Bättre regler för elektroniska kommunikationer

Regeringens proposition 2010/11:115

Bättre regler för elektroniska kommunikationer	Prop.
	2010/11:115

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 17 mars 2011

Fredrik Reinfeldt

Anna-Karin Hatt

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till genomförande av två direktiv på om-
rådet för elektronisk kommunikation.
Tillstånd att använda radiosändare ska som huvudregel vara teknik-
och tjänsteneutrala. Tillståndsvillkor som innebär en begränsning av vil-
ka slag av elektroniska kommunikationstjänster eller tekniker som får an-
vändas, får endast uppställas i vissa fall.
Det införs ett nytt förfarande vid samråd och beslut om att någon har
betydande inflytande på en marknad. Förnyade marknadsanalyser ska
som huvudregel göras minst vart tredje år.
En skyldighet att se till att slutanvändare kan nå varandra får även avse
skyldighet att göra tjänster kompatibla med andra operatörers tjänster.
Bestämmelserna om offentliggörande av referenserbjudanden görs tek-
nikneutrala. Det införs en möjlighet att besluta om gemensamt utnytt-
jande av ledningar i ett allmänt kommunikationsnät i byggnader. Skyl-
digheten kan åläggas en operatör eller någon annan som äger ledningar
som operatören råder över. Utnyttjandet ska ske mot marknadsmässig er-
sättning. Möjligheterna att besluta en skyldighet om funktionell separa-
tion utökas genom att bestämmelserna görs teknikneutrala. Härutöver
sker vissa justeringar av bestämmelserna om tillträde till specificerade
nätdelar och tillhörande installationer.
Bestämmelserna om vad som utgör samhällsomfattande tjänster utvid-
gas något. Kraven på vad avtal om tillhandahållande av allmänna kom-
munikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikations-
tjänster ska innehålla skärps.
Den som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster ska er-
bjuda konsumenter att ingå avtal med en längsta giltighetstid om	1
	1

12 månader. Den längsta tillåtna inledande bindningstiden i konsument- avtal begränsas till 24 månader. Bestämmelserna om insyn och offentlig- görande av information skärps. Företag ska kunna förpliktas att infor- mera abonnenter om de tjänster som tillhandahålls. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska vid behov kunna meddela föreskrifter om krav på lägsta tjänstekvalitet för företag som tillhanda- håller allmänna kommunikationsnät. Det skapas bättre förutsättningar för användare att ha kontroll över sina utgifter, bl.a. genom en skärpning av kraven på tillhandahållande av specificerade räkningar och avgiftsfri spärr av vissa nummer eller typer av utgående samtal eller sms med för- höjd taxa.

Överlämnande av nummer vid byte av tjänsteleverantör ska ske så snart som möjligt. Den mottagande tjänsteleverantören ska tillhandahålla tjänsten senast en arbetsdag efter det att överlämnande har skett. Det in- förs en ersättningsskyldighet vid dröjsmål med överlämnande av nummer eller dess efterföljande aktivering.

Konsumentombudsmannen ges möjlighet att besluta att användares till- träde till ett nummer eller en tjänst ska hindras om marknadsföringen av numret eller tjänsten är otillbörlig eller saknar väsentlig information.

Vid nödsamtal ska alla som tillhandahåller allmänt tillgängliga tele- fonitjänster avgiftsfritt tillhandahålla lokaliseringsuppgifter.

Ökad hänsyn ska tas till de behov som slutanvändare med funktions- nedsättning har av att få tillgång till elektroniska kommunikationstjänster och av att kunna dra nytta av utbudet av företag och tjänster. Kraven på tillhandahållande av tillträde till nummer och tjänster skärps. Möjligheten att meddela särskilda skyldigheter om att tillhandahålla ett minimiutbud av hyrda förbindelser upphävs.

Det förtydligas vilka typer av åtgärder som den som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kom- munikationstjänster ska vidta när det gäller driftsäkerhet och integritet.

Vid marknadsföring av informationssamhällets tjänster med elektro- nisk post får mottagaren inte uppmanas besöka webbplatser vars mark- nadsföring strider mot vissa av marknadsföringslagens regler om reklam- identifiering och om lämnande av väsentlig information.

Tillsynsprocessen effektiviseras, bl.a. genom att tillsynsmyndigheten redan i samband med en underrättelse om en överträdelse får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att rättelse ska ske omedelbart eller inom viss tid. Tvistlösningsförfarandets omfång utvidgas något. Skyldigheten för den som bedriver verksamhet enligt lagen att lämna information till tillsynsmyndigheten skärps.

I propositionen föreslås vidare att tillsynsmyndigheten ska ha möjlig- het att utöva tillsyn över alla skyldigheter som följer av Europaparlamen- tets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen.

Det föreslås slutligen att regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får överlämna till fysiska eller juridiska personer att anordna kunskapsprov i fråga om amatörradiosändare, att utfärda bevis om godkända avlagda prov och att tilldela anropssignaler.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2011.

Prop. 2010/11:115

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut ................................................................		6
2	Förslag till lagtext ............................................................................		7
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om
		elektronisk kommunikation...............................................	7

2.2Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

		(2008:486) .......................................................................		42
3	Ärendet och dess beredning ...........................................................			43
4	Gällande rätt...................................................................................			44
	4.1	Yttrandefrihetsgrundlagen...............................................		44
	4.2	Lagen om elektronisk kommunikation ............................		46
	4.3	Marknadsföringslagen .....................................................		53
5	Användning av radiosändare..........................................................			55
	5.1	Tillstånd att använda radiosändare ..................................		55
		5.1.1	Teknik- och tjänsteneutralitet .........................	55
		5.1.2	Undantag från teknik- och
			tjänsteneutralitet .............................................	57
		5.1.3	Samråd om icke teknik- och
			tjänsteneutrala villkor .....................................	60
	5.2	Kunskapsprov avseende amatörradioanvändning............		61
6	Förfaranden vid samråd och beslut om betydande
	marknadsinflytande m.m................................................................			65
	6.1	SMP-besluten ..................................................................		65
	6.2	Samråd enligt artikel 7 i ramdirektivet............................		66
	6.3	Samråd enligt artikel 7a i ramdirektivet ..........................		67
	6.4	SMP-analyser ..................................................................		69
7	Tillträde och andra skyldigheter.....................................................			71
	7.1	Förpliktelse om kompatibla tjänster ................................		71
	7.2	Referenserbjudanden .......................................................		73

7.3Gemensamt utnyttjande av ledningar i byggnader

	m.m..................................................................................	75
7.4	Funktionell separation .....................................................	84

7.5Tillträde till specificerade nätdelar och tillhörande

		installationer ....................................................................		90
	7.6	Nätets funktion och tekniska säkerhet.............................		92
8	Tjänster till slutanvändare m.m......................................................			93
	8.1	Tillgång till samhällsomfattande tjänster.........................		93
	8.2	Särskilda rättigheter för abonnenter ................................		94
		8.2.1	Avtalsinnehåll.................................................	94
		8.2.2	Avtalstid och bindningstid..............................	96
		8.2.3	Offentliggörande av information ....................	98
		8.2.4	Tjänstekvalitet ................................................	99
	8.3	Användares kontroll över sina utgifter ..........................		101

Prop. 2010/11:115

8.4	Byte av tjänsteleverantör................................................		105
	8.4.1	Överlämnande av nummer ............................	105
	8.4.2	Påföljd vid försening eller missbruk .............	107
	8.4.3	Villkor och förfaranden vid uppsägning
		av avtal ..........................................................	109
8.5	Blockering av nummer och tjänster ...............................		112
8.6	Nödsamtal och lokaliseringsuppgifter............................		118
8.7	Slutanvändare med funktionsnedsättning.......................		119
8.8	Tillträde till nummer och tjänster...................................		122
8.9	Det europeiska nummerutrymmet..................................		122
8.10	Anmälan av ändrade ägarförhållanden...........................		123
8.11	Hyrda förbindelser .........................................................		124
9 Driftsäkerhet och integritet...........................................................			124

9.1Begrepp i e-dataskyddsdirektivet och berörda

		tjänster ............................................................................	124
	9.2	Nät och tjänsters driftsäkerhet ........................................	125
	9.3	Integritet .........................................................................	129
	9.4	Lagring och hämtning av information, cookies m.m . ....	133
10	Obeställd reklam...........................................................................		137
11	Tillsyn	...........................................................................................	139
	11.1 ...........................................................	Tillsynsprocessen	139
	11.2 ....................................................................	Tvistlösning	141
	11.3 ..................................................	Informationsskyldighet	142
12	Internationell ..................................................................roaming		144
13	Ikraftträdande ................................- och övergångsbestämmelser		145
14	Konsekvenser................................................................................		147
15	Författningskommentar.................................................................		156

15.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation............................................

156

15.2Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen

	(2008:486)......................................................................	195
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG
	av den 25 november 2009...................................................	197
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG
	av den 25 november 2009...................................................	230
Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian Bättre regler för
	elektroniska kommunikationer (Ds 2010:19) .....................	256
Bilaga 4 Promemorians lagförslag (Ds 2010:19)..............................		259
Bilaga 5	Förteckning över remissinstanserna ...................................	290
Bilaga 6	Deltagare vid Näringsdepartementets remissmöte med
	fastighetsägarorganisationer den 24 november 2010..........	291
Bilaga 7	Det kompletterande lagförslaget.........................................	292
Bilaga 8	Lagrådsremissens lagförslag...............................................	293

Prop. 2010/11:115

Förslag till lagtext

Prop. 2010/11:115

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation2

dels att 3 kap. 9 och 10 §§ och 5 kap. 12 och 14 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 10 § ska utgå,

dels att nuvarande 5 kap. 6 a § ska betecknas 5 kap. 6 b §,

dels att 1 kap. 7 §, 3 kap. 4, 11 och 17 §§, 4 kap. 3, 5, 8–10, 12 a och 14 §§, 5 kap. 1, 2, 4, 6 b, 7, 7 a, 9–11 och 15–19 §§, 6 kap. 1, 3, 18 och 22 §§, 7 kap. 3 a–5, 8, 10, 10 a, 13 och 13 a §§ samt 8 kap. 1, 6, 8, 10– 13, 16, 20 och 23 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas sjutton nya paragrafer, 3 kap. 12 c §, 4 kap. 13 a §, 5 kap. 3 a, 6 a, 6 c–6 e, 7 c, 15 a och 17 a §§, 6 kap. 4 a och 4 b §§, 7 kap. 9 a och 13 b §§ och 8 kap. 1 a, 11 a och 12 a §§, samt närmast före 3 kap. 12 c § och 7 kap. 9 a § nya rubriker av följande lydelse.

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 7, Celex 32002L0019), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG (EUT L 337, 18.12.2009, s. 37, Celex 32009L0140), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 21, Celex 32002L0020), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG (EUT L 337, 18.12.2009, s. 37, Celex 32009L0140), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33, Celex 32002L0021), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG (EUT L 337, 18.12.2009, s. 37, Celex 32009L0140), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 51, Celex 32002L0022), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG (EUT L 337, 18.12.2009, s. 11, Celex 32009L0136), samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37, Celex 32002L0058), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG (EUT L 337, 18.12.2009, s. 11, Celex 32009L0136).

2Senaste lydelse av

3kap. 9 § 2010:497

3 kap. 10 § 2010:720

rubriken närmast före 3 kap. 10 § 2010:497 5 kap. 14 § 2006:26.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 2010/11:115

1 kap.

7 §3

I lagen avses med

abonnent: den som har ingått avtal med en leverantör av allmänt till- gängliga elektroniska kommunikationstjänster om tillhandahållande av sådana tjänster,

abonnentupplysning: förvärvsmässig verksamhet för upplysning om abonnentuppgifter till allmänheten eller för förmedling av abonnent-

uppgifter för sådant ändamål,
	allmänt	kommunikationsnät:		allmänt	kommunikationsnät:
	elektroniskt	kommunikationsnät		elektroniskt	kommunikationsnät
som helt eller huvudsakligen an-			som helt eller huvudsakligen an-
vänds för att tillhandahålla allmänt			vänds för att tillhandahålla allmänt
tillgängliga		elektroniska kommu-	tillgängliga		elektroniska	kommu-
nikationstjänster,			nikationstjänster och som stödjer
			informationsöverföring			mellan
	allmänt telefonnät: elektroniskt		nätanslutningspunkter,

kommunikationsnät som används för att tillhandahålla allmänt till- gängliga telefonitjänster och som möjliggör överföring av tal, tele- faxmeddelanden, datakommunika- tion och andra former av kom- munikation mellan nätanslutnings- punkter,

användare: den som använder eller efterfrågar en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst,


elektronisk kommunikationstjänst: tjänst som vanligen tillhandahålls
mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av
signaler i elektroniska kommunikationsnät,
elektroniskt kommunikationsnät:						elektroniskt kommunikationsnät:
system för överföring och i						system för överföring och i
tillämpliga		fall	utrustning		för	tillämpliga	fall	utrustning		för
koppling		eller	dirigering		samt	koppling	eller	dirigering		samt
andra resurser som medger över-						passiva nätdelar och andra resur-
föring av signaler, via tråd eller						ser som medger överföring av
radiovågor, på optisk väg eller via						signaler, via tråd eller radiovågor,
andra	elektromagnetiska				över-	på optisk väg eller via andra elek-
föringsmedier oberoende av vilken						tromagnetiska överföringsmedier
typ av information som överförs,						oberoende av vilken typ av in-
lokaliseringsuppgift:						formation som överförs,
				uppgift		lokaliseringsuppgift:			uppgift
som behandlas i ett elektroniskt						som behandlas i ett elektroniskt
kommunikationsnät och som visar						kommunikationsnät eller			av en
den	geografiska		positionen för			elektronisk	kommunikationstjänst

3 Senaste lydelse 2008:473.

telefonitjänst: elektronisk kom- munikationstjänst som innebär möjlighet att ringa upp eller ta emot samtal via ett eller flera num- mer inom en nationell eller inter- nationell nummerplan,

tillhörande installation: anord- ning, funktion eller annat som har samband med en elektronisk kom- munikationstjänst eller ett elektro- niskt kommunikationsnät, och som möjliggör, stödjer eller kan stödja den tjänsten, eller tillhandahållan- de av tjänster via det nätet eller tjänsten,

terminalutrustningen för en an-	och som visar den geografiska po-
vändare,	sitionen för terminalutrustningen
	för en användare,

nätanslutningspunkt: fysisk punkt vid vilken en abonnent ansluts till ett allmänt kommunikationsnät,

nödsamtal: samtal till samhällets alarmeringstjänst via ett nummer inom fastställd nummerplan för telefoni,

operatör: den som innehar eller på annat sätt råder över ett allmänt kommunikationsnät eller tillhörande installation,

radioanläggning: anordning som möjliggör radiokommunikation eller bestämning av position, hastighet eller andra kännetecken hos ett föremål genom sändning av radiovågor (radiosändare) eller mottagning av radio- vågor (radiomottagare),

radiokommunikation: överföring, utsändning eller mottagning av tecken, signaler, skrift, bilder, ljud eller meddelanden av varje slag med hjälp av radiovågor,

radiovågor: elektromagnetiska vågor med frekvenser från 9 kilohertz till 3 000 gigahertz som breder ut sig utan särskilt anordnad ledare,

samtal: förbindelse för över-	samtal: förbindelse för över-
föring av tal som medger tvåvägs-	föring av tal som medger tvåvägs-
kommunikation i vad som för	kommunikation,
användaren uppfattas som realtid,

samtrafik: fysisk och logisk sammankoppling av allmänna kommu- nikationsnät för att göra det möjligt för användare att kommunicera med varandra eller få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten,

skadlig störning: störning som äventyrar funktionen hos en radionavi- gationstjänst eller någon annan säkerhetstjänst, eller som på annat sätt allvarligt försämrar, hindrar eller upprepat avbryter en radiokommunika- tionstjänst som fungerar i enlighet med gällande bestämmelser, inbe- gripet störning av befintliga eller planerade tjänster på nationellt till- delade frekvenser,

slutanvändare: användare som inte tillhandahåller allmänna kommuni- kationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikations- tjänster,

telefonitjänst: elektronisk kom- munikationstjänst som innebär möjlighet att ringa upp eller ta emot samtal via ett eller flera num- mer inom en nationell eller inter- nationell nummerplan, inklusive nödsamtal,

tillhörande installation: anord- ning, funktion eller annat som inte utgör men har samband med en elektronisk kommunikationstjänst eller ett elektroniskt kommunika- tionsnät, och som möjliggör eller stöder den tjänsten eller tillhanda- hållande av tjänster via det nätet,

Prop. 2010/11:115

vertikalt integrerad operatör: en operatör som tillhandahåller tjänster Prop. 2010/11:115 till företag som den konkurrerar med på marknader i efterföljande

handelsled.

3 kap.

4 §4

Regeringen eller den myndighet	Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får	som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om undantag	meddela föreskrifter om undantag
från tillståndsplikt enligt 1 §. Där-	från tillståndsplikt enligt 1 §. Där-
vid får det föreskrivas villkor om	vid får det föreskrivas villkor om
att den radioanläggning där sända-	att den radioanläggning där sända-
ren ingår ska uppfylla bestämda	ren ingår ska uppfylla bestämda
tekniska krav samt i övrigt sådana	tekniska krav samt i övrigt sådana
villkor som anges i 11 § 1–7 och 9	villkor som anges i 11 § första
samt 11 a § 1, 2 och 4.	stycket 1–7 och 9 samt 11 a § 1, 2
	och 4. Villkor som innebär en
	begränsning av vilka elektroniska
	kommunikationstjänster eller vilka
	tekniker som får användas får
	meddelas endast i de fall som
	anges i 11 § andra och tredje
	styckena.

Undantag enligt första stycket får tidsbegränsas, varvid 12 § andra stycket har motsvarande tillämpning.

11 §5

Tillstånd att använda radiosändare får förenas med villkor om

1.det frekvensutrymme som tillståndet avser,

2.vilken eller vilka elektroniska kommunikationstjänster eller slag av elektroniska kommunikationsnät eller tekniker som tillståndet avser,

3.täckning och utbyggnad inom landet,

4.det geografiska område som tillståndet avser,

5.skyldighet för sökanden att dela frekvensutrymme med annan,

6.sådant som i enlighet med beslut om en harmoniserad användning av radiofrekvenser ska uppställas som villkor när den som ska tilldelas radiofrekvens har utsetts i enlighet med internationella avtal eller bestäm- melser antagna med stöd av fördraget om Europeiska unionens funk- tionssätt,

7.skyldigheter som följer av tillämpliga internationella avtal i fråga om användning av frekvenser,

8.åtaganden som har gjorts i samband med beviljande av tillstånd en- ligt 8 §, samt

9.tekniska krav och annat som krävs för att säkerställa ett faktiskt och effektivt frekvensutnyttjande.

4Senaste lydelse 2010:497.

5Senaste lydelse 2010:497.

4. villkor för tillhandahållande och användning, inbegripet villkor som begränsar tillträde till eller användning av vissa tjänster,

Den som tillhandahåller en all- mänt tillgänglig telefonitjänst som ger möjlighet till internationella samtal, ska kunna hantera alla samtal till det europeiska nummer- utrymmet 3883. De taxor som tillämpas för sådana samtal ska vara likartade med dem som till- lämpas för samtal till och från andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

strid	med	gällande	föreskrifter	Prop. 2010/11:115
eller	på	annat sätt	visar sig

olämplig att fullgöra uppgiften.

17 § Den som tillhandahåller en all-

mänt tillgänglig telefonitjänst skall kunna hantera alla samtal till det europeiska nummerutrymmet 3883.

4kap.

3 §

Den som kontrollerar tillträde till slutanvändare får förpliktas att mot marknadsmässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd som krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra.

En förpliktelse enligt första stycket får även avse skyldighet att göra tjänster kompatibla med andra operatörers tjänster.

5 §

En operatör som avses i 4 § får förpliktas att i ett referenserbjudande eller på annat sätt offentliggöra specificerade uppgifter om

1.redovisning,

2.tekniska specifikationer,

3.nätegenskaper,

4. villkor för tillhandahållande och användning,

5.prissättning, eller

6.andra förhållanden som behövs för insyn i fråga om samtrafik och andra former av tillträde.

Ett beslut om förpliktelse enligt första stycket skall innehålla besked om vilka uppgifter som skall tillhandahållas, hur detalje- rade dessa skall vara samt på vilket sätt de skall offentliggöras.

Ett beslut om förpliktelse enligt första stycket ska innehålla besked om vilka uppgifter som ska till- handahållas, hur detaljerade dessa ska vara samt på vilket sätt de ska offentliggöras.

Operatören får förpliktas att	Operatören får förpliktas att
ändra en uppgift, om det är nöd-	ändra en uppgift, om det är nöd-
vändigt för att den skall stämma	vändigt för att den ska stämma
överens med en skyldighet som	överens med en skyldighet som
har beslutats enligt detta kapitel.	har beslutats enligt detta kapitel.

Ett beslut enligt första eller tredje stycket får förenas med vite. 8 §

En operatör som avses i 4 § får förpliktas att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av nät och tillhörande installationer i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster. En sådan skyldighet kan avse att operatören skall

1. ge annan tillträde till specifi- cerade nätdelar och tillhörande installationer,

1. ge annan tillträde till specifi- cerade nätdelar och tillhörande installationer, inbegripet sådant tillträde som krävs för att möjlig- göra val och förval av operatör samt erbjudanden om återförsälj- ning av abonnemang,

2.förlänga ett redan beviljat tillträde till tillhörande installationer,

3.erbjuda andra operatörer specificerade tjänster för återförsäljning,

4.bevilja tillträde till tekniska gränssnitt, protokoll och annan nyckel- teknik som är nödvändig för samverkan mellan tjänster,

5.erbjuda samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt ut- nyttjande av tillhörande installationer,

6.erbjuda specificerade tjänster som krävs för att säkerställa sam- verkan mellan tjänster ända fram till slutanvändarna,

7.erbjuda tillträde till driftstöds- system eller liknande program- system som krävs för att garantera en sund konkurrens när det gäller tillhandahållande av tjänster, eller

8.bedriva samtrafik eller i övrigt vidta åtgärder så att nät eller tillhörande installationer kan för- bindas.

7.erbjuda tillträde till driftstöds- system eller liknande program- system som krävs för att garantera en sund konkurrens när det gäller tillhandahållande av tjänster,

8.erbjuda tillträde till sådana tjänster som möjliggör, stödjer eller kan stödja tillhandahållande av tjänster via elektroniska kom- munikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster,

9.bedriva samtrafik eller i övrigt vidta åtgärder så att nät eller tillhörande installationer kan för- bindas.

Beslut enligt första stycket får förenas med de villkor som behövs för att säkerställa normal nätdrift. Villkor om att följa särskilda tek- niska standarder eller specifika-

Prop. 2010/11:115

tioner får dock endast gälla så- dana standarder som Europeiska kommissionen har angett som obli- gatoriska i en förteckning som offentliggjorts i Europeiska unio- nens officiella tidning.

9 §

En förpliktelse enligt 8 § som avser tillträde till ett allmänt tele- fonnät mellan en korskoppling eller likvärdig anslutningspunkt och abonnentens fasta nätanslut- ningspunkt skall, om nätet där består av en parkabel av metall, förenas med skyldighet att offent- liggöra ett sådant referenserbju- dande som anges i 5 §. Erbjudan- det skall innehålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunika- tionsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv). Beslutet om skyldighet att offentliggöra ett referenserbjudande får förenas med vite.

En förpliktelse enligt 8 § som avser tillträde till ett allmänt kom- munikationsnät mellan en kors- koppling eller likvärdig anslut- ningspunkt och en fast nätanslut- ningspunkt ska förenas med skyl- dighet att offentliggöra ett sådant referenserbjudande som anges i 5 §. Erbjudandet ska innehålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhöran- de faciliteter (tillträdesdirektiv), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG6.

Beslutet om skyldighet att of- fentliggöra ett referenserbjudande får förenas med vite.

10 §

Vid tillämpning av 8 § skall sär-	Vid tillämpning av 8 § ska sär-
skilt beaktas	skilt beaktas

1.den tekniska och ekonomiska bärkraften för användning och in- stallation av alternativa nätdelar eller tillhörande installationer, med hän- syn tagen till marknadsutvecklingen samt art och typ av samtrafik och andra former av tillträde,

2.den tillgängliga kapaciteten,

3.de risker som en nyinvestering medför för ägaren till nät eller till- hörande installationer,

4.behovet av att värna konkurrensen på lång sikt,

5. berörda immateriella	rättig-	5. berörda immateriella rättig-
heter,		heter, och
6. intresset av gränsöverskridan-		6. intresset av gränsöverskridan-
de tjänster inom Europeiska eko-		de tjänster inom Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet, och		nomiska samarbetsområdet.
7. nätets funktion och	tekniska
säkerhet.

6 EUT L 337, 18.12.2009, s. 37 (Celex 32009L0140).

Prop. 2010/11:115

			12 a §7					Prop. 2010/11:115
Om det finns synnerliga skäl får				Om det finns synnerliga skäl för
en	vertikalt integrerad operatör,			det får en vertikalt integrerad ope-
som med stöd av 4 § ålagts en				ratör, som med stöd av 4 § första
skyldighet om tillträde till ett så-				stycket första meningen ålagts en
dant nät som avses i 9 §, förpliktas				skyldighet att lämna tillträde, för-
att	organisatoriskt		avskilja de	pliktas	att organisatoriskt			avskilja
verksamheter som avser förvalt-				de verksamheter som har anknyt-
ning, drift		och tillhandahållande		ning till beslutet om skyldigheten.
av nät och tillhörande installa-				Avskiljandet ska ske på ett sådant
tioner som omfattas av beslutet om				sätt att verksamheterna bedrivs av
tillträdesskyldighet.			Avskiljandet	en oberoende affärsenhet och sär-
ska särskilt syfta till att säkerställa				skilt syfta till att säkerställa icke-
icke-diskriminering och insyn.				diskriminering och insyn.
Om operatören ålagts en skyl-
dighet att tillhandahålla dubbel-
riktad höghastighetsöverföring för
att inom ett geografiskt område nå
fler än en slutanvändare från en
anslutningspunkt, får			operatören,
om slutanvändaren nås i ett sådant
nät som avses i 9 §, även förpliktas
att avskilja ytterligare verksam-
heter som behövs för tillhanda-
hållande		enligt	skyldighets-
beslutet.
				13 a §
				En operatör, eller någon som
				äger ledningar i ett allmänt kom-
				munikationsnät som			operatören
				råder över, får efter ansökan av
				annan förpliktas att mot mark-
				nadsmässig ersättning			tillhanda-
				hålla	gemensamt	utnyttjande av
				ledningarna i en byggnad eller
				fram till första utlopps- eller för-
				greningsstället.
				En	skyldighet	enligt		första
				stycket får åläggas endast om an-

läggning av ytterligare infrastruk- tur bedöms olönsam eller fysiskt ogenomförbar.

7 Senaste lydelse 2008:473.

En operatör får, efter ansökan av en annan operatör, även i annat fall än enligt 8 § första stycket 5 eller 13 a § förpliktas att mot marknadsmässig ersättning till- handahålla sökanden samloka- lisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av egen- dom eller annat, om det

14 §8 En operatör får, efter ansökan av

en annan operatör, även i annat fall än enligt 8 § 5 förpliktas att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla sökanden samlokali- sering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av egen- dom eller annat, om det

1.är av betydelse för att skydda miljön eller för att uppnå mål för fysisk planering, eller

2.krävs för att skydda folkhälsa eller allmän säkerhet.

Ett förpliktande enligt första stycket får innefatta en skyldighet för den förpliktade att mot ersätt- ning för uppkomna kostnader genomföra stagning eller påbygg- nad av en mast för elektronisk kommunikation eller andra liknan- de åtgärder som krävs för att ett tillhandahållande skall kunna ske. Förpliktandet får inte innebära en skyldighet att byta ut en befintlig mast mot en ny.

Ett förpliktande enligt första stycket får innefatta en skyldighet för den förpliktade att mot ersätt- ning för uppkomna kostnader genomföra stagning eller påbygg- nad av en mast för elektronisk kommunikation eller andra liknan- de åtgärder som krävs för att ett tillhandahållande ska kunna ske. Förpliktandet får inte innebära en skyldighet att byta ut en befintlig mast mot en ny.

5kap.

1 §

Om det behövs för att nedan- stående samhällsomfattande tjäns- ter skall finnas tillgängliga till överkomliga priser, får den som bedöms lämplig för det förpliktas att till överkomligt pris

1.uppfylla rimliga krav på an- slutning till det allmänna telefon- nätet till en fast nätanslutnings- punkt i stadigvarande bostad eller fast verksamhetsställe åt var och en som begär det,

2.uppfylla rimliga krav på till- gång till allmänt tillgängliga tele- fonitjänster till en fast nätanslut- ningspunkt i stadigvarande bostad eller fast verksamhetsställe åt var och en som efterfrågar denna tjänst,

Om det behövs för att nedan- stående samhällsomfattande tjäns- ter ska finnas tillgängliga till över- komliga priser, får den som be- döms lämplig för det förpliktas att till överkomligt pris

1.uppfylla rimliga krav på an- slutning till ett allmänt kom- munikationsnät i en fast nätanslut- ningspunkt i stadigvarande bostad eller fast verksamhetsställe,

2.uppfylla rimliga krav på till- gång till allmänt tillgängliga tele- fonitjänster i en fast nätanslut- ningspunkt i stadigvarande bostad eller fast verksamhetsställe åt var och en som efterfrågar denna tjänst,

8 Senaste lydelse 2006:586.

Prop. 2010/11:115

3. i en abonnentförteckning, som	3. i en abonnentförteckning, som
skall uppdateras årligen, göra upp-	ska uppdateras årligen, göra upp-
gifter om samtliga telefonabonne-	gifter om samtliga telefonabonne-
mang tillgängliga i den utsträck-	mang tillgängliga i den utsträck-
ning de inte omfattas av sekretess	ning de inte omfattas av sekretess
eller tystnadsplikt enligt lag,	eller tystnadsplikt enligt lag,

4. tillhandahålla en fullständig upplysningstjänst avseende telefon- abonnemang i den utsträckning uppgifterna som tillhandahålls inte om-

fattas av sekretess eller tystnadsplikt enligt lag,
5. tillhandahålla			telefonautoma-			5. tillhandahålla		telefonautoma-
ter i en omfattning som i fråga om						ter eller andra ställen med allmän
kvalitet, antal och geografisk ut-						tillgång till taltelefoni i en omfatt-
bredning tillgodoser				allmänhetens		ning som i fråga om kvalitet, antal
behov, eller						och geografisk utbredning till-
						godoser allmänhetens behov, eller
6. tillhandahålla			funktionshind-			6. tillhandahålla		personer			med
rade tillgång till tjänster enligt 2–5						funktionsnedsättning			tillgång		till
i samma utsträckning och på lik-						tjänster enligt 2–5 i samma ut-
värdiga villkor som för andra						sträckning och på likvärdiga vill-
slutanvändare och tillgodose funk-						kor som för andra slutanvändare
tionshindrades behov av särskilda						och tillgodose de behov som
sådana tjänster.						personer med funktionsnedsättning
						har av särskilda sådana tjänster.
Tillgång till samhällsomfattande						Tillgång till samhällsomfattande
tjänster	skall tillförsäkras genom					tjänster ska	tillförsäkras			genom
upphandling av staten om det är						upphandling av staten om det är
särskilt påkallat med hänsyn till						särskilt påkallat med hänsyn till
kostnaderna		för tillhandahållande				kostnaderna	för tillhandahållande
av tjänsten eller nätet.						av tjänsten eller nätet.
						2 §
Den som enligt 1 § skall till-						Den som enligt 1 § ska till-
handahålla en tjänst får åläggas						handahålla en tjänst får åläggas
skyldighet att inom viss tid nå						skyldighet att inom viss tid nå
särskilda prestandamål. Denna tid						särskilda prestandamål. Denna tid
får inte understiga tre månader.						får inte understiga tre månader.
En anslutning enligt 1 § första						En anslutning enligt 1 § första
stycket 1 skall vara utformad så att						stycket 1 ska vara utformad så att
slutanvändare kan utföra och ta						den stöder röst- och telefax-
emot lokala, nationella och inter-						kommunikation samt datakommu-
nationella		samtal,		telefax	och	nikation med en viss angiven
datakommunikation				med en	viss	lägsta datahastighet			som	medger
angiven	lägsta datahastighet				som	funktionell tillgång till Internet.
medger	funktionell			tillgång	till
Internet.

Regeringen får meddela föreskrifter om datahastighet enligt andra stycket.

Prop. 2010/11:115

	4 §9
Den som enligt 1 § ska tillhan-	Den som enligt 1 § ska till-
dahålla en tjänst får i tillämpliga	handahålla en tjänst får åläggas
fall åläggas skyldighet att	skyldighet att

1. tillämpa gemensamma taxor för hela landet eller tillämpa ett visst

högsta pris,

2. göra det möjligt

för

kon-

2. göra det möjligt

för

kon-

sumenter att på förhand betala för

anslutning till det allmänna tele-

anslutning till det allmänna kom-

fonnätet och för användning av

munikationsnätet och för använd-

allmänna telefonitjänster, samt

ning av allmänt tillgängliga tele-

fonitjänster,

3. tillåta konsumenter att betala

för anslutning till det allmänna

telefonnätet

genom

betalningar

kommunikationsnätet genom betal-

som är fördelade över tiden.

ningar som är fördelade över tiden,

och

4. på

abonnents

begäran

upplysa om alternativa taxor som

ger en lägre kostnad.

Taxor som avses i första stycket 1 ska göras allmänt tillgängliga.

6 a §

Den som enligt 1 § ska till-

handahålla en tjänst och som

avser att avhända sig en

betydande del av eller samtliga

sina tillgångar i accessnätet, ska i

god tid före åtgärden underrätta

tillsynsmyndigheten om sin avsikt.

6 b §10

Den som tillhandahåller all-

männa

kommunikationsnät

eller

männa

kommunikationsnät

eller

allmänt

tillgängliga

elektroniska

allmänt

tillgängliga

elektroniska

kommunikationstjänster

skall se

kommunikationstjänster

ska

vidta

till

att

verksamheten

uppfyller

lämpliga tekniska och organisa-

rimliga krav på god funktion och

toriska åtgärder för att säkerställa

teknisk säkerhet samt på uthållig-

att verksamheten uppfyller rimliga

het och tillgänglighet vid extra-

krav på driftsäkerhet. De åtgärder

ordinära händelser i fredstid.

som vidtas ska vara ägnade att

Regeringen

eller

den

myndighet

skapa en säkerhetsnivå som, med

som

regeringen

bestämmer

får

beaktande av tillgänglig teknik och

meddela föreskrifter om på vilket

kostnaderna

för

att

genomföra

sätt

skyldigheten

skall

fullgöras

åtgärderna, är anpassad till risken

och om undantag från skyldig-

för störningar och avbrott. Rege-

heterna.

ringen

eller

den

myndighet

som

9Senaste lydelse 2008:484.

10Senaste lydelse 2005:240.

Prop. 2010/11:115

	1. få	tillgång	till	elektroniska Prop. 2010/11:115
	kommunikationstjänster i samma
	utsträckning som flertalet slut-
	användare, och
	2. kunna dra nytta av det utbud
	av företag och tjänster som
	flertalet slutanvändare har till-
	gång till.
	Regeringen eller den myndighet
	som regeringen		bestämmer får
	meddela föreskrifter om på vilket
	sätt skyldigheten ska fullgöras.
7 §11
Den som tillhandahåller en all-	Den som tillhandahåller ett all-
mänt tillgänglig telefonitjänst ska	mänt kommunikationsnät eller en
	allmänt	tillgänglig		telefonitjänst
	ska

1. medverka till att nödsamtal utan avbrott kan förmedlas avgiftsfritt

för användaren,
2. i den mån det är tekniskt	2. avgiftsfritt lämna lokalise-
genomförbart, tillhandahålla den	ringsuppgifter till den som tar
som mottar nödsamtal lokalise-	emot nödsamtal,
ringsuppgifter,

3. på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade och ickediskrimine- rande tillgodose varje rimlig begäran om att lämna ut abonnentuppgifter som inte omfattas av sekretess eller tystnadsplikt enligt lag till den som

bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning,
4. avgiftsfritt		tillhandahålla en		4. avgiftsfritt			tillhandahålla			en
abonnent	specificerade telefon-			abonnent		specificerade			telefon-
räkningar	som	gäller	användning	räkningar som gäller använd-
av ett allmänt telefonnät eller				ningen av ett allmänt kommunika-
därtill hörande allmänt tillgängliga				tionsnät eller därtill hörande all-
telefonitjänster, om inte abonnen-				mänt	tillgängliga telefonitjänster,
ten har begärt att räkningen ska				om inte abonnenten har begärt att
vara ospecificerad,				räkningen ska			vara	ospecificerad,
				och
5. se till att slutanvändare från				5. se till att slutanvändare kan nå
andra stater		inom	Europeiska	samtliga nummer som tillhanda-
ekonomiska samarbetsområdet kan				hålls inom Europeiska ekono-
nå svenska nummer, vars siffer-				miska samarbetsområdet, om						det
struktur saknar geografisk bety-				är	tekniskt		och	ekonomiskt
delse, om det är tekniskt och				genomförbart och den					uppringde
ekonomiskt genomförbart och den				abonnenten		inte av kommersiella

11 Senaste lydelse 2009:546.

uppringde abonnenten				inte	av	skäl har valt att begränsa tillträdet Prop. 2010/11:115
kommersiella skäl har valt att						för uppringande från vissa geogra-
begränsa tillträdet för uppringande						fiska områden.
från vissa geografiska områden,
och
6. i verksamheten ta hänsyn till
funktionshindrades behov av sär-
skilda tjänster.
Samtal som är avgiftsfria för den uppringande abonnenten får inte
anges på dennes telefonräkning.
Regeringen eller den myndighet						Regeringen eller den myndighet
som	regeringen	bestämmer			får	som	regeringen	bestämmer	får
meddela föreskrifter om på vilket						meddela föreskrifter om
sätt skyldigheterna			ska	fullgöras,		1. på vilket sätt skyldigheterna
om undantag från			skyldigheterna			ska fullgöras,
och, i fråga om första stycket 2–4,						2. undantag från skyldigheterna,
vilka uppgifter som omfattas av						3. i fråga om första stycket 2–4,
skyldigheterna.						vilka uppgifter som omfattas av
						skyldigheterna, och
						4. i fråga om första stycket 2, de
						krav som ska uppfyllas vid till-
						handahållandet av uppgifterna.
					7 a §12
Den som tillhandahåller en all-						Den som tillhandahåller en all-
mänt	tillgänglig	telefonitjänst			ska	mänt	tillgänglig	telefonitjänst	ska
på begäran av en abonnent avgifts-						på begäran av en abonnent avgifts-
fritt spärra vissa nummer eller						fritt spärra vissa nummer eller
typer av utgående samtal.						typer av utgående samtal eller
						sms-meddelanden med förhöjd
						taxa.

En abonnent ska i samband med att avtal träffas om tillhandahållande av en allmänt tillgänglig telefonitjänst informeras om sin rätt enligt första stycket och ska under löpande avtalsperiod ha rätt att avgiftsfritt ändra spärrningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheten ska fullgöras och om undantag från skyldigheten. Den som har förpliktats att tillhandahålla en tjänst enligt 1 § första stycket 2 får inte undantas från skyldigheten.

7 c §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska er- bjuda abonnenter möjlighet att på annat sätt än som anges i 7 §

12 Senaste lydelse 2008:484.

första stycket 4, 7 a § eller 7 b § kontrollera sina kostnader för användningen av tjänsten.

9 §

Den som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster skall se till att telefonnätet medger att en abonnent kan behålla sitt tele- fonnummer vid byte av tjänste- leverantör. Om abonnenten begär det, skall telefonnummer som an- vänds för en sådan tjänst över- lämnas till annan för att denne skall tillhandahålla tjänsten. Ett nummer vars sifferstruktur har geografisk betydelse behöver överlämnas endast för tillhanda- hållande av telefonitjänst inom samma geografiska område (rikt- nummerområde).

Första stycket gäller inte över- lämnande av telefonnummer mellan nät som tillhandahåller tjänster till en fast respektive en mobil nätanslutningspunkt.

Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, tillsyns- myndigheten får meddela före- skrifter om på vilket sätt skyldig- heterna skall fullgöras och om undantag från skyldigheterna samt får, i enskilda fall, medge undan- tag från skyldigheterna, om det finns särskilda skäl.

Den som tillhandahåller elektro- niska kommunikationstjänster ska se till att en abonnent med nummer ur en nationell nummerplan kan behålla sitt nummer vid byte av tjänsteleverantör. Om abonnenten begär det, ska nummer som an- vänds för en sådan tjänst över- lämnas till annan för att denne ska tillhandahålla tjänsten. Ett nummer vars sifferstruktur har geografisk betydelse behöver överlämnas en- dast för tillhandahållande av elek- troniska kommunikationstjänster inom samma geografiska område (riktnummerområde).

Första stycket gäller inte över- lämnande av nummer mellan nät som tillhandahåller tjänster till en fast respektive en mobil nätanslut- ningspunkt.

Överlämnande av nummer ska ske så snart som möjligt. Den mottagande tjänsteleverantören ska tillhandahålla tjänsten senast en arbetsdag efter det att över- lämnandet har skett.

Regeringen eller, efter rege- ringens bemyndigande, tillsyns- myndigheten får meddela före- skrifter om på vilket sätt skyldig- heterna ska fullgöras och om undantag från skyldigheterna samt får, i enskilda fall, medge undan- tag från skyldigheterna, om det finns särskilda skäl.

		10 §
Ersättning	för att	överlämna	Ersättning för att överlämna
telefonnummer enligt 9 § får			nummer enligt 9 § får grundas
grundas endast på driftskostnaden			endast på driftskostnaden för över-
för överlämnandet.			lämnandet.
Den som har överlämnat ett			Den som har överlämnat ett
telefonnummer har endast rätt till			nummer har endast rätt till ersätt-
ersättning för	den driftskostnad		ning för den driftskostnad som
som utgörs av ökade		trafikkost-	utgörs av ökade trafikkostnader för

Prop. 2010/11:115

nader för ett meddelande till tele-				ett meddelande till numret. Sådan
fonnumret. Sådan ersättning får tas				ersättning får tas ut endast från den
ut endast från den som den an-				som den	anropande	abonnenten
ropande	abonnenten	har	ingått	har ingått avtal med om förmed-
avtal med om förmedling av				ling av meddelandet.
meddelandet.
Den som överlämnar telefon-				Den som överlämnar nummer
nummer har inte rätt till ersättning				har inte rätt till ersättning från
från abonnenten för överlämnan-				abonnenten för överlämnandet.
det.
			11 §
Den som överlämnar ett telefon-				Den som överlämnar ett nummer
nummer enligt 9 § skall till den				enligt 9 § ska till den som till-
som tillsynsmyndigheten			bestäm-	synsmyndigheten bestämmer ge-
mer genast lämna de uppgifter				nast lämna de uppgifter som är
som är nödvändiga för dirigering				nödvändiga för dirigering av med-
av meddelande till telefonnumret.				delande till numret. Andra uppgif-
Andra uppgifter som kan vara				ter som kan vara direkt eller in-
direkt eller indirekt hänförliga till				direkt hänförliga till en fysisk per-
en fysisk person än uppgifter om				son än uppgifter om nummer och
telefonnummer och om den som				om den som tillhandahåller berör-
tillhandahåller berörda allmänt till-				da allmänt tillgängliga elektro-
gängliga	telefonitjänster får inte			niska kommunikationstjänster får
lämnas utan samtycke från per-				inte lämnas utan samtycke från
sonen.				personen.
Myndigheten får utse någon att i				Myndigheten får utse någon att i
en databas sammanställa			sådana	en databas sammanställa sådana
uppgifter som avses i första				uppgifter som avses i första
stycket och lämna dem till den				stycket och lämna dem till den
som tillhandahåller allmänt till-				som tillhandahåller allmänt till-
gängliga telefonitjänster, i den				gängliga	elektroniska	kommuni-
mån denne behöver		uppgifterna		kationstjänster, i den mån denne
för dirigering av samtal, och andra				behöver uppgifterna för dirigering
som myndigheten bestämmer. Den				av kommunikation, och till andra
utsedda	databasoperatören		skall i	som myndigheten bestämmer. Den
förhållande till den som tillhanda-				utsedda databasoperatören ska i
håller allmänt tillgängliga tele-				förhållande till den som tillhanda-
fonitjänster tillämpa villkor som är				håller allmänt tillgängliga elektro-
konkurrensneutrala och får ta ut				niska	kommunikationstjänster
den ersättning som är skälig med				tillämpa villkor som är kon-
hänsyn till kostnaderna.				kurrensneutrala och får ta ut den
				ersättning som är skälig med hän-
				syn till kostnaderna.

Bestämmelserna i denna lag gäller i tillämpliga delar för den databas- verksamhet som avses i andra stycket.

