Investeringsfondsfrågor

Regeringens proposition 2010/11:135

Investeringsfondsfrågor	Prop.
	2010/11:135

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 28 april 2011

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Europaparlamentet och rådet antog den 13 juli 2009 direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag). Propositionen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att genomföra direktivet.

Direktivet, som ersätter ett äldre direktiv på området, innehåller regler för värdepappersfonder och fondbolag. De nya reglerna i direktivet syftar framför allt till att möjliggöra effektivisering av fondverksamhet och att underlätta gränsöverskridande verksamhet. Förändringarna innebär att det blir möjligt för svenska fondbolag att förvalta värdepappersfonder i andra länder inom EES och för utländska bolag att förvalta svenska värdepappersfonder. Det införs regler för gränsöverskridande fusion av värdepappersfonder och processen för att marknadsföra värdepappers- fonder i andra länder inom EES förenklas. Vidare ändras placeringsreglerna så att alla medel i en värdepappersfond får placeras i en annan värdepappersfond. Informationen till investerare fullharmoniseras i syfte att göra den mer konsumentvänlig.

I propositionen föreslås också vissa andra ändringar än de som är direkt motiverade av direktivet. Dessa förslag syftar främst till att möjliggöra effektivisering av svensk fondverksamhet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2011.

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut.................................................................		8
2	Lagtext	..............................................................................................	9
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel
		med finansiella instrument .................................................	9

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets

tjänster..............................................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om

investeringsfonder............................................................

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank-

och finansieringsrörelse ...................................................

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora exponeringar............................

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om

	värdepappersmarknaden...................................................	85
2.7	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken ......	89

2.8Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

5.2.1Ett förvaltningsbolagspass för fondförvaltning

introduceras.....................................................

5.2.2Godkännande av förvaltningsbolaget som

förvaltare av ett fondföretag i ett annat land ...99

	5.2.3	Förvaltningsbolaget följer bestämmelser i
		hemlandet som avser organisatoriska krav
		m.m. ...........................................................100
	5.2.4	Förvaltningsbolaget följer bestämmelser i
		värdlandet som avser fondföretagets bildande
		och drift.........................................................	100
5.3	Definitionen av fondföretags hemland...........................		101

5.4Svenska bolags (fondbolags) förvaltning av utländska

fonder (fondföretag).......................................................

102

5.4.1Underrättelse om den gränsöverskridande

verksamheten ................................................

102

5.4.2Intyg som ska utfärdas av Finans-

inspektionen ..................................................

103

5.4.3Tillämpliga bestämmelser och tillsyn när ett

fondbolag förvaltar ett fondföretag ...............

105

5.5Förvaltningsbolags förvaltning av värdepappersfonder .108

Prop. 2010/11:135

5.5.1	Underrättelse till Finansinspektionen om	Prop. 2010/11:135
	gränsöverskridande verksamhet....................	108

5.5.2Godkännande av förvaltningsbolag som

förvaltare av en värdepappersfond................

109

5.5.3Åtgärder som förvaltningsbolaget ska vidta i

Sverige..........................................................

112

5.5.4Tillämpliga bestämmelser för

förvaltningsbolagets verksamhet i Sverige... 113

5.5.5Finansinspektionens tillsyn över

		förvaltningsbolag..........................................	115
	5.5.6	Finansinspektionens möjligheter att ingripa
		mot ett förvaltningsbolag som förvaltar en
		värdepappersfond .........................................	116
5.6	Avtal mellan förvaringsinstitutet och det bolag som
	förvaltar en investeringsfond.........................................		118

5.7Nya generella bestämmelser för fondbolagens

	verksamhet ....................................................................	121
6 Gränsöverskridande marknadsföring ...........................................		126
6.1	Gällande rätt ..................................................................	126
6.2	Nya regler i UCITS IV-direktivet..................................	126
6.3	Förfarande vid marknadsföring av
	värdepappersfondandelar i ett annat land inom EES.....	126

6.4Förfarande vid marknadsföring av andelar i fondföretag

i Sverige.........................................................................

128

6.5Underrättelse- respektive tillståndspliktens inträde vid

	marknadsföring av andelar i fondföretag.......................	130
7 Faktablad......................................................................................		137
7.1	Gällande rätt ..................................................................	137
7.2	Nya regler i UCITS IV-direktivet..................................	137
7.3	Faktabladets innehåll och form .....................................	137
7.4	Fondbolagets ansvar för faktablad.................................	139

7.5Tillhandahållande av faktablad och informations-

	broschyr	.........................................................................	139
8 Matarfonder och mottagarfonder .................................................			143
8.1	Gällande rätt ..................................................................		143
8.2	Nya regler ..................................i UCITS IV-direktivet		143
	8.2.1 ......................................................	Bakgrund	143
	8.2.2	Sammanfattning av direktivets bestäm -
	...........................................................	melser	144
8.3	Placeringsregler ...................................för matarfonder		145
	8.3.1 ......	Begreppen matarfond och mottagarfond	145
	8.3.2	Placering av medel i en mottagarfond och
	.............................	kompletterande tillgångar	145
	8.3.3	Exponeringar som hänför sig till
	..........................................	derivatinstrument	147
8.4	Bestämmelser .......................avseende mottagarfonden		148
	8.4.1	Undantag från skyldighet att anmäla
	.............................................	marknadsföring	148

8.4.2Möjlighet att stänga en mottagarfond för nya

investerare .....................................................

149

8.4.3Underrättelse till Finansinspektionen om de

8.7Fondbolagets för matarfonden ansvar gentemot sina

andelsägare.....................................................................

157

8.8Information till fondbolaget för matarfonden och

	samordning mellan fonderna..........................................		157
8.9	Förvaringsinstituten .......................................................		161
	8.9.1	Informationsutbyte och samordning mellan
		förvaringsinstituten .......................................	161

8.9.2Förvaringsinstitutets rapportering om fel och

		försummelser i förvaltningen av mottagar-
		fonden ...........................................................	163
8.10	Revisorerna ....................................................................		164
	8.10.1	Särskilda krav avseende revisionen av
		matarfonden ..................................................	164
	8.10.2	Informationsutbyte och samordning mellan
		revisorerna.....................................................	166
8.11	Market timing.................................................................		168

8.12Senareläggning av försäljning och inlösen av fond-

andelar............................................................................

169

8.13Informationsmaterial om matarfonden och mottagar-

fonden ............................................................................

170

8.14Finansinspektionens underrättelseskyldighet

beträffande ingripanden .................................................

172

8.15Följder av att mottagarfonden eller mottagarfond-

företaget upplöses ..........................................................

174

8.15.1Upplösning av matarfonden eller tillstånd

till ny placeringsinriktning ............................

174

8.15.2Överföring och förvaltning av medel som

tillfaller matarfonden.....................................

177

8.15.3 Tidpunkt för upplösning av en mottagarfond 179

8.16Följder av att mottagarfonden eller mottagarfond-

företaget fusioneras eller delas.......................................

180

8.16.1Upplösning av matarfonden eller tillstånd

till ny placeringsinriktning ............................

180

8.16.2Inlösen av matarfondens andelar i

mottagarfonden .............................................

184

8.16.3Överföring och förvaltning av medel som

tillfaller matarfonden.....................................

186

8.16.4Tidpunkt för fusion eller delning av en

mottagarfond .................................................

187

Prop. 2010/11:135

8.17	Specialfonder som matarfonder.....................................		187
9 Fusioner........................................................................................			192
9.1	Gällande rätt ..................................................................		192
9.2	Nya regler i UCITS IV-direktivet..................................		193
	9.2.1	Bakgrund ......................................................	193
	9.2.2	Sammanfattning av UCITS IV-direktivets
		bestämmelser ................................................	194
9.3	Tillåtna typer av fusioner...............................................		195
9.4	Utgångspunkter för regleringen.....................................		197
9.5	Fusionsvederlag.............................................................		199
9.6	Ansökan om tillstånd till fusion.....................................		200
	9.6.1	Fusionsplan...................................................	200
	9.6.2	Utlåtande av förvaringsinstitut .....................	201
	9.6.3	Revisorsgranskning ......................................	202
	9.6.4	Information till fondandelsägare...................	203
	9.6.5	Ansökan om tillstånd till fusion....................	207
	9.6.6	Bedömning av informationen till
		fondandelsägarna..........................................	209
	9.6.7	Tillstånd till fusion .......................................	212
9.7	Fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion .................		214

9.8Senareläggning av försäljning och inlösen av fond-

	andelar ...........................................................................	215
9.9	Kostnader i samband med en fusion..............................	216
9.10	Fusionens rättsverkningar..............................................	217
9.11	Ogiltighet.......................................................................	219
9.12	Underrättelse och offentliggörande ...............................	220

9.13Underrättelse om överföringen av tillgångar och

	skulder ...........................................................................	220
9.14	Undantag från vissa begränsningsregler i 5 kap. LIF ....	221
9.15	Fusioner av specialfonder..............................................	222
10 Ägarprövning i fondbolag............................................................		224
10.1	Gällande rätt ..................................................................	224
10.2	Nya regler i UCITS IV-direktivet..................................	224
10.3	Ändrade bestämmelser om ägarprövning i fondbolag...	224
11 Tillsyn, kontroll- och ingripandemöjligheter, m.m. .....................		227
11.1	Gällande rätt ..................................................................	227
11.2	Nya regler i UCITS IV-direktivet..................................	227

11.3Den svenska regleringens överensstämmelse med

UCITS IV-direktivet......................................................

228

11.4Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot ett

Prop. 2010/11:135

12.3Den svenska regleringens överensstämmelse med

13.2Information till andelsägare med förvaltarregistrerade

fondandelar ....................................................................

247

13.2.1Andelsägarregister och förvaltarregistrering.247

	13.2.2	Vidarebefordran av information....................	248
14 Övriga frågor ................................................................................			250
14.1	Andelsklasser i investeringsfonder.................................		250
14.2	Handel med fondandelar på sekundärmarknaden ..........		254

14.3Utfärdande av fondandelar innan betalning tillförts

fonden ............................................................................

256

14.4Senareläggning av försäljning och inlösen av fond-

	andelar i vissa fall ..........................................................	258
14.5	Fondbolags utförande av uppgifter på uppdrag..............	262
14.6	Uppdragsavtal som avser distribution av fondandelar ...	263
14.7	Avveckling av fond i vissa fall.......................................	265
14.8	Delning av en investeringsfond......................................	266
14.9	Hantering av stora kapitalflöden ....................................	268
15 Ändringar i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora
exponeringar .................................................................................		271
16 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................		274
16.1	Ikraftträdande.................................................................	274

16.2Fondföretag som inte omfattas av UCITS IV-direktivet

	och som marknadsför andelar i företaget i Sverige........	274
16.3	Särskild övergångsbestämmelse gällande faktablad ......	275

16.4Särskild övergångsbestämmelse beträffande special-

18.1Förslaget till lagen om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument..................................

281

18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:562) om

elektronisk handel och andra informationssamhällets
tjänster............................................................................	281

Prop. 2010/11:135

18.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om

investeringsfonder .........................................................

281

18.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om

bank- och finansieringsrörelse.......................................

336

18.5Förslaget till lagen om ändring i lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora exponeringar.........................

336

18.6Förslaget till lagen om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden................................................

337

18.7Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken. 339

18.8Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

(2010:2043) ...................................................................

339

Prop. 2010/11:135

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2010/11:135

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2.lag om ändring i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,

3.lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder,

4.lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

5.lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

6.lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7.lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

8.lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

Lagtext

Prop. 2010/11:135

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 16 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

16 §1

Ett moderföretag till ett fondbolag behöver inte lägga samman sitt innehav av aktier med aktier som ingår i en investeringsfond som förvaltas av bolaget enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, om bolaget utnyttjar rösträtten för aktierna oberoende av moderföretaget.

Första

stycket

ska

också

Första

stycket

ska

också

tillämpas på moderföretag till ett

sådant

förvaltningsbolag

som

sådant

förvaltningsbolag

som

avses i 1 kap. 6 § första stycket

lagen

investeringsfonder, i

lagen

om investeringsfonder, i

fråga om aktier som bolaget

förvaltar

enlighet

med

förvaltar

enlighet

med

bestämmelserna

i rådets direktiv

bestämmelserna

85/611/EEG av den 20 december

Europaparlamentets

och

rådets

1985 om samordning av lagar och

direktiv 2009/65/EG av den 13 juli

andra

författningar

som

avser

2009 om samordning av lagar och

företag för kollektiva investeringar

andra

författningar

som

avser

överlåtbara

värdepapper

företag för kollektiva investeringar

(fondföretag),

senast

ändrat

överlåtbara

värdepapper

genom

Europaparlamentets och

(fondföretag)2. Detsamma gäller

rådets

direktiv

2008/18/EG.

aktier som förvaltas av ett

Detsamma

gäller

aktier

som

motsvarande

förvaltningsbolag

förvaltas

ett

motsvarande

som inte har säte i en stat inom

förvaltningsbolag som inte har säte

EES.

i en stat inom EES.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

1Senaste lydelse 2009:352.

2EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §3 Bestämmelserna i 3–5 §§ är inte tillämpliga på

1.tillåtligheten av marknadsföring genom icke begärd e-post,

2.utgivning av elektroniska pengar av sådana aktiebolag eller ekonomiska föreningar som enligt 2 kap. 6 § lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar undantagits från den lagens bestämmelser,

3.reklam för fondandelar enligt

artikel 44.2 i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/18/EG,

4. sådana krav för försäkringsverksamhet genom sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet som avses i avdelning IV i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/36/EG, och avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets

3. sådana krav för försäkringsverksamhet genom sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet som avses i avdelning IV i rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG4, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/36/EG5, och avdelning IV i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring6, senast ändrat genom Europaparlamentets och

3Senaste lydelse 2009:359.

4EGT L 228, 11.8.1992, s. 1 (Celex 31992L0049).

5EUT L 81, 20.3.2008, s. 69 (Celex 32008L0036).

6EGT L 345, 19.12.2002, s. 1 (Celex 32002L0083).

Prop. 2010/11:135

direktiv 2008/19/EG,

5. sådana krav för obligatoriska skadeförsäkringar som avses i artikel 30.2 i rådets direktiv 92/49/EEG,

6. avtalsförpliktelser vid konsumentavtal,

7. upphovsrätt och närstående rättigheter, skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och industriellt rättsskydd, eller

8. formkrav för avtal som skapar eller överför rättigheter i fast egendom.

rådets direktiv 2008/19/EG7,	Prop. 2010/11:135
4. sådana krav för obligatoriska
skadeförsäkringar som avses i
artikel 30.2 i rådets direktiv
92/49/EEG,
5. avtalsförpliktelser	vid

konsumentavtal,

6. upphovsrätt och närstående rättigheter, skydd för kretsmönster för halvledarprodukter och industriellt rättsskydd, eller

7. formkrav för avtal som skapar eller överför rättigheter i fast egendom.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

7 EUT L 76, 19.3.2008, s. 44 (Celex 32008L0019).

2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om	Prop. 2010/11:135
	investeringsfonder
Härigenom föreskrivs8 i fråga om lagen (2004:46) om
investeringsfonder
dels att nuvarande 6 kap. 3 § ska betecknas 6 kap. 4 § och 8 kap. 2 §

ska betecknas 8 kap. 26 § samt att rubriken närmast före 6 kap. 3 § ska sättas närmast före 6 kap. 4 §,

dels att 1 kap. 1 och 4–10 §§, 2 kap. 1, 2 och 12–17 §§, 4 kap. 4, 5, 7– 13, 15, 16 och 20 §§, 5 kap. 20 och 24 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap. 1 §, 10 kap. 1, 4–6 §§, 11 kap. 1–4 och 7 §§, 12 kap. 5, 15 och 17 §§ och 13 kap. 1 §, rubriken till 8 kap. samt rubrikerna närmast före 2 kap. 17 § och 10 kap. 5 §, ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 5 a kap., 46 nya paragrafer, 1 kap. 1 a och 6 a–6 d §§, 2 kap. 15 a–15 c, 17 a och 17 b §§, 3 kap. 4 §, 4 kap. 9 a , 9 b, 10 a, 13 a, 13 b och 16 a §§, 6 kap. 3 §, 8 kap. 2–25 §§, 11 kap. 3 a §, 12 kap. 4 a och 17 a §§ och 13 kap. 2 §, samt närmast före 2 kap. 17 b § och 8 kap. 1–3, 5, 6, 8, 9, 11–14, 16, 17, 24 och 25 §§, nya rubriker av följande lydelse,

dels att det närmast före 8 kap. 26 § ska införas en rubrik som ska lyda

”Ombildningsförbud”.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	1 kap.
	1 §9
I denna lag förstås med	I denna lag betyder

1.behörig myndighet: utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över fondföretag eller förvaltningsbolag,

2.derivatinstrument: optioner, terminer och swappar samt andra likartade finansiella instrument,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4. egna medel: detsamma som i artikel 1a.15 i rådets direktiv

85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper

4. egna medel: detsamma som i artikel 2.1 l i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värde-

8Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32, Celex 32009L0065), kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag (EUT L 176, 10.7.2010, s. 42, Celex 32010L0043) och kommissionens direktiv 2010/44/EU av den 1 juli 2010 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller vissa bestämmelser avseende fusioner mellan fonder, master/feederfondföretag och anmälnings- förfarande (EUT L 176, 10.7.2010, s. 28, Celex 32010L0044).

9Senaste lydelse 2008:282.

(fondföretag), senast ändrat papper (fondföretag)10, Prop. 2010/11:135 genom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2005/1/EG,

5.filial: ett avdelningskontor med självständig förvaltning, varvid även ett fondbolags, ett förvaltningsbolags eller ett fondföretags etablering av flera driftställen ska anses som en enda filial,

6.finansiellt instrument: överlåtbara värdepapper, fondandelar, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument samt annan rättighet eller förpliktelse avsedd för handel på värdepappersmarknaden,

7.fondbolag: ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 4 § att driva fondverksamhet,

8.fondföretag: ett utländskt företag

a)som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket eller 6 kap. 2 § andra stycket, med kapital från allmänheten eller från en särskilt angiven och avgränsad krets investerare,

b)som tillämpar principen om riskspridning, och

c)vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar,

9. fondföretags hemland:			9. fondföretags hemland: det
a) om fondföretaget är bildat på			land där fondföretaget har fått
kontraktsrättslig grund,	det	land	sådant tillstånd som avses i 8 a,
där förvaltningsbolaget	har	sitt
säte,
b) om fondföretaget är bildat på
associationsrättslig grund,		det
land där bolaget har sitt säte,
10. fondverksamhet: förvaltning			av en investeringsfond, försäljning

och inlösen av andelar i fonden samt därmed sammanhängande administrativa åtgärder,

11. företagsgrupp: grupp för					11. företagsgrupp:		grupp för
sammanställd		redovisning		enligt	sammanställd	redovisning		enligt
rådets sjunde direktiv 83/349/EEG					rådets sjunde direktiv 83/349/EEG
av den 13 juni 1983 grundat på					av den 13 juni 1983 grundat på
artikel 54.3 g i fördraget om					artikel 54.3 g i fördraget om
sammanställd		redovisning,		senast	sammanställd		redovisning11,
ändrat	genom		rådets direktiv		senast	ändrat		genom
2006/99/EG, eller grupp som					Europaparlamentets		och	rådets
enligt	erkända		internationella		direktiv 2009/49/EG12, eller grupp
redovisningsregler			ska	lämna	som enligt erkända internationella
motsvarande redovisning,					redovisningsregler		ska	lämna
					motsvarande redovisning,

12.förvaltningsbolag: ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag,

13.förvaltningsbolags hemland: det land där bolaget har sitt säte,

10EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

11EGT L 193, 18.7.1983, s. 1 (Celex 31983L0349).

12EUT L 164, 26.6.2009, s. 42 (Celex 32009L0049).

14.förvaringsinstitut: en bank eller ett annat kreditinstitut som förvarar tillgångarna i en investeringsfond och som sköter in- och utbetalningar avseende fonden,

15.investeringsfond: värdepappersfond eller specialfond,

16. kvalificerat

innehav:

ett

16. kvalificerat

innehav:

ett

direkt eller indirekt ägande i ett

direkt

eller

indirekt

ägande

ett

företag,

innehavet

företag, om innehavet beräknat på

representerar 10 procent eller mer

det sätt som anges i 1

av kapitalet eller av samtliga röster

representerar 10 procent eller mer

eller

annars

möjliggör

ett

av kapitalet eller av samtliga röster

väsentligt

inflytande

över

eller

annars

möjliggör

ett

ledningen av företaget,

väsentligt

inflytande

över

ledningen av företaget,

17. matarfond:

värde-

pappersfond vars medel placeras i

enlighet med tillstånd enligt 5 a

kap. 6 §,

18. matarfondföretag: ett

fond-

företag som i sitt hemland har

sådant tillstånd som avses i artikel

Europaparlamentets

och

rådets direktiv 2009/65/EG,

19. mottagarfond:

värde-

pappersfond som

a) har minst en matarfond eller

ett

matarfondföretag bland

sina

andelsägare,

b) inte är en matarfond, och

c) vars medel inte placeras i en

matarfond

eller

ett

matar-

fondföretag,

20. mottagarfondföretag:

ett

fondföretag som

a) i

sitt

hemland

har

sådant

tillstånd som avses i artikel 5 i

Europaparlamentets

och

rådets

direktiv 2009/65/EG,

b) har minst en matarfond eller

ett

matarfondföretag bland

sina

andelsägare,

c) inte är ett matarfondföretag,

och

d) inte placerar

medel

matarfond

eller

ett

matar-

fondföretag,

21. reglerad

marknad:

detsamma som i 1 kap. 5 § 20

lagen (2007:528) om värde-

17. penningmarknadsinstrument:

pappersmarknaden,

22. penningmarknadsinstrument:

statsskuldväxlar,

bankcertifikat

statsskuldväxlar,

bankcertifikat

Prop. 2010/11:135

samt

sådana

andra

finansiella

samt

sådana

andra

finansiella Prop. 2010/11:135

instrument som normalt omsätts på

penningmarknaden, är likvida och

har ett värde som vid varje

tidpunkt exakt kan fastställas,

18. specialfond:

fond

vars

23. specialfond:

fond

vars

andelar kan lösas in på begäran av

andelsägare och som består av

finansiella

tillgångar,

den

finansiella

tillgångar,

den

bildats genom kapitaltillskott från

allmänheten eller från en särskilt

angiven

och

avgränsad

krets

angiven

och

avgränsad

krets

investerare och ägs av dem som

skjutit till kapital samt förvaltas

enligt bestämmelserna i 6 kap.,

19. startkapital: detsamma som i

24. startkapital: detsamma som i

artikel 1a.14 i rådets direktiv

artikel 2.1 k i Europaparlamentets

85/611/EEG,

och rådets direktiv 2009/65/EG,

20. värdepappersfond: en

fond

25. värdepappersfond: en

fond

vars andelar kan lösas in på

begäran av andelsägare och som

består av finansiella tillgångar, om

den

bildats

genom

kapitaltillskott

den

bildats genom

kapitaltillskott

från allmänheten och ägs av dem

som skjutit till kapital samt

förvaltas

enligt

bestämmelserna i

förvaltas enligt

bestämmelserna i

5 kap., och

5 kap. eller 5 a kap., och

21. överlåtbart värdepapper:

26. överlåtbart värdepapper:

a)aktier och andra värdepapper som motsvarar aktier samt depåbevis för aktier,

b)obligationer och andra skuldförbindelser, med undantag av penningmarknadsinstrument, samt depåbevis för skuldförbindelser, och

c)värdepapper av annat slag som ger rätt att förvärva sådana överlåtbara värdepapper som anges i a och b genom teckning eller utbyte.

Överlåtbart värdepapper omfattar inte tekniker och instrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket.

Med återköp eller inlösen av andelar enligt första stycket 8, 23 och 25 jämställs att andelarna är upptagna till handel på en reglerad marknad, om det är säkerställt att andelarnas noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det värde som avses i 4 kap. 10 § tredje stycket.

1 a §
Vid bedömningen av om ett
innehav utgör ett kvalificerat
innehav enligt 1 § första stycket 16
ska följande bestämmelser i 4 kap.	15

lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas:

–2 § första stycket 1 om depåbevis,

–4 § första stycket, andra stycket 1–8 samt tredje och femte styckena om beräkning av innehavet,

–5 § andra stycket om beräkning av antalet aktier eller röstetal,

–12 § 1 och 2 om undantag för aktier som innehas för clearing och avveckling eller förvaltas för någon annans räkning,

–13 § om aktier som ingår i handelslager,

–14 § om aktier som innehas av marknadsgaranter, samt

–16 och 17 §§ om undantag för vissa moderföretag.

Vid bedömningen ska också tillämpas föreskrifter

–om aktier som innehas av marknadsgaranter, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 3 lagen om handel med finansiella instrument eller 23 kap. 15 § 1 lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden, och

–om undantag för vissa moderföretag, som har meddelats med stöd av 7 kap. 1 § 4 lagen om handel med finansiella instrument.

Aktier som ett värdepappers- institut som avses i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden eller ett kreditinstitut som avses i 1 kap. 5 § 17 samma lag och som driver finansieringsrörelse, innehar

till följd av verksamhet enligt 2 kap. 1 § 6 samma lag ska dock inte beaktas vid bedömningen, under förutsättning att

1.rösträtten inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning, samt

2.aktierna avyttras inom ett år från förvärvet.

Tredje stycket ska tillämpas även på aktier som innehas under motsvarande förutsättningar av ett

Prop. 2010/11:135

– 2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § tredje stycket, 7 § första stycket, 9 §, samt 17 och 17 b–21 §§,

– 8 kap. 24 och 25 §§,

utländskt värdepappersföretag eller av ett utländskt kreditinstitut som driver finansieringsrörelse.

4 §13

Ett svenskt aktiebolag får av Finansinspektionen ges tillstånd att driva fondverksamhet. Bolaget kan därutöver ges tillstånd för diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument och att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett förvaltningsbolag eller ett fondföretag.

5 §14

Tillstånd för fondverksamhet som avser specialfonder får ges av Finansinspektionen även till värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd för portföljförvaltning avseende finansiella instrument enligt 2 kap. 1 § 4 lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden.

För sådan fondverksamhet som avses i första stycket ska följande bestämmelser tillämpas:

– 2 kap. 1 § 2, 5 och 6, 2 § tredje stycket, 7 § första stycket, 9 §, 17–20 §§ och 21 § första stycket,

–3 kap.,

–4 kap.,

–6 kap.,

– 8 kap.,

–9 kap.,

–10 kap. 1 § första och andra styckena samt 2 §, och

–12 kap. 1–4 samt 7–14 §§.

Ett värdepappersbolag eller ett svenskt kreditinstitut får inleda sin fondverksamhet så snart tillstånd enligt första stycket har getts.

6 §

Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmelserna

irådets direktiv 85/611/EEG, får

1.driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader

efter det att Finansinspektionen

13Senaste lydelse 2007:562.

14Senast lydelse 2008:282.

Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och som i sitt hemland har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG, får

1. driva verksamhet från filial i Sverige med början två månader efter det att Finansinspektionen

Prop. 2010/11:135

från en behörig myndighet i

från en

behörig

myndighet i Prop. 2010/11:135

förvaltningsbolagets

hemland

har

förvaltningsbolagets

hemland

har

fått en underrättelse med sådant

tagit emot en underrättelse som

innehåll som anges i 2 kap. 12 §

innehåller

eller dessförinnan, om Finans-

a) en

plan

för

den

avsedda

inspektionen tillåter det,

verksamheten

Sverige

med

uppgift

filialens organisation

och vilka tjänster som ska

erbjudas, och

b) uppgift

om filialens

adress

2. driva

verksamhet

genom

att

och ansvariga ledning, och

2. driva

verksamhet genom

att

från sitt hemland erbjuda och

tillhandahålla tjänster

Sverige

tillhandahålla

tjänster

i Sverige

med

början

så

snart

med

början

så

snart

Finansinspektionen

från

Finansinspektionen

från

behörig myndighet i förvaltnings-

bolagets hemland har fått en sådan

bolagets hemland har tagit emot en

underrättelse som avses i 2 kap.

underrättelse

som

innehåller

15 § andra stycket.

plan

för

den

avsedda

verksamheten

med

uppgift

vilka tjänster som ska erbjudas.

Om de tjänster som ska erbjudas

enligt

första

stycket

innefattar

förvaltning av en värdepappers-

fond, ska verksamhetsplanen också

innehålla uppgift om

1.förvaltningsbolagets system för riskhantering, och

2.vilka åtgärder förvaltnings- bolaget vidtagit för att uppfylla kraven i 6 c §.

Finansinspektionen får besluta att verksamhet får påbörjas tidigare än vad som anges i första stycket 1.

Om det behövs skall Finansinspektionen upplysa förvaltningsbolaget om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet. Om bolaget skall driva verksamhet från filial skall sådana upplysningar lämnas innan verksamheten påbörjas.

Ett förvaltningsbolag får driva verksamhet i Sverige bara i den utsträckning verksamheten omfattas av förvaltningsbolagets verksamhetstillstånd i hemlandet.

6 a §
Om ett förvaltningsbolag avser	18

att ändra något som angetts i en underrättelse enligt 6 § efter det att verksamheten inletts, ska bolaget skriftligen underrätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Har bolaget inrättat en filial enligt 6 § första stycket 1, ska en sådan underrättelse lämnas minst en månad innan ändringen genomförs.

6 b §

Ett förvaltningsbolag som får driva verksamhet i Sverige enligt 6 § får av Finansinspektionen ges tillstånd att förvalta en värdepappersfond. Tillstånd ges i form av godkännande av fondbestämmelserna enligt 4 kap. 9 §. Tillstånd ska ges om

1.förvaltningsbolaget i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag av motsvarande slag som den värdepappersfond som ska förvaltas,

2.förvaltningsbolaget till Finansinspektionen har lämnat det avtal med förvaringsinstitutet som avses i 3 kap. 4 § och, i förekommande fall, uppgifter om uppdrag som lämnats till någon annan att förvalta värdepappers- fonden eller sköta därmed sammanhängande administration,

3.fondbestämmelserna uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§, och

4.det finns skäl att anta att bolaget kommer att driva verksamheten enligt denna lag och andra författningar som gäller för förvaltning av en värdepappers- fond.

Uppgifter	enligt	första stycket
2 behöver	inte	lämnas om

förvaltningsbolaget redan förvaltar en värdepappersfond och tidigare lämnat samma uppgifter till Finansinspektionen.

Om ett förvaltningsbolag avser att göra ändringar av betydelse

Prop. 2010/11:135

beträffande något som	avses i	Prop. 2010/11:135
första stycket 2 efter det att
verksamheten inletts, ska	bolaget

underrätta Finansinspektionen om detta.

6 c §

Ett

förvaltningsbolag

som

förvaltar

värdepappersfond

efter tillstånd enligt 6 b § ska vidta

nödvändiga åtgärder för att här i

landet kunna

– göra

utbetalningar

till

andelsägarna,

– lösa in andelar,

– lämna

den information

som

bolaget

är

skyldigt

att

tillhandahålla, och

– hantera klagomål.

6 d §

För den förvaltning av en

värdepappersfond

som

ett

förvaltningsbolag utför efter att ha

fått

tillstånd enligt 6

gäller

2 kap. 15 c §, 3 kap., 4 kap. 1–3

och 8–23 §§, 5 kap. 1 och 3–

25 §§, 5 a kap., 8 kap. och 9 kap.

Det som anges där om fondbolag

ska

stället

gälla

förvaltningsbolaget.

Vid sådan förvaltning som avses

i första stycket ska det som anges i

9 kap. 1 § första stycket 1 i stället

avse fall när förvaltningsbolagets

tillstånd

återkallats

behörig

myndighet

bolagets

hemland

eller

Finansinspektionen

enligt

12 kap. 15 § tredje stycket beslutat

att bolaget inte längre får förvalta

en värdepappersfond.

Ett fondföretag som hör hemma

7 §

Ett fondföretag som hör hemma

inom EES får marknadsföra och

inom EES och i sitt hemland har

sälja andelar i företaget här i

sådant tillstånd som avses i

landet utan tillstånd enligt denna

Europaparlamentets

och

rådets

lag om företaget

direktiv

2009/65/EG

får

1. i sitt hemland har tillstånd att

marknadsföra

andelar

företaget

driva

verksamhet

enligt

här i landet utan tillstånd

enligt

bestämmelserna i rådets

direktiv

denna

lag.

Verksamheten

får

85/611/EEG, och				inledas	den	dag		behörig Prop. 2010/11:135
2. vidtar	nödvändiga åtgärder			myndighet	i företagets hemland
för att här i landet kunna				har meddelat företaget att en
– göra	utbetalningar		till	underrättelse		om	marknads-
andelsägarna,				föringen	lämnats		över		till
– lösa in andelar och				Finansinspektionen.
– lämna	den information		som	Ett fondföretag			som		driver
företaget	enligt	reglerna	i	verksamhet enligt			första	stycket
hemlandet	är	skyldigt	att	ska vidta nödvändiga åtgärder för
tillhandahålla.				att här i landet kunna

–göra utbetalningar till andelsägarna,

–lösa in andelar och

–lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla.

Om fondföretaget avser att ändra något som angetts i underrättelsen om marknads- föring efter det att verksamheten inletts, ska företaget skriftligen underrätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Fondföretaget ska även

underrätta Finansinspektionen om ändringar i handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen.

Ett företag som vill driva verksamhet med stöd av första stycket skall anmäla detta till Finansinspektionen. Verksamheten får påbörjas två månader efter det att anmälan har gjorts. Om förutsättningarna enligt första stycket inte är uppfyllda, får dock inspektionen dessförinnan förbjuda att verksamheten påbörjas. Inspektionen skall i sådant fall underrätta behörig myndighet i företagets hemland om sitt beslut.

Om det behövs skall Finansinspektionen, när anmälan enligt andra stycket har tagits emot, upplysa fondföretaget om de bestämmelser som gäller för verksamheten här i landet.

Ett förvaltningsbolag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG får efter tillstånd av Finansinspektionen driva fond- verksamhet från filial i Sverige.

Tillstånd får ges bara om

1.bolaget i sitt hemland driver likartad verksamhet,

2.bolaget i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ och den myndigheten eller det organet har medgett att bolaget etablerar sig i Sverige, samt

3.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten här i landet kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 2 kap. 1 § 2–6 samt 2 och 4 §§.

Ett förvaltningsbolag får även ges tillstånd att utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av ett fondbolag, ett annat förvaltningsbolag eller ett fondföretag.

Ett fondföretag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG får efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet, från filial eller utan att inrätta filial.

Tillstånd får ges bara om

1.företaget i sitt hemland driver likartad verksamhet,

2.företaget i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ och den myndigheten eller

8 §

Ett förvaltningsbolag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG får efter tillstånd av Finans- inspektionen driva verksamhet från filial i Sverige.

1.bolaget i sitt hemland driver motsvarande verksamhet,

2.bolaget står under betryggande tillsyn av en behörig myndighet i hemlandet och den myndigheten har tillåtit att bolaget etablerar sig i Sverige, och

3.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med 2 kap. 1 § 2–4 och 6 samt 2 och 4 §§.

En ansökan om tillstånd ska innehålla en plan för den avsedda verksamheten.

9 §

Ett fondföretag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG får efter tillstånd av Finans- inspektionen marknadsföra andelar i företaget här i landet, från filial eller utan att inrätta filial.

1.företaget i sitt hemland driver motsvarande verksamhet,

2.företaget står under betryggande tillsyn av en behörig myndighet i hemlandet och den myndigheten har tillåtit att

Prop. 2010/11:135

För förvaltningsbolags och fondföretags verksamhet i Sverige tillämpas 2 kap. 17 §, 19 § första stycket, 20 § och 21 § första stycket på motsvarande sätt.

– lämna den information som företaget är skyldigt att tillhandahålla, och

det organet har medgett att företaget etablerar sig i Sverige, företaget etablerar sig i Sverige,

3. företaget vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna

–göra utbetalningar till andelsägarna,

–lösa in andelar och

– lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla, samt

4. det finns skäl att anta att den planerade verksamheten här i landet kommer att drivas på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar företagets verksamhet.

10 §

För förvaltningsbolags och fondföretags verksamhet i Sverige tillämpas 2 kap. 19 § första stycket och 20–21 §§ på motsvarande sätt.

Utöver det som anges i första stycket tillämpas på motsvarande sätt

– 2 kap. 17 b § för förvaltnings- bolags verksamhet i Sverige enligt 6 § första stycket 1 eller 8 §,

– 4 kap. 20 § för fondföretags verksamhet i Sverige enligt 7 §, och

– 2 kap. 17 b § första stycket samt det som anges om faktablad i 4 kap. 16 a, 20 och 21 §§ för fondföretags verksamhet i Sverige enligt 9 §.

För filialer till förvaltningsbolag och fondföretag gäller i övrigt lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.

2kap.

1 §

Tillstånd för ett svenskt aktiebolag att driva fondverksamhet får ges bara om

1.bolaget har sitt huvudkontor i Sverige,

2.det finns skäl att anta att den planerade verksamheten kommer att drivas enligt bestämmelserna i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet,

3. det finns skäl att anta att den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget

a) inte kommer att motverka att verksamheten drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar

3. den som har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag,

Prop. 2010/11:135

bolagets verksamhet, och

b) även i övrigt är lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett fondbolag,

4. den som skall ingå i bolagets styrelse eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

Prop. 2010/11:135

4. den som ska ingå i styrelsen för bolaget eller vara verkställande direktör i det, eller vara ersättare för någon av dem, har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

5.fondbestämmelserna godkänts för den eller de investeringsfonder som bolaget avser att förvalta, och

6.bolaget uppfyller de villkor som i övrigt anges i denna lag.

Tillstånd enligt 1 § får inte ges om någon som i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet har eller kan förväntas komma att få ett kvalificerat innehav i bolaget.

2 §

Vid bedömningen enligt 1 § 3 av om en innehavare är lämplig ska dennes anseende och kapitalstyrka beaktas. Det ska också beaktas om det finns skäl att anta att

1.innehavaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, eller

2.innehavet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b) brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Om den som kommer att ha ett kvalificerat innehav i bolaget är ett blandat finansiellt holding- företag ska det vid bedömningen av innehavarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap.

16 § lagen (2006:531) om särskild

tillsyn

över

finansiella Prop. 2010/11:135

konglomerat.

Om bolaget har eller kan förväntas komma att få nära förbindelser med

någon annan, får tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en

effektiv tillsyn av bolaget.

Om förvaringsinstitutet är en i

Sverige etablerad filial till ett

kreditinstitut med säte i ett annat

land

inom

EES,

får

land

inom

EES,

får

Finansinspektionen som ett villkor

för tillståndet föreskriva att de

tillgångar som ingår i en

investeringsfond skall förvaras här

investeringsfond ska förvaras här i

i landet. Detta gäller dock inte om

landet. Detta gäller dock inte om

tillgångarna skall förvaras hos ett

tillgångarna ska förvaras hos ett

utländskt

förvaringsinstitut enligt

utländskt

förvaringsinstitut

enligt

3 kap. 2 § tredje stycket.

Vill ett fondbolag som förvaltar

12 §

Avser

ett

fondbolag

som

värdepappersfonder

inrätta

förvaltar

värdepappersfonder

att

filial inom EES, skall bolaget

inrätta en filial i ett annat land

underrätta

Finansinspektionen

inom EES, ska bolaget underrätta

innan

verksamheten

påbörjas.

Finansinspektionen

innan

verk-

Underrättelsen skall innehålla

samheten påbörjas. Underrättelsen

1. information om bolagets plan

ska innehålla

för

filialverksamheten,

med

1. en plan

för

den avsedda

uppgift

filialens

organisation

verksamheten

med

uppgift

och vilka tjänster som skall

filialens

organisation

och

vilka

erbjudas, och

tjänster som ska erbjudas, och

2. uppgift

vilket

land

2. uppgift

vilket

land

filialen skall inrättas samt om

filialen ska inrättas samt om

filialens

adress

och

ansvariga

filialens

adress

och

ansvariga

ledning.

Om de tjänster som ska erbjudas

innefattar

förvaltning

ett

fondföretag

som

avses

Europaparlamentets

och

rådets

direktiv 2009/65/EG i det land där

filialen ska inrättas, ska planen

också innehålla uppgift om

1.fondbolagets system för riskhantering, och

2.åtgärder som fondbolaget vidtagit för att i fondföretagets hemland kunna

–göra utbetalningar till andelsägarna,

–lösa in andelar,

–lämna den information som

bolaget

är

skyldigt

att

tillhandahålla, samt

– hantera klagomål.

Finner Finansinspektionen i fall som avses i 12 § att det inte finns skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation, skall inspektionen inom tre månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där filialen skall inrättas. Inspektionen skall samtidigt lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Finansinspektionen skall under- rätta fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, skall inspektionen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.

13 §

Finner Finansinspektionen i fall som avses i 12 § att det inte finns skäl att ifrågasätta fondbolagets administrativa struktur eller finansiella situation, ska inspektionen inom två månader från det att underrättelsen togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där filialen ska inrättas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Om underrättelsen avser sådana tjänster som anges i 12 § andra stycket, ska Finansinspektionen även lämna över ett intyg om att fondbolaget har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. I intyget ska omfattningen av fondbolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för vilka slag av värdepappersfonder som bolaget får förvalta.

Finansinspektionen ska under- rätta fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Om Finansinspektionen finner att det inte finns förutsättningar för att lämna över den underrättelse som avses i första stycket, ska inspektionen meddela beslut om det inom två månader från det att underrättelsen togs emot.

14 §

Om ett fondbolag som avses i 12 § skall ändra något av de förhållanden som angetts i fondbolagets underrättelse till Finansinspektionen efter det att filialen inrättats, skall fondbolaget skriftligen underrätta inspektionen

Om ett fondbolag som avses i 12 § ska ändra något som angetts i fondbolagets underrättelse till Finansinspektionen efter det att filialen inrättats, ska fondbolaget skriftligen underrätta inspektionen minst en månad innan ändringen

Prop. 2010/11:135

minst en månad innan ändringen

genomförs.

Finansinspektionen

finner

Om Finansinspektionen

finner

att ändringen inte får göras, skall

att ändringen inte får göras, ska

inspektionen

meddela

beslut

inspektionen meddela

beslut

det inom en månad från det att

underrättelsen

kom

till

underrättelsen

kom

till

inspektionen. Behörig myndighet i

det andra landet skall genast

det andra landet ska omedelbart

underrättas om beslutet.

Vid ändring av investerarskydd

som avses i 13 § första stycket

som avses i 13 § första stycket ska

skall

Finansinspektionen

underrätta

underrätta behörig myndighet i det

behörig myndighet i det land där

land där filialen finns om

filialen

finns

ändringen.

Detsamma gäller vid ändring av

de uppgifter som lämnats i det

intyg som avses i 13 § andra

stycket.

Vill ett fondbolag som förvaltar

15 §

Avser

ett

fondbolag

som

värdepappersfonder

erbjuda

och

förvaltar

värdepappersfonder

att

tillhandahålla

tjänster

inom

EES

erbjuda och tillhandahålla tjänster

utan att inrätta filial där, skall

i ett annat land inom EES utan att

bolaget

underrätta

inrätta filial där, ska bolaget

Finansinspektionen

innan

underrätta

Finansinspektionen

verksamheten påbörjas. Detsamma

innan

verksamheten

påbörjas.

gäller om bolaget avser att ändra

Underrättelsen ska innehålla

en sådan verksamhet.

1. en

plan

för

den avsedda

Underrättelsen

skall

innehålla

verksamheten

med

uppgift

uppgift om i vilket land

vilka tjänster som ska erbjudas,

verksamheten

skall

drivas

och

information om bolagets plan för

2. uppgift

om i

vilket

land

verksamheten

med

uppgift

verksamheten ska drivas.

vilka tjänster som skall erbjudas.

Om de tjänster som ska erbjudas

Finansinspektionen

skall inom en

innefattar

förvaltning

ett

månad från det att underrättelsen

fondföretag

som

avses

togs emot lämna över den och

Europaparlamentets

och

rådets

verksamhetsplanen

till

behörig

direktiv 2009/65/EG i det land där

myndighet i det land där

verksamheten

ska

drivas,

ska

verksamheten

skall

drivas.

planen också innehålla uppgift om

Inspektionen skall samtidigt lämna

1. fondbolagets

system

för

uppgift

det

investerarskydd

riskhantering, och

som

gäller

för

fondbolagets

2. åtgärder

som

fondbolaget

kunder.

vidtagit för att i fondföretagets

hemland kunna

– göra

utbetalningar

till

andelsägarna,

– lösa in andelar,

– lämna

den

information

som

Prop. 2010/11:135

bolaget är skyldigt att tillhanda- hålla, och

– hantera klagomål.

15 a §

Finansinspektionen ska inom en månad från det att en underrättelse som avses i 15 § togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna uppgift om det investerarskydd som gäller för fondbolagets kunder.

Om underrättelsen avser sådana tjänster som anges i 15 § andra stycket, ska Finansinspektionen även lämna över ett intyg om att fondbolaget har tillstånd att driva sådan verksamhet som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. I intyget ska omfattningen av fondbolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för vilka slag av värdepappersfonder som bolaget får förvalta.

15 b §

Om ett fondbolag som avses i 15 § ska ändra något som angetts i fondbolagets underrättelse till Finansinspektionen efter det att verksamheten påbörjats, ska fondbolaget skriftligen underrätta inspektionen innan ändringen genomförs.

Vid ändring av de uppgifter som lämnats i det intyg som avses i 15 a § andra stycket ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i det land där verksamheten drivs om ändringen.

15 c §

Avser ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder att marknadsföra andelar i en sådan fond i ett annat land inom EES,

Prop. 2010/11:135

ska

bolaget

underrätta Prop. 2010/11:135

Finansinspektionen

innan

verksamheten

påbörjas.

Bestämmelser

om vilka

uppgifter

och

handlingar

som

underrättelsen ska innehålla finns

i kommissionens förordning (EU)

nr 584/2010 av den 1 juli 2010 om

genomförande

Europaparlamentets

och

rådets

direktiv 2009/65/EG vad

gäller

den

skriftliga

anmälans

och

fondföretagsintygets

form

och

innehåll,

elektronisk

kommunikation

mellan

behöriga

myndigheter

samband

med

anmälan,

förfaranden

för

kontroller

på

plats

och

utredningar

samt

informations-

utbyte

mellan

behöriga

myndigheter15.

Finansinspektionen ska inom tio

arbetsdagar från det att en

fullständig underrättelse togs emot

lämna över den till behörig

myndighet i det land där

verksamheten

ska

drivas.

Tillsammans

med underrättelsen

ska inspektionen även lämna ett

intyg

att

värdepappersfonden

uppfyller

kraven

Europaparlamentets

och

rådets

direktiv

2009/65/EG.

Finansinspektionen

ska

meddela

fondbolaget

när

inspektionen

lämnar över underrättelsen.

Fondbolaget

ska

offentliggöra

handlingar

som

lämnats

tillsammans med underrättelsen.

I andra fall än som avses i 12 §

16 §

I andra fall än som avses i 12 §

skall ett fondbolag som planerar

ska ett fondbolag som planerar att

att inrätta en filial utomlands

inrätta en filial utomlands ansöka

ansöka

tillstånd

hos

tillstånd

hos

Finansinspektionen.

Ett

sådant

Finansinspektionen.

Ett

sådant

tillstånd skall ges om det finns skäl

tillstånd ska ges om det finns skäl

att anta

att

den

planerade

att

anta

att

den

planerade

15 EUT L 176, 10.7.2010, s. 16 (Celex 32010R0584).

verksamheten kommer att				drivas	verksamheten			kommer att		drivas Prop. 2010/11:135
enligt bestämmelserna i denna lag					enligt bestämmelserna i denna lag
och andra	författningar			som	och	andra		författningar		som
reglerar bolagets verksamhet.					reglerar bolagets verksamhet.
Ansökan	om tillstånd			skall	Ansökan		om		tillstånd	ska
innehålla den		information		som	innehålla		den	information		som
anges i 12 §.					anges i 12 § första stycket.
Sundhetskrav					Krav	på		organisation		av
					verksamheten
Ett fondbolag skall driva sin					17 §
					Ett fondbolag ska ha sunda
verksamhet	så	att	allmänhetens		rutiner för
förtroende	för	fondmarknaden			1. förvaltning av				verksamheten
upprätthålls		och	enskildas		och redovisning,
kapitalinsatser		inte	otillbörligen		2. intern kontroll, och
äventyras samt i övrigt så att					3. drift och förvaltning av sina
verksamheten kan anses sund.					informationssystem.
					Fondbolaget ska särskilt

–upprätta och tillämpa regler för styrelseledamöters och anställdas egna affärer med finansiella instrument,

–dokumentera samtliga transaktioner som bolaget har genomfört för en investeringsfonds räkning eller för ett sådant fondföretags räkning som avses i 12 § andra stycket eller 15 § andra stycket, och

–ha en organisation som minskar risken för intresse- konflikter som kan påverka fondandelsägares eller andra kunders intressen negativt.

17 a §
Ett fondbolag som förvaltar ett
fondföretag som avses i 12 §
andra stycket eller 15 § andra
stycket ska vidta åtgärder för att
säkerställa att verksamheten drivs
enligt	tillämpliga	bestämmelser
om fondföretagets		bildande	och
drift i fondföretagets hemland.
Uppföranderegler
17 b §
Ett	fondbolag	ska driva	sin	30

verksamhet	på	ett hederligt, Prop. 2010/11:135
rättvist och professionellt sätt och
även i övrigt så att allmänhetens
förtroende	för	fondmarknaden
upprätthålls.
Fondbolaget ska ha tillräckliga
resurser och rutiner för att
verksamheten ska		kunna fungera
väl. Bolaget ska vidta alla rimliga
åtgärder för att förhindra att
fondandelsägares		intressen

påverkas negativt av intresse- konflikter.

3 kap.

4 §

Förvaringsinstitutet ska med fondbolaget ingå ett skriftligt avtal som reglerar förhållandet mellan parterna, exempelvis det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet och bolaget ska kunna uppfylla kraven i denna lag och andra författningar. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artiklarna 30–33, 35 och 37 i kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intresse- konflikter, uppföranderegler, risk- hantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag16.

Avtalet får omfatta flera investeringsfonder. I avtalet ska anges vilka investeringsfonder som omfattas.

I ett avtal som ingås mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond efter tillstånd enligt 1 kap. 6 b § ska det föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet.

16 EUT L 176, 10.7.2010, s. 42 (Celex 32010L0043).

Ett fondbolag får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten i syfte att effektivisera bolagets verksamhet. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfattning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.

4kap.

4 §

I syfte att effektivisera ett fondbolags verksamhet får bolaget uppdra åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner som ingår i fondverksamheten eller motsvarande verksamhet som avser fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Ett sådant uppdrag får inte vara av sådan omfattning eller karaktär att fondbolaget lämnar ifrån sig all verksamhet eller så stor del av verksamheten att fondbolaget inte längre har möjlighet att ta till vara andelsägarnas gemensamma intressen eller i övrigt inte kan uppfylla de skyldigheter som följer av denna lag. Ett lämnat uppdrag fråntar aldrig fondbolaget dess ansvar enligt denna lag.

Uppdragstagaren måste ha tillfredsställande sakkunskap och

kompetens med hänsyn till uppdragets innehåll.
Fondbolaget skall i avtalet med				Fondbolaget ska i ett avtal med
uppdragstagaren	förbehålla sig			uppdragstagaren		som	avser
rätten att övervaka den anförtrodda				förvaltningen av en investerings-
verksamheten,	att	ge	de	fond eller av ett fondföretag som
anvisningar som behövs för en				har sådant tillstånd som avses i
sund förvaltning samt att med				Europaparlamentets		och	rådets
omedelbar verkan		säga	upp	direktiv 2009/65/EG eller därmed
avtalet, om en sådan uppsägning är				sammanhängande	administration
i andelsägarnas	gemensamma			förbehålla sig rätten att övervaka
intresse.				den anförtrodda verksamheten, att
				ge de anvisningar som behövs för
				en sund förvaltning samt att med
				omedelbar verkan		säga	upp
				avtalet, om en sådan uppsägning är
				i andelsägarnas		gemensamma
				intresse.
Omfattar ett uppdrag enligt 4 §				5 §17
				Omfattar ett uppdrag enligt 4 §
att någon för fondbolagets räkning				att någon för fondbolagets räkning
skall förvalta tillgångarna i en				ska förvalta tillgångarna i en
investeringsfond,	skall		avtalet	investeringsfond	eller		i ett

17 Senaste lydelse 2007:562.

Prop. 2010/11:135

innehålla riktlinjer för placering av	fondföretag	som	har sådant Prop. 2010/11:135
fondmedlen. Fondbolaget skall	tillstånd	som	avses	i
tillförsäkra sig en rätt att	Europaparlamentets		och	rådets
regelbundet se över och vid behov	direktiv 2009/65/EG, ska avtalet
ändra dessa riktlinjer.	innehålla riktlinjer för placering av
	fondmedlen.	Fondbolaget		ska
	tillförsäkra sig en rätt att
	regelbundet se över och vid behov
	ändra dessa riktlinjer.

Ett förvaltningsuppdrag får ges till

1.företag som står under Finansinspektionens tillsyn och som har fått inspektionens tillstånd att förvalta investeringsfonder eller att utföra diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument,

2.företag med säte i ett annat land inom EES, om företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet och har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som avses i 1,

3.annat utländskt företag under förutsättning att

a)företaget står under tillsyn av behörig myndighet i hemlandet,

b)företaget har tillstånd att driva verksamhet motsvarande den som avses i 1, och

c)ett samarbete kan ske mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i hemlandet.

Om ett fondbolag vill uppdra åt					7 §
					Avser ett fondbolag att uppdra åt
någon annan att utföra visst arbete					någon annan att för bolagets
eller vissa funktioner enligt 4 eller					räkning förvalta en investerings-
5 § skall bolaget anmäla detta och					fond eller ett fondföretag som har
ge	in	uppdragsavtalet		till	sådant tillstånd som avses i
Finansinspektionen.					Europaparlamentets			och	rådets
					direktiv	2009/65/EG		eller	sköta
					därmed		sammanhängande
					administration ska bolaget anmäla
					detta och ge in uppdragsavtalet till
Om	Finansinspektionen			finner	Finansinspektionen.
					Om	Finansinspektionen			finner
att ett uppdragsavtal strider mot					att ett uppdragsavtal strider mot
denna lag, eller att avtalet hindrar					denna lag, eller att avtalet hindrar
en effektiv tillsyn av fondbolaget,					en effektiv tillsyn av fondbolaget,
skall	inspektionen		förelägga		ska	inspektionen		förelägga
fondbolaget		att hos	motparten		fondbolaget		att hos	motparten
begära de ändringar som behövs					begära de ändringar som behövs
för att avtalet skall uppfylla lagens					för att avtalet ska uppfylla lagens
krav.					krav.
För varje investeringsfond skall					8 §		investeringsfond ska
					För varje
det finnas fondbestämmelser som					det finnas fondbestämmelser som
upprättas av fondbolaget.					upprättas av fondbolaget.
Fondbestämmelserna skall ange					Fondbestämmelserna ska ange
1. namnet på fonden, fondbolaget och förvaringsinstitutet,									33

2. grunderna

för

fondens

2. grunderna

för

fondens

Prop. 2010/11:135

placeringsinriktning

och

för

placeringsinriktning

och

för

placeringen av

fondmedlen,

med

placeringen av fondmedlen,

med

särskild

upplysning

om huruvida

särskild

upplysning

huruvida

medel skall placeras i sådana

medel ska placeras i sådana

derivatinstrument som anges i 5

kap. 12 §,

3. vilka

andelsklasser

som

ska

finnas och vilka villkor som är

3. om utdelning skall ske och, i

förenade med dem,

4. om utdelning ska ske och, i så

så fall, grunderna och sättet för

fall, grunderna och sättet för

utdelning,

4. grunderna

för

beräkning av

5. grunderna

för

beräkning

fondens och fondandelarnas värde,

inklusive

värderingsprinciper

inklusive

värderingsprinciper

som används vid värderingen av

onoterade tillgångar

och sådana

onoterade

tillgångar

och sådana

derivatinstrument som anges i 5

kap. 12 § andra stycket,

5. grunderna

för

beräkning av

6. grunderna

för

beräkning

försäljnings- och inlösenpris för

fondandelarna,

6. var

och hur försäljning och

7. var

och hur försäljning

och

inlösen av fondandelar skall ske,

inlösen av fondandelar ska ske,

7. grunderna

för

beräkning av

8. grunderna

för

beräkning

fondbolagets

och

förvarings-

fondbolagets

och

förvarings-

institutets ersättning från fonden,

8. fondbolagets

avgifter

för

9. fondbolagets

avgifter

för

försäljning, förvaltning och in-

lösen av andelar,

9. hur

pantsättning

fond-

10. hur

pantsättning

fond-

andelar skall gå till,

andelar ska gå till,

10. fondens räkenskapsår,

11. fondens räkenskapsår,

11. när och var försäljnings- och

12. när och var försäljnings- och

inlösenspriset

för

fondandelarna

inlösenpriset

för

fondandelarna

samt

fondens

halvårsredogörelse

samt

fondens

halvårsredogörelse

och årsberättelse skall offentlig-

och årsberättelse ska offentlig-

göras, samt

12. var

ändringar

fond-

13. var

ändringar

fond-

bestämmelserna skall tillkännages.

bestämmelserna ska tillkännages.

För

fonder

där

fondmedlen

För

fonder

där

fondmedlen

placeras

enligt

bestämmelserna i

placeras

enligt

bestämmelserna i

5 kap. 8 §, skall dessutom anges

5 kap. 8 §, ska det dessutom anges

de emittenter eller garanter som

gett ut eller garanterat sådana

skuldförbindelser som fondmedlen

till mer än 35 procent av fondens

värde avses att placeras i.

För

specialfonder

skall

anges

För specialfonder ska det anges

fonden

riktar

sig

till

fonden

riktar

sig

till

allmänheten eller till en avgränsad krets investerare. I det senare fallet skall kretsen anges. Fondbestäm- melserna skall även innehålla upplysning om

allmänheten eller till en avgränsad Prop. 2010/11:135 krets investerare. I det senare fallet

ska kretsen anges. Fondbestäm- melserna ska även innehålla upplysning om

1.i vilka avseenden fonden avviker från vad som gäller för värdepappersfonder,

2.vilken risknivå som eftersträvas, och

3.vilket riskmått som används.

Fondbestämmelserna

och

9 §

Fondbestämmelserna

och

ändringar i dem skall godkännas

ändringar i dem ska godkännas av

av Finansinspektionen. Godkän-

Finansinspektionen.

nande

får

ges

bara

Fondbestämmelser

för

bestämmelserna eller ändringarna

fond

ska

godkännas

är skäliga för andelsägarna.

bestämmelserna

är

skäliga

för

Vid godkännande av ändringar i

fondandelsägarna.

fondbestämmelserna

får

Ändringar

fond-

Finansinspektionen

föreskriva

att

bestämmelserna

ska

godkännas

andelsägarna skall underrättas om

ändringarna

och

bestämma

att

1. bestämmelserna

även

efter

dessa inte skall tillämpas förrän

ändringarna

är

skäliga

för

en viss tid, dock högst tre

andelsägarna,

månader, förflutit efter beslutet om

2. ändringarna inte strider mot

godkännande.

andelsägarnas

gemensamma

intresse, och

3. en

underrättelse

som

ska

lämnas

till

andelsägare

enligt

9 a §

uppfyller

kraven

andra

stycket den paragrafen.

Finansinspektionen

ska

underrätta fondbolaget

sitt

beslut med anledning av ansökan

om godkännande av fond-

bestämmelser

eller

ändringar i

dem inom två månader från det att

fullständig

ansökan

har

lämnats in till inspektionen.

9 a §

Vid

godkännande

fondbestämmelser eller ändringar

i dem

får

Finansinspektionen

besluta

att

fondbestämmelserna

inte får tillämpas förrän en viss tid

förflutit

efter

beslutet

godkännande.

Vid godkännande av ändringar i

fondbestämmelserna

får

Finans-

inspektionen

besluta

att

berörda

fondandelsägare ska underrättas om ändringarna. En sådan under- rättelse ska innehålla lämplig information om syftet med ändringarna och vilka konsekvenser de kan få för andelsägarna. I förekommande fall ska underrättelsen även innehålla information om rätten till inlösen enligt 9 b §.

9 b §

Om en ändring av fond- bestämmelserna är av väsentlig betydelse för fondandelsägare, ska Finansinspektionen besluta att berörda andelsägare ska ha rätt att få sina fondandelar inlösta innan de ändrade fond- bestämmelserna börjar tillämpas, utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper med anledning av begärd inlösen. Möjlighet att begära inlösen ska ges under minst 30 dagar från dagen för underrättelse enligt 9 a §.

Andelarna i en investeringsfond			10 §
			Andelarna i en investeringsfond
skall vara lika stora och medföra			ska vara lika stora och medföra
lika rätt till den egendom som			lika rätt till den egendom som
ingår i fonden. En fondandel får			ingår i fonden, om inte annat följer
inte utfärdas innan betalning för			av andra stycket.
andelen har tillförts fonden.			I en investeringsfond får det
			finnas andelar av olika slag
			(andelsklasser). Andelsklasser i en
			och samma fond får vara förenade
			med olika villkor för utdelning,
			avgifter,	lägsta		teckningsbelopp
			samt i vilken valuta andelarna
			tecknas och inlöses. Andelarna i
			en andelsklass ska vara lika stora
			och medföra lika rätt till den
Värdet av en fondandel är			egendom som ingår i fonden.
			Värdet av en fondandel är
fondens värde delat med antalet			fondens värde delat med antalet
fondandelar.	Fondens	värde	fondandelar.		Om		det	finns
beräknas enligt de grunder som			andelsklasser ska värdet av en
anges i fondbestämmelserna. Den			fondandel	dock		bestämmas		med

Prop. 2010/11:135

Fondbolaget ska till varje fondandelsägare skriftligen bekräfta att dennes fondandels- innehav har registrerats. Av bekräftelsen ska det framgå investeringsfondens och, i förkommande fall, andelsklassens beteckning samt namnen på fondbolaget och förvarings- institutet. Vidare ska det framgå var informationsbroschyren enligt 15 §, faktabladet enligt 15 a § samt årsberättelsen och halvårs- redogörelsen enligt 18 § finns att tillgå.

egendom som ingår i fonden skall	beaktande	av	de villkor	som	är Prop. 2010/11:135
värderas med ledning av gällande	förenade med andelsklassen.
marknadsvärde.	Fondens	värde beräknas enligt
	de grunder som anges i
	fondbestämmelserna.			Den
	egendom som ingår i fonden ska
	värderas med ledning av gällande
Fondbolaget skall fortlöpande	marknadsvärde.
	Fondbolaget ska fortlöpande och
och minst en gång varje vecka	minst en gång varje vecka beräkna
beräkna och på lämpligt sätt	och på lämpligt sätt offentliggöra
offentliggöra fondandelsvärdet.	fondandelsvärdet.
	10 a §
	Fondbolaget		får utfärda		en
	fondandel bara om det är
	säkerställt	att	betalning	tillförs
	investeringsfonden inom rimlig tid.

11 §18

Fondbolaget ska föra eller låta föra ett register över samtliga innehavare av andelar i fonden. I fråga om automatiserad och viss manuell behandling av personuppgifter finns bestämmelser i personuppgiftslagen (1998:204).

Är lagen (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument tillämplig på andelarna i fonden, förs registret av en central värdepappersförvarare. Fondbolaget har rätt till insyn i registret.

Om lagen om kontoföring av finansiella instrument inte är tillämplig på andelarna i fonden, ska den som för registret anteckna inskränkningar enligt 13 kap. 19 § första stycket 4 eller 14 kap. 21 § första stycket 4 föräldrabalken där.

Fondbolaget ska till varje fondandelsägare skriftligen bekräfta att dennes fondandels- innehav har registrerats. Av bekräftelsen ska det framgå investeringsfondens beteckning samt namnen på fondbolaget och förvaringsinstitutet. Vidare ska det framgå var informations- broschyren och faktabladet enligt 15 § samt årsberättelsen och halvårsredogörelsen enligt 18 § finns att tillgå.

18 Senaste lydelse 2008:912.

Har en fondandelsägare lämnat sina andelar för förvaltning till någon som har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren på andelsägarens uppdrag anges i det register som avses i 11 § första stycket i stället för andelsägaren. I registret skall det särskilt anmärkas att fondandelen förvaltas för någon annans räkning. Förvaltaren skall till andelsägaren lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information.

Om registret förs av någon annan än en central värdepappers- förvarare, skall Finansinspek- tionen pröva frågor om tillstånd till registrering som förvaltare.

Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd skall återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om förutsättningarna för tillståndet inte längre uppfylls.

12 §

förvaltas	för	någon	annans
räkning.	Förvaltaren		ska
skyndsamt	till	andelsägaren eller

den som förvaltaren har antecknat i andelsägarens ställe lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information. Information som avser ändring av fondbestämmelser enligt 9 b § eller 5 a kap. 7 § eller som avser fusion enligt 8 kap. 8 § ska dock alltid lämnas till andelsägaren eller den som förvaltaren har antecknat i andelsägarens ställe.

Om registret förs av någon annan än en central värdepappers- förvarare, ska Finansinspektionen pröva frågor om tillstånd till registrering som förvaltare.

Ett tillstånd att registreras som förvaltare får förenas med särskilda villkor för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. Ett tillstånd ska återkallas av Finansinspektionen, om ett villkor för tillståndet har åsidosatts och avvikelsen är betydande eller om förutsättningarna för tillståndet inte längre uppfylls.

13 §

En fondandel skall, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in om det finns medel tillgängliga i investeringsfonden. Om medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av egendom som ingår i fonden, skall försäljning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt. Skulle en sådan

En fondandel ska, på begäran av dess ägare, omedelbart lösas in om det finns medel tillgängliga i investeringsfonden. Om medel för inlösen behöver anskaffas genom försäljning av egendom som ingår i fonden, ska försäljning ske och inlösen verkställas så snart som möjligt.

Prop. 2010/11:135

försäljning		kunna		väsentligt		Första	stycket gäller dock			inte Prop. 2010/11:135
missgynna	övriga			andelsägares		om fondandelarna är upptagna till
intresse,	får	fondbolaget			efter	handel på en reglerad marknad
anmälan	till	Finansinspektionen				och det är säkerställt att
avvakta med försäljningen.						andelarnas noterade värde inte i
						väsentlig mån avviker från det
						värde som avses i 10 § tredje
Under den tid som ett						stycket.
						Under den tid som ett
förvaringsinstitut			förvaltar		en	förvaringsinstitut			förvaltar	en
investeringsfond enligt 9 kap. 1 §						investeringsfond enligt 9 kap. 1 §
första eller andra stycket får						första eller		andra	stycket	eller
fondandelar inte säljas eller lösas						5 a kap.	34	eller	42 §	får
in.						fondandelar inte säljas eller lösas
						in.

13 a §

Ett fondbolag får senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar, om det finns särskilda skäl för åtgärden och den är motiverad av hänsyn till fondandelsägarnas intresse.

Fondbolaget ska sedan orsakerna till senareläggningen upphört underrätta Finans- inspektionen om detta.

13 b §

Finansinspektionen får besluta att ett fondbolag ska senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar om det är i fond- andelsägarnas eller allmänhetens intresse.

För varje investeringsfond skall		15 §	ska
För varje investeringsfond skall		För varje investeringsfond	ska
det finnas en aktuell informations-		det finnas en aktuell informations-
broschyr och ett aktuellt faktablad.		broschyr.
Informationsbroschyren	skall	Informationsbroschyren	ska
innehålla		innehålla
1. fondbestämmelserna,			39

I informationsbroschyren och i allt övrigt marknadsförings- material avseende fonden ska följande uppgifter anges på en framträdande plats:

2.de ytterligare uppgifter som behövs för att man skall kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den,

3.en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil, och

4.uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§.

Faktabladet skall på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att man skall kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Bladet får bifogas informations- broschyren som en löstagbar del.

2. de ytterligare uppgifter som Prop. 2010/11:135 behövs för att man ska kunna

bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den,

3.en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil,

4.uppgifter om det arbete eller de funktioner som fondbolaget får uppdra åt någon annan att utföra enligt 4 och 5 §§,

5.uppgifter om vilka tillgångs- slag fondmedlen får placeras i, och

6.för det fall fondmedlen får placeras i derivatinstrument, uppgifter om i vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivat- instrument kan påverka fondens riskprofil.

16 §19

I informationsbroschyren och faktabladet för en investeringsfond ska det dessutom anges

1.i vilka tillgångsslag fond- medlem får placeras, och

2.om fondmedlen får placeras i derivatinstrument och, i så fall, i vilket syfte och hur det möjliga resultatet av användningen av derivatinstrument kan påverka fondens riskprofil.

I informationsbroschyren och faktabladet samt i allt övrigt reklammaterial avseende fonden ska följande uppgifter anges på en framträdande plats:

19 Senaste lydelse 2008:282.

1. fondens placeringsinriktning, för det fall medel i fonden placeras i andra tillgångar än överlåtbara värdepapper och penningmarknads- instrument eller om fonden är en indexfond enligt 5 kap. 7 §,

2.om fondens värde kan variera kraftigt på grund av fondens sammansättning och de förvaltningsmetoder fondbolaget använder sig av, och

3.om fonden har tillstånd enligt 5 kap. 8 §, de emittenter eller garanter som gett ut eller garanterat sådana skuldförbindelser som fondmedlen till mer än 35 procent av fondens värde placerats i eller avses att placeras i.

Om fonden är en specialfond, ska detta framgå av informations- broschyren, faktabladet och allt övrigt reklammaterial avseende fonden.

Om fonden är en specialfond, ska detta framgå av informations- broschyren och allt övrigt marknadsföringsmaterial avseen- de fonden.

16 a §

För varje investeringsfond ska det finnas ett aktuellt faktablad.

Faktabladet ska på ett lätt- begripligt sätt och i sammanfattning innehålla den grundläggande information som behövs för att investerare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den.

Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i informationsbroschyren.

Bestämmelser om hur fakta- bladet för en värdepappersfond ska vara utformat och om dess innehåll finns i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare och villkor som ska uppfyllas när faktablad med basfakta för investerare eller prospekt tillhandahålls på annat varaktigt medium än papper eller på en webbplats20. Det som anges i förordningen ska i tillämpliga delar gälla också för faktablad för

20 EUT L 176, 10.7.2010, s. 1 (Celex 32010R0583).

Prop. 2010/11:135

en specialfond. Om fonden är en Prop. 2010/11:135

specialfond ska detta framgå av

faktabladet.

Informationsbroschyren,

fakta-

20 §

Informationsbroschyren,

fakta-

bladet, den

senaste årsberättelsen

bladet,

den

senaste

årsberättelsen

och, i förekommande fall, den

halvårsredogörelse

skall

som

halvårsredogörelse

som

publicerats

därefter

på

publicerats därefter ska på begäran

begäran

lämnas

eller

skickas

kostnadsfritt

tillhandahållas

den

kostnadsfritt till den som avser att

som avser att köpa andelar i en

köpa andelar i en investeringsfond.

investeringsfond. Denne ska, med

Denne skall även utan begäran

undantag för de fall som avses i

erbjudas

faktabladet

innan

avtal

8 kap. 22 a § lagen (2007:528) om

ingås.

värdepappersmarknaden,

även

utan

begäran

tillhandahållas

faktabladet i god tid innan avtal

Om fondbolaget genom reklam

ingås.

fondbolaget

genom

eller liknande erbjuder allmän-

marknadsföring

erbjuder

allmän-

heten att köpa andelar i en

investeringsfond,

skall

det

investeringsfond,

ska

det

erbjudandet framgå att det finns ett

faktablad och en informations-

broschyr och var dessa finns att

tillgå.

Om information som anges i 16

och 16 a §§, 5 a kap. 24 § samt

andra stycket denna paragraf inte

lämnas,

ska

även

marknadsföringslagen

(2008:486)

tillämpas,

med

undantag

bestämmelserna

29–36 §§

marknadsstörningsavgift.

Sådan

information

ska

anses

vara

väsentlig enligt 10 § tredje stycket

den lagen.

5 kap.

20 §

Ett fondbolag får inte till en värdepappersfond förvärva aktier med sådan rösträtt som gör det möjligt för fondbolaget att utöva ett väsentligt

inflytande över ledningen av ett företag.
Om ett fondbolag förvaltar flera		Om ett fondbolag förvaltar flera
värdepappersfonder	eller	värdepappersfonder, fondföretag
specialfonder,	gäller	eller	specialfonder,	gäller
bestämmelsen i första stycket det		bestämmelsen i första stycket det
sammanlagda aktieinnehavet i		sammanlagda aktieinnehavet i
fonderna.		fonderna och fondföretagen.

Finansinspektionen får för en värdepappersfond tillåta avvikelser från de villkor som anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § under sex månader från det att verksamheten påbörjades.

24 §

Finansinspektionen får för en värdepappersfond tillåta avvikelser från de villkor som anges i 6, 7, 8, 11, 14, 16, 21 eller 22 § och från fondbestämmelserna under sex månader från det att verksamheten påbörjades, ändrade fond- bestämmelser började tillämpas eller en fusion genomfördes.

5 a kap. Matarfonder och mottagarfonder

Placeringsbestämmelser

1 §

Bestämmelserna i 5 kap. 1 § andra stycket, 3–12 och 15–22 §§ gäller inte för en matarfond. I stället ska bestämmelserna i denna paragraf tillämpas.

Medel i en matarfond får placeras i andelar i

–en värdepappersfond som inte är en matarfond och vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag, eller

–ett fondföretag som har sådant tillstånd som avses i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG och som inte är ett matarfondföretag och vars medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag.

Placeringen ska uppgå till minst 85 procent av matarfondens värde.

2 §

Utöver placering enligt 1 § får det i en matarfond ingå

–likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden, och

–derivatinstrument som avses i 5 kap. 1 § tredje stycket och 12 §. Derivatinstrument får användas bara i syfte att skydda värdet på tillgångarna i matarfonden.

Prop. 2010/11:135

3 §

Vid tillämpning av 5 kap. 13 § andra stycket ska en matarfonds sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument läggas samman med

1.mottagarfondens eller mottagarfondföretagets motsvarande exponeringar, i proportion till matarfondens placeringar i mottagarfonden eller mottagarfondföretaget, eller

2.mottagarfondens eller mottagarfondföretagets högsta möjliga exponeringar hänförliga till derivatinstrument enligt fondbestämmelserna, i proportion till matarfondens placeringar i mottagarfonden eller mottagarfondföretaget.

Mottagarfondföretag och matarfondföretag

4 §

Det som anges om en mottagarfond eller ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond i 5–7, 9, 11–14, 16, 20, 23–25, 29– 31, 33, 37–39, 41, 42, 45 och 46 §§ gäller på motsvarande sätt för ett mottagarfondföretag eller ett förvaltningsbolag som förvaltar ett mottagarfondföretag.

Det som anges om en matarfond eller ett fondbolag som förvaltar en matarfond i 18, 22, 47, 50, 51, 53 och 54 §§ gäller på motsvarande sätt för ett matarfondföretag eller ett förvaltningsbolag som förvaltar ett matarfondföretag.

Ansökan och tillstånd

5 §

Avser ett fondbolag att placera en värdepappersfonds medel enligt 1 § ska bolaget ansöka om Finansinspektionens tillstånd till detta.

Prop. 2010/11:135

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan:

1.nya eller ändrade fond- bestämmelser för fonden,

2.den avsedda mottagarfondens fondbestämmelser,

3.fondernas informations- broschyrer och faktablad,

4.det avtal eller de rutiner som avses i 9 och 11 §§,

5.det avtal mellan förvarings- instituten som avses i 16 §,

6.det avtal mellan revisorerna som avses i 20 §,

7.i förekommande fall, den underrättelse som ska lämnas till andelsägarna enligt 7 §, och

8.om fondmedlen ska placeras i ett fondföretag, intyg från behörig myndighet i företagets hemland om att det uppfyller kraven i 1 § andra stycket.

6 §
Tillstånd	att	placera		medel
enligt	1 §	ges		av
Finansinspektionen i			form av
godkännande		av		fond-

bestämmelserna enligt 4 kap. 9 § första stycket. Tillstånd ska ges om kraven i detta kapitel är uppfyllda och fondbestämmelserna i övrigt uppfyller kraven i 4 kap. 8 § och 9 § andra eller tredje styckena.

Om ansökan avser en ändring av fondbestämmelserna som innebär att placering ska ske i en annan mottagarfond eller att en värdepappersfonds placerings- inriktning ändras till sådan som

avses	i	1 §,	ska
Finansinspektionen		underrätta

fondbolaget om sitt beslut inom 15 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan lämnats in. Om ansökan avser fond- bestämmelser för en ny fond eller fondbestämmelser som ändras på annat sätt än som en följd av den nya placeringsinriktningen ska Finansinspektionen underrätta

Prop. 2010/11:135

fondbolaget om sitt beslut inom den frist som anges i 4 kap. 9 § fjärde stycket.

Underrättelse till andelsägarna

7 §

Om Finansinspektionen har godkänt ändring av fond- bestämmelserna som avses i 6 § andra stycket första meningen, har fondandelsägarna rätt att få sina fondandelar inlösta innan de ändrade fondbestämmelserna börjar tillämpas, utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper med anledning av begärd inlösen. Möjlighet att begära inlösen ska ges under minst 30 dagar från dagen för underrättelse enligt andra stycket.

Fondbolaget ska underrätta andelsägarna om den ändrade placeringsinriktningen. Av underrättelsen ska det framgå

1.att Finansinspektionen har godkänt ändringen av fond- bestämmelserna,

2.när de ändrade fond- bestämmelserna ska börja tillämpas, och

3.att andelsägarna har rätt till inlösen på sätt som anges i första stycket.

Tillsammans med underrättelsen ska fondbolaget lämna matarfondens och mottagar- fondens faktablad.

Informationsutbyte och samordning

8 §

Om matarfonden och mottagarfonden förvaltas av skilda fondbolag, ska det fondbolag som förvaltar mottagarfonden till det fondbolag som förvaltar matarfonden lämna den

Prop. 2010/11:135

information som behövs för att det Prop. 2010/11:135 senare ska kunna uppfylla kraven i

denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

9 §

För att säkerställa sådant utbyte av information som avses i 8 § och övrig samordning mellan matarfonden och mottagarfonden, ska det finnas ett avtal mellan fondbolagen. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artiklarna 8–13 i kommissionens direktiv 2010/44/EU av den 1 juli 2010 om genomförandet av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller vissa bestämmelser avseende fusioner mellan fonder, master/feeder- fondföretag och anmälnings- förfarande21.

Avtalet ska på begäran kostnadsfritt tillhandahållas andelsägarna i matarfonden.

Placeringen av medel enligt 1 § får inte ske förrän avtalet har börjat gälla.

10 §

Om en matarfonds medel placeras i en mottagarfond, ska det i det avtal som avses i 9 § föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet.

Om en matarfonds medel placeras i ett mottagarfondföretag, ska det i det avtal som avses i 9 § föreskrivas antingen

1.att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet, eller

2.att lagstiftningen i mottagarfondföretagets hemland

21 EUT L 176, 10.7.2010, s. 28 (Celex 32010L0044).

är tillämplig på avtalet och att det Prop. 2010/11:135 landets domstolar ska pröva

tvister med anledning av avtalet.

11 §

Om matarfonden och mottagarfonden förvaltas av samma fondbolag, ska fondbolaget upprätta skriftliga rutiner som säkerställer samordning mellan fonderna. Rutinerna ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artiklarna 15–19 i kommissionens direktiv 2010/44/EU.

12 §

Ett fondbolag som förvaltar en matarfond ska till förvarings- institutet för fonden vidarebefordra sådan information om mottagarfonden som institutet behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter.

13 §

Ett fondbolag som förvaltar en matarfond ska effektivt övervaka förvaltningen av mottagarfonden. Fondbolaget får då förlita sig på den information som det får från det fondbolag som förvaltar mottagarfonden, mottagarfondens förvaringsinstitut eller revisor, om det inte finns anledning att ifrågasätta informationens tillförlitlighet.

Ersättningar

14 §

Om ett fondbolag som förvaltar en matarfond eller någon som handlar på uppdrag av fondbolaget tar emot provision eller annan ersättning i samband med placering av matarfondens medel i andelar i mottagarfonden, ska denna ersättning tillföras matarfondens tillgångar.

Förvaringsinstitut

15 §

Om matarfonden och mottagarfonden har skilda förvaringsinstitut, ska förvaringsinstituten utbyta den information och ha den samordning som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

16 §

För att säkerställa sådant utbyte av information och sådan samordning som avses i 15 § ska det finnas ett avtal mellan förvaringsinstituten för matarfonden och mottagarfonden. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artikel 24 i kommissionens direktiv 2010/44/EU.

Placeringen av medel enligt 1 § får inte ske förrän avtalet har börjat gälla.

17 §

Om en matarfonds medel placeras i en mottagarfond, ska det i det avtal som avses i 16 § föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet.

Om en matarfonds medel placeras i ett mottagarfondföretag, ska det i det avtal som avses i 16 § föreskrivas att det lands lag som är tillämpligt på det avtal som avses i 9 § ska tillämpas även på avtalet enligt 16 § och att domstolarna i det landet ska pröva tvister med anledning av avtalet.

Om det saknas förutsättningar för avtal enligt 9 § ska det, i stället för vad som anges i andra stycket, i ett avtal enligt 16 § föreskrivas antingen

1. att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar

Prop. 2010/11:135

ska pröva tvister med anledning av avtalet, eller

2. att lagstiftningen i mottagar- fondföretagets hemland är tillämplig på avtalet och att det landets domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet.

18 §

Förvaringsinstitutet för en mottagarfond ska omedelbart underrätta Finansinspektionen, det fondbolag som förvaltar matarfonden och förvarings- institutet för matarfonden om det upptäcker fel eller försummelser i förvaltningen av mottagarfonden som bedöms få negativa konsekvenser för matarfonden.

Revisorer

19 §

Om de fondbolag som förvaltar matarfonden respektive mottagar- fonden har olika revisorer, ska revisorerna utbyta den information och ha den samordning som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

20 §

För att säkerställa sådant utbyte av information och sådan samordning som avses i 19 § ska det finnas ett avtal mellan revisorerna för matarfonden och mottagarfonden. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artikel 27 i kommissionens direktiv 2010/44/EU.

Placeringen av medel enligt 1 § får inte ske förrän avtalet har börjat gälla.

21 §

Om en matarfonds medel placeras i en mottagarfond, ska det i det avtal som avses i 20 §

Prop. 2010/11:135

föreskrivas att svensk lag är Prop. 2010/11:135 tillämplig på avtalet och att

svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet.

Om en matarfonds medel placeras i ett mottagarfondföretag, ska det i det avtal som avses i 20 § föreskrivas att det lands lag som är tillämpligt på det avtal som avses i 9 § ska tillämpas även på avtalet enligt 20 § och att domstolarna i det landet ska pröva tvister med anledning av avtalet.

Om det saknas förutsättningar för avtal enligt 9 § ska det, i stället för vad som anges i andra stycket, i ett avtal enligt 20 § föreskrivas antingen

1.att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet, eller

2.att lagstiftningen i mottagar- fondföretagets hemland är tillämplig på avtalet och att det landets domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet.

22 §

Om en matarfond har ett annat räkenskapsår än mottagarfonden, ska den revisor som granskar räkenskaperna för mottagarfonden upprätta en särskild gransknings- rapport som omfattar tiden från utgången av mottagarfondens räkenskapsår till utgången av matarfondens räkenskapsår.

23 §

I revisionsberättelsen för en matarfond ska revisionsberättelsen för mottagarfonden beaktas. I revisionsberättelsen ska det anges om det finns avvikelser i revisions- berättelsen för mottagarfonden och vilka konsekvenser de får för matarfonden.

Information om matarfonder och mottagarfonder

24 §

I allt marknadsföringsmaterial avseende matarfonden ska det anges att fondmedlen till minst 85 procent av fondens värde placeras i andelar i en mottagarfond.

25 §

Ett fondbolag som förvaltar en matarfond ska på begäran kostnadsfritt lämna eller skicka mottagarfondens informations- broschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse i pappersform till matarfondens andelsägare och den som avser att köpa andelar i matarfonden.

26 §

Om en matarfonds medel placeras i ett mottagarfondföretag, ska det fondbolag som förvaltar matarfonden ge in mottagarfond- företagets aktuella informations- broschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsredogörelse till Finansinspektionen.

Finansinspektionens underrättelseskyldighet

27 §

Finansinspektionen ska underrätta det fondbolag som förvaltar en matarfond om varje ingripande enligt 12 kap. mot det fondbolag som förvaltar mottagarfonden eller enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse mot förvaringsinstitutet för mottagar- fonden med anledning av åsidosättande av kraven i detta kapitel.

Finansinspektionen ska även underrätta det fondbolag som förvaltar en matarfond om en revisors rapport enligt 10 kap. 8 §

Prop. 2010/11:135

som gäller det fondbolag som Prop. 2010/11:135 förvaltar mottagarfonden.

Om ett matarfondföretags medel placeras i en mottagarfond, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i matar- fondföretagets hemland om ingripanden eller en revisors rapport som avses i första och andra styckena.

28 §

Om en behörig myndighet har underrättat Finansinspektionen om ett ingripande eller en revisors rapport som rör ett mottagar- fondföretag, ska inspektionen omedelbart underrätta varje fondbolag som förvaltar en berörd matarfond.

Senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar

29 §

Ett fondbolag som förvaltar en matarfond får senarelägga försäljning och inlösen av andelar i fonden under den tid som andelar i mottagarfonden är föremål för sådan senareläggning. I sådana fall gäller 4 kap. 13 a § andra och tredje styckena.

Upplösning av en mottagarfond

30 §
En matarfond ska upplösas om
mottagarfonden		upplöses,	såvida
inte	Finansinspektionen,		efter
ansökan av det fondbolag som
förvaltar matarfonden, godkänner
att
1. matarfondens medel placeras
i en	annan mottagarfond		enligt
6 §, eller
2. fondbestämmelserna			ändras
på annat sätt enligt 4 kap. 9 §.
31 §
Underrättelse		om	att	53

matarfonden ska upplösas eller en fullständig ansökan enligt 30 § 1 eller 2 ska ges in till Finansinspektionen senast två månader från det att fondbolaget som förvaltar matarfonden fått information om att mottagar- fonden ska upplösas.

Om fondbolaget fått sådan information mer än fem månader före den dag då upplösningen av mottagarfonden ska inledas, ska underrättelsen eller den fullständiga ansökan dock ges in senast tre månader före den dag då upplösningen av mottagar- fonden ska inledas.

32 §

Finansinspektionen ska underrätta fondbolaget om sitt beslut i en fråga som avses i 30 § 1 eller 2 inom 15 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in.

33 §

Fondbolaget som förvaltar matarfonden ska underrätta det fondbolag som förvaltar mottagarfonden om Finansinspektionens beslut i en fråga som avses i 30 § 1 eller 2.

34 §

Om matarfonden ska upplösas enligt 30 § ska förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet. Övertagandet får ske tidigast tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 35 §, om inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare.

35 §

Information om att matarfonden ska upplösas och förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet ska utan dröjsmål kungöras av fondbolaget i Post- och Inrikes

Prop. 2010/11:135

Tidningar samt finnas att tillgå hos fondbolaget och förvarings- institutet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl för det.

36 §

Ett förvaringsinstitut som har övertagit förvaltningen av en matarfond enligt 34 § ska snarast upplösa fonden genom att sälja tillgångarna i fonden och skifta ut nettobehållningen till fond- andelsägarna.

För förvaringsinstitutets förvaltning av matarfonden gäller 9 kap. 3 §, 5 § andra stycket och 6 § i tillämpliga delar.

37 §

Medel som tillfaller matarfonden när mottagarfonden upplöses får bestå av pengar eller finansiella instrument. De tillgångar som mottagits får förvaltas till dess matarfonden ska upplösas eller fondmedlen placeras i enlighet med tillstånd som avses i 30 § 1 eller 2.

Fusion eller delning av en mottagarfond

38 §

En matarfond ska upplösas om mottagarfonden fusioneras eller delas, såvida inte Finansinspektionen, efter ansökan av det fondbolag som förvaltar matarfonden, godkänner att

1. matarfondens medel placeras i en annan mottagarfond enligt 6 §, eller

2. fondbestämmelserna ändras på annat sätt enligt 4 kap. 9 §.

Om det fondbolag som förvaltar matarfonden avser att efter fusionen eller delningen placera matarfondens medel i samma

Prop. 2010/11:135

mottagarfond och ändring av Prop. 2010/11:135 fondbestämmelserna inte krävs,

ska fondbolaget i stället för det som anges i första stycket anmäla detta till Finansinspektionen.

39 §

Underrättelse om att matarfonden ska upplösas, en fullständig ansökan enligt 38 § första stycket 1 eller 2, eller en anmälan enligt 38 § andra stycket ska ges in till Finansinspektionen senast en månad från det att fondbolaget som förvaltar matarfonden fått information om att mottagarfonden ska fusioneras eller delas.

Om fondbolaget fått sådan information mer än fyra månader före den dag då fusionen eller delningen ska genomföras, ska underrättelsen, den fullständiga ansökan eller anmälan dock ges in senast tre månader före den dag då fusionen eller delningen ska genomföras.

40 §

Finansinspektionen ska underrätta fondbolaget om sitt beslut i en fråga som avses i 38 § första stycket 1 eller 2 inom 15 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in.

41 §

Fondbolaget som förvaltar matarfonden ska underrätta det fondbolag som förvaltar mottagarfonden om Finansinspektionens beslut i en fråga som avses i 38 § första stycket 1 eller 2.

42 §
Om matarfonden			ska upplösas
enligt	38 §	ska	förvaltningen
övertas	av	förvaringsinstitutet.
Övertagandet		får ske tidigast tre		56

månader från det att de ändrade Prop. 2010/11:135 förhållandena kungjorts enligt

43 §, om inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare.

Fondbolaget ska utan dröjsmål underrätta det fondbolag som förvaltar mottagarfonden om beslutet att upplösa matarfonden.

43 §

Information om att matarfonden ska upplösas och förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet ska utan dröjsmål kungöras av fondbolaget i Post- och Inrikes Tidningar samt finnas att tillgå hos fondbolaget och förvarings- institutet.

Finansinspektionen får i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på kungörande, om det finns särskilda skäl för det.

44 §

Ett förvaringsinstitut som har övertagit förvaltningen av en matarfond enligt 42 § ska snarast upplösa fonden genom att sälja tillgångarna i fonden och skifta ut nettobehållningen till fondandelsägarna.

För förvaringsinstitutets förvaltning av matarfonden gäller 9 kap. 3 §, 5 § andra stycket och 6 § i tillämpliga delar.

45 §
Fondbolaget			som		förvaltar
matarfonden		ska		begära inlösen
av	fondandelarna					i
mottagarfonden				om	Finans-
inspektionen			har	avslagit		en
ansökan	om		godkännande			som
avses i 38 § första stycket 1 eller 2
eller inte har meddelat beslut i
frågan	senast		arbetsdagen			före
den sista dag då andelar i
mottagarfonden får lösas in innan
fusionen		eller			delningen
genomförs.						57

Sådan inlösen ska också ske om matarfonden ska upplösas enligt 38 § eller om det behövs för att säkerställa andelsägarnas rätt till inlösen av andelar i matarfonden enligt 7 § eller 4 kap. 9 b §.

46 §

Medel som tillfaller matarfonden när andelar i mottagarfonden inlöses enligt 45 § får bestå av pengar eller finansiella instrument. De tillgångar som mottagits får förvaltas till dess matarfonden ska upplösas eller fondmedlen placeras i enlighet med tillstånd som avses i 38 § första stycket 1 eller 2.

Särskilda bestämmelser om mottagarfonder och mottagar- fondföretag

47 §

En mottagarfond som har minst två matarfonder som andelsägare behöver inte vara öppen för kapitaltillskott från allmänheten.

48 §

Ett mottagarfondföretag vars andelar inte marknadsförs här i landet på annat sätt än att de innehas av en eller flera matarfonder behöver inte uppfylla kraven i 1 kap. 7 §.

Ett fondbolag som inte marknadsför andelar i en mottagarfond i ett annat land inom EES på annat sätt än att de innehas av ett eller flera matarfondföretag behöver inte uppfylla kraven i 2 kap. 15 c § första stycket.

49 §

Ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond ska till Finansinspektionen lämna uppgift om varje matarfond eller

Prop. 2010/11:135

matarfondföretag vars medel placeras i mottagarfonden.

Om en sådan uppgift avser ett matarfondföretag, ska Finans- inspektionen lämna uppgiften till behörig myndighet i matarfond- företagets hemland.

50 §

Ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond får inte ta ut någon avgift av matarfonden för försäljning eller inlösen av andelar i mottagarfonden.

51 §

Ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond ska på begäran lämna den information som avses i 4 kap. 20 § även till förvarings- institutet och revisorn för matarfonden.

52 §

En fusion eller en delning av en mottagarfond får genomföras tidigast 60 dagar från det att den information som avses i 8 kap. 8 eller 25 § lämnats till

1.andelsägarna i mottagar- fonden, och

2.behörig myndighet i matarfondföretagets hemland, om mottagarfonden har ett matar- fondföretag som andelsägare.

53 §

Om en mottagarfond ska delas har det fondbolag som förvaltar en matarfond rätt att lösa in andelarna i mottagarfonden innan delningen genomförs. Fondbolaget ska ges möjlighet att begära inlösen under minst 30 dagar från dagen för underrättelsen om delningen enligt 8 kap. 25 §.

54 §

En mottagarfond får upplösas enligt 9 kap. 2 § tidigast tre månader från det att det kungjorts

Prop. 2010/11:135

enligt 9 kap. 4 § första stycket att

förvaltningen

fonden

ska

övertas av förvaringsinstitutet och

en underrättelse om övertagandet

lämnats till

1. det

fondbolag

som

förvaltar

matarfonden,

2. Finansinspektionen,

mottagarfonden har en matarfond

som andelsägare, och

3. behörig

myndighet

matarfondföretagets hemland, om

mottagarfonden har ett matar-

fondföretag som andelsägare.

6 kap.

3 §

Om medel i en specialfond till

minst 85 procent av fondens värde

ska placeras i andelar i en

investeringsfond tillämpas 5 a kap.

5 §

första

stycket

och

andra

stycket 1–6, 6 § första stycket, 8 §,

9 §,

11–16

§§,

18–20

§§,

22–

25 §§,

27 §

första

och

andra

styckena, 29 §, 30 § 2, 31 §, 33–

37 §§,

38 §

första

stycket

och

andra

stycket,

39 §,

41–46 §§,

49 § första stycket, 50 och 51 §§,

52 § 1, 53 § samt 54 § 1 och 2. Det

som anges om en värdepappers-

fond eller en matarfond ska avse

specialfonden och det som anges

om en mottagarfond ska avse den

investeringsfond

som

special-

fondens

medel

placeras

Hänvisningar till placering enligt

1 §

ska avse

specialfonds

placering enligt denna paragraf.

8 kap.

Sammanläggning och delning av

Fusion och delning av

en investeringsfond m.m.

investeringsfonder m.m.

Vad en fusion innebär

Ett fondbolag får, efter tillstånd

1 §

Två eller

flera

värdepappers-

Finansinspektionen,

lägga

fonder får läggas samman genom

samman investeringsfonder.

Till-

att samtliga tillgångar och skulder

Prop. 2010/11:135

stånd till en sammanläggning skall lämnas om

1.åtgärden kan anses förenlig med fondandelsägarnas intressen,

2.de fonder som skall läggas samman har placeringsinriktning och fondbestämmelser som är lik- artade, samt

3.sammanläggningen inte är olämplig från allmän synpunkt.

Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en investeringsfond. Tillstånd till en delning skall lämnas om åtgärden kan anses förenlig med fond- andelsägarnas intressen.

Ett fondbolag som har fått till- stånd till en sammanläggning eller en delning skall genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och Finansinspektionens beslut. Denna information skall också finnas att tillgå hos fond- bolaget och förvaringsinstitutet. En sammanläggning eller delning får verkställas tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut.

i en eller flera av		fonderna Prop. 2010/11:135
överförs till en annan fond mot
vederlag till andelsägarna i den
eller de	överlåtande	fonderna
(fusion).	Vid fusionen	upplöses

den eller de överlåtande fonderna. Fusion kan ske

1.mellan den övertagande värdepappersfonden på ena sidan och en eller flera överlåtande värdepappersfonder på den andra (absorption), eller

2.mellan två eller flera över- låtande värdepappersfonder genom att de bildar en ny övertagande värdepappersfond (kombination).

Fusionsvederlag

2 §

Vederlaget till andelsägarna i den eller de överlåtande värde- pappersfonderna (fusionsveder- laget) ska bestå av andelar i den övertagande värdepappersfonden. Om det behövs för att genomföra fusionen, får fusionsvederlaget även bestå av pengar. Den delen av vederlaget får dock uppgå till högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den överlåtande fonden.

Fusionsplan

3 §
Det eller de fondbolag som
förvaltar	de värdepappersfonder
som ska	ingå i fusionen ska	61

upprätta en fusionsplan	som är	Prop. 2010/11:135
gemensam för fonderna.
Fusionsplanen ska	innehålla
uppgifter om

1.vilka fonder som ska ingå i fusionen och vilket slag av fusion enligt 1 § andra stycket som avses,

2.bakgrunden till och syftet med fusionen,

3.fusionens sannolika konsekvenser för fondandels- ägarna,

4.vilka metoder som ska användas för värdering av tillgångar och skulder vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §,

5.vilken metod som ska använ- das för beräkning av det utbytesförhållande som avses i 4 §,

6.den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen, och

7.tillämpliga regler för överföring av tillgångar och utbyte av fondandelar.

Vid kombination ska fusions- planen även innehålla den övertagande värdepappersfondens fondbestämmelser.

4 §

Det eller de fondbolag som avses i 3 § ska fastställa tid- punkten för beräkning av utbytes- förhållandet mellan andelar i den överlåtande och den övertagande värdepappersfonden samt, i förekommande fall, kontant ersättning. Tidpunkten ska fastställas till en dag som infaller före den dag då fusionen genomförs.

Utlåtande av förvaringsinstitut

5 §
Varje förvaringsinstitut för de
värdepappersfonder som ska ingå
i fusionen ska i ett utlåtande för
var och en av de fonder vars
tillgångar	institutet	förvarar	62

bekräfta att uppgifterna i fusions- planen enligt 3 § andra stycket 1, 6 och 7 är förenliga med bestämmelserna i denna lag och fondernas fondbestämmelser.

Revisorsgranskning

6 §

En revisor ska granska

1.de metoder som ska användas för värdering av tillgångar och skulder vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §,

2.den kontanta ersättningen per andel, och

3.den metod som ska användas för beräkning av det utbytesför- hållande som avses i 4 §.

Revisorn ska upprätta ett yttrande över granskningen.

När fusionen har genomförts ska revisorn lämna uppgifter om det fastställda utbytesförhållandet till Finansinspektionen.

Den revisor som utför granskningen ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisions- bolag.

7 §

Det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska på begäran lämna revisorns yttrande enligt 6 § kostnadsfritt till andelsägarna i de överlåtande och övertagande värdepappers- fonderna.

Information till fondandelsägare

8 §

När tillstånd till fusionen har getts ska de fondbolag som för- valtar värdepappersfonderna som ingår i fusionen tillhandahålla lämplig och rättvisande information om fusionen till

Prop. 2010/11:135

andelsägarna i fonderna.

Av informationen ska det framgå

1.bakgrunden till och syftet med fusionen,

2.de konsekvenser fusionen kan få för andelsägarna,

3.vilka rättigheter andels- ägarna har i samband med fusionen enligt 11 §, och

4.uppgifter om förfarandet och den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen.

Tillsammans med information- en till andelsägarna i en överlåtande värdepappersfond ska den övertagande värdepappersfondens faktablad lämnas. Om faktabladet ändrats i samband med fusionen ska det också lämnas till andelsägarna i den övertagande värdepappers- fonden.

Informationen enligt första– tredje styckena ska även tillhandahållas den som innan fusionen genomförs tecknar andelar i någon av värdepappers- fonderna samt den som begär

sådan information som avses i 4 kap. 20 § första stycket.

Tillstånd till fusion

9 §

Det fondbolag som förvaltar en överlåtande värdepappersfond ska ansöka om tillstånd till fusion hos Finansinspektionen.

Följande handlingar ska lämnas tillsammans med ansökan:

1.fusionsplan enligt 3 §,

2.utlåtande av förvaringsinstitut enligt 5 §,

3.revisorns yttrande enligt 6 §,

och

4.den information som ska tillhandahållas andelsägarna enligt 8 §.

Om en ansökan inte är full- ständig, ska Finansinspektionen senast tio arbetsdagar från det att

Prop. 2010/11:135

en ansökan har lämnats in begära att fondbolaget kompletterar den.

10 §

Finansinspektionen ska ge till- stånd till en fusion om

1.kraven enligt 3, 5, 6, 8 och 9 §§ är uppfyllda, och

2.andelarna i den övertagande värdepappersfonden får marknads- föras i de länder där andelarna i den överlåtande värdepappers- fonden marknadsförs enligt 2 kap. 15 c §.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut i tillståndsfrågan.

Fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion

11 §

Andelsägarna i de värde- pappersfonder som ska ingå i en fusion har rätt att få sina fondandelar inlösta innan fusionen genomförs, utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper med anledning av begärd inlösen.

I stället för inlösen av fondandelarna får andelsägarna låta byta dessa mot andelar i en annan värdepappersfond eller ett annat fondföretag med liknande placeringsinriktning som förvaltas av samma fondbolag eller av ett bolag som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som fondbolaget.

Möjlighet att begära inlösen eller utbyte av fondandelar enligt första och andra styckena ska ges under minst 30 dagar från den dag information om fusionen lämnas till andelsägarna enligt 8 §. Möjligheten ska upphöra senast fem arbetsdagar före dagen för

Prop. 2010/11:135

beräkning av utbytesförhållandet enligt 4 §.

Senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar

12 §

Finansinspektionen får, efter ansökan av ett fondbolag eller utan sådan ansökan, tillåta eller kräva att ett fondbolag senare- lägger försäljning och inlösen av andelar i en värdepappersfond som ingår i en fusion, om det är motiverat med hänsyn till fondandelsägarnas intressen. En sådan senareläggning får inte påverka andelsägarnas rättigheter enligt 11 §.

Finansinspektionen ska under- rätta behörig myndighet i ett land där fondandelar marknadsförs enligt 2 kap. 15 c § om sitt beslut. Fondbolaget ska underrätta andelsägarna om beslutet.

Så snart orsakerna till senare- läggningen upphört ska fondbolaget anmäla detta till Finansinspek- tionen.

Kostnader i samband med en fusion

13 §

Värdepappersfonder som ingår i en fusion och andelsägarna i fonderna får inte belastas med kostnader som uppkommer i samband med förberedandet och genomförandet av fusionen.

