gått ut. Motsvarande skyldighet finns för upp- handlingar som inte om fattas av direktivets tillämpningsområde genom hänvisningen i 15 kap. 21 § till 10 kap. 9 §.

Paragrafen omfattar även situationen när en upphandlande myndighet eller enhet avbryter upphandlingen i ett tidigare skede och då väljer att frivilligt skicka en underrättelse om beslutet och ange skälen för detta.

Tidsfristen för att ansöka om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling är tio eller 15 dagar beroende på om den upphandlande myndigheten eller enheten har skickat underrättelsen om beslutet till anbudssökandena eller anbudsgivarna med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.

Överprövning av ett avtals giltighet

13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits

1. utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §, eller 2. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att de villkor har följts som framgår av den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbuds- förfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att

lida skada.

sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 11 § eller

433

någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

Paragrafen, som innehåller förutsättningarna för att ogiltigförklara ett avtal, genomför artikel 60.1 och 60.2 i direktivet samt motsvarar för- slaget till 16 kap. 13 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 15 §). Paragra- fen har utformats som Lagrådet har förordat. Förslaget behandlas i avsnitt 12.4.

Att ett avtal förklaras ogiltigt innebär att det är civilrättsligt ogiltigt och inte kan göras gällande. Skyldigheten att fullgöra avtalet bortfaller alltså för båda parter. Har förpliktelserna i avtalet helt eller delvis uppfyllts är huvudregeln att prestationerna ska återgå. Om en återgång av prestation- erna inte är möjlig är utgångspunkten att det förmögenhetsläge som gällde innan det ogiltiga avtalet slöts ska återställas.

Av ogiltigförklaring av ett avtal får anses följa att exempelvis ett tilldelningsbeslut inte längre gäller.

Enligt 4 § krävs att en leverantör som ansöker om överprövning av ett avtals giltighet ska anse sig ha lidit eller kunna komma att lida skada.

Enligt första stycket första punkten ska ett avtal förklaras ogiltigt om det inte föregåtts av en annonsering i enlighet med vad som föreskrivs i lagen. Bestämmelsen tar alltså endast sikte på utebliven annonsering. Om en upphandlande myndighet eller enhet har annonserat eller gjort mot- svarande offentliggörande av upphandlingen kan ett felaktigt förfarande angripas genom en ansökan om överprövning av upphandlingen. Fel under upphandlingsförfarandet kan även leda till ogiltighet enligt första stycket andra punkten eller andra stycket i denna paragraf.

Första stycket andra punkten gäller endast för upphandling genom förnyad konkurrensutsättning av leverantörerna inom ett ramavtal. Då finns inget krav på att iaktta en avtalsspärr, se 2 § 3. Om villkoren i 5 kap. 7 § eller i ramavtalet inte har följts, och om leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska avtalet förklaras ogiltigt. En upp- handlande myndighet eller enhet som vill försäkra sig om att ett avtal som ingås efter en förnyad konkurrensutsättning inte ska kunna förklaras ogiltigt, kan frivilligt skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet och iaktta en avtalsspärr innan avtalet ingås, se 15 § 1.

I andra stycket regleras fel under ett upphandlingsförfarande som motiverar ogiltigförklaring av ett avtal. Omfattas gör situationerna att en upphandlande myndighet eller enhet har slutit ett avtal i strid mot en avtalsspärr, tiodagarsfristen eller ett interimistiskt beslut. Vidare omfattas att den upphandlande myndigheten eller enheten har ingått ett avtal utan att, när så skulle ha gjorts, skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet som uppfyller kraven i 10 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 21 § och någon avtalsspärr därför inte har börjat löpa. Förutom omständigheten att den upphandlande myndigheten eller enheten har slutit ett avtal utan att ha rätt till det krävs att de grundläggande principerna i 1 kap. 11 § eller någon annan bestämmelse i lagen har överträtts. Felet ska vara av sådan art att det har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

Om ett avtal har slutits i strid mot en avtalsspärr, men leverantören inte har lidit någon skada, ska avtalet alltså inte förklaras ogiltigt. Däremot

Prop. 2010/11:150

434

ska i en sådan situation upphandlingsskadeavgift påföras, se 17 kap. Prop. 2010/11:150 1 § 1 och 17 kap. 2 § första stycket.

I 17 § finns tidsfrister för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet.

När det föreligger skäl för att förklara ett avtal ogiltigt enligt denna paragraf, ska domstolen under de förutsättningar som gäller enligt 14 § förklara att avtalet får bestå. Ett avtal ska inte heller ogiltigförklaras under de förutsättningar som anges i 15 §.

14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.

Paragrafen genomför artikel 60.3 i direktivet och motsvarar förslaget till 16 kap. 14 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 16 §). Förslaget behand- las i avsnitt 12.4.

I 13 § finns förutsättningar för att allmän förvaltningsdomstol ska för- klara ett avtal ogiltigt. Trots att förutsättningarna i den paragrafen är uppfyllda ska rätten besluta att avtalet får bestå om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse.

Uttrycket tvingande hänsyn till allmänintresset förekommer inom andra områden i unionsrätten. Eftersom hänsyn till allmänintresset utgör ett skäl för undantag från den fria rörligheten, är utgångspunkten att begreppet ska tolkas restriktivt. Begränsad vikt får läggas vid eko- nomiska intressen inom ramen för allmänintresset. Ett exempel på tvingande hänsyn till allmänintresset kan vara om ogiltigförklaring i hög grad skulle äventyra existensen för ett bredare försvars- eller säkerhets- program som är av avgörande betydelse för en medlemsstats säkerhets- intressen. Av skäl 73 i direktivet framgår att skälen i första hand ska hänföra sig till allmänintresset rörande medlemsstaternas försvar och säkerhet.

Om ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmän- intresse ska tillsynsmyndigheten väcka talan om upphandlingsskade- avgift, se 17 kap. 1 § 2 och 2 § första stycket.

15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas

1.på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet eller enhet med stöd av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndigheten eller enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 10 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller

2.om en upphandlande myndighet eller enhet genom förhandsinsyn enligt 8 kap. 4 § eller 15 kap. 7 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.

Paragrafen genomför, tillsammans med 8 kap. 4 §, artikel 60.4 och artikel 60.5 i direktivet samt motsvarar förslaget till 16 kap. 15 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 17 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.4.

Om den upphandlande myndigheten eller enheten har följt handlings-

reglerna i paragrafen kan det avtal som sluts inte förklaras ogiltigt av
allmän förvaltningsdomstol. Detta gäller även om själva upphandlings-
förfarandet har varit behäftat med något fel. Paragrafen ger nämligen
leverantörer en möjlighet att få till stånd en överprövning av upphand-
lingen innan avtal sluts.	435

Av 13 § första stycket 2 framgår förutsättningarna för att ogiltig- Prop. 2010/11:150 förklara ett avtal som har slutits efter en förnyad konkurrensutsättning

inom ett ramavtal. Vid den förnyade konkurrensutsättningen gäller nämligen ingen avtalsspärr, se 2 § 3. För att inte riskera att drabbas av att avtalet förklaras ogiltigt kan den upphandlande myndigheten eller enheten enligt första punkten underrätta berörda leverantörer om tilldel- ningsbeslutet enligt 10 kap. 9 § och frivilligt iaktta en avtalsspärr innan avtalet ingås. Avtalsspärren är tio eller 15 dagar beroende på hur den upphandlande myndigheten eller enheten kommunicerat tilldelnings- beslutet, se 1 § och kommentaren till den paragrafen.

I 8 kap. 4 § och 15 kap. 7 § finns en möjlighet för upphandlande myndigheter och enheter att publicera en förhandsinsynsannons. Om en upphandlande myndighet eller enhet publicerar en sådan annons och iakttar avtalsspärren i 3 § om tio dagar kan det avtal som därefter ingås inte förklaras ogiltigt. Detta framgår av andra punkten i paragrafen.

Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet

16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

Paragrafen motsvarar förslaget till 16 kap. 16 § LOU och LUF (delvis nuvarande 16 kap. 4 §). Paragrafen reglerar förutsättningarna för dom- stolen att fatta ett interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet. Förslaget behandlas i avsnitt 12.4.

Enligt första stycket kan rätten fatta ett interimistiskt beslut om att ett avtal inte får fullgöras. Behov av att fatta sådana beslut kan finnas när ett avtal är på väg att fullgöras och den klagande leverantörens möjlighet att konkurrera om avtalet vid en korrekt utförd upphandling kan gå förlorad.

Av andra stycket framgår den skadeavvägning som ska göras vid prövningen av om ett interimistiskt beslut att ett avtal inte får fullgöras ska fattas. Rätten måste härvid väga in att ett sådant beslut kan medföra betydande praktiska och ekonomiska olägenheter för avtalsparterna.

Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet

17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.

Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att

1.Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 8 kap. 3 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 23 §, eller

2.den upphandlande myndigheten eller enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 10 kap. 10 §.

436

Paragrafen genomför artikel 62 i direktivet och motsvarar 16 kap. 17 § Prop. 2010/11:150 LOU och LUF (nuvarande 16 kap. 18 §). Förslaget behandlas i avsnitt

12.4.

Paragrafen innehåller de tidsfrister som gäller för en ansökan om överprövning av ett avtals giltighet.

Av första stycket följer att tidsfristen är sex månader från det att avtalet
slöts. Detta gäller om den upphandlande myndigheten eller enheten inte
vidtar någon av de åtgärder för att förkorta tidsfristen till 30 dagar som
anges i paragrafens andra stycke.
Enligt första punkten i andra stycket förkortas fristen om den upp-
handlande myndigheten eller enheten publicerar en efterannons eller ett
meddelande om resultatet av en upphandling. De krav som uppställs för
en sådan annons eller ett sådant meddelande måste vara uppfyllda för att
tidsfristen ska förkortas. I annat fall gäller sexmånadersfristen i första
stycket.
Bestämmelserna om efterannonsering och meddelande om resultatet av
en upphandling avser upphandlingar inom det direktivstyrda området
respektive B-tjänster över tröskelvärdena. En upphandlande myndighet
eller enhet som önskar förkorta tidsfristen för en ansökan om över-
prövning av ett avtals giltighet när det gäller en upphandling under
tröskelvärdena får genomföra en annonsering enligt de bestämmelser
som omfattas av direktivets tillämpningsområde.
Enligt andra punkten i andra stycket förkortas tidsfristen för en
ansökan om överprövning av ett avtals giltighet om den upphandlande
myndigheten eller enheten till anbudssökandena och anbudsgivarna har
skickat en skriftlig underrättelse om att avtalet har slutits och lämnat
vissa upplysningar. Dessa är en sammanfattning av de upplysningar i
10 kap. 10 § som annars ska lämnas på begäran av leverantör.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt
10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om
beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 18 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap.
19 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.5.
I paragrafen kopplas beräkningen av avtalsspärrens och tiodagars-
fristernas längd samt tidsfristerna för att ansöka om överprövning till den
s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad
tid.
Söndagsregeln innebär att om den tid då en åtgärd senast ska vidtas
infaller på en söndag, allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton
eller nyårsafton, får åtgärden vidtas nästa vardag. Det innebär exempelvis
att om sista dagen för avtalsspärren infaller på någon av de dagar som är
uppräknade i söndagsregeln, ska sista dagen för spärren i stället anses
infalla nästa vardag. Avtal får då ingås tidigast dagen därefter, oavsett
om det är en helgdag eller inte.
Även om söndagsregeln torde vara tillämplig på tidsfristerna för att
ansöka om överprövning utan någon särskild hänvisning, tas en sådan
hänvisning in för tydlighets skull.	437
	437

Förbud mot överklagande	Prop. 2010/11:150
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av
10 kap. kommunallagen (1991:900).
Paragrafen motsvarar 16 kap. 19 § LOU och LUF (nuvarande 16 kap.
3 §). Förslaget behandlas i avsnitt 12.3.
Enligt paragrafen får laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen
(1991:900), s.k. kommunalbesvär, inte föras mot ett beslut som omfattas
av denna lag.
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestämmelserna i
denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbuds-
givare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att för-
bereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestäm-
melserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att
tilldelas kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 56.1 andra stycket i direktivet och motsvarar
16 kap. 20 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.6.
Paragrafen reglerar förutsättningarna för skadestånd enligt lagen.
Första stycket innehåller en generell bestämmelse om skadestånd.
Andra stycket reglerar rätt till skadestånd för det negativa kontrakts-
intresset till anbudssökande och anbudsgivare som har deltagit i en
upphandling.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den
tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten
och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande
som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Paragrafen genomför delvis artikel 56.2 i direktivet och motsvarar
förslaget till 16 kap. 21 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt
12.6 och 12.10.
Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol. Paragrafen
innehåller en tidsfrist om ett år inom vilken en talan om skadestånd ska
väckas.

17 kap. Upphandlingsskadeavgift

Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift

1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om

1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,

2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt

16 kap. 14 §, eller

438

3. myndigheten eller enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.

Paragrafen genomför, tillsammans med 2 och 4 §§, artikel 61.2 och delvis artikel 56.2 i direktivet och motsvarar 17 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.7.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för allmän förvaltningsdomstol att besluta om upphandlingsskadeavgift.

Enligt första punkten får avgift beslutas om allmän förvaltnings- domstol i ett mål om överprövning av ett avtals giltighet beslutat att avtalet får bestå trots att det ingåtts i strid mot en avtalsspärr. Situationen kan vara den att det inte har förekommit något annat fel under förfarandet eller att felet inte har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, se 16 kap. 13 § andra stycket och kommentaren till den paragrafen. För påförande av avgift krävs att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i målet om överprövning av ett avtals giltighet. Upphandlings- skadeavgift ska inte påföras om ett avtal får bestå trots att det har slutits i strid mot ett interimistiskt beslut eller en tiodagarsfrist.

Av andra punkten framgår att upphandlingsskadeavgift ska påföras när en domstol i ett mål om överprövning av ett avtals giltighet förklarat att tvingande hänsyn till ett allmänintresse föreligger och att avtalet därför får bestå. Avgörandet i överprövningsmålet ska ha vunnit laga kraft.

Enligt tredje punkten får upphandlingsskadeavgift beslutas om en upphandlande myndighet eller enhet har slutit ett avtal utan att annonsera upphandlingen på sätt som krävs enligt lagen. Till skillnad från punkterna 1 och 2 krävs inte för beslut om upphandlingsskadeavgift enligt denna punkt att frågan varit föremål för bedömning av allmän för- valtningsdomstol i ett mål om överprövning av ett avtals giltighet. Förut- sättningarna för att besluta om upphandlingsskadeavgift vid utebliven annonsering överensstämmer med förutsättningarna för att i ett mål om överprövning ogiltigförklara ett avtal (jfr 16 kap. 13 § första stycket 1). Tredje punkten tar sikte på att annonsering inte har skett, men tar inte sikte på brister i utformningen av annonseringen. Fel eller brister i annonseringen ska alltså normalt inte föranleda någon upphandlings- skadeavgift. Om annonseringen är behäftad med sådana allvarliga fel och brister att leverantören inte kan förstå att en upphandling ska ske, torde det dock kunna anses att någon annonsering inte har skett.

2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.

Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.

Paragrafen genomför, tillsammans med 1 och 4 §§, artikel 61.2 i direk- tivet och motsvarar 17 kap. 2 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.7.

Paragrafen reglerar när tillsynsmyndigheten ska respektive får ingripa genom att hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphand- lande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift.

Prop. 2010/11:150

439

Behörig domstol	Prop. 2010/11:150
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upp-
handlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upp-
handlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i
avsnitt 12.7 och 12.10.
I paragrafens första stycke finns en forumbestämmelse.
Av andra stycket framgår att prövningstillstånd krävs vid överklagande
till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor	och högst

10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet. Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 3 kap. 2 och 3 §§ eller 15 kap.

4 §.

Paragrafen genomför, tillsammans med 1 och 2 §§, artikel 61.2 i direk- tivet och motsvarar 17 kap. 4 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.7.

Paragrafen anger det lägsta och högsta belopp som upphandlingsskade- avgift kan fastställas till.

Det ankommer på tillsynsmyndigheten att ange de omständigheter som
åberopas till stöd för yrkandet. Det kan även vara lämpligt att tillsyns-
myndigheten yrkar att upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till ett visst
belopp.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn
tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns
synnerliga skäl.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 5 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i
avsnitt 12.7.
Domstolen har stort utrymme att ta hänsyn till alla relevanta om-
ständigheter inom ramen för upphandlingsskadeavgiftens avskräckande
syfte. Det innebär att hänsyn ska tas till såväl försvårande som för-
mildrande omständigheter. Utgångspunkten bör dock vara att avgiften
bestäms så att myndigheten eller enheten samt även andra myndigheter
och enheter avhåller sig från överträdelser av lagen. Ju allvarligare
överträdelsen kan anses vara, desto högre belopp bör sanktionsavgiften
fastställas till. Upprepade överträdelser bör ses som en försvårande
omständighet. Vid bedömningen av sanktionsvärdet bör vägas in hur klar
överträdelsen kan anses vara. Om rättsläget är oklart bör det påverka
sanktionsvärdet så att överträdelsen anses mindre allvarlig. Att ett avtal
har förklarats ogiltigt på grund av att det har föregåtts av en otillåten
direktupphandling kan påverka upphandlingsskadeavgiftens storlek i
sänkande riktning. I vissa fall kan andra olägenheter eller negativa
ekonomiska konsekvenser för den upphandlande myndigheten eller	440
	440

enheten ses som en förmildrande omständighet. När ett avtal får bestå av Prop. 2010/11:150 tvingande hänsyn till ett allmänintresse kan det antas att det åtminstone i

vissa fall kan vara fråga om en överträdelse där sanktionsvärdet är förhållandevis lågt. Det följer emellertid av direktivet att en sanktion ska påföras i dessa fall. Förmildrande omständigheter kan leda till att upp- handlingsskadeavgiften bestäms till ett lågt belopp och i ringa fall inte alls döms ut.

Möjligheten att efterge avgiften om det finns synnerliga skäl ska användas restriktivt och främst ses som en ventil för rena undantagsfall.

Tidsfrister för ansökan om avgift

6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.

Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.7.

Paragrafen anger inom vilken tid tillsynsmyndigheten ska ansöka om upphandlingsskadeavgift när allmän förvaltningsdomstol i ett mål om överprövning av ett avtals giltighet förklarat att avtalet får bestå trots att en avtalsspärr överträtts eller på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.

7 § När ansökan om att påföra upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tid- punkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.

När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltnings- rätten inom ett år från det att avtalet slöts.

Paragrafen motsvarar 17 kap. 7 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.7.

Paragrafen anger inom vilken tid tillsynsmyndigheten ska ansöka om upphandlingsskadeavgift med anledning av otillåten direktupphandling.

Möjligheten att påföra upphandlingsskadeavgift vid otillåten direkt- upphandling är inte avhängig av att det finns ett avgörande i ett mål om överprövning av avtalets giltighet. I vissa mål kommer det emellertid att finnas ett sådant avgörande och för att undvika parallella processer, dvs. att det i domstol samtidigt pågår mål om överprövning av avtalets giltighet och mål om upphandlingsskadeavgift, ska tillsynsmyndigheten avvakta viss tid med att ge in en ansökan om upphandlingsskadeavgift. Detta framgår av paragrafens första stycke. Tillsynsmyndighetens ansö- kan får inte göras förrän efter det att samtliga avgöranden avseende avtalets giltighet har vunnit laga kraft, och ska göras inom sex månader från den tidpunkten. Om flera mål om överprövning av avtalets giltighet har avgjorts avses det senast lagakraftvunna beslutet.

441

Andra stycket reglerar situationen att ingen leverantör har ansökt om Prop. 2010/11:150 överprövning av avtalets giltighet inom föreskrivna tidsfrister. Tillsyns-

myndigheten måste alltid vänta tills den tidsfristen har löpt ut och ska därefter göra ansökan om upphandlingsskadeavgift inom ett år från det att avtalet i fråga slöts.

Betalning av avgift m.m.

8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.

Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.7.

Av paragrafen framgår att avgiften tillfaller staten.

9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.

Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda av- giften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.7.

I första stycket anges den tidsfrist inom vilken upphandlingsskade- avgift ska betalas.

Andra stycket innehåller bestämmelser om indrivning.

10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.

Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.7.

Av paragrafen framgår att upphandlingsskadeavgiften faller bort om verkställighet inte har kunnat ske inom viss tid från det att förvaltnings- domstolens avgörande har vunnit laga kraft.

18 kap. Tillsyn

Allmänna bestämmelser om tillsyn

1 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar tillsyn över upphandling enligt denna lag.

Paragrafen motsvarar 18 kap. 1 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.8.

Av förordningen (2007:1117) med instruktion för Konkurrensverket framgår att Konkurrensverket är tillsynsmyndighet för den offentliga upphandlingen och ska fullgöra de uppgifter som följer av 18 kap. 1 § LOU och LUF. På samma sätt avses att det av förordning ska framgå

442

vilken myndighet som ska vara tillsynsmyndighet enligt den nu aktuella lagen.

I sammanhanget kan nämnas att de allmänna förvaltningsdomstolarna enligt 15 § förordningen (2007:1099) om offentlig upphandling och upp- handling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är skyldiga att skicka domar och slutliga beslut i mål om överprövning enligt LOU och LUF till Konkurrensverket.

2 § Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller enheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten.

Paragrafen motsvarar 18 kap. 2 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.8.

Av paragrafen framgår att tillsynsmyndigheten får hämta in upplys- ningar från upphandlande myndigheter och enheter. För att tillsynsmyn- digheten ska kunna utöva effektiv tillsyn får tillsynsmyndigheten också hämta in upplysningar från den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet.

Upplysningarna ska i första hand hämtas in genom skriftligt för- farande. Tillsynsmyndigheten får emellertid i vissa fall hämta in upplys- ningar genom besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten. Det kan t.ex. vara fallet när det är fråga om handlingar med uppgifter av mycket känslig karaktär hos Säkerhetspolisen.

Den personal hos tillsynsmyndigheten som ska granska dessa hand- lingar behöver dessförinnan ha godkänts enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627). Vad gäller de uppgifter som tillsynsmyndigheten granskar kan de omfattas av sekretess enligt 15 kap. 1 och 2 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Dessa bestämmelser är direkt tillämpliga hos alla myndigheter, därmed även hos tillsynsmyndigheten. Gäller sekretess enligt någon annan bestämmelse i stället kan den enligt 11 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, som gäller överföring av sekretess vid tillsyn och revision, överföras till tillsynsmyndigheten.

Skyldigheten för en upphandlande myndighet eller enhet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att tillhandahålla sådana upplysningar finns i 3 §.

3 § En upphandlande myndighet eller enhet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.

Paragrafen motsvarar 18 kap. 3 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.8.

Paragrafen reglerar skyldigheten för en upphandlande myndighet eller enhet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Tillsynsmyndighetens rätt att hämta in upplysningar regleras i 2 §.

Prop. 2010/11:150

443

Föreläggande Prop. 2010/11:150

4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller enhet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.

Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltnings- domstol.

När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.

Paragrafen motsvarar 18 kap. 4 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.8.

Paragrafens första stycke, som kompletterar rätten att inhämta upplys- ningar och skyldigheten att tillhandahålla sådana i 2 respektive 3 §, ger tillsynsmyndigheten rätt att utfärda ett föreläggande. Föreläggandet kan riktas till en upphandlande myndighet eller enhet eller mot den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet. Föreläggandet kan avse lämnande av uppgifter, uppvisande av en handling eller överläm- nande av en kopia av en handling. Tillsynsmyndigheten kan välja att tillgripa ett föreläggande, exempelvis om den har anledning att tro att uppgifterna annars inte skulle tillhandahållas. Möjligheten att utfärda ett föreläggande avgränsas av att uppgiften eller handlingen ska behövas för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva tillsyn enligt lagen.

Att föreläggandet kan riktas till den som kan antas vara en upphand- lande myndighet eller enhet innebär att den som av tillsynsmyndigheten bedöms vara en upphandlande myndighet eller enhet inte kan vägra att lämna uppgifter eller handlingar till tillsynsmyndigheten. Om den som föreläggandet riktar sig till har en avvikande åsikt i frågan om tillsyns- myndigheten har fog för föreläggandet får föreläggandet överklagas.

Av andra stycket framgår att ett föreläggande kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Enligt tredje stycket är tillsynsmyndigheten motpart i allmän förvalt- ningsdomstol.

Behörig domstol

5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Paragrafen motsvarar 18 kap. 5 § LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 12.8 och 12.10.

Första stycket innehåller en forumbestämmelse.

Av paragrafens andra stycke framgår att det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.

444

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 2010/11:150

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

2.Lagen tillämpas inte på upphandlingar som har påbörjats före ikraft- trädandet.

Av första punkten framgår när den föreslagna lagen ska träda i kraft.

Av andra punkten framgår att den nya lagen inte ska tillämpas på upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet. För upphandlingar som har påbörjats dessförinnan kan LOU eller LUF vara tillämpliga. En upphandling får anses påbörjad när den upphandlande myndigheten eller enheten beslutat om vilket upphandlingsförfarande som ska tillämpas eller senast när myndigheten genom annons eller på annat sätt beslutat att begära in anbud (prop. 2006/07:128 del 1 s. 447). Frågan om när en upphandling ska anses påbörjad behandlas också i prop. 2009/10:180 del 1 s. 374.

16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

18 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.vid åtgärd som avser endast måls beredande,

2.vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan för- valtningsrätt,

3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och

4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

1.mål av enkel beskaffenhet,

2.mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattnings- förfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna,

3.mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särs- kilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flytt- ningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskild- het eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskydds- lagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de

fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen

445

(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt ut- Prop. 2010/11:150 länningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid

m.m., mål enligt fängelselagen (2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4.mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,

5.mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,

6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av pris- basbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,

7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och

8.mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om när en förvaltningsrätt är domför, är ändrad. I fjärde stycket 5 görs en komplettering om att en förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare vid avgörande i sak av mål enligt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Det överensstämmer med vad som gäller för mål enligt LOU och LUF. Förslaget behandlas i avsnitt 13.2.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

Av ikraftträdandebestämmelsen framgår att lagändringen träder i kraft den 1 november 2011. Detta överensstämmer med den tidpunkt vid vilken lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet föreslås träda i kraft.

16.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

39 § Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbetstagar- organisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.

Vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och post- tjänster, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:00) om upp- handling på försvars- och säkerhetsområdet får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständigheter som anges i

–10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om offentlig upphandling,

–10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

–7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem, eller

–11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

446

Paragrafen, som reglerar facklig vetorätt, är ändrad. I paragrafens andra Prop. 2010/11:150 stycke kompletteras hänvisningarna till omständigheter som får medföra

uteslutning av leverantörer i LOU, LUF och lagen (2008:962) om val- frihetssystem med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Förslaget behandlas i avsnitt 13.2.

40 § Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen vid sådan upphandling som avses i 39 § andra stycket har grundat sin förklaring på andra omständigheter än som anges i

–10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,

–10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

–7 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller

–11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2011:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.

Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas.

Paragrafen är ändrad. Paragrafen reglerar facklig vetorätt och dess första stycke kompletteras med en hänvisning till de paragrafer i lagen om upp- handling på försvars- och säkerhetsområdet som innehåller omständig- heter som får medföra uteslutning av leverantörer. Förslaget behandlas i avsnitt 13.2.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

16.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning

5 g § Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2009:853 gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersätt- ningsetablering.

Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.

Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig upp- handling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.

447

Paragrafen är ändrad. Hela 16 kap. LOU har fått en ny lydelse från och Prop. 2010/11:150 med den 15 juli 2010. Till följd av detta har hänvisningen i paragrafen

ändrats så att det framgår att det är bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1–6 §§ LOU i dess lydelse före den 15 juli 2010 som avses. Någon ändring i sak i förhållande till vad som nu gäller enligt paragrafen är alltså inte avsedd.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011 men tillämpas för tid från och med den 15 juli 2010.

Av bestämmelsen framgår att lagen ska träda i kraft den 1 november 2011. Den ska dock tillämpas retroaktivt för tid från och med den 15 juli 2010.

16.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik

Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.

Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig upp- handling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.

Paragrafen är ändrad och motsvarar förslaget till 5 g § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, se kommentaren till den paragrafen.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011 men tillämpas för tid från och med den 15 juli 2010.

Ikraftträdandebestämmelsen överensstämmer med den som föreslås av- seende lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, se kommentaren till den.

448

16.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1091) om	Prop. 2010/11:150
	offentlig upphandling

1kap.

2§ Denna lag gäller för offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och

tjänster samt av byggkoncessioner. Lagen gäller även när upphandlande myndig- heter anordnar projekttävlingar. Vad som avses med offentlig upphandling och upphandlande myndighet anges i 2 kap. 13 § respektive 19 §.

Endast 15 kap. tillämpas i fråga om offentlig upphandling som

1.avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster), eller

2.avser andra kontrakt, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen.

I fråga om offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A- tjänster) tillämpas inte 13 och 14 kap.

En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en upphandling av A-tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värdet av B- tjänsterna. I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B-tjänster.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-referensnummer för byggentreprenadkontrakt samt CPC- och CPV-referensnummer för A-tjänster och B-tjänster.

I fråga om tjänstekoncessioner gäller endast 1 kap. 12 §.

Paragrafen är ändrad. Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.2.

Andra stycket ändras på så sätt att där anges att 15 kap. gäller för de i stycket angivna upphandlingarna dvs. kontrakt som gäller B-tjänster och kontrakt vilkas värde inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde. En hän- visning till 16 kap. behövs inte eftersom det i 15 kap. 2 § anges vilka bestämmelser i övrigt som gäller för upphandlingar enligt detta kapitel. I 15 kap. 2 § anges bl.a. att 16 kap. ska tillämpas vid upphandlingar enligt 15 kap.

Vidare utgår upphandlingar som görs på försvarsområdet och som avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Dessa upphandlingar omfattas av den nya lagen om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet.

Av paragrafens femte stycke framgår att regeringen tillkännager i Svensk författningssamling byggentreprenadkontrakt samt A-tjänster och B-tjänster med CPC- och CPV-referensnummer. Förslaget i denna del behandlas i avsnitt 13.1.5.

Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

3 a § Denna lag gäller inte för upphandling som

1.omfattas av lagen (2011:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller

2.är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § den lagen.

Paragrafen är ny och genomför artikel 71 i direktivet om upphandling på
försvars- och säkerhetsområdet, som ändrar det klassiska direktivet. Av
paragrafen framgår att LOU inte gäller för upphandling som omfattas av
lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och inte heller	449
	449

för upphandling som är undantagen från den lagens tillämpningsområde Prop. 2010/11:150 enligt de nämnda paragraferna. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.1.

Undantag på grund av sekretess m.m.

5 a § Bestämmelserna i denna lag gäller inte för upphandling som omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.

Paragrafen är ny. Den genomför artikel 14 i det klassiska direktivet, enligt vilken direktivet inte ska tillämpas på offentliga kontrakt som omfattas av sekretess eller som enligt gällande lagar och andra författ- ningar i den aktuella medlemsstaten inte får genomföras utan särskilda säkerhetsåtgärder, eller då detta krävs med hänsyn till skyddet av denna medlemsstats vitala intressen. Av paragrafen framgår att lagen inte gäller om upphandlingen omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen. Bestämmelsen riktar in sig på situationer då undantag krävs utan att det är fråga om ett försvars- eller säkerhetsintresse. Det kan gälla t.ex. upphandlingar som avser sådana säkerhets- eller bevakningsåtgärder som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 8 § OSL. Sådan sekretess som regelmässigt gäller för upphandling, dvs. sekretess för förfrågnings- underlag innan det skickas ut till anbudsgivare och anbudssekretess, utgör givetvis inte grund för undantag enligt förevarande bestämmelse.

Sådana väsentliga intressen som kan utgöra grund för undantag kan t.ex. vara upphandling av en ombyggnation av ett museum vars över- vakningssystem måste hållas hemligt. Paragrafen har utformats som Lagrådet har föreslagit. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.2.

4 kap.

4 § En upphandlande myndighet får i annonsen eller i förfrågningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annonsering ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid ska de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphand- lingen eller i förfrågningsunderlaget. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett till- räckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.

Paragrafen är ändrad och ansluter därigenom närmare till artikel 30.4 och artikel 44.4 i det klassiska direktivet. Den reglerar förhandlat förfarande med föregående annonsering och hänvisningen till det beskrivande doku- mentet, som enbart förekommer vid konkurrenspräglad dialog, har därför tagits bort. Ett tillägg har i stället gjorts i 14 § som behandlar successiva steg vid konkurrenspräglad dialog. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

8 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om

1. det gäller kompletterande byggentreprenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet, om komplettering- arna på grund av oförutsedda omständigheter krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras, och under förutsättning att de ska utföras av den ursprungliga leveran-

tören, och om

450

a) de inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter för den upphand- Prop. 2010/11:150 lande myndigheten kan skiljas från det ursprungliga kontraktet, eller

b)de, även om de kan avskiljas, är absolut nödvändiga för att kontraktet ska kunna fullföljas, eller

2. det gäller en ny byggentreprenad eller tjänst som är en upprepning av tidi- gare byggentreprenader eller tjänster under förutsättning

a)att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett öppet eller selektivt förfarande,

b)att arbetena tilldelas samma leverantör,

c)att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,

d)att värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ur- sprungliga projektet enligt bestämmelserna i 3 kap., och

e)att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avses i första stycket 1 får inte över- stiga hälften av det ursprungliga kontraktets värde.

Det förfarande som avses i första stycket 2 får tillämpas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts.

Paragrafen är ändrad. Första stycket 1 har fått en mer direktivnära utformning. Punkten avser rätten att använda sig av förhandlat förfarande utan föregående annonsering beträffande kompletterande byggentre- prenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet. För att förfarandet ska kunna tillämpas krävs att kompletteringarna på grund av oförutsedda omständigheter krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras, och att de ska utföras av den ursprungliga leverantören, och antingen att de inte utan stora tekniska eller eko- nomiska olägenheter för den upphandlande enheten kan skiljas från det ursprungliga kontraktet, eller att de, även om de kan avskiljas, är absolut nödvändiga för att det ursprungliga kontraktet ska kunna fullgöras. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

14 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dia- logen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.

Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.

Paragrafen är ändrad så att den förutom artikel 29.4 i det klassiska direktivet också genomför en del av artikel 44.4 i det klassiska direktivet, se också kommentaren till 4 §. Paragrafen reglerar successiva steg vid konkurrenspräglad dialog. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

9 kap.

9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska myndigheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).

451

En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och Prop. 2010/11:150 anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en

upphandling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.

Hänvisningen i paragrafens första stycke är ändrad till följd av om- disponeringen av 16 kap.

10 kap.

1 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en offentlig upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar

1.sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet63,

2.bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av

konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen- skaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i64, respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF av den 22 december 1998

beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen rörande korruption inom den privata sektorn65,

3.bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats

på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen66, eller

4.penningtvätt enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv 91/308/EEG av

den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar67, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG68.

Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brottet.

Om det finns grundad anledning anta att en leverantör ska uteslutas med stöd av första stycket, får myndigheten begära att leverantören visar att det inte finns någon grund för uteslutning.

Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.

Paragrafen är ändrad. Första stycket 1 hänvisade tidigare beträffande brottet deltagande i kriminell organisation till artikel 2.1 i rådets gemen- samma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998. Den gemensamma åtgärden har upphävts och ersatts av rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet. Artikel 2 i rambeslutet reglerar brott som rör deltagande i kriminell organisation, till vilken paragrafen hänvisar. Förslaget behandlas i avsnitt 8.9.

63EUT L 300, 11.11.2008, s. 42 (Celex 32008F0841).

64EGT C 195, 25.6.1997, s. 1 (Celex 31997F0625/01/).

65EGT L 358, 31.12.1998, s. 2 (Celex 31998F0742).

66EGT C 316, 27.11.1995, s. 48 (Celex 31995F1127/03/).

67EGT L 166, 28.6.1991, s. 77 (Celex 31991L0308).

68EGT L 344, 28.12.2001, s. 76 (Celex 32001L0097).

452

11 kap.

Prop. 2010/11:150

2 § En upphandlande myndighet får ställa krav på en lägsta nivå för anbuds- sökandes och anbudsgivares ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapa- citet. Dessa ska överensstämma med bestämmelserna i 7–13 §§. Omfattningen av den information som avses i 7–13 §§ samt de lägsta nivåerna för den kapacitet som krävs för ett visst kontrakt ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.

De krav på kapacitet som ställs upp ska framgå av annonsen om upphandling.

Paragrafen är ändrad. Hänvisningarna till kapitlets paragrafer om leverantörens ekonomiska och finansiella ställning samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet har justerats för att uppnå överensstämmelse med artikel 44.2 i det klassiska direktivet och med den nya lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

15 kap.

2 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även

–1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestäm- melser),

–2 kap. (definitioner),

–4 kap. 22 § (inköpscentraler),

–5 kap. (ramavtal), utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på

minst tre leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §,

–6 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.),

–6 kap. 7 § (miljömärken),

–6 kap. 13 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),

–8 kap. 11 § (om någon annan än den upphandlande myndigheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet),

–11 kap. 6 § (krav på registrering),

–13 kap. (byggkoncessioner),

–16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),

–17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och

–18 kap. (tillsyn).

Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 1 § tredje stycket och 10–21 §§, 8 kap. 3 § första stycket, 5, 10 och 12 §§ samt 11 kap. 3 och 4 §§.

Vid offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.

En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.

Paragrafen är ändrad. Den nuvarande hänvisningen i första stycket till 8 kap. 12 § har tagits bort. 8 kap. 12 § gäller vid upphandling enligt 15 kap. i den del den avser konkurrenspräglad dialog. Hänvisningen har därför i stället placerats i paragrafens andra stycke. I övrigt motsvaras hänvisningen till 8 kap. 12 § av den föreslagna 15 kap. 10 §. I andra stycket har även hänvisningarna till 4 kap. 4 och 6 §§ tagits bort. Dessa paragrafer avser inte konkurrenspräglad dialog, utan förhandlat för-

farande. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

453

Prop. 2010/11:150

10 § Den upphandlande myndigheten ska vid förenklat förfarande och urvals- förfarande lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.

Paragrafen är ny. Den anger att den upphandlande myndigheten vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska skicka ut upplysningar om förfrågningsunderlaget senast sex dagar innan anbudstiden går ut. Kravet gäller endast under förutsättning att upplysningarna begärts i god tid. Regeln ersätter den tidigare hänvisningen i 15 kap. 2 § första stycket till motsvarande bestämmelse i 8 kap. 12 § för upphandlingar som omfattas av direktivet. Eftersom den regeln omfattar upphandlingar som genom- förs som selektivt förfarande eller förhandlat förfarande har förevarande bestämmelse tillkommit som avser förenklat förfarande eller urvals- förfarande. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

19 § Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myn- digheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbuds- givarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.

Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

Paragrafen är ändrad. LOU:s tillämpningsområde omfattar inte längre upphandling som avser väsentliga försvars- eller säkerhetsintressen och nuvarande 1 kap. 2 § föreslås därför upphävas, se kommentaren till 1 kap. 2 § och avsnitt 13.1.2. Hänvisningen till dessa bestämmelser i andra stycket i den nu aktuella paragrafen har därför tagits bort.

16 kap.

Kapitlet har omdisponerats med anledning av förslag från Lagrådet i samband med genomförandet av ändringsdirektivet i LOU (se prop. 2009/10:180 del 2 bilaga 15 s. 509). Dispositionen överensstämmer med den av Lagrådet föreslagna, utom såvitt avser Lagrådets förslag om placeringen i 16 kap. 9 § av bestämmelser om interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet. Även när det gäller utformningen av enskilda paragrafer som har samband med omdispositionen har Lagrådets synpunkter i allt väsentligt beaktats. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.3.

454

2 § Avtalsspärr gäller inte

Prop. 2010/11:150

1.vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 5–9 §§,

2.vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller

3.vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 7 § och innehåller bestämmelser om undantag från avtalsspärr.

Att direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet genomförs i svensk rätt genom en särskild lag medför att 1 kap. 2 § ändras såtillvida att nuvarande andra stycket 3 och 4 utgår, se kom- mentaren till den paragrafen. Följaktligen utgår även hänvisningen till de punkterna i den nu aktuella paragrafen. Paragrafen är oförändrad i övrigt.

Överprövning

Allmänna bestämmelser om överprövning

4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva

1.en upphandling, och

2.giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.

Rubrikerna som föregår paragrafen är nya. Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 1 §. Paragrafen och rubrikerna är huvudsakligen utformade som Lagrådet har föreslagit (prop. 2009/10:180 del 2 bilaga 15 s. 524).

Av paragrafen framgår att allmän förvaltningsdomstol, efter ansökan av en leverantör, får överpröva en upphandling och ett avtals giltighet. Jämfört med nuvarande 1 § – som riktar sig till leverantören – beskriver paragrafen i stället vad domstolen får göra.

6 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.

Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.

Paragrafen är ny men motsvarar nuvarande 5 och 13 §§ och har i allt väsentligt utformats som Lagrådet har föreslagit (prop. 2009/10:180 del 2 bilaga 15 s. 524).

Enligt paragrafens första stycke, vilket motsvarar nuvarande. 5 §, kan rätten, under vissa angivna förutsättningar, besluta att en upphandling ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.

Andra stycket motsvarar nuvarande 13 § och innebär att en upphand- ling inte ska överprövas sedan ett avtal har slutits. En överprövning av en upphandling påverkar nämligen inte ett civilrättsligt avtals giltighet. Om avtal har slutits under en pågående överprövning av en upphandling ska i stället, under vissa förutsättningar, avtalets giltighet överprövas, se 7 §.

455

7 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en Prop. 2010/11:150 upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande

av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.

Paragrafen motsvarar nuvarande 14 §. Om en upphandlande myndighet, under pågående överprövning av en upphandling, ingår ett avtal i strid med en avtalsspärr (avtalsspärr efter tilldelningsbeslut, förlängd avtals- spärr eller avtalsspärr vid förhandsinsyn), ett interimistiskt beslut om att avtal inte får ingås eller en tiodagarsfrist kan leverantören justera sin talan till att i stället avse avtalets giltighet. Möjligheten ska ses tillsam- mans med 6 § och innebär att en leverantör i en situation när den upp- handlande myndigheten felaktigt ingår ett avtal inte tvingas att på nytt behöva ansöka om överprövning, men denna gång av avtalets giltighet.

8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).

Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 9 §, innehåller bestämmelser om förlängd avtalsspärr under förvaltningsrättens handläggning av ett mål om överprövning av en upphandling. Till följd av omstruktureringen av 16 kap. har hänvisningarna i första stycket till de paragrafer som inne- håller bestämmelser om avtalsspärr ändrats. Paragrafen är oförändrad i övrigt.

Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling

9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny, men motsvarar delvis nuvarande 4 §. Paragrafens första stycke har ändrats så att det endast omfattar interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling.

Bestämmelser om interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet finns i 16 §.

10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndig- heten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.

När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.

Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.

456

Paragrafen reglerar när en tiodagarsfrist gäller efter det att en allmän förvaltningsdomstol har avgjort ett mål om överprövning av en upphand- ling. När fristen löper får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal. Som en följd av omstruktureringen av 16 kap. har hänvisningen i första stycket till paragrafen om förlängd avtalsspärr och hänvisningarna i andra och tredje styckena till paragrafen om interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling ändrats. Paragrafen är oförändrad i övrigt.

11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till för- valtningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.

Paragrafen reglerar tidsfristen för att ansöka om överprövning av en upphandling och, med anledning av omstruktureringen av 16 kap., har hänvisningarna till bestämmelserna om avtalsspärr och avtalsspärr vid förhandsinsyn ändrats. Vidare har en mindre redaktionell ändring gjorts. Paragrafens sakliga innehåll har emellertid inte ändrats.

13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits

1. utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller 15 kap. 4 §, eller

2. enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att de villkor har följts som framgår av den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbuds- förfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestäm- melserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om till- delningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

Paragrafen motsvarar nuvarande 15 § och reglerar förutsättningarna för att ogiltigförklara ett avtal.

I första stycket 1 har hänvisningen till 15 kap. 6 § tagits bort, då denna paragraf har upphävts genom SFS 2010:571. De bestämmelser om annonsering vid urvalsförfarande som tidigare fanns i 15 kap. 6 § första och tredje styckena återfinns sedan den 15 juli 2010 i 15 kap. 4 § (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 346).

Till följd av omstruktureringen av 16 kap. har hänvisningarna i andra stycket till de paragrafer som reglerar avtalsspärr, interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling och tiodagarsfrist ändrats. Detta innebär inte någon förändring i sak. Vidare har, på inrådan av Lagrådet, en redaktionell ändring gjorts.

14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.

Paragrafen, som reglerar att ett avtal inte ska ogiltigförklaras om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, motsvarar nuvarande 16 §.

Prop. 2010/11:150

457

På grund av omstruktureringen av 16 kap. har hänvisningen till förutsätt- Prop. 2010/11:150 ningarna för att ogiltigförklara ett avtal ändrats. Paragrafen är oförändrad

i övrigt.

15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas

1.på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet med stöd av ram- avtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndigheten skickat en under- rättelse om tilldelningsbeslutet enligt 9 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller

2.om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 4 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.

Paragrafen motsvarar nuvarande 17 § och innehåller undantag från be- stämmelserna om ogiltigförklaring av avtal. I paragrafen har, till följd av omstruktureringen av 16 kap., hänvisningen till förutsättningarna för att ogiltigförklara ett avtal och hänvisningen till avtalsspärren ändrats. Paragrafen är oförändrad i övrigt.

Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet

16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny, men motsvarar delvis nuvarande 4 §, och reglerar interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet. Någon saklig förändring i förhållande till vad som idag gäller för sådana interimistiska beslut är inte avsedd. Till skillnad från vad Lagrådet har föreslagit, har paragrafen placerats i anslutning till övriga paragrafer som reglerar överprövning av ett avtals giltighet.

21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tid- punkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leveran- tör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.

Paragrafen reglerar den tid inom vilken talan om skadestånd ska väckas. Som en följd av omstruktureringen av 16 kap. är hänvisningen till förut- sättningarna för att ogiltigförklara ett avtal ändrad. Det innebär inte någon saklig förändring av paragrafens innehåll.

17 kap.

1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om

1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fast- ställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,

458

2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fast- Prop. 2010/11:150 ställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt

16 kap. 14 §, eller

3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1 eller 2 §, 13 kap. 2 eller 5 §, 14 kap. 5 § eller, 15 kap. 4 eller 6 §.

Hänvisningarna i paragrafens första och andra punkter är ändrade till följd av omdisponeringen av 16 kap.

7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tid- punkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.

Hänvisningarna i paragrafens första och andra stycken är ändrade till följd av omdisponeringen av 16 kap.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

Av första punkten framgår när de föreslagna bestämmelserna ska träda i kraft.

Av andra punkten framgår avgränsningen mellan de nuvarande och de föreslagna bestämmelserna. En upphandling får anses påbörjad när den upphandlande myndigheten beslutat om vilket upphandlingsförfarande som ska tillämpas eller senast när myndigheten genom annons eller på annat sätt beslutat at begära in anbud (prop. 2006/07:128 del 1 s. 447). När en upphandling ska anses ha påbörjats behandlas också i prop. 2009/10:180 del 1 s. 374.

16.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

1kap.

2§ Denna lag gäller för upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster för

verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster enligt 4–10 §§. Lagen gäller också då en upphandlande enhet anordnar projekttävlingar. Vad som avses med upphandling och upphandlande enhet framgår av 2 kap. 23 § respektive 20 §.

Endast 15 kap. tillämpas i fråga om upphandling som 1. avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster), eller

459

2. avser andra kontrakt, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i Prop. 2010/11:150 lagen.

I fråga om upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A-tjänster) tillämpas inte 13 kap.

En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en upphandling av A-tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värdet av B- tjänsterna. I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B- tjänster.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-referensnummer för byggentreprenadkontrakt samt CPC- och CPV-referensnummer för A-tjänster och B-tjänster.

Paragrafen är ändrad. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.2. Paragrafen reglerar lagens tillämpningsområde. Andra stycket ändras på så sätt att där anges att 15 kap. gäller för de i stycket angivna upphandlingarna, dvs. kontrakt som gäller B-tjänster och kontrakt vilkas värde inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde. En hänvisning till 16 kap. behövs inte efter- som det i 15 kap. 2 § anges vilka bestämmelser i övrigt som gäller för upphandlingar enligt detta kapitel. I 15 kap. 2 § anges bl.a. att 16 kap. ska tillämpas vid upphandlingar enligt 15 kap.

Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

3 a § Denna lag gäller inte för upphandling som

1.omfattas av lagen (0000:00) om upphandling på försvars- och säkerhets- området, eller

2.är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § den lagen.

Paragrafen är ny och genomför artikel 70 i direktivet om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, som ändrar försörjningsdirektivet. Av paragrafen framgår att LUF inte gäller för upphandling som omfattas av lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och inte heller för upphandling som är undantagen från den lagens tillämpningsområde enligt de nämnda paragraferna. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.1.

Undantag på grund av sekretess

13 a § Bestämmelserna i denna lag gäller inte för upphandling som omfattas av sekretess.

Paragrafen är ny och genomför artikel 21 i försörjningsdirektivet, enligt
vilken direktivet inte ska tillämpas på kontrakt som en medlemsstat
belagt med sekretess eller som enligt gällande lagar och andra författ-
ningar i den berörda medlemsstaten inte får fullgöras utan särskilda
säkerhetsåtgärder, eller då detta krävs med hänsyn till skyddet av denna
medlemsstats grundläggande säkerhetsintressen. Av paragrafen framgår
att lagen inte gäller för upphandling som omfattas av sekretess. Det kan
gälla t.ex. upphandlingar som avser sådana säkerhets- eller bevaknings-	460

åtgärder som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 8 § OSL. Sådan Prop. 2010/11:150 sekretess som regelmässigt gäller för upphandling, dvs. sekretess för för-

frågningsunderlag innan det skickas ut till anbudsgivare och anbuds- sekretess utgör givetvis inte grund för undantag enligt förevarande bestämmelse. Paragrafen har utformats som Lagrådet har föreslagit. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.2.

4 kap.

2 § En upphandlande enhet får tilldela ett kontrakt utan föregående annonsering om

1.det vid ett förfarande med föregående annonsering inte lämnats några anbudsansökningar eller inte lämnats några anbud eller inte lämnats några lämpliga anbud och de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,

2.det gäller ett kontrakt som är avsett endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader och under förutsättning att det inte försämrar möjligheten till konkurrens vid en senare kontraktstilldelning som i första hand har något sådant syfte,

3.det som ska upphandlas av tekniska eller konstnärliga skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör,

5.det gäller kompletterande leveranser av varor från den ursprungliga leveran- tören, om

a)varorna är avsedda som antingen delvis utbyte av eller tillägg till tidigare leveranser, och

b)ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande enheten tvinga- des anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,

6.det gäller kompletterande byggentreprenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet, om komplettering- arna på grund av oförutsedda omständigheter krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras, och under förutsättning att de ska utföras av den ursprungliga leveran- tören, och om

a)de inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter för den upphand- lande enheten kan skiljas från det ursprungliga kontraktet, eller

b)de, även om de kan avskiljas, är absolut nödvändiga för att det ursprungliga kontraktet ska kunna fullgöras,

7.det gäller en ny byggentreprenad, som är en upprepning av tidigare bygg- entreprenader under förutsättning

a)att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett öppet eller selektivt förfarande,

b)att arbetena tilldelas samma leverantör,

c)att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,

d)att värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ur- sprungliga projektet enligt bestämmelserna i 3 kap., och

e)att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas,

8.det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad,

9.kontraktet grundar sig på ett ramavtal som upphandlats enligt denna lag,

461

10. det är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga Prop. 2010/11:150 erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under

det normala marknadspriset, eller

11. det är möjligt att anskaffa varor på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i lik- vidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.

Paragrafen är ändrad. Första stycket 6 har fått en mer direktivnära utformning. Punkten avser rätten att använda sig av förhandlat förfarande utan föregående annonsering beträffande kompletterande byggentre- prenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet. För att förfarandet ska kunna tillämpas krävs att kompletteringarna på grund av oförutsedda omständigheter krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras, och att de ska utföras av den ursprungliga leverantören, och antingen att de inte utan stora tekniska eller eko- nomiska olägenheter för den upphandlande enheten kan skiljas från det ursprungliga kontraktet, eller att de, även om de kan avskiljas, är absolut nödvändiga för att det ursprungliga kontraktet ska kunna fullgöras. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

9 kap.

9 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbuds- sökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska enheten ange den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).

En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphand- ling för vilken det har gått ut inbjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.

Hänvisningen i paragrafens första stycke är ändrad till följd av omdispo- neringen av 16 kap.

10 kap.

1 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om myn- digheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar

1.sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet69,

2.bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av

konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen- skaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i70, respektive artikel 3.1 i rådets gemensamma åtgärd 98/742/RIF av den 22 december 1998

69EUT L 300, 11.11.2008, s. 42 (Celex 32008F0841).

70EGT C 195, 25.6.1997, s. 1 (Celex 31997F0625/01/).

462

beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen Prop. 2010/11:150 rörande korruption inom den privata sektorn71,

3.bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats

på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen72, eller

4.penningtvätt enligt definitionen i artikel 1 i rådets direktiv 91/308/EEG av

den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet an- vänds för tvättning av pengar73, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG74.

Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en före- trädare för den juridiska personen har dömts för brottet.

Om det finns grundad anledning anta att en leverantör ska uteslutas med stöd av första stycket, får myndigheten begära att leverantören visar att det inte finns någon grund för uteslutning.

Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.

15 kap.

2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även

–1 kap. (lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestäm- melser),

–2 kap. (definitioner),

–4 kap. 4 § (inköpscentraler),

–5 kap. (ramavtal),

–6 kap. 4 § (uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.),

–6 kap. 7 § (miljömärken),

–6 kap. 14 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),

–8 kap. 12 § (om någon annan än den upphandlande enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget),

–16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),

–17 kap. (upphandlingsskadeavgift), och

–18 kap. (tillsyn).

Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 3 (B-tjänster) tillämpas även 6 kap. 1–3, 5, 6 och 8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämp- ligt tröskelvärde i 3 kap.

Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 11 kap. 2 § får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.

En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 7 kap.

71EGT L 358, 31.12.1998, s. 2 (Celex 31998F0742).

72EGT C 316, 27.11.1995, s. 48 (Celex 31995F1127/03/).

73EGT L 166, 28.6.1991, s. 77 (Celex 31991L0308).

74EGT L 344, 28.12.2001, s. 76 (Celex 32001L0097).

463

Prop. 2010/11:150

Paragrafen är ändrad. Hänvisningen i paragrafens första stycke till 8 kap. 13 § har tagits bort. Den har ersatts av den föreslagna 15 kap. 10 §. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

10 § Den upphandlande enheten ska vid förenklat förfarande och urvalsför- farande lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.