15 §

Ett avtal mellan en slutan-	Ett avtal mellan en konsument
vändare och den som tillhanda-	och den som tillhandahåller ett all-
håller elektroniska kommunika-	mänt kommunikationsnät eller all-

Prop. 2010/11:115

tionstjänster eller anslutning till ett allmänt telefonnät skall innehålla uppgifter om

1.leverantörens namn och adress,

2.de tjänster som tillhandahålls,

3. den kvalitetsnivå som erbjuds,

4. leveranstiden,

5. de underhållstjänster som erbjuds,

6. detaljerade priser och taxor,

7. hur information om gällande taxor och underhållsavgifter kan erhållas,

8. avtalets löptid,

9. villkoren för förlängning och upphörande av tjänsten,

10. villkoren för förlängning och uppsägning av avtalet,

11. villkoren för ersättning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet, och

12. hur ett tvistlösningsför- farande för konsumenter utanför domstol inleds.

mänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska inne- hålla tydliga, heltäckande och lättillgängliga uppgifter om

3.tillgången till nödsamtal och tillhandahållandet av lokalise- ringsuppgifter,

4.villkor som begränsar till- gången till eller användningen av andra tjänster och tillämpningar än som avses i 3,

5.den lägsta kvalitetsnivå som erbjuds,

6.leveranstiden,

7.de åtgärder som vidtagits för att mäta och styra trafiken i syfte att undvika överbelastning av nätet och hur åtgärderna kan påverka tjänsternas kvalitet,

8.de underhålls- och kund- stödstjänster som erbjuds,

9.begränsningar när det gäller användningen av terminalutrust- ning,

10.abonnentens valmöjligheter när det gäller att föra in sina personuppgifter i en abonnentför- teckning,

11.detaljerade priser och taxor,

12.hur betalning kan ske och prisskillnaden mellan olika betal- ningssätt samt hur information om gällande taxor och underhålls- avgifter kan erhållas,

13.avtalets löptid,

14.villkoren för förlängning och upphörande av tjänsten,

15.villkoren för förlängning och uppsägning av avtalet,

16.vilka åtgärder som kan komma att vidtas vid säkerhets- brister,

17.villkoren för ersättning om tjänster inte tillhandahålls enligt avtalet, och

18.hur ett tvistlösningsför- farande för konsumenter utanför domstol inleds.

Prop. 2010/11:115

för tillgång till och användning av nätet eller tjänsten allmänt till- gänglig.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om sådan information.

	17 a §
	Den som tillhandahåller ett all-
	mänt kommunikationsnät eller en
	allmänt	tillgänglig		elektronisk
	kommunikationstjänst			får	för-
	pliktas att tillhandahålla abonnen-
	ter information om
	1. tillämpliga taxor för nummer
	eller tjänster som omfattas av
	särskild prissättning,
	2. ändringar		när	det	gäller
	abonnenters tillgång till nödsam-
	tal eller lokaliseringsuppgifter,
	3. åtgärder som begränsar till-
	gången till eller användningen av
	tjänster och tillämpningar,
	4. åtgärder som vidtagits för att
	mäta och styra trafiken i syfte att
	undvika	överbelastning av			nätet
	och hur åtgärderna kan påverka
	tjänsternas kvalitet, och
	5. abonnentens		valmöjligheter
	när det gäller att föra in sina
	personuppgifter i en abonnent-
	förteckning.
	Ett beslut om en förpliktelse
	enligt första stycket 1 får förenas
	med krav på att information om en
	viss typ av tjänst ska tillhanda-
	hållas omedelbart innan ett samtal
	kopplas.
	Den som tillhandahåller ett all-
	mänt kommunikationsnät eller en
	allmänt	tillgänglig		elektronisk
	kommunikationstjänst			får	för-
	pliktas att regelbundet tillhan-
	dahålla abonnenter med funk-
	tionsnedsättning		detaljerad		infor-
	mation om produkter och tjänster
	som är riktade till dem.
18 §
Den som tillhandahåller allmänt	Den som tillhandahåller ett all-
tillgängliga elektroniska kommu-	mänt	kommunikationsnät			eller
nikationstjänster får förpliktas att	allmänt	tillgängliga		elektroniska

Prop. 2010/11:115

Om en abonnent inte betalar för tillhandahållandet av ett allmänt kommunikationsnät eller för en allmänt tillgänglig telefonitjänst får tillhandahållandet av tjänsten avbrytas först sedan abonnenten uppmanats att betala inom viss skälig tid, med upplysning om att tillhandahållandet annars kan komma att avbrytas. Betalas tjänsten inom angiven tid, får till- handahållandet inte avbrytas.

Om en abonnent vid upprepade tillfällen har betalat för sent, får tillhandahållandet avbrytas ome- delbart. Den som tillhandahåller tjänsten ska i sådant fall genast underrätta abonnenten om avbry- tandet och under en tid av lägst tio dagar från avbrytandet ge abon- nenten möjlighet att ringa nödsam- tal och andra avgiftsfria samtal.

Gäller utebliven eller upprepad för sen betalning en viss tjänst ska avbrottet begränsas till den tjänsten, om det är tekniskt möjligt och abonnenten inte tidigare har fått en betalningsuppmaning eller har vilselett tjänsteleverantören.

för slutanvändarna offentliggöra jämförbar, adekvat och aktuell information om tjänsternas kvali- tet.

kommunikationstjänster får för- Prop. 2010/11:115 pliktas att för slutanvändarna

offentliggöra jämförbar, adekvat och aktuell information om tjänsternas kvalitet och om vilka åtgärder som vidtagits för att ge slutanvändare med funktions- nedsättning tillträde till tjänsterna i likvärdig utsträckning som andra slutanvändare.

19 § Om en abonnent inte betalar för

en telefonitjänst till en fast nätan- slutningspunkt får tillhandahållan- det av tjänsten avbrytas först sedan abonnenten uppmanats att betala inom viss skälig tid, med upplys- ning om att tillhandahållandet annars kan komma att avbrytas. Betalas tjänsten inom angiven tid, får tillhandahållandet inte avbry- tas.

Om en abonnent vid upprepade tillfällen har betalat för sent, får tillhandahållandet avbrytas ome- delbart. Den som tillhandahåller tjänsten skall i sådant fall genast underrätta abonnenten om avbry- tandet och under en tid av lägst tio dagar från avbrytandet ge abon- nenten möjlighet att ringa nödsam- tal och andra avgiftsfria samtal.

Gäller utebliven eller upprepad för sen betalning en viss tjänst skall avbrottet begränsas till den tjänsten, om det är tekniskt möjligt och abonnenten inte tidigare har fått en betalningsuppmaning eller har vilselett tjänsteleverantören.

6kap.

1 §

I detta kapitel avses med

elektroniskt meddelande: all information som utbyts eller överförs mellan ett begränsat antal parter genom en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst, utom information som överförs som del av sänd- ningar av ljudradio- och TV-program som är riktade till allmänheten via ett elektroniskt kommunikationsnät om denna information inte kan sättas

tillsynsmyndigheten begär det, ska Prop. 2010/11:115 även dessa underrättas utan

onödigt dröjsmål.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheten ska fullgöras och om undantag från skyldigheten.

					4 b §
					Den som tillhandahåller allmänt
					tillgängliga	elektroniska	kommu-
					nikationstjänster ska löpande föra
					en förteckning över integritetsinci-
					denter.
					Regeringen eller den myndighet
					som regeringen bestämmer			får
					meddela föreskrifter om innehållet
					i en sådan förteckning.
				18 §
Elektroniska kommunikationsnät					Uppgifter får lagras i eller
får användas för att lagra eller få					hämtas från en abonnents eller
tillgång till information som är					användares terminalutrustning en-
lagrad i en abonnents eller använ-					dast om abonnenten eller använ-
dares		terminalutrustning		endast	daren får tillgång till information
om	abonnenten eller användaren				om ändamålet med behandlingen
av	den personuppgiftsansvarige				och samtycker till den. Detta hind-
får information om ändamålet med					rar inte sådan lagring eller åtkomst
behandlingen och ges tillfälle att					som behövs för att överföra ett
hindra		sådan behandling. Detta			elektroniskt	meddelande	via	ett
hindrar inte sådan lagring eller					elektroniskt	kommunikationsnät
åtkomst som behövs för att utföra					eller som är nödvändig för att
eller underlätta att överföra ett					tillhandahålla en tjänst som använ-
elektroniskt			meddelande	via ett	daren eller abonnenten uttryck-
elektroniskt			kommunikationsnät		ligen har begärt.
eller som är nödvändig för att
tillhandahålla en tjänst som an-
vändaren eller abonnenten uttryck-
ligen har begärt.
Lydelse enligt SFS 2010:1973					Föreslagen lydelse

22 §

Den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 20 § första stycket ska på begäran lämna

1. uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivnings- lagen (2010:1932), om myndigheten finner att det kan antas att den som

söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga Prop. 2010/11:115 skäl,

2.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och som gäller misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myn- dighet som ska ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter,

3.uppgift som avses i 20 § första stycket 3 och som gäller misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myn- dighet som ska ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,

4.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till Kronofogdemyndig- heten om myndigheten behöver uppgiften i exekutiv verksamhet och myndigheten finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handlägg- ningen av ett ärende,

5.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till Skatteverket, om verket finner att uppgiften är av väsentlig betydelse för handläggningen av ett ärende som avser kontroll av skatt eller avgift eller rätt folkbokföringsort enligt folkbokföringslagen (1991:481),

6.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till polismyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i samband med underrättelse, efterforskning eller identifiering vid olyckor eller dödsfall eller för att myndigheten ska kunna fullgöra en uppgift som avses i 12 § polislagen (1984:387),

7.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 till polismyndighet eller åklagarmyndighet, om myndigheten finner att uppgiften behövs i ett särskilt fall för att myndigheten ska kunna fullgöra underrättelseskyldig- het enligt 33 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, och

8.uppgift som avses i 20 § första stycket 1 och 3 till regional alarme- ringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler.

Ersättning för att lämna ut upp- gifter enligt första stycket 8 ska vara skälig med hänsyn till kost- naderna för utlämnandet.

Ersättning för att lämna ut andra uppgifter enligt första stycket 8 än lokaliseringsuppgifter ska vara skälig med hänsyn till kostnaderna för utlämnandet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

3 a §13

I Europaparlamentets och rå-	Tillsynsmyndigheten får med-
dets förordning (EG) nr 717/2007	dela de förelägganden och förbud
av den 27 juni 2007 om roaming i	som behövs för att de skyldigheter
allmänna mobiltelefonnät i gemen-	som anges i Europaparlamentets
skapen och om ändring av direktiv	och rådets förordning (EG) nr
2002/21/EG finns regler om pris-	717/2007 av den 27 juni 2007 om
13 Senaste lydelse 2007:1375.

nivåer och informationsplikt vid tillhandahållande av roaming- tjänster för rösttelefoni mellan medlemsstaterna.

Tillsynsmyndigheten får med- dela de förelägganden och förbud som behövs för att de i förord- ningen angivna reglerna ska föl- jas. Förelägganden och förbud får förenas med vite.

roaming i allmänna mobila kom- Prop. 2010/11:115 munikationsnät i gemenskapen14

ska följas. Förelägganden och förbud får förenas med vite.

4 §

Finner tillsynsmyndigheten skäl att misstänka att den som bedriver verksamhet enligt denna lag inte efterlever lagen eller de beslut om skyldigheter eller villkor eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, eller inte an- vänder en radiosändare i den ut- sträckning som villkoren medger, skall myndigheten underrätta den som bedriver verksamheten om detta förhållande och ge denne möjlighet att yttra sig. I under- rättelsen skall myndigheten ange att den kan komma att meddela ett föreläggande eller förbud enligt 5 §, om inte rättelse sker inom skälig tid. Skälig tid får inte understiga en månad, annat än vid upprepade fall av överträdelse, om inte den som underrättas sam- tycker till en kortare tidsfrist.

5 §

Om en underrättelse enligt 4 § inte leder till rättelse får tillsyns- myndigheten meddela de före- lägganden och förbud som behövs för att rättelse skall ske.

Följs inte föreläggandet, får till- synsmyndigheten

1. återkalla ett tillstånd, ändra tillståndsvillkor eller besluta att

Tillsynsmyndigheten får med- dela de förelägganden och förbud som behövs för att rättelse av en överträdelse som avses i 4 § ska ske omedelbart eller inom skälig tid.

Följs inte föreläggandet, får till- synsmyndigheten, efter utgången av den tid som angetts i under- rättelsen enligt 4 §,

1. återkalla ett tillstånd, ändra tillståndsvillkor eller besluta att

14 EUT L 167, 29.6.2009, s. 12 (Celex 32009R0544).

den som åsidosatt en skyldighet	den som åsidosatt en skyldighet
helt eller delvis skall upphöra med	helt eller delvis ska upphöra med
verksamheten, om inte överträdel-	verksamheten, om inte överträdel-
sen är av mindre betydelse, eller	sen är av mindre betydelse, eller

2. meddela de ytterligare förelägganden eller förbud som behövs för efterlevnaden av lagen eller av de beslut om skyldigheter eller villkor eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Om en radiosändare använts i mindre omfattning än vad tillstånds- villkoren medger får dock ett sådant tillstånd inte återkallas om särskilda skäl talar mot det eller ändamålet med föreläggandet lika väl kan till- godoses genom att tillståndsvillkoren ändras.

Förelägganden och förbud enligt	Förelägganden och förbud enligt
första och andra stycket får förenas	första och andra styckena får
med vite.	förenas med vite.
	8 §

Om en överträdelse av denna lag eller av de beslut om skyldigheter eller villkor eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan eller kan befaras orsaka allvarliga ekonomiska eller opera- tiva problem för tillhandahållare eller användare av elektroniska kommunikationsnät eller elektro- niska kommunikationstjänster, får tillsynsmyndigheten, i avvaktan på att ärendet avgörs slutligt, ome- delbart

Om en överträdelse av denna lag eller av de beslut om skyldigheter eller villkor eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen utgör ett allvarligt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan eller kan befaras orsaka allvarliga ekonomiska eller opera- tiva problem för tillhandahållare eller användare av elektroniska kommunikationsnät eller elektro- niska kommunikationstjänster, eller andra användare av radio- frekvenser, får tillsynsmyndig- heten, i avvaktan på att ärendet avgörs slutligt, omedelbart

1.meddela ett föreläggande att genast efterleva lagen eller de beslut om skyldigheter eller villkor eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,

2.återkalla ett tillstånd eller ändra tillståndsvillkoren, eller

3. besluta att en verksamhet helt	3. besluta att en verksamhet helt
eller delvis skall upphöra.	eller delvis ska upphöra.
	Giltighetstiden för	ett beslut
	enligt första stycket får vara högst
	tre månader. Om rättelse inte vid-
	tas får giltighetstiden	förlängas
	med ytterligare högst tre månader.

Tillsynsmyndighetens beslut enligt första stycket får förenas med vite.

Tillträde till nummer och tjänster

9 a §

Konsumentombudsmannen får förplikta den som tillhandahåller

Prop. 2010/11:115

Om en tvist som hänskjutits till tillsynsmyndigheten enligt 10 § också har hänskjutits till en eller flera tillsynsmyndigheter i en an- nan stat inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet, ska till- synsmyndigheten samordna sina insatser med den eller de utländ- ska myndigheterna.

I ett ärende som avses i första stycket får tillsynsmyndigheten be- gära att organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektro- nisk kommunikation ska yttra sig om vilken åtgärd som ska vidtas för att lösa tvisten. När tillsyns- myndigheten har begärt ett sådant yttrande, får ärendet inte avgöras förrän yttrandet har lämnats. I brådskande fall får dock beslut meddelas att gälla till dess något annat förordnas.

Tillsynsmyndigheten ska i sitt beslut beakta innehållet i yttran- det.

10 a §16		Prop. 2010/11:115
Tillsynsmyndigheten får förelägga en part att tillhandahålla myndig-
heten de uppgifter och handlingar som behövs för att pröva en tvist enligt
10 § och som avser
1. allmänna skyldigheter som gäller enligt denna lag,
2. villkor som meddelats med stöd av lagen, eller
3. särskilda skyldigheter som	3. särskilda skyldigheter	som
beslutats med stöd av 4 kap. 4 §	beslutats med stöd av 4 kap. 4 §
eller 5 kap. 13 eller 14 §.	eller 5 kap. 13 §.

Föreläggandet får förenas med vite. Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

13 § Om en tvist som hänskjutits till

tillsynsmyndigheten enligt 10 § också har hänskjutits till en myn- dighet i en annan stat inom Euro- peiska ekonomiska samarbets- området, skall tillsynsmyndigheten vid handläggning av ärendet sam- råda med den utländska myn- digheten.

13 a §17

Om ett företag som enligt 8 kap.	Om ett företag som enligt 8 kap.
7 § skall anses ha ett betydande	7 § ska anses ha ett betydande
inflytande på en viss marknad	inflytande på en viss marknad
uppsåtligen eller av oaktsamhet	uppsåtligen eller av oaktsamhet
vidtar en åtgärd som strider mot en	vidtar en åtgärd som strider mot en
skyldighet som beslutats med stöd	skyldighet som beslutats med stöd
av 4 kap. 4 § eller 5 kap. 13 eller	av 4 kap. 4 § eller 5 kap. 13 §, ska

16Senaste lydelse 2007:881.

17Senaste lydelse 2007:881.

betydande del av eller samtliga sina tillgångar i accessnätet i syfte att säkerställa icke-diskriminering och insyn, ska operatören i förväg och i god tid underrätta tillsyns- myndigheten om sin avsikt, even- tuella ändringar av planerna och slutresultatet av processen.

6 §19

Den myndighet som regeringen bestämmer ska fortlöpande analysera de relevanta marknader som har fastställts enligt 5 §. Därvid ska Euro- peiska kommissionens riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden beaktas. För varje mark- nad ska det fastställas om det råder effektiv konkurrens.

För gränsöverskridande marknader som fastställts enligt beslut av Europeiska kommissionen ska åtgärder enligt första–tredje styckena beslutas efter samråd med behöriga myndigheter i berörda länder.

8 §

I ett ärende om förpliktelse enligt 4 kap. 14 § eller om ändring av tillstånd eller villkor för att an- vända radiosändare eller nummer för elektronisk kommunikation skall berörda parter och andra som kan ha intresse i saken ges skälig tid att yttra sig innan beslut fattas, dock minst fyra veckor om det inte

I ett ärende om förpliktelse enligt 4 kap. 13 a eller 14 §§ eller om ändring av tillstånd eller vill- kor för att använda radiosändare eller nummer för elektronisk kom- munikation ska berörda parter och andra som kan ha intresse i saken ges skälig tid att yttra sig innan beslut fattas, dock minst fyra

19 Senaste lydelse 2010:497.

Prop. 2010/11:115

finns särskilda skäl mot det.

veckor om det inte finns särskilda Prop. 2010/11:115 skäl mot det.

10 §20
När en myndighet avser att	En myndighet ska upprätta ett
enligt 5 § fastställa en marknad	förslag och ge berörda parter
som skiljer sig från dem som	tillfälle att yttra sig över förslaget
framgår av Europeiska kom-	inom skälig tid när den avser att
missionens rekommendation eller	1. enligt 5 § fastställa en mark-
meddela beslut enligt 6 § andra	nad som skiljer sig från dem som
eller tredje stycket eller 3 kap. 7 §	framgår av Europeiska kom-
eller vidta andra åtgärder som har	missionens rekommendation,
betydande inverkan på en enligt	2. meddela		beslut enligt		6 §
5 § fastställd marknad, ska den	andra	eller	tredje	stycket	eller
upprätta ett förslag till åtgärd och	3 kap. 7 § eller vidta andra åtgär-
ge berörda parter tillfälle att yttra	der som har betydande inverkan
sig över förslaget inom skälig tid.	på en enligt 5 § fastställd mark-
	nad, eller
	3. meddela		tillståndsvillkor		som
	innebär	sådana		begränsningar
	som anges i 3 kap. 11 § andra
	eller tredje stycket.

Första stycket gäller inte en tvist som har hänskjutits till prövning

enligt 7 kap. 10 §.
			11 §21
Om ett beslut enligt 5 §, 6 §				Om ett beslut enligt 5 §, 6 §
andra eller tredje stycket, 4 kap. 3				andra eller tredje stycket, 4 kap. 3
eller 4 § eller 5 kap. 13 eller 14 §				eller 4 § eller 5 kap. 13 § skulle
skulle	kunna	påverka handeln		kunna	påverka handeln mellan
mellan	staterna	inom	Europeiska	staterna inom Europeiska eko-
ekonomiska		samarbetsområdet,		nomiska samarbetsområdet, ska ett
ska ett motiverat förslag till beslut				motiverat förslag till beslut över-
tillställas behöriga myndigheter i				lämnas till behöriga myndigheter i
övriga	stater	och	Europeiska	övriga stater, organet för euro-
kommissionen.				peiska	regleringsmyndigheter	för
				elektronisk kommunikation		och
				Europeiska kommissionen.

Underrättelse till kommissionen enligt första stycket ska även lämnas om en myndighet i enlighet med internationella avtal avser att införa, ändra eller upphäva en skyldighet som beslutats enligt denna lag.

11 a §

Om ett förslag till beslut enligt 6 § andra eller tredje stycket ska överlämnas för samråd enligt 11 § första stycket, ska förslaget upp-

20Senaste lydelse 2010:497.

21Senaste lydelse 2010:497.

rättas och överlämnas inom tre år från det senaste beslutet rörande marknaden i fråga eller inom den längre tid om högst ytterligare tre år som Europeiska kommissionen dessförinnan har godkänt.

Om en ny rekommendation som avses i 5 § har antagits och re- kommendationen rör en marknad som inte tidigare har analyserats, ska förslaget till beslut i stället upprättas och överlämnas inom två år från offentliggörandet av rekommendationen.

Om förslag till beslut inte kan överlämnas inom den tid som anges i första eller andra stycket och orsaken till detta är att mark- nadsanalysen enligt 5 § inte har slutförts, ska bistånd med slut- förandet begäras från organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation. Förslaget ska då överlämnas inom sex månader därefter.

12 §22

Beslut i fall som avses i 11 § får	Beslut i fall som avses i 11 § får
meddelas tidigast en månad efter	meddelas tidigast en månad efter
det att underrättelse har skett.	det att överlämnandet har skett.
Infaller den tidpunkt som bestämts
enligt 10 § senare får beslutet
meddelas tidigast då.

Ett beslut får dock meddelas tidigast två månader efter utgången av den tid som anges i första stycket, om Europeiska kommissionen inom den tiden meddelat myndigheten att den överväger att inte godta ett förslag till beslut som

1.innebär att en marknad som ska fastställas enligt 5 § avviker från kommissionens rekommendation, eller

2.avser identifiering av företag enligt 6 § andra stycket.

Om kommissionen inom den tid som anges i andra stycket beslutar att inte godta ett sådant förslag som avses där, får beslut inte meddelas.

Om kommissionen inom den tid som anges i andra stycket beslutar att inte godta ett sådant förslag som avses där, får beslut inte meddelas. Om kommissionens invändningar kan tillgodoses genom att förslaget ändras, ska samråd enligt 10 § om det nya

22 Senaste lydelse 2010:497.

Prop. 2010/11:115

förslaget inledas inom sex måna- Prop. 2010/11:115 der från dagen för kommissionens

beslut.

		12 a §
		Om ett förslag till beslut om
		skyldigheter enligt 4 kap. 3 eller
		5–12 §§ eller 5 kap. 13 § har
		överlämnats	för	samråd	enligt
		11 § första stycket och Europeiska
		kommissionen	har	meddelat att
		den har invändningar mot åt-
		gärderna i förslaget ska sam-
		verkan ske med kommissionen och
		organet för europeiska reglerings-
		myndigheter för elektronisk kom-
		munikation i syfte att fastställa
		vilka åtgärder som är mest effek-
		tiva och lämpliga.
		I sådant fall får beslut meddelas
		tidigast fyra månader och senast
		fem månader efter utgången av
		den tid som anges i 12 § första
		stycket. Om det krävs för att ett
		förnyat samrådsförfarande			enligt
		10–12 §§ ska	kunna genomföras
		får tidsfristen förlängas ytter-
		ligare.
	13 §23
Om det behövs för att säkerställa		Om det behövs för att säkerställa
konkurrensen på en marknad som		konkurrensen på en marknad som
fastställts enligt 5 § eller för att		fastställts enligt 5 § eller för att
skydda användarnas intressen, och		skydda användarnas intressen, och
ett beslut om åtgärd inte kan		ett beslut om åtgärd inte kan
skjutas upp, får beslut, utan iakt-		skjutas upp, får beslut, utan iakt-
tagande av samrådsskyldigheten i		tagande av samrådsskyldigheten i
10–12 §§, meddelas att gälla i		10–12 §§, meddelas att gälla i
högst sex månader. I sådant fall		högst sex månader. I sådant fall
ska behöriga myndigheter	och	ska behöriga myndigheter, Euro-
Europeiska kommissionen	utan	peiska kommissionen och organet
dröjsmål underrättas om beslutet		för europeiska regleringsmyndig-
och skälen för detta.		heter för elektronisk kommunika-
		tion utan dröjsmål underrättas om
		beslutet och skälen för detta.

Ett beslut om en åtgärd enligt första stycket får inte förlängas utan iakttagande av samrådsskyldigheten i 10–12 §§.

23 Senaste lydelse 2010:497.

			16 §		Prop. 2010/11:115
Regeringen eller den myndighet				Regeringen eller den myndighet
som	regeringen		bestämmer får	som regeringen bestämmer får be-
föreskriva om skyldighet att sär-				sluta om skyldighet att särredovisa
redovisa de verksamheter som har				de verksamheter som har samband
samband		med	tillhandahållandet	med tillhandahållandet av elek-
av elektroniska			kommunikations-	troniska kommunikationsnät	eller
nät	eller	kommunikationstjänster		kommunikationstjänster för	den
för den som				som

1.bedriver verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 kap. 1 §, och

2.har särskild eller exklusiv rätt att tillhandahålla andra tjänster än enligt denna lag.

20 §

Ett beslut enligt 6 § andra	Ett beslut enligt 6 § andra
stycket som avser identifiering av	stycket som avser identifiering av
företag med betydande inflytande	företag med betydande inflytande
på andra marknader än den som	på en marknad får överklagas
anges i 5 kap. 12 § får överklagas	endast i samband med att beslut att
endast i samband med att beslut att	införa, upphäva eller ändra en
införa, upphäva eller ändra en	skyldighet som anges i 6 § över-
skyldighet som anges i 6 § över-	klagas.
klagas.

Ett beslut enligt 3 kap. 7 § att begränsa antalet tillstånd får överklagas endast i samband med att beslut i fråga om tillstånd att använda radio-

sändare överklagas.
	23 §24
Mål i förvaltningsrätt och kam-		Mål i förvaltningsrätt och kam-
marrätt som avser överprövning av		marrätt som avser överprövning av
följande beslut	skall handläggas	följande beslut	ska handläggas
skyndsamt:		skyndsamt:
1. beslut om	särskilda skyldig-	1. beslut om	särskilda skyldig-
heter med stöd av 4 kap. 4 § eller		heter med stöd av 4 kap. 4 § eller
5 kap. 13 eller 14 §,		5 kap. 13 §,

2.beslut i ett tillsynsärende enligt 7 kap. 5 §, om tillsynen avsett efter- levnaden av ett beslut som anges i 1,

3.beslut vid prövning av en tvist enligt 7 kap. 10 §, om tvisten grundar sig på ett beslut som avses i 1, och

4.beslut om identifiering av företag med betydande inflytande på en marknad enligt 6 §.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

2.Tillståndsvillkor som beslutats enligt 3 kap. 11 § första stycket före den 1 juli 2011 och som inte skulle få beslutas enligt de nya bestäm- melserna i 3 kap. 11 § andra eller tredje stycket, upphör att gälla den 25 maj 2016.

24 Senaste lydelse 2009:839.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2010/11:115

Den 25 november 2009 antog Europaparlamentet och rådet dels direktiv 2009/140/EG om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt re- gelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjäns- ter, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektronis- ka kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, dels direktiv 2009/136/EG om ändring av direk- tiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättighe- ter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjäns- ter, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integri- tetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndig- heterna som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen. Direktiven finns som bilaga 1 och 2.

Den 18 juni 2009 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EG) nr 544/2009 om ändring i förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG.

Post- och telestyrelsen har i en skrivelse den 7 december 2005 (dnr N2005/10002/ITP) föreslagit att det ska införas bestämmelser som ger stöd för att förrätta prov för kunskapsbevis för amatörradioanvändning samt att utfärda, förnya eller återkalla certifikat.

Inom Näringsdepartementet har departementspromemorian Bättre reg- ler för elektroniska kommunikationer (Ds 2010:19) tagits fram. I prome- morian lämnas förslag med anledning av ändringsdirektiven, de nya krav som ställs på medlemsstaterna enligt den ändrade EU-förordningen och PTS skrivelse. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remiss- behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Promemorians förslag i den del som gäller gemensamt utnyttjande av ledningar i byggnader m.m. (avsnitt 7.3) har behandlats vid ett remiss- möte den 24 november 2010. En förteckning över deltagarna vid remissmötet finns i bilaga 6. Remissyttrandena och synpunkterna som inkom efter remissmötet, liksom en sammanställning av dessa, finns tillgängliga i Näringsdepartementet (dnr N2010/615/ITP).

En komplettering har gjorts av promemorians förslag när det gäller blockering av nummer och tjänster (avsnitt 8.5). Det kompletterande lagförslaget finns i bilaga 7. Förslaget har beretts med Post- och tele- styrelsen, Konsumentverket/KO, Stiftelsen Etiska rådet för betaltele- tjänster, Konsumenternas tele-, TV- och Internetbyrå, TeliaSonera AB och Telenor Sverige AB. Synpunkter har även inkommit från Tele2 Sverige AB och Hi3G Access AB. De inkomna synpunkterna finns till- gängliga i Näringsdepartementet (dnr N2010/615/ITP). Vidare har rege- ringens förslag i fråga om påföljd vid försening eller missbruk i samband med överlämnande av nummer vid byte av tjänsteleverantör (avsnitt 8.4.2) beretts under hand med Företagarna, som tillstyrkt förslaget.

Lagrådet	Prop. 2010/11:115
Regeringen beslutade den 10 februari 2011 att inhämta Lagrådets yttran-
de över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bi-
laga 9. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag, se avsnitt 9.3
samt författningskommentaren. Härutöver har vissa redaktionella juste-
ringar gjorts av lagtexten.

4 Gällande rätt

4.1Yttrandefrihetsgrundlagen

Inledning

Av 2 kap. 1 § regeringsformen följer att var och en gentemot det allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet. Med detta förstås frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upp- lysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor liksom att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. Dessa friheter ges ett särskilt skydd i tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

TF reglerar rätten att yttra sig och sprida information genom framför allt tryckta skrifter. YGL reglerar samma rätt avseende vissa andra medier, såsom ljudradio, tv och liknande överföringar.

Sedan den 1 januari 1995 gäller den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) som lag i Sverige med ändringar och tillägg som har gjorts genom ändrings- och tilläggsprotokoll. Enligt 2 kap. 19 § rege- ringsformen får lag eller annan föreskrift inte meddelas i strid med Sveri- ges åtaganden på grund av konventionen.

I artikel 10 i Europakonventionen ges skydd åt yttrandefriheten. Enligt artikeln ska var och en ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. Utövandet av yttrandefriheten får enligt bestämmelsen underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till vissa angivna ändamål.

Närmare om yttrandefrihetsgrundlagen

YGL är tillämplig bl.a. på radio- och tv-sändningar samt på vissa andra överföringar av ljud, bild och text som sker med hjälp av elektromagne- tiska vågor. I lagtexten används uttrycket radioprogram som samman- fattande beteckning på de olika typer av överföringar som nu avses. Gemensamt för dem alla är att överföringen sker med hjälp av elektro- magnetiska vågor.

Gemensamt för de sändningar som enligt huvudregeln om radio-

program omfattas av YGL är att de startas av sändaren och inte på

beställning av mottagaren (1 kap. 6 § YGL). YGL gäller dock även vissa överföringar som startas av mottagaren. Enligt den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § är YGL även tillämplig när redaktioner för periodiska skrifter och radioprogram, nyhetsbyråer och företag för yrkesmässig framställ- ning av tryckta och därmed enligt TF jämställda skrifter eller tekniska upptagningar på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplys- ningar direkt ur en databas vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten. Grundlagsskyddet enligt databasregeln gäller även exempelvis s.k. print on demand, som innebär framställning på kundens begäran av enstaka exemplar av skrifter, bilder och upptagningar genom överföring av information ur en databas. Från och med den 1 januari 2011 gäller databasregeln även när informationen ur databasen tillhanda- hålls allmänheten genom offentlig uppspelning, exempelvis s.k. digital bio. Därutöver kan även andra aktörer än massmedieföretag få ett fri- villigt grundlagsskydd för motsvarande verksamheter. Fysiska och juri- diska personer som yttrar sig via Internet kan på frivillig väg omfattas av grundlagsbestämmelserna om de utser en ansvarig utgivare och beviljas utgivningsbevis efter ansökan till Myndigheten för radio och tv.

YGL bygger, i likhet med TF, på vissa grundläggande principer, bl.a. förbud mot censur och liknande åtgärder och etableringsfrihet.

Förbudet mot censur enligt 1 kap. 3 § YGL innebär att krav inte får uppställas på att det som är avsett att framföras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Förbudet mot hindrande åtgärder innebär att det inte heller är tillåtet för myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i YGL på grund av innehållet i ett radioprogram eller en teknisk upp- tagning förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten. Undantag görs dock för rörliga bilder i filmer som ska visas offentligt. Det allmänna får inte heller utan stöd i YGL, på grund av innehållet i en framställning, förbjuda eller hindra innehav eller använd- ning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot radioprogram eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upp- tagningar. Detsamma gäller förbud mot anläggande av trådnät för sänd- ning av radioprogram.

Etableringsfriheten enligt 3 kap. 1 § YGL innebär att det är tillåtet för var och en att sända radioprogram genom tråd. Något krav på tillstånd för sändning får alltså inte ställas. Rätten att sända genom tråd får bara begränsas i den omfattning som framgår av 3 kap. 1 § andra stycket YGL. Med sändning genom tråd avses, till skillnad från sändning genom etern, sändning genom en särskilt anordnad ledare. Telefonnätet för fast telefoni och kabel-tv-nätet är exempel på trådnät.

Det får i lag meddelas föreskrifter om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Denna vidaresändningsplikt innebär en skyldighet för nätinnehavaren att tillåta utrymme i nätet för vissa sändningar som sker med tillstånd av rege- ringen, t.ex. Sveriges Television AB:s sändningar, eller från lokala kabelsändarföretag.

Dessutom tillåts lagstiftning om skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträffande sådana överföringar i nätet eller

Prop. 2010/11:115

allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar. Överföringarna Prop. 2010/11:115 kan avse både privat innehåll och sådant massmedialt innehåll som regle-

ras i YGL. Bestämmelsen möjliggör föreskrifter i vanlig lag om tillträde till och samtrafik mellan kommunikationsnät.

Vidare är det från och med den 1 januari 2011 tillåtet att i lag meddela föreskrifter om skyldighet för den som sänder program i television att utforma sändningarna på ett sådant sätt att programmen genom textning, teckenspråkstolkning, syntolkning, uppläst text eller liknande teknik blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Övriga inskränk- ningar som får göras i etableringsfriheten kan i detta sammanhang ute- lämnas.

Full etableringsfrihet finns enligt 3 kap. 2 § YGL inte på området för sändning av radioprogram med hjälp av radiovågor. Skälet till detta är att bristen på frekvensutrymme inte tillåter fri etablering utan snarare kräver en reglering med tillståndsförfarande för att kunna utnyttja det begrän- sade frekvensutrymmet. Det finns dock en bestämmelse där det anges att det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrande- och informationsfrihet. Bestäm- melsen uttrycker en principiell målsättning för såväl normgivning som beslut i enskilda fall, t.ex. vid tillståndsgivning (3 kap. 2 § YGL). Av 3 kap. 3 § YGL följer att föreskrifterna i 2 kap. 21–23 §§ regerings- formen om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter ska gälla även när det görs begränsningar i rätten att sända radioprogram enligt 3 kap. 1 och 2 §§ YGL.

4.2Lagen om elektronisk kommunikation

Allmänna bestämmelser m.m.

Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) trädde i kraft den 25 juli 2003. Genom lagen genomfördes i huvudsak den EG-rättsliga regleringen på området för elektronisk kommunikation.

I 1 kap. 1 § anges att lagens syfte är att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte när det gäller urvalet av elektroniska kommunika- tionstjänster samt deras pris och kvalitet. Syftet ska uppnås främst genom att konkurrensen och den internationella harmoniseringen främjas. Sam- hällsomfattande tjänster ska dock alltid finnas tillgängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet till överkomliga priser. Vid lagens tillämpning ska särskilt beaktas elektroniska kommunikationers bety- delse för yttrandefrihet och informationsfrihet.

Åtgärder som vidtas med stöd av lagen får enligt 1 kap. 2 § inte vara mer ingripande än som framstår som rimligt och de ska vara proportio- nella med hänsyn till lagens syfte och de övriga intressen som lagen ska skydda.

Av 1 kap. 4 § framgår att lagen gäller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radioanvändning. Lagen är inte tillämplig på innehåll som överförs i elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska

kommunikationstjänster. Bestämmelserna i lagen ersätter inte föreskrifter Prop. 2010/11:115 om prövning enligt annan lag, vilket framgår av 1 kap. 5 §.

Vid all tillämpning av lagen bör hållas i minnet att det av allmänna rättsgrundsatser följer att i den mån det uppstår en konflikt mellan be- stämmelserna i LEK och bestämmelser i grundlag, bl.a. reglerna i YGL, så har de senare företräde (jfr 11 kap. 14 § respektive 12 kap. 10 § regeringsformen).

Anmälan

Allmänna kommunikationsnät av sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikations- tjänster får enligt 2 kap. 1 § endast tillhandahållas efter anmälan till den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). För verk- samhet som enbart består i att överföra signaler via tråd för utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket YGL behöver dock inte någon anmälan göras, vilket fram- går av 2 kap. 2 §.

Den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig ska enligt 2 kap. 3 § tillämpa sådana standarder som Europeiska kommissionen an- givit som obligatoriska i en förteckning som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Rätt att använda radiofrekvenser och nummer

Radiosändare

Av 3 kap. 1 § framgår att det krävs tillstånd för att här i landet eller på ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få använda en radiosändare. Om användningen av frekvensutrymme samt villkoren och förfarandet för beviljande av tillstånd att använda radiosändare har harmoniserats ska enligt 3 kap. 2 § den som har beviljats sådant tillstånd anses ha tillstånd enligt lagen. Kravet på tillstånd gäller inte för Polisen, Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och Försvarets materielverk, se 3 kap. 3 §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 3 kap. 4 § meddela föreskrifter om undantag från tillståndsplikten.

I 3 kap. 6 § anges förutsättningarna för att bevilja tillstånd att använda radiosändare. Tillstånd ska meddelas om de angivna förutsättningarna är uppfyllda. Till dessa förutsättningar hör bl.a. radiofrekvenserna inte kom- mer att användas på ett sådant sätt att risk för otillåten skadlig störning inte uppkommer och att radioanvändningen utgör en effektiv användning av frekvensutrymmet samt inte kommer att hindra sådan radiokommu- nikation som är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen.

Antalet tillstånd som beviljas inom ett frekvensutrymme får enligt 3 kap. 7 § begränsas, om det är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av radiofrekvenser. Om antalet tillstånd har begränsats ska enligt 3 kap. 8 § tillståndsprövningen som huvudregel ske efter allmän inbjudan till ansökan. Prövning ska ske efter ett jämförande urvalsför- farande, efter ett anbudsförfarande där det pris sökanden är villig att

betala för tillståndet ska vara utslagsgivande eller efter en kombination Prop. 2010/11:115 av dessa förfaranden.

Tillstånd att använda radiosändare ska enligt 3 kap. 9 § avse en viss radioanvändning. Av 3 kap. 10 § följer dock att tillstånd som avser digital utsändning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen kan förenas med rätt att använda radiosändare för annan användning, motsvarande högst tjugo procent av den digitala kapaciteten i frekvensutrymmet.

Tillstånd att använda radiosändare får förenas med villkor, som bl.a. kan avse det frekvensutrymme som tillståndet avser, vilken eller vilka elektroniska kommunikationstjänster eller slag av elektroniska kommu- nikationsnät eller tekniker som tillståndet avser och täckning och ut- byggnad inom landet, se 3 kap. 11 och 11 a §§.

Tillstånd beviljas för en bestämd tid. Vad som sker när tillståndstiden löper ut framgår av 3 kap. 12–12 b §§. Tillstånd att använda en viss radiosändare ska som huvudregel förlängas med samma tid som till- ståndet senast gällt, dock längst med fem år vid varje tillfälle. Tillstånds- myndigheten kan under vissa angivna förutsättningar besluta att inte för- länga giltighetstiden eller att medge förlängning med en kortare tid eller på ändrade villkor. Giltighetstiden för tillstånd att använda radiosändare inom ett visst frekvensutrymme kan inte förlängas.

Om det uppkommer otillåten skadlig störning, ska tillståndshavaren enligt 3 kap. 13 § omedelbart se till att störningen upphör eller minskar.

Tillstånd eller del av tillstånd att använda radiosändare får i vissa fall som anges i 3 kap. 23 och 24 §§ överlåtas eller hyras ut efter medgivande från den myndighet som meddelat tillståndet.

Nummer

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt 3 kap. 15 § fastställa nationella nummerplaner för elektronisk kommuni- kation och meddela föreskrifter om planerna och deras användning. Den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig eller tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster i samtrafik med den som bedriver sådan verksamhet, ska enligt 3 kap. 16 § följa fastställda nummerplaner.

Av 3 kap. 17 § framgår att den som tillhandahåller en allmänt tillgäng- lig telefonitjänst ska kunna hantera alla samtal till det europeiska nummerutrymmet 3883.

Nummer ur en nationell nummerplan får användas endast efter till- stånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om principerna för tilldelning av nummer. Den som har tilldelats en nummerserie får inte diskriminera andra som tillhanda- håller elektroniska kommunikationstjänster i fråga om vilka nummer som ger tillträde till tjänster i näten. (3 kap. 19 och 20 §§).

Tillstånd att använda nummer får enligt 3 kap. 21 § förenas med villkor om bl.a. vilket slags tjänst numret ska utnyttjas för.

Tillstånd att använda nummer får i de fall som anges i 3 kap. 23 § överlåtas efter medgivande från den myndighet som meddelat tillstånd.

Samtrafik och andra former av tillträde m.m.

En operatör av ett allmänt kommunikationsnät är enligt 4 kap. 1 § skyldig att förhandla om samtrafik – dvs. fysisk och logisk samman- koppling av allmänna kommunikationsnät för att göra det möjligt för användare att kommunicera med varandra eller få tillgång till tjänster som tillhandahålls i näten – med den som tillhandahåller eller avser att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

Av 4 kap. 3 § framgår att den som kontrollerar tillträde till slutan- vändare får förpliktas att mot marknadsmässig ersättning bedriva sam- trafik eller vidta annan åtgärd som krävs för att säkerställa att slutan- vändare kan nå varandra.

En operatör som har ett betydande inflytande på en viss marknad kan åläggas en eller flera av de skyldigheter som anges i 4 kap. 5–12 §§. Sådana skyldigheter kan bl.a. innebära att uppfylla rimliga krav på till- träde, att offentliggöra referenserbjudanden, att tillämpa icke- diskriminerande villkor i sin verksamhet eller särredovisa och rapportera specificerad verksamhet med anknytning till samtrafik och andra former av tillträde. Förpliktelserna ska syfta till att skapa effektiv konkurrens.

Operatörer med betydande inflytande får också åläggas att organisa- toriskt separera förvaltning, drift och tillhandahållande av nät, s.k. funk- tionell separation. En operatör kan frivilligt åta sig en sådan förpliktelse. Åtagandet är då att likställa med en skyldighet.

Operatörer med betydande inflytande får även i andra fall än som anges direkt i lagen enligt 4 kap. 4 § åläggas en skyldighet om tillträde, om det finns synnerliga skäl för det och åtgärden godkänns av Euro- peiska kommissionen.

En förpliktelse som avser tillträde till ett allmänt telefonnät mellan en korskoppling eller likvärdig anslutningspunkt och abonnentens fasta nätanslutningspunkt ska, om nätet där består av en parkabel av metall, förenas med skyldighet att offentliggöra ett referenserbjudande.

Efter ansökan av en annan operatör får enligt 4 kap. 14 § även andra operatörer än de som har betydande inflytande på en viss marknad i vissa fall förpliktas att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla sökanden samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av egendom eller annat.

Tjänster till slutanvändare m.m.

Samhällsomfattande tjänster

Lagen innehåller bestämmelser om vilka tjänster som ska finnas till- gängliga för alla, s.k. samhällsomfattande tjänster. I 5 kap. 1 § anges att om det behövs för att samhällsomfattande tjänster ska finnas tillgängliga får den som bedöms lämplig för det förpliktas att till överkomligt pris

1.uppfylla rimliga krav på anslutning till det allmänna telefonnätet eller på tillgång till allmänt tillgängliga telefonitjänster till en fast nät- anslutningspunkt i stadigvarande bostad eller fast verksamhetsställe åt var och en som begär det,

2.göra uppgifter om samtliga telefonabonnemang tillgängliga i en abonnentförteckning,

Prop. 2010/11:115

3. tillhandahålla en upplysningstjänst avseende telefonabonnemang,	Prop. 2010/11:115
4. tillhandahålla telefonautomater, eller
5. tillhandahålla funktionshindrade tillgång till tjänster.
Tillgång till samhällsomfattande tjänster tillförsäkras i sista hand
genom upphandling av staten, om det är särskilt påkallat med hänsyn till
kostnaderna för tillhandahållande av tjänsten eller nätet.
Den som ska tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst får enligt
5 kap. 2 § åläggas skyldighet att nå särskilda prestandamål. En anslutning
till det allmänna telefonnätet ska vara utformad så att slutanvändare kan
utföra och ta emot lokala, nationella och internationella samtal, telefax
och datakommunikation med en viss angiven lägsta datahastighet som
medger funktionell tillgång till Internet.
Den som ska tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst kan med stöd
av 5 kap. 4 § åläggas en skyldighet att tillämpa gemensamma taxor för
hela landet eller tillämpa ett visst högsta pris och göra det möjligt för
konsumenter att på förhand betala för anslutning till det allmänna tele-
fonnätet och för användning av allmänna telefonitjänster samt tillåta
konsumenter att betala för anslutning till det allmänna telefonnätet
genom betalningar som är fördelade över tiden.
Allmänna skyldigheter
Den som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt
tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska enligt 5 kap. 6 a §
se till att verksamheten uppfyller rimliga krav på god funktion och
teknisk säkerhet samt på uthållighet och tillgänglighet vid extraordinära
händelser i fredstid.
Av 5 kap. 7 § framgår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig
telefonitjänst har ett antal allmänna skyldigheter. Exempelvis ska nöd-
samtal förmedlas avgiftsfritt för användaren och i den mån det är tekniskt
genomförbart ska den som mottar nödsamtal tillhandahållas lokali-
seringsuppgifter. Vidare ska hänsyn tas till funktionshindrades behov av
särskilda tjänster.
Det finns i 5 kap. 7–7 b §§ bestämmelser som syftar till att ge
abonnenter möjlighet att kontrollera sina telefonikostnader och skydda
sig mot obehöriga eller andra oönskade uppringningar.
I 5 kap. 9 och 10 §§ finns bestämmelser som innebär att den som
tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster ska se till att telefon-
nätet medger att en abonnent kan behålla sitt telefonnummer vid byte av
tjänsteleverantör (nummerportabilitet), utom i vissa särskilt angivna fall.
Ersättningen mellan operatörer för överlämnade av telefonnummer får
bara grundas på driftskostnaden.
Särskilda skyldigheter för företag med betydande inflytande på
marknaden
Den som har ett betydande inflytande på marknaden för tillhandahållande
av anslutning till och användning av allmänna telefonnät till fast nät-
anslutningspunkt ska enligt 5 kap. 12 § ge sina abonnenter tillgång till
tjänster som erbjuds av andra som tillhandahåller allmänt tillgängliga	50
	50

telefonitjänster och som operatören bedriver samtrafik med genom ett Prop. 2010/11:115 förval av operatör för enstaka samtal (genom ett prefix) och ett förval

med möjlighet för abonnenten att välja bort förvalet vid enstaka samtal. Av 5 kap. 13 § framgår vidare att den som har betydande inflytande på

en marknad kan åläggas att tillämpa ett visst högsta eller lägsta pris eller vidta andra åtgärder för att tillgodose slutanvändarnas intresse och för att främja en effektiv konkurrens.