Fusionens rättsverkningar

14 §

En fusion får genomföras tidigast tre månader från det att Finansinspektionen gett tillstånd till fusionen.

Vid genomförandet av fusionen inträder följande rättsverkningar.

1. Den överlåtande värde-

Prop. 2010/11:135

pappersfondens tillgångar och Prop. 2010/11:135 skulder överförs till den över-

tagande värdepappersfonden.

2.Andelsägarna i den över- låtande värdepappersfonden blir andelsägare i den övertagande värdepappersfonden och har, i förekommande fall, rätt till kontant utbetalning av fusions- vederlag.

3.Den överlåtande värde- pappersfonden upplöses.

15 §

En fusion som fått rättsverkan enligt 14 § får inte förklaras ogiltig.

Underrättelse och offentlig- görande

16 §

Det fondbolag som förvaltar den övertagande värdepappersfonden ska underrätta förvaringsinstitutet för fonden när överföringen av tillgångar och skulder enligt 14 § andra stycket 1 har slutförts.

Fondbolaget ska underrätta Finansinspektionen när fusionen har genomförts och offentliggöra genomförandet på sin webbplats.

Gränsöverskridande fusion

17 §

En värdepappersfond får läggas samman med ett fondföretag som i sitt hemland har sådant tillstånd som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (gränsöverskridande fusion).

18 §
Vid	en	gränsöverskridande
fusion	mellan		en överlåtande
värdepappersfond			och	ett
övertagande		fondföretag		gäller
följande	bestämmelser i			detta
kapitel:
1 § om vad en fusion innebär,					67

2 § om fusionsvederlag,
3 § om fusionsplan,
5 § om utlåtande av				förvarings-
institut,
6 och 7 §§		om		revisors-
granskning,
8 § om	information			till fond-
andelsägare,
9 och 19–21 §§ om			tillstånd		till
fusion,
11 § om		fondandelsägarnas
rättigheter vid en fusion,
12 § om		senareläggning			av
försäljning		och	inlösen		av
fondandelar,
13 § om	kostnader			i samband

med en fusion, och

14 § andra stycket och 15 § om fusionens rättsverkningar.

Det som anges om en övertagande värdepappersfond eller ett fondbolag som förvaltar en sådan fond i 1–3 och 5 §§, 8 § tredje stycket första meningen och 14 § andra stycket gäller på motsvarande sätt för ett övertagande fondföretag eller ett förvaltningsbolag som förvaltar ett sådant fondföretag.

19 §

Tillsammans med en ansökan enligt 9 § ska det övertagande fondföretagets informations- broschyr och faktablad samt den information som ska tillhandahållas dess andelsägare lämnas.

20 §

Finansinspektionen ska omedelbart lämna över en kopia av den fullständiga ansökan enligt 9 § till behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland.

21 §

Finansinspektionen ska godkänna att en överlåtande värdepappersfond får ingå i en

Prop. 2010/11:135

gränsöverskridande fusion om

Prop. 2010/11:135

1.kraven enligt 3, 5, 6, 8, 9 och 19 §§ är uppfyllda,

2.behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland inte har meddelat att den har invändningar mot den information som ska lämnas till andelsägarna i fondföretaget, och

3.andelarna i det övertagande fondföretaget får marknadsföras i de länder där andelarna i den överlåtande värdepappersfonden marknadsförs enligt 2 kap. 15 c § samt här i landet.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut.

Finansinspektionen ska under- rätta behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland om beslutet.

22 §
Vid	en	gränsöverskridande
fusion där en värdepappersfond är
övertagande		fond gäller		följande
bestämmelser i detta kapitel:
4 § om tidpunkt för beräkning av
utbytesförhållande,
7 § om revisorns yttrande,
8 och 23 §§ om information till
fondandelsägare,
11 § om		fondandelsägarnas
rättigheter vid en fusion,
12 § om		senareläggning			av
försäljning		och	inlösen		av
fondandelar,
13 § om kostnader			i	samband
med en fusion,
14 § första		stycket	om	tidpunkt
för genomförande av en fusion,
samt
16 §	om	underrättelse			och
offentliggörande.
23 §
Finansinspektionen ska, efter det
att behörig		myndighet		i	det	69

överlåtande fondföretagets hemland överlämnat en kopia av ansökan om tillstånd till fusionen, bedöma om informationen till andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden uppfyller kraven i 8 §. Finansinspektionen får senast 15 arbetsdagar från det att kopian av ansökan överlämnats begära att det fondbolag som förvaltar den övertagande värdepappersfonden förtydligar informationen. Inspektionen ska omgående underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om en sådan begäran.

Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar från det att fondbolaget har lämnat in kompletterande information under- rätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hem- land om huruvida informationen uppfyller kraven.

Fusion av specialfonder

24 §

Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, lägga samman specialfonder. Tillstånd får även ges till en fusion mellan en eller flera överlåtande specialfonder och en övertagande värdepappersfond.

Bestämmelserna om fusion av värdepappersfonder i 1–16 §§ gäller på motsvarande sätt för en fusion som avses i första stycket.

Delning av investeringsfonder

25 §

Ett fondbolag får, efter tillstånd av Finansinspektionen, dela en investeringsfond. Tillstånd till en delning ska lämnas om åtgärden kan anses förenlig med fond- andelsägarnas intressen.

Ett fondbolag som har fått till-

Prop. 2010/11:135


stånd till en delning ska				genast Prop. 2010/11:135
underrätta		andelsägarna om den
planerade		åtgärden		och
Finansinspektionens				beslut.
Denna	information		ska	också
finnas att tillgå hos fondbolaget
och	förvaringsinstitutet.			En
delning får genomföras tidigast tre
månader		från	dagen	för
Finansinspektionens beslut.

9kap.

1 §

Ett fondbolags förvaltning av en				Ett fondbolags förvaltning av en
investeringsfond		skall	omedelbart	investeringsfond ska omedelbart tas
tas	över	av	fondens	över av fondens förvaringsinstitut
förvaringsinstitut om				om

1. Finansinspektionen har återkallat fondbolagets tillstånd att driva

fondverksamhet,		har	trätt			2. beslut		har	fattats	om	att
2. fondbolaget		har	trätt		i	2. beslut		har	fattats	om	att
likvidation, eller						fondbolaget			ska	gå	i
3. fondbolaget har försatts i konkurs.						tvångslikvidation, eller
3. fondbolaget har försatts i konkurs.
Om ett fondbolag vill upphöra						Om ett fondbolag vill upphöra
med	förvaltningen		av		en	med	förvaltningen			av	en
investeringsfond,				skall		investeringsfond, ska förvaltningen
förvaltningen		övertas			av	övertas av		förvaringsinstitutet			vid
förvaringsinstitutet vid den tidpunkt						den	tidpunkt		då verksamheten
då verksamheten upphör.						upphör.
						Har en investeringsfond varken
						andelsägare eller fondförmögenhet
						får fondbolaget, i stället för det som
						anges i andra stycket, efter tillstånd
						av	Finansinspektionen			avveckla
						fonden.		Fondbolaget			ska
						tillsammans med en ansökan om
						sådant tillstånd lämna ett intyg från
						bolagets revisor om att fonden
						saknar andelsägare och inte har
						några tillgångar eller skulder.
Ett	fondbolag	får	efter	tillstånd		av	Finansinspektionen			överlåta

förvaltningen av en investeringsfond till ett annat fondbolag.

Ett övertagande enligt andra eller			Ett övertagande enligt andra eller
tredje stycket får ske tidigast tre			fjärde stycket får ske tidigast tre
månader från det att de ändrade			månader från det att de ändrade
förhållandena kungjorts enligt 4 §,			förhållandena kungjorts enligt 4 §,
om	inte	Finansinspektionen	om	inte	Finansinspektionen
beslutar att övertagandet får ske			beslutar att övertagandet får ske
tidigare.			tidigare.

10 kap.	Prop. 2010/11:135
1 §22
Finansinspektionen har tillsyn över fondbolag, förvaltningsbolag som
avses i 1 kap. 6 och 8 §§, fondföretag som avses i 1 kap. 7 och 9 §§ samt
förvaringsinstitut.
För fondbolag och svenska förvaringsinstitut omfattar tillsynen	att

verksamheten drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en

författning som reglerar företagets verksamhet.
För	förvaltningsbolag		och	För	förvaltningsbolag					och
fondföretag samt förvaringsinstitut				fondföretag samt förvaringsinstitut
som driver verksamhet från filial i				som driver verksamhet från filial i
Sverige	omfattar	tillsynen	att	Sverige	omfattar			tillsynen		att
företaget följer de lagar och andra				företaget följer de lagar och andra
författningar som		gäller	för	författningar			som	gäller		för
företagets verksamhet i Sverige.				företagets		verksamhet i			Sverige
				samt, när		en	värdepappersfond
				förvaltas	enligt 1 kap. 6				b §,	det
				som anges i fondbestämmelserna.
				4 §23

Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en

undersökning hos
1. ett fondbolag,
2. ett förvaltningsbolag			eller	2. ett	förvaltningsbolag				eller
fondföretag som driver verk-				fondföretag som driver verksamhet
samhet från filial i Sverige, samt				i Sverige, samt
3. ett förvaringsinstitut.
Finansinspektionen		får	även	Finansinspektionen				får	även
genomföra	en undersökning		hos	genomföra en		undersökning			hos
ett företag som har fått i uppdrag av				ett företag som har fått i uppdrag av
ett fondbolag att utföra visst arbete				ett fondbolag eller ett förvaltnings-
eller vissa funktioner, om det				bolag som driver verksamhet i
behövs för tillsynen av fond-				Sverige att utföra visst arbete eller
bolaget.				vissa funktioner, om det behövs för
				tillsynen	av	fondbolaget			eller
				förvaltningsbolaget.
Samarbete	med	behöriga		Samarbete		mellan		behöriga
myndigheter				myndigheter
Efter	anmälan		till	5 §24				ska i	sin
				Finansinspektionen
Finansinspektionen får en behörig				tillsynsverksamhet			samarbeta		och
myndighet	i ett annat	land	inom	utbyta information			med behöriga

22Senaste lydelse 2008:282.

23Senaste lydelse 2008:282.

24Senaste lydelse 2008:282.

EES genomföra en undersökning hos filialen till ett sådant förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 §.

Finansinspektionen ska till en behörig myndighet i ett annat land inom EES lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för sin tillsyn över ett förvaltningsbolag och ett fondföretag som driver verksamhet enligt 1 kap. 6 eller 7 §.

myndigheter i den utsträckning Prop. 2010/11:135 som följer av Europaparlamentets

och rådets direktiv 2009/65/EG.

6 §25

Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG. Den utländska myndigheten får närvara vid en undersökning som utförs av Finansinspektionen.

11 kap.

1 §26

Om ett direkt eller indirekt förvärv av aktier i ett fondbolag skulle medföra att förvärvarens sammanlagda innehav utgör ett kvalificerat innehav, krävs tillstånd av Finansinspektionen för förvärvet. Detsamma gäller ett förvärv som innebär att ett kvalificerat innehav ökas

1. så att	det	uppgår	till	eller	1. så att		det	uppgår		till eller
överstiger 20, 33 eller 50 procent					överstiger 20, 30 eller 50 procent
av aktiekapitalet eller röstetalet för					av aktiekapitalet eller röstetalet för
samtliga aktier, eller					samtliga aktier, eller
2. så att fondbolaget blir dotterbolag.
Tillstånd	enligt första		stycket		Tillstånd		enligt första			stycket
ska inhämtas före förvärvet. Om					ska	inhämtas		före	förvärvet.
förvärvet	har	gjorts	genom		Ansökan om tillstånd ska göras
bodelning,	arv,	testamente		eller	skriftligen. Om förvärvet har gjorts
bolagsskifte eller på något annat					genom bodelning, arv, testamente,
liknande sätt, krävs i stället					bolagsskifte		eller		på	annat
tillstånd för att förvärvaren ska få					liknande sätt, krävs i stället
behålla aktierna. Förvärvaren ska					tillstånd för att förvärvaren ska få
då ansöka om tillstånd inom sex					behålla aktierna. Förvärvaren ska
månader efter förvärvet.					då ansöka om tillstånd inom sex
					månader efter förvärvet.
					Finansinspektionen ska inom två
					arbetsdagar från det att en
					fullständig ansökan kom in till
					inspektionen skicka en bekräftelse
					till	förvärvaren		om	att	ansökan

25Senaste lydelse 2008:282.

26Senaste lydelse 2008:282.

har tagits emot.

2 §27

Frågan om tillstånd får avgöras först efter samråd med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om ett förvärv enligt 1 § första stycket skulle innebära att ett fondbolag blir dotterbolag eller kommer under kontroll av

1. ett i det landet auktoriserat förvaltningsbolag, kreditinstitut, företag för elektroniska pengar eller försäkringsföretag,

Frågan om tillstånd enligt 1 § till förvärv i ett fondbolag får avgöras först efter samråd med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om förvärvaren är

1. ett i det landet auktoriserat värdepappersföretag, kredit- institut, företag för elektroniska pengar, försäkringsföretag eller ett förvaltningsbolag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG,

2.ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller

3.en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som avses i 1.

Tillstånd ska ges till förvärv som				3 §28
				Tillstånd ska ges till förvärv som
avses i 1 §, om det finns skäl att				avses i 1 §, om förvärvaren
anta att förvärvaren				bedöms lämplig att utöva ett
1. inte kommer att motverka att				väsentligt			inflytande			över
verksamheten drivs på ett sätt som				ledningen av ett fondbolag och det
är förenligt med denna lag och				kan antas att det tilltänkta
andra författningar som reglerar				förvärvet är ekonomiskt sunt.
bolagets verksamhet, och				Hänsyn ska tas till förvärvarens
2. även i övrigt är lämplig att				sannolika			påverkan			på
utöva ett väsentligt inflytande över				verksamheten i fondbolaget.
ledningen av ett fondbolag.
Tillstånd får inte ges, om				Vid bedömningen enligt						första
förvärvaren i väsentlig mån har				stycket ska förvärvarens anseende
åsidosatt	sina	skyldigheter i		och kapitalstyrka beaktas. Det ska
näringsverksamhet		eller i	andra	också beaktas
ekonomiska	angelägenheter		eller	1. om	den		som	till	följd av
gjort sig skyldig till allvarlig				förvärvet kommer att ingå i
brottslighet.				styrelsen		för	fondbolaget			eller
				vara verkställande direktör i detta
				bolag eller vara ersättare för
				någon	av	dem,		har	tillräcklig

insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett fondbolag och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift,

27Senaste lydelse 2008:282.

28Senaste lydelse 2008:282.

Prop. 2010/11:135

2. om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som är förenligt med denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet, och

3. om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med eller kan öka risken för

a) penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

Om förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, ska det vid bedömningen av förvärvarens anseende särskilt beaktas om dess ledning uppfyller de krav som ställs på ledningen i ett sådant företag enligt 5 kap. 16 § lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat.

Om förvärvet skulle leda till nära förbindelser mellan fondbolaget och någon annan, ska tillstånd ges bara om förbindelserna inte hindrar en effektiv tillsyn av bolaget.

Finansinspektionen får besluta en viss tid inom vilken ett förvärv ska genomföras.

Finansinspektionen ska meddela beslut i ett ärende enligt denna paragraf inom tre månader från det att ansökan om tillstånd gjordes.

3 a §

Finansinspektionens beslut i en fråga om tillstånd till förvärv som avses i 1 § ska meddelas inom 60 arbetsdagar från det att den bekräftelse som avses i 1 § tredje stycket skickades (bedömnings- perioden). Om Finansinspektionen begär kompletterande uppgifter,

Prop. 2010/11:135

		får		bedömningsperioden Prop. 2010/11:135
		förlängas.
		Finansinspektionen ska anses ha
		beviljat tillstånd till förvärvet, om
		inspektionen			inte	inom
		bedömningsperioden har meddelat
		beslut i fråga om ansökan.
		Om Finansinspektionen beviljar
		tillstånd till ett förvärv, får
		inspektionen besluta en viss tid
		inom	vilken		förvärvet	ska
		genomföras.			Inspektionen	får
		besluta att förlänga tiden.
Den som avser att avyttra ett		4 §29
		Den som har beslutat att avyttra
kvalificerat innehav eller en så stor		ett kvalificerat innehav eller en så
del av ett kvalificerat innehav att		stor del av ett kvalificerat innehav
innehavet därigenom kommer	att	att innehavet		därigenom kommer
understiga någon av de i 1 § första		att understiga någon av de i 1 §
stycket angivna gränserna,	ska	första	stycket		angivna gränserna,
underrätta Finansinspektionen	om	ska skriftligen underrätta Finans-
detta.		inspektionen om detta.

7 §30

Finansinspektionen får besluta att ägaren till ett kvalificerat innehav av aktier vid stämman inte får företräda fler aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat

1. om

ägaren

motverkar

eller

1. om

ägaren

motverkar

eller

kan antas komma att motverka att

fondbolagets verksamhet drivs på

ett sätt som är förenligt med denna

ett sätt som är förenligt med

lag eller andra författningar som

kraven i denna lag och andra

reglerar bolagets verksamhet, eller

författningar som reglerar bolagets

2. om

ägaren

väsentlig

verksamhet,

2. om

ägaren

väsentlig

utsträckning

har

åsidosatt

sina

utsträckning

har

åsidosatt

sina

skyldigheter

näringsverksamhet

skyldigheter

näringsverksamhet

eller

andra

ekonomiska

eller

andra

ekonomiska

angelägenheter

eller

gjort

sig

angelägenheter

eller

gjort

sig

skyldig till allvarlig brottslighet.

skyldig till allvarlig brottslighet,

3. om

ägaren

är

ett

blandat

finansiellt holdingföretag och dess

ledning inte uppfyller de krav som

ställs på ledningen i ett sådant

företag enligt 5 kap. 16 § lagen

(2006:531)

särskild

tillsyn

29Senaste lydelse 2008:282.

30Senaste lydelse 2008:282.

över finansiella konglomerat, eller Prop. 2010/11:135 4. om det finns skäl att anta att

innehavet har samband med eller kan öka risken för

a)penningtvätt enligt 1 kap. 5 § 6 lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller

b)brott enligt 2 § 2, 3 § eller 4 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser brott enligt 2 § lagen (2003:148) om straff för terrorist- brott.

Om den som har ett kvalificerat innehav av aktier inte har ansökt om tillstånd till ett förvärv som avses i 1 §, får Finansinspektionen besluta att innehavaren vid stämman inte får företräda aktierna till den del de omfattas av ett krav på tillstånd.

Om någon i strid med ett beslut av Finansinspektionen har ett kvalificerat innehav av aktier, får innehavaren inte företräda aktierna vid stämman till den del innehavet står i strid med beslutet.

12kap.

4 a §

Innan Finansinspektionen återkallar tillståndet för ett fond- bolag som förvaltar fondföretag som avses i 2 kap. 12 § andra stycket eller 15 § andra stycket, ska inspektionen samråda med behörig myndighet i fondföretagets hemland.

Finansinspektionen				ska	5 §31
					Finansinspektionen			ska
omedelbart	underrätta		behöriga		omedelbart	underrätta	behöriga
myndigheter i de andra länder					myndigheter i de andra länder
inom EES där ett fondbolag					inom EES där ett fondbolag
utbjuder	andelar		i	en	marknadsför	andelar	i	en
värdepappersfond		som	bolaget		värdepappersfond som		bolaget
förvaltar, när					förvaltar, när någon åtgärd enligt
1. någon åtgärd enligt 1, 3 eller					1, 3 eller 4 § har vidtagits mot
4 § har vidtagits mot bolaget, och					bolaget.
2. uppskov	med	inlösen		av

fondandelar enligt 4 kap. 13 § första stycket har anmälts till inspektionen.

31 Senaste lydelse 2008:282.

Prop. 2010/11:135

			15 §32
Om	ett	förvaltningsbolag som		Om	ett	förvaltningsbolag som
driver verksamhet i Sverige efter				driver verksamhet i Sverige efter
anmälan enligt 1 kap. 6 §			åsido-	anmälan enligt 1 kap.			6 §	åsido-
sätter	sina	skyldigheter	enligt	sätter	sina skyldigheter			enligt
denna lag eller andra författningar				denna lag eller andra författningar
som reglerar bolagets verksamhet				som reglerar bolagets verksamhet
i Sverige, får Finansinspektionen				i Sverige eller fondbestämmelserna
förelägga bolaget att göra rättelse.				för en		värdepappersfond		som
				förvaltas enligt 1 kap. 6 b §, får
				Finansinspektionen			förelägga
				bolaget att göra rättelse.

Om förvaltningsbolaget inte följer föreläggandet, ska Finans-

inspektionen underrätta behörig myndighet i bolagets hemland.
Om rättelse inte sker, får						Om rättelse inte sker, får
Finansinspektionen				förbjuda	för-	Finansinspektionen			vidta	sådana
valtningsbolaget			att	påbörja	nya	åtgärder som avses i 1 § andra
transaktioner i Sverige. Innan ett						stycket första meningen eller för-
förbud meddelas			ska inspektionen			bjuda förvaltningsbolaget att på-
underrätta		behörig		myndighet i		börja nya transaktioner i Sverige.
bolagets	hemland.			I brådskande		Inspektionen får också besluta att
fall får inspektionen meddela ett						bolaget inte längre får förvalta en
förbud utan föregående under-						värdepappersfond. Innan en åt-
rättelse	till	hemlandsmyndigheten.				gärd enligt detta stycke vidtas ska
Denna och Europeiska gemenska-						inspektionen		underrätta		behörig
pernas kommission ska då under-						myndighet i bolagets hemland. I
rättas så snart som möjligt.						brådskande		fall får	inspektionen
						dock vidta en sådan åtgärd utan
						föregående		föreläggande		enligt
						första	stycket eller		underrättelse
						till hemlandsmyndigheten.				Denna
						och Europeiska kommissionen ska
						då underrättas så snart som
Om	Finansinspektionen				har	möjligt.
						Om	Finansinspektionen har
meddelat ett förbud enligt tredje						vidtagit en åtgärd enligt tredje
stycket utan föregående under-						stycket		utan	föregående
rättelse	till	hemlandsmyndigheten				föreläggande eller underrättelse till
och kommissionen				därefter	har	hemlandsmyndigheten				och
beslutat att förbudet ska undan-						kommissionen därefter har beslutat
röjas, ska inspektionen göra det.						att åtgärden ska undanröjas, ska
						inspektionen göra det.
					17 §33
Om ett fondföretag som driver						Om ett fondföretag som driver
verksamhet i Sverige efter anmälan						verksamhet i Sverige enligt 1 kap.

32Senaste lydelse 2008:282.

33Senaste lydelse 2008:282.

enligt 1 kap. 7 § åsidosätter sina		7 § åsidosätter sina skyldigheter Prop. 2010/11:135
skyldigheter enligt denna lag eller		enligt denna lag eller andra
andra författningar som	reglerar	författningar som reglerar företagets
företagets verksamhet i	Sverige,	verksamhet	i	Sverige,	får
får Finansinspektionen	förelägga	Finansinspektionen		förelägga
företaget att göra rättelse. Om		företaget att göra rättelse. Om
rättelse inte sker, får inspektionen		rättelse inte sker, får inspektionen
förbjuda företaget att påbörja nya		förbjuda företaget att påbörja nya
transaktioner i Sverige.		transaktioner i Sverige.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i företagets hemland om åtgärder som vidtagits med stöd av denna paragraf.

17 a §

Om Finansinspektionen har skäl att anta att ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § vid marknads- föringen åsidosätter sina skyldigheter enligt Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG i annat fall än som avses i 17 §, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hem- land.

Om rättelse inte sker och detta innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finans- inspektionen förelägga fond- företaget att göra rättelse eller förbjuda fondföretaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan en sådan åtgärd vidtas ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Europeiska kommissionen ska omedelbart underrättas när en sådan åtgärd vidtagits.

13 kap.

1 §34

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka poster som får räknas in i startkapitalet enligt 2 kap. 4 §,

2. vilka poster som får räknas in i egna medel enligt 2 kap. 8, 9 och 11 §§,

3. på vilket språk underrättelsen

34 Senaste lydelse 2008:282.

	enligt 2 kap. 15 c § första stycket Prop. 2010/11:135
	ska skrivas,
	4. hur	fondbolaget	ska
	offentliggöra	handlingarna	enligt
3. vilka sundhetskrav som ska	2 kap. 15 c § tredje stycket,
3. vilka sundhetskrav som ska	5. vad ett fondbolag ska iaktta
uppfyllas av ett fondbolag enligt	för att uppfylla skyldigheterna i
2 kap. 17 §,	2 kap. 17 och 17 b §§,

6.vilken information som ska lämnas i underrättelsen till andels- ägare enligt 4 kap. 9 a § och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas,

7.tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt 4 kap. 20 §,

8.på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhanda- hållas,

4. kriterier

för

de finansiella

9. kriterier

för

finansiella

tillgångar som medel i en värde-

pappersfond får placeras i enligt

5 kap.

1 §

andra

stycket

första

5 kap.

1 §

andra

stycket

första

meningen,

5. vilka tekniker och instrument

10. vilka

tekniker

och

instru-

ett fondbolag

får

använda

enligt

ment ett fondbolag får använda

5 kap.

1 §

tredje

stycket

samt

enligt

5 kap.

1 §

tredje

stycket

villkor och gränser för sådan

samt villkor och gränser för sådan

användning,

11. det system för riskhantering

som ett fondbolag

ska ha

enligt

5 kap.

2 §

första

och

andra

6. kriterier

styckena,

för

indexfonder

12. kriterier

för

indexfonder

enligt 5 kap. 7 §,

13.beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§,

14.på vilket sätt underrättelsen till andelsägarna enligt 5 a kap. 7 § ska lämnas,

15.vilka fel och försummelser som

ska rapporteras enligt 5 a kap.

18§,

16.förutsättningar för över- föring av finansiella instrument och förvaltning enligt 5 a kap. 37 och 46 §§,

7. hur	beräkning	och	redovis-	17. hur	beräkning	och	redo-
ning av en specialfonds risknivå				visning av en specialfonds risknivå
ska utföras enligt 6 kap. 3 §,				ska utföras enligt 6 kap. 4 §,
8. vilka	åtgärder	som	ett fond-	18. vilka	åtgärder	som	ett	80

bolag ska vidta om det tar emot medel med redovisningsskyldighet enligt 7 kap. 1 §,

9. vilka åtgärder som ett fond- bolag ska vidta för att uppfylla de krav som följer av bestämmelserna i 7 kap. 3 §,

10. vilka	upplysningar	som
fondbolag,	förvaltningsbolag,

fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och

11. sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §.

fondbolag	ska vidta	om	det	tar Prop. 2010/11:135
emot medel med redovisnings-
skyldighet enligt 7 kap. 1 §,
19. vilka	åtgärder	som		ett
fondbolag ska vidta för att upp-
fylla de krav som följer av be-
stämmelserna i 7 kap. 3 §,
20. vad	informationen		enligt

8 kap. 8 § ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen,

21.på vilket språk de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 8 kap. 19 § ska upprättas,

22.vilka upplysningar som fondbolag, förvaltningsbolag, fondföretag samt förvaringsinstitut ska lämna till Finansinspektionen enligt 10 kap. 2 § första stycket och när upplysningarna ska lämnas, och

23.sådana avgifter för tillsyn som avses i 10 kap. 11 §.

2 §

Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden enligt 11 kap. 1, 3 och 3 a §§.

1.Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

2.Ett fondföretag som vid lagens ikraftträdande driver verksamhet som inte fordrar tillstånd enligt äldre lydelse av 1 kap. 9 §, men för vilken tillstånd krävs enligt den nya lydelsen av paragrafen, får fortsätta att driva verksamheten fram till den 31 december 2011 eller, om en ansökan om tillstånd dessförinnan har getts in, till dess att ansökan har prövats slutligt.

3.För investeringsfonder vars fondbestämmelser har godkänts senast den 31 juli 2011 får äldre bestämmelser om faktablad tillämpas fram till den 1 juli 2012. För sådana investeringsfonder behöver faktabladet inte upprättas enligt bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 förrän den 1 juli 2012.

4.Bestämmelserna i 5 a kap. 9, 16 och 20 §§ ska inte gälla för specialfonder vars placeringsinriktning innebär att fondens medel placeras i en viss investeringsfond enligt 6 kap. 3 § och vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen före ikraftträdandet. Om fondbestämmelserna ändras efter ikraftträdandet så

att specialfondens medel ska placeras i en annan investeringsfond, ska Prop. 2010/11:135 dock bestämmelserna gälla.

5.I fråga om ansökningar om tillstånd enligt 2 kap. 1 § eller 11 kap. 1 § som har kommit in till Finansinspektionen före lagens ikraftträdande ska äldre bestämmelser gälla.

6.Den som vid lagens ikraftträdande innehar aktier i ett fondbolag i sådan omfattning att han eller hon skulle ha varit skyldig att ansöka om tillstånd enligt 11 kap. 1 § första stycket om aktierna hade förvärvats efter lagens ikraftträdande ska, om tillstånd inte tidigare har meddelats, anmäla sitt innehav till Finansinspektionen senast den 1 november 2011.

7.En fråga om ingripande enligt 12 kap. 15 eller 17 a § bedöms enligt äldre bestämmelser om någon omständighet som föranleder frågan om ingripande hänför sig till tiden före ikraftträdandet av denna lag. Detta gäller dock inte om en tillämpning av de nya bestämmelserna skulle leda till ett mindre strängt ingripande.

2.4

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om

Prop. 2010/11:135

bank- och finansieringsrörelse

Härigenom föreskrivs att 14 kap. 2 a § lagen (2004:297) om bank- och

finansieringsrörelse ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 kap.

2 a §35

Frågan om tillstånd enligt 2 § får avgöras först efter samråd med

behörig myndighet i ett annat land inom EES om förvärvaren är

1. ett

i det

landet auktoriserat

1. ett

i det

landet

auktoriserat

utländskt kreditinstitut, företag för

elektroniska

pengar,

försäkrings-

elektroniska

pengar,

försäkrings-

företag

eller

värdepappersföretag,

företag

eller

värdepappersföretag,

eller

ett

det

landet

eller

ett

det

landet

hemmahörande

förvaltningsbolag

hemmahörande

förvaltningsbolag

som där har tillstånd att driva

verksamhet enligt bestämmelserna

i rådets direktiv 85/611/EEG av

Europaparlamentets

och

rådets

den 20 december 1985 om

direktiv 2009/65/EG av den 13 juli

samordning av lagar och andra

2009 om samordning av lagar och

författningar som avser företag för

andra

författningar

som

avser

kollektiva

investeringar

företag för kollektiva investeringar

överlåtbara

värdepapper

överlåtbara

värdepapper

(fondföretag),

senast

ändrat

(fondföretag)36,

genom

Europaparlamentets

och

rådets direktiv 2008/18/EG,

2.ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller

3.en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som avses i 1.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

35Senaste lydelse 2009:361.

36EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs37 att 2 kap. 2 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
2 kap.
Finansinspektionen skall besluta	2 §38
Finansinspektionen skall besluta	Finansinspektionen ska besluta
att ett institut skall ha en viss	att ett institut ska ha en viss minsta
minsta storlek på sin kapitalbas	storlek på sin kapitalbas som är
som är större än vad som krävs	större än vad som krävs enligt 1 §
enligt 1 § första stycket 1, om	första stycket 1, om

1. institutet inte uppfyller något av kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och

5 §§ lagen (2004:297) om bank-				och finansieringsrörelse eller 8 kap.
3–8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och
2. det inte är troligt att någon				2. det inte är troligt att någon
annan åtgärd är tillräcklig för att få				annan åtgärd är tillräcklig för att få
institutet att rätta till bristerna				institutet att rätta till bristerna
inom rimlig tid.				inom rimlig tid, eller
				3. det i samband	med en
				kapitalutvärdering	bedöms
				nödvändigt för att täcka risker
		skall		som institutet är exponerat för.
Första	stycket		inte	Första stycket ska inte tillämpas,
tillämpas, om överträdelsen är så				om överträdelsen är så allvarlig att
allvarlig att verksamhetstillståndet				verksamhetstillståndet i stället ska
i stället skall återkallas.				återkallas.

Denna lag träder i kraft den 31 december 2011.

37Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 Celex 32010L0078).

38Senaste lydelse 2007:570.

Prop. 2010/11:135

4. värdepappersfonder som avses i 1 kap. 1 § första stycket 25 lagen (2004:46) om investeringsfonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket första meningen samma lag samt fondbolag eller förvaltningsbolag som förvaltar dem,

2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om	Prop. 2010/11:135
	värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs39 i fråga om lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden

dels att 8 kap. 19, 25 och 42 §§ samt 24 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 8 kap. 22 a och 22 b §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

19 §40

Ett värdepappersinstitut får behandla en enhet som ingår i någon av följande grupper som en jämbördig motpart:

1.värdepappersbolag och utländska värdepappersföretag,

2.kreditinstitut,

3.försäkringsföretag,

4. värdepappersfonder som avses i 1 kap. 1 § första stycket 20 lagen (2004:46) om investeringsfonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § första stycket 1 samma lag samt fondbolag eller förvaltningsbolag som förvaltar dem,

5.pensionsfonder och förvaltningsbolag som förvaltar dem,

6.andra finansiella företag än sådana som avses i 1–5 som har tillstånd att driva verksamhet enligt lagstiftningen i det land där de hör hemma eller som regleras i lagstiftning i det landet,

7.företag som är undantagna från tillståndsplikt enligt 2 kap. 5 § första stycket 13 och 14,

8.nationella regeringar och därmed sammanhängande organ, inklusive offentliga organ som har hand om statsskuld, centralbanker och överstatliga organisationer, samt

9.andra företag än sådana som avses i 1–8, om de ska betraktas som professionella kunder enligt 16 § första stycket 1–3.

Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som inte ingår i någon av grupperna i första stycket som en jämbördig motpart, om företaget

1.begär att bli behandlat som en jämbördig motpart, och

39Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32, Celex 32009L0065) och kommissionens direktiv 2010/44/EU av den 1 juli 2010 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller vissa bestämmelser avseende fusioner mellan fonder, master/feederfondföretag och anmälningsförfarande (EUT L 176, 10.7.2010, s. 28, Celex 32010L0044).

40Senaste lydelse 2008:283.

2. får behandlas som en professionell kund enligt 17 § första stycket.	Prop. 2010/11:135
Ett värdepappersinstitut får behandla ett företag som en jämbördig
motpart enligt andra stycket bara om företaget får behandlas som en
professionell kund enligt 17 § för sådana tjänster och transaktioner.

22 a §

Ett värdepappersinstitut som förmedlar fondandelar enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 eller ger råd enligt 2 kap. 1 § 5 till en kund ska, utan att kunden begär det, till- handahålla kunden faktablad i god tid innan avtal ingås.

22 b §

Ett värdepappersinstitut ska till varje kund skyndsamt lämna sådan


information		som		anges	i 4 kap.
12 §	första		stycket		fjärde
meningen		lagen		(2004:46) om
investeringsfonder				och	som

institutet får från ett fondbolag, förvaltningsbolag eller annat värdepappersinstitut.

25 §41

Ett värdepappersinstitut får tillhandahålla investeringstjänsterna mottagande och vidarebefordran av order i fråga om ett eller flera finansiella instrument och utförande av order avseende finansiella instrument på kunders uppdrag utan att uppfylla kraven i 24 §, om

1. tjänsten avser

a)aktier som tagits upp till handel på en reglerad marknad eller på en motsvarande marknad utanför EES,

b)penningmarknadsinstrument,

c)obligationer eller andra former av skuldförbindelser utan derivatinslag,

d) andelar i en värdepappersfond	d) andelar i en värdepappersfond
som avses i 1 kap. 1 § första	som avses i 1 kap. 1 § första
stycket 20 lagen (2004:46) om	stycket 25 lagen (2004:46) om
investeringsfonder eller i ett	investeringsfonder eller i ett
fondföretag som avses i 1 kap. 7 §	fondföretag som avses i 1 kap. 7 §
första stycket 1 samma lag, eller	första stycket första meningen
	samma lag, eller

e) andra okomplicerade finansiella instrument,

2.tjänsten tillhandahålls på kundens initiativ, samt

3.kunden klart och tydligt har informerats om att institutet inte kommer att bedöma om instrumentet eller tjänsten passar kunden.

Information enligt första stycket 3 får lämnas i standardiserad form.

41 Senaste lydelse 2008:283.

1. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 1 §,

2. vilka åtgärder som ett värdepappersbolag ska vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt riktlinjer och instruktioner som avses i 3–8 §§,

3. de riktlinjer, regler och rutiner ett värdepappersinstitut ska upprätta och tillämpa enligt 9 §,

4. vilka system, resurser och rutiner ett värdepappersinstitut ska ha enligt 10 §,

5. vad ett värdepappersinstitut ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 11 §,

42 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vad ett värdepappersinstitut skall iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 1 §,

2. vilka åtgärder som ett värdepappersbolag skall vidta för att uppfylla de krav på soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning samt riktlinjer och instruktioner som avses i 3–8 §§,

3. de riktlinjer, regler och rutiner ett värdepappersinstitut skall upprätta och tillämpa enligt 9 §,

4. vilka system, resurser och rutiner ett värdepappersinstitut skall ha enligt 10 §,

5. vad ett värdepappersinstitut skall iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 11 §,

6.dokumentation enligt 12 §,

7.övervakning av handeln och kursbildningen enligt 13 §,

8. vad	ett	värdepappersinstitut		8. vad	ett	värdepappersinstitut
skall iaktta och vilka krav som				ska iaktta och vilka krav som
institutet	skall uppfylla		vid	institutet ska uppfylla vid upp-
uppdragsavtal enligt 14 §,				dragsavtal enligt 14 §,
9. vad	ett	värdepappersinstitut		9. vad	ett	värdepappersinstitut
skall iaktta när det delar in sina				ska iaktta när det delar in sina
kunder i kategorier enligt 15 §,				kunder i kategorier enligt 15 §,
10. hantering av intressekonflikter enligt 21 §,
11. vilken		information	ett	11. vilken		information		ett
värdepappersinstitut skall			lämna	värdepappersinstitut ska lämna till
till sina kunder enligt 22 §,				sina kunder enligt 22 §,
				12. på	vilket sätt		information
				enligt 22 b §		ska	lämnas	till
				kunderna,
12. vad	ett	värdepappersinstitut		13. vad ett värdepappersinstitut
skall iaktta vid inhämtande av				ska iaktta vid inhämtande av
uppgifter från sina kunder enligt 23				uppgifter från sina kunder enligt
och 24 §§,				23 och 24 §§,
13. vad	ett	värdepappersinstitut		14. vad	ett	värdepappersinstitut
skall iaktta vid en prövning enligt				ska iaktta vid en prövning enligt
23 och 24 §§,				23 och 24 §§,
14. vilka finansiella instrument				15. vilka finansiella instrument
som skall anses vara okomplice-				som ska anses vara okomplicerade
rade enligt 25 § första stycket 1 e,				enligt 25 § första stycket 1 e,
15. dokumentation			och	16. dokumentation				och
rapportering till kund enligt 26 och				rapportering till kund enligt 26 och
27 §§,				27 §§,
16. vad ett värdepappersinstitut				17. vad ett värdepappersinstitut

Prop. 2010/11:135

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)43,

skall iaktta för att uppfylla kraven

ska iaktta för att uppfylla kraven Prop. 2010/11:135

på att uppnå bästa möjliga resultat

enligt 28 §,

17. riktlinjer

för

utförande

18. riktlinjer

för

utförande

order enligt 29 §,

18. hantering av kunders order

19. hantering av kunders order

enligt 33 §,

19. hantering

finansiella

20. hantering

finansiella

instrument enligt 34 §,

20. hantering

medel

enligt

21. hantering

medel

enligt

35 §,

21. mottagande

medel

på

22. mottagande

medel

på

konto enligt 36 §,

22. vilka

begränsningar

som

23. vilka

begränsningar

som

skall gälla vid ställande av säker-

ska gälla vid ställande av säkerhet

het enligt 37 § andra stycket, och

enligt 37 § andra stycket, och

23. vilka

uppgifter

som

skall

24. vilka

uppgifter

som

ska

antecknas i en förteckning enligt

38 § fjärde stycket.

24 kap.

2 §42

Frågan om tillstånd enligt 1 § till förvärv i ett värdepappersbolag får avgöras först efter samråd med behörig myndighet i ett annat land inom EES, om förvärvaren är

1. ett i det landet auktoriserat värdepappersföretag, kreditinstitut, företag för elektroniska pengar, eller försäkringsföretag, eller ett i det landet hemmahörande förvaltningsbolag som där har tillstånd att driva verksamhet enligt bestämmelserna i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/18/EG,

2.ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller

3.en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som avses i 1.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

42Senaste lydelse 2009:365.

43EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).


2.7	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken		Prop. 2010/11:135
Härigenom föreskrivs att 64 kap. 19 och 21 §§ socialförsäkringsbalken
ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

64 kap.

19 §

Överföring enligt 18 § första stycket 1 får göras till fonder som har anmälts för registrering hos Pensionsmyndigheten och som förvaltas av fondförvaltare som

1.har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

2.har slutit samarbetsavtal med myndigheten,

3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15 och 18 §§ lagen om investeringsfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,

3. har åtagit sig att på begäran lämna sådana informationshandlingar som avses i 4 kap. 15, 16 a och 18 §§ lagen om investeringsfonder till pensionssparare som har valt eller överväger att välja någon av förvaltarens fonder i premiepensionssystemet,

4.har åtagit sig att inte ta ut några avgifter för inlösen av fondandelar,

5.har åtagit sig att, med eller utan särskild prisnedsättning, inte ta ut avgifter i övrigt utöver vad som godtagits av myndigheten, och

6.har åtagit sig att för varje år till myndigheten rapportera dels alla kostnader som har tagits ut ur fonden, uppdelade på olika kostnadsslag, dels de kostnadsbelopp som dagligen belastat fonden redovisade per fondandel, med angivande av hur stor del som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna.

				21 §
Pensionsmyndigheten			får,	efter	Pensionsmyndigheten får,				efter
att ha inhämtat yttrande från					att ha inhämtat yttrande från
Finansinspektionen, medge				att	Finansinspektionen,			medge	att
medlen placeras i fondföretag som					medlen placeras i fondföretag som
avses i 1 kap. 9 § lagen (2004:46)					avses i 1 kap. 9 § lagen (2004:46)
om	investeringsfonder			om	om	investeringsfonder			om
fondföretaget		uppfyller		krav	fondföretaget		uppfyller		krav
motsvarande dem som ställs i					motsvarande dem som ställs i
rådets	direktiv	85/611/EEG		om	Europaparlamentets			och rådets
samordning av lagar och andra					direktiv 2009/65/EG av den 13 juli
författningar som avser företag för					2009 om samordning av lagar och
kollektiva		investeringar		i	andra	författningar		som	avser
överlåtbara		värdepapper			företag för kollektiva investeringar
(fondföretag),		senast	ändrad		i	överlåtbara		värdepapper

genom Europaparlamentets och (fondföretag)44.	Prop. 2010/11:135
rådets direktiv 2001/108/EG.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

44 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

2.8

Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen

Prop. 2010/11:135

(2010:2043)

Härigenom

föreskrivs

att

kap.

9 §

försäkringsrörelselagen

(2010:2043) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

15 kap.

9 §

Frågan om tillstånd enligt 1 § får avgöras först efter samråd med

behörig myndighet i ett annat land inom EES om förvärvaren är

1. ett

det

landet

auktoriserat

1. ett

det

landet auktoriserat

försäkringsföretag,

kreditinstitut,

försäkringsföretag,

kreditinstitut,

företag

för

elektroniska

pengar

företag

för

elektroniska

pengar

eller värdepappersföretag, eller ett

i det

landet

hemmahörande

i det

landet

hemmahörande

förvaltningsbolag

som

där

har

förvaltningsbolag

som där har

tillstånd

att

driva

verksamhet

tillstånd

att

driva

verksamhet

enligt

bestämmelserna

rådets

enligt

bestämmelserna

direktiv 85/611/EEG av den 20

Europaparlamentets

och

rådets

december 1985 om samordning av

direktiv 2009/65/EG av den 13 juli

lagar och andra författningar som

2009 om samordning av lagar och

avser

företag

för

kollektiva

andra

författningar

som

avser

investeringar

överlåtbara

företag för kollektiva investeringar

värdepapper (fondföretag),

senast

överlåtbara

värdepapper

ändrat genom Europaparlamentets

(fondföretag)45,

och rådets direktiv 2008/18/EG,

2.ett moderföretag till ett sådant företag som avses i 1, eller

3.en fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett sådant företag som avses i 1.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2011.

45 EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

Ärendet och dess beredning

Prop. 2010/11:135

Europaparlamentet och rådet har antagit direktivet 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)46 (i det följande benämnt UCITS IV-direktivet), se bilaga 1. Därefter har Europeiska kommissionen (i det följande benämnd kommissionen) i enlighet med ett i direktivet föreskrivet kommittéförfarande antagit fyra rättsakter som kompletterar direktivet, se bilagorna 2–5). Dessa rättsakter är

–kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler,

riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag47,

–kommissionens direktiv 2010/44/EU av den 1 juli 2010 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG

när det gäller vissa bestämmelser avseende fusioner mellan fonder, master/feederfondföretag och anmälningsförfarande48,

–kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG rörande basfakta för investerare och villkor som ska uppfyllas när

faktablad med basfakta för investerare eller prospekt tillhandhålls på annat varaktigt medium än papper eller på en webbplats49, och

–kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG vad gäller den skriftliga anmälans och fondföretagsintygets form och innehåll, elektronisk kommunikation mellan behöriga myndigheter i

samband med anmälan, förfaranden för kontroller på plats och utredningar samt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter50.

Under förhandlingarna om UCITS IV-direktivet och kommissionens genomförandeåtgärder har två faktapromemorior upprättats och överlämnats till riksdagen (2008/09:FPM19 och 2009/10:FPM66).

Regeringen beslutade den 22 oktober 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag bl.a. att lämna förslag till hur UCITS IV-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Utredningen antog namnet Investeringsfondsutredningen.

Utredningen har avgett betänkandet Fondverksamhet över gränserna, genomförande av UCITS IV-direktivet (SOU 2010:78). Sammanfattningen i betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 6 och 7.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2010/4807).

46EUT L 302, 17.11.2009, s. 32 (Celex 32009L0065).

47EUT L 176, 10.7.2010, s. 42 (Celex 32010L0043).

48EUT L 176, 10.7.2010, s. 28 (Celex 32010L0044).

49EUT L 176, 10.7.2010, s. 1 (Celex 32010R0583).

50EUT L 176, 10.7.2010, s. 16 (Celex 32010R0584).

I februari 2011 remitterade Finansdepartementet en promemoria om Prop. 2010/11:135 ägarprövning i fondbolag. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 9.

En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 10. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2010/4807).

I november 2010 remitterade Finansdepartementet en promemoria51 med förslag till hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik52 (CRD III) bör genomföras i svensk rätt. Under remissbehandlingen av promemorian uppkom en särskild fråga om Finansinspektionens möjligheter till ingripande mot institut under tillsyn. Något förslag i den frågan fanns dock inte i den promemoria som remitterades i november. Inom Finansdepartementet har därför ett nytt förslag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar tagits fram.

I februari 2011 remitterades det nya förslaget. Lagförslaget i promemorian finns i bilaga 11. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 12. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2010/4854).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 1 april 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 13. Lagrådets yttrande finns i bilaga 14.

Regeringen har i propositionen, utom såvitt avser synpunkterna om hänvisningar i lagtext till EU-direktiv (se avsnitt 5.6, 8.8 och författningskommentaren till 1 kap. 6 §), i allt väsentligt följt Lagrådets förslag.

Efter lagrådsföredragningen har dessutom vissa justeringar gjorts i 5 a kap. 4 § och 8 kap. 19 § lagen (2004:46) om investeringsfonder samt i punkten 4 i övergångsbestämmelserna till lagen. Vidare har justeringar gjorts i 4 kap. 16 § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 6 § lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, 14 kap. 2 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 8 kap. 19 och 25 §§ och 24 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 64 kap. 19 och 21 §§ social- försäkringsbalken samt 15 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). De nu nämnda justeringarna är av sådan beskaffenhet att regeringen bedömer att Lagrådets hörande över dem skulle sakna betydelse. Därutöver har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

51Ds 2010:40 Ändrade kapitaltäckningsregler.

52EUT L 329, 14.12.2010, s. 3 (Celex 32010L0076).

Bakgrund

Prop. 2010/11:135

4.1UCITS IV-direktivet

UCITS IV-direktivet antogs den 13 juli 2009, se bilaga 1. UCITS är en förkortning för det engelska begreppet Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities, i den svenska versionen av direktivet benämnt fondföretag. Direktivet ersätter rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), i fortsättningen benämnt 1985 års UCITS-direktiv. Bakgrunden till att kommissionen lade fram ett förslag till nytt direktiv var ett behov av att anpassa de rättsliga ramar som fondföretag omfattas av till 2000-talets finansiella marknader.

1985 års UCITS-direktiv innehåller grundläggande regler för fondföretag som riktar sig till allmänheten. De fondföretag som uppfyller kraven i direktivet får fritt marknadsföra och sälja andelar i alla medlemsstater. Fondföretag är företag som har till syfte att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som är tillåtna enligt direktivet med kapital från allmänheten och som tillämpar principen om riskspridning. Andelarna i ett fondföretag ska på begäran av andelsägarna återköpas eller inlösas med medel ur företagets tillgångar. Ett fondföretag kan bildas på kontraktsrättslig grund, som värdepappersfond, eller på associationsrättslig grund, som investeringsbolag. När ett fondföretag är bildat som en värdepappersfond är det ingen juridisk person och det måste därför alltid förvaltas av ett förvaltningsbolag som agerar på fondföretagets vägnar. När fondföretaget är bildat som ett investerings- bolag kan bolaget sköta sin egen förvaltning eller utse ett förvaltnings- bolag. I direktivet ställs bl.a. krav på tillstånd för fondföretaget och förvaltningsbolaget, information till andelsägarna och placeringen av fondmedel. Vidare ställs krav på att fondföretagets tillgångar förvaras hos ett särskilt förvaringsinstitut som också har att utöva viss kontroll över förvaltningsbolagets respektive investeringsbolagets agerande. Regleringen kännetecknas av ett gott konsumentskydd.

UCITS IV-direktivet har tagits fram med 1985 års UCITS-direktiv som utgångspunkt och utgör en omarbetning av det senare direktivet. Det innebär att många av reglerna i UCITS IV-direktivet flyttats över oförändrade från 1985 års UCITS-direktiv. Det nya direktivet innehåller dock även väsentliga förändringar. De ändringar som gjorts syftar främst till att öka möjligheterna till effektiv förvaltning av fondföretag, att göra det enklare för fondförvaltare att verka i andra medlemsstater än den egna och att förbättra informationen till investerare. Förändringarna i förhållande till 1985 års direktiv innebär i korthet följande:

-Ett utvidgat förvaltningsbolagspass införs, vilket innebär att ett förvaltningsbolag får förvalta fondföretag som är etablerade i andra medlemsstater än bolagets hemland.

-Förfarandet för att få marknadsföra andelar i ett fondföretag i andra medlemsstater förenklas.

- Det blir möjligt att placera ett fondföretags alla tillgångar i ett annat Prop. 2010/11:135 fondföretag, s.k. master/feederstruktur.

-Det införs regler om fusion mellan fondföretag.

-Innehållet i informationen till investerare fullharmoniseras.

De lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa de nya reglerna i UCITS IV-direktivet ska offentliggöras senast den 30 juni 2011 och tillämpas från och med den 1 juli 2011 (se artikel 116).

4.2Kommissionens genomförandebestämmelser

I UCITS IV-direktivet finns ett flertal bemyndiganden för kommissionen att anta s.k. genomförandeåtgärder avseende regler i direktivet (se t.ex. artikel 12.3). Det innebär att kommissionen får, och i vissa fall ska, anta regler som anger närmare krav och detaljer i förhållande till de grundläggande reglerna i UCITS IV-direktivet. På grundval av dessa bemyndiganden har kommissionen antagit två direktiv och två förordningar, se bilagorna 2–5. Genomförandeåtgärderna har antagits på nivå två enligt den s.k. Lamfalussymodellen53. Lamfalussymodellen syftar till att möjliggöra ett snabbare lagstiftningsförfarande och en mer flexibel lagstiftning inom EU. Modellen delar in regelgivningen och uppföljningen av den i fyra nivåer. På nivå ett fastställs allmänna principer enligt det normala lagstiftningsförfarandet inom EU-rätten, dvs. genom direktiv eller förordningar som antas av rådet och Europaparlamentet. UCITS IV-direktivet är ett ”nivå ett-direktiv”. På nivå två antar kommissionen genomförandebestämmelser för att fylla ut eller anpassa de allmänna principer som beslutats på nivå ett. Det är på nivå två som kommissionen antagit de här aktuella genomförande- bestämmelserna till UCITS IV-direktivet. I arbetet med dessa har kommissionen biträtts av Europeiska värdepapperskommittén (European Securities Committee, ESC) bestående av företrädare för medlemsstaterna och av Europeiska värdepapperstillsynskommittén, (Committee of European Securities Regulators, CESR). CESR har på uppdrag av kommissionen tagit fram tekniska råd avseende genomförandeåtgärderna.54

De två kommissionsdirektiven ska, med undantag för ett par artiklar, vara genomförda i nationell rätt och börja tillämpas den 30 juni 2011. De två kommissionsförordningarna, som är direkt gällande i medlemsstaterna, ska börja tillämpas den 1 juli 2011.

53Lamfalussymodellen finns beskriven i prop. 2006/07:115 s. 242 f.

54CESR’s technical advice to the Europan Commission on the level 2 measures related to the format and content of Key Information Document disclosures for UCITS,

28October 2009, Ref: CESR/09-949, CESR’s technical advice to the European Commission on the level 2 measures related to the UCITS management company passport,

28October 2009, Ref: CESR/09-963, CESR’s technical advice to the European Commission on level 2 measures related to merger of UCITS, master-feeder UCITS structures and cross-border notification of UCITS, December 2009, Ref: CESR/09-1186.

4.3

Den svenska fondlagstiftningen

Prop. 2010/11:135

Den svenska lagstiftningen om investeringsfonder bygger på 1985 års UCITS-direktiv. Genom lagen (1990:1114) om värdepappersfonder och de ändringar som gjordes i den lagen med anledning av EES-avtalet anpassades den svenska regleringen till direktivet. Lagen om värdepappersfonder ersattes den 1 april 2004 av lagen (2004:46) om investeringsfonder (prop. 2002/03:150). Lagen ändrades i juli 2008 för att genomföra kommissionens direktiv 2007/16/EG55, ett ”nivå två- direktiv” som innehåller förtydliganden hänförliga till de tillgångar som fondföretag får placera fondmedel i.

I lagen om investeringsfonder (LIF) används begreppet investeringsfonder som ett samlingsnamn för värdepappersfonder och specialfonder. Värdepappersfonder är fonder som uppfyller UCITS- direktivets krav. En värdepappersfond är således ett fondföretag i UCITS-direktivets mening. Specialfonder är nationellt reglerade och omfattas inte av direktivets regler. I många avseenden är regleringen i LIF dock densamma för värdepappersfonder och specialfonder. Specialfonderna får emellertid i vissa avseenden avvika från de bestämmelser som gäller för värdepappersfonder. Det gäller framför allt placeringsbestämmelserna.

De svenska investeringsfonderna är kontraktsrättsliga fonder. En svensk fond är således inte ett självständigt rättssubjekt och kan därför inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Fondandelsägarnas äganderätt till fonden är kraftigt beskuren och medför endast en rätt att få sin andel i fonden inlöst samt i förekommande fall erhålla utdelning. I gengäld ansvarar inte fondandelsägarna för förpliktelser som avser fonden. Förvaltningen av fonden sköts av en fondförvaltare – ett fondbolag eller, såvitt avser specialfonder, ett värdepappersbolag eller svenskt kreditinstitut. Endast fondbolag får förvalta värdepappersfonder och är förvaltningsbolag i UCITS-direktivets mening. Fondförvaltaren företräder andelsägarna i alla frågor som rör investeringsfonden, men ska i förvaltningen handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse.

Begreppet fondföretag används i LIF för att beteckna utländska fonder, såväl sådana som följer UCITS-direktivet som andra fonder (se definitionen i 1 kap. 1 § första stycket 8). Ett sådant fondföretag kan vara bildat på såväl kontraktsrättslig som associationsrättslig grund. Begreppet förvaltningsbolag används i LIF för att beteckna utländska fondförvaltare, såväl sådana som följer UCITS-direktivet som andra (se 1 kap. 1 § första stycket 12). I LIF görs dock skillnad mellan de fondföretag och förvaltningsbolag som följer regleringen i UCITS- direktivet och andra (se 1 kap. 6 och 7 §§ respektive 1 kap. 8 och 9 §§).

Värdepappersfonder måste vända sig till allmänheten. Specialfonder behöver inte, men får vända sig till allmänheten. Det innebär att svenska investeringsfonder är tillgängliga för konsumenter. Hushållens totala fondsparande är också mycket stort och investeringsfonder kan med fog

55 Kommissionens direktiv 2007/16/EG av den 19 mars 2007 om genomförande av rådets direktiv 85/611/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), när det gäller förtydligandet av vissa definitioner (EGT L 79, 20.3.2007 s. 11, Celex 32007L0016).

sägas vara en konsumentprodukt, om än inte uteslutande. Detta har också beaktats i LIF och många av dess bestämmelser syftar till att stärka skyddet för konsumenterna. Reglerna är dock inte uttryckligen avsedda för konsumenter utan tar sikte på att skydda samtliga andelsägare. Krav på hur fondbolaget ska vara organiserat och hur medel i en fond får placeras är exempel på skyddsregler. Att tillgångarna i fonden ska hållas åtskilda och förvaras av ett förvaringsinstitut är ett annat exempel. Vidare finns ingående krav på information till andelsägare.

Finansinspektionen har tillsyn över svenska fondförvaltare och förvaringsinstitut samt över utländska motsvarigheter som driver verksamhet i Sverige. Inspektionen prövar de ärenden där tillstånd krävs enligt LIF.

Prop. 2010/11:135

5	Gränsöverskridande fondförvaltning	Prop. 2010/11:135
	(förvaltningsbolagspass)

5.1Gällande rätt

Förvaltningsbolag som hör hemma inom EES och i sitt hemland har tillstånd enligt 1985 års UCITS-direktiv får driva verksamhet i Sverige. Den verksamhet det får vara fråga om är sådan som omfattas av bolagets tillstånd i hemlandet. Verksamheten får drivas endera genom att en filial etableras här i landet eller genom att bolaget, utan att etablera en filial, tillhandahåller tjänster från hemlandet. Detta framgår av 1 kap. 6 § lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). Något särskilt tillstånd för detta krävs inte, utan verksamheten här i landet får påbörjas efter det att Finansinspektionen fått en underrättelse från den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland. Motsvarande möjlighet att driva verksamhet i andra länder inom EES finns för fondbolag som förvaltar värdepappersfonder enligt bestämmelserna i 2 kap. 12–15 §§ samma lag. Genom dessa bestämmelser i LIF genomförs de regler som finns i 1985 års UCITS-direktiv om förvaltningsbolags rätt att driva verksamhet i andra medlemsstater än den egna (artiklarna 6, 6a och 6b).

De tjänster som ett förvaltningsbolag enligt direktivet kan tillhandahålla i en annan medlemsstat är emellertid begränsade genom regler i direktivet som innebär att ett fondföretag ska vara etablerat i samma medlemsstat som förvaltningsbolaget (jfr artiklarna 1a.5 och 3). Reglerna har genomförts i svensk rätt genom en bestämmelse om att ett fondföretags hemland är det land där förvaltningsbolaget har sitt säte (1 kap. 1 § första stycket 9 a LIF). Förvaltningsbolagens huvudsakliga verksamhet, förvaltningen av fondföretag, kan därmed inte tillhandahållas beträffande fondföretag som är etablerade i andra länder inom EES. Den förvaltning av fondföretag som avses är sådan som förvaltningsbolaget är primärt ansvarigt för och inte sådan som bolaget utför på delegation. Det är således möjligt att tillhandahålla fondförvaltningstjänster i ett annat land inom EES om det sker på delegation av ett annat förvaltningsbolag som är etablerat i samma land som fondföretaget. De tjänster som i övrigt kan tillhandahållas över gränserna är de som förvaltningsbolaget kan ha sidotillstånd för, nämligen tjänster som avser diskretionär portföljförvaltning (artikel 5.3 i direktivet och 1 kap. 4 § LIF).

5.2Nya regler i UCITS IV-direktivet

5.2.1Ett förvaltningsbolagspass för fondförvaltning introduceras

I UCITS IV-direktivet har kravet att ett fondföretag måste förvaltas av ett förvaltningsbolag som är etablerat i samma land som fondföretaget tagits

bort. Av artikel 4 jfr med artikel 2.1 e i direktivet framgår att ett

fondföretag ska anses etablerat i den medlemsstat där det har sitt Prop. 2010/11:135 tillstånd. Någon koppling till förvaltningsbolagets hemland görs inte

längre. Förvaltningsbolag får således förvalta fondföretag som är etablerade i andra länder inom EES än bolagets hemland.

Regler i EU-direktiv som ger företag möjlighet att driva verksamhet i andra medlemsstater, dvs. på den inre marknaden, med stöd av sitt tillstånd i hemlandet brukar benämnas pass. Genom de nya reglerna i UCITS IV-direktivet införs ett utvidgat förvaltningsbolagspass som täcker all verksamhet som bolagen i sina respektive hemländer har tillstånd för (se artikel 6.1 andra meningen och artikel 16).

För att ett förvaltningsbolag ska få förvalta ett fondföretag som är etablerat i ett annat land inom EES än bolagets hemland krävs att bolaget lämnar en underrättelse om den gränsöverskridande verksamheten till den behöriga myndigheten i bolagets hemland. Processen för detta är densamma som den som anges i 1985 års UCITS-direktiv för underrättelse beträffande gränsöverskridande verksamhet. Verksamheten kan således drivas från en filial i fondföretagets hemland eller från förvaltningsbolagets hemland utan att en filial etableras (se artiklarna 16– 18 i UCITS IV-direktivet). Den behöriga myndigheten i förvaltnings- bolagets hemland ska överlämna underrättelsen till motsvarande myndighet i värdlandet, dvs. fondföretagets hemland. Därvid ska den behöriga myndigheten bifoga ett intyg med uppgifter om den verksamhet bolaget har tillstånd för i hemlandet (se artiklarna 17.3 och 18.2).

5.2.2Godkännande av förvaltningsbolaget som förvaltare av ett fondföretag i ett annat land

Det fondföretag som förvaltningsbolaget avser att förvalta måste ha
meddelats tillstånd av den behöriga myndigheten i sitt hemland. Tillstånd
till ett fondföretag får enligt direktivet ges bara om förvaltningsbolaget
godkänns för att förvalta fondföretaget i fråga samt fondbestämmelserna
och valet av förvaringsinstitut godkänns (se artikel 5.2). Detta gäller
oavsett om fondföretaget ska förvaltas av ett förvaltningsbolag som är
etablerat i samma medlemsstat som fondföretaget eller inte. Även byte av
förvaltningsbolag för ett befintligt fondföretag kräver godkännande från
den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland (se artikel 5.6). Ett
förvaltningsbolag som är etablerat i ett annat land än fondföretaget ska
godkännas som dess förvaltare om följande förutsättningar är uppfyllda.
Bolaget ska i sitt hemland ha tillstånd att förvalta den typ av fondföretag
som är i fråga (se artikel 20.3 b). Huruvida det kravet är uppfyllt ska
framgå av ett intyg som myndigheten i hemlandet utfärdat (se artiklarna
17.3 och 18.2). Bolaget ska vidare till den behöriga myndigheten i
fondföretagets hemland ha lämnat det avtal som ingåtts med
förvaringsinstitutet för fondföretaget och uppgifter om delegations-
arrangemang som avser förvaltningen av fondföretaget eller därmed
sammanhängande administration (se artikel 20.1 och 20.3 c). Det avtal
som ska ha ingåtts med förvaringsinstitutet ska säkerställa att
förvaringsinstitutet kan få den information det behöver för att kunna
uppfylla sina förpliktelser vad avser fondföretaget (se artikel 23.5).
Slutligen krävs att förvaltningsbolaget följer de bestämmelser som gäller	99
	99

i fondföretagets hemland för bildande och drift av fondföretag (se artikel Prop. 2010/11:135 20.3 a).

Förvaltningsbolaget ska inom två månader från det att en fullständig ansökan lämnats in informeras om huruvida tillstånd till fondföretaget medgetts (artikel 5.4). Tidsfristen, som är ny i förhållande till 1985 års UCITS-direktiv, gäller oavsett om förvaltningsbolaget är etablerat i fondföretagets hemland eller inte.

5.2.3Förvaltningsbolaget följer bestämmelser i hemlandet som avser organisatoriska krav m.m.

Förvaltningsbolag ska, vid förvaltningen av ett fondföretag etablerat i ett annat land inom EES, följa de bestämmelser som gäller i bolagets hemland avseende organisation av bolaget, riskhantering, aktsamhetskrav och bolagets rapporteringskrav. De bestämmelserna får inte vara strängare än de som gäller för förvaltningsbolag som endast har verksamhet i hemlandet (se artikel 19.1). Det är den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland som ska tillse att dessa bestämmelser efterlevs (se artikel 19.2). Förvaltningsbolaget ska ha en sådan organisation och vidta sådana åtgärder att det klarar av att följa tillämpliga bestämmelser om fondföretagets bildande och drift samt fullgöra de skyldigheter som anges i fondföretagets fondbestämmelser eller bolagsordning och i dess informationsbroschyr (se artikel 19.6). Den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland ska i sin tillsyn övervaka att bolagets organisation och åtgärder är tillräckliga för att bolaget ska klara av att fullgöra skyldigheter och följa tillämpliga bestämmelser beträffande alla fondföretag som förvaltas (artikel 19.7).

5.2.4Förvaltningsbolaget följer bestämmelser i värdlandet som avser fondföretagets bildande och drift

När det gäller fondföretagets bildande och drift ska förvaltningsbolaget tillämpa bestämmelserna i värdlandet, dvs. fondföretagets hemland. I direktivet finns en förteckning över de regelområden som ska anses hänförliga till bildandet och driften av fondföretaget. Dessa områden är enligt artikel 19.3 sådana som avser bestämmelser om a) etablering och tillstånd för fondföretaget, b) utfärdande och inlösen av fondandelar, c) placeringsinriktning och placeringsbegränsningar, inklusive beräkning av exponering och hävstång, d) begränsningar av upplåning, utlåning och blankning, e) värdering av tillgångar och fondföretagets redovisning, f) beräkning av fondandelsvärde och konsekvenser av fel i den beräkningen, g) utdelning eller återinvestering av fondföretagets intäkter,

h) informationskrav och rapporteringskrav			avseende fondföretaget,
inklusive	informationsbroschyr,	faktablad	och	periodiska rapporter,
i) åtgärder	vid marknadsföring,	j) förhållande		till fondandelsägarna,

k) fusion och omstrukturering av fondföretag, l) avveckling och likvidation av fondföretag, m) innehåll i fondandelsägarregistret, n) tillstånds- och tillsynsavgifter, samt o) utövande av fondandelsägarnas

rösträtt och andra rättigheter som avser något av a) – m). Information om

100

dessa regler ska finnas lätt tillgänglig på distans eller på elektronisk väg i Prop. 2010/11:135 varje medlemsstat (se artikel 5.7).

Det som anges i fondföretagets fondbestämmelser eller bolagsordning och i dess informationsbroschyr ska stå i överensstämmelse med de bestämmelser som är tillämpliga i förvaltningsbolagets respektive fondföretagets hemland (se artikel 19.4). Den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland ska utöva tillsyn över att tillämpliga bestämmelser i fondföretagets hemland efterlevs samt att förvaltnings- bolaget fullgör de skyldigheter som anges i fondföretagets fondbestämmelser eller bolagsordning och informationsbroschyr (se artikel 19.5). Förvaltningsbolag ska inte vara föremål för någon ytterligare reglering i fondföretagets hemland inom ramen för direktivets tillämpningsområde, utom i de fall som uttryckligen anges i direktivet (se artikel 19.8).

5.3Definitionen av fondföretags hemland

Regeringens förslag: Ett fondföretags hemland ska definieras som det land där fondföretaget har fått tillstånd.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Definitionen av fondföretags hemland har ändrats i UCITS IV-direktivet. Det ska nu vara det land där fondföretaget har fått tillstånd och inte, som tidigare, där förvaltnings- bolaget har sitt säte eller, om fondföretaget är bildat på associations- rättslig grund, där fondföretaget har sitt säte (se artikel 2.1 e i UCITS IV- direktivet). Kravet att förvaltningsbolaget och fondföretaget ska ligga i samma land har därmed tagits bort. Den definition av fondföretags hemland som anges i LIF ansluter till definitionen i 1985 års UCITS- direktiv (1 kap. 1 § första stycket 9). Den bör ändras så att den anpassas till den nya definitionen i UCITS IV-direktivet.

Ett fondföretag kan enligt definitionen i LIF vara av annan typ än de fondföretag som har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet (1 kap. 1 § första stycket 8). Sådana fondföretag (”icke-UCITS”) får efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet (1 kap. 9 § LIF). Dessa fondföretag träffas inte av reglerna om gränsöverskridande fondförvaltning i UCITS IV-direktivet. Den föreslagna förändringen av definitionen av fondföretags hemland bör dock, såsom den nu gällande definitionen, gälla även för sådana fondföretag. Ändringen är av liten praktisk betydelse när det gäller möjligheten för sådana fondföretag att marknadsföra och sälja andelar här i landet.

101

5.4	Svenska bolags (fondbolags) förvaltning av utländska Prop. 2010/11:135
	fonder (fondföretag)

5.4.1Underrättelse om den gränsöverskridande verksamheten

Regeringens förslag: Fondbolag som avser att förvalta ett fondföretag som har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska bl.a. innehålla uppgift om bolagets system för riskhantering och åtgärder som bolaget vidtagit för att i fondföretagets hemland kunna göra utbetalningar till andelsägare, lösa in andelar, lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla och hantera klagomål.

Tidsfristen för inspektionen att överlämna underrättelsen till en behörig myndighet i ett annat land inom EES där en filial ska inrättas minskas från tre till två månader.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Genom de nya reglerna i UCITS IV- direktivet får fondbolag möjlighet att förvalta fondföretag som omfattas av direktivet och som fått tillstånd i ett annat land inom EES än Sverige. Ett fondbolag som avser att förvalta ett sådant fondföretag ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Regler om underrättelse vid verksamhet i andra länder inom EES finns sedan tidigare och har överförts från 1985 års UCITS-direktiv till UCITS IV- direktivet (se artiklarna 17 och 18 i UCITS IV-direktivet). Skillnaden är att den verksamhet som ska kunna drivas i andra länder utvidgats till att omfatta även fondförvaltning. Fondförvaltningstjänsten kan tillhandahållas genom att fondbolaget inrättar en filial i fondföretagets hemland eller utan att en filial inrättas. I LIF finns bestämmelser om att fondbolag som avser att tillhandahålla tjänster i andra länder inom EES ska underrätta Finansinspektionen om detta innan verksamheten påbörjas (2 kap. 12 § respektive 15 §). Bestämmelserna, som genomför motsvarande reglering i 1985 års UCITS-direktiv, gäller endast sådana fondbolag som omfattas av direktivet, dvs. fondbolag som förvaltar värdepappersfonder. Ett fondbolag som endast förvaltar specialfonder kan således inte använda sig av direktivets förvaltningsbolagspass.

Bestämmelserna i LIF anger bl.a. vilka uppgifter underrättelsen till inspektionen ska innehålla. Bland annat ska en plan för den avsedda verksamheten lämnas. Enligt nya regler i UCITS IV-direktivet ska fondbolaget i verksamhetsplanen lämna uppgift om dess system för riskhantering och om vissa åtgärder som bolaget är skyldigt att vidta i ett land där bolaget förvaltar ett fondföretag (se artiklarna 17.2 b och 18.1 b jfr med artikel 15). Detta är ett tillägg i direktivet i förhållande till motsvarande regler i 1985 års UCITS-direktiv och är en följd av att förvaltningsbolagspasset för fondförvaltning introducerats i UCITS IV-

direktivet (jfr artikel 6a.2 i 1985 års direktiv). Artiklarna 17.2 b och

102

18.1 b i UCITS IV-direktivet har dock kommit att utformas som att Prop. 2010/11:135 verksamhetsplanen ska innehålla dessa uppgifter vid varje

tillhandahållande av tjänster i andra länder. Det kan konstateras att de ytterligare uppgifter som ska lämnas i verksamhetsplanen till sin karaktär är sådana att de rimligen endast kan behövas när det är fråga om fondförvaltning i ett annat land. Genomförandet i svensk rätt bör därför innebära att uppgifterna bara behöver lämnas när de tjänster som ska erbjudas innefattar förvaltning av ett fondföretag i det andra landet (2 kap. 12 och 15 §§).

De åtgärder som fondbolaget ska vidta i fondföretagets hemland är i huvudsak desamma som enligt gällande rätt ska vidtas när en värdepappersfond ska marknadsföras i ett annat land inom EES, dvs. att fondbolaget ska se till att det i värdlandet kan göras utbetalningar till andelsägarna, lösas in andelar och tillhandahållas sådan information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla. Härutöver ska bolaget kunna hantera klagomål från investerare och se till att det inte finns några hinder för investerare att utöva sina rättigheter. Klagomål från investerare ska enligt direktivet kunna lämnas på det officiella språket i ”deras” medlemsstat (se artikel 15 första stycket). Med det torde inte annat kunna avses än att det rör sig om språket i värdlandet, dvs. i det land där fondföretaget har fått tillstånd. Syftet synes vara att investerare inte ska försättas i en sämre situation när en inhemsk fond förvaltas av ett utländskt bolag än när den förvaltas av ett inhemskt bolag. Bolaget ska också se till att det kan tillhandahålla information på begäran av allmänheten eller den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland (se artikel 15 andra stycket).

Finansinspektionen ska, på samma sätt som enligt gällande rätt, överlämna underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där fondbolaget ska driva verksamheten (2 kap. 13 § respektive 15 § LIF). En skillnad är dock att underrättelsen, enligt det nya direktivet, ska överlämnas inom två månader från det att den kommit in till inspektionen

– i stället för som tidigare tre månader – när bolaget avser att inrätta en filial i det andra landet (se artikel 17.3 första stycket). Den nya tidsfristen för att överlämna underrättelsen gäller oavsett vilken verksamhet som ska drivas i det andra landet. Denna förändring bör införas i LIF (2 kap. 13 § första stycket).

5.4.2Intyg som ska utfärdas av Finansinspektionen

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska utfärda ett intyg om att fondbolaget har tillstånd att driva verksamhet som avses i UCITS IV- direktivet. I intyget ska omfattningen av bolagets tillstånd beskrivas och uppgift lämnas om huruvida det finns några begränsningar för vilka slag av värdepappersfonder som bolaget får förvalta. Intyget ska överlämnas till den behöriga myndigheten i värdlandet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

103

Skälen för regeringens förslag: När en underrättelse avser förvaltning av ett fondföretag i ett annat land ska Finansinspektionen, enligt nya regler i UCITS IV-direktivet, utfärda ett intyg som ska bifogas underrättelsen. Enligt artiklarna 17.3 och 18.2 i direktivet ska det av intyget framgå att fondbolaget har tillstånd som meddelats i enlighet med reglerna i direktivet, dvs. att det är ett förvaltningsbolag i direktivets mening. Vidare ska intyget innehålla en beskrivning av omfattningen av tillståndet och uppgifter om eventuella begränsningar beträffande vilka typer av värdepappersfonder bolaget har tillstånd att förvalta. Bestämmelser om Finansinspektionens skyldighet att lämna ett sådant intyg bör införas i LIF (2 kap. 13 och 15 §§).

Enligt skälen i UCITS IV-direktivet bör den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland kunna förlita sig på intyget vid bedömningen av om ett förvaltningsbolag ska godkännas för att förvalta ett visst fondföretag (se skäl 20). Vidare framgår av direktivet att en ansökan från ett förvaltningsbolag om att förvalta ett fondföretag får avslås om bolaget inte har tillstånd i sitt hemland att förvalta den typ av fondföretag som bolaget avser att förvalta i värdlandet (se artikel 20.3). Utformningen av intyget kommer således att vara av stor betydelse för ett fondbolags möjligheter att få tillstånd att förvalta ett fondföretag i ett annat land. Det kan konstateras att ett fondbolag som har tillstånd enligt 1 kap. 4 § LIF och förvaltar minst en UCITS-fond är att se som ett förvaltningsbolag med tillstånd enligt UCITS IV-direktivet (se prop. 2002/03:150 s. 142 och s. 182). Det fattas enligt svensk rätt inte något särskilt beslut av generell karaktär om tillstånd för ett fondbolag att förvalta vissa typer av värdepappersfonder, utan prövning sker i samband med att fondbolaget ges tillstånd att förvalta en viss värdepappersfond. Detta görs i samband med att fondbestämmelserna för fonden i fråga godkänns enligt 4 kap. 9 § LIF. I fondbestämmelserna ska det fondbolag som ska förvalta fonden anges (4 kap. 8 § första stycket 1 LIF). Godkännandet av fondbestämmelserna innefattar därmed ett godkännande av att fondbolaget får förvalta fonden i fråga. Finansinspektionens intyg avseende fondbolaget bör således kunna omfatta bl.a. uppgift om vilka slags värdepappersfonder bolaget får förvalta i Sverige. Det som framför allt torde vara av vikt är dock att ange förvaltningskapacitet. Därigenom blir det möjligt att bedöma komplexiteten i den fondverksamhet bolaget får driva i Sverige. Härvid bör beaktas den samlade fondverksamhet bolaget driver, dvs. även förvaltningen av specialfonder.

Reglerna om förvaltningsbolagspasset i direktivet kan, enligt regeringens mening, inte tolkas så att ett förvaltningsbolag bara ska kunna förvalta sådana fondföretag i ett annat land som bolaget de facto förvaltar i sitt hemland. Detta skulle i princip innebära att bolaget bara skulle kunna förvalta s.k. spegelfonder i andra länder, dvs. fondföretag som till sin inriktning motsvarar de som bolaget förvaltar i hemlandet. En sådan tolkning skulle strida mot ett av de grundläggande syftena med de nya reglerna i direktivet, nämligen att möjliggöra effektivisering av fondverksamheten, och framstår därför som alltför snäv. I stället bör det viktiga vara hur den behöriga myndigheten i bolagets hemland bedömer bolagets kapacitet, dvs. vilka typer av fondföretag bolaget skulle kunna få tillstånd att förvalta där snarare än vilka fondföretag bolaget faktiskt förvaltar i hemlandet. Eftersom ett fondbolags verksamhetstillstånd

Prop. 2010/11:135

104

enligt svensk rätt inte innefattar någon hypotetisk prövning av bolagets Prop. 2010/11:135 kapacitet och kompetens är det inte självklart hur intygen bäst bör

utformas. Sannolikt kommer dock en praxis att utvecklas inom EES. Bestämmelserna i lag om intygets innehåll bör därför inte ange i detalj hur intyget ska utformas utan bör begränsas till det som anges i direktivet.

Den mottagande behöriga myndigheten har möjlighet att begära klargörande från Finansinspektionen av om den typ av fondföretag som fondbolaget avser att förvalta omfattas av bolagets tillstånd i Sverige. Finansinspektionen ska enligt direktivet besvara en sådan förfrågan inom tio arbetsdagar (se artikel 20.2). En bestämmelse om den skyldigheten bör införas i svensk rätt. Den är dock av sådant slag att den bör tas in i förordning, varför något förslag till lagändring inte lämnas i detta sammanhang.

Finansinspektionen anser att det inte torde vara möjligt för ett fondbolag att förvalta ett associationsrättsligt fondföretag, eftersom denna legala fondkonstruktion inte finns i svensk lagstiftning.

Direktivets regler om förvaltningsbolagspass gäller förvaltning av alla typer av fondföretag som omfattas av direktivet, oavsett legal konstruktion. Ett fondföretag som bildats på associationsrättslig grund kan vara självförvaltande eller förvaltas av ett förvaltningsbolag (jfr artikel 5.2). Några hinder uppställs till synes inte i direktivet mot att ett förvaltningsbolag som i sitt hemland endast förvaltar kontraktsrättsliga fondföretag skulle få förvalta ett associationsrättsligt fondföretag. I direktivet anges förvisso att ett förvaltningsbolags ansökan om att få förvalta ett visst fondföretag får avslås om bolaget i hemlandet inte har tillstånd att förvalta den typ av fondföretag som är i fråga (se artikel 20.3 b). Som tidigare nämnts torde det avgörande för prövningen vara bolagets förvaltningskapacitet, dvs. komplexiteten i fondförvaltningen, snarare än den legala formen. Huruvida ett fondbolag tillåts förvalta ett fondföretag bildat på associationsrättslig grund blir dock ytterst en fråga för den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland.

5.4.3Tillämpliga bestämmelser och tillsyn när ett fondbolag förvaltar ett fondföretag

Regeringens bedömning: Ett fondbolag som förvaltar fondföretag är skyldigt att följa svenska bestämmelser hänförliga till bolagets organisation, aktsamhetskrav, riskhantering m.m. Bolaget är skyldigt att följa bestämmelser i fondföretagets hemland om fondföretagets bildande och drift. Finansinspektionens tillsyn omfattar att de svenska bestämmelser som är tillämpliga följs och att bolagets organisation m.m. är tillräcklig för att det ska kunna följa värdlandets bestämmelser om fondföretaget.

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar ett fondföretag ska vidta åtgärder för att säkerställa att verksamheten drivs enligt tillämpliga bestämmelser om fondföretagets bildande och drift i fondföretagets hemland.

105

Innan Finansinspektionen återkallar tillståndet för ett fondbolag som förvaltar ett fondföretag ska inspektionen samråda med behörig myndighet i fondföretagets hemland.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Regeringen föreslår dock en uttrycklig lagreglering av fondbolags skyldighet att, vid förvaltning av fondföretag, vidta åtgärder för att säkerställa att verksamheten drivs i enlighet med tillämpliga bestämmelser om fondföretagets bildande och drift i fondföretagets hemland. Regeringen föreslår också en lagreglering av Finansinspektionens skyldighet att samråda med behörig myndighet innan tillståndet återkallas för ett fondbolag som förvaltar ett fondföretag.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det bör tas in en uttrycklig skyldighet i lag att ett fondbolag som förvaltar ett fondföretag ska anta och tillämpa sådana arrangemang och organisatoriska beslut som krävs för att efterleva kraven i fondföretagets hemland på bildande och drift av fondföretag m.m.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Ett fondbolag som har tillstånd i enlighet med UCITS IV-direktivet att förvalta ett fondföretag i ett annat EES-land än Sverige, ska följa de bestämmelser som gäller för fondbolaget i Sverige. Detta klargörs i direktivet (se artikel 19.1). Härmed avses, enligt direktivet, bestämmelser som gäller bolagets organisation, inklusive delegering av funktioner, riskhantering, aktsamhetskrav, tillsyn och rapporteringskrav. Även svenska uppföranderegler ska följas, såvitt inte verksamheten drivs från en filial i fondföretagets hemland. I sistnämnda fall ska uppförandereglerna i värdlandet tillämpas (se artiklarna 17.4 och 18.3). I LIF finns krav på fondbolagens verksamhet, bl.a. i 2 kap. 17 §. Det sundhetskrav som anges i lagrummet är mycket allmänt hållet och specificeras i Finansinspektionens föreskrifter (Finansinspektionens författnings- samling, FFFS 2008:11). Bestämmelsen i 2 kap. 17 § föreslås ersättas av bestämmelser som närmare ansluter till lydelsen i artiklarna 12 och 14 i direktivet (se avsnitt 5.7). Delegering av bolagens funktioner regleras i 4 kap. 4–7 §§ och krav på riskhanteringssystem i 5 kap. 2 § LIF. Dessa bestämmelser gäller för svenska fondbolag, oavsett om de driver verksamhet i andra länder eller inte. Detta står i överensstämmelse med den systematik som anges i UCITS IV-direktivet och någon lagändring behövs därför inte. När det gäller krav på bolagens organisation, hantering av intressekonflikter, uppföranderegler och riskhantering har Europeiska kommissionen antagit ett s.k. genomförandedirektiv till UCITS IV-direktivet som ställer upp utförliga regler på området (direktiv 2010/43/EU). Dessa nya regler behandlas i avsnitt 5.7.

När ett fondbolag avser att delegera någon del av sin verksamhet ska Finansinspektionen enligt 4 kap. 7 § LIF informeras om detta. Om fondbolaget förvaltar ett fondföretag ska Finansinspektionen, enligt artikel 13.1 a i UCITS IV-direktivet, vidarebefordra den informationen till den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland. En bestämmelse om detta bör tas in i förordning, varför något förslag inte lämnas i detta sammanhang.

Prop. 2010/11:135

106

När det gäller fondföretagets bildande och drift ska fondbolaget följa de bestämmelser som finns i fondföretagets hemland (se artikel 19.3 och avsnitt 5.5.4). Någon bestämmelse om detta bör inte tas in i LIF. Det kommer i stället att framgå av respektive lands lagstiftning vilka bestämmelser som gäller för fondföretag i det landet. Fondbolaget ansvarar för att det har en sådan organisation och vidtar sådana åtgärder att det klarar av att följa tillämpliga bestämmelser om fondföretagets bildande och drift samt fullgöra de skyldigheter som anges i fondföretagets fondbestämmelser eller bolagsordning och i dess informationsbroschyr (se artikel 19.6).

Finansinspektionen anser att det bör tas in en uttrycklig skyldighet i lag att ett fondbolag som förvaltar ett fondföretag ska anta och tillämpa sådana arrangemang och organisatoriska beslut som krävs för att efterleva kraven i fondföretagets hemland på bildande och drift av fondföretag m.m.

Enligt direktivet åligger det Finansinspektionen att utöva tillsyn över att ett fondbolag vidtar tillräckliga åtgärder för att det ska kunna följa regler som avser bildande och drift av fondföretag i fondföretagets hemland (se artikel 19.7). Inspektionens tillsyn omfattar enligt 10 kap. 1 § andra stycket LIF att fondbolagets verksamhet drivs enligt lagen. De skyldigheter för fondbolaget som anges i direktivet bör därför komma till uttryck i LIF. Regeringen delar således inspektionens uppfattning att den i direktivet angivna skyldigheten för fondbolag som förvaltar fondföretag att vidta åtgärder för att säkerställa att verksamheten drivs i enlighet med tillämpliga regler i fondföretagets hemland bör införas i LIF (2 kap. 17 a §).

Finansinspektionen ska enligt direktivet utöva tillsyn över att de bestämmelser som är tillämpliga för fondbolaget i Sverige följs. Tillsynen ska omfatta att fondbolaget har kapacitet att förvalta alla de värdepappersfonder och fondföretag som bolaget har tillstånd för. I direktivet uttrycks detta så att det ska övervakas att bolaget kan fullgöra skyldigheter och efterleva regler som avser bildande och drift av alla de fondföretag som det förvaltar (se artikel 19.7). Av 10 kap. 1 § andra stycket LIF framgår att Finansinspektionens tillsyn över fondbolag omfattar att verksamheten drivs enligt lagen och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet. Tillsynen omfattar således att fondbolagen följer de bestämmelser som är tillämpliga enligt svensk rätt. Någon ändring av bestämmelsen behövs inte till följd av de nya reglerna i UCITS IV-direktivet. Bestämmelsen kommer dock till sin innebörd att omfatta att tillämpliga svenska bestämmelser följs även vid ett fondbolags förvaltning av fondföretag. Ett fondbolag som förvaltar fondföretag ska enligt föreslagna 2 kap. 17 a § LIF vidta åtgärder för att säkerställa att verksamheten drivs i enlighet med tillämpliga bestämmelser om fondföretags bildande och drift i fondföretagets hemland. Även efterlevnad av den bestämmelsen omfattas av inspektionens tillsyn enligt 10 kap. 1 § andra stycket LIF.

Innan Finansinspektionen återkallar tillståndet för ett fondbolag som förvaltar ett fondföretag i ett annat land än Sverige ska inspektionen enligt direktivet ”höra” den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland (”consult” i den engelska versionen). Syftet med samrådet är framför allt att informera myndigheten i det andra landet om situationen

Prop. 2010/11:135

107

och möjliggöra för den myndigheten att där vidta åtgärder för att skydda Prop. 2010/11:135 investerarnas intressen (se artikel 21.8). En bestämmelse om detta bör tas

in i LIF (12 kap. 4 a §).

5.5Förvaltningsbolags förvaltning av värdepappers- fonder

5.5.1Underrättelse till Finansinspektionen om gränsöverskridande verksamhet

Regeringens förslag: Innan ett förvaltningsbolag får börja förvalta en värdepappersfond ska Finansinspektionen, från den behöriga myndigheten i bolagets hemland, ha fått en underrättelse om den gränsöverskridande verksamheten. Underrättelsen ska bl.a. innehålla uppgift om förvaltningsbolagets system för riskhantering och vilka åtgärder förvaltningsbolaget vidtagit för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägare, lösa in andelar, lämna den information som bolaget är skyldigt att tillhandahålla och hantera klagomål.

Om förvaltningsbolaget avser att ändra något som angetts i en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet efter det att verksamheten inletts, ska bolaget skriftligen underrätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Har bolaget inrättat en filial ska en sådan underrättelse lämnas minst en månad innan ändringen genomförs.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Ett utländskt förvaltningsbolag som omfattas av UCITS IV-direktivet ska, enligt direktivet, ges möjlighet att förvalta en värdepappersfond. Fondförvaltningstjänsten ska kunna tillhandahållas genom att förvaltningsbolaget inrättar en filial i Sverige eller genom att det tillhandahåller tjänsten från sitt hemland, utan att en filial inrättas. Innan verksamheten får påbörjas måste Finansinspektionen ha fått en underrättelse från den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland (se artiklarna 16–18). Bestämmelser om förvaltningsbolags rätt att driva verksamhet här i landet och om underrättelsen finns i 1 kap. 6 § LIF. När fråga är om att förvalta en värdepappersfond framgår dock av nya regler i UCITS IV-direktivet att underrättelsen ska innehålla vissa särskilda uppgifter. Dessa rör förvaltningsbolagets system för riskhantering och vissa åtgärder som bolaget är skyldigt att vidta i Sverige (se artiklarna 17.2 b och 18.1 b). Beträffande de åtgärder som ska vidtas här i landet hänvisas till avsnitt 5.5.3. Bestämmelser om att underrättelsen ska innehålla dessa uppgifter bör införas i LIF (1 kap. 6 § andra stycket).

Som redogjorts för i avsnitt 5.4.1 har kravet i direktivet att underrättelsen ska innehålla dessa uppgifter getts en generell utformning.

Det framgår inte uttryckligen att kravet endast är hänförligt till

108

verksamhet som innefattar fondförvaltning i ett annat land. Uppgifterna Prop. 2010/11:135 är dock till sin karaktär sådana att de endast är relevanta när den

gränsöverskridande verksamheten avser fondförvaltning. Kravet i direktivet bör därför i svensk rätt genomföras endast när fråga är om underrättelse som avser gränsöverskridande fondförvaltning.

En uttrycklig bestämmelse bör införas för att genomföra artiklarna 17.8 och 18.4 i direktivet. Dessa innebär att förvaltningsbolaget, om det avser att ändra något som angetts i en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet efter det att verksamheten inletts, ska skriftligen underrätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Har bolaget inrättat en filial ska en sådan underrättelse lämnas minst en månad innan ändringen genomförs.

5.5.2Godkännande av förvaltningsbolag som förvaltare av en värdepappersfond

Regeringens förslag: Förvaltningsbolag som har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet får ges tillstånd att förvalta en värdepappersfond. Tillstånd ges i form av godkännande av fondbestämmelserna. Tillstånd ska ges om

1. bolaget i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag av motsvarande slag som den värdepappersfond som ska förvaltas,

2. bolaget till Finansinspektionen har lämnat det avtal som ska ha ingåtts med förvaringsinstitutet och, i förekommande fall, uppgifter om uppdrag som lämnats till någon annan att förvalta värdepappers- fonden eller sköta därmed sammanhängande administration,

3. fondbestämmelserna uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§ LIF, och

4. det finns skäl att anta att bolaget kommer att driva verksamheten enligt LIF och andra författningar som gäller för förvaltning av en värdepappersfond.

Avtalet med förvaringsinstitutet och uppgifterna om lämnade uppdrag behöver inte lämnas om förvaltningsbolaget redan förvaltar en värdepappersfond och tidigare lämnat samma uppgifter till Finansinspektionen. Om ett förvaltningsbolag avser att göra ändringar av betydelse beträffande något som rör dessa uppgifter efter det att verksamheten inletts, ska bolaget underrätta Finansinspektionen om detta.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen eller
har inget att erinra mot det. Finansinspektionen anser att utredningens
förslag inte fullt ut genomför artikel 20.3 a i direktivet om det endast blir
möjligt att avslå ett förvaltningsbolags ansökan om fondbestämmelserna
inte uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§ LIF.
Skälen för regeringens förslag: För att ett förvaltningsbolag ska få
förvalta en värdepappersfond krävs att bolaget godkänns av
Finansinspektionen som förvaltare av den fond som är i fråga. Enligt LIF
godkänns ett fondbolag som förvaltare av en viss fond när
fondbestämmelserna godkänns. I fondbestämmelserna, vilka upprättas av	109

fondbolaget, ska bl.a. namnet på det förvaltande fondbolaget anges (4 kap. 8 § första stycket 1 LIF). Godkännandet av fondbestämmelserna innefattar således ett godkännande av att fondbolaget får förvalta fonden. För att genomföra direktivet bör således ett förvaltningsbolag kunna upprätta och ändra fondbestämmelser för en värdepappersfond och anges som förvaltande bolag i fondbestämmelserna. En bestämmelse om att det som anges i lagen om upprättande och ändring av fondbestämmelser ska gälla även för förvaltningsbolag bör införas i LIF (1 kap. 6 d §).

Eftersom förvaltningsbolaget har sitt verksamhetstillstånd i ett annat land än Sverige kommer Finansinspektionen inte att ha någon kännedom om bolaget eller dess kapacitet, på det sätt inspektionen har när det gäller svenska fondbolag. De uppgifter Finansinspektionen kommer att ha om bolaget är de som framgår av den underrättelse som den behöriga myndigheten i bolagets hemland lämnat om den gränsöverskridande verksamheten. Således kommer inspektionen att ha uppgifter om förvaltningsbolagets riskhanteringssystem och tillgång till ett intyg om bolaget som utfärdats av den behöriga myndigheten i bolagets hemland. Utöver det ska, enligt UCITS IV-direktivet, ett förvaltningsbolag som ansöker om att få förvalta en värdepappersfond till Finansinspektionen lämna det avtal som ingåtts med fondens förvaringsinstitut och uppgifter om delegationsarrangemang som avser förvaltningen eller administrationen av fonden (se artikel 20.1). Överlämnande av uppgifterna till Finansinspektionen bör ske i samband med att förvaltningsbolaget begär att värdepappersfondens fondbestämmelser ska godkännas.

När Finansinspektionen ska ta ställning till om förvaltningsbolaget kan godkännas för att förvalta värdepappersfonden i fråga ska inspektionen kunna förlita sig på ett intyg som den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland utfärdat. Intyget, som ska ha bifogats underrättelsen om bolagets gränsöverskridande verksamhet, ska enligt direktivet innehålla uppgifter om omfattningen av bolagets tillstånd och eventuella begränsningar i fråga om vilka typer av fondföretag bolaget har tillstånd att förvalta (se artiklarna 17.3 tredje stycket och 18.2 tredje stycket). Om förvaltningsbolaget inte har tillstånd i sitt hemland att förvalta fonder av den typ som bolaget önskar förvalta i Sverige bör bolaget inte godkännas som förvaltare av värdepappersfonden i Sverige. Detta sammanhänger med att förvaltningsbolagspasset enligt direktivet endast omfattar tillhandahållande av sådana tjänster som bolaget har tillstånd för i hemlandet (se artikel 16.1). Något absolut krav på att bolaget de facto förvaltar en liknande fond i hemlandet bör dock inte ställas (angående detta hänvisas till det som anförts i avsnitt 5.4.2). Vidare ska Finansinspektionen inte behöva göra någon fullständig prövning av bolagets kapacitet, utan ska i stället kunna använda sig av intyget för sin bedömning. Prövningen av bolagets kapacitet ska således göras i dess hemland. Intygen i fråga kan komma att ha olika innehåll, inte minst på grund av att reglerna om tillstånd för fondföretag inte är fullt ut harmoniserade utan skiljer sig från land till land. Finansinspektionen kan vid behov, med stöd av direktivets regler, begära klargörande från den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland av om bolagets tillstånd i hemlandet omfattar den typ av värdepappersfond som bolaget avser att förvalta i Sverige. Den behöriga

Prop. 2010/11:135

110

myndigheten i bolagets hemland ska enligt direktivet svara på en sådan begäran inom tio arbetsdagar. Klargörande får också begäras avseende avtalet med förvaringsinstitutet och uppgifterna om delegations- arrangemang (se artikel 20.2).

Stockholms universitet påpekar att det finns anledning att understryka att Finansinspektionen inte blott försiktigtvis bör utnyttja sin rätt att begära klargörande från den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland. Tvärtom bör inspektionen agera proaktivt eftersom både reglerna om tillstånd för fondföretag och de materiella förutsättningarna för fondföretagen skiljer sig åt medlemsstaterna emellan. Regeringen delar den uppfattningen.

För att Finansinspektionen ska godkänna att förvaltningsbolaget förvaltar en värdepappersfond krävs att bolaget har lämnat de uppgifter som ska lämnas, nämligen avtalet med förvaringsinstitutet och uppgifter om eventuella delegationsarrangemang som avser fonden. Vidare ska intyget från den behöriga myndigheten i bolagets hemland utvisa att bolaget i sitt hemland får förvalta fondföretag av motsvarande slag som den värdepappersfond som ska förvaltas. Bestämmelser om dessa krav bör införas i LIF (1 kap. 6 b § första stycket 1 och 2). När det gäller avtalet med förvaringsinstitutet och uppgifterna om delegations- arrangemang ska ett bolag som redan förvaltar en värdepappersfond av samma slag i Sverige dock kunna hänvisa till den dokumentation som redan lämnats (se artikel 20.1 andra stycket). En förutsättning för detta bör vara att den tidigare lämnade dokumentationen har samma innehåll som den som annars skulle lämnas. En bestämmelse om detta bör införas i LIF (1 kap. 6 b § andra stycket). Om det sker förändringar av betydelse vad gäller avtalet eller delegationsarrangemang ska bolaget meddela Finansinspektionen (se artikel 20.4). Även detta bör anges i LIF (1 kap. 6 b § tredje stycket).

Förvaltningsbolaget måste vidare för att godkännas som förvaltare av en värdepappersfond följa svenska bestämmelser om hur värdepappers- fonder bildas (se artikel 20.3 första stycket a jfr med artikel 19.3). Bolaget kommer således, såsom ett svenskt fondbolag, att godkännas som förvaltare av en värdepappersfond genom att fondbestämmelserna för fonden godkänns. Det bör tydliggöras i LIF att tillstånd för ett förvaltningsbolag att förvalta en värdepappersfond ges i form av godkännande av fondbestämmelserna samt att fondbestämmelserna därvid måste uppfylla kraven i 4 kap. 8 och 9 §§ LIF (1 kap. 6 b § första stycket).

Finansinspektionen anser att utredningens förslag inte fullt ut genomför artikel 20.3 a i direktivet om det endast blir möjligt att avslå ett förvaltningsbolags ansökan om fondbestämmelserna inte uppfyller kraven i 4 kap. 8 och 9 §§ LIF.

Enligt artikel 20.3 a i direktivet får ett förvaltningsbolags ansökan om att få förvalta ett fondföretag avslås om bolaget inte följer de bestämmelser som gäller i fondföretagets hemland i enlighet med artikel 19. Enligt artikel 19.3 ska förvaltningsbolaget följa bestämmelser i fondföretagets hemland som avser fondföretags bildande och drift (se avsnitt 5.5.4). Artikeln innehåller en förteckning över regelområden som anses hänförliga till fondföretags bildande och drift. Beträffande flertalet av dessa regelområden torde det inte redan vid förvaltningsbolagets

Prop. 2010/11:135

111

ansökan vara möjligt att avgöra om bolaget kommer att följa de svenska Prop. 2010/11:135 bestämmelserna. Det kan dock inte uteslutas att en sådan bedömning kan

göras på samma sätt som görs beträffande fondbolag i samband med prövning av tillstånd att driva fondverksamhet (jfr 2 kap. 1 § 2 LIF). Det bör därför i lagtexten anges att en förutsättning för tillstånd är att det finns skäl att anta att förvaltningsbolaget kommer att driva verksamheten enligt LIF och andra författningar som gäller för förvaltning av en värdepappersfond. Vilka bestämmelser i LIF som är tillämpliga för förvaltningsbolags förvaltning av värdepappersfonder framgår av föreslagna 1 kap. 6 c § samma lag (se avsnitt 4.5.4). Andra bestämmelser, såsom bestämmelsen i 10 kap. 11 § LIF om skyldighet att betala avgift till Finansinspektionen, är enligt sin lydelse direkt tillämpliga på förvaltningsbolag.

Enligt direktivet ska Finansinspektionen, innan en ansökan från ett förvaltningsbolag om att få förvalta en värdepappersfond avslås, höra den behöriga myndigheten i bolagets hemland (se artikel 20.3 andra stycket). Vidare ska Europeiska kommissionen informeras om sådana avslag (se artikel 21.9). Dessa bestämmelser är av sådant slag att de bör genomföras i förordning. Några förslag lämnas därför inte i detta sammanhang.