Paragrafen är ny. Den anger att den upphandlande enheten vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska skicka ut upplysningar om förfråg- ningsunderlaget senast sex dagar innan anbudstiden går ut. Kravet gäller endast under förutsättning att upplysningarna begärts i god tid. Regeln ersätter den tidigare hänvisningen i 15 kap. 2 § till motsvarande bestäm- melse i 8 kap. 13 § för upphandlingar som omfattas av direktivet. Efter- som den regeln omfattar upphandlingar som genomförs som selektivt förfarande eller förhandlat förfarande har förevarande bestämmelse till- kommit som avser förenklat förfarande eller urvalsförfarande. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.4.

19 § Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande en- heten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.

Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leveran- tör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

Paragrafen är ändrad. LUF:s tillämpningsområde omfattar inte längre upphandling som avser väsentliga säkerhetsintressen och nuvarande 1 kap. 2 § andra stycket 3 föreslås därför upphävas, se kommentaren till 1 kap. 2 § och avsnitt 13.1.2. Hänvisningen till denna punkt i andra stycket i den nu aktuella paragrafen har därför tagits bort.

16 kap.

Kapitlet har omdisponerats med anledning av förslag från Lagrådet i samband med genomförandet av ändringsdirektivet i LUF (se prop. 2009/10:180 del 2 bilaga 15 s. 509), se författningskommentaren till LOU. Förslaget behandlas i avsnitt 13.1.3.

2 § Avtalsspärr gäller inte

1.vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 2 eller 3 §, eller

2.vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.

Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 7 § och innehåller bestämmelser om undantag från avtalsspärr. 1 kap. 2 § är ändrad på så sätt att andra

464

stycket 3 utgår. Följaktligen utgår även hänvisningen till den punkten i Prop. 2010/11:150 den nu aktuella paragrafen. Paragrafen är oförändrad i övrigt.

Överprövning

Allmänna bestämmelser om överprövning

4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva

1.en upphandling, och

2.giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör.

Rubrikerna som föregår paragrafen är nya. Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 1 §. Paragrafen och rubrikerna överensstämmer med förslaget till 16 kap. 4 § LOU och rubrikerna närmast före den paragrafen, se kommentaren till den paragrafen.

6 § Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.

Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.

Paragrafen är ny, men motsvarar nuvarande 5 och 13 §§. Paragrafen överensstämmer med förslaget till 16 kap. 6 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.

7 § Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphand- ling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.

Paragrafen motsvarar nuvarande 14 § och överensstämmer med förslaget till 16 kap. 7 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.

8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).

Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 9 §, överensstämmer med förslaget till 16 kap. 8 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.

Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling

9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

465

Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny, men motsvarar delvis nuvarande 4 §. Paragrafen och rubriken överensstämmer med förslaget till 16 kap. 9 § LOU och rubriken närmast före den paragrafen, se kommentaren till den paragrafen.

10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.

Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.

Paragrafen är ändrad och överensstämmer med förslaget till 16 kap. 10 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.

11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.

Paragrafen är ändrad och överensstämmer med förslaget till 16 kap. 11 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.

13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 § eller 15 kap. 4 §.

Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestäm- melserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om till- delningsbeslut enligt 9 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 19 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 1 kap. 24 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

Paragrafen motsvarar nuvarande 15 § och överensstämmer med förslaget till 16 kap. 13 § LOU, se kommentaren till den paragrafen. Paragrafen har utformats som Lagrådet har förordat.

14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.

Paragrafen motsvarar nuvarande 16 § och överensstämmer med förslaget till 16 kap. 14 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.

15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas om en upphandlande enhet genom förhandsinsyn enligt 7 kap. 7 § eller 15 kap. 5 a § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.

Paragrafen motsvarar nuvarande 17 § och överensstämmer med förslaget till 16 kap. 15 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.

Prop. 2010/11:150

466

Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet

Prop. 2010/11:150

16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.

Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

Rubriken som föregår paragrafen är ny. Paragrafen är ny, men motsvarar delvis nuvarande 4 §. Paragrafen och rubriken överensstämmer med förslaget till 16 kap. 16 § LOU och rubriken närmast före den paragrafen, se kommentaren till den paragrafen.

17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.

Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att

1.Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 7 kap. 6 § eller ett meddelande enligt 15 kap. 21 §, eller

2.den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 9 kap. 10 §.

I paragrafen har en rättelse av ordet månader gjorts. Paragrafen är oför- ändrad i övrigt.

21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.

Paragrafen överensstämmer med förslaget till 16 kap. 21 § LOU, se kommentaren till den paragrafen.

17 kap.

1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om

2.allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 14 §, eller

3.enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 7 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 13 kap. 5 §, eller 15 kap. 4 eller 6 §.

Hänvisningarna i paragrafens första och andra punkter är ändrade till följd av omdisponeringen av 16 kap.

7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller

flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de

467

tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt Prop. 2010/11:150 ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.

Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.

Hänvisningarna i paragrafens första och andra stycken är ändrade till följd av omdisponeringen av 16 kap.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

2.Äldre bestämmelser gäller för upphandlingar som har påbörjats före ikraft- trädandet.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna överensstämmer med de som föreslås avseende LOU, se kommentaren till dessa.

16.8Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

19 kap.

3 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.

Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller er- bjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller 6 kap. 11 § lagen (2011:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Sekretessen enligt detta stycke gäller inte vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det all- männas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndig- heter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.

468

materielverk samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det Prop. 2010/11:150 avtalet slöts.

Paragrafen är ändrad. Andra stycket om anbudssekretess kompletteras med en hänvisning till 6 kap. 11 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet när det gäller uppgifter som får lämnas vid en elektronisk auktion. Förslaget behandlas i avsnitt 13.2.

31 kap.

3 § Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (0000:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Paragrafen, som reglerar sekretess för uppgifter i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som sam- verkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande in- flytande över, är ändrad. Enligt första stycket gäller i ett ärende enligt LOU och LUF sekretess för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Stycket kompletteras med en hän- visning till lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Förslaget behandlas i avsnitt 13.2.

Ikraftträdandebestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 november 2011.

Av ikraftträdandebestämmelsen framgår att lagändringen träder i kraft den 1 november 2011. Detta överensstämmer med den tidpunkt vid vil- ken lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet föreslås träda i kraft.

469

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 maj 2011

Närvarande: statsråden Erlandsson, ordförande, Carlgren, Carlsson, Borg, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Norman, Engström, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Ullenhag, Hatt

Föredragande: statsrådet Kristersson

Regeringen beslutar proposition 2010/11:150 Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Prop. 2010/11:150

470

Innehållsförteckning

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 31 juli 2009 om samordning av förfarandena vid till- delning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på för svars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG

Bilaga 2 Utdrag ur rådets beslut 255/58 av den 15 april 1958

Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (SOU 2010:13)

Bilaga 4 Lagförslag i betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhets området (SOU 2010:13)

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

(SOU 2010:13)

Bilaga 6 Sammanställning över vilka bestämmelser som genomför direktiv 2009/81/EG

Bilaga 7 Lagförslag i lagrådsremissen Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Bilaga 8 Lagrådets yttrande

Rättsdatablad

Prop. 2010/11:150

141

142

149

262

273

L 216/76	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/81/EG av den 13 juli 2009

om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 och artiklarna 55 och 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit téns yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)Medlemsstaterna är fortfarande ensamt ansvariga för den nationella säkerheten, både vad gäller försvar och säkerhet.

(2)För att förstärka den europeiska försvarsindustriella och teknologiska basen och utveckla den behövliga militära kapaciteten för att genomföra EU:s säkerhets- och försvars politik är det nödvändigt att stegvis upprätta en europeisk marknad för försvarsmateriel.

(3)Medlemsstaterna är överens om behovet att främja, utveckla och upprätthålla den europeiska försvarsindustri ella och teknologiska basen som bör vara kapacitetsorien terad, kompetent och konkurrenskraftig. För att uppnå detta syfte kan medlemsstaterna enligt gemenskapslagstift ningen använda olika verktyg för att skapa en verklig euro peisk marknad för försvarsmateriel och rättvisa konkurrensvillkor på både europeisk och global nivå. De bör också bidra till en djupgående utveckling av mångfal den inom den europeiska leverantörsbasen på försvarsom rådet, särskilt genom att stödja de små och medelstora företagens och de icke-traditionella leverantörernas delak

tighet i den europeiska försvarsindustriella och teknolo giska basen, och genom att främja industriellt samarbete och främja effektiva och smidiga underleverantörer på lägre nivå. I detta sammanhang bör medlemsstaterna beakta kommissionens tolkningsmeddelande av den

(1) EUT C 100, 30.4.2009, s. 114.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 14 januari 2009 (ännu ej offent liggjort i EUT) och rådets beslut av den 7 juli 2009.

7 december 2006 om tillämpningen av artikel 296 i för draget på området för försvarsupphandlingar och kommis sionens meddelande av den 5 december 2007 om en strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig europe isk försvarsindustri.

(4)Uppbyggnaden av en europeisk marknad för försvarsma teriel förutsätter att en för detta ändamål anpassad rättslig ram upprättas. På upphandlingsområdet kräver detta en samordning av upphandlingsförfarandena som uppfyller medlemsstaternas krav på säkerhet och som är förenlig med deras skyldigheter enligt fördraget.

(5)För att uppnå detta mål uppmanade Europaparlamentet kommissionen i sin resolution av den 17 november 2005 om grönboken om försvarsupphandlingar (3) att utarbeta ett direktiv som särskilt beaktar medlemsstaternas säker hetsintressen, vidareutvecklar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, bidrar till att stärka sammanhåll ningen inom Europa och bevarar unionens karaktär av ”civil makt”.

(6)Bättre samordning av tilldelningsförfarandena, exempelvis för kontrakt rörande logistiktjänster, transport och maga sinering skulle också kunna bidra till att sänka försvarssek torns kostnader och till att avsevärt reducera sektorns påverkan på miljön.

(7)Dessa förfaranden bör avspegla unionens globala syn på säkerhet, som avspeglar utvecklingen i den strategiska omgivningen. Framväxten av asymmetriska och gränsöver skridande hot har nämligen lett till att gränserna mellan extern och intern säkerhet respektive militär och icke- militär säkerhet gradvis har suddats ut.

(8)Försvars- och säkerhetsutrustning är av avgörande bety delse såväl för medlemsstaternas säkerhet och suveränitet som för unionens självständighet. Inköpen av varor, tjäns ter och entreprenader inom försvars- och säkerhetssekto rerna är följaktligen ofta av känslig karaktär.

(9)Detta ger upphov till särskilda krav, särskilt på områdena för försörjningstrygghet och informationssäkerhet. Dessa krav gäller särskilt för inköp av vapen, ammunition och krigsmateriel, samt tjänster och entreprenader som har direkt samband med dessa, avsedda för de väpnade styrkorna, men även vissa särskilt känsliga inköp på det icke-militära säkerhetsområdet. Frånvaron av unionsom fattande ordningar på dessa områden utgör ett hinder för

(3) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 463.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/77

öppenheten påförsvars- och säkerhetsmarknaderna mellan medlemsstaterna. Detta måste åtgärdas så snabbt som möj ligt. Särskilt lämpligt vore det med en unionsomfattande ordning för informationssäkerhet, som inbegriper ett ömsesidigt erkännande av nationella säkerhetskontrollsys tem och möjliggörande av utbyte av sekretessbelagd infor mation mellan de upphandlande myndigheterna eller enheterna och de europeiska företagen. Samtidigt bör med lemsstaterna vidta konkreta åtgärder för att förbättra för sörjningstryggheten mellan dem, för att stegvis inrätta ett system som erbjuder lämpliga garantier.

(10)I detta direktiv bör med militär utrustning särskilt avses de produkttyper som tas upp i förteckningen över vapen, ammunition och krigsmateriel som antogs av rådet i dess beslut 255/58 av den 15 april 1958 (1) och endast vid införlivandet av detta direktiv får medlemsstaterna välja att uteslutande använda sig av den förteckningen. Denna för teckning omfattar endast utrustning som är utformad, framtagen och framställd speciellt för militär användning. Förteckningen är emellertid generisk och ska tolkas i vid mening mot bakgrund av att tekniken, upphandlingsförfa randena och de militära kraven utvecklas, vilket innebär att nya typer av utrustning utvecklas, exempelvis på grundval av unionens gemensamma militära förteckning. I detta direktiv bör begreppet militär utrustning också omfatta pro dukter som, även om de ursprungligen utformades för civilt bruk, senare har anpassats efter militära syften för att användas som vapen, ammunition eller krigsmateriel.

(11)Detta direktiv bör även gälla för upphandlingar på områ det för icke-militär säkerhet när det gäller upphandlingar som påminner om och är lika känsliga som försvarsupp handlingar. Detta kan särskilt vara fallet på områden där militära och icke-militära styrkor samarbetar för att uppnå samma mål och/eller där syftet med upphandlingen är att se till att säkerheten i unionen och/eller medlemsstaterna på eller utanför deras egna territorier skyddas mot allvar liga hot från icke-militära och/eller icke-statliga aktörer. Det kan exempelvis handla om uppdrag rörande gräns skydd, polisverksamhet och krishanteringsinsatser.

(12)Detta direktiv bör ta hänsyn till den upphandlande myn dighetens eller enhetens behov under produktens hela livs längd, det vill säga forskning och utveckling, industriell utformning, tillverkning, reparation, modernisering, änd ring, underhåll, logistik, utbildning, testning, återkallande och bortskaffande. Dessa skeden inbegriper exempelvis studier, utvärdering, lagring, transport, integrering, under håll, demontering, förstörelse och alla övriga åtgärder som vidtas efter det ursprungliga utformandet. Vissa kontrakt kan inbegripa tillhandahållande av delar, komponenter

(1) Beslut om fastställande av förteckningen över produkter (vapen, ammunition och krigsmateriel) på vilka bestämmelserna i arti kel 223.1 b – nu artikel 296.1 b–i fördraget är tillämpliga (dok. 255/58). Protokoll av den 15 april 1958: dok. 368/58.

och/eller underenheter som ska ingå i eller fogas till pro dukter, och/eller tillhandahållande av särskilda verktyg, testutrustningar eller support.

(13)I detta direktiv bör forskning och utveckling omfatta grund forskning, tillämpad forskning och experimentell utveck ling. Grundforskning utgörs av försöksverksamhet eller teoretiskt arbete som huvudsakligen syftar till att förvärva ny kunskap om de grundläggande orsakerna till fenomen och iakttagbara fakta, och som inte syftar till någon direkt praktisk tillämpning. Tillämpad forskning utgörs även av ursprungliga arbeten som genomförs för att förvärva ny kunskap. Den inriktas emellertid i första hand på ett visst konkret ändamål eller syfte. Experimentell utveckling utgörs av arbete som grundas på befintlig kunskap som erhållits genom forskning och/eller praktisk erfarenhet för att kunna påbörja tillverkningen av nya material, produk ter eller anordningar, skapa nya processer, system och tjänster eller avsevärt förbättra befintliga processer, system och tjänster. Experimentell utveckling kan inbegripa utformning av tekniska demonstratorer, det vill säga verk tyg för att demonstrera ett nytt koncepts eller en ny tek niks funktion i en relevant eller typisk miljö.

Forskning och utveckling omfattar inte utformandet och erkännandet av prototyper, verktyg och industriteknik, industridesign eller tillverkning före produktionsfasen.

(14)Detta direktiv bör ta hänsyn till den upphandlande myn dighetens eller enhetens behov av byggentreprenader och tjänster som, utan att ha någon direkt koppling till tillhan dahållandet av militär utrustning eller utrustning av käns lig karaktär, är nödvändiga för att uppfylla vissa militära krav eller säkerhetskrav.

(15)Tilldelning av kontrakt som ingås i medlemsstaterna av upphandlande enheter som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (2) och upp handlande myndigheter som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG om samordning av förfa randena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (3) omfattas av kravet på respekt för principerna i fördraget, särskilt principen om fri rörlighet för varor, principen om etableringsfrihet och principen om frihet att tillhandahålla tjänster samt de principer som följer av dessa, t.ex. principen om likabehandling, principen om icke-diskriminering, principen om ömsesi digt erkännande, proportionalitetsprincipen och öppenhetsprincipen.

(2) EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. (3) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.

L 216/78	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

Kraven beträffande öppenhet och konkurrens för kontrakt som ligger under de tröskelvärden som fastställts för til lämpningen av detta direktiv bör fastställas av medlems staterna i enlighet med dessa principer med särskild hänsyn till eventuella gränsöverskridande intressen. Medlemssta terna bör särskilt fastställa hur sådana kontrakt bör tilldelas.

För kontrakt över ett visst värde är det dock tillrådigt att upprätta bestämmelser om samordning inom gemenska pen av nationella förfaranden för tilldelning av sådana kon trakt på grundval av dessa principer, för att garantera att de får effekt och att upphandlingarna öppnas för konkurrens. Bestämmelserna om samordning bör därför tolkas i över ensstämmelse med såväl ovannämnda regler och principer som andra bestämmelser i fördraget.

(16)I artiklarna 30, 45, 46, 55 och 296 i fördraget föreskrivs specifika undantag från tillämpningen av fördragets prin ciper och, följaktligen, från tillämpningen av den sekundär lagstiftning som utgår från dessa. Härav följer att ingen bestämmelse i detta direktiv får förbjuda att åtgärder införs eller tillämpas som skulle visa sig vara nödvändiga för att skydda de intressen som erkänns som berättigade enligt dessa bestämmelser i fördraget.

Detta betyder särskilt att direktivet inte behöver tillämpas vid tilldelning av kontrakt som omfattas av direktivets til lämpningsområde om detta är motiverat av skäl som rör allmän säkerhet eller om det är nödvändigt med hänsyn till skyddet av en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressent. Detta kan vara fallet för kontrakt på både försvars- och säkerhetsområdet, som kräver att det ställs så extremt höga krav beträffande försörjningstrygghet eller som är så hem liga och/eller viktiga för den nationella suveräniteten att inte ens de särskilda bestämmelserna i detta direktiv är till räckliga för att garantera medlemsstaternas väsentliga säkerhetsintressen, varvid endast medlemsstaterna själva har behörighet avgöra när sådana föreligger.

(17)Enligt Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis bör dock möjligheten att utnyttja sådana undantag tolkas på ett sådant sätt att dess effekter inte utsträcks utöver vad som är strikt nödvändigt för att skydda de berättigade intressen som dessa artiklar medger skydd för. Undantaget från tillämpningen av direktivet måste således dels stå i proportion till det eftersträvade målet, dels utgöra minsta möjliga hinder för den fria rörligheten för varor och den fria rörligheten för tjänster.

(18)Upphandlingar av vapen, ammunition och krigsmateriel som görs av de upphandlande myndigheter eller enheter som är verksamma på försvarsområdet är undantagna från tillämpningsområdet för avtalet om offentlig upphandling som ingåtts inom ramen för Världshandelsorganisationen (nedan kallat avtalet om offentlig upphandling). Övriga kontrakt som täcks av detta direktiv omfattas inte heller av

tillämpningsområdet för avtalet om offentlig upphandling enligt artikel XXIII i detta. Artikel 296 i fördraget och arti kel XXIII.1 i avtalet om offentlig upphandling har olika til lämpningsområden och är föremål för olika standarder för rättslig översyn. Medlemsstaterna kan emellertid åberopa artikel XXIII.1 i avtalet om offentlig upphandling i situa tioner där artikel 296 i fördraget inte kan åberopas. De båda bestämmelserna måste därför uppfylla olika villkor för att kunna tillämpas.

Detta innebär också att medlemsstaterna, när det specifikt handlar om försvars- och säkerhetsmarknaderna, behåller befogenheten att avgöra huruvida deras upphandlande myndighet eller enhet ska få tillåta att ekonomiska aktörer från tredje land deltar i upphandlingsförfarandena. Med lemsstaterna bör grunda sitt beslut på bästa valuta för pengarna och därvid ta hänsyn till behovet av en globalt konkurrenskraftigeuropeisk försvarsindustriell och tekno logisk bas, och till vikten av öppna och rättvisa marknader och ömsesidiga vinster. Medlemsstaterna bör arbeta för allt öppnare marknader. Deras samarbetspartner bör också uppvisa öppenhet, i enlighet med internationellt överens komna regler, särskilt i fråga om öppen och rättvis konkurrens.

(19)Ett kontrakt kan bedömas vara ett byggentreprenadkon trakt endast om det specifikt avser utförande av verksam heter som regleras i avsnitt 45 i ”den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling” i Europaparla mentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV) (1) (nedan kallad CPV), även om kontraktet omfattar utförandet av andra tjänster som är nödvändiga för utförandet av sådana verksamheter. Tjänstekontrakt kan, i vissa fall, inkludera entreprenader. Om sådan byggentreprenad är av underordnad betydelse jämfört med föremålet för upphandlingen, och är en möj lig följd av detta eller kompletterar det, kan den omstän digheten att byggentreprenaden ingår i kontraktet emellertid inte anses vara ett tillräckligt skäl för att klassi ficera kontraktet som byggentreprenadkontrakt.

(20)Upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet innehål ler ofta sekretessbelagda uppgifter som obehöriga av säker hetsskäl inte får ges tillgång till enligt medlemsstaternas gällande lagar och andra författningar. På det militära området finns det i medlemsstaterna system för att klassi ficera dessa uppgifter av militära skäl. Vad gäller det icke- militära säkerhetsområdet skiljer sig medlemsstaternas praxis i fall där annan information måste skyddas på lik nande sätt. Det är därför lämpligt att använda ett koncept som beaktar medlemsstaternas skiljande praxis och som

(1) EGT L 340, 16.12.2002, s. 1.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/79

gör det möjligt att täcka in både det militära ochdet icke- militära området. Upphandlingskontrakt bör under alla omständigheter i förekommande fall inte strida mot de skyldigheter som följer av kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna (1) eller mot beslut 2001/264/EG av den 19 mars 2001 om antagande av rådets säkerhetsbestämmelser (2).

Dessutom har medlemsstaterna enligt artikel 296.1 a i för draget möjlighet att inte tillämpa bestämmelserna i detta direktiv för kontrakt på både försvars- och säkerhetsområ det om tillämpning av detta direktiv skulle innebära att en medlemsstat måste tillhandahålla information vars yppande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsin tressen. Detta kan särskilt gälla i de fall då kontrakt är av så känslig natur att till och med dess blotta förekomst måste hemlighållas.

(21)De upphandlande myndigheterna eller enheterna bör ha rätt att teckna ramavtal och det är således nödvändigt att fastställa en definition av ramavtal och särskilda regler. Enligt dessa regler får en upphandlande myndighet eller enhet, när den ingår ett ramavtal i enlighet med bestäm melserna i detta direktiv om särskilt offentliggörande, tids frister och villkor för anbudsgivning, under ramavtalets löptid ingå kontrakt som grundas på detta ramavtal antingen genom att tillämpa villkoren i ramavtalet eller, om inte samtliga villkor fastställts i förväg, genom att på nytt inbjuda parterna i ramavtalet att lämna anbud utan fastställda villkor. En ny inbjudan att lämna anbud bör genomföras enligt vissa regler som syftar till att garantera den nödvändiga flexibiliteten och iakttagandet av de all männa principerna, särskilt principen om likabehandling. Ramavtalens löptid bör därför begränsas och bör inte kunna överstiga sju år, utom i fall som är vederbörligen styrkta av de upphandlande myndigheterna eller enheterna.

(22)Den upphandlande myndigheten eller enheten bör få använda elektroniska upphandlingsförfaranden, dock under förutsättning att det sker i överensstämmelse med bestämmelserna i detta direktiv och principerna om lika behandling, icke-diskriminering och öppenhet. Eftersom användningen av förfarandet med elektroniska auktioner sannolikt kommer att öka bör det införas en gemenskaps definition av sådana auktioner och fastställas särskilda reg ler för dessa för att säkerställa att de genomförs på ett sådant sätt att dessa principer iakttas fullt ut. Det bör där för föreskrivas att de elektroniska auktionerna endast gäl ler sådana byggentreprenad-, varu- och tjänstekontrakt för vilka det kan fastställas exakta specifikationer. Detta kan

(1) EGT L 317, 3.12.2001, s. 1. (2) EGT L 101, 11.4.2001, s. 1.

särskilt gälla i fråga om återkommande varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt. I samma syfte bör det också vara möjligt att fastställa anbudsgivarnas respek tive rangordning under hela den elektroniska auktionen. Användningen av elektroniska auktioner ger de upphand lande myndigheterna eller enheterna möjlighet att upp mana anbudsgivarna att erbjuda nya lägre priser och, när kontraktet tilldelas den anbudsgivare som lämnat det eko nomiskt mest fördelaktiga anbudet, även att förbättra andra aspekter av anbudet än priset. För att garantera res pekt för öppenhetsprincipen bör endast de aspekter som kan utvärderas automatiskt på elektronisk väg, utan ingri pande och/eller bedömning från den upphandlande myn dighetens eller enhetens sida, bli föremål för elektronisk auktion, dvs. endast sådana aspekter som kan kvantifieras så att de kan uttryckas i siffror eller procenttal. Däremot bör sådana aspekter av anbudsgivningen som innebär en bedömning av aspekter som inte kan kvantifieras inte bli föremål för elektronisk auktion. Följaktligen bör vissa byg gentreprenadkontrakt och tjänstekontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projekteringen av byg gentreprenader, inte bli föremål för elektronisk auktion.

(23)Centraliserade inköpsmetoder bidrar till ökad konkurrens och effektivare upphandlingar. Därför bör medlemssta terna kunna föreskriva att den upphandlande myndighe ten eller enheten får anskaffa varor, byggentreprenader och/eller tjänster genom en inköpscentral. Det bör därför införas en gemenskapsdefinition av inköpscentraler och de villkor enligt vilka, i överensstämmelse med principerna om icke-diskriminering och likabehandling, de upphand lande myndigheter och enheter som anskaffar byggentre prenader, varor och/eller tjänster med hjälp av en inköpscentral kan anses ha iakttagit bestämmelserna i detta direktiv. En upphandlande myndighet eller enhet som måste tillämpa direktivet bör under alla omständigheter vara berättigad att agera som inköpscentral. Samtidigt bör medlemsstaterna också ha rätt att utse offentliga europe iska organ som inte omfattas av detta direktiv, som Euro peiska försvarsbyrån, till inköpscentral under förutsättning att dessa organ på sådana upphandlingar tillämpar upp handlingsförfaranden som överensstämmer med samtliga bestämmelser i detta direktiv.

(24)Den upphandlande myndigheten eller enheten kan bli tvungen att tilldela ett enda kontrakt för inköp som delvis omfattas av detta direktiv och där den återstående delen omfattas av antingen direktiv 2004/17/EG eller direktiv 2004/18/EG, eller som inte omfattas av detta direktiv eller direktiv 2004/17/EG eller direktiv 2004/18/EG. Detta gäl ler när den aktuella upphandlingen av objektiva skäl inte kan delas upp och tilldelas genom olika kontrakt. I dessa fall bör den upphandlande myndigheten eller enheten ha möjlighet att tilldela ett enda kontrakt under förutsättning att beslutet inte fattas i syfte att undvika att kontraktet omfattas av detta direktiv, direktiv 2004/17/EG eller direk tiv 2004/18/EG.

L 216/80	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

(25)En mångfald olika tröskelvärden för tillämpningen av de samordnade bestämmelserna leder till problem för de upp handlande myndigheterna eller enheterna. Med tanke på det genomsnittliga värdet för kontrakt på försvars- och säkerhetsområdet bör tröskelvärdena för tillämpningen av detta direktiv anpassas efter de tröskelvärden som de upp handlande enheterna redan måste följa vid tillämpningen av direktiv 2004/17/EG. Tröskelvärdena i detta direktiv bör också ses över och anpassas efter tröskelvärdena i direktiv 2004/17/EG när de sistnämnda tröskelvärdena ändras.

(26)Vidare bör det anges när detta direktiv inte kan tillämpas på grund av att särskilda upphandlingsregler gäller i kraft av internationella avtal eller överenskommelser mellan medlemsstater och tredjeländer. Enligt vissa avtal om sta tionering av en medlemsstats trupper i en annan medlems stat eller i ett tredje land eller om stationering av ett tredje lands trupper i en medlemsstat bör det också vara uteslu tet att genomföra upphandlingar enligt detta direktiv. Detta direktiv bör inte tillämpas vare sig för kontrakt som inter nationella organisationer tilldelar för sin verksamhet eller kontrakt som medlemsstaterna måste tilldela enligt sär skilda regler som gäller dessa organisationer.

(27)Vissa kontrakt på försvars- och säkerhetsområdet är av så känslig karaktär att det vore olämpligt att tillämpa detta direktiv, trots dess specifika karaktär. Detta gäller upp handlingar som genomförs av underrättelsetjänster, eller upphandlingar för all typ av underrättelseverksamhet, inbegripet kontraspionage, enligt medlemsstaternas defini tion. Detta gäller också andra inköp av särskilt känslig karaktär som kräver extremt hög sekretess, som exempel vis vissa inköp som avser gränsskydd eller bekämpning av terrorism eller organiserad brottslighet, inköp som har samband med kryptering eller inköp som särskilt avser dold verksamhet eller annan verksamhet av lika känslig karaktär som bedrivs av polis- och säkerhetsstyrkor.

(28)Medlemsstaterna utför ofta samarbetsprogram för att till sammans utveckla ny försvarsutrustning. Sådana program är särskilt viktiga därför att de bidrar till att utveckla ny tek nik och att dela på de höga forsknings- och utvecklings kostnaderna för komplicerade vapensystem. Vissa av dessa program förvaltas av internationella organisationer, näm ligen Gemensamma organisationen för samarbete om för svarsmateriel (OCCAR) och Nato (genom särskilda organ), eller av Europeiska unionens organ, exempelvis Europeiska försvarsbyrån, som därefter tilldelar kontrakt för medlems staternas räkning. Detta direktiv bör inte tillämpas på sådana kontrakt. För andra sådana samarbetsprogram

tilldelas kontrakt av en medlemsstats upphandlande myn dighet eller enhet, vare sig det tilldelas för en eller flera medlemsstaters räkning. Inte heller för sådana kontrakt bör detta direktiv tillämpas.

(29)Om medlemsstaternas väpnade styrkor eller säkerhetsstyr kor genomför operationer utanför unionens gränser och om det är nödvändigt på grund av operativa krav bör de upphandlande myndigheterna eller enheterna som är verksamma i konfliktområdet tillåtas att inte tillämpa bestämmelserna i detta direktiv när de ingår upphandlings kontrakt med ekonomiska aktörer i det område där ope rationerna genomförs, och inte heller för civila inköp som har direkt anknytning till genomförandet av dessa operationer.

(30)Mot bakgrund av försvars- och säkerhetssektorns särskilda karaktär bör utrustning samt arbete och tjänster som en regering köper av en annan regering uteslutas från detta direktivs tillämpningsområde.

(31)Inom ramen för tjänster har kontrakt för förvärv eller hyra av fast egendom eller rättigheter till sådan egendom sär drag som gör att regler för offentlig upphandling inte bör tillämpas.

(32)Skiljemanna- och förlikningstjänster tillhandahålls vanli gen av organ eller personer som utnämnts eller valts på ett sätt som inte kan underkastas reglerna för offentlig upphandling.

(33)Finansiella tjänster tilldelas också personer eller organ under förutsättningar som inte är förenliga med tillämp ningen av upphandlingsreglerna.

(34)Enligt artikel 163 i fördraget är stimulans av forskning och teknisk utveckling ett sätt att stärka den vetenskapliga och teknologiska grunden för gemenskapens industri, och öpp nandet av upphandlingen av tjänster kommer att bidra till att detta mål nås. Detta direktiv bör inte omfatta medfinan siering av forsknings- och utvecklingsprogram. Andra kon trakt för forsknings- och utvecklingstjänster än sådana som uteslutande är till nytta för den upphandlande myndighe ten eller enheten i dess egen verksamhet, förutsatt att de tjänster som tillhandahålls helt bekostas av den upphand lande myndigheten eller enheten, omfattas därför inte av detta direktiv.

(35)Sysselsättning och arbete är grundläggande faktorer när det gäller att garantera lika möjligheter för alla och bidra till integrering i samhället. Skyddade verkstäder och program för skyddad anställning bidrar härvid effektivt till att män niskor med funktionshinder kan komma in på eller åter vända till arbetsmarknaden. Sådana verkstäder kan emellertid sakna möjlighet att få kontrakt under normala konkurrensförhållanden. Det är därför lämpligt att före skriva att medlemsstaterna får förbehålla rätten att delta i upphandlingsförfaranden för sådana verkstäder eller före skriva att kontrakt ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/81

(36)Vid tillämpningen av detta direktiv på tjänstekontrakt som omfattas av direktivets tillämpningsområde och av över vakningsskäl bör tjänsterna delas in i kategorier motsva rande de olika rubrikerna i CPV-klassificeringen och sammanställas i två bilagor, enligt det system som de till hör. För tjänster i bilaga II bör relevanta bestämmelser i detta direktiv gälla utan att det påverkar tillämpningen av särskilda gemenskapsbestämmelser för de berörda tjäns terna. För att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv i stället för bestämmelserna i direktiv 2004/17/EG och direktiv 2004/18/EG måste det emellertid fastställas att ser vicekontrakten omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv.

(37)När det gäller tjänstekontrakt bör full tillämpning av detta direktiv under en övergångstid begränsas till kontrakt för vilka direktivets bestämmelser kommer att göra det möj ligt att utnyttja alla möjligheter till att öka handeln över gränserna. Kontrakt för andra tjänster måste övervakas under denna övergångsperiod innan beslut fattas om full tillämpning av direktivet.

(38)De tekniska specifikationer som de upphandlande myndig heterna eller enheterna upprättar bör tillåta att upphand lingen öppnas för konkurrens. Det måste därför vara möjligt att lämna anbud som baseras på olika tekniska lös ningar. De tekniska specifikationerna måste följaktligen kunna bygga på prestanda- och funktionskrav. Om det å andra sidan hänvisas till europeisk standard – eller till internationella eller nationella standarder, inbegripet sär skilda standarder på försvarsområdet – måste de upphand lande myndigheterna eller enheterna beakta anbud som baseras på andra likvärdiga lösningar. Denna likvärdighet kan bland annat utvärderas i förhållande till krav på sam verkansförmåga och operativ effektivitet. För att visa att en lösning är likvärdig bör anbudsgivarna få använda alla for mer av bevis. Den upphandlande myndigheten eller enhe ten måste kunna motivera alla beslut om att likvärdighet inte föreligger. Det finns även internationella standardise ringsavtal som syftar till att säkerställa samverkansförmåga mellan stridskrafter och som kan ha vunnit laga kraft i medlemsstaterna. I det fall ett av dessa avtal är tillämpligt, kan de upphandlande myndigheterna eller enheterna kräva att anbuden ska vara förenliga med standarderna som beskrivs i det avtalet. De tekniska specifikationerna bör tydligt anges så att alla anbudsgivare vet vad de krav som den upphandlande myndigheten eller enheten fastställt omfattar.

(39)Detaljerade tekniska specifikationer och kompletterande information om upphandlingarna måste, såsom är bruk ligt i medlemsstaterna, finnas i förfrågningsunderlaget för varje upphandling eller i varje motsvarande dokument.

(40)Potentiella underleverantörer bör inte diskrimineras på grund av nationalitet. När det gäller försvar och säkerhet kan det vara lämpligt för de upphandlande myndigheterna eller enheterna att kräva att den utvalda anbudsgivaren

anordnar en öppen och ickediskriminerande konkurrens utsättning då entreprenad läggs ut på tredje part. Detta krav kan tillämpas på alla underleverantörer eller enbart på vissa underleverantörer som valts ut av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Dessutom kan det vara lämpligt att komplettera anbudsgi varens rättigheter att anlita underleverantör med den möj lighet som medlemsstaterna har att tillåta eller kräva av sina upphandlande myndigheter eller enheter att be under leverantörer som representerar åtminstone en viss del av värdet i kontraktet att anlita tredjeparter under förbehåll att företagen inte betraktas som tredjeparter. Om en sådan delning krävs bör den utvalda anbudsgivaren lägga ut på entreprenad genom ett öppet och ickediskriminerande urvalsförfarande så att alla intresserade företag har samma möjligheter att dra nytta av fördelarna av underentrepre naden. Samtidigt måste man se till att den utvalda anbuds givarens försörjningskedja fortsätter att fungera väl. Därför bör den procentandel som kan läggas ut på tredje man på den upphandlande myndighetens eller enhetens begäran återspegla kontraktets mål och värde på ett ändamålsen ligt sätt.

Under ett förhandlat förfarande eller en konkurrenspräg lad dialog med underleverantörskrav kan den upphand lande myndigheten eller enheten och anbudsgivarna diskutera kraven eller rekommendationerna för underleve rantörerna i syfte att se till att den upphandlande myndig heten eller enheten är fullt informerad om effekterna av olika underleverantörsmöjligheter, särskilt vad gäller kost nader, kvalitet eller risk. Under alla omständigheter bör underleverantörer som ursprungligen föreslagits av den utvalda anbudsgivaren fritt kunna delta i konkurrensutsätt ning för underleverantörer.

När det gäller försvars- och säkerhetsmarknaderna bör medlemsstaterna och kommissionen också uppmuntra utveckling och spridning av bästa praxis mellan medlems staterna och den europeiska industrin i syfte att främja fri rörlighet och konkurrenskraft på unionens underleveran törsmarknad, samt effektiva varuleverantörer och en effek tiv förvaltning av leverantörer och små och medelstora företag för att få mest valuta för pengarna. Medlemssta terna bör informera samtliga utvalda anbudsgivare om för delarna med en öppen och konkurrenskraftig upphandling och ett brett utbud av underleverantörer och utveckla och sprida bästa praxis om förvaltningen av försörjningsked jan på försvars- och säkerhetsmarknaderna.

(41)Villkoren för fullgörandet av ett kontrakt är förenliga med detta direktiv om de inte är direkt eller indirekt diskrimi nerande och om de anges i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget.

(42)Villkoren för fullgörande av kontraktet kan särskilt inne hålla de upphandlande myndigheternas eller enheternas krav i fråga om informationssäkerhet och försörjnings trygghet. Dessa krav är särskilt viktiga med tanke på den känsliga karaktären på den utrustning som omfattas av detta direktiv och gäller hela försörjningskedjan.

L 216/82	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

(43)För att säkerställa informationssäkerhet kan upphandlande myndigheter eller enheter särskilt kräva ett åtagande av både leverantörer och underleverantörer att de skyddar sekretessbelagda uppgifter mot obehörig åtkomst samt ger tillräckligt med information om sin förmåga att göra detta. Om ett gemenskapssystem saknas om informationssäker het måste de upphandlande myndigheterna eller enheterna eller medlemsstaterna definiera dessa krav i enlighet med sina nationella lagar och andra bestämmelser och fastställa huruvida de anser att säkerhetskontrollsystem som utfär dats i enlighet med den nationella lagen i en annan med lemsstat är likvärdiga med dem som utfärdats av dess egna behöriga myndigheter.

(44)Försörjningstrygghet kan innebära många olika krav, inklusive exempelvis företagsinterna bestämmelser mellan dotterbolag och moderbolag när det gäller immateriella rättigheter eller tillhandahållande av viktiga tjänster, under håll och översyn för att säkerställa stöd för inköpt utrust ning under dess hela livscykel.

(45)Under alla förhållanden bör inget villkor för fullgörande av kontraktet inverka på andra krav än dem som är kopplade till fullgörandet av själva kontraktet.

(46)Gällande lagar, författningar och kollektivavtal rörande anställningsvillkor och arbetarskydd, på såväl nationell nivå som gemenskapsnivå, är tillämpliga vid fullgörandet av kontrakt om dessa bestämmelser och tillämpningen av dem överensstämmer med gemenskapsrätten. För gränsöverskri dande verksamhet, när arbetstagare från en medlemsstat utför tjänster i en annan medlemsstat i samband med full görandet av ett kontrakt, fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahål lande av tjänster (1) de minimivillkor som måste uppfyllas i värdlandet gentemot de utstationerade arbetstagarna. Om det i nationell rätt ingår bestämmelser i detta avseende, kan det om dessa förpliktelser inte uppfylls betraktas som ett allvarligt fel eller som ett brott mot den ekonomiska aktö rens yrkesetik, som kan medföra att den ekonomiska aktö ren utesluts från upphandlingsförfarandet.

(47)De upphandlingar som avses i detta direktiv kännetecknas av särskilda krav i fråga om komplexitet, informationssä kerhet och försörjningstrygghet. Att tillfredställa dessa behov kräver ofta fördjupade förhandlingar i samband med tilldelningen av kontrakten. De upphandlande myn digheterna eller enheterna kan följaktligen, förutom det selektiva förfarandet, använda det förhandlade förfarandet med offentliggörande av meddelande om upphandling för de upphandlingar som avses i detta direktiv.

(1) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.

(48)Upphandlande myndigheter eller enheter som genomför särskilt komplicerade projekt kan objektivt sett vara oför mögna, utan egen förskyllan, att specificera vilka medel som kan tillgodose deras behov eller bedöma vad markna den kan erbjuda i form av tekniska och/eller finansiella och rättsliga lösningar. Denna situation kan särskilt upp komma i samband med genomförandet av projekt som kräver att en rad olika slag av teknologisk eller operatio nell kompetens integreras eller kombineras, eller genom förandet av projekt som inbegriper en komplicerad och strukturerad finansiering vars ekonomiska och juridiska konstruktion inte kan fastställas i förväg. Selektivt eller för handlat förfarande med offentliggörande av upphandlings meddelande skulle i detta fall inte vara möjligt att använda eftersom det skulle vara omöjligt att definiera föremålet för upphandlingen tillräckligt exakt för att anbudssökande ska kunna utforma sin anbud. Därför bör ett tillräckligt flexi belt förfarande föreskrivas som säkerställer såväl konkur rensen mellan marknadsaktörerna som de upphandlande myndigheternas eller enheternas behov av att diskutera alla synpunkter på kontraktet med varje enskild sökande. Detta förfarande bör dock inte användas på ett sådant sätt att konkurrensen begränsas eller snedvrids, särskilt inte genom att grundläggande delar av anbuden ändras, genom att nya väsentliga krav åläggs den utvalda anbudsgivaren eller genom att någon annan anbudsgivare än den som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet kan komma i fråga.

(49)Innan ett upphandlingsförfarande inleds får den upphand lande myndigheten eller enheten genom en teknisk dialog söka eller godta råd som kan användas när specifikatio nerna utarbetas, dock under förutsättning att sådana råd inte leder till hinder för konkurrensen.

(50)Vissa extraordinära omständigheter skulle kunna göra det omöjligt eller fullständigt olämpligt att använda det för handlade förfarandet med offentliggörande av meddelande om upphandling. De upphandlande myndigheterna eller enheterna bör därför, i vissa mycket specifika fall och omständigheter kunna använda det förhandlade förfaran det utan offentliggörande av meddelanden om upphandling.

(51)Vissa omständigheter bör delvis vara desamma som de som föreskrivs i direktiv 2004/18/EG. I det avseendet är det lämpligt att beakta det faktum att försvars- och säker hetsutrustning ofta är tekniskt komplicerad. Driftsinkom patibilitet eller oproportionerliga tekniska svårigheter vid användning och underhåll som motiverar att ett förhand lat förfarande utan offentliggörande används vid upphand ling av varor för kompletterande leveranser bör följaktligen bedömas mot bakgrund av denna komplexitet och de där med sammanhängande kraven på samverkansförmåga och standardisering av utrustning. Det är exempelvis fallet när det är fråga om att integrera nya komponenter i befintliga system eller att modernisera dessa system.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/83

(52)Det kan förekomma att det för vissa inköp inom ramen för detta direktiv endast finns en ekonomisk aktör som kan fullgöra kontraktet på grund av att den innehar en ensam rätt eller av tekniska skäl. I dessa fall bör den upphandlande myndigheten eller enheten tillåtas ge kontrakt eller ramav tal direkt till denna enda ekonomiska aktör. Tekniska skäl till stöd för varför endast en ekonomisk aktör kan fullgöra kontraktet bör emellertid definieras och motiveras ytterst noggrant från fall till fall. Det kan exempelvis vara fråga om att det är tekniskt strikt omöjligt för en kandidat att välja en annan ekonomisk aktör om de fastslagna målen ska uppnås eller behovet av att använda särskild kunskap, särskilda verktyg eller metoder som endast en aktör förfo gar över. Detta kan exempelvis vara fallet vid ändring eller montering i efterhand av särskilt komplex utrustning. Tek niska skäl kan också uppstå till följd av särskild samver kansförmåga eller särskilda säkerhetskrav som måste uppfyllas för att säkerställa att väpnade styrkor eller säker hetsstyrkor fungerar.

(53)Den specifika karaktären av de upphandlingar som omfat tas av detta direktiv visar att det är nödvändigt att ange nya omständigheter som kan uppkomma inom detta direktivs tillämpningsområde.

(54)Medlemsstaternas väpnade styrkor kan exempelvis bli nöd sakade att ingripa i en krissituation utomlands till exempel i samband med fredsbevarande insatser. När en sådan kon flikt bryter ut, eller i samband med ett sådant ingripande, kan medlemsstaternas och deras väpnade styrkors säker het kräva att vissa upphandlingar genomförs så skyndsamt att det inte är förenligt med de tidsfrister som fastställs för de upphandlingsförfaranden som anges i detta direktiv. Sådan tidsnöd skulle också kunna uppstå i fråga om säker hetsstyrkornas behov, exempelvis i händelse av en terro ristattack på unionens territorium.

(55)Att stimulera forskning och utveckling utgör ett viktigt sätt att stärka den europeiska försvarsindustriella och teknolo giska basen och öppnandet av upphandling bidrar till att nå detta mål. Vikten av forskning och utveckling på detta särskilda område motiverar största möjliga flexibilitet i upphandlingen av forskningsmaterial och forskningstjäns ter. Samtidigt bör dock denna flexibilitet inte utgöra hin der för konkurrensen under efterföljande faser av produktens livscykel. Upphandlingskontrakt om forskning och utveckling bör därför endast omfatta verksamhet fram till det skede där den nya teknikens mogenhet ännu på ett rimligt sätt kan utvärderas och dess risker avlägsnas. Upp handlingskontrakt om forskning och utveckling bör inte användas efter detta skede som ett sätt att undvika bestäm melserna i detta direktiv, inbegripet genom att på förhand fastställa valet av anbudsgivare för senare faser.

Å andra sidan bör den upphandlande myndigheten eller enheten inte vara tvungen att anordna en separat upphand ling för de senare faserna, om kontraktet som täcker forsk ningsverksamheten redan omfattar ett alternativ som gäller

dessa faser och det tilldelas genom ett selektivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med offentliggörande av ett meddelande om upphandling, eller, i förekommande fall, genom en konkurrenspräglad dialog.

(56)För att säkerställa insyn bör det föreskrivas regler för den upphandlande myndighetens eller enhetens offentliggö rande av information före, och i slutet av, tilldelningsför farandet. Vidare bör ytterligare specifik information tillhandahållas kandidaterna och anbudsgivarna om resul taten från detta förfarande. Den upphandlande myndighe ten eller enheten bör dock ha rätt att inte lämna ut viss information som erhållits på detta sätt, om offentliggöran det av denna skulle hindra lagtillämpningen, strida mot all mänintresset, skada berättigade kommersiella intressen för ekonomiska aktörer eller skulle kunna motverka en sund konkurrens dem mellan. Mot bakgrund av arten av och särdragen hos de byggentreprenader, varor och tjänster som omfattas av detta direktiv, är skäl som hänför sig till allmänintresse och som gäller iakttagandet av nationella tvingande bestämmelser inom ramen för nationell politik, i synnerhet när det gäller försvars- och säkerhetsfrågor, sär skilt viktiga.

(57)Med hänsyn till de nya informations- och kommunika tionsteknikerna och de förenklingar som dessa kan med föra, bör de elektroniska medierna jämställas med de klassiska medierna för kommunikation och informations utbyte. I så stor utsträckning som möjligt bör de metoder och den teknik som väljs vara förenliga med den teknik som används i de andra medlemsstaterna.

(58)För att skapa effektiv konkurrens på det område för offent lig upphandling som avses i detta direktiv är det nödvän digt att i hela gemenskapen offentliggöra meddelanden om upphandling från medlemsstaternas upphandlande myn digheter eller enheter. Informationen i dessa meddelanden måste göra det möjligt för de ekonomiska aktörerna i gemenskapen att avgöra om upphandlingen är av intresse för dem. De behöver således tillräcklig information om föremålet för upphandlingen och de villkor som är för enade med kontraktet. Det är därför viktigt att med lämp liga medel göra meddelandena mer överblickbara, t.ex. med hjälp av standardformulär för upphandlingsmedde landen och CPV som utgör referensnomenklaturen för de offentliga upphandlingarna.

(59)Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, sär skilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”direkti vet om elektronisk handel”) (2) bör i samband med detta direktiv vara tillämpliga på överföringav information med

(1) EGT L 13, 19.1.2000, s. 12. (2) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

L 216/84	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

elektroniska medel. Upphandlingsförfarandena kräver en högre säkerhets- och sekretessnivå än den som fastställs i dessa direktiv. Därför bör anordningar för elektronisk mot tagning av anbudsansökningar uppfylla särskilda tilläggs krav. I detta syfte bör användning av elektroniska signaturer, särskilt avancerade elektroniska signaturer, i möjligaste mån uppmuntras. Frivilliga ackrediteringssys tem skulle dessutom kunna utgöra en gynnsam ram för att höja nivån på tillhandahållandet av certifieringstjänster för dessa anordningar.

(60)Användning av elektroniska medel är tidsbesparande. Minimitidsfristerna för mottagande av anbud och anbuds ansökningar bör därför förkortas om elektroniska medel används, dock under förutsättning att de är förenliga med den särskilda överföringsteknik som fastställs på gemenskapsnivå.

(61)Kontrollen av de anbudssökandes lämplighet och urvalet av dem bör genomföras på öppna villkor. Det bör därför anges vilka icke-diskriminerande kriterier den upphand lande myndigheten eller enheten får använda vid urval av deltagare och på vilket sätt de ekonomiska aktörerna kan bevisa att de uppfyller kriterierna. I syfte att åstadkomma öppenhet bör den upphandlande myndigheten eller enhe ten åläggas att redan vid inbjudan att lämna anbud ange vilka urvalskriterier den kommer att tillämpa samt vilka särskilda krav på kapacitet som de, i förekommande fall, kan komma att kräva av de ekonomiska aktörerna för att de ska kunna delta i upphandlingsförfarandet.

(62)En upphandlande myndighet eller enhet får begränsa anta let anbudssökande i de selektiva och förhandlade förfaran dena med offentliggörande av ett meddelande om upphandling samt i den konkurrenspräglade dialogen. En sådan begränsning av antalet anbudssökande bör göras endast på grundval av objektiva kriterier som anges i med delandet om upphandling. För kriterier som rör de ekono miska aktörernas personliga ställning kan det räcka med en allmän hänvisning i meddelandet om upphandling till de omständigheter som anges i detta direktiv.

(63)I konkurrenspräglad dialog och i förhandlade förfaranden med offentliggörande av ett meddelande om upphandling bör den upphandlande myndigheten eller enheten, med hänsyn till den flexibilitet som kan behövas samt till de höga kostnader som hör samman med upphandlingsme toder, tillåtas att genomföra förfarandet i successiva steg för att på grundval av på förhand angivna tilldelningskri terier efterhand minska det antal anbud som den fortsätter att diskutera eller förhandla om. Denna begränsning bör säkerställa verklig konkurrens, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga lösningar eller anbudssökande.

(64)Gemenskapsreglerna om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis gäller när det krävs bevis på särskilda kvalifikationer för att kunna delta i ett upphandlingsförfarande.

(65)Det bör undvikas att kontrakt tilldelas ekonomiska aktörer som har deltagit i en kriminell organisation eller som har befunnits skyldiga till bestickning, bedrägerier som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas ekonomiska intres sen, penningtvätt eller finansiering av terrorism eller terro ristbrott eller brott som har samband med terrorism. De upphandlande myndigheterna eller enheterna bör vid behov begära lämpliga handlingar från anbudssökandena/ anbudsgivarna och skulle kunna, om det råder tvivel om anbudssökandenas/anbudsgivarnas personliga ställning, begära samarbete med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Den upphandlande myndigheten eller enheten bör utesluta sådana ekonomiska aktörer om den genom en lagakraftvunnen dom får kännedom om att sådana brott enligt den nationella lagstiftningen har begåtts. Om det i nationell rätt ingår sådana bestämmel ser, kan överträdelse av lagstiftningen om otillåten samver kan vid upphandling som lett till lagakraftvunnen dom eller beslut med likvärdig effekt betraktas som brott mot den ekonomiska aktörens yrkesetik eller som ett allvarligt fel. Det bör också vara möjligt att utesluta ekonomiska aktörer om den upphandlande myndigheten eller enheten har information, som i tillämpliga fall har erhållits av skyd dade källor, och som visar att dessa aktörer inte är tillräck ligt tillförlitliga för att man ska kunna utesluta risker för medlemsstatens säkerhet. Sådana risker kan hänföra sig till vissa särdrag hos de produkter som kandidaten levererat eller till kandidatens andelsägarstruktur.

(66)Bristande efterlevnad av nationella bestämmelser för genomförande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om lika behandling av arbetstagare (1) och rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkes utbildning och befordran samt arbetsvillkor (2), som lett till lagakraftvunnen dom eller beslut med likvärdig effekt, kan betraktas som ett brott mot den ekonomiska aktörens yrkesetik eller som ett allvarligt fel.

(67)Med tanke på sektorns känslighet är tillförlitligheten hos de ekonomiska aktörer som tilldelas upphandlingskontrakt av avgörande betydelse. Denna tillförlitlighet avhänger särskilt deras förmåga att svara upp till den upphandlande myn dighetens eller enhetens krav i fråga om försörjningstrygg het och informationssäkerhet. Vidare bör inget i detta direktiv hindra den upphandlande myndigheten eller enhe ten att när som helst under processen utesluta en ekono misk aktör från upphandlingen, om den upphandlande myndigheten eller enheten har information som visar att om den ekonomiska aktören tilldelades hela, eller delar av, kontraktet, skulle detta innebära en risk för ifrågavarande medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen.

(1) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (2) EGT L 39, 14.2.1976, s. 40.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/85

(68)Om ett gemenskapssystem saknas när det gäller informa tionssäkerhet måste de upphandlande myndigheterna eller enheterna eller medlemsstaterna definiera den nivå på tek nisk kapacitet som krävs inom detta område för att delta i ett upphandlingsförfarande, och de måste bedöma om kandidaterna uppnår den säkerhetsnivå som krävs. I flera fall har medlemsstaterna bilaterala säkerhetsavtal med reg ler om ömsesidigt erkännande av nationella säkerhetskon trollsystem. Även om sådana avtal existerar kan kapaciteten hos ekonomiska aktörer från andra medlems stater inom området för informationssäkerhet kontrolleras och en sådan kontroll bör göras i enlighet med principerna om icke-diskriminering, likabehandling och proportionalitet.