Om det inte råder effektiv konkurrens på marknaden för tillhanda- hållandet av hela eller delar av det minimiutbud av hyrda förbindelser som fastställts i en förteckning över standarder i Europeiska unionens officiella tidning, får den som har ett betydande inflytande på den marknaden i hela eller delar av landet med stöd av 5 kap. 14 § förpliktas att på vissa villkor tillhandahålla ett minimiutbud av sådana förbindelser.

Särskilda rättigheter för abonnenter m.m.

Ett avtal mellan en slutanvändare och den som tillhandahåller elektro- niska kommunikationstjänster eller anslutning till ett allmänt telefonnät ska enligt 5 kap. 15 § innehålla uppgifter om bl.a. priser och taxor, villkoren för förlängning och upphörande av tjänsten samt uppsägning av avtalet.

Om den som tillhandahåller abonnenter elektroniska kommunikations- tjänster vill ändra avtalet ska abonnenten enligt 5 kap. 16 § underrättas om ändringen. En abonnent som inte godtar de nya villkoren får säga upp avtalet utan att drabbas av någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse. I underrättelsen ska abonnenten upplysas om sin rätt att säga upp avtalet.

Det finns vidare i 5 kap. 17 § bestämmelser om att den som tillhanda- håller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska hålla information om gällande priser, taxor och allmänna villkor för tillgång till och använd- ning av telefonitjänsten allmänt tillgänglig. Den som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster får också enligt 5 kap. 18 § förpliktas att för slutanvändarna offentliggöra jämförbar, adekvat och aktuell information om tjänsternas kvalitet.

Integritetsskydd

När det gäller behandling av personuppgifter vid tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikations- tjänster samt vid abonnentupplysning följer det av 6 kap. 2 § att person- uppgiftslagen (1998:204) gäller, om inte annat följer av LEK.

I 6 kap. 3 § anges att det ska finnas ett grundskydd för behandling av uppgifter genom att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att behandlade uppgifter skyddas. Den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla detta skydd i nätet. Åtgärderna ska vara ägnade att säker- ställa en säkerhetsnivå som, med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaderna för att genomföra åtgärderna, är anpassad till risken för integritetsintrång.

Om det trots	den	allmänna skyldigheten finns	särskilda risker som	Prop. 2010/11:115
tillhandahållaren	inte	är skyldig att avhjälpa ska	abonnenterna enligt

6 kap. 4 § informeras om detta och om hur samt till vilken kostnad risken kan avhjälpas.

I 6 kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om behandling av trafikupp- gifter. Bestämmelser om behandling av lokaliseringsuppgifter som inte är trafikuppgifter finns i 6 kap. 9 §.

Av 6 kap. 11 § framgår att den som tillhandahåller en allmänt tillgäng- lig elektronisk kommunikationstjänst är skyldig att tillhandahålla en abonnent som begär det en ospecificerad räkning. I 6 kap. 12 och 13 §§ finns bestämmelser om nummerpresentation.

Bestämmelser om abonnentförteckningar finns i 6 kap. 15 och 16 §§. En abonnent som är en fysisk person ska kostnadsfritt få information om ändamålen med en allmänt tillgänglig abonnentförteckning eller en för- teckning ur vilken uppgifter kan erhållas genom abonnentupplysning, innan personuppgifter om abonnenten tas in i den och om de sökfunk- tioner som finns. Abonnenten ska ha möjlighet att utan kostnad kon- trollera uppgifterna och få felaktiga uppgifter rättade samt få uppgifter borttagna ur förteckningen så snart det är möjligt.

I 6 kap. finns även bestämmelser om förbud mot avlyssning, hemlig teleavlyssning och tystnadsplikt m.m.

Tillsyn m.m.

Tillsynsmyndigheten har enligt 7 kap. 1 § tillsyn över efterlevnaden av lagen och de beslut om skyldigheter eller villkor samt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Med stöd av 7 kap. 2 § har tillsyns- myndigheten rätt att för tillsynen få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där det bedrivs verksamhet som omfattas av lagen.

Tillsynsmyndigheten får med stöd av 7 kap. 3 § förelägga den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen att tillhandahålla myndig- heten upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av betalning av avgift, efterlevnaden av de allmänna skyldigheter som gäller enligt lagen och efterlevnaden av villkor och skyldigheter som meddelats med stöd av denna.

I 7 kap. 4–9 §§ finns ytterligare bestämmelser om förelägganden, förbud, återkallelse av tillstånd och ändring av tillståndsvillkor eller frekvenstilldelning m.m.

Uppkommer det en tvist mellan dem som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller tillhörande tjänster och tvisten har samband med skyldigheter som följer av lagen eller av föreskrifter, tillståndsvillkor eller beslut om förpliktelser som meddelats med stöd av lagen eller som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007, får en part enligt 7 kap. 10 § hänskjuta tvisten för avgörande av tillsynsmyndigheten. Myndigheten ska så snart som möjligt besluta i de frågor som tvisten gäller. Om tillsynsmyndigheten bedömer att det är lämpligare att den frågeställning som tvisten aktualiserat avgörs genom en åtgärd inom ramen för den

allmänna tillsynen får den enligt 7 kap. 10 b § besluta att inte ta upp Prop. 2010/11:115 tvisten för avgörande.

Tillsynsmyndigheten kan också med stöd av 7 kap. 11 § i stället för att ta upp en tvist till prövning eller vidta en åtgärd inom ramen för den allmänna tillsynen, hänskjuta tvisten för medling.

I 7 kap. 13 a § finns bestämmelser om skadeståndsskyldighet för ett företag med betydande inflytande som inte följer beslut om särskilda skyldigheter.

Prövning av ärenden m.m.

Med stöd av 8 kap. 1 § kan myndigheter kräva att den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen på begäran tillhandahåller upp- lysningar och handlingar som behövs för i bestämmelsen uppräknade ändamål, bl.a. marknadsanalyser eller beslut om skyldigheter.

I 8 kap. 2 och 3 §§ finns bestämmelser om särskilda handläggnings- tider för ärenden om tillstånd att använda radiosändare eller nummer.

Bestämmelser om hur tillsynsmyndigheten ska gå till väga vid mark- nadsanalyser och när myndigheten fastställer vilka företag som har betydande inflytande på en marknad finns i 8 kap. 5–7 §§. Därvid ska Europeiska kommissionens riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden beaktas.

En myndighet ska ge berörda parter möjlighet att inom en skälig tids- frist yttra sig över ett förslag till beslut om en åtgärd, om åtgärden har betydande inverkan på en fastställd marknad. I särskilt angivna fall ska förslaget till beslut även göras tillgängligt för Europeiska kommissionen och de nationella regleringsmyndigheterna i andra medlemsstater. Närmare bestämmelser om när samråd ska ske och på vilket sätt samrådet ska genomföras finns i 8 kap. 8–14 a §§.

I 8 kap. 19–22 §§ finns bestämmelser om överklagande av myndighets beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Besluten får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten, vars avgöranden i sin tur inte får överklagas.

I 8 kap. 23–28 §§ finns särskilda bestämmelser om handläggning i domstol och om domstolarnas sammansättning m.m. i vissa mål enligt lagen. Till dess mål hör bl.a. beslut om skyldighet att uppfylla rimliga krav på tillträde, att offentliggöra referenserbjudanden, att tillämpa icke- diskriminerande villkor i sin verksamhet eller att särredovisa och rappor- tera specificerad verksamhet med anknytning till samtrafik och andra former av tillträde eller beslut om identifiering av företag med betydande inflytande på en marknad.

4.3Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen (2008:486) innehåller den grundläggande regle- ringen av reklam och annan marknadsföring i svensk rätt. Marknads- föringslagen har generell räckvidd och är tillämplig på alla former av

kommersiell marknadsföring av alla slags varor, tjänster och andra

nyttigheter. Lagen gäller även för alla former av medier, inklusive tv, radio och Internet. Svensk marknadsföringslagstiftning är tillämplig på marknadsföring som har effekt på eller, med andra ord, helt eller delvis riktar sig mot den svenska marknaden, även om marknadsföringen härrör från utlandet.

Marknadsföringslagen har enligt 1 § till syfte att främja konsumen- ternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig gentemot konsumenter och näringsidkare. Lagen bygger på en vitessanktionerad allmän generalklausul som föreskriver att marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed (5 §). Begreppet god marknads- föringssed definieras i lagen som god affärssed eller andra vedertagna normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring. Marknadsföring som strider mot lag är normalt sett alltid otillbörlig. I kravet på god marknadsföringssed ligger också ett allmänt krav på vederhäftighet.

Därutöver finns specifika förbud mot aggressiv respektive vilseledande marknadsföring (7–11 §§). Dessa förbud kompletteras med ett antal regler rörande specifika marknadsföringsåtgärder (12–17 §§). I lagen hänvisas också till en s.k. svart lista med ett trettiotal förbjudna åtgärder.

Obeställd reklam får användas vid marknadsföring under de förutsätt- ningar som anges i 19–21 §§. Med obeställd reklam avses reklam eller annan marknadsföring som förs vidare till mottagaren, exempelvis via telefon, e-post eller telefax, utan att denne varit aktiv för att få reklamen eller utan att genom sitt tidigare uppträdande anses ha visat intresse för att få reklamen.

En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får enligt 23 § förbjudas att fortsätta med denna eller en liknande åtgärd. Om närings- idkaren låter bli att lämna information av väsentlig betydelse för konsu- menter får denne åläggas att lämna sådan information (24 §). Ett sådant förbud eller åläggande får förenas med vite.

En näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vissa bestämmelser i lagen, bl.a. förbuden mot aggressiv och vilseledande marknadsföring, kravet på reklamidentifiering samt katalogreglerna i 12– 17 §§, kan åläggas att betala en marknadsstörningsavgift. Näringsidkaren kan också bli skyldig att betala skadestånd till konsumenter och närings- idkare som lider ekonomisk skada med anledning av otillbörlig mark- nadsföring (37 §).

Talan om förbud eller åläggande väcks vid Marknadsdomstolen. Tale- rätt har Konsumentombudsmannen, en näringsidkare som berörs av marknadsföringen och en sammanslutning av konsumenter, närings- idkare eller löntagare. Talan om marknadsstörningsavgift förs i Stock- holms tingsrätt. Talan om utdömande av vite väcks vid den tingsrätt som enligt forumreglerna i 10 kap. rättegångsbalken är behörig domstol. Skadeståndskrav prövas vid antingen Stockholms tingsrätt eller den dom- stol som är behörig enligt rättegångsbalken. Tingsrätternas domar och beslut enligt marknadsföringslagen överklagas hos Marknadsdomstolen, vars avgöranden inte får överklagas.

Prop. 2010/11:115

Användning av radiosändare

Prop. 2010/11:115

5.1Tillstånd att använda radiosändare

5.1.1	Teknik- och tjänsteneutralitet

Regeringens förslag: Kravet på att ett tillstånd att använda radio-
sändare ska avse en viss radioanvändning tas bort. Även möjligheten
att förena ett tillstånd som avser digital utsändning till allmänheten av
program i ljudradio med rätt att använda radiosändaren för annan
användning, motsvarande högst tjugo procent av den digitala kapaci-
teten i frekvensutrymmet, tas bort.
Regeringens bedömning: Tillstånd att använda radiosändare bör
som huvudregel vara teknik- och tjänsteneutrala.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med
regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-
nar det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
En huvudregel om teknik- och tjänsteneutralitet
I artikel 9.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den
7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika-
tionsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) slås det fast att prin-
cipen ska vara att alla former av teknik som används för elektroniska
kommunikationstjänster ska kunna användas i de frekvensband som för-
klarats vara tillgängliga för elektroniska kommunikationstjänster, i enlig-
het med de nationella frekvensplaner som upprättats i enlighet med
gemenskapslagstiftningen. Skälet till detta är att utpekandet av en
särskild teknik som regel innebär en inlåsning och begränsning som
hindrar en effektiv radiofrekvensanvändning och utvecklingen av tjänster
inom sektorn som helhet. Användare av radiofrekvenser ska i hög grad
själva bestämma formerna för sin användning utifrån den tekniska
utvecklingen och marknadssituationen. Därmed flyttas tyngdpunkten från
staten till användarna av radiofrekvenser, dvs. ofta till tillhandahållaren
av trådlösa tjänster.
Det kan dock finnas skäl till undantag från denna huvudprincip om
teknikneutralitet. Enligt direktivet får det fastställas proportionella och
icke-diskriminerande begränsningar när det är nödvändigt för att undvika
skadlig störning, skydda folkhälsan, säkerställa tjänsternas tekniska
kvalitet, säkerställa maximalt gemensamt utnyttjande av radiofrekvenser,
garantera en effektiv radiospektrumanvändning eller säkerställa ett mål
av allmänt intresse.
I artikel 9.4 i ramdirektivet anges principen om tjänsteneutralitet. Den
innebär att alla typer av elektroniska kommunikationstjänster ska kunna
tillhandahållas i de frekvensband som förklarats vara tillgängliga för
elektroniska kommunikationstjänster i enlighet med de nationella
frekvensplaner som upprättas i enlighet med gemenskapslagstiftningen.		55

Anledningen till det är att man i stor utsträckning, i likhet med vad som gäller för användningen av olika tekniker, vill överlåta till marknadens efterfrågan att avgöra vilka tjänster som ska tillhandahållas. En hög grad av teknik- och tjänsteneutrala inslag i tillstånd skapar en mer flexibel marknadssituation, underlättar handel med tillstånd samt innebär ett minimum av administrativa kostnader.

Att införa teknik- och tjänsteneutralitet som huvudregel är även en naturlig följd av den konvergens som äger rum. Det krävs inte längre ett speciellt nät eller en viss teknik för att leverera en viss typ av tjänster. Snarare är det så att det blir mindre och mindre skillnad mellan olika tekniska plattformar när det gäller vilka tjänster som stöds. Trenden går också mot allt mer komplexa terminaler. Redan i dag innehåller de flesta terminaler ett flertal radioaccesstekniker såsom GSM, UMTS, Bluetooth, RLAN och snart också LTE. Dessutom anpassas terminalerna till ett antal olika frekvensband för respektive radioaccessteknik. Trenden går också alltmer mot s.k. Software Defined Radio, dvs. terminaler som mjukvarumässigt anpassar sig till de radiostandarder och frekvensband som är tillgängliga och mest lämpliga för stunden. Den tekniska utveck- lingen är en av anledningarna till att en mer liberal och flexibel frekvens- användning fått genomslag.

När det är nödvändigt får det dock införas proportionella och icke- diskriminerande begränsningar. Det anges uttryckligen i direktivet att detta inbegriper åtgärder för att följa det internationella radioreglementet. Dessutom anges att undantag från huvudregeln om tjänsteneutralitet kan anges för att säkerställa att mål av allmänt intresse uppfylls. Som exempel på mål av allmänt intresse anges i direktivet säkerhet för männi- skors liv, främjande av social, regional eller geografisk sammanhållning, undvikande av ineffektivt utnyttjande av radiofrekvenser eller främjande av kulturell och språklig mångfald och mediemångfald, exempelvis genom tillhandahållande av ljudradio- och tv-tjänster.

Slutligen anges i direktivsbestämmelsen att förbud mot all annan användning än en viss elektronisk kommunikationstjänst i ett specifikt frekvensband, får införas endast när det är motiverat för att skydda människors liv. Medlemsstaterna får i undantagsfall också införa sådana förbud i syfte att uppfylla andra mål av allmänt intresse.

Om tillstånd att använda radiosändare fördelas teknik- och tjänstene- utralt kommer marknadens efterfrågan ytterst att styra hur frekvenserna används. Tillståndshavarna kan då anpassa sina teknikval och sitt tjänste- utbud efter vad som ger dem störst kommersiellt utbyte, vilket torde spegla det som användarna av tjänster efterfrågar. Detta borgar för att radiofrekvenser används effektivt. Det blir också en mer hållbar ordning över tid. Det finns därför goda skäl att så långt som möjligt sträva efter en ordning där tillstånd enligt LEK i största möjliga utsträckning fördelas enligt dessa principer.

Krav på radioanvändning

I 3 kap. 9 § LEK anges att tillstånd att använda radiosändare ska avse en viss radioanvändning. Det är alltså endast den angivna användningen som får förekomma. Bestämmelsen gäller såväl tillstånd att använda

Prop. 2010/11:115

radiosändare inom ett visst frekvensutrymme som tillstånd att använda en Prop. 2010/11:115 viss radiosändare. I förarbetena till bestämmelsen angavs att det är av

avgörande betydelse för tillståndsprövningen att veta under vilka förut- sättningar som radioanvändningen är avsedd att ske, bl.a. för att undvika störningar på tjänster i närliggande radiofrekvenser (prop. 2002/03:110 s. 144).

Även om sådana uppgifter kan behöva lämnas i ett ärende om tillstånd att använda radiosändare är det inte nödvändigt att ange i tillståndet vilken radioanvändning som detta avser. De nya huvudprinciperna om teknik- och tjänsteneutralitet innebär att det inte längre är vare sig lämpligt eller nödvändigt att ha ett generellt krav på att ett tillstånd ska avse en viss radioanvändning. Det är tillräckligt att de åtgärder som behövs för att t.ex. skydda annan användning meddelas i tillståndsvillkor enligt 3 kap. 11 och 11 a §§ LEK. Bestämmelsen om att tillstånd att använda radiosändare ska avse en viss radioanvändning bör därför upp- hävas. I de fall tillstånd måste förenas med krav på en viss radioanvänd- ning, så kan detta ske genom tillståndsvillkor. Denna fråga behandlas vidare i nästa avsnitt.

Av 3 kap. 10 § LEK framgår att ett tillstånd som avser digital utsänd- ning till allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 § tredje stycket YGL får förenas med rätt att använda radio- sändaren för annan användning motsvarande högst 20 procent av kapa- citeten i det aktuella frekvensutrymmet. Eftersom tillstånd att använda radiosändare som huvudregel inte längre ska vara knutna till en viss radioanvändning finns det inte heller något behov av denna bestämmelse. Skulle avsteg från huvudregeln behövas i syfte att tillgodose det all- männas intresse av att främja tillhandahållande av radio- och tv-tjänster för vilka tillstånd meddelats enligt annan lag, kan i stället icke tjänste- neutrala tillståndsvillkor meddelas.

5.1.2Undantag från teknik- och tjänsteneutralitet

Regeringens förslag: Tillståndsvillkor som innebär en begränsning av vilka slag av elektroniska kommunikationstjänster eller tekniker som får användas, får endast uppställas om det krävs för att undvika skadlig störning, säkerställa ett effektivt frekvensutnyttjande, skydda människors liv eller hälsa, tillgodose det allmännas intresse av att vissa slag av elektroniska kommunikationstjänster finns tillgängliga i vissa delar av landet eller tillgodose det allmännas intresse av att främja tillhandahållandet av radio- och tv-tjänster för vilka tillstånd meddelats enligt annan lag.

Tillståndsvillkor som innebär att endast en viss elektronisk kommu- nikationstjänst får tillhandahållas får meddelas bara om det krävs för att skydda verksamhet som bedrivs i syfte att skydda människors liv eller hälsa eller om det finns synnerliga skäl.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag.
Remissinstanserna: Myndigheten för radio och tv, Teracom AB,
Boxer TV-Access AB och Sveriges Television AB tillstyrker förslaget så-	57

vitt avser undantag för radio- och tv-sändningar. Post- och telestyrelsen Prop. 2010/11:115 (PTS) anser att undantag bör kunna göras i fler fall. Sveriges advokat-

samfund anser att förslaget är otydligt. Com Hem AB anser att det bör in- föras en möjlighet att vid tillståndsgivningen ta hänsyn till risken för störningar på konsumentprodukter som tar emot trådbundna tv-utsänd- ningar. Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) anser att de möjligheter som finns att avsätta frekvensutrymme för att skapa bättre förutsättningar för personer med funktionsnedsättning bör utnytt- jas. Hi3G Access AB påpekar att det måste säkerställas att undantagen inte tillämpas så att förutsättningarna för en effektiv konkurrens försäm- ras. Försvarets radioanstalt anser att dess underrättelseinhämtning bör vara att bedöma som ett synnerligt skäl för tillståndsvillkor.

Skälen för regeringens förslag
Undantag från teknik- och tjänsteneutralitet får bara ske i vissa angivna
syften
Principerna om tjänste- och teknikneutralitet kan inte få fullt genomslag.
Det är av olika skäl nödvändigt att göra vissa avsteg från dessa principer
bl.a. för de fall tekniska realiteter förhindrar eller försvårar en fullständig
tillämpning av principerna. Det kan också vara motiverat med hänsyn till
den vikt som elektroniska kommunikationer har för yttrande- och
informationsfriheten. Sådana undantag bör formuleras i form av
tillståndsvillkor.
För det första bör undantag kunna göras för att undvika skadlig
störning. Det innebär att användningen inom ramen för ett tillstånd bör
kunna regleras för att minska risken för störning till nackdel för andra
användare av radiofrekvenser i intilliggande frekvensband. Enligt vår
mening tillgodoser denna möjlighet de farhågor som Com Hem AB har
framfört om risken för att användning av mobiltelefoner eller mobila
bredbandstjänster medför störningar på konsumentprodukter som tar
emot trådbundna tv-utsändningar på ett sätt som skulle kunna innebära
en inskränkning av yttrandefriheten. Vi vill också tillägga att sådana
hänsyn ska tas redan vid tillståndsgivningen, enligt bl.a. 3 kap. 6 § första
stycket 5 LEK. Vid tillståndsprövningen ska tillståndsmyndigheten ta
hänsyn till såväl risken för att det uppkommer otillåten skadlig störning
som att radioanvändningen inte kommer att hindra sådan radiokommu-
nikation som är särskilt viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen.
Därutöver gäller enligt 1 kap. 1 § tredje stycket att elektroniska kommu-
nikationers betydelse för yttrandefrihet och informationsfrihet ska
beaktas särskilt vid lagens tillämpning. Om det ändå uppkommer
otillåten skadlig störning ska tillståndshavaren enligt 3 kap. 13 § LEK
omedelbart se till att störningen upphör eller i möjligaste mån minskar.
För det andra bör undantag kunna göras för att säkerställa ett effektivt
frekvensutnyttjande. Det bör vara möjligt att införa tillståndsvillkor som
innebär att radiofrekvensutrymmet används effektivt för det fall detta kan
motiveras genom ett särskilt slag av användning. Sådana villkor är
betydelsefulla mot bakgrund av att radiofrekvenser är en knapp natur-
resurs. Det är därför angeläget att hinder för en effektiv användning
avlägsnas. Härigenom skapas möjlighet till en så omfattande frekvens-	58
	58

användning som möjligt, där så många som möjligt bereds plats i systemet. Det kan t.ex. ske genom villkor som möjliggör eller underlättar samexistens mellan olika användningar i ett frekvensband eller intill- liggande frekvensband. Ett effektivt frekvensutnyttjande kan också utgöra grunden för att se till att ett frekvensutrymme inte fragmenteras, dvs. styckas upp i alldeles för små enheter, vilket i värsta fall kan leda till att frekvensutrymme blir obrukbart. Det är också viktigt att kunna säker- ställa ett maximalt gemensamt utnyttjande av radiofrekvenser. Det har betydelse när flera tillståndshavare måste dela på frekvenser inom samma geografiska område. Vid delad användning av radiofrekvenser finns således behov av att kunna uppställa krav på en viss typ av tjänst.

För det tredje bör undantag kunna göras för att skydda människors liv eller hälsa. Sådana villkor kan t.ex. röra att anpassa effektnivåer i syfte att i förekommande fall skydda allmänheten från exponering av elektro- magnetiska fält. Det kan också vara fråga om att införa särskilda slag av tjänster för att främja liv och hälsa, såsom införandet av olika typer av alarmeringssystem.

För det fjärde bör undantag kunna göras när det gäller att tillgodose det allmännas intresse av att vissa slag av elektroniska kommunikations- tjänster finns tillgängliga i vissa delar av landet. Detta tar sikte på det som i direktivet anges som främjande av social, regional och geografisk sammanhållning. Med detta menas här att täckningsvillkor ska kunna meddelas för att möjliggöra en viss geografisk täckning – nationell eller regional – av en viss tjänst, såsom telefoni eller anslutning till Internet med en viss lägsta överföringshastighet. Det kan finnas ett allmänintresse av att en viss del av befolkningen eller den geografiska ytan har tillgång till en tjänst och då kan ett täckningsvillkor behöva meddelas. Villkoren kan vara mer eller mindre långtgående och syftet är att säkerställa att tjänster tillhandahålls även på platser där det inte nödvändigtvis är kommersiellt motiverat. Om efterlevnaden av täckningsvillkoret ska kunna följas upp och kontrolleras är det nödvändigt att ange vilken tjänst det är som ska tillhandahållas.

Slutligen bör undantag kunna göras när det gäller att tillgodose det allmännas intresse av att främja tillhandahållandet av radio- och tv- tjänster för vilka tillstånd meddelats enligt annan lag. Detta tar sikte på det som i direktivet anges som att främja kulturell och språklig mångfald och mediemångfald. I Sverige finns det enligt 3 kap. 6 § andra stycket LEK jämfört med 4 kap. 2 § och 10 kap. 1 § radio- och tv-lagen (2010:696) ett dubbelt tillståndsförfarande för att sända tv och ljudradio- program inom vissa frekvensområden.

I förarbetena till radio- och tv-lagen anges som skäl att behålla tillståndsplikten att det fortfarande är viktigt att kunna säkerställa att boende i hela landet har möjlighet att ta emot de avsedda programmen och att sammansättningen av programtjänster präglas av mångfald när det gäller såväl innehåll som ägande (prop. 2009/10:115 s. 206). Tillstånd enligt radio- och tv-lagen kan även förenas med villkor om skyldighet att använda en viss sändningsteknik samt att samverka med andra tillståndshavare i tekniska frågor, i syfte att främja tillgänglighet och konkurrens. För radio- och tv-sändningar i de tillståndspliktiga frekvensområdena är det därför inte ändamålsenligt att låta principen om teknik- och tjänsteneutralitet råda fullt ut. I sammanhanget bör vidare

Prop. 2010/11:115

framhållas att det allmänna, enligt 3 kap. 2 § andra stycket yttrandefri- Prop. 2010/11:115 hetsgrundlagen, ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett

sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet och att det därför kan finnas skäl att ange att tillstånd att använda radio- sändare ska peka ut en viss radioanvändning.

Undantagen från huvudprincipen om teknik- och tjänsteneutralitet får inte vara mer långtgående än nödvändigt för att uppfylla angivna skyddsvärda intressen. Vid tillståndsgivningen måste därför stor omsorg läggas vid att villkoren utformas på sådant sätt att de inte blir för ingripande. En tillståndshavare som enligt tillståndsvillkoren t.ex. ska tillhandahålla en viss geografisk täckning av telefoni, ska således i normalfallet kunna använda det tilldelade frekvensutrymmet även för andra tjänster.

Handisam har anfört att de möjligheter som finns att avsätta frekvens- utrymme för att skapa tillgänglighet för personer med funktionsned- sättning bör utnyttjas. Med anledning av detta vill vi framhålla att den nuvarande regleringen medger att frekvensutrymme avsätts i experimen- tellt syfte för att på så sätt underlätta tekniska landvinningar som kan utnyttjas för att ta fram tjänster för personer med funktionsnedsättning. Någon ytterligare reglering i detta avseende behövs således inte.

Villkor om en viss exklusiv användning

Det finns situationer där det finns skäl att fastställa en viss användning i ett frekvensutrymme samtidigt som ingen annan användning tillåts. En åtgärd av detta slag får enligt direktivet vidtas där detta är motiverat för att säkerställa tjänster till skydd för människors liv. Ett exempel på vad som kan avses med detta kan vara användning av det s.k. Rakelsystemet, som är ett nationellt system för kommunikation mellan statliga myndig- heter, landsting, kommuner och kommersiella aktörer som har ansvar inom områdena allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Direktivet medger vidare att denna typ av villkor i undantagsfall får användas för att uppfylla andra mål av allmänt intresse som definierats av medlemsstaterna. Utöver att säkerställa tjänster för säkerhet för människors liv bör det därför finnas möjlighet att av andra skäl av all- mänt intresse fastställa tillståndsvillkor om en viss exklusiv radioanvänd- ning. Denna möjlighet bör dock utnyttjas restriktivt och endast när det finns starka skäl för det. Det bör därför krävas synnerliga skäl för en sådan åtgärd.

5.1.3Samråd om icke teknik- och tjänsteneutrala villkor

Regeringens förslag: Berörda parter ska ges tillfälle att yttra sig över förslag till sådana villkor i beslut om tillstånd att använda radio- sändare som inte är teknik- och tjänsteneutrala.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att erinra mot

förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 6 i ramdirektivet följer att Prop. 2010/11:115 berörda parter ska få tillfälle att yttra sig över förslag till tillståndsvillkor

som inte är teknik- och tjänsteneutrala. Genom ett sådant samråd kan PTS bl.a. få information om vilken efterfrågan det finns att använda ett specifikt radiofrekvensband, vilka möjligheter det finns att använda frekvensbandet och konsekvenserna av en eventuell begränsning av teknik- och tjänsteneutraliteten.

I 8 kap. 10 § LEK finns det en bestämmelse om samråd som motsvarar innehållet i artikel 6 i ramdirektivet. Kravet på samråd innan det fattas beslut om tillståndsvillkor som inte är teknik- och tjänsteneutrala, bör därför föras in i den bestämmelsen.

5.2Kunskapsprov avseende amatörradioanvändning

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till fysiska eller juridiska personer att an- ordna kunskapsprov i fråga om amatörradiosändare, att utfärda bevis om godkända avlagda prov och att tilldela anropssignaler. Ett beslut om överlämnande får återkallas om prov anordnas eller bevis utfärdas i strid med gällande föreskrifter eller om anordnaren på annat sätt visar sig vara olämplig att fullgöra uppgiften.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs inte att uppgiften att tilldela anrops- signaler skulle kunna överlämnas.

Remissinstanserna: PTS, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltnings- rätten i Stockholm, Föreningen Sveriges sändareamatörer (SSA) och Föreningen Experimenterande Svenska Radioamatörer (ESR) tillstyrker förslaget. Förvaltningsrätten och ESR saknar dock bestämmelser om för- utsättningarna för överlämnandet av uppgifterna och om återkallelse av detta och av kunskapsbevis. ESR menar vidare att förutsättningarna för utfärdandet av kompetensbevis bör anges och, med instämmande av SSA, att kunskapsbevis ska kunna återkallas. Förvaltningsrätten i Stock- holm anser att det bör framgå vad som menas med att anordnaren eller utfärdaren på annat sätt visar sig vara olämplig för uppgiften. PTS och Kammarrätten i Stockholm anser att det även bör finnas en möjlighet att överlämna tilldelning av anropssignaler till enskilda rättssubjekt. PTS föreslår också att myndigheten bör kunna meddela föreskrifter om de krav som provförrättare och utfärdare av certifikat ska uppfylla.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Det framgår av 3 kap. 1 § LEK att det krävs tillstånd för att få använda en radiosändare. Av 3 kap. 4 § samma lag framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från tillståndskravet. Genom hänvisningen i 3 kap. 4 § till 3 kap. 11 a § 4 i lagen framgår det att föreskrifterna får innebära att vissa

kompetenskrav för den som ska handha radioanläggningen ska vara upp- Prop. 2010/11:115 fyllda för att tillståndskravet inte ska gälla.

I fråga om amatörradiosändare är användningen undantagen från till-
ståndsplikt under vissa förutsättningar. Detta framgår av PTS föreskrifter
(PTSFS 2007:4) om undantag från tillståndsplikten för vissa radiosän-
dare. Undantaget är bl.a. förenat med villkor om att den som använder en
amatörradiosändare ska ha ett kunskapsbevis (amatörradiocertifikat) och
att det för ett kunskapsbevis krävs godkänt prov för amatörradiotrafik
som visar kunskaper i radioteknik, kännedom om trafikmetoder och
kännedom om gällande bestämmelser. Vidare anges att den som an-
vänder en amatörradiosändare ska ha en egen anropssignal.
Harmonisering av krav för kunskapsbevis
Internationella teleunionen (ITU) är ett FN-organ som utarbetar inter-
nationella rekommendationer och regelverk för alla typer av radiotjänster
där användningen påverkar mer än ett land. Amatörradio är en erkänd
radiokommunikationstjänst som är definierad i ITU:s internationella
radioreglemente (ITU-RR).
Inom Europa finns ett samarbetsorgan för de olika post- och tele-
administrationerna, European Conference of Postal and Telecommu-
nications Administrations (CEPT). De länder som är anslutna till CEPT
tillämpar gemensamt utarbetade rekommendationer. Även länder utanför
CEPT kan ansluta sig till CEPT:s olika rekommendationer vad gäller
amatörradio genom harmonisering.
Bestämmelser om kunskapskrav och utfärdande av kunskapsbevis
följer av CEPT:s rekommendationer T/R 61-01 (CEPT Radio Amateur
Licence), T/R 61-02 (Harmonised Amateur Radio Examination Certi-
ficate) och ECC Recommendation (05)06 CEPT Novice Radio Amateur
Licence. För att få ett kunskapsbevis krävs det enligt CEPT:s rekom-
mendationer ett godkänt prov för amatörradiotrafik som utvisar kun-
skaper i ellära och radioteknik, kännedom om trafikmetoder och känne-
dom om gällande bestämmelser. Enligt rekommendation T/R 61-01 bör
medlemsmyndigheterna utfärda certifikat som visar genomgången har-
moniserad amatörradioexamination, Harmonised Amateur Radio Exami-
nation Certificate (HAREC). Detta harmoniserade certifikat erkänns
ömsesidigt av medlemsmyndigheterna.
PTS föreskrifter om undantag från tillståndsplikten såvitt avser amatör-
radiosändare överensstämmer med dessa rekommendationer.
Tidigare utfärdande av kunskapsbevis
Det framgår inte av någon författning hur utfärdandet av kunskapsbevis
ska gå till eller om det är möjligt att delegera certifikatutfärdandet till
någon organisation eller liknande.
PTS godkände 1999 SSA som provförrättare för kunskapsbevis. SSA
har sedan dess varit provförrättare och utfärdat amatörradiocertifikat
baserat på de internationella rekommendationerna från ITU och CEPT.
SSA har för närvarande ca 40 personer spridda över landet för att förrätta
prov för amatörradiocertifikat.	62
	62

Tidigare fanns det i PTS föreskrifter (PTSFS 1994:3) bestämmelser om Prop. 2010/11:115 godkännande av provförrättare för amatörradiotrafik. PTS ansåg dock att

det bemyndigande i LEK som föreskrifterna stödde sig på var otydligt i fråga om möjligheten att delegera uppgiften att förrätta prov för och utfärda amatörradiocertifikat på så sätt som PTS hade gjort till SSA. Myndigheten upphävde därför föreskrifterna år 2006.

Överlämnande av uppgift rörande godkännande av kompetens

Det saknas alltså för närvarande reglering om hur ett amatörradiocerti- fikat kan erhållas, vilka kunskapskrav som ska vara uppfyllda för att få ett amatörradiocertifikat och vem som kan vara provförrättare. Mot bak- grund av de internationella rekommendationer som finns på området finns det behov av en sådan reglering.

PTS har tidigare delegerat möjligheten att utfärda amatörradiocertifikat till privata rättssubjekt. Enligt PTS har det varit lämpligt och framgångs- rikt att av myndigheten tidigare godkända provförrättare fått utfärda ama- törradiocertifikat, då myndigheten inte har resurser att i stor skala förrätta prov och handlägga utfärdanden av certifikat. Det framstår därför som lämpligt att möjliggöra för regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer att delegera rätten att anordna kunskapsprov och utfär- da kunskapsbevis till privata rättssubjekt.

Utfärdandet av kunskapsbevis är att se som en förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning, eftersom det utgör en förutsättning för att få använda en radiosändare för amatörradio utan särskilt tillstånd. Enligt 12 kap. 4 § andra stycket regeringsformen får överlåtelse av en sådan uppgift endast ske med stöd av lag. Mot denna bakgrund bör det införas en bestämmelse i LEK om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till fysiska eller juridiska personer att anordna kunskapsprov i fråga om amatörradiosändare och att utfärda bevis om godkända avlagda prov.

Ett beslut om överlämnande bör kunna återkallas om prov anordnas eller bevis utfärdas i strid mot gällande föreskrifter eller om den fysiska eller juridiska person som har anförtrotts uppgiften på annat sätt visar sig olämplig att fullgöra denna.

Överlämnande ska kunna ske till svenska rättssubjekt

Hittills har kunskapsbevis utfärdats av svenska rättssubjekt. Enligt vår mening bör uppgiften att utfärda kunskapsbevis även i fortsättningen endast anförtros svenska rättssubjekt.

Utfärdandet av kunskapsbevis utgör en tjänst som omfattas av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden1. Enligt direktivet är möjligheten att begränsa etableringsfriheten för tjänstetillhandahållare begränsad. Verk- samhet som har samband med utövandet av offentlig makt är dock enligt artikel 2.2 undantagen från direktivets tillämpningsområde. Radio-

1 EUT L 376, 27.12.2006, s. 36 (Celex 32006L0123).

frekvenser är en statlig resurs och användningen av dessa är offentlig- Prop. 2010/11:115 rättsligt reglerad. Enligt vår mening utgör anordnandet av kunskapsprov

och utfärdandet av bevis om godkända avlagda prov i syfte att uppfylla kompetenskrav enligt LEK sådan offentlig maktutövning som inte omfattas av tjänstedirektivet. Det finns därför inte heller något hinder enligt det direktivet mot att begränsa utfärdandet av certifikat till svenska rättssubjekt.

Anropssignaler

Av det internationella radioreglementet följer att alla amatörradiosänd- ningar måste identifieras med en anropssignal. I PTS föreskrifter om undantag från tillståndsplikten för vissa radiosändare anges att en egen anropssignal är en förutsättning för rätten att använda en amatörradio- sändare utan tillstånd. Anropssignalen anges i kunskapsbeviset. PTS har av tradition tilldelat SSA anropssignaler för ändamålet. Mot denna bak- grund bör, som PTS och Kammarrätten i Stockholm har påpekat, även uppgiften att tilldela anropssignaler kunna överlämnas till den som ska utfärda kunskapsbevis.

Återkallelse av kunskapsbevis

PTS och ESR har föreslagit att frågor om återkallelse av kunskapsbevis ska regleras. I promemorian lämnas dock inte något sådant förslag och frågan har inte heller övervägts där. Det saknas således underlag för att göra en bedömning av behovet av en sådan reglering och om under vilka förutsättningar återkallelse skulle kunna ske.

PTS utövar tillsyn över efterlevnaden av LEK och de skyldigheter eller villkor samt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Myndig- heten kan ingripa mot var och en som bedriver verksamhet som omfattas av lagen. Om innehavaren av ett kunskapsbevis vidtar åtgärder som stri- der mot de regler som gäller för verksamheten kan således PTS ingripa och meddela de förelägganden och förbud som behövs för att rättelse ska ske. Förelägganden och förbud får förenas med vite. Behovet av regle- ring av återkallelse bör också kunna hanteras genom att besluten tids- begränsas. Mot denna bakgrund avser vi inte att nu göra en översyn av de sanktionsmöjligheter som finns när det gäller amatörradioanvändning.

Överklagande

Förvaltningsrätten i Stockholm har väckt frågan om beslut som avser utfärdande av bevis om avlagda kunskapsprov kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vi gör i denna fråga följande bedömning.

Enligt 8 kap. 19 § LEK får en myndighets beslut enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I den mån uppgiften att utfärda bevis har delegerats till ett privaträttsligt subjekt utgör detta subjekt inte en myndighet, även om uppgiften avser myndighetsutövning. Beslut av sådana subjekt kan alltså inte överklagas med stöd av lagen.

Kunskapsbevis utfärdas med anledning av att ett godkänt kunskaps- Prop. 2010/11:115 prov har avlagts. Utfärdande av bevis får närmast ses som en expediering

till följd av ett beslut att godkänna någon och innefattar i sig inte någon särskild prövning. Ett beslut om underkännande föranleder inte något särskilt beslut om att inte utfärda något kunskapsbevis. Ett beslut om att godkänna eller underkänna någon vid ett kunskapsprov är inte av sådant slag att det bör kunna domstolsprövas. Mot denna bakgrund bör det enligt vår mening inte införas särskilda bestämmelser om överklagande av beslut om utfärdande av kunskapsbevis.

6Förfaranden vid samråd och beslut om betydande marknadsinflytande m.m.

6.1SMP-besluten

Som framgår av skäl 5 till ändringsdirektivet 2009/140/EG ska den sektorsspecifika förhandsregleringen minska i omfattning i takt med att konkurrensen utvecklas på marknaderna för elektronisk kommunikation. Det slutgiltiga målet är att skapa en harmoniserad och konkurrensutsatt inre marknad för elektroniska kommunikationstjänster. När området som helhet präglas av långsiktigt hållbar konkurrens ska den förhands- reglering som syftar till att begränsa marknadsmakten för dominerande aktörer avvecklas.

Omfattningen och inriktningen av förhandsregleringen bestäms genom beslut som riktar sig mot aktörer med betydande inflytande på en viss marknad (s.k. SMP-beslut, efter engelskans Significant Market Power). Dessa beslut består av tre delar, nämligen

1.avgränsning av relevant geografisk och produktmässig marknad,

2.fastställande av huruvida det finns företag med betydande inflytande på marknaden, och, om så är fallet,

3.beslut om skyldigheter för företag med betydande inflytande.

Post- och telestyrelsen (PTS) fattar SMP-beslut i enlighet med lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Besluten föregås av marknadsanalyser. Europeiska kommissionen (kommissionen) har utfärdat särskilda riktlinjer för sådana analyser (2002/C 165/03). PTS ska enligt lagen beakta riktlinjerna när besluten fattas. Utöver riktlinjerna utfärdar kommissionen regelbundet en rekommendation om vilka rele- vanta marknader inom sektorn för elektronisk kommunikation som bör bli föremål för marknadsanalyser. Även rekommendationerna ska beaktas av PTS.

Av LEK följer vidare att PTS ska samråda med olika parter innan besluten fattas. Förutom att det alltid ska genomföras ett nationellt samrådsförfarande, ska det under vissa förutsättningar också genomföras ett gränsöverskridande samråd med andra regleringsmyndigheter inom EU och med kommissionen.

Om kommissionen inom ramen för samrådsförfarandet inte delar PTS bedömning av den relevanta marknaden eller förekomsten av SMP-status

kan den besluta att inte godta myndighetens förslag. Något beslut får då Prop. 2010/11:115 inte fattas av myndigheten.

6.2Samråd enligt artikel 7 i ramdirektivet

Regeringens förslag: Om ett beslut om fastställande av relevanta marknader, identifiering av företag med betydande inflytande (s.k. SMP) och åläggande av skyldigheter om tillträde skulle kunna påverka handeln mellan staterna inom Europeiska ekonomiska samarbets- området, ska ett motiverat förslag till beslut överlämnas till behöriga myndigheter i övriga stater och Europeiska kommissionen samt även till organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec). Beslut får sedan meddelas tidigast en månad efter det att överlämnandet har skett. Om kommissionen beslutar att inte godta ett förslag till beslut som innebär att den marknad som ska fastställas avviker från kommissionens rekommendation eller avser identifiering av ett s.k. SMP-företag, och kommissionens invänd- ningar kan tillgodoses genom att förslaget ändras, ska samråd om det nya förslaget inledas inom sex månader från dagen för kommissionens beslut.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen (PTS) stöder förslaget rörande samråd med Berec. Rörande bestämmelsen om förfarande då kommissionen beslutat att inte godta ett nationellt förslag menar myndigheten att förslaget inte överensstämmer med skrivningen i artikel 7.6 i ramdirektivet och att diskrepansen är onödig. Myndigheten förordar därför att lagtexten bör närma sig direktivstexten.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 7 i ramdirektivet i dess nya lydelse framgår bl.a. att de nationella regleringsmyndigheterna ska bidra till utvecklandet av den inre marknaden genom att samarbeta med varandra, kommissionen och organet för europeiska regleringsmyndig- heter för elektronisk kommunikation (Berec) på ett helt öppet sätt i syfte att säkerställa konsekvent tillämpning i alla medlemsstaterna av bestäm- melserna i direktiven. En av organets uppgifter är att bistå nationella regleringsmyndigheter vid marknadsanalyser, inbegripet att identifiera företag med betydande inflytande och lämpliga skyldigheter för sådana företag.