5.5.3Åtgärder som förvaltningsbolaget ska vidta i Sverige

Regeringens förslag: Ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond ska vidta nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägare, lösa in andelar, tillhandahålla information och hantera klagomål.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Finansinspektionen påpekar att det bör betonas
att det krävs lokal representation i Sverige i form av en s.k. paying agent
när ett förvaltningsbolag förvaltar en värdepappersfond.
Skälen för regeringens förslag: Förvaltningsbolag som förvaltar en
värdepappersfond ska i Sverige vidta åtgärder för att kunna göra
utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar, tillhandahålla information
och hantera klagomål. Bolaget ska också se till att det inte finns några
begränsningar för investerare att utöva sina rättigheter (se artikel 15 i
UCITS IV-direktivet). Bolaget ska därmed uppfylla motsvarande krav
som enligt gällande rätt ställs när ett utländskt fondföretag marknadsförs
i Sverige (1 kap. 7 § LIF). Därutöver ska bolaget vidta åtgärder i Sverige
för att kunna tillhandahålla den information om värdepappersfonden som
krävs enligt svensk rätt, såsom informationsbroschyr, faktablad,
årsberättelse, halvårsredogörelse och kostnadsinformation (jfr artikel
19.3 h). Bolaget ska också kunna tillhandahålla Finansinspektionen de
upplysningar som behövs för tillsynen över värdepappersfonden (se
artikel 15 jfr med artikel 21.2). Vidare ska bolaget kunna hantera
klagomål från svenska investerare, som ska kunna framföra klagomål på
svenska. En bestämmelse om att ett förvaltningsbolag som förvaltar en
värdepappersfond är skyldigt att vidta nödvändiga åtgärder här i landet
för att kunna göra utbetalningar till andelsägare, lösa in andelar,
tillhandahålla information och hantera klagomål bör införas i LIF (1 kap.	112

6 c §). Att bolaget är skyldigt att tillhandahålla den information som Prop. 2010/11:135 krävs enligt svensk rätt och på det sätt som krävs enligt svensk rätt följer

av föreslagna bestämmelser i 1 kap. 6 d § LIF (se avsnitt 5.5.4). Förvaltningsbolaget ska lämna uppgifter om vidtagna åtgärder i den

underrättelse om gränsöverskridande verksamhet som bolaget ska lämna till den behöriga myndigheten i hemlandet, vilken ska överlämna underrättelsen till Finansinspektionen (se avsnitt 5.5.1). Det förutsätts således att bolaget har vidtagit dessa åtgärder när underrättelsen lämnas. Finansinspektionen kan dock inte neka bolaget att förvalta en värdepappersfond endast av det skälet att tillräckliga åtgärder inte vidtagits, eftersom den grunden inte ingår i den uttömmande uppräkning av skäl för att vägra tillstånd som anges i direktivet (se artikel 20.3). Att åtgärderna vidtagits på ett godtagbart sätt får därmed bli en fråga för Finansinspektionens tillsyn efter det att bolaget fått tillstånd att förvalta en värdepappersfond.

De åtgärder som ska vidtas i Sverige förutsätter inte att förvaltningsbolaget måste etablera sig eller förlägga viss verksamhet här i landet (jfr artikel 5.3). Av skälen i direktivet framgår i stället att klagomålshanteringen bör kunna säkerställas t.ex. genom lämplig reglering i ett distributionsavtal eller genom tillhandahållande av en adress för detta i fondföretagets hemland. Vidare framgår att tillhandahållandet av information på begäran av allmänheten eller den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland bör kunna säkerställas t.ex. genom att förvaltningsbolaget utser en kontaktperson bland sin personal som hanterar förfrågningar om information. Det bör alltså inte krävas att förvaltningsbolaget ska ha en lokal representant i Sverige för att uppfylla dessa förpliktelser (se skäl 19 i direktivet). Såsom Finansinspektionen påpekat krävs dock att bolaget uppfyller de krav på åtgärder som gäller vid marknadsföring av fondföretag här i landet, t.ex. avtal med en svensk bank eller ett värdepappersinstitut som utför utbetalning och inlösen av fondandelar, s.k. paying agent-avtal.

5.5.4Tillämpliga bestämmelser för förvaltningsbolagets verksamhet i Sverige

Regeringens förslag: Ett förvaltningsbolag ska i förvaltningen av en värdepappersfond följa svenska bestämmelser som avser fondens bildande och drift.

Ett förvaltningsbolag som driver verksamhet från filial i Sverige ska följa svenska bestämmelser innehållande s.k. uppföranderegler.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Av UCITS IV-direktivet framgår att
förvaltningsbolag som förvaltar ett fondföretag i ett annat land ska följa
de bestämmelser om fondföretagets bildande och drift som gäller i
fondföretagets hemland. I artikel 19.3 finns en förteckning över sådana
regelområden som anses hänförliga till ett fondföretags bildande och drift
(se avsnitt 5.2.4 för en uppräkning av dessa). Ett förvaltningsbolag som	113

förvaltar en värdepappersfond ska således följa bestämmelser i LIF som avser värdepappersfondens bildande och drift. Det gäller bestämmelserna om förvaringsinstitut (3 kap.), värdepappersfondens rättsliga ställning och förhållande till andelsägarna (4 kap. 1–3 §§), fondbestämmelser (4 kap. 8–9 b §§), fondandelar och inlösen av fondandelar (4 kap. 10– 14 §§), information (4 kap. 15–23 §§) samt förvaltning (5 kap. 1 och 3– 25 §§). Det gäller vidare bestämmelser om marknadsföring av fondandelar i annat EES-land (2 kap. 15 b §) och bestämmelser som avser s.k. mottagar- och matarfonder (5 a kap.). Det gäller även bestämmelser om fusion, delning och ombildning av värdepappersfonder (8 kap.) samt om upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en värdepappersfond (9 kap.). En bestämmelse som klargör detta bör tas in i LIF (1 kap. 6 d §).

Information om de svenska bestämmelser som gäller för bildande och drift av värdepappersfonder ska enligt direktivet finnas lätt tillgänglig på distans eller på elektronisk väg (se artikel 5.7). En bestämmelse som genomför artikeln bör tas in i förordning och något förslag lämnas därför inte i detta sammanhang.

När det gäller bestämmelser som är att hänföra till förvaltningsbolagets organisation, inklusive delegering av verksamhet, och riskhantering ska bolaget enligt direktivet följa bestämmelserna i hemlandet (se artikel 19.1). Detta gäller även beträffande bestämmelser som genomför artikel 14, s.k. uppföranderegler, med undantag för om bolaget driver verksamhet från en filial i Sverige. I det senare fallet ska svenska uppföranderegler tillämpas (se artiklarna 17.4 och 18.3). Detta bör klargöras genom en bestämmelse i LIF (1 kap. 10 § andra stycket första strecksatsen).

Förvaltningsbolaget ansvarar enligt direktivet för att det har organisation, tillräckliga resurser m.m. för att kunna efterleva de bestämmelser om värdepappersfonden som är tillämpliga i Sverige och uppfylla de skyldigheter som i övrigt anges i värdepappersfondens fondbestämmelser och informationsbroschyr. Den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland ska utöva tillsyn över att bolagets organisation m.m. är tillräcklig för att det ska kunna förvalta alla de fondföretag bolaget har tillstånd för, således även en svensk värdepappersfond (se artikel 19.6 och 19.7 i direktivet).

Finansinspektionen påpekar att närmare svensk lagstiftning om investeringsfonders redovisning saknas och att frågan om tillämpliga redovisningsregler sannolikt kommer att aktualiseras när förvaltningsbolag ska förvalta värdepappersfonder. Regeringen har i tidigare lagstiftningsarbete konstaterat att det även utan ett uttryckligt lagstadgande får anses åligga fondbolagen att iaktta god redovisningssed vid upprättande av fondernas redovisning (prop. 2002/03:150 s. 283 f.). Genom kommissionens direktiv 2010/43/EU införs vissa generella bestämmelser som rör fondföretags räkenskaper som bör belysas. Frågan om det behöver införas redovisningsregler för investeringsfonder bör tas upp till övervägande. Även FAR påpekar att det i LIF bör tydliggöras vilka krav som ska ställas på fonders redovisning, bokföring och på årsberättelsen.

Regeringen anser att det visserligen är önskvärt att det finns klara regler för fondernas redovisning, men att ett genomförande av de

Prop. 2010/11:135

114

förändringar som Finansinspektionen och FAR förordar fordrar Prop. 2010/11:135 ytterligare överväganden som det inte finns möjlighet att göra inom

ramen för detta lagstiftningsarbete. Frågan får därför behandlas i ett annat sammanhang.

5.5.5Finansinspektionens tillsyn över förvaltningsbolag

Regeringens förslag: Finansinspektionens tillsyn över ett förvaltningsbolag ska även omfatta att bolaget följer det som anges i fondbestämmelserna för en värdepappersfond som bolaget förvaltar.

Finansinspektionens möjlighet att, när det är nödvändigt, genomföra en platsundersökning utvidgas till att omfatta även förvaltningsbolag och fondföretag som driver verksamhet här i landet utan att inrätta en filial. Inspektionen ska också kunna genomföra en undersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige att utföra vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av förvaltningsbolaget.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att erinra mot det. Finansinspektionen anser att det bör belysas i
vilken utsträckning inspektionen kan förmå ett förvaltningsbolag som
förvaltar en värdepappersfond att beakta sådana organisatoriska krav och
uppföranderegler som följer av svensk lag och som relaterar till de
uppräknade områdena i artikel 19.3 i UCITS IV-direktivet.
Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen ska utöva tillsyn
över att ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond följer
bestämmelser i LIF som avser värdepappersfondens bildande och drift
samt att bolaget uppfyller skyldigheterna som angetts i
fondbestämmelserna och informationsbroschyren. Detta framgår av
UCITS IV-direktivet (se artikel	19.3–5). Bestämmelser om
Finansinspektionens tillsyn över förvaltningsbolag finns i 10 kap. 1 §
tredje stycket LIF. Tillsynen omfattar att bolaget följer de föreskrifter
som gäller för dess verksamhet i Sverige. Bestämmelsen bör
kompletteras på så sätt att tillsynen även ska omfatta att bolaget följer det
som anges i fondbestämmelserna för en värdepappersfond som bolaget
förvaltar. Detta står i överensstämmelse med den tillsyn som
inspektionen har över fondbolag (se 10 kap. 1 § andra stycket LIF). Att
Finansinspektionen har tillsyn över att ett förvaltningsbolag följer det
som anges i informationsbroschyren för en sådan fond får anses följa
redan av bestämmelsen att tillsynen omfattar att bolaget följer de
föreskrifter som gäller för dess verksamhet i Sverige. Någon hänvisning
till informationsbroschyren finns inte i tillsynsbestämmelsen som avser
fondbolag och behövs heller inte i motsvarande bestämmelse för
förvaltningsbolag.
Finansinspektionen får, enligt 10 kap. 4 § första stycket 2 LIF, när det
är nödvändigt genomföra en undersökning hos ett förvaltningsbolag eller
fondföretag som driver verksamhet från filial i Sverige. För förvaltnings-
bolag som förvaltar en värdepappersfond enligt bestämmelserna i 1 kap.
6 b § kommer Finansinspektionens	tillsynsansvar att vara relativt	115

omfattande. Ett sådant förvaltningsbolag kan komma att förlägga delar Prop. 2010/11:135 av verksamheten i Sverige, även om någon filial inte inrättas. Det kan

t.ex. vara fråga om att bolaget uppdrar åt någon här i landet att utföra visst arbete beträffande fonden. Finansinspektionen bör därför ges möjlighet att genomföra undersökning hos ett förvaltningsbolag som driver verksamhet här i landet, oavsett om en filial har inrättats här eller inte. Inspektionen får enligt gällande rätt genomföra en undersökning hos ett företag som har fått ett uppdrag av ett fondbolag att utföra visst arbete eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen av fondbolaget. En motsvarande möjlighet att genomföra undersökning bör finnas när ett förvaltningsbolag som driver verksamhet här i landet har uppdragit åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner. Bestämmelser om utökade möjligheter för Finansinspektionen att genomföra undersökningar av det slag som anförts bör införas i 10 kap. 4 § LIF.

Finansinspektionen har anfört att det bör behandlas i vilken utsträckning inspektionen kan förmå ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond att beakta organisatoriska krav och uppförande- regler som följer av svensk lag och relaterar till de områden som anges i artikel 19.3 i UCITS IV-direktivet. Det gäller inte minst krav som hör ihop med de nya möjligheter som föreslås införas, t.ex. andelsklasser.

När det gäller krav som framför allt är att hänföra till en värdepappersfonds funktion kommer, såsom tidigare anförts, svensk rätt att gälla. I vissa fall finns organisatoriska krav kopplade till de regler som gäller värdepappersfondens funktion. Det är en förutsättning att dessa krav uppfylls för att ett fondbolag ska få tillämpa vissa av reglerna hänförliga till fondens funktion. Regeringen gör bedömningen att samma krav måste kunna ställas när ett utländskt förvaltningsbolag förvaltar fonden i fråga. Dessa krav får anses hänförliga till fondens funktion och inte till de allmänna organisatoriska krav som ett förvaltningsbolag ska följa i sitt hemland. Finansinspektionen har således möjlighet att begära de upplysning av förvaltningsbolaget som krävs för att tillsynen ska kunna utövas och har också möjlighet att ingripa om sådana upplysningar inte lämnas eller om bolaget inte uppfyller kraven.

5.5.6Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond

Regeringens förslag: Finansinspektionen ges ökade möjligheter att ingripa mot ett förvaltningsbolag. Ingripande ska kunna ske inte bara, som enligt gällande rätt, om bolaget inte följer författningar som reglerar dess verksamhet i Sverige, utan även om bolaget åsidosätter sina skyldigheter enligt fondbestämmelserna.

De åtgärder Finansinspektionen ska kunna vidta mot ett förvaltningsbolag utökas till att även omfatta förelägganden av visst slag, förbud att verkställa beslut samt anmärkning. Inspektionen ska också få besluta att ett sådant bolag inte längre får förvalta en värdepappersfond.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

116

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen har enligt gällande rätt möjligheter att ingripa mot ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i Sverige. Ingripanden får göras om bolaget inte följer de bestämmelser som gäller för verksamheten i Sverige. Inspektionen kan i första hand förelägga bolaget att göra rättelse. Ett sådant föreläggande kan avse att bolaget ska tillhandahålla uppgifter som inspektionen behöver i sin tillsynsverksamhet. Om rättelse inte sker kan bolaget förbjudas att påbörja nya transaktioner i Sverige (12 kap. 15 § LIF).

Ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond ska, precis som ett svensk fondbolag som förvaltar en värdepappersfond, vara skyldigt att efterleva det som angetts i fondbestämmelserna (se föreslagen lydelse av 10 kap. 1 § LIF, avsnitt 5.5.4). Finansinspektionen bör kunna ingripa när så inte sker. Inspektionens möjligheter att ingripa mot ett förvaltningsbolag bör därför utökas till att omfatta även den situationen att ett förvaltningsbolag åsidosätter sina skyldigheter enligt fondbestämmelserna (12 kap. 15 § första stycket).

Beträffande svenska bolag som driver fondverksamhet finns fler möjligheter för Finansinspektionen att ingripa än beträffande förvaltningsbolag. Inspektionen kan bl.a. förelägga ett svenskt bolag att inom viss tid begränsa verksamheten i någon avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen. Inspektionen kan vidare ingripa genom förbud att verkställa beslut eller genom anmärkning (12 kap. 1 § andra stycket första meningen). Eftersom förvaltningsbolag föreslås få förvalta värdepappersfonder, finns behov av större flexibilitet än tidigare när det gäller möjligheter att ingripa mot dessa bolag. Finansinspektionen bör därför ges nämnda ingripandemöjligheter även när det är fråga om ett förvaltningsbolag som åsidosätter sina skyldigheter. Ett tillägg om detta bör göras i LIF (12 kap. 15 § tredje stycket).

Finansinspektionen får också, enligt nya regler i UCITS IV-direktivet, kräva att förvaltningsbolaget ska upphöra med förvaltningen av en värdepappersfond (se artikel 21.5). Denna yttersta möjlighet att ingripa fyller en viktig funktion för att inspektionens övriga ingripandemöjligheter ska ha tillräcklig effekt. Bestämmelser om detta bör tas in i LIF (12 kap. 15 § tredje stycket). Ett beslut om att ett förvaltningsbolag inte längre får förvalta en värdepappersfond bör normalt fattas först när andra ingripandemöjligheter är uttömda, men bör i brådskande fall kunna fattas omgående. Konsekvenserna för värdepappersfonden av ett sådant beslut bör vara desamma som när Finansinspektionen återkallat ett fondbolags tillstånd att driva fondverksamhet (se 9 kap. 1 § LIF). Förvaltningen av fonden får således tas över av dess förvaringsinstitut. Bestämmelserna i LIF om upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en värdepappersfond föreslås bli tillämpliga även när ett förvaltningsbolag förvaltar fonden (se föreslagna 1 kap. 6 d §, avsnitt 5.5.4).

Ingripande mot ett förvaltningsbolag ska enligt gällande rätt i normala fall inledas med ett föreläggande att göra rättelse. Om rättelse inte sker ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i bolagets hemland och får först därefter gå vidare med andra åtgärder som står till

Prop. 2010/11:135

117

buds. Innan sådana åtgärder vidtas ska den behöriga myndigheten i Prop. 2010/11:135 förvaltningsbolagets hemland åter underrättas. I brådskande fall får dock

förbud att påbörja nya transaktioner i Sverige meddelas utan föregående underrättelse till hemlandsmyndigheten (12 kap. 15 § LIF). Enligt UCITS IV-direktivet medges att åtgärder i brådskande fall vidtas utan föregående föreläggande eller underrättelser när det behövs för att skydda investerare och andra för vilka tjänster utförs (se artikel 21.7). Finansinspektionen bör i brådskande fall ges möjlighet att vidta alla de åtgärder som står till buds enligt 12 kap. 15 § tredje stycket utan föregående föreläggande enligt paragrafens första stycket eller underrättelser till hemlandsmyndigheten enligt andra och tredje stycket. Bestämmelserna i 12 kap. 15 § LIF bör ändras på så sätt.

5.6Avtal mellan förvaringsinstitutet och det bolag som förvaltar en investeringsfond

Regeringens förslag: Förvaringsinstitutet för en investeringsfond ska ingå ett skriftligt avtal med det bolag som förvaltar investeringsfonden som reglerar förhållandet mellan parterna, exempelvis det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet och bolaget ska kunna uppfylla kraven i LIF och andra författningar. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i artiklarna 30–33, 35 och 37 i kommissionens direktiv 2010/43/EU. Avtalet får omfatta flera investeringsfonder. I avtalet ska anges vilka investeringsfonder som omfattas.

I ett avtal som ingås mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond ska det föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens såtillvida att det bör regleras att det ska finnas ett avtal mellan förvaringsinstitutet och fondbolaget. Regeringens förslag innebär dock att det i lagtexten anges att avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i vissa artiklar i kommissionens direktiv 2010/43/EU. Vidare innebär regeringens förslag att de regler i nämnda direktiv, som anger krav på att i avtalet föreskriva att svensk rätt ska tillämpas på avtalet samt att avtalet får omfatta flera fonder, ska framgå av lagtexten.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: I fråga om förvaringsinstitut för en värdepappersfond gäller alltjämt kravet, enligt UCITS IV-direktivet, att detta ska vara etablerat i samma land som fonden (se artikel 23.1). Motsvarande bestämmelse i LIF innebär att förvaringsinstitutet för en investeringsfond ska ha sitt säte i Sverige eller, om det är en i Sverige etablerad filial, i ett annat land inom EES (3 kap. 1 §). Som en följd av det utvidgade förvaltningsbolagspasset har det i direktivet införts några nya regler som för svenska förhållanden innebär följande. Ett förvaringsinstitut ska på begäran av Finansinspektionen tillhandahålla

sådan information som institutet erhållit för att kunna fullgöra sina

118

skyldigheter i förhållande till en värdepappersfond och som inspektionen behöver för att utöva tillsyn (jfr artikel 23.4). Bestämmelser om att förvaringsinstitut ska lämna inspektionen upplysningar om sin verksamhet finns redan i LIF (10 kap. 2 §).

Vidare anges i direktivet att förvaringsinstitutet ska ingå ett avtal med förvaltningsbolaget, när bolaget inte är etablerat i samma land som fondföretaget. Avtalet ska reglera det informationsutbyte som bedöms nödvändigt för att förvaringsinstitutet ska kunna utföra sina uppgifter enligt tillämpliga bestämmelser i fondföretagets hemland (se artikel 23.5). Avtalet ska lämnas till den behöriga myndigheten när förvaltningsbolaget ansöker om att få förvalta ett fondföretag i ett annat land (se artikel 20.1 a och avsnitt 4.5.2). I LIF bör det, för att genomföra direktivet, införas bestämmelser om förvaringsinstitutets skyldighet att ingå ett avtal med ett förvaltningsbolag som avser att förvalta en värdepappersfond. Skyldigheten bör dock inte begränsas till att avse endast denna situation, utan bör gälla även i förhållande till svenska bolag som driver fondverksamhet. Förvaringsinstitutet ska således ingå ett avtal med det fondbolag, värdepappersbolag, svenska kreditinstitut eller förvaltningsbolag som förvaltar en investeringsfond för vilken institutet fullgör skyldigheterna i 3 kap. LIF. Avtalet ska reglera förhållandet mellan parterna, såsom det informationsutbyte och den samordning som krävs för att institutet och bolaget ska kunna uppfylla kraven i såväl LIF som andra författningar. Bestämmelser om detta bör införas i LIF (3 kap. 4 § första stycket jfr med 1 kap. 5 och 6 d §§).

I kommissionens direktiv 2010/43/EU finns regler om vilka uppgifter som minst ska regleras i avtalet (se artiklarna 30–33, 35 och 37). Enligt artikel 30 ska det i avtalet regleras hur förvaringsinstitutet och fondbolaget avser att hantera vissa frågor som rör de tjänster som de tillhandahåller. Det som avses är bl.a. hur förvaringen av olika typer av tillgångar ska gå till, hur ändringar av fondbestämmelser ska hanteras, hur informationsutbyte ska gå till och hur parterna ska få möjlighet att kontrollera varandras agerande. Enligt artikel 31 ska det i avtalet regleras bl.a. vilken information som ska utbytas när det gäller utfärdande, inlösen och makulering av fondandelar samt vad som gäller beträffande tystnadsplikt. I artikel 32 anges att det av avtalet ska framgå att förvaringsinstitutet och fondbolaget är skyldiga att lämna varandra upplysningar om den som utsetts att utföra deras uppgifter på uppdrag samt, om så begärs, villkoren för ett sådant uppdrag och vilka åtgärder som vidtagits för att övervaka den anförtrodda verksamheten. Det ska också framgå att ett lämnat uppdrag inte fråntar förvaringsinstitutet dess ansvar enligt LIF. Avtalet ska vidare, enligt artikel 33, innehålla uppgifter om giltighetstid, villkor för ändring och uppsägning samt villkor för att underlätta överföring till ett annat förvaringsinstitut. Slutligen ska det i avtalet, enligt artikel 35, föreskrivas att information som överförs på elektronisk väg ska registreras. Utredningen föreslår att dessa regler genomförs i svensk rätt på lägre nivå än lag. Regeringen anser dock att sådana krav som avser vilka frågor som enskilda sinsemellan ska avtala om bör regleras på lagnivå. I stället för att räkna upp alla de krav som anges i genomförandedirektivet, bör de införas i LIF genom en hänvisning till direktivet (3 kap. 4 § första stycket).

Prop. 2010/11:135

119

Kommissionens direktiv innehåller en regel om att medlemsstaterna får tillåta att avtalet omfattar mer än ett fondföretag som förvaltas av förvaltningsbolaget, vilka då ska förtecknas (artikel 36). Det bör vara möjligt att låta ett och samma avtal mellan förvaringsinstitutet och fondbolaget omfatta flera investeringsfonder som förvaltas av bolaget och för vilka ett och samma förvaringsinstitut utsetts. En bestämmelse om detta bör införas i LIF (3 kap. 4 § andra stycket). Direktivet innehåller också en lagvalsregel (artikel 34). Av den framgår att det i avtalet ska anges att lagstiftningen i fondföretagets hemland är tillämplig på avtalet. När ett förvaringsinstitut för en värdepappersfond ingår ett avtal med ett utländskt förvaltningsbolag ska det således i avtalet anges att svensk rätt gäller för avtalet. Även bestämmelser om detta bör införas i LIF. Detta krav bör begränsas till att endast omfatta avtal mellan ett förvaringsinstitut och ett utländskt förvaltningsbolag (3 kap. 4 § tredje stycket).

Lagrådet uppmärksammar i sitt yttrande att lagförslagen på flera ställen innehåller hänvisningar till olika artiklar i direktivet, vilka därmed kommer att bli direkt tillämpliga i Sverige, och anför med anledning därav följande. Att det i svensk lag hänvisas till bestämmelser i ett direktiv är, särskilt när fråga är om definitioner av olika begrepp, i och för sig inte helt ovanligt. Ett sådant förfarande har naturligtvis den uppenbara fördelen att det är ägnat att trygga ett fullständigt genomförande av ett direktiv i allt fall enligt dess ordalydelse. Men det innebär också att de oklarheter som finns i direktiv och den många gånger komplexa utformningen av direktivbestämmelser överförs till den svenska lagstiftningen. Det kan, som Lagrådet påtalat i annat sammanhang, framstå som otillfredsställande att på detta sätt bara föra vidare olika tolkningsproblem. När det därför hänvisas till de krav som uppställs i olika artiklar i UCITS IV-direktivet förordar Lagrådet att dessa artiklar till sitt innehåll genomförs i svensk rätt på lämplig normnivå. Den valda lagstiftningstekniken innebär också att ändringar som senare görs i direktivet i olika sammanhang kan komma att behöva beaktas utan att riksdagen beretts tillfälle att ta ställning till i vilken omfattning framtida ändringar av direktivet bör påverka lagstiftningen på det område som direktivet behandlar. Lagrådet förordar därför, för att undvika en eventuell konflikt med regeringsformens bestämmelser om normgivning, att direktiv, möjligen med undantag av vissa direktivbundna definitioner, genomförs utan hänvisning till hela eller delar av direktivets innehåll. Ett minimikrav vid all hänvisning till innehållet i ett direktiv bör åtminstone vara att det framgår vilken lydelse av direktivet som hänvisningen åsyftar.

Regeringen har övervägt flera tänkbara sätt att genomföra direktivets regler, och har stannat för att det bör göras i lag samt att en hänvisning till direktivets artiklar då är att föredra framför att återge reglerna i direktivet i lagtexten. Det ska erinras om att samma frågeställning uppkommer vad gäller innehåll i sådana avtal som avses i 5 a kap. 9, 16 och 20 §§. Det rör sig således om en stor mängd regler som annars skulle behövt återges i lagtexten. Hänvisningen till direktivet har utformats på det sätt som är brukligt i svenska författningar. För hänvisningar till EU- direktiv gäller att första gången som ett direktiv nämns i en författning skrivs direktivets fullständiga namn ut. Om direktivet har ändrats ska

Prop. 2010/11:135

120

detta anges. Avsikten är således att hänvisningen ska avse det aktuella Prop. 2010/11:135 direktivet i den lydelse som direktivet har när lagen antas av riksdagen.

Om de artiklar i direktivet som det hänvisas till senare skulle ändras så måste också lagtexten ändras så att det framgår att det är den ändrade lydelsen som avses (jfr hänvisning till ändrat direktiv i t.ex. 1 kap. 1 § första stycket 11 LIF). Riksdagen kommer således att få ta ställning till framtida ändringar av de artiklar som det hänvisas till i de aktuella paragraferna.

5.7	Nya generella bestämmelser för fondbolagens
	verksamhet

Regeringens förslag: Ett fondbolag ska ha sunda rutiner för
förvaltning av verksamheten och redovisning, för intern kontroll samt
för drift och förvaltning av sina informationssystem. Fondbolaget ska
särskilt upprätta och tillämpa regler för styrelseledamöters och
anställdas egna affärer med finansiella instrument, dokumentera
samtliga transaktioner som bolaget har genomfört för en
investeringsfonds eller ett fondföretags räkning samt ha en
organisation som minskar risken för intressekonflikter som kan
påverka fondandelsägares eller andra kunders intressen negativt.
Fondbolaget ska driva sin verksamhet på ett hederligt, rättvist och
professionellt sätt och även i övrigt så att allmänhetens förtroende för
fondmarknaden upprätthålls. Det ska ha tillräckliga resurser och
rutiner för att verksamheten ska kunna fungera väl. Bolaget ska vidta
alla rimliga åtgärder för att förhindra att fondandelsägares intressen
påverkas negativt av intressekonflikter.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om nämnda krav, om det system för riskhantering
som ett fondbolag ska ha och om beräkning av exponeringar
hänförliga till derivatinstrument.
Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Utredningen föreslår att fler rörelseregler införs i LIF, bl.a. avseende
rapportering till fondandelsägare och bästa utförande av transaktioner,
efter förebild i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att erinra mot det. Finansinspektionen anser att bestämmelserna
i LIF bör utformas i närmare anslutning till det som anges i artiklarna 12
och 14 i UCITS IV-direktivet.
Skälen för regeringens förslag: UCITS IV-direktivet innehåller några
grundläggande rörelseregler för förvaltningsbolag. I artikel 12.1 anges att
medlemsstaterna framför allt ska kräva att förvaltningsbolag har sunda
administrativa förfaranden och redovisningsrutiner, kontroll- och
säkerhetsarrangemang för elektronisk databehandling och lämpliga
interna kontrollmekanismer. Det ska särskilt finnas regler för anställdas
personliga transaktioner och för att säkerställa att transaktioner som
genomförts för en värdepappersfonds räkning kan rekonstrueras. Vidare
ska det	krävas att bolaget har en sådan organisation att risken för	121

intressekonflikter minimeras. I artikel 14.1 anges att det ska finnas s.k. Prop. 2010/11:135 uppföranderegler för förvaltningsbolagen. Bolagen ska driva sin

verksamhet på ett hederligt och rättvist sätt samt handla med vederbörlig skicklighet, omsorg och försiktighet med beaktande av de förvaltade fondföretagens bästa intresse och marknadens integritet. Bolagen ska ha och effektivt utnyttja de resurser och förfaranden som är nödvändiga för att verksamheten ska fungera väl. De ska vidare försöka undvika intressekonflikter och, när sådana är oundvikliga, se till att fondföretagen får en rättvis behandling. Alla regler för verksamhetens drivande ska iakttas för att kunna främja investerarnas bästa intresse och marknadens integritet. I artikel 51.1 finns krav på förvaltningsbolagens förfarande för riskhantering. Det förfarande som används ska göra det möjligt att vid varje tidpunkt kontrollera och bedöma den risk som är knuten till de positioner som tas i en värdepappersfond och hur positionerna påverkar fondens riskprofil. Förfarandet ska också möjliggöra en exakt och oberoende bedömning av värdet på OTC-derivat.

Kraven i artiklarna 12.1, 14.1 och 51.1 har överförts oförändrade från 1985 års UCITS-direktiv. I UCITS IV-direktivet har emellertid kommissionen bemyndigats att anta genomförandeåtgärder som specificerar kraven. Sådana åtgärder har antagits i kommissionens direktiv 2010/43/EU. Syftet är att åstadkomma en väsentlig grad av harmonisering av rörelsereglerna för förvaltningsbolag i länderna inom EES. Behovet av harmonisering är framför allt hänförligt till de nya möjligheterna till gränsöverskridande fondförvaltning. Det har ansetts som en förutsättning för förvaltningsbolagspassets funktion att det finns en harmoniserad miniminivå på kraven på förvaltningsbolag. Kraven i direktivet gäller dock generellt, dvs. oavsett om förvaltningsbolagspasset utnyttjas eller inte. De ska således i Sverige göras tillämpliga för alla fondbolag.

Reglerna i kommissionens direktiv 2010/43/EU motsvarar i stor uträckning de rörelseregler som gäller för värdepappersföretag enligt direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID)56 samt dess genomförandedirektiv57 och i viss utsträckning dess genomförande- förordning58. Reglerna på EU-nivå för värdepappersföretag och förvaltningsbolag kommer således till stor del att vara likalydande.

Reglerna i MiFID som avser skydd för investerare och andra rörelseregler har genomförts i 8 kap. lagen om värdepappersmarknaden. Reglerna i

56Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0039), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120, Celex 32010L0078).

57Kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 26, Celex 32006L0073).

58Kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006 av den 10 augusti 2006 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller dokumentations- skyldigheter för värdepappersföretag, transaktionsrapportering, överblickbarhet på marknaden, upptagande av finansiella instrument till handel samt definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 241, 2.9.2006, s. 1, Celex 32006R1287).

122

genomförandedirektivet till MiFID på samma område har genomförts i Finansinspektions föreskrifter, efter bemyndiganden i lagen om värdepappersmarknaden och i värdepappersmarknadsförordningen (2007:572). Det är lämpligt, för att uppnå konsekvens mellan regelverken för värdepappersbolag och fondbolag, att rörelsereglerna i genom- förandedirektiv 2010/43/EU genomförs efter samma principer som motsvarande regler i genomförandedirektivet till MiFID. Således bör reglerna i direktiv 2010/43/EU genomföras i Finansinspektionens föreskrifter.

Utredningen anser att det för att uppnå konsekvens mellan de svenska regelverken också bör anges vissa grundläggande rörelseregler i LIF på motsvarande sätt som görs i lagen om värdepappersmarknaden. I LIF finns för närvarande endast ett allmänt hållet sundhetskrav på fondbolags verksamhet (2 kap. 17 §). Lydelsen ansluter till den som fanns i den numer upphävda lagen (1991:981) om värdepappersrörelse (1 kap. 7 § första stycket).

Finansinspektionen anser att bestämmelserna i LIF bör utformas i närmare anslutning till det som anges i artiklarna 12 och 14 i UCITS IV- direktivet. Inspektionen menar att detta skulle underlätta den praktiska tillämpningen av bestämmelserna, exempelvis i kommunikationer med förvaltningsbolag som gränsöverskrider och utländska tillsyns- myndigheter. Det finns också oklarheter om huruvida vissa av reglerna i direktiv 2010/43/EU hänför sig till artikel 12 eller artikel 14 i UCITS IV- direktivet, som måste få sin lösning på EU-rättslig nivå. En framtida svensk anpassning till eventuell vägledning på området kommer enligt inspektionens bedömning att underlättas om bestämmelserna i LIF följer strukturen i UCITS IV-direktivet.

Regeringen anser att det är eftersträvansvärt att svenska bestämmelser på värdepappersmarknadsområdet är så likartade som möjligt. I detta fall finns emellertid strukturella skillnader i de direktiv som reglerar värdepappersföretags respektive förvaltningsbolags verksamhet. Som Finansinspektionen konstaterar kan det finnas ett behov av ytterligare EU-rättslig reglering eller vägledning på området, vilken då kommer att ansluta till den struktur som finns i UCITS IV-direktivet. Regeringen delar därför inspektionens uppfattning att rörelsereglerna i LIF närmare bör ansluta till strukturen i UCITS IV-direktivet.

Det i 2 kap. 17 § LIF angivna sundhetskravet bör ersättas av bestämmelser som ansluter till artiklarna 12 och 14 i UCITS IV- direktivet (2 kap. 17 och 17 b §§). Därmed uppnås motsvarande uppdelning mellan vad som i direktivets mening är att betrakta som organisatoriska krav, artikel 12, och uppföranderegler, artikel 14. Uppdelningen har framför allt betydelse för vilka bestämmelser som ska tillämpas i gränsöverskridande sammanhang. Ett förvaltningsbolag som omfattas av UCITS IV-direktivet och driver verksamhet från filial i ett annat land inom EES ska nämligen tillämpa värdlandets uppföranderegler (se artikel 17.4 samt avsnitt 5.4.3 och 5.5.4).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om vad ett fondbolag ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i 2 kap. 17 och 17 b §§ (13 kap. 1 § 5 LIF). Avsikten med bemyndigandet är framför allt att genomföra reglerna i artiklarna 4–29 i direktiv 2010/43/EU. Dessa omfattar såväl regler hänförliga till

Prop. 2010/11:135

123

fondbolags organisation som regler vilka specificerar vad som avses med att driva verksamheten på ett hederligt, rättvist och professionellt sätt. Det senare innefattar bl.a. en skyldighet att agera i fondens och andelsägarna intresse (se t.ex. artikel 22) och krav på att lämna vissa uppgifter till andelsägare i samband med teckning eller inlösen av fondandelar (artikel 23).

För förvaltningsbolags och fondföretags verksamhet i Sverige tillämpas enligt gällande rätt 2 kap. 17 § LIF på motsvarande sätt (1 kap. 10 § LIF). Av UCITS IV-direktivet framgår, som ovan nämnts, att förvaltningsbolag som driver verksamhet från filial i Sverige enligt 1 kap. 6 § första stycket 1 ska följa svenska uppföranderegler i föreslagna 2 kap. 17 b § LIF. Vidare framgår att förvaltningsbolag som driver verksamhet här i landet utan att inrätta filial inte ska tillämpa dessa svenska bestämmelser, utan i stället motsvarande bestämmelser i hemlandet (se avsnitt 5.5.4). Detsamma gäller för fondföretag som marknadsförs här i landet enligt 1 kap. 7 §. När det gäller förvaltningsbolag och fondföretag som inte omfattas av direktivet och som efter tillstånd enligt 1 kap. 8 eller 9 § driver verksamhet här i landet bör alltjämt svenska ”sundhetskrav” på verksamheten ställas. För sådana bolags och företags verksamhet här i landet bör kraven i 2 kap. 17 b §, eller beträffande fondföretagen det som anges i paragrafens första stycke, tillämpas på motsvarande sätt (1 kap. 10 § andra stycket första och tredje strecksatserna).

Direktiv 2010/43/EU innehåller, som nämnts, specificerade krav på förvaltningsbolagens förfarande för riskhantering enligt artikel 51.1 i UCITS IV-direktivet, vilka i svensk rätt bör genomföras i Finansinspektionens föreskrifter. Kraven anges i artiklarna 38–45 i direktivet. Artikel 51.1 i UCITS IV-direktivet motsvaras i svensk rätt av bestämmelser i 5 kap. 2 § LIF. För att införliva direktivet i dessa delar bör det införas ett nytt bemyndigande i LIF för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela föreskrifter om det system för riskhantering som ett fondbolag ska ha enligt 5 kap. 2 § första och andra styckena (13 kap. 1 § 11). Såvitt gäller kravet på rapportering i artikel 43 i direktiv 2010/43/EU finns ett befintligt bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om innehållet i information om riskhantering enligt 5 kap. 2 § tredje stycket LIF (1 § 16 förordningen [2004:75] om investeringsfonder). Vissa av nämnda artiklar i direktivet innehåller regler om beräkning av sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument och exponeringar mot en motpart vid transaktioner med OTC-derivat (artiklarna 41–43). För att genomföra artiklarna bör ett särskilt bemyndigande ges om att få föreskriva om beräkning av exponeringar enligt 5 kap. 13 och 14 §§ (13 kap. 1 § 13 LIF).

Finansinspektionen har påtalat att det som anges i skäl 28 i kommissionens direktiv 2010/43/EU bör införas i svensk rätt. Utredningen har inte lämnat något sådant förslag. I skäl 28 anges att förvaltningsbolag i enlighet med god praxis bör ställa motsvarande krav på sina förfaranden för värdering av instrument som utsätter fondföretagen för risker i samband värderingen som enligt direktivet ställs i samband med värdering av OTC-derivat. De instrument som avses i skälet är ”mindre likvida eller komplicerade överlåtbara

Prop. 2010/11:135

124

värdepapper och penningmarknadsinstrument som kräver att modell- Prop. 2010/11:135 baserade värderingsmetoder används”. Regeringen konstaterar att det är

rimligt, och nödvändigt, att i den utsträckning fondmedel får placeras i sådana finansiella instrument som kan vara svåra att värdera, ett fondbolags riskhanteringssystem ändå möjliggör att dessa åsätts verkliga värden som bygger på en lämplig, korrekt och oberoende bedömning. Detta får anses framgå redan av de allmänna kraven på bolagens riskhanteringssystem i 5 kap. 2 § första stycket LIF. Regeringen avser inte att i detta sammanhang införa någon särskild reglering i frågan.

125

Gränsöverskridande marknadsföring

Prop. 2010/11:135

6.1Gällande rätt

Enligt 1985 års UCITS-direktiv har fondföretag rätt att saluföra sina andelar i andra medlemsstater med stöd av företagets tillstånd i hemlandet. Fondföretaget måste dock anmäla till den behöriga myndigheten i värdlandet att företaget har för avsikt att saluföra andelarna i landet innan verksamheten får påbörjas (artikel 46). Reglerna i 1985 års UCITS-direktiv har genomförts i 1 kap. 7 § lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). Av den bestämmelsen framgår att ett fondföretag som hör hemma inom EES och som i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet enligt reglerna i UCITS-direktivet får marknadsföra och sälja fondandelar här i landet utan tillstånd. En förutsättning är att fondföretaget vidtar nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar och lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla. Vill fondföretaget driva sådan verksamhet ska företaget anmäla detta till Finansinspektionen. Verksamheten får påbörjas två månader efter det att anmälan har gjorts.

6.2Nya regler i UCITS IV-direktivet

I UCITS IV-direktivet har anmälningsförfarandet vid marknadsföring av andelar i ett fondföretag i andra medlemsstater ändrats. Ett fondföretag som avser att marknadsföra andelar i företaget i en annan medlemsstat än i sitt hemland ska, enligt det nya direktivet, lämna en skriftlig anmälan till den behöriga myndigheten i hemlandet och inte, som tidigare, till den behöriga myndigheten i värdlandet (se artikel 93.1). Den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland ska senast tio arbetsdagar efter mottagandet av anmälan överlämna den tillsammans med ett intyg om att fondföretaget uppfyller kraven i UCITS IV-direktivet till den behöriga myndigheten i värdlandet. Den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland ska därefter omedelbart underrätta fondföretaget om att handlingarna har överlämnats. Från och med den dagen får fondföretaget tillträde till marknaden i värdlandet (artikel 93.3).

6.3Förfarande vid marknadsföring av värdepappers- fondandelar i ett annat land inom EES

Regeringens förslag: Avser ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder att marknadsföra andelar i en sådan fond i ett annat land inom EES, ska bolaget underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Underrättelsen ska innehålla de uppgifter och handlingar som föreskrivs i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010.

126

Finansinspektionen ska inom tio arbetsdagar från det att en fullständig underrättelse togs emot lämna över den till behörig myndighet i det land där verksamheten ska drivas. Tillsammans med underrättelsen ska inspektionen lämna ett intyg om att värdepappersfonden uppfyller kraven i UCITS IV-direktivet. Finansinspektionen ska meddela fondbolaget när inspektionen lämnar över underrättelsen.

Fondbolaget ska offentliggöra de handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket språk underrättelsen ska avfattas samt hur fondbolaget ska offentliggöra handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I UCITS IV-direktivet har anmälningsförfarandet vid gränsöverskridande marknadsföring ändrats. Ett fondföretag som avser att marknadsföra andelar i företaget i en annan medlemsstat än i sitt hemland ska, enligt direktivet, lämna en skriftlig anmälan till den behöriga myndigheten i hemlandet och inte, som tidigare, till den behöriga myndigheten i värdlandet (se artikel 93.1). För ett fondbolag som förvaltar en värdepappersfond och som avser att marknadsföra dess andelar i ett annat land inom EES innebär de nya reglerna att bolaget ska underrätta Finansinspektionen om detta. En bestämmelse om bolagets skyldighet att underrätta inspektionen innan verksamheten inleds bör införas i LIF (2 kap. 15 b § första stycket).

Enligt artikel 93.2 i UCITS IV-direktivet ska underrättelsen innehålla information om de åtgärder som har vidtagits för marknadsföringen av fondandelarna i värdlandet och, i förekommande fall, uppgift om vilka andelsklasser som ska marknadsföras. Till underrättelsen ska bifogas fondens faktablad, informationsbroschyr, fondbestämmelser och, om det är lämpligt, den senaste årsberättelsen och därefter upprättad halvårs- redogörelse. I kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 finns krav på hur anmälan ska utformas (artikel 1 och bilaga I). I den mall för anmälan som finns i bilaga I anges även vilka handlingar som ska bifogas. Det bör därför inte införas någon bestämmelse i LIF om det specifika innehållet i underrättelsen utan endast en upplysning om att det i EU-förordningen finns bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar underrättelsen ska innehålla (2 kap. 15 b § första stycket).

Underrättelsen ska enligt UCITS IV-direktivet avfattas på ett språk som är brukligt inom den internationella finanssektorn, dvs. engelska, eller på ett språk som är officiellt i och godkänns av båda berörda medlemsstater (se artikel 93.4). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om på vilket språk underrättelsen ska avfattas.

Faktabladet som ska bifogas underrättelsen ska vara översatt till ett officiellt språk eller ett annat språk som godkänns i värdlandet. Beträffande övriga handlingar får fondbolaget välja om de ska översättas till ett officiellt språk i värdlandet, ett annat språk som godkänns i

Prop. 2010/11:135

127

värdlandet eller ett språk som är brukligt inom den internationella Prop. 2010/11:135 finanssektorn (se artiklarna 93.2 och 94.1 b och c). Även detta framgår

av EU-förordningen (bilaga I).

Om Finansinspektionen bedömer att underrättelsen är fullständig, dvs. den är utformad enligt EU-förordningen och innehåller de föreskrivna handlingarna, ska inspektionen inom tio arbetsdagar från det att underrättelsen togs emot lämna över den till den behöriga myndigheten i det land där marknadsföringen ska bedrivas. Finansinspektionen ska utfärda och bifoga ett intyg om att värdepappersfonden uppfyller kraven i UCITS IV-direktivet (se artikel 93.3 första och andra styckena). EU- förordningen innehåller en mall för hur ett sådant intyg ska utformas (artikel 2 och bilaga II). Så snart Finansinspektionen lämnat över underrättelsen och intyget till den behöriga myndigheten i värdlandet ska Finansinspektionen underrätta fondbolaget om att så har skett. Bestämmelser om detta förfarande bör införas i 2 kap. 15 b § andra stycket LIF. Finansinspektionens intyg ska upprättas på engelska eller på ett annat språk som berörda medlemsstater godkänner (jfr artikel 93.4). Språkregeln bör genomföras på lägre nivå än lag, varför något förslag inte lämnas i detta sammanhang. Fondbolaget får enligt direktivet inleda marknadsföringen i värdlandet från och med den dag Finansinspektionen underrättat bolaget (se artikel 93.3 tredje stycket).

Finansinspektionen ska överlämna samtliga handlingar till den behöriga myndigheten i värdlandet på elektronisk väg (jfr artikel 93.5). Närmare bestämmelser om hur detta ska gå till finns i EU-förordningen (artiklarna 3–5).

Enligt artikel 93.7 i UCITS IV-direktivet ska det säkerställas att den behöriga myndigheten i värdlandet på elektronisk väg har tillgång till aktuella och erforderligt översatta versioner av de handlingar som bifogats underrättelsen. Det framgår av kommissionens direktiv 2010/44/EU att detta ska ske genom att fondbolaget på sin webbplats eller på en annan webbplats som har angetts i underrättelsen om marknadsföring och som värdlandet har tillgång till offentliggör dessa handlingar (artikel 31). Det bör därför införas en bestämmelse i LIF om att fondbolaget ska offentliggöra de handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen (2 kap. 15 b § tredje stycket). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om hur offentliggörandet ska ske (13 kap. 1 § 4 LIF).

6.4Förfarande vid marknadsföring av andelar i fondföretag i Sverige

Regeringens förslag: Ett fondföretag som har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet får marknadsföra andelar i företaget i Sverige från den dag den behöriga myndigheten i företagets hemland meddelat företaget att en underrättelse om marknadsföringen har lämnats över till Finansinspektionen.

Om fondföretaget avser att ändra något som angetts i underrättelsen efter det att verksamheten inletts, ska företaget skriftligen underrätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs. Fondföretaget ska

128

även underrätta Finansinspektionen om ändringar i de handlingar som har lämnats tillsammans med underrättelsen.

Ett fondföretag som marknadsför andelar i företaget i Sverige ska tillhandahålla information på det sätt som föreskrivs i LIF. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket språk sådan information ska tillhandahållas.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Såsom redogjorts för i föregående avsnitt har anmälningsförfarandet vid gränsöverskridande marknadsföring ändrats i UCITS IV-direktivet (se artikel 93). Ett fondföretag som avser att marknadsföra andelar i företaget i Sverige ska, enligt det nya direktivet, lämna en skriftlig anmälan till den behöriga myndigheten i hemlandet och inte, som tidigare, till Finansinspektionen. I direktivet klargörs att en delfond i ett associationsrättsligt fondföretag ska ses som ett fondföretag i dessa sammanhang (artikel 91.4). En anmälan ska således göras för varje delfond som ska marknadsföras i Sverige. Den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland ska senast tio arbetsdagar från det att fondföretagets fullständiga anmälan togs emot lämna över anmälan samt ett intyg som utvisar att fondföretaget uppfyller kraven i UCITS IV-direktivet till Finansinspektionen (se artikel 93.3). Därefter ska den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland omedelbart meddela fondföretaget att så har skett. Fondföretaget får påbörja marknadsföringen i Sverige när sådant meddelande har lämnats. En bestämmelse om rätten att marknadsföra fondföretag i Sverige från den tidpunkten bör införas i LIF (1 kap. 7 §).

Ett fondföretag vars andelar marknadsförs i Sverige ska alltjämt, såsom enligt gällande rätt, vidta nödvändiga åtgärder för att här i landet kunna göra utbetalningar till andelsägare, lösa in andelar och lämna den information som företaget enligt reglerna i hemlandet är skyldigt att tillhandahålla (1 kap. 7 § LIF och artikel 92 i direktivet). Vilka åtgärder som vidtagits ska enligt kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 framgå av underrättelsen om marknadsföring. Att åtgärderna är vidtagna på ett korrekt sätt ska dock inte längre kontrolleras av Finansinspektionen innan fondföretaget får tillträde till marknaden i Sverige. Detta får i stället bli en fråga för Finansinspektionens tillsyn över företagets verksamhet här i landet efter det att företaget fått tillträde till marknaden (jfr skäl 62 och 64 i direktivet).

Av artikel 94.1 i direktivet framgår att den information som fondföretaget är skyldigt att tillhandahålla investerare enligt kapitel IX i direktivet ska tillhandahållas på det sätt som föreskrivs i värdlandet. Det bör därför införas en bestämmelse i LIF om att ett fondföretag som marknadsför andelar i företaget här i landet ska följa bestämmelserna i 4 kap. 20 § LIF om tillhandahållande av sådan information, nämligen informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsredogörelse (1 kap. 10 § andra stycket andra strecksatsen LIF).

Fondföretagets faktablad ska enligt direktivet översättas till svenska eller till ett språk som godkänns av Finansinspektionen (jfr artikel

Prop. 2010/11:135

129

94.1 b). Beträffande övriga handlingar som ska tillhandahållas i Sverige Prop. 2010/11:135 får fondföretaget enligt direktivet välja om de ska översättas till

svenska, till ett språk som godkänns av Finansinspektionen eller till ett språk som är brukligt inom den internationella finanssektorn, dvs. engelska (jfr artikel 94.1 c). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om på vilket språk informationen ska tillhandahållas (13 kap. 1 § 8 LIF).

Om fondföretaget avser att ändra något som angetts i underrättelsen om marknadsföring efter det att verksamheten inletts, ska fondföretaget skriftligen underrätta Finansinspektionen innan ändringen genomförs (se artikel 93.8). Fondföretaget ska även underrätta Finansinspektionen om ändringar i de handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen, dvs. fondbestämmelser, informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsredogörelse, samt ange var handlingarna kan erhållas på elektronisk väg (artikel 93.7). En bestämmelse om ett fondföretags skyldighet att underrätta Finansinspektionen om sådana ändringar bör införas i LIF (1 kap. 7 § tredje stycket). Eftersom det enligt tidigare nämnd EU-förordning ska anges i underrättelsen om marknadsföring var de handlingar som bifogats underrättelsen kan erhållas på elektronisk väg, är fondföretaget skyldigt att meddela Finansinspektionen om den uppgiften ändras och någon bestämmelse i lag krävs därför inte.

Enligt UCITS IV-direktivet åläggs medlemsstaterna att se till att det är lätt att på distans och på elektronisk väg få tillgång till fullständig information om relevanta bestämmelser för marknadsföring av andelar i fondföretag. Informationen ska vara klar, otvetydig och aktuell och ska tillhandahållas på ett språk som är brukligt inom den internationella finanssektorn (se artikel 91.3). I kommissionens direktiv 2010/44/EU finns närmare angett vilken information som avses (se artikel 30). Det är lämpligt att Finansinspektionen tillhandahåller sådan information som är i fråga. En bestämmelse om detta bör införas i förordning, varför något förslag inte lämnas i detta sammanhang.

6.5Underrättelse- respektive tillståndspliktens inträde vid marknadsföring av andelar i fondföretag

Regeringens förslag: Fondföretag får inte marknadsföra andelar i företaget i Sverige förrän underrättelseförfarandet fullföljts enligt reglerna i UCITS IV-direktivet eller, såvitt gäller fondföretag som inte omfattas av direktivet, Finansinspektionen meddelat tillstånd.

Fondföretag som inte omfattas av UCITS IV-direktivet och som driver verksamhet i Sverige ska tillämpa svenska bestämmelser om faktablad.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Finansinspektionen och Konsumentverket tillstyrker utredningens förslag. Finansinspektionen framhåller att utredningens tolkning av begreppet marknadsföring i UCITS IV- direktivet är i linje med regeltillämpningen i andra länder inom EES. Ur

konsumenthänseende får det enligt inspektionen anses rimligt att

130

ansvaret för att kontrollera om en produkt har anmälts in eller erhållit tillstånd i första hand åligger den aktör som avser att marknadsföra andelar i fondföretaget i Sverige. Konsumentverket är positivt till förslaget som enligt verket innebär ett förstärkt konsumentskydd och kommer att underlätta verkets tillsynsarbete. Sparbankernas Riksförbund är positivt inställt till förslaget att fondföretag som inte omfattas av UCITS IV-direktivet ska ha meddelats tillstånd av Finansinspektionen innan marknadsföring av företagets andelar får inledas i Sverige. Enligt förbundets mening kan det nämligen ifrågasättas om en genomsnittlig konsument har helt klart för sig skillnaden mellan UCITS-fonder och andra fonder. Förbundet anser dock att det kan vara lämpligt med ett undantag för marknadsföring som uteslutande riktar sig till professionella investerare, eftersom de konsumentskyddsaspekter som anförs till stöd för tillståndsplikten inte gör sig gällande i de avseendena. Fondbolagens förening, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen ifrågasätter om utredningens tolkning av begreppet marknadsföring i UCITS IV-direktivet är korrekt mot bakgrund av vad som gäller i andra länder. En så ingripande förändring av innebörden av begreppet marknadsföring som föreslås borde enligt föreningarna ha föregåtts av en analys av skälen till förändringen och effekterna av förslaget. Fondbolagens förening framhåller att utredningens förslag får stora konsekvenser för framför allt fondföretag som inte omfattas av UCITS IV-direktivet som hittills har kunnat marknadsföras i Sverige utan krav på tillstånd. Föreningen ifrågasätter om det är lämpligt att införa en ny regel på just fondområdet utan att samtidigt införa motsvarande regler för övriga delar av värdepappersmarknaden. Om förslaget genomförs förordar föreningen att det från underrättelse- respektive tillståndsplikten görs undantag för marknadsföring som uteslutande riktar sig till professionella investerare. Under alla förhållanden behövs det en övergångsreglering för de fondföretag som för närvarande bedriver marknadsföring i Sverige och som enligt den nya regleringen kommer att omfattas av underrättelse- respektive tillståndsplikten. Föreningen framhåller även att det i LIF bör anges vad som avses med marknadsföring. Sveriges Advokatsamfund riktar kritik mot förslaget och ifrågasätter om förändringen kan anses vara nödvändig ur konsumentskyddssynpunkt när motsvarande inte gäller för marknadsföring av andra typer av finansiella instrument eller tjänster. Samfundet anser inte att det är korrekt att beskriva fondmarknaden som en konsumentmarknad. Investeringen i de utländska fondföretagen sker genom att investeraren sänder anmälningssedeln för teckning till fondföretagets kontor utanför Sverige. Ett sådan förfarande är enligt nu gällande ordning vare sig anmälnings- eller tillståndspliktigt i Sverige. Om anmälnings- och tillståndsplikt skulle gälla för sådan verksamhet skulle det inverka menligt på utbudet av investeringsalternativ på den svenska fondmarknaden. Enligt samfundet medför förslaget en risk för att den svenska regleringen kommer att strida mot EU-rättens diskrimineringsförbud, eftersom förslaget inte är påkallat av UCITS IV- direktivet utan är en svensk särreglering. Advokatsamfundet framhåller även att en ändring av tidpunkten för anmälnings- respektive tillståndsplikten inte bör genomföras förrän det står klart hur EU-

Prop. 2010/11:135

131

direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska	Prop. 2010/11:135
implementeras i svensk rätt.
Skälen för regeringens förslag
Underrättelsepliktens inträde vid marknadsföring i Sverige av andelar i
fondföretag som omfattas av UCITS IV-direktivet
I förarbetena till LIF anges att verksamhet som endast består av
marknadsföring inte träffas av den svenska fondlagstiftningen. Anmälan
enligt 1 kap. 7 § LIF förutsätter att andelar i fondföretaget säljs i Sverige
(prop. 2002/03:150 s. 268 f.). Det innebär att ett fondföretag som
omfattas av UCITS IV-direktivet enligt gällande rätt i princip inte
behöver anmäla till Finansinspektionen när företaget endast avser att
marknadsföra andelar i företaget i Sverige. Anmälningsplikten inträder i
stället när fondandelar ska säljas i Sverige. Finansinspektionen saknar
därmed befogenhet att utöva tillsyn över fondföretag som endast
marknadsför fondandelar i Sverige. Även om marknadsföringen leder till
försäljning av fondandelar till svenska investerare så behövs ingen
anmälan om försäljningen inte anses äga rum i Sverige, vilket kan vara
fallet om investeraren ombeds att skicka sin order utomlands.
Gränsdragningen mellan vad som är anmälningspliktig och inte
anmälningspliktig verksamhet kan inte minst ur ett konsumentperspektiv
upplevas som godtycklig. Det kan ifrågasättas om nuvarande reglering
uppfyller rimliga krav på konsumentskydd på fondområdet och om den
står i överensstämmelse med UCITS IV-direktivet.
UCITS IV-direktivet har inte ändrats när det gäller vilken verksamhet
som kräver att värdlandet underrättas. I den engelska versionen av
direktivet anges alltjämt att det som kräver anmälan är ”marketing”. I den
franska versionen används begreppet ”commercialiser”, i den danska
”markedsføre”, i den tyska ”vertreiben” och i den svenska versionen
används begreppet marknadsföring. Det engelska begreppet ”marketing”
synes ha en vidare mening än det svenska marknadsföra och innefatta
såväl försäljning som marknadsföringsåtgärder. Avsikten med
anmälningsförfarandet i direktivet synes inte ha varit att endast reglera
försäljningen av fondandelar. I stället torde syftet vara att tillhandahålla
information till tillsynsmyndigheten i det land där ett fondföretag ska
finnas på marknaden. Tillsynsmyndigheten ska t.ex. kunna kontrollera att
fondföretaget vidtagit de åtgärder som enligt direktivet krävs i ett
värdland, såsom åtgärder för att lämna faktablad till den som avser att
köpa fondandelar, och att information tillhandahålls på det sätt som
föreskrivs i värdlandet. Myndigheten ska till och med kunna kontrollera
marknadsföringskommunikation innan den får användas (se skäl 64 i
direktivet). Det förefaller därför uppenbart att underrättelse till behörig
myndighet i värdlandet inte ska ske först när försäljning ska äga rum,
utan redan när marknadsföring av fondandelar ska inledas.
Marknadsföringens syfte torde också vara att leda till försäljning i
värdlandet och en ordning där orderblanketter skickas utomlands innebär
att syftet med underrättelseförfarandet förfelas. Detta är också den
tolkning som enligt utredningen har gjorts i länder som Norge, Danmark,
Finland, England och Luxemburg. Huruvida försäljning faktiskt äger rum	132

i Sverige eller inte bör således inte längre vara avgörande för underrättelsepliktens inträde. Regeringen delar således inte Sveriges Advokatsamfunds uppfattning att en sådan reglering skulle strida mot EU-rättens diskrimineringsförbud. Regeringen anser inte heller att den svenska fondmarknaden inte kan anses vara en konsumentmarknad. Investeringsfonder är i hög utsträckning konsumentprodukter och fondregleringen ska därför kännetecknas av ett gott konsumentskydd.

UCITS IV-direktivet utgör en produktreglering som karaktäriseras av ett gott konsumentskydd. Regleringen kan i flera avseenden inte jämställas med annan reglering på värdepappersmarknadsområdet. Den möjlighet som ges i direktivet att marknadsföra fondföretag inom EES är omgärdad av särskilda krav. Regeringen anser därför inte att det, såsom Fondbolagens förening anfört, är olämpligt att införa en särskild regel för marknadsföring på just fondområdet.

I lagtexten bör tidigareläggningen av underrättelseskyldigheten tydliggöras genom att begreppet ”marknadsföra och sälja” i 1 kap. 7 § LIF ändras till enbart ”marknadsföra”. Det fondföretag som efter underrättelseförfarandet i nämnda paragraf får marknadsföra andelar i företaget här i landet får självfallet även sälja andelarna här. Finansinspektionen kommer genom tidigareläggningen av underrättelseskyldigheten att få kännedom om vilka fondföretag som marknadsför sig mot svenska investerare och kunna utöva tillsyn över dessa fondföretag samt ingripa om nödvändigt. Detta innebär ett förstärkt konsumentskydd.

Tillståndspliktens inträde vid marknadsföring av andelar i fondföretag som inte omfattas av UCITS IV-direktivet

Ett fondföretag som inte hör hemma inom EES eller som, om det hör hemma inom EES, inte omfattas av UCITS IV-direktivet får efter tillstånd av Finansinspektionen marknadsföra och sälja andelar i företaget här i landet enligt 1 kap. 9 § LIF. På motsvarande sätt som beträffande de fondföretag som omfattas av direktivet inträder tillståndsplikten först om försäljning ska äga rum i Sverige. I än högre grad än beträffande de fondföretag som omfattas av direktivet finns behov av att tidigarelägga tillståndsplikten. Eftersom det rör sig om oharmoniserade fondföretag kan de i hög grad avvika från investerings- fonder som tillåts enligt svensk rätt. Tillstånd att marknadsföra och sälja andelar i ett sådant fondföretag på den svenska marknaden får därför enligt gällande rätt endast ges om fondföretaget bl.a. står under betryggande tillsyn i hemlandet och drivs på ett sätt som motsvarar en svensk investeringsfond (1 kap. 1 § första stycket 8 och 9 § LIF). Motsvarande villkor kan således sägas gälla för utländska fondföretag som för svenska investeringsfonder som får marknadsföras mot svenska konsumenter. Regleringen fyller emellertid inte sitt syfte om fondföretag som inte lever upp till dessa krav ändå kan marknadsföras mot svenska investerare så länge försäljningen anses äga rum utomlands, t.ex. genom att investeraren uppmanas att skicka en orderblankett utomlands. Kraven bör därför skärpas så att fondföretag som inte omfattas av UCITS IV- direktivet ska ha meddelats tillstånd av Finansinspektionen innan

Prop. 2010/11:135

133

marknadsföring får inledas i Sverige. I lagtexten bör, på motsvarande sätt som i 1 kap. 7 § LIF, begreppet ”marknadsföra och sälja” ändras till enbart ”marknadsföra” (1 kap. 9 § LIF).

Enligt Sveriges Advokatsamfund kan det hållas för visst att ett stort antal fondföretag som i dag inte omfattas av tillståndsplikten kommer att upphöra med sin marknadsföring mot svenska investerare om tillståndsplikt införs. Även Fondbolagens förening har framhållit att införandet av en tillståndsplikt kommer att innebära stora konsekvenser för dessa fondföretag. Regeringen anser dock att konsumentskyddet i det här fallet väger tyngre än fondföretagens möjlighet att marknadsföra sig mot svenska investerare. Sveriges Advokatsamfund har vidare framhållit att en ändring av tidpunkten för tillståndsplikten inte bör genomföras förrän det står klart hur direktivet om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska implementeras i svensk rätt. Regeringen noterar att nämnda direktiv reglerar förvaltare av fonder som vänder sig mot professionella investerare och således inte reglerar konsumentskydds- frågor. Genomförandet av det direktivet kommer att innebära förändringar i fondlagstiftningen, men det finns inte skäl att i nu aktuell fråga avvakta med en förändring.

Frågor om övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 16.

Bör det införas undantag för marknadsföring som riktar sig till professionella investerare?

För det fall utredningens förslag genomförs har Fondbolagens förening och Sparbankernas Riksförbund förordat att det från underrättelse- respektive tillståndsplikten görs undantag för marknadsföring som uteslutande riktar sig till professionella investerare. Föreningen och riksförbundet framhåller att de konsumentskyddsaspekter som anförs som skäl för utredningens förslag inte gör sig gällande vid marknadsföring som uteslutande riktar sig till professionella investerare.

Utredningen har behandlat frågan om det bör införas ett undantag för marknadsföring som riktar sig till professionella investerare (se avsnitt 8.2 i betänkandet, SOU 2010:78). Enligt utredningen finns det flera fördelar med ett sådant undantag, bl.a. kan professionella investerare få tillgång till en viss typ av utländska fondföretag som, om fondföretaget skulle omfattas av underrättelse- eller tillståndsplikt, inte skulle förekomma på den svenska marknaden. Utredningen har dock gjort bedömningen att ett sådant undantag inte bör införas med hänsyn till att det i UCITS IV-direktivet inte görs någon skillnad mellan professionella investerare och konsumenter samt att en sådan kategoriuppdelning skulle kunna leda till gränsdragningsproblem i den praktiska tillämpningen.

I den svenska fondlagstiftningen finns för närvarande ingen särreglering för fondverksamhet som riktar sig till professionella investerare. Tidigare förslag i den riktningen har mötts av kritik. Värdepappersfondsutredningen föreslog att specialfonder som enbart riktar sig till särskilt kapitalstarka investerare skulle få ha bl.a. friare placeringsbestämmelser än andra fonder (se SOU 2002:56 s. 473 ff.). Förslaget kritiserades emellertid av flera remissinstanser och genomfördes inte. Som skäl anfördes bl.a. att såväl värdepappersfonder

Prop. 2010/11:135

134

som specialfonder måste leva upp till fondlagstiftningens krav på ett gott konsumentskydd. Vidare angavs att det kan vara svårt att dra en gräns mellan investerare som bör omfattas av konsumentskyddet och investerare som av olika anledningar inte kan anses vara i behov av ett lika långtgående skydd (se prop. 2002/03:150 s. 247 f.).

Enligt regeringens mening kan det finnas fördelar med ett undantag från underrättelse- respektive tillståndsplikten vid marknadsföring som uteslutande riktar sig till professionella investerare. Frågan om det bör införas särregler för fonder som riktar sig mot professionella investerare är dock komplex och om en sådan reglering skulle införas bör ett helhetsgrepp tas i LIF. Regeringen gör därför samma bedömning som utredningen, nämligen att det inte nu bör införas en sådan särreglering vad gäller utländska fondföretags marknadsföring i Sverige.

Vad som avses med marknadsföring

Med marknadsföring avses enligt 3 § marknadsföringslagen (2008:486) reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter, inbegripet en närings- idkares handlande, underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller beteende i övrigt före, under eller efter försäljning eller leverans av produkter till konsumenter och näringsidkare.

I fondlagstiftningen bör underrättelse- respektive tillståndsplikten för fondföretag vid marknadsföring av dess andelar i Sverige omfatta alla former av främjande av försäljning här i landet, t.ex. reklam i massmedia, marknadsföring per telefon, post och Internet samt särskilda evenemang för investerare. Även muntlig information som ges på ett fondföretags eller dess ombuds kontor bör omfattas av underrättelse- respektive tillståndsplikten. Om fondföretaget inte på något sätt vidtar åtgärder i Sverige eller försöker värva kunder hemmahörande i Sverige föreligger ingen underrättelse- eller tillståndsplikt. Det innebär att det varken på fondföretagets webbplats eller i något annat material får finnas anvisningar eller uppgifter som uttryckligen riktar sig till kunder i Sverige. Om en webbplats är avfattad på svenska får den i normalfallet anses rikta sig till investerare hemmahörande i Sverige. Det bör dock inte gälla finska fondföretag som på sina webbplatser har text på finska och svenska språket. Det bör vidare inte anses som marknadsföring här i landet om en svensk investerare på eget initiativ tar kontakt med ett fondföretag eller ett förvaltningsbolag och tecknar fondandelar, t.ex. via fondföretagets eller förvaltningsbolagets webbplats. Det bör inte heller anses som marknadsföring om en investerare på eget initiativ tar kontakt med ett värdepappersbolag och ber bolaget förmedla en order avseende ett fondföretag som inte ingår i bolagets erbjudande (jfr 8 kap. 25 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden, prop. 2006/07:115 s. 441 ff. och 587). Om värdepappersbolaget i ett sådant fall uteslutande bidrar med själva förmedlingstjänsten kan bolaget inte anses ha marknadsfört fondföretaget i Sverige. Något hinder för värdepappersbolaget att på uppdrag av investeraren förteckna andelarna i fondföretaget på depå hos bolaget bör inte föreligga i ett sådant fall. Någon underrättelse- respektive tillståndsplikt kan inte heller anses

Prop. 2010/11:135

135

uppkomma enbart på den grunden att t.ex. en bank, inom ramen för ett Prop. 2010/11:135 diskretionärt portföljförvaltningsuppdrag, placerar en kunds medel i ett

fondföretag (se 2 kap. 1 § 4 lagen om värdepappersmarknaden).

Även om en definition av begreppet marknadsföring skulle tas in i LIF, såsom förordas av Fondbolagens förening, riskerar den att bli så allmänt hållen att den inte ger tydlig vägledning i alla de olika praktiska situationer som kan tänkas uppkomma. Vid avgörande i ett enskilt fall av vad som utgör marknadsföring i LIF:s mening bör hänsyn tas till syftet bakom regleringen om underrättelse- respektive tillståndsplikt såsom uttryckts i det tidigare anförda.

Sparbankernas riksförbund har påtalat att fondbolags marknadsföring enligt LIF inte ska sammanblandas med värdepappersbolags investeringsrådgivning till kund enligt lagen om värdepappers- marknaden. Regeringen konstaterar att ansvaret för att fullgöra underrättelse- respektive tillståndsplikten enligt LIF åvilar fondföretaget i fråga. Värdepappersbolag och andra som tillhandahåller investerings- rådgivning följer i den verksamheten de bestämmelser som gäller enligt lagen om värdepappersmarknaden.

Tidigareläggningen av underrättelse- respektive tillståndsplikten innebär att samtliga aktörer som marknadsför andelar i fondföretag i Sverige, oavsett i vilken legal form verksamheten bedrivs, kommer att behöva kontrollera att fondföretaget har uppfyllt sin underrättelse- respektive tillståndsskyldighet innan en marknadsföringsåtgärd påbörjas. Detta gäller oberoende av om det föreligger någon avtalsrelation mellan den fysiska eller juridiska person som marknadsför produkten och fondbolaget, förvaltningsbolaget eller fondföretaget. Den som marknadsför andelar i fondföretag måste även fortsättningsvis beakta i vilken utsträckning planerade marknadsföringsåtgärder kan komma att övergå i t.ex. förmedling eller investeringsrådgivning avseende fondandelar som är tillståndspliktiga investeringstjänster enligt lagen om värdepappersmarknaden. Ett fondbolag kommer att kunna marknadsföra andelar i fondföretag med stöd av sitt tillstånd att driva fondverksamhet. Om fondbolaget avser att tillhandahålla rådgivning avseende fondföretagen krävs det dock tillstånd för diskretionär portföljförvaltning och investeringsrådgivning (se 1 kap. 4 § och 7 kap. 1 § 3 LIF).

Krav på faktablad

För svenska investeringsfonder ska det upprättas och tillhandahållas faktablad, som ska innehålla grundläggande och konsumentvänlig information om fonden i fråga. Fondföretag som omfattas av UCITS IV- direktivet och marknadsförs i Sverige uppfyller motsvarande krav enligt reglering i hemlandet eftersom detta följer av direktivet. När det gäller fondföretag som inte omfattas av direktivet och som marknadsförs i Sverige är det inte säkerställt att motsvarande krav gäller. Dessa bör därför åläggas att i sin verksamhet här i landet tillämpa svenska bestämmelser om faktablad.

136

Faktablad

Prop. 2010/11:135

7.1Gällande rätt

Bestämmelserna om faktablad i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) genomför motsvarande regler i 1985 års UCITS-direktiv. De svenska bestämmelserna gäller för såväl värdepappersfonder som specialfonder. För varje investeringsfond ska det finnas ett aktuellt faktablad, som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning innehåller den grundläggande information som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den (4 kap. 15 § LIF). Finansinspektionen har utfärdat föreskrifter som närmare anger faktabladets innehåll (Finansinspektionens författnings- samling, FFFS 2008:11). Faktabladet ska på begäran lämnas eller skickas kostnadsfritt till den som avser att köpa andelar i en investeringsfond samt även utan begäran erbjudas denne innan avtal ingås (4 kap. 20 § första stycket LIF). Faktabladet ska ges in till Finansinspektionen så snart det färdigställts (4 kap. 21 § LIF).

7.2Nya regler i UCITS IV-direktivet

I UCITS IV-direktivet har nya regler om faktablad införts. Huvudprinciperna för vad som ska ingå i faktabladet och på vilket sätt informationen ska lämnas till investerarna framgår av direktivet (se artiklarna 78–82). I direktivet benämns informationen ”basfakta för investerare” (”key investor information” i den engelska versionen). Detaljerade regler om faktabladets innehåll och form finns i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010. Det innebär att reglerna fullharmoniseras. Syftet med det är att faktabladen ska få en enhetlig utformning vilket underlättar jämförelser mellan fondföretag i olika länder.

CESR beslutade den 1 juli 2010 riktlinjer som ansluter till reglerna om faktablad (Ref: CESR/10-673 och CESR/10-674). Dessa riktlinjer är inte bindande för medlemsstaterna, utan är att se som vägledning för fondföretagen.

7.3	Faktabladets innehåll och form

Regeringens förslag: Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och
tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med
relevanta delar i informationsbroschyren.
Det som anges om faktabladets form och innehåll i kommissionens
förordning (EU) nr 583/2010 ska i tillämpliga delar gälla också för
faktablad för en specialfond.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens författningsförslag innehåller emellertid inte något krav på		137

att faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och inte får vara Prop. 2010/11:135 vilseledande.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att kraven på faktabladets innehåll i artikel 78.2–78.6 i UCITS IV-direktivet bör framgå av lag. Övriga remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller inte haft några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I UCITS IV-direktivet anges att basfakta för investerare ska innehålla lämplig information avseende de viktigaste särdragen hos fondföretaget i fråga och ska tillhandahållas investerarna på ett sätt som gör det möjligt för dem att förstå vilken investeringsprodukt de erbjuds och vilka risker som är förenade med den (artikel 78.2). De yttre ramarna för vad som ska ingå i faktabladet som anges i nu gällande 4 kap. 15 § tredje stycket LIF får anses omfatta UCITS IV-direktivets beskrivning av basfakta för investerare och bör således kvarstå.

Benämningen på den information som är i fråga har ändrats från ”förenklat prospekt” i 1985 års UCITS-direktiv till ”basfakta för investerare” i UCITS IV-direktivet. I kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 används begreppet faktablad för själva informationshandlingen medan basfakta för investerare används för att beskriva innehållet i handlingen (se artikel 3). I LIF bör det inarbetade begreppet ”faktablad” kvarstå.

I artikel 78.3–78.6 i UCITS IV-direktivet anges de övergripande krav som ställs på faktabladets innehåll och form. I kommissionens förordning finns uttömmande (se artikel 3.1) bestämmelser om vad som ska ingå i faktabladet och hur det ska utformas. Även de övergripande krav som anges i direktivet återfinns i EU-förordningen. Det behöver därför inte, såsom Finansinspektionen föreslår, införas några ytterligare bestämmelser i LIF om faktabladets innehåll och form. Däremot bör det i nya 4 kap. 16 a § LIF som en upplysning om att faktabladets innehåll och form regleras i EU-förordningen tas in en hänvisning till denna.

För specialfonder gäller i dag samma regler om faktablad som för värdepappersfonder. Faktabladen för alla svenska investeringsfonder bör vara utformade på ett enhetligt sätt för att underlätta för investerare att bl.a. jämföra olika fonder. Det som anges i EU-förordningen bör därför i tillämpliga delar även gälla faktablad för specialfonder. Vidare bör bestämmelsen i LIF som anger att det av faktabladet ska framgå att fonden är en specialfond kvarstå (nu gällande 4 kap. 16 § tredje stycket). Regleringen i EU-förordningen är såvitt gäller specialfonder därmed inte att se som uttömmande (jfr artikel 3.1).

Enligt artikel 79.1 i UCITS IV-direktivet ska innehållet i faktabladet vara rättvisande, tydligt och icke vilseledande samt förenligt med de relevanta delarna i informationsbroschyren. Det bör i LIF införas en bestämmelse som motsvarar direktivets (4 kap. 16 a § tredje stycket).

138

7.4

Fondbolagets ansvar för faktablad

Prop. 2010/11:135

Regeringens bedömning: Någon lagändring krävs inte med anledning av artikel 79.2 i UCITS IV-direktivet om ansvar för innehållet i faktabladet.

Utredningens förslag: Till skillnad från regeringen föreslår utredningen att en ny bestämmelse införs där det framgår att fondbolag endast ska kunna ställas till ansvar för innehållet i faktabladet och för översättning av faktabladet om innehållet är vilseledande, oriktigt eller inte stämmer överens med informationsbroschyren.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anmärker att utredningens författningsförslag varken omfattar ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond eller ett värdepappersinstitut som förvaltar en specialfond. Övriga remissinstanser har inte några invändningar mot utredningens förslag.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 79.2 i UCITS IV- direktivet anges att medlemsstaterna ska säkerställa att ingen kan ställas till civilrättsligt ansvar endast på grund av basfakta, inbegripet översättningar av dem, såvida de inte är vilseledande, oriktiga eller inte överensstämmer med de relevanta delarna av prospektet (informationsbroschyren). Basfakta ska innehålla en tydlig varning om detta.

Ett fondbolags skadeståndsansvar gentemot fondandelsägare regleras i 2 kap. 21 § LIF. Där anges att om en fondandelsägare tillfogats skada genom att fondbolaget överträtt LIF eller fondbestämmelserna, ska fondbolaget ersätta skadan. Som anges i avsnitt 7.3 föreslås en uttrycklig bestämmelse i LIF om att innehållet i faktabladet ska vara rättvisande, tydligt och inte vilseledande samt att det ska överensstämma med relevanta delar i informationsbroschyren. Fondbolaget ska således, enligt 2 kap. 21 § LIF, ersätta skada om dessa krav i lagen inte uppfylls. Det torde inte förekomma skadestånd enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer till följd av innehållet i ett faktablad, om innehållet inte är vilseledande eller oriktigt. Någon begränsning av skadeståndsansvaret behöver därför inte införas för att genomföra artikel 79.2 i direktivet.

7.5	Tillhandahållande av faktablad och informations-
	broschyr

Regeringens förslag: Värdepappersinstitut och försäkrings-
förmedlare som förmedlar fondandelar eller ger råd till en kund om
fondandelar ska, utan att kunden begär det, tillhandahålla kunden
faktablad i god tid innan avtal ingås. Motsvarande ska gälla för
fondbolag som distribuerar andelar i fonder som fondbolaget inte
förvaltar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om tillhandahållande av informationsbroschyr
och faktablad samt på vilket språk informationen ska tillhandahållas.		139

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag innehåller emellertid inte något bemyndigande avseende meddelande av föreskrifter om tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad samt på vilket språk informationen ska tillhandahållas. Regeringen föreslår också att det i LIF införs en hänvisning till marknadsföringslagen (2008:486).

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att en definition av begreppet varaktigt medium bör införas i lagtexten. Konsumentverket anser att det bör införas en hänvisning till marknadsföringslagen i LIF. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller distribution (försäljning) av fondandelar är det enligt LIF fondbolagets ansvar att erbjuda investerare faktablad innan avtal ingås (4 kap. 20 § första stycket LIF). I de nya reglerna i UCITS IV-direktivet anges dock att fondbolagets ansvar för att tillhandahålla faktablad endast gäller vid fondbolagets egen distribution av andelar i fonder som bolaget förvaltar. När fondandelar distribueras av någon annan (en distributör), åligger ansvaret för att tillhandahålla faktablad i stället denne (se artikel 80.1– 80.2). Fondbolaget behåller således, enligt direktivet, inte detta ansvar när försäljningen läggs ut på eller utförs av någon annan. Med distributörer avses tillståndpliktiga värdepappersinstitut och försäkringsförmedlare samt fondbolag som säljer andelar i fonder som fondbolaget inte förvaltar. Värdepappersinstitut måste uppfylla de investerarskyddskrav som ställs upp i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, vilka är mer omfattande än de som gäller vid fondbolagens distribution av fondandelar. Det uppställs dock för närvarande inte något krav på att investerare som avser att köpa fondandelar ska tillhandahållas faktablad innan avtal ingås.

En bestämmelse som klargör att ansvaret för att tillhandahålla faktablad åligger ett värdepappersinstitut bör införas i lagen om värdepappersmarknaden (8 kap. 22 a §). Bestämmelsen bör omfatta värdepappersinstitut som förmedlar fondandelar enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 lagen om värdepappersmarknaden eller ger råd till kund enligt 2 kap. 1 § 5 samma lag och försäkringsförmedlare som mottar och vidarebefordrar order avseende fondandelar eller ger råd till kund om fondandelar (se 2 kap. 5 § 15 lagen om värdepappersmarknaden och 5 kap. 4 § fjärde stycket lagen [2005:405] om försäkringsförmedling). När det gäller fondbolag som distribuerar andelar i fonder som fondbolaget inte förvaltar bör dessa omfattas av 4 kap. 20 § första stycket LIF. Samma krav på tillhandahållande av faktablad som ställs på ett fondbolag bör ställas på en distributör. Det innebär att en investerare som avser att köpa andelar i en fond redan vid sin första kontakt med fondbolaget respektive distributören ska, utan begäran, tillhandahållas ett faktablad, t.ex. vid besök på fondbolagets respektive distributörens webbplats eller vid kundevenemang. Distributörens ansvar att tillhandahålla investerare faktablad gäller oavsett om distributionsavtal har ingåtts med fondbolaget eller inte.

Av artikel 80.2 i UCITS IV-direktivet framgår att fondbolag på begäran ska tillhandahålla producenter och mellanhänder, som säljer

Prop. 2010/11:135

140

eller ger råd om eventuella investeringar i fondandelar eller i produkter som innebär riskexponering mot sådana andelar, faktablad. Med producenter torde avses producenter av finansiella produkter och tjänster. Fondbolaget är således skyldigt att se till att de producenter och distributörer som begär det har tillgång till faktablad för de fonder som bolaget förvaltar. Det bedöms vara tillräckligt för att uppfylla detta krav att fondbolaget tillhandahåller aktuella faktablad på sin webbplats i enlighet med vad som anges i artikel 81.1 andra stycket i direktivet (se nedan).

Såväl faktablad som informationsbroschyr får enligt UCITS IV- direktivet tillhandahållas via ett varaktigt medium eller en webbplats (se artikel 81.1 första stycket och artikel 75.2). Med varaktigt medium avses varje medel som gör det möjligt för en investerare att bevara information, som riktas till denne personligen, på ett sätt så att den är tillgänglig för användning i framtiden under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen (artikel 2.1 m). I kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 anges de villkor som ska vara uppfyllda för att faktabladet och informationsbroschyren ska få tillhandahållas investerare på annat varaktig medium än papper eller på en webbplats (artikel 38). I skälen i förordningen (skäl 17) hänvisas i detta sammanhang till kommissionens direktiv 2006/73/EG av den 10 augusti 2006 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet. I artikel 2.2 i kommissionens direktiv 2006/73/EG återfinns en definition av varaktigt medium som motsvarar den i UCITS IV-direktivet. Definitionen har införts i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter (2 kap. 1 § 11 Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersrörelse [FFFS 2007:16]). Det är därför lämpligt att definitionen av varaktigt medium även i detta sammanhang införs i föreskrifter. Enligt UCITS IV-direktivet ska en uppdaterad version av faktabladet finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats (artikel 81.1 andra stycket). Det är lämpligt att även detta krav införs i föreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad (13 kap. 1 § 7 LIF).

För att de som erhåller information enligt 4 kap. 20 § LIF ska kunna bedöma informationen är det viktigt att informationen i fråga är översatt till ett språk som gör att det är lätt att tillgodogöra sig informationen. Det är lämpligt att Finansinspektionen föreskriver om på vilket språk den aktuella informationen ska tillhandahållas. Föreskriftsrätten i 13 kap. LIF bör därför utvidgas till att omfatta på vilket språk informationen enligt 4 kap. 20 § ska tillhandahållas (13 kap. 1 § 8).

Av artiklarna 74 och 82 i UCITS IV-direktivet framgår att faktabladet och informationsbroschyren och eventuella ändringar och tillägg i dessa ska överlämnas till den behöriga myndigheten i hemlandet. I artikel 82.2 anges även att alla väsentliga inslag i faktabladet ska hållas aktuella. Av kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 framgår att faktabladet löpande ska ses över. Enligt 4 kap. 21 § LIF ska informationsbroschyren och faktabladet ges in till Finansinspektionen så snart de färdigställts. Av

Prop. 2010/11:135

141

4 kap. 15 § första stycket LIF framgår vidare att det för varje Prop. 2010/11:135 värdepappersfond ska finnas en aktuell informationsbroschyr och ett

aktuellt faktablad. Nu gällande bestämmelser i LIF bedöms omfatta även ändringar och tillägg i faktabladet respektive informationsbroschyren. Någon ändring av bestämmelserna behövs inte till följd av nämnda regler i UCITS IV-direktivet.

I UCITS IV-direktivet har också smärre ändringar av reglerna om innehållet i informationsbroschyren gjorts. Ändringarna återfinns i modul A i bilaga 1 till direktivet och omfattas av ett befintligt bemyndigande till Finansinspektionen att meddela föreskrifter om innehållet i informationsbroschyren (se 1 § 10 förordningen [2004:75] om investeringsfonder).

Konsumentverket har tagit upp frågan om det bör införas en hänvisning till marknadsföringslagen i LIF. En sådan hänvisning skulle enligt verket skapa större klarhet för näringsidkaren. Regeringen delar verkets uppfattning att det bör införas en hänvisning av det slaget. En liknande hänvisning finns i annan lagstiftning på det finansiella området.

142

Matarfonder och mottagarfonder

Prop. 2010/11:135

8.1Gällande rätt

Enligt nuvarande bestämmelser i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) får medel som ingår i en värdepappersfond under vissa förutsättningar placeras i andelar i värdepappersfonder och fondföretag som uppfyller UCITS-direktivets krav samt i andra fondföretag och i specialfonder. Andelarna i en och samma värdepappersfond eller i ett och samma fondföretag får emellertid inte överstiga 20 procent av värdepappersfondens värde (5 kap. 16 § första stycket LIF). Medel i en s.k. fondandelsfond måste således spridas på minst fem andra fonder. Det är inte tillåtet att bilda s.k. master-feederstrukturer där en värdepappersfonds medel placeras i endast en annan fond.

En förutsättning för att medel i en värdepappersfond ska få placeras i andra fonder eller fondföretag är vidare att de fonder eller fondföretag i vilka medel placeras i sin tur placerar högst tio procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag (5 kap. 15 § andra stycket LIF). Tillgångarna får inte heller överstiga 25 procent av andelarna i en annan fond eller ett annat fondföretag (5 kap. 19 § första stycket 4).

Specialfonder kan emellertid medges undantag från de placeringsregler som gäller för värdepappersfonder (6 kap. 2 § andra stycket LIF). Det finns för närvarande ett fåtal specialfonder vars fondbestämmelser medger placering av alla eller näst intill alla fondens medel i en annan fond. Finansinspektionen har enligt praxis tillåtit en sådan placeringsinriktning under vissa förutsättningar; bl.a. måste den fond i vilken medlen placeras uppfylla riskspridningsreglerna.

8.2Nya regler i UCITS IV-direktivet

8.2.1	Bakgrund
I UCITS IV-direktivet ges en möjlighet för fondföretag att bli s.k.
feederfonder. Det innebär att upp till 100 procent av fondmedlen kan
placeras i ett annat fondföretag, kallat masterfondföretag. Genom att
denna typ av fondföretag nu kan omfattas av UCITS IV-direktivet
kommer de att kunna etablera och marknadsföra sig inom EU på samma
villkor som andra UCITS-fonder. Syftet med de nya reglerna är, liksom
beträffande bestämmelserna om fusion mellan fonder, att medge
stordriftsfördelar och specialiseringsvinster för fondmarknaden. Master-
feederstrukturen är en form av enhetssammanställning (”entity pooling”)
och är avsett som ett komplement till fusionsmöjligheten. Samtidigt som
strukturen, liksom en fusion, ger möjlighet till stordriftsfördelar kan
nämligen en lokal närvaro behållas. En nationell fond kan ibland vara att
föredra framför investering i en utländsk fond. T.ex. kan sättet för
avgiftsuttag anpassas efter den lokala marknaden (se närmare EU-
kommissionens konsekvensanalys, SEC(2008) 2263). Trots att master-
feederstrukturen inbegriper två fondbolag, och därmed möjlighet att ta ut		143

två förvaltningsavgifter, är således syftet med att tillåta strukturen att det Prop. 2010/11:135 ska leda till kostnadsminskningar som även kommer fondandelsägarna

till godo.

8.2.2Sammanfattning av direktivets bestämmelser

Ett feederfondföretag är enligt UCITS IV-direktivet ett fondföretag som placerar minst 85 procent av sina tillgångar i ett namngivet masterfond- företag (artikel 58.1). Feederfondföretaget och masterfondföretaget behöver inte ha hemvist i samma medlemsstat.

Direktivet medger att ett fondföretag ombildas till ett feederfondföretag och även att ett befintligt feederfondföretag byter masterfondföretag. För att skydda andelsägarna i feederfondföretaget krävs ett godkännande i förhand av den behöriga myndigheten i feeder- fondföretagets hemland av den första placeringen i ett masterfondföretag som överstiger den gräns som gäller för placeringar i andra fondföretag (artikel 58). Direktivet uppställer inget hinder mot att ett fondföretaget placerar i ett masterfondföretag vars placeringsinriktning helt avviker från den placeringsinriktning som fondföretaget enligt sina fond- bestämmelser eller bolagsordning hade innan det omvandlades. Direktivet föreskriver dock att en sådan omvandling inte får ske förrän andelsägarna i fondföretaget fått information om omvandlingen. Om en andelsägare inte vill behålla sin investering ska andelsägaren före det att omvandlingen sker få möjlighet att lösa in sina andelar, utan att andra kostnader tas ut än kostnader för avveckling av värdepappersinnehavet. Informationskravet och rätten att lösa in andelar gäller också om ett feederfondföretag vill byta masterfondföretag (artikel 64.1).

Eftersom placeringsinriktningen innebär vissa risker för andelsägarna i form av bl.a. minskad insyn krävs det att vissa frågor regleras särskilt. Genom UCITS IV-direktivet införs i syfte att skydda fondandelsägarna harmoniserade regler bl.a. beträffande informationsutbyte. Att feeder- fondföretaget får viss information från masterfondföretaget är nödvändigt för att feederfondföretaget ska kunna uppfylla sina skyldigheter gentemot fondandelsägarna. Likaså kan förvaringsinstituten och revisorerna behöva utbyta information med varandra. I stället för att i direktivet ålägga medlemsstaterna att i författning reglera skyldigheten för fondföretagen, förvaringsinstituten och revisorerna att utbyta information har man valt en konstruktion som innebär att avtal ska ingås mellan fondföretagen, förvaringsinstituten respektive revisorerna (artiklarna 60– 62). Avtalet ska innehålla bestämmelser beträffande bl.a. informations- utbyte och samordning i vissa frågor. Det överlämnas således till de inblandade parterna att genom självreglering se till att direktivets syfte uppfylls.

För att upprätthålla ett gott skydd för andelsägarna ska även informationsbroschyr, faktablad och annat marknadsföringsmaterial anpassas till feederfondföretagets speciella karaktär (artikel 63.1 och skäl 54). Vidare förbjuds masterfondföretaget att debitera feederfondföretaget avgifter vid det senares tecknande och inlösen av andelar (artikel 66.2).

144

8.3

Placeringsregler för matarfonder

Prop. 2010/11:135

8.3.1Begreppen matarfond och mottagarfond

Regeringens förslag: De i UCITS IV-direktivet använda begreppen feederfondföretag och masterfondföretag motsvaras i svensk lag av begreppen matarfond och mottagarfond samt – för utländska fonder – matarfondföretag och mottagarfondföretag.

Utredningens förslag överenstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: De i UCITS IV-direktivet använda begreppen feederfondföretag och masterfondföretag bör i svensk lag motsvaras av svenska begrepp. Utredningen har föreslagit begreppen matarfonder och mottagarfonder. Regeringen anser att detta är lämpliga begrepp. För utländska fonder bör användas begreppen matarfondföretag och mottagarfondföretag.

I detta avsnitt används i fortsättningen de begrepp som föreslås ovan. När det redogörs för UCITS IV-direktivets bestämmelser används begreppet matarfondföretag för direktivets feederfondföretag och mottagarfondföretag för direktivets masterfondföretag.

8.3.2Placering av medel i en mottagarfond och kompletterande tillgångar

Regeringens förslag: En värdepappersfond kan vara en matarfond, vilket innebär att minst 85 procent av fondmedlen måste placeras i en annan värdepappersfond eller i ett fondföretag som i sitt hemland har tillstånd att driva verksamhet enligt UCITS IV-direktivet (mottagarfond). Den fond eller det fondföretag som medlen placeras i får inte vara en matarfond eller ett matarfondföretag och mottagarfondens eller mottagarfondföretagets medel får inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag.

Resterande fondmedel får bestå av likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden och derivatinstrument. Derivatinstrument får bara användas i syfte att skydda tillgångarna i fonden.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 58.1 i UCITS IV- direktivet är ett matarfondföretag ett fondföretag som genom avvikelse från artiklarna 1.2 a, 50, 52, 55 och 56.2 c har fått tillstånd att placera minst 85 procent av sina tillgångar i andelar i ett annat fondföretag. Av artikel 58.3 framgår att ett mottagarfondföretag inte för egen del får vara ett matarfondföretag och det får inte inneha andelar i ett matarfondföretag.

145

UCITS IV-direktivet innebär att det i svensk rätt måste göras möjligt att placera minst 85 procent av en värdepappersfonds tillgångar i en mottagarfond. De vanliga bestämmelserna om placeringar i olika typer av finansiella instrument kan inte gälla för en sådan värdepappersfond. I stället måste införas särskilda placeringsregler.

Först och främst kan inte bestämmelsen i artikel 55 om att ett fondföretag får placera högst 20 procent av sina tillgångar i andelar i ett annat fondföretag gälla för matarfondföretag. Den bestämmelsen motsvaras i Sverige av 5 kap. 16 § första stycket LIF.

Artikel 1.2 a i UCITS IV-direktivet föreskriver att en fond ska tillämpa principen om riskspridning. En matarfond kan sägas inte följa denna princip eftersom tillgångarna i huvudsak placeras på samma ställe. Artikeln har genomförts i svensk rätt på så sätt att det i 5 kap. 1 § första stycket LIF föreskrivs att en värdepappersfond ska ha en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna. Eftersom det hänvisas till fondbestämmelserna och det i dessa måste framgå att värdepappersfonden är en matarfond, behövs inget uttryckligt undantag från 5 kap. 1 § första stycket LIF för matarfonder.

I artikel 50.1 e iv finns en särskild regel om placeringar i andra fondföretag. Bestämmelsen motsvaras av 5 kap. 15 § andra stycket LIF som föreskriver att medel i en värdepappersfond får placeras i andra fonder eller fondföretag bara om dessa, enligt sina fondbestämmelser eller sin bolagsordning, får placera högst tio procent av sina medel i andelar i andra fonder eller fondföretag. I enlighet med UCITS IV- direktivet ska en matarfond undantas från den bestämmelsen. Det ska dock påpekas att mottagarfondföretagen är bundna av nationella regler som genomför UCITS-direktivets övriga placeringsbestämmelser, vilket innebär att ett mottagarfondföretag kan placera högst 20 procent av sitt värde i ett annat fondföretag (artikel 55.1 i UCITS IV-direktivet som i Sverige motsvaras av 5 kap. 16 § första stycket LIF).

Artikel 56.2 c föreskriver att ett fondföretag inte får förvärva mer än 25 procent av andelarna i ett enskilt fondföretag. Om den bestämmelsen gällde för matarfonder skulle det kunna innebära att en matarfond blev tvungen att sluta vara matarfond när innehavet i mottagarfonden översteg 25 procent av mottagarfondens andelar. Bestämmelsen motsvaras av 5 kap. 19 § 4 LIF.

I artikel 58.2 anges de tillgångsslag i vilka en matarfond får placera resterande högst 15 procent av tillgångarna. Artikeln anger att en matarfond får ha upp till 15 procent av sina tillgångar i kompletterande likvida tillgångar enligt artikel 50.2 andra stycket samt derivatinstrument enligt artiklarna 50.1 g, 51.2 och 51.3. Derivatinstrument får enligt artikeln endast användas för att säkra tillgångar (”hedging purposes”). Artiklarna 50.1 g och 51.3 motsvaras av 5 kap. 12–14 §§ LIF och beskriver i vilken typ av derivatinstrument en värdepappersfonds medel får placeras i samt vilken högsta riskexponering som gäller. Artikel 51.2 motsvaras av 5 kap. 1 § tredje stycket LIF om användning av derivatinstrument i syfte att effektivisera förvaltningen av värdepappersfonden. Ett matarfondföretag ska således enligt UCITS IV- direktivet kunna använda sig av derivatinstrument på samma sätt som andra fondföretag, förutsatt att placeringen sker i syfte att ”säkra

Prop. 2010/11:135

146

tillgångar”. Med detta måste enligt regeringens mening avses Prop. 2010/11:135 derivatanvändning i syfte att skydda en placering eller att gardera sig för valutakursförändringar. Det får således inte vara fråga om att använda

derivat i syfte att ta hävstång. Det måste i fondbestämmelserna anges att fondbolaget får använda sig av derivatinstrument.

Termen ”kompletterande likvida tillgångar” i artikel 50.2 andra stycket har i LIF översatts till ”de likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden” (5 kap. 1 § andra stycket LIF). Rätten att låta en värdepappersfonds tillgångar bestå av likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden ska inte sammanblandas med möjligheten att placera fondmedel på konto hos kreditinstitut enligt 5 kap. 10 § LIF. Det sistnämnda fordrar stöd i fondbestämmelserna, medan innehavet av likvida medel enligt 1 § inte kräver något sådant uttryckligt stöd (prop. 2002/03:150 s. 312). Genom att även en matarfonds medel får vara likvida ges fondbolaget för matarfonden bl.a. en möjlighet att lösa in fondandelar utan att alltid behöva begära inlösen av andelar i mottagarfonden.

Ett fondbolag för en värdepappersfond ska således kunna placera alla fondens medel – dock minst 85 procent av fondens värde – i en annan fond. Den andra fonden måste vara en UCITS-fond och får inte själv vara en matarfond eller ett matarfondföretag. Inte heller får dess medel placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag. Fondbolaget för matarfonden ska även kunna låta högst 15 procent av fondens värde bestå av likvida medel och derivatinstrument enligt ovan.

8.3.3Exponeringar som hänför sig till derivatinstrument

Regeringens förslag: Fondbolaget för matarfonden ska beräkna sin sammanlagda exponering hänförlig till derivatinstrument genom att lägga samman matarfondens direkta exponering hänförlig till derivatinstrument med mottagarfondens. Sammanläggning ska ske genom att matarfondens exponeringar läggs ihop antingen med mottagarfondens motsvarande exponeringar i proportion till matarfondens placeringar i mottagarfonden, eller med mottagarfondens högsta möjliga exponeringar hänförliga till derivatinstrument enligt fondbestämmelserna, i proportion till matarfondens placeringar i mottagarfonden.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 58.2 i UCITS IV- direktivet framgår att matarfondföretaget, för att uppfylla bestämmelsen i artikel 51.3, ska beräkna sin totala exponering som hänför sig till derivatinstrument genom att kombinera sin egen direkta exponering hänförlig till derivatinstrument med mottagarfondens. Den

exponeringsregel som avses i artikel 51.3 har genomförts i 5 kap. 13 §
andra stycket LIF där det föreskrivs att en värdepappersfonds
sammanlagda exponeringar som hänför sig till derivatinstrument inte får
överskrida fondens värde.	147

Sammanläggningen kan enligt artikel 58.2 ske genom att Prop. 2010/11:135 matarfondföretagets exponering kombineras med antingen

1)mottagarfondföretagets totala faktiska exponering hänförlig till derivatinstrument, i proportion till matarfondföretagets place- ringar i mottagarfondföretaget, eller

2)mottagarfondföretagets högsta möjliga totala exponering hän-

förlig till derivatinstrument, fastställd i mottagarfondföretagets fondbestämmelser eller bolagsordning, i proportion till matar- fondföretagets placering i mottagarfondföretaget.

Den första metoden för sammanläggning kan medge ett större utrymme för matarfonden men är å andra sidan administrativt mer krävande, eftersom det förutsätter att fondbolaget för mottagarfonden löpande förser fondbolaget för matarfonden med information om mottagarfondens faktiska exponering. Informationsutbytet ska regleras i avtalet mellan fondbolagen (se avsnitt 8.8). Den andra metoden för sammanläggning är enklare att hantera administrativt eftersom gränserna för matarfondens derivatanvändning i stället bestäms av de begränsningar som anges i mottagarfondens fondbestämmelser. Det spelar i detta fall alltså ingen roll om mottagarfonden faktiskt utnyttjar det utrymme som fondbestämmelserna medger.

I 5 kap. 13 § andra och tredje stycket samt i Finansinspektionens föreskrifter finns närmare bestämmelser om hur exponeringarna ska beräknas. Det är naturligtvis önskvärt att matarfonden och mottagarfonden använder sig av samma metoder för beräkning. Detta skulle fondbolagen kunna välja att reglera i avtalet avseende fonderna.

8.4Bestämmelser avseende mottagarfonden

8.4.1Undantag från skyldighet att anmäla marknadsföring

Regeringens förslag: Ett fondbolag som inte marknadsför andelar i en mottagarfond i ett annat EES-land på annat sätt än att andelarna innehas av ett eller flera matarfondföretag behöver inte underrätta Finansinspektionen om att det avser att marknadsföra andelar i mottagarfonden i landet i fråga. Ett mottagarfondföretag vars andelar inte marknadsförs i Sverige på annat sätt än att de innehas av en eller flera matarfonder behöver inte uppfylla de krav som normalt ställs på fondföretag som marknadsför andelar här.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: UCITS IV-direktivets bestämmelser för fondföretag som marknadsför sina andelar i andra medlemsstater än de där de är etablerade ska inte tillämpas när ett mottagarfondföretag inte söker kapital från allmänheten i en annan medlemsstat utan bara har en eller flera matarfondföretag i det andra landet. Vidare ska inte artikel 108.1 andra stycket tillämpas avseende sådana mottagarfondföretag, dvs.

148

myndigheterna i mottagarfondföretagets värdmedlemsstat kan inte vidta Prop. 2010/11:135 åtgärder mot mottagarfondföretaget för att det bryter mot lagar som

gäller i värdmedlemsstaten och som inte omfattas av UCITS IV- direktivets tillämpningsområde (artikel 58.4 b). Det som avses är främst nationella regler om marknadsföring.