(69)Kontraktstilldelningen bör ske på grundval av objektiva kriterier som säkerställer att principerna om öppenhet, icke-diskriminering och likabehandling iakttas och garan terar att anbuden bedöms på ett öppet och objektivt sätt i verklig konkurrens med varandra. Därför bör endast två tilldelningskriterier godkännas, ”lägsta pris” och ”ekono miskt mest fördelaktigt anbud”.

(70)För att säkerställa att principen om likabehandling iakttas vid kontraktstilldelning bör det fastställas en skyldighet, i enlighet med rättspraxis, att säkerställa nödvändig öppen het, så att alla anbudsgivare i rimlig mån kan informeras om de kriterier och villkor som kommer att tillämpas för att urskilja det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. En upphandlande myndighet eller enhet bör därför ange till delningskriterierna samt viktningen av de olika kriterierna inbördes i så god tid att anbudsgivarna har kännedom om dem vid utarbetandet av sina anbud. En upphandlande myndighet eller enhet får göra undantag från kravet att ange viktning av tilldelningskriterierna i vederbörligen styrkta fall, som de måste kunna motivera, när denna vikt ning inte kan anges i förväg på grund av upphandlingens komplicerade art. I dessa fall bör de ange dessa kriteriers prioritetsordning enligt en fallande skala.

(71)När de upphandlande myndigheterna eller enheterna väl jer att ge kontraktet till det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska de utvärdera anbuden för att fastställa vilket som ger bästa värde för pengarna. För att göra detta ska de fastställa de ekonomiska och kvalitativa kriterier som i sin helhet måste göra det möjligt att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Fastställandet av dessa kriterier beror på föremålet för upphandlingen, eftersom dessa måste göra det möjligt för den upphandlande myndighe ten eller enheten att utvärdera varje anbuds prestanda i för hållande till föremålet för upphandlingen, enligt definitionen i de tekniska specifikationerna, samt att utvär dera förhållandet mellan kvalitet och pris i varje anbud.

(72)Iakttagandet av skyldigheterna avseende öppenhet och konkurrens bör säkerställas genom ett effektivt system för prövning som bygger på det system som fastställs i rådets direktiv 89/665/EEG (1) och rådets direktiv 92/13/EEG (2), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG (3), för kontrakt som täcks av direk tiven 2004/17/EG och 2004/18/EG. I synnerhet bör det vara möjligt att angripa upphandlingsförfarandet innan kontraktet undertecknats och därtill bör nödvändiga garantier ges för denna prövnings effektivitet, såsom den period under vilken kontrakt inte får ingås. Det bör också föreskrivas en möjlighet att angripa olagligt och direkt till delade kontrakt och kontrakt som ingåtts i strid med detta direktiv.

(73)Prövningsförfarandena bör dock beakta skyddet av försvars- och säkerhetsintressen i förhållande till pröv ningsorganens förfaranden, valet av provisoriska åtgärder eller sanktioner för överträdelser av skyldigheterna avse ende öppenhet och konkurrens. I synnerhet bör medlems staterna kunna föreskriva att det prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enhe ten inte behöver anse att ett kontrakt är ogiltigt, även om det har tilldelats på olagligt sätt av de skäl som anges i detta direktiv, om prövningsorganet finner, efter att ha under sökt alla relevanta aspekter, att de särskilda omständighe terna i anslutning till det ifrågavarande fallet kräver att vissa tvingande skäl som hänför sig till ett allmänintresse respek teras. Mot bakgrund av arten av och särdragen hos de byg gentreprenader, varor och tjänster som omfattas av detta direktiv, bör sådana tvingande skäl i första hand hänföra sig till allmänintresset rörande medlemsstaternas försvar och säkerhet. Detta kan exempelvis vara fallet då ett kon trakt som är utan verkan på ett allvarligt sätt skulle även tyra inte bara genomförandet av det särskilda projekt som kontraktet åsyftar, utan också själva existensen för ett bre dare försvars- eller säkerhetsprogram där projektet ingår som en del.

(74)Vissa tekniska villkor, särskilt sådana som rör meddelan den, statistiska rapporter och den nomenklatur som används samt villkor för hänvisning till denna nomenkla tur, kommer att behöva antas och ändras när de tekniska kraven förändras. Därför bör det införas ett smidigt och snabbt beslutsförfarande för dessa ändamål.

(1) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samord ning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upp handling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 30.12.1989, s. 33).

(2) Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphand lingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorernasectors (EGT L 76, 23.3.1992, s. 14).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 decem ber 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphand ling (EUT L 335, 20.12.2007, s. 31).

L 216/86	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

(75)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (1).

(76)Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra trös kelvärdena för kontrakt genom att anpassa dem till de trös kelvärden som anges i direktiv 2004/17/EG och ändra vissa referensnummer i CPV-nomenklaturen och referens förfarandena för vissa rubriker i CPV samt tekniska detal jer och karakteristik avseende anordningar för elektroniska mottagningsbevis.

Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

(77)När det, på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskri vande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/486/EG för antagande av dessa åtgärder.

(78)I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (2) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabel ler som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(79)Kommissionen bör utföra en regelbunden utvärdering för att utreda om marknaden för försvarsutrustning fungerar på ett öppet, tydligt och konkurrenskraftigt sätt, inklusive hur detta direktiv påverkar marknaden, exempelvis i fråga om små och medelstora företags deltagande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I	DEFINITIONER, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH ALLMÄNNA PRINCIPER
Artikel 1	Definitioner
Artikel 2	Tillämpningsområde
Artikel 3	Blandade kontrakt
Artikel 4	Principer för tilldelning av kontrakt
AVDELNING II	REGLER OM UPPHANDLING
KAPITEL I	Allmänna bestämmelser
Artikel 5	Ekonomiska aktörer
Artikel 6	Den upphandlande myndighetens eller enhetens skyldigheter i samband med sekre
	tess
Artikel 7	Skydd av sekretessbelagd information
KAPITEL II	Tröskelvärden, inköpscentraler och undantag
A v s n i t t 1	T r ö s k e l v ä r d e n
Artikel 8	Tröskelvärden för kontrakt
Artikel 9	Metoder för beräkning av det uppskattade värdet på kontrakt och ramavtal
A v s n i t t 2	I n k ö p s c e n t r a l e r
Artikel 10	Kontrakt som tilldelas och ramavtal som ingås av inköpscentraler
A v s n i t t 3	K o n t r a k t s o m s k a u n d a n t a s
Artikel 11	Undantag

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(2) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

20.8.2009		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/87

	Artikel 12		Kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler
	Artikel 13		Särskilda undantag
	A v s n i t t 4		S ä r s k i l d a r e g l e r
	Artikel 14		Reserverade kontrakt
	KAPITEL III		Regler som ska tillämpas på tjänstekontrakt
	Artikel 15		Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga I
	Artikel 16		Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga II
	Artikel 17		Blandade kontrakt som omfattar tjänster förtecknade i bilagorna I och II
	KAPITEL IV		Särskilda regler om kontraktshandlingar
	Artikel 18		Tekniska specifikationer
	Artikel 19		Alternativa anbud
	Artikel 20		Villkor för fullgörande av kontraktet
	Artikel 21		Underentreprenad
	Artikel 22		Informationssäkerhet
	Artikel 23		Försörjningstrygghet
	Artikel 24		Skyldigheter avseende bestämmelser om beskattning, miljöskydd, anställningsskydd
			och arbetsvillkor
	KAPITEL V		Förfaranden
	Artikel 25		Tillämpliga förfaranden
	Artikel 26		Förhandlat förfarande med meddelande om upphandling
	Artikel 27		Konkurrenspräglad dialog
	Artikel 28		Fall som motiverar användning av det förhandlade förfarandet utan offentliggörande
			av meddelande om upphandling
	Artikel 29		Ramavtal
	KAPITEL VI		Regler för offentliggörande och öppenhet
	A v s n i t t 1		O f f e n t l i g g ö r a n d e a v m e d d e l a n d e n
	Artikel 30		Meddelanden
	Artikel 31		Icke-obligatoriskt offentliggörande
	Artikel 32		Utformning och offentliggörande av meddelanden
	A v s n i t t 2		T i d s f r i s t e r
	Artikel 33		Tidsfrister för mottagande av anbudsansökan och mottagande av anbud
	A v s n i t t 3		I n n e h å l l e t i i n f o r m a t i o n e n o c h s ä t t e t f ö r ö v e r f ö r i n g a v d e n n a
	Artikel 34		Inbjudan att lämna anbud, att delta i förhandling eller till att delta i dialog
	Artikel 35		Information till anbudssökande och anbudsgivare

L 216/88		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

	A v s n i t t 4		K o m m u n i k a t i o n s s ä t t
	Artikel 36		Regler för kommunikation
	A v s n i t t 5		P r o t o k o l l
	Artikel 37		Protokollens innehåll
	KAPITEL VII		Upphandlingsförfarandets gång
	A v s n i t t 1		A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r
	Artikel 38		Kontroll av anbudssökandes lämplighet och val av deltagare samt tilldelning av kon
			trakt
	A v s n i t t 2		K v a l i t a t i v a u r v a l s k r i t e r i e r
	Artikel 39		Anbudssökandens eller anbudsgivarens personliga ställning
	Artikel 40		Lämplighet att utöva yrkesverksamhet
	Artikel 41		Ekonomisk och finansiell ställning
	Artikel 42		Teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet
	Artikel 43		Kvalitetsstyrningsstandarder
	Artikel 44		Standarder för miljöledning
	Artikel 45		Kompletterande handlingar och upplysningar
	Artikel 46		Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer och certifiering genom
			offentligrättsliga eller privaträttsliga organ
	A v s n i t t 3		K o n t r a k t s t i l l d e l n i n g
	Artikel 47		Tilldelningsgrunder
	Artikel 48		Användning av elektroniska auktioner
	Artikel 49		Onormalt låga anbud
	AVDELNING III		REGLER FÖR UNDERENTREPRENAD
	KAPITEL I		Underleverantörskontrakt som tilldelas av utvalda anbudsgivare som inte är upphand
			lande myndigheter eller enheter
	Artikel 50		Tillämpningsområde
	Artikel 51		Principer
	Artikel 52		Tröskelvärden och bestämmelser om offentliggörande
	Artikel 53		Kriterier för kvalitativt urval av underleverantör
	KAPITEL II		Underleverantörskontrakt som tilldelas av utvalda anbudsgivare som är upphandlande
			myndigheter eller enheter
	Artikel 54		Regler som ska tillämpas
	AVDELNING IV		REGLER SOM SKA TILLÄMPAS FÖR PRÖVNING
	Artikel 55		Tillämpningsområde och tillgång till prövningsförfarande
	Artikel 56		Krav på prövningsförfarandet

20.8.2009		SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/89

	Artikel 57		Period under vilken kontrakt inte får ingås
	Artikel 58		Undantag från perioden under vilken kontrakt inte får ingås
	Artikel 59		Tidsfrister för ansökan om prövning
	Artikel 60		Ogiltighet
	Artikel 61		Överträdelser av bestämmelserna i denna avdelning och alternativa sanktioner
	Artikel 62		Tidsfrister
	Artikel 63		Korrigeringsmekanism
	Artikel 64		Innehållet i ett meddelande om frivillig förhandsinsyn
	AVDELNING V SKYLDIGHETER ATT LÄMNA UPPGIFTER FÖR STATISTIKÄNDAMÅL, VERK
			STÄLLANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
	Artikel 65		Statistikkrav
	Artikel 66		Statistikrapportens innehåll
	Artikel 67		Kommittéförfarande
	Artikel 68		Revidering av tröskelvärden
	Artikel 69		Ändringar
	Artikel 70		Ändring av direktiv 2004/17/EG
	Artikel 71		Ändring av direktiv 2004/18/EG
	Artikel 72		Införlivande
	Artikel 73		Översyn och rapportering
	Artikel 74		Ikraftträdande
	Artikel 75		Adressater
	BILAGOR
	Bilaga I		Tjänster som avses i artiklarna 2 och 15
	Bilaga II		Tjänster som avses i artiklarna 2 och 16
	Bilaga III		Definition av vissa tekniska specifikationer som avses i artikel 18
	Bilaga IV		Information som ska finnas i de meddelanden som avses i artikel 30
	Bilaga V		Information som ska finnas i de meddelanden om underentreprenad som avses i artikel 52
	Bilaga VI		Karakteristika för offentliggörandet
	Bilaga VII		Register
	Bilaga VIII		Krav på utrustning för elektronisk mottagning av anbudsansökningar och anbud

L 216/90	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

AVDELNING I

DEFINITIONER, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH ALLMÄNNA

PRINCIPER

Artikel 1

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.gemensam terminologi vid offentlig upphandling, nedan kallad CPV (Common Procurement Vocabulary): den referensnomen klatur som gäller för kontrakt tilldelade av en upphandlande myndighet eller enhet, och som antagits genom förordning (EG) nr 2195/2002.

2.kontrakt: skriftliga kontrakt med ekonomiska villkor som avses i artikel 1.2 a i direktiv 2004/17/EG och artikel 1.2 a i direktiv 2004/18/EG.

3.byggentreprenadkontrakt: kontrakt som avser antingen utfö rande eller såväl projektering som utförande av sådana byg gentreprenader som avser en av de verksamheter som anges i avsnitt 45 i CPV eller av en byggentreprenad, eller utfö rande, oavsett form, av en byggentreprenad som tillgodoser de behov som den upphandlande myndigheten eller enheten har specificerat; med byggentreprenad avses ett resultat av bygg- och anläggningsarbeten som i sig fyller en ekonomisk eller teknisk funktion.

4.varukontrakt: andra kontrakt än byggentreprenadkontrakt vilka avser köp, leasing, hyra eller hyrköp – med eller utan köpoption – av varor.

Ett kontrakt som avser leverans av varor och som dessutom som ett underordnat inslag omfattar monterings- och instal lationsarbeten ska betraktas som ett varukontrakt.

5.tjänstekontrakt: andra kontrakt än byggentreprenad- eller varukontrakt vilka avser tillhandahållande av tjänster.

Ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska anses vara ett tjänstekontrakt om värdet av tjänsterna i fråga är högre än värdet av de varor som kontraktet omfattar.

Ett kontrakt som avser tjänster och som omfattar sådan verk- samhet som anges i avsnitt 45 i CPV som endast är under ordnad verksamhet i förhållande till kontraktets huvudända mål ska betraktas som ett tjänstekontrakt.

6.militär utrustning: utrustning som är särskilt utformad eller anpassad för militära syften och som är avsedd att användas som vapen, ammunition eller krigsmateriel.

7.utrustning, byggentreprenad och tjänster av känslig karaktär: utrustning, byggentreprenad och tjänster som har ett säker hetssyfte och som inbegriper, kräver och/eller innehåller sekretessbelagd information.

8.sekretessbelagd information: all information och allt material oavsett dess form, karaktär eller överföringsteknik, som omfattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss skydds nivå och som med hänsyn till den nationella säkerheten och enligt den berörda medlemsstatens gällande lagar och andra författningar måste skyddas mot intrång, förstörelse, avlägs nande, spridning, förlust eller åtkomst av någon obehörig person, eller någon annan typ av risk.

9.regering: en nationell, regional eller lokal regering i en med lemsstat eller ett tredje land.

10.kris: varje situation i en medlemsstat eller i tredje land då en händelse med skadliga konsekvenser inträffar som tydligt går utöver omfattningen av en allvarlig händelse under vanliga omständigheter och som i hög grad hotar eller inskränker människors liv och hälsa eller i hög grad påverkar egendoms värden eller kräver åtgärder för att tillhandahålla befolk ningen livsförnödenheter; en kris ska också anses ha uppstått om det föreligger överhängande risk för att en sådan allvarlig händelse kommer att inträffa; väpnade konflikter och krig ska inom ramen för detta direktiv betraktas som kriser.

11.ramavtal: ett avtal som ingås mellan en eller flera upphand lande myndigheter eller enheter och en eller flera ekonomiska aktörer i syfte att fastställa villkoren för tilldelningen av kon trakt under en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i tillämpliga fall, uppskattad kvantitet.

12.elektronisk auktion: en upprepad process med hjälp av elektro niska medel för att presentera nya lägre priser och/eller nya värden för vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden och möj liggör en rangordning på grundval av automatiska utvärderingsmetoder.

Följaktligen kan vissa tjänstekontrakt och vissa byggentrepre nadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projekteringen av byggentreprenader, inte bli föremål för elektronisk auktion.

13.entreprenör, varuleverantör och tjänsteleverantör: beteckningar för varje fysisk eller juridisk person, offentlig enhet eller grupp av sådana personer och/eller organ som på marknaden erbjuder sig att utföra byggentreprenader och/eller tillhandahåller byg gentreprenader, varor eller tjänster.

14.ekonomisk aktör: en entreprenör, varuleverantör eller tjänste leverantör. Termen används enbart i syfte att förenkla texten.

15.anbudssökande: en ekonomisk aktör som ansöker om att få lämna anbud vid ett selektivt eller förhandlat förfarande eller en konkurrenspräglad dialog.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/91

16.anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett anbud vid ett selektivt eller förhandlat förfarande eller en konkur renspräglad dialog.

17.upphandlande myndigheter eller enheter: upphandlande myndig heter i den mening som avses artikel 1.9 i direktiv 2004/18/EG och upphandlande enheter i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 2004/17/EG.

18.inköpscentral: en upphandlande myndighet eller enhet i den mening som avses i artikel 1.9 i direktiv 2004/18/EG och i artikel 2.1 a i direktiv 2004/17/EG eller ett offentligt euro peiskt organ som

—anskaffar varor och/eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enhet, eller

—tilldelar kontrakt eller ingår ramavtal om byggentrepre nader, varor eller tjänster som är avsedda för upphand lande myndigheter eller enheter.

19.selektiva förfaranden: förfaranden som varje ekonomisk aktör kan begära att få delta i, men där endast sådana ekonomiska aktörer får lämna anbud som får en inbjudan av den upp handlande myndigheten eller enheten.

20.förhandlade förfaranden: förfaranden där en upphandlande myndighet eller enhet vänder sig till utvalda ekonomiska aktörer och förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem.

21.konkurrenspräglad dialog: förfarande som varje ekonomisk aktör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndigheten eller enheten för en dialog med de anbudssö kande som har inbjudits att delta i detta förfarande, för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndig hetens behov och som utgör grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena inbjuds att lämna.

Vid användningen av det förfarande som avses i första stycket ska ett kontrakt anses vara ”särskilt komplicerat” om den upphandlande myndigheten eller enheten inte objektivt kan

—definiera de tekniska medel enligt artikel 18.3 b, c eller d som kan tillgodose dess behov eller mål, och/eller

—specificera den rättsliga och/eller finansiella utform ningen av ett projekt,

22.underleverantörskontrakt: ett skriftligt kontrakt med ekono miska villkor som slutits mellan en anbudsgivare som valts ut för ett kontrakt och en eller flera ekonomiska aktörer, och som avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster enligt kontraktet.

23.anknutna företag: varje företag över vilket den utvalda anbuds givaren, direkt eller indirekt, kan utöva ett bestämmande inflytande, varje företag som kan utöva ett sådant inflytande över den utvalda anbudsgivaren eller varje företag som till sammans med den utvalda anbudsgivaren står under sådant inflytande av något annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under; ett bestämmande inflytande från ett företag ska

anses föreligga om företaget, direkt eller indirekt, i förhål lande till ett annat företag

—innehar merparten av företagets tillskjutna kapital, eller

—kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieä gande eller motsvarande, eller

—kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets administrativa, styrande eller övervakande organ.

24.skriftlig: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas återges och sedan meddelas, denna enhet kan innehålla uppgifter som går att överföra och lagra med elektroniska medel.

25.elektroniska medel: medel som utnyttjar elektronik för behand ling (även digital kompression) och lagring av data samt sän der, överför och mottar via kabel, radiovågor, på optisk eller någon annan elektromagnetisk väg.

26.livslängd: en varas samtliga skeden, det vill säga forskning och utveckling, industriell utveckling, tillverkning, reparation, modernisering, ändring, underhåll, logistik, utbildning, test ning, återkallande och bortskaffande.

27.forskning och utveckling: all verksamhet som omfattar grund forskning, tillämpad forskning och experimentell utveckling; det senare kan omfatta utformning av tekniska demonstra torer, det vill säga verktyg för att demonstrera ett nytt kon cepts eller en ny tekniks funktion i en relevant eller typisk miljö.

28.civila inköp: kontrakt som inte omfattas av artikel 2, som avser anskaffande av icke-militära varor, byggentreprenader eller tjänster för logistiska ändamål och som ingås i enlighet med de villkor som anges i artikel 17.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Med förbehåll för artiklarna 30, 45, 46, 55 och 296 i fördraget ska detta direktiv tillämpas på kontrakt som tilldelas på försvars- och säkerhetsområdet för

a)tillhandahållande av militär utrustning, inbegripet alla tillhö rande delar, komponenter och/eller underenheter,

b)tillhandahållande av utrustning av känslig karaktär, inbegri pet alla tillhörande delar, komponenter och/eller underenheter,

L 216/92	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

c)byggentreprenader, varor och tjänster, som direkt hänför sig till den utrustning som avses i led a och b under hela dess livslängd,

d)byggentreprenader och tjänster specifikt för militärändamål, eller byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.

Artikel 3

Blandade kontrakt

1.Ett kontrakt som avser byggentreprenad, varor eller tjänster som omfattas av detta direktiv och som även omfattas av direktiv 2004/17/EG eller direktiv 2004/18/EG ska tilldelas i enlighet med detta direktiv under förutsättning att tilldelning av ett enda kon trakt är berättigat av objektiva skäl.

2.Detta direktiv ska inte tillämpas för tilldelningen av ett kon trakt som avser byggentreprenad, varor eller tjänster som delvis omfattas av detta direktiv och där den andra delen inte omfattas av antingen detta direktiv, direktiv 2004/17/EG eller direktiv 2004/18/EG, under förutsättning att tilldelningen av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.

3.Beslutet att tilldela ett enda kontrakt får emellertid inte fat tas i syfte att undvika att kontraktet omfattas av detta direktiv, direktiv 2004/17/EG eller direktiv 2004/18/EG.

Artikel 4

Principer för tilldelning av kontrakt

Upphandlande myndigheter eller enheter ska behandla ekono miska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt och förfara på ett öppet sätt.

AVDELNING II

REGLER OM KONTRAKT

KAPITEL I

Allmänna bestämmelser

Artikel 5

Ekonomiska aktörer

1. Anbudssökande eller anbudsgivare som enligt lagstiftningen i sin etableringsstat har rätt att leverera den aktuella tjänsten får inte uteslutas endast på grund av att lagstiftningen i den medlems stat där upphandlingen sker kräver att de ska vara antingen fysiska eller juridiska personer.

Juridiska personer kan likväl åläggas att, när det gäller tjänste- och byggentreprenadkontrakt liksom varukontrakt som dessutom omfattar tjänster och/eller monterings- och installationsarbeten, i

anbudsansökan eller anbudet uppge namn och yrkeskvalifikatio ner på de personer som ska utföra tjänsten.

2. Grupper av ekonomiska aktörer får lämna anbud eller anmäla sig som anbudssökande. De upphandlande myndighe terna eller enheterna får inte kräva att sådana grupper ska anta en viss juridisk form för att få lämna ett anbud eller en anbudsansö kan, men de får kräva att den utsedda gruppen ska anta en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras korrekt.

Artikel 6

Den upphandlande myndighetens eller enhetens skyldigheter i samband med sekretess

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv, särskilt upplysningsskyldigheten i fråga om ingångna kontrakt och information till anbudssökande och anbudsgivare enligt artiklarna 30.3 och 35, och i enlighet med den nationella lagstiftning som gäller för den upphandlande myndigheten eller enheten, särskilt lagstiftningen om tillgång till information, får den upphandlande myndigheten eller enheten, med förbehåll för de rättigheter som fastställs i kontraktet, inte offentliggöra upp gifter som lämnats in och förklarats sekretessbelagda av de eko nomiska aktörerna. Sådan information omfattar i synnerhet tekniska hemligheter, affärshemligheter och konfidentiella aspek ter i anbuden.

Artikel 7

Skydd av sekretessbelagd information

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att ekonomiska aktörer uppfyller vissa krav som syftar till att skydda sekretessbe lagd information som den överlämnar under upphandlingsförfa randet. Den upphandlande myndigheten eller enheten får också kräva att de ekonomiska aktörerna ska säkerställa att deras under leverantörer uppfyller sådana krav.

KAPITEL II

Tröskelvärden, inköpscentraler och undantag

A v s n i t t 1

T r ö s k e l v ä r d e n

Artikel 8

Tröskelvärden för kontrakt

Detta direktiv ska tillämpas på kontrakt vars värde exklusive mer värdesskatt beräknas uppgå till minst följande tröskelvärden:

a)412 000 EUR för varu- och tjänstekontrakt.

b)5 150 000 EUR för byggentreprenadkontrakt.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/93

Artikel 9

Metoder för beräkning av det uppskattade värdet på kontrakt och ramavtal

1. Beräkningen av det uppskattade värdet av ett kontrakt ska grunda sig på det totala beloppet efter avdrag för mervärdesskatt som ska betalas enligt den upphandlande myndighetens eller enhetens egen uppskattning. Vid denna beräkning ska det upp skattade totalbeloppet beaktas, inbegripet varje form av eventuell optionsrätt och eventuella klausuler om förlängning av kontraktet.

Om den upphandlande myndigheten eller enheten planerar för premier eller utbetalningar till anbudssökande eller anbudsgivare ska den beakta dessa när den beräknar det uppskattade värdet av kontraktet.

2.Denna uppskattning måste gälla vid den tidpunkt då det meddelande om upphandling som avses i artikel 32.2 skickas ut eller, om ett sådant meddelande inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten inleder förfarandet för kontraktstilldelning.

3.Inget byggentreprenadsprojekt eller planerat köp av en viss mängd varor och/eller tjänster får delas upp så att en indelning sker i väsentligen lika stora separata delkontrakt eller på annat sätt i avsikt att kringgå tillämpningen av detta direktiv.

4.För byggentreprenadkontrakt ska det vid beräkningen av det uppskattade värdet tas hänsyn till beloppet för entreprenaden samt det uppskattade totala värdet av de varor som de upphand lade myndigheterna eller enheterna tillhandahåller entreprenören för att byggentreprenaden ska kunna utföras.

5.a) Om en planerad byggentreprenad eller ett planerat köp av tjänster kan innebära att flera kontrakt tilldelas sam tidigt i form av delkontrakt ska det uppskattade värdet av samtliga delkontrakt beaktas.

Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst det tröskelvärde som anges i artikel 8 ska detta direktiv tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.

En upphandlande myndighet eller enhet får emellertid avstå från att tillämpa detta på delkontrakt vars upp skattade värde exklusive mervärdesskatt understiger 80 000 EUR när det gäller tjänster och 1 000 000 EUR när det gäller byggentreprenader, om det sammanlagda värdet av dessa delkontrakt inte överstiger 20 % av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.

b)Om en planerad anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt tilldelas samtidigt i form av delkontrakt ska det uppskattade värdet av samtliga del kontrakt beaktas vid tillämpningen av artikel 8 a och 8 b.

Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst det tröskelvärde som anges i artikel 8 ska detta direktiv tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.

En upphandlande myndighet eller enhet får emellertid avstå från att tillämpa detta på delkontrakt vars upp skattade värde exklusive mervärdesskatt understiger 80 000 EUR, om det sammanlagda värdet av dessa del kontrakt inte överstiger 20 % av det sammanlagda vär det av alla delkontrakten.

6. För varukontrakt som avser leasing, hyra eller hyrköp av varor ska det värde som ska tas till utgångspunkt för beräkning av kontraktets uppskattade värde,

a)om kontrakten har en bestämd löptid om högst 12 månader, vara kontraktets totala uppskattade värde under löptiden eller, om kontraktens löptid överstiger 12 månader, kontrak tets totala värde, inklusive det uppskattade restvärdet,

b)för kontrakt på obestämd tid eller kontrakt som inte kan tids bestämmas, vara månadsvärdet multiplicerat med 48.

7. I fråga om varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet åter kommer eller som avses förnyas inom en viss angiven period, ska beräkningen av det uppskattade värdet av kontraktet grunda sig på antingen

a)det faktiska totala värdet för en följd liknande kontrakt som tilldelats under de föregående 12 månaderna eller det föregå ende räkenskapsåret, om möjligt korrigerat för att ta hänsyn till eventuella ändringar i kvantitet eller värde som kan upp stå under loppet av de 12 månader som följer efter det första kontraktet, eller

b)det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som slu tits under loppet av de 12 månader som följer efter den för sta leveransen alternativt under räkenskapsåret om detta är längre än 12 månader.

Metoden för beräkningen av det uppskattade värdet av ett kon trakt får inte väljas i syfte att undanta det från detta direktivs tillämpningsområde.

8. För tjänstekontrakt ska följande värde tas som utgångspunkt för att beräkna det uppskattade värdet av kontraktet:

a)För följande tjänster:

i)Försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning.

ii)Kontrakt som avser projektering: arvoden, provision som ska betalas och andra former av ersättning.

b)För tjänstekontrakt som inte innehåller något totalpris:

i)Om kontrakten har en bestämd löptid om högst 48 månader: kontraktens uppskattade totala värde under hela löptiden,

L 216/94	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

ii)Om kontraktet löper på obestämd tid eller om kontrak tets löptid överstiger 48 månader: månadsvärdet multip licerat med 48.

9.För ramavtal är det värde som ska beaktas det högsta upp skattade värdet exklusive mervärdesskatt av samtliga planerade kontrakt under avtalets hela löptid.

A v s n i t t 2

I n k ö p s c e n t r a l e r

Artikel 10

Kontrakt som tilldelas och ramavtal som ingås av inköpscentraler

1.Medlemsstaterna får föreskriva att en upphandlande myn dighet eller enhet får anskaffa byggentreprenader, varor och/eller tjänster med hjälp av en inköpscentral.

2.En upphandlande myndighet eller enhet som anskaffar byg gentreprenader, varor och/eller tjänster från eller med hjälp av en inköpscentral enligt artikel 1.18 ska anses ha följt detta direktiv under förutsättning att

—inköpscentralen har följt direktivet, eller,

—om inköpscentralen inte är en upphandlande myndighet eller enhet, de bestämmelser som tillämpats av inköpscentralen vid tilldelningen av kontraktet överensstämmer med samtliga bestämmelser i detta direktiv, och de kontrakt som tilldelats kan omfattas av effektiva åtgärder motsvarande dem som föreskrivs i avdelning IV.

A v s n i t t 3

K o n t r a k t s o m s k a u n d a n t a s

Artikel 11

Undantag

Inga av de bestämmelser, förfaranden, program, avtal, system eller kontrakt som nämns i detta avsnitt får tillämpas i syfte att kringgå bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 12

Kontrakt som tilldelas i enlighet med internationella regler

Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt som omfattas av

a)särskilda förfaranderegler i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse som ingåtts mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredje länder,

c)särskilda förfaranderegler som tillämpas av en internationell organisation som gör inköp för sitt eget bruk, och inte heller kontrakt som måste tilldelas av en medlemsstat i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.

Artikel 13

Särskilda undantag

Detta direktiv ska inte tillämpas i följande fall:

a)Kontrakt för vilka tillämpningen av detta direktiv skulle kräva att en medlemsstat tillhandahåller information vars avslö jande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen.

b)Kontrakt som avser underrättelseverksamhet.

c)Kontrakt som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram rörande forskning och utveckling mellan minst två medlems stater, avseende utvecklandet av en ny produkt och, i före kommande fall, de senare skedena av hela eller delar av produktens livslängd. Vid ingåendet av ett sådant samarbets program som endast ingås mellan medlemsstater, ska med lemsstaterna informera kommissionen om andelen utgifter för forskning och utveckling i förhållande till de totala kost naderna för samarbetsavtalet, hur avtalet om kostnadsdel ningen ser ut och de olika medlemsstaternas eventuella planerade andel av inköpen.

d)Kontrakt som tilldelas i ett tredje land, inbegripet kontrakt avseende civila inköp, när styrkor är stationerade utanför unionens territorium, och där de operativa behoven medför att kontrakt måste ingås med ekonomiska aktörer i det område där operationen genomförs.

e)Tjänstekontrakt som avser förvärv eller hyra, oavsett finan sieringsform, av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till sådan egendom.

f)Kontrakt som en regering tilldelas av en annan regering, och som avser

i)tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,

ii)byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning, eller

iii)byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för mili tära syften, eller byggentreprenad och tjänster av känslig karaktär.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/95

g)Skiljemanna- och förlikningstjänster.

h)Finansiella tjänster, utom försäkringstjänster.

i)Anställningskontrakt.

j)Forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag av sådana vars resultat endast tillkommer en upphandlande myndighet eller enhet i dess egen verksamhet, förutsatt att den tillhan dahållna tjänsten helt och hållet betalas av den upphandlande myndigheten eller enheten.

A v s n i t t 4

S ä r s k i l d a r e g l e r

Artikel 14

Reserverade kontrakt

Medlemsstaterna får reservera deltagandet i upphandlingsförfa randen för skyddade verkstäder eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning, om majoriteten av de berörda arbetstagarna är personer med funk tionshinder som på grund av funktionshindrets art eller svårighet inte kan utöva yrkesverksamhet på normala villkor.

Hänvisning till denna bestämmelse ska göras i meddelandet om upphandling.

KAPITEL III

Regler som ska tillämpas på tjänstekontrakt

Artikel 15

Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga I

Kontrakt som avser tjänster som omfattas av artikel 2 och som förtecknas i bilaga I ska tilldelas enligt artiklarna 18–54.

Artikel 16

Tjänstekontrakt förtecknade i bilaga II

Kontrakt som avser tjänster som omfattas av artikel 2 och som förtecknas i bilaga II ska endast omfattas av artiklarna 18 och 30.3.

Artikel 17

Blandade kontrakt som omfattar tjänster förtecknade i bilagorna I och II

Kontrakt avseende tjänster som omfattas av artikel 2 och som är förtecknade såväl i bilaga I som i bilaga II ska, om värdet av tjäns terna i bilaga I överstiger värdet av tjänsterna i bilaga II, tilldelas enligt bestämmelserna i artiklarna 18–54. I övriga fall ska kon trakten tilldelas enligt artiklarna 18 och 30.3.

KAPITEL IV

Särskilda regler om kontraktshandlingar

Artikel 18

Tekniska specifikationer

1.Tekniska specifikationer enligt definitionen i punkt 1 i bilaga III ska ingå i kontraktshandlingarna (meddelanden om upp handling, förfrågningsunderlag, beskrivande dokument, eller kompletterande handlingar).

2.De tekniska specifikationerna ska tillåta anbudsgivare att delta på lika villkor och får inte innebära omotiverade hinder mot att upphandling öppnas för konkurrens.

3.De tekniska specifikationerna ska, utan att det påverkar til lämpningen av rättsligt bindande nationella tekniska bestämmel ser (inbegripet de som avser produktsäkerhet) eller de tekniska krav som medlemsstaterna enligt internationella standardiserings avtal måste uppfylla för att garantera den interoperabilitet som krävs i dessa avtal, och under förutsättning att de tekniska speci fikationerna är förenliga med gemenskapslagstiftningen, vara utformade på endera av följande sätt:

a)Genom en hänvisning till de tekniska specifikationer som definieras i bilaga III och, i prioritetsordning, till

—nationella civila standarder som genomför europeiska standarder,

—europeiska tekniska godkännanden,

—gemensamma civila tekniska specifikationer,

—nationella civila standarder som genomför internatio nella standarder,

—andra internationella civila standarder,

—andra tekniska referenssystem som utarbetats av de euro peiska standardiseringsorganen, eller, om sådana inte finns, andra nationella civila standarder eller nationella tekniska godkännanden, eller nationella tekniska speci fikationer om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt materialanvändning,

—civila tekniska specifikationer som har sitt ursprung i industrin och som i stor utsträckning accepteras av industrin,

—nationella standarder på ”försvarsområdet” såsom de definieras i punkt 3 i bilaga III och liknande specifikatio ner för försvarsmaterial.

Varje sådan hänvisning ska följas av orden ”eller likvärdigt”.

L 216/96	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

b)I form av prestanda eller funktionskrav, varvid miljöegenska per kan ingå.

Sådana parametrar måste dock vara så specifika att anbuds givarna kan bilda sig en bestämd uppfattning om föremålet för upphandlingen och den upphandlande myndigheten eller enheten kan genomföra upphandlingen.

c)I form av prestanda eller funktionskrav enligt led b och, för att påvisa att dessa prestanda eller funktionskrav antas vara uppfyllda, med en hänvisning till specifikationerna i led a.

d)Med en hänvisning till specifikationerna i led a i fråga om vissa egenskaper och med en hänvisning till de prestanda eller funktionskrav som anges i led b i fråga om andra egenskaper.

4. Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att hän visa till specifikationer enligt punkt 3 a, kan den inte förkasta ett anbud med motiveringen att varorna eller tjänsterna inte överens stämmer med specifikationer som den har hänvisat till, då anbuds givaren på lämpligt sätt och på ett sådant sätt som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara tillfredsstäl lande i sitt anbud visar att de föreslagna lösningarna på ett likvär digt sätt uppfyller kraven enligt den angivna tekniska specifikationen.

Ett lämpligt sätt kan till exempel vara tillhandahållande av teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

5. Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att i enlighet med punkt 3 ange prestanda eller funktionskrav, får den inte förkasta ett anbud i fråga om byggentreprenader, varor eller tjänster som överensstämmer med en nationell standard som genomför en europeisk standard, med ett europeiskt tekniskt god kännande, med en gemensam teknisk specifikation, med en inter nationell standard eller med ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan, om dessa spe cifikationer avser de prestanda eller funktionskrav som den har fastställt.

Det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt och på ett sådant sätt som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara tillfredsställande i sitt anbud visa att den standardenliga byg gentreprenaden, varan eller tjänsten uppfyller den upphandlande myndighetens eller enhetens prestanda- eller funktionskrav.

Ett lämpligt sätt kan till exempel vara tillhandahållande av teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provningsrapport från ett erkänt organ.

6. Om en upphandlande myndighet eller enhet föreskriver miljöegenskaper i form av prestanda eller funktionskrav enligt punkt 3 b får den använda detaljerade specifikationer, eller vid behov delar av dessa, såsom de fastställts för europeiska miljömär ken, (multi)nationella miljömärken eller andra miljömärken, under förutsättning att

—de är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor eller tjänster som är föremål för upphandling,

—kraven för märket har utarbetats på grundval av vetenskap liga rön,

—miljömärkena har antagits genom ett förfarande i vilket samt liga berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumenter, tillver kare, distributörer och miljöorganisationer, får delta,

—miljömärkena är tillgängliga för samtliga berörda parter.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får ange att de varor eller tjänster som är försedda med miljömärke antas upp fylla de tekniska specifikationer som fastställs i förfrågningsun derlaget; den måste godkänna alla andra lämpliga bevismedel, såsom teknisk dokumentation från tillverkaren eller en provnings rapport från ett erkänt organ.

7. I denna artikel avses med erkända organ provnings- och kalibreringslaboratorier samt organ för inspektion och certifiering som uppfyller tillämpliga europeiska standarder.

Upphandlande myndigheter eller enheter ska godta intyg från erkända organ i andra medlemsstater.

8. Om det inte motiveras av föremålet för upphandlingen, får tekniska specifikationer inte innehålla uppgifter om tillverkning, ursprung eller särskilt framställningsförfarande, ej heller hänvis ningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om det får till följd att vissa företag eller produkter gynnas eller att andra inte kan komma i fråga. Sådana uppgifter eller hänvis ningar ska i undantagsfall vara tillåtna om en tillräckligt tydlig och begriplig beskrivning av föremålet för upphandlingen inte är möj lig genom tillämpning av punkterna 3 och 4. Sådana uppgifter eller hänvisningar ska följas av orden ”eller likvärdigt”.

Artikel 19

Alternativa anbud

1.Om kriteriet för kontraktstilldelning är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, får den upphandlande myndigheten eller enheten tillåta anbudsgivare att lägga fram alternativa anbud.

2.En upphandlande myndighet eller enhet ska i meddelandet om upphandling ange huruvida den godkänner alternativa anbud eller inte. Om detta inte anges är alternativa anbud inte tillåtna.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/97

3. En upphandlande myndighet eller enhet som tillåter alter nativa anbud ska i kravspecifikationer ange vilka minimikrav som gäller för alternativa anbud och eventuella särskilda villkor som gäller för redovisningen av anbuden.

En upphandlande myndighet eller enhet ska endast beakta de alternativa anbud som uppfyller de ställda minimikraven.

4. Vid upphandling av varor och tjänster får en upphandlande myndighet eller enhet som har tillåtit alternativa anbud inte för kasta ett alternativt anbud enbart på grund av att anbudet, om det antas, skulle bli antingen ett tjänstekontrakt och inte ett varukon trakt, eller ett varukontrakt och inte ett tjänstekontrakt.

Artikel 20

Villkor för fullgörande av kontraktet

En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda krav på hur kontraktet ska fullgöras under förutsättning att de är för enliga med gemenskapsrätten samt att de anges i kontraktshand lingarna (meddelanden om upphandling, förfrågningsunderlag, beskrivande dokument eller kompletterande handlingar). Dessa krav kan särskilt avse underentreprenad eller avse att säkerställa säkerheten för sekretessbelagd information och den försörjnings trygghet som den upphandlande myndigheten eller enheten krä ver enligt artiklarna 21, 22 och 23, eller omfatta sociala hänsyn eller miljöhänsyn.

Artikel 21

Underentreprenad

1.Den utvalda anbudsgivaren ska ha möjlighet att välja sina underleverantörer för samtliga underleverantörskontrakt som inte omfattas av det krav som avses i punkterna 3 och 4, och får i syn nerhet inte åläggas att diskriminera någon potentiell underleve rantör på grund av nationalitet.

2.Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära eller kan av en medlemsstat åläggas att begära att anbudsgivaren

—i sitt anbud ska ange den eventuella del av kontraktet som han kan komma att lägga ut på underentreprenad till tredje man och eventuellt förslag på underleverantör och föremålet för det underleverantörskontrakt som förslaget gäller, och/eller

—ska ange alla eventuella ändringar som uppstår på underle verantörsnivå under genomförandet av kontraktet.

3. Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva eller kan av en medlemsstat åläggas att kräva att den utvalda anbudsgivaren ska tillämpa bestämmelserna i avdelning III för samtliga eller vissa underleverantörskontrakt som den utvalda anbudsgivaren avser att tilldela tredje man.

4. Medlemsstaterna får föreskriva att den upphandlande myn digheten eller enheten får begära eller får åläggas att begära att den utvalda anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet på underentreprenad. Den upphandlande myndighet eller enhet som kräver sådan underentreprenad ska ange den procentuella mini miandel som måste läggas ut på underentreprenad, i form av intervallvärden med en minimiandel och en maximiandel. Maxi miandelen får inte överstiga 30 % av kontraktets värde. Interval let ska vara proportionerligt till kontraktets föremål och värde samt den aktuella industrisektorns karaktär, inbegripet i fråga om konkurrens på den aktuella sektorns marknad och den industri ella basens tekniska kapacitet.

En procentuell andel som faller inom det intervall som den upp handlande myndigheten eller enheten fastställt ska anses uppfylla kravet för underentreprenad enligt denna punkt.

Anbudsgivarna får föreslå att en större del av det totala värdet ska läggas ut på entreprenad, än vad den upphandlande myndigheten eller enheten kräver.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska begära att anbudsgivarna i sina anbud anger vilken eller vilka delar av anbu det de avser att lägga ut på underentreprenad för att uppfylla kra vet i det första stycket.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära eller får av en medlemsstat åläggas att begära att anbudsgivarna också ska ange vilken eller vilka delar av anbudet de avser att lägga ut på underentreprenad utöver den minimiandel som måste läggas ut, och att ange vilka underleverantörer de redan har identifierat.

Den utvalda anbudsgivaren ska tilldela underleverantörskontrakt som motsvarar den procentuella andel som den upphandlande myndigheten eller enheten begär att denne ska lägga ut på under entreprenad i enlighet med bestämmelserna i avdelning III.

5.Om en medlemsstat föreskriver att en upphandlande myn dighet eller enhet får avvisa underleverantörer som en anbudsgi vare valt i samband med tilldelningsförfarandet för huvudkontraktet eller som den utvalda anbudsgivaren valt ut under genomförandet av kontraktet, får ett sådant avvisande under alla omständigheter endast grunda sig på de kriterier som tillämpats vid urvalet av anbudsgivare för huvudkontraktet. Om den upphandlande myndigheten eller enheten avvisar en under leverantör måste denne lämna en skriftlig motivering till anbuds givaren eller den utvalda anbudsgivaren, och ange varför den anser att underleverantören inte uppfyller kriterierna.

6.De krav som avses i punkterna 2–5 ska anges i meddelan dena om upphandling.

7.Punkterna 1–5 påverkar inte frågan om den huvudsakliga ekonomiska aktörens ansvar.

L 216/98	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

Artikel 22

Informationssäkerhet

När det gäller kontrakt som inbegriper, kräver och/eller innehål ler sekretessbelagd information ska den upphandlande myndig heten eller enheten i kontraktshandlingarna (meddelanden om upphandling, förfrågningsunderlag, beskrivande dokument eller kompletterande handlingar) precisera alla de åtgärder och krav som är nödvändiga för att säkerställa säkerheten för denna infor mation på den nivå som krävs.

I detta syfte får den upphandlande myndigheten eller enheten kräva att anbudet bland annat innehåller följande:

a)En utfästelse från anbudsgivaren och de underleverantörer som redan valts ut om att de på lämpligt sätt kommer att skydda sekretessen för all sekretessbelagd information som de har tillgång till eller som de kommer att få kännedom om under genomförandet av kontraktet och efter att kontraktet genomförts eller upphört att gälla, i enlighet med relevanta lagar och andra författningar.

b)En utfästelse från anbudsgivaren om att få den utfästelse som föreskrivs i led a från andra underleverantörer som denne kommer att anlita under genomförandet av kontraktet.

c)Tillräcklig information om de underleverantörer som redan valts ut för att den upphandlande myndigheten eller enheten ska kunna fastställa att var och en av dem har den kapacitet som krävs för att kunna skydda sekretessen för sekretessbe lagd information som de har tillgång till eller kommer att åläggas att sammanställa då de genomför underleverantörskontraktet.

d)En utfästelse från anbudsgivaren om att denne ska tillhanda hålla den information som avses i led c om eventuella nya underleverantörer innan dessa tilldelas kontrakt.

I avsaknad av en harmonisering av de nationella säkerhetskon trollsystemen på gemenskapsnivå får medlemsstaterna föreskriva att de åtgärder och krav som avses i andra stycket måste överens stämma med de nationella bestämmelserna om säkerhetskontroll. Medlemsstaterna ska godta säkerhetskontrollsystem som de anser vara likvärdiga med de system som föreskrivs i den nationella lag stiftningen, utan att det påverkar deras möjlighet att själva genom föra och beakta ytterligare undersökningar om detta anses nödvändigt.

Artikel 23

Försörjningstrygghet

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i kontrakts handlingarna (meddelanden om upphandling, förfrågningsunder lag, beskrivande dokument eller kompletterande handlingar) precisera sina krav i fråga om försörjningstrygghet.

I detta syfte får den upphandlande myndigheten eller enheten kräva att anbudet bland annat innehåller följande:

a)Certifiering eller dokumentation som på ett för den upphand lande myndigheten eller enheten tillfredsställande sätt visar i vilken utsträckning anbudsgivaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transite ring av varor i samband med kontraktet, inbegripet styrkande dokumentation som erhållits från den eller de berörda medlemsstaterna.

b)Angivelse av eventuella begränsningar som exportkontroll eller säkerhetsarrangemang kan komma att medföra för den upphandlande myndigheten eller enheten i fråga om att sprida, överföra eller använda varorna och tjänsterna eller resultat av dessa varor och tjänster.

c)Certifiering eller dokumentation som visar att organisationen och lokaliseringen av anbudsgivarens försörjningskedja gör det möjligt för denne att uppfylla de krav den upphandlande myndigheten eller enheten anger i kontraktshandlingarna beträffande försörjningstrygghet, och en utfästelse om att se till att eventuella ändringar i försörjningskedjan under genomförandet av kontraktet inte kommer att inverka nega tivt på uppfyllandet av dessa krav.

d)En utfästelse från anbudsgivaren att upprätta och/eller upp rätthålla den kapacitet som krävs för att tillmötesgå den upp handlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade behov till följd av en kris enligt de överenskomna villkoren.

e)Styrkande dokumentation som eventuellt erhållits från de nationella myndigheterna i anbudsgivarens hemland i fråga om att uppfylla den upphandlande myndighetens eller enhe tens ökade behov till följd av en kris.

f)En utfästelse från anbudsgivaren att utföra underhåll, moder nisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen.

g)En utfästelse från anbudsgivaren att i tid informera den upp handlande myndigheten eller enheten om varje förändring som uppstår i anbudsgivarens organisation, försörjnings kedja eller industriella strategi som kan tänkas påverka anbudsgivarens skyldigheter gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten.

h)En utfästelse från anbudsgivaren att i enlighet med överens komna villkor förse den upphandlande myndigheten eller enheten med allt som behövs för produktion av reservdelar, komponenter, särskilda tillbehör och särskild testutrustning, inklusive ritningar, licenser och instruktioner, för sådana fall där entreprenören inte längre kan tillhandahålla denna utrustning.

En anbudsgivare får inte avkrävas ett åtagande av en medlemsstat som begränsar denna medlemsstats frihet att i enlighet med rele vant internationell rätt eller gemenskapslagstiftning tillämpa sina egna nationella kriterier för beviljande av licens för export, över föring eller transitering under de förhållanden som råder vid tid punkten för ett sådant beslut.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/99

Artikel 24

Skyldigheter avseende bestämmelser om beskattning, miljöskydd, anställningsskydd och arbetsvillkor

1.En upphandlande myndighet eller enhet får, eller kan av en medlemsstat åläggas att, i förfrågningsunderlaget ange hos vilket eller vilka organ en anbudssökande eller anbudsgivare kan få rele vanta uppgifter om skyldigheter avseende de bestämmelser om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor som gäl ler i den medlemsstat, region, ort eller det tredje land där tjäns terna eller entreprenaden ska utföras och som ska tillämpas på dessa entreprenader eller tjänster under fullgörandet av kontraktet.

2.En upphandlande myndighet eller enhet som tillhandahål ler den information som avses i punkt 1 ska kräva av anbudsgi varna att de bekräftar att de vid utformningen av sina anbud har tagit hänsyn till de skyldigheter avseende bestämmelser om arbe tarskydd och arbetsvillkor som gäller på den plats där tjänsten eller entreprenaden ska utföras

Första stycket ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i artikel 49 om granskning av onormalt låga anbud.

KAPITEL V

Förfaranden

Artikel 25

Tillämpliga förfaranden

Vid upphandling ska en upphandlande myndighet eller enhet til lämpa nationella förfaranden som anpassats i enlighet med detta direktiv.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får vid dessa upp handlingar tillämpa det selektiva förfarandet eller det förhandlade förfarandet med offentliggörande av meddelande om upphandling.

Under de förhållanden som anges i artikel 27 får upphandlingen genomföras genom en konkurrenspräglad dialog.

I de särskilda fall och under de särskilda förhållanden som uttryck ligen anges i artikel 28, får de upphandlande myndigheterna och enheterna tillämpa det förhandlade förfarandet utan offentliggö rande av ett meddelande om upphandling.

Artikel 26

Förhandlat förfarande med meddelande om upphandling

1. I de förhandlade förfarandena med offentliggörande av upp handlingsmeddelande ska den upphandlande myndigheten eller enheten förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de har

lämnat för att anpassa anbuden till de krav som den upphand lande myndigheten har angivit i meddelandet om upphandling, förfrågningsunderlag och de kompletterande handlingarna och för att få fram det bästa anbudet i enlighet med artikel 47.

2.Den upphandlande myndigheten eller enheten ska under förhandlingarna säkerställa lika behandling av samtliga anbudsgi vare. Den ska i synnerhet inte särbehandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra.

3.Den upphandlande myndigheten eller enheten får föreskriva att det förhandlade förfarandet ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som det ska förhandlas om genom til lämpning av de tilldelningskriterier som anges i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget. Det ska anges i med delandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget om denna möjlighet kommer att utnyttjas eller ej.

Artikel 27

Konkurrenspräglad dialog

1. För särskilt komplicerade kontrakt får medlemsstaterna föreskriva att om den upphandlande myndigheten eller enheten anser att användningen av selektivt eller förhandlat förfarande med offentliggörande av meddelande om upphandling inte med ger tilldelning av kontrakt, får den upphandlande myndigheten eller enheten använda sig av en konkurrenspräglad dialog enligt denna artikel.

Tilldelning av kontrakt ska ske enbart på grundval av tilldelnings kriteriet det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

2.Den upphandlande myndigheten eller enheten ska offent liggöra ett meddelande om upphandling där den anger sina behov och krav och definierar dessa i meddelandet och/eller i ett beskri vande dokument.

3.Den upphandlande myndigheten eller enheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut enligt bestämmelserna i artiklarna 38–46, där dialogens syfte ska vara att identifiera och definiera hur dess behov bäst ska kunna tillgodoses. Under denna dialog får den upphandlande myndigheten eller enheten diskutera alla aspekter av kontraktet med de utvalda anbudssökandena.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska under dialo gen garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. Den ska i synnerhet inte särbehandla någon genom att lämna ut informa tion som kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får inte röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare har föreslagit eller annan konfidentiell information som någon deltagare har lämnat utan dennes samtycke.

4. Den upphandlande myndigheten eller enheten får föreskriva att förfarandet ska äga rum i successiva steg för att minska det antal lösningar som ska diskuteras under dialogen, på grundval av de tilldelningskriterier som anges i meddelandet om upphandling eller i det beskrivande dokumentet. Det ska anges i meddelandet om upphandling eller i det beskrivande dokumentet att denna möjlighet kan komma att utnyttjas.

L 216/100	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

5.Den upphandlande myndigheten eller enheten ska fortsätta denna dialog tills den kan identifiera lösningar som sannolikt till godoser dess behov, vid behov efter att ha jämfört dessa lösningar.

6.Efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha infor merat deltagarna om detta ska den upphandlande myndigheten eller enheten uppmana dem att lämna sitt slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som lagts fram och specifice rats under dialogen. Dessa anbud ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.