Bestämmelser om att regleringsmyndigheten ska sända förslag rörande SMP-beslut till kommissionen och andra behöriga myndigheter i andra medlemsstater finns i 8 kap. 11 § LEK. I 8 kap. 13 § LEK finns därtill bestämmelser om att dessa utan dröjsmål också ska underrättas när beslut måste fattas skyndsamt.

För att uppnå överensstämmelser med det ändrade direktivet och förtydliga behovet av samverkan med Berec ska regleringsmyndighetens skyldighet att samråda med och i vissa fall underrätta organet anges i lagen. De ovannämnda paragraferna bör därför ändras så att de även omfattar Berec.

Av artikel 7.3 i ramdirektivet framgår att kommissionen, Berec och Prop. 2010/11:115 andra nationella regleringsmyndigheter inom en månad får yttra sig över

vissa förslag till s.k. SMP-beslut som påverkar handeln mellan EES- staterna. I den tidigare lydelsen av direktivet fanns det en möjlighet till längre tidsfrist i vissa fall. Denna möjlighet är nu borttagen. Motsvarande möjlighet till förlängning i 8 kap. 12 § LEK bör därför utgå.

I artikel 7.6 i ramdirektivet har det införts en bestämmelse där det anges en tidsfrist på sex månader för regleringsmyndigheten att ändra eller återkalla ett förslag till åtgärd om kommissionen efter samråd krävt att ett förslag till åtgärd ska återkallas. Om regleringsmyndigheten inte går vidare med det förslag kommissionen inte godtagit, ankommer det på myndigheten att inom den i direktivet angivna perioden underrätta kommissionen om att förslaget dras tillbaka. Myndighetens återkallande av ett förslag är ett enklare administrativt förfarande som saknar direkta rättsverkningar för enskilda. Det saknas därför anledning att, så som PTS efterfrågat, i lagtext särskilt ange att detta ska ske. Vid ett förslag som innebär en förändrad åtgärd ska regleringsmyndigheten genomföra en förnyad samrådsprocedur i enlighet med bestämmelserna i regelverket. Den angivna tidsfristen för detta bör tydliggöras närmare i lagen.

6.3Samråd enligt artikel 7a i ramdirektivet

Regeringens förslag: Om ett förslag till beslut om fastställande eller upphävande av särskilda skyldigheter har överlämnats för samråd med myndigheter i övriga EES-stater, organet för europeiska reglerings- myndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och Europeiska kommissionen, och kommissionen har meddelat att den har invänd- ningar mot åtgärderna i förslaget, ska samverkan ske med kommissio- nen och Berec i syfte att fastställa vilka åtgärder som är mest effektiva och lämpliga. I sådant fall får beslut meddelas sammanlagt tidigast fem och senast sex månader efter överlämnandet. Om det krävs för att ett förnyat samrådsförfarande ska kunna genomföras får tidsfristen förlängas ytterligare.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen (PTS) anser att det i den svenska lagen bör införas en bestämmelse som genomför artikel 7a.4 a i ramdirektivet, dvs. att det särskilt anges att regleringsmyndigheten på närmare angivet sätt får ändra eller dra tillbaka förslaget till åtgärd under det att samrådet pågår.

Skälen för regeringens förslag

Tidsfrister för beslut om skyldigheter för SMP-företag

Av artikel 7a.1 i ramdirektivet framgår att i de fall kommissionen, inom den tidsfrist om en månad som gäller enligt artikel 7.3, uttrycker att ett

förslag till skyldighetsbeslut utgör ett hinder för den inre marknaden eller

hyser allvarliga tvivel huruvida förslaget är förenligt med gemen- Prop. 2010/11:115 skapslagstiftningen, ska den föreslagna åtgärden senareläggas med tre

månader.

Tremånadersfristen räknas från det att kommissionen har kommit med invändningar mot förslaget. Enligt artikel 7a.5 i direktivet har kommis- sionen efter denna tremånadersfrist ytterligare en månad på sig att besluta om en rekommendation eller att återkalla sina förbehåll.

Under den ovannämnda tidsperioden ska PTS alltså avvakta med sitt slutliga beslut tills den fått kommissionens yttrande. Det innebär att PTS inte kan fatta slutligt beslut förrän kommissionen lämnat en rekommen- dation eller återkallat sina förbehåll. Eftersom denna procedur är ny måste begränsningen vad gäller PTS möjligheter att fatta beslut i väntan på yttrandet framgå av lagen.

Av artikel 7a.6 i direktivet framgår att PTS har en månad på sig att fatta slutligt beslut från det att kommissionen avgett sitt yttrande. Denna tidsfrist kan dock vara längre om beslutet behöver föregås av ett nytt nationellt offentligt samråd. Också dessa förutsättningar måste framgå av lagen.

I artikel 7a.5 anges att kommissionen får lämna en rekommendation eller återkalla sina förbehåll. Detta skulle kunna innebära att kommissio- nen i vissa fall inte vidtar några sådana åtgärder. Efter utgången av den tidsfrist som kommissionen har för detta, dvs. totalt fyra månader, kan alltså PTS fatta beslut trots att kommissionen inte yttrat sig. Det anges inte i direktivet om ett sådant beslut ska fattas inom viss tid. Förklaringen är sannolikt att utgångspunkten är att kommissionen alltid lämnar en rekommendation eller återkallar sina förbehåll i de fall den tidigare uttryckt invändningar mot ett förslag till beslut. Den osäkerhet som väntan på slutligt beslut innebär gäller emellertid inte sällan mycket stora värden. Området för elektronisk kommunikation är dynamiskt och kännetecknas av stora investeringar som är av betydelse inte bara för enskilda utan också för samhället. Det finns därför motiv för att ange vad som ska gälla även i de fall då kommissionen av något skäl underlåter att i tid lämna en rekommendation eller återkalla förbehåll. Mot denna bakgrund bör det framgå av den svenska lagstiftningen att ett slutligt skyldighetsbeslut ska fattas senast fem månader efter utgången av den månadsfrist som ursprungligen gällde för kommissionens beslut enligt artikel 7.3 i ramdirektivet.

De föreslagna reglerna avser att bidra till en ökad harmonisering inom EU och förutsebarhet på den svenska marknaden, till nytta för företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster och i förläng- ningen slutanvändarna.

Samarbete med Berec och kommissionen

Av artikel 7a.3 i ramdirektivet framgår att Berec ska lämna ett yttrande om kommissionens meddelande rörande regleringsmyndighetens förslag till beslut inom sex veckor från meddelandet. Av artikel 7a.4 följer att om Berec delar kommissionens invändningar ska Berec och PTS ha ett nära samarbete för att identifiera den lämpligaste och effektivaste

regleringsåtgärden. Vidare framgår det även av artikel 7a.2 att kommis- Prop. 2010/11:115 sionen, Berec och PTS ska samverka i samma syfte.

Den nyinstiftade omfattande samrådsproceduren som följer av bestäm- melserna i artikel 7a innebär krav på fungerande system för samverkan mellan PTS, kommissionen och Berec. För att proceduren ska fungera smidigt är det av största vikt att det genomförs ett omfattande arbete på europeisk nivå i syfte att utveckla system för detta ändamål. PTS bör inta en aktiv och konstruktiv roll i detta arbete. För att förtydliga behovet av samverkan och betona dess betydelse bör samverkanskravet i de fall Berec delar kommissionens invändningar anges i lagen.

6.4SMP-analyser

Regeringens förslag: Om ett förslag till beslut som rör identifiering av s.k. SMP-operatör eller åläggande eller upphävande av särskilda skyldigheter ska överlämnas för samråd med myndigheter i övriga EES-stater, organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektro- nisk kommunikation (Berec) och Europeiska kommissionen ska för- slaget upprättas och överlämnas inom tre år från det senaste beslutet rörande marknaden i fråga eller inom den längre tid om högst ytter- ligare tre år som kommissionen dessförinnan har godkänt. Om Euro- peiska kommissionen har antagit en ny rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader och rekommendationen rör en marknad som inte tidigare har analyserats, ska förslaget till beslut i stället upp- rättas och överlämnas inom två år från offentliggörandet av rekom- mendationen. Om förslag till beslut inte kan överlämnas inom angiven tid och orsaken till detta är att en marknadsanalys inte har slutförts, ska bistånd med slututförandet begäras från Berec. Förslaget ska då överlämnas inom sex månader därefter.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att bestämmel- serna och förarbetsuttalandena om de avsedda tidsintervallen i prome- morian sammantaget inte är tillräckligt klargörande samt att genom- förandet av artikel 16.6 i ramdirektivet och utformningen av lämpliga svenska bestämmelser bör övervägas närmare i den fortsatta bered- ningen. Telenor Sverige AB menar att det är påkallat med skarpare skriv- ningar om att treårsfristen måste respekteras, då PTS tagit mycket lång tid på sig med den andra generationens SMP-beslut och ett så dynamiskt område som elektronisk kommunikation måste utvärderas med tätare intervaller. Teracom AB efterfrågar också en tydligare reglering än den föreslagna bestämmelsen i 8 kap. 11 a § i LEK och anser att det bör anges i lagtexten att förlängning endast kan göras undantagsvis. Vidare anser bolaget att det särskilt bör tilläggas att i de fall bistånd begärs av Berec på grund av att marknadsanalysen inte slutförts i tid ska beslutsför- slaget skickas till kommissionen inom sex månader. Tele2 Sverige AB anser att det är utmärkt att det förs in i lagen att översyn av marknader och skyldigheter ska ske vart tredje år. För att framtida reglering ska vara

verkningsfull krävs dock en total översyn av hur dagens reglering funge- Prop. 2010/11:115 rar. Svenska Stadsnätsföreningen, som tillstyrker bestämmelsen, ser

positivt på att marknadsanalyser och skyldighetsbeslut ska göras inom ett bestämt tidsintervall eftersom det innebär att SMP-besluten kan korrige- ras snabbt utifrån nya marknadsförutsättningar.

Skälen för regeringens förslag

Tidsfrister för SMP-analyser

I 8 kap. 6 § LEK anges att PTS fortlöpande ska genomföra SMP- analyser.

I artikel 16.6 i ramdirektivet anges numera att nya marknadsanalyser ska genomföras inom tre år från antagandet av en tidigare åtgärd som gäller en aktuell marknad. Undantagsvis kan denna tidsperiod förlängas med upp till ytterligare tre år om den nationella regleringsmyndigheten har delgett kommissionen ett motiverat förslag till förlängning och kommissionen inte har gjort några invändningar senast en månad före förlängningens början.

I de fall kommissionens rekommendation reviderats och marknader som ingår där inte tidigare har analyserats och anmälts till kommissionen ska en marknadsanalys enligt samma artikel göras inom två år.

Införandet av dessa tidsfrister har enligt skäl 48 i ändringsdirektivet ansetts nödvändigt för att ge marknadens aktörer förutsägbara reglerings- villkor. Omvänt kan det alltså konstateras att frånvaron av tidsramar skapar osäkerhet på marknaden vilket i förlängningen kan hämma investeringar och marknadsdynamik.

De tidsramar som anges i artikel 16.6 i ramdirektivet bör, som före- slagits i promemorian, införas i lagen. Som flera remissinstanser påpekat finns dock skäl att förtydliga lagtexten i förhållande till promemorians förslag så att det tydligare framgår att såväl upprättande som över- lämnade av beslutsförslaget för samråd ska ske inom angiven tid. Teracom AB har förordat att bestämmelsen kompletteras så att det i enlighet med artikel 16.6a anges att anstånd endast kan medges undan- tagsvis. Denna regel riktar sig emellertid till kommissionen och det saknas därför anledning att genomföra den delen av artikeln i lagen. Däremot bör det av lagtexten upplysningsvis framgå att anstånd inte kan lämnas i mer än tre år. I sammanhanget bör också nämnas att en förläng- ning av treårsfristen endast bör komma på fråga om det finns starka skäl samt att dessa skäl noggrant bör redovisas till kommissionen. Om PTS ansöker om förlängning bör detta ske i god tid innan den ordinarie fristen gått ut. Av artikel 16.6a framgår att tidsperioden kan förlängas med upp till ytterligare tre år om regleringsmyndigheten delgett kommissionen ett motiverat förslag till förlängning och kommissionen inte har gjort några invändningar senast en månad före förlängningens början. Det är oklart när i tiden den månad inom vilken kommissionen kan invända avses ligga, och olika språkversioner ger olika besked (eng. within one month of the notified extension; fr. dans le mois suivant la notification). Rim- ligen måste det – i likhet med vad som anges i den franska språkversio-

nen – vara en månad efter det att kommissionen delgetts ansökan om

förlängning som åsyftas. Det saknas dock skäl att särskilt ange detta i Prop. 2010/11:115 lagtexten eftersom det är kommissionen som ska tillämpa dessa delar av direktivsbestämmelsen.

Bistånd från Berec med SMP-analyser i vissa fall

Enligt artikel 16.7 i ramdirektivet ska de nationella regleringsmyndig- heterna kunna begära och få bistånd från Berec om de inte lyckas slutföra en SMP-analys inom de tidsfrister som anges i artikel 16.6 i samma direktiv. Skälet till det är att om marknaden inte analyseras inom den fastställda tidsramen kan den inre marknaden skadas. Med Berecs bi- stånd ska ett förslag till regleringsåtgärd överlämnas till kommissionen inom sex månader.

För att undvika att en situation uppstår där den inre marknaden skadas och för att upprätthålla en effektiv tillämpning av det aktuella regelverket bör motsvarande bestämmelse införas som innebär att PTS vid dröjsmål med analysen av en specifik marknad ska begära bistånd från Berec för att slutföra analysen. Som Teracom AB påpekat bör också tidsfristen för PTS om sex månader från det att Berec lämnat det begärda stödet till myndigheten anges. Bestämmelsen ska tillförsäkra att PTS genomför SMP-analyser inom återkommande och förutsägbara tidsintervall. Detta bidrar i sig till att minska osäkerheten på marknaden, och därmed gynnas förutsättningarna för investeringar och en dynamisk marknadsutveckling.

7 Tillträde och andra skyldigheter

7.1Förpliktelse om kompatibla tjänster

Regeringens förslag: En förpliktelse för den som kontrollerar tillträde till slutanvändare att mot marknadsmässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd som krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra får även avse skyldighet att göra tjänster kompatibla med andra operatörers tjänster.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen (PTS) tillstyrker förslaget,

men påpekar att betydelsen av paragrafen delvis kan sägas vara en annan än artikel 5.1a i Europaparlamentets och rådets direktiv av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikations- nät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet), eftersom artikeln inte föreskriver att marknadsmässig ersättning ska utgå. Myndigheten menar att det är olämpligt att på förhand specificera vilken ersättningsprincip som ska tillämpas. IT&Telekomföretagen anser att förslaget bör förtyd- ligas med avseende på definitionen, begränsningen till endast existerande nät och tjänster samt hur det kan komma att beröra t.ex. fastighetsnät.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att förslaget är en mycket

viktig ändring som kan komma att få stor betydelse i olika sammanhang,

t.ex. den ökande användningen av digitala larmtjänster. Ett av huvud- problemen kring digitala trygghetslarm för närvarande är enligt SKL avsaknaden av standard för överföringsprotokoll mellan larmutrustning och larmmottagning. Förbundets erfarenheter visar att operatörerna inte själva reder ut detta mellan sig utan att det är nödvändigt att staten håller i frågan. TDC Sverige AB (TDC) varnar för att förslaget kan skapa otyd- lighet kring vilken typ av tjänster kompatibilitetskravet ska gälla för och hur stora förändringar som är rimliga att kräva av operatörerna. Bolaget menar att kompatibilitetskrav på marknader för mer avancerade tjänster som inte enbart handlar om grundläggande tal eller förmedling av data- paket riskerar att bli för betungande och bromsa bl.a. innovation och tjänstediversifiering. Tele2 Sverige AB (Tele2) är av uppfattningen att ändringen inte bör genomföras. Om motsvarande problematik finns bör den i stället omhändertas inom ramen för de s.k. SMP-analyserna då specifika kompatibilitetsskyldigheter kan skräddarsys. Bolaget anser att det framstår som oproportionerligt att göra kompatibilitetskravet gene- rellt tillämpligt eftersom det skapar en oskälig börda för mindre opera- törer och kan utgöra ett allvarligt hinder för inträde på marknader.

Skälen för regeringens förslag: För att elektroniska kommunikations- nät ska fungera effektivt krävs att de medger att i princip alla användare kan nå varandra. Den grundläggande regleringen för att säkerställa detta ges i 4 kap. 3 § LEK genom vilken artikel 5.1 a i tillträdesdirektivet har genomförts. I paragrafen anges att den som kontrollerar tillträde till slutanvändare får förpliktas att mot marknadsmässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd som krävs för att säkerställa att slut- användare kan nå varandra. En förutsättning för bestämmelsens tillämp- lighet är att skyldigheten krävs för att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra. Skyldigheterna måste enligt motiven till regeln vidare avse redan existerande nät och tjänster och ska vara proportionell med hänsyn till lagens syfte och de övriga intressen som anges i 1 kap. 1 § LEK (prop. 2002/03:110 s. 375).

Artikel 5 i tillträdesdirektivet har ändrats bl.a. genom att punkten 1ab har tillkommit. I den punkten anges att de nationella regleringsmyndig- heterna, när det är motiverat och i den utsträckning som är nödvändig, ska kunna införa skyldigheter för företag som kontrollerar tillträde till slutanvändarna i syfte att göra deras tjänster interoperabla.

Av skäl 65 till ändringsdirektivet framgår att det under vissa omstän- digheter är lämpligt för en nationell regleringsmyndighet att införa skyldigheter för operatörer som inte har något betydande inflytande på marknaden i syfte att uppnå mål, t.ex. att slutanvändarna kan nå varandra eller samverkansförmåga mellan tjänster. I sådana fall är det nödvändigt att säkerställa att sådana skyldigheter införs i enlighet med EU:s regel- verk och särskilt med dess anmälningsförfaranden.

Enligt artikel 5.1 ab i tillträdesdirektivet ska alltså nationella re- gleringsmyndigheter ha möjlighet att införa däri preciserade skyldigheter för företag som kontrollerar tillträde till slutanvändare. Enligt 4 kap. 3 § LEK finns det möjlighet att införa skyldigheter för den som kontrollerar tillträde till slutanvändare. Mot denna bakgrund är det, såsom föreslås i promemorian, lämpligt att den nya bestämmelsen i artikel 5.1 ab genom- förs genom ett nytt andra stycke i den paragrafen. Det saknas anledning att, som PTS föreslår, göra andra ändringar i bestämmelsen.

Prop. 2010/11:115

Med begreppet interoperabel avses att företagens tjänster ska vara Prop. 2010/11:115 driftskompatibla med varandra. Vi anser i likhet med promemorian att ut-

trycket kompatibla tjänster är tydligare och därför bör användas i stället. Ett viktigt exempel på behovet av interoperabilitet är – som framhålls av SKL – digitala larmtjänster där överföring av information måste kunna ske mellan olika operatörers nät. Ett annat exempel är att operatörerna kommer att behöva anpassa sina nät för att se till att slutanvändare kan kommunicera med varandra genom olika versioner av Internetprotokollet över olika operatörers nät. I enlighet med vad som stadgas i artikel 5.1 ab ska en skyldighet åläggas när det är motiverat och i den utsträckning som är nödvändig. Syftet med ett sådant beslut ska vara att i specifika fall säkerställa att slutanvändare av elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster ska kunna nå varandra. Beslut enligt regeln bör dock inte kunna utformas som ett generellt tillämpligt krav att i varje förekommande fall vidta åtgärder för att göra tjänster kompatibla. I anledning av remissinstansernas synpunkter bör det också framhållas att PTS beslut som rör bl.a. samverkan mellan tjänster enligt artikel 5.1 tillträdesdirektivet ska främja effektivitet, hållbar konkurrens, effektiva investeringar, innovation och största möjliga nytta för slut- användarna. Samma artikel hänvisar också till de allmänna målen och regleringsprinciperna i artikel 8 ramdirektivet. Artiklarna har genomförts genom 1 kap 1 och 2 §§ LEK. Det saknas därför anledning att tro att beslut enligt artikeln, på sätt som TDC och Tele2 befarar, kan komma att bli alltför betungande eller på annat sätt verka hämmande på konkur- rensen.

7.2Referenserbjudanden

Regeringens förslag: De villkor för tillhandahållande och användning som en operatör får förpliktas att offentliggöra i ett referenserbjudande eller på annat sätt får inbegripa villkor som begränsar tillträde till eller användning av vissa tjänster. Skyldighet att offentliggöra referens- erbjudande ska gälla den som förpliktats att lämna tillträde till ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät mellan en korskoppling eller likvärdig anslutningspunkt och en fast nätanslutningspunkt.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen (PTS) tillstyrker förslagen. Sveriges advokatsamfund pekar på att det som anges om genomförandet av 9.1 i tillträdesdirektivet i promemorian tyder på att avsikten har varit att bestämmelsen även ska möjliggöra uppställning av villkor som begränsar användning av applikationer, vilket dock inte framgår av den föreslagna lagtexten.

Skälen för regeringens förslag

Förpliktelse om specificerade uppgifter om villkor

Av förarbetena till lagen om elektronisk kommunikation (prop. 2002/03:110 s. 170) framgår att syftet med skyldigheterna avseende insyn i artikel 9 i tillträdesdirektivet i stora drag är att ge aktörerna på en marknad och den myndighet som ska utöva tillsyn över densamma inblick i de nätkontrollerande företagens verksamheter för att kunna avgöra om dessa missbrukar sin dominerande ställning för att påverka marknaden och dess aktörer på ett konkurrenshämmande sätt. Insyn innebär att operatörer måste offentliggöra specificerade uppgifter om sin verksamhet – bl.a. villkor och krav – när det gäller samtrafik eller andra former av tillträde.

Artikel 9.1 i tillträdesdirektivet i dess gamla lydelse har genomförts genom 4 kap. 5 § LEK. Av bestämmelsen följer att en operatör, som enligt 8 kap. 7 § har ett betydande inflytande på en viss marknad (Significant Market Power, SMP, se avsnitt 9.1), får förpliktas att i ett referenserbjudande eller på annat sätt offentliggöra specificerade upp- gifter om redovisning, tekniska specifikationer, nätegenskaper, villkor för tillhandahållande och användning, prissättning eller andra förhållan- den som behövs för insyn i fråga om samtrafik och andra former av till- träde.

Av förarbetena till paragrafen (prop. 2002/03:110 s. 376) framgår vidare att den ökade insynen ska skapa ett öppnare förfarande, vilket i sin tur ska leda till att aktörerna får förtroende för att en tjänst inte erbjuds eller tillhandahålls dem på diskriminerande villkor. En på detta sätt ökad kännedom om tillämpade villkor och krav syftar till att bidra till snabbare förhandlingar och till undvikande av tvister. Det är särskilt viktigt med öppenhet och insyn för att säkerställa samverkan när det gäller tekniska gränssnitt.

Artikel 9.1 i tillträdesdirektivet har nu ändrats så att en operatör även kan förpliktas att offentliggöra specificerade uppgifter om villkor som begränsar tillträde till eller användning av tjänster och applikationer, om sådana villkor tillåts av medlemsstaterna i enlighet med gemenskapslag- stiftningen. Möjligheten till insyn har således utökats.

För genomförande av artikeln bör 4 kap. 5 § LEK ändras genom att det i paragrafen läggs till att en operatör även får förpliktas att i ett referens- erbjudande eller på annat sätt offentliggöra specificerade uppgifter om villkor som begränsar tillträde till eller användning av vissa tjänster. Det saknas skäl att i lagen inkludera uttrycket applikationer eftersom detta får anses omfattas av tjänster.

Referenserbjudande vid skyldighet att lämna tillträde till accessnätet

I artikel 9.4 i tillträdesdirektivet angavs tidigare att de nationella regleringsmyndigheterna skulle säkerställa att ett referenserbjudande, som åtminstone innehåller de delar som anges i direktivets bilaga II, offentliggörs när en operatör har skyldigheter enligt artikel 12 avseende tillträde till accessnätet med tvinnad parkabel av metall. Artikeln är genomförd genom 4 kap. 9 § LEK. Paragrafen innebär att en förpliktelse

Prop. 2010/11:115

om tillträde till och användning av nät och tillhörande installationer Prop. 2010/11:115 avseende ett allmänt telefonnät mellan en korskoppling eller likvärdig

anslutningspunkt och abonnentens fasta nätanslutningspunkt (det fasta metallbaserade accessnätet) ska förenas med skyldighet att offentliggöra ett referenserbjudande samt att erbjudandet ska innehålla de uppgifter som närmare anges i bilaga II till tillträdesdirektivet. Bestämmelsen är därmed inte tillämplig på nät där anslutningen till abonnenten består av t.ex. en fiberoptisk kabel eller koaxialkabel, vilket också särskilt har angetts i förarbetena (prop. 2002/03:110 s. 378).

Artikel 9.4 i tillträdesdirektivet har nu ändrats så att den inte längre är bunden till en viss teknik. Enligt artikelns nya lydelse ska de nationella regleringsmyndigheterna säkerställa att ett referenserbjudande offentlig- görs när en operatör har ålagts skyldigheter avseende tillträde till nät- infrastruktur utanför distributionsnäten (eng. network infrastructure access). Förteckningen i bilaga II till direktivet berör emellertid alltjämt tillträde till just accessnätet. I motsats till förslaget i promemorian anser vi därför att den nya paragrafen, till undvikande av otydlighet och miss- förstånd, bör utformas så att tillämpningen förutsätter att en skyldighet om tillträde till accessnätet har ålagts. Även definitionen av accessnät har ändrats i tillträdesdirektivet i syfte att uppnå teknikneutralitet. I artikel 2e anges nu att accessnätet är den fysiska förbindelse som förbinder nät- anslutningspunkten med en korskoppling eller likvärdig facilitet i det fasta allmänna elektroniska kommunikationsnätet. Eftersom lagtexten nu i erforderliga delar anpassas till denna definition kommer skyldigheten att gälla inte bara beträffande den som ålagts tillträdesskyldighet avseende metallaccessnät som består av tvinnad parkabel, utan även avseende nät där anslutningen till abonnenten utgörs av annat.

7.3Gemensamt utnyttjande av ledningar i byggnader m.m.

Regeringens förslag: En operatör, eller någon som äger ledningar i ett allmänt kommunikationsnät som operatören råder över, får efter ansökan av annan förpliktas att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla gemensamt utnyttjande av ledningarna i en byggnad eller fram till första utlopps- eller förgreningsstället. En sådan skyldighet får endast åläggas om anläggning av ytterligare infrastruk- tur bedöms olönsam eller fysiskt ogenomförbar.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets Telekomförening (NTK), Post- och Telestyrelsen (PTS), Kammarrätten i Stockholm, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Telenor Sverige AB (Telenor) efterlyser på flera punkter förtydliganden i fråga om hur bestämmelsen är tänkt att tilläm- pas. SABO AB Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) och

Fastighetsägarna Sverige AB avstyrker bestämmelsen eller menar, i andra hand, att paragrafens tillämpning, effekter och förhållande till

bestämmelserna i LEK och överensstämmelse med RF och EU-rättens

äganderättsskydd bör utredas närmare. Bolagen efterfrågar också när- mare utredning rörande konsekvenserna för s.k. öppna nät enligt kommu- nikationsoperatörsmodellen (dvs. tjänstekonkurrens till skillnad från infrastrukturkonkurrens) i så motto att det inte framgår om även nät med tjänstekonkurrens omfattas av den föreslagna bestämmelsen. Vidare efterlyses förtydliganden i fråga om vad som avses med ”marknads- mässig ersättning”. Com Hem AB (Com Hem) avstyrker införande av be- stämmelsen eller menar, i andra hand, att frågan bör utredas ytterligare. NTK menar att förslaget kan leda till ökad tjänstekonkurrens och bör innebära att tjänsteleverantörer kan få tillträde till framför allt fiber- baserade accessnät oavsett om ägaren är utpekad som SMP-operatör eller inte. Emellertid anser NTK att resonemangen om marknadsmässig ersätt- ning och olönsamhet är så otydliga att de riskerar att blockera tillträden under lång tid och efterfrågar därför tydligare vägledning för tillämp- ningen. PTS och SKL tillstyrker bestämmelsen, men ifrågasätter prome- morians förslag som begränsar kretsen som kan åläggas skyldigheter till endast ägare av kablar då artikel 12.3 i ramdirektivet även träffar inne- havare av nyttjanderätter. För att en skyldighet ska kunna åläggas ett subjekt oavsett vem som är ägare bör även innehavare av nyttjanderätter omfattas. PTS anmärker i sammanhanget att fastighetsnätet generellt ägs av fastighetsägare, men att det också finns delar av nätet som operatörer hävdar äganderätt till. Vad gäller att det i promemorian anges att möjlig- heten till frivilliga överenskommelser om samlokalisering ska vara uttömd påpekar myndigheten vidare att detta inte följer av direktivet. Det är också oklart vilken betydelse som ska tillmätas en dylik begränsning som inte har någon motsvarighet i lagtexten. Skyldigheten i fråga är visserligen ingripande, men redan genom att bestämmelsen förutsätter att anläggande av parallellt fastighetsnät skulle vara olönsamt eller fysiskt ogenomförbart begränsas möjligheten att tillämpa den. Att även visa att möjligheten till frivilliga överenskommelser är uttömd är svårt för myndigheten. I fråga om förutsättningen att anläggning av ytterligare infrastruktur ska var olönsam skulle ytterligare vägledning vara önsk- värd. I annat fall är det osäkert huruvida skyldigheten överhuvudtaget kommer att kunna tillämpas med hänsyn till svårigheter att avgöra när kriterierna är uppfyllda. Det är vidare svårt att bedöma hur regeln om att marknadsmässig ersättning ska utgå ska tillämpas. Det kan konstateras att den inte följer direktiven. Det som där anges torde bättre överens- stämma med hur PTS tillämpat kostnadsbaserad ersättning. Kravet på marknadsmässig ersättning har i andra sammanhang varit i princip omöjligt att tillämpa på ett tillfredsställande sätt. Även Kammarrätten i Stockholm anser att det bör övervägas att välja en annan metod för pris- reglering av tillträde eftersom förslaget kan ge upphov till besvärliga tolkningsfrågor om sambandet mellan prisregleringen och bedömningen av när anläggning av parallell infrastruktur är olönsam. Kammarrätten noterar vidare att det i promemorian anges att bestämmelsen bör tilläm- pas med försiktighet, vilket bl.a. motiveras utifrån regeringsformens regler om äganderättsskydd. Kammarrätten vill här framhålla att när bestämmelser i direktiv ska genomföras kan uttalanden i förarbetena som innebär att en bestämmelse ska tillämpas mer restriktivt än vad som följer av direktivet knappast beaktas vid rättstillämpningen. Svenska Stadsnätsföreningen är positiva till förslaget, men påpekar att det finns

Prop. 2010/11:115

en risk att bestämmelsen inte kommer att användas i någon större utsträckning eftersom reglering endast ska ske om parallell infrastruktur är olönsam eller tekniskt ogenomförbar. Möjligen skulle PTS behöva mer befogenheter på området. Konkurrensverket stöder föreslagen i nu aktuella delar. Verket delar promemorians bedömning att bestämmelsen är ingripande men framhåller att ett gemensamt utnyttjande i vissa fall kan motiveras med att kostnaderna för onödig duplicering av kablage och andra nätdelar minskar, och att sådant utnyttjande kan främja slutför- brukares nytta i form av ökade valmöjligheter. Verket vill dock betona vikten av att regleringsmyndigheten har ett framåtblickande perspektiv som grund för sina analyser och bedömningar. Com Hem konstaterar att förslaget är behäftat med en rad brister och oklarheter. Det mest allvar- liga problemet är enligt bolaget att ett införande enligt förslaget skulle skapa en regulatorisk asymmetri mellan å ena sidan den föreslagna till- trädesbestämmelsen och å andra sidan övrig tillträdesregering enligt LEK som förutsätter att den som åläggs skyldigheten har ett betydande inflytande på en viss avgränsad marknad. Beslutsgrunderna för den före- slagna bestämmelsen förekommer inte som relevanta grunder för reglering enligt konkurrensrättslig praxis och är till följd av brist på konkretion och metodkrav mindre precisa och rättssäkra än de för till- träde enligt övriga LEK. Bolaget ifrågasätter vidare om förslaget är förenligt med att det vid tillämpning av LEK ska tas särskild hänsyn till yttrandefrihet och informationsfrihet och att ingripanden som vidtas med stöd av lagen inte får vara mer ingripande än vad som framstår som rim- ligt och ska vara proportionella. Vidare konstaterar bolaget att det i för- slaget inte preciseras vilken typ av gemensamt utnyttjande som para- grafen ska möjliggöra. Bolaget pekar vidare på att vad som faktiskt avses med lönsamhet, och i vilka situationer som brist på lönsamhet för parallell infrastruktur är att anse som ett problem, inte tydliggörs. I det sammanhanget uppmärksammar bolaget på att brist på lönsamhet i ytterligare fastighetsnätsetableringar inte nödvändigtvis behöver betyda att konkurrensen om slutkunderna inte fungerar – snarare kan det vara ett bevis på det motsatta. I en hypotetisk situation skulle anledningen till att utbyggnad av ytterligare ett fastighetsnät bedöms olönsamt av mark- nadens aktörer kunna vara att det råder fullständig konkurrens på infra- struktursidan. Detta kan vara mellan en mängd olika typer av infrastruk- turer varvid samma eller olika tekniska plattformar används. I ett sådant fall skulle målet för övrig reglering på marknaden – infrastrukturbaserad konkurrens – enligt förslaget utgöra anledningen till ett nytt reglerings- ingripande. Bolaget påpekar även att förekomsten av ett eller flera parallella fastighetsnät torde innebära att tillämpning av bestämmelsen inte bara vore överflödig, utan direkt olämplig. Vad gäller lönsamhets- bedömningens tidsperspektiv anmärker bolaget att om ett kort tidsper- spektiv anläggs finns en risk för ett reglerat tillträde som med ett längre tidsperspektiv inte skulle ha varit nödvändigt eftersom en ny fastighets- nätsinvestering skulle ha genomförts i framtiden och då skapat förutsätt- ning för långsiktigt hållbar infrastrukturbaserad konkurrens.

TeliaSonera AB (TeliaSonera) och Telenor menar att det finns en skill- nad i betydelse mellan kriteriet olönsam i den svenska versionen av direktivet och economically inefficient i den engelskspråkiga direktivs- texten. TeliaSonera anser att det engelska begreppet är mer vidsträckt

Prop. 2010/11:115

och syftar på att investeringar kan vara ineffektiva i ett samhällsekono- Prop. 2010/11:115 miskt perspektiv även om de inte är direkt olönsamma för ett enskilt

företag. Bolaget menar att begreppet olönsam har en alltför begränsad betydelse och förordar att ett annat begrepp används i den föreslagna paragrafen. Telenor framhåller att begreppet lönsamhet snarast leder tan- karna till enskilda aktörers förmåga att göra positivt ekonomiskt resultat. Telenor anser vidare att det utifrån svenska förhållanden i vissa fall kan vara befogat med en bestämmelse av nu aktuellt slag, dock endast i de fall det finns skadliga inlåsningseffekter som begränsar slutanvändarnas urval. Vidare noterar bolaget, liksom Konkurrensverket, att befintlig- heten av radiobaserad infrastruktur bör inverka på behovet av att införa skyldigheter enligt bestämmelsen. Bolaget anser vidare att det bör fram- gå av motiveringen att konkurrensproblem först och främst ska lösas genom SMP-proceduren, eftersom denna följer systematiken i regelver- ket i övrigt. Åläggande enligt paragrafen bör endast komma i fråga om det finns skadliga inlåsningseffekter som inte kan hanteras genom övriga åtgärder enligt LEK. Telenor framhåller också att framtvingandet av till- träde till infrastruktur som etablerats av alternativa aktörer i konkurrens med den dominerande operatören kan få mycket negativa konsekvenser för konkurrensen och minska incitamenten för alternativa aktörer att fort- sätta anlägga infrastruktur. Sammanfattningsvis menar bolaget att försla- get bör utredas ytterligare då det framstår som högst oklart hur bestäm- melsen är avsedd att tillämpas, vilka rekvisit som ska vara uppfyllda, vil- ket övergripande syfte som ska vara vägledande och vilka konsekvenser i tekniskt och ekonomiskt hänseende som bestämmelsen kan väntas få.

Skälen för regeringens förslag

Utgångspunkter

De föreslagna bestämmelserna föranleds av att ändringar gjorts i artikel 12 i ramdirektivet som medför behov av tillägg i LEK. Artikeln, som be- handlar samlokalisering och utnyttjande av installationer, är tidigare genomförd genom 4 kap. 14 § första stycket LEK. Av den bestämmelsen framgår att en operatör efter ansökan av en annan operatör, även i andra fall än då fråga är om samlokaliseringsskyldighet för en s.k. SMP-opera- tör, får förpliktas att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla sam- lokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av egen- dom eller annat om det är av betydelse för att skydda miljön eller för att uppnå mål för fysisk planering eller det krävs för att skydda folkhälsa eller allmän säkerhet.

Ändringarna i artikel 12 i ramdirektivet bygger på skäl 43 i ändrings- direktivet. Där framgår följande. Det är nödvändigt att stärka medlems- staternas befogenheter gentemot innehavare av ledningsrätter för att säkerställa tillträde eller idrifttagande av nya nätinfrastrukturer på ett rättvist, effektivt och miljöansvarigt sätt, oberoende av eventuella skyldigheter för en operatör med betydande inflytande på marknaden. Ett förbättrat gemensamt utnyttjande av faciliteter kan förbättra konkurren- sen markant och sänka företagens allmänna ekonomiska och miljö-

mässiga kostnader för att bygga ut infrastrukturen, framför allt för nya

accessnät. De nationella regleringsmyndigheterna bör få befogenhet att kräva att innehavare av rättigheter att installera faciliteter på, över eller under offentlig eller privat egendom gemensamt utnyttjar sådana faciliteter eller egendom (inbegripet fysisk samlokalisering) så att såväl effektiva investeringar i infrastruktur som innovation främjas. Detta efter en tid av offentligt samråd då alla parter bör ges tillfälle att yttra sig. Sådana föreskrifter om gemensamt utnyttjande eller samordning får innehålla regler för fördelning av kostnaderna för det gemensamma utnyttjandet och bör säkerställa att det sker en skälig anpassning till de berörda företagens risktagande. De nationella regleringsmyndigheterna bör särskilt kunna ålägga gemensamt utnyttjande av nätdelar och tillhörande faciliteter som ledningar, rör, master, inspektionsbrunnar, kopplingsskåp, antenner, torn och andra stödkonstruktioner, byggnader eller tillträden till byggnader, och en bättre samordning av anläggnings- arbeten. Berörda myndigheter bör också i samarbete med de nationella regleringsmyndigheterna inrätta lämpliga samordningsförfaranden för offentliga arbeten och för andra lämpliga faciliteter och offentlig egen- dom. Samordningen får omfatta förfaranden som säkerställer att alla berörda parter får information om lämpliga offentliga faciliteter och offentlig egendom samt pågående och planerade offentliga arbeten. Det bör meddelas i god tid om sådana arbeten och gemensamt utnyttjande bör främjas i möjligaste mån.

Innehållet i artikel 12.4 i ramdirektivet angående skyldighet för före- tagen att tillhandahålla information i syfte att upprätta en detaljerad för- teckning över egendom där samlokalisering sker behandlas i avsnitt 11.3. Artikeln genomförs genom 8 kap. 1 § första stycket 8 LEK.

Gemensamt utnyttjande av ledningar inuti byggnader

Av artikel 12.3 i ramdirektivet följer att medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella myndigheterna också har befogenhet att införa skyldig- heter angående gemensamt utnyttjande av kablar (eng. wiring, fr. câblage) inuti byggnader, eller, om detta är beläget utanför byggnaden, fram till det första utlopps- eller förgreningsstället, för innehavare av nyttjanderätter som innebär rätt att installera faciliteter på, över eller un- der offentlig eller privat egendom och/eller för ägaren av kablarna. Befo- genheten ska gälla under de närmare förutsättningar som vidare anges i artikeln.

Artikeln innebär således att möjligheten att förplikta om gemensamt ut- nyttjande, oberoende av eventuell SMP-status, utökas till att också om- fatta kablar inuti byggnader i de fall där det såväl av praktiska som eko- nomiska skäl saknas förutsättningar för nyanläggningar. Begreppet kab- lar får förstås som ledningar i ett elektroniskt kommunikationsnät. Vidare medför artikeln att kretsen som kan komma att träffas av en skyldighet utvidgas till att inte endast omfatta operatörer utan också andra ägare till sådana ledningar.

Bestämmelsen har beslutats i syfte att stärka konkurrensen och tar sikte på de kundunika anslutningarna till enskilda hushåll och företag i access- nätet som utgör en s.k. flaskhalsresurs för att leverera bredbandstjänster. Det innebär att tillträde till accessnätet ofta är en förutsättning för att

Prop. 2010/11:115

uppnå en fungerande konkurrens om slutkunderna i de fall då det av såväl ekonomiska som praktiska skäl är omöjligt att anlägga parallell infrastruktur inuti byggnader. Detta gäller oavsett vem som äger eller förfogar över den del av accessnätet som befinner sig i byggnader. Till- gång till befintlig eller planerad nätinfrastruktur i t.ex. flerfamiljshus, kontorsbyggnader eller villa- och radhussamfälligheter påverkar tjänste- leverantörers möjligheter att tillhandahålla bredbandstjänster till bl.a. de anslutna hushållen eller företagen. Den operatör som är först med att eta- blera sig som tjänsteleverantör till slutkunder kan utnyttja hela nätinfra- strukturens kapacitet och därmed stänga ute konkurrenter. I de fall led- ningarna i byggnaderna är fastighetsägarens egendom är det denne som bestämmer över hur de ska användas. Det förekommer att fastighetsägare ingår långa avtal med operatörer där operatörerna ges en exklusiv rätt att etablera och nyttja nätinfrastruktur och att andra tjänsteleverantörers möj- ligheter att etablera ett nät eller tillhandahålla tjänster till slutanvändarna i huset därmed förhindras. När sådana upplåtelser skett bör operatören som råder över ledningarna kunna åläggas skyldighet att lämna tillträde enligt bestämmelsen. För det fall det fordras att förpliktelsen riktas mot fastighetsägaren ska även detta vara möjligt.

Com Hem har uppmärksammat att det av promemorian inte framgår vilken typ av gemensamt utnyttjande som paragrafen ska möjliggöra. In- te heller direktivstexten ger någon vägledning i detta avseende. För att kunna tillhandahålla bredbandstjänster till slutkund behöver en konkur- rerande operatör alltså försäkra sig om förbindelser mellan sitt eget nät och accessnätet som leder fram till slutkunden. Om operatören inte har tillgång till egen infrastruktur kan denne köpa en elektronisk kommu- nikationstjänst i form av en grossistprodukt av en annan operatör. Infrastrukturbaserade grossistprodukter för elektronisk kommunikation har olika förädlingsgrad, där den lägsta förädlingsnivån är fysiskt tillträde till passiva ledningar, s.k. nätinfrastrukturtillträde (NIT) och den mest förädlade nivån är en tjänst som i princip är färdig för försäljning till slutkund, s.k. återförsäljartjänster. Förädlade tillträdestjänster benämns bitströmstillträde (BIT). I båda fallen utnyttjar operatörerna infrastrukturen gemensamt. Bestämmelsen kan i första hand komma att tillämpas till stöd för uppdelning mellan konkurrerande operatörer av enskilda ledningar som når olika slutanvändare i byggnader. Detta efter- som ett beslut enligt paragrafen kan möjliggöra access till slutkunder oberoende av dels vem som äger ledningarna i fråga, dels om den operatör som förfogar över dem har s.k. SMP-status. En sådan tillämpning torde också motsvara de behov som föranlett bestämmelsen på europeisk nivå. Att direktivet tar sikte på uppdelning av ledningar stöds också av direktivets engelska och franska språkversioner. I ett sådant fall är det troligt att delar av accessnätet, nämligen de sista delarna fram till slutkund, upplåts till ytterligare en eller flera operatörer på NIT- nivå. Det ligger i sakens natur att en skyldighet enligt paragrafen kommer att vara komplementär till eventuella SMP-skyldigheter. Att som Telenor föreslår ange att konkurrensproblem i första hand ska lösas genom SMP-reglering är emellertid inte möjligt eftersom en sådan begränsning av bestämmelsens tillämpning inte har stöd i direktivet.

Det nu sagda utesluter emellertid inte att paragrafen skulle kunna tolkas så att den innebär en skyldighet att lämna tillträde som möjliggör

Prop. 2010/11:115

för operatörer att dela på en enskild kabel för att på så sätt leverera olika tjänster till en och samma slutkund. En sådan lösning är tekniskt möjlig genom att tillträdet sker på BIT-nivå eller genom s.k. våglängdsdelning, eftersom endast en överföringsutrustning kan monteras på en ledning. Praktiskt innebär det att den operatör som har rådigheten över ledningen upplåter kapacitet, delar av ledningen, till andra operatörer. Beslut enligt bestämmelsen kan då bidra till större tjänstekonkurrens. Med anledning av det remissvar SABO m.fl. lämnat kan här framhållas att i det fall full tjänstekonkurrens bedöms föreligga i en byggnad torde det vara mindre sannolikt att en part ansöker om delning enligt paragrafen.