Ett mottagarfondföretag som inte söker kapital från allmänheten i en annan medlemsstat på annat sätt än att den har ett eller flera matarfondföretag i medlemsstaten behöver således inte anmäla att den marknadsför andelar i en annan medlemsstat (artikel 93). Det behöver inte heller vidta nödvändiga åtgärder för att i enlighet med de lagar som gäller i medlemsstaten kunna göra utbetalningar till andelsägarna, lösa in andelar samt lämna ut information (artikel 92). Inte heller gäller direktivets krav om tillhandahållande av information på visst sätt i värdmedlemsstaten (artikel 94).

För svensk del innebär ovanstående att ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond inte behöver underrätta Finansinspektionen om att det avser att erbjuda och tillhandahålla tjänster i ett annat land inom EES när tjänster endast tillhandahålls ett eller flera matarfondföretag. Vidare behöver ett mottagarfondföretag med en eller flera svenska matarfonder inte anmäla till den behöriga myndigheten i sitt hemland att företaget vill marknadsföra andelar i Sverige. Bestämmelserna bör genomföras genom att undantag medges från den av regeringen föreslagna 2 kap. 15 c § respektive 1 kap. 7 § LIF.

8.4.2Möjlighet att stänga en mottagarfond för nya investerare

Regeringens förslag: En mottagarfond som har minst två matarfonder eller matarfondföretag som andelsägare behöver inte vara öppen för kapitaltillskott från allmänheten.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Ett fondbolag anses ha en generell kontraheringsplikt, vilket innebär att fondbolaget har en skyldighet att sälja andelar i de fonder som fondbolaget förvaltar till alla som önskar köpa. Skyldigheten är en följd av att en fond bildas genom kapitaltillskott från allmänheten. Det är endast vid förvaltning av specialfonder som det är tillåtet att, under vissa förutsättningar, begränsa möjligheten att förvärva fondandelar (6 kap. 1 § LIF).

UCITS IV-direktivet medger ett undantag från bestämmelsen om generell kontraheringsplikt. Av direktivet framgår att ett mot- tagarfondföretag som har minst två matarfondföretag som andelsägare, kan välja om det ska söka kapital från andra investerare eller inte (artikel 58.4 a).

Ett fondbolag för en mottagarfond som har minst två matarfonder eller matarfondföretag som andelsägare ska således kunna välja om fonden ska vara öppen för kapitaltillskott från allmänheten eller inte. Fondbolaget för mottagarfonden kan därmed välja att stänga fonden för

149

nyteckning av andelar såvitt avser andra än matarfonderna eller Prop. 2010/11:135 matarfondföretagen.

Att fondbolaget för mottagarfonden beslutar att fonden ska stängas för allmänheten påverkar inte befintliga andelsägare. Dessa kvarstår med sina innehav i mottagarfonden. Fondbolaget för mottagarfonden kan alltså inte begära att befintliga andelsägare ska lösa in sina andelar. Innebörden av bestämmelsen i direktivet måste anses vara att mottagarfonden på nytt måste öppnas för allmänheten om en matarfond eller ett matarfondföretag lämnar mottagarfonden och den därmed har endast en matarfond eller ett matarfondföretag.

Ett fondbolag för en värdepappersfond som vill använda sig av denna möjlighet att inte rikta sig till allmänheten bör i fondbestämmelserna ange att fonden riktar sig till allmänheten men har möjlighet att upphöra med att söka kapital från andra investerare om den får två eller flera matarfonder eller matarfondföretag. Även hur fondandelsägarna ska informeras om denna åtgärd bör anges i fondbestämmelserna. Detsamma gäller förutsättningarna för när denna särskilda form av stängning inte längre föreligger och mottagarfonden därför måste öppnas för försäljning.

8.4.3Underrättelse till Finansinspektionen om de matarfonder vars medel placeras i en mottagarfond

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond ska till Finansinspektionen lämna uppgift om varje matarfond eller matarfondföretag vars medel placeras i mottagarfonden. Om en sådan uppgift rör ett matarfondföretag ska Finansinspektionen lämna uppgiften till den behöriga myndigheten i matarfondföretagets hemland.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt UCITS IV-direktivet ska ett mottagarfondföretaget omedelbart meddela de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat identitetsuppgifter för de matarfondföretag som placerar i dess fondandelar. Om mottagarfondföretaget och

matarfondföretaget är etablerade i olika medlemsstater ska den behöriga
myndigheten omedelbart lämna vidare uppgifterna till den behöriga
myndigheten i matarfondföretagets hemland (artikel 66.1).
Informationen innebär att Finansinspektionen får en samlad bild av hur
många, och vilka, matarfonder eller matarfondföretag som placerar
medel i en mottagarfond. Detta kan vara viktig information för tillsynen
av mottagarfonden. När en svensk värdepappersfond omvandlas till en
matarfond får Finansinspektionen visserligen kännedom om detta genom
att fondbolaget som förvaltar värdepappersfonden ansöker om tillstånd
att placera medel i en mottagarfond eller ett mottagarfondföretag. Samma
gäller när en matarfond vill byta mottagarfond eller mottagarfondföretag.
Det kan dock finnas ett värde för Finansinspektionen att veta att
placeringen också har påbörjats.	150

8.5

Tillståndskrav

Prop. 2010/11:135

8.5.1Tillstånd genom godkännande av fondbestämmelserna för matarfonden

Regeringens förslag: Det krävs tillstånd för att placera en värdepappersfonds medel enligt bestämmelserna för matarfonder. Tillstånd ges av Finansinspektionen i form av godkännande av fondbestämmelserna.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock inte uttryckligen tagit ställning till om tillstånd ska ges samtidigt som fondbestämmelserna godkänns.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt UCITS IV-direktivet ska medlemsstaterna se till att det för ett fondföretags placeringar i ett visst mottagarfondföretag, vilka överstiger den gräns som normalt gäller för placering i ett annat fondföretag, krävs tillstånd på förhand (artikel 59). Bestämmelsen innebär att tillstånd ska krävas dels vid nybildning av en fond som ska vara en matarfond, dels vid ombildning av en fond till matarfond, dels vid byte av mottagarfond.

Att en fond är en matarfond ska framgå av fondbestämmelserna. Eftersom valet av mottagarfond påverkar hela placeringsinriktningen måste det i fondbestämmelserna även anges vilken fond som är mottagarfond. En nybildning eller ombildning av en fond till matarfond kräver således alltid godkännande av nya eller ändrade fondbestämmelser. Det förefaller därför onödigt att kräva ett särskilt tillstånd utöver tillstånd till ändring av fondbestämmelserna. Eftersom fondbestämmelserna inte heller kan godkännas utan att övriga förutsättningar för att värdepappersfonden ska få vara en matarfond är uppfyllda, är det enligt regeringens mening lämpligt att tillstånd ges i form av godkännande av fondbestämmelserna.

8.5.2Ansökningshandlingar

Regeringens förslag: Tillsammans med en ansökan om tillstånd att placera en värdepappersfonds medel enligt bestämmelserna för matarfonder ska lämnas nya eller ändrade fondbestämmelser för fonden. Tillsammans med ansökan ska även lämnas de andra handlingar som krävs enligt UCITS IV-direktivet.

Om fondmedlen ska placeras i ett mottagarfondföretag, ska fondbolaget även ge in ett intyg från den behöriga myndigheten i mottagarfondföretagets hemland om att fondföretaget har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet, att det inte är ett matarfondföretag och att dess medel inte placeras i en matarfond eller ett matarfondföretag.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

151

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Förutom krav på tillstånd för att bli matarfondföretag innehåller UCITS IV-direktivet bestämmelser om vilka handlingar som ska ges in tillsammans med ansökan (artikel 59). De handlingar som avses är matarfondföretagets och mottagarfondföretagets fondbestämmelser eller bolagsordningar, fondföretagens informationsbroschyr och faktablad, avtal mellan fondföretagen eller interna uppföranderegler (se avsnitt 8.8), eventuell underrättelse till andelsägarna som ska lämnas med anledning av ombildning (se avsnitt 8.5.4), avtal mellan fondföretagens förvaringsinstitut (se avsnitt 8.9.1) samt avtal mellan fondföretagens revisorer (se avsnitt 8.10.2). Om fondföretagen är etablerade i olika medlemsstater ska ansökan också innehålla ett intyg från behörig myndighet i mottagarfondföretagets hemmedlemsstat om att fondföretaget uppfyller kraven för att vara ett mottagarfondföretag.

En bestämmelse med motsvarande innehåll som artikel 59 bör införas i LIF. De fondbestämmelser som ska ges in är fondbestämmelserna för en nystartad fond eller de ändrade fondbestämmelser som är en följd av den nya placeringsinriktningen.

Matarfondens informationsbroschyr och faktablad ska ges in tillsammans med ansökan. Det är fråga om den informationsbroschyr och det faktablad som fondbolaget kommer att använda efter det att tillstånd har lämnats.

De handlingar som ska bifogas ansökan ska enligt artikel 59.3 i UCITS IV-direktivet vara avfattade på ett officiellt språk i matarfondföretagets hemland eller på ett språk som godkänns av dess behöriga myndigheter. Varken av språklagen (2009:600) eller förvaltningslagen (1986:223) följer någon uttrycklig skyldighet att endast ge in handlingar som är avfattade på svenska språket eller översatta till svenska språket till olika myndigheter. Av språklagen följer att språket i förvaltningsmyndigheter är svenska och att det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas. Myndigheterna har vidare ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom dess fackområde finns tillgänglig, används och utvecklas. Detta innebär att språket i t.ex. protokoll, beslut och föreskrifter ska vara svenska. I förarbetena till språklagen framförs dock att det i andra delar av den offentliga verksamheten är naturligt att det kan förekomma kommunikation på andra språk än svenska. Som exempel anges skriftväxling mellan svenska myndigheter och utländska myndigheter och internationella organisationer. Det framhålls vidare att de exakta gränserna för det område inom vilket svenskan är obligatorisk inte kan anges generellt utan får bedömas i varje enskilt fall (prop. 2008/09:153 s. 29 f.).

Som en allmän princip gäller sedan lång tid tillbaka att det svenska språket ska användas i inlagor som ges in till domstolar och myndigheter. Om det kommer in en handling på ett främmande språk bör en slentrianmässig översättning inte ske utan hänsyn ska tas till ärendets beskaffenhet, omfattningen och karaktären av det material som lämnas in samt kostnaden för översättning sedd i förhållande till ärendets vikt. En inlaga får inte avvisas enbart av det skälet att den inte är avfattad på svenska (se prop. 1971:30 s. 382).

Prop. 2010/11:135

152

Att medge ett fondbolag att ge in ansökningshandlingar på ett annat Prop. 2010/11:135 språk än svenska strider således inte mot lag. Det rör sig om en förmån

för sökanden som enligt regeringes mening Finansinspektionen bör vara fri att avgöra om den vill ge. Finansinspektionen bör alltså få avgöra om den vill godkänna ansökningshandlingar på andra språk än svenska. Några särskilda föreskrifter om detta är inte nödvändiga.

8.5.3Finansinspektionens prövning

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska godkänna en ansökan om tillstånd till att placera en värdepappersfonds medel enligt bestämmelserna för matarfonder om den tänkta placeringsinriktningen överensstämmer med vad som gäller för en matarfond, de ingivna handlingarna uppfyller tillämpliga krav samt fondbestämmelserna i övrigt uppfyller de krav som ställs avseende fondbestämmelser.

Om ansökan avser en befintlig fond ska Finansinspektionen inom 15 arbetsdagar från det att fullständig ansökan lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut. Om ansökan avser fondbestämmelser för en ny fond eller fondbestämmelser som ändras på annat sätt än som en följd av den nya placeringsinriktningen ska tidsfristen för Finansinspektionens underrättelse om beslut vara två månader.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt UCITS IV-direktivet ska tillstånd till placering i ett fondföretag överstigande den gräns som normalt gäller för investeringar i andra fondföretag lämnas om matarfondföretaget, dess förvaltningsbolag, förvaringsinstitut och revisor samt mottagarfondföretaget uppfyller direktivets krav (artikel 59.3). Det innebär att Finansinspektionen vid sin prövning ska kontrollera att alla formaliteter är uppfyllda avseende framför allt avtal mellan fondbolagen, avtal mellan förvaringsinstituten och avtal mellan revisorerna. Den tänkta placeringsinriktningen måste också överensstämma med vad som gäller för en matarfond, vilket bl.a. innebär att den tänkta mottagarfonden måste uppfylla kraven för att vara mottagarfond.

En ytterligare förutsättning är naturligtvis att fondbestämmelserna kan godkännas. Prövningen av dessa såvitt avser placeringsinriktningen får emellertid inte gå utöver prövningen enligt ovan. Finansinspektionen får således inte neka tillstånd på den grunden att placeringsinriktningen inte kan anses skälig. Inte heller kan Finansinspektionen vägra tillstånd beträffande en befintlig fond på den grunden att fondbestämmelseändringen strider mot andelsägarnas gemensamma intresse (se avsnitt 13.1.2).

Enligt direktivet ska behörig myndighet underrätta matarfondföretaget om sitt beslut inom 15 arbetsdagar från det att fullständiga ansökningshandlingar överlämnats (artikel 59.2). Med fullständiga ansökningshandlingar måste avses att samtliga de handlingar som ska ges in är ingivna och att de är fullständigt ifyllda. Finansinspektionen ska

153

således kunna fatta beslut med stöd av de ingivna handlingarna utan Prop. 2010/11:135 ytterligare kompletteringar.

Eftersom fondbestämmelserna måste prövas samtidigt kommer tidsfristen 15 dagar i direkt konflikt med den tidsfrist på två månader som föreslås gälla för godkännande av fondbestämmelser (se avsnitt 13.1.3). Konflikten finns även i UCITS IV-direktivet, eftersom enligt artikel 5.4 auktorisation av fondföretag ska lämnas inom två månader från ansökan. Rimligen bör det vara så att femtondagarsfristen ska gälla vid ombildning till matarfond och vid byte av mottagarfond, men tvåmånadersfristen när det är fråga om att godkänna en ny fond. När det således rör sig om en befintlig fond, ska fondbestämmelserna godkännas inom femton arbetsdagar. Det kan dock hända att fondbolaget för värdepappersfonden samtidigt ansöker om godkännande av ändringar i fondbestämmelserna som inte har med det faktum att fonden blir matarfond att göra. För sådana ändringar kan inte femtondagarsfristen anses gälla. Om ansökan innehåller sådana fondbestämmelseändringar bör Finansinspektionen i stället ha två månader på sig att underrätta fondbolaget om sitt beslut.

8.5.4Information till fondandelsägarna

Regeringens förslag: Innan en befintlig värdepappersfond blir en matarfond eller byter mottagarfond eller mottagarfondföretag, ska andelsägarna i värdepappersfonden underrättas om förändringen och ges möjlighet att lösa in sina fondandelar utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper till följd av inlösen. Möjlighet att begära inlösen ska ges under minst 30 dagar från dagen för underrättelse. Av underrättelsen ska framgå att Finansinspektionen har godkänt ändringen av fondbestämmelserna, när de ändrade fondbestämmelserna ska börja tillämpas och att fondandelsägarna har rätt till inlösen av sina fondandelar. Till underrättelsen ska fogas matarfondens och mottagarfondens eller mottagarfondföretagets faktablad.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur underrättelsen ska lämnas.

Utredningens förslag: Utredningen har				inte föreslagit	att
informationskravet ska regleras särskilt i lag utan har ansett att detta bör
ske genom föreskrifter.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att erinra mot det. Finansinspektionen anser emellertid att
UCITS IV-direktivets krav på underrättelse till andelsägarna vid
omvandling till matarfond eller byte av mottagarfondföretag bör framgå
av lag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt UCITS IV-direktivet ska
medlemsstaterna kräva att ett matarfondföretag som redan bedriver
verksamhet	som	fondföretag,	inbegripet	verksamhet	som
matarfondföretag till ett annat mottagarfondföretag, lämnar viss
information till sina fondandelsägare i samband med ombildning eller
byte av mottagarfondföretag. Informationen ska innehålla en förklaring						154

om att behörig myndighet har godkänt att matarfondföretagets medel placeras i mottagarfondföretaget, matarfondföretagets och mottagarfondföretagets faktablad, datum då placeringen ska påbörjas och en förklaring om att andelsägarna har rätt att inom 30 dagar begära att deras andelar återköps eller löses in, utan några andra kostnader än kostnaderna för avveckling av värdepappersinnehavet. Informationen ska ges senast 30 dagar före det datum då placeringen ska ske (artikel 64).

Enligt regeringens förslag ska fondandelsägarna vid ändringar av fondbestämmelserna som är av väsentlig betydelse underrättas om beslutet och ges möjlighet att lösa in sina fondandelar före det att ändringen börjar tillämpas (se avsnitt 13.1.2). Andelsägarna har i de fallen rätt till inlösen utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper till följd av inlösen. En underrättelse till andelsägarna ska bl.a. innehålla lämplig information om syftet med fondbestämmelseändringen och vilka konsekvenser den kan få för andelsägarna. UCITS IV-direktivet reglerar dock uttömmande vilka krav som kan ställas på ett fondföretag som ombildas till matarfondföretag eller byter mottagarfondföretag. Det är därför enligt regeringens mening lämpligt att det införs en särskild bestämmelse avseende informationskravet i samband med omvandling till matarfond eller byte av mottagarfond eller mottagarfondföretag. I stället för att Finansinspektionen ska besluta om rätt till inlösen på grund av att det är fråga om en väsentlig ändring av fondbestämmelserna bör det också klargöras att andelsägarna vid omvandling till matarfond eller byte av mottagarfond eller mottagarfondföretag alltid har rätt till inlösen utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper till följd av inlösen.

Som framgår ovan ska underrättelsen ges in till Finansinspektionen i samband med ansökan om godkännande av de nya fondbestämmelserna (se avsnitt 8.5.2). Finansinspektionen får därmed möjlighet att kontrollera att underrättelsen uppfyller de krav som kommer att gälla.

Om ett fondföretag har anmält att det marknadsför sina andelar i ett annat EES-land ska enligt UCITS IV-direktivet informationen om omvandlingen till matarfondföretag till andelsägarna i värdmedlemsstaten lämnas på det officiella språket eller på ett språk som godkänns av detta lands myndigheter (artikel 64.2). Finansinspektionen får enligt förordningen (2004:75) om investeringsfonder meddela föreskrifter om översättning till svenska språket av information som fondföretag och förvaltningsbolag lämnar i Sverige. Med stöd av detta bemyndigande kan inspektionen föreskriva att underrättelsen till de svenska andelsägarna i ett matarfondföretag som marknadsför andelar i Sverige ska upprättas på svenska.

I kommissionens direktiv 2010/44/EU finns en bestämmelse som innebär att informationen till andelsägarna ska lämnas antingen på papper eller via ett varaktigt medium, och i det senare fallet ska vissa villkor vara uppfyllda (artiklarna 7 och 29). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela närmare föreskrifter – baserade på kommissionens direktiv – om sättet för underrättelse.

Prop. 2010/11:135

155

8.6

Avgifter och ersättningar

Prop. 2010/11:135

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond får inte ta ut någon avgift av matarfonden eller matarfondföretaget vid försäljning eller inlösen av andelar.

Om provision eller annan ersättning betalas ut till ett fondbolag eller någon annan som handlar på dess uppdrag i samband med att matarfondens medel placeras i andelar i en mottagarfond eller i ett mottagarfondföretag, ska denna ersättning tillföras matarfondens tillgångar.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt UCITS IV-direktivet får ett mottagarfondföretag inte debitera ett matarfondföretag några avgifter vid köp respektive avyttring av andelar (artikel 66.2). En motsvarande bestämmelse bör införas i LIF. Bestämmelsen hindrar inte mottagarfonden från att debitera matarfonden en förvaltningsavgift. Här finns i stället informationskrav angående de sammanlagda avgifterna (se avsnitt 8.13).

Likabehandlingsprincipen kräver att alla andelsägarna i en fond behandlas på samma sätt. En fråga som kan ställas är om inte likabehandlingsprincipen träds för när då en fondandelsägare i form av en matarfond t.ex. debiteras lägre avgifter än övriga fondandelsägare. Matar-mottagarstrukturen är emellertid en konstruktion som gör det nödvändigt med vissa särbestämmelser för att inte andelsägarna i matarfonden ska hamna i en sämre situation än om de investerade direkt i mottagarfonden. Andelsägarna i matarfonden riskerar t.ex. att drabbas av oskäligt höga förvaltningsavgifter på grund av att två fondbolag är involverade i förvaltningen. Deras situation kan därmed inte anses jämförbar med vanliga fondandelsägares situation (se även avsnitt 8.8).

Om en serviceavgift, provision eller annan ekonomisk ersättning betalas ut i samband med att ett matarfondföretags medel placeras i andelar i ett mottagarfondföretag, ska enligt UCITS IV-direktivet beloppet tillföras matarfondföretagets tillgångar (artikel 65.2). Ersättningen ska tillföras matarfondföretaget oavsett om det är förvaltningsbolaget eller någon annan som på förvaltningsbolagets uppdrag köper andelar i ett mottagarfondföretag.

När fondbolaget för matarfonden köper andelar i mottagarfonden eller mottagarfondföretaget kan det för den senare innebära en stor insättning. Vid sådana större insättningar av medel förekommer det att fondbolaget för den fond vars medel placerats i en annan fond erhåller ersättning från fondbolaget för den mottagande fonden. I enlighet med direktivet ska sådan ersättning tillföras matarfondens tillgångar och således komma matarfondens andelsägare till godo. Detta är en generell regel som redan i dag får anses gälla genom sundhetskravet i 2 kap. 17 § LIF och regeln i 4 kap. 2 § tredje stycket LIF om att fondbolaget vid förvaltningen av en investeringsfond uteslutande ska handla i fondandelsägarnas

156

gemensamma intresse. Kravet bör dock framgå uttryckligen, varför en Prop. 2010/11:135 särskild bestämmelse härom bör införas.

8.7Fondbolagets för matarfonden ansvar gentemot sina andelsägare

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar en matarfond ska effektivt övervaka förvaltningen av mottagarfonden eller mottagarfondföretaget. Fondbolaget får därvid förlita sig på den information som det får från fondbolaget för mottagarfonden eller från mottagarfondföretaget samt från mottagarfondens eller mot- tagarfondföretagets förvaringsinstitut och revisor, såvida det inte finns anledning att ifrågasätta informationens tillförlitlighet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens, utom så till vida att utredningen föreslagit att fondbolaget för matarfonden ska vara skyldigt att ”noga följa” verksamheten i mottagarfonden eller mottagarfondföretaget.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Finansinspektionen menar dock att skyldigheten för matarfondens fondbolag att övervaka mottagarfonden bör ansluta till direktivets ordalydelse.

Skälen för regeringens förslag: De nya reglerna om matar- och mottagarstrukturer i UCITS IV-direktivet medför ingen förändring av matarfondens fondbolags ansvar mot andelsägarna. Oavsett om värdepappersfonden är en matarfond eller inte har fondbolaget ansvaret för investeringarna gentemot andelsägarna. Eftersom nästan alla matarfondens medel investeras i en annan fond minskar emellertid insynen i investeringarna. UCITS IV-direktivet innehåller därför regler som syftar till att matarfondföretaget ska kunna hålla sig informerat om hur mottagarfondföretagets förvaltning sköts.

Enligt direktivet ska matarfondföretaget effektivt övervaka mot- tagarfondföretagets verksamhet. Vid utövandet av den skyldigheten får matarfondföretaget förlita sig på den information och de handlingar som det får från mottagarfondföretaget, dess förvaltningsbolag, förvarings- institut eller revisor, såvida det inte finns anledning att ifrågasätta informationens och handlingarnas tillförlitlighet (artikel 65.1). En motsvarande bestämmelse bör införas i LIF. Regeringen instämmer i Finansinspektionens synpunkt att skyldigheten för matarfondens fondbolag att övervaka mottagarfonden bör ansluta till direktivets ordalydelse. Fondbolaget för matarfonden ska således effektivt övervaka förvaltningen av mottagarfonden eller mottagarfondföretaget.

8.8Information till fondbolaget för matarfonden och samordning mellan fonderna

Regeringens förslag: Om matarfonden och mottagarfonden förvaltas

av olika fondbolag, ska fondbolaget för mottagarfonden till

157

fondbolaget för matarfonden lämna den information som behövs för att det senare ska kunna uppfylla kraven i denna lag och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

Det ska finnas ett avtal mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden eller mottagarfondföretaget. Avtalet ska säkerställa att fondbolaget för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget lämnar nödvändig information till fondbolaget för matarfonden, samt övrig samordning mellan fonderna. Om både matarfonden och mottagarfonden eller mottagarfondföretaget förvaltas av samma fondbolag ska fondbolaget i stället upprätta skriftliga rutiner som säkerställer samordning mellan fonderna. Avtalet eller de skriftliga rutinerna ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i kommissionens direktiv 2010/44/EU.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock föreslagit att de närmare kraven på avtalets innehåll ska genomföras i föreskrifter.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt UCITS IV-direktivet ska medlemsstaterna kräva att mottagarfondföretaget förser matarfondföretaget med all den dokumentation och information som behövs för att det senare ska kunna uppfylla direktivets krav. För det syftet ska matarfondföretaget ingå avtal med mottagarfondföretaget. Avtalet ska finnas tillgängligt på begäran och kostnadsfritt för alla andelsägare. Medel får inte placeras i mottagarfondföretaget, utöver den gräns som gäller enligt artikel 55.1, innan avtalet har trätt i kraft (artikel 60.1).

I kommissionens direktiv 2010/44/EU finns närmare bestämmelser om vilka frågor avtalet ska reglera. Bestämmelserna rör både informationsutbyte och samordning mellan parterna. Enligt kommissionens direktiv ska avtalet reglera när och hur viss information ska meddelas matarfondföretaget. Den information det är fråga om är t.ex. tillhandahållande av interna operativa dokument såsom riskhanteringsprocess och rapporter om regelefterlevnad, samt uppgifter om mottagarfondföretagets faktiska exponering mot derivatinstrument (artikel 8). Det senare är nödvändigt för att matarfondföretaget ska kunna beräkna sin sammanlagda exponering som hänför sig till derivatinstrument. Avtalet ska innehålla en försäkran om att mottagarfondföretaget kommer att informera matarfondföretaget om varje annan överenskommelse om informationsutbyte som ingås med

Prop. 2010/11:135

158

tredje part och, om tillämpligt, när och hur mottagarfondföretaget kommer att göra dessa överenskommelser tillgängliga för matarfondföretaget (artikel 8 f).

I avtalet ska också framgå vilka avgifter och utgifter som ska belasta matarfondföretaget samt villkoren för eventuell överföring av apport- tillgångar från matarfondföretaget till mottagarfondföretaget (artikel 9). Med överföring av apporttillgångar avses i direktivet överföring av finansiella instrument i stället för pengar. När det gäller sådan överföring påpekas i direktivets skäl att den innebär fördelar i form av minskade transaktionskostnader och undvikande av negativa skattekonsekvenser. Sådan överföring är särskilt fördelaktig för fondföretag som redan bedriver verksamhet som fondföretag eller matarfondföretag till ett annat mottagarfondföretag (skäl 10).

Avtalet ska också reglera bl.a. samordning av intervaller och tidpunkt för beräkning och offentliggörande av fondandelsvärdet, förfaranden som säkerställer att frågor och klagomål från andelsägarna hanteras på lämpligt sätt, eventuella åtgärder för att förhindra market timing (artikel 10), när och hur fondföretaget ska anmäla tillfälligt avbrott och åter- upptagande av försäljning och inlösen av fondandelar (artikel 11), samt vilket lands lagstiftning som ska tillämpas vid tvist om avtalets villkor (artikel 14). Beträffande det senare gäller att avtalet måste föreskriva att den lagstiftning som gäller i något av fondföretagens hemländer ska tillämpas på avtalet. Beträffande hantering av klagomål framgår i direktivets skäl att det handlar om att korrespondens som av misstag sänts till mottagarfondföretaget i stället för till matarfondföretaget eller tvärtom kan hanteras (skäl 9).

Om matarfondföretaget och mottagarfondföretaget förvaltas av samma förvaltningsbolag räcker det att förvaltningsbolaget fastställer interna uppföranderegler som säkerställer att kraven i direktivet blir uppfyllda (artikel 60.1 i UCITS IV-direktivet). Kommissionens direktiv 2010/44/EU innehåller även närmare bestämmelser för vilka frågor de interna uppförandereglerna ska reglera. Utöver det som gäller innehållet i avtalet föreskrivs att förvaltningsbolagets interna uppföranderegler ska omfatta lämpliga åtgärder för att minska sådana intressekonflikter som kan uppstå mellan matarfondföretaget och mottagarfondföretaget eller mellan matarfondföretaget och andra andelsägare i mottagarfondföretaget. Detta under förutsättning att eventuella intressekonflikter inte hanterats tillräckligt genom de åtgärder som förvaltningsbolagen ska vidta för att uppfylla övriga bestämmelser om intressekonflikter i UCITS IV-direktivet (artikel 15).

Som nämnts ovan syftar avtalet mellan fondbolagen för matarfonden respektive mottagarfonden eller mottagarfondföretaget bl.a. till att fondbolaget för matarfonden ska ges särskild information om mottagarfonden. Liksom beträffande avgifter kan man fråga sig om inte likabehandlingsprincipen träds för när då en fondandelsägare i form av en matarfond får särskilda möjligheter till information jämfört med övriga fondandelsägare (se avsnitt 8.6). Matar-mottagarstrukturen är emellertid en konstruktion som gör det nödvändigt med vissa särbestämmelser för att inte andelsägarna i matarfonden ska hamna i en sämre situation än om de investerade direkt i mottagarfonden. Andelsägarna i matarfonden har inte samma insyn i förvaltningen av

Prop. 2010/11:135

159

mottagarfonden som de skulle ha om de investerade direkt i denna. Eftersom matarfonden tillåts ha en del kompletterande tillgångar i form av t.ex. derivatinstrument måste vidare fondbolaget för matarfonden få information om riskexponeringen i mottagarfonden för att exponeringsreglerna ska kunna upprätthållas.

Det är emellertid viktigt att avtalen mellan fondbolagen för matarfonden respektive mottagarfonden eller mottagarfondföretaget inte ger rättigheter till matarfonden som inte är motiverade av den särskilda investeringsformen. Fondbolaget för mottagarfonden är alltjämt skyldigt att se till att fondandelsägarna behandlas på ett rättvist sätt. I kommissionens direktiv 2010/44/EU finns t.ex. en bestämmelse om att det i avtalet ska anges vilka villkor som gäller för att mottagarfondföretaget gentemot matarfondföretaget ska kunna avstå från att utöva vissa av de rättigheter som det enligt fondbestämmelserna har i förhållande till andelsägarna (artikel 10 första stycket h). Bestämmelsen bör enligt regeringens mening inte uppfattas som att det finns en diskretionär möjlighet för fondbolaget för mottagarfonden att avstå från att tillämpa vissa bestämmelser i förhållande till matarfonden. I den mån ett sådant avstående innebär ett avsteg från likabehandlingsprincipen bör avstående endast kunna ske om det är nödvändigt för att hantera de frågor som kan uppkomma till följd av det särskilda förhållande som råder mellan en matarfond och en mottagarfond.

Direktivet talar om avtal mellan fondföretagen, men eftersom svenska fonder inte är juridiska personer är det riktiga att ålägga fondbolagen att se till att avtal finns. Om en matarfonds medel ska placera medel i ett mottagarfondföretag som är en juridisk person kan naturligtvis avtalet ingås direkt med mottagarfondföretaget. Det kan bli aktuellt om mottagarfondföretaget är självförvaltande, dvs. det finns inte något förvaltningsbolag för fondföretaget.

Enligt regeringens mening bör det i LIF finnas ett åliggande för fondbolaget för mottagarfonden att förse fondbolaget för matarfonden med den information som behövs för att det senare ska kunna uppfylla kraven i LIF eller andra författningar som reglerar bolagets verksamhet. De skyldigheter som åligger fondbolaget för en matarfond för vilka fondbolaget behöver information från fondbolaget för mottagarfonden är framför allt skyldigheten att begränsa exponeringarna mot derivatinstrument (se avsnitt 8.3.3) och skyldigheten att effektivt övervaka förvaltningen av mottagarfonden (se avsnitt 8.7).

För att säkerställa informationsutbytet bör det krävas att det finns ett avtal mellan fondbolagen eller fondbolaget och mottagarfondföretaget. Kommissionens direktiv 2010/44/EU reglerar emellertid inte bara nödvändigt informationsutbyte utan även sådant som kan vara bra och praktiskt att reglera i ett avtal. t.ex. villkor för överföring av finansiella instrument eller uppgifter om avgifter och utgifter. Förutom nödvändigt informationsutbyte bör det därför i LIF anges att avtalet även ska reglera annan samordning mellan fonderna eller fonden och fondföretaget. Lagrådet förordar att direktivet genomförs i svensk rätt på lämplig normnivå utan hänvisning till hela eller delar av direktivets innehåll (se s. 124). Såsom anförts i anslutning till de föreslagna bestämmelserna om avtal mellan förvaringsinstitut och fondbolag har regeringen efter övervägande dock stannat för att genomförandet bör göras i lag samt att

Prop. 2010/11:135

160

en hänvisning till direktivets artiklar då är att föredra framför att återge Prop. 2010/11:135 reglerna i direktivet i lagtexten (a. s.).

Lagvalsbestämmelserna bör dock preciseras. I LIF bör därför föreskrivas att parterna i avtalet ska utse lagen i matarfondens eller mottagarfondföretagets hemland och att det landets domstolar ska utses till att vara behöriga att pröva tvister med anledning av avtalet.

Det som UCITS IV-direktivet benämner som interna uppföranderegler bör enligt regeringens mening motsvaras av skriftliga rutiner. I LIF bör anges att de skriftliga rutinerna ska säkerställa samordning mellan fonderna eller fonden och fondföretaget. Med samordning avses då bl.a. en reglering av hur intressekonflikter hanteras. För att upprätthålla samma systematik som gäller för regleringen om de avtal som ska ingås, bör det i LIF även beträffande rutinerna tas in en hänvisning till relevanta artiklar i kommissionens direktiv.

8.9Förvaringsinstituten

8.9.1Informationsutbyte och samordning mellan förvaringsinstituten

Regeringens förslag: Matarfondens fondbolag ska till förvaringsinstitutet lämna sådan information om mottagarfonden som institutet behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter.

Om en matarfond och en mottagarfond har olika förvaringsinstitut, ska förvaringsinstituten utbyta den information och ha den samordning som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

Om en matarfond och en mottagarfond eller ett mottagarfondföretag har olika förvaringsinstitut, ska det finnas ett avtal mellan instituten. Avtalet ska säkerställa nödvändigt informationsutbyte och nödvändig samordning mellan förvaringsinstituten. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i kommissionens direktiv 2010/44/EU.

Om matarfondens medel placeras i en mottagarfond ska i avtalet föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet. Om matarfondens medel placeras i ett mottagarfondföretag ska i avtalet föreskrivas att det lands lag som är tillämpligt på det avtal som upprättats mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfondföretaget ska tillämpas även på avtalet mellan förvaringsinstituten och att det landets domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet. Om det inte finns något avtal mellan fondbolag ska i stället föreskrivas antingen att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet, eller att lagstiftningen i mottagarfondföretagets hemland är tillämplig på avtalet och att det landets domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet.

161

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock föreslagit att de närmare kraven på avtalets innehåll ska genomföras i föreskrifter.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: För varje värdepappersfond ska det finnas ett förvaringsinstitut som har i uppdrag att ta emot och förvara den egendom som ingår i fonden. Förvaringsinstitutet ska dessutom utöva viss kontroll över fondbolaget och se till bl.a. att försäljning och inlösen av fondandelar går rätt till, att andelarna blir rätt värderade samt att fondens medel används i enlighet med LIF och fondbestämmelserna. Ett förvaringsinstitut ska verkställa fondbolagets beslut under förutsättning att dessa inte strider mot LIF eller fondbestämmelserna (3 kap. 1 och 2 §§ LIF). Förvaringsinstitutet ska vara en bank eller ett annat kreditinstitut (1 kap. 1 § 14).

För att förvaringsinstitutet ska kunna kontrollera att matarfondföretagets medel används enligt tillämpliga regler krävs att förvaringsinstitutet får information bl.a. om mottagarfondföretagets placeringar. UCITS IV-direktivet föreskriver därför att matarfondföretaget ska ansvara för att till förvaringsinstitutet vidarebefordra den information om mottagarfondföretaget som krävs för att matarfondföretaget ska kunna fullgöra sina uppgifter (artikel 61.1 fjärde stycket). En motsvarande bestämmelse bör införas i LIF.

När matarfondföretaget och mottagarfondföretaget inte har samma förvaringsinstitut ska enligt UCITS IV-direktivet förvaringsinstituten ingå ett avtal om informationsutbyte för att säkerställa att båda instituten ska kunna fullgöra sina uppgifter (artikel 61.1 första stycket). Kommissionens direktiv 2010/44/EU innehåller närmare bestämmelser om vad avtalet mellan förvaringsinstituten ska innehålla. Avtalet ska bl.a. ange vilka dokument som rutinmässigt ska utbytas samt hur dessa ska överlämnas. Vidare ska avtalet reglera samordning av de båda institutens deltagande när det gäller operativa frågor, t.ex. förfarandet för att beräkna fondandelsvärdet för vart och ett av fondföretagen. Här inbegrips eventuella åtgärder som ska skydda mot utnyttjande av tidszonsskillnader mellan olika marknader (market timing). I avtalet ska även anges hur samordning ska ske mellan instituten avseende instruktioner från matarfondföretaget om att köpa eller lösa in andelar i mottagarfondföretaget samt avveckling av sådana transaktioner, inklusive frågor om att överföra apporttillgångar. Avtalet ska även reglera samordning av förfarandena vid räkenskapsårets slut (artikel 24). Beträffande lagval föreskrivs att avtalet ska peka ut samma lagstiftning som gäller enligt avtalet mellan matarfondföretaget och mottagarfondföretaget. Om ett sådant avtal har ersatts av interna uppföranderegler ska i avtalet i stället föreskrivas att det är antingen lagstiftningen i matarfondföretagets hemmedlemsstat eller lagstiftningen i mottagarfondföretagets hemmedlemsstat som är tillämplig på avtalet och att domstolarna i den medlemsstat vars lagstiftningen är tillämplig på avtalet är exklusivt behöriga (artikel 25).

I UCITS IV-direktivet föreskrivs vidare att förvaringsinstituten inte ska anses bryta mot bestämmelser om tystnadsplikt när de uppfyller de krav

Prop. 2010/11:135

162

som anges i kapitlet om matarfondföretag och mottagarfondföretag Prop. 2010/11:135 (artikel 61.1 tredje stycket).

Enligt regeringens mening bör det i LIF framgå att förvaringsinstituten är skyldiga att lämna den information och ha den samordning som behövs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Om förvaringsinstituten är skyldiga att lämna den information till varandra som behövs för att något av förvaringsinstituten ska kunna fullgöra sina skyldigheter kan de inte anses bryta mot den s.k. banksekretessen när de lämnar sådana uppgifter, eftersom uppgiftslämnandet inte kan anses ske obehörigen (jfr 1 kap. 10 § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse).

Förvaringsinstituten bör vara skyldiga att i ett avtal reglera hur samordningen och informationsutbytet ska se ut. De i kommissionens direktiv 2010/44/EU närmare bestämmelserna om vad avtalet ska reglera handlar i huvudsak om nödvändigt informationsutbyte och nödvändig samordning. Vissa av punkterna innehåller visserligen sådant som svenska förvaringsinstitut inte nödvändigtvis behöver reglera, eftersom de inte motsvarar åligganden i svensk lag, t.ex. samordning av förfaranden för beräkning av fondandelsvärde eller samordning av förfaranden vid räkenskapsårets slut. Kommissionens direktiv är dock utformat utifrån att förvaringsinstituten har olika uppgifter i olika medlemsstater. Om avtal ingås mellan två svenska förvaringsinstitut kan det därför i avtalet konstateras att många av de uppräknade punkterna inte kräver någon reglering. De närmare kraven på vilka frågor som ska regleras i avtalet bör, i likhet med vad som föreslås beträffande avtalet mellan fondbolagen, införas i LIF genom hänvisning till relevanta artiklar i kommissionens direktiv. Lagvalsbestämmelserna bör dock preciseras. I LIF bör därför föreskrivas att parterna i avtalet ska utse den lag och de domstolar som utsetts i avtalet mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden eller mottagarfondföretaget. Om det inte finns något sådant avtal bör i stället gälla att parterna ska utse lagen i matarfondens eller mottagarfondföretagets hemland och att det landets domstolar ska utses till att vara behöriga att pröva tvister med anledning av avtalet.

I artikel 61.1 i UCITS IV-direktivet anges att ett matarfondföretag inte får investera i mottagarfondföretaget innan avtalet mellan förvaringsinstituten har trätt i kraft. Bestämmelsen bör rimligen ha samma innebörd som i artikel 60.1, nämligen att placering får ske men inte överstigande den gräns som gäller för fondföretag som inte är matarfondföretag.

8.9.2Förvaringsinstitutets rapportering om fel och försummelser i förvaltningen av mottagarfonden

Regeringens förslag: Om mottagarfondens förvaringsinstitut upptäcker fel eller försummelser i förvaltningen av mottagarfonden vilka bedöms få negativa konsekvenser för matarfonden eller matarfondföretaget ska institutet omedelbart underrätta Finans- inspektionen, matarfondens fondbolag eller matarfondföretaget samt

163

matarfondens eller matarfondföretagets förvaringsinstitut om upp-		Prop. 2010/11:135
täckten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om vilka fel eller försummelser i förvaltningen av
mottagarfonden som förvaringsinstitutet ska rapportera.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Av UCITS IV-direktivet framgår att
om mottagarfondföretagets förvaringsinstitut upptäcker sådana
oegentligheter gällande mottagarfondföretaget som bedöms få negativa
återverkningar för matarfondföretaget ska förvaringsinstitutet omedelbart
meddela de behöriga myndigheterna i mottagarfondföretagets
hemmedlemsstat, matarfondföretaget eller i tillämpliga fall dess
förvaltningsbolag samt matarfondföretagets förvaringsinstitut om
upptäckten (artikel 61.2). Kommissionens direktiv 2010/44/EU
innehåller närmare bestämmelser om vilka oegentligheter som avses och
som kan få negativa återverkningar för matarfondföretaget. Artikeln
nämner bl.a. fel i beräkning av fondandelsvärdet för mot-
tagarfondföretaget och fel i transaktion för köp eller inlösen av andelar i
mottagarfondföretaget som görs av matarfondföretaget. Det anges
uttryckligen att uppräkningen inte får anses uttömmande.
I kommissionens direktiv framgår att det rör sig om oegentligheter som
förvaringsinstitutet upptäcker i samband med utförande av sina uppgifter
enligt nationella lagstiftning (artikel 26). Begreppet ”oegentligheter” bör
enligt regeringens mening motsvaras av ”fel eller försummelser i
förvaltningen” av mottagarfonden. De fel eller försummelser som
kommer i fråga för svensk del är sådana som förvaringsinstitutet
upptäcker när det fullgör de uppgifter som åvilar det enligt 3 kap. 2 §
andra stycket LIF. Enligt nämnda bestämmelse ska förvaringsinstitutet
bl.a. se till att försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med
bestämmelserna i LIF och i enlighet med fondbestämmelserna samt att
fondandelarnas värde beräknas i enlighet med tillämpliga bestämmelser.
Brister i de avseenden som nämns i 3 kap. 2 § andra stycket ska således
rapporteras till Finansinspektionen, fondbolaget för matarfonden samt till
matarfondens förvaringsinstitut, om bristerna bedöms få negativa
konsekvenser för matarfonden. Bestämmelser – baserade bl.a. på
kommissionens direktiv 2010/44/EU – om vad som ska rapporteras bör
meddelas i föreskrifter.

8.10Revisorerna

8.10.1Särskilda krav avseende revisionen av matarfonden

Regeringens förslag: Revisorn för matarfondens fondbolag ska i revisionsberättelsen för matarfonden beakta revisionsberättelsen för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget. I revisionsberättelsen ska

164

anges om revisionsberättelsen för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget avviker från standardutformningen och vilka konsekvenser avvikelserna får för matarfonden.

Om en matarfond eller ett matarfondföretag inte har samma räkenskapsår som dess mottagarfond, ska den revisor som granskar räkenskaperna för mottagarfonden upprätta en särskild granskningsrapport som omfattar tiden från utgången av mottagarfondens räkenskapsår till utgången av matarfondens eller matarfondföretagets räkenskapsår.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Eftersom resultatet för en matarfond är beroende av resultatet för mottagarfonden är det nödvändigt med viss samordning av revisionen för fonderna. Enligt UCITS IV-direktivet ska matarfondföretagets revisor i sin revisionsberättelse beakta revisionsberättelsen från mottagarfondföretagets revisor. Om fondföretagen inte har samma räkenskapsår ska mottagarfondföretagets revisor upprätta en särskild rapport med matarfondföretagets räkenskapsårs slutdatum (artikel 62.2 första stycket). En motsvarande bestämmelse bör införas i LIF. Kravet på revisorn för mottagarfonden att i fall när fonderna har olika räkenskapsår upprätta en särskilt rapport med matarfondens eller matarfondföretagets räkenskapsårs slutdatum är till för att revisorn för matarfonden eller matarfondföretaget ska ha fullt underlag för sin granskning. Rapporten bör således omfatta tiden från utgången av mottagarfondens räkenskapsår till utgången av matarfondens eller matarfondföretagets räkenskapsårs slutdatum. Innehållet i den särskilda granskningsrapporten och vilket material revisorn bör granska bör enligt regeringens mening utvecklas inom ramen för god revisionssed.

Enligt UCITS IV-direktivet ska vidare matarfondföretagets revisor i revisionsberättelsen särskilt rapportera alla eventuella oegentligheter som påpekats i mottagarfondföretagets revisionsberättelse och beskriva vilka följder dessa får för matarfonden (artikel 62.2 andra stycket). Vad som avses med ”oegentligheter” anges inte. I kommissionens direktiv 2010/44/EU anges endast att det avtal som ingås mellan revisorerna ska beskriva vilka ärenden som ska behandlas som oegentligheter (artikel 27.1 c). I den engelska versionen av direktivet används uttrycket ”irregularities”, vilket närmast är ”oriktigheter” och som måste anses vara ett vidare begrepp än ”oegentligheter”.

Utredningen har föreslagit att det som ska anges är ”avvikelser” som påpekats i mottagarfondens eller mottagarfondföretagets revisionsberättelse. I ISA 705 och ISA 706 (International Standards of Auditing) behandlas situationer där revisorn ska göra modifierade uttalanden och där revisorn ska lämna särskilda upplysningar. RevU 709, som kompletterar nämnda standarder, behandlar de förhållanden som nämns i ISA 705 och ISA 706 som situationer då revisionsberättelsen avviker från standardutformningen. Som avvikelser behandlas i RevU 709 även det förhållandet att revisorn lämnar anmärkningar, t.ex. på att

Prop. 2010/11:135

165

en styrelseledamot eller verkställande direktör har handlat i strid med Prop. 2010/11:135 aktiebolagslagen (2005:551).

Eftersom matarfondens medel i princip i sin helhet placeras i mottagarfonden eller mottagarfondföretaget är det angeläget att begreppet ”oegentligheter” i UCITS IV-direktivet ges en vid tolkning. Ett krav på att ange i vilken mån revisionsberättelsen för mottagarfonden avviker från standardutformningen bör enligt regeringens mening innebära att rapporteringen blir tillfredsställande. Revisorn för matarfonden ska dessutom beskriva vilka konsekvenser avvikelserna får för matarfonden. I många fall kan det nog konstateras att avvikelserna inte får några negativa konsekvenser.

När det är revisionsberättelsen för ett mottagarfondföretag som ska beaktas vid revisionen av matarfonden kanske inte begreppet ”avvikelser” ger någon ledning, då förmodligen andra begrepp används i mottagarfondföretagets hemland. Revisorn kan då söka utgå ifrån hur man i det landet har genomfört UCITS IV-direktivets krav. Revisorerna ska dessutom i avtalet mellan dem ange vad som ska behandlas som avvikelser som ska rapporteras.

8.10.2Informationsutbyte och samordning mellan revisorerna

Regeringens förslag: Om en matarfonden och en mottagarfond har olika revisorer, ska revisorerna utbyta den information och ha den samordning som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

Om en matarfond och en mottagarfond eller ett mottagarfondföretag har olika revisorer, ska det finnas ett avtal mellan revisorerna. Avtalet ska säkerställa nödvändigt informationsutbyte och nödvändig samordning mellan revisorerna. Avtalet ska innehålla åtminstone sådana uppgifter som anges i kommissionens direktiv 2010/44/EU.

Om matarfondens medel placeras i en mottagarfond ska i avtalet föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet. Om matarfondens medel placeras i ett mottagarfondföretag ska i avtalet föreskrivas att det lands lag som är tillämpligt på det avtal som upprättats mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfondföretaget ska tillämpas även på avtalet mellan revisorerna och att det landets domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet. Om det inte finns något avtal mellan fondbolag ska i stället föreskrivas antingen att svensk lag är tillämplig på avtalet och att svenska domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet, eller att lagstiftningen i mottagarfondföretagets hemland är tillämplig på avtalet och att det landets domstolar ska pröva tvister med anledning av avtalet.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock föreslagit att de närmare kraven på avtalets innehåll ska genomföras i föreskrifter.

166

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. FAR framför att man, för att utveckla en god branschstandard för avtalet och samarbetet mellan revisorerna gärna vill delta i framtagandet av ett avtal.

Skälen för regeringens förslag: Om matarfondföretaget och mottagarfondföretaget har olika revisorer ska det enligt artikel 62.1 UCITS IV-direktivet ingås ett avtal om informationsutbyte mellan revisorerna för att säkerställa att båda fullgör sina uppgifter. I kommissionens direktiv 2010/44/EU finns närmare bestämmelser om vad avtalet ska innehålla. Där föreskrivs att avtalet ska innehålla bestämmelser om vilken information som ska utbytas mellan revisorerna och när och hur detta utbyte ska ske. Vidare ska det finnas bestämmelser om samordning vid utarbetandet av revisionsberättelser och angivande av vilka ärenden i revisionsberättelsen avseende mottagarfondföretaget som ska behandlas som oegentligheter och som ska rapporteras i matarfondföretagets revisionsberättelse (artikel 27). Beträffande lagval föreskrivs att avtalet ska peka ut samma lagstiftning som gäller enligt avtalet mellan matarfondföretaget och mottagarfondföretaget (artikel 28).

I UCITS IV-direktivet föreskrivs vidare att revisorerna inte ska anses bryta mot bestämmelser om tystnadsplikt när de uppfyller de krav som anges i kapitlet om matarfondföretag och mottagarfondföretag (artikel 62.3).

Enligt regeringens mening bör det i LIF framgå att revisorerna är skyldiga att lämna den information och ha den samordning som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter. Om revisorerna är skyldiga att lämna sådan information till varandra kan de inte anses bryta mot någon tystnadsplikt när de lämnar informationen, eftersom ett sådant uppgiftslämnande inte kan anses ske obehörigen (jfr 26 § revisorslagen [2001:883] och 9 kap. 41 § aktiebolagslagen [2005:551]).

Revisorerna bör vara skyldiga att i ett avtal reglera hur samordningen och informationsutbytet ska se ut. De i kommissionens direktiv 2010/44/EU närmare bestämmelserna om vad avtalet ska reglera handlar i huvudsak om nödvändigt informationsutbyte och nödvändig samordning. Liksom beträffande förvaringsinstituten är kommissionens direktiv utformat utifrån att revisorerna har olika uppgifter i olika medlemsstater. Om avtal ingås mellan två svenska revisorer kan det därför i avtalet konstateras att det inte krävs att dokument utbyts i så stor omfattning mellan revisorerna. De närmare kraven på vilka frågor som ska regleras i avtalet bör, i likhet med vad som föreslås beträffande avtalet mellan fondbolagen, införas i LIF genom en hänvisning till relevanta artiklar i kommissionens direktiv. Lagvalsbestämmelserna bör dock preciseras. I LIF bör därför föreskrivas att parterna i avtalet ska utse den lag och de domstolar som utsetts i avtalet mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden eller mottagarfondföretaget. Om det inte finns något sådant avtal bör i stället gälla att parterna ska utse lagen i matarfondens eller mottagarfondföretagets hemland och att det landets domstolar ska utses till att vara behöriga att pröva tvister med anledning av avtalet.

Det ska påpekas att harmoniseringen genom UCITS IV-direktivet och kommissionens direktiv innebär att det i lag eller föreskrifter inte kan ställas ytterligare krav på avtalets innehåll än vad som framgår av

Prop. 2010/11:135

167

nämnda direktiv. Ingenting hindrar emellertid att Prop. 2010/11:135 branschorganisationerna, t.ex. FAR, utvecklar standardavtal som kan

användas av revisorerna.

I artikel 62.1 framgår att ett matarfondföretag inte får investera i mottagarfondföretaget innan avtalet mellan revisorerna har trätt i kraft. Bestämmelsen bör rimligen ha samma innebörd som i artikel 60.1, nämligen att placering får ske men inte överstigande den gräns som gäller för fondföretag som inte är matarfondföretag.

8.11Market timing

Regeringens bedömning: Det krävs inga särskilda bestämmelser i lag om skyldighet för fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden eller mottagarfondföretaget att vidta åtgärder för att förhindra market timing.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller lämnar den utan

erinran.

Skälen för regeringens bedömning: UCITS IV-direktivet föreskriver att mottagarfondföretaget och matarfondföretaget ska vidta lämpliga åtgärder för att samordna tidpunkten för beräkning och offentliggörande av fondandelsvärdet i syfte att undvika utnyttjande av tidszonsskillnader, s.k. market timing (artikel 60.2).

”Market timing” innebär att investerare kan utnyttja tidszonsskillnader mellan de marknader där fondens innehav är placerade, eftersom fondandelskursen endast fastställs en gång per dag. Problemet är särskilt relevant för matarfonder och mottagarfonder. Det har då inte framför allt med tidszonsskillnader att göra utan uppstår särskilt om matarfonden och mottagarfonden tillämpar olika bryttidpunkter. Med bryttidpunkt avses den tidpunkt då du senast måste ha lagt in en order för köp eller inlösen av andelar för att få den aktuella dagens andelskurs. Andelskursen fastställs efter bryttidpunkten. Om mottagarfonden har en bryt- och värderingstidpunkt och matarfonden en senare kan investerare dra nytta av marknadspåverkande information som kommer efter bryttidpunkten för att handla i mottagarfonden men före bryttidpunkt för matarfonden, vars fondandelskurs måste fastställas utifrån mottagarfondens. Om värdet på de aktier som mottagarfonden har investerat i har stigit i mellantiden, gör investeraren en vinst på bekostnad av övriga andelsägare i matarfonden. Detta blir möjligt eftersom matarfonden inte kan köpa in sig i mottagarfonden till det pris som investeraren fått utan att andra av matarfondens tillgångar tas i anspråk.

Det finns i lag ingen särskild bestämmelse som reglerar kortsiktig spekulation i handel med fondandelar. Fondbolaget ska emellertid enligt 4 kap. 2 § LIF vid varje tillfälle se till att uteslutande tillvarata fondandelsägarnas gemensamma intressen. Ett fondbolag ska också driva sin verksamhet på ett hederligt, rättvist och professionellt sätt och även i övrigt så att allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätthålls (se föreslagna 2 kap. 17 b § LIF).

168

Dessa generella regler måste anses inbegripa åtgärder för att förhindra Prop. 2010/11:135 omfattande market timing. Finansinspektionen ser också som sin uppgift

att i tillsynen över fondbolagen bevaka att fondbolagen vidtar åtgärder för att förhindra market timing (se Finansinspektionens rapport 2004:3, Sen fondhandel och market timing). I avtalen mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden eller mottagarfondföretaget kommer det i vissa fall även att framgå vilka åtgärder som vidtas för att förhindra market timing (jfr kommissionens direktiv 2010/44 artikel 10).

UCITS IV-direktivet uppställer inga särskilda krav på vilket sätt medlemsstaterna ska se till att fondföretagen vidtar åtgärder för att förhindra market timing. Regeringen anser därför att en särskild lagbestämmelse beträffande market timing inte är nödvändig.

8.12Senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar

Regeringens förslag: Ett fondbolag som förvaltar en matarfond får senarelägga försäljning och inlösen av andelar i fonden under tid då andelar i mottagarfonden inte kan säljas eller lösas in. Fondbolaget ska i sådana fall utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen, fondandelsägarna och behöriga myndigheter i de EES-länder där fondandelar marknadsförs. Finansinspektionen ska även underrättas när orsaken till senareläggningen upphört.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens utom på så sätt att utredningen även föreslår att Finansinspektionen ska kunna besluta om senareläggning när fondbolaget för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget har beslutat om senareläggning men fondbolaget för matarfonden inte har gjort detta.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

Skälen för regeringens förslag: Om ett mottagarfondföretag tillfälligt senarelägger inlösen eller tecknande av fondandelar, ska enligt UCITS IV-direktivet dess matarfondföretag ha rätt att under samma period göra detsamma (artikel 60.3). Detta gäller oavsett om senareläggningen sker på mottagarfondföretagets initiativ eller på begäran av den behöriga myndigheten.

Om mottagarfonden eller mottagarfondföretaget är stängt för inlösen kan den situationen uppkomma att matarfondens fondbolag inte kan tillgodose en begäran från matarfondens andelsägare att lösa in fondandelar, eftersom fondbolaget kan behöva begära inlösen av andelar i mottagarfonden för att kunna betala fondandelsägaren. Om mottagarfonden eller mottagarfondföretaget är stängt för försäljning kan den situationen uppkomma att matarfonden får ett stort inflöde utan att kunna köpa andelar i mottagarfonden. Fondbolaget kan då komma att bryta mot LIF:s begränsningsregler beträffande innehav av likvida medel.

Regeringen föreslår att det beträffande alla investeringsfonder ska bli

möjligt att i undantagsfall, när omständigheterna så kräver och då ett

169

uppskov är berättigat med hänsyn till andelsägarnas gemensamma Prop. 2010/11:135 intresse, besluta om senareläggning av försäljning och inlösen av

fondandelar (se avsnitt 14.4). En senareläggning i nu aktuella fall förutsätter emellertid inte någon undantagssituation eller en bedömning av fondandelsägarnas intresse. Det bör därför införas en särskild bestämmelse som ger fondbolaget för matarfonden rätt att senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar när fondbolaget för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget har gjort detsamma. Beträffande underrättelser till fondandelsägarna, Finansinspektionen och behöriga myndigheter i de EES-länder där fondandelar marknadsförs, bör samma bestämmelser gälla som för senareläggning i övriga fall (se avsnitt 14.4).

Utredningen har föreslagit att Finansinspektionen ska få möjlighet att besluta om senareläggning om fondbolaget för matarfonden trots fondbolaget för mottagarfondens eller mottagarfondföretagets beslut inte beslutar om senareläggning av försäljning och inlösen. Regeringen ser dock inte skäl för att särskilt reglera denna fråga, utöver den möjlighet som ges till Finansinspektionen att beträffande alla investeringsfonder besluta om senareläggning om det är i andelsägarnas eller allmänhetens intresse (se avsnitt 14.4).

8.13Informationsmaterial om matarfonden och mottagarfonden

Regeringens förslag: I allt marknadsmaterial avseende matarfonden ska anges att fondmedlen till minst 85 procent placeras i andelar i en mottagarfond eller ett mottagarfondföretag.

Fondbolaget som förvaltar matarfonden ska på begäran kostnadsfritt lämna eller skicka mottagarfondens eller mottagarfondföretagets informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse i pappersform till matarfondens andelsägare samt till den som avser att köpa andelar i matarfonden.

Om en matarfonds medel placeras i ett mottagarfondföretag, ska fondbolaget som förvaltar matarfonden ge in mottagarfondföretagets aktuella informationsbroschyr och faktablad samt årsberättelse och halvårsredogörelse till Finansinspektionen.

Fondbolaget för mottagarfonden ska på begäran lämna informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsredogörelse till matarfondens eller matarfondföretagets förvaringsinstitut och revisor.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Som ett ytterligare skydd för investerarna i ett matarfondföretag föreskrivs i UCITS IV-direktivet att matarfondföretagets prospekt (informationsbroschyr) ska innehålla viss bestämd information (artikel 63.1). Viss bestämd information ska även

tas in i matarfondföretagets årsberättelse, halvårsredogörelse och

170

marknadsföringsmaterial (artikel 63.2 och 63.4). Vidare ska matarfond- företaget översända informationsbroschyr, basfakta för investerare (faktablad) samt mottagarfondföretagets årsberättelse och halvårs- redogörelse till de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat (artikel 63.3). Matarfondföretaget ska även på begäran till investerare kostnads- fritt översända en papperskopia av mottagarfondföretagets informations- broschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse (artikel 63.5).

Enligt artikel 63.1 i UCITS IV-direktivet ska informationsbroschyren för det första innehålla en förklaring om att matarfondföretaget är matarfondföretag till ett angivet mottagarfondföretag. Av informations- broschyren ska också framgå matarfondföretagets placeringsmål och placeringsinriktning, inbegripet riskprofil. Det ska även finnas uppgifter om huruvida matarfondföretagets och mottagarfondföretagets resultat är identiska eller i vilken utsträckning och av vilka skäl resultaten skiljer sig åt. I informationsbroschyren ska anges i vilken form de medel innehas som inte placeras i mottagarfondföretaget. Det ska finnas en samman- fattning av det avtal som matarfondföretaget och mottagarfondföretaget ingått eller en sammanfattning av de interna uppförandereglerna och en uppgift om hur fondandelsägarna kan få ytterligare information om mottagarfondföretaget och det avtal som ingåtts mellan fondföretagen. I informationsbroschyren ska det finnas en beskrivning av alla betalningar och kostnadsersättningar från matarfondföretaget i samband med dess placeringar i mottagarfondföretaget, samt uppgift om de totala avgifter som debiteras av fondföretagen. Informationsbroschyren ska även innehålla en beskrivning av de skattemässiga konsekvenser som uppkommer för matarfondföretaget på grund av dess placeringar i mottagarfondföretaget. Slutligen ska ett matarfondföretag i informationsbroschyren och i marknadsföringsmaterial ange att det stadigvarande placerar 85 procent eller mer av fondföretagets tillgångar i andelar i ett mottagarfondföretag (artikel 63.4).

Även årsberättelsen ska innehålla en uppgift om de totala avgifter som debiteras av matarfondföretaget och mottagarfondföretaget (artikel 61.2). I matarfondens årsberättelse och halvårsredogörelse ska vidare anges hur mottagarfondföretagets årsberättelse och halvårsredogörelse kan erhållas (artikel 63.2).

Finansinspektionen får enligt förordningen (2004:75) om investerings- fonder meddela föreskrifter om innehållet i informationsbroschyrer enligt 4 kap. 15 § LIF. I nämnda förordning finns även ett bemyndigande för Finansinspektionen att meddela föreskrifter om innehållet i årsberättelser enligt 4 kap. 18 §. Med stöd av dessa bemyndiganden kan Finans- inspektionen närmare föreskriva om vilka särskilda uppgifter informationsbroschyrer och årsberättelser avseende matarfonder ska innehålla. I LIF bör dock föreskrivas att det i allt marknads- föringsmaterial avseende matarfonden ska anges att fondmedlen placeras i andelar i en mottagarfond eller ett mottagarfondföretag.

Fondbolaget för matarfonden ska på begäran av en investerare kostnadsfritt översända en papperskopia av mottagarfondföretagets informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse (artikel 63.5). Med ”investerare” bör avses både befintliga fondandelsägare och den som avser att köpa andelar i fonden.

Prop. 2010/11:135

171

Matarfondföretaget ska översända informationsbroschyren och Prop. 2010/11:135 faktabladet med alla eventuella ändringar samt mottagarfondföretagets

årsberättelse och halvårsredogörelse till den behöriga myndigheten i matarfondföretagets hemland (artikel 63.3). Det framgår inte uttryckligen om det är matarfondföretagets eller mottagarfondföretagets informations- broschyr och faktablad som avses. Eftersom artiklarna 74 och 82 redan föreskriver att ett fondföretag ska lämna informationsbroschyr och faktablad med eventuella ändringar till de behöriga myndigheterna i sina hemmedlemsstater, bör det rimligen vara mottagarfondföretagets informationsbroschyr och faktablad som avses. Informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsredogörelse ska, enligt 4 kap. 21 § LIF ges in till Finansinspektionen av fondbolaget som förvaltar investeringsfonden. I det fall matarfonden placerar medel i en mottagarfond bör det därför inte krävas att fondbolaget för matarfonden ger in handlingar avseende mottagarfonden. För de fall matarfonden placerar i ett mottagarfondföretag krävs dock en särskild bestämmelse som ålägger fondbolaget för matarfonden att ge in informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsredogörelse avseende mottagarfond- företaget.

Enligt artikel 66.3 i UCITS IV-direktivet ska mottagarfondföretaget se till att all information som krävs enligt direktivet, annan gemenskaps- lagstiftning, tillämplig nationell lagstiftning, fondbestämmelser eller bolagsordning ska finnas tillgänglig då så krävs för matarfondföretaget, dess förvaltningsbolag, förvaringsinstitut, revisor samt för de behöriga myndigheterna. Den information som ett fondbolag är skyldigt att upprätta och som avser fonden finns angiven i 4 kap. 18 och 20 §§ LIF. Det rör sig om informationsbroschyr, faktablad, årsredovisning och halvårsredogörelse. Fondbolaget för matarfonden har rätt till den informationen i egenskap av andelsägare i mottagarfondföretaget. Rätten att på begäran få den informationen bör därför ges även till matarfondens eller matarfondföretagets förvaringsinstitut och revisor. Enligt 10 kap. 2 § LIF ska fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär. Någon ytterligare bestämmelse som ger fondbolag för mottagarfonder skyldighet att lämna uppgifter till Finansinspektionen behövs således inte.

8.14Finansinspektionens underrättelseskyldighet beträffande ingripanden

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska underrätta fondbolaget för en matarfond om sådana ingripanden mot mottagarfondens fondbolag och mottagarfondens förvaringsinstitut som inspektionen gör och som gäller åsidosättanden av skyldigheter gällande för mottagarfonder. Finansinspektionen ska även informera matarfondens fondbolag om sådant som en revisor rapporterat till Finansinspektionen om förhållanden i fondbolagets verksamhet.

172

Om ett matarfondföretags medel placerats i mottagarfonden, ska Finansinspektionen lämna uppgifterna om ingripanden och revisors rapport till den behöriga myndigheten i matarfondföretagets hemland.

Om Finansinspektionen från en behörig myndighet i ett annat EES- land får motsvarande information om ett mottagarfondföretag som har en matarfond, ska Finansinspektionen omedelbart underrätta varje fondbolag som förvaltar en berörd matarfond.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att fondbolaget för en matarfond placerar merparten av fondens medel i en mottagarfond men fortfarande har ett ansvar för placeringarna gentemot matarfondens andelsägare och ska beakta andelsägarnas gemensamma intresse, krävs att fondbolaget för matarfonden är väl insatt i hur mottagarfonden för- valtas. UCITS IV-direktivet föreskriver därför att behörig myndighet ska underrätta matarfondföretaget om ”varje beslut, åtgärd och upptäckt av bristande uppfyllelse” av direktivets krav i kapitlet om matarfondföretag och mottagarfondföretag rörande mottagarfondföretaget eller i tillämpliga fall dess förvaltningsbolag, förvaringsinstitut eller revisor samt om förhållanden som rapporterats av revisor rörande mottagarfondföretaget (artikel 67.1). Enligt regeringens mening bör de åtgärder som avses motsvaras av Finansinspektionens ingripanden enligt 12 kap. LIF eller, beträffande förvaringsinstitut, av ingripanden enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Det är endast sådana ingripanden som delges fondbolaget för mottagarfonden. Handläggare på Finansinspektionen kan naturligtvis upptäcka ”bristande uppfyllelse” även i övrigt, t.ex. vid besök hos ett fondbolag, utan att detta anses behöva leda till någon åtgärd. Problemet är kanske redan löst och inte av allvarligt slag. Det kan dock inte vara avsikten att mindre kvalificerade upptäckter ska anses behöva föranleda informationsskyldighet till fondbolaget för matarfonden. Inte heller bör det komma i fråga att informera fondbolaget för matarfonden före det att fondbolaget för mottagarfonden har informerats om ingripandet.

Finansinspektionen bör även, i enlighet med direktivet, åläggas att underrätta matarfondens fondbolag om sådant som en revisor rapporterat i enlighet med 10 kap. 8 § LIF. När det gäller revisorers eventuella bristande uppfyllelse av direktivets krav kan emellertid inte Finansinspektionen rapportera något eftersom Finansinspektionen inte har tillsyn över revisorer.

Beträffande den situationen att mottagarfondföretaget och matarfondföretaget är etablerade i olika medlemsstater föreskriver UCITS IV-direktivet att rapporteringen avseende mottagarfondföretaget ska ske till de behöriga myndigheterna i matarfondföretagets hemmedlemsstat. Dessa myndigheter ska därefter omedelbart underrätta matarfondföretaget (artikel 67.1). Finansinspektionen ska därför underrätta de behöriga myndigheterna i matarfondföretagens hemländer om ingripanden mot fondbolaget för mottagarfonden. Om Finansinspektionen får motsvarande information från behöriga

Prop. 2010/11:135

173

myndigheter i ett annat EES-land ska Finansinspektionen vidarebefordra Prop. 2010/11:135 uppgifterna till fondbolaget för matarfonden.

8.15Följder av att mottagarfonden eller mottagarfondföretaget upplöses

8.15.1Upplösning av matarfonden eller tillstånd till ny placeringsinriktning

Regeringens förslag: Om en mottagarfond eller ett mottagar- fondföretag upplöses ska även matarfonden upplösas. Fondbolaget kan dock undvika att matarfonden upplöses genom att få Finansinspektionens tillstånd att placera matarfondens medel i en annan mottagarfond eller ett annat mottagarfondföretag, eller genom att få Finansinspektionens godkännande av fondbestämmelser som innebär att matarfonden blir en vanlig värdepappersfond.

Underrättelse om att matarfonden ska upplösas eller ansökan om godkännande av nya placeringsbestämmelser ska ges in till Finansinspektionen senast två månader från det att fondbolaget som förvaltar matarfonden fått information om att mottagarfonden eller mottagarfondföretaget ska upplösas. Om information om mottagarfondens eller mottagarfondföretagets beslut om upplösning lämnats mer än fem månader före det datum då upplösningen ska inledas, ska i stället gälla att underrättelsen eller ansökan ska ges in senast tre månader före den dag när upplösningen av mottagarfonden eller mottagarfondföretaget ska inledas.

Finansinspektionen ska underrätta sökanden om sitt beslut avseende godkännande av nya placeringsbestämmelser inom 15 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan lämnats in. Fondbolaget som förvaltar matarfonden ska meddela fondbolaget som förvaltar mottagarfonden eller mottagarfondföretaget om Finansinspektionens beslut.

Om matarfonden ska upplösas ska förvaltningen av fonden överlämnas till förvaringsinstitutet. Fondbolaget ska kungöra i Post- och Inrikes Tidningar att förvaringsinstitutet ska överta förvaltningen av fonden samt att fonden ska upplösas. Förvaringsinstitutet ska upplösa fonden snarast efter övertagandet av förvaltningen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock föreslagit att fondbolaget för matarfonden ska informera andelsägarna om att förvaringsinstitutet övertagit förvaltningen av fonden, medan regeringen föreslår att andelsägarna ska underrättas genom kungörelse. Utredningen har inte heller föreslagit några särskilda regler beträffande förvaringsinstitutets förvaltning av matarfonden.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det.

174

Skälen för regeringens förslag		Prop. 2010/11:135
Direktivets bestämmelser
Eftersom nästan alla medel som en matarfond har placeras i
mottagarfonden, krävs det bestämmelser som reglerar vad som inträffar
med matarfonden om mottagarfonden upplöses. Det naturliga är då att
även matarfonden upplöses, såvida inte placeringsinriktningen ändras.
UCITS IV-direktivet reglerar detta på så sätt att huvudregeln vid ett
mottagarfondföretags likvidation är att även matarfondföretaget ska
likvideras, såvida inte matarfondföretaget får tillstånd att byta
mottagarfondföretag eller omvandlas till ett fondföretag som inte är ett
matarfondföretag (artikel 60.4). I direktivet talas om ”likvidation”. I
Sverige går en fond dock inte i likvidation utan kan i stället komma att
upplösas genom utskiftning av nettobehållningen. I andra länder kan ett
mottagarfondföretag i form av ett associationsrättsligt företag gå i
likvidation.
I kommissionens direktiv 2010/44/EU finns närmare bestämmelser om
förfarandena för ansökan om godkännande av en ny placeringsinriktning
som alternativ till upplösning. En ansökan om godkännande ska enligt
direktivet lämnas till behörig myndighet senast två månader efter det
datum då mottagarfondföretaget informerat matarfondföretaget om
likvidationsbeslutet (artikel 20.1). Om matarfondföretaget i stället avser
att likvideras, ska inom samma tid en anmälan härom ges in till behörig
myndighet (artikel 20.1). Matarfondföretaget ska även utan dröjsmål
informera sina andelsägare om sin avsikt att likvideras (artikel 20.3). Om
matarfondföretaget fått information från mottagarfondföretaget om den
förestående likvidationen mer än fem månader före det datum då
likvidationen kommer att inledas, gäller enligt kommissionens direktiv
en annan tidsfrist. Ansökan om godkännande av ny placeringsinriktning
eller anmälan om att matarfondföretaget ska likvideras ska då ges in
senast tre månader före det datum då mottagarfondföretaget ska
likvideras (artikel 20.2).
Den behöriga myndigheten ska underrätta matarfondföretaget om sitt
beslut beträffande ansökan om ny placeringsinriktning inom 15
arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kommit in (artikel 21.1).
När matarfondföretaget får de behöriga myndigheternas godkännande
ska matarfondföretaget informera mottagarfondföretaget om beslutet
(artikel 21.2). Om matarfondföretaget ska bli matarfondföretag till ett
annat mottagarfondföretag ska fondandelsägarna underrättas om
förändringen och få möjlighet att begära inlösen av sina andelar i
enlighet med artikel 64 i UCITS IV-direktivet (artikel 21.3).
Ändring av placeringsinriktning
I enlighet med UCITS IV-direktivet ska således ett fondbolag, inom de
ovan angivna tidsfristerna, kunna ansöka om godkännande av ändrade
placeringsbestämmelser. Om fondbolaget för matarfonden vill byta
mottagarfondföretag, måste fondbolaget ansöka om tillstånd till detta.
Samma bestämmelser gäller som vid värdepappersfondens	första	175

ansökan om att bli en matarfond. Det innebär att fondbolaget måste underrätta andelsägarna om förändringen och ge dessa möjlighet att lösa in sina fondandelar innan de ändrade fondbestämmelserna börjar tillämpas (se avsnitt 8.5.4). Om fondbolaget för matarfonden vill att fonden i stället ska bli en värdepappersfond som inte är en matarfond, måste fondbolaget ansöka om godkännande av ändrade fondbestämmelser. I sådana fall gäller de allmänna reglerna om godkännande av ändrade fondbestämmelser (se avsnitt 13.1.2). Även i detta fall ska emellertid Finansinspektionen, i stället för två månader som annars är fallet, endast ha 15 arbetsdagar på sig att meddela ett beslut.

I enlighet med direktivet bör det även i LIF framgå att fondbolaget för matarfonden ska underrätta fondbolaget för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget om Finansinspektionens beslut.

Upplösning av matarfonden

I enlighet med UCITS IV-direktivet bör det i LIF föreskrivas att matarfonden, om inte placeringsinriktningen ändras, ska upplösas.

Om ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en fond, ska förvaltningen övertas av förvaringsinstitutet (9 kap. 1 § andra stycket LIF). Motiven bakom nuvarande bestämmelser är att förvaringsinstitutets roll garanterar att förvaltningen, som förutsätts bli relativt kortvarig, sker på ett riktigt sätt och under iakttagande av fondandelsägarnas gemensamma intresse (prop. 1974:128 s. 135).

Om en matarfond ska upplösas till följd av mottagarfondens upplösning ska således förvaringsinstitutet överta förvaltningen av matarfonden. I enlighet med kommissionens direktiv 2010/44/EU bör det i LIF föreskrivas att fondbolaget för matarfonden ska underrätta Finansinspektionen om att matarfonden ska upplösas.

Kommissionens direktiv föreskriver inte närmare på vilket sätt andelsägarna ska informeras om att fonden ska upplösas. Krav på information om upplösningen bör enligt regeringens mening ansluta till de regler som redan finns beträffande upplösning av en fond, vilka innebär att information om upplösningen kungörs i Post- och Inrikes Tidningar (9 kap. 4 § LIF).

När ett fondbolag vill upphöra med förvaltningen av en investeringsfond gäller enligt LIF att förvaringsinstitutet får överta förvaltningen tidigast tre månader från det att det kungjorts att förvaltningen ska övertas av förvaringsinstitutet (9 kap. 1 § fjärde stycket LIF). När förvaringsinstitutet har övertagit förvaltningen får fondandelar inte säljas eller lösas in (4 kap. 13 § andra stycket). Enligt huvudregeln ska förvaringsinstitutet, när det har övertagit förvaltningen, snarast överlåta förvaltningen av fonden till ett annat fondbolag, om Finansinspektionen tillåter det. I annat fall ska fonden upplösas (9 kap. 2 §). Det är först när förvaringsinstitutet funnit att förvaltningen inte kan överlåtas och fonden därmed måste upplösas, som kungörelse sker om upplösningen. Sådan kungörelse ombesörjs av förvaringsinstitutet (9 kap. 4 § andra stycket). Bestämmelserna passar mindre väl för den situationen att en matarfond ska upplösas på grund av mottagarfondens upplösning. Dels möjliggör inte tidsfristerna för ansökan om ändrad

Prop. 2010/11:135

176

placeringsinriktning överlåtelse till ett annat fondbolag, dels kommer Prop. 2010/11:135 information om upplösningen inte att lämnas till andelsägarna ”utan

dröjsmål”. I stället bör förvaringsinstitutet vara skyldigt att ombesörja upplösningen så snart det kan ske. Det innebär att förvaringsinstitutets övertagande av förvaltningen och beslutet om upplösning kan kungöras samtidigt. Eftersom det är fondbolaget som har fattat beslutet om upplösningen bör kungörelsen, till skillnad mot det som gäller enligt 9 kap. 4 § LIF, ombesörjas av fondbolaget.

8.15.2Överföring och förvaltning av medel som tillfaller matarfonden

Regeringens förslag: Vid en mottagarfonds eller ett mottagarfondföretags upplösning får medel som tillfaller matarfonden bestå av pengar eller finansiella instrument. Fondbolaget för matarfonden får förvalta de mottagna tillgångarna till dess att matarfonden ska upplösas eller fondmedlen placeras i enlighet med nya placeringsbestämmelser för fonden.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmelser får meddela föreskrifter om förutsättningarna för överföring av finansiella instrument när en mottagarfond eller ett mottagarfondföretag ska upplösas och för förvaltning av överförda medel.

Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att sättet för
erhållande av behållningen från mottagarfonden samt hur medlen ska
placeras ska regleras genom att Finansinspektionen i varje enskilt fall ska
godkänna det tänkta tillvägagångssättet.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: I en del fall kommer behållningen
från upplösningen av mottagarfonden eller mottagarfondföretaget att
betalas ut före det datum då fondbolaget för matarfonden kan investera
medlen enligt nya placeringsbestämmelser. I artikel 21.4	i
kommissionens direktiv 2010/44/EU finns bestämmelser angående detta.
Där föreskrivs att de behöriga myndigheterna i de fallen ska godkänna
den nya placeringsinriktningen på vissa villkor. Dels ska behållningen
från likvidationen erhållas kontant eller som överföring av
apporttillgångar. Det senare ska vara möjligt om matarfondföretaget så
önskar och avtalet mellan matarfondföretaget och mottagarfondföretaget
eller de interna uppförandereglerna, samt likvidationsbeslutet, tillåter det.
Vidare ska kontanter som erhålls endast få återinvesteras för en effektiv
likviditetsförvaltning. Apporttillgångar som överförs ska när som helst få
realiseras mot kontanter.
Så som bestämmelserna är utformade ska den behöriga myndigheten se
till att bestämmelserna efterlevs genom att meddela villkor i samband
med godkännande av den nya placeringsinriktningen.	Att
bestämmelserna utformats på detta sätt i stället för att direkt föreskriva
att behållning ska erhållas och investeras på visst sätt, beror förmodligen
på att kommissionens befogenhet i UCITS IV-direktivet att anta
genomförandebestämmelser omfattar ”förfarandena för de godkännanden		177

som krävs” i händelse av likvidation (artikel 50.6). Enligt regeringens mening är det emellertid mer logiskt – och i enlighet med det resultat som eftersträvas genom kommissionens direktiv – att direkt i lag eller föreskrifter reglera hur behållningen ska erhållas och hur den ska förvaltas.

Innebörden av bestämmelserna är att det ska vara möjligt att överföra den behållning som tillfaller matarfonden genom överföring av finansiella instrument. Det är detta som avses med överföring av apporttillgångar. En sådan överföring kan minska kostnaderna för matarfonden, särskilt om matarfondens nya placeringsinriktning innebär att medel ska placeras i samma finansiella instrument. Det kan också vara en fördel om instrumenten, i stället för att säljas vid ett och samma tillfälle, kan säljas över en lite längre tid. I LIF bör endast föreskrivas att medel som tillfaller matarfonden vid mottagarfondens eller mottagarfondföretagets upplösning ska få erhållas kontant eller som överföring av finansiella instrument. Förutsättningarna för sådan överföring bör bestämmas i föreskrifter. Bestämmelsen i LIF bör gälla generellt vid överföring på grund av mottagarfondens upplösning, dvs. inte bara när behållningen från upplösningen av mottagarfonden eller mottagarfondföretaget ska betalas ut före det datum då fondbolaget för matarfonden kan investera medlen enligt nya placeringsbestämmelser.

Innebörden av bestämmelserna i kommissionens direktiv är vidare att det ska vara möjligt för ett fondbolag att förvalta medel som överförts trots att detta kan anses strida mot den placeringsinriktning som gäller för matarfonden. Kontanter får dock endast återinvesteras för en effektiv likviditetsförvaltning. Enligt regeringens mening bör det i LIF föreskrivas att fondbolaget för matarfonden får förvalta de erhållna tillgångarna till dess att matarfonden ska upplösas eller fondmedlen placeras i enlighet med nya placeringsbestämmelser. Sådan aktiv förvaltning av fondmedlen kan vara aktuell när fondbolaget fått godkänt nya placeringsbestämmelser för fonden men dessa, på grund av att andelsägarna måste ges en rätt att lösa in sina fondandelar, inte kan börja tillämpas förrän en tid efter överföringen av medel till matarfonden. Det kan också vara så att Finansinspektionen ännu inte har fattat beslut i tillståndsfrågan. Ett framtida beslut kan innebära avslag på ansökan, och då ska matarfonden upplösas. Till sist kan situationen vara den att fondbolaget har beslutat att matarfonden ska upplösas men förvaltningen av fonden får ännu inte överlämnas till förvaringsinstitutet (se avsnitt 8.15.1). De närmare förutsättningarna för förvaltning av medel enligt bestämmelsen bör regleras i föreskrifter.

Fondbolagens förening har anfört att det i LIF bör införas uttryckliga regler av innebörd att det alltid är tillåtet att en investerare betalar fondandelar med finansiella instrument och, omvänt, erhåller sådana instrument vid inlösen av fondandelar. Det kan, enligt regeringens mening, finnas fördelar med att betalning vid in- och utflöden i en investeringsfond sker med finansiella instrument i stället för pengar när detta innebär minskade transaktionskostnader i fonden och således gynnar fondandelsägarna. Förutsättningarna för en uttrycklig lagreglering av frågan får dock övervägas i ett annat sammanhang.

Prop. 2010/11:135

178

8.15.3

Tidpunkt för upplösning av en mottagarfond

Prop. 2010/11:135

Regeringens förslag: En mottagarfond ska få upplösas tidigast tre månader från det att det har kungjorts att förvaltningen av fonden ska övertas av förvaringsinstitutet och en underrättelse om övertagandet lämnats till fondbolaget för matarfonden eller till matarfondföretaget. Om mottagarfonden har en matarfond som andelsägare ska även Finansinspektionen underrättas om övertagandet. Om mottagarfonden har ett matarfondföretag som andelsägare ska den behöriga myndigheten i matarfondföretagets hemland underrättas.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 60.4 i UCITS IV- direktivet får inte ett mottagarfondföretag gå i likvidation förrän tidigast tre månader efter att fondföretaget underättat alla sina andelsägare och de behöriga myndigheterna i matarfondföretagets hemland om sitt bindande likvidationsbeslut.

Av 9 kap. 1 § LIF framgår att förvaringsinstitutets övertagande av fonden i vissa fall – t.ex. när Finansinspektionen har återkallat fondbolagets tillstånd att driva fondverksamhet – ska ske omedelbart och i andra fall tidigast tre månader från det att de ändrade förhållandena kungjorts enligt 4 §, om inte Finansinspektionen beslutar att övertagandet får ske tidigare. Om förvaringsinstitutet beslutar att upplösa fonden, ska beslutet, i enlighet med 4 §, kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. LIF reglerar således inte tidpunkten för upplösning av en fond på annat sätt än att det i vissa fall inte kan ske förrän tidigast tre månader efter kungörande om att förvaringsinstitutet ska överta förvaltningen av fonden.

När förvaringsinstitutet övertagit förvaltningen får fondandelar inte säljas eller lösas in (4 kap. 13 § andra stycket LIF). Visserligen kan förvaringsinstitutet efter Finansinspektionens tillstånd överlåta förvaltningen av fonden till ett annat fondbolag (9 kap. 2 § LIF). I praktiken sker emellertid i princip aldrig sådan överlåtelse, utan fonden upplöses. Att förvaringsinstitutet övertar förvaltningen av en fond bör därför enligt regeringens mening jämställas med likvidationsbeslut enligt direktivet.

När det gäller sättet för underrättelse anser regeringen att det bör ansluta till bestämmelserna i 9 kap. 4 § LIF. Den innebär att andelsägarna underrättas genom att beslutet om att förvaringsinstitutet ska överta förvaltningen kungörs. Det är dock inte säkert att fondbolaget för en matarfond eller ett matarfondföretag tar del av en sådan kungörelse. Eftersom dessa måste agera snabbt för att fatta beslut om eventuell ändrad placeringsinriktning, bör det därför krävas att dessa får en särskild underrättelse om att förvaringsinstitutet ska överta förvaltningen. En särskild underrättelse bör dessutom, i enlighet med UCITS IV-direktivet, lämnas till behörig myndighet för matarfonden eller matarfondföretaget.

179

8.16	Följder av att mottagarfonden eller	Prop. 2010/11:135
	mottagarfondföretaget fusioneras eller delas

8.16.1Upplösning av matarfonden eller tillstånd till ny placeringsinriktning

Regeringens förslag: Om en mottagarfond eller ett mottagar- fondföretag fusioneras eller delas ska matarfonden upplösas. Fondbolaget kan dock undvika att matarfonden upplöses genom att få Finansinspektionens tillstånd att placera matarfondens medel i en annan mottagarfond eller ett annat mottagarfondföretag, eller genom att få Finansinspektionens godkännande av fondbestämmelser som ändrats på annat sätt. Om fondbolaget avser att efter fusionen eller delningen placera matarfondens medel i samma mottagarfond och en ändring av fondbestämmelserna inte krävs, ska fondbolaget i stället för att ansöka om godkännande anmäla detta till Finansinspektionen.

Ansökan om godkännande av nya placeringsbestämmelser, anmälan om att matarfondens medel ska placeras i samma mottagarfond eller mottagarfondföretag eller underrättelse om att matarfonden ska upplösas ska ges in till Finansinspektionen senast en månad från det att fondbolaget som förvaltar matarfonden fått information om att mottagarfonden eller mottagarfondföretaget ska fusioneras eller delas. Om information om mottagarfondens eller mottagarfondföretagets beslut om delning eller fusion lämnats mer än fyra månader före det datum då fusionen eller delningen ska genomföras, ska fondbolaget som förvaltar matarfonden lämna in ansökan, anmälan eller underrättelse senast tre månader före det datum då fusionen eller delningen ska genomföras.

Finansinspektionen ska underrätta sökanden om sitt beslut avseende ansökan om godkännande av nya placeringsbestämmelser inom 15 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan lämnats in. Fondbolaget som förvaltar matarfonden ska meddela fondbolaget som förvaltar mottagarfonden eller mottagarfondföretaget om Finansinspektionens beslut.

Om matarfonden ska upplösas ska förvaltningen av fonden överlämnas till förvaringsinstitutet. Fondbolaget ska utan dröjsmål även underrätta fondbolaget för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget om beslutet att upplösa fonden. Fondbolaget ska kungöra i Post- och Inrikes Tidningar att förvaringsinstitutet ska överta förvaltningen av fonden samt att fonden ska upplösas. Förvaringsinstitutet ska vara skyldigt att upplösa fonden snarast efter övertagandet av förvaltningen.

180

några särskilda regler beträffande förvaringsinstitutets förvaltning av	Prop. 2010/11:135
matarfonden.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag
Direktivets bestämmelser
En fusion eller delning av mottagarfonden kan påverka matarfonden
väsentligt genom att förutsättningarna för förvaltningen av placerade
medel och avkastningsmöjligheterna förändras. En fusion kan t.ex.
innebära att mottagarfonden eller mottagarfondföretaget får ett nytt
hemland med följden att nya skatteregler gäller för fonden. Även
placeringsinriktningen kan komma att ändras. UCITS IV-direktivet
innehåller bestämmelser till skydd för fondandelsägarna vid ett
fondföretags fusion eller delning. Eftersom det finns ytterligare
fondandelsägare genom matarfondföretaget finns även bestämmelser som
syftar till att dessa ska få samma rättigheter som de som investerat direkt
i mottagarfondföretaget.
Huvudregeln när ett mottagarfondföretag fusioneras med ett annat
fondföretag eller delas i två eller flera fondföretag är att
matarfondföretaget ska försättas i likvidation, såvida inte
matarfondföretaget får tillstånd att fortsätta vara matarfondföretag till
mottagarfondföretaget, eller att vara matarfondföretag till ett annat
mottagarfondföretag, eller att omvandlas till ett fondföretag som inte är
ett matarfondföretag (artikel 60.5 i UCITS IV-direktivet). I direktivet
talas om ”likvidation”. I Sverige går en fond dock inte i likvidation utan
kan i stället komma att upplösas genom utskiftning av nettobehållningen.
I kommissionens direktiv 2010/44/EU finns närmare bestämmelser om
hur matarfondföretaget ska hantera det faktum att mottagarfondföretaget
ska fusioneras eller delas. Matarfondföretaget ska ge in erforderliga
ansökningar till den behöriga myndigheten senast en månad efter det att
matarfondföretaget informerats om den planerade fusionen eller
delningen (artikel 22.1). Alternativt ska matarfondföretaget inom samma
tid anmäla sin avsikt att likvideras (artikel 22.1). Om matarfondföretaget
fått information om fusionen eller delningen mer än fyra månader före
den dag då fusionen eller delningen ska verkställas, gäller i stället att
ansökan eller anmälan ska lämnas in senast tre månader före det datum
då fusionen eller delningen ska verkställas (artikel 22.3). Om
matarfondföretaget avser att likvideras, ska det utan onödigt dröjsmål
informera sina andelsägare och mottagarfondföretaget om den avsikten
(artikel 22.4). Om matarfondföretaget ansöker om tillstånd till en ny
placeringsinriktning, ska den behöriga myndigheten meddela sitt beslut
inom 15 arbetsdagar (artikel 23.1). Matarfondföretaget ska informera
mottagarfondföretaget om godkännandet (artikel 23.2). Om
matarfondföretaget ska bli matarfondföretag till ett annat
mottagarfondföretag ska fondandelsägarna underrättas om förändringen
och få möjlighet att begära inlösen av sina andelar, enligt artikel 64 i
UCITS IV-direktivet (artikel 23.3).	181

Ändring av placeringsinriktning eller fortsatt placering i samma mottagarfondföretag

I kommissionens direktiv 2010/44/EU finns mer detaljerade beskrivningar av de alternativ till upplösning som står till buds för matarfondföretaget. För det första kan matarfondföretaget ansöka om att få fortsätta vara matarfondföretag till samma mottagarfondföretag. Matarfondföretaget ska då ansöka om godkännande av detta, samt, om tillämpligt, ansöka om godkännande av föreslagna ändringar i fondbestämmelserna. Om tillämpligt ska matarfondföretaget även ge in ändringar i dess informationsbroschyr och faktablad (artikel 22.1 a). I direktivet förklaras vad som avses med att fortsätta som matarfondföretag till ”samma” mottagarfondföretag. Vad som avses är att mottagarfondföretaget är övertagande fondföretag i en föreslagen fusion, eller att mottagarfondföretaget kommer att fortsätta ”i allt väsentligt oförändrat” som ett av de fondföretag som blir resultatet av en föreslagen delning (artikel 22.2).

Om ett matarfondföretag ska fortsätta att vara matarfondföretag till samma mottagarfondföretag blir det inte fråga om en ansökan om tillstånd till ändrad placeringsinriktning. UCITS IV-direktivets artikel 59 är inte tillämplig. Ändå har det i genomförandedirektivet införts ett förfarande som innebär att de fortsatta placeringarna ska godkännas. Förfarandets syfte bör vara att den behöriga myndigheten ska få möjlighet att kontrollera att det verkligen är ”samma” mottagarfondföretag som matarfondföretaget ska fortsätta att placera medel i. Om en sådan fortsatt placering inte kräver någon ändring i matarfondens fondbestämmelser bör det enligt regeringens mening räcka med att fondbolaget anmäler att matarfondens medel efter fusionen eller delningen ska placeras i samma mottagarfondföretag. Om Finansinspektionen instämmer i att det är fråga om samma mottagarfondföretag innebär det ett implicit godkännande av den fortsatta placeringen.

Matarfondföretaget kan även välja att efter fusionen eller delningen bli matarfondföretag till ett annat mottagarfondföretag. Mottagarfondföretaget kan vara ett fondföretag som är ett resultat av fusionen eller delningen, eller det kan vara ett helt annat mottagarfondföretag (artikel 22.1 b i kommissionens direktiv). I kommissionens direktiv förklaras vad som avses med att bli ett matarfondföretag till ett ”annat” mottagarfondföretag som blir resultatet av fusionen eller delningen. Vad som avses är att mottagarfondföretaget är överlåtande fondföretag och matarfondföretaget blir till följd av fusionen andelsägare i det övertagande fondföretaget. Vid delning är det fråga om att matarfondföretaget blir andelsägare i ett fondföretag som i allt väsentligt är ett annat än mottagarfondföretaget (artikel 22.2). Vid ansökan om tillstånd att bli matarfondföretag till ett annat mottagarfondföretag ska samma handlingar ges in som vid den första ansökan att få bli matarfondföretag.

I enlighet med direktivet ska således ett fondbolag kunna ansöka hos Finansinspektionen om tillstånd att efter mottagarfondens eller mottagarfondföretagets fusion eller delning placera medel i en annan mottagarfond eller ett annat mottagarfondföretag. Samma bestämmelser

Prop. 2010/11:135

182

gäller som vid fondbolagets första ansökan om att få förvalta värdepappersfonden som en matarfond. Det innebär att fondbolaget måste underrätta andelsägarna om förändringen och ge dessa möjlighet att lösa in sina fondandelar innan de ändrade fondbestämmelserna börjar tillämpas (se avsnitt 8.5.4).

Som ett sista alternativ kan matarfondföretaget ansöka om att omvandlas till ett fondföretag som inte är ett matarfondföretag. Enligt genomförandedirektivet ska matarfondföretaget då ansöka om godkännande av ändrade fondbestämmelser (artikel 22.1.c). I enlighet med direktivet bör en sådan bestämmelse införas i LIF. I sådana fall gäller de allmänna reglerna om godkännande av ändrade fondbestämmelser (se avsnitt 13.1.2).

I samtliga fall som redogjorts för ovan bör Finansinspektionen, i enlighet med UCITS IV-direktivet och kommissionens direktiv, ha 15 dagar på sig att underrätta fondbolaget för matarfonden om sitt beslut.

I enlighet med direktivet bör det även i LIF framgå att fondbolaget för matarfonden ska underrätta fondbolaget för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget om Finansinspektionens beslut.

Upplösning av matarfonden

I enlighet med UCITS IV-direktivet bör det i LIF föreskrivas att matarfonden, om inte placeringsinriktningen ändras, ska upplösas.

Om en matarfond ska upplösas till följd av att mottagarfonden ska fusioneras eller delas ska således förvaringsinstitutet överta förvaltningen av matarfonden. I enlighet med kommissionens direktiv 2010/44/EU bör det i LIF föreskrivas att fondbolaget för matarfonden ska underrätta Finansinspektionen om beslutet att upplösa fonden. Fondbolaget ska även utan dröjsmål underrätta fondbolaget för mottagarfonden eller mottagarfondföretaget om beslutet.

Prop. 2010/11:135

183

Finansinspektionen tillåter det. I annat fall ska fonden upplösas (9 kap. Prop. 2010/11:135 2 §). Det är först när förvaringsinstitutet funnit att förvaltningen inte kan

överlåtas och fonden därmed måste upplösas, som kungörelse sker om upplösningen. Sådan kungörelse ombesörjs av förvaringsinstitutet (9 kap. 4 § andra stycket). Bestämmelserna passar mindre väl för den situationen att en matarfond ska upplösas på grund av mottagarfondens upplösning. Dels möjliggör inte tidsfristerna för ansökan om ändrad placeringsinriktning överlåtelse till ett annat fondbolag, dels kommer information om upplösningen inte att ges andelsägarna ”utan dröjsmål”. I stället bör förvaringsinstitutet vara skyldigt att ombesörja upplösningen så snart det kan ske. Det innebär att förvaringsinstitutets övertagande av förvaltningen och beslutet om upplösning kan kungöras samtidigt. Eftersom det är fondbolaget som har fattat beslutet om upplösningen bör kungörelsen, till skillnad mot vad som gäller enligt 9 kap. 4 § LIF, ombesörjas av fondbolaget.

8.16.2Inlösen av matarfondens andelar i mottagarfonden

Regeringens förslag: Om en mottagarfond ska delas ska det fondbolag som förvaltar en matarfond ha rätt att lösa in matarfondens andelar innan delningen verkställs. Fondbolaget ska ges möjlighet att begära sådan inlösen under minst 30 dagar från den dag det underrättas om delningen.

Om Finansinspektionen har avslagit en ansökan om godkännande av ändrade placeringsbestämmelser eller inte har meddelat beslut avseende ansökan senast arbetsdagen före den sista dag då andelar i mottagarfonden eller mottagarfondföretaget får lösas in innan fusionen eller delningen träder i kraft, ska fondbolaget för matarfonden lösa in andelarna i mottagarfonden eller mottagarfondföretaget. Inlösen ska också ske om fondbolaget för matarfonden har beslutat att upplösa matarfonden eller om det behövs för att säkerställa andelsägarnas rätt till inlösen av andelar i matarfonden på grund av ändrade fondbestämmelser.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Enligt UCITS IV-direktivet ska
mottagarfondföretaget, om inte de behöriga myndigheterna i
matarfondföretagets hemland har godkänt att matarfondföretaget
fortsätter att vara matarfondföretag till mottagarfondföretaget eller ett
annat fondföretag som blir följden av mottagarfondföretagets fusion eller
delning, ge matarfondföretaget möjlighet att lösa in alla sina andelar
innan fusionen eller delningen får verkan (artikel 60.5 sista stycket).
Såvitt avser fusioner finns redan rätten att lösa in andelar genom andra
bestämmelser i direktivet (artikel 45), och dessa föreslås genomföras i
LIF (se avsnitt 9.7).
Om båda de fonder som blir ett resultat av delningen är likadana som
den ursprungliga fonden – och fondbolaget därmed inte behöver något
tillstånd till att matarfonden ”följer med” en av fonderna – behövs inget	184

särskilt tillstånd beträffande matarfonden. Det kan dock vara så att en följd av delningen blir att matarfondens innehav delas upp på de två fonderna. Matarfonderna uppfyller då inte längre kriterierna för att vara matarfond. Inlösen kan då bli nödvändigt och det är viktigt att matarfonden ges denna rätt innan delningen av mottagarfonden träder i kraft. Ett fondbolag som har fått Finansinspektionens tillstånd att dela en fond ska genast underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och delningen får verkställas tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut (se den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 25 §). Skyldigheten att ”genast” efter Finansinspektionens beslut beträffande delningen underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden bör innebära att ett fondbolag för en matarfond får information om delningen i sådan tid att det har 30 dagar på sig att begära inlösen av matarfondens andelar innan delningen av mottagarfonden verkställs. Enligt regeringens mening bör det dock införas en bestämmelse som uttryckligen tillförsäkrar fondbolaget för matarfonden denna rätt.

Om Finansinspektionen inte har godkänt matarfondens fondbolags ansökan om tillstånd till ändrad placeringsinriktning före den tidpunkt då fusionen eller delningen av mottagarfonden äger rum, uppstår frågan hur fondbolaget ska hantera de medel som placerats i mottagarfonden. Om andelarna inte löses in kommer de att ”följa med” vid fusionen eller delningen, vilket kan innebära en helt ny placeringsinriktning för dessa medel, eller en placeringsinriktning som fondbolaget för matarfonden inte har tänkt sig. Det kan också vara så att Finansinspektionen visserligen har godkänt nya placeringsbestämmelser, men tiden för matarfondens andelsägares rätt att begära inlösen av sina fondandelar har ännu inte gått ut och fondbolaget är därmed förhindrat att tillämpa de nya bestämmelserna. Fondbolaget för mottagarfonden ska enligt regeringens förslag – som är i enlighet med UCITS IV-direktivet – lämna information om en förestående fusion eller delning senast 60 dagar före det tänkta ikraftträdandet (se avsnitt 8.16.4). Ansökan om godkännande av ändrade placeringsbestämmelser ska ges in senast en månad därefter. Om ansökan är fullständig kommer Finansinspektionen att meddela sitt beslut inom 15 arbetsdagar, dvs. före det att fusionen eller delningen ska äga rum. Efter Finansinspektionens beslut ska emellertid matarfondens andelsägare underrättas om förändringen. Underrättelsen ska lämnas senast 30 dagar före det att de nya fondbestämmelserna ska börja tillämpas.