På begäran av den upphandlande myndigheten eller enheten får dessa anbud klarläggas, preciseras och finjusteras. Sådana klarläg ganden, preciseringar, finjusteringar eller kompletteringar får dock inte leda till att grundläggande delar av anbudet eller inbju dan att lämna anbud ändras, eftersom en sådan ändring riskerar att snedvrida konkurrensen eller ha en diskriminerande effekt.

7. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska bedöma de inkomna anbuden på grundval av de i meddelandet om upp handling eller i det beskrivande dokumentet fastställda tilldel ningskriterierna och välja det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga enligt artikel 47.

På den upphandlande myndighetens eller enhetens begäran kan den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekono miskt mest fördelaktiga anmodas att klargöra vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges i detta, under för utsättning att detta inte leder till ändring av väsentliga delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud, snedvridning av konkur rensen eller diskriminering.

8. Den upphandlande myndigheten eller enheten får besluta om priser och betalning till deltagarna i dialogen.

Artikel 28

Fall som motiverar användning av det förhandlade förfarandet utan offentliggörande av meddelande om upphandling

I följande fall får en upphandlande myndighet eller enhet vid upp handling tillämpa det förhandlade förfarandet utan att dessförin nan ha offentliggjort något meddelande om upphandling och ska i det fallet motivera sitt beslut att använda det förfarandet i med delandet om upphandling enligt artikel 30.3:

1.För byggentreprenad-, varu- och tjänstekontrakt:

a)Om inga anbud eller inga lämpliga anbud eller inga ansökningar har lämnats vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående offentliggörande av meddelande om upphandling eller en konkur renspräglad dialog, förutsatt att de ursprungliga villko ren för kontraktet inte väsentligt ändrats och att en rapport lämnas till kommissionen, om den begär det.

b)Om ett anbud är ogiltigt eller om ett anbud som lämnats vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående offentliggörande av meddelande om upp handling eller en konkurrenspräglad dialog inte kan god tas med hänsyn till nationella bestämmelser som överensstämmer med vad som föreskrivs i artiklarna 5, 19, 21–24 samt avsnitt II kapitel VII, i den mån som

i)de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt, och

ii)de i ett förhandlat förfarande inbegriper endast alla

anbudsgivare som uppfyller kraven i artik larna 39–46 och som i ett föregående selektivt för farande eller konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet.

c)Om det på grund av brådska till följd av en kris är omöj ligt att – även om en förkortad frist enligt artikel 33.7 til lämpas – iaktta de tidsfrister som gäller vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med offentliggö rande av meddelande om upphandling. Detta kan gälla exempelvis i de fall som avses i artikel 23 andra stycket d.

d)Om, när det är absolut nödvändigt, på grund av synner lig brådska till följd av omständigheter som den upp handlande myndigheten eller enheten inte har kunnat förutse, det är omöjligt att iaktta de tidsfrister som gäller vid selektiva eller förhandlade förfaranden med offent liggörande av meddelande om upphandling, inbegripet förkortade tidsfrister enligt artikel 33.7. De omständig heter som åberopas som skäl för synnerlig brådska får inte i något fall tillskrivas den upphandlande myndighe ten eller enheten.

e)Om kontraktet, av tekniska skäl eller med hänsyn till skydd av ensamrätt, endast kan tilldelas en bestämd eko nomisk aktör.

2.För varu- och tjänstekontrakt:

a)För andra forsknings- och utvecklingstjänster än de som avses i artikel 13.

b)För produkter som endast framställs för forsknings- och utvecklingsändamål, med undantag av tillverkning i en omfattning som syftar till att göra produkten lönsam eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/101

3.För varukontrakt:

a)Kompletterande leveranser som utförs av den ursprung lige leverantören och som syftar till antingen att delvis ersätta gängse varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, i de fall ett byte av varuleverantör skulle tvinga den upp handlande myndigheten eller enheten att anskaffa mate riel med andra tekniska egenskaper med åtföljande inkompatibilitet eller oproportionerliga tekniska svårig heter vid användning och underhåll.

Löptiden för sådana kontrakt, liksom för återkommande kontrakt, får inte överstiga fem år, utom i undantagsfall som avgörs med beaktande av den levererade produk tens, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

b)Leveranser av varor som offererats och förvärvats på en varumarknadsplats.

c)Inköp av varor på särskilt gynnsamma villkor, antingen från en varuleverantör som slutgiltigt avslutar sin affärs verksamhet eller hos en god man eller likvidator vid insolvensförfarande, offentligt ackord eller förfarande av liknande slag enligt nationella lagar och andra författningar.

4.För byggentreprenads- och tjänstekontrakt:

a)För kompletterande byggentreprenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga kontraktet, men som genom oförutsedda omständigheter har blivit nödvändiga för att de byg gentreprenader eller tjänster som beskrivs i kontraktet ska kunna utföras, förutsatt att kontraktet tilldelas den ekonomiska aktör som utför dessa byggentreprenader eller tjänster

i)om de kompletterande byggentreprenaderna eller tjänsterna av tekniska eller ekonomiska skäl inte kan avskiljas från det ursprungliga kontraktet utan stora olägenheter för den upphandlande myndighe ten eller enheten, eller

ii)om byggentreprenaderna eller tjänsterna, även om de kan avskiljas från det ursprungliga kontraktet, är absolut nödvändiga för att kontraktet ska kunna fullföljas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avser kompletterande byggentreprenader eller tjänster får dock inte överstiga 50 % av det ursprungliga kon traktets värde.

b)För nya byggentreprenader eller tjänster som är en upp repning av liknande byggentreprenader eller tjänster som av samma upphandlande myndighet eller enhet tilldelats samma ekonomiska aktör i ett ursprungligt kontrakt, under förutsättning att de nya byggentrepre naderna eller tjänsterna är i överensstämmelse med ett grundläggande projekt, för vilket det ursprungliga kon traktet tilldelats genom selektivt förfarande, förhandlat förfarande med offentliggörande av meddelande om upphandling eller konkurrenspräglad dialog.

Så snart som det första projektet blir föremål för upp handling ska den upphandlande myndigheten eller enhe ten ange att detta förfarande kan bli aktuellt och i beräkningen ta med det sammanlagda beräknade värdet för kommande byggentreprenader eller tjänster vid til lämpning av artikel 8.

Detta förfaringssätt får bara användas under fem år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts, utom i undan tagsfall som avgörs med hänsyn till den levererade pro duktens, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

5.För kontrakt som gäller tillhandahållandet av luft- och sjö fartstransport för medlemsstaternas väpnade styrkor eller säkerhetsstyrkor som skickats eller kommer att skickas till platser utomlands, om den upphandlade myndigheten eller enheten måste köpa sådana tjänster från ekonomiska aktörer som endast garanterar giltigheten för sina anbud under så korta perioder att det är omöjligt att, även om en förkortad frist tillämpas enligt artikel 33.7, iaktta de frister som gäller vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med offentliggörande av meddelande om upphandling.

Artikel 29

Ramavtal

1.Medlemsstaterna får tillåta de upphandlande myndigheterna eller enheterna att sluta ramavtal.

2.En upphandlande myndighet eller enhet som ämnar sluta ett ramavtal ska följa de förfarandebestämmelser som anges i detta direktiv i alla faser fram till tilldelningen av kontrakt som grundar sig på detta ramavtal. Valet av parter i ramavtalet ska ske med til lämpning av de tilldelningsgrunder som anges i artikel 47.

Kontrakt som bygger på ett ramavtal ska tilldelas i enlighet med de förfaranden som avses i punkterna 3 och 4. Dessa förfaranden får bara tillämpas mellan de upphandlande myndigheterna eller enheterna och de ekonomiska aktörer som från början är parter i ramavtalet.

L 216/102	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

Vid tilldelning av kontrakt som bygger på ett ramavtal får par terna inte i något fall väsentligen ändra villkoren i detta ramavtal, särskilt i det fall som avses i punkt 3.

Ett ramavtal får inte löpa längre än sju år, utom i undantagsfall som avgörs med hänsyn till den levererade produktens, anlägg ningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tek niska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

I sådana undantagsfall ska den upphandlande myndigheten eller enheten vederbörligen ange en motivering för dessa förhållanden i det meddelande som avses i artikel 30.3.

En upphandlande myndighet eller enhet får inte använda ramav tal på otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen för hindras, begränsas eller snedvrids.

3. Om ett ramavtal sluts med en enda ekonomisk aktör, ska kontrakt som bygger på detta ramavtal tilldelas i enlighet med vill koren i ramavtalet.

Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myn digheten eller enheten skriftligen samråda med den ekonomiska aktör som är part i ramavtalet och vid behov anmoda denne att komplettera sitt anbud.

4. Om ett ramavtal sluts med flera ekonomiska aktörer måste dessa vara minst tre till antalet, om det finns ett tillräckligt antal ekonomiska aktörer som uppfyller urvalskriterierna och/eller god tagbara anbud som uppfyller tilldelningskriterierna.

Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal som ingåtts med flera ekonomiska aktörer kan ske antingen

—genom tillämpning av villkoren i ramavtalet utan förnyad inbjudan att lämna anbud, eller

—om inte alla villkor är fastställda i ramavtalet, efter det att par terna blivit föremål för förnyad inbjudan att lämna anbud på grundval av samma villkor, som, om det är nödvändigt ska preciseras, och, vid behov, andra villkor som anges i förfråg ningsunderlaget till ramavtalet i enlighet med följande förfarande:

a)För varje kontrakt som ska tilldelas ska den upphand lande myndigheten eller enheten skriftligen samråda med de ekonomiska aktörer som är i stånd att genom föra kontraktet.

b)Den upphandlande myndigheten ska fastställa en tids frist som är tillräcklig för att lämna in anbud beträffande varje särskilt kontrakt, med hänsynstagande till faktorer som hur komplext kontraktsföremålet är och den tid som behövs för att lämna anbud.

c)Anbuden ska lämnas skriftligen och innehållet i dem måste vara hemligt tills den angivna svarstiden har löpt ut.

d)Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till dela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelnings kriterier som anges i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.

KAPITEL VI

Regler för offentliggörande och öppenhet

A v s n i t t 1

O f f e n t l i g g ö r a n d e a v m e d d e l a n d e n

Artikel 30

Meddelanden

1. Den upphandlande myndigheten eller enheten får i ett för handsmeddelande som offentliggörs av kommissionen eller av myndigheten eller enheten själv på sin ”upphandlarprofil” som avses i punkt 2 i bilaga VI, informera om följande:

a)När det gäller varor: Det beräknade totala värdet av de kon trakt eller ramavtal per varuområde som den avser att tilldela under de närmaste 12 månaderna.

Varuområdet ska fastställas av den upphandlande myndighe ten eller enheten genom en hänvisning till CPV-nomenklaturen.

b)När det gäller tjänster: Det beräknade totala värdet av de kon trakt eller ramavtal i varje enskild tjänstekategori som den upphandlande myndigheten avser att tilldela under de kom mande 12 månaderna.

c)När det gäller byggentreprenad: Väsentliga karakteristika för de kontrakt eller ramavtal som den upphandlande myndig heten avser att tilldela.

Meddelanden enligt första stycket ska översändas till kommissio nen eller offentliggöras på upphandlarprofilen snarast möjligt efter det att ett beslut fattats om tillstånd för det projekt för vars genomförande den upphandlande myndigheten avser att tilldela kontrakt eller ramavtal.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/103

En upphandlande myndighet eller enhet som offentliggör ett för handsmeddelande på sin upphandlarprofil ska på elektronisk väg, i det format och enligt de detaljerade förfaranden som anges i punkt 3 i bilaga VI, till kommissionen översända ett meddelande om offentliggörande av ett förhandsmeddelande om upphandlarprofil.

Offentliggörande av meddelanden enligt första stycket ska endast vara obligatoriskt när de upphandlande myndigheterna eller enhe terna tillämpar möjligheten att förkorta tidsfristerna för motta gande av anbud i enlighet med artikel 33.3.

Denna punkt gäller inte för förhandlade förfaranden utan föregå ende offentliggörande av ett meddelande om upphandling.

2.En upphandlande myndighet eller enhet som avser att till dela ett upphandlingskontrakt eller ingå ett ramavtal genom ett selektivt eller förhandlat förfarande med offentliggörande av ett meddelande om upphandling eller en konkurrenspräglad dialog, ska informera om detta genom ett meddelande om upphandling.

3.En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka ett meddelande om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet till delats eller ramavtalet ingåtts.

När det gäller ramavtal som ingåtts i enlighet med artikel 29 behöver den upphandlande myndigheten eller enheten inte skicka något meddelande om resultatet av tilldelningen av varje kontrakt som grundar sig på ramavtalet.

Viss information om tilldelning av kontrakt eller ingående av ett ramavtal behöver inte offentliggöras, om offentliggörandet av sådan information skulle hindra tillämpning av lag, strida mot all mänintresset, särskilt försvars- och/eller säkerhetsintressen, skulle skada offentliga eller privata ekonomiska aktörers berättigade kommersiella intressen eller skulle kunna motverka en sund kon kurrens dem emellan.

Artikel 31

Icke-obligatoriskt offentliggörande

Den upphandlande myndigheten eller enheten får offentliggöra meddelanden om upphandling enligt artikel 32 även om något sådant offentliggörande inte krävs enligt detta direktiv.

Artikel 32

Utformning och offentliggörande av meddelanden

1. Meddelandena ska innehålla de upplysningar som anges i bilaga IV och i förekommande fall varje annan upplysning som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara till nytta, i samma format som de standardformulär som antas av kommis sionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 67.2.

2. De meddelanden som den upphandlande myndigheten eller enheten ska sända till kommissionen ska överföras antingen genom elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som anges i punkt 3 i bilaga VI, eller på annat sätt. Vid ett påskyn dat förfarande enligt artikel 33.7 ska meddelandena sändas antingen per telefax eller genom elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som anges i punkt 3 i bilaga VI.

Meddelandena ska offentliggöras enligt de tekniska krav för offentliggörandet som anges i punkt 1 a och 1 b i bilaga VI.

3. Meddelanden som utarbetas och skickas med hjälp av elek troniska medel i det format och i enlighet med de förfaranden som anges i punkt 3 i bilaga VI ska offentliggöras senast fem arbetsdagar efter det att de avsänts.

Meddelanden som inte översänds med hjälp av elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som anges i punkt 3 i bilaga VI ska offentliggöras senast 12 dagar efter det att de avsänts eller, vid påskyndat förfarande enligt artikel 33.7, senast fem dagar efter det att de avsänts.

4. Meddelanden om upphandling ska offentliggöras i sin hel het på ett av Europeiska gemenskapens officiella språk som den upphandlande myndigheten eller enheten väljer, varvid endast den text som offentliggörs i denna ursprungliga språkversion ska gälla. Ett sammandrag av de väsentliga delarna i varje meddelande ska offentliggöras på de andra officiella språken.

Kostnaderna för kommissionens offentliggörande av meddelan den ska belasta gemenskapen.

5. Meddelandena och deras innehåll får inte offentliggöras på nationell nivå eller offentliggöras på en upphandlarprofil före den dag då de skickas till kommissionen.

Meddelanden som offentliggörs på nationell nivå får inte inne hålla någon annan information än den som skickats till kommis sionen eller offentliggjorts på en upphandlarprofil i enlighet med artikel 30.1 första stycket, men ska innehålla en uppgift om vil ken dag meddelandet skickats till kommissionen eller offentlig gjorts på en upphandlarprofil.

Förhandsmeddelanden får inte offentliggöras på en upphandlar profil innan ett meddelande har skickats till kommissionen som anger att offentliggörandet sker i denna form; de ska innehålla en uppgift om vilken dag det har skickats dit.

6. Om meddelandena inte skickas med hjälp av elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som anges i punkt 3 i bilaga VI får de innehålla högst ca 650 ord.

L 216/104	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

7.Den upphandlande myndigheten eller enheten måste kunna bevisa vilken dag ett meddelande har avsänts.

8.Kommissionen ska till den upphandlande myndigheten eller enheten lämna en bekräftelse på offentliggörandet av den över sända informationen och ange datum för offentliggörandet. Denna bekräftelse ska tjäna som bevis för offentliggörandet.

A v s n i t t 2

T i d s f r i s t e r

Artikel 33

Tidsfrister för mottagande av anbudsansökan och mottagande av anbud

1.När en upphandlande myndighet eller enhet fastställer tids frister för mottagande av anbudsansökan och anbuds ska den sär skilt ta hänsyn till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid som behövs för att utarbeta anbuden, utan att detta påverkar de minimitidsfrister som fastställs i denna artikel.

2.Vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden med offentliggörande av ett meddelande om upphandling och vid kon kurrenspräglad dialog ska ansökningsfristen vara 37 dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsändes.

Vid selektiva förfaranden ska fristen för mottagande av anbud vara minst 40 dagar från och med den dag då inbjudan avsänds.

3. Om den upphandlande myndigheten eller enheten har offentliggjort ett förhandsmeddelande får minimifristen för mot tagande av anbud enligt punkt 2 andra stycket som regel förkor tas till 36 dagar, dock under inga omständigheter till under 22 dagar.

Fristen ska löpa från det datum då inbjudan att lämna anbud avsändes.

Den förkortade tidsfrist som avses i första stycket ska medges om förhandsmeddelandet har innehållit all den information som krävs för det meddelande om upphandling som avses i bilaga IV, i den utsträckning denna information är tillgänglig när meddelan det offentliggörs och om förhandsmeddelandet avsänds för offentliggörande mellan 52 dagar och 12 månader före den dag då meddelandet om upphandling avsändes.

4.Om meddelandena utarbetas och skickas med elektroniska medel i det format och enligt de förfaranden som anges i punkt 3 i bilaga VI, får de frister för mottagande av en anbudsansökan om att deltaga i anbudsgivning som anges i punkt 2 första stycket för kortas med sju dagar.

5.Fristerna för mottagande av anbud enligt punkt 2 andra stycket får förkortas med fem dagar om den upphandlande myn digheten eller enheten med elektroniska medel och från och med

offentliggörandet av meddelandet i enlighet med bilaga VI ger fri, direkt och fullständig tillgång till förfrågningsunderlaget och samtliga kompletterande handlingar, med angivande i meddelan det av den Internetadress där denna dokumentation finns tillgänglig.

Denna förkortning får kumuleras med den förkortning som avses i punkt 4.

6.Om förfrågningsunderlaget och de kompletterande hand lingarna eller ytterligare upplysningar, trots att detta begärts i tid, av någon anledning inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i artikel 34 eller om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats eller efter en granskning på plats av underlaget till förfrågningsunderlaget, ska fristerna för att motta anbud för längas så att alla ekonomiska aktörer kan få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud.

7.Om det, vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med offentliggörande av ett meddelande om upphandling, på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de minimitidsfrister som anges i denna artikel, får en upphandlande myndighet eller enhet fastställa

—en frist för mottagande av anbudsansökan på minst 15 dagar från och med den dag då meddelandet om upphandling avsändes och på minst 10 dagar om meddelandet avsändes med elektroniska medel i det format och på de villkor för överföring som anges i punkt 3 i bilaga VI, och

—vid selektivt förfarande, en frist för att motta anbud på minst 10 dagar från och med dagen inbjudan att lämna anbud skickades.

A v s n i t t 3

I n n e h å l l e t i i n f o r m a t i o n e n o c h s ä t t e t f ö r ö v e r f ö r i n g a v d e n n a

Artikel 34

Inbjudan att lämna anbud, att delta i förhandling eller till att delta i dialog

1.Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med före gående upphandlingsmeddelande och vid en konkurrenspräglad dialog ska en upphandlande myndighet eller enhet samtidigt och skriftligen bjuda in alla utvalda anbudssökande att lämna anbud eller att förhandla eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.

2.Inbjudan till anbudssökande ska innehålla antingen

—ett exemplar av förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet och samtliga kompletterande handlingar, eller

—uppgift om åtkomst till de handlingar som anges i första strecksatsen, om de görs direkt tillgängliga med elektroniska medel i enlighet med artikel 33.5.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/105

3.Om någon annan enhet än den ansvariga upphandlande myndigheten eller enheten har tillgång till förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet och/eller de kompletterande hand lingarna, ska adressen till den enhet från vilken handlingarna kan begäras anges i inbjudan, liksom i förekommande fall fristen för en sådan begäran samt belopp och villkor för erläggande av avgift för att erhålla dessa handlingar. De behöriga enheterna ska skicka dessa handlingar till de ekonomiska aktörerna så snart som möj ligt efter det att de har mottagit begäran.

4.Den upphandlande myndigheten eller enheten eller den behöriga enheten ska lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet och/eller de kompletterande handlingarna senast sex dagar före den tidpunkt då mottagande av anbud senast kan ske, förutsatt att sådana upp lysningar begärs i god tid. Vid ett påskyndat selektivt eller för handlat förfarande ska denna tidsfrist vara fyra dagar.

5.En inbjudan ska förutom de inslag som föreskrivs i punk terna 2, 3 och 4 innehålla minst följande:

a)En hänvisning till det offentliggjorda meddelandet om upphandling.

b)Sista dag för mottagande av anbud samt uppgift om adress dit anbuden ska skickas och om det eller de språk som anbu den ska skrivas på. När det gäller en konkurrenspräglad dia log ska denna information inte anges i inbjudan att delta i dialogen, utan i inbjudan att lämna anbud.

c)Vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om vilken dag och på vilken adress som samrådet ska börja och om vilket eller vilka språk som ska användas.

d)Uppgift om vilka handlingar som eventuellt ska lämnas in, antingen till stöd för de kontrollerbara uppgifter som anbuds sökanden har lämnat i enlighet med artikel 38 eller för att komplettera de upplysningar som anges i den artikeln och på de villkor som anges i artiklarna 41 och 42.

e)Viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller, i förekommande fall, prioritetsordningen för de kriterier som tillämpas för att definiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, om den inte anges i meddelandet om upphandling, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivande dokumentet.

Artikel 35

Information till anbudssökande och anbudsgivare

1. En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast under rätta de anbudssökande och anbudsgivarna om de beslut som fat tas om tilldelningen av ett kontrakt eller slutandet av ett ramavtal, inklusive skälen till beslutet att inte sluta ett ramavtal eller tilldela ett kontrakt för vilket det har utgått inbjudan att lämna anbud eller att börja om förfarandet; denna information ska på begäran riktad till den upphandlande myndigheten eller enheten lämnas skriftligt.

2. På skriftlig begäran av berörd part ska den upphandlande myndigheten eller enheten, om inte annat följer av punkt 3, sna rast möjligt, och senast 15 dagar efter det att en skriftlig begäran har mottagits, underrätta

a)varje anbudssökande vars ansökan avslagits om skälen till att ansökan inte har godtagits,

b)varje anbudsgivare vars anbud förkastats om skälen till att anbudet inte har godtagits, särskilt i de fall som avses i arti kel 18.4 och 18.5, om skälen till sitt beslut om att likvärdig het inte föreligger eller sitt beslut att byggentreprenaden, varorna eller tjänsterna inte uppfyller kraven i fråga om pre standa eller funktion, och i de fall som avses i artiklarna 22 och 23, om skälen till sitt beslut om att överensstämmelse med kraven i fråga om informationssäkerhet och försörj ningstrygghet inte föreligger.

3. En upphandlande myndighet eller enhet får emellertid besluta att inte lämna ut viss information som rör kontraktstill delning eller ingående av ramavtal och som anges i punkt 1, om detta skulle hindra tillämpning av lag, strida mot allmänintresset, särskilt försvars- och/eller säkerhetsintresset, skada berättigade kommersiella intressen för offentliga eller privata ekonomiska aktörer eller motverka en sund konkurrens dem mellan.

A v s n i t t 4

K o m m u n i k a t i o n s s ä t t

Artikel 36

Regler för kommunikation

1.All kommunikation och allt informationsutbyte som avses i denna avdelning får efter den upphandlande myndighetens eller enhetens eget val ske per post, fax eller elektroniska medel i enlig het med punkterna 4 och 5, per telefon i de fall och enligt de vill kor som anges i punkt 6, eller genom en kombination av dessa medel.

2.De valda kommunikationsmedlen måste vara allmänt till gängliga och således inte begränsa de ekonomiska aktörernas till träde till anbudsförfarandet.

3.Kommunikationen, informationsutbytet och lagringen av uppgifterna ska ske på ett sådant sätt att alla uppgifter och den sekretess som gäller för anbudsansökningarna och anbuden beva ras och den upphandlande myndigheten eller enheten inte tar del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän fristen för att lämna anbud har löpt ut.

L 216/106	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

4.De verktyg som ska användas för kommunikation med elektroniska medel, liksom deras tekniska krav, måste vara icke- diskriminerande, allmänt tillgängliga och kompatibla med informations- och kommunikationsprodukter som i allmänhet används.

5.Följande regler ska gälla för anordningar för elektronisk överföring och mottagning av anbud och anordningar för elek tronisk mottagning av anbudsansökningar:

a)Information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbud och anbudsansökningar, inbegripet kryptering, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter. Dessutom ska anordningar för elektronisk mottag ning av anbud och anbudsansökningar uppfylla kraven i bilaga VIII.

b)Medlemsstaterna får, i överensstämmelse med artikel 5 i direktiv 1999/93/EG, kräva att elektroniska anbud är för sedda med en avancerad elektronisk signatur i enlighet med punkt 1 i den artikeln.

c)Medlemsstaterna får införa eller behålla frivilliga ackredite ringssystem i syfte att förbättra nivån på certifieringstjäns terna för dessa anordningar.

d)Anbudsgivare och anbudssökande ska åta sig att lämna in de handlingar, certifikat och försäkringar som avses i artik larna 39–44 och 46, om dessa inte är tillgängliga i elektro nisk form, innan den fastställda tidsfristen för inlämning av anbud eller anbudsansökningar har löpt ut.

6. Följande regler ska gälla för överföring av anbudsansökningar:

a)En anbudsansökan avseende ett upphandlingsförfarande får göras skriftligen eller per telefon.

b)Om en anbudsansökan görs per telefon, ska en skriftlig bekräftelse skickas före utgången av tidsfristen för dess mottagande.

c)En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att en anbudsansökan som görs per fax ska bekräftas per post eller elektroniska medel, om detta är nödvändigt för juridiskt bin dande bevis. Ett sådant krav ska anges av den upphandlande myndigheten eller enheten i meddelandet om upphandling liksom tidsfristen för bekräftelse per post eller elektroniska medel.

A v s n i t t 5

P r o t o k o l l

Artikel 37

Protokollens innehåll

1. För varje upphandlingskontrakt och varje ramavtal ska den upphandlande myndigheten eller enheten upprätta ett protokoll som bekräftar att urvalsförfarandet genomförts på ett öppet och icke-diskriminerande sätt, och som minst ska innehålla följande:

a)Den upphandlande myndighetens eller enhetens namn och adress, föremålet för och värdet av kontraktet eller ramavtalet.

b)Det valda upphandlingsförfarandet.

c)När det gäller en konkurrenspräglad dialog, de omständighe ter som motiverar att detta förfarande tillämpas.

d)Vid förhandlade förfaranden utan föregående offentliggö rande av meddelande om upphandling, de omständigheter som avses i artikel 28 som motiverar valet av förfarande. I förekommande fall en motivering till överskridandet av de frister som föreskrivs i artikel 28.3 a andra stycket och arti kel 28.4 b tredje stycket och en motivering till överskridan det av den 50-procentsgräns som föreskrivs i artikel 28.4 a andra stycket.

e)I förekommande fall de skäl som motiverar ett ramavtal med en löptid på mer än sju år.

f)Namnen på de utvalda anbudssökandena och skälen till att de valts.

g)Namnen på de ej godtagna anbudssökandena och skälen till att de inte godtagits.

h)Skälen till att anbud har förkastats.

i)Namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet, skä len till att hans anbud valts och, om det är känt, uppgift om hur stor del av kontraktet eller ramavtalet som den utvalda anbudsgivaren avser eller kommer att tvingas att lägga ut på tredje part.

j)I förekommande fall, skälen till att den upphandlande myn digheten eller enheten har beslutat att inte tilldela något kon trakt eller ramavtal.

2.Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vidta lämpliga åtgärder för att dokumentera genomförandet av tilldel ningsförfaranden som sker med hjälp av elektroniska medel.

3.Protokollet eller huvuddragen i detta ska tillställas kommis sionen, om den begär det.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/107

KAPITEL VII

Upphandlingsförfarandets gång

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 38

Kontroll av anbudssökandes lämplighet och val av deltagare samt tilldelning av kontrakt

1.Kontrakt ska tilldelas på grundval av kriterierna i artik larna 47 och 49 och med beaktande av artikel 19, efter det att lämpligheten hos de ekonomiska aktörer som inte har uteslutits enligt artiklarna 39 eller 40 har kontrollerats av den upphand lande myndigheten eller enheten enligt de kriterier för ekonomisk och finansiell ställning samt yrkesmässig och teknisk kunskap eller kapacitet som avses i artiklarna 41–46 samt, i förekom mande fall, de icke-diskriminerande regler och kriterier som avses i punkt 3.

2.Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva miniminivåer för anbudssökandes kapacitet, i enlighet med artik larna 41 och 42.

Omfattningen av den information som åsyftas i artiklarna 41 och 42 samt miniminivåerna för den kapacitet som krävs för ett bestämt kontrakt måste ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.

Dessa miniminivåer ska framgå av meddelandet om upphandling.

3. Vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden med offentliggörande av meddelande om upphandling och vid kon kurrenspräglad dialog får den upphandlande myndigheten eller enheten begränsa antalet lämpliga anbudssökande som den kom mer att inbjuda att lämna anbud eller kalla till dialog. I det fallet gäller följande:

—Den upphandlande myndigheten ska eller enheten i medde landet om upphandling ange de objektiva och icke- diskriminerande kriterier eller regler som den kommer att tillämpa, det lägsta antalet anbudssökande som den kommer att inbjuda samt, i förekommande fall, det högsta antalet. Det lägsta antalet anbudssökande som den kommer att inbjuda får inte understiga tre.

—Den upphandlande myndigheten eller enheten ska sedan inbjuda åtminstone så många anbudssökande som det lägsta antal som fastställts på förhand, under förutsättning att det finns ett tillräckligt stort och lämpligt antal anbudssökande.

Om antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna och minimikapaciteten är lägre än minimiantalet får den upphand lande myndigheten eller enheten fortsätta förfarandet genom att inbjuda den eller de anbudssökande som har den erforderliga kapaciteten.

för inlämnandet av anbudsansökningar. I det fallet ska de anbuds sökande som valdes ut i samband med det första offentliggöran det och de som valdes ut i samband med det andra offentliggörandet inbjudas att delta i enlighet med artikel 34. Detta alternativ påverkar inte den upphandlande myndighetens eller enhetens möjlighet att avbryta det pågående upphandlings förfarandet och inleda ett nytt förfarande.

4.I samband med ett tilldelningsförfarande får den upphand lande myndigheten eller enheten inte inkludera andra ekonomiska aktörer än de som har lämnat en anbudsansökan, och inte heller anbudssökande som inte har den kapacitet som krävs.

5.Om en upphandlande myndighet eller enhet utnyttjar den möjlighet som anges i artiklarna 26.3 och 27.4 att begränsa anta let lösningar som ska diskuteras eller anbud som det ska förhand las om, ska den göra denna begränsning på grundval av de tilldelningskriterier som den har angett i meddelandet om upp handling eller i förfrågningsunderlaget. I slutfasen måste antalet vara tillräckligt stort för att säkerställa verklig konkurrens, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar eller lämp liga anbudssökande.

A v s n i t t 2

K v a l i t a t i v a u r v a l s k r i t e r i e r

Artikel 39

Anbudssökandens eller anbudsgivarens personliga ställning

1. Om en upphandlande myndighet eller enhet får kännedom om en lagakraftvunnen dom som har meddelats på en eller flera av följande grunder ska den utesluta denna anbudssökande eller anbudsgivare från deltagande i förfarandet för tilldelning av ett kontrakt.

a)Deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i artikel 2.1 i gemensam åtgärd 98/733/RIF (1).

b)Bestickning enligt definitionen i artikel 3 i akten av den 26 maj 1997 (2) respektive artikel 2.1 i rambeslut 2003/568/RIF (3).

(1) Gemensam åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unio nens medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 29.12.1998, s. 1).

(2) Rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i (EGT C 195, 25.6.1997, s. 1).

(3) Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn (EUT L 192, 31.7.2003, s. 54).

L 216/108	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

c)Bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (1).

d)Terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverk samhet såsom de definieras i artikel 1 respektive artikel 3 i rambeslut om bekämpande av terrorism 2002/475/RIF (2) eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut.

e)Penningtvätt och finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 2005/60/EG (3).

Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt och med hän syn till gemenskapsrätten fastställa villkoren för tillämpning av denna punkt.

De får fastställa undantag från skyldigheten enligt första stycket, motiverat av tvingande hänsyn till allmänna intressen.

Vid tillämpningen av denna punkt ska den upphandlande myn digheten eller enheten vid behov begära att anbudssökandena eller anbudsgivarna lämnar de handlingar som anges i punkt 3 och får, om den hyser tvivel beträffande anbudssökandens/ anbudsgivarnas personliga ställning, vända sig till de behöriga myndigheterna för att få den information om dessa anbudssökan des eller anbudsgivares personliga ställning som den anser nöd vändig. Om informationen rör en anbudssökande eller anbudsgivare som är etablerad i en annan stat än den upphand lande myndigheten eller enheten, får den upphandlande myndig heten eller enheten begära samarbete med de behöriga myndigheterna. I enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där de anbudssökande eller anbudsgivarna är etable rade, gäller denna anmodan juridiska och/eller fysiska personer inklusive, vid behov, företagsledare eller varje annan person som är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera anbuds sökanden eller anbudsgivaren.

2. En ekonomisk aktör får uteslutas från deltagande i förfaran det för tilldelning av ett offentligt kontrakt om denne

a)är i konkurs eller likvidation, har avbrutit sin näringsverk samhet, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått i ack ordsuppgörelse med borgenärer eller befinner sig i en motsvarande situation, till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar eller andra författningar,

b)är föremål för en ansökan om konkurs, tvångsförvaltning, likvidation, ackord med borgenärer eller för något annat lik nande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,

(1) EGT C 316, 27.11.1995, s. 49.

(2) Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 okto ber 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

c)enligt lagakraftvunnen dom enligt de rättsliga bestämmelser som gäller i landet är dömd för brott mot yrkesetiken, exem pelvis till följd av en överträdelse av befintlig lagstiftning om export av försvars- och/eller säkerhetsutrustning,

e)har, på grundval av någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor, kunnat konstateras inte vara så tillförlitlig som krävs för att inte riskera medlemsstaternas säkerhet,

h)i allvarlig omfattning lämnat oriktiga uppgifter beträffande den information som kan begäras enligt detta avsnitt eller har underlåtit att lämna sådan information.

Medlemsstaterna ska i enlighet med nationell rätt och med hän syn till gemenskapsrätten fastställa villkoren för tillämpning av denna punkt.

3. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska godta som tillräckligt bevis för att den ekonomiska aktören inte befin ner sig i någon av de situationer som anges i punkt 1 eller i punkt 2 a, 2 b, 2 c, 2 f eller 2 g

a)för punkt 1 och punkt 2 a, 2 b och 2 c ett utdrag ur krimi nalregistret eller, om detta inte är möjligt, en likvärdig hand ling från den behöriga rättsliga eller administrativa myndigheten i personens hemland eller ursprungsland som visar att dessa krav är uppfyllda,

b)för punkt 2 f och 2 g ett intyg från den behöriga myndighe ten i den berörda medlemsstaten.

Om landet i fråga inte utfärdar några sådana handlingar eller intyg, eller om dessa inte täcker samtliga fall som anges i punkt 1 och i punkt 2 a, 2 b och 2 c, kan de ersättas av en försäkran under ed eller, i medlemsstater som saknar bestämmelser om försäkran under ed, av en högtidlig försäkran som den behöriga personen avlägger inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet, notarius publicus eller en godkänd yrkesorganisation i personens hemland eller ursprungsland.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/109

4. Medlemsstaterna ska ange vilka myndigheter och organ som har behörighet att utfärda de handlingar, intyg eller försäk ringar som anges i punkt 3 och underrätta kommissionen om detta. Detta meddelande ska inte påverka tillämpningen av lag stiftningen om dataskydd.

Artikel 40

Lämplighet att utöva yrkesverksamhet

Om en anbudssökande för att få bedriva sin yrkesverksamhet måste vara inskriven i ett yrkes- eller handelsregister i den med lemsstat där han har sitt ursprung eller är etablerad, kan denne anmodas att visa att han är inskriven i ett sådant register eller anmodas att avlägga en försäkran under ed eller att uppvisa ett intyg på det sätt som anges i del A i bilaga VII för offentliga byg gentreprenadkontrakt, del B i bilaga VII för offentliga varukon trakt, och del C i bilaga VII för tjänstekontrakt. De förteckningar som nämns i bilaga VII är vägledande. Medlemsstaterna ska med dela kommissionen och övriga medlemsstater om alla ändringar i sina register och de bevis som nämns i dessa förteckningar.

I samband med förfaranden för tilldelning av tjänstekontrakt får den upphandlande myndigheten eller enheten anmoda anbudssö kande att visa att de har ett särskilt tillstånd eller är medlemmar i en särskild organisation i sitt hemland, om detta krävs för att få tillhandahålla den aktuella tjänsten.

Denna artikel påverkar inte gemenskapslagstiftningen om etable ringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster.

Artikel 41

Ekonomisk och finansiell ställning

1. Bevis på en ekonomisk aktörs ekonomiska och finansiella ställning kan som regel utgöras av en eller flera av följande referenser:

a)Lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten.

b)Balansräkningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av balansräkningar krävs enligt lagstiftningen i det land där den ekonomiska aktören är etablerad.

c)Uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekom mande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för maximalt de tre senaste verksam hetsåren beroende på datum för bildandet av företaget eller då den ekonomiska aktören inledde sin verksamhet, om upp gifter om denna omsättning är tillgängliga.

2.En ekonomisk aktör får vid behov och när det gäller ett bestämt kontrakt åberopa andra enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga arten av förbindelserna mellan aktören och dessa enheter. I detta fall ska han bevisa för den upphandlande myndig heten eller enheten att han kommer att förfoga över de nödvän diga resurserna, t.ex. genom att lägga fram ett åtagande från enheterna.

3.En grupp av ekonomiska aktörer enligt artikel 4 får på samma villkor åberopa kapaciteten hos deltagarna i gruppen eller hos andra enheter.

4.Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i medde landet om upphandling specificera vilken eller vilka av de i punkt 1 nämnda referenserna som den har valt samt vilka andra referenser som ska företes.

5.Om en ekonomisk aktör har ett godtagbart skäl för att inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten eller enheten begär, får denne bevisa sin ekonomiska och finansiella ställning med varje annan handling som den upphandlande myn digheten eller enheten finner lämplig.

Artikel 42

Teknisk och/eller yrkesmässig kapacitet

1. Bevis på en ekonomisk aktörs tekniska kapacitet får som regel lämnas i en eller flera av följande former beroende på de aktuella byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas art, kvantitet eller betydelse och ändamål:

a)i) En förteckning över slutförda byggentreprenader under de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna utförts på ett tillfredsställande sätt. Dessa intyg ska ange värde, tidpunkt och plats för utfö randet av byggentreprenaderna och huruvida de utför des enligt gängse branschnormer och slutfördes på ett korrekt sätt. Om det är nödvändigt ska den behöriga myndigheten sända dessa intyg direkt till den upphand lande myndigheten eller enheten.

ii)En förteckning över de viktigaste leveranser eller tjäns ter som utförts under, som regel, de fem senaste åren, med angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare. Bevis ska lämnas på varuleveran serna och de utförda tjänsterna

—i form av intyg som ska vara utfärdade eller atteste rade av den behöriga myndigheten eller enheten om det gäller köp av en upphandlande myndighet,

—om det gäller privata köp, i form av intyg från köpa ren eller, om detta inte är möjligt, enbart genom en försäkran från den ekonomiska aktören.

L 216/110	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

b)Uppgifter om tekniker och tekniska organ, vare sig de tillhör den ekonomiska aktörens företag eller inte, i synnerhet om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om byggentreprenader, uppgifter om tekniker och tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden.

c)En beskrivning av den ekonomiska aktörens tekniska utrust ning och av de metoder som han använder för att säkra kvaliteten samt av företagets undersöknings- och forsknings resurser samt de företagsinterna bestämmelserna rörande immaterialrätt.

d)En kontroll som den upphandlande myndigheten eller enhe ten själv ska utföra eller som på dennas vägnar utförs av ett behörigt organ i den ekonomiska aktörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke. Kontrollerna ska utvisa den ekonomiska aktörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt dennes undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.

e)När det gäller byggentreprenadkontrakt, tjänstekontrakt eller varukontrakt inbegripet monterings- och installationsarbeten eller monterings- och installationstjänster, uppgifter om den ekonomiska aktörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer och/eller motsvarande uppgifter om ledande personer i före taget, särskilt om den eller dem som ska ansvara för tillhan dahållande av tjänsterna eller leda byggentreprenaden.

f)Vid upphandling av byggentreprenader och tjänster, och ute slutande i lämpliga fall, uppgifter om de miljöskyddsåtgärder den ekonomiska aktören kan komma att tillämpa vid verk ställandet av kontraktet.

g)Uppgift om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleve rantören eller entreprenören och antal anställda med led ningsfunktion under de tre senaste åren.

h)Uppgift om verktyg, materiel och teknisk utrustning, antalet anställda och deras yrkeskunnande och/eller de försörjnings källor, samt uppgift om var dessa finns i de fall de finns utan för Europeiska unionen, som den ekonomiska aktören förfogar över för att fullgöra kontraktet, tillmötesgå den upp handlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade behov till följd av en kris eller garantera underhåll, moderni sering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen.

i)I fråga om de varor som ska levereras ska följande lämnas in:

i)Prover, beskrivningar och/eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten eller enheten begär det.

ii)Intyg som upprättas av officiella institutioner för kvali tetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer med vissa specifikationer eller standarder.

j)När det gäller kontrakt som inbegriper, kräver eller innehål ler sekretessbelagd information, bevis som styrker förmågan att behandla, lagra och överföra sådana uppgifter på den skyddsnivå som krävs av den upphandlande myndigheten eller enheten.

I brist på en harmonisering av de nationella säkerhetskon trollsystemen på gemenskapsnivå, får medlemsstaterna före skriva att dessa bevis ska överensstämma med respektive lands nationella lagstiftning om säkerhetskontroll. Medlems staterna ska godkänna säkerhetskontrollsystem som de anser vara likvärdiga med de system som föreskrivs i den nationella lagstiftningen, utan att det påverkar deras möjlighet att själva genomföra och beakta ytterligare undersökningar om detta anses vara nödvändigt.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får vid behov ge anbudssökande som ännu inte har ett säkerhetskontroll

system en förlängd tidsfrist för att anskaffa ett sådant. I det fallet ska myndigheten eller enheten ange att den möjligheten finns och tidsfristen i meddelandet om underentreprenaden.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får vid behov begära att den nationella säkerhetstjänsten i den anbudssö kandes hemstat eller säkerhetsmyndigheten som denna stat har utsett kontrollerar att de lokaler och installationer som planeras att användas, de industriella och administrativa för faranden som kommer att tillämpas, formerna för informa tionsstyrning och/eller förhållandena beträffande den personal som beräknas komma att arbeta med att genomföra kontraktet uppfyller de krav som ställs.

2.En ekonomisk aktör får vid behov och i ett visst kontrakt utnyttja andra enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga arten av förbindelserna mellan aktören och dessa enheter. I detta fall ska han bevisa för den upphandlande myndigheten eller enheten att han kommer att förfoga över de resurser som är nödvändiga för fullgörandet av kontraktet, t.ex. genom att lägga fram enheternas åtagande att förse den ekonomiska aktören med nödvändiga resurser.

3.På samma villkor får en sådan grupp av ekonomiska aktö rer som avses i artikel 5 åberopa gruppdeltagarnas eller andra enheters kapacitet.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/111

4.Vid förfaranden för tilldelning av varukontrakt som gäller leverans på plats eller installation, tillhandahållande av tjänster och/eller utförande av byggentreprenad får en ekonomisk aktörs förmåga att tillhandahålla tjänsterna eller utföra installationen eller byggentreprenaden i synnerhet bedömas på grundval av yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlitlighet.

5.Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i medde landet om upphandling ange vilka av de uppgifter som anges i första punkten som den har valt och vilka andra uppgifter som måste tillhandahållas.

6.Om en ekonomisk aktör har ett godtagbart skäl för att inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten eller enheten begär, får denne bevisa sin tekniska och/eller yrkesmäs siga kapacitet med varje annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

Artikel 43

Kvalitetsstyrningsstandarder

Om en upphandlande myndighet eller enhet kräver uppvisande av intyg utfärdat av ett oberoende ackrediterade organ om att den ekonomiska aktören iakttar vissa kvalitetsstyrningsstandarder, ska myndigheten eller enheten hänvisa till kvalitetsstyrningssystem som bygger på relevanta europeiska standarder på området som är certifierade av oberoende ackrediterade organ vilka uppfyller europeiska standarder för ackreditering och certifiering. Den ska godkänna likvärdiga certifikat från oberoende ackrediterade organ i andra medlemsstater. Den ska även godta andra bevis på likvär diga kvalitetsstyrningssystem som lämnas av ekonomiska aktörer.

Artikel 44

Standarder för miljöledning

Om en upphandlande myndighet eller enhet i de fall som avses i artikel 42.1 f kräver att få se certifikat som upprättats av ett obe roende organ och som intygar att den ekonomiska aktören upp fyller vissa miljöledningsstandarder, ska myndigheten hänvisa till gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta euro peiska eller internationella standarder och som certifierats av organ som uppfyller gemenskapslagstiftningen eller internatio nella standarder för certifiering. Den ska godkänna likvärdiga cer tifikat från organ i andra medlemsstater. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga miljöledningsåtgärder som läggs fram av de ekonomiska aktörerna.

Artikel 45

Kompletterande handlingar och upplysningar

Den upphandlande myndigheten eller enheten får anmoda de ekonomiska aktörerna att komplettera eller förtydliga inlämnade certifikat och handlingar med tillämpning av artiklarna 39–44.

Artikel 46

Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer och certifiering genom offentligrättsliga eller privaträttsliga organ

1. Medlemsstaterna får införa antingen officiella förteckningar över godkända entreprenörer, varuleverantörer eller tjänsteleve rantörer eller en certifiering genom offentligrättsliga eller privat rättsliga certifieringsorgan.

Medlemsstaterna ska anpassa villkoren för registrering i dessa för teckningar samt villkoren för utfärdande av certifikat genom cer tifieringsorgan till artikel 39.1 och 39.2 a–d och h, artiklarna 40, 41.1, 41.4 och 41.5, 42.1 a–i, 42.2, 42.4 och 43 och i förekom mande fall artikel 44.

Medlemsstaterna ska också anpassa villkoren till artiklarna 41.2 och 42.2 när det gäller ansökningar om registrering från ekono miska aktörer som ingår i en grupp och som gör gällande att de kan utnyttja resurser som ställs till deras förfogande av andra före tag i gruppen. Dessa ekonomiska aktörer måste i så fall bevisa för den myndighet som upprättar den officiella förteckningen att de förfogar över dessa resurser under hela den tid som registrerings intyget på den officiella förteckningen är giltigt och dessa bolag under denna tid fortsätter att uppfylla villkoren för kvalitativt urval enligt de artiklar som anges i föregående stycke och som dessa aktörer åberopar för att registreras.

2.De ekonomiska aktörer som är registrerade i de officiella förteckningarna eller har ett certifikat får vid varje upphandlings tillfälle för den upphandlande myndigheten eller enheten visa ett registreringsintyg utfärdat av den behöriga myndigheten eller ett certifikat utfärdat av ett behörigt certifieringsorgan. Dessa intyg eller certifikat ska innehålla de referenser som möjliggjort registreringen/certifieringen samt klassificeringen enligt förteckningen.

3.För upphandlande myndigheter eller enheter i andra med lemsstater ska en registrering i officiella förteckningar upprättade av de behöriga myndigheterna eller ett certifikat utfärdat av cer tifieringsorganet endast innebära en presumtion för lämplighet med avseende på artikel 39.1, 39.2 a–d och h, artiklarna 40, 41.1 b och c och 42.1 a i och b–g för byggentreprenörer, artikel 42.1 a ii, b–e och i för varuleverantörer och artikel 42.1 a ii, b–e och g för tjänsteleverantörer.

4.Information som kan utläsas från registreringen i officiella förteckningar eller certifieringen får inte ifrågasättas utan motive ring. När det gäller betalning av obligatoriska socialförsäkrings avgifter, skatter och avgifter får ytterligare ett intyg från registrerade ekonomiska aktörer krävas vid varje upphandlingstillfälle.

L 216/112	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

Den upphandlande myndigheten eller enheten i andra medlems stater ska endast tillämpa punkt 3 och första stycket i denna punkt för ekonomiska aktörer som är etablerade i den medlemsstat som för den officiella förteckningen.

5. För registrering av ekonomiska aktörer från andra medlems stater i en officiell förteckning eller för certifiering genom de organ som avses i punkt 1 får det inte krävas ytterligare bevis eller uppgifter utöver vad som krävs av inhemska ekonomiska aktörer och under inga förhållanden andra än dem som anges i artik larna 39–43 och vid behov 44.

En sådan registrering eller certifiering får dock inte åläggas eko nomiska aktörer i andra medlemsstater för att de ska kunna delta i en upphandling. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska godkänna likvärdiga certifikat från organ som är etablerade i andra medlemsstater. De ska även godta andra likvärdiga bevismedel.

6.De ekonomiska aktörerna kan när som helst ansöka om registrering i en officiell förteckning eller utfärdande av ett certi fikat. De måste inom rimlig tid underrättas om det beslut som fat tats av den myndighet som upprättar förteckningen eller av det behöriga certifieringsorganet.

7.De certifieringsorgan som avses i punkt 1 ska uppfylla euro peiska standarder för certifiering.

8.De medlemsstater som har officiella förteckningar eller cer tifieringsorgan enligt punkt 1 är skyldiga att till kommissionen och övriga medlemsstater meddela adressen till det organ till vil ket en begäran om registrering kan sändas.

A v s n i t t 3

K o n t r a k t s t i l l d e l n i n g

Artikel 47

Tilldelningsgrunder

1. Utan att nationella lagar och andra författningar om ersätt ning för vissa tjänster påverkas ska den upphandlande myndighe ten eller enheten basera tilldelningen av kontrakt på endera av följande kriterier:

a)Om tilldelningen sker på grundval av det anbud som ur den upphandlande myndighetens eller enhetens synvinkel är det ekonomiskt mest fördelaktiga, olika kriterier som är kopp lade till föremålet för det kontraktet i fråga: t.ex. kvalitet, pris, tekniska fördelar, funktionella egenskaper, miljöegenskaper, driftskostnader, kostnadseffektivitet, ekonomisk livslängd, lönsamhet, eftermarknadsservice och tekniskt stöd, leverans dag och leveranstid eller tid för fullgörandet, försörjnings trygghet, samverkansförmåga och operativa egenskaper.

b)Enbart det lägsta priset.

2. Utan att tredje stycket åsidosätts ska, om tilldelningen sker enligt punkt 1 a, den upphandlande myndigheten eller enheten i kontraktshandlingarna (meddelanden om upphandling, förfråg ningsunderlag, beskrivande dokument eller kompletterande hand lingar) ange hur de olika kriterierna kommer att viktas inbördes vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.

Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.

Om, enligt den upphandlande myndighetens eller enhetens åsikt, viktning inte är möjlig av påvisbara skäl ska den upphandlande myndigheten eller enheten i kontraktshandlingarna (meddelanden om upphandling, förfrågningsunderlag, beskrivande dokument eller kompletterande handlingar) ange kriterierna i fallande prioritetsordning.

Artikel 48

Användning av elektroniska auktioner

1.Medlemsstaterna får föreskriva att den upphandlande myn digheten eller enheten får genomföra elektroniska auktioner.

2.Vid selektiva och förhandlade förfaranden med offentliggö rande av ett meddelande om upphandling får den upphandlande myndigheten eller enheten besluta att tilldelningen av ett kontrakt ska föregås av en elektronisk auktion om förfrågningsunderlaget kan fastställas med tillräcklig exakthet.

Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas vid förnyad inbjudan att lämna anbud för parter i ett ramavtal som avses i artikel 29.4 andra stycket andra strecksatsen.

Den elektroniska auktionen ska grundas på

—priser enbart när kontraktet ges till det lägsta priset, eller

—priser och/eller nya värden på aspekter i anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget när kontraktet ges till det ekono miskt mest fördelaktiga anbudet.

3. En upphandlande myndighet eller enhet som beslutar att använda elektronisk auktion ska ange detta i meddelandet om upphandling.

Förfrågningsunderlaget ska bland annat innehålla följande upplysningar:

a)De aspekter vilkas värden kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen, under förutsättning att dessa aspek ter är kvantifierbara, och kan uttryckas i siffror eller procent.

b)Eventuella gränser för de värden som kan presenteras, base rade på specifikationerna för föremålet för kontraktet.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/113

c)De uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbuds givarna under den elektroniska auktionen och när detta i förekommande fall kommer att ske.

d)Relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen.

e)På vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud och särskilt vilka minsta skillnader som i förekommande fall krävs mel lan anbuden.

f)Relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om arrangemangen och de tekniska specifika tionerna för anslutning.

4. Innan en elektronisk auktion inleds ska den upphandlande myndigheten eller enheten genomföra en första fullständig utvär dering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.

Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska inbju das samtidigt på elektronisk väg att inkomma med nya priser och/eller nya värden. Inbjudan ska innehålla alla relevanta upp lysningar om den individuella anslutningen till den elektroniska utrustning som används samt vilken dag och tid den elektroniska auktionen kommer att inledas. Den elektroniska auktionen får genomföras under flera på varandra följande etapper. Den elek troniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.

5. Om tilldelningen av kontraktet kommer att ske på grund val av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av de berörda arbetsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen i arti kel 47.2 första stycket.

I inbjudan ska även den matematiska formel anges som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att bestämma den nya automatiska rangordningen med avseende på de nya priser och/eller värden som lämnas. Denna formel ska innefatta vikt ningen av alla de kriterier som fastställts för att bestämma det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i enlighet med meddelan det om upphandling eller förfrågningsunderlaget. I detta syfte ska emellertid eventuellt förekommande intervall i förväg reduceras till ett bestämt värde.

Om alternativa anbud är tillåtna, ska separata formler ges för varje alternativ.

6. Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upp handlande myndigheten eller enheten omedelbart meddela alla anbudsgivare åtminstone tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen. Den upphandlande myndigheten eller enheten får också meddela andra upplysningar om andra priser eller värden som har lämnats, under förutsättning att detta anges i förfrågningsunderlaget. Den får också när som helst meddela antalet deltagare i den aktuella auktionsetappen. Den får emellertid under inga omständigheter röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika etapperna i den elektroniska auktionen.

7. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska avsluta den elektroniska auktionen på ett eller flera av följande sätt:

a)I inbjudan att delta i auktionen ska en på förhand fastställd dag och tid anges när auktionen stängs.

b)När den inte längre erhåller några nya priser eller nya värden som motsvarar kraven på minsta skillnader. I detta fall ska den upphandlande myndigheten eller enheten i inbjudan att delta i auktionen ange hur långt efter det att den har motta git det sista budet som den kommer att stänga den elektro niska auktionen.

c)När auktionsetapper som i förväg fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.

Om den upphandlande myndigheten eller enheten har beslutat att stänga den elektroniska auktionen enligt led c, eventuellt i kom bination med villkoren i led b, ska tidsplanen för varje auktions etapp anges i inbjudan att delta i auktionen.

8. Efter att ha stängt den elektroniska auktionen ska den upp handlande myndigheten eller enheten tilldela kontraktet i enlig het med artikel 47 på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.

En upphandlande myndighet eller enhet får inte utnyttja elektro niska auktioner på otillbörligt sätt eller på ett sätt som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen eller så att föremålet för kontraktet, så som det utlystes genom meddelandet om upphand ling och fastställdes i förfrågningsunderlaget, ändras.

Artikel 49

Onormalt låga anbud

1. Om det för ett visst kontrakt finns anbud som förefaller vara onormalt låga i förhållande till varorna, byggentreprenaden eller tjänsterna, ska den upphandlande myndigheten eller enheten, innan anbuden förkastas, skriftligen begära sådana förtydliganden om anbudens innehåll som den anser sig behöva.

Dessa förtydliganden kan särskilt gälla

a)ekonomiska kalkyler avseende byggmetoderna, sättet att till verka varorna eller sättet att tillhandahålla tjänsterna,

b)valda tekniska lösningar och/eller ovanligt gynnsamma för hållanden som anbudsgivaren kan räkna med för att utföra byggentreprenaden, leverera varorna eller tillhandahålla tjänsterna,

L 216/114	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

c)originaliteten i anbudsgivarens förslag med avseende på byg gentreprenader, varor och tjänster,

d)överensstämmelse med de bestämmelser om anställnings skydd och arbetsförhållanden som är i kraft på den ort där tillhandahållandet ska ske,

e)möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.

2.Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i samråd med anbudsgivaren granska detta innehåll med beaktande av de ingivna förklaringarna.

3.Om en upphandlande myndighet eller enhet fastställer att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först efter samråd med anbudsgivaren och om denne inom den rimliga tidsfrist som fastställs av den upphandlande myndigheten eller enheten inte kan bevisa att det berörda stödet har beviljats på lag liga grunder. Om den upphandlande myndigheten eller enheten förkastar ett anbud under dessa omständigheter, ska den under rätta kommissionen om detta.

AVDELNING III

REGLER FÖR UNDERENTREPRENAD

KAPITEL I

Underleverantörskontrakt som tilldelas av utvalda anbudsgivare som inte är upphandlande myndigheter eller enheter

Artikel 50

Tillämpningsområde

1.I de fall då denna avdelning gäller enligt artikel 21.3 och 21.4 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de utvalda anbudsgivare som inte är upphandlande myndigheter eller enheter tillämpar bestämmelserna i artik larna 51, 52 och 53 när de tilldelar tredje man ett underleverantörskontrakt.

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska företag som gått samman för att erhålla kontraktet eller anknutna företag inte anses utgöra tredje man.

Anbudsgivarens anbud ska innehålla en uttömmande förteckning över sådana företag. Förteckningen ska uppdateras när ändringar inträffar i förhållandena mellan företagen.

Artikel 51

Principer

Den utvalda anbudsgivaren ska agera på ett öppet sätt och behandla samtliga eventuella underleverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt.

Artikel 52

Tröskelvärden och bestämmelser om offentliggörande

1.När en utvald anbudsgivare som inte är en upphandlande myndighet eller enhet avser att tilldela ett företag ett underleve rantörskontrakt som har ett värde exklusive mervärdesskatt som inte beräknas understiga de tröskelvärden som anges i artikel 8 ska den utvalda anbudsgivaren offentliggöra sin avsikt genom ett meddelande.

2.Meddelandet om underentreprenad ska innehålla de upplys ningar som anges i bilaga V och alla andra upplysningar som den utvalda anbudsgivaren anser vara till nytta. Vid behov ska med delandet även innehålla den upphandlande myndighetens eller enhetens godkännande.

Meddelanden om underentreprenad ska vara utformade enligt de standardformulär som kommissionen antagit i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 67.2.

3.Meddelanden om underentreprenad ska offentliggöras enligt bestämmelserna i artikel 32.2–32.5.

4.Ett meddelande om underentreprenad krävs emellertid inte om underleverantörskontraktet uppfyller de villkor som anges i artikel 28.

5.De utvalda anbudsgivarna får i enlighet med artikel 32 offentliggöra meddelanden om underentreprenad för vilka det inte krävs något offentliggörande.

6.Medlemsstaterna får också föreskriva att den utvalda anbudsgivaren kan uppfylla det krav som enligt artikel 21.3 eller 21.4 ställs för underentreprenad, genom att tilldela underle verantörskontrakt på grundval av ett ramavtal som ingås enligt de förfarandebestämmelser som fastställs i artiklarna 51 och 53 och i punkterna 1–5 i denna artikel.

Underleverantörskontrakt som grundar sig på ett sådant ramavtal ska tilldelas inom ramen för de villkor som fastställs i det berörda ramavtalet. Sådana kontrakt kan endast tilldelas ekonomiska aktörer som varit parter i ramavtalet från början. När kontrakt till delas ska parterna under alla omständigheter föreslå villkor som är förenliga med ramavtalets villkor.

Ett ramavtals giltighetstid får inte vara längre än sju år, förutom i undantagsfall då giltighetstiden kan fastställas utifrån den levere rade produktens, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Ramavtal får inte användas på otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/115

7.För tilldelning av underleverantörsavtal som har ett värde exklusive mervärdesskatt som beräknas understiga de tröskelvär den som fastställs i artikel 8, ska anbudsgivarna tillämpa de för dragets principer rörande öppenhet och konkurrens.

8.Artikel 9 ska gälla vid beräkning av underleverantörskon traktens beräknade värde.

Artikel 53

Kriterier för kvalitativt urval av underleverantör

I meddelandet om underentreprenad ska den utvalda anbudsgiva ren ange kriterierna för det kvalitativa urval som föreskrivs av den upphandlande myndigheten eller enheten, och många andra kri terier som ska gälla för det kvalitativa urvalet av underleverantör. Samtliga kriterier ska vara objektiva, icke-diskriminerande och förenliga med de kriterier som tillämpas av den upphandlande myndigheten eller enheten för urvalet av anbudsgivare för huvud kontraktet. De kvalifikationer som krävs måste ha ett direkt sam band med föremålet för underleverantörskontraktet och även den minimikapacitet som krävs måste överensstämma med föremålet.

Den utvalda anbudsgivaren ska inte vara tvungen att anlita under leverantörer om denne på ett för den upphandlande myndighe ten eller enheten tillfredsställande sätt kan visa att ingen av de underleverantörer som deltar i upphandlingen eller deras anbud uppfyller de kriterier som anges i meddelandet om underentre prenad och det innebär att den utvalda anbudsgivaren följaktli gen inte kan uppfylla de krav som anges i huvudkontraktet.

KAPITEL II

Underleverantörskontrakt som tilldelas av utvalda anbudsgivare som är upphandlande myndigheter eller enheter

Artikel 54

Regler som ska tillämpas

I de fall då den utvalda anbudsgivaren är en upphandlande myn dighet eller enhet ska denne tilldela underleverantörskontrakt i enlighet med de bestämmelser om huvudkontrakt som tas upp i avdelningarna I och II.

AVDELNING IV

REGLER SOM SKA TILLÄMPAS FÖR PRÖVNING

Artikel 55

Tillämpningsområde och tillgång till prövningsförfarande

2.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en upphandlande myndighets eller enhets beslut kan prövas effektivt, och särskilt så skyndsamt som möjligt enligt villkoren i artikel 56–62, när det görs gällande att beslutet har inneburit en överträdelse av gemenskapslagstiftningen om upp handling eller nationella bestämmelser som införlivar denna lagstiftning.

3.Medlemsstaterna ska se till att det inte sker någon diskrimi nering mellan företag som åberopar skada i samband med ett till delningsförfarande till följd av den skillnad som görs enligt denna avdelning mellan nationella bestämmelser om genomförande av gemenskapslagstiftningen och andra nationella bestämmelser.

4.Medlemsstaterna ska se till att prövningsförfaranden är till gängliga på detaljerade villkor som medlemsstaterna själva anger, åtminstone för var och en som har eller har haft intresse av att få ingå ett visst kontrakt och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträdelse.

5.Medlemsstaterna får föreskriva att den som vill utnyttja ett prövningsförfarande ska ha underrättat den upphandlande myn digheten eller enheten om den påstådda överträdelsen och om sin avsikt att ansöka om prövning, under förutsättning att detta inte påverkar den minimiperiod under vilken kontrakt inte får ingås i enlighet med artikel 57.2 eller några andra tidsfrister för ansökan om prövning i enlighet med artikel 59.

6.Medlemsstaterna får kräva att den berörda personen först ska lämna in en ansökan om prövning till den upphandlande myndigheten eller enheten. I det fallet ska medlemsstaterna se till att inlämnandet av en sådan ansökan omedelbart medför att kon traktet tills vidare inte får ingås.

Medlemsstaterna ska besluta om lämpliga kommunikationsmedel, inberäknat telefax eller elektroniska medel, som ska användas för ansökningar om prövning i enlighet med första stycket.

Den period under vilken kontrakt inte får ingås i enlighet med för sta stycket ska inte upphöra före utgången av en tidsfrist på minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att den upphandlande myndigheten eller enheten sände ett svar, om tele fax eller elektroniska medel används, eller, om andra kommuni kationsmedel används, före utgången av en tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att den upp handlande myndigheten eller enheten sände ett svar, eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att ett svar erhölls.

Artikel 56

Krav på prövningsförfaranden

1. De prövningsförfaranden som föreskrivs i denna avdelning ska tillämpas för de kontrakt som avses i artikel 2, utom i de undantagsfall som anges i artiklarna 12 och 13.

1. Medlemsstaterna ska se till att de åtgärder som vidtas vad avser prövningsförfarandena i artikel 55 innehåller bestämmelser om befogenheter att

L 216/116	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

a)vid första möjliga tillfälle och genom interimistiska förfaran den vidta provisoriska åtgärder i syfte att korrigera den påstådda överträdelsen eller förhindra att de berörda intres sena skadas ytterligare, inbegripet åtgärder för att skjuta upp eller säkerställa uppskovet av förfarandet för tilldelning av ett kontrakt eller av genomförandet av ett beslut som fattats av den upphandlande myndigheten eller enheten, och åsidosätta eller säkerställa åsidosättande av beslut som fattats på olag ligt sätt, inbegripet undanröjande av diskriminerande tek niska, ekonomiska eller finansiella specifikationer i anbudsinfordran, kontraktshandlingarna eller något annat dokument som avser det aktuella tilldelningsförfarandet,

b)vid första möjliga tillfälle, om möjligt genom interimistiskt förfarande och om nödvändigt genom ett slutgiltigt förfa rande i sak, vidta andra åtgärder än de som föreskrivs i led a i syfte att korrigera en konstaterad överträdelse och förhin dra att de berörda intressena skadas, särskilt fatta beslut om utbetalning av en bestämd penningsumma, om överträdelsen inte har korrigerats eller förhindrats.

I båda ovannämnda fall ska befogenheten inbegripa beviljande av ersättning till de personer som skadats av överträdelsen.

2.De befogenheter som avses i punkt 1 och i artiklarna 60 och 61 får tilldelas separata organ som ansvarar för olika aspek ter av prövningsförfarandet.

3.När ett organ i första instans, som är oberoende av den upp handlande myndigheten eller enheten, prövar ett beslut om till delning av kontrakt, ska medlemsstaterna se till att den upphandlande myndigheten eller enheten inte kan ingå kontrak tet innan prövningsorganet har fattat ett beslut om ansökan om provisoriska åtgärder eller om prövning. Uppskovet ska inte upp höra före utgången av den period under vilken kontrakt inte får ingås i enlighet med artiklarna 57.2, 60.4 och 60.5.

4.Utom i de fall som avses i punkt 3 i denna artikel och i arti kel 55.6 ska prövningsförfarandena inte nödvändigtvis medföra att de upphandlingar som berörs av prövningen automatiskt skjuts upp.

5.Medlemsstaterna får föreskriva att det behöriga prövnings organet får ta hänsyn till de sannolika följderna av provisoriska åtgärder för alla berörda intressen som kan skadas, inklusive all mänintresset, särskilt försvars- och/eller säkerhetsintressen, och får besluta att inte vidta sådana åtgärder om de negativa följderna kan väga tyngre än fördelarna.

Ett beslut att inte bevilja provisoriska åtgärder ska inte påverka andra yrkanden från den person som begärt åtgärderna.

6.Medlemsstaterna får föreskriva att, när någon kräver skade stånd på grund av att ett beslut har fattats på olagligt sätt, det ifrå gasatta beslutet först ska åsidosättas av ett organ som har de nödvändiga befogenheterna.

7.Utom i de fall som avses i artiklarna 60–62 ska verkan av att de befogenheter har utövats som avses i punkt 1 i denna arti kel på ett kontrakt som ingås till följd av tilldelningen av det reg leras i nationell lagstiftning.

Vidare får medlemsstaterna, utom i de fall där ett beslut ska åsi dosättas innan skadestånd beviljas, föreskriva att efter det att ett avtal ingåtts i enlighet med artikel 55.6, punkt 3 i den här arti keln eller artiklarna 57–62 ska prövningsorganets befogenheter vara begränsade till beslut om skadestånd till den som lidit skada av överträdelsen.

8.Medlemsstaterna ska se till att de beslut som fattas av de behöriga prövningsorganen kan verkställas effektivt.

9.Om de behöriga prövningsorganen ej utgörs av domstolar ska de alltid ge skriftliga skäl till sina beslut. Dessutom ska det i ett sådant fall vidtas åtgärder för att garantera förfaranden, med vars hjälp en påstådd olaglig åtgärd av ett prövningsorgan eller en påstådd brist i utövandet av dess befogenheter kan bli föremål för domstolsprövning eller prövning av ett annat organ som är en domstol i enlighet med artikel 234 i fördraget och är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enheten och prövningsorganet.

Medlemmarna av ett sådant oberoende organ ska utnämnas och avgå ur tjänst på samma villkor som domarkårens medlemmar vad avser den myndighet som ansvarar för deras utnämning, deras mandatperiod och deras avgång. Åtminstone ordföranden för detta oberoende organ ska ha samma juridiska och yrkesmässiga meriter som domarkårens medlemmar. De beslut som fattas av det oberoende organet ska vara rättsligt bindande genom de medel som varje medlemsstat bestämmer.

10. Medlemsstaterna ska se till att de organ som ansvarar för prövning garanterar en tillräcklig sekretess för sekretessbelagda uppgifter eller annan information som tas upp i de handlingar som överlämnas av parterna, och ska under hela förfarandet till varata försvars- och/eller säkerhetsintressen.

I detta syfte kan medlemsstaterna besluta att ett specifikt organ ska ha exklusiv behörighet att pröva kontrakt på området för för svar och säkerhet.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/117

Under alla omständigheter kan medlemsstaterna föreskriva att endast de av prövningsorganets medlemmar som personligen är behöriga att hantera sekretessbelagda uppgifter får behandla pröv ningsansökningar som innehåller sådan information. De kan också kräva att särskilda säkerhetsåtgärder ska vidtas i samband med registreringen av prövningsansökningar, mottagande av handlingar och lagring av dokument.

Medlemsstaterna ska fastställa hur prövningsorganen ska göra för att hemlighålla sekretessbelagda uppgifter och samtidigt respek tera rätten till ett försvar, och ska, när det gäller rättslig prövning eller prövning genom ett organ som är en domstol enligt arti kel 234 i fördraget, se till att förfarandet i sin helhet överensstäm mer med rätten till en rättvis rättegång.

Artikel 57

Period under vilken kontrakt inte får ingås

1.Medlemsstaterna ska se till att de personer som avses i arti kel 55.4 får de tidsfrister som krävs för att effektivt kunna pröva de upphandlande myndigheternas eller enheternas beslut om till delning av kontrakt, genom att införa de bestämmelser som krävs för att uppfylla de minimikrav som anges i punkt 2 i denna arti kel och i artikel 59.

2.Avtal enligt beslut om tilldelning av ett kontrakt som omfat tas av detta direktiv får inte ingås före utgången av en tidsfrist på minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena om telefax eller elektro niska medel används eller, om andra kommunikationsmedel används, före utgången av antingen en tidsfrist på minst 15 kalen derdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om till delning av kontraktet översändes till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet erhållits.

Anbudsgivarna ska anses vara berörda om de ännu inte har ute slutits definitivt. Ett uteslutande är definitivt om det har medde lats de berörda anbudsgivarna, och antingen har ansetts vara lagligt av ett oberoende prövningsorgan eller inte längre kan bli föremål för ett prövningsförfarande.

Anbudssökandena ska anses vara berörda om den upphandlande myndigheten eller enheten inte har lämnat information om avsla get på deras ansökan innan de berörda anbudsgivarna meddelats beslutet om tilldelning av kontraktet.

Meddelandet till de berörda anbudsgivarna och anbudssökande om beslutet om tilldelning av kontraktet ska åtföljas av

—den kortfattade redogörelse för skälen till beslutet som före skrivs i artikel 35.2 om inget annat föreskrivs i artikel 35.3, och

—en exakt angivelse av den period under vilken avtal inte får ingås i enlighet med nationella bestämmelser som införlivar denna punkt.

Artikel 58

Undantag från perioden under vilken kontrakt inte får ingås

Medlemsstaterna får föreskriva att de tidsfrister som avses i arti kel 57.2 inte ska tillämpas i följande fall:

a)Om direktivet inte kräver att ett förhandsmeddelande om upphandling ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

b)Om den enda berörda anbudsgivaren enligt artikel 57.2 är den som tilldelas kontraktet och ingen anbudssökande berörs.

c)När det är fråga om ett kontrakt som grundar sig på ett ram avtal enligt artikel 29.

Om detta undantag åberopas ska medlemsstaterna säkerställa att kontraktet är ogiltigt i enlighet med artiklarna 60 och 62 om

—artikel 29.4 andra stycket andra strecksatsen överträds, och

—kontraktsvärdet uppskattas motsvara eller överstiga trös kelvärdena i artikel 8.

Artikel 59

Tidsfrister för ansökan om prövning

När en medlemsstat föreskriver att en ansökan om prövning av en upphandlande myndighets eller enhets beslut som fattats inom eller i anknytning till med ett upphandlingsförfarande som omfat tas av detta direktiv ska lämnas in inom en viss tidsfrist, ska denna tidsfrist vara minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut översändes till anbudsgivaren eller anbudssökanden, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om andra kommu nikationsmedel används, antingen minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande myndig hetens eller enhetens beslut översändes till anbudsgivaren eller anbudssökanden eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter den dag då den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut erhölls. Meddelandet till varje anbudsgivare eller anbudssökande om den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut ska åtföljas av en kortfattad redogörelse för skä len till beslutet. När det gäller en ansökan om prövning av beslut som avses i artikel 56.1 b och som inte är föremål för ett särskilt meddelande, ska tidsfristen vara minst 10 kalenderdagar räknat från och med den dag det berörda beslutet offentliggörs.

L 216/118	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

Artikel 60

Ogiltighet

1. Medlemsstaterna ska se till att ett prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enheten för klarar ett avtal ogiltigt eller att ogiltigheten beror på ett beslut från ett sådant prövningsorgan

a)om den upphandlande myndigheten eller enheten har tillde lat ett kontrakt utan offentliggörande av ett förhandsmedde lande om upphandling i Europeiska unionens officiella tidning utan att detta är tillåtet i enlighet med detta direktiv,

b)när det föreligger en överträdelse av artikel 55.6, 56.3 eller 57.2, om denna överträdelse har berövat den anbudsgi vare som ansökt om prövning möjligheten att rikta anspråk före avtalets ingående, när en sådan överträdelse föreligger i kombination med en annan överträdelse av avdelningarna I eller II, om den överträdelsen har inverkat på möjligheterna för den anbudsgivare som ansöker om prövning att erhålla kontraktet,

c)i de fall som avses i artikel 58 c andra stycket, om medlems staten har åberopat undantag från den period under vilken kontrakt inte får ingås om det bygger på ett ramavtal.

2.Följderna av att ett avtal anses vara ogiltigt ska bestämmas i nationell lagstiftning. I nationell lagstiftning får det därför före skrivas ett retroaktivt upphörande av alla kontraktsskyldigheter eller en begränsning av upphörandet till att omfatta de skyldighe ter som ännu inte har fullgjorts. I det senare fallet ska medlems staterna föreskriva tillämpning av alternativa sanktioner enligt artikel 61.2.

3.Medlemsstaterna får föreskriva att det prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enheten inte behöver anse att ett avtal är ogiltigt, även om det har tillde lats på olagligt sätt av de skäl som anges i punkt 1, om prövnings organet, efter att ha undersökt alla relevanta omständigheter, finner att tvingande hänsyn till ett allmänintresse, i synnerhet rörande försvars- och/eller säkerhetsintressen, kräver att avtalets giltighet bör upprätthållas.

Ekonomiska intressen av att kontraktets giltighet upprätthålls får endast betraktas som tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt första stycket om ogiltighet skulle leda till oproportioner liga följder.

Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet i fråga ska emellertid inte utgöra tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt första stycket. Ekonomiska intressen med direkt koppling till avtalet omfattar bland annat kostnader för förseningar i

samband med fullgörandet av avtalet, kostnader i samband med inledandet av ett nytt upphandlingsförfarande, kostnader i sam band med byte av den ekonomiske aktör som fullgör kontraktet samt kostnader för rättsliga skyldigheter i samband med ogiltighet.

Ett kontrakt får emellertid inte anses vara utan verkan om detta i hög grad skulle äventyra existensen för ett bredare försvars- eller säkerhetsprogram som är av avgörande betydelse för en medlems stats säkerhetsintressen.

I samtliga ovan nämnda fall ska medlemsstaterna föreskriva alter nativa sanktioner enligt artikel 61.2 som ska tillämpas i stället.

4. Medlemsstaterna ska föreskriva att punkt 1 a inte ska tilläm pas om

—den upphandlande myndigheten eller enheten anser att till delningen av ett kontrakt utan offentliggörande av ett för handsmeddelande om upphandling i Europeiska unionens officiella tidning är tillåten i enlighet med detta direktiv,

—den upphandlande myndigheten eller enheten i Europeiska unionens officiella tidning har offentliggjort ett meddelande enligt artikel 64 där den uttrycker sin avsikt att ingå avtalet, och

—kontraktet inte har ingåtts före utgången av en minsta tids frist på 10 kalenderdagar räknat från dagen efter den dag då detta meddelande offentliggjordes.

5. Medlemsstaterna ska föreskriva att punkt 1 c inte ska tilläm pas om

—den upphandlande myndigheten eller enheten anser att kon traktstilldelningen sker i överenss11tämmelse med arti kel 29.4 andra stycket andra strecksatsen,

—den upphandlande myndigheten eller enheten till berörda anbudsgivare har överlämnat ett beslut om tilldelning av kontraktet tillsammans med en kortfattad redogörelse för skälen till beslutet i enlighet med artikel 57.2, och

—avtalet inte har ingåtts före utgången av en tidsfrist på minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes till de berörda anbudsgivarna, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om andra kommunikationsmedel används, före utgången av en tidsfrist på antingen minst 15 kalender dagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om till delning av kontraktet översändes till de berörda anbudsgivarna eller minst 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet har erhållits.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/119

Artikel 61

Överträdelser av bestämmelserna i denna avdelning och alternativa sanktioner

1.Vid överträdelse av artiklarna 55.6, 56.3 eller 57.2 som inte omfattas av artikel 60.1 b ska medlemsstaterna föreskriva ogiltig het i enlighet med artikel 60.1–60.3 eller alternativa sanktioner. Medlemsstaterna får föreskriva att det prövningsorgan som är oberoende av den upphandlande myndigheten eller enheten ska besluta, efter att ha undersökt alla relevanta omständigheter, om avtalet bör anses vara ogiltigt eller om alternativa sanktioner bör åläggas.

2.Alternativa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. De alternativa sanktionerna ska utgöras av

—att den upphandlande myndigheten eller enheten åläggs avgifter, eller

—att avtalstidens längd förkortas.

Medlemsstaterna får ge prövningsorganet stort utrymme för egen bedömning för att ta hänsyn till alla relevanta omständigheter, inbegripet hur allvarlig överträdelsen är, den upphandlande myn dighetens eller enhetens agerande och, i de fall som avses i arti kel 60.2, i vilken utsträckning avtalet fortfarande är giltigt.

Beviljande av skadestånd är inte någon lämplig sanktion enligt denna punkt.

Artikel 62

Tidsfrister

1. Medlemsstaterna får föreskriva att en ansökan om prövning i enlighet med artikel 60.1 ska göras

a)före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att

—den upphandlande myndigheten eller enheten har offentliggjort ett meddelande om tilldelning av kontrak tet i enlighet med artiklarna 30.3, 31 och 32, under för utsättning att detta meddelande innehåller en motivering av den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut att tilldela kontraktet utan föregående offentliggö rande av ett meddelande om upphandling i Europeiska unionens officiella tidning, eller

—den upphandlande myndigheten eller enheten har underrättat de berörda anbudsgivarna och anbudssökan dena om avtalets ingående, under förutsättning att underrättelsen innehåller en kortfattad redogörelse för skälen till beslutet i enlighet med artikel 35.2, om inget annat föreskrivs i artikel 35.3; detta alternativ gäller även i de fall som avses i artikel 58 c; och

b)under alla omständigheter före utgången av minst 6 måna der räknat från och med dagen efter det att avtalet ingicks.

2. I alla övriga fall, inklusive ansökningar om prövning i enlig het med artikel 61.1, ska tidsfristerna för ansökan om prövning fastställas i nationell lagstiftning, om inte annat föreskrivs i artikel 59.

Artikel 63

Korrigeringsmekanism

1.Kommissionen får åberopa förfarandet enligt punk terna 2–5, om den innan ett avtal ingås anser att en allvarlig över trädelse av gemenskapsrätten om upphandling har begåtts i samband med en upphandling som omfattas av detta direktiv.

2.Kommissionen ska underrätta den berörda medlemsstaten om de skäl som föranlett bedömningen att det föreligger en all varlig överträdelse, och ska kräva korrigering på lämpligt sätt.

3.Inom 21 kalenderdagar efter erhållandet av den underrät telse som avses i punkt 2 ska den berörda medlemsstaten till kom missionen lämna

a)en bekräftelse på att överträdelsen har korrigerats,

b)en förklaring till varför ingen korrigering skett, eller

c)ett meddelande om att upphandlingsförfarandet har skjutits upp antingen av den upphandlande myndigheten eller enhe ten på eget initiativ eller på grundval av de befogenheter som anges i artikel 56.1 a.

4.En förklaring som överlämnats enligt punkt 3 b kan bland annat hänvisa till att den påstådda överträdelsen redan är föremål för rättsliga förfaranden eller andra prövningsförfaranden eller en prövning i enlighet med artikel 56.9. I ett sådant fall ska medlems staten underrätta kommissionen om resultatet av dessa förfaran den så snart det blir känt.

5.Om det har lämnats ett meddelande om att ett upphand lingsförfarande har skjutits upp i enlighet med punkt 3 c, ska den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen när uppskovet hävs eller om det har inletts något annat upphandlingsförfarande som helt eller delvis gäller samma sak. Det nya meddelandet ska bekräfta att den påstådda överträdelsen har korrigerats eller inne hålla en förklaring till varför ingen korrigering gjorts.

L 216/120	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

Artikel 64

Innehållet i ett meddelande om frivillig förhandsinsyn

Det meddelande som avses i artikel 60.4 andra strecksatsen, vars format ska antas av kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 67.2, ska innehålla följande uppgifter:

a)Den upphandlande myndighetens eller enhetens namn och kontaktuppgifter.

b)En beskrivning av avtalets ändamål.

c)En motivering av den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut att tilldela kontraktet utan föregående offent liggörande av ett meddelande om offentlig upphandling i

Europeiska unionens officiella tidning.

d)Namn och kontaktuppgifter avseende den ekonomiske aktör som tilldelats kontraktet enligt tilldelningsbeslutet.

e)I förekommande fall, andra uppgifter som den upphandlande myndigheten eller enheten anser vara användbara.

AVDELNING V

SKYLDIGHETER ATT LÄMNA UPPGIFTER FÖR STATISTIKÄNDAMÅL, VERKSTÄLLANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 65

Statistikkrav

För att tillämpningen av detta direktiv ska kunna bedömas ska medlemsstaterna senast den 31 oktober varje år till kommissio nen överlämna en statistikrapport, utformad i enlighet med arti kel 66, över de varukontrakt, tjänstekontrakt respektive byggentreprenadkontrakt som de upphandlande myndigheterna eller enheterna har tilldelat under det föregående året.

Artikel 66

Statistikrapportens innehåll

Statistikrapporten ska omfatta antalet kontrakt och värdet av de kontrakt som tilldelats av den medlemsstat eller det tredje land som de anbudsgivare som tilldelats kontraktet tillhör. Den ska vara uppdelad på statistik över varukontrakt, tjänstekontrakt res pektive byggentreprenadkontrakt.

De uppgifter som avses i det första stycket ska redovisas separat för de olika förfaranden som används och ska för vart och ett av dessa förfaranden omfatta varor, tjänster och byggentreprenader identifierade efter grupp i CPV-nomenklaturen.

När kontrakt tilldelas genom förhandlat förfarande utan offent liggörande av meddelande om upphandling ska de uppgifter som avses i första och andra stycket dessutom delas upp med hänsyn till de förhållanden som anges i artikel 28.

Innehållet i statistikrapporten ska fastställas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 67.2.

Artikel 67

Kommittéeförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av Rådgivande kommittén för offentliga upphandlingskontrakt, som inrättats genom artikel 1 i rådets beslut 71/306/EEG (1), nedan kallad kommittén.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel serna i artikel 8 i det beslutet.

3.När det hänvisas till denna punkt, ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

När det gäller revideringen av tröskelvärdena enligt artikel 8, har den tidsfrist som föreskrivs i artikel 5a.3 c, 5a.4 b och 5a.4 e i beslut 1999/468/EG fastställts till fyra, två respektive sex veckor, på grund av de tidsmässiga begränsningarna till följd av beräk ningssättet och kravet på offentliggörande enligt artikel 69.1 andra stycket och artikel 69.3 i direktiv 2004/17/EG.

4. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG gälla, med beak tande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 68

Revidering av tröskelvärden

1. Vid den revidering av tröskelvärdena i direktiv 2004/17/EG som avses i artikel 69, ska kommissionen också revidera de trös kelvärden som anges i artikel 8 i detta direktiv genom att anpassa följande tröskelvärden:

a)Det tröskelvärde som anges i artikel 8 a i detta direktiv ska anpassas till det reviderade tröskelvärde som anges i arti kel 16 a i direktiv 2004/17/EG,

b)Det tröskelvärde som anges i artikel 8 b i detta direktiv ska anpassas till det reviderade tröskelvärde som anges i arti kel 16 b i direktiv 2004/17/EG.

Sådan revidering och anpassning, som avser att ändra icke väsent liga delar av detta direktiv, ska ske i enlighet med det föreskri vande förfarande med kontroll som avses i artikel 67.3. Av tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skynd samma förfarande som avses i artikel 67.4.

2. Motvärdena till de tröskelvärden som fastställs enligt punkt 1 i de nationella valutorna för de medlemsstater som inte infört euron ska anpassas till respektive motvärden för de tröskel värdena i direktiv 2004/17/EG som avses i punkt 1, som beräk nats i enlighet med artikel 69.2 andra stycket i direktiv 2004/17/EG.

(1) EGT L 185, 16.8.1971, s. 15.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/121

3. De reviderade tröskelvärdena enligt punkt 1 och deras mot värden i de nationella valutorna ska efter revideringen offentlig göras av kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning i början av november.

Artikel 69

Ändringar

1. Kommissionen kan ändra följande i enlighet med det rådgi vande förfarande som avses i artikel 67.2:

a)Formerna för hur de meddelanden som avses i artikel 30 samt de statistikrapporter som föreskrivs i artikel 65 ska upp rättas, överföras, mottas, översättas, insamlas och spridas.

b)Bestämmelserna om överföring och offentliggörande av de uppgifter som avses i bilaga VI, av skäl som hänger samman med tekniska framsteg eller av administrativa skäl.

c)Förteckningen över register, certifikat och förklaringar som anges i bilaga VII när dessa, grundade på anmälningar från medlemsstaterna, visar sig vara nödvändiga.

2. Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfa rande med kontroll som avses i artikel 67.3 ändra följande icke väsentliga delar av detta direktiv:

a)Referensnumren i CPV-nomenklaturen enligt bilagorna I och II, förutsatt att direktivets materiella tillämpningsområde inte ändras därigenom, och formerna för hänvisning i med delandena till särskilda nummer i denna nomenklatur inom de tjänstekategorier som anges i dessa bilagor.

b)Bestämmelserna om och de tekniska krav på utrustningen för elektronisk mottagning som avses i punkterna a, f och g i bilaga VIII.

Av tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 67.4.

Artikel 70

Ändring av direktiv 2004/17/EG

Följande artikel ska införas i direktiv 2004/17/EG:

”Artikel 22a

Upphandlingskontrakt på försvars- och säkerhetsområdet

kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphand lande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområ det (*), inte heller kontrakt som inte omfattas av det direktivet i enlighet med artiklarna 8, 12 och 13 i direktivet.

(*) EGT L 217, 20.8.2009, s. 76.”

Artikel 71

Ändring av direktiv 2004/18/EG

Artikel 10 i Direktiv 2004/18/EG ska ersättas med följande:

”Artikel 10

Upphandlingskontrakt på försvars- och säkerhetsområdet

Detta direktiv ska – utan att det påverkar tillämpningen av arti kel 296 i fördraget – tillämpas på offentliga kontrakt på försvars- och säkerhetsområdet med undantag av upphandlingskontrakt för vilka Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säker hetsområdet (*) ska tillämpas.

Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt som inte omfattas av direktiv 2009/81/EG enligt dess artiklar 8, 12 och 13.

(*) EGT L 217, 20.8.2009, s. 76.”

Artikel 72

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 21 augusti 2011 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 73

Översyn och rapportering

Detta direktiv ska inte gälla för kontrakt som omfattas av Euro paparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa

1. Kommissionen ska senast den 21 augusti 2012 rapportera om de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att införliva direktivet, särskilt artiklarna 21 och 50–54.

L 216/122	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

2.Kommissionen ska se över genomförandet av detta direktiv och, senast den 21 augusti 2016, lägga fram en rapport för Euro paparlamentet och rådet om detta. Kommissionen ska särskilt utvärdera om, och i vilken utsträckning, detta direktivs mål har uppnåtts beträffande den inre marknadens funktion och utveck landet av den europeiska försvarsindustriella och teknologiska basen, med beaktande av situationen för små och medelstora före tag. Vid behov ska rapporten åtföljas av ett förslag till rättsakt.

3.Kommissionen ska också se över tillämpningen av arti kel 39.1 och särskilt undersöka om det är möjligt att harmoni sera villkoren för att anbudssökande eller anbudsgivare ska kunna delta i ett förfarande trots att de är belastade på ett sätt som egent ligen utesluter dem från att delta i offentliga upphandlingar, och ska, vid behov, lägga fram ett förslag till rättsakt i detta hänseende.

Artikel 74

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentlig gjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 75

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 13 juli 2009.
På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
H.-G. PÖTTERING	E. ERLANDSSON
Ordförande	Ordförande

20.8.2009			SV	Europeiska unionens officiella tidning		L 216/123

					BILAGA I
				Tjänster som avses i artiklarna 2 och 15

		Kategori nr		Ämne	CPV-referensnummer

	1			Underhålls- och reparationstjänster	50000000–5, från 50100000–6 till 50884000–5 (utom
					50310000–1 till 50324200–4 och 50116510–9,
					50190000–3, 50229000–6, 50243000–0) och från
					51000000–9 till 51900000–1
	2			Tjänster för militärt bistånd till	75211300–1
				utlandet
	3			Försvarstjänster, militära	75220000–4, 75221000–1, 75222000–8
				försvarstjänster och civila
				försvarstjänster

	4			Undersöknings- och	Från 79700000–1 till 79720000–7
				säkerhetstjänster
	5			Landtransport	60000000–8, från 60100000–9 till 60183000–4 (utom
					60160000–7, 60161000–4), och från 64120000–3
					till 64121200–2
	6			Lufttransporttjänster: transporter av	60400000–2, från 60410000–5 till 60424120–3 (utom
				passagerare och gods, med undantag	60411000–2, 60421000–5), från 60440000–4
				av posttransporter	till 60445000–9 och 60500000–3
	7			Postbefordran på land och i luften	60160000–7, 60161000–4, 60411000–2, 60421000–5

	8			Järnvägstransporttjänster	Från 60200000–0 till 60220000–6

	9			Sjötransporttjänster	Från 60600000–4 till 60653000–0, och från 63727000–1
					till 63727200–3

	10			Hjälptjänster och tjänster i	Från 63100000–0 to 63111000–0, från 63120000–6
				anslutning till transporter	till 63121100–4, 63122000–0, 63512000–1 och från
					63520000–0 till 6370000–6
	11			Telekommunikationstjänster	Från 64200000–8 till 64228200–2, 72318000–7, och från
					72700000–7 till 72720000–3
	12			Finansiella tjänster:	Från 66500000–5 till 66720000–3
				Försäkringstjänster

	13			Databehandlingstjänster och därmed	Från 50310000–1 till 50324200–4, från 72000000–5
				sammanhängande tjänster	till 72920000–5 (utom 72318000–7 och från 72700000–7
					till 72720000–3), 79342410–4, 9342410–4
	14			Forsknings- och	Från 73000000–2 till 73436000–7
				utvecklingstjänster (1) och
				utvärderingsprov
	15			Redovisnings-, revisions- och	Från 79210000–9 till 79212500–8
				bokföringstjänster

	16			Organisationskonsulttjänster (2) och	Från 73200000–4 till 73220000–0, från 79400000–8
				därmed sammanhängande tjänster	till 79421200–3 och 79342000–3, 79342100–4,
					79342300–6, 79342320–2, 79342321–9, 79910000–6,
					79991000–7, 98362000–8

	17			Arkitekttjänster, tekniska	Från 71000000–8 till 71900000–7 (utom 71550000–8)
				konsulttjänster och integrerade	och 79994000–8
				tekniska tjänster, stadsplanering och
				landskapsarkitektur, därmed
				sammanhängande vetenskapliga och
				tekniska konsulttjänster, teknisk
				provning och analys

	18			Fastighetsstädning och	Från 70300000–4 till 70340000–6, och från 90900000–6
				fastighetsförvaltning	till 90924000–0
	19			Avlopps- och renhållningstjänster:	Från 90400000–1 till 90743200–9 (utom 90712200–3), från
				saneringstjänster och liknande	90910000–9 till 90920000–2 och 50190000–3,
				tjänster	50229000–6, 50243000–0
	20			Utbildnings- och simuleringstjänster	80330000–6, 80600000–0, 80610000–3, 80620000–6,
				på försvars- och säkerhetsområdet	80630000–9, 80640000–2, 80650000–5, 80660000–8

(1) Med undantag av de forsknings- och utvecklingstjänster som avses i artikel 13j. (2) Med undantag av medlings- och förlikningstjänster.

L 216/124				SV	Europeiska unionens officiella tidning			20.8.2009

						BILAGA II
					Tjänster som avses i artiklarna 2 och 16

		Kategori nr			Ämne		CPV-referensnummer

21					Hotell- och restaurangtjänster		Från 55100000–1 till 55524000–9 och från 98340000–8
							till 98341100–6

22					Hjälptjänster och tjänster i		Från 63000000–9 to 63734000–3 (utom 63711200–8,
					anslutning till transporter		63712700–0, 63712710–3), från 63727000–1
							till 63727200–3) och 98361000–1

23					Juridiska tjänster		Från 79100000–5 till 79140000–7

24					Rekrytering och urval av personal (1)		Från 79600000–0 till 79635000–4 (utom 79611000–0,
							79632000–3, 79633000–0), och från 98500000–8
							till 98514000–9

25					Hälsovård och socialtjänster		79611000–0 och från 85000000–9 till 85323000–9 (utom
							85321000–5 och 85322000–2)

26					Övriga tjänster

	(1)		Med undantag av anställningskontrakt.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/125

BILAGA III

Definition av vissa tekniska specifikationer som avses i Artikel 18

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.a) tekniska specifikationer: i fråga om byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat ska upptas i de allmänna specifikationerna, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan ska kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande myndighetens eller enhetens planerade användning. Dessa egenskaper ska omfatta nivå på mil jöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionshin der) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, säkerhet och mått, samt förfarandena vid bedömning av kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning och märkning samt pro duktionsprocesser och -metoder. De ska även innefatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden ska antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten eller enheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar har möjlighet att föreskriva i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingå ende material eller delar.

b)teknisk specifikation: i fråga om tjänste- eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med angivande av kra ven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, som kvalitetsnivåer, nivå på miljöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionshinder) och bedömning av överensstäm melse, prestanda, produktens användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på produkten angående den beteckning under vilken den saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning, bruksanvisningar, produktionsprocesser och -metoder samt förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.

— Internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

— Europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

— Nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

3.försvarsstandard: En teknisk specifikation som inte är tvingande och som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan på internationell, regional eller nationell nivå, specialiserad på utarbetandet av tekniska specifikationer för upprepad eller kontinuerlig tillämpning på försvarsområdet.

4.europeiskt tekniskt godkännande: en positiv teknisk bedömning av en produkts lämplighet för att användas för ett bestämt ändamål, grundad på att de grundläggande kraven på byggentreprenaden är uppfyllda genom produktens konstitutiva egenskaper tillsammans med de villkor som fastställts för användningen och utnyttjandet. Ett europeiskt tekniskt god kännande ska utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål utsetts av medlemsstaten.

5.gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation som har utarbetats i enlighet med ett förfarande som erkänts av medlemsstaterna och som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

6.teknisk referens: en produkt, med undantag för officiella standarder, som framställs av ett europeiskt standardiserings organ i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.

L 216/126	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

BILAGA IV

Information som ska finnas i de meddelanden som avses i Artikel 30

MEDDELANDE OM OFFENTLIGGÖRANDE AV FÖRHANDSMEDDELANDE OM UPPHANDLARPROFIL

1.Land där den upphandlande myndigheten eller enheten finns

2.Den upphandlande myndighetens eller enhetens namn

3.Internetadress för upphandlarprofilen (URL)

4.Referensnummer för CPV-nomenklaturen

FÖRHANDSMEDDELANDE

1.Den upphandlande myndighetens eller enhetens namn, adress, faxnummer, e-postadress samt i förekommande fall mot svarande uppgifter för den enhet som kan lämna ytterligare information och, i fråga om tjänste- och byggentreprenad kontrakt, de enheter som tillhandahåller information, t.ex. via den aktuella statliga webbplatsen, om det allmänna regelverk för skatter, miljöskydd, anställningsskydd och arbetsvillkor som gäller på den plats där kontraktet ska fullgöras.

2.I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett kontrakt som är reserverat för skyddade verkstäder eller ett kon trakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.

3.För byggentreprenadkontrakt: slag och omfattning av byggentreprenaden, plats för utförande; om entreprenaden är uppdelad i flera delar, väsentliga särdrag för de olika delarna i förhållande till entreprenaden; om möjligt en uppskatt ning av kostnadsramen för arbetet, referensnummer enligt CPV-nomenklaturen.

För varukontrakt: Slag och mängd eller värde avseende de produkter som ska levereras, referensnummer enligt CPV-nomenklaturen.

För tjänstekontrakt: planerad total upphandling i var och en av tjänstekategorierna, referensnummer enligt CPV-nomenklaturen.

4.Preliminärt datum när förfarandet för tilldelning av kontraktet eller kontrakten ska inledas, inom varje kategori när det gäller offentlig upphandling av tjänster.

5.I tillämpliga fall, angivande av om det rör sig om ett ramavtal.

6.I tillämpliga fall, övriga upplysningar.

7.Datum då meddelandet avsänts eller då meddelandet om offentliggörande av detta meddelande om upphandlarprofil avsänts.

MEDDELANDEN OM UPPHANDLING

Selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden med offentliggörande av meddelande om upphandling och konkurrenspräg lad dialog:

1.Den upphandlande myndighetens eller enhetens namn, adress, telefon- och faxnummer och e-postadress.

3.a) Det valda upphandlingsförfarandet.

b)I tillämpliga fall, skäl till det påskyndade förfarandet (i fråga om selektiva och förhandlade förfaranden).

c)I tillämpliga fall, angivande av om det rör sig om ett ramavtal.

d)I tillämpliga fall, anordnande av en elektronisk auktion.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/127

4.Typ av upphandling.

5.Plats för utförande/genomförande av byggentreprenaden, leverans av varorna eller tjänsterna.

6.a) För byggentreprenadkontrakt:

—Slag och omfattning av det arbete som ska utföras och allmän beskrivning av entreprenaden. Ange särskilt option på fortsatt upphandling och, om möjligt, en uppskattning av tidpunkten för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förlängningar. Om entreprenaden eller kontraktet är uppdelat i flera delar ska stor leksordningen på de olika delarna anges; referensnummer enligt CPV-nomenklaturen.

—Uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även innebär projektering.

—När det gäller ramavtal, ange även ramavtalets planerade löptid, det totala beräknade värdet för entreprena den under hela ramavtalets löptid samt, i den utsträckning detta är möjligt, kontraktens värde och frekvens.

b)För varukontrakt:

—Slag av varor som ska levereras med särskilt angivande av om anbuden infordras med avseende på köp, lea sing, hyra, hyrköp eller en kombination av dessa, referensnummer enligt CPV-nomenklaturen. Mängd av de varor som ska levereras med särskilt angivande av option på fortsatt upphandling och, om möjligt, en upp skattning av tidpunkten för utnyttjande av optionen, optioner samt antalet eventuella förlängningar, refe rensnummer enligt CPV-nomenklaturen.

—I samband med tidsbegränsade kontrakt eller kontrakt som kan förnyas inom en given tid anges även, om möjligt, tidsplanen för planerade senare varuupphandlingar.

—När det gäller ramavtal, ange även ramavtalets planerade löptid, det totala beräknade värdet för varorna under hela ramavtalets löptid samt, i den utsträckning detta är möjligt, kontraktens värde och frekvens.

c)För tjänstekontrakt:

—Tjänstekategori och benämning. Referensnummer enligt CPV-nomenklaturen. Omfattning av de tjänster som ska levereras. Ange särskilt option på fortsatt upphandling och, om möjligt, en uppskattning av tidpunkten för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förlängningar. I samband med kontrakt som kan förnyas inom en given tid anges även, om möjligt, tidsplanen för senare tjänsteupphandling.

När det gäller ramavtal, ange även ramavtalets planerade löptid, det totala beräknade värdet för tjänsterna under hela ramavtalets löptid samt, i den utsträckning detta är möjligt, kontraktens värde och frekvens.

—Angivande av huruvida utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp. Hänvisning till lag eller författning.

—Angivande av huruvida juridiska personer ska ange namn och yrkeskvalifikationer på den personal som är ansvarig för utförandet av tjänsten.

7.Om kontrakten är uppdelade i flera delar ska det anges om de ekonomiska aktörerna kan lämna anbud på en, flera eller alla delar.

8.Tillåtelse av eller förbud mot alternativa anbud.

9.I tillämpliga fall, angivande av den procentuella andel av kontraktets totala värde som måste läggas ut på underentre prenad till tredje part genom ett upphandlingsförfarande (artikel 21.4).

10.I tillämpliga fall, de urvalskriterier avseende underleverantörernas personliga ställning som kan leda till att de utesluts och de uppgifter som begärs som bevis på att de inte tillhör de kategorier som motiverar uteslutning. Uppgifter och handlingar som krävs bedömningen av de ekonomiska och tekniska minimikrav som underleverantörerna ska upp fylla. Minimistandardnivåer som eventuellt krävs.

L 216/128	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

11.Sista datum för slutförande av byggentreprenaden/varu-/tjänsteleveranserna eller byggentreprenad-/varu- /tjänstekontraktets varaktighet. Så långt det är möjligt, sista datum för påbörjande av byggentreprenaden eller sista datum för påbörjande eller genomförande av varuleveransen eller tillhandahållandet av tjänsterna.

12.I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.

13.a) Sista datum för mottagande av anbud.

b)Adress till vilken anbuden ska sändas.

c)Det eller de språk som dessa ska vara avfattade på.

14.I tillämpliga fall, de säkerheter och garantier som begärs.

15.Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de texter som innehåller villkoren.

16.I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt ska anta.

17.De urvalskriterier avseende de ekonomiska aktörernas personliga ställning som kan leda till att de utesluts och de upp gifter som begärs som bevis på att de inte tillhör de kategorier som motiverar uteslutning. Urvalskriterier och uppgifter och handlingar som krävs för bedömningen av de ekonomiska och tekniska minimikrav som de ekonomiska aktö rerna ska uppfylla. Minimistandardnivåer som eventuellt krävs.

18.För ramavtal: planerat antal, i tillämpliga fall högsta antal, deltagande ekonomiska aktörer och ramavtalets planerade löptid.

19.För konkurrenspräglad dialog och förhandlade förfaranden med offentliggörande av ett meddelande om upphandling, ange i tillämpliga fall användning av ett förfarande i successiva etapper i syfte att gradvis minska antalet lösningar att diskutera eller anbud att förhandla om.

20.För selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden eller konkurrenspräglad dialog, vid utnyttjande av möjligheten att minska antalet anbudssökande som ombeds lämna ett anbud, delta i en dialog eller förhandla: planerat minsta antal och i tillämpliga fall högsta antal anbudssökande samt de objektiva kriterier som ska användas för att välja ut dessa anbudssökande.

21.Kriterier enligt artikel 47 som kommer att användas vid tilldelning av kontrakt: ”lägsta pris” eller ”ekonomiskt mest fördelaktiga anbud”. De kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt deras inbördes viktning eller dessa kriteriers prioritetsordning enligt en fallande skala ska anges om de inte framgår av specifikationerna eller, vid konkurrenspräglad dialog, av det beskrivande dokumentet.

22.I tillämpliga fall, datum för offentliggörande av förhandsmeddelande i enlighet med de tekniska specifikationer för offentliggörande som anges i bilaga VI eller uppgift om att sådant offentliggörande inte ska äga rum.

23.Datum då meddelandet avsänts.

MEDDELANDE OM TILLDELNING AV KONTRAKT

1.Den upphandlande myndighetens eller enhetens namn och adress.

2.Det valda upphandlingsförfarandet. Vid förhandlat förfarande utan föregående offentliggörande av meddelande (arti kel 28), motivering.

3.För byggentreprenadkontrakt: slag och omfattning av prestationerna.

För varukontrakt: slag och mängd av de produkter som levereras, i förekommande fall, per leverantör; referensnum mer enligt CVP-nomenklaturen.

För tjänstekontrakt: tjänstekategori och benämning; referensnummer enligt CPV-nomenklaturen; omfattning av upp handlade tjänster.

4.Datum för tilldelning av kontrakt.

5.Kriterier för tilldelning av kontrakt.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/129

6.Antal mottagna anbud.

7.Namn och adress på den eller de ekonomiska aktörer som tilldelats kontrakt.

8.Erlagt pris (minimum/maximum) eller prisklass.

9.Det/de tilldelade kontraktens värde eller högsta och lägsta anbud som har beaktats vid tilldelningen av kontraktet.

10.I tillämpliga fall, värde och omfattning av den del av kontraktet som ska bli utlagt på tredje man.

11.I förekommande fall de skäl som motiverar ett ramavtal med en löptid på mer än sju år.

12.Datum för offentliggörande av meddelandet om upphandling i enlighet med de tekniska specifikationer för offentlig görande som återfinns i bilaga VI.

13.Datum då detta meddelande avsänts.

L 216/130	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

BILAGA V

Information som ska finnas i de meddelanden om underentreprenad som avses i Artikel 52

1.Den utvalda anbudsgivarens namn, adress, faxnummer och e-postadress samt, i tillämpliga fall, motsvarande uppgifter för den enhet som kan lämna ytterligare information.

2.a) Plats för utförande/genomförande av byggentreprenaden, leverans av varorna eller tjänsterna.

b)Slag, mängd och omfattning av det arbete som ska utföras och allmän beskrivning av entreprenaden. CPV nomen clature reference number(s);

c)Slag av varor som ska levereras med särskilt angivande av om anbuden infordras med avseende på köp, leasing, hyra, hyrköp eller en kombination av dessa, referensnummer enligt CPV-nomenklaturen.

d)Tjänstekategori och benämning. Referensnummer enligt CPV-nomenklaturen.

3.Eventuell tidsfrist för utförandet.

4.Namn och adress på det organ där förfrågningsunderlaget och de kompletterande handlingarna kan begäras.

5.a) Tidsfrister för mottagande av anbudsansökningar och anbud.

b)Adress till vilken dessa ska sändas.

c)Det eller de språk på vilket/vilka de ska avfattas.

6.I tillämpliga fall, den säkerhet eller de garantier som krävs.

7.Objektiva kriterier som ska användas vid urvalet av underleverantörer och som rör deras personliga ställning eller bedömningen av deras anbud.

8.Alla övriga uppgifter.

9.Datum då meddelandet avsänts.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/131

BILAGA VI

KARAKTERISTIKA FÖR OFFENTLIGGÖRANDET

1.Offentliggörande av meddelanden

a)De upphandlande myndigheterna eller enheterna eller de utvalda anbudsgivarna ska översända de meddelanden som avses i artiklarna 30 och 52 till Europeiska unionens publikationsbyrå i det format som avses i artikel 32. De förhandsmeddelanden som avses i artikel 30.1 första stycket om upphandlarprofil enligt punkt 2 ska även följa detta format, liksom även meddelandet om detta offentliggörande.

De meddelanden som avses i artiklarna 30 och 52 ska offentliggöras av Europeiska unionens publikationsbyrå eller av de upphandlande myndigheterna eller enheterna vid förhandsmeddelanden om upphandlarprofil i enlig het med artikel 30.1 första stycket.