Om anläggning av ytterligare infrastruktur bedöms olönsam eller fysiskt ogenomförbar

En skyldighet om gemensamt utnyttjande av kablar inuti byggnader som följer av artikel 12.3 i ramdirektivet får enligt artikeln åläggas om det är motiverat på grund av att duplicering av sådan infrastruktur skulle bli olönsamt eller fysiskt ogenomförbart. I den engelska språkversionen an- vänds uttrycket ”where this is justified on the grounds that duplication of such infrastructure would be economically inefficient or physically impracticable”. TeliaSonera och Telenor har pekat på att språkversio- nerna i denna del har delvis skilda betydelser och ifrågasatt om begreppet olönsam i paragrafen verkligen ringar in den prövning som ska göras en- ligt direktivet eftersom det framstår som alltför snävt. Remissinstanserna menar att investeringar kan vara ineffektiva i ett samhällsekonomiskt perspektiv även om de inte är olönsamma för enskilda företag och att den distinktionen bör klargöras genom att i paragrafen välja ett ord som tyd- liggör att det som avses är ekonomisk effektivitet i en vidare mening. En- ligt vår mening kan begreppet olönsamhet emellertid också ha en sådan samhällsekonomisk betydelse som innebär att hänsyn ska tas till sådant som inte ryms i en företagsekonomisk bedömning. Bestämmelsens orda- lydelse ska därför inte förstås som att bedömningen endast ska innefatta en prövning av förutsättningarna att nå kommersiell lönsamhet i en in- vestering. Utgångspunkten för tillhandahållande av elektroniska kommu- nikationsnät och kommunikationstjänster är emellertid att dessa ska tillhandahållas på marknadsmässiga grunder. Härtill kommer att en in- vesterings ekonomiska effektivitet ofta speglas i dess företagsekono- miska lönsamhet. Sammantaget menar vi därför att det finns anledning att i paragrafen välja uttryck som knyter nära an till den svenska språk- versionen av ramdirektivet och ange att skyldigheten endast får åläggas om anläggning av ytterligare infrastruktur bedöms olönsam eller fysiskt ogenomförbar.

Vi instämmer i Konkurrensverkets och Com Hems synpunkt att regle- ringsmyndigheten i detta avseende bör ha ett framåtblickande perspektiv som grund för sina analyser, vilket bl.a. innebär att hänsyn bör tas till möjliga alternativa sätt att i framtiden nå slutkunderna. En annan faktor som kan påverka lönsamhetsbedömningen är om eller i vilken utsträck- ning det redan finns ytterligare nät inom fastigheten eller i närområdet som är anpassade för bredband med hög kapacitet. Sådana alternativ kan även innefatta radiobaserad infrastruktur. Som Com Hem påpekar inne-

Prop. 2010/11:115

bär brist på lönsamhet i ytterligare fastighetsnätsetableringar inte nöd- Prop. 2010/11:115 vändigtvis att konkurrensen om slutkunderna inte fungerar, utan kan i

vissa fall vara en omständighet som visar på det motsatta.

Marknadsmässig ersättning

Enligt artikel 12.3 i ramdirektivet får nationella föreskrifter om gemen- samt utnyttjande eller samordning enligt artikeln innehålla regler för kostnadsdelning för det gemensamma utnyttjandet av faciliteterna eller egendomen och i lämpliga fall anpassas till risken. Det finns för när- varande en regel om rätt till ersättning för det intrång som samlokalise- ring enligt 4 kap 14 § LEK innebär. Ersättning enligt regeln ska vara marknadsmässig. Av förarbetena framgår att det därvid dock måste bort- ses från att den berättigade parten i ett aktuellt fall ofta saknar alternativ samt att om det, med hänsyn till de aktuella förhållandena, inte går att fastställa en marknadsmässig ersättning ledning i stället får sökas från förhållanden där en fungerande marknad finns eller så får priset vid en tänkt marknad uppskattas efter skälighet (prop. 2002/03:110 s. 382).

Även med beaktande av att beräkningen av en sådan ersättning i vissa
fall kan vara komplicerad saknas det anledning att inte på samma sätt
föreskriva att även en operatör eller, i förekommande fall, byggnads-
ägare, som förpliktas att tillhandahålla gemensamt utnyttjande av led-
ningar i byggnader och som annars hade kunnat förfoga över ledningarna
på annat sätt, ska ha rätt till marknadsmässig ersättning för intrånget.
Den marknadsmässiga ersättningens nivå måste bestämmas utifrån de
rådande förutsättningarna i varje enskilt fall och bör täcka såväl direkta
kostnader som ersättning för investeringsrisken och ingreppet i förfogan-
derätten. Ersättningen bör framstå som skäligt för båda parter. Med
direkta kostnader avses exempelvis administrativa kostnader och kost-
nader i samband med lämnande av tillfälligt tillträde för genomförande
av arbete. Den skäliga kompensationen för ingreppet i förfoganderätten
bör så lång möjligt svara mot det ekonomiska och affärsmässiga avbräck
som en skyldighet att möjliggöra gemensamt utnyttjande av ledningar
innebär. För byggnadsägare torde detta i första hand innebära ersättning
motsvarande förlusten av möjligheter att ingå eller upprätthålla avtal om
tjänsteleveranser med valfri operatör. Den operatör som genom ett beslut
om gemensamt utnyttjande av ledningar får tillgång till infrastrukturen
bör också kompensera den förpliktade för kapitalkostnaden hänförlig till
investeringen i fastighetsnätet. Det torde vara självklart att en skälig
ersättning aldrig kan innebära kompensation för förlorade monopol-
vinster.
Särskilt om bestämmelsen i förhållande till andra skyldigheter m.m.
Förutsättningarna för ett åläggande av en skyldighet att dela fastighetsnät
påverkas av förekomsten av annan reglering och särskilt SMP-skyldig-
heter på marknaderna för nätinfrastrukturtillträde (NIT) och bitströmstill-
träde (BIT). Direktiven hindrar inte att ett fastighetsnät omfattas av både
SMP-reglering och skyldighet om gemensamt utnyttjande av ledningar i
fastigheter. Däremot skulle PTS i enskilda fall kunna bedöma att	82
	82

åläggande av sådan dubbel skyldighet vore oproportionerlig med hänvis- ning till att SMP-regleringen redan i tillräcklig utsträckning omhändertar de konkurrensproblem som skyldigheten att dela fastighetsnät syftar till att komma till rätta med. I andra fall skulle myndigheten kunna ålägga en skyldighet om delning av fastighetsnät för att åstadkomma konkurrens där det finns exklusivitetsavtal mellan en SMP-operatör och en fastig- hetsägare eller SMP-skyldigheten av andra skäl inte når fullt genomslag.

I sammanhanget bör också nämnas att tillämpning av bestämmelsen inte är utesluten för att PTS i en marknadsanalys av en motsvarande pro- duktmarknad slagit fast att det råder effektiv konkurrens. Det ligger i sakens natur att den geografiska avgränsningen av en produktmarknad av praktiska skäl görs på en mer eller mindre övergripande nivå. Att t.ex. effektiv konkurrens bedöms råda i Sverige som helhet hindrar därmed inte att det kan förekomma områden eller fastigheter inom vilka det råder andra konkurrensförhållanden.

Särskilt om bestämmelsen i förhållande till grundlagen m.m.

Eftersom ledningar inuti byggnader normalt utgör fast egendom om de ägs av fastighetsägaren innebär den nu föreslagna bestämmelsen att fas- tighetsägares grundlagsfästa egendomsskydd enligt 2 kap. 15 § rege- ringsformen och egendomsskyddet enligt artikel 17 i EU:s stadga om grundläggande rättigheter påverkas i de fall bestämmelsen medför att fas- tighetsägarens möjlighet att fritt disponera ledningarna begränsas. I en- lighet med artikel 8.5 c i ramdirektivet ska de nationella regleringsmyn- digheterna tillämpa objektiva, öppna, icke-diskriminerande och pro- portionella regleringsprinciper bl.a. genom att skydda konkurrensen till förmån för konsumenterna och, när så är möjligt, främja infrastruktur- baserad konkurrens. Principerna betonas åter i den nya femte punkten i artikel 12 i ramdirektivet, enligt vilken de åtgärder regleringsmyndig- heten vidtar i enlighet med artikeln ska vara objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella. Enligt artikel 8.5 d i ramdirek- tivet ska myndigheterna främja effektiva investeringar och innovation som avser ny och förbättrad infrastruktur. Det sagda innebär samman- taget att bestämmelsen bör tillämpas först efter noggrant övervägande. Att den föreslagna bestämmelsen i begränsad omfattning inkräktar på egendomsskyddet är då motiverat med hänsyn till den förväntade sam- hällsnyttan i form av bättre och mer prisvärda tjänster till slutanvändare som förbättrad konkurrens medför.

Av proportionalitetsprincipen i LEK får vidare anses följa att förplik- telser bör åläggas först om möjligheten till frivilliga överenskommelser är uttömd. Utgångspunkten bör, liksom beträffande bestämmelserna om samlokalisering och gemensamt utnyttjande i 4 kap. 14 § LEK, vara att gemensamt utnyttjande av egendom eller annat i första hand ska främjas på grundval av frivilliga överenskommelser. Myndigheten kan exempel- vis konstatera att parterna saknar möjligheter att komma överens genom att anknyta till vad som ska gälla för att tvistlösning enligt lagen ska kunna komma i fråga.

Enligt artikel 12.3 i ramdirektivet ska en skyldighet angående gemen- samt utnyttjande av ledningar föregås av en skälig tid av offentligt sam-

Prop. 2010/11:115

råd då samtliga berörda parter ges tillfälle att yttra sig. Bestämmelsen ska Prop. 2010/11:115 därför inordnas i LEK på så sätt att den omfattas av reglerna om förfaran-

den för samråd enligt 8 kap.

Ett åliggande enligt paragrafen kan vidare komma att påverka rätten att sända genom tråd enligt yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I 3 kap. 1 § andra stycket 2 YGL finns en bestämmelse som innebär att den grund- lagsfästa rätten att sända i tråd får begränsas genom föreskrifter i lag om det är fråga om skyldighet för en nätinnehavare att ge utrymme för över- föringar när det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar. Vidare får begränsningar av yttrandefriheten enligt 2 kap. 21 § regeringsformen göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demo- kratiskt samhälle. Av samma lagrum följer att begränsningen aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Den nu föreslagna paragrafen har ett konkurrensfrämjande syfte, vilket är ett ändamål godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Den kan inte sägas vara mer långtgående än vad som krävs för att uppnå syftet. En tillämpning av bestämmelsen skulle inte hota den fria åsiktsbildningen. Något hinder mot att införa bestämmelsen föreligger därmed inte.

7.4Funktionell separation

Regeringens förslag: Om det finns synnerliga skäl för det får en verti- kalt integrerad operatör med betydande inflytande på en viss marknad som ålagts en skyldighet att lämna tillträde förpliktas att organisato- riskt avskilja de verksamheter som har anknytning till beslutet om skyldigheten. Avskiljandet ska ske på ett sådant sätt att verksam- heterna bedrivs av en oberoende affärsenhet och, liksom tidigare, sär- skilt syfta till att säkerställa icke-diskriminering och insyn. Om en vertikalt integrerad operatör som har ett betydande inflytande på en viss marknad avser att utan förpliktelse avskilja en betydande del av eller samtliga sina tillgångar i accessnätet i syfte att säkerställa icke- diskriminering och insyn, ska operatören i förväg och i god tid under- rätta tillsynsmyndigheten om sin avsikt, eventuella ändringar av pla- nerna och slutresultatet av processen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege- ringens.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen (PTS) tillstyrker förslaget om att bestämmelsen om funktionell separation blir teknikneutral och har i övrigt följande synpunkter. Kravet på synnerliga skäl begränsar i alltför stor omfattning myndighetens möjlighet att tillämpa bestämmelserna. I stället förordas att beskrivningen i direktivet också återges i lagen och det anges att om myndigheten konstaterar att effektiv konkurrens inte kunnat uppnås genom övriga skyldigheter och betydande och kvarstående kon- kurrensproblem och/eller marknadsmisslyckanden föreligger får myndig- heten som en undantagsåtgärd fatta beslut om funktionell separation eller

godkänna ett frivilligt åtagande. Utan närmare vägledning om vilka om- Prop. 2010/11:115 ständigheter som ska påvisas för att det ska konstateras att det finns

synnerliga skäl kan regeln bli mycket svår att tillämpa. I fråga om be- greppen icke-diskriminering och likabehandling skulle det vara önskvärt med ett förtydligande i lagen så att överensstämmelse med aktuell artikel i tillträdesdirektivet uppnås. Där anges uttryckligen att den oberoende affärsenheten ska leverera tillträdesprodukter och tillträdestjänster till alla företag, inklusive andra affärsenheter inom moderbolaget, enligt samma tidsfrister och på samma villkor, bl.a. när det gäller pris- och servicenivåer samt med hjälp av likadana system och förfaranden. Vidare uppmärksammas att det i förarbetena till paragrafen i dess nuvarande lydelse anges att med avskiljande av verksamhet som avser förvaltning inte åsyftas strategiska investeringar i infrastrukturen. När paragrafen nu ändras så att det inte längre särskilt anges vilken verksamhet som ska avskiljas är det oklart om ändringen innebär att strategiska investeringar kan inkluderas i en separation. Så bör vara fallet för att uppnå den önsk- värda graden av självständighet. Konkurrensverket stöder förslaget att bestämmelsen om funktionell separation ska omfatta även andra typer av nät än det metallbaserade accessnätet. Avvägningen inför beslut om separation är emellertid komplicerad och verket delar därför bedöm- ningen i promemorian att det i förordning bör anges vilket underlag som ska lämnas till Europeiska kommissionen. Då beslut om investeringar och affärsstrategier för ett vertikalt integrerat företag ofta inte fattas separat från varandra, är det vid en separation viktigt att analysera effek- terna på investerings- och innovationsbenägenheten. Därför bör en sådan analys ingå i underlaget. Verket pekar vidare på att funktionell separation i princip är att betrakta som irreversibel, varför för- och nackdelar måste analyseras ur såväl ett kortsiktigt som långsiktigt perspektiv. Även om den tjänstebaserade konkurrensen inom samma nätverk kan öka på kort sikt kan effektivitetsförluster i form av försämrad eller utebliven konkur- rens mellan nätverk uppkomma på lång sikt. Dessa dynamiska effektivi- tetsförluster kan vara betydande.

Skälen för regeringens förslag

Utgångspunkter

Nya bestämmelser om funktionell separation av ett vertikalt integrerat företag har införts genom artikel 13a och 13b i tillträdesdirektivet.

Svenska bestämmelser om funktionell separation finns redan i 4 kap. 12 a och b §§ LEK. De får tillämpas på en vertikalt integrerad operatör med betydande inflytande (SMP, se avsnitt 6.1) som ålagts skyldighet om tillträde till ett nät som avses i 4 kap. 9 §. I denna paragraf definieras det metallbaserade accessnätet. Den skyldighet som avses är därmed fy- siskt tillträde i grossistledet till kopparbaserad infrastruktur mellan slut- kundens fasta anslutningspunkt och den nätägande operatörens närmaste anslutningspunkt för aktiv transmissionsutrustning. Detta har också med ett engelskspråkigt uttryck benämnts local loop unbundling (LLUB).

Med en vertikalt integrerad operatör avses enligt 1 kap. 7 § LEK en operatör som är leverantör både på grossist- och slutanvändarmarknader- na för en viss tjänst.

En förpliktelse om funktionell separation får förenas med villkor som syftar till att säkra de avskilda verksamheternas oberoende i förhållande till operatörens egen försäljningsverksamhet i slutkundsledet. Villkoren får innefatta krav på att operatörens inflytande över verksamheterna inskränks genom organisatoriska åtgärder eller på att verksamheterna ska drivas av en separat juridisk person. Villkor om att verksamheterna ska ställas under oberoende ledning får också uppställas.

Tillämpning av bestämmelsen förutsätter att det föreligger exceptio- nella omständigheter enligt artikel 8.3 i tillträdesdirektivet. Detta har i LEK kommit till uttryck genom ett krav på synnerliga skäl för tillämp- ning av skyldigheten. Sådana skäl får enligt förarbetena till bestämmel- sen anses föreligga t.ex. om samtliga åtgärder som lagen utpekar har ut- tömts, men effektiv konkurrens trots detta inte har uppnåtts och mark- nadssituationen medför negativa verkningar för slutanvändarna i fråga om pris och urval (prop. 2007/08:73 s 37).

En funktionell separation ska särskilt syfta till att säkerställa icke- diskriminering och insyn. Att samtliga förpliktelser enligt 4 kap. LEK ska syfta till att skapa effektiv konkurrens följer av 4 kap. 4 § första stycket i lagen.

Avgränsningen av de verksamheter som ska avskiljas ska ske med utgångspunkt i det tillträdesbeslut som gäller då bestämmelsen tillämpas. Det är nämligen i tillträdesbeslutet som omfattningen av de tillträdes- tjänster som ska tillhandahållas framgår. Där anges också vilka delar av nät och tillhörande installationer som avses med skyldigheten och följ- aktligen närmare vilka förvaltnings- och driftsverksamheter som ska om- fattas av en separation. Kopplingen till skyldighetsbeslutet anges explicit i första stycket i 4 kap. 12 a §.

Tillämpning av bestämmelsen ska syfta till att säkerställa icke- diskriminering och insyn för att åstadkomma förbättrad konkurrens. Med förvaltning avses det löpande underhållet av nätet liksom kortsiktiga in- vesteringar i t.ex. tillhörande installationer. Operatören ska ges skälig tid för avskiljandet.

I 4 kap. 12 b § anges närmare vilka villkor som får ställas för att säkra de avskilda verksamheternas oberoende från operatörens egen verksam- het mot slutkund. Av förarbetena (prop. 2007/08:73 s. 38f.) framgår att villkoren om oberoende som kan föreskrivas med stöd av paragrafen ska syfta till att uppnå icke-diskriminering i operatörens grossistverksamhet och ska utformas med hänsyn till detta. Villkoren omfattas av kravet på proportionalitet och rimlighet i 1 kap. 2 § LEK och får aldrig vara mer ingripande än vad som krävs för att tillgodose avsedda syften. Tillsyns- myndigheten kan därför inte föreskriva att de separerade verksamheterna ska drivas i ett särskilt bolag om syftet med separationen kan uppnås på ett mindre ingripande sätt. Om villkoren inte innefattar krav på att de avskilda verksamheterna ska drivas i en annan juridisk person kan det i villkor i stället beskrivas hur den separerade enheten ska organisera sig för att uppnå motsvarande oberoende och för att övriga marknadsaktörer och tillsynsmyndigheten ska få insyn i och förtroende för verksamheten.

Prop. 2010/11:115

Villkoren som kan uppställas ska vara ägnade att stärka den separerade delens oberoende. Detta kan innefatta krav på inrättande av en funktion som ska stödja efterlevnaden av åläggandet om funktionell separation och andra skyldigheter inom organisationen. För att reellt oberoende ska uppnås kan tillsynsmyndigheten vidare behöva föreskriva att s.k. vatten- täta skott ska skapas runt den separerade organisationen. Sådana organi- satoriska villkor blir med nödvändighet detaljerade och förutsätts tas fram i samråd med den dominerande operatören.

En oberoende ledning ska säkra att icke-diskriminering tillämpas i den avskilda verksamheten. Den syftar också till att garantera alla marknads- aktörer samma insyn i den avskilda verksamheten. Tillsynsmyndigheten kan föreskriva att samtliga personer i ledningen för den separerade orga- nisationen inte samtidigt får inneha ledande positioner i operatörens öv- riga verksamhet.

Vilka förändringar krävs i nuvarande reglering?

Direktivets bestämmelse om funktionell separation skiljer sig från den gällande svenska bestämmelsen genom att den inte enbart är tillämplig på accessnätet som det definieras i den tidigare versionen av tillträdes- direktivet, dvs. accessnätet för det fasta allmänna telefonnätet. Direk- tivets regel är teknikneutral i den meningen att verksamheter som bedrivs i andra nät än accessnätet för det fasta allmänna telefonnätet, t.ex. nya fiberbaserade accessnät, kan bli föremål för funktionell separation. Bestämmelserna i 4 kap. 12 a § LEK bör därför ändras så att de åter- speglar detta. Omfattningen av avskiljandet bör fastställas av reglerings- myndigheten inom ramen för de verksamheter som omfattas av beslutet eller besluten om skyldighet att lämna tillträde, se vidare nedan.

Det framgår av direktivet och dess skäl att funktionell separation kan aktualiseras som en undantagsåtgärd när det har konstaterats att tidigare meddelade skyldigheter i syfte att komma till rätta med konkurrens- problemen på en eller flera berörda marknader inte räckt till och kvar- stående konkurrensproblem eller marknadsmisslyckande konstaterats. Som angetts ovan under föregående rubrik är detta genom kravet på synnerliga skäl en förutsättning också för tillämpning av de svenska bestämmelserna på området. Härigenom motsvarar den befintliga regle- ringen direktivets anvisningar om när förpliktelser om funktionell sepa- ration kan komma i fråga. Den svenska bestämmelsen grundar sig på 8.3 andra stycket tillträdesdirektivet som förutsätter exceptionella omstän- digheter. Även i artikel 13a hänvisas till 8.3 andra stycket. Vi delar så- ledes inte PTS uppfattning att förutsättningarna för tillämpning av direk- tivet skiljer sig från gällande svensk rätt.

I 4 kap. 12 a § LEK anges vidare att en förpliktelse om funktionell separation särskilt ska syfta till att säkerställa bl.a. icke-diskriminering. Förpliktelsen ska således skapa sådan likabehandling som anges i artikel 13a.1 andra stycket i tillträdesdirektivet. Även i detta avseende överens- stämmer bestämmelsen således med direktivet.

Enligt den nuvarande lydelsen av 4 kap. 12 a § LEK är det som ska avskiljas verksamheter som avser förvaltning, drift och tillhandahållande av nät och tillhörande installationer. Denna uppräkning föreslås utgå ef-

Prop. 2010/11:115

tersom direktivet inte anger motsvarande begränsning. För att uppnå överensstämmelse med direktivet bör i paragrafen i stället anges att de verksamheter som ska avskiljas ska vara de som har anknytning till be- slutet om skyldighet att lämna tillträde. På samma sätt bör det också sär- skilt anges i paragrafen att verksamheterna ska placeras i en oberoende affärsenhet, vilket inte uttryckligen framgår av den nuvarande ordalydel- sen.

En separation kan därmed komma att omfatta fler verksamheter än som är fallet enligt den nu gällande bestämmelsen. Av propositionen i det tidigare lagstiftningsärendet framgår att regeringen ansåg sig förhindrad att föreskriva avskiljande av bl.a. verksamhet som omfattar utbyggnad av infrastruktur som enligt dåvarande reglering inte kunde omfattas av skyldigheter om tillträde. Eftersom den nya bestämmelsen föreslås vara teknikneutral och en separation därmed kan komma att omfatta alla typer av nät gör sig de hänsyn som föranledde begränsningar beträffande av- skiljande av sådana strategiska beslut inte längre gällande. Sålunda är det möjligt att regleringsmyndigheten bedömer att även verksamhet som avser strategiskt beslutsfattande med anknytning till skyldigheten om tillträde kan behöva avskiljas för att reellt oberoende ska uppnås. Även andra verksamheter kan omfattas av separation med den nu föreslagna ordalydelsen, allt under förutsättning att det krävs för att säkerställa icke- diskriminering och insyn samt i övrigt bedöms proportionerligt i för- hållande till syftet att uppnå konkurrens. I sammanhanget bör dock erinras om det som framgår av skäl 61 till ändringsdirektivet. Här fram- går att genomförande av funktionell separation inte bör förhindra lämpliga samordningsmekanismer mellan de olika separata affärsen- heterna för att säkerställa att moderbolagets ekonomiska och förvalt- ningsmässiga kontrollrättigheter skyddas.

De svenska reglerna om funktionell separation är uppbyggda så att det dels anges under vilka förutsättningar ett sådant åliggande kan meddelas och vad det närmare ska innebära, dels anges att villkor får uppställas för att oberoende ska uppnås för de separerade verksamheterna och närmare vilka krav villkoren får innefatta. Artikel 13 a.3 i tillträdesdirektivet utgår i stället från att ett förslag till separation, som först ska godkännas av kommissionen, ska omfatta en beskrivning av ett antal bindande förut- sättningar, arrangemang och regler samt ett övervakningsprogram för att säkerställa efterlevnad. Vi kan emellertid inte se att det som avses är någon skillnad i sak. Det saknas därför anledning att göra några för- ändringar i 4 kap. 12 b § som handlar om villkor som syftar till att säkra de avskilda verksamheternas oberoende i förhållande till operatörens egen försäljningsverksamhet i slutkundsledet.

Av artikel 8 i tillträdesdirektivet följer att en förpliktelse om funktio- nell separation kräver godkännande från kommissionen. Detta har sin motsvarighet i 8 kap. 14 a § LEK, där det anges att ett beslut om funktio- nell separation inte får fattas utan att det först har godkänts av kom- missionen.

Artikel 13a.4 ställer krav på att regleringsmyndigheten när kommissio- nen godkänt ett förslag till funktionell separation genomför en samord- nad analys av de marknader som har anknytning till accessnätet. Med accessnätet får här förstås det nät vari bedrivs verksamhet som har anknytning till grossistleveranser av relevanta tillträdesprodukter enligt

Prop. 2010/11:115

artikel 13a.1 och som omfattas av åläggandet om funktionell separation. Syftet med denna bestämmelse är, som den får förstås, att myndigheten i det nya läge som avskiljandet ger upphov till ska analysera vilka regleringsskyldigheter – utöver själva den funktionella separationen – som fortsättningsvis bör åligga operatören i fråga eller som bör ändras eller tas bort. Analysen kan slutföras i samband med beslutet om funktio- nell separation eller så fort som möjligt därefter, med beaktande av vad som är lämpligt utifrån omständigheterna. Någon särskild bestämmelse om detta fordras inte. PTS ska nämligen enligt 8 kap. 6 § LEK fort- löpande analysera de relevanta marknader som fastställts, identifiera företag med betydande inflytande och meddela, eller i förekommande fall upphäva, beslut om skyldigheter. Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 2002/03:110 s. 403) framgår att en sådan analys bör ske när det är påkallat till följd av icke obetydliga förändringar i marknadsutveck- lingen. En förnyad analys bör sålunda alltid göras vid en så stor föränd- ring som beslut om funktionell separation innebär.

Vad det underlag till beslutsförslag om funktionell separation som ska lämnas in till kommissionen för granskning i enlighet med tillträdes- direktivets artikel 13a.2 och 13a.3 närmare ska innehålla bör anges i förordning.

Separation utan förpliktelse

Av artikel 13b i tillträdesdirektivet framgår att en operatör som avser att avskilja en betydande del av eller samtliga tillgångar i det lokala access- nätet till en separat juridisk person under ett annat ägarskap, eller inrätta en separat affärsenhet för att erbjuda alla tjänsteleverantörer fullt lik- värdiga tillträdesprodukter, i förväg och i god tid ska underrätta den nationella regleringsmyndigheten om sin avsikt. Ett av syftena bakom bestämmelsen är att regleringsmyndigheten därigenom får kännedom om större avskiljanden av lokala accessnät och kan inleda en dialog med operatören om förändringen och dess konsekvenser.

Det bör införas en ny bestämmelse i LEK som motsvarar den upp- lysningsskyldighet som uppställs i direktivet. Bestämmelsen bör syste- matiskt inordnas i lagen på så sätt att den placeras i anslutning till be- stämmelserna om prövning av ärenden m.m. i 8 kap.

Ett avskiljande även utan förpliktelse kan ha stor påverkan på mark- nadens funktion och det är viktigt att regleringsmyndigheten kan bedöma effekten av transaktionen på befintliga regleringsskyldigheter. Även SMP-operatören i fråga bör ha ett intresse av att inleda kontakter med PTS för att därigenom få kännedom om myndighetens bedömningar av hur befintliga skyldigheter kan komma att påverkas av en separation. Det är därför troligt att operatören och myndigheten kommer att föra en dialog om förutsättningarna även för ett avskiljande på helt frivillig basis. För att utreda vilka skyldigheter som ska gälla efter separationen ska den nationella regleringsmyndigheten enligt artikel 13b.2 genomföra en samordnad analys av accessnätets olika marknader för att bedöma den avsedda transaktionens effekt på befintliga regleringsskyldigheter, var- efter myndigheten ska införa, bibehålla, ändra eller återkalla skyldigheter i enlighet med bestämmelserna i artikel 16 i ramdirektivet.

Prop. 2010/11:115

Som konstaterats under rubriken närmast ovan ska PTS enligt 8 kap. Prop. 2010/11:115 6 § LEK med beaktande av kommissionens riktlinjer för marknadsanalys

och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden analy- sera de relevanta marknader som fastställts enligt 5 §. Vid PTS:s fast- ställande av marknader ska kommissionens rekommendation om rele- vanta produkt- och tjänstemarknader samt riktlinjer för marknadsanalys och bedömning av ett företags betydande inflytande på marknaden beak- tas. Marknadsanalyserna ska utföras utifrån konkurrensrättsliga principer och med hjälp av konkurrensrättslig metodik (prop. 2002/03:110 s. 275). Det innebär bl.a. att det i analyserna ska beaktas hur närliggande mark- nader påverkar varandra. Kravet på en samordnad analys enligt artikel 13b i tillträdesdirektivet följer således av gällande bestämmelser i LEK och någon ändring med anledning kravet erfordras inte.

Frivilligt åtagande

Enligt 4 kap. 12 c § LEK finns, genom hänvisning till 4 kap. 12 a § med vidare hänvisning till 4 kap. 9 §, möjlighet för tillsynsmyndigheten att fatta beslut om att godta frivilliga åtaganden om funktionell separation när det gäller verksamhet som rör det metallbaserade accessnätet. Beslu- tet är då att likställa med en skyldighet. Det kan noteras att när det i denna proposition nu föreslås ändringar i såväl 4 kap. 9 § som 12 a § LEK, så att även andra typer av nät än det metallbaserade accessnätet kan omfattas, kan fler verksamheter än de som har anknytning till skyldig- heter om tillträde rörande metallaccessnätet bli föremål för frivilligt åtagande om funktionell separation.

7.5	Tillträde till specificerade nätdelar och tillhörande
	installationer

Regeringens förslag: Ett beslut om att en s.k. SMP-operatör förplik-
tas att ge annan tillträde till specificerade nätdelar och tillhörande
installationer kan inbegripa sådant tillträde som krävs för att möjlig-
göra val och förval av nätoperatör samt erbjudanden om återförsälj-
ning av abonnemang. En sådan förpliktelse om tillträde till och an-
vändning av nät och tillhörande installationer i syfte att tillhandahålla
elektroniska kommunikationstjänster kan bl.a. avse att operatören ska
erbjuda tillträde till sådana tjänster som möjliggör eller stödjer eller
kan stödja tillhandahållande av tjänster via elektroniska kommunika-
tionsnät eller elektroniska kommunikationstjänster. Bestämmelsen om
att en s.k. SMP-operatör på marknaden för fast telefoni ska ge sina
abonnenter tillgång till tjänster som erbjuds av andra tillhandahållare
av allmänt tillgängliga telefonitjänster genom att möjliggöra prefixval
och förval upphävs.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: Post och telestyrelsen (PTS) välkomnar förslaget
att införa ett tillägg i 4 kap. 8 § 1 LEK om att ett beslut om tillträdes-
skyldighet även kan avse skyldigheter när det gäller förval och grossist-		90

telefoniabonnemang samt tillhörande tjänster. Myndigheten ställer sig emellertid frågande till varför direktivets skrivning om ”nätdelar som inte är aktiva” saknas i promemorians förslag till tillägg i 4 kap. 8 § 1 LEK. Motsvarande tillägg – ”passiva nätdelar” – har gjorts i förslaget på defi- nition av ”elektroniskt kommunikationsnät”. Även Tele2 Sverige AB (Tele2) och Telenor Sverige AB anser att passiva nätdelar bör anges sär- skilt i paragrafen. Tele2 föreslår vidare ett förtydligande så att det anges i lagtexten att skyldigheten i fråga ska möjliggöra förval och abonne- mangstjänster var och en för sig eller i kombination.

Skälen för regeringens förslag: Enligt den ändrade artikel 12 i till- trädesdirektivet kan skyldigheter när det gäller tillhörande tjänster och förval samt grossisttelefoniaccess införas. Motsvarande tvingande be- stämmelser om förval i artikel 19 i Europaparlamentets och rådets di- rektiv av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och använda- res rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommuni- kationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster) har upphävts.

Artikel 12 i tillträdesdirektivet i sin tidigare lydelse har genomförts i 4 kap. 8–12 §§ LEK. I artikel 19 i direktivet om samhällsomfattande tjänster fanns tidigare tvingande bestämmelser om förval som i samband med tilläggen om förval i artikel 12 i tillträdesdirektivet upphävts. Med anledning av detta bör också 5 kap. 12 § LEK upphävas. Enligt skäl 20 till ändringsdirektivet kan ett fortsatt åläggande av val eller förval av nätoperatör direkt genom gemenskapslagstiftningen hämma den tekniska utvecklingen, och korrigeringsåtgärder bör snarare åläggas av de natio- nella regleringsmyndigheterna som ett resultat av marknadsanalys i enlighet med förfarandena i ramdirektivet och de skyldigheter som avses i artikel 12 i tillträdesdirektivet. Grossisttelefoniabonnemang (GTA) har tidigare inte uttryckligen berörts inom EU:s rättsliga ram för elektroniska kommunikationsnät och -tjänster. För att sådana åtgärder i fortsättningen ska kunna vidtas inom ramen för ett beslut om skyldighet om tillträde bör det särskilt anges i 4 kap. 8 § LEK att beslut enligt paragrafen kan avse skyldigheter när det gäller förval eller GTA. Sådana skyldigheter ska därmed kunna åläggas var för sig eller i förening.

Artikel 12.1 j i tillträdesdirektivet lägger ”tillhörande tjänster” till den exemplifierande lista på vad operatörer kan åläggas tillträde till som återfinns i artikeln. Tillhörande tjänster omfattas av definitionen av till- hörande installationer (i direktivet används begreppet ”faciliteter” i den svenska versionen) i Artikel 2 e i ramdirektivet. Själva begreppet till- hörande tjänster definieras i den nya artikel 2 ea i ramdirektivet. Enligt definitionen inbegriper tillhörande tjänster bl.a. nummeromvandling och system med motsvarande funktion, system för villkorad tillgång och elektroniska programguider (EPG), samt andra tjänster, såsom identitets-, lokaliserings- och närvarotjänster. Uppräkningen i bestämmelsen är inte uttömmande utan utgör bara exempel på vad som omfattas. Exemplen förklaras inte heller närmare. Exakt vilka tillhörande tjänster som kan behöva omfattas av en skyldighet om tillträde får dock avgöras av PTS med utgångspunkt i omständigheterna i enskilda situationer då myndig- heten anser att ett nekat tillträde, eller villkor med liknande verkan, skulle vara till men för konkurrensen på slutkundsmarknaden eller på något annat sätt motverka slutanvändarnas intressen. Bestämmelsen föreslås genomföras genom en ny åttonde punkt i 4 kap. 8 § LEK.

Prop. 2010/11:115

Remissinstanser som yttrat sig i denna del ifrågasätter varför prome- Prop. 2010/11:115 morian inte tagit med ”nätdelar som inte är aktiva” i förslaget till tillägg i

4 kap. 8 § första punkten LEK. Eftersom paragrafen i fråga gäller till- träde till nät och tillhörande installationer har frågan emellertid redan omhändertagits i det att definitionerna av ”elektroniskt kommunikations- nät” och ”tillhörande installation” genom denna proposition föreslås ändras. Genom ändringarna klargörs att skyldigheter enligt 4 kap. 8 § LEK kan omfatta också passiva nätdelar.

7.6Nätets funktion och tekniska säkerhet

Regeringens förslag: Beslut om förpliktelse om tillträde till och användning av nät och tillhörande installationer får förenas med vill- kor som behövs för att säkerställa normal nätdrift. Villkor om att följa särskilda standarder eller specifikationer får dock endast gälla sådana standarder som Europeiska kommissionen har angett som obligato- riska i en förteckning som offentliggjorts i Europeiska unionens offici- ella tidning. Bestämmelsen om att nätets funktion och tekniska säker- het särskilt ska beaktas vid tillämpningen av bestämmelsen om åläg- gande av skyldighet att lämna tillträde till nät och tillhörande installa- tioner i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster upphävs.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege- ringens.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen tillstyrker förslaget, men uppmärksammar att det i promemorian föreslås att begreppet driftsäker- het används på andra håll i lagen. Myndigheten menar att begreppen i lagen bör överensstämma och förslår därför att begreppet driftsäkerhet används även här i stället för normal nätdrift.

Skälen för regeringens förslag: I artikel 5.2 i tillträdesdirektivet angavs tidigare att när en nationell regleringsmyndighet inför skyldig- heter för en operatör att tillhandahålla tillträde i enlighet med artikel 12 får den, i enlighet med gemenskapslagstiftningen, fastställa tekniska eller driftsmässiga villkor som ska uppfyllas av dem som tillhandahåller eller utnyttjar sådant tillträde, om detta är nödvändigt för att säkerställa att nätet fungerar normalt. Det angavs vidare att villkor som avser tillämp- ning av särskilda tekniska standarder eller specifikationer ska överens- stämma med artikel 17 i ramdirektivet.

Artikeln är genomförd genom 4 kap. 10 § LEK där det anges vad som särskilt ska beaktas vid tillämpningen av 4 kap. 8 § LEK när en operatör med betydande inflytande (SMP) på en viss marknad åläggs skyldigheter för att uppfylla rimliga krav på tillträde till och användning av nät och tillhörande installationer. Av punkten 7 framgår att nätets funktion och tekniska säkerhet särskilt ska beaktas vid tillämpningen av 4 kap. 8 § LEK.

Artikel 5 i tillträdesdirektivet har nu ändrats. Genom ändringen har det som tidigare angavs i punkten 2 tagits bort. Samtidigt har i artikel 12.3 angetts, förutom hänvisningen till artikel 17 i ramdirektivet vad gäller

tekniska standarder eller specifikationer, att de nationella regleringsmyn- Prop. 2010/11:115 digheterna vid behov får införa tekniska eller operativa villkor för dem

som tillhandahåller och/eller utnyttjar föreskrivet tillträde för att säker- ställa normal nätdrift. Sålunda föreskriver direktiven inte längre att vill- koren ska vara nödvändiga för att säkerställa att nätet fungerar normalt, utan att villkor vid behov får införas för att säkerställa normal nätdrift.

Artikel 12 i ramdirektivet har huvudsakligen genomförts genom 4 kap. 8 § LEK. För att fullt ut genomföra också artikel 12.3 bör regeln i 4 kap. 10 § 7 LEK upphävas och en bestämmelse som motsvarar den nya artikel 12.3 i tillträdesdirektivet införas i 4 kap. 8 § LEK. Uttrycken nätets funk- tion och tekniska säkerhet bör inte längre användas, utan terminologin bör, så långt det är möjligt, överensstämma med den som nu föreslås i 5 kap. 6 a § LEK. Vad som är driftsäkerhet enligt den nämnda regeln sammanfaller rimligen i många fall med vad som får betraktas som normal nätdrift. I enlighet med förslaget i promemorian anser vi dock att tillträdesdirektivets begrepp bör användas, eftersom kriteriet driftsäkerhet i det här fallet skulle kunna inskränka PTS möjligheter att ålägga SMP- operatören de skyldigheter direktivet förutsätter.

8 Tjänster till slutanvändare m.m.

8.1 Tillgång till samhällsomfattande tjänster

Regeringens förslag: Tillgång till ett allmänt kommunikationsnät i en fast anslutningspunkt ska vara en samhällsomfattande tjänst. Även till- handahållande av andra ställen för allmän tillgång till taltelefoni än telefonautomater ska ingå i de samhällsomfattande tjänsterna.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslaget eller
lämnar det utan invändning. Näringslivets telekomförening (NTK) och
Elöverkänsligas Riksförbund anser att den samhällsomfattande tjänsten
inte ska vara knuten till en fast nätanslutningspunkt utan till ett fast tele-
fonnät, och att det finns fortsatt behov av att säkerställa tillgången till
telefonautomater. ISOC-SE anser att tillgång till Internet ska kunna er-
bjudas som en samhällsomfattande tjänst via ett allmänt kommunika-
tionsnäts anslutningspunkt.
Skälen för regeringens förslag: Med samhällsomfattande tjänster
avses det minimiutbud av tjänster av viss angiven kvalitet, vilka ska vara
tillgängliga för alla användare till ett överkomligt pris med hänsyn till de
speciella nationella förhållandena. De samhällsomfattande tjänsterna an-
ges i direktivet om samhällsomfattande tjänster.
Bestämmelser om vilka de samhällsomfattande tjänsterna är finns i
5 kap. 1 § första stycket LEK. Till dessa tjänster hör enligt första och
andra punkterna att uppfylla rimliga krav på anslutning till det allmänna
telefonnätet till en fast nätanslutningspunkt och på tillgång till allmänt
tillgängliga telefonitjänster till en fast nätanslutningspunkt. Genom be-
stämmelserna genomförs artikel 4.1 i direktivet om samhällsomfattande
tjänster.	93

Artikel 4.1 har nu ändrats på så sätt att regleringen av allmänt tillgäng- Prop. 2010/11:115 liga telefonitjänster har flyttats till artikel 4.3. Detta föranleder inte någon

lagändring. I övrigt anges i artikel 4.1 i dess lydelse enligt den svenska språkversionen av ändringsdirektivet att anslutningen till en fast anslut- ningspunkt även fortsättningsvis ska ske till det allmänna telefonnätet. Detta följer dock inte intentionen i skäl 4 till ändringsdirektivet att det inte bör finnas några restriktioner när det gäller de tekniska medel med vilka anslutningen tillhandahålls. Vidare har definitionen av allmänt tele- fonnät i artikel 2 b i direktivet upphävts som ett led i att göra direktivet teknikneutralt.

I de engelska och franska språkversionerna av ändringsdirektivet an- vänds i artikel 4.1 public communications network respektive réseau de communications public, vilket stämmer bättre överens med ambitionen att göra bestämmelsen teknikneutral. Dessa begrepp definieras i artikel 2 d i ramdirektivet. I den svenska språkversionen av ramdirektivet defi- nieras i artikel 2 d begreppet allmänt kommunikationsnät. Mot denna bakgrund bör artikel 4.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster läsas som att det är ett allmänt kommunikationsnät som avses och inte det all- männa telefonnätet. Bestämmelsen i 5 kap. 1 § första stycket 1 LEK bör anpassas till detta mer teknikneutrala angreppssätt.

I 5 kap. 1 § första stycket 5 LEK anges att det är en samhällsomfattan- de tjänst att tillhandahålla telefonautomater i viss omfattning. Den ba- komliggande bestämmelsen i artikel 6 i direktivet om samhällsom- fattande tjänster har gjorts teknikneutral. Det anges där att skyldigheten kan avse även andra ställen för tillgång till taltelefonitjänster. Mot- svarande tillägg bör göras även i lagen.

8.2Särskilda rättigheter för abonnenter

8.2.1Avtalsinnehåll

Regeringens förslag: Bestämmelsen om vad ett avtal ska innehålla kompletteras enligt den obligatoriska information som räknas upp i di- rektivet om samhällsomfattande tjänster. Vidare klargörs att informa- tionen ska vara tydlig, heltäckande och lättillgänglig. Bestämmelsen vidgas till att omfatta även tjänster som ger anslutning till ett allmänt kommunikationsnät. Den ska gälla automatiskt för konsumenter och på begäran för andra slutanvändare.

Bestämmelserna om underrättelser vid avtalsändringar ska gälla även den som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät.

Det informeras om att regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas i avtalet och om utformningen av underrättelser vid avtalsändringar.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslogs dock att bestämmelsen om avtalsinne-
håll skulle gälla till förmån för alla slutanvändare.
Remissinstanserna: PTS, Stiftelsen för Internetinfrastruktur (.SE) och
Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) tillstyrker	94
	94

förslaget. Flera remissinstanser, bland dem Hi3G Access AB, Com Hem AB, Sveriges advokatsamfund och PTS, anser att innebörden av vissa punkter är oklar och behöver förtydligas. PTS föreslår att förtydliganden bör kunna göras i myndighetsföreskrifter. Sveriges advokatsamfund an- ser att kunders rätt till avtal bör regleras. Juliagruppen anser att förslaget till avtalsinnehåll delvis står i strid med intresset av yttrandefrihet och tillgång till information. Telenor Sverige AB anser att bestämmelsen en- dast ska gälla för konsumenter medan företag ska ha rätt att få ett avtal med sådant innehåll på begäran. Hi3G Access AB tillstyrker att infor- mationen ska vara tydlig, heltäckande och lättillgänglig, men ifrågasätter om detta krav kan uppfyllas mot bakgrund av de utökade kraven på vad avtalen ska innehålla.

Skälen för regeringens förslag: I 5 kap. 15 § LEK anges att en slut- användare som ingår avtal med någon om en elektronisk kommunika- tionstjänst har rätt till ett avtal med ett visst närmare angivet innehåll. Därigenom skapas transparens i förhållandet mellan slutanvändare och tjänsteleverantör. Den rätt som slutanvändaren har är att avtal som träffas ska ha ett visst innehåll. Däremot gäller ingen kontraheringsplikt. En sådan plikt följer inte heller av den bakomliggande regleringen i artikel 20 i ramdirektivet.

Genom ändringar i artikel 20 i direktivet om samhällsomfattande tjäns- ter har konsumenter, och andra slutanvändare som begär det, fått rätt till ytterligare information i avtalen om priser, tariffer och villkor. I avtalen måste det också anges hur nödsamtal görs och hur dessa nödsamtal loka- liseras. Vidare ska eventuella begränsningar i tillträdet till en viss typ av innehåll eller utrustning anges i avtalet. Det kan t.ex. vara om Internet- telefoni är blockerad på mobila terminaler som i övrigt har Internet- anslutning. Vi instämmer inte i vad Juliagruppen har anfört om att en så- dan informationsskyldighet skulle ha någon inverkan på yttrandefriheten.