Enligt kommissionens direktiv 2010/44/EU ska ett matarfondföretag i de situationer som beskrivits ovan begära inlösen av sina andelar i mottagarfondföretaget. Detta ska göras om de behöriga myndigheterna inte har godkänt matarfondföretagets ansökan om tillstånd till ändrad placeringsinriktning senast den arbetsdag som föregår den sista dag då matarfondföretaget kan begära inlösen av sina andelar i mottagarfondföretaget innan fusionen eller delningen träder i kraft (artikel 23.4 första stycket). Rätten till inlösen ska även utnyttjas för att säkerställa att matarfondföretagets andelsägares rätt till inlösen på grund av den ändrade placeringsinriktningen inte påverkas (artikel 23.4 andra stycket). Bestämmelsen gäller när placeringsinriktningen ska ändras, dvs. inte när placeringen ska fortsätta i det som efter fusionen eller delningen kan betecknas som ”samma” fondföretag. En motsvarande bestämmelse bör införas i LIF. Enligt regeringens mening bör det även finnas en

Prop. 2010/11:135

185

uttrycklig skyldighet för fondbolaget att begära inlösen när fondbolaget Prop. 2010/11:135 har beslutat att upplösa matarfonden till följd av mottagarfondens fusion

eller delning.

Enligt kommissionens direktiv ska matarfondföretaget, innan det utövar sin rätt till inlösen, överväga tillgängliga alternativa lösningar som kan bidra till att undvika eller minska transaktionskostnader eller andra negativa effekter för dess egna andelsägare (artikel 23.4 tredje stycket). Med detta torde avses det som anges i skäl 14 i kommissionens direktiv. Där anges att matarfondföretaget i synnerhet bör ansöka om godkännande så snart som möjligt. Matarfondföretaget bör vidare inte vara skyldigt att begära inlösen i den mån som dess egna andelsägare väljer att inte utnyttja den möjligheten. Om matarfondföretaget begär inlösen från mottagarfondföretaget bör det även ta ställning till om inlösen genom överföring av finansiella instrument skulle kunna minska transaktionskostnaderna och motverka andra negativa effekter. Att nämnda ”alternativa lösningar” är möjliga följer enligt regeringens mening av bestämmelsernas utformning samt av att fondbolaget alltid är skyldigt att tillvarata fondandelsägarnas intressen.

8.16.3Överföring och förvaltning av medel som tillfaller matarfonden

Regeringens förslag: Vid en mottagarfonds eller ett mottagarfondföretags fusion eller delning får medel som tillfaller matarfonden på grund av att fondbolaget för matarfonden begär inlösen av andelarna bestå av pengar eller finansiella instrument. Fondbolaget för matarfonden får förvalta de mottagna tillgångarna till dess att matarfonden ska upplösas eller fondmedlen placeras i enlighet med nya placeringsbestämmelser för fonden.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmelser får meddela föreskrifter om förutsättningarna för överföring av finansiella instrument när en mottagarfond eller ett mottagarfondföretag ska fusioneras eller delas och för förvaltning av överförda medel.

Utredningens	förslag:	Utredningen	har	föreslagit	att
Finansinspektionen ska godkänna placering av behållningen från inlösen
om behållningen investeras för en effektiv likviditetsförvaltning och har
inte föreslagit någon uttrycklig bestämmelse avseende sättet för
erhållandet av medel som tillfaller matarfonden vid inlösen.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag: Om matarfondföretaget begär att dess
andelar i mottagarfondföretaget löses in gäller enligt kommissionens
direktiv 2010/44/EU, liksom vid upplösning av mottagarfonden, att
behållningen från inlösen ska erhållas antingen i kontanter eller helt eller
delvis som överföring av apporttillgångar. Det senare ska vara möjligt
om matarfondföretaget önskar det och om det tillåts enligt avtalet mellan
matarfondföretaget och mottagarfondföretaget (artikel 23.5 första
stycket). Beträffande hanteringen av eventuella apporttillgångar gäller att
dessa när som helst får realiseras av matarfondföretaget (artikel					23.5	186

andra stycket). De behöriga myndigheterna ska godkänna Prop. 2010/11:135 matarfondföretagets nya placeringsinriktning under förutsättning att de

kontanter som erhålls endast återinvesteras för en effektiv likviditetsförvaltning (artikel 23.6). Bestämmelserna motsvarar de som gäller när ett mottagarfondföretag ska upplösas. Regeringen anser att nu aktuella bestämmelser ska genomföras på samma sätt (se avsnitt 8.15.2).

8.16.4Tidpunkt för fusion eller delning av en mottagarfond

Regeringens förslag: En fusion eller en delning av en mottagarfond får genomföras tidigast 60 dagar från det att fondandelsägarna informerats om fusionen eller delningen. Om mottagarfonden har ett matarfondföretag som andelsägare ska även den behöriga myndigheten i matarfondföretagets hemland informeras.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: För att en fusion eller en delning av ett mottagarfondföretag ska få verkan ska enligt UCITS IV-direktivet mottagarfondföretaget senast 60 dagar före det att åtgärden avses träda i kraft ha informerat samtliga sina fondandelsägare och de behöriga myndigheterna i dess matarfondföretags hemländer om fusionen eller delningen. Den information som avses är den som framgår av artikel 43 i UCITS IV-direktivet, eller – för det fall det är fråga om delning – likvärdig information (artikel 60.5 andra stycket). Artikel 43 innehåller ingen tidsfrist utöver att information om en fusion ska lämnas minst 30 dagar före den sista dagen för att lösa in eller byta ut andelar. Bestämmelsen i artikel 60.5 ställer således ytterligare krav på information när en fusion inbegriper ett mottagarfondföretag. Direktivet, som inte i övrigt reglerar förutsättningarna för delning av fondföretag, innehåller här även särskilda villkor för delning av mottagarfondföretag. Syftet är naturligtvis att matarfondföretaget ska få tid på sig att ansöka om erforderliga tillstånd för den fortsatta placeringen av matarfondföretagets medel. En motsvarande bestämmelse bör införas i LIF. Eftersom Finansinspektionen är den som har gett tillstånd till fusionen eller delningen bör det dock inte föreskrivas att Finansinspektionen ska informeras.

8.17Specialfonder som matarfonder

Regeringens förslag: Om medel i en specialfond till minst 85 procent av specialfondens värde ska placeras i andelar i en investeringsfond, ska bestämmelserna om matarfonder och mottagarfonder i tillämpliga fall gälla för specialfonden och den investeringsfond som fonden placerar sina medel i. Den tidsfrist om 15 arbetsdagar som ska gälla

för godkännande av en värdepappersfonds omvandling till matarfond

187


	eller byte av mottagarfond ska dock inte gälla för specialfonder. Inte				Prop. 2010/11:135
	heller ska de bestämmelser som reglerar vad avtalen mellan
	fondbolagen, förvaringsinstituten respektive revisorerna ska
	föreskriva beträffande tillämplig lag och behöriga domstolar gälla för
	specialfonder. Om det är fråga om en ändring av fondbestämmelserna
	som innebär att en specialfond blir matarfondsliknande eller byter
	mottagarfond, bör de allmänna bestämmelserna om underrättelse till
	fondandelsägarna vid ändring av fondbestämmelser gälla.

	Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen har dock inte föreslagit något undantag från
femtondagarsfristen.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
Skälen för regeringens förslag
Gällande rätt
Finansinspektionen har sedan länge tillåtit att fondbolag för specialfonder
i form av matarfonder placerar upp till 100 procent av fondens medel i en
viss i fondbestämmelserna angiven mottagarfond, om även den är en
specialfond. Finansinspektionen har medgett att specialfonden blir en
specialmatarfond under förutsättning att mottagarfonden uppfyller
riskspridningsreglerna och att specialmatarfonden kan erbjuda ett
förvaltarrelaterat mervärde för specialmatarfondens andelsägare.
Mervärdet erhålls ofta i form av en hävstång som uppnås genom derivat
eller belåning. Finansinspektionen uppskattar att det i dag finns sex till
åtta specialmatarfonder som alla har en annan specialfond som
mottagarfond.
	De specialmatarfonder som finns i dag uppfyller inte
placeringsreglerna i 58.1 i UCITS IV-direktivet, eftersom en fonds
belåning bl.a. kräver undantag från 5 kap. 23 § LIF och hävstång via
derivat kräver undantag från reglerna om sammanlagda exponeringar i
5 kap. 13 § andra stycket LIF.
En specialfond i form av en matarfond
Det har inte framkommit någon anledning att ändra den praxis som
Finansinspektionen har utvecklat. Det bör därför även i fortsättningen
vara möjligt att godkänna fondbestämmelser som innebär att en
specialfond blir en matarfondsliknande fond. Reglerna för specialfonder
bör dock ansluta till de som gäller för värdepappersfonder såvida inte
specialfondens karaktär motiverar en annan reglering. På samma sätt som
för värdepappersfonder som är matarfonder bör det därför för
matarfondsliknande specialfonder krävas att det finns avtal mellan
fondbolagen,		förvaringsinstituten	respektive	revisorerna.
Fondandelsägarna bör även ges samma skydd mot att för höga avgifter
tas ut. Vidare är det av värde att det finns reglerat vad som händer vid
mottagarfondens		upplösning, fusion eller	delning. Regeringen anser		188

därför att de bestämmelser beträffande matar- och mottagarfonder som	Prop. 2010/11:135
kan tillämpas på specialfonder ska gälla även för specialfonder som
fungerar som matar- eller mottagarfonder. Detta kan som ovan framgått
inte inbegripa placeringsbestämmelserna. Det innebär också att vissa
detaljbestämmelser beträffande avtalens innehåll i kommissionens
direktiv 2010/44/EU inte kommer att vara direkt avpassade för
specialfonder. Bestämmelsen i artikel 8 e i kommissionens direktiv talar
t.ex. om att mottagarfondföretaget ska tillhandahålla matarfondföretaget
information om sin exponering mot finansiella derivatinstrument så att
matarfondföretaget ska kunna beräkna sin egen exponering i enlighet
med artikel 58.2 i UCITS IV-direktivet. Bestämmelserna om maximal
exponering gäller dock inte alltid specialfonder. Även för en specialfond
finns emellertid en begränsning beträffande exponering, som framgår i
fondbestämmelserna. Oavsett vilken exponeringsgräns som gäller kan
fondbolaget för specialfonden behöva information om vilken exponering
mottagarfonden har. Enligt regeringens mening finns det därför inte
anledning att särreglera kraven beträffande avtal m.m. för en
matarfondsliknande specialfond.
Bestämmelserna om matar- och mottagarfonder ska endast gälla för
specialfonder vars medel till minst 85 procent av fondens värde placeras i
en annan fond. En specialfond kan – under förutsättning att riskspridning
uppnås och fondbestämmelserna är skäliga för andelsägarna – få tillstånd
att placera 80 procent av värdet i en annan fond eller att placera i två
olika fonder. Det skulle dock föra för långt att särskilt reglera även
sådana situationer. I stället bör regleringen så långt möjligt följa den som
gäller för värdepappersfonder som är matar- eller mottagarfonder.
I ett par avseenden är det dock enligt regeringens mening inte lämpligt
att samma bestämmelser gäller för specialfonder som för
värdepappersfonder. Det gäller först och främst den tidsfrist om 15
arbetsdagar som ska gälla för Finansinspektionens beslut när ett
fondbolag för en värdepappersfond ansöker om tillstånd att placera
medel såsom en matarfond eller att byta mottagarfond.
Femtondagarsfristen gäller även när ett fondbolag för en matarfond
ansöker om godkännande av ändrade fondbestämmelser i syfte att
värdepappersfonden ska bli en vanlig värdepappersfond, när detta sker på
grund av att mottagarfonden ska upplösas, fusioneras eller delas.
Eftersom en specialmatarfond inte kommer att uppfylla de
placeringsregler som gäller för värdepappersfonder som är matarfonder
kräver ett godkännande av fondbestämmelserna en särskild analys av
Finansinspektionen. Till skillnad från vad som gäller värdepappersfonder
som ska bli matarfonder är det inte fråga om att godkännande alltid ska
ges om ansökningshandlingarna uppfyller tillämpliga krav. Beträffande
specialfonder gäller alltjämt fullt ut skälighetsprövningen av
fondbestämmelserna. Det innebär att tvåmånadersfristen för beslut om
godkännande av nya eller ändrade fondbestämmelser bör gälla. Detta kan
tyvärr innebära att fondbolaget för specialmatarfonden tvingas förvalta
medel från mottagarfonden under lite längre tid vid mottagarfondens
upplösning, fusion eller delning, när specialmatarfonden ansöker om
godkännande av ändrad placeringsinriktning. Sådana situationer torde
dock inte inträffa särskilt ofta och borde då kunna lösas på ett praktiskt
sätt genom kontakter med Finansinspektionen.	189

Bestämmelserna i kommissionens direktiv 2010/44/EU om hur avtalen mellan fondbolag, förvaringsinstitut respektive revisorer ska reglera tillämplig lag och behöriga domstolar begränsar den avtalsfrihet som normalt gäller för jämbördiga parter och bör enligt regeringens mening inte göras tillämplig på fler fall än vad direktivet kräver. Inte heller bör den särskilda bestämmelsen om vilken information som ska lämnas till fondandelsägarna vid omvandling till matarfond eller byte av mottagarfond gälla specialfonder (se avsnitt 8.5.4). I stället bör den av regeringen föreslagna allmänna bestämmelsen i 4 kap. 9 a § tillämpas. Enligt nämnda bestämmelse krävs att underrättelsen innehåller lämplig information om syftet med ändringarna av fondbestämmelserna och vilka konsekvenser de kan få för andelsägarna. Dessa krav gör att underrättelsen kan anpassas efter specialfondens särskilda karaktär.

Utredningen har föreslagit en uttrycklig reglering som innebär att mottagarfonden inte själv får vara en matarfond. Enligt regeringens mening behöver detta inte regleras särskilt. Finansinspektionen lär inte godkänna fondbestämmelser som innebär att matarfonden placerar i en mottagarfond som själv är matarfond eftersom sådana fondbestämmelser inte kan anses skäliga.

En specialfond i form av en mottagarfond

Ett fondbolag för en specialfond kan alltså få tillstånd att placera minst 85 procent av specialfondens värde i en värdepappersfond eller i en specialfond. Oavsett vilken typ av fond som medlen placeras i bör även vissa av reglerna för mottagarfonder i sådana fall vara tillämpliga. Förutom bestämmelserna om avtal mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden gäller det bestämmelserna om underrättelse till Finansinspektionen om nya matarfonder, att avgifter inte får tas ut i samband med förvärv eller inlösen av en matarfonds andelar, skyldighet för förvaringsinstitutet att underrätta fondbolaget för matarfonden om fel eller försummelser i förvaltningen, utlämnande av årsberättelse m.m. till förvaringsinstitut och revisor och Finansinspektionens informationsskyldighet vid ingripanden mot fondbolaget för mottagarfonden. Vidare bör bestämmelserna om upplösning och fusion eller delning vara tillämpliga.

En specialfond behöver inte vara öppen för kapitaltillskott från allmänheten utan kan välja att endast vara öppen för en särskilt angiven och avgränsad krets investerare. Hur liten krets detta kan vara avgörs av Finansinspektionen som ska godkänna fondbestämmelserna för specialfonden. I den bedömningen måste beaktas att det är skillnad mellan kollektiv och individuell portföljförvaltning och att olika regler gäller för dessa verksamheter (se prop. 2002/03:150, s. 253 f.). Om ett fondbolag för en specialfond vill stänga fonden för andra än två matarfonder bör detta dock inte anses medföra att förvaltningen anses likna individuell portföljförvaltning, eftersom UCITS IV-direktivet tillåter motsvarande förfarande för UCITS-fonder. Nuvarande regler måste alltså anses innebära att det finns en möjlighet att stänga en specialfond om den får två matarfonder. Någon särskilt reglering av frågan behövs därför inte. De närmare förutsättningarna för sådan

Prop. 2010/11:135

190

stängning får, liksom idag, Finansinspektionen ta ställning till i samband Prop. 2010/11:135 med godkännande av fondbestämmelserna för specialfonden i fråga.

Investeringar i eller av ett fondföretag

UCITS IV-direktivet utgår från att både matarfondföretag och mottagarfondföretag är UCITS-fonder. Det finns därför ingen harmonisering beträffande andra fondföretag. Det vore därför olämpligt att tillämpa bestämmelserna om matar- och mottagarfonder på specialfonder som placerar i ett fondföretag. Det innebär dock inte nödvändigtvis att Finansinspektionen inte skulle kunna tillåta att minst 85 procent av en specialfonds medel placeras i ett fondföretag. Det bör liksom i dag vara upp till Finansinspektionen att i varje enskilt fall avgöra om något sådant ska godtas. Likaså kan inte bestämmelserna gälla när en specialfond är mottagarfond för ett fondföretags placeringar. Det hindrar emellertid inte att sådana placeringar sker. Fondbolaget för specialfonden får dock inte behandla matarfonden på ett sätt som strider mot likabehandlingsprincipen.

191

Fusioner

Prop. 2010/11:135

9.1Gällande rätt

Bestämmelser om sammanläggningar av investeringsfonder återfinns i 8 kap. 1 § lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). Bestämmelserna gäller enbart sammanläggning av svenska värdepappersfonder och specialfonder.

Av 8 kap. 1 § LIF framgår att sammanläggning av fonder får ske endast efter tillstånd av Finansinspektionen. Finansinspektionen ska lämna tillstånd till en sammanläggning om vissa i lagen uppställda kriterier är uppfyllda. För det första ska åtgärden anses förenlig med fondandelsägarnas intressen. För det andra ska de fonder som ska läggas samman ha placeringsinriktning och fondbestämmelser som är likartade. För det tredje ska sammanläggningen inte vara olämplig från allmän synpunkt.

För att en sammanläggning ska anses förenlig med fondandelsägarnas intressen bör, enligt tidigare förarbetsuttalanden, den fond som bildas inte få en annan karaktär än de fonder som slås ihop och dessutom får sammanläggningen inte medföra att förvaltningskostnaderna blir högre för andelsägarna (prop. 1992/93:206 s. 23). Kostnader i samband med själva sammanläggningen, t.ex. för överföring av värdepapper, administrativa kostnader etc. bör också beaktas.

Endast fonder med likartade placeringsinriktningar kan slås ihop. Detta innebär t.ex. att aktiefonder som är inriktade på olika branscher eller geografiska områden inte kan slås ihop. Räntefonder med olika tidshorisonter på sina placeringar bör heller inte kunna bli föremål för hopslagning (prop. 1992/93:206 s. 58). Det är framför allt fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna som är av betydelse. Det faktiska innehavet i en fond är mindre viktigt eftersom fondförvaltaren fritt kan ändra detta inom ramarna för fondlagstiftningen och fondbestämmelserna (SOU 2002:104 s. 132). Ett fondbolag som vill lägga samman två fonder kan vidare inte, med hänsyn till reglerna om ändring av fondbestämmelserna, först ändra den ena fondens fondbestämmelser så att den passar bättre ihop med den andra fonden, om sådana ändringar skulle anses vara till nackdel för fondandelsägarna (SOU 2002:104 s. 132).

Som en avslutande förutsättning för sammanläggning anges att den inte får vara olämplig från allmän synpunkt. I tidigare förarbeten har ett exempel lämnats: sammanläggning av allt för stora fonder (prop. 1992/93:206 s. 24). Om sammanläggning av större fonder skulle accepteras finns en uppenbar risk att det sker en icke önskvärd koncentration av utbudet av fonder till ett mindre antal mycket stora fonder (prop. 1992/93: 206 s. 24). Denna risk ska dock inte överdrivas eftersom värdepappersfonderna enligt lagens placeringsregler inte får ha ett väsentligt inflytande över aktiebolag (SOU 2002:104 s. 133). Utöver detta exempel torde det finnas få fall där Finansinspektionen har anledning att motsäga sig en sammanläggning med hänsyn till att den är

olämplig från allmän synpunkt (SOU 2002:104 s. 133).

192

De begränsningar som ställs upp för sammanläggning grundar sig i Prop. 2010/11:135 samma överväganden som förhindrar allt för stora förändringar i fond-

bestämmelserna. Eftersom fondandelsägarna valt en fond efter vissa kriterier så ska de inte behöva godta större förändringar av fonden (SOU 2002:104 s. 133).

Lagen ställer vidare krav på att information om sammanläggningen ska lämnas direkt till varje andelsägare. Slutligen får en sammanläggningen inte verkställas förrän tidigast tre månader från Finansinspektionens godkännande. På så vis får fondandelsägarna en möjlighet att sälja sina andelar.

I dag finns inga regler för själva förfarandet vid sammanläggning av fonder.

9.2Nya regler i UCITS IV-direktivet

9.2.1Bakgrund

EU-rätten har tidigare inte innehållit några bestämmelser om fusioner av fondföretag, varken när det gäller inhemska eller gränsöverskridande fusioner. Bakgrunden till de nya reglerna om gränsöverskridande fusioner av fonder och fondföretag är att kommissionen anser att det finns ett behov av att effektivisera den europeiska fondmarknaden och harmonisera nationella regler för fondfusioner.59

Kommissionen konstaterar i sin konsekvensanalys att frånvaron av en gemensam EU-ram för fusioner av fonder leder till olika nationella regler, vilket gör gränsöverskridande fusioner dyra, komplicerade och tidskrävande, när de alls är möjliga.60 För att till fullo utnyttja potentiella stordriftsfördelar krävs, enligt kommissionen, en rättslig ram för gränsöverskridande fusioner. kommissionen för fram att en sådan reglering skulle föra med sig en rad fördelar. Exempelvis skulle den undanröja hinder för integration av den europeiska fondmarknaden, uppmuntra kostnadsbesparingar på olika nivåer i värdekedjan, förbättra konkurrenskraften för fondföretag, möjliggöra utnyttjande av stordriftsfördelar samt skapa förutsättningar för ett enkelt och snabbt fusionsförfarande.61

I skäl 27 i UCITS IV-direktivet anges att det finns många juridiska och administrativa hinder i gemenskapen för fusioner mellan fondföretag, trots att det finns behov av konsolidering mellan sådana företag. För att förbättra den inre marknadens funktion är det därför nödvändigt att fastställa gemenskapsbestämmelser som underlättar fusioner mellan fondföretag (och deras delfonder).

Mot ovanstående bakgrund har det i UCITS IV-direktivet föreslagits bestämmelser om fusioner.

59Kommissionens vitbok om förbättrade ramar för den inre marknaden för investerings- fonder s. 7.

60Impact assessment of the legislative proposal amending the UCITS directive, SEC(2008) 2263, s. 15.

61SEC(2008) 2263, s. 24.

193

9.2.2

Sammanfattning av UCITS IV-direktivets bestämmelser

Prop. 2010/11:135

UCITS IV-direktivet tillåter tre fusionstekniker varav två tekniker har motsvarighet i svensk lagstiftning, absorption och kombination (artikel 2.1 p i och ii). Absorption innebär att en fond tar över en eller flera andra fonder och kombination innebär att två eller flera fonder tas över av en nybildad fond.

Vid fusion utgår ett fusionsvederlag till andelsägarna i det överlåtande fondföretaget (artikel 2.1 p i och ii). Fusionsvederlaget består av andelar i det övertagande fondföretaget, men får till viss del också utgå i form av kontant ersättning.

En fusion inleds med att de fusionerande fondföretagen upprättar en gemensam fusionsplan med ett visst i direktivet angivet innehåll (artikel 40.1). Fondföretagens förvaringsinstitut ska lämna ett utlåtandet om att vissa uppgifter i fusionsplanen överensstämmer med direktivets krav samt fondföretagens fondbestämmelser eller bolagsordningar (artikel 41). En revisor ska granska vissa uppgifter i fusionsplanen, exempelvis metoder för värdering av tillgångar och skulder (artikel 42).

Det överlåtande fondföretaget ska lämna in en ansökan om fusion till den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat (artikel 39.1). Ansökan ska innehålla fusionsplanen, utlåtandet från förvaringsinstitutet, revisorns yttrande samt information om den föreslagna fusionen som det överlåtande fondföretaget och det övertagande fondföretaget avser att lämna till sina respektive andelsägare (artikel 39.2). Den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemmedelsstat ska godkänna fusionen om vissa i direktivet angivna krav är uppfyllda (artikel 39.4). Om den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemmedelsstat anser att ansökan inte är fullständig ska den inom 10 arbetsdagar begära att fondföretaget kompletterar ansökan (artikel 39.5). Den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemmedelsstat ska inom 20 arbetsdagar efter det att den erhållit fullständig information underrätta det överlåtande fondföretaget om fusionen har godkänts eller inte och även underrätta den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat om sitt beslut (artikel 39.5).

När den behöriga myndigheten för det överlåtande fondföretaget får in en ansökan om fusion ska den omedelbart lämna en kopia på ansökan till den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat (artikel 39.3). Om den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat anser det vara nödvändigt får den senast 15 arbetsdagar efter att den mottagit kopian på ansökan skriftligen kräva att det övertagande fondföretaget ändrar den information som ska lämnas till sina andelsägare. Den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat ska informera den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat om detta. När den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat har erhållit ändrad information ska den bedöma om denna information är tillfredsställande och inom 20 arbetsdagar informera den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat om sitt beslut.

194

När den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets Prop. 2010/11:135 hemmedelsstat har godkänt fusionen ska de överlåtande och övertagande

fondföretagen lämna viss information till andelsägarna om de följder fusionen kan få för deras investering (artikel 43.1 och 43.3). Andelsägarna i såväl det överlåtande som det övertagande fondföretaget har rätt att begära att deras andelar löses in utan att andra kostnader tas ut än avvecklingskostnader. Om det är möjligt har andelsägarna också rätt att byta sina andelar mot andelar i något annat fondföretag som har liknande placeringsinriktning och förvaltas av samma förvaltningsbolag eller av ett annat bolag till vilket förvaltningsbolaget är kopplat (artikel 45.1). Andelsägarna får utnyttja dessa rättigheter under minst 30 dagar från den dagen då information om fusionen lämnas till dem (artikel 43.2).

Det är lagstiftningen i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat som avgör vid vilken tidpunkt en gränsöverskridande fusion träder i kraft (artikel 47.1). När fusionen träder i kraft inträder dess rättsverkningar (artikel 48). Det överlåtande fondföretagets tillgångar och skulder överförs till det övertagande fondföretaget, andelsägarna i det överlåtande fondföretaget blir andelsägare i det övertagande fondföretaget och det överlåtande fondföretaget upplöses.

Fusionens ikraftträdande ska offentliggöras via samtliga lämpliga medier på det sätt som föreskrivs i lagstiftningen i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat och ska anmälas till de behöriga myndigheterna i det överlåtande och det övertagande fondföretagens hemmedlemsstater (artikel 47.2). En fusion som trätt i kraft får inte förklaras ogiltig (artikel 47.3).

9.3Tillåtna typer av fusioner

Regeringens förslag: Fusion av värdepappersfonder får ske genom kombination och absorption.

En värdepappersfond får läggas samman med ett fondföretag som i sitt hemland har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet (gränsöverskridande fusion).

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Sveriges advokatsamfund anför att begreppet fusion inte bör användas för det förfarande som föreskrivs för sammanläggning av fonder i utredningens författningsförslag. Samfundet efterfrågar vidare en reglering av hur panthavares rättigheter kan upprätthållas vid sammanläggning. Fondbolagens förening menar att det bör undersökas om det skulle vara möjligt att lägga samman en fond registrerad utanför EES, som har fått tillstånd att marknadsföras och säljas i Sverige, med en investeringsfond. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: UCITS IV-direktivet tillåter tre fusionstekniker varav två tekniker har motsvarighet i svensk lagstiftning, absorption och kombination. I direktivet anges en tredje typ av fusion, vilken inte förekommer i svensk rätt. Denna fusionstyp innebär att det överlåtande fondföretaget fortsätter att existera tills skulderna har

195

reglerats, även om det överför sina nettotillgångar till en annan delfond i samma fondföretag, till ett fondföretag som parterna skapat eller till ett annat, befintligt fondföretag eller en delfond inom ett sådant fondföretag (på engelska s.k. amalgamation).

Ett EES-land behöver inte införa bestämmelser om alla tre typerna av fusioner som är beskrivna i direktivet, men varje EES-land måste erkänna överföringar av tillgångar som följd av de olika typerna av fusioner (artikel 38 och skäl 28).

Direktivet tillåter att en kontraktsrättslig fond fusioneras med ett associationsrättsligt fondföretag. Däremot behöver inget EES-land införa nya rättsliga former av fondföretag i sin nationella lagstiftning (skäl 27).

Enligt direktivet så är det den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat som godkänner fusionen (artikel 39.1). Om det överlåtande fondföretaget har Sverige som hemmedlemsstat innebär det att den tredje typen av fusion som beskrivs i direktivet inte skulle kunna godkännas av svensk tillsynsmyndighet utan betydande för- ändringar av gällande rätt. Som nämnts ovan kan Sverige välja att införa detta fusionssätt men behöver inte göra det. Aktiebolagslagen (2005:551, ABL) accepterar att två eller flera aktiebolag går samman genom absorption eller kombination (23 kap. 1 § ABL). Någon annan typ av fusion är inte tillåten enligt ABL. Det är olämpligt att i svensk fondlagstiftning införa en typ av fusion som inte accepteras i annan svensk associationsrättslig lagstiftning. Därför bör inga andra former av fusion än absorption och kombination godtas i svensk fondlagstiftning. Däremot skulle inget hinder föreligga i svensk lagstiftning mot att en fusion av annan typ genomförs, om en värdepappersfond är den övertagande fonden, eftersom det är den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemland som ger tillstånd till fusionen och det landets lagstiftning är avgörande för vilka typer av fusioner som kan godkännas.

Sverige kommer i fortsättningen också att få acceptera en fusion som sker mellan en svensk värdepappersfond och ett fondföretag som är ett associationsrättsligt fondföretag, då direktivet ställer krav på att detta ska vara tillåtet. En bestämmelse med denna innebörd bör införas i LIF.

Enligt gällande rätt får sammanläggning av fonder endast ske om fonderna förvaltas av samma fondbolag. I direktivet finns det inte angivet någon sådan begränsning. Det talas endast om att en fusion kan ske av två fondföretag. Ett fondföretag kan vara en fond som bildats på kontraktsrättslig grund som förvaltas av ett förvaltningsbolag. Ett fondföretag kan även vara en fond som bildats på associationsrättslig grund. En sådan fond förvaltas antingen internt, självförvaltande fondföretag, eller har en extern fondförvaltare som anlitats för uppdraget. En fusion kan ske mellan två självförvaltande fondföretag som bildats på associationsrättslig grund. Det är en omständighet som talar för att direk- tivet tillåter fusioner där värdepappersfonderna förvaltas av olika fondbolag eller förvaltningsbolag. Direktivet får därför tolkas så att en fusion kan ske mellan två fonder eller fondföretag som har olika förvaltare. En bestämmelse som möjliggör detta bör därför föras in i LIF.

Sveriges advokatsamfund anser att begreppet fusion inte bör användas för det förförande som föreskrivs för sammanläggning av fonder i betänkandets författningsförslag. Samfundet framför att beteckningen

Prop. 2010/11:135

196

fusion i detta sammanhang är oegentlig, eftersom den överlåtande fonden Prop. 2010/11:135 saknar rättskapacitet. I stället, anser Advokatsamfundet, bör begreppet

sammanläggning behållas.

I ABL innebär begreppet fusion att två eller flera aktiebolag går samman genom att samtliga tillgångar och skulder i ett eller flera av bolagen övertas av ett annat aktiebolag mot vederlag till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen (23 kap. 1 § ABL). Enligt regeringens mening finns det fördelar med att använda samma begrepp i LIF som i ABL. Lagstiftningen i 23 kap. ABL om gränsöverskridande fusioner bygger på ett EU-direktiv62 som har stora likheter med bestämmelserna i UCITS IV-direktivet om gränsöverskridande fusioner. Även om svenska investeringsfonder inte utgör juridiska personer finns det stora likheter mellan processen för fusioner av fonder och fusioner av aktiebolag. Det kan också konstateras att en gränsöverskridande fusion enligt UCITS IV- direktivet ska kunna ske mellan en svensk kontraktsrättslig värdepappersfond och ett utländsk associationsrättsligt fondföretag. Sammantaget anser regeringen att det begrepp som används i direktivet (fusion) är att föredra framför begreppet sammanläggning.

Advokatsamfundet har vidare efterfrågat en reglering av hur panthavares rättigheter kan upprätthållas vid sammanläggning. Inledningsvis kan nämnas att direktivet inte innehåller några bestämmelser om en sådan situation. Vidare kan konstateras att fondbolaget enligt 5 kap. 23 § LIF inte får ta upp andra lån än kortfristiga lån, vilket torde innebära att pantsättning av fondegendomen är en ovanlig företeelse. Frågan om vad som gäller vid pantsättning aktualiseras dessutom inte bara i detta sammanhang utan även t.ex. om ett fondbolag enligt gällande rätt överlåter förvaltningen av en fond till ett annat bolag. Enligt vår mening är det därför lämpligt att frågan om panthavares rättigheter vid fusion regleras genom avtal och inte i lagstiftningen.

Fondbolagens förening anser att det bör undersökas om det skulle vara möjligt att lägga samman en fond registrerad utanför EES, som har fått tillstånd att marknadsföras och säljas i Sverige, med en investeringsfond. Att genomföra en sådan förändring fordrar dock ytterligare överväganden som det inte finns möjlighet att göra i detta sammanhang.

9.4Utgångspunkter för regleringen

Regeringens bedömning: De bestämmelser om fusion som införs i LIF för att genomföra UCITS IV-direktivet bör gälla även för sådana inhemska fusioner som inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.

62 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (EUT L 310, 25.11.2005, s. 1, Celex 32005L0056).

197

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller lämnar den utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: UCITS IV-direktivets regler gäller för såväl gränsöverskridande som vissa inhemska fusioner. En gränsöverskridande fusion definieras i UCITS IV-direktivet som en fusion av fondföretag av vilka åtminstone två är etablerade i olika EES- länder eller en fusion av fondföretag som är etablerade i samma EES- land till ett nybildat fondföretag som är etablerat i en annan medlemsstat (artikel 2.1 q). I direktivet klargörs att en delfond inom ett fondföretag ska ses som ett fondföretag i detta sammanhang (artikel 37). Direktivets bestämmelser om fusion gäller således även dessa delfonder.

En inhemsk fusion definieras i direktivet som en fusion av fondföretag som är etablerade i samma EES-land men där åtminstone ett av de inblandade fondföretagen har anmälts enligt artikel 93, dvs. ett av fondföretagen marknadsför sina andelar i ett annat EES-land (artikel 2.1 r).

Sammanläggning av två värdepappersfonder som är etablerade i Sverige och där fondförvaltarna inte marknadsför fondandelar i ett annat EES-land regleras däremot inte av direktivet. För dessa typer av fusioner finns således en möjlighet att ha kvar de nuvarande bestämmelserna.

Direktivets bestämmelser om fusion av fondföretag kommer att medföra att det blir mycket lättare än i dag att lägga samman fonder. För det första är det endast formella kriterier som ska vara uppfyllda när Finansinspektionen ska godkänna en ansökan om fusion. Direktivet ställer inte någon krav på att en skälighetsbedömning ska göras, motsvarande den som krävs enligt svensk lagstiftning i dag. För det andra ska fonder med olika placeringsinriktningar kunna slås samman, vilket inte är möjligt enligt LIF i dag. Detta innebär t.ex. att två aktie- fonder som är inriktade på olika branscher eller geografiska områden ska kunna slås ihop. För det tredje kommer fusioner av fonder som inte förvaltas av samma fondbolag eller förvaltningsbolag att godkännas, vilket inte är tillåtet i dag. Sammantaget innebär detta att direktivets regler är väsentligt mindre strikta än gällande svensk rätt.

Som nämnts ovan finns det en möjlighet att ha kvar nuvarande bestämmelser när det gäller sammanläggning av värdepappersfonder som är etablerade i Sverige och vars fondandelar inte marknadsförs i ett annat land inom EES. En sådan ordning skulle emellertid göra att det blev lättare för en värdepappersfond att fusionera med ett utländskt fondföretag än med en svensk värdepappersfond som inte marknadsförs i ett annat EES-land. Det är inte rimligt att ha två parallella system med mer restriktiva bestämmelser för vissa typer av fusioner. Bestämmelserna skulle vidare lätt kunna kringgås genom att någon av värdepappersfonderna anmäls för marknadsföring i en annan medlemsstat. Övervägande skäl talar därför för en enhetlig reglering, där direktivets bestämmelser om fusioner görs tillämpliga på samtliga fusioner av värdepappersfonder och fondföretag, såväl inhemska som gränsöverskridande.

Vissa av bestämmelserna i direktivet kommer emellertid endast att vara tillämpliga vid gränsöverskridande fusioner. Detta har framför allt att göra med att det vid dessa fusioner är behöriga myndigheter från flera

Prop. 2010/11:135

198

hemmedlemsstater som är involverade i tillståndsprocessen, vilket gör att Prop. 2010/11:135 den ser något annorlunda ut.

Regleringen bör därför utformas på det sättet att flertalet av de bestämmelser som gäller för fusioner av värdepappersfonder görs tillämpliga även på gränsöverskridande fusioner. Därutöver bör det tas in särbestämmelser som gäller i stället för eller utöver de fusionsbestämmelser som gäller för fusioner av värdepappersfonder, i den utsträckning som direktivet föranleder. Med en sådan teknik kan den nya regleringen begränsas i omfattning. På så sätt undviks också upprepningar av fusionsbestämmelserna.

När det gäller gränsöverskridande fusioner så är direktivets bestämmelser i vissa fall enbart tillämpliga när en värdepappersfond är överlåtande fond och i vissa fall enbart när en värdepappersfond är övertagande fond. Det bör av lagen tydligt framgå vilka bestämmelser om fusion som blir tillämpliga i respektive fall.

9.5Fusionsvederlag

Regeringens förslag: Vederlaget till andelsägarna i den eller de överlåtande värdepappersfonderna (fusionsvederlaget) ska bestå av andelar i den övertagande värdepappersfonden. Om det behövs för att genomföra fusionen, får fusionsvederlaget även bestå av pengar. Den delen av vederlaget får dock uppgå till högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den överlåtande fonden.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Fusionsvederlag kallas den ersättning som andelsägarna i den överlåtande fonden får i samband med fusionen. UCITS IV-direktivet föreskriver att fusionsvederlaget ska bestå av andelar i det övertagande fondföretaget och, i tillämpliga fall, en kontant utbetalning på högst tio procent av de emitterade andelarnas fondandelsvärde (artikel 2.1 p i och ii). I artiklarna 48.1 b och 48.2 b, som behandlar fusionens rättsverkningar (se vidare avsnitt 9.10), uttrycks den kontanta delen i stället som ”en kontant betalning på högst tio procent av fondandelsvärdet av deras (andelsägarna i det överlåtande fondföretaget) andelar i det överlåtande fondföretaget”.

Ett av skälen till att delar av vederlaget får utgöras av pengar är att det vid fusioner med associationsrättsliga fonder kan hända att utbytet av andelar inte går jämnt upp. Därför måste det finnas möjlighet för det övertagande fondföretaget att betala delar av vederlaget kontant till andelsägarna i det överlåtande fondföretaget.

Det saknas i dag svenska lagregler om fusionsvederlag. Denna fråga har hittills hanterats enligt den praxis som utvecklats och som innebär att fusionsvederlaget till andelsägarna i den överlåtande fonden endast får bestå av andelar i den övertagande värdepappersfonden.

Vid en fusion mellan två värdepappersfonder uppstår normalt inte något behov av en kontant ersättning, eftersom det regelmässigt går att

199

byta ut fondandelarna i den överlåtande fonden mot fondandelar i den Prop. 2010/11:135 övertagande fonden genom att en fondandelsägares andelsinnehav får

anges med decimaler. Det finns emellertid vissa situationer där det kan bli nödvändigt med viss kontant ersättning. Det är när börshandlade fonder, s.k. ETF:er, ingår i fusionen och endast hela fondandelar handlas (se närmare om ETF:er i avsnitt 14.2).

Med hänsyn till det anförda bör en möjlighet till fusionsvederlag i form av pengar vid såväl inhemska som gränsöverskridande fusioner finnas i svensk lagstiftning. En bestämmelse om detta bör därför införas i LIF. Direktivets innehåll får förstås så att den kontanta ersättningen får utgöra högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den överlåtande fonden.

9.6Ansökan om tillstånd till fusion

UCITS IV-direktivet ställer krav på att det överlåtande fondföretaget ska lämna in en ansökan om tillstånd till fusion till den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat. Nedan redogörs inledningsvis för de överväganden som gjorts när det gäller direktivets krav på de olika delar som ansökan ska innehålla. Enligt direktivet ska ansökan innehålla en fusionsplan (9.6.1), ett utlåtande av förvaringsinstitutet om fusionsplanen (9.6.2), ett yttrande från revisorn (9.6.3) samt information om fusionen som avses lämnas till fondandelsägarna (9.6.4). Därefter redogörs för de överväganden som gjorts när det gäller direktivets krav på ansökan om tillstånd till fusion (9.6.5), tillsynsmyndighetens bedömning av informationen till fondandelsägarna (9.6.6) samt tillstånd till fusionen (9.6.7).

9.6.1Fusionsplan

Regeringens förslag: Det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska upprätta en fusionsplan som är gemensam för fonderna. Fusionsplanen ska innehålla vissa uppgifter som rör fusionen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: UCITS IV-direktivet ställer krav på att det överlåtande och det övertagande fondföretaget ska utarbeta en gemensam fusionsplan (artikel 40.1). Den gemensamma fusionsplanen ska vara vederbörligen godkänd av det överlåtande och det övertagande fondföretaget (artikel 39.2 a). Fusionsplanen ska enligt direktivet innehålla följande uppgifter (artikel 40.1):

•uppgift om slag av fusion och form av berörda fondföretag

•bakgrund och skäl till den föreslagna fusionen

•de förväntade följderna av den avsedda fusionen för andelsägarna i såväl det överlåtande som det övertagande fondföretaget

200

• de kriterier som valts för värdering av tillgångar och skulder per Prop. 2010/11:135 den dag beräkning av utbytesförhållandet i fusionen ska ske

•metoden för beräkning av utbytesförhållandet

•det datum då fusionen planeras få verkan

•de tillämpliga reglerna för överföring av tillgångar respektive

utbyte av andelar

Vid kombination ska fusionsplanen också innehålla det övertagande fondföretagets fondbestämmelser eller bolagsordning.

De behöriga myndigheterna i EES-länderna får inte kräva att ytterligare uppgifter ska inkluderas i fusionsplanen (artikel 40.1). Däremot kan det överlåtande och det övertagande fondföretaget besluta att ta med ytterligare uppgifter i fusionsplanen (artikel 40.2).

I dag ställs inget krav i svensk rätt på att en fusionsplan ska upprättas. För att uppfylla direktivets krav föreslås att det införs bestämmelser i LIF om krav på att en fusionsplan ska upprättas. Detta krav ska gälla både vid en fusion av värdepappersfonder och vid en gränsöverskridande fusion. Fusionsplanen ska innehålla de uppgifter som krävs enligt direktivet.

9.6.2Utlåtande av förvaringsinstitut

Regeringens förslag: Varje förvaringsinstitut för de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska i ett utlåtande för var och en av de fonder vars tillgångar institutet förvarar bekräfta att vissa uppgifter i fusionsplanen är förenliga med LIF och fondernas fondbestämmelser.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: För att säkerställa en tredjepartskontroll av fusioner föreskriver UCITS IV-direktivet att förvaringsinstituten för vart och ett av fondföretagen ska kontrollera att den gemensamma fusionsplanen överensstämmer med de relevanta bestämmelserna i direktivet och med fondföretagets fondbestämmelser (skäl 31). I artikel 41 i direktivet föreskrivs att det överlåtande och det övertagande fondföretagets förvaringsinstitut ska kontrollera att vissa uppgifter i fusionsplanen överensstämmer med kraven i direktivet och med respektive fondföretags fondbestämmelser eller bolagsordningar. De uppgifter som ska kontrolleras är:

•uppgift om slag av fusion och form av berörda fondföretag

•det datum då fusionen planeras få verkan

•de tillämpliga reglerna för överföring av tillgångar respektive

utbyta av andelar

Av artikel 39.2 c framgår att förvaringsinstituten ska lämna ett utlåtande avseende resultatet av denna kontroll.

För att uppfylla direktivets krav bör det av lag framgå att varje förvaringsinstitut för de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska lämna ett utlåtande för var och en av fonderna. I utlåtandet ska

förvaringsinstituten bekräfta att de uppgifter i fusionsplanen som

201

direktivet anger ska kontrolleras överensstämmer med kraven i LIF och Prop. 2010/11:135 fondernas fondbestämmelser.

I de fall ett och samma fondbolag förvaltar alla de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen kommer ofta endast ett förvaringsinstitut att vara inblandat. I sådana fall kommer endast ett utlåtande behöva lämnas in till Finansinspektionen.

9.6.3 Revisorsgranskning

Regeringens förslag: En revisor ska granska

1.de metoder som ska användas för värdering av tillgångar och skulder vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet,

2.den kontanta ersättningen per andel, och

3.den metod som ska användas för beräkning av utbytesförhållandet. Revisorn ska upprätta ett yttrande över granskningen.

När fusionen har genomförts ska revisorn lämna uppgifter om det

fastställda utbytesförhållandet till Finansinspektionen.

Den revisor som utför granskningen ska vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: För att säkerställa en kontroll av en tredje part av fusionen föreskriver UCITS IV-direktivet att lagen i det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat ska ge antingen ett förvaringsinstitut eller en oberoende revisor i uppdrag att granska vissa uppgifter om de fondföretag som berörs av fusionen (skäl 31 och artikel 42.1). Revisorn ska granska

1.de kriterier som valts för värdering av tillgångar och skulder den dag beräkning av utbytesförhållandet ska ske,

2.hur den kontanta betalningen per andel har beräknats, och

3.den metod som ska användas för beräkning av utbytesförhål- landet samt även det faktiska utbytesförhållandet som fastställts

vid tidpunkten för beräkning av detta.

Revisorn ska upprätta ett yttrande över granskningen. För att begränsa kostnaderna vid gränsöverskridande fusioner bör det vara möjligt att upprätta ett enda yttrande för alla berörda fondföretag (skäl 31).

En revisor i antingen det överlåtande fondföretaget eller i det övertagande fondföretaget kan utses att upprätta yttrandet (artikel 42.2).

Andelsägarna i de fusionerade fondföretagen och de behöriga myndigheterna i de fusionerade fondföretagens hemländer ska på begäran kostnadsfritt få översänt ett exemplar av revisorns eller förvaringsinstitutets yttrande (artikel 42.3).

Direktivets bestämmelser får förstås så att medlemsstaten kan välja om ett förvaringsinstitutet eller en oberoende revisor ska granska de i artikeln nämnda uppgifterna och upprätta ett yttrande (artikel 42.1). Att låta en revisor granska uppgifter inför en fusion överensstämmer med förfarandet vid fusion i aktiebolag och lämpar sig således väl för svenska

202

förhållanden. Det förordas därför att det ska vara en oberoende revisor som upprättar yttrandet.

Att en oberoende revisor ska granska vissa punkter i fusionsplanen innebär att Finansinspektionen inte längre ska behöva granska dessa punkter i fusionsplanen.

Av direktivet framgår att granskning bl.a. ska ske av det faktiska utbytesförhållandet vid tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet. Det kan här konstateras att det faktiska utbytesförhållandet inte kan fastställas förrän fusionen genomförts. Bestämmelserna om yttrande i direktivet bör tolkas på det sättet att ett yttrande ska lämnas in till Finansinspektionen innan inspektionen fattar beslut om fusionen. Yttrandet kommer då inte innehålla uppgifter om det faktiska utbytesförhållandet, eftersom det inte går att fastställa förrän fusionen genomförts. Det är emellertid viktigt att yttrandet lämnas in före inspek- tionens beslut så att yttrandet kan bli en del av inspektionens be- slutsunderlag. Uppgifterna om det fastställda utbytesförhållandet ska lämnas in till Finansinspektionen när fusionen har genomförts.

Enligt 23 kap. 12 § ABL ska en revisor som ska granska en fusionsplan vid fusion mellan två aktiebolag vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Det är lämpligt att ha motsvarande krav på den revisor som ska granska fusionsplanen när det gäller fonder. Det bör därför vara en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag som utför granskningen.

Det framgår av direktivet att någon av revisorerna i den överlåtande eller övertagande fondföretaget ska kunna utses att upprätta yttrandet. Direktivets bestämmelse får uppfattas på så sätt att en revisor i antingen det överlåtande eller det övertagande fondföretaget kan upprätta yttrandet. Sverige har i denna fråga ingen möjlighet att besluta att det ska vara revisorn i den överlåtande fondföretaget som ska upprätta yttrandet. Även om det är revisorn i det övertagande fondföretaget som upprättar yttrandet ska det lämnas in till Finansinspektionen.

Direktivet ställer krav på att fondandelsägarna och Finansinspektionen på begäran kostnadsfritt ska få översänt ett exemplar av revisorns yttrande.

Inspektionen kan redan i dag begära in de handlingar den vill ha av de fonder och fondföretag som är verksamma i Sverige (10 kap. 3 § LIF). Av den nya lagbestämmelsen behöver det således endast framgå att det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen på begäran kostnadsfritt ska lämna revisorns yttrande till an- delsägarna i de överlåtande och övertagande värdepappersfonderna.

9.6.4Information till fondandelsägare

Regeringens förslag: De fondbolag som förvaltar värdepappersfonderna som ingår i fusionen ska tillhandahålla andelsägarna i fonderna lämplig och rättvisande information om fusionen när tillstånd till fusionen har getts.

Av informationen ska det framgå

1.bakgrund till och syftet med fusionen,

2.de konsekvenser fusionen kan få för andelsägarna,

Prop. 2010/11:135

203

3.vilka rättigheter andelsägarna har i samband med fusionen, och

4.uppgifter om förfarandet och den planerade tidpunkten för genomförandet av fusionen.

Tillsammans med informationen till andelsägarna i en överlåtande värdepappersfond ska den övertagande värdepappersfondens faktablad lämnas. Om faktabladet ändrats i samband med fusionen ska det också lämnas till andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden.

Informationen ska även tillhandahållas den som innan fusionen genomförs tecknar andelar i någon av värdepappersfonderna samt den som begär informationsbroschyren, faktabladet, den senaste årsberättelsen eller halvårsredogörelsen.

Informationen ska tillhandahållas även när fondandelarna är förvaltarregistrerade.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad information ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår emellertid att den informationsskyldighet som åligger fondbolaget i förhållande till nya investerare bör framgå av Finansinspektionens föreskrifter.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att den informationsskyldighet som åligger fondbolaget i förhållande till nya investerare bör framgå av lag. Inspektionen framför vidare att utredningens förslag om att den övertagande fondens faktablad ska fogas till informationen till andelsägarna förefaller gå utöver direktivets krav. Inspektionen ställer sig dock positiv till detta förslag, men anser att ställningstagandet behöver motiveras ytterligare. Enligt Konsumentverket är det önskvärt att information till konsumenten i så stor utsträckning som möjligt tillhandahålls på svenska. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt UCITS IV-direktivet ska de överlåtande och de övertagande fondföretagen lämna information om fusionen till sina respektive andelsägare (artikel 43.1). Vid fusion genom absorption kommer andelsägarna i den övertagande fonden att få information om fusionen. Om det i stället är fråga om en fusion genom kombination så finns det inga andelsägare i den övertagande fonden. I sådant fall kommer endast andelsägarna i de överlåtande fonderna att få ta del av informationen om fusionen.

Informationen som lämnas till andelsägarna ska vara lämplig och rättvisande så att andelsägarna kan göra väl underbyggda bedömningar om förslagets effekter på sina investeringar (artikel 43.1).

Vilken information som ska lämnas till andelsägarna anges i artikel 43.3 i UCITS IV-direktivet. Av informationen till andelsägarna ska framgå:

•Bakgrund och skäl till fusionen.

•De följder fusionen kan få för andelsägarna, bl.a. i fråga om eventuella väsentliga skillnader i placeringsinriktning och strategi, kostnader, förväntade resultat, regelbunden rapportering och

Prop. 2010/11:135

204

möjliga utspädningseffekter på förvaltningsresultaten. Då det är Prop. 2010/11:135 relevant ska det på en framträdande plats i informationen finnas en

varning till investerarna att deras skattemässiga situation kan för- ändras till följd av fusionen.

•De särskilda rättigheter som andelsägarna har i samband med fusionen, bl.a. rätten att få kompletterande information, att på begäran få ett exemplar av revisorns yttrande samt rätten att begära att deras fondandelar inlöses utan att andra kostnader tas ut än kostnader för avveckling av värdepappersinnehavet eller att andelarna kan bytas ut. Vidare ska informationen innehålla uppgift om sista dag då denna rättighet kan utövas.

•Relevanta uppgifter om förfarandet och det datum då fusionen ska träda i kraft.

•Det övertagande fondföretagets faktablad63.

Även kommissionens direktiv 2010/44/EU innehåller krav på innehållet i informationen till andelsägarna samt krav på vilka metoder som får användas för att tillhandahålla informationen. Artiklarna 3 och 4 i kommissionens direktiv innehåller detaljerade bestämmelser om vilka uppgifter som informationen ska innehålla. Av artikel 5 i kommissionens direktiv framgår att en aktuell version av det övertagande fondföretagets faktablad ska tillhandahållas befintliga andelsägare i det överlåtandet fondföretaget. Artikeln föreskriver även att det övertagande fondföretagets faktablad ska tillhandahållas befintliga andelsägare i det övertagande fondföretaget om faktabladet har ändrats i samband med den föreslagna fusionen. Av artikel 7 i kommissionens direktiv framgår även hur informationen ska lämnas till andelsägarna vid fusioner. Informationen kan lämnas antingen på papper eller via ett varaktigt medium. Om informationen ska lämnas genom ett varaktigt medium ska vissa villkor vara uppfyllda.

Information ska lämnas till andelsägarna först efter det att Finans- inspektionen, eller den behöriga myndigheten i det EES-land där det överlåtande fondföretaget har sitt hemvist, har godkänt fusionen (artikel 43.2). Informationen ska lämnas minst 30 dagar före den sista dagen för att begära inlösen eller utbyte av fondandelar.

I artikel 6 i kommissionens direktiv föreskrivs att mellan det datum då informationen till andelsägarna enligt artikel 43.1 i direktiv 2009/65/EG ska tillhandahålls och det datum då fusionen får verkan, ska informationen till andelsägarna och aktuella faktablad för det övertagande fondföretaget lämnas till varje person som köper eller tecknar andelar i antingen det överlåtande fondföretaget eller det övertagande fondföretaget eller som begär att få kopior av endera fondföretagets fondbestämmelser, bolagsordning, informationsbroschyr eller faktablad.

För att undvika att tynga lagtexten bör endast de yttre ramarna för vad informationen till fondandelsägarna ska innehålla anges i lag. De mer detaljerade informationskraven i UCITS IV-direktivet samt kommissionens direktiv 2010/44/EU bör framgå av Finansinspektionens

63 I svensk terminologi används begreppet faktablad för det som i direktiv 2009/65/EU omnämns basfakta.

205

föreskrifter. Liksom Finansinspektionen anser vi emellertid att de krav som ställs i artikel 6 i kommissionens direktivet om tillhandahållande av information till den som innan fusionen genomförs tecknar andelar i någon av värdepappersfonderna eller den som begär att få kopior av sådan information som avses i 4 kap. 20 § första stycket, dvs. informationsbroschyren, faktabladet, årsberättelsen eller halvårsredogörelsen, bör framgå av lag. Ett bemyndigande bör ges regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur informationen ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas samt vad som ska bifogas informationen.

Finansinspektionen har framfört att utredningens förslag om att den övertagande fondens faktablad ska fogas till informationen till andelsägarna i både den övertagande och den överlåtande värdepappersfonden förefaller gå utöver direktivets krav. Av artikel 5.2 i kommissionens direktiv framgår att det övertagande fondföretagets faktablad ska tillhandahållas befintliga andelsägare i det övertagande fondföretaget enbart om faktabladet har ändrats i samband med den föreslagna fusionen. I artikel 43.3 e i UCITS IV-direktivet föreskrivs emellertid att ett exemplar av det övertagande fondföretagets faktablad alltid ska tillhandahållas andelsägarna i både det övertagande och det överlåtande fondföretaget.

Enligt vår mening är det rimligt att faktabladet endast behöver lämnas till andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden om detta har ändrats, liksom föreskrivs i kommissionens direktiv. Detta då andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden redan har tillgång till faktabladet. Ett krav på att tillhandahålla andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden faktabladet, om detta inte har ändrats, medför således enbart en onödig administrativ börda. Det bör således av lagtexten framgå att faktabladet enbart behöver lämnas till andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden om det har ändrats i samband med fusionen. Av lagtexten bör vidare framgå att den övertagande värdepappersfondens faktablad alltid ska lämnas till andelsägarna i en överlåtande värdepappersfond.

Om det fusionerade fondföretaget är notifierat i ett annat EES-land ska informationen till andelsägarna i det landet lämnas på det officiella språket eller på ett språk som godkänns av detta lands myndigheter (artikel 43.4). Fondföretaget som lämnar informationen ska ansvara för att översättningen troget återger innehållet i originaltexten. Enligt 1 § 1 i förordningen (2004:75) om investeringsfonder får Finansinspektionen meddela föreskrifter om översättning till svenska språket av information som fondföretag och förvaltningsbolag lämnar i Sverige. Med stöd av detta bemyndigande kan inspektionen närmare föreskriva i sina föreskrifter vilket språk informationen till de svenska andelsägarna i de fusionerade fondföretagen ska översättas till. På detta sätt säkerställs att informationen till svenska andelsägare tillhandahålls på svenska, vilket

Konsumentverket har efterfrågat.

Det är enligt direktivet obligatoriskt för varje överlåtande och övertagande fondföretag att lämna information om fusionen till andelsägarna (artikel 43.1). I de fall fondandelarna är förvaltar- registrerade ska förvaltaren skyndsamt lämna informationen vidare till fondandelsägaren eller den som förvaltaren har antecknat i andelsägarens

Prop. 2010/11:135

206

ställe. Information om fusion av en fond är sådan information som Prop. 2010/11:135 andelsägaren inte ska ha möjlighet att avstå ifrån. Det förhållandet bör

också framgå av LIF (4 kap. 12 § första stycket).

9.6.5Ansökan om tillstånd till fusion

Regeringens förslag: Det fondbolag som förvaltar en överlåtande värdepappersfond ska ansöka om tillstånd till fusion hos Finansinspektionen.

Om en ansökan inte är fullständig, ska Finansinspektionen senast tio arbetsdagar från det att en ansökan har lämnats in begära att fondbolaget kompletterar den.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, vid en gränsöverskridande fusion, meddela föreskrifter om vilket språk de handlingar som ska fogas till ansökan ska upprättas på.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen innehåller dock inget förslag om att fondbolaget vid en gränsöverskridande fusion mellan en överlåtande värdepappersfond och ett övertagande fondföretag ska foga det övertagande fondföretagets informationsbroschyr och faktablad till ansökan om fusion.

Remissinstanserna: Finansinspektionen påpekar att utredningen inte lämnat något förslag till genomförande av direktivets krav på att fondbolaget vid gränsöverskridande fusioner ska foga det övertagande fondföretagets informationsbroschyr och faktablad till ansökan om fusion. Inspektionen menar vidare att utredningens förslag om att revisorns yttrande ska bifogas ansökan inte följer av direktivet. Inspektionen ställer sig dock positiv till förslaget, men anser att detta ställningstagande behöver motiveras ytterligare. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Till vilken behörig myndighet ska ansökan om fusion lämnas?

Enligt UCITS IV-direktivet får fusioner av fondföretag ske först efter att de godkänts av behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat (artikel 39.1). Det är det överlåtande fondföretaget som ansvarar för att lämna in ansökan till den behöriga myndigheten i dennes hemmedlemsstat (artikel 39.2). Om det överlåtande fondföretaget är en värdepappersfond är det Finansinspektionen som ska godkänna fusionen av fonderna och fondföretagen innan den genomförs. Det innebär att ansökan om fusion i detta fall ska lämnas till Finansinspektionen. En bestämmelse med denna innebörd bör därför införas i LIF.

Motivet till att det är myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat som prövar frågan om tillstånd till fusionen är att direktivet vill ge tillfredsställande skydd åt de andelsägare som faktiskt

byter fondföretag (skäl 29).

207

Vilka handlingar som ska fogas till ansökan om fusion

Prop. 2010/11:135

Vilka handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan om fusion anges i artikel 39.2 i UCITS IV-direktivet. Till ansökan om fusion ska fogas:

•En gemensam fusionsplan, vilken ska vara godkänd av de berörda fondförvaltarna eller fondförvaltare då fonderna har gemensam fondförvaltare (jfr avsnitt 9.6.1).

•De utlåtanden som respektive förvaringsinstitut för fonderna eller fondföretagen ska ha lämnat (jfr avsnitt 9.6.2).

•Den information som fondförvaltarna för de berörda fonderna och eventuellt fondföretaget avser lämna till andelsägarna (jfr avsnitt 9.6.4).

•Aktuella versioner av fondföretagets faktablad och informationsbroschyr64, om den övertagande fonden i fusionen är ett fondföretag.

Handlingar som ska lämnas tillsammans med en ansökan om tillstånd till fusion

Det bör införas en ny bestämmelse i LIF som anger vilka handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan om tillstånd till fusion. Som Finansinspektionen har påpekat saknades i utredningen förslag till genomförande av direktivets krav på att fondbolaget vid en gränsöverskridande fusion mellan en överlåtande värdepappersfond och ett övertagande fondföretaget ska foga informationsbroschyr och faktablad till ansökan om fusion. Detta krav bör framgå av lag. Vid gränsöverskridande fusioner mellan en överlåtande värdepappersfond och ett övertagande fondföretaget ska således till ansökan även fogas det övertagande fondföretagets faktablad och informationsbroschyr.

I detta sammanhang kan nämnas att värdepappersfonder redan enligt nuvarande svensk rätt är skyldiga att lämna faktablad och informationsbroschyr till Finansinspektionen (se 4 kap. 21 § LIF).

Finansinspektionen har framfört att utredningens förslag om att revisorns yttrande ska bifogas ansökan inte följer av direktivet. Inspektionen ställer sig dock positiv till förslaget, men anser att detta ställningstagande behöver motiveras ytterligare. Av artikel 39.4 i direktivet framgår att de behöriga myndigheterna i det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat ska godkänna den föreslagna fusionen, om vissa i direktivet angivna villkor är uppfyllda. Bland annat ska den föreslagna fusionen uppfylla samtliga krav i artiklarna 39–42. I artikel 42 återfinns kravet på att ett yttrande ska upprättas av en revisor (se närmare avsnitt 9.6.3). För att den behöriga myndigheten ska kunna bedöma om fusionen uppfyller villkoren enligt artikel 42 måste direktivet förstås så att revisorns yttrande ska fogas till ansökan om fusion. Bestämmelsen i LIF bör därför innehålla ett krav på att revisorns yttrande fogas till ansökan.

64 I svensk terminologi används begreppet informationsbroschyr för det som i direktiv 2009/65/EU omnämns prospekt.

208

Ofullständigt ifylld ansökan		Prop. 2010/11:135
Av direktivet framgår att om en ansökan om tillstånd till fusion är
ofullständig, eller en handling som ska bifogas ansökan inte lämnats in,
ska Finansinspektionen inom tio arbetsdagar från det att ansökan tagits
emot begära att fondbolaget kompletterar den (artikel 39.5). För att
genomföra direktivet bör en bestämmelse med denna innebörd införas i
LIF.
Språk på ansökan
Direktivet ställer krav på att den information som bifogas en ansökan ska
tillhandahållas på ett sätt som gör det möjligt för de behöriga
myndigheterna i både det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat
och i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat att läsa den på det
officiella språket eller ett av de officiella språken i länderna eller på ett
språk som godkänns av de behöriga myndigheterna (artikel 39.2).
Ett bemyndigande bör ges regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om på vilket språk handlingar som
ansökan om tillstånd till en gränsöverskridande fusion ska vara upprättad
på.
9.6.6	Bedömning av informationen till fondandelsägarna

Regeringens förslag: Vid en gränsöverskridande fusion mellan en
överlåtande värdepappersfond och ett övertagande fondföretag ska
Finansinspektionen omedelbart lämna över en kopia av den
fullständiga ansökan till behörig myndighet i det övertagande
fondföretagets hemland.
Vid en gränsöverskridande fusion där en värdepappersfond är
övertagande fond ska Finansinspektionen, efter det att behörig
myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland överlämnat en
kopia av ansökan om tillstånd till fusionen, bedöma om informationen
till andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden uppfyller
kraven i LIF. Finansinspektionen får senast 15 arbetsdagar från det att
kopian av ansökan överlämnats begära att det fondbolag som förvaltar
den övertagande värdepappersfonden förtydligar informationen.
Inspektionen ska omgående underrätta behörig myndighet i det
överlåtande fondföretagets hemland om en sådan begäran.
Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar från det att fondbolaget
lämnat in kompletterande information underrätta behörig myndighet i
det överlåtande fondföretagets hemland om huruvida informationen
uppfyller kraven.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Fondbolagens förening anser det beklagligt att
bestämmelserna i direktivet om tidsfrister för bedömning av information
för tillsynsmyndigheten i den överlåtande fondens hemland respektive
den övertagande fondens hemland inte är koordinerade. Föreningen
efterfrågar ett klargörande från lagstiftaren avseende hur hanteringen i		209

praktiken ska gå till. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har Prop. 2010/11:135 inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag
Överlämnande av kopia av ansökan till behörig myndighet i det
övertagande fondföretagets hemland
Enligt UCITS IV-direktivet ska den behöriga myndigheten för det
överlåtande fondföretaget, när fullständiga ansökningshandlingar
överlämnats, omedelbart översända kopior av dessa till den behöriga
myndigheten i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat (artikel
39.3).
Vid en gränsöverskridande fusion där det överlåtande fondföretaget är
en värdepappersfond ska ansökan om fusion lämnas till
Finansinspektionen, som ska göra en formell prövning av ansökan och de
ingivna handlingarna (se vidare avsnitt 9.6.5 och 9.6.7). Det bör av lagen
framgå att Finansinspektionen omedelbart ska lämna över en kopia av
den fullständiga ansökan till behörig myndighet i det övertagande
fondföretagets hemland.
De behöriga myndigheternas granskning av informationen till
andelsägarna
Bestämmelserna om de behöriga myndigheternas granskning av informa-
tionen till andelsägarna framgår av artikel 39.3 i direktivet. De behöriga
myndigheterna ska bl.a. bedöma på vilket sätt den föreslagna fusionen
kan komma att påverka andelsägarna i fondföretagen. Detta krävs för att
myndigheterna ska kunna bedöma om lämplig information kommer att
lämnas till andelsägarna. Om den behöriga myndigheten i det över-
låtande fondföretagets hemmedlemsstat anser det nödvändigt, kan den
skriftligen kräva att informationen till andelsägarna i det överlåtande
fondföretaget ska förtydligas.
Direktivets bestämmelser innebär att Finansinspektionen vid fusioner
av värdepappersfonder samt vid gränsöverskridande fusioner där en
värdepappersfond är överlåtande fond ska bedöma om det av den
information som ska skickas ut till andelsägarna i den överlåtande fonden
och i den övertagande fonden klart framgår hur fusionen kommer att
påverka andelsägarna. Om inspektionen bedömer att informationen är
otillräcklig kan inspektionen begära att fondförvaltaren kompletterar sin
information. Att en svensk myndighet kan begära komplettering och
förtydligande av en handling gäller redan i dag för myndigheters arbete
med ärenden. Det behöver därför inte införas någon ny lagbestämmelse i
LIF avseende eventuell begäran om förtydligande av informationen till
andelsägarna.
Vid en gränsöverskridande fusion där en värdepappersfond är
övertagande fond kommer inspektionen att få kopior på
ansökningshandlingarna från en myndighet i ett annat EES-land. Det ska
framgå av lagen att inspektionen i ett sådant fall ska bedöma om	210
	210

informationen till andelsägarna uppfyller kraven i LIF på sådan information. Finansinspektionen får senast 15 arbetsdagar efter det att ansökan överlämnats begära att det fondbolag som förvaltar den övertagande värdepappersfonden förtydligar informationen. Inspektionen ska omgående underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om en sådan begäran. Finansinspektionen ska senast 20 arbetsdagar från det att fondbolaget lämnat in kompletterande information underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland, om huruvida informationen uppfyller kraven.

Vid en gränsöverskridande fusion där en värdepappersfond är överlåtande fond kommer den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemland att bedöma informationen till andelsägarna i det övertagande fondföretaget och kan inom 15 arbetsdagar från det att myndigheten fick kopiorna av ansökan skriftligen kräva att det övertagande fondföretaget kompletterar den information som ska lämnas till andelsägarna. Myndigheten ska samtidigt underrätta Finans- inspektionen om att den har invändningar mot fondföretagets information till andelsägarna. Därefter ska den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemland till Finansinspektionen, inom 20 arbetsdagar från det myndigheten fått kompletteringen, uttala sig om den kompletterande informationen till andelsägarna i det övertagande företaget är tillfredsställande.

Direktivets tidsfrister

Med hänsyn till att inspektionen ska avgöra ärendet inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan lämnats in går tidsfristerna som anges i direktivet, såsom Fondbolagens förening anför, inte ihop. Om den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemland den femtonde arbetsdagen från det att den fått handlingarna begär att ett fondföretag ska ändra sin information kommer inspektionen inte kunna räkna med att inom tidsfristen om 20 arbetsdagar få en underrättelse av den behöriga myndigheten i det andra landet att den bedömer att informationen är tillräckligt informativ. Den överlåtande värdepappersfond som har ansökt om fusionen har, som direktivet anger, rätt att få sitt ärende avgjort av Finansinspektionen inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan lämnats in. I en situation där Finansinspektionen fått en underrättelse av den behöriga myndigheten i det övertagande fondföretagets hemland om att den begärt att informationen till andelsägarna i det övertagande fondföretaget kompletteras finns det enligt vår mening ingen möjlighet för Finansinspektionen att godkänna fusionen. Om den överlåtande värdepappersfonden begär att ärendet ska avgöras inom 20 arbetsdagar måste således Finansinspektionens beslut vara att fusionen inte godkänts. Detta skulle i sin tur innebära att den överlåtande värdepappersfonden måste inkomma med en ny ansökan till Finansinspektionen när den begärda kompletteringen av informationen till andelsägarna i det övertagande fondföretaget har utförts. En sådan process medför ökade kostnader och mer administration för både den överlåtande värdepappersfonden och Finansinspektionen. Det är därför rimligt att den

Prop. 2010/11:135

211

överlåtande värdepappersfonden har möjlighet att komma överens med Prop. 2010/11:135 Finansinspektionen om att tidsfristen för att avgöra ärendet förlängs till

det att den efterfrågade kompletteringen utförts.

9.6.7Tillstånd till fusion

Regeringens förslag: Vid en fusion av värdepappersfonder ska

Finansinspektionen ge tillstånd till en fusion om

1.kraven som anges i LIF är uppfyllda, och

2.andelarna i den övertagande värdepappersfonden får marknadsföras i de länder där andelarna i den överlåtande värdepappersfonden marknadsförs.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut i tillståndsfrågan.

Vid en gränsöverskridande fusion mellan en överlåtande värdepappersfond och ett övertagande fondföretag ska Finansinspektionen godkänna att värdepappersfonden får ingå i fusionen om

1.kraven som anges i LIF är uppfyllda,

2.behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland inte har meddelat att den har invändningar mot den information som ska lämnas till andelsägarna i fondföretaget, och

3.andelarna i det övertagande fondföretaget får marknadsföras i de länder där andelarna i den överlåtande värdepappersfonden marknadförs samt här i landet.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta fondbolaget om sitt beslut.

Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland om beslutet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag

Godkännande av att värdepappersfond får ingå i en gränsöverskridande fusion

Enligt UCITS IV-direktivet får fusioner av fondföretag ske först efter att de godkänts av behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemmedlemsstat (artikel 39.1).

Vid en fusion med fler överlåtande fonder och fondföretag innebär det att flera behöriga myndigheter kommer att fatta beslut om fonden eller fondföretaget får delta i fusionen. I ett sådant fall kan Finansinspektionen

inte ge tillstånd till fusionen, eftersom den är beroende av att behöriga

212

myndigheterna i de andra överlåtande fondföretagens hemländer ger Prop. 2010/11:135 tillstånd till respektive fondföretag att delta i fusionen. Vid en

gränsöverskridande fusion får Finansinspektionen endast godkänna att värdepappersfonden får ingå i fusionen. En bestämmelse med denna innebörd bör införas i LIF. När samtliga behöriga myndigheter i de överlåtande fondföretagens hemländer godkänt de överlåtande fondföretagens deltagande i fusionen så bör fusionen vara att betrakta som godkänd i sin helhet.

Av artikel 39.4 i UCITS IV-direktivet framgår när godkännande till den föreslagna fusionen ska ges. De nya bestämmelserna om godkännande av fusion innebär att Finansinspektionens prövning inte blir lika materiellt ingående som i dag.

En första förutsättning för att få delta i en gränsöverskridande fusion är att de krav som ställs upp i 8 kap. LIF är uppfyllda. Fondförvaltaren ska bl.a. ha gett in en fusionsplan, utlåtande från förvaringsinstituten samt ett yttrande av en revisor.

För det andra krävs att Finansinspektionen och den behöriga myndig- heten i det övertagande fondföretagets hemland bedömt att informationen till andelsägarna är tillfredsställande.

För det tredje krävs att den övertagande fonden är anmäld för marknadsföring enligt artikel 93 i UCITS IV-direktivet i de länder där en överlåtande värdepappersfond är anmäld enligt den nu föreslagna 2 kap. 15 c § samt i Sverige. När t.ex. två värdepappersfonder ska fusioneras och den överlåtande fonden är notifierad i Tyskland krävs att den övertagande fonden anmäls för notifiering i Tyskland. Är den övertagande fonden redan notifierad i Tyskland krävs ingen ytterligare notifiering där. Anmälan om marknadsföring i annat EES-land ska ha skett vid den tidpunkt då Finansinspektionen prövar fusionsansökan.

Finansinspektionen ska inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in underrätta den överlåtande värdepappersfonden om sitt beslut (artikel 39.5). Ansökan är att anse som fullständig då alla handlingar som ska lämnas in till inspektionen är inlämnade och att alla erforderliga uppgifter finns i ansökan så att inspektionen kan fatta beslut i ärendet. Inspektionen ska också underrätta behörig myndighet i det övertagande fondföretagets hemland om sitt beslut.

Tillstånd till fusion av värdepappersfonder

Vid en fusion av värdepappersfonder ska Finansinspektionen ge tillstånd till fusionen. För att enhetliga bestämmelser ska gälla för både fusioner av värdepappersfonder och för gränsöverskridande fusioner ska inspektionen meddela beslut inom 20 arbetsdagar efter det att en fullständig ansökan lämnats in.

De kriterier som ska vara uppfyllda för att Finansinspektionen ska ge tillstånd till en fusion av värdepappersfonder är i stort desamma som för gränsöverskridande fusioner. Godkännandet ska ges om de krav som ställs upp i 8 kap. LIF är uppfyllda. Fondförvaltaren ska bl.a. ha lämnat in fusionsplan, utlåtande från förvaringsinstituten samt revisorns yttrande. Därutöver krävs att den övertagande fonden, i enlighet med den

213

nu föreslagna 2 kap. 15 c § LIF, är anmäld i samtliga de EES-länder där Prop. 2010/11:135 den överlåtande värdepappersfonden marknadsför fondandelar.

Vid en fusion av värdepappersfonder genom kombination krävs att Finansinspektionen, förutom att pröva fusionsansökan, även tar ställning till den nybildade fondens fondbestämmelser. Ansökan om fusion bör då också innehålla en ansökan om godkännande av fondbestämmelser. Först då inspektionen godkänt fondbestämmelserna kan inspektionen ta ställning till ansökan om fusion.

9.7Fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion

Regeringens förslag: Andelsägarna i de värdepappersfonder som ska ingå i en fusion har rätt att få sina fondandelar inlösta innan fusionen genomförs utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper till följd av inlösen.

I stället för inlösen av fondandelarna får andelsägarna låta byta dessa mot andelar i en annan värdepappersfond eller annat fondföretag med liknande placeringsinriktning som förvaltas av samma fondbolag eller av ett bolag som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som fondbolaget.

Möjlighet att begära inlösen eller utbyte av fondandelar ska ges under minst 30 dagar från den dag information om fusionen lämnas till andelsägarna. Möjligheten ska upphöra senast fem arbetsdagar före dagen för beräkning av utbytesförhållandet.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 45.1 i UCITS IV- direktivet har andelsägarna i både det överlåtande och det övertagande fondföretaget rätt att begära att deras andelar återköps eller inlöses eller, om det är möjligt, byts ut mot andelar i ett annat fondföretag som har liknande placeringsinriktning som det befintliga fondföretaget och som förvaltas av samma förvaltningsbolag eller av ett annat bolag till vilket förvaltningsbolaget är kopplat via gemensam företagsledning eller ägarkontroll eller genom en betydande direkt eller indirekt ägarandel. Andelsägarna ska alltid ha minst 30 dagar på sig att lösa in eller byta ut sina andelar (artikel 43.2). Tidsfristen räknas från den dag informationen till andelsägarna lämnas och upphör senast fem arbetsdagar före dagen för beräkning av utbytesförhållandet (artikel 45.1).

Fondföretaget får inte ta ut andra avgifter vid inlösen än vad som motsvarar avvecklingskostnaderna (artikel 45.1).

I Sverige tillämpas i dag inte möjligheten att byta ut andelar vid en fusion. UCITS IV-direktivet föreskriver att medlemsstaterna i sin lagstiftning ska ge andelsägarna en sådan möjlighet. Med hänsyn härtill bör Sverige införa möjlighet till utbyte av fondandelar såvitt avser gränsöverskridande fusioner. En möjlighet till utbyte av fondandelar i stället för att bara kunna lösa in fondandelar får anses som positivt för

214

andelsägarna. En sådan möjlighet bör även erbjudas andelsägare vid en Prop. 2010/11:135 fusion av värdepappersfonder.

I enlighet med direktivets bestämmelse bör byte av andelar endast kunna ske mot andelar i en annan värdepappersfond eller ett annat fondföretag med liknande placeringsinriktning som förvaltas av samma fondbolag eller av ett bolag som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som fondbolaget.

Av lagen bör vidare framgå att vid inlösen av fondandelar får inte andra avgifter tas ut av andelsägarna än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper till följd av inlösen. Med kostnader för avveckling avses de kostnader som är direkt förknippade med att sälja värdepapper i fonden till följd av ett utträde ur fonden. Exempel på avvecklingskostnader är courtage. En utgångspunkt för att en avgift för att täcka avvecklingskostnader ska få tas ut är dock att sådana kostnader normalt tas ut av andelsägarna vid inlösen.

Av lagbestämmelsen bör slutligen framgå under vilken tidsperiod andelsägarna har möjlighet att begära inlösen eller utbyte av fondandelar.

9.8Senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar

Regeringens förslag: Finansinspektionen får, efter ansökan av ett fondbolag eller utan sådan ansökan, tillåta eller kräva att ett fondbolag senarelägger försäljning och inlösen av andelar i en värdepappersfond, om det är motiverat med hänsyn till andelsägarnas intressen. En sådan senareläggning får inte påverka andelsägarnas rättigheter.

Om fondandelar marknadsförs i annat EES-land, ska Finans- inspektionen underrätta behörig myndighet i det landet om beslutet. Fondbolaget ska underrätta andelsägarna om beslutet.

Så snart orsakerna till senareläggningen upphört ska fondbolaget anmäla detta till Finansinspektionen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 45.2 i UCITS IV-direktivet framgår att medlemsstaterna får tillåta att de behöriga myndigheterna vid fusioner kan kräva eller medge att teckning eller inlösen av andelar tillfälligt avbryts om ett sådant avbrott är motiverat av hänsyn till skyddet av andelsägarna. Av artikeln framgår att denna bestämmelse inte ska påverka bestämmelsen om andelsägarnas rätt till utbyte av andelar eller inlösen av andelar utan att andra kostnader tas ut än kostnader för avveckling av värdepappersinnehavet.

I avsnitt 14.4 föreslås att bestämmelsen i 4 kap. 13 § första stycket sista meningen LIF ska tas bort och att nya bestämmelser ska införas genom 4 kap. 13 a och 13 b §§ LIF. De föreslagna bestämmelserna innebär att ett fondbolag får, i undantagsfall när omständigheterna så kräver och då uppskovet är motiverat med hänsyn till andelsägarnas intresse, under viss

tid senarelägga försäljning och inlösen av andelar. Den nya

215

bestämmelsen ger även Finansinspektionen möjlighet att besluta att en Prop. 2010/11:135 fond under viss tid ska senarelägga försäljning och inlösen av andelar,

om det är i andelsägarnas eller allmänhetens intresse.

En fusion är oftast inte ett sådant undantagsfall som avses i den föreslagna 4 kap. 13 a § LIF och som motiverar en senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar. Det kan ändå uppstå situationer där det kan finnas anledning för Finansinspektionen att tillåta eller kräva senareläggande av försäljning och inlösen av fondandelar med anledning av en fusion. Med hänsyn till att den föreslagna 4 kap. 13 a och 13 b §§ LIF inte täcker den situation som regleras i artikel 45.2 föreslås att en särskild bestämmelse införs om detta i LIF.

Förslaget innebär att fondbolaget tar emot kundernas order men de genomförs först vid en senare tidpunkt. Kriteriet för senareläggandet är att det är motiverat med hänsyn till andelsägarnas intressen. Det är Finansinspektionen som ska fatta beslut om att tillåta eller kräva att fondbolaget senarelägger försäljning eller inlösen av fondandelar. Fondbolaget måste då inge en ansökan till inspektionen om att få senarelägga försäljning eller inlösen av fondandelar.

Finansinspektionen ska också ha möjlighet att besluta att en värdepappersfond som är på väg att fusionera tillfälligt ska senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar om det är motiverat av hänsyn andelsägarnas intressen.

Ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonden kan ha anmält till Finansinspektionen att bolaget vill marknadsföra andelar i annat EES- land. Med hänsyn till att inspektionen ska fatta beslut angående fondbolagets ansökan om att senarelägga försäljning eller inlösen av fondandelar ska inspektionen meddela de behöriga myndigheterna i de länder där fondandelar marknadsförs om sitt beslut.

Fondbolaget ska vidare underrätta andelsägarna om Finansinspek- tionens beslut om senareläggandet.

Fondbolaget ska också, sedan orsakerna till senareläggningen har upphört, anmäla detta till Finansinspektionen.

Möjligheten att senarelägga försäljning och inlösen av andelar ska inte påverka andelsägarnas rätt att begära utbyte av andelar eller inlösen av fondandelar utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnader för avveckling av värdepappersinnehavet.

Däremot innebär bestämmelsen en avvikelse från huvudregeln om rätten till omedelbar inlösen av andelar. Om andelsägaren under den angivna 30 dagars perioden begär att få lösa in sin fondandel och fonden vid den tidpunkten har tillfälligt senarelagt inlösen av andel kommer andelsägarens begäran att behandlas när fonden öppnas igen. Denna rätt till inlösen kvarstår även om 30 dagars perioden gått till ända när fonden öppnar.

9.9Kostnader i samband med en fusion

Regeringens förslag: Värdepappersfonder som ingår i en fusion och andelsägarna i de fonderna får inte belastas med kostnader som

216

uppkommer i samband med förberedandet och genomförandet av Prop. 2010/11:135 fusionen.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 46 i UCITS IV-direktivet framgår att inga rättsliga eller administrativa kostnader eller konsultarvoden i samband med förberedandet och genomförandet av en fusion ska belasta det överlåtande eller det övertagande fondföretaget, eller någon av dessa fondföretags andelsägare.

Fondbolagen kan i dag endast täcka kostnader för konsulter m.m. genom uttag av förvaltningsavgift. Andelsägarna får härigenom visser- ligen vara med och betala dessa kostnader men endast indirekt genom förvaltningsavgiften. Fördelen med denna ordning är bl.a. att det tydligt framgår för andelsägaren vilka kostnader som är förknippade med fondsparandet. Om ett fondbolag höjer förvaltningsavgiften i en fond krävs enligt Finansinspektionens praxis att andelsägarna också underrättas om det.

För att genomföra direktivet bör det i lag införas en bestämmelse med innebörden att kostnader som uppkommer i samband med förberedandet och genomförandet av en fusion inte får belasta de värdepappersfonder som ingår i en fusion och andelsägarna i de fonderna.

9.10Fusionens rättsverkningar

Regeringens förslag: En fusion med en övertagande värdepappersfond får genomföras tidigast tre månader från det att Finansinspektionen gett tillstånd till fusionen:

Vid genomförandet av fusionen inträder följande rättsverkningar:

1.den överlåtande värdepappersfondens tillgångar och skulder överförs till den övertagande värdepappersfonden,

2.andelsägarna i den överlåtande värdepappersfonden blir andelsägare i den övertagande värdepappersfonden och har, i förekommande fall, rätt till kontant utbetalning av fusionsvederlag, och

3.den överlåtande värdepappersfonden upplöses.

Det eller de fondbolag som upprättar den gemensamma fusionsplanen ska fastställa tidpunkten för beräkning av utbytes- förhållandet mellan andelar i den överlåtande och den övertagande värdepappersfonden samt, i förekommande fall, kontant ersättning. Tidpunkten ska fastställas till en dag som infaller före den dag då fusionen genomförs.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Fondbolagens förening anser att det bör övervägas om tre månaders minimitid är rimligt, eller om kortare tid bör medges. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några

invändningar mot det.

217

Prop. 2010/11:135

Skälen för regeringens förslag

När fusionen genomförs

I artikel 47 i UCITS IV-direktivet finns bestämmelser om vid vilken tidpunkt fusionens rättsverkningar ska inträda.

Vid fusioner av värdepappersfonder avgörs detta enligt direktivet av den nationella lagstiftningen. Vid vilken tidpunkt en gränsöverskridande fusion genomförs avgörs enligt direktivet av lagstiftningen i det övertagande fondföretagets hemmedlemsstat.

Medlemsstaterna ska i tillämpliga fall se till att datum för genomförande sätts efter det att andelsägarna i det övertagande fondföretaget eller det överlåtande fondföretaget har godkänt fusionen.

Enligt nu gällande 8 kap. 1 § LIF får en sammanläggning av fonder verkställas tidigast tre månader från dagen för Finansinspektionens beslut. Fondbolagens förening har ansett att det bör övervägas om tre månaders minimitid är rimligt, eller om kortare tid bör medges. Då inga skäl har framförts till varför en kortare tid bör medges och övriga remissinstanser tillstyrkt förslaget eller inte haft några invändningar mot det, anser vi emellertid att nuvarande bestämmelse bör fortsätta att gälla för fusioner av värdepappersfonder.

För en gränsöverskridande fusion där en värdepappersfond är övertagande fond, ska svenska bestämmelser tillämpas. Den nu gällande bestämmelsen bör även bli tillämplig i ett sådant fall, vilket innebär att fusionen får genomföras tidigast tre månader från det att den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemland har godkänt fusionen.

De rättsverkningar som inträder vid genomförandet av fusion

I artikel 48 i UCITS IV-direktivet regleras rättsverkningarna av fusioner. Vid absorption ska följande rättsverkningar inträda:

a.Det överlåtande fondföretagets samtliga tillgångar och skulder ska överföras till det övertagande fondföretaget.

b.Andelsägarna i det överlåtande fondföretaget blir andelsägare i det övertagande fondföretaget och har, i tillämpliga fall, rätt till en kontant utbetalning på högst 10 procent av fondandelsvärdet av eras andelar i det överlåtande fondföretaget.

c.Det överlåtande fondföretaget upphör att existera när fusionen träder i kraft.

Vid kombination ska följande rättsverkningar inträda:

a.Det överlåtande fondföretagets samtliga tillgångar och skulder ska överföras till det nybildade övertagande fondföretaget.

b.Andelsägarna i det överlåtande fondföretaget blir andelsägare i det nybildade fondföretaget och har, i tillämpliga fall, rätt till en kontant utbetalning på högst 10 procent av fondandelsvärdet av deras andelar i det överlåtande fondföretaget.

c.Det överlåtande fondföretaget upphör att existera när fusionen

träder i kraft.	218

Bestämmelser om de beskrivna rättsverkningarna vid kombination och Prop. 2010/11:135 absorption bör tas in i LIF.

Tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet samt den kontanta ersättningen

I artikel 47.1 i UCITS IV-direktivet finns bestämmelser om vid vilken tidpunkt beräkningen av utbytesförhållandet mellan andelarna i fondföretagen ska fastställas samt i tillämpliga fall när tidpunkt för beräkning av fondandelsvärdet vid kontanta betalningar ska fastställas. Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse i LIF om vid vilken tidpunkt beräkningen av utbytesförhållandet mellan andelarna i fonderna ska ske.

I normalfallet infaller aldrig datumet för genomförandet av sam- manläggningen av fonder samma dag som dagen då utbytesförhållandet bestämts. I praktiken går det till så att fondbolaget inleder fusionen med att stänga den överlåtande fonden, som ska uppgå i en annan fond, någon dag innan själva sammanläggningen för att kunna förbereda fonden för fusionen. Med hänsyn till att förutsättningarna för fusioner kan variera bör fondbolaget själv fastställa tidpunkten för beräkning av utbytesförhållandet mellan fondandelar och fondandelsvärdet för kontanta betalningar. Tidpunkten ska fastställas till en dag som infaller före den dag då fusionen genomförs. Denna nya bestämmelse bör införas i LIF.

9.11Ogiltighet

Regeringens förslag: En fusion som fått rättsverkan får inte förklaras ogiltig.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 47.3 i UCITS IV-direktivet anges att en fusion som har trätt i kraft inte får förklaras ogiltig. Bestämmelsen medger inte att en fusion ogiltigförklaras när rättsverkningarna av fusionen väl har inträtt. Vid vilken tidpunkt rättsverkningarna inträder avgörs i enlighet med lagen i det land där den övertagande fonden eller fondföretaget har sitt hemvist (se avsnitt 9.10). När det gäller en fusion med en svensk övertagande värdepappersfond inträder rättsverkningarna tidigast tre månader efter den behöriga myndighetens beslut att godkänna fusionen.

Det bör införas en bestämmelse i LIF om att en fusion inte får förklaras ogiltig efter det att fusionens rättsverkningar inträtt.

219

9.12

Underrättelse och offentliggörande

Prop. 2010/11:135

Regeringens förslag: Det fondbolag som förvaltar den övertagande värdepappersfonden ska underrätta Finansinspektionen när fusionen har genomförts och offentliggöra genomförandet på sin webbplats.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I förhållande till utredningens förslag har det dock tydliggjorts att offentliggörandet avser den omständighet att fusionen genomförts.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det bör klargöras att kravet på underrättelse och offentliggörande avser att fusionen har genomförts. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 47.2 UCITS IV-direktivet innehåller vissa närmare bestämmelser om offentliggörande av fusionen. Det föreskrivs att fusionens ikraftträdande ska offentliggöras via samtliga lämpliga medier på det sätt som föreskrivs i lagstiftningen i det övertagande fondföretagens hemmedlemsstat. Artikeln föreskriver även att fusionens ikraftträdande ska anmälas till de behöriga myndigheterna i det övertagande och det överlåtande fondföretagets hemländer.

Enligt gällande rätt ska fondbolaget som förvaltar de fusionerade fonderna underrätta andelsägarna i fonderna om sammanläggningen av fonderna och Finansinspektionens beslut. Denna information till andelsägarna om fusionen ska även finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet (8 kap. 1 § tredje stycket LIF). Det finns i LIF inga ytterligare bestämmelser om hur ett offentliggörande av en fusion ska ske.

Offentliggörandet av fusionen bör enligt vår mening kunna ske genom publicering på fondbolagens webbplats. På detta sätt säkerställs att informationen är lättillgänglig för alla intressenter, samtidigt som kostnaderna för publiceringen hålls nere.

Fondbolaget ska också underrätta Finansinspektionen när fusionen har genomförts.

Bestämmelser om offentliggörande av fusionen och anmälningsplikten till Finansinspektionen om fusionens genomförande bör införas i LIF. Som Finansinspektionen har framfört så bör det av lagtexten framgå att kravet på underrättelse till Finansinspektionen samt offentliggörande avser den omständigheten att fusionen har genomförts.

9.13Underrättelse om överföringen av tillgångar och skulder

Regeringens förslag: Det fondbolag som förvaltar den övertagande värdepappersfonden ska underrätta förvaringsinstitutet för fonden när överföringen av den överlåtande värdepappersfondens tillgångar och skulder till den övertagande värdepappersfonden har slutförts.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.

220

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot Prop. 2010/11:135 det.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 48.4 i UCITS IV-direktivet föreskrivs att det övertagande fondföretagets förvaltningsbolag ska informera det övertagande fondföretagets förvaringsinstitut när överföringen av tillgångar och skulder har slutförts. Detta innebär att om det är en övertagande värdepappersfond i fusionen ska dess fondbolag eller förvaltningsbolag informera sitt förvaringsinstitut när överföringen av tillgångar och skulder slutförts.

En bestämmelse med denna innebörd bör införas i LIF.

9.14Undantag från vissa begränsningsregler i 5 kap. LIF

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska för den övertagande värdepappersfonden få tillåta avvikelse från begränsningsreglerna vid godkännande av nya fondbestämmelser eller från fondbestämmelserna under högst sex månader från det att fusionen träder i kraft.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Fondbolagens förening framför att det vid fusion

av fonder kan vara svårt att uppfylla kravet om att vid tillfälliga undantag från placeringsbestämmelserna ändå fördela placeringarna på ett lämpligt sätt utifrån fondbestämmelserna. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 39.6 UCITS IV-direktivet föreskriver att medlemsstaterna får, i enlighet med artikel 57.1 andra stycket, medge undantag från artiklarna 52–55 för övertagande fondföretag.

Artikel 57.1 andra stycket i direktivet motsvaras av 5 kap. 24 § LIF. Enligt denna paragraf får Finansinspektionen tillåta avvikelser från vissa begränsningsregler i 5 kap. LIF under sex månader från det att verksamheten påbörjats. Detta under förutsättning att fonden har en lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna (se prop. 2002/03:150 s. 322). Bakgrunden till denna bestämmelse är att det kan vara svårt för nystartade fonder att hålla sig inom de begränsningsregler som räknas upp i 5 kap. 24 § LIF och samtidigt fatta förnuftiga och ekonomiskt riktiga investeringsbeslut. Det finns därför praktiska skäl att tillåta tillfälliga avvikelser.

Bestämmelsen i 5 kap. 24 § LIF blir direkt tillämplig i den situationen då två fonder tas över av en nybildad fond, s.k. kombination. Finansinspektionen får i sådant fall besluta att undantag får ske från vissa begränsningsregler i 5 kap. LIF under sex månader från det verksamheten påbörjas i den nya fusionerade fonden.

Det är motiverat att Finansinspektionen, även när det gäller befintliga fonder som fusioneras, ska kunna bevilja undantag från placeringsbegränsningarna i 5 kap. eller från fondbestämmelserna. Liksom när det gäller nystartade fonder gäller detta under förutsättning att fonden har en lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn till

221

den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt Prop. 2010/11:135 fondbestämmelserna. Vidare krävs att undantaget kan motiveras av

hänsyn till andelsägarnas gemensamma intresse.

Fondbolagens förening har framfört att det vid fusion av fonder kan vara svårt att uppfylla kravet om att vid tillfälliga undantag från placeringsbestämmelserna ändå fördela placeringarna på ett lämpligt sätt utifrån fondbestämmelserna. Enligt vår mening är det dock rimligt att samma krav ska gälla i denna situation som för nystartade fonder. Även vid fusion av fonder är det rimligt att man strävar efter att placera enligt lagens begränsningsregler och fondbestämmelserna. Möjligheten till tillfällig avvikelse från fondbestämmelsen motiveras, liksom för nystartade fonder, av att det inte alltid är praktiskt möjligt att omedelbart följa fondbestämmelserna. Utgångspunkten bör dock vara att avsteg från placeringsbestämmelserna ska vara motiverade av att det ligger i andelsägarnas intresse att omplaceringar av överförda tillgångar inte behöver göras omgående.

I avsnitt 13.1.4 har föreslagits att den möjlighet som i dag finns för Finansinspektionen att under en övergångsperiod om högst sex månader tillåta avvikelser från begränsningsreglerna vid godkännande av nya fondbestämmelser bör gälla även när fondbestämmelser ändras. Inspektionen bör både vid godkännande av fondbestämmelser för en ny fond och ändrade fondbestämmelser ha möjlighet att även tillåta avvikelse från fondbestämmelserna under en övergångsperiod om högst sex månader.

Det föreslås att det i denna bestämmelse tilläggs att avvikelse från begränsningsreglerna eller från fondbestämmelserna kan medges för den övertagande fonden vid fusion. Avvikelsen ska kunna medges under sex månader från det att fusionen trätt i kraft.

9.15		Fusioner av specialfonder

	Regeringens förslag: Ett fondbolag får, efter tillstånd av
	Finansinspektionen, lägga samman specialfonder. Tillstånd får även
	ges till en fusion mellan en eller flera överlåtande specialfonder och
	en övertagande värdepappersfond. Bestämmelserna om fusion av
	värdepappersfonder ska gälla även för fusioner av specialfonder.

	Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår emellertid en särskild lagbestämmelse för inlösen
av fondandelar i vissa specialfonder.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
	Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt är
bestämmelserna om sammanläggning av fonder i 8 kap. 1 § LIF
tillämpliga både för värdepappersfonder och specialfonder. Det är
lämpligt att även fortsättningsvis låta bestämmelserna om
sammanläggningar av värdepappersfonder gälla för specialfonder. Det är
inte rimligt att ha två parallella system där bestämmelserna för
sammanläggning av specialfonder är mera restriktiva än för fusioner av			222

värdepappersfonder. Det finns inte heller anledning att särbehandla Prop. 2010/11:135 specialfonderna på det sättet att vissa av bestämmelserna för fusioner av

värdepappersfonder inte ska gälla för specialfonder.

Av nuvarande 8 kap. 2 § LIF framgår att en värdepappersfond inte får ombildas till en specialfond. En sammanläggning av en specialfond och en värdepappersfond med en specialfond som övertagande fond går således inte att genomföra enligt reglerna i LIF. Däremot är det inget som hindrar en sammanläggning av en värdepappersfond och en specialfond, där den övertagande fonden kommer att bli en värdepappersfond.

Det bör av LIF framgå vilka bestämmelser om fusioner mellan värdepappersfonder som ska vara tillämpliga vid fusioner av specialfonder.

223

Ägarprövning i fondbolag

Prop. 2010/11:135

10.1Gällande rätt

Bestämmelser om prövning av vissa större förvärv av aktier i ett fondbolag, s.k. ägarprövning, finns i 11 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF). Bestämmelserna har utformats efter förebild av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ägarprövningsreglerna i sist nämnda lag ändrades dock genom bestämmelser som trädde i kraft den 1 juli 2009. Ändringarna var en följd av genomförandet i svensk rätt av det s.k. förvärvsdirektivet65. Genom förvärvsdirektivet ändrades ägarprövningsreglerna i ett antal EU-direktiv på finansmarknadsområdet, dock inte 1985 års UCITS-direktiv. Eftersom UCITS-direktivet innehöll hänvisningar till andra direktiv hade förvärvsdirektivet emellertid en viss indirekt påverkan på reglerna om ägarprövning för fondbolag. Vid genomförande av förvärvsdirektivet gjordes bedömningen att det inte var lämpligt att ändra bestämmelserna för fondbolag, eftersom det vid den tidpunkten var oklart vilka ändringar som skulle komma att göras i det nya UCITS IV-direktivet (se prop. 2008/09:155 s.104 ff.). Bestämmelserna om ägarprövning i fondbolag överensstämmer således inte i alla delar med de som gäller i värdepappersbolag.

10.2Nya regler i UCITS IV-direktivet

UCITS IV-direktivets innehåller en anpassning till de regler som gäller för ägarprövning i värdepappersföretag. Detta framgår av artikel 11 i vilken anges att reglerna om ägarprövning i MiFID ska tillämpas även beträffande förvaltningsbolag. Vidare har reglerna för hur ett kvalificerat innehav ska beräknas ändrats (se artikel 2.1 j och 2.5 i UCITS IV- direktivet). Ändringen innebär att det s.k. öppenhetsdirektivets regler i vissa delar ska tillämpas. Detta motsvarar i stora delar det som gäller för värdepappersföretag.

10.3Ändrade bestämmelser om ägarprövning i fondbolag

Regeringens förslag: Bestämmelserna om ägarprövning i fondbolag anpassas till motsvarande bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte någon erinran

mot det.

65 Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn (EUT L 247, 21.9.2007, s. 1, Celex 32007L0044).

224

Skälen för regeringens förslag: Reglerna i UCITS IV-direktivet om kvalificerade innehav i förvaltningsbolag innebär att motsvarande regler ska gälla som för värdepappersföretag (se artikel 11 som hänvisar till artiklarna 10, 10a och 10b i MiFID). Vidare ska det vid bedömningen av vad som utgör ett kvalificerat innehav beaktas sådana rösträtter som avses i artiklarna 9 och 10 i öppenhetsdirektivet (se artikel 2.5 i UCITS IV-direktivet). Även detta överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för värdepappersföretag (artikel 4.1 punkt 27 i MiFID). Reglerna i MiFID om ägarprövning och bedömning av vad som utgör ett kvalificerat innehav har genomförts i lagen om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna i LIF om ägarprövning i fondbolag och bedömning av vad som utgör ett kvalificerat innehav bör för att genomföra UCITS IV- direktivet anpassas till motsvarande bestämmelser avseende värdepappersbolag i lagen om värdepappersmarknaden.

De ändringar som behöver göras i bestämmelserna om ägarprövning i LIF motsvarar i huvudsak de ändringar som gjordes i lagen om värdepappersmarknaden och lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse när förvärvsdirektivet genomfördes i svensk rätt. De ändringarna finns beskrivna i prop. 2008/09:155 s. 72 ff. och s. 101. Ändringarna innebär i huvudsak följande. Vid bedömningen av om ett innehav är kvalificerat ska vissa av bestämmelserna om offentliggörande av aktieinnehav (s.k. flaggning) i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument tillämpas. Aktier som ett värdepappersinstitut eller kreditinstitut som driver finansieringsrörelse innehar till följd av viss garantiverksamhet ska inte beaktas under förutsättning att rösträtten inte utnyttjas eller på annat sätt används för att ingripa i emittentens förvaltning, samt aktierna avyttras inom ett år från förvärvet (a. prop.

s.72 ff.).

De gränsvärden som gäller för att tillstånd ska krävas för ökning av ett

kvalificerat innehav i ett fondbolag ska vara 20, 30 och 50 procent av aktiekapitalet eller röstetalet för samtliga aktier. Det införs ett krav på att ansökan om tillstånd att förvärva ett kvalificerat innehav ska vara skriftlig. Ett motsvarande skriftlighetskrav införs också i fråga om underrättelse till Finansinspektionen om beslut att minska ett kvalificerat innehav (a. prop. s. 76 ff.). Finansinspektionen ska inom två arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kommit in skicka en bekräftelse till förvärvaren om att ansökan har tagits emot. Inspektionen ska meddela beslut i ärendet senast 60 arbetsdagar efter det att bekräftelsen skickades (bedömningsperioden). Om inspektionen inte meddelar beslut inom bedömningsperioden, ska förvärvet anses godkänt. Finansinspektionen får, utöver att besluta en viss tid inom vilken ett förvärv ska genomföras, även förlänga denna tid när det är lämpligt. Regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden hos Finansinspektionen (a. prop. s. 80 ff.).