De upphandlande myndigheterna eller enheterna kan därutöver offentliggöra denna information på Internet i form av den ”upphandlarprofil” som avses i punkt 2.

b)Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande myndigheten eller enheten sända en bekräftelse på det offentliggörande som avses i artikel 32.8.

2.Offentliggörande av kompletterande upplysningar

Upphandlarprofilen kan innehålla det förhandsmeddelande som avses i artikel 30.1 första stycket, uppgifter om pågå ende upphandlingar, planerade inköp, tilldelade kontrakt, annullerade förfaranden samt all annan information av all mänt intresse, såsom kontaktpunkter, telefon- och faxnummer, post- och e-postadress.

3.Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg

Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg är tillgängliga på följande Internetadress: ”http://simap.europa.eu”.

L 216/132	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

BILAGA VII

DEL A

Byggentreprenadkontrakt:

Yrkesregistren samt motsvarande försäkringar och intyg för varje medlemsstat:

—Belgien: Registre du Commerce, Handelsregister,

—Bulgarien: Търговски регистър,

—Tjeckien: obchodní rejstrík,

—Danmark: Erhvervs- og Selskabsstyrelsen,

—Tyskland: Handelsregister och Handwerksrolle,

—Estland: Registrite ja Infosüsteemide Keskus,

—Irland: leverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller från Registrar of Friendly Socie ties eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma,

—Grekland: Registret för avtalsslutande företag (Μηtρώο Εργοληptικών Εpιχeιρήseων– MEΕΠ) under ministeriet för miljö, markplanering och anläggningsarbeten (Υ.ΠΕ.ΧO. .Ε),

—Spanien: Registro Oficial deLicitadores y Empresas Clasificadas del Estado,

—Frankrike: Registre du commerce et des sociétés och Répertoire des métiers,

—Italien: Registro della Camera di commercio, industria, agricoltura e artigianato,

—Cypern: entreprenören kan åläggas att förete ett intyg från Council for the Registration and Audit of Civil Engineering and Building Contractors (Sυμβούλιο Εγγρafήςκaι Ελέγχου Εργοληptών Οικοdομικών κaι Τeχνικών Έργων) i enlighet med Registration and Audit of Civil Engineering and Building Contractors Law,

—Lettland: Uznemumu registrs (Företagsregistret),

—Litauen: Juridiniu asmenu registras,

—Luxemburg: Registre aux firmes och Rôle de la chambre des métiers,

—Ungern: Cégnyilvántartás, egyéni vállalkozók jegyzoi nyilvántartása,

—Malta: entreprenören upprättar sin numru ta’ registrazzjoni tat-Taxxa tal-Valur Mizjud (VAT) u n-numru tal-licenzja ta’ kummerc, och, om det rör sig om ett offentligt/privat partnerskap eller ett bolag, det aktuella registreringsnumret som utfärdats av den maltesiska myndigheten för finansiella tjänster.

—Nederländerna: Handelsregister,

—Österrike: Firmenbuch, Gewerberegister, Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern,

(1) Vid tillämpningen av artikel 40 avses med yrkes- eller handelsregister de register som anges i denna bilaga och, i den mån ändringar gjorts på nationell nivå, de register som ersatt de förra. Denna bilaga är endast vägledande och påverkar inte dessa registers förenlighet med gemenskapslagstiftningen i fråga om etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster.

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/133

—Polen: Krajowy Rejestr Sadowy (nationella registreringsmyndigheten),

—Portugal: Instituto da Construção e do Imobiliário (INCI),

—Rumänien: Registrul Comertului,

—Slovenien: Sodni register och obrtni register,

—Slovakien: Obchodný register,

—Finland: Kaupparekisteri / Handelsregistret,

—Sverige: Aktiebolags -, handels – eller föreningsregistren,

—Förenade kungariket: entreprenören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma.

DEL B

Varukontrakt:

Yrkes- och handelsregistren samt motsvarande försäkringar och intyg:

—Belgien: Registre du Commerce / Handelsregister,

—Bulgarien: Търговски регистър,

—Tjeckien: obchodní rejstrík

—Danmark: Erhvervs- og Selskabsstyrelsen,

—Tyskland: Handelsregister och Handwerksrolle,

—Estland: Registrite ja Infosüsteemide Keskus,

—Grekland: Βιοteχνικό ή Εμpορικό ή Βιομηχaνικό Εpιμeληtήριο och ”Μηtρώο Κatasκeυastών Αμυνtικού Υλικού”,

—Spanien: Registro Mercantil eller, för icke-registrerade personer, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket,

—Frankrike: Registre du commerce et des sociétés och Répertoire des métiers,

—Irland: leverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller från Registrar of Friendly Socie ties med uppgift om att leverantörens rörelse är inskriven i ett handelsregister (incorporated eller registered), eller, om detta inte är fallet, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är eta blerad, på en viss plats och under angiven firma,

—Italien: Registro della Camera di commercio, industria, agricoltura e artigianato och Registro delle Commissioni pro vinciali per l’artigianato,

—Cypern: leverantören kan åläggas att förete ett intyg från Registrar of Companies and Official Receiver (Έfορος Εtaιρeιών κaι Εpίsημος Πaρaλήptης) eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma,

—Lettland: Uznemumu registrs (Företagsregistret),

—Litauen: Juridiniu asmenu registras,

L 216/134	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

—Luxemburg: Registre aux firmes och Rôle de la chambre des métiers,

—Ungern: Cégnyilvántartás, egyéni vállalkozók jegyzoi nyilvántartása,

—Malta: leverantören upprättar sin numru ta’ registrazzjoni tat-Taxxa tal-Valur Mizjud (VAT) u n-numru tal-licenzja ta’ kummerc, och, om det rör sig om ett offentligt/privat partnerskap eller ett bolag, det aktuella registreringsnumret som utfärdats av den maltesiska myndigheten för finansiella tjänster.

—Nederländerna: Handelsregister,

—Österrike: Firmenbuch, Gewerberegister, Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern,

—Polen: Krajowy Rejestr Sadowy (nationella registreringsmyndigheten),

—Portugal: Registro nacional das Pessoas Colectivas,

—Rumänien: Registrul Comertului,

—Slovenien: Sodni register och obrtni register,

—Slovakien: Obchodný register,

—Finland: Kaupparekisteri / Handelsregistret,

—Sverige: Aktiebolags-, handels- eller föreningsregistren,

—Förenade kungariket: leverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies med uppgift om att leverantörens rörelse är inskriven i ett handelsregister (incorporated eller registered), eller, om detta inte är fallet, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma.

DEL C

Tjänstekontrakt:

Yrkes- och handelsregistren samt motsvarande försäkringar och intyg:

—Belgien: Registre du commerce/Handelsregister och Ordres professionnels/Beroepsorden,

—Bulgarien: Търговски регистър,

—Tjeckien: obchodní rejstrík

—Danmark: Erhvervs- og Selskabsstyrelsen,

—Tyskland: Handelsregister, Handwerksrolle, Vereinsregister, Partnerschaftsregister och Mitgliedsverzeichnisse der Berufs kammern der Länder,

—Estland: Registrite ja Infosüsteemide Keskus,

—Irland: tjänsteleverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller från Registrar of Friendly Societies eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma,

—Grekland: tjänsteleverantören kan åläggas att förete ett intyg om att vederbörande under ed inför en notarie försäkrat att han utövar yrket i fråga; i fall som omfattas av gällande nationell lagstiftning, för tillhandahållandet av undersök ningar enligt bilaga I, yrkesregistret ΜηtρώοΜeλetηtών och ΜηtρώοGρafeίωνΜeλetών,

—Spanien: Registro Oficial de Licitadores y Empresas Clasificadas del Estado,

20.8.2009	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 216/135

—Frankrike: Registre du commerce et des sociétés och Répertoire des métiers,

—Italien: Registro della Camera di commercio, industria, agricoltura e artigianato, Registro delle commissioni provinciali per l’artigianato eller Consiglio nazionale degli ordini professionali

—Cypern: tjänsteleverantören kan åläggas att förete ett intyg från Registrar of Companies and Official Receiver (Έfορος Εtaιρeιών κaι Εpίsημος Πaρaλήptης) eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma,

—Lettland: Uznemumu registrs (Företagsregistret),

—Litauen: Juridiniu asmenu registras,

—Luxemburg: Registre aux firmes och Rôle de la chambre des métiers,

—Ungern: Cégnyilvántartás, egyéni vállalkozók jegyzoi nyilvántartása, vissa szakmai kamarák nyilvántartása eller, för vissa verksamheter, ett intyg om att personen i fråga har tillstånd att bedriva att bedriva den kommersiella verksamheten eller utöva yrket i fråga,

—Malta: tjänsteleverantören upprättar sin numru ta’ registrazzjoni tat-Taxxa tal-Valur Mizjud (VAT) u n-numru tal- licenzja ta’ kummerc, och, om det rör sig om ett offentligt/privat partnerskap eller ett bolag, det aktuella registrerings numret som utfärdats av den maltesiska myndigheten för finansiella tjänster,

—Nederländerna: Handelsregister,

—Österrike: Firmenbuch, Gewerberegister, Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern,

—Polen: Krajowy Rejestr Sadowy (nationella registreringsmyndigheten),

—Portugal: Registro nacional das Pessoas Colectivas,

—Rumänien: Registrul Comertului,

—Slovenien: Sodni register och obrtni register,

—Slovakien: Obchodný register,

—Finland: Kaupparekisteri / Handelsregistret,

—Sverige: Aktiebolags-, handels- eller föreningsregistren,

—Förenade kungariket: tjänsteleverantören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller, i avsak nad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma.

L 216/136	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.8.2009

BILAGA VIII

Krav på utrustning för elektronisk mottagning av anbudsansökningar och anbud

Utrustning för elektroniskt mottagande av anbudsansökningar och anbud måste genom ändamålsenliga förfaranden och tek niska medel åtminstone garantera att

a)de elektroniska signaturer som rör anbudsansökningarna och anbuden överensstämmer med de nationella bestämmel ser som tillämpas utifrån direktiv 1999/93/EG,

b)exakt tid och dag för mottagande av anbudsansökningar och anbud kan fastställas noggrant,

c)det inom rimliga gränser kan säkerställas att ingen har tillträde till de uppgifter som överförts enligt dessa krav före utgången av de fastställda tidsfristerna,

d)det vid överträdelse av detta förbud mot tillträde finns rimliga garantier för att överträdelsen klart kan spåras,

e)endast behöriga personer får fastställa eller ändra datum för öppnande av mottagna uppgifter,

f)tillträde till samtliga eller en del av de insända uppgifterna i de olika etapperna av förfarandet för kontraktstilldelning endast är möjlig om de behöriga personerna agerar samtidigt,

g)de insända uppgifterna inte kan göras tillgängliga förrän efter det fastställda datumet vid ett samtidigt agerande av de behöriga personerna,

h)de uppgifter som mottagits och öppnats enligt dessa krav är tillgängliga endast för de personer som har behörighet att få kännedom om dem.

Utdrag ur rådets beslut 255/58 av den 15 april 1958	Prop. 2010/11:150
	Bilaga 2
Bestämmelserna i artikel 223.1 b i fördraget ska tillämpas på nedan
förtecknade vapen, ammunition och krigsmateriel, inklusive vapen som
konstruerats för att använda kärnenergi.

1.Handeldvapen och automatvapen, som gevär, karbiner, revolvrar, pistoler, kulsprutepistoler och kulsprutegevär, med undantag för jaktvapen, pistoler och andra finkalibriga vapen med en kaliber av högst 7 mm.

2.Artilleri samt rök-, gas- och eldkastarvapen, såsom

a)kanoner, haubitsar, granatkastare, artilleri, pansarvärnsgevär, raketgevär, eldkastare, rekylfria kanoner,

b)militära rök- och gasgevär

3.Ammunition för vapen enligt punkterna 1 och 2 ovan.

4.Bomber, torpeder, raketer, fjärrstyrda robotar:

a)Bomber, torpeder, granater, inklusive rökgranater, raketer, minor, fjärrstyrda robotar, undervattensgranater, brandbomber.

b)Militär apparatur och komponenter som utformats särskilt för hantering, hopmontering, demontering, avfyring eller detektering av artiklar enligt led a ovan.

5.Militär eldledningsutrustning:

a)Avfyringsdatorer, fjärrstyrningssystem i infraröda och andra anordningar för mörkerfjärrstyrning.

b)Avståndsmätare, positionsangivare, höjdmätare.

c)Gyroskopiska, optiska och akustiska elektroniska målföljnings- komponenter.

d)Bombsikten och kanonsikten, periskop för den utrustning som anges i denna förteckning.

6.Stridsvagnar och specialstridsfordon:

a)Stridsvagnar.

b)Fordon av militär art, bestyckade eller bepansrade, inklusive amfibiefordon.

c)Pansarfordon.

d)Militära halvbandfordon.

e)Militära bärgningsfordon med pansarkaross.

f)Släpvagnar som utformats särskilt för transport av den ammunition som anges i punkterna 3 och 4.

7.Giftiga eller radioaktiva agens:

a)Biologiska eller kemiska giftiga agens och radioaktiva agens anpassade för användning i krig mot människor, djur eller skördar.

b)Militär apparatur för spridning, upptäckt och identifiering av de ämnen som anges i led a ovan.

c)Skyddsmaterial mot de ämnen som anges i led a ovan.

8.Krut, sprängämnen och flytande eller fasta drivmedel:

a)Krut och flytande eller fasta drivmedel som särskilt utformats och konstruerats för material som anges i punkterna 3, 4 och 7 ovan.

b)Militära sprängämnen.

c)Brand- och kylagens för militära ändamål.

9.Krigsfartyg och deras specialutrustning:

a)Krigsfartyg av alla slag.

b)Utrustning som utformats särskilt för utläggning, upptäckt och svepning av minor.

c)Undervattenskablar.

10.Flygfartyg och utrustning för militär användning.

11.Elektronisk utrustning för militärt bruk.

12.Kameror som utformats särskilt för militär användning.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 2

13. Annan utrustning och materiel:	Prop. 2010/11:150
	Bilaga 2

a)Fallskärmar och fallskärmsutrustning.

b)Utrustning för att ta sig över vattendrag vilken är särskilt utformad för militär användning.

c)Elektriskt styrt sökarljus som är särskilt utformat för militär användning.

14.Specialdelar och materielartiklar som upptas i denna förteckning den utsträckning som de är av militär art.

15.Maskiner, utrustning och artiklar som uteslutande utformats för studier, tillverkning, testning och kontroll av vapen, ammunition och apparatur för uteslutande militär användning, som upptas i denna förteckning.

Utfärdat i Bryssel den 15 april 1958

Sammanfattning av betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (SOU 2010:13)

Europaparlamentet och rådet antog i juli 2009 direktiv 2009/81/EG om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för bygg- entreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och en- heter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG. Direktivet reglerar upphandlingar inom försvars- och säkerhetsområdet. Syftet med direktivet är framför allt att skapa förutsättningar för upphandlingar av sådant material och sådana tjänster som är av så känslig natur att upphandling enligt Europaparla- mentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om sam- ordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (det klassiska direktivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av för- farandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) inte lämpar sig.

Direktivet följer i princip de tidigare upphandlingsdirektiven. Den stora skillnaden jämfört med dessa är att direktivet innehåller bestämmelser om informationssäkerhet, försörjningstrygghet och underentreprenad. Till skillnad från det klassiska direktivet och försörjningsdirektivet inne- håller direktivet även bestämmelser om rättsmedel. Dessa bestämmelser är i stor utsträckning desamma som bestämmelserna i Europaparlamen- tets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om änd- ring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (rättsmedelsdirek- tivet).

Utredningen har haft i uppdrag att föreslå hur direktivet ska genom- föras i svensk rätt. Enligt kommittédirektivet ska utredningen lämna för- slag till en ny lag, som även ska innehålla bestämmelser som inte omfattas av direktivet, dvs. bestämmelser motsvarande dem i 15 kap. lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) och i 15 kap. lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF).

Direktivets tillämpningsområde

Lagen gäller för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet av

•militär utrustning,

•utrustning av känslig karaktär,

•byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till den utrustning som avses ovan,

•byggentreprenader och tjänster specifikt för militärändamål, eller

•byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.

Direktivet tillämpas för upphandlingar vars värde överstiger vissa trös- kelvärden, som är desamma som i LUF.

Liksom i LOU och LUF är de tjänster som omfattas av direktivet in- delade i två olika kategorier; en som helt omfattas av direktivet och en

Prop. 2010/11:150

Bilaga 3

som endast delvis omfattas av direktivet. Utredningen har valt att kalla	Prop. 2010/11:150
dessa tjänster för tjänster enligt klass 1 och tjänster enligt klass 2.	Bilaga 3
Om en upphandling som omfattas av direktivet även faller inom till-
lämpningsområdet för det klassiska direktivet eller försörjningsdirektivet
ska direktivet tillämpas. Däremot ska direktivet inte tillämpas om en
upphandling delvis omfattas av direktivet, men i övrigt varken omfattas
av det klassiska direktivet eller försörjningsdirektivet. Detta gäller under
förutsättning att tilldelningen av ett enda kontrakt är berättigat av objek-
tiva skäl. Beslutet att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att und-
vika att kontraktet omfattas av direktivet, det klassiska direktivet eller
försörjningsdirektivet.
Direktivet ska inte tillämpas på upphandlingar som omfattas av sär-
skilda förfaranderegler i enlighet med vissa internationella avtal eller
överenskommelser eller särskilda förfaranderegler som tillämpas av en
internationell organisation. Direktivet ska inte heller tillämpas för vissa
särskilt angivna kontrakt, bl.a. de för vilka tillämpningen av direktivet
skulle kräva att en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller
information vars avslöjande den anser strida mot rikets väsentliga säker-
hetsintressen eller som avser underrättelseverksamhet. Slutligen behöver
inte direktivet tillämpas när artiklarna 36, 51, 52, 62 eller 346 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt, EUF-fördraget, medger undantag.

Upphandlingsförfaranden m.m.

De huvudsakliga upphandlingsförfarandena inom försvars- och säker- hetsområdet är selektivt förfarande och förhandlat förfarande med före- gående annonsering. Till skillnad från vad som gäller enligt det klassiska direktivet, och i likhet med vad som gäller enligt försörjningsdirektivet, får förhandlat förfarande med föregående annonsering användas utan några begränsande villkor.

Förutsättningarna för att använda förhandlat förfarande utan före- gående annonsering är i princip desamma som i det klassiska direktivet samt några till. Även förfarandet konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar som angivits i det klassiska direktivet. Öppet förfarande är inte omnämnt i direktivet.

Elektronisk auktion och inköpscentraler kan användas vid upphandling enligt direktivet.

Informationssäkerhet

Direktivet innehåller ett antal bestämmelser som avser att skydda den
sekretessbelagda information som en upphandlande myndighet eller
enhet lämnar under ett upphandlingsförfarande. En upphandlande myn-
dighet eller enhet får i detta syfte ställa vissa krav på både en leverantör
och dennes underleverantör. I annonsen om upphandling, förfrågnings-
underlaget m.m. ska den upphandlande myndigheten eller enheten därför
precisera alla de åtgärder och krav som är nödvändiga för att se till
säkerheten för sekretessbelagd information när det gäller kontrakt som
innehåller, inbegriper eller kräver sådan information.	67
	67

En leverantör får, när det gäller kontrakt som inbegriper, kräver eller	Prop. 2010/11:150
innehåller sekretessbelagd information, genom bevis styrka sin förmåga	Bilaga 3
att behandla, lagra och överföra sådana uppgifter på den skyddsnivå som
krävs av den upphandlande myndigheten eller enheten. Leverantören kan
även få införa ett säkerhetskontrollsystem om denne inte redan har det.
Säkerhetskontrollsystem motsvaras närmast i svensk rätt av säkerhets-
skyddsavtal enligt 8 § säkerhetsskyddslagen (1996:627). Det finns även
en möjlighet för den upphandlande myndigheten eller enheten att kon-
trollera leverantören ur olika aspekter, t.ex. vad avser lokaler och former
för informationsstyrning.

Försörjningstrygghet

Upprätthållandet och utvecklingen av ett försvar innebär att leveranser och underhåll måste tryggas under ett materielprograms hela livscykel, från materielens utformning till dess utrangering. I detta syfte ska en upphandlande myndighet eller enhet i annonsen om upphandling, för- frågningsunderlaget m.m. ange sina krav i fråga om försörjningstrygghet. Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att anbuden bl.a. innehåller dokumentation som visar i vilken utsträckning anbudsgivaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transitering av varor. Ett sådant krav får dock inte begränsa möjlig- heten för utfärdande organ i anbudsgivarens stat att tillämpa nationella kriterier för beviljande av licens för export, överföring eller transitering.

Underentreprenad

Som huvudregel kan den utvalda anbudsgivaren fritt välja om denne vill
ha underleverantörer och vilka underleverantörer som i sådant fall ska
anlitas. Den upphandlande myndigheten eller enheten kan dock begära
att den utvalda anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet på under-
entreprenad. Den procentuella andel som måste läggas ut på underentre-
prenad ska anges i form av intervallvärden med en minimiandel och en
maximiandel. Maximiandelen får inte överstiga 30 procent av kontraktets
värde. Anbudsgivaren får föreslå att en större andel än så av det totala
värden ska läggas ut på underentreprenad.
Den upphandlande myndigheten eller enheten kan även kräva att
anbudsgivaren följer de i direktivet fastställda förfarandereglerna för till-
delning av underleverantörskontrakt, bl.a. om annonsering. Den upp-
handlande myndigheten eller enheten kan enligt dessa förfaranderegler
också ange kriterier för urvalet.
Förfarandereglerna för tilldelning av underleverantörskontrakt inne-
håller även en bestämmelse om att sådan tilldelning kan ske genom ett så
kallat underramavtal, dvs. ett ramavtal som sluts mellan en leverantör
och en eller flera underleverantören i syfte att fastställa villkoren för
senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
En upphandlande myndighet eller enhet får avvisa en underleverantör
som anbudsgivaren valt i samband med tilldelningsförfarandet för
huvudkontraktet eller som den utvalda anbudsgivaren valt ut under	68
	68

genomförandet av kontraktet. Ett sådana avvisande får bara grunda sig på	Prop. 2010/11:150
de kriterier som tillämpats vid urvalet av anbudsgivare för huvud-	Bilaga 3
kontraktet.
Den utvalda anbudsgivaren är inte heller tvungen att anlita underleve-
rantörer om anbudsgivaren, på ett för den upphandlande myndigheten
eller enheten tillfredsställande sätt, kan visa att ingen av de underleve-
rantörer som deltog i konkurrensutsättningen eller deras anbud uppfyller
de kriterier som anges i annonsen och att den utvalda anbudsgivaren
därför inte kan uppfylla de krav som anges i huvudkontraktet.
Den utvalda anbudsgivaren ska behandla underleverantörerna på ett
likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt agera på ett öppet sätt. Vid
underentreprenad ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och
proportionalitet iakttas.

Forumbestämmelser

De bestämmelser om rättsmedel som finns i direktivet är i stort desamma som dem som finns i rättsmedelsdirektivet, som är föremål för genom- förande i svensk rätt. Dock ges i direktivet en möjlighet för medlems- staterna att besluta att ett specifikt organ ska ha exklusiv behörighet att pröva kontrakt på området för försvar och säkerhet. Utredningen föreslår, bl.a. mot bakgrund av försvars- och säkerhetsmarknadens särart, att mål enligt lagen ska prövas av Förvaltningsrätten i Stockholm respektive Stockholms tingsrätt.

Konsekvenser

Ett ökat antal upphandlingar inom försvars- och säkerhetsområdet kom- mer att konkurrensutsättas, vilket i sin tur kan antas leda till minskade kostnader för inköp för stat och verksamheter inom försörjningssekto- rerna. Det är dock inte möjligt att mer konkret uppskatta hur stor minsk- ning av utgifterna som förslaget kommer att föranleda.

Marknaden kommer att bli mer tillgänglig för företagen, vilket torde leda till nya affärsmöjligheter och ökad konkurrens. Förslaget kan på sikt antas förbättra företagens konkurrenskraft och därigenom ha en positiv effekt på sysselsättningen.

Några konsekvenser i övrigt bedöms förslaget inte att ha.

Ikraftträdande

Förslaget bör träda i kraft den 1 juli 2011. Äldre bestämmelser ska till- lämpas på upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

Lagförslag i betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (SOU 2010:13)

1Förslag till lag (0000:00)om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns föreskrifter om

–lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),

–definitioner (2 kap.),

–tröskelvärden (3 kap.),

–upphandlingsförfaranden (4 kap.),

–ramavtal (5 kap.),

–elektronisk auktion (6 kap.),

–tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågnings- underlag m.m. (7 kap.),

–annonsering av upphandling (8 kap.),

–tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (9 kap.),

–kommunikation, information och dokumentation (10 kap.),

–uteslutning av leverantörer (11 kap.),

– kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m. (12 kap.),

–tilldelning av kontrakt (13 kap.),

–underentreprenad (14 kap.),

–upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.),

–överprövning, skadestånd m.m. (16 kap.), och

–marknadsskadeavgift och tillsyn (17 kap.).

Till lagen hör följande bilagor:

–Förteckning över tjänstekontrakt (tjänster enligt klass 1) (bilaga 1)

–Förteckning över tjänstekontrakt (tjänster enligt klass 2) (bilaga 2)

–Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 3)

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet av

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216,20.8.2009, s. 76 Celex 32009L0081).

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

1. militär utrustning, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och	Prop. 2010/11:150
underenheter,	Bilaga 4

2.utrustning av känslig karaktär, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och underenheter,

3.byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till den utrustning som avses i punkterna 1 och 2, under hela dess livslängd eller

4.byggentreprenader och tjänster specifikt för militärändamål, eller

5.byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.

Vad som avses med upphandling, militär utrustning och utrustning av känslig karaktär anges i 2 kap. 27, 19 respektive 31 §§.

Endast 15 och 16 kap. tillämpas i fråga om upphandling som

1.avser tjänster enligt bilaga 2 (tjänster enligt klass 2), eller

2.avser andra kontrakt, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen.

En upphandling som avser både tjänster enligt klass 1 och klass 2 ska anses vara en upphandling av tjänster enligt klass 1 om värdet av tjänsterna enligt klass 1 överstiger värdet av tjänsterna enligt klass 2. I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av tjänster enligt klass 2.

Denna lag behöver inte tillämpas när artikel 36, 51, 52 eller 62 i EUF- fördraget medger undantag.

Andra lagar om upphandling

Upphandling som faller inom flera tillämpningsområden

4 § Denna lag ska tillämpas om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

5 § Denna lag ska inte tillämpas när en upphandling delvis omfattas av denna lag, men i övrigt varken omfattas av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

6 § Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller bara om

1.upphandlingen omfattas av 1–14 kap. i denna lag, 1–14 kap. i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller 1–14 kap. lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och post- tjänster, och

2.tilldelningen av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl. Beslutet att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att

upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2007:1091) om offentlig

upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena	Prop. 2010/11:150
vatten, energi, transporter och posttjänster.	Bilaga 4
Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling enligt andra internationella regler
7 § Denna lag gäller inte upphandling som omfattas av särskilda
förfaranderegler

1.i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) och någon annan stat,

2.i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av militär personal och som rör en medlemsstats eller en tredje stats åtaganden, eller

3.som tillämpas av en internationell organisation som gör inköp för sitt eget bruk och inte heller kontrakt som tilldelas av en stat inom EES i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.

Särskilda undantag

8 § Denna lag gäller inte för kontrakt

1.för vilka tillämpningen av denna lag skulle kräva att en upphand- lande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande den anser strida mot rikets väsentliga säkerhetsintressen,

2.som avser underrättelseverksamhet,

3.som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram rörande forsk- ning och utveckling mellan minst två stater inom EES avseende utveck- landet av en ny produkt och, i förekommande fall, de senare skedena av hela eller delar av produktens livslängd,

4.som, av operativa skäl, måste tilldelas en leverantör i ett område utanför unionens territorium där operationen genomförs,

5.som avser förvärv eller hyra av mark, byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till sådan egendom,

6.som en regering tilldelas av en annan regering och som avser

a)tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,

b)byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning som avses i a, eller

c)byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller av känslig karaktär,

7 som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag,

8. som avser finansiella tjänster, utom försäkringstjänster,

9. som avser anställningar, eller

Första stycket 4 avser även civila inköp.

Undantag vid upphandling som rör rikets säkerhet m.m.

9 § I fråga om upphandling som avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 346.1.b EUF-fördraget får regeringen i enskilda fall besluta om

1.undantag från bestämmelserna om annonsering i denna lag, och

2.de undantag i övrigt från bestämmelserna i denna lag som är nödvändiga med hänsyn till försvars- och säkerhetspolitiska intressen.

Försvarets materielverk får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingen

1.avser tillägg till en upphandling där regeringen tidigare beslutat om undantag med stöd av första stycket,

3.har ett värde som understiger 25 000 000 kronor.

Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Säkerhetspolisen får be- sluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Allmänna bestämmelser

Principer för upphandling

10 § Upphandlande myndigheter eller enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphand- lingar på ett öppet sätt. Vid upphandlingar ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet iakttas.

Rätten att få delta i en upphandling

11 § En anbudssökande eller anbudsgivare, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en upp- handling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.

När det gäller tjänste- och byggentreprenadkontrakt eller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten får juridiska personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.

12 § Grupper av leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna ett anbud och att lämna ett anbud. Den upphandlande myndigheten eller enheten får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en bestämd juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten eller enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.

2 kap. Definitioner Allmänna definitioner

1 § Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller i ett urvalsförfarande enligt 15 kap.

2 § Med anknutet företag avses

1.företag över vilket en upphandlande myndighet eller enhet har ett bestämmande inflytande,

2.företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upp- handlande myndighet eller enhet, och

3.företag som tillsammans med en upphandlande myndighet eller enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.

Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande myndighet eller enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majori- teten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller mot- svarande ledningsorgan.

3 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som

1.avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i avsnitt 45 i CPV- nomenklaturen, eller

2.medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet ut- formas, enligt krav som ställs upp av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anlägg- ningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.

4 § Med civila inköp avses ett kontrakt som inte omfattas av 1 kap. 2 § och som avser förvärv av icke-militära varor, byggentreprenader eller tjänster för logistiska ändamål.

5 § Med CPV-nomenklaturen avses den gemensamma terminologi vid offentlig upphandling som antagits genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV)2, ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 213/20083.

6 § Med direktivet avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av

2EGT L 340, 16.12.2002, s. 1-562 (Celex 32002R2195).

3EUT L 74, 15.3.2008, s. 1-375 (Celex 32008R0213).

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhets-	Prop. 2010/11:150
området och om ändring av direktiv 2004/17/EG och 2004/18/EG4 .	Bilaga 4
7 § Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av
elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för
vissa delar av anbuden, vilken genomförs efter en första fullständig
utvärdering av anbuden och möjliggör en rangordning på grund av
automatiska utvärderingsmetoder.
8 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd
eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska
överföringsmedier.
9 § Med erkända organ avses sådana provnings- och kalibrerings-
laboratorier samt organ för inspektion och certifiering som uppfyller
tillämpliga europeiska standarder.
10 § Med forskning och utveckling avses verksamhet som omfattar
grundforskning, tillämpad forskning och experimentell utveckling.
Experimentell utveckling kan omfatta utformning av tekniska demonstra-
torer, det vill säga medel för att demonstrera ett nytt koncepts eller en ny
tekniks funktion i en relevant eller typisk miljö.
11 § Med förfrågningsunderlag avses sådant underlag för anbud som en
upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller en leverantör.
12 § Med förhandlat förfarande avses ett förfarande där den upphand-
lande myndigheten eller enheten inbjuder utvalda leverantörer och
förhandlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem.

13 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet, en upphand- lande enhet eller ett offentligt europeiskt organ som

1.ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är av- sedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter, eller

2.medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upp- handlande myndigheter eller enheter.

14 § Med konkurrenspräglad dialog avses ett förfarande som varje leverantör kan begära att få delta i och där den upphandlande myndig- heten eller enheten för en dialog med de anbudssökande som har bjudits in att delta i detta förfarande för att nå fram till en eller flera lösningar som kan tillgodose myndighetens eller enhetens behov och som utgör grunden för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.

15 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som 1. sluts mellan en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter

och en eller flera leverantörer,

4 EUT L 216, 20.8.2009, s 76-136 (Celex 32009L0081).

2.avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller till- handahållande av tjänster, och

3.undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk signatur.

16 § Med kris avses varje situation när en händelse med skadliga konsekvenser inträffar som tydligt går utöver omfattningen av en allvarlig händelse under vanliga omständigheter och som i hög grad hotar eller inskränker människors liv och hälsa eller i hög grad påverkar egendomsvärden eller kräver åtgärder för att tillhandahålla befolkningens livsförnödenheter.

En kris ska även anses ha uppstått om det finns en överhängande risk för att en sådan allvarlig situation kommer att inträffa.

Väpnade konflikter och krig ska betraktas som kriser.

17 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.

Med leverantör avses också grupper av leverantörer.

18 § Med livslängd avses en varas samtliga skeden, det vill säga forsk- ning och utveckling, industriell utveckling, tillverkning, reparation, modernisering, ändring, underhåll, logistik, utbildning, testning, åter- kallande och bortskaffande.

19 § Med militär utrustning avses utrustning som är särskilt utformad eller anpassad för militära syften och som är avsedd att användas som vapen, ammunition eller krigsmateriel.

20 § Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, del- ägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och

1.som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,

2.vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller

3.i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.

21 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.

22 § Med sekretessbelagd information avses information och material oavsett dess form, karaktär eller överföringsteknik som omfattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss skyddsnivå och som med hänsyn till rikets säkerhet samt lagar och andra författningar måste skyddas mot in- trång, förstörelse, avlägsnande, spridning, förlust eller åtkomst av någon obehörig person, eller någon annan typ av risk.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

23 § Med selektivt förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer kan ansöka om att få delta men endast anbudssökande som inbjuds av den upphandlande myndigheten eller enheten att delta får lämna anbud.

24 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller utförande av tjänster och som inte utgör ett byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett varukontrakt enligt 32 §.

Ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska behandlas som ett tjänstekontrakt, om värdet av tjänsterna är högre än värdet av varorna.

Ett kontrakt som avser tjänster och omfattar verksamhet som anges i avsnitt 45 i CPV-nomenklaturen, men som är underordnad kontraktets ändamål i övrigt, ska behandlas som ett tjänstekontrakt.

25 § Med underleverantörskontrakt avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor som slutits mellan en anbudsgivare som valts ut för ett kontrakt och en eller flera leverantörer och som avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster enligt kontraktet.

26 § Med underramavtal avses ett avtal som ingås mellan en leverantör och en eller flera underleverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.

27 § Med upphandling avses de åtgärder som vidtas av en upphandlande myndighet eller enhet i syfte att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader.

28 § Med upphandlande enhet avses dels upphandlande myndigheter enligt 29 § som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 4–10 §§ lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, dels sådana offentliga företag som

1.en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller

2.bedriver verksamhet som omfattas av 1 kap. 4–10 §§ lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt tredje stycket.

Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som

1.beviljats enligt lag eller annan författning,

2.begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 1 kap. 4–10 §§ lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster till ett eller flera företag, och

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ	Prop. 2010/11:150
av verksamhet.	Bilaga 4
29 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala
myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas

1.beslutande församlingar i kommuner och landsting, och

2.offentligt styrda organ som avses i 20 §, samt

3.sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.

30 § Med upphandlarprofil avses en sammanställning av uppgifter som är tillgängliga på Internet och som innehåller information om den upphandlande myndigheten eller enheten och dess upphandlingar.

31 § Med utrustning, byggentreprenad och tjänster av känslig karaktär avses utrustning, byggentreprenad och tjänster som har ett säkerhetssyfte och som inbegriper, kräver eller innehåller sekretessbelagd information.

32 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor under förutsättning att kontraktet inte ska anses utgöra ett byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett tjänstekontrakt enligt 24 § andra stycket.

Ett kontrakt ska behandlas som ett varukontrakt även om det omfattar monterings- och installationsarbeten avseende varorna, om värdet av arbetena är mindre än värdet av varorna.

Definitioner som gäller endast 15 kap.

33 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.

34 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upp- handlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.

35 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten eller enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upp- handlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.

3 kap. Tröskelvärden Tröskelvärdenas storlek

1.varu- eller tjänstekontrakt, eller

2.byggentreprenadkontrakt.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.

Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt.

Beräkning av värdet av ett kontrakt

2 § Värdet av kontrakt som avses i 1 § ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten eller en- heten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.

3 § Beräkningen av värdet av ett kontrakt ska avse värdet vid den tid- punkt då en annons om upphandlingen enligt 8 kap. 1 § skickas ut eller, om en sådan annons inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten bjuder in leverantörer till anbudsgivning.

Förbud i vissa fall mot att dela upp en upphandling

Upphandling av delkontrakt

Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett del- kontrakt vars värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.

Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana del- kontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 15 kap. tillämpas.

Byggentreprenadkontrakt

Värdet av varor och tjänster som inte krävs för att entreprenaden ska kunna fullgöras får inte ingå i beräkningen av värdet, om det skulle med- föra att lagens regler om upphandling över tröskelvärdena inte blir till- lämpliga på upphandlingen av dessa varor och tjänster.

Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid

8 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyr- köp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.

För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.

För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.

Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas

9 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av

2.det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leve- ransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räken- skapsåret.

Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestäm- melserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.

Vissa tjänstekontrakt

10 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i

1.när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,

2.när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

11 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader och av månads- värdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontrak- tet löper på obestämd tid.

Ramavtal

12 § Värdet av ett ramavtal ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga de kontrakt som planeras under ramavtalets löptid.

4 kap. Upphandlingsförfaranden

Selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog

1 § Vid upphandling får selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt 2–3 §§ användas.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får dock användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 4–8 §§.

Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 9–20 §§.

Förhandlat förfarande med föregående annonsering

2 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upp- handlande myndighet eller enhet förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de har lämnat, för att anpassa anbuden till de krav som myndigheten eller enheten har angett i annonsen om upphandling, i förfrågningsunderlaget och i de kompletterande handlingarna samt för att få fram det bästa anbudet enligt 13 kap. 1 §.

3 § En upphandlande myndighet eller enhet får i annonsen eller i förfråg- ningsunderlaget ange att förhandlat förfarande med föregående annonse- ring ska äga rum i successiva steg för att minska det antal anbud som förhandlingen ska omfatta. Därvid ska de tilldelningskriterier tillämpas som anges i annonsen om upphandlingen, i förfrågningsunderlaget eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga anbudssökande eller anbudsgivare.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering

4 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, varor och tjänster om

1. det vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med före- gående annonsering eller en konkurrenspräglad dialog inte lämnats några anbudsansökningar eller inte lämnats några anbud eller inte lämnats

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

några lämpliga anbud och de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt,

2.det som ska upphandlas av tekniska skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör,

3.det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphandlande myndigheten eller enheten gör det omöjligt att hålla tids- fristerna vid selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering,

4.ett anbud är ogiltigt eller det vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering eller en konkurrens- präglad dialog har lämnats ett anbud som inte kan godtas med hänsyn till 1 kap. 11–12 §§, 7 kap. 9–11 §§, 14–21 §§, 10 kap. 8 § andra stycket andra meningen, 11 kap. 1–3 §§, 12 kap. 7–18 §§ och 14 kap. 1–11 §§ i den mån de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt, eller

5.det till följd av en kris är omöjligt att hålla tidsfristerna vid ett selek- tivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med föregående annonse- ring.

Om Europeiska kommissionen begär det, ska den upphandlande myndigheten eller enheten i en rapport till kommissionen redovisa sådana ärenden där bestämmelsen i första stycket 1 har tillämpats av myndigheten eller enheten.

I första stycket 4. avses de anbudsgivare som vid ett förhandlat för- farande uppfyller 7 kap. 16–18 §§, 10 kap. 8 § andra stycket andra meningen, 11 kap. 1–3 §§, 12 kap. 7–18 §§ och de som vid ett selektivt förfarande eller konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som upp- fyller de formella kraven för anbudsförfarandet.

En upphandlande myndighet eller enhet ska motivera sitt beslut att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering i annons enligt 8 kap. 3 §.

5 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering för tilldelning av varu- och tjänste- kontrakt om

1.det gäller andra forsknings- och utvecklingstjänster än de som avses

i1 kap. 8 §,

2.det gäller varor som framställs endast för forsknings- och ut- vecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader och under förutsättning att det inte försämrar möjligheten till konkurrens vid en senare kontraktstilldelning som i första hand har ett sådant syfte.

6 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om 1. det gäller kompletterande leveranser av varor från den ursprungliga

leverantören om

a)varorna är avsedda som antingen delvis utbyte av eller tillägg till tidigare leveranser, och

b)ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myn- digheten eller enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tek-	Prop. 2010/11:150
niska svårigheter avseende drift och underhåll,	Bilaga 4

2.det gäller leverans av varor som noteras och omsätts på en rå- varumarknad, eller

7 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering om

1.det gäller kompletterande byggentreprenader eller tjänster som inte ingår i det ursprungliga projektet eller ingår i det ursprungliga kontraktet om

a) kompletteringarna på grund av oförutsedda omständigheter krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras,

b) de ska utföras av den ursprungliga leverantören,

c) de inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter för den upphandlande myndigheten eller enheten kan skiljas från det ursprung- liga kontraktet, eller

d) de kan avskiljas och är absolut nödvändiga för att kontraktet ska kunna fullföljas, eller

2.det gäller en ny byggentreprenad eller tjänst som är en upprepning av tidigare byggentreprenader eller tjänster under förutsättning

a) att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregåenden annonse- ring eller konkurrenspräglad dialog,

b) att arbetena tilldelas samma leverantör,

c) att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,

d) att värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet enligt bestämmelserna i 3 kap., samt

e) att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avses i första stycket 1 får inte överstiga hälften av det ursprungliga kontraktets värde.

8 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat
förfarande utan föregående annonsering när det gäller kontrakt som till-
handahåller luft- och sjöfartstransporter för EES-staternas väpnade
styrkor eller säkerhetsstyrkor som skickats eller kommer att skickas
utomlands när det är omöjligt att hålla tidsfrister vid selektivt förfarande	83

eller förhandlat förfarande med föregående annonsering med anledning av giltighetstiden för anbuden.

Förutsättningar för konkurrenspräglad dialog

9 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda sig av konkur- renspräglad dialog vid tilldelning av särskilt komplicerade kontrakt och då selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering inte medger tilldelning av kontraktet.

10 § Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat om det inte rimligen kan krävas av den upphandlande myndigheten eller enheten att den ska kunna

1.definiera de prestanda- eller funktionskrav enligt 7 kap. 3 § som kan tillgodose myndighetens eller enhetens behov eller med vilka dess mål kan uppnås, eller

2.ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt.

Annonsering av konkurrenspräglad dialog

11 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska annonsera en upphandling som ska göras genom konkurrenspräglad dialog. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten eller enheten ange sina behov och krav.

Inledande av dialog

12 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som har valts ut med tillämpning av 11 och 12 kap.

Genomförande av dialogen

13 § Den upphandlande myndigheten eller enheten kan bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.

14 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten eller enheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens eller enhetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Uppmaning att lämna slutgiltiga anbud

15 § När en underrättelse har lämnats enligt 14 § ska den upphandlande myndigheten eller enheten uppmana de deltagande anbudsgivarna att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.

Klarläggande och precisering av anbud

16 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får uppmana en del- tagande anbudsgivare att klarlägga och precisera sitt anbud. Sådana åt- gärder eller kompletterande upplysningar får dock inte innebära att grundläggande delar av anbudet eller inbjudan att lämna anbud ändras så att det påverkar konkurrensen eller leder till diskriminering.

Värdering av anbud

17 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.

18 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upphandlande myndig- heten eller enheten.

Precisering av anbud eller bekräftande av åtaganden

19 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får uppmana den anbudsgivare vars anbud har identifierats som det ekonomiskt mest fördelaktiga att precisera vissa aspekter i anbudet eller att bekräfta åtaganden som anges där.

En sådan precisering eller ett sådant bekräftande får dock inte leda till

1.att väsentliga delar av anbudet eller inbjudan ändras,

2.att konkurrensen snedvrids, eller

3.diskriminering.

Priser eller betalning till deltagare

20 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.

Inköpscentraler

21 § En upphandlande myndighet eller enhet får anskaffa byggentrepre- nader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.

När inköpscentralen är ett offentligt europeisk organ ska den upphand- lande myndigheten eller enheten anses ha följt denna lag om de bestäm- melser som tillämpats av inköpscentralen vid tilldelningen av kontraktet

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

överensstämmer med samtliga bestämmelser i denna lag och de kontrakt som tilldelats kan omfattas av effektiva åtgärder motsvarande dem som finns i 16 och 17 kap.

5 kap. Ramavtal Tillämpliga bestämmelser

1 § En upphandlande myndighet eller enhet får ingå ramavtal med tillämpning av bestämmelserna om upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster i denna lag.

Tilldelning av kontrakt

2 § Kontrakt som grundar sig på ett ramavtal ska tilldelas enligt 4, 6 eller 7 §. Ett sådant kontrakt får slutas endast mellan en upphandlande myn- dighet eller enhet och en leverantör som är part i ramavtalet.

Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får parterna inte väsentligt avvika från villkoren i ramavtalet.

Ramavtalets löptid

En upphandlande myndighet eller enhet ska motivera sitt beslut att ha en löptid om längre tid än sju år enligt 8 kap. 3 §.

Ramavtal med en enda leverantör

4 § Om ett ramavtal ingåtts med en enda leverantör, ska villkoren i ett kontrakt som grundar sig på ramavtalet överensstämma med villkoren i ramavtalet.

Ramavtal med flera leverantörer

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

6 § Om ramavtal ingåtts med	flera leverantörer enligt 5 § får tilldelning	Prop. 2010/11:150
av kontrakt som grundar sig	på ramavtalet ske genom tillämpning av	Bilaga 4

villkoren i ramavtalet utan förnyad inbjudan att lämna anbud.

Kontrakt ska tilldelas den leverantör som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de villkor som angetts i ramavtalet.

7 § Om ramavtal ingåtts med flera leverantörer enligt 5 § och om inte alla villkor är angivna i ramavtalet, ska parterna inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Dessa villkor får om det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som angetts i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.

Vid tillämpning av första stycket ska

1.den upphandlande myndigheten eller enheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,

2.den upphandlande myndigheten eller enheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,

3.anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten eller enheten inte ta del av innehållet i dem innan den angivna svarstiden har löpt ut, och

6 kap. Elektronisk auktion Tillämpningsområde

1 § En upphandlande myndighet eller enhet får, om förfrågningsunder- laget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, genomföra en elektronisk auktion vid

1.selektivt förfarande,

2.förhandlat förfarande med föregående annonsering,

3.förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §,

4.förenklat förfarande, och

5.urvalsförfarande.

2 § Den elektroniska auktionen ska grundas på

1.priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller

2.priser eller nya värden på de komponenter i anbuden som angetts i förfrågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

3 § Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten eller enheten ange det i annonsen om upphandling.

Förfrågningsunderlag

4 § Av förfrågningsunderlaget ska det framgå

1.de komponenter i anbuden vars värden kommer att vara föremål för den elektronisk auktionen,

2.de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,

3.vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,

4.relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,

5.på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och

6.relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.

De komponenter som avses i första stycket 1 ska kunna kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal.

Första utvärdering av anbud

Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.

6 § Alla anbudsgivare som har lämnat giltiga anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.

Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

9 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbets- dagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.

10 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.

Upplysningar till anbudsgivarna

Den upphandlande myndigheten eller enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i förfrågningsunderlaget.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.

Avslutande av en elektronisk auktion

12 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndig- heten eller enheten

1.vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska stängas,

2.när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller

3.då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.

I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.

13 § När den elektroniska auktionen har stängts, ska den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.

7 kap. Tekniska specifikationer och särskilda kontraktsvillkor i förfrågningsunderlag m.m.

Tekniska specifikationer

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Tekniska specifikationer som hänvisar till en standard

2 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 § tillämpas, vara ut- formade med hänvisning till de tekniska specifikationer som definieras i bilaga 3, och i turordning hänvisa till

1.svensk civil standard som överensstämmer med europeisk standard,

2.europeiskt tekniskt godkännande,

3.gemensam civil teknisk specifikation,

4.svensk civil standard som överensstämmer med internationell standard,

5.annan internationell civil standard,

6.annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standar- diseringsorgan,

7.annan svensk civil standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt materialanvändning,

8.civil teknisk specifikation som har sitt ursprung i industrin och som i stor utsträckning accepteras av industrin, eller

9.svensk standard på försvarsområdet såsom den definieras i punkt 3 i bilaga 3 och liknande specifikation för försvarsmaterial.

Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden ”eller likvärdigt”.

Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns av- vikande bestämmelser eller om det finns avvikande tekniska krav i inter- nationella standardiseringsavtal.

Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav

3 § En upphandlande myndighet eller enhet får ange de tekniska speci- fikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljö- egenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för upp- handlingen klart framgår.

Uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.

Sådana uppgifter och hänvisningar får dock förekomma i specifika- tionerna, om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för upp-

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

handlingen tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan uppgift eller	Prop. 2010/11:150
hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".	Bilaga 4

Likvärdiga lösningar

5 § Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 2 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna eller tjänsterna inte överensstämmer med speci- fikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.

1.en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,

2.ett europeiskt tekniskt godkännande,

3.en gemensam teknisk specifikation,

4.en internationell standard, eller

5.ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.

Miljömärken

1.specifikationerna är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor eller tjänster som ska upphandlas,

2.kraven för märket har utarbetats på grundval av vetenskapliga rön,

och

3.märkena är tillgängliga för alla berörda parter.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får ange att varor eller tjänster som är försedda med ett sådant miljömärke ska antas motsvara de tekniska specifikationer som angetts i förfrågningsunderlaget men ska godta även annat lämpligt bevis för att så är fallet.

Erkända organ

8 § Upphandlande myndigheter eller enheter ska godta intyg från organ som är erkända i ett EES-land.

Anbud med alternativa utföranden

9 § Ska en upphandlande myndighet eller enhet anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, får den tillåta anbudsgivare att lämna anbud med alternativa utföranden.

En upphandlande myndighet eller enhet eller enhet som tillåter anbud med alternativa utföranden ska i kravspecifikationer ange vilka minimi- krav som gäller för sådana anbud och de särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras.

Endast sådana anbud som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.

Information om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor

Om den upphandlande myndigheten eller enheten lämnar sådana upp- lysningar avseende arbetarskydd och arbetsvillkor, ska den begära att anbudsgivare bekräftar att hänsyn har tagits till bestämmelserna om så- dana villkor vid utformningen av anbudet.

Första och andra styckena ska inte påverka tillämpningen av bestäm- melserna i 13 kap. 3 § om granskning av onormalt låga anbud.

Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt

12 § En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor kan särskilt avse under- entreprenad, informationssäkerhet eller försörjningstrygghet. Även sociala, miljömässiga och andra villkor får ställas. Villkoren ska anges i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna.

Skydd av sekretessbelagd information

13 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att en leverantör uppfyller vissa krav för att skydda sekretessbelagd information, som myndigheten eller enheten överlämnar under upphandlingsförfarandet.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Den upphandlande myndigheten eller enheten får även kräva att en	Prop. 2010/11:150
leverantör ska säkerställa att dess underleverantörer uppfyller sådana	Bilaga 4
krav som avses i första stycket.
Informationssäkerhet
14 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om
upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller
de kompletterande handlingarna precisera alla de åtgärder och krav som
är nödvändiga för att se till säkerheten för sekretessbelagd information
när det gäller kontrakt som innehåller, inbegriper eller kräver sådan
information.

15 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bland annat kräva att anbuden innehåller följande:

1.en utfästelse från anbudsgivaren och de underleverantörer som redan valts ut om att de på lämpligt sätt kommer att skydda sekretessen för sekretessbelagd information som de har tillgång till eller som de kommer att få kännedom om under genomförande av kontraktet och efter att kontraktet har genomförts eller upphört att gälla, i enlighet med relevanta lagar och andra författningar,

2.en utfästelse från anbudsgivaren om att få den utfästelse som föreskrivs i 1 från andra underleverantörer som denne kommer att anlita under genomförandet av kontraktet,

3.tillräcklig information om de underleverantörer som redan valts ut för att den upphandlande myndigheten eller enheten ska kunna fastställa att var och en av dem har den kapacitet som krävs för att kunna skydda sekretessen för sekretessbelagd information som de har tillgång till eller kommer att åläggas att framställa när de genomför underleverantörs- kontraktet, eller

4.en utfästelse från anbudsgivaren om att denne ska tillhandahålla den information som avses i 3 om nya underleverantörer innan dessa tilldelas kontrakt.

Möjlighet att införa ett säkerhetskontrollsystem

16 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får ge anbudssökande som ännu inte har ett säkerhetskontrollsystem en förlängd tidsfrist att införa ett sådant. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i så fall i annonsen om upphandling ange att den möjligheten finns och tids- fristen för det.

Kontroll av lokaler m.m.
17 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att be-
hörigt organ i anbudssökandes stat kontrollerar att de lokaler och installa-
tioner som planeras att användas, de industriella och administrativa för-
faranden som kommer att tillämpas, formerna för informationsstyrning
och förhållandena beträffande den personal som beräknas komma att
arbeta med att genomföra kontraktet uppfyller de krav som ställs.	93

Försörjningstrygghet

18 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upp- handling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna ange sina krav i fråga om försörjnings- trygghet.

19 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bland annat kräva att anbuden innehåller följande:

1.certifiering eller dokumentation som på ett för den upphandlande myndigheten eller enheten tillfredsställande sätt visar i vilken utsträck- ning anbudsgivaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transitering av varor i samband med kontraktet, inbegripet styrkande dokumentation som erhållits från anbudsgivarens hemland,

2.angivelse av eventuella begränsningar som exportkontroll eller säkerhetsarrangemang kan komma att medföra för den upphandlande myndigheten eller enheten i fråga om att sprida, överföra eller använda varorna och tjänsterna eller resultat av dessa varor och tjänster,

3.certifiering eller dokumentation som visar att organisationen och lokaliseringen av anbudsgivarens försörjningskedja gör det möjligt för denne att uppfylla de krav den upphandlande myndigheten eller enheten anger i kontraktshandlingarna beträffande försörjningstrygghet, och en utfästelse om att se till att eventuella ändringar i försörjningskedjan under genomförandet av kontraktet inte kommer att inverka negativt på uppfyllandet av dessa krav,

4.en utfästelse från anbudsgivaren att upprätta eller upprätthålla den kapacitet som krävs för att tillmötesgå den upphandlande myndighetens eller enhetens eventuellt ökade behov till följd av en kris enligt de över- enskomna villkoren,

5.styrkande dokumentation i fråga om att uppfylla den upphandlande myndighetens eller enhetens ökade behov till följd av en kris,

6.en utfästelse från anbudsgivaren att utföra underhåll, modernisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

7.en utfästelse från anbudsgivaren att i tid informera den upphand- lande myndigheten eller enheten om varje förändring som uppstår i an- budsgivarens organisation, försörjningskedja eller industriella strategi som kan tänkas påverka anbudsgivarens skyldigheter gentemot den upp- handlande myndigheten eller enheten, eller

8.en utfästelse från anbudsgivaren att i enlighet med överenskomna villkor förse den upphandlande myndigheten eller enheten med allt som behövs för produktion av reservdelar, komponenter, särskilda tillbehör och särskild testutrustning, inklusive ritningar, licenser och instruktioner, för sådana fall där entreprenören inte längre kan tillhandahålla denna utrustning.