Information måste vidare finnas i avtalen om gällande rättsliga villkor, tjänstens kvalitetsparametrar, avtalslängd, tillämpade priser och taxor, vilken typ av kundtjänst och service efter försäljning som är tillgänglig, betalningssätt samt eventuella avgifter för att flytta ett nummer till en annan operatör eller för att avsluta ett avtal. I bestämmelsen tydliggörs också att informationen ska vara tydlig, heltäckande och lättillgänglig.

Uppräkningen av vad ett avtal ska innehålla är omfattande. Vi instäm- mer i den bedömning som flera remissinstanser har gjort att vissa punkter är oklara och behöver förtydligas för att bli tillräckligt precisa. Lagen bör därför utformas så att det övergripande anges vad avtalet ska innehålla. Som PTS har föreslagit bör de preciseringar som behövs sedan kunna meddelas i verkställighetsföreskrifter. En upplysningsbestämmelse om förekomsten av sådana föreskrifter bör föras in i lagen.

Bestämmelsen i 5 kap. 15 § LEK gäller för närvarande till förmån för alla slutanvändare. Som Telenor Sverige AB har påpekat är den bakom- liggande bestämmelsen i artikel 20.1 i direktivet numera begränsad till konsumenter. Andra slutanvändare som begär det ska dock på begäran kunna få ett avtal med det angivna innehållet.

Direktivsbestämmelsen har vidare utvidgats till att omfatta såväl tjäns- ter som ger anslutning till ett allmänt kommunikationsnät som allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

Prop. 2010/11:115

Mot denna bakgrund måste bestämmelsen i 5 kap. 15 § LEK ändras så Prop. 2010/11:115 att den överensstämmer med direktivets krav.

I 5 kap. 16 § LEK anges att om den som tillhandahåller abonnenter elektroniska kommunikationstjänster vill ändra ett avtal, ska denne un- derrätta abonnenten om ändringen minst en månad innan den träder i kraft. En abonnent som inte godtar de nya villkoren får säga upp avtalet utan att drabbas av någon kostnad, avgift eller annan förpliktelse. I un- derrättelsen ska abonnenten upplysas om sin rätt att säga upp avtalet.

Enligt artikel 20.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster ska dessa regler även gälla den som tillhandahåller ett elektroniskt kom- munikationsnät. Bestämmelsen i 5 kap. 16 § måste därför ändras på mot- svarande sätt.

Enligt direktivet ska de nationella regleringsmyndigheterna även kunna specificera formatet för de underrättelser som lämnas. Bestämmelser om detta kan meddelas i verkställighetsföreskrifter. Det bör därför föras in en upplysningsbestämmelse i 5 kap. 16 § om att regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om un- derrättelsens utformning.

8.2.2Avtalstid och bindningstid

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller elektroniska kommuni- kationstjänster ska erbjuda konsumenter att ingå avtal med en längsta giltighetstid om 12 månader.

Ett avtal mellan en konsument och den som tillhandahåller elektro- niska kommunikationstjänster får inte ha en längre inledande bind- ningstid än 24 månader. Detta ska också gälla för andra slutanvändare som begär det.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Promemorians förslag omfattade samtliga slutanvändare.
Remissinstanserna: PTS, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL),
Konkurrensverket och Stiftelsen för Internetinfrastruktur (.SE) är positiva
till förslaget. Hi3G Access AB avstyrker förslaget. Lantbrukarnas Riks-
förbund avstyrker en reglering av längden på den inledande avtalsperio-
den. Telia Sonera AB, Tele2 Sverige AB, Telenor Sverige AB och Tera-
com AB anser att förslaget ska begränsas till konsumenter. Konkurrens-
verket och Telenor Sverige AB anser att undantag bör kunna göras när
det krävs kundspecifika investeringar. Com Hem AB anser att det är
oklart om förslaget om en längsta löptid på 12 månader avser bindnings-
tid eller avtalstid och avstyrker förslaget om det är avtalstid som avses.
Allmänna reklamationsnämnden ifrågasätter att förslaget inte innehåller
någon civilrättslig sanktionsmöjlighet. Konkurrensverket tillstyrker för-
slaget om avtalstider men menar, i likhet med Telenor Sverige AB, att
undantag bör kunna göras när det krävs för kundspecifika investeringar.
Vissa remissinstanser anser att avtalstiderna bör vara kortare. PTS före-
språkar att den maximala bindningstiden bestäms till 12 eller 18 måna-
der. Konsumentverket/KO anser att det bör införas en bestämmelse som
innebär en maximal bindningstid på 12 månader. Även SKL anser att
detta bör övervägas.	96

Skälen för regeringens förslag: Långa bindningstider och långa avtal kan verka hämmande på abonnenters möjlighet att byta leverantör, vilket i sin tur verkar hämmande på konkurrensen. Att sätta maximala tids- gränser för bindningstider och avtalsperioder är metoder som bidrar till att användare kan växla oftare mellan olika tjänsteleverantörer för att på så sätt dra nytta av olika erbjudanden.

Enligt artikel 30.5 i direktivet om samhällsomfattande tjänster får bind- ningstiden för avtal som ingås mellan konsumenter och företag som till- handahåller elektroniska kommunikationstjänster inte överstiga 24 måna- der. Användare ska vidare ha möjlighet att ingå ett avtal med en maximal giltighetstid på 12 månader. Mot bakgrund av direktivsregleringen sak- nas alternativ till lagstiftning. För att uppfylla direktivets krav bör det så- ledes i LEK införas bestämmelser om längsta bindningstid och om möj- lighet att ingå avtal med en maximal giltighetstid på 12 månader.

Post- och telestyrelsen och Konsumentverket har förespråkat att den maximala bindningstiden bör vara kortare än den 24 månader. Vi kan konstatera att det i dagsläget inte är ovanligt med bindningstider på 24 månader. Detta skapar möjligheter för tjänsteleverantörer att koppla försäljning av abonnemang till subventioner av avancerad terminalutrust- ning, som efterfrågas av användarna. Utgångspunkten för regeringen är att avtalsfrihet bör råda på marknaden i så stor utsträckning som möjligt. Det är inte givet vilka konsekvenser en begränsning av bindningstidens längd skulle medföra. Enligt vår bedömning bör därför den längsta bind- ningstiden vara 24 månader, i likhet med vad som föreslogs i promemo- rian.

Första ledet i artikel 30.5 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, som gäller den inledande bindningstiden om 24 månader, omfattar endast konsumenter, och inte andra slutanvändare. Flera remissinstanser har också påpekat att både en tjänsteleverantör och ett företag som köper dess tjänster i många fall har intresse av att kunna avtala om en längre inledande bindningstid än 24 månader. Till skillnad från vad som före- slogs i promemorian bör det därför inte finnas någon automatisk begräns- ning av den längsta inledande bindningstiden i förhållande till andra slut- användare än konsumenter. För att uppnå en så rörlig och flexibel mark- nad som möjligt och samtidigt skydda bl.a. mikroföretag och små före- tag, bör dock även andra slutanvändare än konsumenter ha möjlighet att kräva en längsta inledande bindningstid om 24 månader.

Allmänna reklamationsnämnden har ifrågasatt varför överträdelser av bestämmelserna inte är civilrättsligt sanktionerade, t.ex. på sådant sätt att avtalsvillkor som strider mot bestämmelserna är ogiltiga. De allmänna skyldigheter som anges i LEK saknar dock genomgående denna typ av sanktion. Det gäller även de bestämmelser som medför rättigheter till skydd för någon, t.ex. för konsumenter. I stället övervakar tillsyns- myndigheten att de allmänna skyldigheterna följs. Vid överträdelser har tillsynsmyndigheten möjlighet att ingripa inom ramen för den allmänna tillsynen, genom att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att skyldigheten ska följas. Förelägganden och förbud får förenas med vite. Enligt vår mening saknas det tillräckliga skäl att för den nu aktuella bestämmelsen ha ett annat sanktionssystem vid överträdelser, så som Allmänna reklamationsnämnden har föreslagit.

Prop. 2010/11:115

8.2.3

Offentliggörande av information

Prop. 2010/11:115

Regeringens förslag: Bestämmelserna om insyn och offentliggörande av information ska omfatta samtliga tjänster som ger anslutning till ett allmänt elektroniskt kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. Informationen ska vara tydlig, jämförbar, adekvat och aktuell.

Företag ska kunna förpliktas att informera abonnenter om de tjänster som tillhandahålls.

En skyldighet att offentliggöra adekvat, jämförbar och aktuell infor- mation om tjänsternas kvalitet vidgas till att också omfatta den som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster.

En skyldighet att offentliggöra information ska även kunna avse vil- ka åtgärder som vidtagits för att ge slutanvändare med funktionsned- sättning tillträde till tjänster i samma utsträckning som andra slut- användare.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Stiftelsen för Internetinfrastruktur (.SE) tillstyrker
förslaget. Telenor Sverige AB förutsätter att det inte ställs krav på en
detaljnivå som försvårar eller omöjliggör en snabb och effektiv hantering
av situationer med överbelastning. PTS tillstyrker förslaget om att en
skyldighet att offentliggöra information även ska kunna avse vilka åtgär-
der som vidtagits för att säkerställa likvärdigt tillträde för slutanvändare
med funktionsnedsättning. Däremot anser PTS att ingripande bör ske ge-
nom föreskrifter i stället för beslut i enskilda fall. Sveriges Advokatsam-
fund har synpunkter på utformningen av bestämmelsen om offentlig-
görande av information till abonnenter med funktionsnedsättning. Handi-
sam och PTS anser att det bör finnas en skyldighet i lagen att information
ska tillhandahållas i en tydlig, heltäckande och lättillgänglig form.
Skälen för regeringens förslag: I 5 kap. 17 § LEK anges att den som
tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska hålla information
om gällande priser, taxor och allmänna villkor för tillgång till och an-
vändning av telefonitjänsten allmänt tillgänglig.
Av artikel 21.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster följer att
informationskravet måste utvidgas till att avse företag som tillhanda-
håller allmänna elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgäng-
liga elektroniska kommunikationstjänster. Vidare ska den information
som lämnas vara tydlig, jämförbar, adekvat och aktuell. De nya kraven
bör föras in i 5 kap. 17 §.
Bestämmelsen i 5 kap. 17 § tar i första hand sikte på att leverantörerna
ska förpliktas att hålla information allmänt tillgänglig. Den nya bestäm-
melsen i artikel 21.3 i direktivet går dock lite längre genom att kräva en
mer aktiv handling av företaget än att bara hålla informationen allmänt
tillgänglig. Leverantörerna ska i stället kunna åläggas att tillhandahålla
vissa uppgifter direkt till abonnenterna.
Den information som avses i artikel 21.3 gäller tillämpliga taxor för
eventuella nummer eller tjänster som omfattas av särskild prissättning,
ändringar av villkor som begränsar tillgången till eller användningen av
tjänster och tillämpningar, ändringar när det gäller tillgång till nödsamtal,
förfaranden för att mäta och styra trafiken i syfte att undvika att en del av	98

nätet fylls eller överbelastas, huruvida abonnentuppgifter ska föras in i en Prop. 2010/11:115 abonnentförteckning samt produkter och tjänster som är riktade till

abonnenter med funktionsnedsättning. Om det bedöms lämpligt får de nationella regleringsmyndigheterna främja själv- eller samregleringsåt- gärder innan någon skyldighet åläggs.

Lagen behöver anpassas till de beskrivna ändringarna i direktivet. Möj- ligheten att ålägga dessa skyldigheter bör föras in i en ny paragraf i an- slutning till 5 kap. 17 § LEK. Det är dock inte fråga om att reglerings- myndigheten direkt och generellt ska gå in och besluta om att den in- formation som räknas upp i artikel 21.3 ska lämnas, utan det får förut- sättas att myndigheten först identifierar ett behov hos abonnenterna av att viss information lämnas.

I 5 kap. 18 § LEK anges att den som tillhandahåller allmänt tillgäng- liga elektroniska kommunikationstjänster får förpliktas att för slutanvän- darna offentliggöra jämförbar, adekvat och aktuell information om tjäns- ternas kvalitet. Den bakomliggande bestämmelsen i artikel 22.1 i direk- tivet om samhällsomfattande tjänster har utvidgats till att även omfatta företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommuni- kationsnät. Vidare har det införts ett krav på att den information som ska offentliggöras även ska kunna avse de åtgärder som vidtagits för att ge slutanvändare med funktionsnedsättning tillträde till tjänster i samma ut- sträckning som andra slutanvändare. Motsvarande tillägg bör göras i lagen.

8.2.4Tjänstekvalitet

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet regeringen be- stämmer får vid behov meddela föreskrifter om krav på lägsta tjänste- kvalitet för företag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommu- nikationsnät.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: PTS, Juliagruppen och Stiftelsen för Internet-
infrastruktur (.SE) tillstyrker förslaget. Telenor Sverige AB anser att för-
slaget till skyldighet ska användas först om branschen inte själv har löst
problemen. Konkurrensverket utesluter inte att det kan vara samhällseko-
nomiskt önskvärt att i vissa fall kunna meddela föreskrifter om krav på
lägsta tjänstekvalitet. Com Hem AB avstyrker förslaget i dess nuvarande
utformning. Tele2 Sverige AB anser att förslaget har givits ett för långt-
gående tillämpningsområde. Hi3G Access AB anser att det klart och tyd-
ligt bör framgå vad som avses med lägsta tjänstekvalitet. Sveriges advo-
katsamfund anser att förslaget bör kompletteras med en skyldighet att
kommunicera med kommissionen och Berec samt att föreskrifternas
innehåll och utformning ska medge en proportionerlig och rättssäker
tillämpning.
Flera remissinstanser, bland dem PTS, Com Hem AB och Hi3G
Access AB, anser att tillämpningsområdet för den föreslagna bestämmel-
sen är oklar och att innebörden av de termer som används behöver för-
tydligas. PTS menar att detta kan avhjälpas vid det samråd som enligt
direktivet ska ske med Europeiska kommissionen och Berec innan före-	99

skrifter meddelas. Vissa remissinstanser, däribland Stockholms Handels- kammare och Konkurrensverket, pekar på risken för att begränsningar av möjligheten att använda trafikstyrningsåtgärder får negativa konsekven- ser för såväl konsumenter som konkurrensen, liksom på investerings- viljan och innovationsklimatet. Tele2 Sverige AB framför liknande syn- punkter.

Skälen för regeringens förslag: I syfte att förebygga försämring av tjänster och förhindrad eller långsam trafik i näten har det införts en ny bestämmelse i artikel 22.3 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Där anges att medlemsstaterna ska se till att nationella reglerings- myndigheter kan fastställa krav på lägsta tjänstekvalitet för företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät.

Det anges också att de nationella regleringsmyndigheterna i god tid innan sådana krav fastställs ska förse kommissionen med en samman- fattning av skälen för åtgärden, de planerade kraven och det föreslagna tillvägagångssättet. Uppgifter ska även lämnas till organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec). Kom- missionen får lämna synpunkter eller utfärda rekommendationer i frågan, framför allt i syfte att säkerställa att de planerade kraven inte inverkar negativt på den inre marknadens funktion. De nationella reglerings- myndigheterna ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens syn- punkter eller rekommendationer när de fattar beslut om kraven.

Syftet med direktivsbestämmelsen är att säkerställa en minimikvali- tetsnivå som hindrar försämrade tjänster, blockering av tillträde och långsam nättrafik. Det skulle exempelvis kunna vara att en viss typ av Internettelefoni helt blockeras eller fungerar långsammare än en mot- svarande ip-tjänst i samma nät. Finns det skäl att misstänka att nedpriori- tering eller blockering av viss trafik görs i diskriminerande syfte och detta påverkar användarna negativt bör PTS undersöka om det finns skäl att meddela föreskrifter om att tjänsten i fråga ska hålla en viss specifi- cerad kvalitet. Det är däremot inte fråga om att reglera begränsningar i tillgången till näten som t.ex. följer av tillgång till bandbredd eller tak för nedladdad kapacitet i enlighet med olika prismodeller som förekommer på marknaden.

Enligt PTS rapport Öppna nät och tjänster (PTS-ER-2009:32) är inte blockering eller prioritering av trafik kopplat till affärsmodeller en vanlig företeelse i Sverige. När blockering eller prioritering sker av svenska operatörer är detta snarare motiverat av juridiska, säkerhetsmässiga och kapacitetsmässiga skäl. Enligt PTS rapport har det dock i andra länder förekommit att det skett nedprioritering av Internettrafik som vissa tjäns- ter genererar från andra länder.

Vi anser att det är viktigt att kontinuerligt följa utvecklingen mot allt mer kapacitetskrävande tjänster och hur detta förhåller sig till företagens affärsmodeller. Det är inte otänkbart att marknaden står inför ett skifte vad avser affärsmodeller och att detta skulle kunna leda till otillbörlig diskriminering av viss trafik. Det är viktigt även ur ett innovationsper- spektiv att företag och entreprenörer som utvecklar elektroniska slut- kundstjänster på Internet kan nå fram till hela konsumentmarknaden. Många tjänsteinnovationer kräver en stor användarbas för att bli lön- samma och för att en efterfrågan ska skapas. Blockering eller prioritering

Prop. 2010/11:115

100

bör därför inte ske i syfte att undgå konkurrens från Internetbaserade Prop. 2010/11:115 tjänster som levereras av andra aktörer än tjänsteleverantören själv.

En fungerande konkurrens på marknaden bidrar till att problem med utestängande av vissa tjänster kan minskas. En konkurrensutsatt marknad kräver att konsumenter i hög grad kan fatta beslut utifrån att de är väl- informerade om sina alternativ och kan jämföra avtal och erbjudanden på marknaden. Både bestämmelserna om utförliga avtal och om utgifts- kontroll, vilka behandlas i avsnitt 8.2.1 respektive 8.3, skapar transpa- rens, vilket i sin tur ökar operatörernas incitament att anpassa sina tjäns- ter. På så vis torde behovet av att meddela föreskrifter på detta område kunna minska.

För att genomföra artikel 22.3 på ett korrekt sätt bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ges möjlighet att vid behov meddela föreskrifter om krav på lägsta tjänstekvalitet. En sådan bestäm- melse bör föras in i LEK som en ny 5 kap. 6 d §. I författningskommen- taren utvecklas vidare när och hur bestämmelsen är avsedd att tillämpas.

Kravet på samråd med Europeiska kommissionen och Berec innan föreskrifter meddelas utgör ett led i beredningen av föreskriftsärendet. De bestämmelser som behövs för att genomföra denna del av direktivet är därmed av sådan art att de kan meddelas i förordning.

8.3Användares kontroll över sina utgifter

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller ett allmänt kommuni- kationsnät eller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska avgiftsfritt till- handahålla specificerade räkningar som gäller användningen av ett allmänt kommunikationsnät.

Om en abonnent inte betalar för tillhandahållandet av ett allmänt kommunikationsnät eller för en allmänt tillgänglig telefonitjänst, får tillhandahållandet av tjänsten avbrytas först sedan abonnenten upp- manats att betala inom viss skälig tid och varnats om att tjänsten kan komma att avbrytas.

Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska på begäran av en abonnent avgiftsfritt spärra vissa nummer eller typer av utgående samtal eller sms-meddelanden med förhöjd taxa.

Den som har utsetts att tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst får åläggas att

1.göra det möjligt för konsumenter att på förhand betala för anslut- ning till det allmänna kommunikationsnätet och för användning av allmänt tillgängliga telefonitjänster,

2.tillåta konsumenter att betala för anslutning till det allmänna kommunikationsnätet genom betalningar som är fördelade över tiden, och

3.på en abonnents begäran upplysa om alternativa taxor som ger en lägre kostnad.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att den som tillhandahåller en allmänt till- gänglig telefonitjänst ska erbjuda abonnenter möjlighet att på annat sätt kontrollera sina kostnader för användningen av tjänsten.

101

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens för- slag. I promemorian var skyldigheterna att tillhandahålla specificerade räkningar avseende tillhandahållandet av ett allmänt kommunikationsnät och möjlighet till kostnadskontroll i form av varningsmeddelanden vid onormalt hög användning av en tjänst begränsade till den som utsetts att tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst. Vidare bedömdes i prome- morian att gällande rätt överensstämde med direktivets bestämmelser om åtgärder vid utebliven betalning och spärr av nummer och sms- meddelanden med förhöjd taxa.

Remissinstanserna: PTS är positiv till förslaget, men föreslår att bestämmelserna om specificerade räkningar, varningsmeddelanden vid onormala konsumtionsmönster och råd om taxor bör vara teknikneutrala och gälla alla tjänsteleverantörer. Kronofogdemyndigheten anser att åt- gärderna vid utebliven betalning ska gälla även den som tillhandahåller mobiltelefonitjänster. Konsumentverket/KO anser att bestämmelserna om samtalsspärrar även bör omfatta datatrafik. Telecomix/Werebuild anser att det bör klargöras att onormala konsumtionsmönster endast avser ökad eller minskad trafikmängd.

Skälen för regeringens förslag

Inledning

Medlemsstaterna ska enligt artikel 10.2 i direktivet om samhällsom- fattande tjänster säkerställa att företag som har utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster tillförsäkrar användarna möjligheter att ha kontroll över sina utgifter. Bestämmelsen knyts till en uppräkning av tjänster i bilaga 1 del A till direktivet.

Av artikel 29 i direktivet följer att det ska finnas möjlighet att kräva att alla företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster eller tillträde till allmänna kommunikationsnät erbjuder de tjänster som räknas upp i samma bilaga till direktivet. Medlemsstaterna kan underlåta att införa en sådan möjlighet endast om det redan finns tillräcklig tillgång till sådana tjänster.

De skyldigheter som räknas upp i bilaga 1 del A till direktivet om samhällsomfattande tjänster är

a.specificerad räkning,

b.selektiva spärrar för samtal och meddelanden,

c.system för förhandsbetalning,

d.betalning av anslutningsavgifter fördelade över tiden,

e.åtgärder vid utebliven betalning,

f.råd om taxor, och

g.andra former av kostnadskontroll.

Tjänsterna i punkterna a–e har ändrats i olika avseenden medan de i punkterna f och g är nya.

Prop. 2010/11:115

102

Specificerad räkning, system för förhandsbetalning och betalning av	Prop. 2010/11:115
anslutningsavgifter fördelade över tiden
I 5 kap. 7 § första stycket 4 LEK anges att den som tillhandahåller en
allmänt tillgänglig telefonitjänst avgiftsfritt ska tillhandahålla abonnenter
specificerade telefonräkningar som gäller användning av ett allmänt tele-
fonnät eller därtill hörande allmänt tillgängliga telefonitjänster, om inte
abonnenten har begärt att räkningen ska vara ospecificerad.
Enligt 5 kap. 4 § första stycket 2 och 3 LEK får den som tillhandahåller
en samhällsomfattande tjänst i tillämpliga fall åläggas skyldighet att dels
göra det möjligt för konsumenter att på förhand betala för anslutning till
det allmänna telefonnätet och för användning av allmänna telefoni-
tjänster, dels tillåta konsumenter att betala för anslutning till det allmänna
telefonnätet genom betalningar som är fördelade över tiden
Bestämmelserna i direktivet som motsvarar de angivna skyldigheterna
i lagen har nu utvidgats till att avse användning av ett allmänt kommuni-
kationsnät respektive användning av allmänt tillgängliga telefonitjänster.
De angivna bestämmelserna i 5 kap. 4 och 7 §§ LEK måste därför ändras
så att de överensstämmer med direktivets nya lydelse.
Selektiva spärrar för samtal och meddelanden
Enligt 5 kap. 7 a § LEK ska den som tillhandahåller en allmänt tillgäng-
lig telefonitjänst på begäran av en abonnent avgiftsfritt spärra vissa
nummer eller typer av utgående samtal.
Den motsvarande bestämmelsen i direktivet har ändrats så att den även
omfattar utgående sms-meddelanden med förhöjd taxa och, där så är tek-
niskt möjligt, andra typer av liknande tillämpningar.
Med telefonitjänster avses endast elektroniska kommunikationstjänster
som ger möjlighet att föra samtal. Hit hör således inte sms-tjänster med
förhöjd taxa, vilka innebär överföring av text, bild eller videosekvenser.
Till skillnad från vad som föreslogs i promemorian måste därför lagen
ändras så att den blir förenlig med direktivets nya lydelse.
Åtgärder vid utebliven betalning
I 5 kap. 19 § LEK anges hur den som tillhandahåller en telefonitjänst till
en fast nätanslutningspunkt ska gå till väga för att avbryta tillhanda-
hållandet av tjänsten när abonnenten inte betalar för den. Vid bristande
betalning får tillhandahållandet av tjänsten avbrytas först sedan abonnen-
ten uppmanats att betala inom en viss skälig tid.
Direktivet har ändrats så att det numera inte endast är telefonräkningar
avseende användning av det allmänna telefonnätet i fasta anslutnings-
punkter som avses. Numera omfattas alla räkningar som avser använd-
ning av ett allmänt kommunikationsnät i en fast anslutningspunkt respek-
tive allmänt tillgängliga telefonitjänster, exempelvis mobiltelefoni.
Till skillnad från vad som föreslogs i promemorian måste därför lagen
ändras så att den blir förenlig med direktivets nya lydelse.
	103

Råd om taxor	Prop. 2010/11:115
Råd om taxor är en ny tjänst i bilaga 1 del A till direktivet. Med detta
avses en tjänst som gör det möjligt för abonnenter att begära att företag
upplyser om alternativa taxor till lägre kostnad, om sådana taxor är
tillgängliga.
Förbättrade förutsättningar för en god överblick och kontroll över kost-
nader och priser bidrar till att konsumenten lättare kan välja den tjänste-
leverantör som har de bästa erbjudandena, vilket främjar konkurrensen på
marknaden. Konkurrensen om slutkunderna gör att operatörerna på
marknaden erbjuder en mängd olika skräddarsydda villkor för att erbjuda
konsumenterna att teckna abonnemang. Det tycks för närvarande inte
finnas något problem på marknaden när det gäller konsumenters möjlig-
heter att i syfte att sänka sina kostnader få reda på vilka alternativa
abonnemangsformer som en tjänsteleverantör erbjuder. Det finns också
oberoende tjänster som tillhandahåller prisjämförelser, som exempelvis
tjänsten Telepriskollen hos PTS.
Mot bakgrund av de omfattande möjligheter som finns att få råd om
taxor saknas behov av att införa en generell skyldighet att tillhandahålla
denna tjänst. Det är tillräckligt att det i lagen införs en bestämmelse som
innebär att skyldigheten får åläggas den som har utsetts att tillhandahålla
en samhällsomfattande tjänst.
Andra former av kostnadskontroll
I direktivet anges att nationella regleringsmyndigheter, om det anses
lämpligt, ska kunna säkerställa att företag erbjuder andra tjänster för
kostnadskontroll än dem som räknas upp i bilaga 1 del A punkt a–f. Med
kostnadskontroll avses en tjänst där företag erbjuder andra sätt att kon-
trollera kostnaderna för allmänt tillgängliga telefonitjänster, såsom kost-
nadsfria varningsmeddelanden till konsumenter, om onormala konsum-
tionsmönster observerats. Detta tar sikte på den situationen att trafikvoly-
men ökar kraftigt på ett sätt som riskerar att leda till väsentligt högre
kostnader för konsumenten.
Som anges ovan har en abonnent enligt 5 kap. 7 § första stycket 4 LEK
rätt att avgiftsfritt få specificerade telefonräkningar. Därigenom kan
abonnenten få en överblick över sina telefonikostnader.
I 5 kap. 7 a och b §§ LEK finns ytterligare bestämmelser som ger
abonnenterna möjlighet att kontrollera sina telefonikostnader. Med stöd
av bestämmelserna kan abonnenten begära att vissa nummer eller ut-
gående samtal avgiftsfritt ska spärras. Abonnenten har under löpande
avtalsperiod rätt att avgiftsfritt ändra spärrningen. Abonnenten ska också
ha möjlighet att få tjänsten spärrad vid ett på förhand angivet belopp.
Även denna spärr kan ändras under löpande avtalsperiod.
De skyldigheter som anges i lagen innebär att en abonnent måste vara
aktiv för att skydda sig mot oväntat höga telefonräkningar. Det uttryck-
liga syftet med direktivet och det exempel som anges i detta är att täcka
upp för det fall andra åtgärder för kostnadskontroll är otillräckliga. Det
kan finnas behov av ett kompletterande skydd om en abonnent som inte
funnit anledning att på eget initiativ vidta åtgärder på förhand riskerar att
drabbas av osedvanligt höga telefonräkningar.	104

Det kan tilläggas att det på marknaden erbjuds tjänster med kontantkort Prop. 2010/11:115 samt med en fast avgift för en fast period oavsett förbrukning (t.ex. fast

månadsavgift). Detta kan också sägas innebära en form av kostnads- kontroll eftersom abonnenten har full kontroll över vilken summa som kan konsumeras. I likhet med vad som gäller för åtgärderna enligt 5 kap. 7 a och b §§ LEK kräver dock detta en aktiv insats från abonnentens sida.

Bestämmelsen i punkt g i del A till bilagan utgör ett komplement till övriga bestämmelser i bilagan. Direktivstexten är utformad på sådant sätt att skyldigheten endast behöver införas när det är lämpligt. Dessutom innehåller lagen redan vissa bestämmelser om kostnadskontroll.

Enligt vår sammanvägda bedömning bör det inte införas någon ytter- ligare skyldighet avseende kostnadskontroll. Det bör i stället införas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att när det finns behov av det meddela föreskrifter om att den som till- handahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska erbjuda andra sätt för abonnenter att kontrollera sina kostnader än genom specificerade telefon- räkningar, spärr av nummer eller samtal och angivande av spärrbelopp.

8.4Byte av tjänsteleverantör

8.4.1Överlämnande av nummer

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller elektroniska kom- munikationstjänster ska se till att abonnenter med nummer ur en natio- nell nummerplan kan behålla sitt nummer vid byte av tjänsteleveran- tör. Överlämnande av nummer ska ske så snart som möjligt. Den mot- tagande tjänsteleverantören ska tillhandahålla tjänsten senast en ar- betsdag efter det att överlämnande har skett.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslogs dock inte någon lagreglering av när
tjänsten ska tillhandahållas efter det att överlämnande har skett.
Remissinstanserna: Konsumentverket/KO anser att det ska anges i
lagen inom vilken tid aktivering ska ske samt den längsta tiden för av-
brott. Även Sveriges advokatsamfund anser att det bör anges i lagen att
överlämnandet ska ske inom en arbetsdag. Hi3G Access AB stöder för-
slaget men vill att det klargörs vad som avses med uttrycket snarast möj-
ligt. Telenor Sverige AB påpekar att det kan ligga i konsumentens in-
tresse att överlämnande av nummer inte genomförs omedelbart. Swedish
Network Users’ Society anser att det är oklart vilka tjänster som kommer
att omfattas av bestämmelsen.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 30.1 i direktivet om sam-
hällsomfattande tjänster föreskrivs att medlemsstaterna ska säkerställa att
alla abonnenter med nummer från den nationella nummerplanen som
kräver detta kan behålla sina nummer oberoende av vilket företag som
tillhandahåller tjänsten.
Syftet med denna s.k. nummerportabilitet är att öka abonnenternas rör-
lighet på marknaden till gagn för konkurrensen, genom att undanröja de
hinder som kan medföra att en abonnent av mer eller mindre praktiska
skäl avstår från att välja en konkurrerande ny tjänsteleverantör.	105
	105

Det finns dock vissa begränsningar i direktivet när det gäller skyldig- heten att säkerställa nummerportabilitet. Skyldigheten är begränsad till att se till att ett telefonnummer vars sifferstruktur har geografisk betydel- se kan behållas inom samma geografiska område. Dessutom omfattas nummer vars sifferstruktur saknar geografisk betydelse och icke-geogra- fiska nummer, på vilken plats som helst. Däremot finns det inget krav på att tillhandahålla nummerportabilitet mellan fasta nät och mobila nät.

Artikel 30 i direktivet har fått en delvis ny utformning och förutom att skyldigheterna i fråga om nummerportabilitet har vidgats, behandlas nu- mera fler moment i bytet av leverantör än bara det faktiska överlämnan- det. Enligt punkt 1 i artikeln är rätten till nummerportabilitet inte längre knuten till allmänt tillgängliga telefonitjänster utan till att abonnenten nyttjar ett nummer ur den nationella nummerplanen. Bestämmelserna i 5 kap. 9 § LEK behöver därför ändras på motsvarande sätt. Det innebär att rätten till nummerportabilitet inte kommer att vara begränsad till all- mänt tillgängliga telefonitjänster, utan omfatta alla elektroniska kommu- nikationstjänster som använder nummer från den nationella nummer- planen.

I artikel 30.4 finns en ny bestämmelse om tidsgränser för överlämnan- de av nummer. Den grundläggande bestämmelsen är att överlämnande av nummer och aktivering av det överlämnade numret ska utföras snarast möjligt. Det anges vidare att den abonnent som ingått avtal om överläm- nande av nummer till ett nytt företag ska få numret aktiverat inom en arbetsdag samt att avbrott i tjänsten under överlämnandet inte får över- stiga en arbetsdag. Vidare får behöriga nationella myndigheter föreskriva om den övergripande processen för överlämnande av nummer.

Begreppet aktivering är inte definierat i direktivet. Enligt vår bedöm- ning bör begreppet förstås så, att det är från och med aktiveringen som abonnenten genom den nya (mottagande) tjänsteleverantören kan använ- da det överlämnade numret. Med aktivering avses således inkopplingen av numret. Tidsfristen för aktivering av numret bör börja löpa när den överlämnande operatören kopplar ur numret och ett avbrott i tjänsten uppstår. Enligt de rutiner som för närvarande tillämpas på marknaden varar avbrottet i tjänsten ca 30 minuter. Det dröjer dock något från det att aktivering har skett tills alla operatörer har uppdaterat sina nät och det finns full funktionalitet.

PTS har inom ramen för bemyndigandena i 5 kap. 9 § LEK och 31 § FEK meddelat föreskrifter och allmänna råd om nummerportabilitet (PTSFS 2007:7). Enligt dessa föreskrifter får det ta högst tre arbetsdagar att flytta privatnummer för fast telefoni och likaså högst tre arbetsdagar att flytta privat- och företagsnummer för mobiltelefoni. För företags- nummer för fast telefoni gäller att det får ta högst tio arbetsdagar. Tiden räknas från det att den mottagande tjänsteleverantören lämnar en fram- ställan om överlämnande av numret till den överlämnande tjänsteleveran- tören. För närvarande saknas regler eller vägledning om inom vilken tid aktivering av det överlämnade numret ska ske.

Vissa remissinstanser har efterfrågat en reglering av tidsfristen för aktivering av och avbrott i tjänsten. Som anges i promemorian är det möjligt att genomföra direktivets bestämmelser om tidsgränser vid över- lämnande av nummer genom myndighetsföreskrifter. Kravet på att tids- fristen för både avbrott i tjänsten respektive numrets aktivering högst får

Prop. 2010/11:115

106

uppgå till en arbetsdag är dock centralt för syftet med direktivsbestäm- Prop. 2010/11:115 melsen, att enkelt och användarvänligt kunna byta tjänsteleverantör samt

att minimera risken att abonnenten står helt utan tjänst under en längre tid. Vidare är de nya bestämmelserna om införande av skadeståndsan- svar, vilka behandlas i följande avsnitt, kopplade till att aktivering sker i tid. Enligt vår mening bör därför tidsfristen, en arbetsdag, komma till ut- tryck i lagtexten.

Liksom tidigare bör övriga bestämmelser om den övergripande proces- sen meddelas genom myndighetsföreskrifter. Av 5 kap. 9 § tredje stycket följer att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyn- digheten får meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheten ska full- göras. De föreskrifter som behövs kan meddelas med stöd av detta be- myndigande.

8.4.2Påföljd vid försening eller missbruk

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller elektroniska kommuni- kationstjänster ska vara skyldig att ersätta abonnenter skada som upp- kommer genom dröjsmål med överlämnande av nummer eller till- handahållande av en tjänst när nummer har överlämnats, om inte den som tillhandahåller tjänsten visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför dennes kontroll som denne inte skäligen kunde förväntas ha räknat med vid begäran om, eller överlämnandet av, nummer och vars följder denne inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit. I förhållande till andra slutanvändare än konsumenter ska detta bara gälla om det inte av avtal följer att slutanvändaren på annat sätt har rätt till skälig ersättning.

Abonnenter ska alltid ha rätt till ersättning för skada som upp- kommit genom missbruk när det gäller överlämnande av nummer.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslogs dock inte någon dispositiv regel i för-
hållande till andra slutanvändare än konsumenter.
Remissinstanserna: Com Hem AB motsätter sig förslaget eftersom det
riskerar att minska incitamenten att ta emot nya kunder. Bolaget menar
också att det finns otydligheter när det gäller operatörens ansvar samt att
åtgärden är alltför ingripande. Hi3G Access AB och Telenor Sverige AB
framför liknande synpunkter och ifrågasätter att skadeståndsskyldigheten
ska gälla gentemot näringsidkare. Tele2 Sverige AB och IT & Telekom-
företagen anser att skadeståndsansvaret bör begränsas till den direkta
skadan. Tele2 Sverige AB anser att indirekt skada inte ska ersättas utan
att ersättningen ska motsvara 1/30 av månadskostnaden för tjänsten för
varje dags försening, dock högst ett prisbasbelopp. Telenor Sverige AB
anser att ersättningen bör motsvara en proportionerlig del av kontrakts-
värdet. Även TDC Sverige AB och Hi3G Access AB anser att det bör
finnas ett tak för ersättningen.
Skälen för regeringens förslag: I fråga om överlämnande av nummer
anges i artikel 30.4 tredje stycket i direktivet om samhällsomfattande
tjänster att medlemsstaterna ska se till att lämpliga påföljder för företag
införs, däribland en skyldighet att ersätta abonnenter vid dröjsmål med	107

överlämnande av nummer eller den därpå följande aktiveringen numret samt vid missbruk som de själva står för eller som sker på deras vägnar. Med missbruk torde – med ledning av skäl 47 till ändringsdirektivet – avses att byte av leverantör sker utan en användares samtycke.

Enligt 7 kap. LEK utövar tillsynsmyndigheten tillsyn över efterlevna- den av lagen samt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den. Om tillsynsmyndigheten misstänker att den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen inte efterlever den ska myndigheten enligt 7 kap. 4 och 5 §§ ingripa genom underrättelser och förelägganden som kan komma att förenas med vite för att åstadkomma rättelse. Genom dessa bestämmelser uppfyller svensk rätt kravet att det ska finnas påföljder för företag vid förseningar vid överlämnande av nummer eller missbruk av sådant överlämnande. Det saknas dock bestämmelser om ersättning till abonnenter i de situationer som anges i direktivet.

Den skada som abonnenterna kan åsamkas i fall av förseningar eller missbruk utgörs normalt av ren förmögenhetsskada, dvs. ekonomisk ska- da som uppkommer utan samband med en person- eller sakskada, se 1 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Skadeståndsrätten skiljer mellan skador som uppkommer i avtalsförhållanden och skador som uppkommer utanför avtalsförhållanden, s.k. utomobligatoriska förhållanden. Skade- ståndslagen innehåller en särskild bestämmelse om ersättning för ren för- mögenhetsskada i utomobligatoriska förhållanden. Enligt 2 kap. 2 § ska- deståndslagen ska den som vållar ren förmögenhetsskada genom brott ersätta skadan.

Erfarenheten i vissa medlemsstater har visat att det finns en risk för att det kan ske byten av leverantör utan slutkundernas samtycke. Ett sådant förfarande skulle visserligen kunna vara brottsligt och i så fall enligt skadeståndslagen ge rätt till ersättning för skada, men detta får anses vara rena undantagsfall. Det är vidare svårt att föreställa sig en situation där dröjsmål i samband med överlämnande av nummer eller därpå följande aktivering av numret skulle vara brottsligt. Enligt artikel 30.4 i direktivet krävs att medlemsstaterna ser till att en skyldighet införs att ersätta abonnenter vid förseningar eller missbruk. En bestämmelse om detta bör därför tas in i LEK.

En försening vid överlämnande och aktivering kan uppstå på grund av fel eller försummelse från någon av de inblandade tjänsteleverantörerna. I sådant fall bör ersättningsskyldighet föreligga. Förseningar kan dock uppstå på grund av fel och tekniska störningar hos en tjänsteleverantör utan att denne är försumlig. Det är endast den tjänsteleverantör som har tillgång till information om orsakerna till förseningen som har möjlighet att påverka förfarandet. Det ligger därför nära till hands att den leveran- tören får bära konsekvenserna av samtliga hinder för överlämnande respektive aktivering i tid som ligger inom dennes kontroll.

Bestämmelser om kontrollansvar finns i bl.a. 27 § köplagen (1990:931). Skadeståndsansvaret bör lämpligen utformas med dessa be- stämmelser som förebild.

Innebörden av uttrycket missbruk vid portering i direktivet om sam- hällsomfattande tjänster tycks närmast vara att det är en medveten hand- ling eller underlåtenhet från operatörens sida som avses. Skada som upp- står i sådana situationer bör operatören alltid vara ansvarig för.

Prop. 2010/11:115

108

I 7 kap 13 a § LEK finns en bestämmelse om skadeståndsskyldighet Prop. 2010/11:115 för operatörer med betydande inflytande på en marknad som inte följer

skyldighetsbeslut enligt LEK. Den nya bestämmelsen kan lämpligen tas in i anslutning till denna bestämmelse.

När det kommer till att bedöma ett skadestånds storlek ska man komma ihåg att abonnenter inte är någon homogen grupp. Abonnenter kan inne- fatta allt från företag som för sin överlevnad är helt beroende av att kommunikationen med omvärlden fungerar felfritt till konsumenter med restriktiva kommunikationsvanor. Det kan antas att den förstnämnda gruppen av abonnenter drabbas av relativt stor skada vid förseningar eller missbruk. Den sistnämnda gruppen drabbas däremot troligen av skador som är så små att det inte är praktiskt att driva skadeståndsanspråk i en process. I likhet med vad som uttalades beträffande 7 kap. 13 a § LEK (prop. 2006/07:119 s. 41) kan det vara möjligt att föra grupptalan be- träffande skadestånd vid försening eller missbruk vid överlämnande av nummer. På så vis kan möjligheten till skadestånd bidra till att konsu- menternas situation förbättras. På samma sätt som i fråga om skadestånd med stöd av 7 kap. 13 a § saknas det här skäl att införa andra forumregler än dem som följer av 10 kap. rättegångsbalken.

Meningen med nummerportabilitet är att underlätta för abonnenter att byta leverantör genom att abonnenten får ta med sig sitt nummer vid bytet. Om det fungerar smärtfritt kommer rörligheten på marknaden inte att hindras av att det tar lång tid eller är riskabelt att byta operatör. Därför är det också lämpligt att koppla förseningar och missbruk av tjänsten till att leverantören blir ersättningsansvarig. Såsom flera remissinstanser har framfört så reglerar dock ofta leverantören och dennes kunder skade- ståndsanspråk m.m. i civilrättsliga avtal mellan sig. När det gäller dröjs- mål med överlämnande av nummer, till skillnad från fall av missbruk, förefaller det rimligt att det även fortsättningsvis ska vara möjligt att sluta avtal om vilken ersättning som ska utgå om det uppstår försening i tillhandahållandet av tjänsten. En enskild konsument har dock normalt sett ett svagare förhandlingsläge gentemot leverantören av tjänster än vad t.ex. en näringsidkare, organisation eller myndighet har. Det är därför rimligt att konsumenter åtnjuter ett starkare skydd än andra slutanvän- dare. Enligt vår bedömning bör det införas en skyldighet att ersätta kon- sumenter skada som uppkommer genom dröjsmål med överlämnande av nummer eller tillhandahållande av en tjänst när nummer har överlämnats. Vidare bör skadeståndsskyldigheten i förhållande till andra slutanvändare än konsumenter bara gälla om det inte av avtal följer att denne på annat sätt har rätt till skälig kompensation.

8.4.3Villkor och förfaranden vid uppsägning av avtal

Regeringens bedömning: Gällande rätt uppfyller direktivets krav på att villkor och förfaranden vid uppsägning av avtal inte får hämma byte av leverantör.

Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens be- dömning.

109

Remissinstanserna: Konsumentverket/KO anser inte att hinder för rörlighet per automatik innebär en snedbelastning i avtalet och att det därför är motiverat med en särskild lagbestämmelse om att den längsta tillåtna uppsägningstiden för avtal om elektroniska kommunikations- tjänster ska vara en månad. PTS föreslår att myndigheten får möjlighet att vid behov ingripa om avtalsvillkor eller annat hämmar slutanvändar- nas möjligheter att byta tjänsteleverantör, eftersom direktivets målsätt- ning, förutom att skapa jämnstarka avtalsrelationer mellan parterna, också måste anses vara att främja konkurrensen och skapa goda förut- sättningar för rörlighet på marknaden.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 30.6 i direktivet om samhällsomfattande tjänster anges att medlemsstaterna ska se till, utan att det påverkar tillämpningen av den kortaste avtalsperiod som medges, att villkor och förfaranden vid uppsägning av avtalet inte hämmar byte av tjänsteleverantör. Av skäl 47 till ändringsdirektivet framgår att bestäm- melsen i första hand syftar till att skydda konsumenters ställning.

I lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden finns bestämmelser om avtalsvillkor som näringsidkare använder när de erbju- der varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter. För att skydda konsumenter mot oskäliga avtalsvillkor kan Marknadsdomstolen på ansökan av KO förbjuda att näringsidkare använder avtalsvillkor som med hänsyn till pris och övriga omständigheter är oskäliga mot konsu- menten. Förbudet ska vara påkallat från allmän synpunkt eller annars ligga i konsumenternas eller konkurrenternas intresse. En samman- slutning av näringsidkare som använder eller rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera villkoret. Ett förbud ska normalt förenas med vite.