Tillstånd till förvärv eller ökning av ett kvalificerat innehav i ett fondbolag ska ges om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i ett fondbolag och förvärvet bedöms vara ekonomiskt sunt. Bedömningen ska ske på grundval av följande kriterier.

1.Förvärvarens anseende och kapitalstyrka.

2.Om den som till följd av förvärvet kommer att ingå i bolagets styrelse

eller vara verkställande direktör, eller vara ersättare för någon av dem,

Prop. 2010/11:135

225

har tillräcklig	insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av ett Prop. 2010/11:135
fondbolag och	även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift.

3.Om det finns skäl att anta att förvärvaren kommer att motverka att fondbolagets verksamhet drivs på ett sätt som kommer att vara förenligt med LIF och andra författningar som reglerar bolagets verksamhet.

4.Om det finns skäl att anta att förvärvet har samband med penningtvätt eller brott mot lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, såvitt avser finansiering av terroristbrott, eller försök till detta, eller att förvärvet kan medföra att riskerna för sådan verksamhet ökar.

Vid bedömningen ska hänsyn tas till förvärvarens sannolika påverkan på fondbolagets verksamhet (a. prop. s. 83 ff.). Skyldigheten för Finansinspektionen att samråda med andra behöriga myndigheter utvidgas till att avse samtliga fall när tillstånd till ett förvärv måste inhämtas, om den tilltänkta förvärvaren tillhör vissa kategorier företag såsom ett värdepappersföretag eller kreditinstitut (a. prop. s. 93 ff.).

Även vid den ägarprövning som sker vid prövningen av en ansökan om tillstånd att driva fondverksamhet ska motsvarande krav ställas som vid förvärv som medför ett kvalificerat innehav (a. prop. s. 95 ff.). Slutligen ska Finansinspektionen ges möjlighet att ingripa om det finns skäl att anta att ett innehav har samband med penningtvätt eller finansiering av terroristbrott, eller försök till detta, eller att innehavet kan medföra att riskerna för penningtvätt eller finansiering av terroristbrott ökar (a. prop. s. 97 f.).

226

11	Tillsyn, kontroll- och ingripandemöjligheter, Prop. 2010/11:135
	m.m.

11.1Gällande rätt

Enligt 1985 års UCITS-direktiv ska den behöriga myndigheten ges alla de befogenheter som den behöver för att utföra sina uppgifter (artikel 49.4). Det anges däremot inte i direktivet vilka befogenheter som medlemsstaterna måste se till att myndigheten har. Den frågan har i stället lämnats till varje medlemsstat att avgöra. I Sverige har det bedömts som en rimlig utgångspunkt att Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot finansiella företag ska vara enhetliga om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma gäller de kontrollmöjligheter som Finansinspektionen har inom ramen för sin tillsyn. De nuvarande bestämmelserna i 10 och 12 kap. lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) som gäller Finansinspektionens tillsyn av och möjligheter till ingripande mot fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag har därför utformats på motsvarande sätt som i annan lagstiftning på det finansiella området (jfr bl.a. 13 och 15 kap. lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse och 23 och 25 kap. lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden).

Finansinspektionen har för närvarande flera möjligheter att kontrollera de företag som står under inspektionens tillsyn. Fondbolag samt förvaltningsbolag och fondföretag som är verksamma i Sverige är bl.a. skyldiga att lämna inspektionen upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter enligt meddelade föreskrifter. Vidare är företagen skyldiga att lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär. Finansinspektionen får även när det är nödvändigt genomföra platsundersökningar hos företagen (10 kap. 2 och 3 §§ LIF).

Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot fondbolag samt mot förvaltningsbolag och fondföretag som efter tillstånd driver verksamhet i Sverige utan att omfattas av UCITS-direktivet innefattar bl.a. att inspektionen kan förbjuda verkställighet av vissa beslut, meddela anmärkning eller varning, besluta om föreläggande samt återkalla tillstånd (12 kap. 1–4, 6–10 §§ LIF). När det gäller förvaltningsbolag och fondföretag som driver verksamhet här i landet i enlighet med UCITS- direktivet får inspektionen ingripa om ett sådant företag åsidosätter sina skyldigheter enligt svensk lag. Inspektionen får förelägga företaget att göra rättelse och, om rättelse inte sker, förbjuda företagen att påbörja nya transaktioner här i landet (12 kap. 15–17 §§ LIF).

11.2Nya regler i UCITS IV-direktivet

I UCITS IV-direktivet har det införts nya bestämmelser som anger vilka kontroll- och ingripandebefogenheter som medlemsstaterna åtminstone måste se till att den behöriga myndigheten har för att kunna utföra sina

tillsynsuppgifter (se artiklarna 98 och 99). De i direktivet uppräknade

227

befogenheterna är inte avsedda att vara uttömmande utan utgör en Prop. 2010/11:135 miniminivå för regleringen.

I UCITS IV-direktivet har det även införts nya regler som ger Finansinspektionen möjlighet att vidta åtgärder mot fondföretag som vid marknadsföringen av sina andelar i Sverige åsidosätter sådana skyldigheter enligt direktivet som primärt omfattas av tillsyn i fondföretagets hemland (se artikel 108.4–5).

När ett förvaltningsbolag förvaltar ett fondföretag som är etablerat i ett annat land inom EES än bolagets hemland ska bolaget följa bestämmelser om organisatoriska krav m.m. i sitt hemland, men bestämmelser som avser fondföretagets bildande och drift i fondföretagets hemland (se avsnitt 5.2.3 och 5.5.4). Även tillsynen följer denna uppdelning av kompetens. Det är såldes den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland som ska tillse att bestämmelser om bolagets organisation m.m. efterlevs (se artikel 19.2). Den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland ska utöva tillsyn över att tillämpliga bestämmelser i fondföretagets hemland efterlevs samt att förvaltningsbolaget fullgör de skyldigheter som anges i fondföretagets fondbestämmelser eller bolagsordning och informationsbroschyr (se artikel 19.5). Den behöriga myndigheten i förvaltningsbolagets hemland ska i sin tillsyn också övervaka att bolagets organisation och åtgärder är tillräckliga för att bolaget ska klara av att fullgöra skyldigheter och följa tillämpliga bestämmelser beträffande alla fondföretag som förvaltas (artikel 19.7). Frågor om tillsyn, kontroll- och ingripandemöjligheter i samband med det s.k. förvaltningsbolagspasset behandlas i avsnitt 5.4.3, 5.5.5 och 5.5.6.

11.3Den svenska regleringens överensstämmelse med UCITS IV-direktivet

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan de krav som UCITS IV-direktivet ställer på vilka kontroll- och ingripandebefogenheter behöriga myndigheter åtminstone måste ha för att kunna utföra sina tillsynsuppgifter.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inget att erinra mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt UCITS IV–direktivet ska Finansinspektionen ges alla de tillsynsbefogenheter som den behöver för att kunna utföra sina uppgifter (se artikel 98.1). I direktivet listas de befogenheter som Sverige åtminstone måste se till att inspektionen har (se artikel 98.2). Befogenheterna innefattar bl.a. rätten att få tillgång till handlingar, begära upplysningar och utföra kontroller på plats. Finansinspektionen ska även ha rätt att återkalla tillstånd, begära tillfälligt näringsförbud samt överlämna ärenden för lagföring. Finansinspektionen ska utöva dessa befogenheter direkt, i samarbete med andra myndigheter, på eget ansvar genom delegering till andra organ eller efter begäran av de behöriga rättsliga myndigheterna.

228

Enligt artikel 99.1 i UCITS IV-direktivet ska medlemsstaterna Prop. 2010/11:135 föreskriva de åtgärder och sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser

av de nationella bestämmelser som antagits enligt direktivet och vidta alla åtgärder som krävs för att bestämmelserna ska efterlevas. Medlemsstaterna ska särskilt se till att lämpliga administrativa åtgärder kan vidtas eller administrativa sanktioner beslutas mot de ansvariga när direktivets bestämmelser inte följts. Åtgärderna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Utredningen har kommit fram till att den svenska regleringen redan uppfyller de nya reglerna i UCITS IV-direktivet som anger vilka kontroll- och ingripandemöjligheter Finansinspektionen minst ska ha och att någon ytterligare lagreglering därför inte är nödvändig (se SOU 2010:78 s. 309–318). Regeringen instämmer i utredningens bedömning. Direktivets krav på att Finansinspektionen ska ha rätt att besluta att ett fondbolag ska senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar, om det är i andelsägarnas och allmänhetens intresse, behandlas i avsnitt 14.4 (se artikel 98.2 j).

11.4Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot ett fondföretag som åsidosätter sina skyldigheter enligt UCITS IV-direktivet

Regeringens förslag: Om ett fondföretag som marknadsför andelar i Sverige åsidosätter sina skyldigheter enligt UCITS IV-direktivet, vilka inte omfattas av LIF eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet i Sverige, ska Finansinspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland om detta.

Om rättelse inte sker och fondföretagets åsidosättande innebär att investerares intressen i Sverige skadas, får Finansinspektionen förelägga företaget att göra rättelse eller förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Innan en sådan åtgärd vidtas ska inspektionen underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Europeiska kommissionen ska omedelbart informeras när en sådan åtgärd vidtagits.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen får enligt gällande rätt ingripa mot ett fondföretag som marknadsför andelar i Sverige enligt 1 kap. 7 § om företaget åsidosätter sina skyldigheter enligt svensk rätt. Inspektionen får i första hand förelägga fondföretaget att vidta rättelse. Om rättelse inte sker får fondföretaget förbjudas att påbörja nya transaktioner i Sverige (12 kap. 17 § första stycket LIF). UCITS IV- direktivet innehåller nya regler som innebär att ingripande i vissa fall får ske även om ett sådant fondföretag inte bryter mot någon svensk bestämmelse, utan mot bestämmelser som enligt direktivet gäller i fondföretagets hemland (se artikel 108.4 och 5). Om Finansinspektionen

har befogade skäl (i direktivet klara och verifierbara skäl) att tro att ett

229

fondföretag vid marknadsföringen i Sverige åsidosätter sina skyldigheter Prop. 2010/11:135 enligt UCITS IV-direktivet och inspektionen enligt direktivet inte har

befogenhet att agera ska iakttagelserna i stället anmälas till den behöriga myndigheten i företagets hemland. Om fondföretaget, trots de åtgärder som vidtagits av den behöriga myndigheten i företagets hemland eller om dessa åtgärder visat otillräckliga eller inte vidtagits inom rimlig tid, fortsätter att agera på ett sätt som klart skadar investerarna i Sverige får Finansinspektionen ingripa. Enligt direktivet får inspektionen, efter att ha underrättat den behöriga myndigheten i företagets hemland, vidta alla lämpliga åtgärder som krävs för att skydda investerarna, vilket innefattar möjligheten att hindra fondföretaget från att fortsätta marknadsföringen i Sverige (se artikel 108.5 a). Inspektionen får också om så krävs anmäla ärendet till Europeiska värdepapperstillsynskommittén (artikel 108.5 b).

En ny bestämmelse bör införas i LIF för att genomföra artikel 108.4 och 5 (12 kap. 17 a §). Finansinspektionen ska, om ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § åsidosätter sina skyldigheter enligt UCITS IV-direktivet vilka inte omfattas av LIF eller andra författningar som reglerar företagets verksamhet i Sverige, underrätta behörig myndighet i företagets hemland om detta. Om rättelse inte sker och fondföretagets åsidosättande innebär skada för investerares intressen i Sverige bör Finansinspektionen få ingripa genom att förelägga företaget att göra rättelse eller förbjuda företaget att påbörja nya transaktioner i Sverige. Det senare innebär att företaget hindras från att fortsätta marknadsföra sina andelar här i landet. Innan en sådan åtgärd vidtas ska inspektionen dock underrätta behörig myndighet i företagets hemland. Inspektionen ska omedelbart informera Europeiska kommissionen när ett ingripande skett. I direktivet anges att inspektionen i stället får anmäla ärendet till Europeiska värdepapperstillsynskommittén. Någon lagreglering av den möjligheten behövs inte.

11.5Samarbete mellan behöriga myndigheter

	Regeringens	förslag:	Finansinspektionen	ska	i	sin
	tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra
	behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av UCITS IV-
	direktivet.
	Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran
	från en behörig myndighet i ett annat land inom EES, lämna eller
	kontrollera information som behövs för att den utländska
	myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt UCITS IV-direktivet.
	Den utländska myndigheten får närvara vid en kontroll som utförs av
	inspektionen.

	Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
	Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det.
	Skälen för regeringens förslag: I 1985 års UCITS-direktiv finns
bestämmelser om samarbete och informationsutbyte mellan
medlemsstaternas behöriga myndigheter (se artiklarna 50 och 52 a–b).							230
							230

Enligt skäl 70 i UCITS IV-direktivet är det nödvändigt att stärka reglerna om informationsutbyte mellan nationella behöriga myndigheter och att öka kraven på samarbete och bistånd mellan dessa. I UCITS IV- direktivet har nuvarande bestämmelser om samarbete och informationsutbyte kompletterats med nya bestämmelser i direktivet (se artiklarna 101, 102.2 andra stycket och 102.5, 108.2 och 109.2–4) samt närmare bestämmelser i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010 (se artiklarna 6–13).

Enligt artikel 101.1 i UCITS IV-direktivet, som är den övergripande bestämmelsen om samarbete, ska de behöriga myndigheterna samarbeta med varandra när det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt direktivet och utöva sina befogenheter enligt direktivet eller nationell lagstiftning. De behöriga myndigheterna ska vidta de administrativa och organisatoriska åtgärder som behövs för att underlätta det samarbete som föreskrivs. De behöriga myndigheterna ska använda sina samarbetsbefogenheter även i fall då det uppförande som utreds inte utgör en överträdelse av gällande bestämmelser i deras medlemsstat. I artikel 101.2 och 101.3 beskrivs närmare hur samarbetet ska gå till.

Enligt artikel 101.4 får en behörig myndighet begära att en behörig myndighet i en annan medlemsstat medverkar vid tillsynsverksamhet, kontroller på plats eller vid en utredning som ska genomföras på den sistnämnda medlemsstatens territorium. I artikel 101.4–7 anges närmare hur förfarandet vid kontroller på plats och utredningar ska gå till. Direktivets bestämmelser kompletteras av artiklarna 6-11 i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010.

För att kunna fullfölja sina skyldigheter enligt UCITS IV-direktivet måste Finansinspektionen ha möjlighet att inhämta den information som behövs från andra tillsynsmyndigheter inom EES och lämna den information som behövs till dessa myndigheter.

Beträffande Finansinspektionens befogenhet att lämna ut uppgifter till utländska tillsynsmyndigheter kan det konstateras att det till stor del handlar om uppgifter som omfattas av sekretess enligt 30 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL). En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sådana uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § OSL. Sekretesskyddade uppgifter får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation i annat fall än om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen. I tidigare lagstiftningsärenden har det med hänvisning till sistnämnda bestämmelse bedömts att Finansinspektionen har goda möjligheter att lämna ut upp- gifter till utländska myndigheter i den utsträckning som olika EU- direktiv föreskriver (se bl.a. prop. 2004/05:142 s. 50 och där lämnade hänvisningar samt prop. 2006/07:65 s. 248 och prop. 2006/07:115 s. 516).

När det gäller Finansinspektionens befogenhet att inhämta information från utländska tillsynsmyndigheter och bibehålla eventuell sekretess gäller följande. För uppgifter som Finansinspektionen har fått från en utländsk

Prop. 2010/11:135

231

myndighet gäller sekretess om uppgifterna har tagits emot enligt avtal om detta med främmande stat eller mellanfolklig organisation, i den utsträckning riksdagen har godkänt avtalet (30 kap. 7 § första stycket första meningen OSL). I begreppet avtal anses här ingå rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen, förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (se bl.a. prop. 2004/05:142 s. 50, prop. 2006/07:65 s. 248 och prop. 2006/07:115 s. 516). Sekretess kommer således att gälla för information som tas emot av inspektionen i enlighet med UCITS IV-direktivet och som inte får lämnas ut enligt direktivet (jfr de bedömningar som gjorts i ovan nämnda propositioner).

Det kan mot bakgrund av ovanstående anses att UCITS IV-direktivets bestämmelser om informationsutbyte redan kan komma till stånd inom ramen för gällande rätt. Till följd av direktivets krav på samarbete är det dock lämpligt att i lag slå fast att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med andra medlemsstaters behöriga myndigheter. Sådana bestämmelser om samarbete och informationsutbyte har tidigare införts i lag vid genomförandet av flera andra direktiv med liknande bestämmelser om samarbete och informationsutbyte (se 23 kap. 5 och 6 §§ lagen om värdepappersmarknaden, 6 kap. 5 § och 6 §§ lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och 10 kap. 9 och 10 §§ lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar). I förarbetena till dessa lagbestämmelser gjordes bedömningen att den utländska myndighetens roll vid kontroller av information på plats skulle vara observatörens och att någon rätt för inspektionen att tillåta att den utländska myndigheten själv utför kontrollen inte skulle föreligga (se prop. 2006/07:115 s. 515 ff., prop. 2005/06:45 s. 157 f. och 2006/07:5 s. 353 ff.). Övervägande skäl talar för att i LIF utforma samarbetsbestämmelserna efter förebild i de angivna lagarna (10 kap. 5 och 6 §§).

Prop. 2010/11:135

232

Hantering av klagomål och tvistlösning

Prop. 2010/11:135

12.1Nya regler i UCITS IV-direktivet

Enligt UCITS IV-direktivet ska medlemsstaterna se till att det finns effektiva och ändamålsenliga förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol av konsumenttvister rörande fondföretags verksamhet, då så är lämpligt med utnyttjande av befintliga organ. Medlemsstaterna ska även se till att lagstiftning och reglering inte hindrar dessa organ från att samarbeta effektivt för att lösa gränsöverskridande tvister (artikel 100). Det finns även en bestämmelse som innebär att ett eller flera av vissa i direktivet uppräknade organ ska kunna begära att ärenden prövas i domstol eller av behörig administrativ myndighet för att säkerställa att de nationella bestämmelserna för genomförandet av direktivet tillämpas (artikel 107.3). De uppräknade organen är

a)offentliga organ eller deras företrädare,

b)konsumentorganisationer som har ett berättigat intresse av att skydda konsumenterna,

c)yrkesorganisationer som har ett legitimt intresse av att skydda sina medlemmar.

12.2Den svenska regleringen

12.2.1Tvistlösning utanför domstol

En konsument har i dag möjlighet att vända sig till Allmänna rekla- mationsnämnden. Allmänna reklamationsnämnden har till huvudsaklig uppgift att opartiskt pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare som rör en vara eller tjänst som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk. Nämndens prövning är kostnadsfri och utmynnar i en rekommendation om hur tvisten bör lösas (se förordningen [2007:1041] med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden). Nämnden prövar också tvister mellan en grupp konsumenter och en näringsidkare. Tvister av det senare slaget tas upp till prövning efter anmälan av Konsumentombudsmannen eller, om Konsumentombudsmannen för ett visst fall har beslutat att inte göra någon anmälan, av en sammanslutning av konsumenter eller löntagare. Allmänna reklamationsnämnden medverkar i olika EU-nätverk för instanser som vid sidan av domstolar prövar tvister mellan konsumenter och näringsidkare, bl.a. nätverket för prövning av finansiella tvister, FIN-NET.

12.2.2	Prövning i domstol
Regler som syftar till att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot
konsumenter finns i marknadsföringslagen (2008:486; MFL). En		233

näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta Prop. 2010/11:135 med denna eller med någon annan liknande åtgärd (23 § MFL).

Detsamma gäller en anställd eller någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar samt var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsföringen. En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna väsentlig information får åläggas att lämna informationen (24 § MFL). Förbud och ålägganden ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt (26 § MFL). Talan mot förbud eller åläggande väcks vid Marknadsdomstolen (47 § MFL). En sådan talan får väckas av bl.a. Konsumentombudsmannen och en sam- manslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.

12.2.3Finansinspektionen och klagomålshantering

En konsument eller någon av de i direktivet uppräknade organen har möjlighet att direkt vända sig till Finansinspektionen. Om inspektionen finner att det finns substans i anmälan kan detta leda till att inspektionen utför en närmare kontroll för att utröna om ett fondbolag eller ett förvaringsinstitut brutit mot någon av de regler som gäller för dem. Finansinspektionen hade tidigare en ganska omfattande hantering av klagomål mot finansiella institut. I principiellt viktiga fall prövade inspektionen klagomålet sedan det berörda institutet hade fått tillfälle att yttra sig. I andra fall skickade inspektionen, utan någon föregående prövning, klagomålet vidare till institutet, som sedan återrapporterade till inspektionen. Sedan 1996 har inspektionen dock som målsättning att de finansiella instituten själva ska hantera klagomål från sina kunder. Enligt Finansinspektionens nuvarande föreskrifter ska fondbolagen ha effektiva och öppet redovisade rutiner för att snabbt och på ett rimligt sätt kunna hantera klagomål från kunder (FFFS 2008:11). Det medför att hanteringen av klagomål innebär en form av tvistlösning inom fondbolaget.

12.3Den svenska regleringens överensstämmelse med UCITS IV-direktivet

Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan de krav som UCITS IV-direktivet ställer på förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol samt på möjlighet till prövning i domstol eller av behörig administrativ myndighet.

Utredningens bedömning överensstämmer med regeringen. Remissinstanserna har ingen erinran mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser som i princip motsvarar artikel 107.3 i UCITS IV-direktivet finns i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG om

234

distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter.66 I artikel 14 Prop. 2010/11:135 samma direktiv finns en bestämmelse som i princip motsvarar artikel 100

i UCITS IV-direktivet. Motsvarande bestämmelser finns även i artiklarna 52.2 och 53.1 i MiFID. Direktiven har införlivats i svensk rätt genom distans- och hemförsäljningslagen (2005:59) och genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. I förarbetena till nämnda lagar bedöms att kraven i nämnda direktivbestämmelser får anses uppfyllda genom de möjligheter som redan finns (prop. 2004/05:13 s. 75 ff och prop. 2006/07:115 s. 525 ff). Regeringen gör inga andra bedömningar än de som gjorts i nämnda förarbeten. De krav som ställs i artiklarna 100 och 107.3 i UCITS IV-direktiven får anses tillgodosedda genom de regelverk som redan finns i dag. Någon ändring i lag behöver därför inte göras.

66 Europaparlamentet och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter och om ändring av rådets direktiv 90/619 samt direktiven 97/7/EG och 98/27/EG. (EGT L 271, 9.10.2002, s. 16, Celex 32002L0065).

235

13 Ändringar i fondbestämmelser och Prop. 2010/11:135 information till fondandelsägare vid förvaltar-

registrering

13.1Godkännande av fondbestämmelser

13.1.1	Gällande rätt
Fondbestämmelserna ska ange grunderna för fonden avseende bl.a.
placeringsinriktningen, om utdelning ska ske och sättet för utdelning,
beräkningen av fondens och andelarnas värde, grunderna för beräkning
av priset för försäljning och inlösen av fondandelarna samt för beräkning
av den ersättning som fondbolaget och förvaringsinstitutet får ta ut av
fonden. Bestämmelserna ska även innehålla uppgifter om fondens
räkenskapsår samt om när och var offentliggörande ska ske av fondens
halvårsredogörelse, årsberättelse och priset för försäljning och inlösen av
fondandelarna. I Finansinspektionens föreskrifter finns närmare
bestämmelser om vad fondbestämmelserna ska innehålla.
Fondbestämmelserna och ändringar i dem ska enligt lagen (2004:46)
om investeringsfonder (LIF) godkännas av Finansinspektionen.
Fondbestämmelserna och ändringar i dem får godkännas endast om de är
skäliga för fondandelsägarna (4 kap. 9 § LIF). I förarbetena till
bestämmelsen anges att utgångspunkten för bedömningen av
godkännande av de ursprungliga fondbestämmelserna blir en allmän
skälighetsbedömning, dvs. om fondbestämmelserna kan anses vara
skäliga för framtida fondandelsägare. I fråga om ändringar av
fondbestämmelserna är det däremot i första hand en fråga om att bedöma
om en ändring kan anses vara skälig för de befintliga fondandelsägarna.
Dessa har köpt andelar utifrån de förutsättningar och villkor som följer
av de gällande fondbestämmelserna. Utgångspunkten för om en ändring
av fondbestämmelserna kan anses skälig för fondandelsägarna ska, enligt
de senaste förarbetena, vara de gällande fondbestämmelserna och hur den
aktuella ändringen kommer att påverka egenskaperna hos den aktuella
fonden (prop. 2002/03:150 s. 310). I tidigare förarbeten påpekas att en
ändring som innebär t.ex. att fondens placeringspolitik ges en annan
inriktning kan ha stor betydelse för befintliga andelsägare och att
fondbolagets beslut om ändring av fondbestämmelser därför bör
godkännas endast om inspektionen finner att ändringen är befogad och
den föreslagna bestämmelsen kan anses skälig för fondandelsägarna
(prop. 1974:128 s. 114).
Tanken med den rådande ordningen är att Finansinspektionen, som
företrädare för andelsägarna, ska kunna övervaka att ett fondbolag inte
ensidigt ändrar avtalet mellan fondbolaget och andelsägarna, dvs.
fondbestämmelserna. Härigenom upprätthålls fondbestämmelsernas
funktion som ramavtal och andelsägarnas intressen tillvaratas.
I lagen (1990:1114) om värdepappersfonder, som LIF har ersatt,
angavs vissa villkor för ändringar som var ”av väsentlig betydelse” för
andelsägarna. Även ändringar av väsentlig betydelse avsågs alltså kunna
godkännas av Finansinspektionen. Begreppet ”väsentlig betydelse” kom		236

dock inte att föras över till LIF. Det uppgavs i förarbetena att Prop. 2010/11:135 bestämmelsen i sak inte innebar någon ändring (prop. 2002/03:150 s.

310). Det finns således inget hinder mot att tillåta väsentliga ändringar av fondbestämmelserna så länge dessa är skäliga för andelsägarna.

I dag får Finansinspektionen, enligt 4 kap. 9 § andra stycket LIF, föreskriva att andelsägarna ska underrättas om ändringar i fondbestämmelserna. De fall som bör bli aktuella är när en ändring bedöms vara av väsentlig betydelse för fondandelsägarna (prop. 2002/03:150 s. 310). I rätten för Finansinspektionen att föreskriva att andelsägarna ska underrättas om ändringar ligger även en skyldighet för inspektionen att ta ställning till hur underrättelsen ska ske, dvs. om det t.ex. är tillräckligt att kungöra ändringen eller om underrättelse ska skickas till varje enskild fondandelsägare. Inspektionen kan även föreskriva att ändringen inte får tillämpas förrän efter en viss tid, dock högst tre månader, från godkännandet. På detta sätt får fondandelsägaren en möjlighet att sälja sina andelar innan de nya fondbestämmelserna börjar tillämpas.

13.1.2Ändring av fondbestämmelser

Regeringens förslag: Ändringar i fondbestämmelserna ska godkännas om fondbestämmelserna i sig är skäliga och ändringen inte strider mot andelsägarnas gemensamma intresse. Finansinspektionen får alltjämt besluta att berörda andelsägare ska underrättas om ändringen. Om en ändring av fondbestämmelser är av väsentlig betydelse för andelsägare, ska Finansinspektionen besluta att berörda andelsägare ska ha rätt att lösa in sina fondandelar innan ändringen börjar tillämpas utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper till följd av inlösen. Andelsägarna ska ges möjlighet att begära inlösen under minst 30 dagar från den dag fondbolaget underrättar andelsägarna om ändringarna.

En underrättelse om ändringar av fondbestämmelser ska innehålla lämplig information om syftet med fondbestämmelseändringen och vilka konsekvenser den kan få för andelsägarna, samt, i förekommande fall, om rätten till inlösen. I de fall andelsägare ska underrättas om ändringen är en ytterligare förutsättning för godkännande av ändrade fondbestämmelser att underrättelsen uppfyller nämnda krav.

Finansinspektionen får även i fortsättningen besluta att vissa ändringar i fondbestämmelserna inte ska få tillämpas förrän efter en viss tid. Finansinspektionen får fatta ett sådant beslut även vid godkännande av nya fondbestämmelser. Den nuvarande tidsfristen om tre månader tas bort.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad underrättelsen till andelsägare ska innehålla och på vilket sätt underrättelse ska ske.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ändringar i
fondbestämmelser ska godkännas om bestämmelserna är skäliga för	237

andelsägarna. Bedömningen ska således bara avse fondbestämmelserna som sådana och inte om det är skäligt att göra viss ändring i dem. När det gäller underrättelse till andelsägarna och möjligheten att lösa in fondandelar överensstämmer utredningens förslag i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock inte föreslagit att kraven på innehållet i underrättelsen ska regleras i lag.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Finansinspektionen avstyrker förslaget och anför i huvudsak följande. Förslaget innebär en avsevärd försämring av konsumentskyddet på fondområdet. De föreslagna bestämmelserna om information och kostnadsfritt utträde är inte tillräckliga för att uppfylla syftet att skydda konsumenten. En effekt av förslaget kan bli att en fond kan komma att ändra karaktär på ett sådant sätt att den inte längre uppfyller det ursprungliga syftet med investeringen eller inte längre är att anse som lämplig eller passande för andelsägaren. Beträffande möjligheten att kringgå reglerna genom ett fusionsförfarande bör beaktas att fusion är ett administrativt krävande och kostsamt förfarande, varför det är långt ifrån säkert att fondbolagen kommer att utnyttja fusionsförfarandet i syfte att kringgå regelverket, i vart fall inte i den utsträckning som utredningen förutsätter. Påståendet att nuvarande regelverk innebär en konkurrensnackdel för fondbolagen har inte underbyggts. I vissa länder finns, vid sidan om ändring av fondbestämmelserna, kompletterande ordningar till skydd för andelsägarna, t.ex. andelsägarstämmor och krav på majoritetsbeslut. När det gäller underrättelse till fondandelsägarna bör det klargöras om Finansinspektionen ska granska underrättelsen. Det är rimligt att beslut om godkännande fattas först när inspektionen är nöjd med underrättelsens innehåll och utformning. Skyldigheten att tillhandahålla informationen till investerare som köper andelar efter det att beslut fattats bör framgå av lag. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser sig inte kunna tillstyrka förslaget utan att ytterligare överväganden sker beträffande möjligheten att bibehålla det nuvarande skyddet för investerare och konsumenter, t.ex. att samordna bestämmelserna om ändring av fondbestämmelser med bestämmelserna om fusion. Nämnden pekar på att man i aktiebolagslagen (2005:551) infört regler som innebär att reglerna för inlösen av minoritetsaktieägare (22 kap. 1 §) inte ska kunna kringgås beträffande ett publikt bolag genom en fusion. En fusion där det överlåtande bolaget är ett publikt bolag kan då inte genomföras utan att beslutet biträds av aktieägare som tillsammans företräder minst nio tiondelar av aktierna i det publika bolaget (23 kap. 17 § tredje stycket aktiebolagslagen). Konsumentverket anser att den föreslagna regleringen kan leda till en obalans i förhållandet mellan konsumenten och näringsidkaren och därmed ett försämrat konsumentskydd. Enligt verket krävs därför en noggrann analys av vilken information som ska lämnas till konsumenten och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas. Verket ser särskilt att det skulle kunna uppstå problem om konsumenten av olika anledningar inte hinner fatta ett beslut om inlösen inom 30 dagar eller om kraftiga kursförändringar inträffar precis innan eller under de 30 dagarna. Verket påpekar också att det skulle kunna övervägas om konsumenten borde få lösa in sina fondandelar utan kostnad, eftersom försäljningen

Prop. 2010/11:135

238

inte sker frivilligt i en situation där förutsättningarna för fonden drastiskt Prop. 2010/11:135 ändras.

Skälen för regeringens förslag

Svårigheten att ändra fondbestämmelser

I dag förekommer situationer där ett fondbolag vill ändra en investeringsfonds fondbestämmelser så att fonden i större utsträckning överensstämmer med vad fondbolaget tror att fondspararna i allmänhet efterfrågar. Enligt rådande praxis tillåts i många fall inte sådana ändringar. I skrivelse den 6 december 2005 till Finansdepartementet pekar Fondbolagens förening bl.a. på svårigheterna att få tillstånd till användande av derivatinstrument när LIF i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG ändrades så att derivatinstrument kunde användas som ett led i placeringsinriktningen. Detta har enligt föreningen lett till att nya fonder har startats i syfte att kunna utnyttja de möjligheter som den nya lagstiftningen ger. Även i yttrande över Värdepappersfondsutredningens slutbetänkande (SOU 2002:104) anförde föreningen att det vid prövningen av om en ändring kan anses skälig bör göras en helhetsbedömning av marknadsutvecklingen och andra omständigheter, såsom ändrad lagstiftning, sedan fondens tillkomst. Även en väsentlig ändring bör enligt föreningen i vissa fall anses skälig för andelsägarna, särskilt som alternativet kan vara att lägga ned en fond som inte längre är lönsam eller attraktiv.

Nya möjligheter att förändra en fond som en följd av UCITS IV-direktivet

UCITS IV-direktivet anger att ändringar i fondbestämmelserna ska godkännas av den behöriga myndigheten men inga kriterier för när eller hur ändringar får ske (artikel 5.6). Detta är således en nationell fråga. Det finns dock andra bestämmelser i direktivet som indirekt påverkar möjligheten att ändra fondbestämmelser.

I enlighet med UCITS IV-direktivet ska en värdepappersfond kunna omvandlas till en matarfond. Det krävs då att fondbestämmelserna ändras så att de medger de önskade placeringarna. Av direktivet framgår att den behöriga myndigheten ska ge tillstånd till en placering av medel i ett mottagarfondföretag om vissa förutsättningar är uppfyllda. Direktivet ger inte utrymme för att förhindra ändringar i fondbestämmelser så att möjligheterna för befintliga värdepappersfonder att bli matarfonder försvåras. Det framgår nämligen att de villkor som måste uppfyllas för att en värdepappersfond ska få omvandlas till en matarfond är uttömmande (skäl 52). De nya reglerna om matarfonder och mottagarfonder innebär därför att ändringar i fondbestämmelserna i vissa fall måste godkännas även om de innebär att fondens placerings- inriktning ändras på ett grundläggande sätt.

Även UCITS IV-direktivets bestämmelser om fusioner innebär att en

värdepappersfond kommer att kunna förändras avsevärt och utan att det

239

finns möjlighet att begränsa detta genom nationella bestämmelser av det slag som finns i LIF vad avser fondbestämmelseändringar. UCITS IV- direktivet innehåller inga bestämmelser om att en fusion endast får ske om de fonder som ska ingå i fusionen har likartad placeringsinriktning. Enligt regeringens uppfattning kan fusionsreglerna inte tolkas på annat sätt än att fusioner mellan fonder med vitt skilda placeringsinriktningar är tillåtna enligt direktivet och följaktligen måste accepteras av medlemsstaterna. I stället för att ansöka om ändring av fondbestämmelserna kan ett fondbolag därför låta en fond absorberas av en nystartad fond med önskad placeringsinriktning. Resultatet av fusionen blir då bl.a. att det föreligger en fond med den önskade placeringsinriktningen, utan att den ändrade placeringsinriktningen har underställts någon skälighetsbedömning inom ramen för en prövning av ändringar i fondbestämmelser. Om fusionen sker med en nystartad fond som ännu inte har några fondandelsägare är förfarandet förhållandevis enkelt.

Det ska påpekas att syftet med de nya reglerna om matar- och mottagarfonder samt om fusioner är att stordriftsfördelar ska kunna uppnås. Dessa nya möjligheter förutsätts komma fondandelsägarna till godo.

En gräns för möjligheten att ändra fondbestämmelser

Enligt regeringens mening kan det i många fall finnas goda skäl för en ändring av en investeringsfonds fondbestämmelser. Förutsättningarna för att erhålla god avkastning i fonden kan ha förändrats på grund av nya förhållanden eller nya regler. Möjligheten att använda nya typer av finansiella instrument för att effektivisera förvaltningen eller att ett bolag i vilket en betydande del av fondmedlen placeras flyttar till ett annat land eller avnoteras från viss börs kan t.ex. medföra att placeringsinriktningen behöver ändras. En annan viktig aspekt är att UCITS IV-direktivets syfte att uppnå stordriftsfördelar bättre uppfylls om ett fondbolag kan ändra fondbestämmelserna för en fond i stället för att starta en ny fond som t.ex. kan anses bättre tillgodose andelsägarnas befogade krav på god avkastning. Ett alltför stort antal fonder med likartad placeringsinriktning är inte till fördel för fondsparare i stort då förvaltningskostnaderna kan förväntas bli högre. Svårighet att ändra fondbestämmelser kan även leda till att fondbolaget väljer att avveckla fonden. Ett beslut att avveckla fonden är fondbolagets eget och det kan inte påverkas av andelsägarna. När en fond avvecklas får det som regel till följd att andelsägaren får sitt innehav avyttrat.

Ett större perspektiv bör därför antas när det gäller godkännande av ändringar i fondbestämmelserna än enbart en jämförelse mellan de gällande och de önskade fondbestämmelserna. Det skydd för konsumenterna som svårigheten att ändra fondbestämmelser innebär riskerar annars att motverka sitt syfte. En större möjlighet att ändra fondbestämmelser än den nuvarande bör därför anses vara till gagn för de konsumenter som investerar i fonder.

Regeringen har dock förståelse för de remissinstanser som kritiserar utredningens förslag för att det inte i tillräcklig grad tillvaratar

Prop. 2010/11:135

240

konsumenternas intressen. Liksom Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påpekat skulle det i viss utsträckning vara möjligt att uppställa särskilda krav på att en fusion liksom en ändring av fondbestämmelserna ska få ske. Även Finansinspektionen har påpekat att det i andra länder kan förekomma alternativa sätt att uppnå ett högt konsumentskydd, t.ex. andelsägarstämmor.

En reglering av möjligheten att ändra fondbestämmelser kan inte, om den är avsedd att även påverka fusionsmöjligheten, gå ut på en skälighetsbedömning från behörig myndighets sida, såsom idag är fallet. Detta skulle innebära att medlemsstaterna kunde begränsa tillämpningen av fusionsreglerna avsevärt och måste anses stå i strid med direktivet. Däremot skulle det kunna införas krav på samtycke från ett visst antal fondandelsägare, vare sig det rör sig om en fusion eller om en ändring av fondbestämmelser.

En ordning där fondandelsägarna ska samtycka till väsentliga ändringar av fondbestämmelserna övervägdes i samband med införandet av de nuvarande reglerna. Sådana förfaranden ansågs kunna bli omständliga och kostsamma. Det erinrades om att fondbolaget var underkastat regler som innebar en viss garanti för att beslut angående bolagets verksamhet skedde på ett lagligt och ändamålsenligt sätt, och att fondbolaget fick anses ha den bästa överblicken över verksamheten och besitta den största sakkunskapen i frågor som rörde verksamheten (prop. 1974:128 s. 114).

Situationen är inte helt jämförbar med aktiebolagets, eftersom i det senare fallet aktieägarna fattar de stora besluten beträffande aktiebolaget och dess drift. En fondandelsägare däremot kan aldrig tvinga ett fondbolag att fortsätta förvalta fonden; fondandelsägarna kan t.ex. inte hindra att fondbolaget avvecklar fonden. Detta är en konsekvens av att en investeringsfond inte är en juridisk person och att det är fondbolaget som förvaltar fonden och företräder andelsägarna i alla frågor (4 kap. 2 § första stycket LIF). Fondbolaget har således av andelsägarna anförtrotts förvaltningen och har en lagstadgad skyldighet att agera i andelsägarnas intresse vid förvaltningen av fonden.

Regeringen anser mot den bakgrunden att fondbolaget bör få besluta om ändring av fondbestämmelser så länge dessa inte strider mot andelsägarnas intresse. Regeringen anser dock, till skillnad mot vad som föreslås av utredningen, att frågan om en ändring kan anses strida mot andelsägarnas intresse bör vara föremål för prövning av Finansinspektionen. En möjlighet att vägra godkännande av fondbestämmelser som anses strida mot fondandelsägarnas gemensamma intresse innebär att fondbolagen alltjämt tvingas motivera sina önskemål om ändringar i fondbestämmelserna. Fondbolagets bedömning bör dock godtas om den inte förefaller oriktig. Även vad som kan betraktas som väsentliga ändringar bör kunna godtas. Däremot bör genomgripande ändringar av bestämmelser som typiskt sett får anses ha varit avgörande för att andelsägare investerat i fonden inte få göras. Sådana ändringar får anses strida mot andelsägarnas intresse. Som exempel på sådana ändringar kan nämnas att fondens placeringsinriktning förändras fundamentalt, t.ex. från räntefond till aktiefond, att ändringen medför att risknivån förändras markant eller att en fond som profileras som etisk övergår till att bli en fond utan sådan inriktning. Behovet av att skydda

Prop. 2010/11:135

241

konsumenterna tillgodoses enligt regeringens mening genom denna begränsning, samt genom att fondandelsägarna får begriplig information om förändringen och en möjlighet att begära inlösen av sina fondandelar innan ändringarna i fondbestämmelserna börjar tillämpas (se vidare i följande avsnitt).

En särskild fråga är hur Finansinspektionen ska behandla ett fondbolags ansökan om att få omvandla en värdepappersfond till en matarfond och tvärtom. Som anförts ovan kan Finansinspektionen inte vägra godkännande av ändrade fondbestämmelser som innebär att en värdepappersfond omvandlas till en matarfond. Bedömningen såvitt avser ändringen av placeringsinriktning kan nämligen inte gå utöver de krav som UCITS IV-direktivet uppställer. Om mottagarfonden upplöses eller mottagarfondens placeringsinriktning förändras på grund av en fusion eller delning måste fondbolaget för värdepappersfonden överväga hur matarfondens medel fortsättningsvis ska placeras. I likhet med när värdepappersfonden blev en matarfond kan matarfonden bli matarfond till en ny mottagarfond, som i teorin kan ha en helt annan placeringsinriktning än den tidigare. Inte heller en sådan förändring av fondbestämmelserna kan vägras. Fondbolaget för värdepappersfonden kan även välja att fortsättningsvis förvalta medlen aktivt. UCITS IV- direktivet innehåller inga regler som inverkar på möjligheten att godkänna fondbestämmelser som innebär att en matarfond blir en vanlig värdepappersfond. Finansinspektionen ska således godkänna sådana fondbestämmelser om de inte strider mot fondandelsägarnas gemensamma intresse. Eftersom den tidigare placeringen i en viss mottagarfond inte är tillgänglig längre, kan en större förändring än vad som skulle accepteras i vanliga fall behöva godtas. Det kan dock finnas fall då den föreslagna nya placeringsinriktningen innebär så stora förändringar för fondandelsägarna att det är bättre att fonden upplöses.

Underrättelse till andelsägare och rätt till inlösen av fondandelar

Möjligheten att göra fondbestämmelseändringar av väsentlig betydelse bör kompletteras med krav på information till andelsägarna om innebörden av förändringen. Dessutom bör andelsägarna ges möjlighet att lösa in fondandelarna innan de ändrade fondbestämmelserna börjar tillämpas. På samma sätt som i enlighet med UCITS IV-direktivet gäller vid fusion, omvandling till matarfond eller byte av mottagarfond bör några avgifter för sådan inlösen inte få tas ut. Däremot bör direkta kostnader för att avveckla värdepappersinnehav till följd av inlösen få debiteras andelsägare om sådana kostnader får tas ut enligt fondbestämmelserna och också normalt tas ut.

Fondbestämmelseändringar av väsentlig betydelse för andelsägare kan avse t.ex. höjda avgifter eller betydande förändringar i placeringsinriktningen. Eftersom det ska kunna förekomma olika andelsklasser i en fond och ändringarna därmed inte behöver påverka samtliga andelsägare, bör det vara möjligt för Finansinspektionen att besluta att endast berörda andelsägare ska underrättas om ändringarna.

Det kan förekomma situationer där ändringen i sig inte kan anses som väsentlig men där det ändå är viktigt att andelsägarna får skriftlig

Prop. 2010/11:135

242

informationen om ändringen. Det gäller t.ex. namnbyte på en fond, eftersom fondandelsägarna utan den kunskapen inte kan ta del av information som publiceras om fonden. Finansinspektionen bör därför, liksom i dag, ha möjlighet att besluta om underrättelse till andelsägare vid alla typer av fondbestämmelseändringar. Andelsägarna behöver då inte erbjudas möjlighet till inlösen av sina fondandelar innan ändringen börjar tillämpas.

Det kommer även att förekomma fondbestämmelseändringar som inte kan anses ha någon betydelse för andelsägarna. Exempel på sådana ändringar kan vara språkliga eller redaktionella ändringar av fondbestämmelserna. I dessa situationer behöver Finansinspektionen inte besluta om någon särskild underrättelse till andelsägarna. Det räcker att ändringarna tillkännages på det sätt som framgår av fondbestämmelserna (jfr 4 kap. 8 § andra stycket 13).

Finansinspektionens beslut om att fondbolaget måste underrätta andelsägare innebär också en skyldighet för fondbolaget att informera de andelsägare som tillkommer i tiden efter inspektionens beslut och fram till dess att ändringen träder i kraft. Finansinspektionen har föreslagit att det ska finnas en skyldighet att lämna information om ändringen av fondbestämmelser även till den som avser att köpa andelar i fonden (jfr 4 kap. 20 § första stycket om skyldighet att tillhandahålla faktablad). En sådan i och för sig rimlig förändring av nuvarande bestämmelser innebär en ny skyldighet för fondbolagen och kräver även övervägande av eventuella distributörers skyldigheter (jfr föreslagna 8 kap. 22 a §). Det finns inte utrymme att, med iakttagande av de beredningskrav som ställs, överväga denna fråga inom ramen för detta lagstiftningsarbete. Det kan dock förutsättas att fondbolag och distributörer av fondandelar, i syfte att ge en rättvisande bild av förutsättningarna för en investering, informerar presumtiva köpare av fondandelar om en förestående förändring av fondens placeringsinriktning.

Utformningen av och sättet för underrättelse

I dag finns inga bestämmelser om vad underrättelsen till en fondandelsägare vid en ändring av fondbestämmelser ska innehålla.

Som Konsumentverket påpekat är det viktigt att utformningen av underrättelsen analyseras noga. Underrättelsen måste innehålla information som på ett begripligt sätt förklarar för fondandelsägarna vilka konsekvenser fondbestämmelseändringen får för deras investering. Om Finansinspektionen bedömer att underrättelsen inte är fullständig, bör inspektionen kunna begära att fondbolaget förtydligar informationen. Som Finansinspektionen påpekat bör det vara ett villkor för godkännande av fondbestämmelseändringar att en eventuell underrättelse har utformats på lämpligt sätt. Regeringen anser därför att det i LIF bör anges att en underrättelse ska innehålla lämplig information om syftet med fondbestämmelseändringen och vilka konsekvenser den kan få för andelsägarna, samt att en förutsättning för Finansinspektionens godkännande av ändringen är att underrättelsen uppfyller dessa krav. Om ändringen är av väsentlig betydelse för andelsägarna och därför ska medföra särskild rätt till inlösen ska underrättelsen innehålla information

Prop. 2010/11:135

243

även om detta. Fondbolaget kan välja att ge in en tänkt underrättelse i Prop. 2010/11:135 samband med ansökan om godkännande, eller därefter på Finansinspektionens begäran om komplettering av ansökan när det står

klart att en sådan underrättelse krävs.

Det är särskilt viktigt att informationen beträffande rätten till inlösen är lättbegriplig. I samband med vissa typer av fondbestämmelseändringar kan det även finnas behov av annan särskild information. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför bemyndigas att meddela närmare föreskrifter om innehållet i underrättelsen.

Möjligheten för Finansinspektionen att kräva underrättelse till andelsägarna innebär att inspektionen också ska ta ställning till på vilket sätt underrättelsen ska ske (jfr prop. 2002/03:150 s. 310). Det kommer dock att finnas behov av föreskrifter beträffande sättet för underrättelse i samband med omvandling till matarfond eller byte av mottagarfond (se avsnitt 8.5.4). Det bör finnas en möjlighet att införa föreskrifter om detta även för andra förändringar av en fond.

Tidpunkten och kostnaderna för inlösen

Vid väsentliga ändringar av fondbestämmelserna ska således andelsägarna innan ändringen börjar tillämpas ha rätt att lösa in sina andelar utan andra avgifter än vad som motsvarar kostnader för att avveckla värdepapper till följd av inlösen. Andelsägarna bör ha rätt att begära sådan inlösen under minst 30 dagar från det att fondbolaget underrättat andelsägarna om Finansinspektionens beslut att godkänna fondbestämmelseändringen. Tidsfristen bör räknas från den dag då informationen om åtgärden lämnades till andelsägarna.

En värdepappersfond måste vara öppen för inlösen minst en gång per vecka (4 kap. 13 § första stycket jfrt med 4 kap. 10 § tredje stycket LIF). En specialfond behöver dock inte vara öppen för inlösen av andelar mer än en gång om året (6 kap. 1 § LIF). Det ska anges i fondbestämmelserna under vilka tidsperioder andelarna kan lösas in. Oavsett vid vilka tidpunkter en investeringsfond är öppen för inlösen måste andelsägarna ha möjlighet att begära inlösen under minst 30 dagar från det att de mottar en underrättelse om rätten till inlösen. Det som anges i fondbestämmelserna om inlösenförfarande kan dock innebära att inlösen inte sker direkt när begäran kommer. Fondbestämmelse- ändringen får dock inte börja tillämpas förrän de andelsägare som inom fristen begärt inlösen har fått lösa in sina andelar.

Inlösen av fondandelarna ska i föreskrivna situationer inte medföra några andra kostnader för andelsägarna än de som fondbolagen debiterar i syfte att täcka kostnader för avveckling av värdepappersinnehav. Detta betyder att en andelsägare ska kunna lösa in sina andelar utan särskild inlösenavgift. De kostnader som får tas ut är transaktionskostnader som är förknippade med den försäljning av värdepapper som blir nödvändig på grund av inlösen, t.ex. courtage. Det ska påpekas att bestämmelsen inte innebär att fondbolaget har rätt att kräva ersättning för kostnader i samband med inlösen om sådana avgifter inte tas ut i vanliga fall vid inlösen. Det krävs således såväl att sådana avgifter eller kostnader får tas

244

ut enligt fondbestämmelserna och, med beaktande av likabehandlings- Prop. 2010/11:135 principen, att de också i vanliga fall tas ut.

Som Konsumentverket påpekat kan det övervägas om inte konsumenten borde få lösa in sina fondandelar helt utan kostnad eftersom försäljningen inte kan anses ske frivilligt. Om kostnaderna inte drabbar den som löser in fondandelar drabbar de emellertid i stället kvarvarande andelsägare i fonden eftersom kostnaderna belastar fonden. Möjligheten att låta den som begär inlösen stå för dessa kostnader innebär därmed ett skydd för de fondandelsägare som väljer att ha kvar sina innehav.

Möjlighet att skjuta upp tillämpningen av nya eller ändrade fondbestämmelser

Liksom i dag bör gälla att Finansinspektionen ska ha rätt att besluta att vissa ändringar i fondbestämmelserna inte får tillämpas förrän efter en viss tid. Möjligheten blir särskilt viktig vid väsentliga fondbestämmelseändringar, eftersom andelsägarna då måste få möjlighet att lösa in sina fondandelar innan ändringen börjar tillämpas. Om ändringen gäller en specialfond som har öppet för inlösen endast en gång per år, kan det behöva gå lång tid innan ändringen får börja tillämpas. Den nuvarande begränsningen som innebär att tillämpningen kan anstå längst tre månader bör därför tas bort. Finansinspektionen bör ha möjlighet att besluta det datum som den anser är lämpligt med hänsyn till behovet av att skydda fondandelsägarna och till vad fondbolaget anfört i sin ansökan om godkännande av fondbestämmelseändring.

Finansinspektionen har påtalat att det kan finnas behov av att skjuta upp tillämpningen även av nya fondbestämmelser, t.ex. när nya fondbestämmelser godkänns på grund av att en fond ska delas men delningen inte ska träda i kraft förrän en tid efter godkännandet. Regeringen instämmer i att det bör finnas en möjlighet för Finansinspektionen att besluta att även nya fondbestämmelser får börja tillämpas först efter viss tid.

245

13.1.3Handläggningstid för ärenden som avser fondbestämmelser

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska inom två månader från det att en fullständig ansökan om godkännande av fondbestämmelser eller ändringar i dem lämnats in till myndigheten fatta beslut i frågan samt underrätta fondbolaget om sitt beslut.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: I UCITS IV-direktivet har det införts en tidsfrist för den behöriga myndighetens prövning av en ansökan om tillstånd att bilda ett fondföretag. Den behöriga myndigheten ska inom två månader efter det att fullständiga ansökningshandlingar har lämnats in underrätta förvaltningsbolaget om fondföretaget har beviljats tillstånd eller inte (se artikel 5.4 andra stycket). Tidsfristen infördes tillsammans med reglerna om det utvidgade förvaltningsbolagspasset men gäller generellt, dvs. oavsett om förvaltningsbolaget är inhemskt eller utländskt. För att genomföra regeln i direktivet bör det i LIF införas en bestämmelse om att ett fondbolag eller ett förvaltningsbolag ska underrättas om Finansinspektionens beslut i fråga om godkännande av fondbestämmelser inom två månader från det att en fullständig ansökan om godkännande lämnats in (4 kap. 9 § jfr med 1 kap. 6 d §). Samma tidsfrist bör gälla när fråga är om ändring av fondbestämmelser.

13.1.4Undantag från vissa begränsningsregler i 5 kap. LIF

Regeringens förslag: Den möjlighet som i dag finns för Finansinspektionen att under högst sex månader tillåta avvikelser från begränsningsreglerna vid godkännande av nya fondbestämmelser ska gälla även när fondbestämmelser ändras. Finansinspektionen får både vid godkännande av fondbestämmelser för en ny fond och ändrade fondbestämmelser tillåta avvikelser från fondbestämmelserna under högst sex månader.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 kap. 24 § LIF får Finansinspektionen besluta att avvikelse får ske från vissa begränsningsregler i 5 kap. LIF under sex månader från det att verksamheten påbörjats. Bakgrunden till denna bestämmelse är att det kan vara svårt för nystartade fonder att hålla sig inom de begränsningsregler som anges i 5 kap. 24 § LIF och samtidigt fatta välgrundade och ekonomiskt riktiga investeringsbeslut. Det finns därför

Prop. 2010/11:135

246

praktiska skäl för att tillåta tillfälliga avvikelser. En förutsättning är att Prop. 2010/11:135 fonden ändå har en lämplig fördelning av placeringar med hänsyn till den

riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna (prop. 2002/03:150 s. 322).

När en värdepappersfond omvandlas till en matarfond ändrar fonden karaktär på ett sådant sätt att en övergångsperiod normalt – om inte värdepappersfonden kan betala för andelar i mottagarfonden genom att överföra finansiella instrument som finns i värdepappersfonden – måste anses erforderlig. Även vid annan ändrad placeringsinriktning kan det vara lämpligt med en övergångsperiod under vilken fondens innehav kan anpassas efter den nya inriktningen. Det kan i sådana fall inte anses ligga i andelsägarnas intresse att kräva att placeringarna omgående ska stå i överensstämmelse med den nya lydelsen av fondbestämmelserna, utan avveckling av innehav och nya investeringar bör få göras på ett ekonomiskt försvarbart sätt. Även om fondbolaget inte måste frångå begränsningsreglerna i LIF kan det vara nödvändigt att avvika från fondbestämmelserna under en övergångsperiod. Regeringen anser att det mot denna bakgrund är motiverat att Finansinspektionen även när det gäller befintliga fonder där fondbestämmelserna ändras, ska kunna tillåta avvikelser från placeringsbegränsningarna i 5 kap. LIF eller från fondbestämmelserna. Såsom när det gäller nystartade fonder gäller detta under förutsättning att fonden har en lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna.

Vid bedömningen av om avvikelser ska tillåtas, och i så fall under hur lång tid, kan inspektionen beakta bl.a. fondens storlek, vilken placeringsinriktning fonden har, de enskilda innehavens storlek och likviditeten i de marknader som fonden handlar på. Ett undantag bör aldrig beviljas för en längre tidsperiod än som kan motiveras med hänsyn till andelsägarnas gemensamma intresse. Även för nystartade fonder bör det vara möjligt att tillåta avvikelser från fondbestämmelserna på motsvarande sätt. Övergångsperioden ska liksom i dag kunna vara i högst sex månader.

13.2Information till andelsägare med förvaltarregistrerade fondandelar

13.2.1	Andelsägarregister och förvaltarregistrering
Ett fondbolag ska föra eller låta föra ett register över samtliga
innehavare av andelar i investeringsfonden (4 kap. 11 § LIF). Om en
fondandelsägare har lämnat sina andelar för förvaltning till någon som
har fått tillstånd till registrering som förvaltare, får förvaltaren anges i
registret i stället för andelsägaren. I registret ska det särskilt anmärkas
att fondandelen förvaltas för någon annans räkning (4 kap. 12 § första
stycket). Så kallad förvaltarregistrering är vanlig när fondandelarna har
köpts genom en distributör, t.ex. ett värdepappersinstitut.
Information från fondbolaget till andelsägarna lämnas till de som
registrerats	i andelsägarregistret. Vid förvaltarregistrering lämnas	247

informationen således till förvaltaren. Denne för i sin tur ett eget Prop. 2010/11:135 kundregister över de andelsägare vars fondandelar förvaltaren förvaltar.

Förvaltaren ska till andelsägaren lämna den information förvaltaren får från fondbolaget, om inte andelsägaren avstått från sådan information (4 kap. 12 § första stycket LIF). Avstående från sådan information kan förekomma i standardavtal mellan en förvaltare och en fondandelsägare.

Mellan en förvaltare och en fondandelsägare kan det förekomma mellanhänder i flera led. Det finns inga bestämmelser som föreskriver att information som fondbolaget lämnar ska vidarebefordras i alla led så att den når den slutliga fondandelsägaren.

13.2.2Vidarebefordran av information

Regeringens förslag: Den som är förvaltarregistrerad för kunds räkning ska skyndsamt lämna vidare information som förvaltaren får från fondbolaget till andelsägaren eller den som förvaltaren antecknat i andelsägarens ställe. Ett avstående av rätten till sådan information kan inte omfatta information om ändringar av fondbestämmelser som medför att fondandelsägarna ges en rätt att lösa in sina fondandelar innan ändringen träder i kraft. Avståendet kan heller omfatta information om att en fond ska fusioneras.

Ett värdepappersinstitut som får information om nämnda fondbestämmelseändringar eller om fusion från den som förvaltarregistrerats i andelsägarregistret ska skyndsamt lämna vidare informationen till sina kunder.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur informationen ska vidarebefordras till andelsägarna.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen har dock föreslagit att informationsavståendet, förutom information om att en fond ska fusioneras eller delas, inte ska kunna omfatta information om fondbestämmelseändringar som är av ”väsentlig betydelse för andelsägarna”.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot det. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter den föreslagna begränsningen av avtalsfriheten och anser att UCITS IV- direktivet inte hindrar att rätten till information avtalas bort. Advokatsamfundet påpekar att en motsvarande begränsning av avtalsfriheten inte ansetts befogad beträffande aktieägares rätt till information om ändringar av bolagsordningar. Sparbankernas riksförbund anser att begreppet ”väsentlig ändring” bör klargöras. Svenska Bankföreningen påpekar att det är angeläget att fondbolagen utvecklar en standard för hur information till värdepappersinstituten ska vara utformad, eftersom det skulle underlätta hanteringen och vidarebefordrandet av informationen.

Skälen för regeringens förslag: Skyldigheten att informera fondandelsägare är det sätt som i UCITS IV-direktivet används för att

upprätthålla ett skydd för andelsägarna vid stora förändringar beträffande

248

ett fondföretag som möjliggörs i direktivet. Det gäller såväl vid fusion av fondföretag som vid omvandling till matarfondföretag eller byte av mottagarfondföretag. I skälen till kommissionens direktiv 2010/44/EU påpekas att informationen bör tillställas andelsägarna personligen, eftersom de bör vara medvetna om att fondföretaget genomgår en genomgripande förändring och ha möjlighet att läsa informationen. Det påpekas vidare att direktivet inte bör ålägga fondföretagen att informera sina andelsägare direkt, utan direktivet bör ta vederbörlig hänsyn till de specifika förhållandena i vissa medlemsstater där fondföretag eller deras förvaltningsbolag av juridiska eller praktiska skäl inte kan ta direktkontakt med andelsägarna. Fondföretagen bör ha möjlighet att tillhandahålla informationen genom att lämna den till mellanhänder, om det säkerställs att alla andelsägare sedan får den (skäl 5).

Det ska påpekas att de förändringar av en fond för vilka UCITS IV- direktivet föreskriver att information ska lämnas till andelsägarna, inte har kunnat genomföras tidigare i Sverige. En värdepappersfond har inte kunnat omvandlas till matarfond och en fond har inte heller kunnat fusioneras med en fond med en helt annan placeringsinriktning. När sådana och andra väsentliga förändringar av fondbestämmelserna nu tillåts är det enligt regeringens mening rimligt och lämpligt att det säkerställs att information om dessa förändringar alltid kommer fram till fondandelsägarna. I dessa fall ges andelsägarna information om förändringen av deras investering och om möjligheten att lösa in sina fondandelar innan förändringen genomförs. Det är av stor vikt att informationen når varje andelsägare för att ge denne en reell möjlighet att reagera på informationen och utnyttja sin rätt till inlösen i tid. Sådan information ska därför alltid skyndsamt lämnas vidare av en förvaltare, och i alla led av mellanhänder, till dess den når andelsägarna. Avstående från information får därmed inte omfatta denna typ av informationen.

Den som innehar fondandelar för annans räkning ska således vara skyldig att vidarebefordra information som denne får från ett fondbolag till den som förvaltaren antecknat i andelsägarens ställe, och ett värdepappersinstitut som får information ska vara skyldig att lämna vidare viss informationen till sin kund. Skyldigheten för mellanhänder som inte finns registrerade som förvaltare i andelsägarregistret bör införas i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Skyldigheten bör endast avse sådan information som inte kan avstås enligt LIF. Eftersom det i LIF kommer att finnas ett bemyndigande angående sättet för tillhandahållande av information om fusioner eller ändringar i fondbestämmelser bör ett motsvarande bemyndigande finnas i lagen om värdepappersmarknaden avseende sättet för informationslämnandet.

Prop. 2010/11:135

249

Övriga frågor

Prop. 2010/11:135

I detta avsnitt lämnas förslag som inte har direkt anknytning till genomförandet av UCITS IV-direktivet. Förslagen rör möjlighet att ha olika andelsklasser i en investeringsfond, möjlighet att låta inlösen av andelar ske endast via en reglerad marknad, möjlighet att utfärda andelar innan betalning tillförts fonden, förbättrad möjlighet att i vissa fall senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar, avskaffad tillståndsplikt vid fondbolags utförande av uppgifter på uppdrag, minskade krav på uppdragsavtal som avser distribution av fondandelar samt förenklad avveckling av fond i vissa fall. Härutöver tas några frågor upp som behandlas av Investeringsfondsutredningen men där några förslag inte lämnas. Dessa gäller delning av en investeringsfond och justerat fondandelsvärde.

14.1	Andelsklasser i investeringsfonder

Regeringens förslag: I en investeringsfond får det finnas andelar av
olika slag (andelsklasser). Andelsklasser i en och samma fond får vara
förenade med olika villkor för utdelning, avgifter, lägsta
teckningsbelopp och i vilken valuta andelarna tecknas och inlöses.
Andelarna i en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till
den egendom som ingår i fonden. Om det finns andelsklasser ska
värdet av en fondandel bestämmas med beaktande av de villkor som är
förenade med andelsklassen.
I fondbestämmelserna ska anges vilka andelsklasser som ska finnas
och vad som utmärker respektive andelsklass.
När fondbolaget bekräftar att en fondandelsägares innehav har
registrerats ska, i förekommande fall, andelsklassens beteckning
anges.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Regeringens förslag innebär dock, till skillnad från utredningens, att det
anges i lagtexten vilka villkor andelsklasser får vara förenade med.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttryckt en
uppfattning är i princip positiva till förslaget att möjliggöra
andelsklasser. Finansinspektionen menar dock att utredningens analys är
så otillräcklig att förslaget inte bör genomföras i nuläget. Även
Riksbanken påpekar att förslagets konsekvenser är otillräckligt belysta.
Fondbolagens förening anser att byten mellan andelsklasser
skattemässigt inte ska ses som en avyttring och att de därmed ska
undantas från kapitalvinstskatt. Konsumentverket understryker vikten av
att säkerställa att en andelsklass inte gynnas på bekostnad av en annan.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 10 § första stycket lagen
(2004:46) om investeringsfonder (LIF) ska andelarna i en
investeringsfond vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom
som ingår i fonden. I paragrafens andra stycke anges att värdet av en
fondandel är fondens värde delat med antalet fondandelar. Bestämmelsen
ger uttryck för den fondrättsliga likabehandlingsprincipen som infördes		250

genom 1974 års aktiefondslag. I förarbetena till den lagen angavs att ”…andelarna i en aktiefond skall vara lika stora, dvs. avse samma kvotdel av fonden, och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. Detta innebär att varje andel alltid skall ha samma värde som var och en av de övriga andelarna i samma aktiefond. Genom denna föreskrift förhindras att det i en aktiefond finns fondandelar med sinsemellan olika värde. Någon motsvarighet till preferensaktier kan alltså aldrig uppkomma” (se prop. 1974:128, s. 170).

Likabehandlingsprincipen innebär att det inte är möjligt för fondbolag att erbjuda investeringsfonder med s.k. andelsklasser, dvs. fonder där den underliggande förmögenhetsmassan fortfarande är gemensam och förvaltas med samma placeringsinriktning, men där investerare erbjuds att förvärva andelar som är förenade med olika rättigheter. Att kunna erbjuda fonder med andelsklasser har sedan länge varit ett önskemål från fondbolagens sida, och varit uppe till diskussion i olika tidigare översyner av lagstiftning som relaterar till fondverksamhet. Andelsklasser eller aktiekategorier i fonder är en vanlig företeelse utanför Sverige och förekommer i t.ex. Luxemburg och Danmark. Andelsklasser används i dessa länder för att differentiera avgifter och för att erbjuda investerare andelar uttryckta i olika valutor. Vidare förekommer även valutasäkrade andelsklasser och andelsklasser som är förenade med utbetalning respektive ackumulering av utdelning.

En möjlighet för fondbolag att kunna erbjuda andelar i olika andelsklasser i en fond kan vara ett kostnadseffektivt sätt att differentiera en fonds egenskaper i enlighet med efterfrågan på marknaden. Till exempel är fondbolag i dag hänvisade till att bilda två fonder för det fall att fondbolaget vill erbjuda investerare att placera i andelar i en fond som är utdelande respektive icke utdelande, trots att förvaltning och placeringsinriktning är densamma för fonderna.

Utredningen har föreslagit att andelsklasser bör tillåtas även i Sverige, och att fondbolag bör ges uttrycklig möjlighet att erbjuda fondandelsklasser för differentiering av avgifter, för notering av andelsvärde i olika valutor, för valutasäkring av fondförmögenheten samt för ackumulering respektive utbetalning av utdelning. Även kombinationer av dessa alternativ bör enligt utredningen tillåtas. Utredningen har också föreslagit att Finansinspektionen ska ges möjlighet att godkänna andra andelsklasser än de uppräknade.

Regeringen anser i likhet med utredningen att andelsklasser bör tillåtas. Med tanke på att andelsklasser är en för svenska förhållanden ny företeelse och innebär en delvis komplex hantering, både administrativt och ur informationssynpunkt, finns dock skäl att gå stegvis fram. Om erfarenheterna visar sig positiva, finns skäl att senare överväga ytterligare möjligheter. Regeringen menar därför att fondbolag bör ges uttrycklig möjlighet att erbjuda fondandelsklasser för differentiering av avgifter, för notering av andelsvärde i olika valutor, och för ackumulering respektive utbetalning av utdelning (4 kap. 10 § andra stycket). Även kombinationer av dessa alternativ bör kunna tillåtas. Till skillnad från utredningen anser regeringen dock inte att det på detta stadium bör ges möjlighet att inrätta andelsklasser för valutasäkring av fondförmögenheten, eftersom detta, som Finansinspektionen påpekat, bl.a. reser frågor om på vilket sätt de finansiella instrument som kan bli

Prop. 2010/11:135

251

aktuella att utnyttja för att åstadkomma detta ska hanteras i förhållande till den för samtliga andelsklasser gemensamma fondförmögenheten. Detta kräver en fördjupad analys som det inte finns möjlighet att genomföra inom ramen för detta lagstiftningsarbete. Det bör vidare inte på detta stadium öppnas möjlighet att få andra typer av andelsklasser godkända. Beträffande frågorna kring den skattemässiga behandlingen som rests av Fondbolagens förening avser regeringen inte att införa någon skattemässig särreglering. Huruvida byten mellan andelsklasser utlöser kapitalvinstskatt får avgöras enligt allmänna skatterättsliga regler.

När det gäller ett införande av möjlighet att inrätta andelsklasser är det enligt regeringens uppfattning viktigt att slå fast ett antal grundläggande principer. Principen om likabehandling av alla andelar i fonden modifieras endast på så sätt att de villkor som får föreskrivas i fondbestämmelserna för respektive andelsklass får skilja sig åt mellan andelarna i fonden. I övrigt ska alla villkor vara lika. Fondförmögenheten för en fond med olika andelsklasser är fortfarande gemensam och en andelsägare i en andelsklass äger fonden gemensamt med övriga fondandelsägare, oavsett andelsklass. Även placeringsinriktningen ska vara gemensam för alla andelsklasser i fonden. För en andelsklass gäller också samma principer som för en enskild fond, exempelvis kravet på kollektiv förvaltning. Rättigheter och skyldigheter för en andelsklass får således inte vara utformade på ett sådant sätt att andelsklassen uppfyller förutsättningarna för individuell portföljförvaltning (se prop. 2002/03:150 s. 253 f). Andelarna i en andelsklass medför lika rätt till tillgångarna i fonden som andelarna i en annan andelsklass i fonden men med justering för de villkor som gäller för andelsklassen. Det kan innebära att den ekonomiska rättigheten skiljer sig åt för andelsägare i olika andelsklasser. Detta kan illustreras med ett exempel.

I en fond förekommer två andelsklasser; en utdelande andelsklass och en icke-utdelande (eller ackumulerande) andelsklass. Att en andelsklass är utdelande innebär att andelsägarna erhåller sin del av fondens resultat genom utdelning. Att en andelsklass är icke-utdelande innebär att andelsägarna erhåller sin del av fondens resultat genom att resultatet återinvesteras i fonden. I ett sådant fall kommer andelsägarna med andelar i den icke-utdelande andelsklassen att ha investerat ett större belopp i fonden per andel än de andelsägare som har andelar i den utdelande andelsklassen. För detta kan andelsägarna i den icke-utdelande klassen kompenseras genom att tilldelas ytterligare andelar i fonden eller genom att de befintliga andelarna åsätts ett högre värde vid beräkningen av fondandelsvärdet. I det senare fallet kommer alltså fondandelsvärdet att skilja sig åt mellan andelarna i de olika andelsklasserna.

Vidare är det från konsumentsynpunkt centralt att en andelsklass inte i något avseende får gynnas på bekostnad av någon annan andelsklass. Kostnader som är särskilt hänförbara till en viss andelsklass, ska enbart belasta denna andelsklass och inte övriga andelsklasser. Gemensamma kostnader ska belasta varje fondandel lika, oavsett andelsklass. Det kan heller inte accepteras att ett fondbolag gynnar en andelsklass på bekostnad av annan andelsklass genom en fördelning av intäkter eller kostnader som inte sker på rent sakliga grunder. Det åligger fondbolaget att identifiera och hantera de eventuella intressekonflikter som kan uppkomma mellan olika fondandelsklasser, och att, i samband med att

Prop. 2010/11:135

252

fondbestämmelserna prövas av Finansinspektionen, på ett tydligt sätt visa att dessa förutsättningar är uppfyllda.

Den hantering som krävs när en fond har andelsklasser ställer särskilda krav på fondbolaget. Att fondbolaget har de rutiner, den kompetens osv. som krävs för att klara av hanteringen får prövas i samband med ansökan om Finansinspektionens godkännande av fondbestämmelser. Oavsett om andelsklasser införs i en nybildad fond eller genom ändring av fondbestämmelser i en befintlig fond krävs att Finansinspektionen godkänner detta i form av godkännande av fondbestämmelser. Huruvida bolaget kan anses ha kapacitet att hantera andelsklasser kommer därmed alltid att hamna under Finansinspektionens prövning. Det åligger fondbolaget att visa att man har den nödvändiga förmågan härvidlag och kan utforma adekvata lösningar. Vilka andelsklasser som ska finnas i en fond ska tydligt anges i fondbestämmelserna (4 kap. 8 § första stycket 3 LIF). Det innebär bl.a. att beteckning på varje andelsklass ska anges. Det ska också anges på vilka sätt en fonds olika andelsklasser skiljer sig åt, dvs. vilka villkor som är förenade med respektive andelsklass. Det finns möjlighet för Finansinspektionen att närmare föreskriva om innehållet i fondbestämmelserna och därmed även hur andelsklasser ska anges i dessa (1 § 9 förordningen [2004:75] om investeringsfonder). Som huvudregel ska ett faktablad upprättas för varje andelsklass. I kapitel II avsnitt 2 artikel 26 i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 anges när information om två eller flera andelsklasser får samlas i ett enda faktablad eller när en andelsklass får representera en annan andelsklass i ett faktablad. När ett fondbolag till varje fondandelsägare bekräftar att dennes innehav har registrerats bör det av bekräftelsen framgå såväl investeringsfondens som, i förekommande fall, andelsklassens beteckning (4 kap. 11 § fjärde stycket LIF).

En andelsklass bör, som nämnts, kunna införas i samband med att fondbestämmelserna godkänns eller genom en ändring av fondbestämmelserna. Inledningsvis innebär det att andelsklassen är utan andelsägare. Så är det både i det fall då fonden är ny och då det införs en ny andelsklass i en befintlig fond. Om en befintlig andelsägare vill ha de villkor som erbjuds i en ny andelsklass, får andelsägaren lösa in sina ursprungliga andelar och i stället förvärva andelar i den nya andelsklassen. En andelsklass bör kunna indirekt avvecklas genom att de villkor som enligt fondbestämmelserna gäller för andelsklassen ändras så att de blir identiska med dem i en annan andelsklass i fonden. Detta torde regelmässigt utgöra en väsentlig ändring av fondbestämmelserna för andelsägarna i den aktuella andelsklassen, vilka då har de särskilda rättigheter som gäller vid sådana fondbestämmelseändringar.

Vid införandet av andelsklasser bör särskilt uppmärksammas huru- vida kravet på att en värdepappersfond ska vara öppen för allmänheten ger utrymme för ett fondbolag att rikta en fondandelsklass mot vissa investerare. Regeringen anser att andelsklasser i en värdepappersfond som uttryckligen riktar sig till vissa investerare inte bör tillåtas. Detta bör dock inte hindra att man kan etablera andelsklasser som genom krav på lägsta insättning eller höga insättningsavgifter indirekt riktar sig till framför allt institutionella investerare. En förutsättning för att en fond vid förekomsten av sådana andelsklasser ska leva upp till kravet att vara öppen för allmänheten, är emellertid att fonden även erbjuder minst en

Prop. 2010/11:135

253

fondandelsklass utan den typen av krav som i realiteten exkluderar Prop. 2010/11:135 flertalet konsumenter. Om detta krav är uppfyllt kvarstår en reell

möjlighet även för konsumenter att investera i fonden och få tillgång till den placeringsinriktning som fonden erbjuder.

14.2	Handel med fondandelar på sekundärmarknaden

Regeringens förslag: Det ska inte längre behöva finnas en möjlighet
att lösa in andelar i en investeringsfond eller ett fondföretag vars
andelar är upptagna till handel på en reglerad marknad. Detta ska gälla
under förutsättning att det är säkerställt att andelarnas noterade värde
inte i väsentlig mån avviker från det verkliga fondandelsvärdet.
Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot
det. Finansinspektionen pekar dock på några aspekter som man anser
behöver diskuteras närmare, bl.a. vilka krav som ska ställas på en
marknadsgarant.
Skälen för regeringens förslag: I Sverige förekommer sedan ett antal
år tillbaka handel med fondandelar över börs. En börshandlad fond, även
kallad ETF (Exchange Traded Fund), är något förenklat en fond vars
andelar är noterade och som kan handlas i realtid på en reglerad
marknad. En börshandlad fond som är bildad enligt LIF kan vara såväl en
specialfond som en värdepappersfond. Marknaden för börshandlade
fonder kan delas in i en primärmarknad och en sekundärmarknad. På
primärmarknaden agerar fondbolaget genom att emittera och lösa in
fondandelar, medan handel på sekundärmarknaden sker mellan olika
marknadsaktörer. Tanken med börshandlade fonder är att handeln med
fondandelarna framförallt ska äga rum på sekundärmarknaden, alltså att
fondandelarna, på samma sätt som aktier, ska köpas och säljas av olika
marknadsaktörer. Detta till skillnad från icke börshandlade fonder där
handeln med fondandelar sker genom att försäljning och inlösen
ombesörjs av fondbolaget.
I LIF är utgångspunkten att investeringsfonder ska vara öppna,
innebärande bl.a. att andelsägarna ska ha rätt att när som helst få sitt
innehav i fonden inlöst av fondbolaget (se SOU 2002:56 s. 459 och 518).
Av definitionerna av specialfond och värdepappersfond i LIF framgår att
andelar i fonden ska kunna lösas in på begäran av andelsägare.
Detsamma gäller definitionen av fondföretag. UCITS IV-direktivet
innehåller emellertid en särreglering av fondbolags skyldighet att
erbjuda inlösen av andelar i börshandlade fonder, något som inte införts
i svensk rätt. I artikel 1.2 b i UCITS IV-direktivet anges i fråga om
sådana fonder att ”En åtgärd som ett fondföretag vidtar för att säkra att
börsvärdet av dess andelar inte i någon väsentlig mån avviker från
fondandelsvärdet (NAV) ska jämställas med återköp eller inlösen”.
Direktivet tillåter alltså att fondbolag, i stället för att erbjuda möjlighet
till inlösen av fondandelar i börshandlade fonder, erbjuder möjlighet till
försäljning på sekundärmarknaden om det samtidigt vidtar åtgärder för
att säkerställa att det noterade fondandelsvärdet inte i någon väsentlig		254

mån avviker från det underliggande fondandelsvärdet (s.k. NAV). I övrigt gäller samma regler för börshandlade fonder som för investeringsfonder i all- mänhet.

Regeringen anser att det inte finns några vägande skäl att på denna punkt avvika från direktivet. Inte heller remissinstanserna har rest några grundläggande invändningar mot förslaget. Följden blir att fondbolag inte längre kommer att vara skyldiga att erbjuda möjlighet till inlösen av fondandelar i börshandlade fonder, under förutsättning att fondens andelar noteras på en reglerad marknad och att fondbolaget vidtar åtgärder för att säkerställa att det noterade fondandelsvärdet på denna marknad inte i väsentlig mån avviker från det underliggande fondandelsvärdet, dvs. NAV-kursen. Den möjlighet som härigenom erbjuds fondandelsägare att sälja fondandelar bör, på samma sätt som anges i artikel 1.2 b i UCITS IV-direktivet, jämställas med sådan möj- lighet till inlösen som avses i 4 kap. 13 § första stycket LIF. Ett tillägg om detta bör göras i paragrafens andra stycke. Definitionerna av specialfond, värdepappersfond och fondföretag i LIF bör modifieras så att de även omfattar börshandlade fonder som uppfyller kraven (1 kap. 1 § tredje stycket).

Fondbolaget kan uppfylla sin skyldighet att säkerställa att det noterade fondandelsvärdet inte i väsentlig mån avviker från det underliggande fondandelsvärdet genom att anlita en s.k. marknadsgarant. En marknadsgarant är en finansiell aktör som ställer ut köp- respektive säljkurser för en tillgång. Genom att erbjuda sig att bl.a. köpa fondandelar till ett visst pris, kan marknadsgaranten säkerställa att fondandelsägare ges möjlighet att sälja sina andelar till ett pris som inte i väsentlig mån avviker från NAV-kursen.

Marknadsgaranter förekommer redan i dag vad gäller fondandelar i börshandlade fonder. Marknadsgarantens prissättning sker då på sådant sätt att marknadsgaranten varje morgon får information från fondbolaget om fondens innehav. Beroende på hur kurserna för fondens värdepapper utvecklas under dagen, justerar marknadsgaranten kontinuerligt de köp- och säljkurser denne ställer på marknaden. Marknadsgarantens prissättning underlättas av att börshandlade fonder som regel är s.k. indexfonder. Fondernas utveckling följer alltså utvecklingen av ett index och marknadsgaranten kan justera de köp- och säljkurser som denne ställer utifrån utvecklingen av detta index och dess komponenter. Alldeles oavsett om den aktuella fonden är en indexfond eller inte, torde dock en marknadsgarant inte ha möjlighet att vid var varje tidpunkt ställa en köpkurs som exakt motsvarar det underliggande fondandelsvärdet (NAV- kursen). Exempelvis kan fondbolaget under dagen köpa eller sälja tillgångar i fonden, vilket gör att marknadsgarantens beräkningar av det underliggande fondandelsvärde avviker från det verkliga fondandelsvärdet. Det är av detta skäl endast möjligt att kräva att fond- bolaget säkerställer att det noterade fondandelsvärdet inte i väsentlig mån avviker från det underliggande fondandelsvärdet.

Ett fondbolag, som väljer att anlita en marknadsgarant för att säkerställa att det noterade fondandelsvärdet inte i väsentlig mån avviker från det underliggande fondandelsvärdet, bör i avtalet med marknadsgaranten försäkra sig om att marknadsgaranten ställer köp- och säljkurser avseende en tillräcklig volym andelar för att marknaden ska

Prop. 2010/11:135

255

kunna anses vara tillräckligt likvid. Fondbolaget bör även säkerställa att Prop. 2010/11:135 det i avtalet föreskrivs att marknadsgaranten ska tillämpa en

marknadsmässig prisskillnad (spread) mellan köp- och säljkurser. Vad som utgör en marknadsmässig prisskillnad varierar beroende på vilken placeringsinriktning den aktuella fonden har och får alltså avgöras från fall till fall. Det bör dock framhållas att vad som utgör en marknadsmässig prisskillnad i stor utsträckning kan förväntas bestämmas av marknaden. Om marknadsgaranten tillämpar en för stor prisskillnad kommer marknadens aktörer att vända sig till andra aktörer på marknaden för att göra affärer. Då marknadsgarantens ersättning för uppdraget som regel utgörs av prisskillnaden – alltså mellanskillnaden mellan vad marknadsgaranten köper respektive säljer en tillgång för – kan marknadsgaranten under sådana förhållande förväntas justera pris- skillnaden till en mer marknadsmässig nivå.

I sitt remissvar har Finansinspektionen nämnt att det bör övervägas om det bör ställas krav att på att en marknadsgarant bör vara oberoende av fondbolaget för att uppbära en sådan roll. Exempelvis skulle ett fondbolag som ägs av en viss bank då inte få använda sig av samma bank som garant. Enligt regeringens uppfattning är det dock svårt att se att denna roll skulle involvera sådana risker för intressekonflikter att detta kräver särskild lagreglering.

Ett fondbolag som ingår ett avtal med en marknadsgarant bör ha en beredskapsplan för att byta marknadsgarant för den händelse att den av fondbolaget anlitade marknadsgaranten inte fortsätter verksamheten eller säger upp avtalet med fondbolaget. Detta är viktigt för att kunna erbjuda andelsägarna möjlighet till avbrottsfri handel.

Det är ett grundläggande krav att fondandelsägare alltid ska ha rätt att lösa in sina fondandelar, och det är fondbolagets skyldighet att se till att detta krav uppfylls. En försäljning på sekundärmarknaden kan, som framgått, fylla samma uppgift och utgör ett alternativt sätt att uppfylla detta krav. Om, av något skäl, en sådan försäljning inte kan genomföras enligt de förutsättningar som beskrivits, kvarstår likväl fondbolagets skyldighet mot andelsägaren. I en sådan situation återgår således i praktiken inlösenskyldigheten till fondbolaget.

14.3	Utfärdande av fondandelar innan betalning tillförts
	fonden

Regeringens förslag: Ett fondbolag får medge att fondandelar
utfärdas utan att betalning samtidigt tillförs fonden. Detta förutsätter
att det är säkerställt att betalning tillförs fonden inom rimlig tid.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Regeringens förslag innebär dock att lagtexten utformas
direktivkonformt och att interimsandelar inte ska utfärdas innan
betalning tillförs fonden. Vidare föreslås ingen ändring i LIF vad gäller
skadeståndsskyldighet.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttryckt en uppfattning i
frågan är	principiellt positiva till förslaget. Finansinspektionen anser	256

dock att viktiga aspekter inte analyserats tillräckligt av utredningen	Prop. 2010/11:135
varför dess förslag inte kan tillstyrkas i befintlig form.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 4 kap. 10 § LIF får en
fondandel inte utfärdas innan betalning för andelen har tillförts fonden.
Denna reglering har sin bakgrund i, men är striktare än, artikel 87 i
UCITS IV-direktivet som anger att fondandel får utfärdas ”om fondtill-
gångarna inom sedvanlig tid tillförs betalning motsvarande emissionens
nettopris”.
Den svenska regleringen får till följd att om en investerare önskar byta
andelar i en fond mot andelar i en annan, måste investeraren först
avveckla sitt innehav i den tidigare fonden och därefter överföra likviden
till den nya fonden. Denna ordning innebär att inlösenpriset för andelarna
i den tidigare fonden sätts samma dag som inlösen sker, medan
teckningskursen för andelarna i den nya fonden sätts först den dag då
betalning tillförs fonden. Under mellantiden löper investeraren risken att
vara utan exponering mot värdepappersmarknaden. De svenska
bestämmelserna, som alltså är något striktare än motsvarande
bestämmelser i UCITS IV-direktivet, får till följd att en investerare, som
inte vill ha sina medel oplacerade under någon tid, kan komma att avstå
från att investera i en svensk fond. Detta gäller framför allt institutionella
investerare.
Enligt regeringens uppfattning finns skäl att införa en reglering som är
i linje med den som anges i UCITS IV-direktivet. En sådan reglering kan
utformas på flera sätt. Utredningen har föreslagit en ordning där
möjlighet öppnas för fondbolag att erbjuda investerare att teckna andelar
till en teckningskurs som fastställs före det att betalning för de tecknade
andelarna tillförts fonden. Fondbolag ska således kunna erbjuda
investerare möjlighet att teckna sig för fondandelar till den första
teckningskurs som fastställs efter att fondbolaget mottagit
teckningsanmälan och utan att betalning samtidigt har tillförts fonden.
Om denna möjlighet utnyttjas ska fondbolaget – i stället för att utfärda
nya andelar – göra en registrering i andelsägareregistret av tecknade men
inte betalda andelar, s.k. interimsandelar. Regeringen anser att den
föreslagna lösningen i princip kan vara tilltalande, men menar samtidigt
att det är en onödigt komplicerad lösning för att hantera en i
sammanhanget relativt begränsad risk. Enligt regeringens uppfattning ger
direktivets skrivningar en tillräcklig grund även för den svenska
regelutformningen. Regeringens förslag är därför att bestämmelsen ska
motsvara det som anges i UCITS IV-direktivet.
Substantiellt innebär detta att fondbolaget, om det utfärdar
fondandelar utan krav på samtidig likvid, har skyldigheten att på lämpligt
sätt säkerställa att köparen av andelarna kommer att erlägga likvid inom
rimlig tid. Kravet på att fondbolaget ska säkerställa att fonden kommer
att tillföras betalning kan uppfyllas exempelvis genom att bolaget
kontrollerar köparens finansiella status och betalningsförmåga, genom att
kräva bankgaranti för betalningen, genom att investeraren uppvisar att ett
kreditinstitut inlett en betalningsöverföring till fonden eller genom att
fondbolaget erhåller en fullmakt att överföra likviden från avyttringen i
en av fondbolagets fonder till en annan av fondbolagets fonder. En högre
grad av säkerställande bör krävas om teckningsbeloppet är betydande i
relation till fondbolagets kapital. Vad som är rimlig tid eller, som det	257

uttrycks i direktivet, ”sedvanlig” tid bestäms av den praxis vad gäller Prop. 2010/11:135 tidsram för clearing och avveckling som gäller på marknaden. Det

innebär att betalning som regel ska tillföras fonden inom den tid som krävs för att fonden ska kunna fullgöra de förpliktelser som fondbolaget redan vid teckningstidpunkten kan förväntas ha åtagit sig på den relevanta marknaden. För handel på den svenska aktiemarknaden uppgår denna tid normalt till tre dagar (t+3).

Ett fondbolag som medger att fondandelar utfärdas utan samtidig likvid ska självt bära alla kostnader som kan uppkomma för hanteringen. Det kan inte anses ligga i den lagstadgade skyldigheten att agera i andelsägarnas intresse att fondbolaget låter fonden bära några kostnader för detta.

Det är fondbolaget som fattar beslut om att medge att det här beskrivna förfarandet tillämpas och fondbolaget bör därför bära de risker som ligger i förfarandet. Om betalningen för fondandelarna skulle inflyta först efter det att de finansiella instrument som förvärvats för fondens räkning betalats kan en kreditkostnad uppstå. Om betalning inte alls skulle inflyta kan finansiella instrument behöva säljas till eventuell förlust. Kravet på säkerställande av betalning inom rimlig kan då inte anses uppfyllt. De kostnader eller förluster som uppkommer ska därför bäras av fondbolaget och inte andelsägarna. Någon komplettering av skadestånds- bestämmelsen i 2 kap. 21 § LIF, som utredningen föreslår, är emellertid inte nödvändig. Eftersom kravet på säkerställande av betalning inte kan anses uppfyllt är fondbolaget skyldigt att ersätta skada enligt nämnda bestämmelse till följd av åsidosättande av sina skyldigheter. De utfärdade andelarna ska makuleras om betalning inte inflyter.

14.4Senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar i vissa fall

Regeringens förslag: Ett fondbolag får i undantagsfall senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar om det behövs av hänsyn till andelsägarnas intresse.

Fondbolaget ska utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen samt berörda investerare och andelsägare om åtgärden. Bolaget ska också underrätta behöriga myndigheter i andra länder inom EES där fondandelar marknadsförs om åtgärden. Sedan orsakerna till senareläggningen upphört, ska bolaget underrätta Finansinspektionen om detta.

Finansinspektionen får besluta att ett fondbolag ska senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar, om det är i andelsägarnas eller allmänhetens intresse.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan är

samtliga i grunden positiva till utredningens förslag. Finansinspektionen påpekar dock att risker för inlåsningseffekter bör utredas ytterligare och att det bör övervägas om en investerare ska ha rätt att återkalla en

inlämnad order. Fondbolagens förening påpekar att det också bör bli

258

möjligt att genomföra en s.k. fullständig stängning, med innebörden att fondbolaget då inte ens tar emot köp- och säljorder för senare verkställande. Pensionsmyndigheten påpekar att förslaget kommer att kräva översyn och justering av myndighetens handelssystem och handelsmodell.

Skälen för regeringens förslag: I UCITS IV-direktivet finns en regel som medger att ett fondbolag senarelägger inlösen av fondandelar i undantagsfall, när omständigheterna så kräver och då uppskovet är berättigat med hänsyn till andelsägarnas intressen (se artikel 84.2). Artikeln har oförändrad förts över från 1985 års UCITS-direktiv. I UCITS IV-direktivet anges att fondföretaget utan dröjsmål ska underrätta de behöriga myndigheterna i hemlandet och i de medlemsstater där fondföretaget marknadsförs om sitt beslut. Vidare medger direktivet att en behörig myndighet får besluta om att inlösen ska senareläggas om det behövs med hänsyn till andelsägarnas eller allmänhetens intresse. Direktivets reglering har till viss del införts i svensk rätt (4 kap. 13 § första stycket LIF). Utgångspunkten i den svenska bestämmelsen är att fondandelar ska lösas in omedelbart när andelsägaren begär det om det finns medel tillgängliga i investeringsfonden eller så snart som möjligt om försäljning av fondegendom måste ske för att kunna verkställa inlösen. Fondbolaget får dock, efter anmälan till Finansinspektionen, avvakta med försäljning av fondens egendom om försäljningen skulle kunna väsentligt missgynna andelsägarna. Bestämmelsen infördes genom aktiefondslagen (1974:931). I förarbetena till 35 § i nämnda lag angavs att undantaget närmast var avsett för vissa oförutsedda eller katastrofbetonade situationer, t.ex. om ett mycket stort antal fondandelsägare samtidigt eller under kort tid begär inlösen. Om fondbolaget i ett sådant fall skulle vara tvunget att sälja en stor del av fondens tillgångar, skulle detta kunna medföra ett pristryck nedåt på marknaden, vilket skulle vara till nackdel både för de fondandelsägare som begärt inlösen och för övriga fondandelsägare. Någon yttersta tidsgräns angavs inte med hänsyn till de skiftande förhållandena som kunde föreligga. I stället angavs att det fick ankomma på inspektionen att följa tillämpningen av undantagsregeln och vid behov göra erinringar eller andra ingripanden hos ifrågavarande fondbolag (prop. 1974:128 s. 179).

Bestämmelsen i 4 kap. 13 § LIF tar således sikte på den situationen att försäljning av fondegendom via prispåverkan skulle missgynna hela eller delar av andelsägarkollektivet. Det kan emellertid uppkomma andra situationer där inlösen av fondandelar kan behöva senareläggas av hänsyn till andelsägarnas intresse. Det kan röra sig om fall när tillgångarna i en investeringsfond på grund av särskilda omständigheter inte kan värderas på ett adekvat sätt eller där likviditeten i de underliggande tillgångarna är otillfredsställande. Här ska dock noteras det allmänna likviditetskrav avseende fondens tillgångar som finns i 5 kap. 1 § andra stycket LIF. Om fondbolaget ändå av olika skäl inte kan säkerställa en korrekt marknadsvärdering av tillgångarna i fonden finns risk att vissa andelsägare gynnas på andra andelsägares bekostnad. Det är i sådana fall varken förenligt med principen om marknadsvärdering eller kraven på likabehandling av andelsägarna att tillåta att andelsägare löser in andelar. Ett exempel är när en börs på vilken fondtillgångar handlas tillfälligt stängts. Fondbolaget får genom en senareläggning av inlösen en

Prop. 2010/11:135

259

möjlighet att åsätta tillgångarna ett tillförlitligt värde. Det kan också finnas ett värde i att andelsägarna inte behöver känna sig tvingade att vidta åtgärder avseende sitt sparande i en krissituation. Det finns således skäl att göra bestämmelsen mer generell i sin utformning. Utgångspunkten bör vara hur möjligheten att senarelägga inlösen är utformad i UCITS IV-direktivet.

Eftersom andelsägarens rätt att omedelbart få sina fondandelar inlösta är grundläggande i fondlagstiftningen bör det endast komma i fråga att senarelägga inlösen i undantagsfall och då det är berättigat med hänsyn till andelsägarnas intresse. Dessa förutsättningar framgår också av direktivet. Senareläggning bör endast kunna ske i situationer av oförutsedd karaktär där inte andra för andelsägarna mer rimliga åtgärder står till buds. Det bör exempelvis, såvitt gäller stora utflöden ur fonden, i normalfallet inte komma i fråga att senarelägga inlösen om inte fondbolaget använt sig av möjligheten till kortfristig upplåning som medges i 5 kap. 23 § andra stycket LIF, där en sådan kortfristig upplåning av fondbolaget bedöms kunna lösa t.ex. en kortfristig likviditetsbrist utan att övriga andelsägare drabbas. En senareläggning av inlösen bör om omständigheterna så kräver kunna vara partiell under förutsättning att delutbetalning sker och att andelsägarna behandlas lika.

Utredningen föreslår att regleringen även bör omfatta möjlighet att senarelägga försäljning av fondandelar. Utgångspunkten i fondlagstiftningen är att en investeringsfond ska vara öppen för försäljning av fondandelar till allmänheten. Fondbolaget kan således i princip inte neka någon som vill teckna andelar i en investeringsfond att göra det. För specialfondernas del finns dock möjlighet att begränsa kretsen av investerare om detta anges i fondbestämmelserna (1 kap. 1 § första stycket 18 och 4 kap. 8 § fjärde stycket LIF). Utredningen är av uppfattningen att det emellertid kan finnas undantagssituationer när det är motiverat av hänsyn till andelsägarnas intresse att senarelägga försäljning av andelar i en investeringsfond. Regeringen delar den uppfattningen. Sådan är situationen t.ex. i fallet när en börs stängts och medel från försäljning av fondandelar inte kan placeras i enlighet med fondbestämmelserna. Artikel 84 i UCITS IV-direktivet behandlar endast senareläggning av inlösen av fondandelar och säger ingenting om senareläggning av försäljning eller teckning av andelar. I direktivet finns dock nya regler som omfattar såväl senareläggning av inlösen som teckning av fondandelar (se artiklarna 45.2 och 60.3). Det är således inte oförenligt med direktivet att införa en uttalad möjlighet för fondbolag att senarelägga försäljning av fondandelar. Principen om att investerings- fonder ska vara öppna för försäljning på sätt som föreskrivs i lag och fondbestämmelser är skyddsvärd, men rätten att lösa in andelar är i än högre grad skyddsvärd. Regeringen delar den bedömning som utredningen gör att det även bör vara möjligt att senarelägga försäljning av fondandelar.

Senareläggning av försäljning innebär hinder för en investerare att teckna andelar vid ett visst givet tillfälle. När hindret för teckning upphört har investeraren naturligtvis rätt att teckna andelar utifrån de förutsättningar som följer av lag och fondbestämmelser. Fondbolaget måste vid senareläggning behandla alla investerare som vill teckna fondandelar och fondandelsägare som vill lösa in andelar lika. De order som ges in till ett fondbolag ska verkställas i den ordning de kom in.

Prop. 2010/11:135

260

Värdering och utbetalning ska ske när hindret för senareläggningen upphört, dvs. när fondbolaget åter kan möta tecknings- eller inlösenbegäran. Investerarna bör ges en reell möjlighet att reagera på en senareläggning. Detta förutsätter att fondbolaget tydligt informerar om sitt beslut om senareläggning. Oavsett om fråga är om senareläggning av försäljning eller inlösen måste berörda investerare och fondandelsägare ges information om senareläggningen och om vad denna innebär. De bör underrättas om senareläggningen på lämpligt sätt beroende på vad som är möjligt i varje situation, t.ex. med hänsyn till hur länge en senareläggning kan antas vara och vad som orsakat den. Med tanke på att ett beslut om senareläggning normalt torde tas med kort varsel och som svar på extraordinära störningar kan möjligheterna att nå fram till varje enskild investerare vara begränsade. Informationen bör därför få ske via fondbolagets hemsida, via bolagets distributörer och via media.

Den föreslagna bestämmelsen om senareläggning kommer att kunna träffa situationer som sinsemellan är olika. Det går inte att på förhand räkna upp alla de situationer som skulle kunna förekomma. Eftersom senareläggningsmöjligheten endast får användas i undantagsfall kan det dock inte vara fråga om situationer som uppkommer mer regelmässigt. Fondbolaget ska kunna påvisa att åtgärden är berättigad av hänsyn till andelsägarnas intresse. I vissa fall kan andelsägarnas intressen vara motstridiga, t.ex. i en situation där vissa andelsägare önskar få sina fondandelar inlösta omgående, men där det inte ligger i övriga andelsägares intresse att omedelbart möta begäran om inlösen. En sådan situation uppstår när fondegendom måste säljas på ett sätt som missgynnar kvarvarande andelsägare i fonden. Här måste det göras en rimlig avvägning mellan andelsägarnas intressen.

Ett beslut om senareläggning bör få fattas av fondbolaget utan föregående anmälan till Finansinspektionen. I de situationer när en senareläggning kan bli aktuell torde det regelmässigt råda viss brådska med att fatta beslutet och verkställa det. Någon tid att avvakta ett beslut från Finansinspektionen finns då som regel inte. Det är också rimligt att fondbolaget bär det fulla ansvaret för beslutet. Fondbolaget ska dock utan dröjsmål underrätta inspektionen om beslutet. Detta krav framgår av UCITS IV-direktivet (se artikel 84.3). Där framgår också att fondbolaget ska underrätta de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater där andelar i den aktuella värdepappersfonden marknadsförs. Regeringen föreslår att en bestämmelse om detta tas in i LIF. Så snart orsakerna till senareläggningen upphört ska beslutet om senareläggningen hävas. Ett beslut om senareläggning kan, beroende på vad som orsakat det, komma att vara under olika lång tid. Det torde dock regelmässigt endast komma att handla om ett fåtal dagar. Regeringen delar utredningens bedömning att fondbolaget, när orsakerna till senareläggningen upphört, ska underrätta Finansinspektionen om detta. Inspektionen får således en möjlighet att granska såväl att beslutet fattats under riktiga premisser som att senareläggningen hävts så snart som möjligt.

Finansinspektionen bör ges möjlighet att besluta att ett fondbolag under viss tid ska senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar. Detta medges i UCITS IV-direktivet såvitt gäller inlösen av fondandelar samt i samband med fusion även vad avser teckning av fondandelar (se artiklarna 45.2 och 84.2). Såsom utredningen anser regeringen att det är

Prop. 2010/11:135

261

rimligt att Finansinspektionen ges den befogenheten för situationer när Prop. 2010/11:135 ett senareläggningsbeslut är i andelsägarnas eller allmänhetens intresse. I

det senare ingår situationer där utvecklingen på fondmarknaden kan få betydelse för förtroendet på finansmarknaderna mer brett och för den finansiella stabiliteten. Som Riksbanken påpekat i sitt remissvar är regleringen av fondverksamheten primärt motiverad av konsumentskyddsskäl, men att det inte kan uteslutas att händelser på fondmarknaden i vissa lägen också kan få mer vittgående betydelse för det finansiella systemet. Bland annat mot den bakgrunden framstår det som ändamålsenligt att Finansinspektionen då har denna möjlighet.