20 § En upphandlande myndighet eller enhet får inte avkräva en anbuds- givare ett åtagande som begränsar möjligheten för organ i anbuds- givarens stat att i enlighet med relevant internationell rätt eller gemen- skapslagstiftning tillämpa de nationella kriterier som gäller för beviljande

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

av licens för export, överföring eller transitering under de förhållande	Prop. 2010/11:150
som råder vid tidpunkten för ett sådant beslut.	Bilaga 4

8 kap. Annonsering av upphandling

Obligatorisk och icke-obligatorisk annonsering av upphandlingar

1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal ska annonsera upphandlingen, om inte något annat följer av 4 kap. 4–8 §§.

Information om planerade upphandlingar (förhandsannonsering)

2 § En upphandlande myndighet eller enhet som vill tillämpa bestäm- melserna om förkortning av tidsfrister i 9 kap. 3 § får i en annons lämna information om de kontrakt eller ramavtal som myndigheten eller en- heten avser att tilldela respektive ingå under de närmast följande tolv månaderna (förhandsannonsering).

Annonsering om resultatet av en upphandling (efterannonsering)

3 § En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska till Europeiska kommissionen skicka en annons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering).

Bestämmelserna i första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.

Annonsering vid förhandsinsyn

4 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 4–8 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kom- missionen (förhandsinsyn).

9 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m.

Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms

Tidsfrister vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering

2 § Vid selektivt förfarande, vid konkurrenspräglad dialog och vid för- handlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.

Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 8 § skickades till utvalda anbudssökande.

Det som anges i första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 3–7 §§.

Tidsfrist efter förhandsannonsering

De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om

1.förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga IV till direktivet, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för för- handsannonseringen, och

2.minst 52 dagar, men högst 12 månader, gått från den dag då för- handsannonsen skickades för publicering.

Förkortad tidsfrist vid användning av elektroniska medel

4 § Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel får tids- fristen enligt 2 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar vid selektivt förfarande, vid konkurrenspräglad dialog eller vid förhand- lat förfarande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.

Förlängning av tidsfrister

6 § Tillhandahålls inte hela förfrågningsunderlaget och kompletterande upplysningar, trots att detta begärts i god tid, inom de tidsfrister som anges i 10 §, ska fristerna för att komma in med anbud förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud.

Bestämmelserna i första stycket gäller även om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist i vissa fall

7 § Om det, vid selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, får en upphandlande myndighet eller enhet ange att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar, räknat från den dag då annonsen om upphandling skickades för publi- cering, ska vara minst 15 dagar eller, om annonsen skickades med elektroniska medel, minst 10 dagar.

Under förutsättning av tidsbrist får en upphandlande myndighet eller enhet ange att tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt förfarande ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.

Inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla

Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller föra dialog vid selektivt respektive förhandlat förfarande eller konkurrenspräglad dialog

8 § Vid selektivt förfarande, vid konkurrenspräglad dialog och vid för- handlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet eller enhet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.

Inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i förekommande fall, det beskrivande dokumentet. Om förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.

En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om

1.tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,

2.sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkur- renspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det språk som ska användas,

3.en hänvisning till annonsen om upphandlingen,

4.vilka handlingar som ska bifogas,

5.den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning för att definiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, det beskrivande dokumentet eller av förfrågnings- underlaget och

6.övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet

De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.

Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog

Vid påskyndat förfarande enligt 7 § andra stycket ska denna tidsfrist vara fyra dagar.

10 kap. Kommunikation, information och dokumentation Regler för kommunikation

1 § Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något annat följer av tredje stycket.

En upphandlande myndighet eller enhet får bestämma att anbuds- ansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på något annat sätt.

Myndigheten eller enheten får tillåta att en anbudsansökan görs per telefon.

Myndigheten eller enheten ska i en annons ange hur anbudsansök- ningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur anbud får lämnas.

2 § Vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara icke- diskriminerande, allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsam- mans med sådan maskin- och programvara som i allmänhet används.

3 § Information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter.

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att elektroniska an- bud ska vara försedda med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.

En upphandlande myndighet eller enhet ska ha sådan utrustning att den elektroniskt kan ta emot anbudsansökningar, anbud, ritningar och planer

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

på ett säkert sätt. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhets-	Prop. 2010/11:150
anordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer	Bilaga 4
ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon
obehörig har tagit del av uppgifterna.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Skyldighet att lämna in intyg m.m.
4 § Vid användning av elektroniska medel enligt 1 § ska anbudssökande
och anbudsgivare före utgången av tidsfristen för att lämna anbuds-
ansökan eller anbud i annan form lämna in sådana handlingar som avses i
11 kap. 3 §, 12 kap. 7, 8, 10, 12 och 16–18 §§ om de inte finns tillgäng-
liga i elektronisk form.
Bekräftelse av ansökan om att få lämna anbud
5 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att en anbuds-
ansökan som görs per telefax ska bekräftas genom ett annat elektroniskt
medel enligt 3 § andra stycket eller genom en egenhändigt undertecknad
handling som är myndigheten eller enheten tillhanda före utgången av
den tidsfrist som myndigheten eller enheten anger.
Har en anbudsansökan gjorts per telefon, ska en bekräftelse skickas
före utgången av ansökningstiden.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upp-
handling ange sådana villkor som avses i första och andra styckena.
Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert
6 § Kommunikation, informationsutbyte och lagrade uppgifter som rör
ett upphandlingsärende ska bevaras säkert.
Öppnande av anbud
7 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får inte ta del av
innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att
komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Försändelser med anbud ska, samtidigt och så snart som möjligt efter
anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer
som utsetts av den upphandlande myndigheten eller enheten ska delta.
Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som
deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en av
en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta ska
betalas av den som framställt begäran.
Rättelse av fel, förtydligande och komplettering
8 § En upphandlande myndighet eller enhet får tillåta att en anbuds-
sökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräk-
ning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet.	99
	99

Information till leverantörer

Underrättelse om beslut

9 § En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast möjligt skrift- ligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt och om skälen för besluten. I underrättelsen ska myndigheten eller enheten ange den period som avtal enligt 16 kap. 6 § inte får ingås inom (avtalsspärr).

Upplysningar på begäran av en leverantör

En upphandlande myndighet eller enhet ska på skriftlig begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud som har förkastats lämna upplysningar om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet.

Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möj- ligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.

Anbudsgivare är bunden av sitt anbud

11 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i förfrågningsunderlaget ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått underrättelse enligt 9 § första stycket eller upplysningar enligt 10 §.

Protokoll

12 § En upphandlande myndighet eller enhet ska för varje upphandling upprätta ett protokoll, där bl.a. ska framgå

1.det valda upphandlingsförfarandet,

2.skälen till att ett anbud förkastats,

3.skälen till att ett kontrakt eller ramavtal inte tilldelats en leverantör,

och

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

100

4. skälen till att förhandlat förfarande utan föregående annonsering	Prop. 2010/11:150
enligt bestämmelsen i 4 kap. 4–8 §§ tillämpats.	Bilaga 4
En upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att på Europeiska
kommissionens begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till
kommissionen.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om vad ett protokoll ska
innehålla.
Bevarande av handlingar
13 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet
eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande
sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar,
modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar,
protokoll och liknande.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet till-
delades.
11 kap. Uteslutning av leverantörer
Omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer

1.sådan brottslighet som avses i artikel 2.1 i rådets gemensamma åt- gärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 beslutad av rådet på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen om att göra deltagande

ien kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott5,

tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens med- lemsstater är delaktiga i6 , respektive artikel 2.1 i rådets rambeslut

2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn7 ,

3.bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som

utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen8 ,

4.penningtvätt och finansiering av terrorism enligt definitionen i

artikel 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den

5EGT L 351, 29.12.1998, s. 1 (Celex 31998F0733).

6EGT C 195, 25.6.1997, s. 1 (Celex 31997F0625/01/).

7EUT L 192, 31.7.2003, s. 54 (Celex 32003F0568).

8EGT C 316, 27.11.1995, s. 49 (Celex 41995A1127/03/).

101

26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism9 , eller

5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet så- som de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism10 eller anstiftan, med- hjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut.

Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för brottet.

Om det finns särskilda skäl, får en upphandlande myndighet eller enhet avstå från att utesluta en leverantör som dömts för brottslighet enligt första stycket.

Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer

2 § En leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om leverantören

1.är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,

2.är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, tvångsförvalt- ning, ackord eller annat liknande förfarande,

3.genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkes- utövningen, exempelvis till följd av en överträdelse av befintlig lagstift- ning om export av försvars- och säkerhetsutrustning,

4.har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, genom att exempelvis inte ha iakttagit sina skyldigheter i fråga om informations- säkerhet eller försörjningstrygghet vid ett tidigare kontrakt, och den upphandlande myndigheten eller enheten kan visa detta,

5.har, på grundval av någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor, kunnat konstaterats inte vara så tillförlitlig som krävs för att inte riskera en EES-stats säkerhet,

6.inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, eller

7.i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna begärda upp- lysningar eller lämnat felaktiga upplysningar som begärts med stöd av bestämmelserna i 11 eller 12 kap.

9EUT L 309, 25.11.2005, s. 15 (Celex 32005L0060).

10EGT L 164, 22.6.2002, s. 3 (Celex 32002F0275).

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

102

Intyg och bevis angående leverantör

3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en leverantör godta utdrag ur officiellt register eller annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1, 2 eller 3 och intyg från behörig myndighet när det gäller ett förhållande som avses i 2 § första stycket 6.

Om sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte utfärdas i leverantörens hemland eller ursprungsland eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 1 § eller 2 § första stycket 1–3 kan de ersättas av en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran.

Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES, får det antas att leverantören uppfyller de förutsättningar som anges i 1 § eller i 2 § första stycket 1–4 och 7.

Kontroll av uppgifter om skatter och socialförsäkringsavgifter

4 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden av- seende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 2 § första stycket 6 ska den upphandlande myndigheten eller enheten hämta in uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.

12 kap. Kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m.

Inledande bestämmelser

1 § Innan kontrakt tilldelas enligt 13 kap. ska den upphandlande myndig- heten eller enheten kontrollera lämpligheten hos de leverantörer som inte har uteslutits enligt 11 kap. 1 och 2 §§.

2 § En upphandlande myndighet eller enhet får ställa krav på en lägsta nivå för anbudssökandes och anbudsgivares ekonomiska samt tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Dessa ska överensstämma med bestämmel- serna i 8–17 §§. Omfattningen av den information som avses i 7–17 §§ samt de lägsta nivåerna för den kapacitet som krävs för ett visst kontrakt ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta.

De krav på kapacitet som ställs upp ska framgå av annonsen om upphandling.

Begränsning av antalet anbudssökande i upphandlingsförfaranden

3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och vid konkurrenspräglad dialog får den upphandlande myndigheten eller enheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, att förhandla eller kalla till dialog.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen ange

1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

103

2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta antal kommer att bjudas in, detta antal.

4 § Antalet anbudssökande som bjuds in att delta får inte vara mindre än tre.

5 § En upphandlande myndighet eller enhet ska bjuda in minst det antal anbudssökande som angetts enligt 3 § andra stycket 2.

6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten anser att antalet lämpliga anbudssökande är för lågt för att effektiv konkurrens ska kunna säkerställas får den låta förfarandet anstå och på nytt offentliggöra den ursprungliga annonsen och fastställa en ny tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar.

Både de anbudssökande som valdes ut i samband med de första offent- liggörandet och de som valdes ut i samband med det andra offentlig- görandet ska bjudas in att delta i upphandlingsförfarandet enligt 9 kap. 8–10 §§.

Det som sägs i första och andra stycket påverkar inte den upphand- lande myndighetens eller enhetens möjlighet att avbryta det pågående upphandlingsförfarandet och inleda ett nytt.

Krav på registrering

7 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att en anbudssökande visar att han eller hon är registrerad i aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande register, som förs i det land där den anbudssökande har sitt ursprung eller är etablerad, om det i detta land är en förutsättning för att få bedriva yrkesverksamhet.

I stället för det som anges i första stycket kan en anbudssökande avge en utsaga på heder och samvete eller vidta annan liknande åtgärd eller visa upp ett intyg.

I samband med förfaranden för tilldelning av tjänstekontrakt får den upphandlande myndigheten eller enheten begära att en anbudssökande visar att han eller hon har ett särskilt tillstånd eller liknande i sitt hemland, om detta krävs för att tillhandahålla den aktuella tjänsten.

Leverantörers ekonomiska ställning

Bevis på den ekonomiska ställningen

8 § Bevis på en leverantörs ekonomiska kapacitet kan utgöras av

1. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller för

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

104

de tre senaste verksamhetsåren eller den kortare tid under vilken verk-	Prop. 2010/11:150
samheten bedrivits,	Bilaga 4

2.balansräkningar eller utdrag ur dem, eller

3.intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten.

9 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upphandling eller i inbjudan att lämna anbud ange vilken eller vilka av de i 8 § nämnda handlingarna och uppgifterna som ska visas upp samt vilka andra handlingar som ska visas upp. En balansräkning eller utdrag ur den behöver endast visas upp om den ska offentliggöras enligt lag- stiftningen i det land där leverantören är hemmahörande.

Teknisk och yrkesmässig kapacitet

11 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upphandling ange vilka av de uppgifter som anges i 12 §§ som den har valt och vilka andra uppgifter som måste tillhandahållas.

Bevis på teknisk kapacitet

12 § En leverantör får som regel styrka sin tekniska kapaciteten på ett eller flera av följande sätt:

1.genom en förteckning över slutförda byggentreprenader under de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentre- prenaderna utförts på ett tillfredsställande sätt med uppgift om värde, tidpunkt och plats för byggentreprenaderna och huruvida de utfördes enligt gängse branschnormer och slutfördes på ett korrekt sätt,

2.genom en förteckning över de viktigaste varuleveranser eller tjänster som utförts under, som regel, de fem senaste åren med uppgift om värde och tidpunkt samt huruvida det varit fråga om privata eller offentliga mottagare,

3.genom uppgifter om den tekniska personal och de tekniska organ som ansvarar för kvalitetskontrollen eller som berörs på annat sätt, vare sig de direkt tillhör leverantörens företag eller inte, och, i fråga om bygg- entreprenader, uppgifter om den tekniska personal och de tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,

4.genom en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten, av före- tagets undersöknings- och forskningsresurser samt de företagsinterna bestämmelserna rörande immaterialrätt,

5.genom en kontroll som ska utföras av den upphandlande myndig- heten eller enheten själv eller på dennas vägnar av ett behörigt organ i

leverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke,	105

6.när det är fråga om byggentreprenadkontrakt, tjänstekontrakt eller varukontrakt inbegripet monterings- och installationsarbeten eller monte- rings- och installationstjänster, genom uppgifter om leverantörens utbild- nings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, särskilt om den eller dem som ska ansvara för till- handahållande av tjänsterna eller leda byggentreprenaden,

7.när det är fråga om byggentreprenader eller tjänster, genom upp- gifter om de miljöskyddsåtgärder leverantören kommer att tillämpa när kontraktet fullgörs, om det med hänsyn till vad kontraktet avser behövs sådana uppgifter,

8.genom en uppgift om antalet anställda i medeltal per år hos tjänste- leverantören eller entreprenören och antalet anställda med lednings- funktion under de tre senaste åren,

9.genom en uppgift om

a) vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning, antalet anställda och deras yrkeskunnande eller de försörjningskällor, samt uppgift om var dessa finns i de fall de finns utanför EES-området, som den ekonomiska aktören förfogar över för att fullgöra kontraktet, och

c) förmågan att tillmötesgå den upphandlande myndighetens eller en- hetens eventuellt ökade behov till följd av en kris eller garantera under- håll, modernisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

10.när det gäller varor som ska levereras, genom prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndig- heten eller enheten begär det, eller genom intyg som upprättas av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer med vissa speci- fikationer eller standarder, eller

11.när det gäller kontrakt som inbegriper, kräver eller innehåller sekretessbelagd information, genom bevis som styrker förmågan att be- handla, lagra och överföra sådana uppgifter på den skyddsnivå som krävs av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Om det är nödvändigt ska den behöriga myndigheten sända intyg enligt andra stycket 1 direkt till den upphandlande myndigheten eller enheten.

13 § Om en leverantör har ett godtagbart skäl för att inte förete de referenser som den upphandlande myndigheten eller enheten begär enligt 12 §, får leverantören styrka sin tekniska eller yrkesmässiga kapacitet med varje annan handling som den upphandlande myndigheten eller enheten finner lämplig.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

106

Tillgång till andra företags kapacitet

14 § En leverantör får vid behov och när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.

Leverantörers yrkeskunnande

15 § Vid bedömningen av en leverantörs förmåga att fullgöra ett varu- kontrakt som innefattar monterings- eller installationsarbeten, tjänster eller byggentreprenad, får särskild vikt fästas vid yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlitlighet.

Kvalitetsstyrningsstandarder

16 § Om en upphandlande myndighet eller enhet kräver att leverantören visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende ackrediterat organ om att leverantören iakttar vissa kvalitetsstyrningsstandarder, ska myndigheten eller enheten hänvisa till kvalitetsstyrningssystem som bygger på rele- vanta europeiska standarder på området och vilka kvalitetsstyrnings- system är certifierade av oberoende ackrediterade organ som uppfyller europeiska standarder för ackreditering och certifiering.

Myndigheten eller enheten ska godkänna likvärdiga certifikat från oberoende ackrediterade organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis på likvärdiga kvalitetsstyrningssystem som läm- nas av leverantörer.

Standarder för miljöledning

17 § Om en upphandlande myndighet eller enhet i de fall som avses i 12 § första stycket 7 kräver att få tillgång till ett av ett oberoende organ upprättat certifikat som intygar att leverantören uppfyller vissa miljö- ledningsstandarder, ska myndigheten eller enheten hänvisa till förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljöredovisnings- ordning11 eller till miljöledningsstandarder som bygger på relevanta europeiska eller internationella standarder. Miljöledningsstandarderna ska vara certifierade av organ som uppfyller gemenskapslagstiftningen eller internationella standarder för certifiering.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

11 EGT L 114, 24.04.2001, s. 1 (Celex 32001R0761).

107

Officiella förteckningar

18 § Om en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES upprättad av behöriga myndigheter eller innehar ett certifikat utfärdat av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska standarder för certifiering, får det antas att leverantören uppfyller de förutsättningar och krav som anges i

1.11 kap. 1 §, 2 § första stycket 1–4 och 7, samt i detta kapitel 7 §, 8 § första stycket 1 och 2 samt 12 § första stycket 1, 3, 6, 8 och 9 när det gäller byggentreprenörer,

2.12 § första stycket 2–5 och 10 när det gäller varuleverantörer, eller

3.12 § första stycket 2 och 4–9 när det gäller tjänsteleverantörer.

Begränsad kontroll

19 § I ett selektivt eller förhandlat förfarande får en upphandlande myndighet eller enhet begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 11 kap. och 12 kap. 2 samt 7–17 §§ som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande som myndigheten eller enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.

13 kap. Tilldelning av kontrakt

Alternativa grunder för tilldelning av kontrakt

1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anta antingen

1.det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upp- handlande myndigheten eller enheten, eller

2.det anbud som innehåller det lägsta priset.

En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphand- lingen eller i förfrågningsunderlaget ange vilken grund för tilldelning av kontraktet som kommer att tillämpas.

Viktning av kriterier

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

108

Om det enligt den upphandlande myndigheten eller enheten inte är	Prop. 2010/11:150
möjligt att ange viktningen av de olika kriterierna, ska dessa anges i	Bilaga 4
fallande prioritetsordning.
Viktningen av kriterierna eller kriteriernas prioritetsordning ska anges i
1. annonsen om upphandlingen,
2. förfrågningsunderlaget,
3. en inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhandlingar,
4. det beskrivande dokumentet, eller i
5. de kompletterande handlingarna.
Onormalt låga anbud
3 § En upphandlande myndighet eller enhet får förkasta ett anbud om den
finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan
myndigheten eller enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga
anbudet och inte fått ett tillfredsställande svar.
En begäran om förklaring kan gälla

1.om anbudsgivaren kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra kontraktet,

2.om anbudsgivaren kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,

3.egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av anbudsgivaren,

4.om anbudsgivaren iakttar de bestämmelser om arbetarskydd och arbetsförhållanden som gäller på den ort där kontraktet ska fullgöras, och

5.om anbudsgivaren fått möjlighet att erhålla statligt stöd.

4 § Om en upphandlande myndighet eller enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt stöd, får myndigheten eller enheten begära en förklaring av anbudsgivaren. Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran och inom en skälig tidsfrist som angetts av den upphandlande myndigheten eller enheten visa att det är fråga om ett med EG-fördraget förenligt stöd, får anbudet förkastas.

En upphandlande myndighet eller enhet som förkastar ett anbud enligt första stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.

14 kap. Underentreprenad Val av underleverantör

1 § Den utvalda anbudsgivaren ska ha möjlighet att välja sina under- leverantörer för samtliga underleverantörskontrakt som inte omfattas av 3 eller 4 §§.

109

Uppgifter om underentreprenad i anbud

Anbudsgivaren ska ange alla ändringar som uppstår på underleveran- törsnivå under genomförandet av kontraktet.

Tilldelning av kontrakt

3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att den utvalda anbudsgivaren ska tillämpa 15 § för samtliga eller vissa under- leverantörskontrakt.

Krav på underentreprenad

4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att den ut- valda anbudsgivaren lägger ut en del av kontraktet på underentreprenad.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange den procen- tuella andel som måste läggas ut på underentreprenad i form av intervall- värden med en minimiandel och en maximiandel. Maximiandelen får inte överstiga 30 procent av kontraktets värde.

5 § Anbudsgivarna får föreslå att en större andel av det totala värdet ska läggas ut på underentreprenad än vad den upphandlande myndigheten eller enheten kräver enligt 4 §.

6 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska begära att an- budsgivarna i sina anbud anger vilken eller vilka delar av anbudet de avser att lägga ut på underentreprenad för att uppfylla kravet i 4 §.

7 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begära att anbuds- givarna ska ange vilken eller vilka delar av anbudet som de avser att lägga ut på underentreprenad utöver den minimiandel som måste läggas ut enligt 4 § och att ange vilka underleverantörer de avser att anlita.

8 § Den utvalda anbudsgivaren ska tilldela den procentuella andel under- leverantörskontrakt som den upphandlande myndigheten eller enheten begär enligt 4 § i enlighet med 15 §.

Avvisning av underleverantör

9 § En upphandlande myndighet eller enhet får avvisa en underleverantör som anbudsgivaren valt i samband med tilldelningsförfarandet för huvudkontraktet eller som den utvalda anbudsgivaren valt ut under genomförandet av kontraktet. Ett sådant avvisande får endast grunda sig på de kriterier som tillämpats vid urvalet av anbudsgivare för huvud- kontraktet.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

110

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna en skriftlig	Prop. 2010/11:150
motivering till anbudsgivaren eller den utvalda anbudsgivaren om skälen	Bilaga 4
för avvisningen.
Innehåll i annonsen
10 § De krav som avses i 2–4 och 6–8 §§ ska anges i annonsen om upp-
handling.
Leverantörens ansvar
11 § Leverantörens ansvar påverkas inte av att en del av kontraktet läggs
ut på underentreprenad.
Krav på tillämpningsbestämmelser
12 § När den utvalda anbudsgivaren, som inte är en upphandlande myn-
dighet eller enhet, tilldelar tredje man ett underleverantörskontrakt enligt
3 eller 4 §§ ska den upphandlande myndigheten eller enheten i kontraktet
med anbudsgivaren uppställa villkor om att anbudsgivaren ska tillämpa
14–20 §§.
Företag som går samman och anknutna företag
13 § Vid tillämpningen av 12 § ska, om flera företag går samman för att
erhålla ett kontrakt, inte något av dem anses som tredje man. Detsamma
gäller ett anknutet företag.
Anbudsgivarens anbud ska innehålla en uttömmande förteckning över
företag som avses i första stycket. Förteckningen ska uppdateras när
ändringar inträffar i förhållandena mellan företagen.
Allmänna principer
14 § Den utvalda anbudsgivaren ska behandla underleverantörer på ett
likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt agera på ett öppet sätt. Vid
underkontrahering ska vidare principerna om ömsesidigt erkännande och
proportionalitet iakttas.
Annonsering
15 § När en utvald anbudsgivare, som inte är en upphandlande myndig-
het eller enhet, avser att tilldela en tredje man ett underleverantörs-
kontrakt som har ett värde som inte beräknas understiga det värde
(tröskelvärde) som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat
eller lämnat meddelande om, ska anbudsgivaren annonsera om det.
Annonseringen ska ske enligt föreskrifterna i 8 kap. 1 §. Vid behov ska
annonsen även innehålla den upphandlande myndighetens eller enhetens
godkännande. Annonsering krävs dock inte om underleverantörs-
kontraktet uppfyller de villkor som anges i 4 kap. 4–8 §§.	111

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.

Frivillig annonsering

16 § Den utvalda anbudsgivaren får annonsera om underleverantörer enligt 8 kap. 1 § även om någon sådan skyldighet inte föreligger.

Underramavtal

17 § Den utvalda anbudsgivaren kan uppfylla kraven i 3 eller 4 §§ genom att tilldela underleverantörskontrakt på grundval av ett underramavtal. Ett underramavtal ska annonseras enligt 15 §.

Underleverantörskontrakt som grundar sig på ett underramavtal ska tilldelas inom ramen för de villkor som fastställts i det berörda under- ramavtalet. Villkoren i underleverantörskontraktet ska vara förenliga med underramavtalets villkor.

Underleverantörskontrakt får endast slutas mellan leverantörer som är parter i underramavtalet

18 § Ett underramavtal som avses i 17 § får löpa under längre tid än sju år endast om det är motiverat av den levererade varans, anläggningens eller konstruktionens förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leverantör kan orsaka.

Beräkning av kontraktets värde

19 § Underleverantörskontraktets värde beräknas enligt 3 kap.

Kriterier för urval

20 § I annonsen ska den utvalda anbudsgivaren ange kriterierna för det urval som föreskrivs av den upphandlande myndigheten eller enheten och andra kriterier som gäller för valet av underleverantör. Dessa krite- rier ska vara förenliga med de kriterier som tillämpats av den upphand- lande myndigheten eller enheten vid urvalet av anbudsgivare för huvud- kontraktet.

De kvalifikationer som krävs måste ha ett direkt samband med före- målet för underleverantörskontraktet och den minimikapacitet som krävs måste överensstämma med föremålet.

Undantag från kravet att anlita underleverantör

21 § Den utvalda anbudsgivaren är inte vara tvungen att anlita under- leverantörer om anbudsgivaren, på ett för den upphandlande myndig- heten eller enheten tillfredsställande sätt, kan visa att ingen av de under- leverantörer som deltog i konkurrensutsättningen eller deras anbud upp- fyller de kriterier som anges i annonsen och det innebär att den utvalda

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

112

anbudsgivaren därför inte kan uppfylla de krav som anges i huvud-	Prop. 2010/11:150
kontraktet.	Bilaga 4

15 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet Tillämpningsområde

1 § Detta kapitel gäller för sådan upphandling som avses i 1 kap. 2 § tredje stycket.

Tillämpliga bestämmelser

2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även 1 kap., 2 kap., 4 kap. 21, 7 kap. 12 §, 9 kap. 9 §, 12 kap. 7 §, 16 kap. och 17 §. Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 1 § tredje stycket, 3 och 9–20 §§, 9 kap. 2 § första stycket, 4 och 8 §§ samt 12 kap. 3 och 4 §§. Bestämmelserna i 5 kap. är tillämpliga utom såvitt avser 5 kap. 5 § beträffande kravet på minst tre leverantörer för sådana ramavtal som omfattas av 5 kap. 6 §.

Vid upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (tjänster enligt klass 2) tillämpas även 7 kap. 1–8 §§, när värdet av kontraktet uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap.

Upphandlingsförfaranden

3 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat för- farande eller urvalsförfarande.

Direktupphandling får dock användas om kontraktets värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 1. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering som avses i 4 kap. 4–8 § är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl.

Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.

Beräkning av värdet av ett kontrakt

4 § Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.

Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.

Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten eller enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten eller enheten senare än ett år tillbaka.

113

Annonsering

5 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.

Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk data- bas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten eller enheten får i sin in- bjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.

Innehåll i annons m.m.

6 § En annons om upphandling enligt 5 § ska innehålla uppgift om före- målet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten eller enheten.

Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå

1.hur anbud får lämnas,

2.den dag då anbud senast ska ha kommit in, och

3.den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.

Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om

1.hur en anbudsansökan får lämnas, och

2.den dag ansökan senast ska ha kommit in.

Annonsering vid förhandsinsyn

Regeringen meddelar föreskrifter om förhandsinsyn.

Annonsering vid urvalsförfarande

8 § Vid tillämpning av urvalsförfarande ska den upphandlande myndig- heten eller enheten publicera en ansökningsinbjudan genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.

Av inbjudan ska det framgå

1.hur en anbudsansökan får lämnas och

2.den dag ansökan senast ska ha kommit in.

Myndigheten eller enheten får i sin inbjudan ange det antal leveran- törer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

114

Tekniska specifikationer

9 § Bestämmelserna i 7 kap. 4 och 7 §§ om uppgifter i de tekniska speci- fikationerna respektive miljömärken gäller vid upphandling som avses i detta kapitel.

Kommunikationsmedel vid upphandling

10 § Bestämmelserna i 10 kap. 1–6 §§ och 7 § första stycket gäller för anbudsansökningar och anbud vid upphandling som avses i detta kapitel.

Tidsfrister för att lämna anbudsansökningar och anbud

11 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbuds- ansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 5 § andra stycket.

Innehåll i annonser, m.m.

12 § I en annons enligt 5 §, en skrivelse enligt 6 § eller ett förfrågnings- underlag enligt 9 § ska det anges

1.hur anbud får lämnas,

2.den dag då anbud senast ska ha kommit in, och

3.den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.

Mottagande och öppnande av anbud

13 § Försändelser med anbud ska, så snart som möjligt efter anbuds- tidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten eller enheten ska delta. Anbu- den ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som utsetts av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.

Anbuden ska öppnas samtidigt.

Rättelse av fel, förtydligande och komplettering

14 § En upphandlande myndighet eller enhet får tillåta att en anbuds- sökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräk- ning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet.

Myndigheten eller enheten får begära att en ansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

115

Kontroll och uteslutning av leverantörer

15 § En anbudssökande eller anbudsgivare ska uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 11 kap. 1 §.

En anbudssökande eller anbudsgivare får uteslutas från deltagande i en upphandling enligt 11 kap. 2 och 3 §§.

16 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden av- seende socialförsäkringsavgifter eller skatt i Sverige enligt 11 kap. 2 § första stycket 6 ska den upphandlande myndigheten eller enheten in- hämta uppgifter som styrker detta från behörig myndighet.

Begränsad kontroll

17 § En upphandlande myndighet eller enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som avses i 15 § och 12 kap. 7 § eller andra hand- lingar som intygar leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.

I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndig- heten eller enheten avser att bjuda in till förhandling, eller om ingen förhandling sker, den anbudsgivare som myndigheten eller enheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om till- delningsbeslutet enligt 24 §.

I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten eller enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.

Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt

18 § En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur kontrakt ska fullgöras. Dessa ska anges i annonsen om upphandling, i ansökningsinbjudan eller i för- frågningsunderlaget.

Prövning av anbudsansökningar och anbud

19 § En upphandlande myndighet eller enhet ska pröva alla de anbuds- ansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 15 §.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

116

Tillgång till andra företags kapacitet

20 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska full- göras.

Alternativa grunder för tilldelning av kontrakt

21 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anta antingen

1.det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för den upp- handlande myndigheten eller enheten, eller

2.det anbud som har lägst pris.

Bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ska göras enligt 13 kap. 1 § andra stycket.

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska antingen ange hur de olika kriterierna som avses i 13 kap. 1 § andra stycket viktas vid bedöm- ningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga eller ange kriterierna i fallande prioritetsordning. Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig största tillåtna spridning.

Kriterieviktningen eller prioritetsordningen ska anges i annonsen om upphandling, i ansökningsinbjudan eller i förfrågningsunderlaget.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Onormalt låga anbud

22 § En upphandlande myndighet eller enhet får förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt. Anbudet får dock förkastas först sedan myndigheten eller enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.

Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar m.m.

23 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen. Detta gäller dock inte vid tilldelning av kontrakt vilkas värde uppgår till högst det i 3 § andra stycket angivna värdet.

24 § Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbuds- sökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 10 kap. 9 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 10 §.

Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller en- heten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbuds- givarna om beslutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

117

25 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, protokoll och liknande.

Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.

Meddelande till kommissionen om resultatet av en upphandling av tjänster enligt klass 2

26 § Om ett kontrakt som avser tjänster enligt bilaga 2 (tjänster enligt klass 2) uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 3 kap., ska den upp- handlande myndigheten eller enheten senast inom 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats meddela Europeiska kommissionen om det.

16 kap. Överprövning, skadestånd m.m. Ansökan om överprövning

1 § En leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får i en framställning ansöka om åtgärd enligt 5 eller 15 §§.

Behörig domstol

2 § En ansökan om överprövning ska göras hos Förvaltningsrätten i Stockholm.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Förbud mot överklagande

3 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).

Intermistiskt beslut

4 § Rätten får besluta att avtal inte får ingås eller att avtal inte får full- göras innan något annat har beslutats.

Rätten får låta bli att fatta ett sådant interimistiskt beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.

Rätten får även besluta interimistiskt enligt 9 §.

Överprövning av upphandling

5 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 1 kap. 10 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

118

komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om	Prop. 2010/11:150
eller att den för avslutas först sedan rättelse har gjorts.	Bilaga 4

Avtalsspärr

6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 24 § får avtal inte ingås (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten skickat en sådan underrättelse med ett elektroniskt medel.

Om underrättelsen har skickats på annat sätt, eller med ett elektroniskt medel i kombination med ett annat kommunikationsmedel, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått.

Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den i underrättelsen angivna perioden.

Undantag från avtalsspärr

7 § Avtalsspärr enligt 6 § gäller inte

1.vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 4 kap. 4–8 §§,

2.vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, eller

3.vid direktupphandling enligt 15 kap. 3 § andra stycket.

Avtalsspärr vid förhandsinsyn

8 § Vid förhandsinsyn enligt 8 kap. 4 § eller 15 kap. 7 § får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.

Förlängd avtalsspärr

9 § Vid en ansökan om överprövning av en upphandling enligt 5 § fort- sätter avtalsspärr enligt 6 eller 8 §§ att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).

Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 § får avtal inte ingås
förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När förvaltningsrätten eller kammarrätten har fattat ett interimistiskt
beslut enligt 4 § får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att
domstolen har avgjort målet eller upphävt det interimistiska beslutet.
När Regeringsrätten har fattat ett interimistiskt beslut enligt 4 § och
beslutar att återförvisa till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio
dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.	119
	119

Tidsfrister för ansökan om överprövning av upphandling

11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av sådan avtalsspärr som följer av 6 eller 8 §.

12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphand- ling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten har skickat en underrättelse om beslutet enligt 10 kap. 9 § andra stycket eller 15 kap. 24 § med ett elektroniskt medel.

Om underrättelsen har skickats på annat sätt, eller med ett elektroniskt medel i kombination med ett annat kommunikationsmedel, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten har skickat underrättelsen.

När prövning av en upphandling inte längre får ske

13 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska inte prövas efter den tidpunkt då avtal har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och leverantör.

Justering av avtal

14 § Om ett avtal ingås i strid med 4, 6, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantör, överpröva avtalets giltighet.

Överprövning av avtals giltighet

15 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör är ogiltigt om avtalet har slutits

1.utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 §§ eller 15 kap. 5 eller 8 §§,

2.när avtal inte får ingås enligt 4, 6 eller 8–10 §§ och de grund- läggande principerna i 1 kap. 10 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts samt detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller

3.enligt ett förfarande i 5 kap. 7 § utan att följa de villkor som framgår av den paragrafen eller av det ramavtal som ligger till grund för det nya anbudsförfarandet och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.

När ett avtal inte får ogiltigförklaras

16 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 15 § är uppfyllda. Ett sådant allmänintresse kan vara att ett ogiltig- förklarande av ett kontrakt i hög grad äventyrar existensen för ett bredare

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

120

försvars- eller säkerhetsprogram som är av avgörande betydelse för rikets	Prop. 2010/11:150
säkerhetsintressen.	Bilaga 4

17 § Bestämmelsen om ogiltighet i 15 § ska inte tillämpas

1.på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet eller enhet med stöd av ramavtal enligt 5 kap. 7 §, om den upphandlande myndig- heten eller enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 10 kap. 9 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 6 §, eller

Tidsfrister för ansökan om överprövning av avtals giltighet

18 § En ansökan som avser överprövning enligt 15 § av ett avtals giltig- het som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör ska ha kommit in till förvaltningsrätten

1.innan 30 dagar har gått från publiceringen av en efterannons enligt 8 kap. 3 § eller 15 kap. 26 § som innehåller en motivering till att upp- handlingen inte har annonserats,

2.innan 30 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbuds- givarna om att avtalet har slutits samt har lämnat sådana upplysningar om tilldelningsbeslutet som avses i 10 kap. 9 § första stycket eller 15 kap. 24 §, eller

3.om 1 eller 2 inte är tillämpliga, inom sex månader från det att avtalet slöts.

Beräkning av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning

19 § Vid beräkningen av avtalsspärrens längd och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.

Skadestånd

20 § En upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestäm- melserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för leverantör.

21 § Anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphand- ling är berättigad till ersättning för kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.

22 § Talan	om skadestånd enligt 20 eller 21 §§ ska väckas hos
Stockholms	tingsrätt inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits
mellan upphandlande myndighet eller enhet och leverantör eller har för-		121

klarats ogiltigt enligt 15 §. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.

17 kap. Marknadsskadeavgift och tillsyn Marknadsskadeavgift

1 § Tillsynsmyndigheten ska ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet påförs en särskild avgift (marknadsskadeavgift) i de fall som anges i 2 § 1 och 2.

Tillsynsmyndigheten får ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet påförs marknadsskadeavgift i de fall som avses i 2 § 3.

2 § En upphandlande myndighet eller enhet ska påföras marknadsskade- avgift om

1.allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att lagstadgad avtalsspärr inte iakttagits,

2.allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 16 §, eller

3.myndigheten eller enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 §§ eller 15 kap. 5 eller 8 §§.

Marknadsskadeavgiftens storlek

3 § Marknadsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst tio miljoner kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontrakts- värdet.

Värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet.

4 § Vid fastställande av marknadsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.

I ringa fall ska någon avgift inte påföras. Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl.

Tidsfrist för ansökan om marknadsskadeavgift efter domstols beslut att ett avtal ska bestå

5 § En ansökan om att påföra marknadsskadeavgift enligt 2 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.

Tidsfrister för ansökan om marknadsskadeavgift vid otillåten direktupphandling

6 § När ansökan om att påföra marknadsskadeavgift grundas på 2 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtals giltighet inom i 16 kap. 18 § föreskrivna tidsfrister, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten först då fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska dock

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

122

senast ha kommit in inom sex månader från den tidpunkt då samtliga	Prop. 2010/11:150
beslut har vunnit laga kraft.	Bilaga 4
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtals giltighet
inom i 16 kap. 18 § föreskrivna tidsfrister, ska ansökan ha kommit in till
förvaltningsrätten inom ett år från den tidpunkt då avtalet slöts.
Betalning av marknadsskadeavgift m.m
7 § Marknadsskadeavgiften tillfaller staten.
8 § Marknadsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom trettio
dagar från det att avgörandet har vunnit laga kraft eller inom den längre
tid som anges i avgörandet.
Om marknadsskadeavgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten
lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning
finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
9 § En påförd marknadsskadeavgift bortfaller om avgörandet inte har
kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga
kraft.
Tillsyn
10 § Regeringen meddelar föreskrifter om vilken myndighet som utövar
tillsyn över upphandling enligt denna lag.
11 § Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upp-
lysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller
enheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller
enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt för-
farande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något
annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom
besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten.
12 § En upphandlande myndighet eller enhet och den som kan antas vara
en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tillhandahålla de
upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
13 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin till-
syn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myn-
dighet eller enhet eller den som kan antas vara en upphandlande myndig-
het eller enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna
över en kopia av handlingen.
Behörig domstol
14 § En ansökan om påförande av marknadsskadeavgift ska göras hos
Förvaltningsrätten i Stockholm.
Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 13 § får överklagas till
Förvaltningsrätten i Stockholm. När ett sådant föreläggande överklagas
är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.	123

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2.Äldre bestämmelser ska tillämpas på upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

124

Bilaga 1. Förteckning över tjänstekontrakt (tjänster enligt klass 1)

Kategori	Ämne	CPV-referensnummer
nummer
1	Underhålls- och reparations-	50000000–5, från 50100000–6 till
	tjänster	50884000–5 (utom 50310000–1 till
		50324200–4 och 50116510–9,
		50190000–3, 50229000–6,
		50243000–0) och från 51000000–9
		till 51900000–1
2	Tjänster för militärt bistånd till	75211300–1
	utlandet
3	Försvarstjänster, militära	75220000–4, 75221000–1,
	försvarstjänster och civila	75222000–8
	försvarstjänster

4Undersöknings- och säkerhetstjänster

5Landtransport

6Lufttransporttjänster: transporter av passagerare och gods, med undantag av posttransporter

7Postbefordran på land och i luften

8Järnvägstransporttjänster

9Sjötransporttjänster

10Hjälptjänster och tjänster i anslutning till transporter

11Telekommunikationstjänster

12Finansiella tjänster: Försäkrings- tjänster

Från 79700000–1 till 79720000–7

60000000–8, från 60100000–9 till 60183000–4 (utom 60160000–7, 60161000–4), och från 64120000–3 till 64121200–2

60400000–2, från 60410000–5 till 60424120–3 (utom 60411000–2, 60421000–5), från 60440000–4 till 60445000–9 och 60500000–3

60160000–7, 60161000–4, 60411000–2, 60421000–5

Från 60200000–0 till 60220000–6

Från 60600000–4 till 60653000–0, och från 63727000–1 till 63727200– 3

Från 63100000–0 to 63111000–0, från 63120000–6 till 63121100–4, 63122000–0, 63512000–1 och från 63520000–0 till 6370000–6

Från 64200000–8 till 64228200–2, 72318000–7, och från 72700000–7 till 72720000–3

Från 66500000–5 till 66720000–3

13	Databehandlingstjänster och	Från 50310000–1 till 50324200–4,
	därmed sammanhängande	från 72000000–5 till 72920000–5
	tjänster	(utom 72318000–7 och från
		72700000–7 till 72720000–3),
		79342410–4, 9342410–4
14	Forsknings- och utvecklings-	Från 73000000–2 till 73436000–7
	tjänster12 och utvärderingsprov

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

12 Med undantag av de forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 1 kap. 8 § första stycket 10.

125

Kategori	Ämne	CPV-referensnummer
nummer

Redovisnings-, revisions- och bokföringstjänster

Organisationskonsulttjänster13 och därmed sammanhängande tjänster

Arkitekttjänster, tekniska konsulttjänster och integrerade tekniska tjänster, stadsplanering och landskapsarkitektur, därmed sammanhängande vetenskapliga och tekniska konsulttjänster, teknisk provning och analys

Fastighetsstädning och fastighetsförvaltning

Avlopps- och renhållningstjänster: saneringstjänster och liknande tjänster

Utbildnings- och simulerings- tjänster på försvars- och säkerhetsområdet

Från 79210000–9 till 79212500–8

Från 73200000–4 till 73220000–0, från 79400000–8 till 79421200–3 och 79342000–3, 79342100–4, 79342300–6, 79342320–2, 79342321–9, 79910000–6, 79991000–7, 98362000–8

Från 71000000–8 till 71900000–7 (utom 71550000–8) och 79994000–8

Från 70300000–4 till 70340000–6, och från 90900000–6 till 90924000– 0

Från 90400000–1 till 90743200–9 (utom 90712200–3), från 90910000– 9 till 90920000–2 och 50190000–3, 50229000–6, 50243000–0

80330000–6, 80600000–0, 80610000–3, 80620000–6, 80630000–9, 80640000–2, 80650000–5, 80660000–8

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

13 Med undantag av medlings- och förlikningstjänster.

126

Bilaga 2. Förteckning över tjänstekontrakt (tjänster enligt klass 2)			Prop. 2010/11:150
			Bilaga 4

Kategori	Ämne	CPV-referensnummer
nummer

21	Hotell- och restaurang-	Från 55100000–1 till 55524000–9 och
	tjänster	från 98340000–8 till 98341100–6
22	Hjälptjänster och tjänster i	Från 63000000–9 to 63734000–3 (utom
	anslutning till transporter	63711200–8, 63712700–0, 63712710–
		3), från 63727000–1 till 63727200–3)
		och 98361000–1
23	Juridiska tjänster	Från 79100000–5 till 79140000–7
24	Rekrytering och urval av	Från 79600000–0 till 79635000–4 (utom
	personal14	79611000–0, 79632000–3, 79633000–
		0), och från 98500000–8 till 98514000–9
25	Hälsovård och socialtjänster	79611000–0 och från 85000000–9 till
		85323000–9 (utom 85321000–5 och
		85322000–2)
26	Övriga tjänster

14 Med undantag av anställningskontrakt.

127

Bilaga 3. Definition av vissa tekniska specifikationer

I lagen används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.a) tekniska specifikationer: i fråga om byggentreprenadkontrakt, samt- liga tekniska föreskrifter, vilka bland annat ska upptas i de allmänna specifikationerna, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan ska kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande myndighetens eller enhetens planerade använd- ning. Dessa egenskaper ska omfatta nivå på miljöprestanda, projek- tering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för per- soner med funktionshinder) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, säkerhet och mått, samt förfarandena vid bedömning av kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmeto- der, förpackning och märkning samt produktionsprocesser och -meto- der. De ska även innefatta bestämmelser om projektering och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden ska an- tas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten samt samt- liga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten eller enheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar har möj- lighet att föreskriva i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående material eller delar.

b) teknisk specifikation: i fråga om tjänste- eller varukontrakt, en speci- fikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, som kvalitetsnivåer, nivå på miljöprestanda, projektering för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionshinder) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, produktens användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på produkten angående den beteckning under vilken den salu- förs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpack- ning, märkning, bruksanvisningar, produktionsprocesser och -metoder samt förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.

-Internationell standard: en standard som antagits av ett internatio- nellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

-Europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

-Nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.

3.försvarsstandard: En teknisk specifikation som inte är tvingande och som godkänts av ett erkänt standardiseringsorgan på internationell,

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

128

regional eller nationell nivå, specialiserad på utarbetandet av tekniska	Prop. 2010/11:150
specifikationer för upprepad eller kontinuerlig tillämpning på för-	Bilaga 4
svarsområdet.

4.europeiskt tekniskt godkännande: en positiv teknisk bedömning av en produkts lämplighet för att användas för ett bestämt ändamål, grundad på att de grundläggande kraven på byggentreprenaden är uppfyllda genom produktens konstitutiva egenskaper tillsammans med de vill- kor som fastställts för användningen och utnyttjandet. Ett europeiskt tekniskt godkännande ska utfärdas av ett organ för godkännande som för detta ändamål utsetts av medlemsstaten.

5.gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation som har ut- arbetats i enlighet med ett förfarande som erkänts av medlemsstaterna och som har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

129

2Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:2891) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 §15

En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domaren ensam

1.vid åtgärd som avser endast måls beredande,

2.vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,

3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och

4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman so har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvalt- ningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

1.mål av enkel beskaffenhet,

2.mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskatt- ningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatte- revision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna,

3.mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verk- ställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivnings- prövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen

15 Senaste lydelse 2009:773

130

5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transpor- ter och posttjänster eller lagen (0000:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,

(1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatte- författningarna,

5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphand- ling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och

8.mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

131

3Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet

Härigenom föreskrivs att 39 och 40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ska ha följande lydelse.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

39 §16

Har förhandling enligt 38 § ägt

rum och förklarar den centrala

arbetstagarorganisationen

eller,

arbetstagarorganisationen

eller,

om sådan inte finns, den arbets-

tagarorganisation som har

slutit

tagarorganisation

som

har

slutit

kollektivavtalet, att den av arbets-

givaren

tilltänkta

åtgärden

kan

givaren

tilltänkta

åtgärden

kan

antas medföra att lag eller kollek-

tivavtal för arbetet åsidosätts eller

att åtgärden annars strider mot vad

som är allmänt godtaget inom

parternas avtalsområde, får åtgär-

den inte beslutas eller verkställas

av arbetsgivaren. Vid upphandling

enligt

lagen

(2007:1091)

enligt

lagen

(2007:1091)

offentlig upphandling eller

lagen

offentlig

upphandling

lagen

(2007:1092) om upphandling inom

områdena vatten, energi, trans-

områdena vatten, energi, transpor-

porter och posttjänster får en sådan

ter och posttjänster eller lagen

förklaring göras endast om den

(0000:00) om

upphandling på

grundar sig på omständigheter som

försvars- och säkerhetsområdet får

sägs i

10 kap.

2 §

samt 15 kap.

en sådan förklaring göras endast

13 § lagen om offentlig upphand-

om den grundar sig på omständlig-

ling eller 10 kap. 2 och 3 §§ samt

heter som sägs i 10 kap. 2 § samt

15 kap.

13 § lagen

om upphand-

15 kap.

13 §

lagen om

offentlig

ling inom områdena vatten, energi,

upphandling,

10 kap. 2

och

3 §§

transporter och posttjänster.

samt 15 kap. 13 § lagen om upp-

handling

inom

områdena vatten,

energi, transporter och posttjänster

eller 11 kap. 2 § samt 15 kap. 15 §

lagen

(0000:00) om upphandling

på försvars- och säkerhets-

området.

16 Senaste lydelse 2007:1095

132

40 §17

Prop. 2010/11:150

Förbud enligt 39 § inträder inte,

Bilaga 4

om arbetstagarorganisationen sak-

nar fog för sin ståndpunkt. Förbud

inträder inte heller, om arbets-

tagarorganisationen

vid offentlig

tagarorganisationen

vid offentlig

upphandling har grundat sin för-

klaring

på andra omständigheter

klaring

på

andra omständigheter

än

som

sägs

i 10 kap. 2 §

samt

än

som

sägs i 10 kap. 2 §

samt

15 kap.

13 §

lagen

(2007:1091)

15 kap.

13 §

lagen

(2007:1091)

offentlig

upphandling

eller

om offentlig upphandling, 10 kap.

10 kap. 2 och 3 §§

samt 15 kap.

2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen

13 § lagen (2007:1092) om upp-

(2007:1092) om upphandling inom

handling inom områdena vatten,

områdena vatten, energi, transpor-

energi, transporter och post-

ter

och

posttjänster

eller

11 kap.

tjänster.

2 §

samt

15 kap.

15 §

lagen

(0000:00)

upphandling

på

Har arbetsgivaren med stöd av

försvars- och säkerhetsområdet.

Har arbetsgivaren med stöd av

38 § tredje stycket verkställt beslut

i den fråga som förhandlingen

avser, skall 39 § inte tillämpas.

avser, ska 39 § inte tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

17 Senaste lydelse 2007:1095

133

Endast 15 och 16 kap. tillämpas i fråga om offentlig upphandling som

1. avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster), eller

2. avser andra kontrakt, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen

I fråga om offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A-tjänster) tillämpas inte 13 och 14 kap.

En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en upphandling av A-tjänster om värdet av A-tjänsterna över- stiger värdet av B-tjänsterna. I

4Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling

Härigenom föreskrivs18 i fråga om lagen (2007:1091) om offentlig upphandling

dels att 15 kap. 22 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 15 kap. 22 § ska utgå,

dels att 1 kap. 2 §, 15 kap. 19 § och 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §, och närmast

före paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

2 §

Endast 15 och 16 kap. tillämpas i fråga om offentlig upphandling som

1. avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster),

2. avser andra kontrakt, vars värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen,

3.görs på försvars området och som avser varor eller tjänster som omfattas av artikel 296 i EG- fördraget, eller

4.omfattas av sekretess eller andra särskilda begränsningar med hänsyn till rikets säkerhet.

I fråga om offentlig upphandling som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A-tjänster) tillämpas inte 13 och 14 kap.

En upphandling som avser både A-tjänster och B-tjänster skall an- ses vara en upphandling av A- tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värdet av B-tjänsterna. I

18 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter eller enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, Celex 32009L0081).

134

Vid förenklat förfarande och ur- valsförfarande ska den upphand- lande myndigheten till anbuds- sökande och anbudsgivare lämna underrättelse om de beslut som av- ses i 9 kap. 9 § och sådana upp- lysningar som avses i 9 kap. 10 §.

Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt

annat fall skall upphandlingen i sin	annat fall ska upphandlingen i sin
helhet anses vara en upphandling	helhet anses vara en upphandling
av B-tjänster	av B-tjänster.
I fråga om tjänstekoncessioner	I fråga om tjänstekoncessioner
gäller endast 1 kap. 12 §.	gäller endast 1 kap. 12 §.
	Upphandling på försvars- och
	säkerhetsområdet

3 a §

Denna lag gäller inte för upp- handling som

1. omfattas av lagen (0000:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller

2. är undantagen enligt 1 kap. 7 eller 8 §§ i den lagen.

15 kap.

19 §

Vid förenklat förfarande och ur- valsförfarande skall den upphand- lande myndigheten till anbuds- sökande och anbudsgivare lämna underrättelse om de beslut som av- ses i 9 kap. 9 § och sådana upp- lysningar som avses i 9 kap. 10 §.

Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 och 4 skall den upphandlande myndig- heten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta an- budsgivarna om beslutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

16 kap.

1 §

En leverantör som anser sig ha lidit eller kan komma att lida skada enligt 2 § får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärder enligt den paragrafen.