En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt prövas av KO genom att den som antas ha använt ett oskäligt avtalsvillkor meddelas ett förbudsföreläggande som näringsidkaren ska godkänna.

Ett förbud som meddelas enligt lagen är framåtsyftande. Redan ingång- na avtal påverkas således inte. Dessa får i stället angripas på civilrättslig väg.

Av förarbetena till lagen framgår att ett avtalsvillkor typiskt sett får anses otillbörligt mot konsumenten, om det med avvikelse från disposi- tiva rättsregler ger näringsidkaren en förmån eller berövar konsumenten en rättighet och därigenom åstadkommer en sådan snedbelastning i fråga om parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet, att en genom- snittligt sett rimlig balans mellan parterna inte längre är för handen (prop. 1994/95:17 s. 62 f och 89 f). Ledning för bedömningen av vad som kan utgöra oskäliga avtalsvillkor ska också hämtas från bilagan till rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsument- avtal.

För att skydda näringsidkare från oskäliga avtalsvillkor finns lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare. I lagen finns bestäm- melser som innebär att en näringsidkare som har ställt upp ett oskäligt villkor när denne ingår eller avser att ingå avtal med en annan närings- idkare kan förbjudas av Marknadsdomstolen att i fortsättningen använda villkoret i liknande fall om det är påkallat ur allmän synpunkt. Vid be- dömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt ska särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställ-

Prop. 2010/11:115

110

ning i avtalsförhållandet. Ansökan om förbud hos Marknadsdomstolen får göras av en sammanslutning av näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det aktuella avtalsvillkoret har ställts upp. I lik- het med vad som gäller för konsumentförhållanden påverkar ett förbud inte redan ingångna avtal utan dessa får angripas på civilrättslig väg.

Om leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster tillämpar vill- kor vars huvudsakliga syfte är att hämma byte av tjänsteleverantör kan villkoren i de allra flesta fall komma att angripas med stöd av bestäm- melserna i ovan nämnda lagar. Vidare innebär de ändringar som rör över- lämnande av nummer (avsnitt 8.4.1 och 8.4.2) att byte av tjänsteleveran- tör underlättas.

Av regleringen i LEK följer vidare att det i beslut om särskilda skyl- digheter för företag med betydande inflytande på en marknad kan införas bestämmelser som syftar till att förfaranden vid uppsägning av avtal inte ska hämma byte av tjänsteleverantör. Dessa regler är inte inriktade på det avtalsmässiga förhållandet mellan slutkunden och operatören utan i för- sta hand på förehavanden mellan operatörer, men är viktiga för att uppnå den effekt som avses i direktivet och är i Sverige relativt detaljerade. Av PTS beslut på marknaden för bredbandstillträde i grossistledet (24 maj 2010, dnr 07-11741/23) framgår t.ex. hur migrering vid byte ska ske utan dröjsmål för slutkunden och utan att operatörens relation till slutkunden i övrigt påverkas, samt att operatörens stödsystem ska underlätta för grossistkunder att hantera ärenden då en slutkund flyttar eller byter operatör. För att förenkla förfarandet ska operatören enligt beslutet även ha klara och enhetliga administrativa rutiner som bl.a. omfattar uppsäg- ning. Av PTS beslut avseende marknaden för nätinfrastrukturtillträde (24 maj 2010, dnr 07-11757/23) följer liknande skyldigheter.

Mot denna bakgrund bedömdes i promemorian att tillräckliga åtgärder hade vidtagits för att se till att villkor och förfaranden som företagen tillämpar vid uppsägning av avtal inte hämmar byte av leverantör.

Med anledning av synpunkterna från Konsumentverket/KO och PTS vill vi anföra följande. I promemorian lämnades inte något förslag i frå- gan och något förslag har således inte heller remissbehandlats. Det sak- nas även utredning om konsekvenserna av en sådan lagreglering som myndigheterna efterlyst. PTS har vidare under arbetet med propositionen lämnat rapporten Möjligheten att byta (PTS-ER-2010:22). I rapporten görs en kartläggning och analys av villkor i konsumentavtal som påver- kar kundrörligheten på marknaden för elektronisk kommunikation. Det lämnas också förslag på åtgärder för att öka möjligheten för konsumenter att byta tjänsteleverantör. Mot denna bakgrund bör frågan beredas vidare. Vi är beredda att återkomma i frågan om det skulle finnas behov av det.

Prop. 2010/11:115

111

8.5

Blockering av nummer och tjänster

Prop. 2010/11:115

Regeringens förslag: Konsumentombudsmannen får förplikta den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst att hindra användares tillträde till ett nummer eller en tjänst, om marknadsföringen av num- ret eller tjänsten är otillbörlig eller om väsentlig information uteläm- nas vid marknadsföringen. Beslutet får förenas med skyldighet att hålla inne betalning för användningen av numret eller tjänsten tills ärendet har avgjorts slutligt. Om beslutet står fast har användarna rätt att snarast återfå inbetalade belopp.

Beslut får inte meddelas utan att den som har vidtagit marknads- föringsåtgärden har fått tillfälle att yttra sig. I brådskande fall får dock beslut omedelbart meddelas att gälla till dess något annat förordnas.

Promemorians förslag: Konsumentombudsmannen får besluta att företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska blockera tillträdet till nummer eller tjänster vars marknadsföring är otillbörlig.

Remissinstanserna: PTS, Tele2 Sverige AB och Konsumentverket/KO tillstyrker förslaget. Konsumentverket/KO anser att beslut inte ska vara beroende av ingripande av Etiska rådet för betalteletjänster. Tele2 Sverige AB har motsatt uppfattning och anser vidare att spärr endast ska kunna ske av svenska nummer. Telenor Sverige AB anser att blockering endast ska kunna ske efter beslut av domstol vid fall av konstaterat be- drägeri eller missbruk. Hi3G Access AB avstyrker förslaget. Om förslaget genomförs anser företaget att beslut ska fattas av PTS. Etiska rådet för betalteletjänster ifrågasätter behovet av bestämmelsen mot bakgrund av den självreglering som finns på området. Rådet anser vidare att det bör förtydligas vem som ska bedöma om dess åtgärder är otillräckliga. Swedish Network Users’ Society anser att förslaget inte är klart avgränsat till spärrning av betalsamtal. ISOC-SE anser att förslaget bör anpassas till att telefonitjänster, som tjänst över Internet, inte alltid har nummer som adresser. Svenska Antipiratbyrån anser att det bör övervägas att även låta ip-nummer omfattas av bestämmelsen. TDC Sverige AB önskar ett för- tydligande av vilken part som bär ansvar för blockeringen.

Det kompletterande förslaget: Överensstämmer i sak med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: PTS, Konsumentverket/KO och TeliaSonera AB tillstyrker förslaget. Telenor Sverige AB anser, med instämmande av Tele2 Sverige AB, att blockering endast ska kunna ske efter beslut av domstol vid fall av konstaterat bedrägeri eller missbruk. Tele2 Sverige AB anser vidare att återbetalning av innehållna medel bör ske till KO för vidarebefordran till användare som kan visa rätt till medlen. Hi3G Access AB anser att det bör tydliggöras hur återbetalning ska gå till. PTS önskar vissa klargöranden av vem beslutet ska riktas till samt om betydelsen av begreppen tjänsteleverantör, innehållsleverantör och teleoperatör. Etiska rådet för betalteletjänster och Telenor Sverige AB ifrågasätter behovet av förslaget samt anser att det bör tydliggöras vem som ska bedöma om rådets åtgärder är otillräckliga.

112

Bakgrunden till regeringens förslag

Prop. 2010/11:115

Direktivet

Av artikel 28.2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster följer att den som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgäng- liga elektroniska kommunikationstjänster ska kunna förpliktas att från fall till fall blockera tillträdet till nummer eller tjänster, om detta är moti- verat av skäl som rör bedrägeri eller missbruk, och i sådana fall kräva att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster håller inne relevanta inkomster från samtrafik eller andra tjänster.

Direktivsbestämmelsen omfattar samtliga nummer som tillhandahålls inom Europeiska samarbetsområdet, inbegripet dem i nationella num- merplaner samt dem från det europeiska nummerutrymmet och den all- männa internationella frisamtalstjänsten, liksom tjänster via nummer inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet vars sifferstruktur sak- nar geografisk betydelse.

Så som direktivet är utformat tar det huvudsakligen sikte på s.k. betal- teletjänster, där problem har identifierats. Eftersom direktivet utgår från nummer i nationella nummerplaner ger inte bestämmelsen stöd för att hindra tillträdet till exempelvis webbplatser eller Internet. Den pågående tekniska utvecklingen innebär visserligen att många samtal och andra kommunikationstjänster kommer att helt eller delvis passera genom system där nummer omvandlas till ip-adresser. Trots denna tekniska om- ständighet är dock syftet med bestämmelsen att kunna hindra bedrägerier eller missbruk vid tillhandahållandet av betalteletjänster som leder till oväntat dyra telefonräkningar. Användningen av sådana tjänster betalas normalt genom fakturering på en telefonräkning eller genom debitering av ett tillgodohavande på ett kontantkort.

Direktivet täcker även förfaranden som inte innebär nyttjande av en tjänst. Ingripande kan exempelvis ske mot förfaranden där någon lockas eller luras att ringa ett utlands- eller satellitnummer med mycket hög taxa.

Problem med betalteletjänster

Betalteletjänster är betalsamtal eller sms-tjänster som kostar mer än van- liga samtal eller sms-meddelanden och som används för att betala för en vara eller en tjänst. De kallas också för premiumtjänster. Tjänsterna kan avse vitt skilda områden, t.ex. tillhandahållande av ringsignaler, spel- tjänster, dejtingtjänster, väderupplysningar eller nyhetstjänster. Tjänster- na säljs normalt av en s.k. innehållsleverantör, men de faktureras på tele- fonräkningen från den som tillhandahåller telefonitjänsten eller dras från ett kontantkort.

Nya tjänster och ny teknik innebär nya sätt att ingå avtal. Många kon-

sumenter är inte medvetna om hur avtal kan ingås t.ex. via sms-

113

meddelanden. Det förekommer att mindre seriösa aktörer på marknaden Prop. 2010/11:115 drar fördel av konsumenternas osäkerhet genom otydlighet och vilse-

ledande information vid försäljning av tjänster till mobiltelefoner.

Det är ett relativt vanligt problem att de som använder betalteletjänster upplever att de lurats in i en prenumeration på en tjänst när de endast har avsett att beställa en enstaka tjänst. Ett annat vanligt problem är att en tjänst debiterats trots att konsumenten uppfattat det som att den var gra- tis. Vidare kan det vara svårt för en konsument att säga upp en prenume- ration på innehållstjänster. Tjänsten fortsätter utan att man vet hur man ska stoppa prenumerationen. En särskild aspekt på detta är att tjänsten inte betalas direkt utan faktureras i efterhand. På räkningen benämns dessa tjänster ofta ”förmedlade tjänster” eller liknande. Det faktum att betalteletjänster faktureras av operatören trots att avtalet ingås med en tredje part (innehållsleverantören) komplicerar förhållandet för den konsument som ifrågasätter debiteringen. Det är inte heller ovanligt att det är mycket svårt att få kontakt med innehållsleverantören.

På marknaden finns det ett antal oseriösa innehållsleverantörer som bl.a. inte följer reglerna för marknadsföring. Det är ofta inte fråga om rena bedrägerier, utan många av problemen handlar om företag som age- rar i gråzonen. Problemen med oseriösa innehållsleverantörer har funnits under ett antal år, och trots självregleringsåtgärder har liknande konsu- mentproblem varit återkommande. En gemensam nämnare för dessa är att det finns brister, otydlighet eller bedräglighet när det gäller bl.a. avtal och prisinformation när en konsument beställer en tjänst. Problemen rör således i huvudsak marknadsföringen av nummer och tjänster.

Marknadsföringslagen

Bestämmelser om marknadsföring finns i marknadsföringslagen (2008:486). Lagen har enligt 1 § till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Lagen bygger på en allmän generalklausul som föreskriver att marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed (5 §). Marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat beslut (6 §). Därut- över finns specifika bestämmelser om förbud mot aggressiv respektive vilseledande marknadsföring. Sådan marknadsföring är enligt vissa an- givna förutsättningar också otillbörlig (7–17 §§). I lagen hänvisas också till en s.k. svart lista med ett trettiotal åtgärder som finns angivna i en bilaga till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av närings- idkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG2. Dessa åtgärder är alltid att anse som otillbörliga. Bilagan gäller som svensk lag (4 §).

2 EUT L 149, 11.6.2005, s. 22 (Celex 32005L0029).

114

Näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fort- Prop. 2010/11:115 sätta med denna eller en liknande åtgärd (23 §). Om näringsidkaren låter

bli att lämna information av väsentlig betydelse för konsumenter får denne åläggas att lämna sådan information (24 §). Ett sådant förbud eller åläggande får förenas med vite (26 §). En näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot vissa andra bestämmelser i lagen, bl.a. förbuden mot aggressiv och vilseledande marknadsföring, kravet på reklamidentifiering samt katalogreglerna, kan åläggas att betala en mark- nadsstörningsavgift (29 §). Näringsidkaren kan också bli skyldig att utge skadestånd till konsumenter och näringsidkare som lider ekonomisk skada med anledning av otillbörlig marknadsföring (37 §).

Konsumentombudsmannen (KO) bedriver tillsyn över att marknads- föringslagens regler efterlevs. Talan om förbud eller åläggande väcks vid Marknadsdomstolen. I vissa fall får KO själv meddela förbud eller åläg- ganden (28 §). Talan om marknadsstörningsavgift förs i Stockholms tingsrätt av i första hand KO. Skadeståndskrav prövas vid antingen Stockholms tingsrätt eller den domstol som är behörig enligt rättegångs- balken. Tingsrättsdomar och beslut enligt marknadsföringslagen överkla- gas hos Marknadsdomstolen. Marknadsdomstolens domar får inte över- klagas.

Självreglering

Inom branschen finns en omfattande självreglering genom Etiska rådet för betalteletjänster (ERB) och branschorganisationen Morgan, som bl.a. rör hur betalteletjänster ska marknadsföras.

ERB är en fristående och oberoende organisation som har till uppgift att utarbeta och vidmakthålla etiska regler för innehållet i den informa- tion som lämnas på betalteletjänster och marknadsföringen av dessa. Dessutom ska ERB pröva ärenden om marknadsföring eller om tjänster- nas innehåll. ERB har utarbetat etiska regler som bl.a. ger anvisningar för marknadsföringen av och innehållet i betalteletjänster samt särskilda regler för användning av betalteletjänster vid förmedling av tjänster via Internet eller andra visuella medier. De etiska reglerna innebär bl.a. att all marknadsföring av betalteletjänster ska vara förenlig med gällande mark- nadsrättslig lagstiftning.

De etiska reglerna omfattar tjänster vilkas innehåll görs tillgängligt via nummer ur nummerserierna 099, 0900, 0939 samt 0944. Undantagna är de tjänster som avser uppkoppling till teleoperatörers egna modempooler för anslutning till Internet, vilka sker till normal samtalstaxa. De etiska reglerna omfattar även s.k. premium sms-tjänster, som tillhandahålls till en förhöjd taxa, samt de övriga mobiltjänster som innebär att en separat avgift tas ut för en innehållstjänst.

ERB:s mandat att vidta åtgärder vilar på avtalsrättslig grund och om- fattar samtliga betalteletjänster för mobiltelefoni som marknadsförs i Sverige för närvarande. Om ERB finner att någon bedriver betalteletjäns- ter i strid med dess regler kan rådet begära av berörda teleoperatörer att avtalet med den som tillhandahåller en betalteletjänst tills vidare ska upp- höra. I majoriteten av de ärenden som ERB hanterar leder rådets kontak-

115

ter till att de ansvariga tjänsteleverantörerna ersätter konsumentens kost- Prop. 2010/11:115 nader.

Branschorganisationen Morgan är en sammanslutning av företag verk- samma inom den svenska mobila tjänstesektorn. Morgan har som syfte att ta tillvara medlemmarnas intressen och fungerar som en samlad kom- munikationskanal i kontakterna mellan branschen och övriga intressen- ter. Morgan har tagit fram branschregler som tar upp frågor om mark- nadsföring och köp av tjänster.

Skälen för regeringens förslag

Konsumentombudsmannen får besluta om blockering av nummer och tjänster…

För närvarande finns det ingen myndighet som kan kräva av företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster att de ska hindra användares till- träde till nummer eller tjänster. Den självreglering som beskrivits ovan är bara effektiv så länge det är fråga om åtgärder av den som åtagit sig att följa de etiska reglerna.

Ett korrekt genomförande av artikel 28.2 i direktivet om samhälls- omfattande tjänster förutsätter att en myndighet ges möjlighet att för- plikta den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst att hindra använ- dares tillträde till ett nummer eller tjänst. Detta ska enligt direktivet ske när det är motiverat av skäl som rör bedrägeri eller missbruk. Alternativ till lagstiftning saknas således.

Det framgår inte av direktivet vad som närmare avses med bedrägeri eller missbruk men det torde i första hand avse sådana förfaranden där konsumenter inte får tillräckligt med information innan de nyttjar exem- pelvis en betalteletjänst eller andra tveksamma affärsmetoder som inne- bär att konsumenter lockas eller luras att använda kostsamma nummer eller tjänster. Bestämmelser om information vid marknadsföring finns i marknadsföringslagen. För att tydligt ange vad som kan göra att tillträdet till ett nummer eller en tjänst ska hindras bör detta knytas till marknads- föringslagens bestämmelser om god marknadsföringssed och de förbud som den lagen innehåller. KO vakar i dag över att marknadsföringslagen efterlevs. Enligt vår mening är det därför naturligt att det är KO som ska ges möjlighet att besluta att vissa nummer eller tjänster ska blockeras.

I promemorian föreslogs att åtgärden att spärra ett nummer eller en tjänst skulle föras in i LEK, men kopplas till KO:s beslut att ingripa en- ligt marknadsföringslagen. Rätten att besluta att ett nummer eller en tjänst skulle således aktualiseras först om KO avsåg att ingripa mot marknadsföringen som sådan med stöd av marknadsföringslagen.

Promemorians förslag utformades på sådant sätt att den materiella prövningen i ärendet om att hindra tillträde till ett nummer eller en tjänst skulle bli begränsad till just det faktum att KO avser att ingripa enligt marknadsföringslagen. Den som blir föremål för ingripande med stöd av bestämmelsen har dock ett berättigat anspråk på att kunna få prövat om marknadsföringen varit godtagbar. Vi anser därför att det i stället bör

116

anges i lagen att KO kan ingripa om marknadsföringen av numret eller tjänsten är otillbörlig eller om väsentlig information utelämnas vid mark- nadsföringen.

Syftet med den föreslagna bestämmelsen är att skydda abonnenter från effekterna av otillbörlig marknadsföring. Detta talar för att bestämmelsen ska föras in i marknadsföringslagen. Den som åläggs att vidta åtgärder är dock normalt inte den som brister i marknadsföringen, vilket talar mot en sådan placering. För att det ska vara tydligt för företag som tillhanda- håller allmänt tillgängliga kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga kommunikationstjänster vilka skyldigheter de har bör bestämmelsen tas in i LEK.

Ett beslut bör inte vara begränsat till viss tid. Av allmänna regler följer att beslutet när som helst kan omprövas till förmån för den som beslutet avser.

Det är tjänsteleverantören som är beslutets adressat. Syftet med åtgär- den är dock att ingripa mot innehållsleverantören. Innehållsleverantören bör därför få tillfälle att yttra sig före beslutet. I brådskande fall bör dock interimistiskt beslut kunna meddelas utan att kommunikation har skett. I sådant fall ska innehållsleverantören få tillfälle att yttra sig senare.

…och om att betalningar ska hållas inne

I artikel 28.2 i direktivet anges att när ett beslut om blockering har meddelats så ska leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster kunna hålla inne inkomster från relevant samtrafik eller andra tjänster.

I promemorian konstaterades att när ett nummer eller en tjänst blocke- rats kommer den som försöker att ansluta till numret eller använda tjäns- ten inte att debiteras någon avgift. Det ansågs därför saknas behov av någon särskild reglering rörande möjligheten att hålla inne inkomster från samtrafik eller andra tjänster.

Promemorian tog inte upp det fallet att användare redan kan ha debite- rats för användningen av numret eller tjänsten när KO ingriper. Om be- talning för användning av numret eller tjänsten som avser tid före blocke- ringen tas emot efter denna tidpunkt, eller om betalning har skett vid tid- punkten för blockeringen, men ännu inte redovisats till innehållsleveran- tören, följer det av direktivsbestämmelsen att dessa betalningar ska hållas inne. För att direktivet ska vara fullständigt genomfört behövs således en särskild bestämmelse om att betalning i dessa situationer inte ska vidare- befordras till innehållsleverantören eller den som företräder denne.

Det anges inte i direktivet när eller hur de innehållna medlen ska redo- visas. För att överensstämma med syftet med regleringen bör utgångs- punkten vara att medlen ska återbetalas om det blir slutligt avgjort att marknadsföringen varit otillbörlig eller att väsentlig information uteläm- nats vid marknadsföringen. Detta bör således anges direkt i lagen. I annat fall bör medlen redovisas till innehållsleverantören eller den som företrä- der denne. Tjänsteleverantören har en avtalsrättslig skyldighet att till innehållsleverantören vidarebefordra betalning som avser nyttjandet av dennes tjänster. Om det slutligt avgörs att marknadsföringen inte varit otillbörlig eller att tillräcklig information hade lämnats så kommer beslu- tet om att betalning ska hållas inne att upphävas. Tjänsteleverantören är

Prop. 2010/11:115

117

då pga. avtalet med innehållsleverantören skyldig att vidarebefordra Prop. 2010/11:115 innehållna medel. För detta behövs således ingen lagreglering. Enligt vår

mening bör den som hållit inne betalning också ansvara för eventuell återbetalning av innehållna medel.

8.6	Nödsamtal och lokaliseringsuppgifter

Regeringens förslag: Skyldigheten att lämna lokaliseringsuppgifter
till den som tar emot nödsamtal utvidgas till att gälla alla som tillhan-
dahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst. Tillhandahållandet ska
ske avgiftsfritt.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I promemorian föreslogs dock inte att uppgiftslämnandet skulle
ske avgiftsfritt.
Remissinstanserna: PTS och SOS Alarm AB tillstyrker förslaget. PTS,
SOS Alarm AB och IT&Telekomföretagen saknar klargörande angående
avgiftsfrihet för lämnande av lokaliseringsuppgifter. IT&Telekomföre-
tagen anser vidare att om avgiftsfrihet ska råda så bör det endast gälla
själva överföringen av lokaliseringsuppgifter och man saknar klargöran-
de om ansvaret för de investeringar som behöver göras. Telenor Sverige
AB lyfter fram att det kan finnas särskilda fall av Internettelefoni där det
inte är tekniskt möjligt att förmedla lokaliseringsuppgifter.
Skälen för regeringens förslag: I 5 kap. 7 § första stycket 1 och 2
LEK anges att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefoni-
tjänst ska medverka till att nödsamtal utan avbrott kan förmedlas avgifts-
fritt för användaren och tillhandahålla den som tar emot nödsamtal loka-
liseringsuppgifter i den mån det är tekniskt genomförbart. Av tredje
stycket i paragrafen jämfört med 30 § FEK framgår att PTS får meddela
föreskrifter om på vilket sätt skyldigheterna ska fullgöras, om undantag
från skyldigheterna och vilka uppgifter som omfattas av skyldigheterna.
I direktivet ändras definitionen av telefonitjänst på så sätt att det inte
längre finns något krav på att det ska gå att ringa nödsamtal för att en
tjänst ska omfattas av begreppet telefonitjänst. Detta innebär att fler
tjänster kommer att omfattas av begreppet, bl.a. vissa former av Internet-
telefoni. Dessa tjänster kommer därmed också att omfattas av skyldig-
heten att tillhandahålla lokaliseringsuppgifter.
I artikel 26 i direktivet om samhällsomfattande tjänster anges inte läng-
re att lokaliseringsuppgifter ska lämnas i den mån det är tekniskt genom-
förbart. Denna tydliga begränsning av skyldigheten har tagits bort.
I direktivet anges också att för alla samtal som når 112 så ska leveran-
törer av allmänt tillgängliga telefonitjänster vars nät eller tjänster an-
vänds, vara skyldiga att tillhandahålla lokaliseringsuppgifter. Denna in-
formation behövs för att geografiskt kunna lokalisera den nödställde. Det
finns olika nivåer på sådan information. Det är lättare att med en hög
grad av precision spåra samtal i ett fast nät, medan det blir osäkrare när
någon har använt en mobil terminal i ett mobilnät eller någon form av
Internettelefoni.
Eftersom nätoberoende företag kan sakna kontroll över den under-
liggande infrastrukturen som möjliggör att ett samtal kan spåras är det i		118

dagsläget inte alltid tekniskt möjligt för dem att lämna detaljerad Prop. 2010/11:115 information om varifrån samtalet kommer. Området utvecklas dock hela

tiden. Det är därför viktigt att se till att kraven kan möta denna utveck- ling och kanske även sporra till utveckling och anpassning av de tekniska systemen. I direktivet anges därför att det ankommer på behöriga regle- ringsmyndigheter att fastställa kriterier för korrekthet och tillförlitlighet när det gäller lokaliseringsuppgifter. Sådana kriterier skulle kunna vara en hänvisning till en viss teknisk standard som specificerar med vilken precision man kan få fram lokaliseringsuppgifter. Standarder på området tas fram internationellt och kan förväntas få genomslag samtidigt i de olika medlemsländerna. Föreskrifter om att följa sådana standarder bör därför inte vålla problem för tjänsteleverantörer som verkar i fler än ett medlemsland.

Sammanfattningsvis måste därför lagen ändras så att kravet på att lokaliseringsuppgifter ska tillhandahållas i den mån det är tekniskt ge- nomförbart tas bort. Vidare bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om vilka krav som ska uppfyllas vid tillhandahållandet av lokaliseringsuppgifter.

Av direktivet framgår vidare att lokaliseringsuppgifter ska tillhanda- hållas avgiftsfritt för den myndighet som tar emot nödsamtal. I prome- morian lämnas inget förslag om detta. Som flera remissinstanser påpekat behöver lagen ändras för att genomföra direktivet även i denna del. För vissa tjänsteleverantörer kommer det att medföra vissa kostnader att an- passa systemen till skyldigheten att lämna lokaliseringsuppgifter. I likhet med vad som gäller för anpassningen till andra allmänna skyldigheter i lagen bör tjänsteleverantörerna själva stå för dessa kostnader.

8.7Slutanvändare med funktionsnedsättning

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska ta hänsyn till de behov som personer med funktionsnedsättning har av att få tillgång till elektro- niska kommunikationstjänster i samma utsträckning som flertalet slut- användare och av att kunna dra nytta av det utbud av företag och tjänster som flertalet slutanvändare har tillgång till. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheterna ska fullgöras.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: PTS, Handisam, Omnitor AB, Hjälpmedels- institutet och Synskadades Riksförbund tillstyrker förslaget, men ifråga- sätter uttalandet att leverantörer inte ska kunna åläggas att ta fram eller särskilt anpassa elektroniska kommunikationstjänster till de behov som personer med funktionsnedsättning har. IT&Telekomföretagen menar att det kan finnas en risk att de ökade kraven blir onödigt betungande för operatörerna. Elöverkänsligas Riksförbund anser att förslaget inte till- godoser kravet på att säkerställa samma villkor för tillgänglighet och alternativ för användare med funktionsnedsättning. Hjälpmedelsinstitutet framför att de problem med text- och bildtelefoni som förekommit kan

119

lösas genom föreskrifter för Internet- och teleoperatörer där det anges vilken typ av datatrafik som abonnenter måste ha tillgång till. Handisam delar inte bedömningen att PTS insatser lever upp till kravet på att användare med funktionsnedsättning ska ha likvärdigt tillträde till larm- nummer som andra slutanvändare.

Skälen för regeringens förslag: För att säkerställa att slutanvändare med funktionsnedsättning kan utnyttja den konkurrens och det urval av tjänsteleverantörer som majoriteten av slutanvändare drar fördel av har det införts en möjlighet att – när så är lämpligt och med hänsyn till de nationella förhållandena – specificera konsumentskyddskrav som måste uppfyllas av företag som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. Enligt artikel 23a.1 i direktivet om samhälls- omfattande tjänster ska det således vara möjligt att vid behov ange de krav som ska uppfyllas av företag som tillhandahåller allmänt tillgäng- liga elektroniska kommunikationstjänster för att säkerställa att slutanvän- dare med funktionsnedsättning får tillgång till elektroniska kommunika- tionstjänster i samma utsträckning som flertalet slutanvändare, och även kan dra nytta av det utbud av företag och tjänster som flertalet slutanvän- dare har tillgång till.

Dessa krav omfattar för det första, att företagen ska se till att slutan- vändare med funktionsnedsättning över huvud taget har tillgång till elek- troniska kommunikationstjänster motsvarande dem som flertalet slut- användare har tillgång till. Det skulle kunna vara en skyldighet att följa en viss standard som möjliggör en viss funktionalitet som bl.a. kan vara till nytta för personer med funktionsnedsättning. Det kan också röra till- gång till terminalutrustning. Dessa krav omfattar också att företagen ska se till att deras tjänster erbjuds på samma villkor, inbegripet priser och taxor, som de som erbjuds övriga slutanvändare. Övriga krav kan också hänföra sig till grossistarrangemangen mellan företag.

För det andra ska företagen se till att slutanvändare med funktionsned- sättning kan dra nytta av det urval och den mångfald av företag och tjänster som flertalet slutanvändare har tillgång till. Typiskt sett skulle det kunna avse åtgärder som resulterar i att användare med funktionsned- sättning har flera konkurrerande alternativ att välja mellan. Priserna för tjänster som är anpassade för personer med funktionsnedsättning bör inte heller ligga långt över det normala för en motsvarande tjänst på en kon- kurrensutsatt marknad.

Av 5 kap. 1 § första stycket 6 LEK följer att personer med funktions- nedsättning ska ha tillgång till samhällsomfattande tjänster i samma ut- sträckning och på likvärdiga villkor som andra användare. Till dessa tjänster hör för närvarande bl.a. att tillhandahålla allmänt tillgängliga telefonitjänster, abonnentförteckning och telefonautomater. Genom den nya direktivsbestämmelsen tydliggörs dock att det ska vara möjligt att vid behov säkerställa likvärdigt tillträde och utbud för slutanvändare med funktionsnedsättning även utanför ramen för de samhällsomfattande tjänsterna.

Enligt 5 kap. 7 § första stycket 6 ska den som tillhandahåller en all- mänt tillgänglig telefonitjänst i verksamheten ta hänsyn till de behov som personer med funktionsnedsättning har av sådana tjänster. I förarbetena (prop. 2002/03:110 s. 213) anges att syftet med bestämmelsen är att nyttan av att kunna välja mellan ett flertal operatörer givetvis även bör

Prop. 2010/11:115

120

gälla personer, företag, organisationer och andra som har särskilda behov av tjänster som är anpassade för personer med funktionsnedsättning. Detta kan ske genom att alla som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska vara skyldiga att tillhandahålla tjänster som är anpassade till personer med funktionsnedsättning. Därmed tillförsäkras även dessa abonnenter en frihet att välja det alternativ som har bäst villkor vad gäller exempelvis pris, kvalitet och service.

Bestämmelsen i 5 kap. 7 § första stycket 6 LEK uppfyller materiellt sett således delvis kraven i artikel 23a.1 i direktivet om samhälls- omfattande tjänster. Direktivsbestämmelsen är dock inte begränsad till att bara avse telefonitjänster, utan omfattar samtliga allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster, såsom olika bredbands- och Inter- nettjänster.

I regeringens skrivelse Uppföljning av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken och grunden för en strategi framåt (2009/10:166) slås fast att målet för IT-politiken är att Sverige ska vara ett hållbart in- formationssamhälle för alla. Insatserna syftar till att den tekniska utveck- lingens möjligheter ska utnyttjas på bästa sätt inom alla samhällsområden för att bidra till övergripande mål såsom hållbar tillväxt och ökad livs- kvalitet. Vi har som ett förtydligande av de övergripande handikappoli- tiska målen fastställt inriktningsmål på ett antal prioriterade områden. Bl.a. fastställs att tillgängligheten och användbarheten till offentliga webbplatser ska öka. Vidare betonas att kunskapen och beställarkompe- tensen kring tillgänglighet och användbarhet ska stärkas i anslutning till offentliga upphandlingar av e-tjänster. Det konstateras också att det är viktigt med ett ökat samarbete mellan olika aktörer och intressenter för att öka alla medborgares möjligheter att ta del av informationssamhället.

För att genomföra artikel 23a.1 i direktivet om samhällsomfattande tjänster och som ett led i att förverkliga vårt mål om ett informations- samhälle för alla bör den nuvarande regleringen i 5 kap. 7 § första stycket 6 LEK ersättas av en allmän skyldighet för alla företag som tillhanda- håller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster – inte bara de som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster – att ta hänsyn till de behov som slutanvändare med funktionsnedsättning har av att få tillgång till elektroniska kommunikationstjänster i samma utsträck- ning som flertalet slutanvändare, och av att kunna dra nytta av det utbud av företag och tjänster som flertalet slutanvändare har tillgång till.

Bedömningen av vad som ligger i begreppet tillgång till elektroniska kommunikationstjänster motsvarande dem som erbjuds flertalet slut- användare är inte okomplicerad och innefattar en rad avvägningar. Utvecklingen på området kan medföra behov av förnyade bedömningar inom relativt kort tid. Sådana bedömningar görs lämpligast av PTS med beaktande av både de politiska målen på området och proportionalitets- principen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör därför ha möjlighet att meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldig- heten ska fullgöras.

Prop. 2010/11:115

121

8.8

Tillträde till nummer och tjänster

Prop. 2010/11:115

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefonitjänster ska se till att slutanvändare, om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart och den uppringde abonnenten inte av kom- mersiella skäl har valt att begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden, kan nå i princip samtliga nummer som till- handahålls inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, oavsett vilken teknik och utrustning som operatören använder.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Telenor Sverige AB påpekar att internationella fri-

samtal är problematiska att garantera tillgång till. PTS har synpunkter på bestämmelsens placering i lagen.

Skälen för regeringens förslag: I 5 kap. 7 § första stycket 5 LEK. an- ges att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst ska se till att slutanvändare från andra stater inom Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet kan nå svenska nummer vars sifferstruktur saknar geo- grafisk betydelse. Skyldigheten gäller dock bara om det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart och den uppringde abonnenten inte av kom- mersiella skäl har valt att begränsa tillträdet för uppringande från vissa geografiska områden.

Vidare anges i 3 kap. 20 § LEK att den som tillhandahåller ett elektro- niskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst inte får diskriminera andra leverantörer av elektroniska kommunikationstjäns- ter i fråga om de nummersekvenser som ger tillträde till tjänster i näten.

Bestämmelser om tillträde till nummer och tjänster finns i artikel 28 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Syftet med regleringen är att utveckla tillträdet till gränsöverskridande tjänster och därmed bidra till förverkligandet av den inre marknaden. Av bestämmelserna följer att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att slutanvändare ska få tillträde till i princip samtliga nummer inom unionen. Bestämmelsen i 5 kap. 7 § första stycket 5 LEK bör således anpassas till detta.

8.9Det europeiska nummerutrymmet

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst som ger möjlighet till internationella samtal ska kunna hantera alla samtal till och från det europeiska nummerutrymmet med priser som är likartade med dem som tillämpas för samtal till och från andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Tele2 Sverige AB ifrågasätter lämpligheten av

bestämmelsen eftersom det europeiska nummerutrymmet för närvarande inte kan användas. PTS framför liknande synpunkter.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 3 kap. 17 § LEK ska den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst kunna hantera alla

samtal till det europeiska nummerutrymmet 388 3 (ETNS).

122

ETNS kan enligt beslut av Internationella teleunionen inte användas Prop. 2010/11:115 efter utgången av år 2010. Som Tele2 Sverige AB och PTS påpekat kan

det därför ifrågasättas om det finns något behov av en bestämmelse om tillgång till ETNS. Kravet på att kunna nå ETNS anges dock uttryckligen i artikel 27.3 i direktivet om samhällsomfattande tjänster. Enligt vår mening bör därför bestämmelsen finnas kvar för att säkerställa ett korrekt genomförande av direktivet.

Vidare anges numera i direktivsbestämmelsen dels att det bara är tjäns- ter som erbjuder internationella samtal som omfattas av skyldigheten att ge tillgång till ETNS, dels att taxan för samtal till och från ETNS ska vara likartad de taxor som tillämpas för samtal till och från andra med- lemsstater. Dessa krav bör föras in i 3 kap. 17 § LEK.

8.10Anmälan av ändrade ägarförhållanden

Regeringens förslag: Om den som har utsetts att tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst avser att avhända sig en betydande del av eller samtliga sina tillgångar i accessnätet ska tillsynsmyndigheten un- derrättas om detta.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller

lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 8.3 i direktivet om samhälls- omfattande tjänster är ny. Av bestämmelsen följer att ett företag som utsetts att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och som har för av- sikt att avhända sig en betydande del av eller samtliga sina tillgångar i accessnätet till en separat juridisk enhet med ett annat ägarskap, ska med- dela den nationella regleringsmyndigheten om detta i förväg. Med- delandet ska ske i så god tid att myndigheten kan bedöma effekten av den avsedda transaktionen på tillgången till de samhällsomfattande tjänsterna att tillhandahålla tillträde till ett allmänt kommunikationsnät i en fast anslutningspunkt och till en allmänt tillgänglig telefonitjänst via den an- slutningspunkten. Det anges vidare att den nationella regleringsmyndig- heten får införa, ändra eller dra tillbaka särskilda skyldigheter.

Tillsynsmyndigheten ska bedöma effekten av affären i syfte att säker- ställa kontinuiteten i fråga om skyldigheten att tillhandahålla dessa sam- hällsomfattande tjänster på hela eller delar av det nationella territoriet. Det ankommer dock inte på myndigheten att godkänna affären.

Bestämmelser om anmälan som motsvarar artikel 8.3 i direktivet om samhällsomfattande tjänster saknas i LEK. En bestämmelse med sådant innehåll bör därför föras in i lagen, som en ny 5 kap. 6 a §.

Av 8 kap. 15 § LEK följer att skyldigheter och villkor som beslutats enligt lagen ska ändras eller upphävas om ändamålet med åtgärden inte längre kvarstår. Det behövs därför inte någon särskild reglering om att särskilda skyldigheter ska kunna införas, ändras eller upphävas.

123

9.2

Nät och tjänsters driftsäkerhet

Prop. 2010/11:115

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller allmänna kommunika- tionsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säker- ställa att verksamheten uppfyller rimliga krav på driftsäkerhet. De åtgärder som vidtas ska vara ägnade att skapa en säkerhetsnivå som, med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaderna för att genomföra åtgärderna, är anpassad till risken för störningar och avbrott. Rege- ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheten ska fullgöras och om undantag från skyldigheten.

Den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät eller en all- mänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst ska utan onödigt dröjsmål till tillsynsmyndigheten rapportera störningar eller avbrott av betydande omfattning. Regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldig- heten ska fullgöras och om undantag från skyldigheten. Tillsynsmyn- digheten får, om det ligger i allmänhetens intresse, förplikta den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst att informera allmän- heten om inträffade störningar eller avbrott.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen (PTS), som instämmer med slutsatserna i promemorian och vikten av att ändra bestämmelsens ordalydelse så att den bättre beskriver såväl direktiv som vika slags krav på verksamheten som åsyftas, anser att det är viktigt att skyldigheterna att informera om säkerhetsbrister utformas så att även sådana uppgifter som kommuniceras inom ramen för frivilliga åtaganden, som t.ex. GLU (Gemensam Lägesuppfattning), kan anses utgöra sådan information som krävs enligt den föreslagna bestämmelsen om rapporteringsskyldighet. Även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) delar synpunkten att ”driftsäkerhet” är ett lämpligare begrepp för att beskriva de krav som finns på upprätthållande av funktioner. Vidare anser myn- digheten att det av innehållet i den föreslagna bestämmelsen och/eller av författningskommentaren tydligare bör framgå att den i paragrafen av- sedda rapporteringen inte ersätter eller omfattar rapportering av den typ som sker till CERT-organisationer (Computer Emergency Response Team), däribland Sitic. För drabbade aktörer är det nämligen nödvändigt att tillsynsmyndighetens uppdrag inte kan förväxlas med Sitic:s eftersom det kan leda till fördröjning av akuta åtgärder i hanteringen av incidenter. Svenska Stadsnätsföreningen ser mycket positivt på förslagen i denna del.

125

Skälen för regeringens förslag

Driftsäkerhet

Ett tillförlitligt och säkert utbyte av information via elektroniska kommu- nikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster blir alltmer cen- tralt för marknadens aktörer och samhället i stort. Allt fler tjänster till- handahålls och verksamheter bedrivs via sådana nät och tjänster. Såväl mobila som fasta nät nyttjas i hög grad för både röst- och datakommuni- kation. Den offentliga sektorns satsningar på e-tjänster, framväxten av ip- baserad tv-utsändning och s.k. molntjänster (tillämpningar där använda- ren nyttjar tjänster via Internet och inte lokalt i sin utrustning) är några viktiga exempel på drivkrafterna bakom det ökade beroendet av pålitlig elektronisk kommunikation, som numera präglar alla sektorer i sam- hället.

Genom att tjänster blir allt mer realtidskritiska och resurskrävande kommer kraven på en hög grad av driftsäkerhet och kvalitet i de elektro- niska kommunikationerna sannolikt att öka ytterligare i framtiden. Ökad komplexitet i nät och tjänster medför även ökade risker för tekniska fel. Därtill kommer risker beroende på mänskliga misstag, väderpåverkan, olyckor och attacker.

Incidenter som inträffar i elektroniska kommunikationsnät eller elek- troniska kommunikationstjänster kan få konsekvenser för nätens eller tjänsternas funktion och tillgänglighet genom störningar eller avbrott. Konsekvenserna kan dock minskas genom ett kontinuerligt och systema- tiskt driftsäkerhetsarbete, som ska förebygga störningar och avbrott. Det är också viktigt med en god beredskap för att hantera de störningar och avbrott som inträffar.

I nuvarande 5 kap. 6 a § LEK finns en bestämmelse om att verksamhet i form av tillhandahållande av allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster ska uppfylla rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet samt på uthållighet och till- gänglighet vid extraordinära händelser i fredstid. Bestämmelsen ska bidra till effektiva och säkra elektroniska kommunikationsnät och kommuni- kationstjänster samt att skapa en grundläggande säkerhetsnivå för dessa.

Någon direkt motsvarighet till bestämmelsen i nuvarande 5 kap. 6 a § LEK har inte tidigare funnits i EU-direktiven på området, men har nu införts i ramdirektivet. Enligt artikel 13a i ramdirektivet ska medlems- staterna säkerställa att företag som tillhandahåller allmänna kommunika- tionsnät eller elektroniska kommunikationstjänster för allmänheten vidtar lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att på ett tillfreds- ställande sätt skydda säkerheten för sina nät eller tjänster. Företaget ska också säkerställa integriteten för sina nät i syfte att säkerställa kontinuer- lig leverans av tillhandahållna tjänster över de aktuella näten.

Genom den nuvarande 5 kap. 6 a § LEK finns redan krav motsvarande direktivets i svensk rätt. Begreppen ”god funktion” och ”teknisk säker- het” återfanns redan i telelagen och hade då en tydlig koppling till det fasta telefonnätet. Uttrycken är emellertid föråldrade och riskerar numera att misstolkas. T.ex. kan ”god funktion” lätt förstås som gällande tillhan- dahållna tjänsters kvalitet, vilket inte är avsikten. Den tillämpning av be- stämmelsen som är aktuell i dag kan närmast beskrivas med uttrycket

Prop. 2010/11:115

126

”teknisk säkerhet”. Användningen av det uttrycket kan dock leda till osäkerhet om tillämpningsområdet. Avsikten är nämligen inte att begränsa tillämpningen till enbart tekniska faktorer, utan det som ska omfattas av skyldigheterna enligt direktivet är såväl tekniska som organi- satoriska åtgärder för att främja driftsäkerheten i nät och tjänster. Det finns således skäl att ändra lydelsen av 5 kap. 6 a § LEK, bl.a. för att förtydliga och precisera dess innebörd och avgränsningar samt för att bättre följa språkbruket i direktivet. Begreppet ”integritet” i artikel 13a i ramdirektivet tar närmast sikte på nät- och systemintegritet, med vilket avses förmågan att upprätthålla avsedd funktion och skydd mot oönskad påverkan eller förändring i ett nät eller system. Begreppet ”integritets- skydd” används dock redan i 6 kap. LEK och syftar där på skydd för uppgifter. För att undvika sammanblandning bör begreppet därför inte användas i paragrafen. I stället bör det vidare ”driftsäkerhet” användas. Det avses då motsvara ”god funktion” och ”teknisk säkerhet” så som de begreppen hittills förståtts i lagen samt ”integritet” i den betydelse som avses i artikel 13a i ramdirektivet.

Information om säkerhetsbrister

Av artikel 13a.3 i ramdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säker- ställa att företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller elektroniska kommunikationstjänster meddelar den nationella reglerings- myndigheten om överträdelser av säkerheten eller integriteten som i betydande omfattning påverkat driften av nät och tjänster. Den berörda nationella regleringsmyndigheten ska vid behov informera de nationella regleringsmyndigheterna i övriga medlemsstater och Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa), och kan informera allmänheten eller kräva att företagen gör det, om den slår fast att ”ett avslöjande” av överträdelsen ligger i allmänhetens intresse.