14.5Fondbolags utförande av uppgifter på uppdrag

Regeringens förslag: Fondbolag ska inte behöva ett särskilt tillstånd för att få utföra visst arbete eller vissa funktioner på uppdrag av någon annan.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna tillstyrker förslag eller har inget att erinra mot det.
Skälen för regeringens förslag: Fondbolag behöver enligt gällande
rätt ett särskilt tillstånd för att få utföra visst arbete eller vissa funktioner
på uppdrag av ett annat fondbolag, ett förvaltningsbolag eller ett fond-
företag, s.k. insourcing (1 kap. 4 § LIF). Tillstånd får ges av
Finansinspektionen. Några särskilda kriterier för när sådant tillstånd ska
ges eller vägras finns inte i lagen. Tillståndet är ett sidotillstånd till
bolagets huvudsakliga tillstånd att driva fondverksamhet. Att driva
fondverksamhet innebär i huvudsak att förvalta investeringsfonder och
att sköta därmed sammanhängande administration samt försäljning och
inlösen av fondandelar (se definitionen i 1 kap. 1 § 10 LIF). Därutöver
ska fondbolag, enligt utredningens förslag, inom ramen för sitt tillstånd
få förvalta sådana fondföretag som omfattas av UCITS IV-direktivet. Ett
fondbolag bör inom ramen för sitt verksamhetstillståndet också få utföra
motsvarande verksamhet på uppdrag av någon annan, utan något särskilt
tillstånd för detta. Kravet i 1 kap. 4 § LIF på ett särskilt tillstånd för att
utföra arbete på uppdrag bör därför tas bort.
Detta är också i linje med i UCITS IV-direktivet. Där anges att det
tillstånd som ges förvaltningsbolag i hemlandet bör innefatta rätt för
bolaget att i andra medlemsstater bl.a. distribuera andelar i fondföretag
som förvaltas av andra förvaltningsbolag samt utföra alla funktioner som
innefattas i kollektiv portföljförvaltning på uppdrag av förvaltningsbolag.
Det synes i direktivet vara förutsatt att förvaltningsbolag kan göra detta
inom ramen för sitt verksamhetstillstånd.
Fondbolag som uppdrar åt någon annan att utföra visst arbete som
ingår i fondverksamheten måste anmäla detta och ge in uppdragsavtalet
till Finansinspektionen (4 kap. 7 § LIF).	Detsamma	gäller	för
värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som driver fondverksamhet
enligt 1 kap. 5 § LIF. Finansinspektionen får därmed uppgift om vilken
verksamhet som sådana bolag delegerar och till vem den delegeras. Det
bolag som lämnat uppdraget bär alltjämt	det fulla	ansvaret	för	262

verksamheten (4 kap. 4 § första stycket). Den principen gäller även för Prop. 2010/11:135 förvaltningsbolag som omfattas av UCITS IV-direktivet (jfr artikel 13.2).

Fondbolag bör, såsom tidigare, kunna ta emot uppdrag från andra fondbolag, förvaltningsbolag och fondföretag. Därutöver bör de kunna ta emot uppdrag från värdepappersbolag och svenska kreditinstitut som har tillstånd att driva fondverksamhet enligt 1 kap. 5 § LIF. Fondbolag får endast utföra sådana uppgifter på uppdrag som ryms inom dess verksamhetstillstånd.

14.6Uppdragsavtal som avser distribution av fondandelar

Regeringens förslag: Uppdragsavtal som avser distribution av fondandelar behöver inte ges in till Finansinspektionen. Sådana avtal ska inte omfattas av lagens krav avseende innehållet i ett uppdragsavtal.

Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller
har inget att erinra mot det. Fondbolagens förening stöder förslaget, men
anger som en brist att utredningen fortsatt definierar distributionsavtal
som uppdragsavtal, vilket gör att dessa även i fortsättningen kan komma
att omfattas av Finansinspektionens föreskrifter. Finansinspektionen
avvisar inte tanken på att ta bort anmälningsplikten för distributionsavtal,
men att detta i så fall inte bör utformas så att det kan tolkas som att
fondbolaget inte längre är skyldigt att övervaka uppdragstagaren.
Skälen för regeringens förslag: Fondbolag får lägga ut uppgifter som
ingår i fondverksamheten på någon annan, s.k. outsourcing. Ett
fondbolag bär dock alltid det fulla ansvaret för den fondverksamhet som
drivs, oavsett om vissa uppgifter delegerats till någon annan. I LIF
uttrycks detta på så sätt att ett lämnat uppdrag aldrig fråntar fondbolaget
dess ansvar enligt lagen (4 kap. 4 § första stycket). I ett uppdragsavtal
ska fondbolaget förbehålla sig rätten att övervaka verksamheten, att ge de
anvisningar som behövs för en sund förvaltning samt att med omedelbar
verkan säga upp avtalet, om det är i andelsägarnas gemensamma intresse
(4 kap. 4 § tredje stycket LIF). Ett fondbolag som vill lämna ett uppdrag
till någon ska anmäla detta till Finansinspektionen och ge in
uppdragsavtalet (4 kap. 7 § LIF).
När det gäller distribution (försäljning) av fondandelar är fondbolagets
i LIF reglerade ansvar framför allt att erbjuda investerare faktablad (4
kap. 20 §). I de nya reglerna i UCITS IV-direktivet anges dock att
fondbolagets ansvar för att tillhandahålla faktablad endast gäller vid
bolagets egen distribution av fondandelarna. När fondandelar distribueras
av någon annan åligger ansvaret för att tillhandahålla faktablad i stället
denne (artikel 80). Fondbolaget behåller således, enligt direktivet, inte
detta ansvar när försäljningen läggs ut på någon annan. Distributörer av
fondandelar måste uppfylla de investerarskyddskrav som ställs upp i
lagen om värdepappersmarknaden, vilka är mer omfattande än de som
gäller vid fondbolagens egen distribution av andelar i de fonder som
förvaltas. Med hänsyn till att distributörer således har det fulla ansvaret	263
	263

vid försäljningen av fondandelar finns det inte skäl att uppställa de krav på ett distributionsavtal som anges i 4 kap. 4 § tredje stycket LIF. Det kan vidare noteras att det inte finns något absolut krav på avtal för att en distributör ska kunna sälja andelar i en fond. Distributören kan således sälja fondandelar utan att ha avtalat särskilt om detta med fondbolaget. Även detta talar för att kraven på de uppdragsavtal, som enligt regeringens uppfattning även fortsättningsvis ska upprättas, inte bör ställas för högt. Således bör det i 4 kap. 4 § tredje stycket LIF anges att de där uppställda kraven endast gäller för uppdragsavtal som avser fondförvaltning eller fondadministration.

Fondbolaget har dock en allmän skyldighet att övervaka distributörens arbete, i synnerhet för att säkerställa att en investeringsfond är öppen på det sätt som anges i lagen eller i fondbestämmelserna. Skulle någon distributör av fondandelarna inte utföra försäljningen är fondbolaget således ansvarigt för att andelarna kan säljas så att det som anges i lag eller fondbestämmelser efterlevs. Denna skyldighet för bolaget slås fast genom det som anges i 4 kap. 4 § första stycket, vilket, liksom lagrummets andra stycket, alltjämt ska gälla när bolaget uppdrar åt någon annan att utföra försäljningen.

Mot bakgrund av vad som anförts finns det inte samma behov för Finansinspektionen att granska distributionsavtal som sådana uppdragsavtal som avser övriga delar av fondverksamheten. Inspektionen har dessutom alltid möjlighet att begära att ett fondbolag ger in ett distributionsavtal, om det behövs för tillsynen över bolaget (10 kap. 2 § LIF). Att Finansinspektionen skulle ha behov att reglera detta på ett mer omfattande sätt får anses mycket osannolikt. Fondbolaget bör därför inte vara skyldigt att anmäla uppdrag och ge in uppdragsavtal som avser distribution av fondandelar enligt 4 kap. 7 § LIF. Det bör således anges i lagrummet att den skyldigheten bara gäller när uppdraget avser fond- förvaltning eller därmed sammanhängande administrativa åtgärder.

Bestämmelserna om uppdragsavtal i 4 kap. 4–7 §§ LIF genomför regler i 1985 års UCITS-direktiv, vilka överförts i stort sett oförändrade till UCITS IV-direktivet. Dessa regler gäller enligt direktivet vid delegering av en eller flera av förvaltningsbolagens funktioner. I artikel 13.1 a anges att ett förvaltningsbolag ska informera den behöriga myndigheten i hemlandet om delegeringsarrangemang. Den regeln har genomförts genom bestämmelsen i 4 kap. 7 § första stycket LIF. Genom UCITS IV-direktivet har det gjorts ett tillägg till regeln som innebär att den behöriga myndigheten ska vidarebefordra informationen till motsvarande myndighet ”i fondföretagets hemmedlemsstat”. Skyldigheten gäller, som det får förstås, när förvaltningsbolaget förvaltar ett fondföretag i ett annat land och uppdraget rör det fondföretaget. Det kan noteras att förvaltningsbolaget enligt artikel 20.1 b i UCITS IV- direktivet också självt ska lämna information om sådana uppdrag till myndigheten i fondföretagets hemland. Detta ska ske i samband med att bolaget ansöker om att få förvalta ett fondföretag i ett annat land. Enligt den artikeln är det endast information om uppdrag som avser fondförvaltning och fondadministration som ska lämnas. Detta talar för att kraven i artikel 13 bör tolkas så att de endast avser uppdrag av sådant slag. De föreslagna bestämmelserna kan därmed inte anses stå i strid med direktivets regler.

Prop. 2010/11:135

264

14.7

Avveckling av fond i vissa fall

Prop. 2010/11:135

Regeringens förslag: En fond som varken har fondandelsägare eller fondförmögenhet får, efter Finansinspektionens tillstånd, avvecklas. Till en ansökan om tillstånd till sådan avveckling ska fogas ett intyg från fondbolagets revisor om att fonden saknar andelsägare och inte har några tillgångar eller skulder.

Utredningens förslag: överensstämmer med regeringens Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att erinra mot

det.

Skälen för regeringens förslag: En fondverksamhet upphör när fondbolaget upphör med sin verksamhet på grund av att bolaget inte vill driva verksamheten eller inte längre kan driva den för att tillståndet återkallats eller att bolaget försatts i likvidation eller konkurs (9 kap. 1 § LIF). Fondverksamheten upphör också då fonden avvecklas genom att den fusioneras med en annan eller andra fonder, att den delas upp i flera andra fonder eller att den avvecklas och tillgångarna delas ut till ägarna (se SOU 2002:104 s. 125 ff.).

Om fondbolaget upphör med sin verksamhet, ska förvaringsinstitutet i första hand söka sälja fondförvaltningen till ett annat fondbolag och i sista hand likvidera fonden genom att skifta ut nettot till fondandelsägarna. En fond kan även komma att avvecklas trots att fondbolaget fortsätter sin verksamhet. Med Finansinspektionens godkännande kan fondbolaget sälja förvaltningen av fonden till ett annat fondbolag. Om fondbolaget inte hittar en köpare men ändå vill upphöra med förvaltningen av fonden ska förvaringsinstitutet ta över fondförvaltningen. I sådana fall blir det ett val mellan att sälja fondförvaltningen eller likvidera fonden.

Enligt nuvarande regler får fondbolaget inte självt avveckla en fond. Skälet till det är att det finns ett värde i att låta någon annan än fondbolaget ta hand om avvecklingen och därigenom skapa garantier för att avvecklingen går till på rätt sätt. I vissa fall kan det dock finnas skäl för att förenkla förfarandet när det gäller avveckling av en fond. Som värdepappersfondsutredningen konstaterat så finns det exempel på fondbolag som genom ett informellt förfarande lyckas förmå andelsägarna i en fond att sälja sina andelar. Det rör sig då om fonder som inte lyckats locka till sig något större antal fondandelsägare. Värdepappersfondsutredningen har i den delen vidare anfört följande:

Genom ett sådant förfarande avvecklar fondbolaget fonden genom att successivt sälja fondens tillgångar i samband med inlösen av utestående andelar. Det kan t.o.m. vara så att fonden ännu inte förvärvat några tillgångar, utan består av likvida medel på ett bankkonto. Fondbolaget får givetvis inte tvångsinlösa fondandelarna, men det är svårt att ha några invändningar mot att fondbolaget och andelsägarna kommer överens på frivillig väg. Fondandelarnas värde motsvaras av fondens marknadsvärde och är lätt att kontrollera. Försäljning av tillgångar och utbetalning till andelsägarna går

dessutom via förvaringsinstitutet på sedvanligt vis. Ett informellt och

265

förenklat förfarande torde därtill vara mer effektivt och Prop. 2010/11:135 kostnadsbesparande än alternativet att låta förvaringsinstitutet

likvidera fonden.

Även med detta informella förfarande måste emellertid förvarings- institutet kopplas in. I verkligheten händer det alltså att förvarings- instituten endast får ett skal att avveckla. Denna ordning är något om- ständig.

Det finns därför skäl att i lag möjliggöra ett förenklat förfarande där fonder som saknar såväl andelsägare som förmögenhet kan avvecklas utan inblandning av förvaringsinstitutet. I sådana fall bör fondbolaget kunna vända sig direkt till Finansinspektionen med en begäran att få fonden avregistrerad. För att detta skall kunna vara möjligt bör dock inspektionen försäkra sig om att det verkligen inte finns kvar några anspråk på fonden och att avvecklingen i övrigt har gått till på ett kor- rekt sätt. Det är därför lämpligt att fondbolaget i sådana fall ger in ett intyg från fondbolagets revisor. Revisorn skall alltså kontrollera att det inte finns kvar några andelsägare och att fonden saknar tillgångar och skulder.

Regeringen delar utredningens uppfattning att det bör vara möjligt att genom ett förenklat förfarande kunna avveckla en fond som saknar andelsägare, inte har några tillgångar eller skulder och där avvecklingen av fonden gått till på ett sätt som är förenligt med andelsägarnas intresse. I sådana fall bör Finansinspektionen kunna avregistrera fonden utan att kungörelse ägt rum, se 9 kap. 4 § sista stycket LIF.

14.8Delning av en investeringsfond

Regeringens bedömning: Det bör inte föreslås några ändringar av lagbestämmelserna om delning av en investeringsfond.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ett fondbolag får dela en värdepappersfond i två eller flera delar som inte behöver ha samma karaktär som den ursprungliga fonden. Utredningen föreslår vidare att delningen inte behöver uppfylla kravet på att vara i andelsägarnas intresse för att Finansinspektionen ska få ge tillstånd till delningen,

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att utredningens förslag brister i analys och konkretion och inte kan läggas till grund för lagstiftning i befintligt skick. Finansinspektionen menar att det befintliga kravet på att delningen ska vara förenlig med andelsägarna gemensamma intresse bör kvarstå. Finansinspektionen pekar vidare på ett flertal frågor som bör klargöras, bl.a. vilka förutsättningarna är för inspektionen att kunna godkänna en ansökan om att få dela en fond, vad en ansökan om delning ska innehålla samt vilka informationskrav som ska gälla i förhållande till andelsägarna. De bestämmelser som är avsedda att skydda andelsägarna i samband med fusion bör, enligt inspektionen, införas i samband med delning. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar mot det.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt nuvarande bestämmelser i

8 kap. 1 § LIF får ett fondbolag, efter tillstånd från Finansinspektionen,

266

dela en fond. För att ett tillstånd till delning ska kunna lämnas krävs att delningen är förenlig med andelsägarnas intressen. Så är inte fallet om t.ex. förvaltningskostnaderna efter en delning skulle bli högre för andelsägarna. Rådande uppfattning är också att de fonder som uppkommer efter en delning i princip bör ha samma sammansättning på tillgångarna och vara ungefär lika stora.

Utgångspunkten i dag är, som vid sammanläggning av fonder och ändring av fondbestämmelser, att de nya fonderna inte får ha annan karaktär än den gamla fonden. Grunden för detta är att andelsägarna gått in i den gamla fonden med vetskap om vilka villkor som gällde för just den fonden.

Av 8 kap. 1 § LIF framgår vidare att ett fondbolag som har fått tillstånd till delning av fond genast ska underrätta andelsägarna om den planerade åtgärden och inspektionens beslut. Denna information ska också finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsinstitutet. En delning får verkställas tidigast tre månader från dagen för inspektionens beslut.

UCITS IV-direktivet innehåller inga bestämmelser om vilka förutsättningarna som gäller för delning av fonder. Utgångspunkten för utredningens förslag är att det bör vara samma synsätt som ska gälla för fusion av fonder som för delning av fonder. Målet är att det i praktiken inte ska vara svårare att dela fonder än det är att fusionera fonder. Utredningen argumenterar för att detta innebär förbättrade möjligheter att konkurrera såväl i Sverige som inom EU i övrigt. Att lättare kunna dela en fond innebär även en möjlighet till effektivare förvaltning av fonder. Dock, konstaterar utredningen, får detta inte medföra att konsumentskyddet åsidosätts.

I gällande rätt finns, som nämnts ovan, ett krav i lagstiftningen på att delning av fonder ska vara förenliga med fondandelsägarnas intressen. Direktivets nya bestämmelser om sammanläggning av fonder innehåller inget sådant krav. Direktivet innebär generellt att det blir mycket lättare än i dag att lägga samman fonder, då det endast är vissa formella kriterier som ska vara uppfyllda när FI ska godkänna en ansökan om fusion. Någon skälighetsbedömning ska, enligt direktivet, inte genomföras.

I enlighet med utredningens utgångspunkt föreslås att fonder ska kunna delas utan att en skälighetsprövning ska genomföras av FI om delningen av fonderna är förenliga med fondandelsägarnas intressen.

Ett borttagande av skälighetsprövningen måste sägas medföra en försämring av skyddet av fondandelsägarna. Direktivet innehåller emellertid andra bestämmelser som syftar till att upprätthålla ett tillfredsställande skydd av fondandelsägarna. Exempelvis finns krav på att viss information ska tillhandahållas fondandelsägarna och fondandelsägarna i de fusionerande fonderna ska ha rätt att lösa in eller byta ut sina andelar utan att andra kostnader tas ut än kostnader för avveckling av värdepappersinnehavet. Vidare finns höga formella krav i direktivet på fusionsplanens innehåll, tredjepartskontroll av uppgifter i fusionsplanen m.m. som också bl.a. syftar till att tillgodose skyddet av fondandelsägarna och att dessa erhåller rättvisande, kvalitetssäkrad information. Utredningen föreslår emellertid inte, med enstaka undantag, att dessa delar av direktivet ska gälla vid delning av fonder.

Om den skälighetsprövning som finns i gällande rätt föreslås tas bort både vid sammanläggning och delning av fonder bör det enligt vår

Prop. 2010/11:135

267

mening övervägas om de nya bestämmelser som införs för att skydda Prop. 2010/11:135 fondandelsägarna vid fusion även bör införas såvitt gäller delning av

fonder. Andelsägarna bör anses lika skyddsvärda i samband med en delning som vid en fusion, varför det är rimligt, liksom Finansinspektionen anför, att införa motsvarande regler i samband med delning. Hur dessa bestämmelser bör utformas kräver emellertid ytterligare överväganden. Finansinspektionen pekar vidare på ett antal andra frågeställningar som kräver ytterligare överväganden.

Mot bakgrund av detta anser regeringen att det i dagsläget inte är lämpligt att föreslå förändringar i lagstiftningen när det gäller delning av investeringsfonder. På sikt kan dock förändringar övervägas. Givet de tidsmässiga begränsningar som arbetet med implementeringen av UCITS IV-direktivet ställer finns det dock ingen möjlighet att inom ramen för detta lagstiftningsarbete utreda frågan på ett tillfredsställande sätt.

14.9Hantering av stora kapitalflöden

Regeringens bedömning: Det bör inte föreslås några bestämmelser om s.k. justerat fondandelsvärde.

Utredningens förslag innebär att det införs en möjlighet för fondbolagen att arbeta med s.k. justerat fondandelsvärde.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har ingen erinran mot det. Konsumentverket menar att förslaget bör utredas ytterligare, och att det är lämpligt att avvakta den utredning som pågår angående möjligheten att ta ut avgifter inom PPM-systemet. Finansinspektionen redovisar betydande tveksamhet till behovet av att införa möjlighet till justerat fondandelsvärde, och är framför allt kritisk till vad man ser som betydande brister i den analys utredning presenterat. Även Riksbanken menar att analysen är otillräcklig, och att frågan också bör analyseras i ett stabilitetsperspektiv. Stockholms universitet menar att frågorna kräver en mer djupgående analys, och påpekar att de stora flöden som kan uppkomma i grunden är ett resultat av att stora såväl som små placerare bl.a. genom PPM-systemets utformning avsiktligt har getts möjlighet att kunna göra omplaceringar. Att detta kan leda till stora flöden är en naturlig konsekvens och inte primärt ett ”problem”.

Skälen för regeringens bedömning: I en undersökning avseende konkurrenssituationen på den svenska fondmarknaden har framkommit att ett betydande antal av fondbolagen utsätts för stora in- och utflöden av kapital i fonderna genererade av enskilda fondandelsägare och att sådana in- och utflöden riskerar att vara till men för kvarvarande andelsägare i fonderna. Mest framträdande är detta inom premiepensionssystemet, vilket också har beskrivits utförligt i en rapport från Pensionsmyndigheten.67 Enligt rapporten var det 1 200 000 pensionssparare som under år 2009 genomförde fondbyten inom premiepensionssystemet. Pensionsmyndigheten uppskattar att det vid

67 2k – kompletterande kanaler – förslag till fortsatt inriktning, Dnr/ref: LED 2010-9.

268

rapportens publicering i mars 2010 fanns cirka 500 000 pensionssparare Prop. 2010/11:135 som hade valt förvaltningstjänster, innebärande att en förvaltare får full-

makt att göra omplaceringar bland spararens fondplaceringar. Pen- sionsmyndigheten tillskriver volymtillväxten av antalet fondbyten inom premiepensionssystemet dessa förvaltningsbolag. Gemensamt för dessa bolags agerande är att de genomför samtidiga omplaceringar för ett stort antal kunder. Under år 2007 genomfördes totalt 2 500 000 fondbyten varav 25 procent beställdes av förvaltningsbolagen. År 2009 uppgick fondbytena till 4 500 000 och av dessa beställdes 2 500 000 av förvaltningsbolagen.68 Problemet med ökande, samtidiga omplaceringar förekommer även inom andra system, t.ex. bland fonder med anknytning till tjänstepensionsförsäkringar.69

Vid inflöde av kapital i en fond, kan fondbolaget öka andelen likviditet i fonden i förhållande till det totala fondvärdet eller genomföra köp av värdepapper. Vid uttag av kapital ur en fond, kan fondbolaget effektuera detta genom att minska likviditeten i fonden, om tillräckliga medel finns, eller genom att sälja värdepapper. Då de flesta fonder utvärderas mot ett fullinvesterat jämförelseindex är fondförvaltare vanligtvis ovilliga att hålla likvida medel i fonden i någon betydande omfattning, om fondbestämmelserna skulle tillåta detta, varför såväl nyteckning som inlösen av andelar normalt medför att fonden behöver genomföra transaktioner på värdepappersmarknaden. Sådana transaktioner medför kostnader i form av t.ex. courtage och avgifter för avräkningsnotor. Dessa kostnader är i normala fall relativt små, men kan, t.ex. om fonden investerar på mindre likvida marknader eller på utvecklingsmarknader, uppgå till belopp som inte är försumbara. Utöver dessa kostnader kan en priseffekt uppstå på marknaden, s.k. ”market impact”. Med detta avses att fondens köp eller försäljning påverkar marknadspriset.

Ett fondbolag kan i viss utsträckning vidta åtgärder för att minska de negativa effekterna för fondspararna av stora flöden. Som nämnts kan en högre nivå av likviditet hållas i fonderna. Detta får dock en negativ inverkan på fondens avkastning. I viss utsträckning kan derivatinstrument användas för att skapa en exponering mot avsedd marknad för att kompensera för den minskade avkastningen. Detta förutsätter att sådana derivatinstrument är tillgängliga på den marknad som fonden investerar i, att fondens medel enligt fondbestämmelserna får placeras i derivatinstrument samt att exponeringen som uppnås genom derivatinstrumenten ligger inom ramen för fondens placeringsinriktning. Fondbolaget kan också ta ut avgifter av de som orsakar stora flöden. Sådana avgifter tillfaller fonden och kan därför kompensera kvarvarande andelsägare för de kostnader som belastar fonden med anledning av stora flöden. Sådana avgifter är i dag mindre vanliga på den svenska fondmarknaden, bl.a. eftersom de inte är tillåtna inom premiepensionssystemet. De fonder som finns inom det systemet får inte heller ta ut avgifter av andra andelsägare med hänsyn till likabehandlingsprincipen. Ett sätt att möta stora utflöden ur en fond är att fondbolaget tar upp kortfristiga lån.

682k – kompletterande kanaler – förslag till fortsatt inriktning, s. 18 f.

69Konkurrensen på fondmarknaden, Hans Fahlin, bilaga till SOU 2010:78, s. 625.

269

I vissa länder tillåts andra modeller för att kompensera en fond för Prop. 2010/11:135 transaktionskostnader och i vissa fall priseffekter. I bl.a. Storbritannien,

Luxemburg, Danmark och Norge är olika typer av modellen ”swing pricing”, eller justerat fondandelsvärde, tillåtna. Modellen justerat fondandelsvärde innebär att samtliga kostnader som uppstår vid in- och utflöden i fonden, däribland transaktionskostnader och priseffekter, uppskattas och tillåts påverka fondandelsvärdet. Efter det att fondandelsvärdet beräknats på sedvanligt sätt så justeras således fondandelsvärdet i förhållande till samtliga inflöden och utflöden den aktuella dagen. Vid inflöde i fonden justeras fondandelsvärdet till ett högre värde och vid utflöde justeras fondandelsvärdet till ett lägre värde.

Utredningen förordar en avgiftslösning för att komma till rätta med problematiken kring stora flöden, men föreslår också att det införs en möjlighet för fondbolag att tillämpa justerat fondandelsvärde.

Modellen justerat andelsvärde innebär avsteg från normala värderingsprinciper i en fond som innebär att fondandelsvärdet fastställs på grundval av den egendom som ingår i fonden. Modellen kan vidare medföra att andelsägarna uppfattar att en viss godtycklighet uppstår vid fastställandet av fondandelsvärdet. Det justerade andelsvärdet blir föremål för uppskattningar i stället för exakta värderingar och framför allt priseffekter är svåra att uppskatta. Modellen kan uppfattas som mindre transparent och förutsägbar för andelsägarna än en avgiftsmodell. Den ställer också höga krav på löpande kontroll, uppföljning och utvärdering av fondbolaget samt information till andelsägarna.

Som framgått är frågan om användning av justerat fondandelsvärde komplicerad och dess förutsättningar och konsekvenser behöver analyseras mer innan en lagändring kan bli aktuell. Det finns dessutom andra tänkbara möjligheter att komma till rätta med de negativa effekterna av massfondbyten. Pensionsmyndigheten har nyligen, på uppdrag av regeringen, lämnat flera sådana förslag.70 I avvaktan på att förslagen behandlas inom regeringskansliet bör det inte föreslås några bestämmelser om användning av justerat fondandelsvärde.

70 Pensionsmyndigheten rapport ”Angående rådgivnings-, visa- och förvaltningstjänster inom premiepensionssystemet”, Dnr/Ref. VER 2010-440.

270

15	Ändringar i lagen (2006:1371) om	Prop. 2010/11:135
	kapitaltäckning och stora exponeringar

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta om förhöjt kapitalbaskrav om inspektionen i samband med en kapitalutvärdering anser att det behövs för att täcka de risker som ett kreditinstitut eller ett värdepappersbolag är exponerat för.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen anser att lagtexten bör ändras så att det tydligt framgår att Finansinspektionens mandat avser beslut om ett ytterligare individuellt kapitalkrav utöver det som krävs enligt 2 kap. 1 § första stycket 1 kapitaltäckningslagen. Sparbankernas Riksförbund ifrågasätter om det nya stycket i artikel 136.2 inte redan är genomfört genom 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen. Sparbankernas Riksförbund menar också att den diskretionära rätt som ges genom förslaget kan vara synnerligen ingripande för det institut som omfattas av beslutet och påpekar att Finansinspektionen måste förhålla sig till proportionalitetsprincipen när ett beslut med ingripande karaktär ska fattas. Om förslaget genomförs bör det ges närmare vägledning om vilka faktorer som ska beaktas vid prövningen. Finansbolagens Förening anser att skrivningen om vilka krav som avses behöver förtydligas. Finansinspektionen anser att ”den årliga kapitalutvärderingen ” bör bytas ut till en hänvisning till artikel 124 i kreditinstitutsdirektivet eller till ”en kapitalutvärdering” eftersom en kapitalutvärdering kan behöva göras oftare än årligen. Av samma skäl anser Riksbanken att ”den årliga kapitalutvärderingen” bör bytas ut till en hänvisning till artikel 124.

Ändringsdirektivets innehåll: I artikel 136 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)71 (kreditinstitutsdirektivet) anges vilka åtgärder som den behöriga myndigheten har befogenhet att vidta i de fall som ett kreditinstitut som inte uppfyller kraven i kreditinstitutsdirektivet inte självmant, på ett tidigt stadium, vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med situationen.

Genom ändringsdirektivet 2010/76/EU (CRD III) utökas behöriga myndigheters befogenheter genom möjligheten att vidta ytterligare åtgärder. Två nya led läggs till kreditinstitutsdirektivets artikel 136.1 som

(f) och (g). Led (f) innebär att behöriga myndigheter kan kräva att kreditinstitut ska begränsa den rörliga ersättningen som andel av den totala nettointäkten när denna är oförenlig med bibehållandet av en sund kapitalbas. Led (g) medför att behörig myndighet kan kräva att kreditinstitut använder nettovinsten för att stärka kapitalbasen.

Vidare läggs det till ett nytt stycke i kreditinstitutsdirektivets artikel 136.2. Av det nya stycket följer att den behöriga myndigheten vid fastställande av lämplig nivå på kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som görs enligt artikel 124, ska bedöma om något

71 EUT L 177, 30.6.2006, s. 1 (Celex 32006L0048).

271

specifikt kapitalbaskrav utöver miniminivån krävs för att täcka risker Prop. 2010/11:135 som ett kreditinstitut är eller kan bli utsatt för, med hänsyn tagen till

följande:

(a)de kvantitativa och kvalitativa aspekterna av kreditinstitutets bedömningsprocess som anges i artikel 123,

(b)kreditinstitutens styrformer, metoder och mekanismer som anges i artikel 22,

(c)utfallet av översynen och utvärderingen som görs i enlighet med artikel 124.

Skälen för regeringens förslag: Införandet av punkterna (f) och (g) i artikel 136.1 har behandlats i propositionen 2010/2011:110 Ändrade kapitaltäckningsregler.

Genom det nya stycket i artikel 136.2 införs en skyldighet för den behöriga myndigheten att, med hänsyn till resultatet av löpande tillsynsåtgärder, bedöma huruvida ett institut ska påföras ett högre kapitalbaskrav än miniminivån för att täcka de risker som institutet är eller kan komma att vara exponerat för. Vid denna bedömning ska myndigheten beakta kvantitativa och kvalitativa aspekter av institutens bedömningsprocesser avseende metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt med hänsyn till dess risk (artikel 123), institutets styrformer, metoder och mekanismer för riskhantering (artikel 22) samt resultat av tillsynsanalyser (artikel 124).

Av 2 kap. 1 § kapitaltäckningslagen framgår att ett institut, vid varje tidpunkt, ska ha en kapitalbas som motsvarar summan av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker eller den kapitalbas som framgår av ett beslut enligt 2 kap. 2 §. Av 2 § framgår att Finansinspektionen i vissa fall kan besluta att ett institut ska ha en högre kapitalbas än den miniminivå som följer av 1 § första stycket. Ett sådant beslut kan fattas om institutet inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse om bl.a. soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning eller 8 kap. 2–8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. En förutsättning för att inspektionen ska kunna fatta ett beslut om ökad kapitalbas är att någon annan åtgärd inte är tillräcklig för att få institutet att rätta bristerna inom rimlig tid. Med annan åtgärd avses sådana åtgärder som inspektionen enligt 15 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse och motsvarande bestämmelser i 25 kap. lagen om värdepappersmarknaden får vidta mot ett institut som inte följer de bestämmelser som gäller för dess verksamhet. Om bristerna kan åtgärdas inom rimlig tid genom en annan åtgärd är alltså inte 2 kap. 2 § första stycket kapitaltäckningslagen tillämpligt. Av 2 kap. 2 § andra stycket framgår att första stycket inte heller är tillämpligt om bristen i institutet är så allvarlig att verksamhetstillståndet ska återkallas.

Av det nya stycket i artikel 136.2 framgår att den behöriga myndigheten vid fastställande av en lämplig nivå på kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som görs vid kapitalutvärderingen, ska bedöma om något specifikt kapitalbaskrav utöver miniminivån krävs. En ny bestämmelse bör därför införas i 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen som stadgar att inspektionen får besluta om

förhöjt kapitalbaskrav om inspektionen i samband med en
kapitalutvärdering anser att det behövs för att täcka de risker som	272

institutet är exponerat för. Som Riksbanken och Finansinspektionen Prop. 2010/11:135 påpekat bör inspektionen ha tämligen vida befogenheter att vid en

kapitalutvärdering besluta om ett förhöjt kaptialbaskrav och att inspektionen inte ska vara skyldig att först överväga andra åtgärder. Sparbankernas Riksförbund har ifrågasatt om det nya stycket i artikel 136.2 inte redan är genomfört genom 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen. Genom den föreslagna bestämmelsen får Finansinspektionen möjlighet att fastställa en lämplig nivå på kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som inspektionen gör av institutets kapitalutvärdering. Bestämmelsen ger Finansinspektionen möjlighet att ingripa innan allvarliga problem uppstår i ett institut.

273

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 2010/11:135

16.1Ikraftträdande

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen (2004:46) om investeringsfonder och lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska träda i kraft den 1 augusti 2011. Ändringarna i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ska träda i kraft den 31 december 2011.

Utredningens förslag innebär att ikraftträdandet sker en månad tidigare än i regeringens förslag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte något att erinra mot förslaget. Dock

föreslås vissa övergångsbestämmelser, se avsnitt 16.2 och 16.3.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 116.1 i UCITS IV- direktivet ska medlemsstaterna senast den 30 juni 2011 anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa UCITS IV-direktivet. Dessa bestämmelserna ska tillämpas från och med den 1 juli 2011. För genomförandet av UCITS IV-direktivet har kommissionen antagit direktiv 2010/43/EU och 2010/44/EU samt förordningarna (EU) nr 583/2010 och 584/2010. Dessa direktiv och förordningar ska i huvudsak också tillämpas fr.o.m. den 1 juli 2011.

Lagförslagen för genomförande av UCITS IV-direktivet i Sverige kommer inte, såsom utredningen föreslår, att kunna träda i kraft den 1 juli 2011, utan först den 1 augusti 2011. Även de förslag till ändringar i lagen (2004:46) om investeringsfonder (LIF) som inte är direkt kopplade till UCITS IV-direktivet bör träda i kraft den 1 augusti 2011.

Fondföretag som är anmälda eller fått tillstånd för marknadsföring och försäljning i Sverige före den dag då lagen träder i kraft behöver inte lämna någon underrättelse eller söka nytt tillstånd enligt de nya reglerna.

Av artikel 3 i direktiv 2010/76/EU som rör reglerna om kapitaltäckning och stora exponeringar följer att medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga senast den 31 december 2011. Lagändringarna i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar föreslås därför träda i kraft den dagen.

16.2Fondföretag som inte omfattas av UCITS IV- direktivet och som marknadsför andelar i företaget i Sverige

Regeringens förslag: Ett fondföretag som inte omfattas av
UCITS IV-direktivet och som vid lagens ikraftträdande driver
verksamhet som inte fordrar tillstånd enligt äldre lydelse av 1 kap. 9 §
LIF, men för vilken tillstånd krävs enligt den nya lydelsen av
paragrafen, får fortsätta att driva verksamheten fram till den 31
december 2011 eller, om en ansökan om tillstånd dessförinnan har
getts in, till dess att ansökan har prövats slutligt.	274
	274


	Utredningen föreslår ingen övergångsbestämmelse.		Prop. 2010/11:135
	Remissinstanserna: Fondbolagens förening framhåller att det behövs
en övergångsreglering för de fondföretag som för närvarande
marknadsför sina andelar i Sverige och som enligt den nya regleringen
kommer att omfattas av tillståndsplikt.
	Skälen för regeringens förslag: Som framgår av avsnitt 6.5 föreslår
regeringen att fondföretag som inte omfattas av UCITS IV-direktivet inte
ska få marknadsföra andelar i företaget i Sverige förrän
Finansinspektionen har meddelat tillstånd till det. De fondföretag som för
närvarande bedriver marknadsföring i Sverige utan tillstånd kommer
således att behöva begära tillstånd för att få fortsätta med verksamheten.
Enligt uppgift har Finansinspektionen en uppskattad handläggningstid
om cirka fem månader för det aktuella slaget av tillstånd. Fondföretag
riskerar därför att behöva avbryta befintlig verksamhet under den tiden.
För att ge dessa tid att komma in med ansökan och få den prövad utan att
behöva avbryta verksamheten bör de få fortsätta att driva verksamheten
fram till den 31 december 2011 eller, om en ansökan om tillstånd har
getts in till Finansinspektionen före den 31 december 2011, till dess
ansökan har prövats slutligt.
16.3		Särskild övergångsbestämmelse gällande faktablad

	Regeringens förslag: För investeringsfonder vars fondbestämmelser
	har godkänts av Finansinspektionen senast den 31 juli 2011 får äldre
	bestämmelser om faktablad tillämpas fram till den 1 juli 2012. För
	sådana investeringsfonder behöver faktabladet inte upprättas enligt
	bestämmelserna i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010 förrän
	den 1 juli 2012.

	Utredningen föreslår ingen övergångsbestämmelse.
	Remissinstanserna: Näringslivets Regelnämnd, Fondbolagens
förening och Sveriges Advokatsamfund anser att den särskilda
övergångsperioden som medges i UCITS IV-direktivet för upprättande
av nya faktablad bör genomföras i svensk rätt. De framhåller att de
svenska fondbolagen bör ges samma möjligheter att anpassa sina
faktablad till det nya regelverket som övriga fondförvaltare i EU.
	Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 118.2 i UCITS IV-
direktivet ska medlemsstaterna se till att fondföretagen ersätter sina
faktablad snarast möjligt och under alla omständigheter senast tolv
månader efter utgången av tidsfristen för att i nationell lag införliva
kommissionens genomförandebefogenheter enligt artikel 78.7.
Kommissionen har i enlighet med artikel 78.7 antagit förordning (EU) nr
583/2010 vilken träder i kraft den 1 juli 2011. Övergångsbestämmelsen i
UCITS IV-direktivet får anses innebära möjlighet att i nationell rätt
föreskriva att de nya reglerna om faktablad som genomför direktivet och
det som föreskrivs i förordningen inte behöver tillämpas förrän den 1 juli
2012. Enligt uppgift från Fondbolagens förening har, såvitt känt,
samtliga medlemsstater i EU utom Tyskland valt att inte genomföra
övergångsbestämmelsen. Regeringen anser att de svenska fondbolagen
bör ges rimlig tid att anpassa befintliga faktablad till det nya regelverket.			275


Den övergångstiden som medges i direktivet					bör därför i		viss Prop. 2010/11:135
utsträckning utnyttjas i svensk rätt. En övergångsperiod bör gälla
beträffande	befintliga		faktablad.	Faktablad	för	nybildade
investeringsfonder bör däremot upprättas med tillämpning av de nya
bestämmelserna		om	faktablad.	Detsamma	bör	gälla	för

investeringsfonder vars fondbestämmelser ändras efter den 30 juli 2011. En värdepappersfond som t.ex. omvandlas till en matarfond eller som inför andelsklasser bör upprätta faktabladet för fonden med tillämpning av den nya bestämmelserna. Fondbolag för investeringsfonder vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen senast den 31 juli 2011 bör således inte behöva upprätta faktablad enligt de nya reglerna förrän den 1 juli 2012. Fondbolag som väljer att ändra fondbestämmelserna efter den 31 juli 2011 men före den 1 juli 2012 och får Finansinspektionens godkännande av ändringen måste därmed ändra även faktabladen. Övergångsbestämmelsen innebär att fondbolagen får välja huruvida faktablad för befintliga investeringsfonder vars fondbestämmelser under övergångsperioden inte ändras, under den perioden ska följa äldre eller nya bestämmelser om faktablad.

16.4Särskild övergångsbestämmelse beträffande specialfonder som liknar matarfonder

Regeringens förslag: Kravet på avtal mellan fondbolag, förvaringsinstitut respektive revisorer ska inte gälla beträffande de specialfonder som har en placeringsinriktning som innebär att minst 85 procent av specialfondens medel placeras i andelar i en viss investeringsfond och vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen före ikraftträdandet. Om fondbestämmelserna ändras efter ikraftträdandet så att specialfondens medel ska placeras i en annan investeringsfond, ska dock bestämmelserna gälla.

Utredningen föreslår ingen övergångsbestämmelse.. Remissinstanserna har inte kommenterat frågan.

Skälen för regeringens förslag: Det finns i dag ett fåtal specialfonder som uppfyller kriterierna för att omfattas av de nya bestämmelserna om matarfonder och mottagarfonder. Beträffande de flesta av bestämmelserna är detta inte något problem. Däremot är det enligt regeringens mening olämpligt att kräva att fondbolagen för dessa fonder och fondernas förvaringsinstitut och revisorer ingår de avtal som krävs enligt de nya bestämmelserna. Det är naturligtvis en fördel om så sker, men tillåtligheten av specialfondernas verksamhet bör inte göras beroende av att avtal ingås. Dessa specialfonder bör därför undantas från kraven på avtal. Skulle fondbolaget efter ikraftträdandet vilja ändra fondbestämmelserna för specialfonden så att placering ska ske i en annan investeringsfond, bör dock tillståndsfrågan behandlas på samma sätt som för andra matarfondsliknande specialfonder, dvs. de avtal som normalt krävs ska finnas.

276

Ekonomiska konsekvenser

Prop. 2010/11:135

Förslagen i propositionen gäller i huvudsak genomförandet av EU- direktiv72, som i stort inte lämnar utrymme för andra nationella regleringar än de som följer av direktivens bestämmelser. Näringslivets regelnämnd understryker i sitt remissvar vikten av att lagstiftaren vid beslut om nya regler alltid prioriterar de regelalternativ som medför lägst kostnader för företagen och samtidigt uppnår syftet med regleringen. Regeringen har eftersträvat att i förslagen till genomförande inte gå utöver vad direktiven kräver, om det inte finns särskilda skäl för det.

De bestämmelser som föreslås för att genomföra UCITS IV-direktivet syftar främst till att öka möjligheterna till effektiv förvaltning av fondföretag, men även till förbättringar för konsumenter genom ökad harmonisering av informationen om fondföretag. De förändringar som föreslås vid sidan av genomförandet av direktivet syftar även de till att ge ökade möjligheter till kostnadseffektiv och konkurrenskraftig fondförvaltning, med ett bibehållet gott konsumentskydd för fondsparande.

17.1Konsekvenser för företagen

De nya bestämmelser som föreslås för att genomföra UCITS IV-direktivet syftar framför allt till att underlätta gränsöverskridande verksamhet och omstruktureringar. Direktivets genomförande innebär att nya möjligheter öppnas för fondbolag att förvalta fondföretag i andra länder inom EES, att fusionera fonder och att förvalta matarfonder. Vidare förenklas förfarandet för att marknadsföra fondandelar i andra länder inom EES. Dessa nya möjligheter torde ha allmänt positiva effekter för fondbolag. I vilken utsträckning möjligheterna kommer att utnyttjas av bolagen är svårare att förutse. Detta gör det även svårt att, såsom efterfrågas av

Näringslivets regelnämnd och Regelrådet, uppskatta hur förslaget påverkar företagens kostnader och konkurrenssituation i detalj. Nedan redogörs emellertid för de mer generella effekter på fondbolagens kostnader och konkurrenssituation som förväntas av förslaget.

För fondbolagen kan föreslagna lagändringar förväntas medföra lägre administrationskostnader och kapitalkostnader i den mån synergieffekter kan uppnås genom reglerna om förvaltningsbolagspass, fusioner av fonder, mottagar- och matarfonder samt enklare förfarande vid gränsöverskridande marknadsföring. Det ska noteras att det är frivilligt för fondbolag att använda sig av dessa nya möjligheter. Det bolag som väljer att förvalta fonder i andra länder, att fusionera fonder eller att etablera en matarfond kommer inledningsvis att få stå för vissa administrativa kostnader, t.ex. i samband med en tillståndsprocess. De nya möjligheterna torde dock inte komma att användas om inte fondbolagen kan beräkna att de på sikt innebär minskade kostnader eller har andra positiva effekter på verksamheten.

72 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG samt kommissionens direktiv 2010/43/EU och 2010/44/EU.

277

Genomförandet av UCITS IV-direktivet innebär också att vissa nya Prop. 2010/11:135 bestämmelser som ska tillämpas av samtliga fondbolag införs i svensk

rätt. Det gäller nya rörelseregler för bolagen, vilka i huvudsak föreslås införas i föreskriftsform. Det gäller också nya krav på faktablad som innebär att samtliga faktablad kommer att behöva ändras. Dessa nya krav kan förväntas medföra ökade kostnader för bolagen framför allt initialt, bl.a. för att genomföra systemförändringar. När det gäller faktabladen föreslås en övergångsbestämmelse som ger bolagen mer tid att byta ut befintliga faktablad vilket kan förväntas minska kostnaderna för detta i viss utsträckning. Krav på avtal mellan förvaringsinstitut och fondförvaltare som reglerar förhållandet dem emellan föreslås gälla generellt, även om det i direktivet endast krävs när institutet och förvaltaren inte är etablerade i samma land. Eftersom avtal regelmässigt upprättas mellan svenska förvaringsinstitut och fondförvaltare medför inte kravet annan merkostnad än den som krävs för att följa bestämmelsen om vilka uppgifter som ska anges i avtalet.

Enligt förslagen i propositionen ska värdepappersinstitut och försäkringsförmedlare vidarebefordra information till andelsägare. Det uppstår kostnader för bolagen när de ska organisera rutiner för detta. Dessutom får de ökade kostnader för pappersutskick.

Förslagen om ökade möjligheter att ändra fondbestämmelser och om möjlighet att införa andelsklasser innebär att fondverksamheten kan effektiviseras och torde även kunna medföra minskade kostnaderna för den. Också förslaget att ett fondbolag inte behöver lösa in fondandelar i en börshandlad fond innebär möjlighet till kostnadsbesparingar. Förslagen om att ta bort kravet på särskilt tillstånd för s.k. insourcing, att minska kraven på distributionsavtal och att förenkla avveckling av fond i vissa fall innebär minskade administrativa bördor för fondbolag.

Regelrådet avstyrker förslagen med hänvisning till att det, i avsaknad av beloppsmässiga uppskattningar av de ekonomiska effekterna, inte kan bedöma om de minst administrativt betungande lösningar har valts. Regelrådet anför vidare att konsekvensutredningen är bristfällig. Regeringen vill i det sammanhanget framhålla att UCITS IV-direktivet, som tidigare anförts, med något undantag föreslås genomföras i svensk rätt utan några nationella påslag. Det bör också framhållas att förslagen huvudsakligen innebär ökade valmöjligheter för fondbolagen. Fondbolagen kan således välja att inte utnyttja dessa möjligheter, i vilket fall förslagens påverkan på bolagen är begränsad. De betungande nya kraven på bolagens organisation och drift av verksamheten genomförs i huvudsak i föreskrifter och behandlas därför i annat sammanhang. De betungande kraven på nytt innehåll i faktablad framgår av en direkt gällande EU-förordning. De rent nationella förslagen är inte betungande för svenska företag.

17.2Konsekvenser för investerare

I propositionen föreslås ökade möjligheter att ändra fondbestämmelser, vilket kan innebära en viss försämring av skyddet för investerarna. Även

i samband med en fondfusion kommer en fond att kunna ändra karaktär.

278

Stor vikt har därför lagts vid att det av informationen till andelsägarna Prop. 2010/11:135 tydligt framgår vad en ändring av fondbestämmelserna eller en fusion

kommer att få för effekter för andelsägaren.

Föreslagna lagändringar kan också leda till positiva effekter för investerarna, eftersom de kan få en bättre produkt inom ramen för sitt befintliga innehav. Fondbolagen kommer att få lättare att anpassa fonderna och fondutbudet så att de bättre svarar mot kundernas efterfrågan. Vidare kommer andelsägarna vid såväl väsentliga fondbestämmelseändringar som fondfusion att ha rätt till inlösen av sina fondandelar innan förändringen genomförs utan att andra kostnader tas ut än kostnader för avveckling av värdepappersinnehavet.

De nya reglerna om faktablad kommer att innebära att investerare får bättre information om investeringsfonder och fondföretag. Framför allt kommer faktabladen att ha ett enhetligt innehåll vilket underlättar för investerare att jämföra fonder.

Förslaget om att tillåta fonder med olika andelsklasser kan också leda till ett rikare och mer varierat fondutbud som möjliggör att sparandet bättre kan anpassas till var och ens situation och preferenser. De möjligheter att effektivisera och minska kostnaderna för fondverksamheten som förslagen innebär bör i förlängningen leda till lägre kostnader även för investerare genom lägre avgiftsuttag.

17.3Konsekvenser för Finansinspektionen

Inom ramen för förfarandet vid fusioner, bildande av matarfond och gränsöverskridande verksamhet ges Finansinspektionen vissa nya uppgifter. I flera fall medför de föreslagna bestämmelserna att det blir korta tidsfrister för inspektionens prövning av ärenden. Kraven på inspektionen kommer också att öka när det gäller samarbete med tillsynsmyndigheter i andra länder. Dessutom kommer införandet av UCITS IV-direktivet att medföra att inspektionen kommer att behöva utfärda omfattande nya föreskrifter. Allt detta medför ett ökat resursbehov för inspektionen. De merkostnader som kan uppstå hos inspektionen får finansieras inom befintliga ramar samt genom avgifter enligt principen om full kostnadstäckning.

17.4Konsekvenser för den svenska fondmarknaden

I bilaga 7 till utredningen pekas på några huvudsakliga effekter som förväntas inom fondbranschen av genomförandet av UCITS IV-direktivet. Antalet fonder förväntas minska om fondbolagen kommer att utnyttja de ökade möjligheterna till fondfusion för att rationalisera sitt produktutbud. Antalet fondbolag förväntas minska, om finansiella koncerner kommer att utnyttja direktivets s.k. förvaltningsbolagspass. De förväntade fond- och fondbolagsrationaliseringarna lär medföra att nuvarande administrativa verksamhetsmodeller kommer att omprövas. Konkurrensen mellan fondbolagen inom EU förväntas att öka ytterligare tack vare en

279

enklare och snabbare process för marknadsföring av fonder i annat land Prop. 2010/11:135 inom EES.

Genom förslagen om att det ska bli lättare att ändra fondbestämmelserna och möjligt att ha andelsklasser kan fondbolagen på ett bättre sätt anpassa sitt produktutbud så att det stämmer överens med efterfrågan. Sammanfattningsvis kan sägas att de föreslagna lagändringarna gör det möjligt för de svenska fondbolagen att bevara sin konkurrenskraft på marknaden. På så sätt motverkas utflyttning av fonder till andra länder.

17.5Övriga konsekvenser

Kammarrätten i Stockholm framför att den inte förväntar sig att de föreslagna lagändringarna medför någon större måltillströmning. Emellertid är det kammarrättens erfarenhet av mål från Finansinspektionen att de i regel rör komplexa regelverk och innehåller tämligen vidlyftiga utredningar, vilket bör beaktas i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.

Lagförslaget bedöms i nuläget inte medföra annat än mycket begränsade kostnadsökningar för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Eventuella kostnadsökningar får därför hanteras inom befintliga anslag.

Riksbanken framför att regleringar, som i grunden motiveras utifrån ett konsumentskyddsperspektiv, kan påverka de finansiella marknaderna och stabiliteten. Utvecklingen på fondmarknaden under krisen pekar enligt Riksbanken på detta, och det bör därför utredas om det finns stabilitetsmotiv för reglering av fondverksamhet. Regeringen instämmer i att denna frågeställning är intressant att belysa. Emellertid finns det inte utrymme att utföra en sådan analys inom ramen för detta lagstiftningsarbete.

Direktivet bedöms inte medföra några konsekvenser på de övriga områden som berörs i 15 § kommittéförordningen. Det finns med andra ord inga uppenbara konsekvenser av betydelse för småföretagen, den kommunala självstyrelsen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

280

Författningskommentar

Prop. 2010/11:135

18.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

16 §

Hänvisningen i andra stycket till 1985 års UCITS-direktiv har ändrats till att avse UCITS IV-direktivet.

18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster

6 §

Punkten 3 i paragrafen har utgått. Bakgrunden till detta är följande. Punkten infördes med anledning av att det i artikel 3.3 och i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden anges att artikel 3.1–2 inte är tillämplig på artikel 44.2 i 1985 års UCITS-direktiv (se prop. 2001/02:150 s. 68). I UCITS IV-direktivet anges att hänvisningar till det upphävda UCITS-direktivet ska anses som hänvisningar till UCITS IV- direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV (artikel 117). Enligt bilagan motsvaras inte artikel 44.2 i 1985 års UCITS- direktiv av någon artikel i UCITS IV-direktivet.

18.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

I första stycket 4 och 24 har hänvisningar till 1985 års UCITS-direktiv ändrats till motsvarande artiklar i det nya UCITS IV-direktivet. Någon ändring i sak avses inte med detta.

I första stycket 9 har definitionen av fondföretags hemland anpassats till den nya definition av begreppet som följer av UCITS IV-direktivet. Hemlandet definieras i den nya lydelsen som det land där fondföretaget har sitt tillstånd och det finns inte längre någon koppling till förvaltningsbolagets hemland. Ändringen är en förutsättning för det s.k.

förvaltningsbolagspasset, som innebär att ett förvaltningsbolag som har

281

tillstånd enligt UCITS IV-direktivet får förvalta ett fondföretag i ett annat Prop. 2010/11:135 land än bolagets hemland. Med fondföretag avses i lagen (2004:46) om

investeringsfonder (LIF) även vissa utländska fondföretag som inte har tillstånd enligt direktivet (se definitionen i 1 kap. 1 § första stycket 8). Den ändrade definitionen av fondföretags hemland omfattar således även sådana fondföretag. Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3.

Hänvisningen till direktiv 83/349/EEG i första stycket 11 har justerats med anledning av en senare ändring av direktivet.

Definitionen i första stycket 16 ändras genom att det i den införs en hänvisning till att bedömningen av om ett innehav är kvalificerat ska göras med tillämpning av 1 a §. Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.

I första stycket 17–20 definieras vad som avses med matarfond, matarfondföretag, mottagarfond och mottagarfondföretag. Definitionerna är utformade med artikel 58.1–3 i UCITS IV-direktivet som förebild. I enlighet med definitionerna är det endast värdepappersfonder och fondföretag som omfattas av direktivet som kan vara matar- och mottagarfonder respektive matar- och mottagarfondföretag. Vissa av bestämmelserna för matar- och mottagarfonder kan dock, i enlighet med 6 kap. 3 §, bli tillämpliga även på specialfonder. Förslagen har behandlats i avsnitt 8.3 och 8.4.1.

Den nya punkten 21 anger att definitionen av reglerad marknad ska motsvara den som anges i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Begreppet används i det nya tredje stycket och 4 kap. 13 §.

I första stycket 25 hänvisas till 5 a kap., eftersom medel i en värdepappersfond ska kunna förvaltas även enligt det kapitlet (jfr avsnitt 8).

I ett nytt tredje stycke har gjorts ett tillägg till definitionerna av fondföretag, specialfond och värdepappersfond i första stycket 8, 23 och 25, vilket innebär att definitionerna kommer att inbegripa även s.k. börshandlade fonder. Jämför ändringen i 4 kap. 13 §. Förslaget har behandlats i avsnitt 14.2.

I övrigt har en redaktionell ändring gjorts i inledningen av paragrafen för att anpassa texten till lagen om värdepappersmarknaden (jfr 1 kap. 5 § den lagen).

1 a §

Paragrafen är ny. Den syftar till att genomföra artikel 2.5 i UCITS IV- direktivet och innebär att ägarprövningsreglerna för fondbolag harmoniseras med dem som gäller för värdepappersbolag. Paragrafen motsvarar i stor utsträckning 1 kap. 5 a § lagen om värdepappers- marknaden.

Av första och andra styckena framgår att bedömningen av om ett visst innehav är ett kvalificerat innehav ska göras med tillämpning av vissa bestämmelser om s.k. flaggning i 4 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och i föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. För en närmare redogörelse för de aktuella bestämmelserna hänvisas till prop. 2006/07:65 (avsnitt 7.4.2, 7.4.4, 7.4.5, 7.5, och 7.6 samt författningskommentaren till respektive bestämmelse.)

282

När det gäller hänvisningen till 4 kap. 5 § andra stycket lagen om handel med finansiella instrument så anges i den bestämmelsen bl.a. att en beräkning av antalet aktier eller röstetalet ska grundas på uppgifter som bolaget har offentliggjort enligt 4 kap. 9 § första stycket samma lag. Detta gäller naturligtvis endast om bolaget är skyldigt att offentliggöra sådana uppgifter, dvs. om dess aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

I fråga om hänvisningen till 4 kap. 12 § 1 lagen om handel med finansiella instrument (aktier som innehas för clearing och avveckling) bör noteras att den korta tid under vilken aktierna får innehas, genom verkställighetsföreskrifter har preciserats till högst tre handelsdagar från transaktionsdagen (se 4 § 7 förordningen [2007:375] om handel med finansiella instrument samt 12 kap. 9 § Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2007:17] om verksamhet på marknadsplatser).

Av andra stycket framgår att det även finns föreskrifter meddelade med stöd av lagen om handel med finansiella instrument och lagen om värdepappersmarknaden. Sådana föreskrifter finns beträffande marknadsgaranter i 4 § 8 förordningen om handel med finansiella instrument och 6 kap. 1 § 60 förordningen (2007:572) om värdepappers- marknaden samt 12 kap. 5 § Finansinspektionens föreskrifter om verksamhet på marknadsplatser. I fråga om undantag för vissa moderföretag finns föreskrifter i 4 § 9 förordningen om handel med finansiella instrument och 12 kap. 6–8 §§ Finansinspektionens föreskrifter om verksamhet på marknadsplatser.

I tredje stycket anges vidare att vissa rösträtter som värdepappersinstitut eller kreditinstitut innehar ska undantas vid bedömningen om värdepappersinstitutets eller kreditinstitutets innehav utgör ett kvalificerat innehav. Med värdepappersinstitut avses detsamma som i 1 kap. 5 § 27 lagen om värdepappersmarknaden. Begreppet kreditinstitut definieras i 1 kap. 5 § 17 samma lag. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs att kreditinstitutet bedriver finansieringsrörelse.

Undantag får endast göras för sådana aktier som innehas för sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 6 lagen om värdepappersmarknaden, dvs. garantigivning avseende finansiella instrument och placering av finansiella instrument med ett fast åtagande (se prop. 2006/07:115 del 1

s.559).

För att undantaget ska vara tillämpligt krävs för det första att rösträtten

för aktierna inte utnyttjas eller används på annat sätt för att ingripa i emittentens förvaltning. Med att rösträtterna utnyttjas avses att aktierna företräds på en bolagsstämma. Som exempel på att aktier används på annat sätt kan nämnas att innehavaren utövar påtryckningar på styrelsen i ett kreditinstitut på grundval av innehavet.

En andra förutsättning för att undantaget ska kunna tillämpas är att aktierna avyttras inom ett år från förvärvet. Det är inte nödvändigt att göra en prognos avseende hur länge innehavet kommer att vara, men om ettårsfristen har passerats utan att aktierna eller andelarna har avyttrats upphör undantaget att gälla och en ny bedömning av om innehavet är kvalificerat kan bli aktuell.

I fjärde stycket anges att undantaget i tredje stycket ska tillämpas även beträffande aktier som innehas av vissa utländska företag under motsvarande förutsättningar som gäller för de svenska företagen. Med

Prop. 2010/11:135

283

utländskt värdepappersföretag avses ett sådant utländskt företag som i det	Prop. 2010/11:135
land där det har sitt säte har tillstånd att driva värdepappersrörelse (se
1 kap. 5 § 25 lagen om värdepappersmarknaden). Vad som är ett
utländskt kreditinstitut framgår av 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank-
och finansieringsrörelse.
Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.
4 §
Ändringen innebär att fondbolag inte längre ska behöva ett särskilt
tillstånd för att utföra arbete på uppdrag av någon annan, s.k. insourcing.
Bolaget får i stället utföra sådant arbete inom ramen för sitt tillstånd att
driva fondverksamhet. Det kan således endast röra sig om sådana
funktioner som ingår i fondverksamheten. Den fondverksamhet som ett
fondbolag har tillstånd att driva består i förvaltning av
investeringsfonder, fondadministration samt försäljning och inlösen av
fondandelar (jfr definitionen av fondverksamhet i 1 § första stycket 10).
Fondbolag som förvaltar värdepappersfonder får vidare, inom ramen för
sitt verksamhetstillstånd, förvalta, administrera och sälja/lösa in andelar i
fondföretag som omfattas av UCITS IV-direktivet och är etablerade i
andra länder inom EES än Sverige (jfr 2 kap. 12 och 15 §§).
Motsvarande uppgifter ska fondbolag, utan annat tillstånd än
verksamhetstillståndet, få utföra på uppdrag av någon annan.
Förslaget har behandlats i avsnitt 14.5.
5 §
Ändringen i andra stycket första strecksatsen innebär att även 2 kap. 20 a
och 20 b §§ ska gälla för värdepappersbolag och svenska kreditinstitut
som driver fondverksamhet. I nämnda lagrum finns bestämmelser om
meddelandeförbud och ansvar för den som bryter mot ett
meddelandeförbud. Bestämmelserna har ett nära samband med
bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i 2 kap. 20 §, som redan gäller för
bolagen i fråga. Motsvarande bestämmelser finns i annan lagstiftning på
finansmarknadsområdet, såsom lagen om värdepappersmarknaden
(1 kap. 12–14 §§). Hänvisningen till enbart första stycket i 21 § har tagits
bort eftersom den paragrafen numera bara består av ett stycke. Även de
nya bestämmelserna i 2 kap. 17 och 17 b §§ om krav på organisation av
verksamheten och uppföranderegler ska gälla för värdepappersbolag och
svenska kreditinstitut i deras fondverksamhet.
Hänvisningen till 8 kap. i femte strecksatsen har ändrats så att det
endast är 8 kap. 27 och 28 §§ som gäller för värdepappersbolag och
svenska kreditinstitut i deras fondverksamhet.
6 §
I första stycket har hänvisningen till 1985 års UCITS-direktiv ändrats till
UCITS IV-direktivet. Vidare har texten i första stycket och i det nya
tredje stycket anpassats till motsvarande text i lagen om värdepappers-
marknaden (4 kap. 1 §). Ändringarna innebär inget nytt i sak.	284

Hänvisningen i första stycket till tillstånd ”enligt” bestämmelserna i Prop. 2010/11:135 direktivet har ändrats till ”som avses” i direktivet. Som Lagrådet påpekar

i sitt yttrande ges inte tillstånd enligt direktivet, utan enligt nationell lagstiftning i vilken direktivet genomförs. Lagrådet förordar att hänvisningar till tillstånd enligt direktivet formuleras så att det klart framgår att fråga ska vara om tillstånd enligt nationell lagstiftning som bygger på direktivet och att hänvisningar till direktivet även i övrigt bör ersättas med hänvisningar till en offentlig reglering i andra länder inom EES som bygger på direktivet. Det har dock bedömts lämpligt att hänvisningar till direktivet av det slag som är aktuellt här formuleras så att det är tillstånd ”som avses” i direktivet.

Det nu gällande andra stycket har utgått till följd av att motsvarande
text i 1985 års UCITS-direktiv inte finns i UCITS IV-direktivet. Enligt
det senare direktivet ska information om svenska regler som gäller för
utländska företags verksamhet i Sverige hållas tillgänglig, t.ex. på
Finansinspektionens webbplats. Bestämmelser om detta bör tas in i
förordning.
Det nya andra stycket reglerar vilka uppgifter en verksamhetsplan ska
innehålla, utöver det som anges i första stycket, när ett förvaltningsbolag
som omfattas av UCITS IV-direktivet avser att förvalta en
värdepappersfond. Bestämmelsen motsvarar det som anges i artiklarna
17.2 b och 18.2 b i direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.1.
6 a §
I den nya paragrafen genomförs det som anges i artiklarna 17.8 och 18.4
i UCITS IV-direktivet. Ett förvaltningsbolag som driver verksamhet i
Sverige och som avser att ändra något förhållande som angetts i den
underrättelse som Finansinspektionen tagit emot enligt 6 § ska underrätta
inspektionen om ändringen. Om bolaget driver verksamhet från filial i
Sverige ska bolaget underrätta Finansinspektionen om ändringen minst
en månad innan den genomförs. Driver bolaget verksamhet här utan att
ha inrättat en filial räcker det att inspektionen underrättas innan
ändringen genomförs.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.1.
6 b §
Paragrafen, som är ny, klargör att ett förvaltningsbolag med tillstånd
enligt UCITS IV-direktivet får förvalta en värdepappersfond, om
Finansinspektionen godkänt detta. Bestämmelserna i första stycket
genomför artikel 20 i UCITS IV-direktivet. En förutsättning för att
inspektionen ska godkänna att ett sådant förvaltningsbolag förvaltar en
värdepappersfond är att bolaget i sitt hemland har tillstånd att förvalta
fondföretag av motsvarande typ som värdepappersfonden i fråga (första
stycket 1). Till grund för den bedömningen kommer inspektionen att ha
ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i
förvaltningsbolagets hemland och som anger att bolaget har ett sådant
tillstånd att förvalta fondföretag som avses i UCITS IV-direktivet, samt	285
	285

beskriver omfattningen av tillståndet och om det finns några Prop. 2010/11:135 begränsningar när det gäller vilka typer av fondföretag bolaget har

tillstånd att förvalta (artiklarna 17.3 och 18.2 i direktivet). Detta intyg ska den utländska behöriga myndigheten, enligt direktivet, ha fogat till den underrättelse om att ett förvaltningsbolag avser att förvalta en värdepappersfond som ska lämnas enligt 6 §. Inspektionen har alltid möjlighet att kontakta den behöriga myndigheten och diskutera eller begära förtydliganden av intyget (artikel 20.2).

En annan förutsättning för att ett förvaltningsbolag ska få tillstånd att förvalta en värdepappersfond är att bolaget till inspektionen har lämnat ett avtal som bolaget ska ha ingått med det förvaringsinstitut som avses användas för värdepappersfonden i fråga (jfr 3 kap. 4 §). Avtalet ska bl.a. tillförsäkra förvaringsinstitutet den information som det behöver för att kunna uppfylla de krav som ställs på institutet. Om förvaltningsbolaget har uppdragit åt någon annan att utföra förvaltningen av fonden eller därmed sammanhängande administration ska uppgifter om detta lämnas till inspektionen (första stycket 2). Avtalet och uppgifterna behöver, enligt andra stycket, dock inte lämnas om bolaget sedan tidigare förvaltar en värdepappersfond och i samband med ansökan om godkännande av denna förvaltning tidigare lämnat in samma uppgifter. I sådant fall får bolaget i stället hänvisa till den tidigare inlämnade dokumentationen. Bestämmelsen genomför andra stycket i artikel 20.1 i UCITS IV- direktivet. Där talas visserligen om att förvaltningsbolaget förvaltar värdepappersfonder ”av samma typ” sedan tidigare. Det som emellertid torde vara relevant är i stället att de handlingar och uppgifter som tidigare lämnats in är desamma som de som skulle lämnats in för godkännande av den aktuella värdepappersfonden. Detta kommer därför till uttryck i lagtexten.

Härutöver måste, enligt första stycket 3, de fondbestämmelser för värdepappersfonden i fråga som upprättats uppfylla kraven i LIF. Det är först när fondbestämmelserna godkänts av Finansinspektionen som värdepappersfonden är etablerad och kan börja förvaltas av förvalt- ningsbolaget. Namnet på förvaltningsbolaget ska anges i fondbestämmelserna (4 kap. 8 § andra stycket 1 jfrt med föreslagna 6 d §). Förvaltningsbolaget godkänns således för att få förvalta värdepappersfonden när fondbestämmelserna godkänns. Något ytterligare beslut om godkännande av förvaltningsbolaget behöver därmed inte fattas enligt förevarande paragraf.

Det ska också, enligt första stycket 4, finnas skäl att anta att bolaget kommer att driva verksamheten enligt LIF och andra författningar som gäller för förvaltning av en värdepappersfond. De bestämmelser som avses är sådana som bolaget är skyldigt att följa när det förvaltar en värdepappersfond. Det är bestämmelser som avses i 6 d § och andra bestämmelser som är direkt tillämpliga på bolagets verksamhet i Sverige.

Ändringar i den dokumentation som lämnats in enligt första stycket 2 ska lämnas till Finansinspektionen enligt tredje stycket. Bestämmelsen genomför artikel 20.4.

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.2.

286

6 c § Prop. 2010/11:135

I paragrafen, som är ny, anges vilka åtgärder ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond är skyldigt att vidta i Sverige. Förslaget syftar till att genomföra artikel 15 i UCITS IV-direktivet. Genom åtgärderna ska bolaget på lämpligt sätt kunna hantera klagomål från investerare och se till att det inte finns några begränsningar för investerare att utöva sina rättigheter på grund av att bolaget är etablerat i ett annat land. Klagomål ska t.ex. få lämnas på svenska. Information ska kunna tillhandahållas på begäran av såväl allmänheten som Finansinspektionen. I övrigt ska åtgärder vidtas för att kunna göra utbetalningar och lösa in fondandelar.

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.3.

6 d §

Ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond efter tillstånd enligt bestämmelserna i 6 b § ska följa de svenska bestämmelser som gäller för fonden. Vilka regelområden som ska anses hänförliga till fonden, och inte till bolagets verksamhet i övrigt, anges i artikel 19.3 i UCITS IV-direktivet. I LIF motsvaras dessa regelområden av de allmänna bestämmelser för investeringsfonder som anges i 4 kap., utom såvitt avser bestämmelserna i det kapitlet om uppdragsavtal, och bestämmelserna om förvaltning av värdepappersfonder i 5 kap., utom såvitt avser det som där anges om riskhanteringssystem. Bestämmelser om uppdragsavtal och riskhanteringssystem är i stället hänförliga till förvaltningsbolagets verksamhet och bolaget ska därmed följa de regler som gäller i dess hemland (artikel 19.1 i direktivet). Förvaltningsbolaget ska i Sverige följa bestämmelserna i 2 kap. 15 c § om marknadsföring i andra länder inom EES och 5 a kap. om matarfonder och mottagarfonder. Vidare ska förvaltningsbolaget i Sverige följa bestämmelser i 8 och 9 kap. om fusion, delning och ombildning samt om upphörande och över- låtelse av förvaltningen av en värdepappersfond. Även bestämmelserna i 3 kap. om förvaringsinstitut ska gälla för en värdepappersfond som förvaltas av ett förvaltningsbolag. Detta framgår inte uttryckligen av den uppräkning av regelområden som finns i artikel 19.3 i direktivet, men är en följd av att såväl fond som förvaringsinstitut finns i Sverige och skulle också kunna sägas vara en del av reglerna för fondens etablering (artikel 19.3 a).

Flera av de uppräknade paragraferna gäller för såväl specialfonder som värdepappersfonder. Eftersom ett förvaltningsbolag endast får förvalta värdepappersfonder i Sverige gäller bestämmelserna i de delar som de avser värdepappersfonder.

I andra stycket klargörs att när det i 9 kap. 1 § talas om den situation att Finansinspektionen har återkallat ett fondbolags tillstånd ska detta för förvaltningsbolagets del i stället avse situationer när tillståndet återkallats av hemlandsmyndigheten eller när inspektionen beslutat att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Inspektionen har inte möjlighet att återkalla ett förvaltningsbolags verksamhetstillstånd.

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3.4.

287

7 §	Prop. 2010/11:135
Paragrafen har ändrats för att genomföra de nya reglerna i UCITS IV-
direktivet om marknadsföring av fondföretag i andra länder inom EES än
företagets hemland (se artikel 93 i direktivet). Ett fondföretag som
omfattas av direktivet och avser att marknadsföra andelar i företaget i
Sverige ska enligt direktivet lämna en skriftlig underrättelse om detta till
den behöriga myndigheten i hemlandet. Myndigheten ska överlämna
underrättelsen till Finansinspektionen och meddela fondföretaget om att
så har skett. Från och med den dag fondföretaget meddelats att
underrättelsen överlämnats till Finansinspektionen får företaget inleda
marknadsföringen i Sverige. I första stycket anges vid vilken tidpunkt
marknadsföringen i Sverige får inledas. Genom förslaget genomförs
artikel 93.3 tredje stycket andra meningen i direktivet. Innan dess får
således inga marknadsföringsåtgärder vidtas här i landet. Det innebär en
tidigareläggning av underrättelsepliktens inträde jämfört med gällande
rätt. Det kan här anmärkas att det ligger i sakens natur att de fondföretag
som underrättat om sin marknadsföring här i landet även får sälja andelar
i företaget här.
I andra stycket har nuvarande första stycket 2 införts. Att åtgärderna
vidtagits på ett korrekt sätt är en fråga för Finansinspektionens tillsyn
efter det att verksamheten fått inledas. Finansinspektionen kan således
inte, som tidigare, förbjuda att verksamheten får inledas om åtgärderna
inte vidtagits.
Av de nya bestämmelserna i tredje stycket framgår att fondföretaget
ska underrätta Finansinspektionen om ändringar som rör marknads-
föringen av företagets andelar i Sverige och som angetts i underrättelsen
om marknadsföring. Detta ska ske innan ändringen genomförs.
Fondföretaget ska även underrätta Finansinspektionen om ändringar i de
handlingar som lämnats tillsammans med underrättelsen. Det som avses
är ändringar i fondbestämmelser, informationsbroschyr, faktablad,
årsberättelse och halvårsredogörelse. Vilka uppgifter som ska lämnas i
underrättelsen och vilka handlingar som ska fogas till den framgår av
kommissionens förordning (EU) nr 584/2010. Genom förslaget
genomförs artikel 93.7 tredje meningen och 93.8 i direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.4.
8 §
I första stycket har begreppet ”fondverksamhet” ändrats till ”verk-
samhet”. Syftet med detta är att tydliggöra att det inte är tillåtet för
förvaltningsbolag som inte regleras i UCITS IV-direktivet att förvalta
investeringsfonder i Sverige på det sätt som nu möjliggörs för
förvaltningsbolag som har tillstånd enligt nämnda direktiv. Den
verksamhet som ett förvaltningsbolag med stöd av denna paragraf kan
driva i Sverige är förvisso bara sådan verksamhet som regleras i lagen,
dvs. funktioner som ingår i fondverksamhet. Men såvitt gäller
förvaltningen av en svensk investeringsfond kan ett sådant förvalt-
ningsbolag endast utföra funktionen på uppdrag av det primärt ansvariga,
i fondbestämmelserna angivna, bolaget. Vidare har i första stycket
	288

hänvisningen till 1985 års UCITS-direktiv ändrats till UCITS IV- Prop. 2010/11:135 direktivet.

I andra stycket 3 har hänvisningen till bestämmelsen i 2 kap. 1 § 5
tagits bort. Den bestämmelsen innebär att fondbestämmelserna för den
eller de investeringsfonder som ett bolag avser att förvalta ska ha
godkänts. Eftersom ett förvaltningsbolag som avses här inte får förvalta
en investeringsfond bör någon hänvisning till den bestämmelsen inte
göras.
Nuvarande tredje stycket om att bolaget får ges tillstånd att utföra
arbete på uppdrag har tagits bort. Bolaget får i stället utföra sådant arbete
om tillstånd lämnats enligt första och andra styckena. Något särskilt
tillstånd för detta krävs således inte, vilket motsvarar det som gäller för
fondbolag enligt 4 §. I den nya lydelsen av tredje stycket anges att en
ansökan enligt första stycket ska innehålla en verksamhetsplan. Detta är
en anpassning till det som anges för motsvarande situation i lagen om
värdepappersmarknaden (4 kap. 5 §).
I övrigt har vissa redaktionella ändringar gjorts för att anpassa texten
till det som anges i lagen om värdepappersmarknaden (4 kap. 4 och
5 §§).
9 §
I första stycket har begreppet ”marknadsföra och sälja” ändrats till enbart
”marknadsföra”. Syftet med detta är att tydliggöra att tillståndsplikten
träder in redan när marknadsföringen inleds här i landet, och inte först
när försäljning äger rum. På motsvarande sätt som anges i kommentaren
till 7 § ligger det i sakens natur att de fondföretag som fått tillstånd till
marknadsföring här i landet även får sälja fondandelar i företaget här.
Vidare har hänvisningen till 1985 års UCITS-direktiv ändrats till UCITS
IV-direktivet.
I andra stycket 3 tredje strecksatsen anges att företaget ska kunna
lämna den information som det är skyldigt att tillhandahålla. Därmed har
hänvisningen till att informationen ska vara sådan som bolaget ”enligt
reglerna i hemlandet” är skyldigt att tillhandahålla tagits bort. Detta har
gjorts mot bakgrund av att bolaget enligt föreslagna 10 § åläggs att
tillhandahålla faktablad enligt svenska bestämmelser. Det är således inte
endast reglerna i hemlandet som ska följas i detta avseende.
Förslaget har behandlats i avsnitt 6.5.
10 §
Hänvisningen i första stycket till 2 kap. 17 § har tagits bort. Den
paragrafen, som i föreslagen lydelse anger organisatoriska krav på ett
fondbolags verksamhet, ska således inte gälla för förvaltningsbolag eller
fondföretag som driver verksamhet här i landet. Förvaltningsbolag och
självförvaltande fondföretag, investeringsbolag, som omfattas av UCITS
IV-direktivet ska i stället tillämpa motsvarande bestämmelser i sitt
hemland (artiklarna 18.3, 19.1 och 30). Vidare anges, genom en ändring i
första stycket, att även 2 kap. 20 a och 20 b §§ ska gälla för
förvaltningsbolag och fondföretag som driver verksamhet i Sverige. I	289
	289

nämnda lagrum finns bestämmelser om meddelandeförbud och ansvar Prop. 2010/11:135 för den som bryter mot ett meddelandeförbud. Bestämmelserna har ett

nära samband med bestämmelsen om uppgiftsskyldighet i 2 kap. 20 §, som sedan tidigare gäller för företagen i fråga. Hänvisningen till första stycket i 21 § har tagits bort eftersom den paragrafen endast består av ett stycke.

I det nya andra stycket första strecksatsen anges vilka bestämmelser ett
förvaltningsbolag som driver verksamhet här i landet från en filial ska
tillämpa. De bestämmelser som är tillämpliga, 2 kap. 17 b §, är att
hänföra till s.k. uppföranderegler, vilka enligt UCITS IV-direktivet ska
tillämpas i förvaltningsbolagets värdland när en filial etablerats där
(artikel 17.4). Bestämmelserna i 2 kap. 17 b § ska också tillämpas av
förvaltningsbolag som inte omfattas av direktivet. Motsvarande krav
ställs enligt gällande rätt genom hänvisningen i första stycket till 2 kap.
17 §. Förslaget har behandlats i avsnitt 5.5.4 och 5.7.
Av andra stycket andra strecksatsen framgår att ett fondföretag som
har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet och marknadsför andelar i
företaget här i landet ska följa bestämmelserna i 4 kap. 20 §. Det innebär
att företaget ska tillhandahålla informationsbroschyr, faktablad,
årsberättelse och halvårsredogörelse på det som sätt som föreskrivs i den
paragrafen. Genom förslaget genomförs artikel 94.1 i UCITS IV-
direktivet. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.4.
I andra stycket tredje strecksatsen anges de bestämmelser som gäller
för ett fondföretag som inte omfattas av UCITS IV-direktivet och vars
andelar marknadsförs i Sverige. Företaget ska följa sådana bestämmelser
som är relevanta för försäljningen av andelar i Sverige, nämligen
generella uppföranderegler i 2 kap. 17 b § första stycket och kraven på att
tillhandahålla faktablad enligt 4 kap. 16 a, 20 och 21 §§. Förslaget har
behandlats i avsnitt 5.7 och 6.5.
2 kap. Allmänna bestämmelser för fondbolag m.m.
1 §
Första stycket 3 får en ny lydelse. Kriteriet i nuvarande punkten a) flyttas
till 2 § och kriteriet i punkten b) omfattas av första stycket 3.
Paragrafen har utformats på samma sätt som motsvarande
bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden (3 kap. 1 §).
Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.
2 §
I de nya första och andra styckena finns en uppräkning av de
omständigheter som ska beaktas vid ägarprövningen i samband med
tillståndsgivning enligt 1 §.
I övrigt har några redaktionella ändringar gjorts.
Paragrafen har utformats på samma sätt som motsvarande
bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden (3 kap. 2 §).
Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.	290
	290

12 § Prop. 2010/11:135

I första stycket har redaktionella ändringar gjorts för att anpassa texten till det som anges i motsvarande bestämmelser i lagen om värdepappers- marknaden (5 kap. 1 §).

I det nya andra stycket anges vilka ytterligare uppgifter verksam- hetsplanen ska innehålla om fondbolaget avser att förvalta ett fondföretag i det land där filialen ska inrättas. De fondföretag som avses är sådana som regleras i UCITS IV-direktivet. Med förvaltning menas här sådan verksamhet som bolaget är primärt ansvarigt för och inte sådan som bolaget utför på uppdrag av ett annat förvaltningsbolag. Bolaget ska lämna uppgifter om sitt riskhanteringssystem enligt 5 kap. 2 § och vissa särskilda åtgärder som vidtagits. Genom bestämmelserna i andra stycket genomförs artikel 17.2 b i UCITS IV-direktivet. De åtgärder som ska redovisas är sådana som bolaget enligt direktivet ska vidta i det land där bolaget driver fondverksamhet (artikel 15).

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.1.

13 §

I första stycket har tiden för Finansinspektionens handläggning av en underrättelse enligt 12 § från ett fondbolag kortats ned från tre till två månader. Detta följer av UCITS IV-direktivet (artikel 17.3). Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.1.

Av det nya andra stycket framgår att Finansinspektionen ska utfärda ett intyg när ett fondbolag i underrättelsen angett att det avser att förvalta ett fondföretag i ett annat land enligt 12 §. Intyget ska överlämnas till den behöriga myndigheten i det land där filialen ska inrättas och ska kunna ligga till grund för den myndighetens bedömning av om fondbolaget ska få förvalta ett visst fondföretag. Genom bestämmelsen genomförs tredje stycket i artikel 17.3 i UCITS IV-direktivet. Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.2.

I övrigt har redaktionella ändringar gjorts, bl.a. för att anpassa texten till motsvarande bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden (5 kap. 2 §).

14 §

I tredje stycket har ett tillägg gjorts som innebär att Finansinspektionen ska underrätta en behörig myndighet om det sker någon förändring av de uppgifter som lämnats i intyget enligt 13 § andra stycket. Genom bestämmelsen genomförs andra stycket i artikel 17.9 i UCITS IV- direktivet.

I övrigt har redaktionella ändringar gjorts, bl.a. för att anpassa texten till motsvarande bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden (5 kap. 3 § andra stycket).

291

15 § Prop. 2010/11:135

I första stycket har de nuvarande första och andra styckena sammanförts och utformats efter mönster i motsvarande bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden (5 kap. 4 §). Det som anges i nuvarande sista meningen i första stycket om ändringar av något som angetts i underrättelsen har flyttats till nya 15 b §, även det efter mönster i lagen om värdepappersmarknaden (5 kap. 5 §).

I det nya andra stycket anges vilka ytterligare uppgifter verk- samhetsplanen ska innehålla om fondbolaget avser att förvalta ett fondföretag i det andra landet utan att inrätta en filial där. De fondföretag som avses är sådana som regleras i UCITS IV-direktivet. Med förvaltning menas här sådan verksamhet som bolaget är primärt ansvarigt för och inte sådan som bolaget utför på uppdrag av ett annat förvaltningsbolag. Bolaget ska lämna uppgifter om sitt risk- hanteringssystem enligt 5 kap. 2 § och vissa särskilda åtgärder som vidtagits i det andra landet. Genom bestämmelsen genomförs artikel 18.1 b i UCITS IV-direktivet. De åtgärder som ska redovisas är sådana som bolaget enligt direktivet ska vidta i det land där bolaget driver fondverksamhet (artikel 15).

I övrigt har redaktionella ändringar gjorts, bl.a. för att anpassa texten till motsvarande bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden (5 kap. 4 §).

15 a §

I paragrafen, som är ny, framgår av första stycket när en underrättelse som avses i 15 § ska lämnas över till behörig myndighet i det land där fondbolaget avser att driva verksamhet. Bestämmelsen har flyttats från 15 § andra stycket.

Av andra stycket framgår att Finansinspektionen ska utfärda ett intyg när ett fondbolag i underrättelsen angett att det avser att förvalta ett fondföretag i ett annat land. Intyget ska överlämnas till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas och ska kunna ligga till grund för den myndighetens bedömning av om fondbolaget ska få förvalta ett visst fondföretag. Genom bestämmelsen genomförs tredje stycket i artikel 18.2 i UCITS IV-direktivet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.2.

15 b §

Av den nya paragrafens första stycke framgår att fondbolaget ska underrätta Finansinspektionen om ändringar av sådana uppgifter som har angetts i underrättelsen enligt 15 §. Bestämmelsen, som har sin grund i artikel 18.4 i UCITS IV-direktivet, har flyttats från 15 § första stycket och anpassats till motsvarande bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden (5 kap. 5 §).

Enligt andra stycket ska Finansinspektionen underrätta en behörig myndighet om det sker någon förändring av de uppgifter som lämnats i

292

intyget enligt 15 a § andra stycket. Genom bestämmelsen genomförs Prop. 2010/11:135 andra meningen i artikel 18.4 i UCITS IV-direktivet.

15 c §

Paragrafen, som är ny, anger att ett fondbolag som förvaltar värdepappersfonder och som avser att marknadsföra andelar i en sådan fond i ett annat land inom EES ska underrätta Finansinspektionen innan verksamheten påbörjas. Genom paragrafen genomförs artikel 93 i UCITS IV-direktivet.

I första stycket hänvisas till att det finns bestämmelser om vilka uppgifter och handlingar underrättelsen ska innehålla i kommissionens förordning (EU) nr 584/2010. I förordningen finns i bilaga I en mall för hur underrättelsen ska utformas. Av mallen framgår även vilka handlingar som ska bifogas den och att handlingarna ska vara översatta i enlighet med det som anges i UCITS IV-direktivet (artikel 93.4). I 13 kap. 1 § 3 finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om på vilket språk underrättelsen ska avfattas.

Bestämmelserna i andra stycket reglerar förfarandet hos Finansinspektionen och därmed genomförs det som anges i artikel 93.3 i direktivet. Om Finansinspektionen bedömer att underrättelsen är fullständig ska inspektionen inom tio arbetsdagar från det att den togs emot lämna över underrättelsen, inklusive de bifogade handlingarna, till den behöriga myndigheten i det land där verksamheten ska drivas (värdlandet). Finansinspektionen ska även lämna över ett intyg om att värdepappersfonden uppfyller kraven i UCITS IV-direktivet. I EU- förordningen finns i bilaga II en mall för hur ett sådant intyg ska utformas. När Finansinspektionen lämnar över underrättelsen till den behöriga myndigheten i värdlandet ska inspektionen informera fondbolaget om detta. Informationen till fondbolaget om att underrättelsen överlämnats ska enligt direktivet ges omedelbart (artikel 93.3 tredje stycket). Vad som avses med arbetsdagar torde sällan innebära några tillämpningsproblem. Ledning kan dock hämtas i prop. 2004/05:142 s. 144, där det anges att med arbetsdagar i där aktuellt sammanhang avses alla årets dagar förutom lördagar, söndagar och andra allmänna helgdagar, midsommarafton, julafton och nyårsafton.

Av tredje stycket framgår att de handlingar som lämnats tillsammans med en underrättelse om marknadsföring ska offentliggöras av fondbolaget. Bestämmelsen syftar till att genomföra kravet i artikel 93.7 att det ska vara säkerställt att värdlandet på elektronisk väg har tillgång till handlingarna som lämnats tillsammans med underrättelsen. I kommissionens direktiv 2010/44/EU specificeras kravet genom att det bl.a. anges att en elektronisk kopia av varje sådan handling ska finnas tillgänglig på fondföretagets webbplats eller annan webbplats som anges i underrättelsen (artikel 31). För att genomföra dessa detaljerade regler i direktivet finns i 13 kap. 1 § 4 ett bemyndigande att meddela föreskrifter om hur fondbolaget ska offentliggöra handlingarna.

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.

293

16 §			Prop. 2010/11:135
I första stycket har redaktionella ändringar gjorts.
I andra stycket hänvisas, genom ett tillägg, till första stycket i 12 §. I
föreslagen lydelse av 12 § anges i ett nytt andra stycke vilka uppgifter
som ska lämnas när ett fondbolag avser att förvalta ett fondföretag i ett
annat land från en filial. Rätten att få förvalta fondföretag i andra länder
gäller bara inom ramen för UCITS IV-direktivet. Bestämmelserna i nu
aktuell paragraf rör situationen när fondbolag avser att inrätta en filial i
ett annat land utanför ramen för UCITS IV-direktivet och i den
situationen finns ingen sådan rätt att få förvalta fondföretag i andra
länder. Inrättandet av filial är i stället föremål för en särskild
tillståndsprövning av Finansinspektionen.
17 §
Paragrafen innehåller grundläggande krav på fondbolagens organisation.
Avsikten är att kraven ska motsvara dem som anges i artikel 12 i
UCITS IV-direktivet. Detaljerade regler i	dessa	avseenden anges i
kommissionens direktiv 2010/43/EU. De reglerna genomförs dock inte i
lag utan i föreskrifter. Se bemyndigande i föreslagna 13 kap. 1 § 5.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.7.
17 a §
Paragrafen, som är ny, innebär att ytterligare krav ställs på fondbolag
som förvaltar fondföretag i andra länder inom EES enligt UCITS IV-
direktivet. Bolagen ska säkerställa att verksamheten drivs enligt de
bestämmelser som är tillämpliga i fondföretagets hemland. Kravet
framgår av artikel 19 i UCITS IV-direktivet, av vilken också framgår
vilka bestämmelser bolaget ska följa i fondföretagets hemland.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.4.3.
17 b §
Paragrafen, som är ny, innehåller grundläggande uppföranderegler för
fondbolag. Avsikten är att reglerna ska motsvara dem som anges i artikel
14 i UCITS IV-direktivet. Detaljerade regler i dessa avseenden anges i
kommissionens direktiv 2010/43/EU. De reglerna genomförs dock inte i
lag utan i föreskrifter. Se bemyndigande i föreslagna 13 kap. 1 § 5.
Förslaget har behandlats i avsnitt 5.7.
3 kap. Förvaringsinstitut
4 §
Genom paragrafen, som är ny, genomförs det som anges i artikel 23.5 i
UCITS IV-direktivet. Bestämmelsen innebär att det ska finnas ett
skriftligt avtal mellan förvaringsinstitutet	och	det fondbolag som	294

förvaltar en investeringsfond. Avtalet ska reglera förhållandet mellan	Prop. 2010/11:135
parterna, exempelvis det informationsutbyte och den samordning i övrigt
som krävs för att förvaringsinstitutet och fondbolaget ska kunna uppfylla

kraven i LIF och andra författningar. Bestämmelsen omfattar, genom hänvisningen i 1 kap. 6 d §, även förvaltningsbolag som får förvalta en värdepappersfond. Artikel 23.5 i UCITS IV-direktivet avser endast den situationen att ett fondföretag förvaltas av ett förvaltningsbolag som är etablerat i ett annat land än fondföretaget, dvs. när förvaltningsbolagspasset används. Den här aktuella bestämmelsen gäller dock även när en värdepappersfond förvaltas av ett fondbolag och när en specialfond förvaltas enligt 1 kap. 4 eller 5 §. Den gäller således i förhållande till varje investeringsfond, oavsett vem som förvaltar den. Bestämmelsen innebär inte någon kontraheringsplikt för förvarings- institutet, men avtalet är att se som ett villkor för att institutet ska få agera som förvaringsinstitut för en investeringsfond.

I kommissionens direktiv 2010/43/EU anges vilka uppgifter avtalet ska innehålla.

I tredje stycket anges att i det fall avtalet ingås mellan ett förvaringsinstitut och ett utländskt förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond ska det i avtalet föreskrivas att svensk lag är tillämplig på avtalet. Även detta är ett krav som framgår av kommissionens direktiv (artikel 35). Om parterna trots bestämmelsen skulle föreskriva att något annat lands lag ska tillämpas på avtalet ska skyldigheten i denna paragraf inte påverka förhållandet mellan parterna. Det blir i stället en tillsynsfråga om Finansinspektionen anser att det avtal som ingåtts inte uppfyller lagstadgade krav.

Avtalet ska, enligt föreslagna 1 kap. 6 b §, lämnas till Finansinspektionen av ett förvaltningsbolag som önskar förvalta en värdepappersfond. Detta krav följer av UCITS IV-direktivet. Något motsvarande krav finns inte när ett svenskt bolag förvaltar en investeringsfond. Finansinspektionen har dock möjlighet att begära in avtalet med stöd av bestämmelserna i 10 kap. 2 §.

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.6.

4 kap. Allmänna bestämmelser för investeringsfonder

4 §

I första stycket görs ett tillägg med anledning av den nya möjligheten att förvalta fondföretag i andra länder inom EES enligt UCITS IV- direktivet. Ett fondbolags uppdrag åt någon annan att utföra visst arbete eller vissa funktioner kan avse även ett sådant fondföretag.

Ändringen i tredje stycket innebär att de krav på ett uppdragsavtal som ställs där ska gälla endast när den verksamhet som läggs ut är fondförvaltning eller därmed sammanhängande administration. Dessa funktioner kan avse såväl en investeringsfond som ett fondföretag som omfattas av UCITS IV-direktivet. De uppställda kraven på uppdragsavtalen avser således inte uppdrag att sälja fondandelar

(distributionsavtal). Förslaget har behandlats i avsnitt 14.6.

295

I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.

Prop. 2010/11:135

5 §

I första stycket görs ett tillägg med anledning av den nya möjligheten att förvalta fondföretag i andra länder inom EES enligt UCITS IV- direktivet. Ett fondbolags uppdrag enligt 4 § kan avse även förvaltningen av ett sådant fondföretag.

7 §

Skyldigheten att anmäla och ge in uppdragsavtal till Finansinspektionen begränsas i första stycket till uppdrag som avser fondförvaltning eller därmed sammanhängande administrativa åtgärder. Uppdraget kan avse såväl en investeringsfond som ett fondföretag som omfattas av UCITS IV-direktivet. Avtal som avser försäljningen av fondandelar (distributionsavtal) behöver således inte anmälas eller ges in enligt denna paragraf. Ett fondbolag är dock på begäran av inspektionen skyldigt att ge in även sådana uppdragsavtal om det behövs för inspektionens tillsyn (10 kap. 2 §). Förslaget har behandlats i avsnitt 14.6.

I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.

8 §

Av en ny punkt 3 i andra stycket följer att det ska framgå av fondbestämmelserna om fonden ska ha andelsklasser och vilka villkor som ska vara förenade med dem. Förslaget har behandlats i avsnitt 14.1.

I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.

9 §

Första stycket har ändrats på så sätt att bestämmelsen om godkännande av fondbestämmelser för en ny fond har flyttats till andra stycket och förutsättningarna för godkännande av ändrade fondbestämmelser har lyfts ut till ett eget, tredje, stycke. Enligt andra stycket gäller, liksom tidigare, att fondbestämmelser för en ny fond ska godkännas om de är skäliga för andelsägarna.

Tredje stycket innehåller nya regler för Finansinspektionens prövning av ändringar i fondbestämmelserna. Till skillnad från tidigare behöver ändringen i sig inte vara skälig för andelsägarna, dvs. Finansinspektionen ska inte pröva om det är skäligt att ändra fondbestämmelserna. Däremot måste fondbestämmelserna även efter ändringen vara skäliga. Den tidigare prövningen av om ändringarna är skäliga har ersatts av en möjlighet för Finansinspektionen att vägra godkännande om ändringarna strider mot andelsägarnas gemensamma intresse. Fondbolaget har alltid en skyldighet att handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse. Det är också fondbolaget, som har god överblick över sin egen verksamhet och utvecklingen på de finansiella marknaderna, som är bäst

lämpat att avgöra vilka förändringar som är i andelsägarnas intresse.

296

Fondbolagets bedömning att en ändring av fondbestämmelserna ligger i andelsägarnas gemensamma intresse bör därför godtas om den inte förefaller oriktig. Även vad som kan betraktas som väsentliga ändringar bör kunna godtas. Däremot bör genomgripande ändringar av bestämmelser som typiskt sett får anses ha varit avgörande för att andelsägare investerat i fonden inte få göras. Sådana ändringar får anses strida mot andelsägarnas intresse. Som exempel på sådana ändringar kan nämnas att fondens placeringsinriktning förändras fundamentalt, t.ex. från räntefond till aktiefond, att ändringen medför att risknivån förändras markant eller att en fond som profileras som etisk övergår till att bli en fond utan sådan inriktning. Ytterligare en förutsättning för godkännande av ändrade fondbestämmelser är att en eventuell underrättelse till andelsägarna uppfyller kraven i 9 a § andra stycket. Det innebär att fondbolaget antingen i samband med ansökan eller på uppmaning av Finansinspektionen under handläggningen ska ge in förslag på information till andelsägarna om ändringen. Särskilt vid ändringar som kan ha väsentlig betydelse för andelsägarna är det viktigt att underrättelsen innehåller lättbegriplig information om innebörden av ändringen. Finansinspektionen kan därför vägra godkännande om den föreslagna underrättelsen inte innehåller lämplig information i enlighet med 9 a § andra stycket. Förslaget har behandlats i avsnitt 13.1.2.

Av det nya fjärde stycket framgår att Finansinspektionen ska fatta beslut i frågan om godkännande av fondbestämmelser eller ändringar i dem inom två månader från det att en fullständig ansökan lämnats in. Finansinspektionen ska inom samma tid också underrätta det sökande fondbolaget om beslutet. Det har inte tidigare funnits någon tidsfrist för inspektionens beslut. Genom bestämmelsen genomförs andra stycket i artikel 5.4 i UCITS IV-direktivet. Med fullständig ansökan avses att de handlingar och uppgifter har lämnats in som inspektionen behöver för att kunna besluta i frågan. Tidsfristen i sig är visserligen till fördel för fondbolagen men det vore olyckligt om Finansinspektionen när den efterfrågade kompletterande information tvingades fatta ett avslagsbeslut för att hålla fristen. Det är därför lämpligt om det förekommer underhandskontakter mellan fondbolaget och Finansinspektionen när en ansökan behöver kompletteras och det bör vara möjligt för fondbolaget att i sådana fall medge att fristen förlängs. Ett bolag som inte vill medge detta har dock alltid rätt att få ett beslut inom den angivna fristen. Det finns vidare ingen skyldighet för inspektionen att avvakta med beslut om myndigheten inte finner det vara lämpligt.

Förslaget har behandlats i avsnitt 13.1.3.

9 a §

Paragrafen är ny. Bestämmelsen i första stycket motsvarar delvis nuvarande 9 § andra stycket, med det tillägget att Finansinspektionen även beträffande nya fondbestämmelser kan besluta att dessa inte får tillämpas förrän en viss tid förflutit från beslutet om godkännande. Ett sådant beslut kan bli aktuellt när nya fondbestämmelser godkänns på grund av att en fond ska delas men delningen inte ska genomföras förrän en tid efter godkännandet. Nuvarande regel att tillämpningen av

Prop. 2010/11:135

297

fondbestämmelseändringar kan anstå i högst tre månader har tagits bort. Prop. 2010/11:135 Finansinspektionen har i stället möjlighet att besluta det datum som

inspektionen anser är lämpligt med hänsyn taget till behovet av konsumentskydd och till vad fondbolaget anfört i sin ansökan om fondbestämmelseändring. En längre tid kan vara nödvändig t.ex. när fråga är om en väsentlig ändring av fondbestämmelserna i en specialfond som endast har öppet för inlösen kvartalsvis eller en gång per år. Enligt 9 b § ska nämligen andelsägarna ha möjlighet att lösa in sina andelar innan fondbestämmelserna börjar tillämpas.

Bestämmelsen om underrättelse till andelsägare har placerats i ett eget, andra stycke. Den ändringen har gjorts att underrättelseskyldigheten gäller ”berörda fondandelsägare”. Förklaringen till detta är att det finns en möjlighet att ha olika andelsklasser i en fond och en fondbestämmelseändring inte nödvändigtvis berör alla andelsklasser. En underrättelse till andelsägarna kommer att vara aktuell framför allt i de fall Finansinspektionen bedömer att ändringar är av väsentlig betydelse för andelsägarna. Fondbestämmelseändringar av väsentlig betydelse för andelsägarna kan vara t.ex. höjda avgifter, större förändringar i placeringsinriktningen eller en möjlighet att använda derivat i en fond vars medel inte tidigare fått placeras på det sättet. När ändringen är av väsentlig betydelse ska andelsägarna ha en rätt att lösa in sina fondandelar i enlighet med 9 b §. Det kan även förekomma situationer där ändringen i sig inte kan anses som väsentlig, men där det ändå är viktigt att andelsägarna får skriftlig information om ändringen. Det gäller t.ex. namnbyte på en fond, eftersom fondandelsägarna utan den kunskapen inte kan ta del av information som publiceras om fonden.

Andra stycket innehåller även en bestämmelse om vad en underrättelse till andelsägare ska innehålla. Det är viktigt att underrättelsen ger lättbegriplig information om ändringen och vilka konsekvenser den kan få för en andelsägares investering. Detta är särskilt viktigt vid ändringar av väsentlig betydelse när andelsägarna ska fatta ett beslut om huruvida de ska lösa in sina fondandelar eller inte. Därför innefattar Finansinspektionens prövning enligt 9 § tredje stycket en prövning av om underrättelsen innehåller lämplig information om syftet med fondbestämmelseändringen och vilka konsekvenser den kan få för andelsägarna.

I 13 kap. 1 § 6 finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om vilken information som ska lämnas i underrättelsen till fondandelsägarna och på vilket sätt underrättelsen ska lämnas.

Förslaget har behandlats i avsnitt 13.1.2.

9 b §

Om en ändring av fondbestämmelserna är av väsentlig betydelse för andelsägare ska Finansinspektionen enligt paragrafen besluta att andelsägarna ska ha rätt att lösa in sina fondandelar innan bestämmelserna börjar tillämpas. Fondbestämmelseändringar av väsentlig betydelse för andelsägarna kan vara t.ex. höjda avgifter, större förändringar i placeringsinriktningen eller en möjlighet att använda

derivat i en fond vars medel inte tidigare fått placeras på det sättet.

298

Inlösen ska kunna ske utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar Prop. 2010/11:135 kostnaderna för att avveckla värdepapper till följd av inlösen. Med

sådana kostnader avses transaktionskostnader som är en direkt följd av att fonden måste avyttra värdepapper, t.ex. courtage. Sådana kostnader får endast tas ut om det är föreskrivet i fondbestämmelserna och, med hänsyn till likhetsprincipen, sådana kostnader normalt tas ut av andelsägarna vid inlösen.