Vid direktupphandling får en ansökan enligt första stycket inte prövas efter den tidpunkt då det finns ett avtal om upphandlingen.

Vid tillämpning av ett annat förfarande än som avses i andra stycket får en ansökan inte prövas efter den tidpunkt då det finns ett kontrakt. Den får dock prövas till dess att tio dagar gått från det att

1. den upphandlande myndigheten lämnat underrättelse enligt 9 kap.

9 § till anbudssökandena eller anbudsgivarna, eller

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

135

Det som sägs i tredje stycket andra meningen gäller inte vid till- delning av kontrakt som det är absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen med sådan synner- lig brådska som är orsakad av om- ständigheter som inte kunnat förut- ses av den upphandlande myndig- heten och inte heller kan hänföras till denna.

2. rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet.

Det som sägs i tredje stycket andra meningen gäller inte vid till- delning av kontrakt som

1. avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 eller 4 om det har gjorts ett undantag från bestämmelsen med stöd av 15 kap. 22 §, eller

2. det är absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen med så- dan synnerlig brådska som är orsa- kad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upphand- lande myndigheten och inte heller kan hänföras till denna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

136

I fråga om upphandlingar som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A-tjänster) tillämpas inte 13 kap.

En upphandling om avser både A-tjänster och B-tjänster ska anses vara en upphandling av A-tjänster om värdet av A-tjänsterna över- stiger värden av B-tjänsterna. I annat fall ska upphandlingen i sin helhet anses vara en upphandling av B-tjänster.

5Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

Härigenom föreskrivs19 i fråga om lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster

dels att 15 kap. 22 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 15 kap. 22 § ska utgå,

dels att 1 kap. 2 §, 15 kap. 19 § och 16 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

2 §

Endast 15 och 16 kap. tillämpas			Endast 15 och 16 kap. tillämpas
i fråga om upphandling som			i fråga om upphandling som
1. avser tjänster enligt bilaga 3			1. avser tjänster enligt bilaga 3
(B-tjänster),			(B-tjänster), eller
2. avser andra	kontrakt,	vars	2. avser andra kontrakt, vars
värde understiger de tröskelvärden			värde understiger de tröskelvärden
som anges i lagen, eller			som anges i lagen.
3. omfattas av	sekretess	eller
andra särskilda	begränsningar

med hänsyn till rikets säkerhet.

I fråga om upphandlingar som avser tjänster som anges i bilaga 2 (A-tjänster) tillämpas inte 13 kap.

En upphandling om avser både A-tjänster och B-tjänster skall anses vara en upphandling av A- tjänster om värdet av A-tjänsterna överstiger värden av B-tjänsterna. I annat fall skall upphandlingen i sin helhet anses vara en upphand- ling av B-tjänster.

19 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter eller enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, Celex 32009L0081).

137

Det som sägs i tredje stycket andra meningen gäller inte vid tilldelning av kontrakt som det är absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen med sådan synner- lig brådska som är orsakad av omständigheter som inte kunnat

Vid förenklat förfarande och ur- valsförfarande ska den upphand- lande enheten till anbudssökande och anbudsgivare lämna under- rättelse om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och sådana upplys- ningar som avses i 9 kap. 10 §.

Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.

3 a §

Denna lag gäller inte för upp- handling som

1. omfattas av lagen (0000:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller

2. är undantagen enligt 1 kap. 7 eller8 §§ i den lagen.

15 kap.

19 §

Vid förenklat förfarande och ur- valsförfarande skall den upphand- lande enheten till anbudssökande och anbudsgivare lämna under- rättelse om de beslut som avses i 9 kap. 9 § och sådana upplys- ningar som avses i 9 kap. 10 §.

Vid direktupphandling och vid tilldelning av kontrakt som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3 skall den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.

16 kap.

1 §

En leverantör som anser sig ha lidit eller kan komma att lida skada enligt 2 § får i en framställning till allmän förvaltningsdomstol ansöka om åtgärder enligt den paragrafen.

Vid direktupphandling får en ansökan enligt första stycket inte prövas efter den tidpunkt då det finns ett avtal om upphandlingen.

1.den upphandlande enheten lämnat underrättelse enligt 9 kap. 9 § till anbudssökandena eller anbudsgivarna, eller

2.rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut, upphävt det beslutet.

Det som sägs i tredje stycket andra meningen gäller inte vid till- delning av kontrakt som

1. avses i 1 kap. 2 § andra stycket 3, om det har gjorts ett undantag från bestämmelsen med stöd av 15 kap. 22 §, eller

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

138

2. det är absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen med sådan synnerlig brådska som är orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses av den upp- handlande enheten och inte heller kan hänföras till denna.

förutses av den upphandlande en-	Prop. 2010/11:150
heten och inte heller kan hänföras	Bilaga 4
till denna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

139

6Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 31 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

31 kap.

3 §

Sekretess gäller i affärsverksam- het hos en bank, ett kreditmark- nadsföretag eller ett värdepappers- bolag som samverkande kommu- ner eller landsting utövar ett rätts- ligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekono- miska eller personliga förhållan- den, om det inte står klart att upp- giften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphand- ling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Sekretess gäller i affärsverksam- het hos en bank, ett kreditmark- nadsföretag eller ett värdepappers- bolag som samverkande kommu- ner eller landsting utövar ett rätts- ligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekono- miska eller personliga förhållan- den, om det inte står klart att upp- giften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transpor- ter och posttjänster eller lagen (0000:00) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 4

140

Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (SOU 2009:13)

Följande remissinstanser har yttrat sig: Svea hovrätt, Kammarrätten i Stockholm, Stockholms tingsrätt, Förvaltningsrätten i Stockholm, Riks- polisstyrelsen, Kriminalvården, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Socialstyrelsen, Fortifikationsverket, Umeå universitet, Luftfartsverket, Konkurrensverket, Regelrådet, Trafikverket (tidigare Vägverket), Norrtälje kommun, Stockholms kommun, Linköpings kommun, Lunds kommun, Uddevalla kommun, Kalmar läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenskt Näringsliv, Företagarna, SME-D, Säkerhets- och försvarsföretagen och Teknik- företagen.

Därutöver har även Inspektionen för strategiska produkter och Säker- hetspolisen yttrat sig.

Riksrevisionen, Åklagarmyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kustbevakningen, Totalförsvarets forskningsinstitut, Ekonomistyrningsverket, Kammarkollegiet, Statskontoret, Expert- gruppen för studier i offentlig ekonomi, Post- och telestyrelsen, Botkyrka kommun, Huddinge kommun, Sigtuna kommun, Österåkers kommun, Nyköpings kommun, Mullsjö kommun, Växjö kommun, Kalmar kommun, Västerviks kommun, Helsingborgs kommun, Ystads kommun, Halmstads kommun, Varbergs kommun, Karlsborgs kommun, Lidköpings kommun, Karlstads kommun, Örebro kommun, Borlänge kommun, Gävle kommun, Sundsvalls kommun, Örnsköldsviks kommun, Östersunds kommun, Umeå kommun, Skellefteå kommun, Haparanda kommun, Luleå kommun, Stockholms läns landsting, Södermanlands läns landsting, Jönköpings läns landsting, Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Örebro läns landsting, Dalarnas läns landsting, Västerbottens läns landsting och Sveriges Offentliga Inköpare har beretts tillfälle att yttra sig men avstått från det eller har inga synpunkter.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 5

141

Sammanställning över vilka bestämmelser som genomför direktiv 2009/81/EG

Artikel i			Lagen om försvars- och	Avsnitt
direktiv			säkerhetsupphandling
2009/81/EG
1	1		2 kap. 5 §
	2		2 kap. 14 §
	3		2 kap. 3 §
	4		2 kap. 30 §
	5		2 kap. 23 §
	6		2 kap. 18 §
	7		2 kap. 29 §
	8		2 kap. 22 §
	9		Genomförs inte	6.5
	10		2 kap. 15 §
	11		2 kap. 20 §
	12		2 kap. 7 §
	13		2 kap. 16 §
	14		Genomförs inte	6.5
	15		2 kap. 1 §
	16		Genomförs inte	6.5
	17		2 kap. 25 och 26 §§
	18		2 kap. 12 §
	19		2 kap. 21 §
	20		2 kap. 11 §
			2 kap. 13 §, 4 kap. 14 § andra
	21	1 st	stycket
		2 st	4 kap. 12 §
	22		2 kap. 24 §
	23		2 kap. 2 §
	24		Genomförs inte	6.5
	25		2 kap. 6 §
	26		2 kap. 17 §
	27		2 kap. 9 §
	28		2 kap. 4 §
2			1 kap. 2, 7 och 9 §§
3	1		1 kap. 4 § och 6 § första stycket
	2		1 kap. 5 § och 6 § första stycket
	3		1 kap. 6 § andra stycket
4			1 kap. 11 §
5	1		1 kap. 12 §
	2		1 kap. 13 §

Prop. 2010/11:xx Bilaga 6

142

			Motsvarande bestämmelser finns
			i offentlighets- och sekretess-
			lagen (2009:400)	och	lagen
			(1990:409) om	skydd	för
6			företagshemligheter			8.13
7			7 kap. 13 §
8			3 kap. 1 §
9	1		3 kap. 2 §
	2		3 kap. 3 §
	3		3 kap. 4 §
	4		3 kap. 7 §
	5		3 kap. 6 § första–tredje styckena
	6		3 kap 8 §
	7		3 kap. 9 §
	8	a	3 kap. 10 §
		b	3 kap. 11 §
	9		3 kap. 12 §
10			4 kap. 23 §
11			Genomförs inte			6.7
12			1 kap. 8 §
13			1 kap. 8 §
14			Genomförs inte			7.7
15			1 kap. 2 §
			1 kap. 2 §, 15 kap. 2 § tredje
16			stycket och 23 §
17			1 kap. 2 § tredje stycket
18	1		7 kap. 1 §
	2		Genomförs inte			8.1
	3	a	7 kap. 2 §
		b–d	7 kap. 3 §
	4		7 kap. 5 §
	5	1 st	7 kap. 6 §
		2 st	Genomförs inte			8.1
		3 st	7 kap. 6 §
	6		7 kap. 7 §
	7	1 st	2 kap. 8 §
		2 st	7 kap. 8 §
	8		7 kap. 4 §
19	1–3		7 kap. 9 §
	4		7 kap. 10 §
20			7 kap. 12 §
21	1		14 kap. 1 §
	2		14 kap. 2 §

Prop. 2010/11:xx Bilaga 6

143

	3		14 kap. 5 §
	4	1 st	14 kap. 3 §
		2 st	Genomförs inte			11.3.2
		3 st	14 kap. 3 §
		4 st	14 kap. 3 §
		5 st	14 kap. 4 §
		6 st	14 kap. 5 §
	5		14 kap. 7 §
	6		14 kap. 8 §
	7		Genomförs inte			11.6
22		1 st	7 kap. 14 §
		2 st	7 kap. 15 §
		3 st	1 kap. 11 §
23		1 st	7 kap. 16 §
		2 st	7 kap. 17 §
		3 st	7 kap. 18 §
24			7 kap. 11 §
25			4 kap. 1 §
26	1		4 kap. 2 §
	2		1 kap. 11 §			7.1
	3		4 kap. 3 §
27	1	1 st	4 kap. 11 §
		2 st	4 kap. 20 §
	2		4 kap. 13 §
	3	1 st	4 kap. 14 §
		2 st	1 kap. 11 §			7.3
			Motsvarande bestämmelser finns
			i offentlighets- och sekretess-
			lagen (2009:400)	och	lagen
		3 st	(1990:409) om	skydd	för
		3 st	företagshemligheter			7.3
	4		4 kap. 15 §
	5		4 kap. 16 §
	6	1 st	4 kap. 16 och 17 §§
		2 st	4 kap. 18 §
	7	1 st	4 kap. 19 och 20 §§
		2 st	4 kap. 21 §
	8		4 kap. 22 §
28	1		4 kap. 4–6 §§
	2		4 kap. 7 §
	3		4 kap. 8 §
	4		4 kap. 9 §
	5		4 kap. 10 §

Prop. 2010/11:xx Bilaga 6

144

29	1		5 kap. 1 §
	2	1 st	5 kap. 1 och 2 §§
		2 st	5 kap. 2 §
		3 st	5 kap. 2 §
		4 st	5 kap. 3 §
		5 st	Genomförs inte			7.5
		6 st	1 kap. 11 §
	3		5 kap. 4 §
	4		5 kap. 5–7 §§
			8 kap. 2 § och regleras i för-
30	1		ordning
	2		8 kap. 1 §
	3	1–2 st	8 kap. 3 §
			Motsvarande bestämmelser finns
			i offentlighets- och sekretess-
			lagen (2009:400)	och	lagen
		3 st	(1990:409) om	skydd	för
		3 st	företagshemligheter			8.5
31			15 kap. 2 § fjärde stycket
			KOM förordning och regleras i
32			förordning			8.5
33	1		9 kap. 1 §
	2		9 kap. 2 §
	3	1 st	9 kap. 3 §
		2 st	9 kap. 2 §
		3 st	9 kap. 3 §
	4		9 kap. 4 §
	5		9 kap. 5 §
	6		9 kap. 6 §
	7		9 kap. 7 §
34	1–2		9 kap. 8 §
	3		9 kap. 9 §
	4		9 kap. 10 §
	5		9 kap. 8 §
35	1		10 kap. 9 §
	2	a	10 kap. 10 §
		b	Genomförs inte			8.8.2
		c	10 kap. 10 §
	3		Genomförs inte			8.8.2
36	1		10 kap. 1 §
	2		10 kap. 1 §
	3		10 kap. 6 och 7 §§
	4		10 kap. 2 §
	5	a–c	10 kap. 3 §

Prop. 2010/11:xx Bilaga 6

145

		d	10 kap. 4 §
	6	a	10 kap. 1 §
		b–c	10 kap. 5 §
			10 kap. 12 § och regleras i för-
37			ordning
38	1		12 kap. 1 §
	2		12 kap. 2 §
	3	1 st	12 kap. 3–5 §§
		2 st	12 kap. 5 §
		3 st	12 kap. 6 §
	4		12 kap. 5 §
	5		4 kap. 3 § och 15 §
39	1		11 kap. 1 §
	2		11 kap. 2 §
			11 kap. 3 § första och andra
	3		styckena
	4		Genomförs inte	8.9
40		1–2 st	12 kap. 7 §
		3 st	Genomförs inte	8.10.2
41	1		12 kap. 8 §
	2–3		12 kap. 15 §
	4		12 kap. 9 §
	5		12 kap. 10 §
42	1	a–i	12 kap. 11 §
	1	j 1 st	12 kap. 11 § första stycket
				9.5,
		j 2 st	1 kap. 11 §	9.6
		j 3 st	12 kap. 12 §
		j 4 st	12 kap. 13 §
	2–3		12 kap. 15 §
	4		12 kap. 16 §
	5		12 kap. 11 §
	6		12 kap. 14 §
43			12 kap. 17 §
44			12 kap. 18 §
45			10 kap. 8 §
	1–2,
46	4–8		Genomförs inte	8.10.3
	3		11 kap. 3 § och 12 kap. 19 §
47	1		13 kap. 1 §
	2		13 kap. 2 §
48	1		6 kap. 1 §
	2	1–2 st	6 kap. 1 §

Prop. 2010/11:xx Bilaga 6

146

		3 st	6 kap. 2 §
	3	1 st	6 kap. 3 §
		2 st	6 kap. 4 §
	4	1 st	6 kap. 5 §
		2 st	6 kap. 6, 9 och 10 §§
	5	1 st	6 kap. 7 §
		2–3 st	6 kap. 8 §
	6		6 kap. 11 §
	7		6 kap. 12 §
	8	1 st	6 kap. 13 §
		2 st	1 kap. 11 §	7.4
49	1–2		13 kap. 3 §
	3		13 kap. 4 §
50	1		14 kap. 5 §
	2		14 kap. 6 §
51			14 kap. 9 §
52	1–5		14 kap. 10 §
	6	1–2 st	14 kap. 12 §
		3 st	14 kap. 13 §
		4 st	1 kap. 11 §	11.4.5
	7		14 kap. 9 §
	8		14 kap. 10 §
53		1 st	14 kap. 9 och 11 §§, 1 kap. 11 §
		2 st	14 kap. 14 §
54			Genomförs inte	11.7
55	1–3		16 och 17 kap.
	4		16 kap. 4 §
	5–6		Genomförs inte	12.3
56	1	1 st a	16 kap. 6 och 9 §§
		1 st b	Genomförs inte	12.3
	1	2 st	16 kap. 20 §
	2		16 kap. 4 och 21 §§, 17 kap. 1 §
	3, 4		16 kap. 8 §
	5		16 kap. 9 §
	6		Genomförs inte	12.6
	7		16 kap. 6 § andra stycket
	8		16 kap.	12.3
	9		Genomförs inte	12.3
			Motsvarande bestämmelser finns
			i offentlighets- och sekretess-
	10	1 st	lagen (2009:400) och i säkerhets-
	10	1 st	skyddslagen (1996:627)	12.9
		2 st	Genomförs inte	12.10

Prop. 2010/11:xx Bilaga 6

147

			Motsvarande bestämmelser finns
			i offentlighets- och sekretess-
		3 st	lagen (2009:400) och i säkerhets-
		3 st	skyddslagen (1996:627)			12.9
			Motsvarande bestämmelser finns
			i offentlighets- och sekretess-
		4 st	lagen (2009:400)			12.9
57			16 kap. 1 §, 10 kap. 9 §			12.2
58			16 kap. 2 §, 10 kap. 9 §			12.2
59			16 kap. 11 §
60	1, 2		16 kap. 13 §
	3		16 kap. 14 §
	4		8 kap. 4 §, 16 kap. 3 § och 15 § 2
	5		16 kap. 15 § 1
61	1		16 kap. 13 §, 17 kap. 1 och 2 §§
	2		17 kap.
62			16 kap. 17 §
63			Genomförs inte			8.14
64			KOM förordning			8.5
65–69			Genomförs inte			8.14
			1 kap.	3 a § lagen (2007:1092)
			om upphandling inom områdena
70			vatten,	energi, transporter	och
70			posttjänster
			1 kap.	3 a § lagen (2007:1091)
71			om offentlig upphandling
72			Ikraftträdandebestämmelserna
73–75			Genomförs inte			8.14

Prop. 2010/11:xx Bilaga 6

148

Lagförslag i lagrådsremissen Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

1.1Förslag till lag om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

Härigenom föreskrivs1 följande.

1 kap. Lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser

Lagens innehåll

1 § I denna lag finns föreskrifter om

–lagens innehåll och tillämpningsområde samt allmänna bestämmelser (1 kap.),

–definitioner (2 kap.),

–tröskelvärden (3 kap.),

–upphandlingsförfaranden (4 kap.),

–ramavtal (5 kap.),

–elektronisk auktion (6 kap.),

–tekniska specifikationer, informationssäkerhet och försörjnings- trygghet m.m. (7 kap.),

–annonsering av upphandling (8 kap.),

–tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m. (9 kap.),

–kommunikation, information och dokumentation (10 kap.),

–uteslutning av leverantörer (11 kap.),

– kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m. (12 kap.),

–tilldelning av kontrakt (13 kap.),

–underentreprenad (14 kap.),

–upphandling som inte omfattas av direktivet (15 kap.),

–avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.),

–upphandlingsskadeavgift (17 kap.), och

–tillsyn (18 kap.).

Till lagen hör följande bilagor:

–Förteckning över byggentreprenadkontrakt (bilaga 1)

–Förteckning över tjänstekontrakt (A-tjänster) (bilaga 2)

–Förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) (bilaga 3)

–Definition av vissa tekniska specifikationer (bilaga 4)

149

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag gäller för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet av

1.militär utrustning, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och underenheter,

2.utrustning av känslig karaktär, inklusive alla tillhörande delar, komponenter och underenheter,

3.byggentreprenader, varor och tjänster som direkt hänför sig till den utrustning som avses i 1 och 2, under hela dess livslängd, eller

4.byggentreprenader och tjänster specifikt för militära ändamål eller byggentreprenader och tjänster av känslig karaktär.

Endast 15 kap. tillämpas i fråga om upphandling som

1.avser tjänster enligt bilaga 3 (B-tjänster), eller

2.avser andra kontrakt, vilkas värde understiger de tröskelvärden som anges i lagen.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-referens- nummer för byggentreprenadkontrakt samt A-tjänster och B-tjänster.

Denna lag gäller inte när artikel 36, 51, 52 eller 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillämpas.

Andra lagar om upphandling

Upphandling som faller inom flera tillämpningsområden

6 § Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.

Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

150

Undantag från lagens tillämpningsområde	Prop. 2010/11:150
Upphandling enligt andra internationella regler	Bilaga 7
Upphandling enligt andra internationella regler

7 § Denna lag gäller inte upphandling som omfattas av särskilda för- faranderegler

1.i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan en eller flera av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbets- området (EES) och någon eller några andra stater,

2.i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller

3.som tillämpas av en internationell organisation som gör inköp för sitt eget bruk och inte heller kontrakt som tilldelas av en stat inom EES i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.

Särskilda undantag

8 § Denna lag gäller inte för kontrakt

1.för vilka tillämpningen av denna lag skulle kräva att en upphand- lande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen,

2.som avser underrättelseverksamhet,

3.som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram som gäller forsk- ning och utveckling mellan minst två stater inom EES avseende utveck- landet av en ny produkt och, i förekommande fall, de senare skedena av hela eller delar av produktens livslängd,

4.som, av operativa skäl, måste tilldelas en leverantör i ett område utanför EES territorium där operationen genomförs,

5.som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet,

6.som en regering tilldelas av en annan regering och som avser

a)tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,

b)byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning som avses i a, eller

c)byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller av känslig karaktär,

7. som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag,

8. som avser finansiella tjänster, utom försäkringstjänster,

9. som avser anställningar, eller

Första stycket 4 avser även civila inköp.

151

Undantag för upphandling som avser krigsmateriel m.m.

9 § I fråga om upphandling som omfattas av artikel 346.1 b EUF- fördraget får regeringen i enskilda fall besluta om de undantag från be- stämmelserna i denna lag som är nödvändiga med hänsyn till rikets väsentliga säkerhetsintressen.

Försvarets materielverk får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingen

1.avser tillägg till en upphandling där regeringen tidigare beslutat om undantag med stöd av första stycket,

3.har ett värde som understiger 25 000 000 kronor.

Försvarsmakten och Försvarets radioanstalt får besluta om sådana undantag som avses i första stycket om upphandlingens värde understiger 5 000 000 kronor.

Allmänna bestämmelser

Principer för upphandling

Rätten att få delta i en upphandling

12 § Grupper av leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna ett anbud och att lämna ett anbud. Den upphandlande myndigheten eller enheten får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en bestämd juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndig- heten eller enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

152

2 kap. Definitioner

Allmänna definitioner

1 § Med anbudssökande avses den som ansöker om att få delta i ett selektivt eller förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller i ett urvalsförfarande enligt 15 kap.

2 § Med anknutet företag avses

1.företag över vilket en leverantör har ett bestämmande inflytande,

2.företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en leveran- tör, och

3 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som

1.avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1, eller

2.medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet ut- formas, enligt krav som ställs upp av den upphandlande myndigheten eller enheten.

Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anlägg- ningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.

4 § Med civila inköp avses ett kontrakt som inte omfattas av 1 kap. 2 § och som avser förvärv av icke-militära varor, byggentreprenader eller tjänster för logistiska ändamål.

6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska över- föringsmedier.

7 § Med elektronisk auktion avses en upprepad process med hjälp av elektroniska medel för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

153

8 § Med erkända organ avses sådana provnings- och kalibrerings- laboratorier samt organ för inspektion och certifiering som uppfyller tillämpliga europeiska standarder.

9 § Med forskning och utveckling avses verksamhet som omfattar grund- forskning, tillämpad forskning och experimentell utveckling.

10 § Med förfrågningsunderlag avses sådant underlag för anbud som en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller en leverantör.

11 § Med förhandlat förfarande avses ett förfarande där den upphand- lande myndigheten eller enheten inbjuder utvalda leverantörer och för- handlar om kontraktsvillkoren med en eller flera av dem.

12 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet, en upphand- lande enhet eller ett offentligt europeiskt organ som

1.ingår ramavtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är av- sedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter, eller

2.medverkar vid en upphandling i egenskap av ombud åt flera upp- handlande myndigheter eller enheter.

14 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som

1.sluts mellan en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter och en eller flera leverantörer,

2.avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller till- handahållande av tjänster, och

3.undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk signatur.

15 § Med kris avses varje situation när en händelse med skadliga konse- kvenser inträffar som tydligt går utöver omfattningen av en allvarlig händelse under vanliga omständigheter och som

1.i hög grad hotar eller inskränker människors liv och hälsa,

2.i hög grad påverkar egendomsvärden, eller

3.kräver åtgärder för att tillhandahålla befolkningen livsförnödenheter. En kris ska även anses ha uppstått om det finns en överhängande risk

för att en sådan allvarlig situation kommer att inträffa.

16 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.

Med leverantör avses också en grupp av leverantörer.

17 § Med livslängd avses samtliga skeden som en vara genomgår från forskning och utveckling till bortskaffande.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

154

18 § Med militär utrustning avses utrustning som är särskilt utformad eller anpassad för militära syften och som är avsedd att användas som vapen, ammunition eller krigsmateriel.

19 § Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, delägar- förvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och

1.som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,

2.vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett lands- ting eller en upphandlande myndighet, eller

3.i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upp- handlande myndighet.

Med ramavtal i 14 kap. avses ett avtal som ingås mellan en eller flera utvalda anbudsgivare och en eller flera underleverantörer i syfte att fast- ställa villkoren för senare tilldelning av underleverantörskontrakt under en given tidsperiod.

22 § Med säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avses information och material oavsett form, karaktär eller överföringsteknik som omfattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss skyddsnivå samt som med hänsyn till rikets säkerhet och lagar och andra författningar måste skyddas mot intrång, förstörelse, avlägsnande, spridning, förlust eller åt- komst av någon obehörig person, eller någon annan typ av risk.

23 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller utförande av tjänster och som inte utgör ett byggentreprenadkontrakt enligt 3 § eller ett varukontrakt enligt 30 §.

Ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska behandlas som ett tjänstekontrakt, om värdet av tjänsterna är högre än värdet av varorna.

Ett kontrakt som avser tjänster och omfattar verksamhet som anges i bilaga 1, men som är underordnad kontraktets ändamål i övrigt, ska behandlas som ett tjänstekontrakt.

24 § Med underleverantörskontrakt avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor som sluts mellan en anbudsgivare som valts ut för ett kontrakt och en eller flera leverantörer och som avser utförande av bygg- entreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster enligt kontraktet.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

155

25 § Med upphandlande enhet avses dels upphandlande myndigheter enligt 26 § som bedriver sådan verksamhet som avses i 1 kap. 4–10 §§ lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, dels sådana företag som

1.en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller

2.bedriver verksamhet som omfattas av 1 kap. 4–10 §§ lagen om upp- handling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt tredje stycket.

Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som

1.beviljats enligt lag eller annan författning,

3.väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.

26 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.

Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas

1.beslutande församlingar i kommuner och landsting, och

2.offentligt styrda organ som avses i 19 §, samt

3.sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.

29 § Med utrustning av känslig karaktär, byggentreprenad av känslig karaktär och tjänster av känslig karaktär avses utrustning, bygg- entreprenad och tjänster som har ett säkerhetssyfte och som inbegriper, kräver eller innehåller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

156

Ett kontrakt ska behandlas som ett varukontrakt även om det omfattar	Prop. 2010/11:150
monterings- och installationsarbeten avseende varorna, om värdet av	Bilaga 7
arbetena är mindre än värdet av varorna.
Definitioner som gäller endast 15 kap.
31 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i
viss form.
32 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer
har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den
upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera
anbudsgivare.
33 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har
rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten
eller enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den
upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera
anbudsgivare.

3 kap. Tröskelvärden

Tröskelvärdenas storlek

1.varu- eller tjänstekontrakt, eller

2.byggentreprenadkontrakt.

Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.

Värdet av kontraktet ska beräknas exklusive mervärdesskatt.

Beräkning av värdet av ett kontrakt

2 § Värdet av kontrakt som avses i 1 § ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten eller en- heten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.

157

Förbud i vissa fall mot att dela upp en upphandling

Upphandling av delkontrakt

Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.

Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 15 kap. tillämpas.

Byggentreprenadkontrakt

Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid

För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.

För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

158

Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas

9 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av

Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestäm- melserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

Vissa tjänstekontrakt

10 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i

1.när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,

2.när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.

Ramavtal

12 § Värdet av ett ramavtal ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras under ramavtalets löptid.

4 kap. Upphandlingsförfaranden

Selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog

1 § Vid upphandling får selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt 2 och 3 §§ användas.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får dock användas under de förutsättningar och på det sätt som anges i 4–8 §§.

Konkurrenspräglad dialog får användas under de förutsättningar och på

det sätt som anges i 9–20 §§.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
2 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upp-
handlande myndighet eller enhet förhandla med anbudsgivarna om de an-	159
	159

bud som de har lämnat, för att anpassa anbuden till de krav som myndig- heten eller enheten har angett i annonsen om upphandling, i förfrågnings- underlaget och i de kompletterande handlingarna samt för att få fram det bästa anbudet enligt 13 kap. 1 §.

Förhandlat förfarande utan föregående annonsering

4 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt som avser byggentreprenader, varor och tjänster om

2.det som ska upphandlas av tekniska skäl eller på grund av ensamrätt kan fullgöras av endast en viss leverantör,

4.de anbud som har lämnats vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering eller en konkurrenspräglad dialog är ogiltiga eller inte kan godtas med hänsyn till

a) 1 kap. 10 § andra stycket om att juridiska personer i vissa fall ska uppge namn och yrkeskvalifikationer på personer som ska utföra en tjänst som omfattas av upphandlingen,

b) 7 kap. 9 § andra och fjärde styckena om att otillåtna alternativa anbud inte får beaktas respektive att endast alternativa anbud som uppfyller ställda minimikrav får beaktas,

c) 7 kap. 11 § andra stycket om att anbudsgivare ska bekräfta att hänsyn tagits till bestämmelserna om arbetarskydd och arbetsvillkor vid utformning av anbudet,

d) 7 kap. 15 § om informationssäkerhet, e) 7 kap. 17 § om försörjningstrygghet,

f) 10 kap. 8 § andra stycket om att en leverantör ska förtydliga och komplettera handlingar som har getts in,

g) 11 kap. om uteslutning av leverantörer,

h) 12 kap. om kontroll av leverantörers lämplighet och val av deltagare m.m.,

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

160

i) 13 kap. om tilldelning av kontrakt, eller	Prop. 2010/11:150
j) 14 kap. om underentreprenad, eller	Bilaga 7
5. det till följd av en kris är omöjligt att hålla tidsfristerna vid ett selek-
tivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med föregående annons-
ering.
Om Europeiska kommissionen begär det, ska den upphandlande myn-
digheten eller enheten i en rapport till kommissionen redovisa sådana
ärenden där första stycket 1 har tillämpats av myndigheten eller enheten.
Första stycket 4 gäller bara om villkoren för kontraktet i förhållande till
den tidigare upphandlingen inte ändras väsentligt.
I det förhandlade förfarandet enligt första stycket 4 ska den upphand-
lande myndigheten eller enheten bjuda in endast anbudsgivare som upp-
fyller kraven i 11 och 12 kap. och som vid ett föregående selektivt för-
farande, ett föregående förhandlat förfarande med föregående annonse-
ring eller en föregående konkurrenspräglad dialog har lämnat anbud som
uppfyller de formella kraven vid upphandlingen. I förfarandet får inte
andra än sådana anbudsgivare delta.

5 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering för tilldelning av varu- och tjänste- kontrakt om det gäller

1.andra forsknings- och utvecklingstjänster än dem som avses i 1 kap.

8 §,

2.varor som framställs endast för forsknings- och utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader och under förutsättning att det inte försämrar möj- ligheten till konkurrens vid en senare kontraktstilldelning som i första hand har ett sådant syfte.

6 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om

1.det gäller kompletterande leveranser av varor från den ursprungliga leverantören om

a) varorna är avsedda som antingen delvis utbyte av eller tillägg till tidigare leveranser, och

2.det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller

7 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för-
farande utan föregående annonsering om	161

a) de inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter för den upphandlande myndigheten eller enheten kan skiljas från det ursprung- liga kontraktet, eller

b) de, även om de kan avskiljas, är absolut nödvändiga för att kontraktet ska kunna fullföljas, eller

2.det gäller en ny byggentreprenad eller tjänst som är en upprepning av tidigare byggentreprenader eller tjänster under förutsättning

a) att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregåenden annon- sering eller konkurrenspräglad dialog,

b) att arbetena tilldelas samma leverantör,

c) att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,

d) att värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet enligt bestämmelserna i 3 kap., och

e) att det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.

Det sammanlagda värdet av kontrakt som avses i första stycket 1 får inte överstiga hälften av det ursprungliga kontraktets värde.

8 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda förhandlat för- farande utan föregående annonsering när det gäller kontrakt som till- handahåller luft- och sjöfartstransporter för EES-staternas väpnade styrkor eller polis som skickats eller kommer att skickas utomlands när det är omöjligt att hålla tidsfrister vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering med anledning av giltighetstiden för anbuden.

Konkurrenspräglad dialog

Förutsättningar

9 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda sig av kon- kurrenspräglad dialog vid tilldelning av ett särskilt komplicerat kontrakt och då selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering inte medger tilldelning av kontraktet.

10 § Ett kontrakt anses som särskilt komplicerat om det inte rimligen kan krävas av en upphandlande myndighet eller enhet att den ska kunna

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

162

1. definiera de prestanda- eller funktionskrav enligt 7 kap. 3 § som kan	Prop. 2010/11:150
tillgodose myndighetens eller enhetens behov eller med vilka dess mål	Bilaga 7
kan uppnås, eller
2. ange den rättsliga eller finansiella utformningen av ett projekt.
Annonsering
11 § Om en upphandlande myndighet eller enhet avser att använda sig av
en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons ange detta. I annonsen
eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten eller enheten ange sina
behov och krav.
Inledande av dialog
12 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska inleda en dialog
med de anbudssökande som har valts ut med tillämpning av 11 och
12 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och bestämma hur den upp-
handlande myndighetens eller enhetens behov bäst kan tillgodoses.
Under dialogen får myndigheten eller enheten diskutera alla aspekter av
kontraktet med de utvalda anbudssökandena, för att nå fram till en eller
flera lösningar som kan tillgodose myndighetens behov och utgöra grun-
den för de anbud som de utvalda anbudssökandena bjuds in att lämna.
Genomförande av dialogen
13 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bestämma att dia-
logen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar
som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller
i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de till-
delningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande doku-
mentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv
konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal
lösningar.
14 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska fortsätta dialogen
fram till dess att myndigheten eller enheten har funnit den eller de
lösningar som tillgodoser myndighetens eller enhetens behov. Dialogen
ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska
snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna slutgiltiga anbud
15 § När en underrättelse har lämnats enligt 14 § ska den upphandlande
myndigheten eller enheten uppmana de deltagande anbudssökandena att
lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som
har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla
de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
	163

Klarläggande och precisering av anbud

16 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får uppmana en del- tagande anbudsgivare att klarlägga och precisera sitt anbud.

Värdering av anbud

17 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.

18 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.

Precisering av anbud eller bekräftande av åtaganden

En sådan precisering eller ett sådant bekräftande får dock inte leda till

1.att väsentliga delar av anbudet eller inbjudan ändras,

2.att konkurrensen snedvrids, eller

3.diskriminering.

Priser eller betalning till deltagare

20 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.

Inköpscentraler

21 § En upphandlande myndighet eller enhet får anskaffa bygg- entreprenader, varor och tjänster med hjälp av en inköpscentral.

När en inköpscentral som avses i 2 kap. 12 § 1 inte är en upphandlande myndighet eller enhet, ska den upphandlande myndigheten eller enheten anses ha följt denna lag om

1. de bestämmelser som har tillämpats av inköpscentralen vid kontraktstilldelningen överensstämmer med bestämmelserna i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för bygg- entreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG2, och

2 EUT L 216, 20.8.2009, s. 76 (Celex 32009L0081).

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

164

2. de kontrakt som tilldelats kan omfattas av effektiva åtgärder mot-	Prop. 2010/11:150
svarande dem som finns i avdelning IV i direktivet.	Bilaga 7

5 kap. Ramavtal

Tillämpliga bestämmelser

1	§ En upphandlande myndighet eller enhet får ingå ramavtal med
tillämpning av bestämmelserna om upphandling av byggentreprenader,
varor och tjänster i denna lag.
Tilldelning av kontrakt
2	§ Kontrakt som grundar sig på ett ramavtal ska tilldelas enligt 4, 6 eller
7	§. Ett sådant kontrakt får slutas endast mellan en upphandlande myn-
dighet eller enhet och en leverantör som är part i ramavtalet.
	Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får parterna
inte väsentligt avvika från villkoren i ramavtalet.
Ramavtalets löptid
3	§ Ett ramavtal får löpa under längre tid än sju år endast om det är
motiverat av den levererade varans, anläggningens eller konstruktionens
förväntade livslängd och de tekniska svårigheter som ett byte av leveran-
tör kan orsaka.
Ramavtal med en enda leverantör
4	§ Om ett ramavtal ingåtts med en enda leverantör, ska villkoren i ett
kontrakt som grundar sig på ramavtalet överensstämma med villkoren i
ramavtalet.
	Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndig-
heten eller enheten skriftligen samråda med den leverantör som är part i
ramavtalet och vid behov uppmana leverantören att komplettera sitt
anbud.
Ramavtal med flera leverantörer
5	§ Om ett ramavtal ingås med flera leverantörer, i enlighet med 6 eller
7	§, ska dessa vara minst tre, om det finns ett tillräckligt antal leveran-
törer som uppfyller urvalskriterierna och ett tillräckligt antal godtagbara
anbud som uppfyller de tilldelningskriterier enligt 13 kap. 1 § andra
stycket som angetts i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.
6	§ Om ramavtal ingåtts med flera leverantörer enligt 5 §, får tilldelning
av kontrakt som grundar sig på ramavtalet ske genom tillämpning av

villkoren i ramavtalet utan förnyad inbjudan att lämna anbud.
Kontrakt ska tilldelas den leverantör som har lämnat det bästa anbudet
på grundval av de villkor som angetts i ramavtalet.	165
	165

Vid tillämpning av första stycket ska

1.den upphandlande myndigheten eller enheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,

2.den upphandlande myndigheten eller enheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hän- syn tagen till upphandlingens art och omfattning,

3.anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten eller enheten inte ta del av innehållet i dem innan den angivna svarstiden har löpt ut, och

6 kap. Elektronisk auktion

Tillämpningsområde

1 § En upphandlande myndighet eller enhet får, om förfrågnings- underlaget kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, genomföra en elektronisk auktion vid

1.selektivt förfarande,

2.förhandlat förfarande med föregående annonsering,

3.förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 5 kap. 7 §,

4.förenklat förfarande, och

5.urvalsförfarande.

2 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på

1.priser, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som erbjudit det lägsta priset, eller

2.priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i för- frågningsunderlaget, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

3 § Om elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten eller enheten ange det i annonsen om upphandling.

Förfrågningsunderlag

4 § Av förfrågningsunderlaget ska bl.a. framgå

1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

166

2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade	Prop. 2010/11:150
på en bedömning av specifikationerna för föremålet för upphandlingen,	Bilaga 7

3.vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,

4.relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auk- tionen,

5.på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och

6.relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.

Första utvärdering av anbud

Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.

6 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att lämna nya priser eller värden.

7 § Vid tilldelning av kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest för- delaktiga anbudet ska inbjudan åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av den berörda anbudsgivarens anbud som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.

Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje an- bud.

9 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbets- dagar efter den dag då inbjudan har skickats ut.

10 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.

167

Upplysningar till anbudsgivarna

Den upphandlande myndigheten eller enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har an- getts i förfrågningsunderlaget.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.

Avslutande av en elektronisk auktion

12 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndig- heten eller enheten

1.vid den tidpunkt då auktionen enligt inbjudan att delta i auktionen ska avslutas,

2.när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller

3.då det antal auktionsetapper som fastställts i inbjudan att delta i auktionen har genomförts.

I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje etapp i auktionen anges i inbjudan att delta i auktionen.

13 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela kontraktet på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen.

7 kap. Tekniska specifikationer, informationssäkerhet och försörjningstrygghet m.m.

Tekniska specifikationer

Tekniska specifikationer som hänvisar till en standard

2 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 § tillämpas, vara ut- formade med hänvisning till de tekniska specifikationer som definieras i bilaga 4, och i turordning hänvisa till

1.svensk civil standard som överensstämmer med europeisk standard,

2.europeiskt tekniskt godkännande,

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

168

3. gemensam civil teknisk specifikation,

Prop. 2010/11:150

4.svensk civil standard som överensstämmer med internationell Bilaga 7 standard,

5.annan internationell civil standard,

6.annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan,

7.annan svensk civil standard, svenskt tekniskt godkännande eller

svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt materialanvändning,

8.civil teknisk specifikation som har sitt ursprung i industrin och som i stor utsträckning accepteras av industrin, eller

9.svensk standard på försvarsområdet såsom den definieras i punkt 3 i bilaga 4 och liknande specifikation för försvarsmaterial.

Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden ”eller likvärdigt”.

Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns av- vikande bestämmelser eller om det finns avvikande tekniska krav i internationella standardiseringsavtal.

Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav

3 § En upphandlande myndighet eller enhet får ange de tekniska speci- fikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav får miljö- egenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för upp- handlingen klart framgår.

En upphandlande myndighet eller enhet får hänvisa till de tekniska
specifikationerna enligt 2 § som ett sätt för leverantören att visa att de
uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är
uppfyllda.
En upphandlande myndighet eller enhet får ange de tekniska specifika-
tionerna genom hänvisning till specifikationerna enligt 2 § i fråga om
vissa egenskaper och till prestanda- eller funktionskraven enligt första
stycket i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter om ursprung, tillverkning m.m.
4 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla uppgifter om ur-
sprung, tillverkning eller särskilt framställningssätt eller hänvisningar till
varumärke, patent, typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att
vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana uppgifter och hänvisningar får dock förekomma i specifika-
tionerna, om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för upp-
handlingen tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan uppgift eller
hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
5 § Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att hänvisa till
tekniska specifikationer enligt 2 §, får den inte förkasta ett anbud enbart
på grund av att varorna eller tjänsterna inte stämmer överens med speci-	169

fikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.

1.en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,

2.ett europeiskt tekniskt godkännande,

3.en gemensam teknisk specifikation,

4.en internationell standard, eller

5.ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.

Miljömärken

1.specifikationerna är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor eller tjänster som ska upphandlas,

2.kraven för märket har utarbetats på grundval av vetenskapliga rön,

och

3.märkena är tillgängliga för alla berörda parter.

Erkända organ

8 § Upphandlande myndigheter eller enheter ska godta intyg från organ som är erkända i ett EES-land.

Anbud med alternativa utföranden

9 § Ska en upphandlande myndighet eller enhet anta det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, får den tillåta anbudsgivare att lämna anbud med alternativa utföranden.

En upphandlande myndighet eller enhet som tillåter anbud med alter- nativa utföranden ska i kravspecifikationer ange vilka minimikrav som

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

170

gäller för sådana anbud och de särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras.

Endast sådana anbud som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.

Information om beskattning, miljöskydd, arbetarskydd och arbetsvillkor

Om den upphandlande myndigheten eller enheten lämnar sådana upp- lysningar om arbetarskydd och arbetsvillkor, ska den begära att anbuds- givare bekräftar att hänsyn har tagits till bestämmelserna om sådana villkor vid utformningen av anbudet.

Första och andra styckena ska inte påverka tillämpningen av bestäm- melserna i 13 kap. 3 § om granskning av onormalt låga anbud.

Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt

Informationssäkerhet

13 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att en leverantör uppfyller vissa krav för att skydda säkerhetsskyddsklassificerade upp- gifter, som myndigheten eller enheten överlämnar under upphandlings- förfarandet.

Den upphandlande myndigheten eller enheten får också kräva att en leverantör ska säkerställa att dess underleverantörer uppfyller sådana krav som avses i första stycket.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

171

uppgifter när det gäller kontrakt som innehåller, inbegriper eller kräver sådana uppgifter.

15 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden innehåller

1.en utfästelse från anbudsgivaren och de underleverantörer som redan valts ut om att de på lämpligt sätt kommer att skydda säkerhetsskydds- klassificerade uppgifter som de har tillgång till eller som de kommer att få kännedom om under genomförande av kontraktet och efter det att kontraktet har genomförts eller upphört att gälla,

2.en utfästelse från anbudsgivaren om att få den utfästelse som före- skrivs i 1 från andra underleverantörer som denne kommer att anlita under genomförandet av kontraktet,

3.tillräcklig information om de underleverantörer som redan valts ut för att den upphandlande myndigheten eller enheten ska kunna fastställa att var och en av dem har den kapacitet som krävs för att kunna skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som de har tillgång till eller kommer att åläggas att framställa när de genomför underleverantörs- kontraktet, eller

4.en utfästelse från anbudsgivaren om att denne ska tillhandahålla den information som avses i 3 om nya underleverantörer innan dessa tilldelas kontrakt.

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden även innehåller annat för att trygga säkerheten för information.

Försörjningstrygghet

16 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upp- handling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna ange sina krav i fråga om försörjnings- trygghet.

17 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden inne- håller

1.certifiering eller dokumentation som visar i vilken utsträckning anbudsgivaren har förmåga att uppfylla sina skyldigheter i fråga om export, överföring och transitering av varor i samband med kontraktet,

2.uppgifter om eventuella begränsningar som exportkontroll eller säkerhetsarrangemang kan komma att medföra för den upphandlande myndigheten eller enheten i fråga om att sprida, överföra eller använda varorna och tjänsterna eller resultat av dessa varor och tjänster,

3.certifiering eller dokumentation som visar att organisationen och lokaliseringen av anbudsgivarens försörjningskedja gör det möjligt för denne att uppfylla kraven om försörjningstrygghet som den upphand- lande myndigheten eller enheten anger i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller de komplet- terade handlingarna,

4.en utfästelse från anbudsgivaren om att se till att eventuella änd- ringar i försörjningskedjan under genomförandet av kontraktet inte kom- mer att inverka negativt på uppfyllandet av kraven om försörjningstrygg-

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

172

het i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget, det beskrivande	Prop. 2010/11:150
dokumentet eller de kompletterade handlingarna,	Bilaga 7

6.dokumentation i fråga om att uppfylla den upphandlande myndig- hetens eller enhetens ökade behov till följd av en kris,

7.en utfästelse från anbudsgivaren att utföra underhåll, modernisering och anpassningar av den utrustning som är föremål för upphandlingen,

En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att anbuden även innehåller annat för att visa att anbudsgivaren uppfyller kraven i fråga om försörjningstrygghet.

18 § En upphandlande myndighet eller enhet får inte kräva ett åtagande av en anbudsgivare som begränsar möjligheten för organ i licensgivarens stat att i enlighet med internationell rätt eller unionslagstiftning tillämpa de nationella kriterier som gäller för beviljande av licens för export, överföring eller transitering under de förhållanden som råder vid tid- punkten för ett sådant beslut.

8 kap. Annonsering av upphandling

Obligatorisk och icke-obligatorisk annonsering av upphandlingar

1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kon- trakt eller ingå ett ramavtal ska annonsera upphandlingen, om inte något annat följer av 4 kap. 4–8 §§.

Information om planerade upphandlingar (förhandsannonsering)

173

Annonsering om resultatet av en upphandling (efterannonsering)

Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.

Annonsering vid förhandsinsyn

9 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud m.m.

Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms

Tidsfrister vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering

2 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 37 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.

Vid selektivt förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 40 dagar från den dag då en inbjudan enligt 8 § skickades till utvalda anbudssökande.

Första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 3–7 §§.

Tidsfrist efter förhandsannonsering

De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om

1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga IV till direktiv 2009/81/EG, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tid- punkten för förhandsannonseringen, och

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

174

2. minst 52 dagar, men högst 12 månader, gått från den dag då för-	Prop. 2010/11:150
handsannonsen skickades för publicering.	Bilaga 7
Förkortad tidsfrist vid användning av elektroniska medel
4 § Om en annons utarbetas och skickas med elektroniska medel, får tids-
fristen enligt 2 § första stycket för att komma in med anbudsansökningar
vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog eller förhandlat för-
farande med föregående annonsering, förkortas med sju dagar.
5 § Tidsfristerna för att komma in med anbud vid selektivt förfarande får,
utöver vad som följer av 4 §, förkortas med fem dagar, om den upphand-
lande myndigheten eller enheten med elektroniska medel ger fri, direkt
och fullständig tillgång till hela förfrågningsunderlaget från den dag då
annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska kommissionen för
publicering. Den Internetadress där förfrågningsunderlaget finns tillgäng-
ligt ska anges i annonsen.
Förlängning av tidsfrister
6 § Tillhandahålls inte hela förfrågningsunderlaget och kompletterande
upplysningar inom de tidsfrister som anges i 10 §, trots att detta begärts i
god tid, ska fristerna för att komma in med anbud förlängas så att alla
leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs
för att utarbeta ett anbud.
Första stycket gäller även om anbud inte kan lämnas annat än efter ett
besök på plats.
Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist i vissa fall
7 § Om det vid selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med
föregående annonsering på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa
de tidsfrister som anges i detta kapitel, får en upphandlande myndighet
eller enhet ange att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar,
räknat från den dag då annonsen om upphandling skickades för publice-
ring, ska vara minst 15 dagar eller, om annonsen skickades med elektro-
niska medel, minst 10 dagar.
Under förutsättning av tidsbrist får en upphandlande myndighet eller
enhet ange att tidsfristen för att komma in med anbud vid selektivt för-
farande ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna
anbud skickades.
Inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att föra
dialog vid selektivt respektive förhandlat förfarande eller
konkurrenspräglad dialog
8 § Vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog och förhandlat
förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet	175
	175

eller enhet vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.

En inbjudan ska innehålla förfrågningsunderlaget eller, i förekom- mande fall, det beskrivande dokumentet. Om förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet är direkt tillgängligt med elektroniska medel, är det dock tillräckligt att inbjudan innehåller en uppgift om var underlaget hålls tillgängligt.

En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om

1.tidsfristen för att begära kompletterande handlingar, om det är aktuellt, samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,

3.en hänvisning till annonsen om upphandlingen,

4.vilka handlingar som ska bifogas,

6.övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.

Om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna ut förfrågningsunderlaget eller det beskrivande dokumentet

9 § Om någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran ska lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget, det be- skrivande dokumentet eller de kompletterande handlingarna, ska adres- sen anges i inbjudan. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de begärda handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan.

De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot.

Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar vid selektivt och förhandlat förfarande samt konkurrenspräglad dialog

10 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid selektivt och förhandlat förfarande samt vid konkurrenspräglad dialog lämna ut komp- letterande upplysningar om förfrågningsunderlaget, det beskrivande dokumentet eller kompletterande handlingar senast sex dagar före an- given sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upp- lysningar begärts i god tid.

Vid påskyndat förfarande enligt 7 § andra stycket ska denna tidsfrist vara fyra dagar.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

176

10 kap. Kommunikation, information och dokumentation	Prop. 2010/11:150
Regler för kommunikation	Bilaga 7
Regler för kommunikation
1 § Anbudsansökningar och anbud ska lämnas skriftligen om inte något
annat följer av tredje stycket.
En upphandlande myndighet eller enhet får bestämma att anbuds-
ansökningar och anbud ska lämnas med ett elektroniskt medel eller på
något annat sätt.
Myndigheten eller enheten får tillåta att en anbudsansökan görs per
telefon.
Myndigheten eller enheten ska i en annons ange hur anbudsansök-
ningar får lämnas och i en annons eller ett förfrågningsunderlag ange hur
anbud får lämnas.
2 § Vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara icke-
diskriminerande, allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsam-
mans med sådan maskin- och programvara som i allmänhet används.
3 § Information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk
inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering, ska
finnas tillgänglig för alla berörda parter.
En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att elektroniska an-
bud ska vara försedda med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen
(2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
En upphandlande myndighet eller enhet ska ha sådan utrustning att den
elektroniskt kan ta emot anbudsansökningar, anbud, ritningar och planer
på ett säkert sätt. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhets-
anordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer
ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon
obehörig har tagit del av uppgifterna.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Skyldighet att lämna in intyg m.m.
4 § Vid användning av elektroniska medel enligt 1 § ska anbudssökande
och anbudsgivare före utgången av tidsfristen för att lämna anbuds-
ansökan eller anbud i annan form lämna in sådana handlingar som avses i
11 kap. 3 §, 12 kap. 7, 8, 10, 11, 15 och 17–19 §§, om de inte finns till-
gängliga i elektronisk form.
Bekräftelse av ansökan om att få lämna anbud
5 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att en anbuds-
ansökan som görs per telefax ska bekräftas genom ett annat elektroniskt
medel enligt 3 § andra stycket eller genom en egenhändigt undertecknad
handling som är myndigheten eller enheten tillhanda före utgången av
den tidsfrist som myndigheten eller enheten anger.
Har en anbudsansökan gjorts per telefon, ska en bekräftelse skickas
före utgången av ansökningstiden.
	177

Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen om upphandling ange sådana villkor som avses i första och andra styckena.

Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert

6 § Kommunikation, informationsutbyte och lagrade uppgifter som rör ett upphandlingsärende ska bevaras säkert.

Öppnande av anbud

Rättelse av fel, förtydligande och komplettering

Information till leverantörer

Underrättelse om beslut

En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbuds- sökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling för vilken det har gått ut in- bjudan att lämna anbud samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.

Prop. 2010/11:150

Bilaga 7

178

Upplysningar på begäran av en leverantör

Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.

Anbudsgivare är bunden av sitt anbud

11 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i förfrågningsunderlaget ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.

En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått underrättelse enligt 9 § första stycket eller upplysningar enligt 10 §.

Protokoll

12 § En upphandlande myndighet eller enhet ska för varje upphandling upprätta ett protokoll, där det bl.a. ska framgå

1.det valda upphandlingsförfarandet,

2.skälen till att ett anbud förkastats,

3.skälen till att ett kontrakt eller ramavtal inte tilldelats en leverantör,

4.skälen till att förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 4 kap. 4–8 §§ tillämpats,

5.skälen till att tidsfristen i 4 kap. 6 § andra stycket eller 4 kap. 7 § tredje stycket eller gränsen i 4 kap. 7 § andra stycket överskridits,

6.skälen till att konkurrenspräglad dialog tillämpats, och

7.skälen till att ett ramavtal har en löptid på mer än sju år.

En upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att på Europeiska kommissionens begäran sända protokollet eller huvuddragen i det till kommissionen.