Andelsägarna ska ges möjlighet att begära inlösen under minst 30 dagar från den dag fondbolaget underrättar andelsägarna om fondbestämmelseändringen. Inlösen kommer att ske i enlighet med de tidpunkter för inlösen som gäller enligt fondbestämmelserna. En specialfond kan t.ex. vara öppen kvartalsvis. Oavsett vid vilka tidpunkter en fond är öppen för inlösen måste andelsägarna ha möjlighet att begära inlösen under minst 30 dagar från det att de underrättas om fondbestämmelseändringen och inlösen måste kunna ske innan fondbestämmelseändringen börjar tillämpas.

Förslaget har behandlats i avsnitt 13.1.2.

10 §

I paragrafen görs de ändringar som föranleds av att en investeringsfond ska kunna ha olika andelsklasser. Av tillägget i första stycket framgår att principen att andelarna i en investeringsfond ska vara lika stora och medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden inte gäller när det finns andelsklasser i fonden. Då gäller i stället, enligt andra stycket, att andelarna i en andelsklass ska vara lika stora och medföra lika rätt till egendomen i fonden. Att andelarna i en och samma fond inte behöver vara lika stora eller medföra lika rätt till fondegendomen när det finns andelsklasser sammanhänger med att andelarna i en andelsklass kan vara förenade med villkor som påverkar beräkningen av fondandelsvärdet. Så kan vara fallet när olika avgifter tas ut eller om en andelsklass är förenad med villkor om utdelning till andelsägarna och en annan med villkor om att utdelningen behålls i fonden, för det fall sådan utdelning ska öka andelarnas värde. Av ett tillägg i tredje stycket framgår att värdet av en fondandel i en andelsklass ska bestämmas med beaktande av de villkor som är förenade med andelsklassen. Dessa villkor ska enligt 8 § framgå av fondbestämmelserna.

I andra stycket anges på vilket sätt andelsklasser får skilja sig åt. Det är endast villkoren för utdelning, avgifter, lägsta teckningsbelopp och i vilken valuta andelarna tecknas och inlöses som får skilja sig åt mellan andelsklasserna i en investeringsfond.

Den nuvarande bestämmelsen i andra meningen första stycket om att en fondandel inte får utfärdas innan betalning för andelen har tillförts fonden har ersatts med en ny bestämmelse i 10 a §.

I övrigt har redaktionella ändringar gjorts. Förslaget har behandlats i avsnitt 14.1.

299

10 a § Prop. 2010/11:135

Paragrafen är ny. Bestämmelsen om när fondandelar får utfärdas ersätter det som nu regleras i 10 § första stycket andra meningen. Den förändrade lydelsen innebär att svenska regler blir konforma med UCITS IV- direktivet. Betalning behöver inte längre ha tillförts fonden för att en fondandel ska få utfärdas, utan det räcker med att det säkerställs att betalning kommer att tillföras fonden inom rimlig tid. Det innebär att fondbolaget på lämpligt sätt ska säkerställa att en köpare kommer att erlägga likvid inom den tidsram som bestäms av den praxis för clearing och avveckling som gäller på marknaden. Detta kan ske på olika sätt, exempelvis genom att bolaget kontrollerar köparens finansiella status och betalningsförmåga, genom att kräva bankgaranti för betalningen etc. Skulle betalning trots detta inte inflyta makuleras de utfärdade andelarna. Alla kostnader som kan uppstå till följd av detta, såsom kostnader för administrativ hantering, transaktionskostnader och eventuella kursförluster, ska bäras av fondbolaget. Bestämmelsen innebär att fondbolaget får avgöra om det accepterar att utfärda andelar innan betalning tillförts fonden eller om utfärdande ska ske när betalning tillförts fonden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 14.3.

11 §

I fjärde stycket har gjorts ett tillägg som innebär att fondbolaget, när det bekräftar att fondandelsinnehav registrerats till andelsägaren i förekommande fall också ska ange andelsklassens beteckning.

Förslaget har behandlats i avsnitt 14.1.

12 §

Bestämmelsen i första stycket tredje meningen har omformulerats så att skyldigheten för förvaltaren att vidarebefordra information från fondbolaget ska fullföljas skyndsamt och att vidarebefordrande även ska ske till den som antecknats i andelsägarens ställe. Bestämmelsen ska, tillsammans med den nya bestämmelsen i 8 kap. 22 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, säkerställa att andelsägare erhåller information från fondbolaget även när det finns en kedja av mellanhänder mellan fondbolaget och andelsägaren.

Den nya fjärde meningen i första stycket innebär att den generella möjligheten för förvaltare och andelsägare att avtala bort andelsägarens rätt till information begränsas. En förvaltare ska alltid vidarebefordra information om väsentliga ändringar av fondbestämmelser och om fusion.

Förslaget har behandlats i avsnitt 13.2.2.

300

13 §	Prop. 2010/11:135
I första stycket har en bestämmelse om möjlighet att avvakta med
försäljning av fondegendom tagits bort. Bestämmelsen ersätts av
bestämmelserna i nya 13 a §.
Enligt ett nytt andra stycke behöver ett fondbolag inte lösa in
fondandelar på begäran av andelsägare om fondandelarna är upptagna till
handel på en reglerad marknad och det är säkerställt att andelarnas
noterade värde inte i väsentlig mån avviker från det verkliga
fondandelsvärdet enligt 10 §. Förslaget har behandlats i avsnitt 14.2.
I tredje stycket har gjorts ett tillägg med anledning av att det i 5 a kap.
införts särskilda regler beträffande förvaringsinstituts förvaltning av
matarfonder i vissa fall.
I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.
13 a §
Paragrafen motsvarar artikel 84.2 a och 84.3 i UCITS IV-direktivet.
Paragrafen gör det möjligt för fondbolag att i undantagsfall senarelägga
försäljning och/eller inlösen av fondandelar om det behövs av hänsyn till
andelsägarnas intresse. Bestämmelsen utgör undantag från huvud-
principerna att inlösen ska ske omedelbart på begäran av en andelsägare
och att en investeringsfond ska vara öppen för den som önskar teckna
fondandelar. Möjligheten att senarelägga kan t.ex. behöva användas om,
till följd av särskilda omständigheter, fondförmögenheten och därmed
fondandelarna inte kan värderas till sitt marknadsvärde. Om fondbolaget
i ett sådant fall skulle tvingas att sälja eller lösa in andelar till ett tidigare
fastställt värde eller till ett uppskattat värde finns en risk att vissa andels-
ägare gynnas på bekostnad av andra andelsägare.
När ett fondbolag beslutat om senareläggning enligt paragrafen ska
bolaget utan dröjsmål underrätta Finansinspektionen om detta. Även
berörda investerare och andelsägare ska underrättas utan dröjsmål. Om
andelarna marknadsförs i något annat land inom EES ska den behöriga
myndigheten i det landet underrättas om åtgärden.
Finansinspektionen ska också underrättas när orsakerna till
senareläggningen upphört, dvs. när investeringsfonden åter är öppen för
inlösen eller tecknande av fondandelar.
Förslaget har behandlats i avsnitt 14.4.
13 b §
Paragrafen motsvarar artikel 84.2 b i UCITS IV-direktivet. Av
paragrafen framgår att Finansinspektionen får besluta att ett fondbolag
ska senarelägga försäljning och inlösen av andelar. Beslutet kan omfatta
senareläggning av både försäljning och inlösen eller endast något av
dem. Detta får ske om det är i andelsägarnas eller allmänhetens intresse.
Med det senare avses t.ex. situationer där utvecklingen på
fondmarknaden kan få betydelse för förtroendet för finansmarknaderna
och för den finansiella stabiliteten.
Förslaget har behandlats i avsnitt 14.4.	301
	301

15 §	Prop. 2010/11:135
I paragrafen har bestämmelserna om faktablad tagits bort. Dessa har
flyttats till 16 a §.
I andra stycket har uppräkningen av vad informationsbroschyren ska
innehålla kompletterats med två punkter som flyttats från nuvarande 16 §
första stycket. I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.
16 §
Bestämmelserna i första stycket har flyttats till 15 § andra stycket.
Bestämmelser i paragrafen som avser faktabladet har tagits bort. Nya
bestämmelser om faktablad finns i 16 a §. Begreppet reklammaterial har
ändrats till marknadsföringsmaterial. Någon ändring i sak avses inte med
detta.
16 a §
I paragrafen, som är ny, finns grundläggande bestämmelser om faktablad.
Bestämmelserna i första och andra styckena har flyttats från 15 §. Mot-
svarande bestämmelser i UCITS IV-direktivet återfinns i artikel 78.
I tredje stycket anges att faktabladet ska vara rättvisande och tydligt
och att det inte får vara vilseledande. Vidare framgår att faktabladet ska
överensstämma med relevanta delar i informationsbroschyren.
Bestämmelsen motsvarar artikel 79.1 i UCITS IV-direktivet.
I fjärde stycket anges att detaljerade bestämmelser om ett faktablads
innehåll och form finns i kommissionens förordning (EU) nr 583/2010.
Den som ska upprätta ett sådant faktablad måste i fortsättningen följa
bestämmelserna i förordningen. Förordningen är direkt tillämplig för
värdepappersfonder. När det gäller faktablad för specialfonder ska det
som anges i förordningen gälla i tillämpliga delar. Bestämmelsen i sista
meningen har flyttats från 16 § tredje stycket.
Förslaget har behandlats i avsnitt 7.3.
20 §
Första stycket reglerar ansvar för tillhandahållande av bl.a. faktabladet.
Av tillägget i första stycket framgår att fondbolaget inte ansvarar för
tillhandahållandet av faktablad när fondandelar distribueras av
mellanhänder enligt lagen om värdepappersmarknaden. I sådant fall
ansvarar i stället mellanhanden enligt den nya bestämmelsen i 8 kap.
22 a § nämnda lag. Bestämmelserna genomför artikel 80 i UCITS IV-
direktivet. Fondbolaget ansvarar således för att faktablad tillhandahålls
när bolaget säljer andelar i en investeringsfond som bolaget förvaltar. Ett
fondbolag ansvarar också för tillhandahållandet när bolaget distribuerar
andelar i en investeringsfond som det inte självt förvaltar. Sådan
distribution kan ske på basis av ett uppdragsavtal eller utan ett sådant
avtal. Paragrafen omfattar således såväl försäljning av andelar i
egenförvaltade fonder som i andra fonder. Förslaget har behandlats i
avsnitt 7.5.	302
	302

I andra stycket har begreppet ”reklam eller liknande” ändrats till Prop. 2010/11:135 ”marknadsföring”. Någon ändring i sak avses inte med detta.

I det nya tredje stycket finns en hänvisning till marknadsföringslagen (2008:486). Därmed erinras om att utelämnande av information enligt denna lag (LIF) även kan strida mot marknadsföringslagen. Sådan information ska anses vara väsentlig information enligt 10 § tredje stycket sist nämnda lag. Stycket har utformats efter förebild i annan lagstiftning på det finansiella området, bl.a. 6 § lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet.

I 13 kap. 1 § finns bemyndigande att meddela föreskrifter dels om tillhandahållandet av informationsbroschyr och faktablad (punkten 7), dels på vilket språk informationen ska tillhandahållas (punkten 8).

5 kap. Förvaltning av värdepappersfonder

20 §

Andra stycket har anpassats till de nya bestämmelser som innebär att fondbolag även kan förvalta fondföretag (se 2 kap. 12 och 15 §§). Det är det sammanlagda aktieinnehavet i samtliga förvaltade fonder och fondföretag som ska beaktas när det avgörs om fondbolaget har möjlighet att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen av ett företag enligt första stycket.

24 §

Sedan tidigare får Finansinspektionen för en värdepappersfond tillåta avvikelse från begränsningsreglerna för fondens placeringar under sex månader från det att verksamheten påbörjades, dvs. från det att nya fondbestämmelser börjar tillämpas. I paragrafen har nu lagts till att avvikelse även får tillåtas från det som anges i fondbestämmelserna. Vidare får sådana avvikelser tillåtas även när fondbestämmelserna ändrats och vid fusioner. Också i dessa situationer kan det vara i andelsägarnas intresse att det under en övergångsperiod ges rimliga möjligheter för fondbolaget att avveckla vissa innehav och göra nya investeringar på det för fonden mest fördelaktiga sättet. Liksom tidigare ska fonden dock alltid ha en lämplig fördelning av sina placeringar med hänsyn till den riskspridning som är förenad med fondens placeringsinriktning enligt fondbestämmelserna (se prop. 2002/03:150 s. 322).

Bestämmelsen avseende fusioner motsvarar artikel 39.6 i UCITS IV- direktivet.

Förslaget har behandlats i avsnitten 9.14 och 13.1.4.

303

5 a kap. Matarfonder och mottagarfonder

1–3 §§

Paragraferna motsvarar artikel 58.1–3 i UCITS IV-direktivet.

Av 1 och 2 §§ framgår vilka placeringsbestämmelser som gäller för en matarfond. Minst 85 procent av matarfondens värde ska placeras i mottagarfonden. Matarfondens medel får därutöver utgöras av kompletterande tillgångar i form av likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden, eller derivatinstrument. Likvida medel som behövs för förvaltningen av fonden motsvaras av det som anges i 5 kap. 1 § andra stycket sista meningen beträffande vanliga värdepappersfonder. Rätten att låta tillgångarna bestå av likvida medel enligt denna paragraf ska således inte sammanblandas med placering på konto hos kreditinstitut enligt 5 kap. 10 §.

Placering i derivatinstrument får endast syfta till att skydda värdet på tillgångarna i fonden, t.ex. genom att gardera sig för valutakursförändringar. I övrigt gäller för derivatanvändning samma bestämmelser som för vanliga värdepappersfonder. Det ska i fondbestämmelserna anges att fondbolaget får använda sig av derivatinstrument på detta sätt. Förslaget har behandlats i avsnitt 8.3.2.

Av 3 § framgår hur matarfondens sammanlagda exponering som hänför sig till derivatinstrument ska beräknas. I syfte att inte överskrida det värde som avses i 5 kap 13 § ska matarfondens och mottagarfondens exponeringar räknas samman. Fondbolaget för matarfonden kan välja mellan de två metoder för beräkning som anges. Den första metoden för sammanläggning förutsätter att fondbolaget får löpande information från fondbolaget för mottagarfonden om mottagarfondens exponeringar som hänför sig till derivat. Den andra metoden innebär att fondbolaget för matarfonden rättar sig efter de begränsningar för derivatanvändning som anges i mottagarfondens fondbestämmelser. Det spelar i det fallet alltså ingen roll om fondbolaget för mottagarfonden faktiskt utnyttjar det utrymme som fondbestämmelserna medger. För att beräkningen ska bli så rättvisande som möjligt är det naturligtvis önskvärt att matarfonden använder sig av samma metod för beräkning av exponering som mottagarfonden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.3.3.

4 §

I paragrafen klargörs att bestämmelserna om matar- och mottagarfonder i många fall också blir tillämpliga beträffande matarfondföretag eller mottagarfondföretag. Det är alltså möjligt för ett fondbolag som förvaltar en värdepappersfond att placera fondens medel i ett mottagarfondföretag. När det i de i första stycket angivna bestämmelserna talas om en mottagarfond avses även, i tillämpliga fall, ett mottagarfondföretag. När det i de i andra stycket angivna bestämmelserna talas om en matarfond avses även, i tillämpliga fall, ett matarfondföretag. I respektive stycke har inte angivits bestämmelser som skulle innebära att matarfondföretagen eller mottagarfondföretagen ålades förpliktelser. Motsvarande

Prop. 2010/11:135

304

förpliktelser ska i stället åläggas fondföretagen i deras hemländer. Inte Prop. 2010/11:135 heller har medtagits bestämmelser som skulle innebära förpliktelser för

utländska förvaringsinstitut eller revisorer (15 och 20 §§).

5 §

Paragrafen motsvarar artikel 59.1 och delar av artikel 59.3 i UCITS IV- direktivet.

Enligt första stycket måste det fondbolag som vill att en värdepappers-
fond ska vara en matarfond ansöka om Finansinspektionens tillstånd till
detta. Paragrafen blir tillämplig om ett fondbolag vill starta en ny fond
eller ändra placeringsinriktningen för en befintlig fond. I det senare fallet
kan det röra sig om en värdepappersfond som redan är en matarfond men
där fondbolaget vill placera fondens medel i en annan mottagarfond än
den nuvarande.
I andra stycket anges vilka handlingar som ska bifogas ansökan.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.5.1 och 8.5.2.
6 §
Första stycket motsvarar delar av artikel 59.3 i UCITS IV-direktivet. Av
stycket framgår vilka krav som ska vara uppfyllda för att Finans-
inspektionen ska ge sitt godkännande till att en värdepappersfond
förvaltas som en matarfond. Eftersom placeringsinriktningen måste
framgå av fondbestämmelserna ges tillståndet genom godkännande av
fondbestämmelser för en ny fond eller ändrade fondbestämmelser för en
befintlig fond. Placeringen av medlen får inte ske förrän
Finansinspektionen har godkänt fondbestämmelserna. Till följd av
bestämmelsen i 7 § kommer det för befintliga värdepappersfonder
dessutom krävas att andelsägarna får möjlighet att begäran inlösen av
sina fondandelar innan de nya fondbestämmelserna börjar tillämpas.
En första förutsättning för godkännande är att fullständiga an-
sökningshandlingar har lämnats in till Finansinspektionen. Med
fullständiga ansökningshandlingar avses att de handlingar som har getts
in till myndigheten är fullständigt ifyllda och att alla de handlingar som
ska ges in är ingivna. Finansinspektionen ska således kunna fatta beslut
med stöd av de ingivna handlingarna utan ytterligare kompletteringar.
Därutöver krävs att kraven i 5 a kap. är uppfyllda. Med det avses att de
placeringar som förutses i fondbestämmelserna överensstämmer med
placeringsbestämmelserna i 1–3 §§. Vidare måste det finnas avtal mellan
fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden eller rutiner som
säkerställer nödvändig samordning mellan fonderna, liksom avtal mellan
förvaringsinstituten respektive revisorerna, i enlighet med 9, 11, 16 och
20 §§. Vidare ska, om värdepappersfonden är en befintlig fond,
fondbolaget ha gett in förslag på underrättelse till andelsägarna enligt
7 §. Som en ytterligare förutsättning anges att fondbestämmelserna i
övrigt ska uppfylla kraven i 4 kap. 8 och 9 §§. Detta är en konsekvens av
att tillstånd till förvaltning av en värdepappersfond såsom en matarfond
ges genom godkännande av fondbestämmelser. För en ny fond måste
Finansinspektionen därför även pröva fondbestämmelserna i sin helhet.	305
	305

Prövningen av dessa får såvitt avser placeringsinriktningen inte innebära Prop. 2010/11:135 några ytterligare krav än de som följer av 1–3 §§. Samma begränsning

gäller befintliga fonder. I de fallen ska Finansinspektionen bara behöva pröva de fondbestämmelseändringar som är nödvändiga för omvandlingen till matarfond. Om fondbolaget vill ändra även andra bestämmelser kan ansökan om godkännande av detta göras separat. I annat fall måste Finansinspektionen, i enlighet med andra stycket, få två månader på sig att pröva ansökan.

Andra stycket innebär att Finansinspektionen, när det är fråga om en
befintlig fond, i normala fall endast har 15 arbetsdagar på sig att
underrätta sökanden om sitt beslut. Om fondbolaget vill ändra
fondbestämmelserna även på annat sätt än vad som krävs för att
värdepappersfonden ska bli en matarfond gäller dock en frist om två
månader (4 kap. 9 §). Även när det är fråga om en ny fond gäller
tvåmånadersfristen. Sista meningen i andra stycket har i allt väsentligt
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Femtondagarsfristen motsvarar artikel 59.2 i UCITS IV-direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.5.3.
7 §
Paragrafen motsvarar artikel 64 i UCITS IV-direktivet. När en befintlig
värdepappersfonds placeringsinriktning ändras så att den blir en
matarfond eller byter mottagarfondföretag, ska andelsägarna i enlighet
med första stycket alltid ha rätt till inlösen av sina fondandelar innan de
ändrade fondbestämmelserna börjar tillämpas. Till skillnad från vad som
anges i 4 kap. 9 b § är rätten till inlösen inte beroende av att
fondbestämmelseändringen anses som väsentlig. Inlösen ska ske utan att
andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnader för avveckling av
värdepappersinnehavet till följd av inlösen, t.ex. courtage. Sådana
avgifter får endast tas ut om det är föreskrivet i fondbestämmelserna och,
med hänsyn till likhetsprincipen, sådana avgifter normalt tas ut av
andelsägarna vid inlösen. Information om rätten till inlösen ska ges till
andelsägarna genom att en underrättelse skickas i enlighet med andra
stycket. Andra stycket innehåller även ytterligare krav på innehållet i
underrättelsen. Bestämmelsen gäller i stället för det som anges om
underrättelse i 4 kap. 9 a §. Enligt tredje stycket ska andelsägarna i
samband med underrättelsen även erhålla faktablad avseende både
matarfonden och mottagarfonden. Beträffande matarfonden avses det
faktablad som ska gälla när värdepappersfonden blir en matarfond.
I 13 kap. 1 § 14 finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om på
vilket sätt underrättelsen till andelsägarna ska lämnas.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.5.4.
8 §
Paragrafen motsvarar delar av artikel 60.1 första stycket i UCITS IV-
direktivet.
Av första stycket framgår att fondbolaget för mottagarfonden är
skyldigt att lämna information till fondbolaget för matarfonden. Den	306
	306

information fondbolaget för matarfonden behöver för att kunna uppfylla Prop. 2010/11:135 de krav som ställs i LIF är framför allt relaterade till exponeringar som

hänför sig till derivatinstrument (jfr 3 §) och till skyldigheten att effektivt övervaka förvaltningen av mottagarfonden (13 §).

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.8.

9 §

Paragrafen motsvarar delar av artikel 60.1 första och andra styckena i UCITS IV-direktivet samt artiklarna 8–13 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Det informationsutbyte som avses i 8 § ska enligt första stycket regleras i ett avtal. Avtalet ska också reglera annan samordning mellan matarfonden och mottagarfonden. I kommissionens direktiv 2010/44/EU anges vilka uppgifter avtalet ska innehålla. Det åligger fondbolaget för matarfonden att se till att det finns avtal som uppfyller de angivna kraven. I annat fall ska Finansinspektionen avslå en ansökan om tillstånd att få förvalta en värdepappersfond som matarfond.

Enligt andra stycket ska avtalet på begäran tillhandahållas andelsägarna. Det finns inget absolut krav på tillhandahållande av en kostnadsfri papperskopia utan det räcker att avtalet tillhandahålls på annat sätt, t.ex. genom hänvisning till en hemsida.

Enligt tredje stycket får placering enligt 1 § inte ske förrän avtalet har trätt i kraft.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.8.

10 §

Paragrafen motsvarar artikel 14 i kommissionens direktiv 2010/44/EU och innebär att parterna, för att fondbolaget för matarfonden ska kunna få tillstånd enligt 6 §, inte kan välja att tillämpa en annan lag på avtalet eller ge behörighet åt andra domstolar än den lag som gäller eller de domstolar som finns i de länder där fonderna eller fondföretagen är etablerade.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.8.

11 §

Paragrafen motsvarar artikel 60.1 tredje stycket i UCITS IV-direktivet samt artiklarna 15–19 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Om det är samma fondbolag som förvaltar både matarfonden och mottagarfonden krävs i stället för avtal enligt 9 § att fondbolaget fastställer rutiner som säkerställer nödvändig samordning mellan fonderna. Kommissionens direktiv 2010/44/EU innehåller bestämmelser om vilka frågor rutinerna ska reglera.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.9.1.

12 §

Paragrafen motsvarar artikel 61.1 fjärde stycket i UCITS IV-direktivet.

För att förvaringsinstitutet ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt 3 kap.

307

2 § krävs att det får tillgång till information om mottagarfonden, t.ex. om Prop. 2010/11:135 mottagarfondens beräkningar av fondandelsvärde. Paragrafen föreskriver

därför att fondbolaget för matarfonden till förvaringsinstitutet ska vidarebefordra sådan information om mottagarfonden som är nödvändig för att förvaringsinstitutet ska kunna fullgöra sina skyldigheter.

13 §

Paragrafen motsvarar artikel 65.1 i UCITS IV-direktivet.

Oavsett om en värdepappersfond är en matarfond eller inte har fondbolaget ansvaret för investeringarna gentemot andelsägarna. Regleringen om matar- och mottagarfonder syftar bl.a. till att fondbolaget för matarfonden ska kunna hålla sig informerad om hur förvaltningen av mottagarfonden sköts. Eftersom fondbolaget ska tillvarata matarfondens andelsägares intressen, måste det övervaka verksamheten i mottagarfonden på ett effektivt sätt. Fondbolaget har ansvaret att på ett adekvat sätt reagera mot eventuella missförhållanden beträffande mottagarfonden. Bestämmelsen innebär dock att fondbolaget har rätt att förlita sig på den information som det får från fondbolaget för mottagarfonden, såvida det inte finns anledning att ifrågasätta informationens tillförlitlighet. Detsamma gäller för den information som fondbolaget får från mottagarfondens förvaringsinstitut eller revisorer.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.7.

14 §

Paragrafen motsvarar artikel 65.2 i UCITS IV-direktivet och reglerar hur fondbolaget för matarfonden ska hantera eventuell provision eller annan ersättning som fondbolaget för mottagarfonden erbjuder vid placering i mottagarfonden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.6.

15 §

Av paragrafen framgår att förvaringsinstituten är skyldiga att samordna sin verksamhet och utbyta den information med varandra som behövs för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter. Skyldigheten innebär att förvaringsinstituten inte kan anses bryta mot den s.k. banksekretessen när de utbyter sådan information. I och med det genomför paragrafen artikel 61.1 tredje stycket i UCITS IV-direktivet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.9.1.

16 §

Paragrafen motsvarar artikel 61.1 i UCITS IV-direktivet samt artikel 24 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. För att säkerställa nödvändig samordning och utbyte av information ska det finnas ett avtal mellan förvaringsinstituten. I kommissionens direktiv 2010/44/EU anges vilka

uppgifter avtalet ska innehålla. Det åligger fondbolaget för matarfonden

308

att se till att det finns avtal som uppfyller de angivna kraven. I annat fall Prop. 2010/11:135 ska Finansinspektionen avslå en ansökan om tillstånd att få förvalta en

värdepappersfond som matarfond. Förslaget har behandlats i avsnitt 8.9.1.

17 §

Paragrafen motsvarar artikel 25 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Första och tredje styckena innebär att parterna, för att fondbolaget för matarfonden ska kunna få tillstånd enligt 6 §, inte kan välja att tillämpa en annan lag på avtalet eller ge behörighet åt andra domstolar än den lag som gäller eller de domstolar som finns i de länder där fonderna eller fondföretagen är etablerade. Som en ytterligare begränsning gäller, enligt andra stycket, att avtalet ska peka ut samma lag och samma domstolar som pekats ut i avtalet mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden enligt 9 §. Stycket är tillämpligt endast när det finns avtal enligt 9 §. Sådant avtal finns inte om matarfonden och mottagarfonden förvaltas av samma fondbolag, eftersom fondbolaget då i stället upprättar skriftliga rutiner för samordningen mellan fonderna (11 §). Tredje stycket har i allt väsentligt utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.9.1.
18 §
Paragrafen motsvarar artikel 61.2 i UCITS IV-direktivet.
Förvaringsinstitutet ska underrätta Finansinspektionen, fondbolaget
som förvaltar matarfonden och matarfondens förvaringsinstitut om det
upptäcker brister i förvaltningen av mottagarfonden som bedöms få
negativa konsekvenser för matarfonden. De brister som avses är sådana
som relaterar till det som förvaringsinstitutet bevakar enligt 3 kap. 2 §
andra stycket. Enligt nämnda bestämmelse ska förvaringsinstitutet bl.a.
se till att försäljning och inlösen av fondandelar sker i enlighet med
bestämmelserna i denna lag och fondbestämmelserna samt att
fondandelarnas värde beräknas i enlighet med tillämpliga bestämmelser.
Bestämmelser om vilken typ av brister det kan röra sig om meddelas i
föreskrifter (se bemyndigande i 13 kap. 1 § 15).
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.9.2.
19 §
Av paragrafen framgår att revisorerna är skyldiga att samordna sin
verksamhet och utbyta den information med varandra som behövs för att
de ska kunna fullgöra sina skyldigheter. Skyldigheten innebär att
revisorerna inte kan anses bryta mot tystnadsplikten för revisorer när de
utbyter sådan information, eftersom informationslämnandet inte sker
obehörigen. I och med det genomför paragrafen artikel 62.3 i UCITS IV-
direktivet.
I 22 och 23 §§ finns särskilda krav på revisorerna för matarfonder och
mottagarfonder.	309

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.10.2.

Prop. 2010/11:135

20 §

Paragrafen motsvarar artikel 62.1 i UCITS IV-direktivet samt artikel 27 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. För att säkerställa nödvändig samordning och utbyte av information ska det finnas ett avtal mellan revisorerna. I kommissionens direktiv 2010/44/EU anges vilka uppgifter avtalet ska innehålla. Det åligger fondbolaget för matarfonden att se till att det finns avtal som uppfyller de angivna kraven. I annat fall ska Finansinspektionen avslå en ansökan om tillstånd att få förvalta en värdepappersfond som matarfond.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.10.2.

21 §

Paragrafen motsvarar artikel 28 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Första och tredje styckena innebär att parterna, för att fondbolaget för matarfonden ska kunna få tillstånd enligt 6 §, inte kan välja att tillämpa en annan lag på avtalet eller ge behörighet åt andra domstolar än den lag som gäller eller de domstolar som finns i de länder där fonderna eller fondföretagen är etablerade. Som en ytterligare begränsning gäller, enligt andra stycket, att avtalet ska peka ut samma lag och samma domstolar som pekats ut i avtalet mellan fondbolagen för matarfonden och mottagarfonden enligt 9 §. Stycket är tillämpligt endast när det finns avtal enligt 9 §. Sådant avtal finns inte om matarfonden och mottagarfonden förvaltas av samma fondbolag, eftersom fondbolaget då i stället upprättar skriftliga rutiner för samordningen mellan fonderna (11 §). Tredje stycket har i allt väsentligt utformats i enlighet med

Lagrådets förslag.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.10.2.

22 §

Paragrafen motsvarar delar av artikel 62.2 första stycket i UCITS IV- direktivet. Kravet på revisorn för mottagarfonden att i fall när fonderna har olika räkenskapsår upprätta en särskild rapport över tiden från utgången av mottagarfondens räkenskapsår till utgången av matarfondens räkenskapsår är till för att revisorn för matarfonden ska ha fullt underlag för sin granskning.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.10.1.

23 §

Paragrafen motsvarar delar av artikel 62.2 i UCITS IV-direktivet. Bestämmelsen syftar till att matarfondens andelsägare ska få vederbörlig information om förvaltningen av mottagarfonden. Detta är viktigt eftersom i princip alla matarfondens medel placeras i mottagarfonden.

Det anges särskilt att det i matarfondens revisionsberättelse ska anges om

310

det finns avvikelser i mottagarfondens revisionsberättelse och vilka Prop. 2010/11:135 följder de får för matarfonden. Med avvikelser avses att revisionsberättelsen avviker från standardutformningen.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.10.1.

24 §

Paragrafen motsvarar artikel 63.4 i UCITS IV-direktivet. Förslaget har behandlats i avsnitt 8.13.

25 §

Paragrafen motsvarar artikel 63.5 i UCITS IV-direktivet. Bestämmelsen innebär att en andelsägare i matarfonden eller någon som avser att köpa andelar i fonden på begäran kostnadsfritt har rätt till en papperskopia av mottagarfondens eller mottagarfondföretagets informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.13.

26 §

Paragrafen motsvarar artikel 63.3 i UCITS IV-direktivet. Ett mottagarfondföretag omfattas inte av skyldigheten enligt 4 kap. 21 § att ge in informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårsredogörelse till Finansinspektionen. Därför ska enligt denna paragraf fondbolaget för matarfonden ge in dessa handlingar avseende mottagarfondföretaget.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.13.

27 och 28 §§

Paragraferna motsvarar artikel 67 i UCITS IV-direktivet. Finansinspektionens underrättelseskyldighet gäller revisors rapport

enligt 10 kap. 8 § samt ingripanden mot mottagarfondens fondbolag enligt 12 kap. eller mot förvaringsinstitutet enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Information om sådana ingripanden ska lämnas till fondbolaget för matarfonden och till behörig myndighet i ett matarfondföretags hemland, om de rör åsidosättanden av de särskilda krav som gäller matar- och mottagarfonder. Om mottagarfonden har ett matarfondföretag som andelsägare ska Finansinspektionen i stället lämna informationen till den behöriga myndigheten i matarfondföretagets hemland. Om Finansinspektionen får motsvarande information från en annan behörig myndighet ska Finansinspektionen enligt 28 § omedelbart vidarebefordra informationen till fondbolaget för matarfonden i fråga.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.14.

311

29 §	Prop. 2010/11:135
Paragrafen motsvarar artikel 60.3 i UCITS IV-direktivet och möjliggör
för fondbolag som förvaltar en matarfond att senarelägga försäljning och
inlösen av fondandelar, om fondbolaget för mottagarfonden beslutar att
senarelägga försäljning och inlösen av fondandelar. Bestämmelsen ska
jämföras med 4 kap. 13 a § som ger ett fondbolag för en investeringsfond
möjlighet att besluta om senareläggning av försäljning och inlösen av
fondandelar i undantagsfall och när ett uppskov är berättigat med hänsyn
till fondandelsägarnas gemensamma intresse. En senareläggning i nu
aktuella fall förutsätter inte någon undantagssituation eller en bedömning
av fondandelsägarnas intresse. Hänvisningen till 4 kap. 13 a § andra och
tredje stycket innebär att fondbolaget ska underrätta Finansinspektionen
och andelsägarna om åtgärden.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.12.
30 §
Paragrafen motsvarar artikel 60.4 första stycket i UCITS IV-direktivet.
Enligt första stycket ska en matarfond upplösas om mottagarfonden
eller mottagarfondföretaget upplöses. Fondbolaget för matarfonden kan
dock undvika att fonden upplöses genom att få Finansinspektionens
godkännande att placera matarfondens medel i en annan mottagarfond
eller att matarfonden blir en vanlig värdepappersfond.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.15.1.
31 §
Paragrafen motsvarar artikel 20.1–2 i kommissionens direktiv
2010/44/EU och innehåller de tidsfrister som gäller för en underrättelse
om att matarfonden ska upplösas eller en ansökan om tillstånd till en
ändrad placeringsinriktning. Den normala tidsfristen är två månader från
det att fondbolaget för matarfonden har fått information om att
mottagarfonden ska upplösas. Om fondbolaget för matarfonden har fått
information om mottagarfondens upplösning mer än fem månader före
den dag då upplösningen ska inledas ska i stället underrättelsen eller
ansökan ges in till Finansinspektionen senast tre månader före den dag då
upplösningen av mottagarfonden ska inledas.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.15.1.
32 §
Paragrafen motsvarar artikel 21.1 i kommissionens direktiv 2010/44/EU.
Tidsfristen inom vilken Finansinspektionen ska underrätta sökanden
om sitt beslut avviker från vad som enligt 4 kap. 9 § fjärde stycket gäller
vid godkännande av fondbestämmelser.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.15.1.
	312

33 §	Prop. 2010/11:135
Paragrafen motsvarar artikel 21.2 i kommissionens direktiv 2010/44/EU.
Paragrafen syftar till att fondbolaget som förvaltar mottagarfonden ska få
information om vad som ska hända med matarfonden vid
mottagarfondens upplösning. Detta är viktigt för att fondbolaget som
förvaltar mottagarfonden ska kunna planera upplösningen på bästa sätt.
Om matarfonden inte ska upplösas kan det t.ex. bli aktuellt att överföra
de medel som ska tillfalla matarfonden genom överföring av finansiella
instrument (se 37 §).
34 §
När en matarfond ska upplösas enligt 30 § ska enligt paragrafen
förvaltningen av fonden övertas av förvaringsinstitutet. I likhet med det
som gäller enligt 9 kap. 1 § fjärde stycket får övertagandet ske först tre
månader efter att övertagandet har kungjorts, om inte Finansinspektionen
beslutar att det får ske tidigare.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.15.1.
35 §
Första stycket motsvaras av artikel 20.3 i kommissionens direktiv
2010/44/EU. Fondbolaget ska utan dröjsmål kungöra att förvaltningen av
fonden ska övertas av förvaringsinstitutet samt att fonden ska upplösas.
Till skillnad från vad som gäller enligt 9 kap. 4 § ska dock dessa två
förhållanden kungöras samtidigt. Detta är en följd av att enligt 36 § den
möjlighet som enligt 9 kap. 2 § normalt finns för ett förvaringsinstitut att
överlåta förvaltningen till ett annat fondbolag, inte gäller vid en
matarfonds upplösning på grund av att mottagarfonden ska upplösas.
Möjligheten enligt andra stycket för Finansinspektionen att i ett enskilt
fall besluta om undantag från kravet på kungörande om det finns
särskilda skäl för det överensstämmer med 9 kap. 4 § tredje stycket. När
Finansinspektionen medger sådant undantag måste den dock beakta att
artikel 20.3 i kommissionens direktiv 2010/44/EU innebär en skyldighet
att informera andelsägarna i matarfonden om beslutet att upplösa fonden.
Undantag bör därför endast medges om fondbolaget på annat sätt har
lämnat den informationen till andelsägarna.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.15.1.
36 §
Till skillnad från vad som normalt gäller när ett förvaringsinstitut övertar
förvaltningen av en fond ska förvaringsinstitutet enligt första stycket när
upplösning ska ske på grund av att mottagarfonden ska upplösas, snarast
upplösa fonden. Den möjlighet som normalt finns att överlåta
förvaltningen av fonden till ett annat fondbolag (9 kap. 2 §) gäller inte
när förvaltningen av en matarfond överlämnas till förvaringsinstitutet på
grund av mottagarfondens upplösning. Av andra stycket framgår att de
bestämmelser angående rätt att lyfta utskiftade medel, utövande av	313
	313

rösträtt och ersättning för förvaltningen som normalt gäller när ett Prop. 2010/11:135 förvaringsinstitut övertar förvaltningen av en investeringsfond även

gäller när en matarfond ska upplösas till följd av mottagarfondens upplösning. Hänvisningen i 9 kap. 3 § till utskiftning enligt 2 § måste då läsas som utskiftning enligt denna paragraf.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.15.1.
37 §
Paragrafen motsvarar delar av artikel 21.4 i kommissionens direktiv
2010/44/EU.
Paragrafen reglerar mottagandet av eventuell behållning från
mottagarfonden vid upplösning av mottagarfonden. Normalt ska vid en
fonds upplösning tillgångarna i fonden säljas och nettobehållningen
skiftas ut (9 kap. 2 §). I enlighet med denna paragraf kan dock egendom
överföras till en matarfond i form av finansiella instrument. Detta kan
minska kostnaderna för matarfonden om matarfondens medel i
fortsättningen ska vara placerade i de finansiella instrument som
överförs. Det kan också vara så att vinsten vid en försäljning kan bli
större om försäljning inte behöver ske samtidigt som mottagarfondens
alla tillgångar säljs.
I vissa fall kan det vara så att behållningen från mottagarfondens
upplösning tillfaller matarfonden före det att fondbolaget för
matarfonden kan börja placera matarfondens medel enligt nya
placeringsbestämmelser. Fondbolaget har kanske ännu inte fått
erforderliga tillstånd eller andelsägarnas tid för att begära inlösen på
grund av en ändring i fondbestämmelserna har inte löpt ut (jfr 7 § och 4
kap. 9 b §). Det kan också vara så att matarfonden ska upplösas men
förvaltningen får ännu inte överlämnas till förvaringsinstitutet (jfr 34 §).
Andra meningen innebär att ett sådant tillfälligt innehav av likvida medel
eller andra finansiella tillgångar inte är otillåtet trots att det strider mot de
placeringsbestämmelser som gäller för fonden.
Bestämmelser om vad som gäller vid överföring av finansiella
instrument samt om hur överförda medel ska förvaltas meddelas i
föreskrifter (se bemyndigande i 13 kap. 1 § 16).
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.15.2.
38 §
Paragrafen motsvarar artikel 60.5 i UCITS IV-direktivet samt artikel 22.1
i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Enligt denna paragraf ska en
matarfond upplösas om mottagarfonden ska fusioneras eller delas upp i
flera fonder. Fondbolaget för matarfonden kan undvika att fonden
upplöses genom att få Finansinspektionens godkännande att placera
matarfondens medel i en annan mottagarfond eller ändra
fondbestämmelserna på annat sätt. Alternativt kan fondbolaget välja att
även efter fusionen eller delningen placera matarfondens medel i
”samma” mottagarfond. Vid fusion avses med ”samma” mottagarfond att
mottagarfonden är övertagande fond. Vid delning är det fråga om att
placeringarna fortsätter i en fond som kan betecknas som i allt väsentligt	314
	314

oförändrad i förhållande till situationen före delningen. I de flesta fall Prop. 2010/11:135 torde det inte krävas någon ändring av fondbestämmelserna för att efter

fusionen eller delningen fortsätta placera matarfondens medel i samma mottagarfond. Fondbolaget behöver då endast anmäla sin avsikt till Finansinspektionen.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.1.

39 §

Paragrafen motsvarar artikel 22.1 i kommissionens direktiv 2010/44/EU och innehåller de tidsfrister som gäller för en underrättelse om att matarfonden ska upplösas, en ansökan om tillstånd till en ändrad placeringsinriktning eller en anmälan om att matarfondens medel ska placeras i ”samma mottagarfond” enligt 38 §. Den normala tidsfristen är en månad från det att fondbolaget för matarfonden har fått information om att mottagarfonden ska fusioneras eller delas. Om fondbolaget för matarfonden har fått information om mottagarfondens fusion eller delning mer än fyra månader före den dag då fusionen eller delningen ska genomföras ska i stället underrättelsen, ansökan eller anmälan ges in till Finansinspektionen senast tre månader före den dag då fusionen eller delningen av mottagarfonden ska genomföras.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.1.

40 §

Paragrafen motsvarar artikel 23.1 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Tidsfristen inom vilken Finansinspektionens ska underrätta sökanden om sitt beslut avviker från vad som enligt 4 kap. 9 § fjärde stycket gäller vid godkännande av fondbestämmelser.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.1.

41 §

Paragrafen motsvarar artikel 23.2 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Paragrafen syftar till att fondbolaget som förvaltar mottagarfonden ska få information om vad som ska hända med matarfonden vid mottagarfondens upplösning. Detta är viktigt för att fondbolaget som förvaltar mottagarfonden ska kunna genomföra fusionen eller delningen på bästa sätt. Om matarfonden inte ska upplösas kan det t.ex. bli aktuellt att värdet av de andelar som ska lösas in överförs genom överföring av finansiella instrument.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.1.

42 §

När en matarfond ska upplösas enligt 38 § ska enligt första stycket förvaltningen av fonden övertas av förvaringsinstitutet. I likhet med det som gäller enligt 9 kap. 1 § fjärde stycket får övertagandet ske först tre

315

månader efter att övertagandet har kungjorts, om inte Finansinspektionen beslutar att det får ske tidigare.

Andra stycket motsvarar delar av artikel 22.4 i kommissionens direktiv 2010/44/EU.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.1.

43 §

Första stycket motsvaras av delar av artikel 22.4 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Fondbolaget ska utan dröjsmål kungöra att förvaltningen av fonden ska övertas av förvaringsinstitutet samt att fonden ska upplösas. Till skillnad från vad som gäller enligt 9 kap. 4 § ska dessa två förhållanden kungöras samtidigt. Detta är en följd av att enligt 44 § den möjlighet som enligt 9 kap. 2 § normalt finns för ett förvaringsinstitut att överlåta förvaltningen till ett annat fondbolag, inte gäller vid upplösning av en matarfond på grund av att mottagarfonden ska fusioneras eller delas.

Möjligheten enligt andra stycket för Finansinspektionen att i ett enskilt fall besluta om undantag från kravet på kungörande om det finns särskilda skäl för det överensstämmer med 9 kap. 4 § tredje stycket. När Finansinspektionen medger sådant undantag måste den dock beakta att artikel 22.4 i kommissionens direktiv 2010/44/EU innebär en skyldighet att informera andelsägarna i matarfonden om beslutet att upplösa fonden. Undantag bör därför endast medges om fondbolaget på annat sätt har lämnat den informationen till andelsägarna.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.1.

44 §

Till skillnad från vad som normalt gäller när ett förvaringsinstitut övertar förvaltningen av en fond ska förvaringsinstitutet enligt första stycket när upplösning ska ske på grund av att mottagarfonden ska fusioneras eller delas, snarast upplösa fonden. Den möjlighet som normalt finns att överlåta förvaltningen av fonden till ett annat fondbolag (9 kap. 2 §) gäller inte när förvaltningen av en matarfond överlämnas till förvaringsinstitutet på grund av mottagarfondens fusion eller delning. Av andra stycket framgår att de bestämmelser angående rätt att lyfta utskiftade medel, utövande av rösträtt och ersättning för förvaltningen som normalt gäller när ett förvaringsinstitut övertar förvaltningen av en investeringsfond även gäller när en matarfond ska upplösas till följd av mottagarfondens fusion eller delning. Hänvisningen i 9 kap. 3 § till utskiftning enligt 2 § måste då läsas som utskiftning enligt denna paragraf.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.1.

45 §

Paragrafen motsvarar artikel 23.4 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Bestämmelsen i första stycket syftar till att matarfondens placeringsinriktning inte ska ändras utan att erforderliga tillstånd getts till

Prop. 2010/11:135

316

detta. Om erforderliga tillstånd inte getts ska fondbolaget för matarfonden lösa in fondandelarna i mottagarfonden. Bestämmelsen gäller när placeringsinriktningen ska ändras, dvs. inte när matarfondens medel efter fusionen eller delningen ska placeras i samma mottagarfond. Inlösen ska även ske när Finansinspektionen har avslagit en ansökan om tillstånd till ändrade placeringsbestämmelser. I ett sådant fall ska matarfonden upplösas. Fondbolaget för matarfonden kan emellertid överklaga Finansinspektionens beslut. Fondbolaget är då skyldigt att lösa in andelarna och förvalta dem enligt 46 § till dess ett lagakraftvunnet beslut föreligger.

Enligt andra stycket måste fondbolaget även när fondbolaget har beslutat att upplösa matarfonden se till att fondandelarna löses in innan fusionen eller delningen avseende mottagarfonden verkställs. Inlösen ska också ske om det behövs för att säkerställa matarfondens andelsägares rätt till inlösen av sina fondandelar enligt 7 § eller 4 kap. 9 b §. Enligt nämnda bestämmelser kan andelsägarna ha en rätt att lösa in sina fondandelar innan en ändring av fondbestämmelserna börjar tillämpas. Fondbolaget kan alltså ha fått Finansinspektionens godkännande av fondbestämmelser som innebär att placeringsinriktningen ändras, men fondbestämmelserna får inte börja tillämpas förrän andelsägarna har fått viss tid på sig att begära inlösen av sina fondandelar.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.2.

46 §

Paragrafen motsvarar artikel 23.5 och 23.6 i kommissionens direktiv 2010/44/EU. Paragrafen reglerar mottagandet av den behållning som tillfaller matarfonden när fondbolaget för matarfonden begär inlösen av fondandelarna på grund av att mottagarfonden ska fusioneras eller delas. I enlighet med denna paragraf kan egendom överföras till en matarfond i form av finansiella instrument. Detta kan minska kostnaderna för matarfonden om matarfondens medel i fortsättningen ska vara placerade i de finansiella instrument som överförs. Det kan också vara så att vinsten vid en försäljning kan bli större om inte alla tillgångar behöver säljas i samband med inlösen.

I vissa fall kan det vara så att behållningen från inlösen av fondandelarna i mottagarfonden tillfaller matarfonden före det att matarfonden kan börja placera medel enligt nya placeringsbestämmelser. Fondbolaget för matarfonden har kanske ännu inte fått erforderliga tillstånd eller andelsägarnas tid för att begära inlösen på grund av att en ändring gjorts i fondbestämmelserna har inte löpt ut (jfr 7 § och 4 kap. 9 b §). Det kan också vara så att matarfonden ska upplösas men förvaltningen får ännu inte överlämnas till förvaringsinstitutet (jfr 42 §). Andra meningen innebär att ett sådant tillfälligt innehav av likvida medel eller andra finansiella tillgångar inte är otillåtet trots att det strider mot de placeringsbestämmelser som gäller för fonden.

Bestämmelser om vad som gäller vid överföring av finansiella instrument samt om hur överförda medel ska förvaltas meddelas i föreskrifter (se bemyndigande i 13 kap 1 § 16).

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.3.

Prop. 2010/11:135

317

47 §	Prop. 2010/11:135
Paragrafen motsvarar artikel 58.4 a i UCITS IV-direktivet. Den innebär
att ett fondbolag för en mottagarfond som har minst två matarfonder, kan
välja om det vill sälja fondandelar till allmänheten eller inte.
Bestämmelsen är, genom hänvisningen i 4 §, även tillämplig beträffande
matarfondföretag. Matarfonderna måste vara värdepappersfonder och
matarfondföretagen måste vara fondföretag som har tillstånd att driva
verksamhet som avses i UCITS IV-direktivet.
Mottagarfonden måste på nytt öppnas för allmänheten om en
matarfond eller ett matarfondföretag lämnar mottagarfonden med följd
att mottagarfonden endast tillförs medel från en matarfond eller ett
matarfondföretag.
Om fondbolaget för mottagarfonden beslutar att fonden ska stängas för
nya investerare påverkas inte befintliga andelsägare. Dessa kvarstår med
sina innehav i mottagarfonden. Fondbolaget kan alltså inte begära att
befintliga andelsägare ska lösa in sina andelar. Ett fondbolag för en
värdepappersfond som vill använda sig av denna möjlighet att inte rikta
sig till allmänheten bör i fondbestämmelserna ange att fonden riktar sig
till allmänheten men har möjlighet att upphöra med att söka kapital från
andra investerare om den bland sina andelsägare får två eller flera
matarfonder eller matarfondföretag. Även hur andelsägarna ska
informeras om denna åtgärd bör anges i fondbestämmelserna. Detsamma
gäller när förutsättningarna för denna särskilda form av stängning inte
längre föreligger och mottagarfonden därför återigen måste öppnas för
försäljning till andra än matarfonderna eller matarfondföretagen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.4.2.
48 §
Paragrafen motsvarar artikel 58.4 b i UCITS IV-direktivet.
Första stycket innebär att ett mottagarfondföretag, som inte har
underrättat den behöriga myndigheten i sitt hemland om att det vill
marknadsföra andelar i fondföretaget i Sverige, inte behöver underrätta
myndigheten bara för att mottagarfondföretaget har en eller flera svenska
matarfonder som andelsägare. Fondföretaget behöver inte heller fullgöra
de skyldigheter som anges i 1 kap. 7 § för fondföretag vars andelar
marknadsförs i Sverige.
På motsvarande sätt framgår av andra stycket att fondbolaget för en
mottagarfond som har ett eller flera matarfondföretag som andelsägare
men i övrigt inte marknadsför fondandelarna i ett annat land inom EES
inte behöver underrätta Finansinspektionen enligt 2 kap. 15 c § om
marknadsföringen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 8.4.2.
49 §
Paragrafen motsvarar artikel 66.1 i UCITS IV-direktivet och reglerar
mottagarfondens fondbolags skyldighet att till Finansinspektionen
meddela uppgifter om varje matarfond eller matarfondföretag som har	318
	318

investerat i mottagarfonden. Är det fråga om ett matarfondföretag ska Prop. 2010/11:135 Finansinspektionen omedelbart lämna uppgiften vidare till den behöriga

myndigheten i matarfondföretagets hemland. Det rör sig om identifieringsuppgifter avseende matarfonden eller matarfondföretaget första gången fondens eller fondföretagets medel placeras i mottagarfonden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.4.3.

50 §

Paragrafen motsvarar artikel 66.2 i UCITS IV-direktivet. Av bestämmelsen framgår att ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond inte får ta ut någon avgift av matarfonden eller matarfondföretaget vid försäljning eller inlösen av andelar.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.6.

51 §

Paragrafen motsvarar artikel 66.3 i UCITS IV-direktivet. I 4 kap. 20 § föreskrivs att informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse och halvårs- redogörelse på begäran ska tillhandahållas den som avser att köpa andelar i en investeringsfond. I förevarande paragraf föreskrivs att ett fondbolag som förvaltar en mottagarfond ska lämna den informationen även till en matarfonds förvaringsinstitut och revisor.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.13.

52 §

Paragrafen motsvarar artikel 60.5 andra stycket i UCITS IV-direktivet. Enligt bestämmelsen får en mottagarfond inte fusioneras eller delas förrän 60 dagar har förflutit från det att dess andelsägare och behörig myndighet i matarfondföretagets hemland har underrättats om fusionen eller delningen. Bestämmelsen syftar framför allt till att matarfonder och matarfondföretag ska få tid på sig att ansöka om de tillstånd som behövs för att kunna fortsätta verksamheten.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.4.

53 §

Paragrafen motsvarar artikel 60.5 sista stycket i UCITS IV-direktivet. Om båda de fonder som blir ett resultat av delningen av mottagarfonden är likadana som den ursprungliga fonden behöver fondbolaget för matarfonden inte något tillstånd till att matarfonden ”följer med” en av fonderna. Det kan dock vara så att en följd av delningen blir att matarfondens innehav delas upp på de två fonderna. Matarfonden uppfyller då inte längre kriterierna för att vara matarfond. Fondbolaget för matarfonden måste då lösa in matarfondens fondandelar. Paragrafen syftar till att fondbolaget för matarfonden ska ges en rätt till inlösen

innan delningen av mottagarfonden verkställs.

319

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.16.2

Prop. 2010/11:135

54 §

Paragrafen motsvarar artikel 60.4 andra stycket i UCITS IV-direktivet. Syftet med bestämmelsen är att en mottagarfond inte ska kunna upplösas förrän tre månader har förflutit från det att andelsägarna och behöriga myndigheter för matarfonder eller matarfondföretag har underrättats om att förvaringsinstitutet ska överta förvaltningen av fonden. Liksom i andra fall när ett förvaringsinstitut ska överta förvaltningen av en fond underrättas andelsägarna om övertagandet genom kungörelse enligt 9 kap. 4 §. Finansinspektionen kan i enlighet med 9 kap. 4 § tredje stycket besluta om undantag från kravet på kungörelse om det finns särskilda skäl för det, t.ex. när andelsägarna underrättats om övertagandet på annat sätt. Paragrafen är inte avsedd att hindra Finansinspektionen från att medge sådant undantag, så länge tidsfristen för upplösning räknas från det att andelsägarna underrättats om övertagandet.

Fondbolaget för matarfonden ska informeras särskilt om upplösningen. På så sätt säkerställs att fondbolag för matarfonder och matarfondföretag får tid på sig att ansöka om de tillstånd som behövs för att kunna fortsätta verksamheten.

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.15.3.

6 kap. Förvaltning av specialfonder

3 §

Paragrafen innebär att specialfonder som har en placeringsinriktning som innebär att minst 85 procent av fondens värde placeras i en annan investeringsfond, ska omfattas av vissa av bestämmelserna om matarfonder. På samma sätt gäller vissa av bestämmelserna om mottagarfonder för den investeringsfond i vilken specialfondens medel placeras. Utöver att minst 85 procent av specialfondens medel ska placeras i en annan fond gäller inte bestämmelserna i 5 a kap. 1–3 §§ om matarfonders placeringsinriktning, eftersom en specialfond är en specialfond just för att fondbolaget ska kunna avvika från de placeringsregler som gäller för värdepappersfonder. Det innebär också att Finansinspektionens prövning av fondbestämmelsernas skälighet är vidare än den som gäller för värdepappersfonder som är matarfonder. Därför har femtondagarsfristen för vissa beslut om godkännande av ändrade fondbestämmelser inte gjorts tillämplig för specialfonder (5 a kap. 32 och 40 §§).

Förslaget har behandlats i avsnitt 8.17.

320

8 kap. Fusion och delning av investeringsfonder m.m.

Prop. 2010/11:135

1 §

I paragrafen anges att två eller flera värdepappersfonder får läggas samman (fusion) och att detta kan ske genom absorption eller kombination. De värdepappersfonder som ska ingå i fusionen behöver inte förvaltas av samma fondbolag.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 2.1.p i och ii samt delar av artikel 38 i UCITS IV-direktivet.

Förslaget har behandlats i avsnitten 9.3 och 9.4.

2 §

Paragrafen reglerar vederlaget till andelsägarna vid en fusion.

Första meningen innehåller huvudregeln, vilken är att fusionsveder- laget ska bestå av andelar i den övertagande värdepappersfonden.

I andra meningen anges att om det behövs för att genomföra fusionen, får fusionsvederlaget även bestå av pengar. Den delen av vederlaget får dock uppgå till högst tio procent av värdet av andelsägarnas andelar i den överlåtande fonden. Sådan ersättning aktualiseras när vederlaget inte endast kan bestå av andelar i den övertagande fonden eftersom värdet på de andelarna inte kan fås att motsvara värdet på andelarna i en överlåtande fond.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 2.1 p. i och ii i UCITS IV-direk- tivet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 9.5.

3 §

Paragrafen reglerar vem som ska upprätta en fusionsplan samt vad den ska innehålla.

I första stycket anges att det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska upprätta en fusionsplan som är gemensam för fonderna. Samtliga inblandade fondbolag ska således godkänna planen.

I andra och tredje styckena anges vilka uppgifter fusionsplanen ska innehålla. I andra stycket 1 anges bl.a. att det ska anges vilka fonder som ska ingå i fusionen. Med detta avses att det ska vara möjligt att identifiera fonden ifråga, varför namn på fonderna och eventuella andra identifikationsuppgifter bör uppges. Finansinspektionen får inte kräva att ytterligare uppgifter än de som är nämnda i paragrafen tas in i fusionsplanen. Fondbolagen kan däremot komma överens om att ta in ytterligare uppgifter i planen.

Paragrafen motsvarar artiklarna 39.2 a och 40 i UCITS IV-direktivet. Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.1.

321

4 §	Prop. 2010/11:135
Enligt paragrafen ska det eller de fondbolag som upprättar den
gemensamma fusionsplanen enligt 3 § fastställa tidpunkten för beräkning
av utbytesförhållandet mellan andelar i den överlåtande och den
övertagande värdepappersfonden samt, i förekommande fall, kontant
ersättning. Tidpunkten ska fastställas till en dag som infaller före den dag
då fusionen genomförs.
Genom bestämmelserna genomförs delar av artikel 47.1 i UCITS IV-
direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.10.
5 §
I paragrafen anges att det eller de förvaringsinstitut som utsetts för de
värdepappersfonder som ska ingå i fusionen ska lämna ett utlåtande över
att vissa av uppgifterna i fusionsplanen är förenliga med bestämmelserna
i lagen och respektive fonds fondbestämmelser. Ett utlåtande ska lämnas
för var och en av värdepappersfonderna som ska ingå i fusionen.
I de fall ett och samma fondbolag förvaltar alla de värdepappersfonder
som ska ingå i fusionen kommer ofta endast ett förvaringsinstitut att vara
inblandat. I sådana fall behöver endast ett utlåtande lämnas.
Paragrafen motsvarar artiklarna 39.2 c och 41 i UCITS IV-direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.2.
6 §
Paragrafen anger vilka krav på revisorsgranskning som föreligger vid
fusion.
I första stycket anges vilka uppgifter som ska granskas av en revisor
vid en fusion.
I andra stycket anges att revisorn ska upprätta ett yttrande över
granskningen.
Enligt UCITS IV-direktivet ska det i revisorns yttrande anges även det
faktiska utbytesförhållandet som fastställts vid tidpunkten för beräkning
av utbytesförhållandet. Det faktiska utbytesförhållandet kan fastställas
först då fusionen genomförts. Revisorns yttrande som ska ges in till
Finansinspektionen tillsammans med ansökan om tillstånd till fusionen
enligt 9 § kan därför inte innehålla denna uppgift. I tredje stycket anges
därför att revisorn ska lämna uppgifter om det fastställda
utbytesförhållandet till inspektionen när fusionen har genomförts.
I fjärde stycket anges att revisorn som utför granskningen ska vara en
auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag.
Paragrafen motsvarar artikel 42.1–2 i UCITS IV-direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.3.
7 §
Paragrafen anger att det eller de fondbolag som förvaltar de
värdepappersfonder som ska ingå i fusionen på begäran ska lämna	322
	322

revisorns yttrande kostnadsfritt till andelsägarna i de överlåtande och de Prop. 2010/11:135 övertagande värdepappersfonderna.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 42.3 i UCITS IV-direktivet. Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.3.

8 §

Paragrafen reglerar information till fondandelsägare.

I första stycket anges när fondbolagen ska lämna information till
andelsägarna i de värdepappersfonder som ingår i fusionen. Detta ska ske
efter det att Finansinspektionen gett tillstånd till fusionen. Vidare anges
att informationen ska vara lämplig och rättvisande.
I andra stycket anges närmare vilka uppgifter som ska framgå av infor-
mationen.
I tredje stycket anges att tillsammans med informationen till
andelsägarna i en överlåtande värdepappersfond ska den övertagande
värdepappersfondens faktablad lämnas. Om faktabladet ändrats i
samband med fusionen ska det också lämnas till andelsägarna i den
övertagande värdepappersfonden.
I fjärde stycket anges att informationen även ska tillhandahållas den
som innan fusionen genomförs tecknar andelar i någon av
värdepappersfonderna. Fondbolagen är således skyldiga att lämna
informationen till de andelsägare som tillkommer i tiden efter
inspektionens beslut och fram till dess fusionen genomförs. Av fjärde
stycket anges vidare att informationen även ska tillhandahållas den som
begär sådan information som avses i 4 kap. 20 § första stycket, dvs.
informationsbroschyr, faktablad, årsberättelse eller halvårsredogörelse.
Paragrafen motsvarar delar av artikel 43.1–3 i UCITS IV-direktivet
samt artiklarna 5 och 6 i kommissionens direktiv 2010/44/EU.
I 13 kap. 1 § 20 finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om
vad informationen ska innehålla, hur den ska utformas, på vilket sätt den
ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.4.
9 §
Paragrafen reglerar ansökan om tillstånd till fusion.
Första stycket anger att det fondbolag som förvaltar en överlåtande
värdepappersfond ska ansöka om tillstånd till fusionen hos
Finansinspektionen. För det fall flera överlåtande värdepappersfonder ska
ingå i fusionen ska en ansökan inges av varje fondbolag som förvaltar
någon av fonderna. Inget hindrar att en gemensam ansökan ges in.
I andra stycket anges vilka handlingar som ska lämnas tillsammans
med ansökan.
I tredje stycket anges att Finansinspektionen ska begära att fondbolaget
kompletterar ansökan senast tio arbetsdagar från det att en ansökan har
lämnats in, om ansökan inte är fullständig.
Paragrafen motsvarar delar av artikel 39.2 och 39.5 i UCITS IV-
direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.5.	323
	323

10 §

Paragrafen reglerar när Finansinspektionen ska ge tillstånd till en fusion. I första stycket anges vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att Finansinspektionen ska ge tillstånd till fusionen. Bestämmelsen är uttömmande vilket innebär att om kriterierna är uppfyllda får tillstånd inte nekas. Fusionsplanen, utlåtandena av förvaringsinstituten, revisorns yttrande och informationen till andelsägarna ska uppfylla kraven i 3, 5, 6 respektive 8 §§ och ansökan ska vara fullständig (punkten 1). Om andelarna i en överlåtande värdepappersfond marknadsförs i ett annat land inom EES ska andelarna i den övertagande värdepappersfonden också få marknadsföras där (punkten 2). Innan tillstånd kan ges måste den övertagande värdepappersfonden således ha vidtagit de åtgärder som

krävs för att få marknadsföras i ett sådant land.

I andra stycket anges att inspektionen ska underrätta fondbolaget om sitt beslut i tillståndsfrågan inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in. Med fullständig ansökan avses att alla handlingar som ska lämnas in till inspektionen är ingivna och att alla erforderliga uppgifter finns i ansökan så att inspektionen kan fatta beslut i ärendet.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 39.1, 4 och 5 i UCITS IV- direktivet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.7.

11 §

Paragrafen reglerar fondandelsägarnas rättigheter vid en fusion. Bestämmelserna i första stycket innebär att andelsägarna i de

värdepappersfonder som ska ingå i en fusion har rätt att få sina fondandelar inlösta innan fusionen genomförs utan att andra avgifter tas ut än vad som motsvarar kostnaderna för att avveckla värdepapper till följd av inlösen. Bestämmelserna tillförsäkrar andelsägarna framför allt möjligheten att under viss tid lösa in fondandelarna utan att behöva exponeras för den förändring som värdepappersfonden ska genomgå med anledning av fusionen. Någon avgift för inlösen får inte tas ut, bortsett från vad som motsvarar avvecklingskostnader som är en direkt följd av att värdepapper i fonden måste avyttras, t.ex. courtage. Sådana kostnader får endast tas ut om det är föreskrivet i fondbestämmelserna och, med hänsyn till likhetsprincipen, sådana kostnader normalt tas ut av andelsägarna vid inlösen.

Bestämmelserna i andra stycket ger andelsägarna möjlighet att byta ut sina fondandelar mot andelar i en annan värdepappersfond eller ett annat fondföretag med liknande placeringsinriktning som förvaltas av samma fondbolag eller av ett bolag som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som fondbolaget. Sådant byte får ske om andelsägaren så önskar under förutsättning att det är möjligt, dvs. att det finns en fond med liknande placeringsinriktning som fondbolaget kan erbjuda.

I tredje stycket anges att andelsägarna ska ha möjlighet att begära inlösen eller utbyte av fondandelar under minst 30 dagar från den dag fondbolaget lämnar information om fusionen med sådant innehåll som föreskrivs i 8 § till andelsägarna. Möjligheten ska upphöra senast fem

Prop. 2010/11:135

324

arbetsdagar före dagen för beräkning av utbytesförhållandet mellan Prop. 2010/11:135 andelar i den överlåtande och den övertagande värdepappersfonden.

Inlösen kommer att ske i enlighet med de tidpunkter för inlösen som gäller enligt fondbestämmelserna. Eftersom bestämmelsen gäller även för specialfonder (se 24 §) kan det förekomma att fonden enligt fondbestämmelserna är öppen t.ex. endast kvartalsvis och att andelsägare ska komma in med begäran om inlösen en viss tid före varje inlösentillfälle. Oavsett vid vilka tidpunkter en fond är öppen för inlösen måste andelsägarna ha möjlighet att begära inlösen under minst 30 dagar från det att de underrättas om fusionen och inlösen kunna ske innan fusionen genomförs.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 43.2 samt artikel 45.1 i UCITS IV-direktivet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 9.7.
12 §
Paragrafen reglerar senareläggning av försäljning och inlösen av
fondandelar.
I första stycket anges att Finansinspektionen i samband med en fusion,
efter ansökan av ett fondbolag eller utan sådan ansökan, får tillåta eller
kräva att ett fondbolag senarelägger försäljning och inlösen av andelar i
en värdepappersfond som ingår i fusionen, om det är motiverat med
hänsyn till andelsägarnas intressen. En sådan senareläggning får inte
påverka andelsägarnas rätt till inlösen eller utbyte av andelar enligt 11 §.
Andelsägarna ska således, oavsett om senareläggning beslutas, ha fått
möjlighet att begära inlösen eller utbyte under 30 dagar från det att de
fått information om fusionen och att lösa in andelarna innan fusionen
genomförs. Bestämmelserna motsvarar artikel 45.2 i UCITS IV-
direktivet.
Om andelar i en värdepappersfond som omfattas av beslutet om
senareläggning marknadsförs i annat land inom EES framgår av andra
stycket att Finansinspektionen ska underrätta de behöriga myndigheterna
i ett sådant land om beslutet. Fondbolaget ska underrätta andelsägarna
om inspektionens beslut om senareläggning.
I tredje stycket anges att fondbolaget, så snart orsakerna till
senareläggning upphört, ska anmäla detta till Finansinspektionen.
Liknande krav på underrättelse som i andra och tredje styckena föreligger
vid senareläggning av försäljning och inlösen av fondandelar i andra
situationer än i samband med en fusion (jfr 4 kap. 13 a § andra och tredje
styckena).
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.8.
13 §
Paragrafen reglerar att kostnader relaterade till fusionen inte får belasta
andelsägarna eller värdepappersfonderna. Det är således fondbolaget som
får stå för kostnaderna. Kostnader i samband med en fusion kan t.ex.
utgöras av rättsliga eller administrativa kostnader eller konsultarvoden.
Paragrafen motsvarar artikel 46 i UCITS IV-direktivet.	325
	325

Förslaget har behandlats i avsnitt 9.9.		Prop. 2010/11:135
14 §
Paragrafen reglerar rättsverkningarna vid en fusion.
I första stycket anges att en fusion tidigast får genomföras tre månader
från det att Finansinspektionen gett tillstånd till fusionen.
I andra stycket anges vilka rättsverkningar som inträder vid
genomförandet av fusionen.
Paragrafen motsvarar delar av artikel 47.1 samt artikel 48.1–48.2 i
UCITS IV-direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.10.
15 §
Av paragrafen följer att en fusion som fått rättsverkan inte får förklaras
ogiltig. Paragrafen har placerats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen motsvarar artikel 47.3 i UCITS IV-direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.11.
16 §
Paragrafen reglerar underrättelser och offentliggörande i samband med
att en fusion genomförs.
Av första stycket följer att det fondbolag som förvaltar den
övertagande värdepappersfonden ska informera förvaringsinstitutet för
fonden när överföringen av den överlåtande värdepappersfondens
tillgångar och skulder till den övertagande värdepappersfonden har
slutförts.
I andra stycket föreskrivs att fondbolaget ska underrätta
Finansinspektionen när fusionen har genomförts samt offentliggöra
genomförandet på sin webbplats.
Paragrafen motsvarar artiklarna 47.2 och 48.4 i UCITS IV-direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitten 9.12 och 9.13.
17 §
I paragrafen anges att en värdepappersfond får läggas samman med ett
fondföretag som i sitt hemland har tillstånd enligt UCITS IV-direktivet
(gränsöverskridande fusion). En värdepappersfond kan vara såväl
överlåtande som övertagande i en gränsöverskridande fusion.
Paragrafen motsvarar artikel 2.1 q samt delar av artikel 38 i UCITS IV-
direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.3.
18 §
I paragrafens första stycke anges vilka bestämmelser som är tillämpliga
vid en gränsöverskridande fusion mellan en eller flera	överlåtande	326
		326

värdepappersfonder och ett övertagande fondföretag. Det är enligt UCITS IV-direktivet den behöriga myndigheten i det överlåtande fondföretagets hemland som ska godkänna en gränsöverskridande fusion. Om en överlåtande värdepappersfond ska ingå i en fusion med ett fondföretag ska således Finansinspektionen godkänna att fusion får ske mellan värdepappersfonden och fondföretaget. Vid en sådan fusion får endast de i svensk rätt tillåtna fusionsformerna, absorption och kombination, användas. I en sådan gränsöverskridande fusion skulle även kunna ingå överlåtande fondföretag. Tillståndsprocessen kommer då att få ske parallellt i de länder där det finns ett överlåtande fondföretag. Vid en gränsöverskridande fusion där en överlåtande värdepappersfond ingår ska enligt uppräkningen i första stycket samma bestämmelser om bl.a. fusionsplan, utlåtande av förvaringsinstitut, revisorsgranskning och ansökan tillämpas som vid en inhemsk fusion. Därutöver ska vissa särskilda bestämmelser om ansökan och tillståndsförfarandet tillämpas (se kommentarerna till 19–21 §§).

I andra stycket anges att det som anges om en övertagande värdepappersfond eller ett fondbolag som förvaltar en sådan fond i 1–3 och 5 §§ samt 14 § andra stycket gäller på motsvarande sätt för ett övertagande fondföretag eller ett förvaltningsbolag som förvaltar ett sådant fondföretag. Det innebär att när det i t.ex. 1 § första stycket 1 anges att en fusion kan ske mellan den övertagande värdepappersfonden på ena sidan och en eller flera överlåtande värdepappersfonder på den andra sidan, gäller vid en gränsöverskridande fusion att fusion kan ske mellan det övertagande fondföretaget på ena sidan och en eller flera överlåtande värdepappersfonder på den andra sidan. Det innebär inte att ett överlåtande fondföretag inte skulle kunna ingå i fusionen. Den prövning som görs av Finansinspektionen kommer dock bara att omfatta att den svenska överlåtande värdepappersfonden får ingå i fusionen. När det i t.ex. 3 § talas om det eller de fondbolag som förvaltar de värdepappersfonder som ska ingå i fusionen, avses vid en gränsöverskridande fusion även det fondbolag eller förvaltningsbolag som förvaltar det övertagande fondföretaget eller fondföretaget, om det är självförvaltande. Med självförvaltande fondföretag menas ett associationsrättsligt fondföretag som sköter sin egen förvaltning och således inte förvaltas av ett fondbolag eller förvaltningsbolag.

19 §

I paragrafen anges att det tillsammans med ansökan om tillstånd att en överlåtande värdepappersfond får delta i en gränsöverskridande fusion även ska lämnas det övertagande fondföretagets informationsbroschyr och faktablad, utöver de handlingar som ska lämnas tillsammans med ansökan enligt 9 §. Vidare ska den information som ska tillhandahållas andelsägarna i det övertagande fondföretaget lämnas tillsammans med ansökan. Den information som avses är sådan som ska lämnas enligt artikel 43 i UCITS IV-direktivet. När det gäller information till andelsägarna i den överlåtande värdepappersfonden framgår av 18 §, genom den hänvisning som där görs till 8 och 9 §§, att sådan ska bifogas ansökan.

Prop. 2010/11:135

327

Paragrafen motsvarar delar av artikel 39.2 i UCITS IV-direktivet.	Prop. 2010/11:135
I 13 kap. 1 § 21 finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om på
vilket språk de handlingar som lämnas tillsammans med ansökan ska
upprättas.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.5.
20 §
I paragrafen anges Finansinspektionens skyldighet att omedelbart lämna
över en kopia av den fullständiga ansökan till behörig myndighet i det
övertagande fondföretagets hemland. Detta innebär att inspektionen, så
snart det konstaterats att ansökningshandlingarna är kompletta, ska lämna
över en kopia av handlingarna till myndigheten i det andra landet. Enligt
den process som anges i UCITS IV-direktivet ska den utländska
myndigheten granska den information som avses lämnas till
andelsägarna i det övertagande fondföretaget (artikel 39.3).
Om fusionen sker genom kombination kommer det inte i detta skede
att finnas några andelsägare i det nya fondföretaget och det finns ingen
information om fusionen till andelsägarna i det övertagande
fondföretaget att granska för den behöriga myndigheten. Även i sådant
fall bör kopior av ansökningshandlingarna översändas till den behöriga
myndigheten i det nya fondföretagets hemland för att myndigheten ska få
kännedom om den planerade fusionen.
Paragrafen motsvarar delar av artikel 39.3 i UCITS IV-direktivet.
Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.6.
21 §
Paragrafen reglerar när Finansinspektionen ska godkänna att en
överlåtande värdepappersfond får ingå i en gränsöverskridande fusion.
Inledningen av paragrafen är utformad på ett något annorlunda sätt än det
som anges för tillstånd till en inhemsk fusion enligt 10 §. Det har att göra
med att Finansinspektionen inte alltid kan ge tillstånd till en
gränsöverskridande fusion i sin helhet. Om det i fusionen ingår ett
överlåtande fondföretag måste godkännande också ges av den behöriga
myndigheten i fondföretagets hemland för att fusionen ska kunna
verkställas.
I första stycket 1–3 anges vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att
Finansinspektionen ska ge sitt godkännande till att en värdepappersfond
får ingå i en gränsöverskridande fusion. Av första punkten framgår att
samma krav ska vara uppfyllda som vid en inhemsk fusion. Därutöver
ska kravet i 19 § vara uppfyllt. Enligt andra punkten utgör ett
meddelande från den behöriga myndigheten i det övertagande
fondföretagets hemland om att den har invändningar mot den information
som ska lämnas till andelsägarna i fondföretag, hinder mot
Finansinspektionens godkännande. Om en sådan invändning inte
inkommit inom fristen för Finansinspektionens beslut enligt andra
stycket får inspektionen således besluta i frågan. Av tredje punkten
framgår att om andelar i den överlåtande värdepappersfonden får
marknadsföras i ett annat land inom EES så måste det övertagande	328
	328

fondföretaget ha sett till att även dess andelar får marknadsföras i det Prop. 2010/11:135 landet. Vidare ska fondföretaget ha sett till att dess andelar får

marknadsföras i Sverige.

I andra stycket anges att Finansinspektionen ska underrätta fondbolaget om sitt beslut inom 20 arbetsdagar från det att en fullständig ansökan har lämnats in. Med fullständig ansökan avses att alla nödvän- diga handlingar lämnats in till inspektionen och att alla erforderliga uppgifter finns i ansökan så att inspektionen kan fatta beslut i ärendet.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 39.1, 4 och 5 i UCITS IV-direk- tivet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.7.

22 §

Paragrafen reglerar vilka bestämmelser som är tillämpliga vid en gränsöverskridande fusion där en värdepappersfond är övertagande fond. För en sådan fusion gäller i övrigt de bestämmelser som införts i nationell reglering i hemlandet för ett överlåtande fondföretag som deltar i fusionen.

23 §

Paragrafen reglerar Finansinspektionens bedömning av informationen till andelsägarna vid en gränsöverskridande fusion där en värdepappersfond är övertagande fond.

I första stycket förskrivs att Finansinspektionen, efter det att behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland överlämnat en kopia av ansökan om tillstånd till fusionen, ska bedöma om informationen till andelsägarna i den övertagande värdepappersfonden uppfyller kraven i 8 § (se vidare författningskommentaren till den paragrafen). Finansinspektionen får senast 15 arbetsdagar efter det att ansökan överlämnats begära att det fondbolag som förvaltar den övertagande värdepappersfonden förtydligar informationen. Inspektionen ska omgående underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland om en sådan begäran.

I andra stycket anges att Finansinspektionen ska underrätta behörig myndighet i det överlåtande fondföretagets hemland senast 20 arbetsdagar från det att fondbolaget lämnat in kompletterande information, om huruvida informationen uppfyller kraven.

Det är den behöriga myndigheten i fondföretagets hemland som ska bedöma om den information som ska ges till andelsägarna i det överlåtande eller övertagande fondföretaget är tillräckligt tydlig.

Paragrafen motsvarar delar av artikel 39.3 i UCITS IV-direktivet. Förslaget har behandlats i avsnitt 9.6.6.

24 §
I första stycket anges att specialfonder får läggas samman efter tillstånd
av Finansinspektionen. En specialfond får efter tillstånd också ingå i en
fusion med	en värdepappersfond, under	förutsättning att	329

värdepappersfonden är den övertagande fonden. Med hänsyn till förbudet Prop. 2010/11:135 mot att ombilda en värdepappersfond till en specialfond i nuvarande 2 §,

nya 26 §, är det inte möjligt för en värdepappersfond att ingå i en fusion där en specialfond är övertagande fond.

Förslaget har behandlats i avsnitt 9.15.
25 §
Paragrafen reglerar delning av en investeringsfond och överensstämmer
med nuvarande 1 § andra och tredje styckena beträffande delning.
Förslaget har behandlats i avsnitt 14.8.
9 kap. Upphörande och överlåtelse av förvaltningen av en
investeringsfond
1 §
Första stycket 2 har ändrats språkligt. Ändringen innebär inget nytt i sak.
Det nya tredje stycket i paragrafen innebär ett förenklat förfarande för
avveckling av en fond som varken har fondandelsägare eller
fondförmögenhet. I sådana fall ska fondbolaget kunna ansöka hos
Finansinspektionen om att fonden ska få avvecklas utan att förvaltningen
av fonden behöver övertas av förvaringsinstitutet. Till ansökan ska fogas
ett intyg från fondbolagets revisor om att fonden saknar andelsägare samt
tillgångar och skulder. Den praktiska konsekvensen av beslutet om
avveckling blir att Finansinspektionen tar bort fonden ur sitt register.
Förslaget har behandlats i avsnitt 14.7.
10 kap. Tillsyn
1 §
Ett förvaltningsbolag som förvaltar en värdepappersfond enligt
bestämmelserna i 1 kap. 6 b § ska, på samma sätt som när fonden
förvaltas av ett svenskt bolag, fullgöra de skyldigheter som anges i
fondbestämmelserna för fonden. Tillägget i tredje stycket innebär att
Finansinspektionens tillsyn, såvitt gäller ett sådant förvaltningsbolag,
även omfattar att fondbestämmelserna följs.
4 §
Ändringen i första stycket innebär att det införs möjlighet för Finans-
inspektionen att genomföra nödvändiga undersökningar även hos ett
förvaltningsbolag eller ett fondföretag som driver verksamhet här i landet
utan att inrätta en filial. Ändringen i andra stycket innebär att sådana
undersökningar får göras även hos ett företag som fått i uppdrag av ett
förvaltningsbolag att utföra visst arbete. Avsikten är inte att
Finansinspektionen ska ges rätt att göra platsundersökningar i bolagets	330
	330

eller företagets hemland, utan endast när verksamhet drivs i Sverige på Prop. 2010/11:135 ett sådant sätt att det finns möjlighet att göra platsundersökningar här i

landet.

5 och 6 §§

Paragraferna genomför artiklarna 101, 102.2 andra stycket och 102.5, 108.2 och 109.2–4 i UCITS IV-direktivet. I dessa artiklar beskrivs hur samarbetet mellan Finansinspektionen och andra behöriga myndigheter ska ske. Paragraferna har utformats efter förebild i 23 kap. 5 och 6 §§ lagen om värdepappersmarknaden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.5.

11 kap. Särskilt om prövningen av ägares lämplighet

1 §

I första stycket 1 ändras gränsvärdet 33 procent till 30 procent.

I andra stycket görs tillägget att ansökan om tillstånd ska göras skriftligen. Härutöver görs en språklig ändring.

I det nya tredje stycket anges att Finansinspektionen, inom två arbetsdagar från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen, ska skicka en bekräftelse om att ansökan har tagits emot.

Paragrafen har utformats efter förebild i 24 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.

2 §

I punkten 1 har det lagts till att om en förvärvare av aktier i ett fondbolag är ett värdepappersföretag som är auktoriserat i ett annat land inom EES får tillstånd till förvärvet lämnas först efter samråd med behörig myndighet i det landet. Vidare har begreppet förvaltningsbolag specificerats genom en hänvisning till UCITS IV-direktivet.

Paragrafen har utformats efter förebild i 24 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.

3 §

Paragrafen innehåller nya regler för tillståndsprövningen enligt 1 § i samband med förvärv av ett kvalificerat innehav i ett fondbolag.

I första stycket anges att tillstånd ska ges om förvärvaren bedöms lämplig att utöva ett väsentligt inflytande över ledningen i ett fondbolag och förvärvet bedöms vara ekonomiskt sunt. Hänsyn ska tas till förvärvarens sannolika påverkan på verksamheten i fondbolaget. Härvid kan således hänsyn tas till hur stort innehav som förvärvaren kommer att ha och det inflytande denna därmed kommer att ha.

331

I andra stycket anges de kriterier som ska beaktas vid bedömningen enligt första stycket. Inledningsvis anges att förvärvarens anseende och kapitalstyrka ska beaktas. I fråga om förvärvarens anseende ska det göras en bedömning av huruvida det föreligger eventuella tvivel beträffande den tilltänkta förvärvarens integritet och yrkeskompetens och huruvida dessa tvivel är välgrundade. Sådana tvivel kan exempelvis uppkomma till följd av tidigare affärsbeteende. Bedömningen av anseendet har särskild relevans om den tilltänka förvärvaren är ett subjekt som inte är föremål för reglering, men bör underlättas om förvärvaren är auktoriserad och står under tillsyn i EU.

Något kriterium som direkt motsvarar ”anseende” finns inte i nuvarande reglering. Inom ramen för bedömningen av förvärvarens anseende kan dock vägas in de faktorer som anges som direkt diskvalificerande enligt befintliga regler, dvs. att förvärvaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet eller i andra ekonomiska angelägenheter eller gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Exempel på detta kan vara att förvärvaren dömts för ekonomiska brott, eller varit föremål för konkursförfarande. Begreppet ”anseende” bör dock kunna tolkas vidare än så, och t.ex. avse även en bedömning av förvärvarens laglydighet, erfarenhet och omdöme i övrigt.

Ett annat bedömningskriterium, med viss anknytning till det föregående, är den tilltänkta förvärvarens kapitalstyrka. Även detta kriterium saknar motsvarighet i gällande svensk reglering. Med utgångspunkt i förvärvarens ekonomiska och finansiella förutsättningar bör prövningen främst avse förvärvarens förmåga att finansiera förvärvet och, i tillämpliga fall, att upprätthålla eller verka för en finansiellt sund struktur i det företag som förvärvet gäller.

I andra stycket 1 föreskrivs att det ska göras en ledningsprövning av dem som till följd av förvärvet kommer att ingå i fondbolagets ledning. Denna prövning blir aktuell endast om den tilltänkta förvärvaren redan vid ansökan om tillstånd till förvärvet kan precisera att ledningsförändringar kommer att ske och vilka förändringar som kan bli aktuella. Den prövning som ska göras motsvarar då den ledningsprövning som föreskrivs i 2 kap. 1 § första stycket 4. Om det i ansökan inte kan anges vilka förändringar som kommer att äga rum får eventuella senare ändringar prövas enligt de allmänna reglerna om ledningsprövning.

Prövningen enligt andra stycket 2 motsvarar i huvudsak den prövning som enligt nuvarande bestämmelser ska göras enligt första stycket 1.

Enligt andra stycket 3 ska det slutligen ske en prövning av om förvärvet har samband med penningtvätt eller finansiering av terroristbrott eller kan medföra att riskerna för sådan verksamhet ökar. Med penningtvätt avses detsamma som i 1 kap. 5 § 6 lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Med finansiering av terroristbrott avses att samla in, tillhandahålla eller ta emot pengar eller andra tillgångar i syfte att dessa ska användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas för att begå terroristbrott enligt 2 § lagen om straff för terroristbrott (jfr 2 § 2, 3 och 4 §§ lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall).

Som exempel på en situation då ett förvärv har samband med penningtvätt kan nämnas att transaktionen i sig utgör ett led i

Prop. 2010/11:135

332

penningtvätt, t.ex. genom att köpeskillingen har förvärvats genom brott Prop. 2010/11:135 och övriga rekvisit för penningtvätt är uppfyllda. Som exempel på att

riskerna för penningtvätt eller finansiering av terroristbrott ökar genom ett förvärv kan nämnas att det finns risk för att förvärvaren genom sitt innehav kan komma att utöva inflytande över fondbolaget för att det ska medverka till penningtvätt eller finansiering av terroristbrott. Det måste således vara fråga om att riskerna för penningtvätt eller finansiering av terroristbrott ökar i ett konkret avseende.

Bestämmelsens ordalydelse omfattar såväl pågående som avslutad penningtvätt eller finansiering av terroristbrott. Genom hänvisningen till 4 § lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall omfattas även försök till finansiering av sådana terroristbrott som avses i 2 § lagen om straff för terroristbrott.

Enligt det nya tredje stycket ska, om den tilltänkta förvärvaren är ett blandat finansiellt holdingföretag, särskilt beaktas om den som ingår i ledningen för företaget har tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av fondbolaget och även i övrigt är lämplig för en sådan uppgift. Detta ingår alltså som ett led i prövningen av förvärvarens anseende.

Nuvarande fjärde och femte styckena ersätts med en ny reglering i 3 a §.

Genom ändringarna genomförs artikel 2.1 j och 2.5 i UCITS IV- direktivet.

Paragrafen har utformats efter förebild i 24 kap. 3 § lagen om värdepappersmarknaden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.

3 a §

Paragrafen är ny. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 3 § tredje och fjärde styckena. Dock innebär ändringen att Finansinspektionens beslut ska meddelas inom 60 arbetsdagar från det att den bekräftelse som avses i 1 § tredje stycket skickades i stället för tre månader efter ansökan. Ändringen medför även att Finansinspektionen ska anses ha beviljat tillstånd till förvärvet, om inspektionen inte inom bedömningsperioden har meddelat beslut i fråga om ansökan. Vidare införs en möjlighet för Finansinspektionen att besluta om att förlänga tiden inom vilket förvärvet ska genomföras.

Paragrafen har utformats efter förebild i 24 kap. 3 a § lagen om värdepappersmarknaden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.

4 §

I paragrafen införs ett krav på att underrättelsen till Finansinspektionen ska vara skriftlig. Härutöver görs en språklig förändring.

Paragrafen har utformats efter förebild i 24 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden.

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.

333

7 §	Prop. 2010/11:135
Första stycket innehåller även fortsättningsvis en generell möjlighet för
Finansinspektionen att ingripa mot en olämplig ägare av ett kvalificerat
innehav genom att besluta att denne vid stämman inte får företräda fler
aktier än som motsvarar ett innehav som inte är kvalificerat. I punkterna
1–4, som delvis anknyter till kriterierna för förvärvsprövning och initial
tillståndsprövning, anges i vilka situationer som detta kan ske. De nya
kriterierna enligt punkterna 3–4 kommenteras i anslutning till 3 §.
Paragrafen har utformats efter förebild i 24 kap. 7 § lagen om
värdepappersmarknaden.
Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.
12 kap. Ingripanden
4 a §
Paragrafen, som är ny, innebär att Finansinspektionen, innan ett beslut
fattas om att återkalla ett fondbolags tillstånd, ska samråda med behörig
myndighet i det land där fondbolaget förvaltar ett fondföretag.
Skyldigheten gäller således bara i den situation att förvaltnings-
bolagspasset i UCITS IV-direktivet använts. Syftet är att myndigheten i
det land där ett fondföretag förvaltas ska kunna vidta lämpliga åtgärder
för att skydda investerarnas intressen. Det ligger dock i sakens natur att
ett förestående beslut om att återkalla ett fondbolags tillstånd som regel
inte kan anstå, och att samrådsprocessen måste ske smidigt och snabbt.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 21.8 i UCITS IV-direktivet.
5 §
Punkten 2 i paragrafen har tagits bort. Finansinspektionen ska inte längre
underrätta behöriga myndigheter i andra länder inom EES där andelar i
en värdepappersfond marknadsförs om uppskov med inlösen av
fondandelar. Det är i stället fondbolaget som, enligt 4 kap. 13 a §, ska
underrätta de utländska myndigheterna om sådan senareläggning som
avses i den paragrafen.
15 §
Paragrafen reglerar Finansinspektionens möjligheter att ingripa mot ett
förvaltningsbolag som driver verksamhet här i landet enligt 1 kap. 6 §,
dvs. enligt reglerna i UCITS IV-direktivet.
Tillägget i första stycket innebär att ingripande ska kunna ske även när
bolaget åsidosätter sina skyldigheter enligt fondbestämmelserna. Detta är
motiverat av att förvaltningsbolag ska kunna förvalta värdepappers-
fonder, och att de då är skyldiga att följa det som anges i fond-
bestämmelserna för fonden.
I tredje stycket har de åtgärder som Finansinspektionen kan vidta mot
ett sådant förvaltningsbolag utökats. Åtgärderna motsvarar de som kan	334
	334

vidtas mot ett fondbolag enligt 1 § andra stycket första meningen, dvs. att Prop. 2010/11:135 förelägga bolaget att inom viss tid begränsa verksamheten i något

avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Inspektionen kan också besluta att bolaget inte längre får förvalta en värdepappersfond. Vidare klargörs att inspektionen i brådskande fall inte behöver följa den process som anges i paragrafen, dvs. att förelägga om rättelse och underrätta behörig myndighet i bolagets hemland innan andra åtgärder vidtas. I ett sådant fall ska såväl den berörda behöriga myndigheten som kommissionen underrättas så snart som möjligt.

I fjärde stycket har följdändringar gjorts med anledning av ändringarna i tredje stycket.

17 §

I första stycket har lagtexten justerats med hänsyn till att fondföretag som avses i 1 kap. 7 § och som vill marknadsföra andelar i fondföretaget i Sverige inte längre ska anmäla detta till Finansinspektionen utan till behörig myndighet i fondföretagets hemland.

17 a §

Paragrafen är ett komplement till 17 § och reglerar Finansinspektionens befogenheter då ett fondföretag som driver verksamhet i Sverige enligt 1 kap. 7 § vid marknadsföringen överträder någon bestämmelse i UCITS IV-direktivet, vilken omfattas av hemlandstillsyn.

Förslaget har behandlats i avsnitt 11.4.

13 kap. Bemyndiganden

1 §

I paragrafen ges bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som knyter an till olika bestämmelser i lagen.

2 §

I paragrafen anges att regeringen får meddela föreskrifter om handläggningen av tillståndsärenden enligt 11 kap. 1, 3 och 3 a §§.

Paragrafen har utformats efter förebild i 24 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden.

Ikraftträdandebestämmelse

Andra punkten innebär att fondföretag som driver verksamhet här i

landet för vilken tillstånd enligt äldre lydelse av 1 kap. 9 § inte krävs får

335

fortsätta att driva sådan verksamhet även om tillstånd för verksamheten Prop. 2010/11:135 krävs enligt den nya lydelsen av paragrafen. Sådan verksamhet får fortgå

utan det tillstånd som krävs enligt den nya lydelsen av 1 kap. 9 § till den 31 december 2011. Om en ansökan om tillstånd har lämnats in till Finansinspektionen före den 31 december 2011 får verksamheten dock fortsätta till dess ansökan har prövats slutligt.

Tredje punkten innebär att det för investeringsfonder vars fondbestämmelser har godkänts av Finansinspektionen senast den 31 juli 2011 inte behöver ha upprättats faktablad enligt de nya reglerna förrän den 1 juli 2012. Därmed behöver inte heller kommissionens förordning 583/2010 tillämpas. I stället får äldre bestämmelser om faktablad tillämpas. För investeringsfonder vars fondbestämmelser godkänns från den 1 juli 2011 ska faktabladet således upprättas enligt de nya reglerna i lagen och i kommissionens förordning. Det gäller för såväl nybildade fonder som för fonder vars fondbestämmelser ändras. När fondbestämmelseändringar godkänns efter den 30 juni 2011 ska fondens faktablad därmed ändras för att följa de nya reglerna.

Fjärde punkten innebär att det för en specialfond som före ikraftträdandet har fått fondbestämmelser godkända som innebär att specialfonden är matarfondsliknande enligt 6 kap. 3 § inte behöver uppfylla de krav i 5 a kap. som gäller att det ska finnas avtal mellan de bolag som förvaltar matarfonden och mottagarfonden, mellan fondernas förvaringsinstituten och mellan fondernas revisorer. Om specialfondens placeringsinriktning ändras efter ikraftträdandet så att fondmedlen placeras i en annan investeringsfond än tidigare, ska dock dessa avtal finnas.

18.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse

14 kap. 2 a §

Hänvisningen i punkten 1 till 1985 års UCITS-direktiv har ändrats till att avse UCITS IV-direktivet.

18.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

2 kap. 2 §

I paragrafen, som reglerar Finansinspektionens rätt att fatta beslut om ökad nivå på ett instituts kapitalbas, införs en ny tredje punkt. Den nya punkten innebär att Finansinspektionens rätt att fatta beslut utökas till att omfatta beslut om ökad nivå på kapitalbasen om kapitaliseringen i ett institut bedöms som otillräcklig. Med kapitalutvärdering avses en utvärdering enligt artikel 124 i kreditinstitutsdirektivet.

336

Ändringen grundas på artikel 1.10 i ändringsdirektivet 2010/76/EU Prop. 2010/11:135 (CRD III) som ändrar artikel 136.2 i kreditinstitutsdirektivet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 15.

18.6	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden
8 kap. 19 §
Hänvisningen i första stycket 4 har ändrats med anledning av att 1 kap.
7 § LIF har fått en ny utformning. Någon ändring i sak avses inte.
Hänvisningen till punkten 20 i 1 kap. 1 § första stycket LIF har ersatts av
en hänvisning till punkten 25 i första stycket samma paragraf. Detta
föranleds av den nya numreringen av punkterna 17–26.
8 kap. 22 a §
Genom paragrafen, som är ny, genomförs artikel 80.2 i UCITS IV-
direktivet. I det nya stycket har ett tillägg gjorts som innebär att ett
värdepappersinstitut som mottar och vidarebefordrar en order avseende
finansiella instrument, utför en order avseende finansiella instrument på
kunds uppdrag eller ger investeringsrådgivning till kund avseende
finansiella instrument är skyldigt att se till att kunden utan begäran i god
tid tillhandahålls faktabladet innan avtal ingås. Skyldigheten föreligger
oavsett om värdepappersinstitutet har tecknat ett distributionsavtal med
fondbolaget eller inte. Såsom gäller för fondbolag bör värdepappers-
institutet utan begäran erbjuda den potentiella investeraren faktabladet i
god tid innan avtal ingås.
Av artikel 80.2 framgår också att mellanhänderna, dvs. bl.a.
värdepappersinstitutet, ska tillhandahålla sina ”befintliga” kunder fakta-
blad. När en befintlig kund vill köpa en fondandel i en ny fond som
denne tidigare inte har investerat i ska kunden erbjudas faktabladet utan
begäran. Om kunden däremot vill köpa ytterligare fondandelar i en fond
som denne redan investerar i bör det inte krävas att kunden erbjuds ett
nytt faktablad för denna fond. Kunden har redan tidigare, i egenskap av
fondandelsägare, fått information om alla väsentliga ändringar i fonden.
En s.k. mellanhand i artikel 80.2 kan även vara en försäkrings-
förmedlare. En försäkringsförmedlare får enligt 5 kap. 1 § lagen om
försäkringsförmedling utöva sådan sidoverksamhet som avses i 2 kap.
5 §	första stycket 15 lagen om värdepappersmarknaden, dvs.
försäkringsförmedlaren får motta och vidarebefordra order avseende
andelar i investeringsfonder eller sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7
och 9 §§ LIF samt investeringsrådgivning till kund avseende sådana
andelar. Kunders order ska vidarebefordras direkt till fondbolag,
förvaltningsbolag samt fondföretag. Av 5 kap. 4 § fjärde stycket lagen
om försäkringsförmedling framgår att bestämmelserna i 8 kap. lagen om
värdepappersmarknaden gäller i tillämpliga delar för den sidoverksamhet
som avses i 5 kap. 1 § första stycket. Detta innebär att samma
skyldigheter som gäller för ett värdepappersinstitut som tar emot och		337

vidarebefordrar order och tillhandahåller investeringsrådgivning till kund Prop. 2010/11:135 gäller för en försäkringsförmedlare som tillhandahåller sådana tjänster

som sidoverksamhet.

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.5.

8 kap. 22 b §

Genom paragrafen, som är ny, införs en skyldighet för värdepappersinstitut att vidarebefordra viss information som institutet får i egenskap av förvaltare från ett fondbolag eller ett annat institut. Införandet av bestämmelsen hör samman med ändringen i 4 kap. 12 § LIF som innebär att information om en rätt till inlösen på grund av ändrade fondbestämmelser och om en fusion alltid måste vidarebefordras till den verklige fondandelsägaren, som alltså inte kan avstå från sådan information. Bestämmelsen klargör att det vid förvaltarregistrering i flera led måste säkerställas att fondandelsägaren får nämnda information. Det ska noteras att informationsskyldigheten bara kan åläggas värdepappers- institutet, dvs. svenska värdepappersbolag, svenska kreditinstitut som fått tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden att bedriva värdepappersrörelse och utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige.

Förslaget har behandlats i avsnitt 13.2.2.

8 kap. 25 §

Hänvisningen i första stycket 1 d) har ändrats med anledning av att definitionen av en värdepappersfond i 1 kap. 1 § LIF har fått en ny numrering.

8 kap. 42 §

I paragrafen ges bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter.

I punkten 12 har tillagts ett bemyndigande att meddela föreskrifter om på vilket sätt informationen enligt 22 b § ska lämnas till kunderna.

24 kap. 2 §

Hänvisningen i punkten 1 till 1985 års UCITS-direktiv har ändrats till att avse UCITS IV-direktivet.

338

18.7	Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken Prop. 2010/11:135

64 kap. 19 §

Hänvisningen i punkten 3 har ändrats med anledning av att bestämmelser om faktablad i LIF har flyttats till en ny paragraf.

64 kap. 21 §

Hänvisningen till 1985 års UCITS-direktiv har ändrats till att avse UCITS IV-direktivet.

18.8Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043)

15 kap. 9 §

Hänvisningen i punkten 1 till 1985 års UCITS-direktiv har ändrats till att avse UCITS IV-direktivet.

339

		(2010:2043)......................................................................	91
3	Ärendet och dess beredning............................................................		92
4	Bakgrund ........................................................................................		94
	4.1	UCITS IV-direktivet ........................................................	94
	4.2	Kommissionens genomförandebestämmelser ..................	95
	4.3	Den svenska fondlagstiftningen .......................................	96
5	Gränsöverskridande fondförvaltning (förvaltningsbolagspass) ......		98
	5.1	Gällande rätt.....................................................................	98
	5.2	Nya regler i UCITS IV-direktivet ....................................	98

		matarfonder vars medel placeras i en
		mottagarfond .................................................	150
8.5	Tillståndskrav.................................................................		151
	8.5.1	Tillstånd genom godkännande av
		fondbestämmelserna för matarfonden ...........	151
	8.5.2	Ansökningshandlingar...................................	151
	8.5.3	Finansinspektionens prövning.......................	153
	8.5.4	Information till fondandelsägarna .................	154
8.6	Avgifter och ersättningar................................................		156

	fondföretag som åsidosätter sina skyldigheter enligt
	UCITS IV-direktivet......................................................		229
11.5	Samarbete mellan behöriga myndigheter ......................		230
12 Hantering av klagomål och tvistlösning.......................................			233
12.1	Nya regler i UCITS IV-direktivet..................................		233
12.2	Den svenska regleringen................................................		233
	12.2.1	Tvistlösning utanför domstol........................	233
	12.2.2	Prövning i domstol .......................................	233
	12.2.3	Finansinspektionen och klagomålshantering 234

	UCITS IV-direktivet ......................................................		234
13 Ändringar i fondbestämmelser och information till fondandels-
ägare vid förvaltarregistrering ......................................................			236
13.1	Godkännande av fondbestämmelser...............................		236
	13.1.1	Gällande rätt..................................................	236
	13.1.2	Ändring av fondbestämmelser ......................	237
	13.1.3	Handläggningstid för ärenden som avser
		fondbestämmelser .........................................	246
	13.1.4	Undantag från vissa begränsningsregler i
		5 kap. LIF......................................................	246

		fonder som liknar matarfonder.......................................	276
17	Ekonomiska konsekvenser............................................................		277
	17.1	Konsekvenser för företagen ...........................................	277
	17.2	Konsekvenser för investerare.........................................	278
	17.3	Konsekvenser för Finansinspektionen ...........................	279
	17.4	Konsekvenser för den svenska fondmarknaden .............	279
	17.5	Övriga konsekvenser......................................................	280
18	Författningskommentar.................................................................		281