Artikel 13a.3 saknar tidigare motsvarighet i svensk lag. Tillsynsmyn- digheten har enligt 7 kap. 3 § LEK möjlighet att förelägga den som be- driver verksamhet som omfattas av lagen att tillhandahålla myndigheten upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av bl.a. efterlev- naden av de allmänna skyldigheter som gäller enligt lagen, däribland de skyldigheter avseende driftsäkerhet m.m. som framgår av nuvarande 5 kap. 6 a § LEK. Uppgifterna som lämnas i underrättelsen till tillsyns- myndigheten ska vara tillräckliga för att myndigheten ska kunna göra en bedömning av om det finns anledning att misstänka att bestämmelsen om driftsäkerhet inte efterlevs och i sådana fall vidta lämpliga tillsyns- åtgärder. Även i de fall en underrättelse till tillsynsmyndigheten inte ger upphov till direkta tillsynsåtgärder, kan underrättelsen innehålla upp- gifter som bidrar till myndighetens kunskap om vanliga orsaker till stör- ningar och avbrott m.m. Den kan därmed komma att utgöra en viktig grund för myndighetens långsiktiga arbete för att främja driftsäkerheten i de elektroniska kommunikationerna. För närvarande är dock myndig- heten beroende av att sådana händelser som avses i bestämmelsen anmäls på frivillig grund av berörda tillhandahållare eller av allmänheten eller att händelsen uppmärksammas i media. För att kunna utreda inträffade störningar och avbrott på det sätt som avses i artikeln förutsätts emeller-

Prop. 2010/11:115

127

tid att tillsynsmyndigheten säkert får kännedom om det inträffade. Mot denna bakgrund föreslås att en bestämmelse införs i LEK som syftar till att alla större störningar eller avbrott kommer till tillsynsmyndighetens kännedom.

I anledning av att MSB efterlyst förtydligande om att rapporteringen enligt paragrafen inte avses ersätta eller omfatta rapportering av den typ som sker till CERT-organisationer bör framhållas att bestämmelsen en- ligt sin ordalydelse bör gälla störningar eller avbrott som ska rapporteras till regleringsmyndigheten enligt vad som föreskrivs i direktivet. Som myndigheten framhållit bör bestämmelsen inte vara avsedd att inverka på incidentrapportering som sker till andra instanser. Syftet med rapporte- ringen är endast att PTS ska kunna bedriva tillsyn rörande driftssäkerhet. Incidentrapportering till Sitic å andra sidan är inte lagreglerad utan sker på frivillig basis. Huruvida all information i samband med en incident är av det slag som bör rapporteras till regleringsmyndigheten eller till Sitic låter sig därför svårligen beskrivas på förhand i lagen. Det bör således även i fortsättningen vara en bedömningsfråga för operatören i varje enskilt fall huruvida information om störningar också kan och bör rapporteras till Sitic.

Underrättelse till tillsynsmyndigheten bör lämnas i händelse av stör- ning eller avbrott av betydande omfattning. Avgränsningen kan motive- ras av att det dagligen inträffar störningar och avbrott som endast påver- kar ett fåtal abonnenter och där orsaken är t.ex. strömavbrott eller att abonnentledningar skadats i samband med grävarbeten. Det torde gene- rellt sett vara till begränsad nytta att utreda varje enskild händelse av så- dan natur och det kan därför inte heller motiveras att belasta tillhanda- hållare av nät och tjänster med en skyldighet att rapportera varje sådan händelse till tillsynsmyndigheten. När störningar eller avbrott av bety- dande omfattning inträffar ska tillsynsmyndigheten däremot underrättas utan dröjsmål. Underrättelsen bör innefatta de uppgifter som typiskt sett har betydelse för myndighetens bedömning av om bestämmelser rörande driftsäkerhet i LEK efterlevs.

Vidare bör föreslås att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att förelägga tillhandahållare av allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgäng- liga elektroniska kommunikationstjänster att informera allmänheten om inträffade störningar eller avbrott, om tillsynsmyndigheten finner att det ligger i allmänhetens intresse att sådan information lämnas. Förslaget motsvarar artikel 13a.3 andra stycket i ramdirektivet. Avsikten med be- stämmelsen är inte att frågor om när och hur tillhandahållare ska infor- mera allmänheten eller berörda abonnenter om inträffade störningar och avbrott ska hänskjutas till tillsynsmyndigheten. Det torde vara fallet re- dan i dag att tillhandahållare regelmässigt söker informera de som berörs om störningar och avbrott. Så bedrivs t.ex. projektet Gemensam Läges- uppfattning (GLU) i den Nationella telesamverkansgruppen (NTSG) och koordineras av PTS. Inom NTSG har gemensamma kriterier tagits fram för att lämna information mellan tillhandahållare av kommunikationsnät och tjänster samt till externa användare, vid störningar och avbrott. Ett gemensamt gränssnitt för presentation av driftsinformation har också tagits fram inom ramen för projektet. Sådana frivilliga åtgärder för att lämna snabb och adekvat information till allmänheten är normalt till- räckliga och tillsynsmyndigheten torde därför endast i sällsynta fall be-

Prop. 2010/11:115

128

höva utnyttja möjligheten att förelägga en tillhandahållare att lämna Prop. 2010/11:115 sådan information.

PTS har uttryckt önskemål om att rapporteringsskyldigheten utformas så att även sådan information som kommuniceras inom ramen för fri- villiga åtaganden omfattas av bestämmelsen om rapporteringsskyldighet. Den information som operatörerna enligt artikel 13.a.3 kan åläggas att meddela är emellertid sådan som rör överträdelser av säkerheten eller integriteten som i betydande omfattning påverkat driften. Det är svårt att på förhand avgöra om all frivillig rapportering avser händelser av den digniteten. För att genomföra direktivet på ett korrekt sätt och till und- vikande av onödiga åligganden för enskilda bör bestämmelsen i stället utformas på det sätt som föreslagits i promemorian.

Det finns inte anledning att i lag närmare reglera tillsynsmyndighetens möjligheter att informera allmänheten om inträffade störningar och av- brott. Denna möjlighet finns redan. Det bör endast finnas anledning för tillsynsmyndigheten att svara för att allmänheten informeras om stör- ningar och avbrott i enskilda kommunikationsnät eller kommunikations- tjänster i samband med omfattande störningar och avbrott under extra- ordinära omständigheter. I normalfallet bör sådan information lämnas direkt av den som tillhandahåller berörda nät och tjänster.

Det saknas skäl att i svensk lag införa en bestämmelse som reglerar tillsynsmyndighetens skyldigheter att lämna information till andra regle- ringsmyndigheter och Enisa. Dessa skyldigheter bör i stället framgå av förordning.

9.3Integritet

Regeringens förslag: Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa att uppgifter som behandlas i samband med tillhandahållandet av tjänsten skyddas. Liksom tidigare ska den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla detta skydd i nätet. Åtgärderna ska vara ägande att säkerställa en säkerhetsnivå som, med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaderna för att genomföra åt- gärderna, är anpassad till risken för integritetsincidenter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrif- ter om skyddsåtgärderna.

Den som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommuni- kationstjänster ska utan onödigt dröjsmål underrätta tillsynsmyndig- heten om integritetsincidenter. Om incidenten kan antas inverka nega- tivt på de abonnenter eller användare som de behandlade uppgifterna berör, eller om tillsynsmyndigheten begär det, ska även dessa under- rättas utan onödigt dröjsmål. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket sätt skyldigheten ska fullgöras och om undantag från skyldigheten. Den som tillhandahåller allmänt tillgängliga elektroniska kommunika- tionstjänster ska löpande föra en förteckning över integritetsincidenter.

129

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om innehållet i en sådan förteckning.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

(MSB) stödjer kravet på organisatoriska säkerhetsåtgärder utöver tek- niska i 6 kap. 3 § LEK. Post- och telestyrelsen (PTS), som ställer sig positiv till införandet av det nya begreppet integritetsincident, tillstyrker införandet av en skyldighet för operatörer att underrätta om integritets- incidenter. Myndigheten anser vidare att det bör övervägas att införa en möjlighet för myndigheten att utfärda föreskrifter vad avser de krav på tekniska och organisatoriska åtgärder som ska vidtas för att säkerställa en god säkerhetsnivå. Som skäl för detta anger myndigheten att motsvaran- de föreskriftsrätt finns i nuvarande 5 kap. 6 a § LEK som innehåller liknande krav vad avser god funktion och teknisk säkerhet. Vidare finns det detaljerade regler i artikel 4.1a i e-dataskyddsdirektivet om vilka åtgärder säkerhetskravet minst ska innebära. I samma direktiv anges också att nationella myndigheter ska kunna ”utfärda rekommendationer om bästa praxis beträffande den säkerhetsnivå som bör uppnås med hjälp av dessa åtgärder”. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar att begreppet ”integritetsincident” är ändamålsenligt definierat och anser det mycket angeläget att begreppet införs och tillämpas. SKL uppmanar regeringen att snarast ge PTS i uppdrag att meddela föreskrifter kring hur detta ska tillämpas. MSB anser att begreppet ”integritetsincidenter” bör analyseras ytterligare eftersom det kan tolkas som en incident som på- verkar informationens integritet men också som en incident som kan föra tankarna till otillbörlig åtkomst till personuppgifter. Om begreppet eta- bleras kan det leda till missförstånd och svårigheter att kommunicera kring säkerhet. Sveriges Advokatsamfund noterar att det artikel 4.3 i e- dataskyddsdirektivet stadgas att en abonnent eller enskild person ska underrättas utan onödigt dröjsmål om personuppgiftsbrottet kan antas in- verka menligt på dennes personuppgifter och att motsvarande bestäm- melser saknas i förslaget. Samfundet menar vidare att det saknas anled- ning till den snävare behörigheten ”om incidenten i större grad kan antas påverka de abonnenter eller användare som uppgifterna berör” i jäm- förelse med artikel 4.3 i direktivet.

Skälen för regeringens förslag

Integritetsincidenter

I den svenska versionen av artikel 2.h i e-dataskyddsdirektivet införs ter- men personuppgiftsbrott för brott mot säkerhetsbestämmelser som leder till oavsiktlig eller olaglig utplåning, förlust, ändring, otillåtet avslöjande eller åtkomst av personuppgifter som överförs, lagras eller på annat sätt behandlas i samband med tillhandahållandet av allmänt tillgängliga elek- troniska kommunikationstjänster. Utformningen ger intryck av att det är en brottslig handling som åsyftas. Så är dock inte fallet. Eftersom ordet brott kan förväxlas med ordet i dess straffrättsliga betydelse bör ett annat

Prop. 2010/11:115

130

uttryck användas. Vidare är det olämpligt att använda begreppet person- uppgifter, eftersom bestämmelserna i 6 kap. LEK genomgående handlar om alla typer av behandlade uppgifter. I flertalet fall utgör uppgifterna personuppgifter, men den generella bestämmelsen om säkerhetsåtgärder i 6 kap 3 § LEK tar sikte på samtliga uppgifter. Inom informationssäker- hetsområdet är ordet incident ett etablerat uttryck. Med en incident avses att något allvarligt och oplanerat har inträffat. Såsom förordas i prome- morian bör därför begreppet integritetsincident användas och kopplas till samtliga uppgifter som överförs, lagras eller på annat sätt behandlas i samband med tillhandahållandet av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

En incident kan inträffa genom yttre påverkan men kan också bero på brister eller otillåtet förfarande hos tjänstetillhandahållaren. Väsentligt för definitionen av integritetsincident är inte hur händelsen påbörjats eller vem som är ansvarig för dess uppkomst utan effekten av incidenten. Inte- gritetsincidenter utgör potentiellt ett allvarligt hot mot tilltron till elektro- niska kommunikationstjänster. När personlig information, t.ex. person- uppgifter, som behandlats inom ramen för en elektronisk kommunika- tionstjänst sprids till utomstående kan det få allvarliga konsekvenser. Om sådana händelser inte hanteras på ett lämpligt sätt kan det leda till att individer råkar ut för såväl ekonomisk skada som personlig kränkning. Så sker t.ex. identitetsstölder regelbundet. Annan skyddsvärd information kan vara exempelvis viss kontoinformation, inloggningsuppgifter eller affärshemligheter.

Krav på åtgärder för att undvika integritetsincidenter

Artikel 4 i e-dataskyddsdirektivet reglerar nationella säkerhetsåtgärder i samband med tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster och behandling av uppgifter. För att elektroniska kommunikationsnät ska fungera och tilliten till dem bibehållas krävs att tillhandahållarna av elek- troniska kommunikationstjänster vidtar åtgärder för att säkerställa nätens säkerhet. Detta gäller särskilt tillgång till och behandling av uppgifter som hanteras i anslutning till kommunikation (s.k. trafikuppgifter) och uppgifter i själva kommunikationen. Skydden består i direktivet av två delar, dels artikel 4 som behandlar olika former av krav på säkerhetsåt- gärder och dels artikel 5 som slår fast principen om kommunikationens hemlighet och anger vissa förutsättningar för att denna huvudprincip ska kunna brytas.

Kravet på säkerhetsåtgärder enligt artikel 4.1 i e-dataskyddsdirektivet har genomförts genom 6 kap. 3 § LEK. Skyddet enligt den bestämmelsen avser behandlade uppgifter utan att det närmare förklarats vad upp- gifterna utgör. När det nu införts en underrättelseskyldighet för aktörer i direktivet behöver även utformningen av den generella skyldigheten att vidta säkerhetsåtgärder avseende integritet och säkerhet för behandlade uppgifter ses över så att skyldigheterna blir tydliga och deras koppling till varandra inte misstolkas.

Enligt de nya bestämmelserna i artikel 4.1a i e-dataskyddsdirektivet ska de åtgärder som vidtas i vart fall säkerställa att bara viss auktoriserad personal har tillgång till uppgifterna, att det finns en policy för behand-

Prop. 2010/11:115

131

ling av uppgifter samt att uppgifterna skyddas mot olika former av Prop. 2010/11:115 oplanerad eller olaglig behandling. Artikeln är utformad som ett minimi-

krav på de säkerhetsåtgärder som ska vidtas. Åtgärderna omfattas i huvudsak av den skyldighet som anges i 6 kap. 3 § LEK. Det har inte tidigare varit tydligt enligt direktivet att både organisatoriska och tek- niska åtgärder ska kunna vidtas. De exempel som tas upp i den nya artikel 4.1a i e-dataskyddsdirektivet tydliggör nu att de åtgärder som ska vidtas kan vara av både organisatorisk art (säkerställa att endast auktori- serad personal får tillgång till uppgifter) och teknisk art (att skydda upp- gifter som lagrats eller överförts mot oavsiktlig eller olaglig förstörelse, förlust eller ändring). Det finns därför anledning att justera bestämmelsen i LEK så att motsvarande klargörs även där. Av de skäl som PTS anfört bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer också ges rätt att utfärda föreskrifter om skyddsåtgärderna.

Underrättelser om integritetsincidenter

I artikel 4.3 i e-dataskyddsdirektivet anges att operatörer ska underrätta den nationella regleringsmyndigheten vid integritetsincidenter. Om incidenten kan antas inverka menligt på användaren eller abonnenten ska även denne underrättas. Som Lagrådet förordat bör detta komma till uttryck genom att det i lagtexten anges att rapporteringsskyldighet ska gälla om incidenten kan antas inverka negativt på de abonnenter eller användare som de behandlade uppgifterna berör. Rapportering bör också ske om tillsynsmyndigheten annars begär det. Underrättelse behöver inte ske om tjänstetillhandahållaren har vidtagit lämpliga säkerhetsåtgärder och dessa åtgärder innebär att uppgifterna är oläsliga för obehöriga. En- ligt direktivet ska underrättelser om integritetsincidenter lämnas utan onödigt dröjsmål. Det är därför inte lämpligt att tillsynsmyndigheten prö- var i varje enskilt fall om användare eller abonnenter ska underrättas eftersom detta i stor grad skulle försena underrättelserna. Det kan också finnas anledning att i föreskrifter ange ett lägre tröskelvärde för när ett meddelande överhuvudtaget behöver lämnas. Det är rimligt att integri- tetsincidenter som endast haft en mycket marginell inverkan eller för- sumbar effekt inte med nödvändighet ska meddelas tillsynsmyndigheten.

Det bör således i lagen införas en skyldighet att underrätta tillsyns- myndigheten om integritetsincidenter inträffar och att i vissa fall direkt meddela den användare eller abonnent som uppgifterna berör. Som Sveriges Advokatsamfund påpekat bör för bättre överensstämmelse med direktivet i båda fallen gälla att rapporteringen ska ske utan onödigt dröjsmål.

Beträffande de situationer då underrättelse inte behöver lämnas kan en närmare beskrivning anges i föreskrifter. Direktivets krav beträffande innehållet i en underrättelse kan genomföras genom att motsvarande an- ges i verkställighetsföreskrifter. Detta behöver inte särskilt anges i lagen.

Leverantörerna ska enligt artikel 4.4 andra stycket i e-dataskydds- direktivet föra förteckningar över integritetsincidenter i syfte att möjlig- göra myndighetstillsyn. Av förteckningarna ska vissa närmare angivna detaljer framgå. En motsvarande bestämmelse bör införas i lagen. Det

132

närmare innehållet i förteckningarna behöver inte särskilt anges i lagen Prop. 2010/11:115 utan kan meddelas i föreskrifter.

9.4Lagring och hämtning av information, cookies m.m.

Regeringens förslag: Uppgifter får lagras i eller hämtas från en abon- nents eller användares terminalutrustning endast om abonnenten eller användaren får tillgång till information om ändamålet med behand- lingen och samtycker till den. Detta hindrar inte sådan lagring eller åt- komst som behövs för att överföra ett elektroniskt meddelande via ett elektroniskt kommunikationsnät eller som är nödvändig för att tillhan- dahålla en tjänst som användaren eller abonnenten uttryckligen begärt.

Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med rege- ringens förslag.

Remissinstanserna: IAB Sverige (IAB), Sveriges television AB (SVT) och Svenska tidningsutgivareföreningen (TU) tillstyrker promemorians förslag till införande av samtycke för viss lagring och hämtning av infor- mation under förutsättning att bestämmelsen inte är avsedd att försvåra användningen av s.k. cookies. TradeDoubler AB (publ) (Tradedoubler) anser att förslaget är acceptabelt men skulle föredra att det tydligare framgick att ”legitima tekniker” omfattar s.k. spårningscookies. Bolaget menar att självreglering är ett effektivt sätt att komma tillrätta med even- tuella integritetsproblem rörande användningen av cookies, inte minst eftersom den tekniska utvecklingen är snabb. Det är positivt med en för- bättrad reglering av integritetsfrågor på Internet. Emellertid skulle ett skärpt krav på samtycke inte leda till några integritetsmässiga förbätt- ringar för konsumenterna. En sådan förändring skulle medföra att en an- vändare varje gång denne besöker en webbplats för första gång avkrävs ett samtycke t.ex. i ett pop up-fönster dels för webbplatsens funktion, dels för annonsspårning. Det är troligt att det snabbt skulle utvecklas verktyg för automatiskt godkännande av cookies så att användaren kan lämna ett generellt samtycke vid ett tillfälle. En uppenbar risk är då att användaren avkrävs ett betydligt mer omfattande samtycke än nödvän- digt och denne skulle då riskera att hamna i ett sämre läge än i dag. Stif- telsen för Internetinfrastruktur anser att Sverige inte bör lagstifta om kravet på aktivt samtycke till cookies etc. Om det av juridiska skäl ändå är nödvändigt att följa direktivet, menar stiftelsen att vi i Sverige bör tol- ka lagstiftningen så att användaren genom ändringar i sin webbläsar- inställning kan automatisera samtycket. Även IAB menar att det är viktigt att det görs klart att ett generellt samtycke kan lämnas till att cookies får användas genom en på förhand gjord inställning i ett webbläsarprogram. Stockholms Handelskammare menar att det bör göras ytterligare förtyd- liganden om vad som utgör legitima tekniker. Handelskammaren menar att det är tveksamt om ett krav på uttryckligt samtycke för lagring av cookies i praktiken skulle leda till bättre integritetsskydd för användarna. Användningen av spårningscookies är en förutsättning för t.ex. annons- intäkter som idag bidrar till att finansiera en stor del av innehållet som publiceras på Internet. Området är idag föremål för självreglering.

133

Skärpta krav skulle kunna innebära praktiska problem eller att konsu- menterna i högre utsträckning skulle behöva betala för att ta del av inne- håll. Handelskammaren varnar liksom Tradedoubler för att oseriösa ak- törer kan komma att utveckla tekniker som gör det svårt för användaren att överhuvudtaget bedöma vilken spårning som utförs samt att vissa ak- törer kan komma att flytta sin verksamhet utanför EU om EU-reglerna bedöms innebära för stora nackdelar. Post- och telestyrelsen (PTS) bedömer att bestämmelsen blir mycket vid och kommer att få effekter som är svåra att förutse. Eftersom kopplingen till användning av elektro- niska kommunikationsnät tas bort, kommer bestämmelsen att bli tillämp- lig på aktiviteter som inte har någon anknytning till elektronisk kommu- nikation. PTS håller inte med om slutsatsen att införande av ett sam- tyckeskrav inte är avsett att försvåra användningen av cookies. Myndig- heten har svårt att se att ett krav på samtycke enligt förslaget kan frångås utan att en möjlighet till undantag framgår av bestämmelsen. Om ambi- tionen är att regleringen inte ska försvåra hanteringen av cookies så bör en möjlighet till undantag från kravet om samtycke införas, dock med bibehållet krav på information. Enligt Datainspektionens mening är det vad en cookie kommer att användas till som avgör om samtycke krävs eller inte. Telenor Sverige AB (Telenor) efterlyser tydlighet kring vilka typer av lagring och åtkomst som ska kräva samtycke. Enligt bolagets mening kan det inte krävas att den som tillhandhåller elektroniska kom- munikationsnät eller -tjänster ska hållas ansvarig för det som abonnenten väljer att ladda ner från tredje part i sin terminal. Tele2 Sverige AB (Tele2) efterlyser förtydliganden om vilket ansvar operatörer skulle bära utifrån den föreslagna regleringen och kring vilka händelser och åtgärder som i så fall åsyftas. Även Tele2 menar att en operatör inte kan bära ansvar för vad användaren själv gör, vilket Tele2 varken kan eller ska kontrollera.

Skälen för regeringens förslag: En regel om företeelser där informa- tion skickas via ett elektroniskt kommunikationsnät för att lagras i en mottagares terminalutrusning finns i 6 kap. 18 § LEK. Där framgår sam- manfattningsvis i huvudsak följande. Elektroniska kommunikationsnät får användas för att lagra eller hämta information hos en användare om denne får information om ändamålet med behandlingen av den person- uppgiftsansvarige och ges tillfälle att hindra den, s.k. opt-out. Regeln hindar inte lagring och hämtning som behövs för att utföra eller under- lätta överföring av ett elektroniskt meddelande via nätet eller som är nöd- vändig för att tillhandahålla en tjänst som användaren uttryckligen be- gärt. Bestämmelsen har sin grund i artikel 5.3 i e-dataskyddsdirektivet. Ett exempel på en sådan företeelse som avses är användning av s.k. cookies. Dessa utgörs av datafiler som lagrar information att t.ex. använ- das när mottagaren nästa gång besöker samma webbplats. Informationen används då för att exempelvis anpassa en webbplats efter olika användare eller för att ”minnas” ett tidigare angivet användarnamn. Ett annat exem- pel är s.k. spionprogram. Dessa kan utan användarens vetskap installeras i terminalutrustningen och kan utan att det märks vidareförmedla information från terminalutrustningen till en tredje part.

Artikel 5.3 i e-dataskyddsdirektivet har ändrats. I artikeln anges nu att medlemsstaterna ska se till att lagring av information eller tillgång till information som redan är lagrad i en abonnents eller användares termi-

Prop. 2010/11:115

134

nalutrustning endast är tillåten på villkor att denne har gett sitt samtycke efter att ha fått tillgång till tydlig och fullständig information i enlighet med dataskyddsdirektivet (95/46/EG), bl.a. om ändamålen med behand- lingen av uppgifterna. Detta får inte förhindra någon teknisk lagring eller åtkomst som endast sker för att utföra överföringen av en kommunika- tion via ett elektroniskt kommunikationsnät eller det som är absolut nöd- vändigt för att leverantören ska kunna tillhandahålla en av informations- samhällets tjänster som användaren eller abonnenten uttryckligen har begärt.

I artikelns tidigare lydelse fanns inte angivet något krav på samtycke, utan det krävdes endast att användaren informerades av den dataregister- ansvarige och gavs möjlighet att förhindra lagringen eller tillgången. I skäl 66 till ändringsdirektivet anges sammanfattningsvis följande. Tredje parter kan vilja lagra information på en användares utrustning eller ha tillträde till redan lagrad information. Det finns flera olika skäl till detta, alltifrån legitima skäl (t.ex. vissa typer av cookies) till skäl som innebär ett oberättigat intrång i privatlivet (t.ex. spionprogram eller virus). Det är därför av yttersta vikt att användarna ges tydlig och utförlig information när de deltar i verksamhet som kan leda till sådan lagring eller sådant tillträde. Sättet att lämna information och ge rätt att vägra att lämna in- formation bör vara så användarvänligt som möjligt. Ett undantag från skyldigheten att lämna information och ge rätt att vägra bör vara så användarvänligt som möjligt. Ett undantag från skyldigheten att lämna information och ge rätten att vägra bör bara få tillämpas i de situationer då den tekniska lagringen eller åtkomsten är strikt nödvändig för att möjliggöra användning av en specifik tjänst som uttryckligen efterfrågas av användaren. Om det är tekniskt möjligt och effektivt i enlighet med direktiv 95/46/EG kan användarens samtycke till behandlingen uttryckas med hjälp av lämpliga webbläsarinställningar eller en annan anordning. Genomförandet av dessa krav bör göras mer verkningsfullt genom de ut- ökade befogenheter som beviljas nationella myndigheter.

Bestämmelsen i 6 kap. 18 § LEK bör ändras så att den överensstämmer med de krav som ställs enligt artikel 5.3 i e-dataskyddsdirektivet. Det bör således införas ett krav på samtycke för att få lagra eller hämta informa- tion som är lagrad i terminalutrustning, s.k. opt-in. Vidare tar paragrafen i sin nuvarande utformning endast sikte på användning av elektroniska kommunikationsnät för lagring och hämtning av information vilket inne- bär att lagring eller hämtning med hjälp av t.ex. ett USB-minne, en extern hårddisk etc. inte täcks av ordalydelsen. Bestämmelsen bör nu an- passas så att den omfattar all lagring eller hämtning oavsett teknik. Det bör också göras en justering som motsvarar den som gjorts i artikeln vad gäller undantaget beträffande överföring av elektroniskt meddelande. Av bestämmelsen bör framgå att undantaget gäller lagring eller åtkomst som behövs för överföring av meddelandet och alltså inte längre lagring eller åtkomst som enbart behövs för att underlätta överföringen.

Att det är den personuppgiftsansvarige som ska lämna informationen om ändamålet med lagringen eller hämtningen följer numera inte av di- rektivet. Paragrafen har heller inte någon anknytning till regleringen om personuppgifter. Det kan uppkomma situationer där en lagring eller hämtning omfattas av bestämmelsen trots att de uppgifter som lagras eller hämtas inte utgör personuppgifter. I sådana situationer kan inte nå-

Prop. 2010/11:115

135

gon ansvarig utpekas eftersom definitionen av personuppgiftsansvarig i personuppgiftslagen (1998:204) är kopplad till att personuppgifter be- handlas. Begreppet personuppgiftsansvarig bör därför tas bort i paragra- fen.

I fråga om bestämmelsens närmare utformning kan konstateras att de flesta remissinstanserna har understrukit vikten av att användningen av s.k. cookies inte försvåras. Flera instanser har också beskrivit hur kravet på samtycke om det dras för långt t.ex. kan medföra att vanlig s.k. surf- ning på Internet blir betydligt omständligare och mer komplicerad än vad som är fallet idag. Direktivet lämnar emellertid ingen möjlighet att, som PTS föreslagit, explicit undanta vissa tekniker från kravet på samtycke. Till detta kommer att såväl legitima tekniker, t.ex. s.k. cookies, som tekniker som kan ha otillbörliga användningsområden utvecklas och nya tillkommer kontinuerligt. Lagstiftning som i detalj pekar ut vissa tekniker som tillåtna eller undantagna riskerar snabbt att bli obsolet. Risken är också stor att en sådan nationell lagstiftning i alltför stor utsträckning skulle avvika från reglerna i andra länder såväl inom som utom EU. För att uppnå en internationellt harmoniserad hantering av s.k. cookies och liknande tekniker bör lagstiftningen i stället i största möjliga utsträckning vara teknikneutral och så långt möjligt överlåta till marknadsaktörer och användare att utveckla normer för användningen som är anpassade till de praktiska förutsättningarna.

I fråga om bestämmelsens tillämpning vad gäller befogade tekniker talar alltså praktiska skäl för att ändringen inte bör medföra någon för- ändring i sak. Detta gäller särskilt användarnas möjligheter att besöka s.k. webbsidor på Internet utan större olägenhet. Som stöd för detta kan anföras att syftet med ändringen av artikel 5.3 i e-dataskyddsdirektivet inte har varit att försvåra användningen av legitima tekniker utan skärp- ningen har varit riktad mot mer integritetskränkande tekniker såsom spionprogram eller andra tillämpningar där man utan användarens vet- skap lagrar eller hämtar information från dennes terminalutrustning och att kravet på uttryckligt samtycke varje gång därför bör gälla enbart i dessa fall. I skäl 66 i ändringsdirektivet har också särskilt angetts att sättet att lämna information och ge rätt att vägra att lämna information bör vara så användarvänligt som möjligt samt att samtycket om det är tekniskt möjligt kan uttryckas med hjälp av lämpliga webbläsarinställ- ningar eller liknande. En sådan inriktning vinner också stöd av den tolk- ningsdeklaration (15864/09) som presenterades av ett flertal EU- medlemsstater i samband med antagandet av direktivet. Där erkändes att ändringen kan kräva förändring av nationell lagstiftning, men med hän- visning till skäl 66 angavs också att ändringen inte är avsedd att förändra det nuvarande rekvisitet som innebär att samtycket kan utövas som en rätt att vägra användning av cookies eller liknande tekniker med befo- gade syften. Så långt möjligt bör paragrafen därför alltjämt tolkas så att användningen av s.k. cookies i syften som inte kan sägas vara integritets- kränkande inte försvåras. Detta gäller också eftersom flera aktörer på mediemarknaden har gjort stora investeringar i verksamhet som bygger på sådana tekniker. Eftersom bestämmelsen bygger på direktivet kan vi emellertid inte ha alltför bestämda uppfattningar om den tänkta tillämp- ningen i olika fall, utan detta måste i viss mån överlämnas till rättstillämpningen.

Prop. 2010/11:115

136

I anledning av de farhågor som Tele2 och Telenor gett uttryck för Prop. 2010/11:115 rörande operatörers ansvar kring dessa frågor bör framhållas att regle-

ringen inte avses grunda något ansvar för nätoperatörer för innehåll som förmedlas i deras nät.

10 Obeställd reklam

Regeringens förslag: Vid marknadsföring av informationssamhällets tjänster med elektronisk post får mottagaren inte uppmanas att besöka webbplatser vars marknadsföring strider mot marknadsföringslagens regler om reklamidentifiering och om lämnande av väsentlig informa- tion.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Hi3G Access AB anser att utskick med elektro-

nisk post inte ska omfattas av marknadsföringslagens (2008:486) bestäm- melse om utelämnande av väsentlig information samt efterfrågar ett för- tydligande av innebörden av vad som utgör informationssamhällets tjäns- ter. Konsumentverket/KO anser att det bör anges att affärsmetoden är att anse som otillbörlig.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 9 § andra stycket marknads- föringslagen ska det av all marknadsföring tydligt framgå vem som sva- rar för marknadsföringen. I 10 § tredje stycket marknadsföringslagen an- ges att en näringsidkare inte får utelämna väsentlig information i mark- nadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Med vilseledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga in- formationen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt. Enligt 20 § samma lag ska meddelanden vid marknadsföring med elektronisk post alltid innehålla en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen ska upphöra.

Av artikel 13.4 i e-dataskyddsdirektivet följer att marknadsföring med elektronisk post inte får ske om marknadsföringen strider mot artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (e-handelsdirektivet) eller om mottagaren uppmanas att besöka webbplatser som strider mot den artikeln.

I artikel 6 i e-handelsdirektivet, ställs vissa krav på kommersiella meddelanden. Dessa meddelanden ska vara klart identifierbara som kommersiella meddelanden. Vidare ska den fysiska eller juridiska person för vars räkning det kommersiella meddelandet sänds vara klart identifierbar. Slutligen ställs vissa krav på hur säljfrämjande erbjudanden och tävlingar eller spel ska framställas i kommersiella meddelanden. E- handelsdirektivet gäller endast för informationssamhällets tjänster. I direktivet anges att man med detta uttryck avser alla tjänster som normalt utförs mot ersättning och som tillhandahålls på distans, på elektronisk väg och på individuell begäran av en tjänstemottagare.

137

Kravet i artikel 6 i e-handelsdirektivet på att marknadsföringen, och den som ligger bakom denna, ska kunna identifieras är genomfört genom 9 § marknadsföringslagen. Även säljfrämjande erbjudanden, tävlingar och spel omfattas av begreppet marknadsföring. E-handelsdirektivets krav på att sådana ska vara klart identifierbara täcks således av lagen.

Kravet i e-handelsdirektivet att villkoren för säljfrämjande erbjudanden eller för deltagande i säljfrämjande tävlingar och spel ska vara lättill- gängliga och framställas klart och tydligt uppfylls genom bestämmelsen i 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

E-handelsdirektivets krav på information i samband med marknads- föring överensstämmer med de krav som finns i marknadsföringslagen. Det behövs således inte någon lagstiftningsåtgärd för att uppfylla kravet i artikel 13.4 i e-dataskyddsdirektivet på att det ska vara förbjudet att skicka elektronisk post för direkt marknadsföring i strid med artikel 6 i e- handelsdirektivet.

Avsikten med det andra tillägget i artikel 13.4 är bl.a. att tydligare angripa meddelanden som är direkt bedrägliga avseende vilken som är den egentliga avsändaren eller meddelanden som uppmanar mottagaren att besöka sådana webbplatser. Sådana meddelanden ingår ofta som ett led i s.k. nätfiske, där avsändaren söker efter mottagare som kan luras att tro att de besöker en legitim verksamhet. Som exempel kan avsändaren av meddelandet utge sig för att vara en känd bank och i meddelandet lämna en länk till en webbplats som är konstruerad så att den ser ut som bankens egna webbplats. Mottagaren kan där bli lurad att lämna ifrån sig information om bankkonto, lösenord eller liknande. Detta förfarande utgör i sig bedrägeri eller någon form av oredlighet och är som sådant straffbart.

Även om det syftet med direktivsbestämmelsen i första hand är att komma till rätta med nätfiskeliknande fall kräver bestämmelsen att det ska vara förbjudet att skicka elektronisk post för direkt marknadsföring om mottagaren uppmanas att besöka webbplatser i strid med artikel 6 i e- handelsdirektivet. Det kan inte uteslutas att mindre seriösa företag via e- post bedriver direkt marknadsföring av informationssamhällets tjänster som inte uppfyller informationskravet i artikel 6 i e-handelsdirektivet. Ett sådant förfarande är inte alltid brottsligt och beroende på hur uppma- ningen sker kan det även ifrågasättas om det alla gånger är vilseledande marknadsföring. Direktivet tycks vidare innebära att det är förbjudet att skicka i och för sig korrekt information om att någon tillhandahåller en viss produkt via t.ex. en webbplats, om det inte framgår tydligt vem som är säljare, och det även om säljaren i övrigt är seriös.

Mot den nu angivna bakgrunden är det inte tillräckligt att bara luta sig mot brottsbalkens bestämmelser om bedrägeri m.m. vid genomförandet av direktivet. Enligt vår mening bör det i marknadsföringslagen införas en bestämmelse som innebär att det vid marknadsföring av informations- samhällets tjänster med elektronisk post är förbjudet att uppmana mot- tagaren att besöka webbplatser vars innehåll strider mot 9 § eller 10 § tredje stycket marknadsföringslagen.

Reglerna i marknadsföringslagen om obeställd reklam har inte tillkom- mit för att ingripa mot vilseledande (jfr prop. 1999/2000:40 s. 22). Dessa regler är särskilda förbud som innebär att affärsmetoder som strider mot dem är otillbörliga. Vid överträdelser kan därför förbud meddelas enligt

Prop. 2010/11:115

138

23 § marknadsföringslagen. Mot denna bakgrund saknas anledning att, Prop. 2010/11:115 som Konsumentverket/KO föreslagit, särskilt ange i bestämmelsen att

affärsmetoden är otillbörlig.

11	Tillsyn
11.1	Tillsynsprocessen

Regeringens förslag: Den som är föremål för tillsyn ska underrättas
om en påstådd överträdelse och få tillfälle att yttra sig över denna
inom skälig tid. Tillsynsmyndigheten får i samband med underrättel-
sen meddela de förelägganden och förbud som behövs för att rättelse
ska ske omedelbart eller inom skälig tid. Möjligheten att meddela in-
terimistiska beslut utökas. Giltighetstiden för sådana beslut begränsas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. Enligt promemorian skulle tillsynsmyndigheten först ge den som
är föremål för tillsyn möjlighet att inkomma med synpunkter innan ett
föreläggande eller förbud meddelas.
Remissinstanserna: PTS tillstyrker förslaget. Sveriges advokatsam-
fund anser att det bör anges i lagen att den som är föremål för tillsyn har
rätt att yttra sig inom skälig tid.
Skälen för regeringens förslag
Underrättelse om överträdelser
Om tillsynsmyndigheten finner skäl att misstänka att den som bedriver
verksamhet enligt LEK inte efterlever lagen eller de beslut om skyldig-
heter eller villkor eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen, eller inte använder en radiosändare i den utsträckning som vill-
koren medger, ska myndigheten enligt 7 kap. 4 § LEK underrätta den
som bedriver verksamheten om detta förhållande och ge denne möjlighet
att yttra sig. I underrättelsen ska myndigheten ange att den kan komma
att meddela ett föreläggande eller förbud, om inte rättelse sker inom skä-
lig tid. Skälig tid får inte understiga en månad, annat än vid upprepade
fall av överträdelse, om inte den som underrättas samtycker till en kortare
tidsfrist.
Genom paragrafen har artikel 10.2 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektro-
niska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisations-
direktivet) genomförts. I direktivets nya lydelse anges inte längre hur
fristen ska bestämmas. Det anges endast att den som är föremål för till-
syn ska ha möjlighet att inom en rimlig tidsperiod inkomma med syn-
punkter.
Ändringen i direktivet förbättrar tillsynsmyndighetens möjligheter att
ingripa snabbt och bedriva en mer flexibel och effektiv tillsyn. Paragra-
fen bör därför ändras så att den överensstämmer med direktivets nya ly-
delse. Vi instämmer i Sveriges advokatsamfunds bedömning att det bör		139

anges i lagen att den som är föremål för tillsyn ska yttra sig inom skälig Prop. 2010/11:115 tid.

Förelägganden och förbud

Bestämmelser om tillsynsmyndighetens befogenheter vid överträdelser av skyldigheter som följer av LEK finns i 7 kap. 5 § LEK. Där anges att om en underrättelse enligt 7 kap. 4 § inte leder till rättelse får tillsyns- myndigheten meddela de förelägganden och förbud som behövs för att rättelse ska ske. Följs inte föreläggandet, får tillsynsmyndigheten

1.återkalla ett tillstånd, ändra tillståndsvillkor eller besluta att den som åsidosatt en skyldighet helt eller delvis ska upphöra med verksamheten, om inte överträdelsen är av mindre betydelse, eller

2.meddela de ytterligare förelägganden eller förbud som behövs för efterlevnaden av lagen eller av de beslut om skyldigheter eller villkor eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Förelägganden och förbud får förenas med vite.

Bestämmelserna i 7 kap. 5 § LEK bygger på artikel 10.3 i auktorisa- tionsdirektivet. Direktivet har ändrats på så sätt att det inte längre krävs att företag inte rättar sig efter en underrättelse om en påstådd överträdelse för att tillsynsmyndigheten ska kunna meddela förelägganden och för- bud. Enligt artikel 10.3 i auktorisationsdirektivet ska tillsynsmyndigheten ha befogenhet att kräva att en överträdelse upphör omedelbart eller inom en rimlig tidsperiod. För att säkerställa att rättelse sker ska ekonomiska sanktioner kunna införas och beslut kunna fattas om att tillhandahållan- det av en eller flera tjänster som skulle medföra en avsevärd snedvrid- ning av konkurrensen ska upphöra eller senareläggas tills en skyldighet om tillträde har införts och fullgjorts.

Av skäl 72 till ändringsdirektivet följer att ändringen har gjorts i syfte att snabba på och effektivisera tillsynsprocessen. Det är angeläget att tillsynsprocessen inte drar ut på tiden mer än nödvändigt. En omständlig process är inte till gagn vare sig för marknadsaktörerna eller rättssäker- heten och stabiliteten på marknaden. Vi anser därför att bestämmelserna om tillsynsförfarandet i 7 kap. 5 § LEK bör ändras så att tillsynsmyndig- heten kan ingripa på samtliga de sätt som direktivet ger möjlighet till.

Interimistiska åtgärder
Enligt 7 kap. 8 § LEK får tillsynsmyndigheten vidta vissa interimistiska
åtgärder om en överträdelse av lagen eller av de beslut om skyldigheter
eller villkor eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen utgör
ett allvarligt hot mot allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan
eller kan befaras orsaka allvarliga ekonomiska eller operativa problem
för tillhandahållare eller användare av elektroniska kommunikationsnät
eller elektroniska kommunikationstjänster.
Enligt artikel 10.6 i auktorisationsdirektivet får interimistiska åtgärder
vidtas till skydd även för andra användare av radiofrekvenser. Vidare
anges i direktivet att åtgärderna får gälla högst tre månader, eller om
efterlevnadsåtgärderna då ännu inte har avslutats, i ytterligare högst tre
månader. Lagen bör anpassas till den ändrade lydelsen av direktivet.	140
	140

11.2	Tvistlösning		Prop. 2010/11:115

Regeringens förslag: Tvistlösningsförfarandet utvidgas så att det
även omfattar tvister mellan den som tillhandahåller elektroniska
kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller tillhörande
tjänster och den som drar nytta av en skyldighet i fråga om samtrafik
eller andra former av tillträde.
Vid gränsöverskridande tvister ska tillsynsmyndigheten kunna sam-
råda med organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk
kommunikation (Berec) och kunna begära att organet yttrar sig över
vilken åtgärd som ska vidtas för att lösa tvisten.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Svenska stadsnätsföreningen tillstyrker förslaget.
PTS har inget att erinra mot förslagen, men efterlyser en närmare
beskrivning av vilka företag som omfattas av det utvidgade tvistlösnings-
förfarandet. Telenor Sverige AB menar att förslaget går längre än vad
som krävs enligt direktivet.
Skälen för regeringens förslag
Tvistlösningsförfarandets omfång utökas
I 7 kap. 10 § LEK finns ett särskilt förfarande för lösning av tvister som
uppkommer mellan dem som tillhandahåller elektroniska kommunika-
tionsnät eller kommunikationstjänster eller tillhörande tjänster. Sådana
tvister får på begäran av en part hänskjutas för avgörande av tillsyns-
myndigheten, om tvisten har samband med skyldigheter som följer av
lagen eller av föreskrifter, tillståndsvillkor eller beslut om förpliktelser
som meddelats med stöd av lagen eller som följer av Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 717/2007, eller om tvisten i övrigt rör
villkor för samtrafik eller andra former av tillträde.
Lagbestämmelsen grundar sig på artikel 20 i ramdirektivet i dess tidi-
gare lydelse. Den har fått sin nuvarande utformning efter det att Europe-
iska kommissionen i en formell underrättelse ifrågasatt dess förenlighet
med direktivet (se prop. 2008/09:159, bet. 2008/09:TU17,		rskr.
2008/09:239) och EU-domstolen uttalat sig om direktivets innebörd (se

prop. 2009/10:193, bet. 2009/10:TU18, rskr. 2009/10:297). Vi delar där- för inte Telenor Sverige AB:s bedömning att bestämmelsen går längre än vad som krävs för att genomföra direktivet.

Av direktivsbestämmelsen i dess nya lydelse följer att förfarandet även
ska omfatta tvister mellan företag som tillhandahåller elektroniska kom-
munikationsnät eller kommunikationstjänster och andra företag som drar
nytta av skyldigheter i fråga om tillträde eller samtrafik. Motsvarande
ändring bör därför även göras i 7 kap. 10 § LEK.
Gränsöverskridande tvister
I artikel 21.2 i ramdirektivet anges att tillsynsmyndigheten vid gräns-
överskridande tvister ska ha rätt att samråda med organet för europeiska	141
	141

regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och att be- Prop. 2010/11:115 gära att Berec antar ett yttrande om vilken åtgärd som bör vidtas för att

lösa tvisten. Om en begäran om yttrande lämnas till Berec får tvisten inte avgöras förrän Berec har yttrat sig. Vid behov finns det dock möjlighet att vidta brådskande åtgärder.

Det faktum att Berec involveras i processen bidrar till en mer harmo- niserad marknad och förverkligandet av den inre marknaden. En bestäm- melse om lösning av gränsöverskridande tvister finns i 7 kap. 13 § LEK. De kompletterande regler som behövs med anledning av ändringarna i artikel 21 i ramdirektivet bör därför föras in i den paragrafen.

11.3Informationsskyldighet

Regeringens förslag: Den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen om elektronisk kommunikation ska på begäran tillhandahålla en myndighet information som behövs för att säkerställa en effektiv användning och ändamålsenlig förvaltning av radiofrekvenser, samt för utvärdering av sådan framtida utveckling av nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som gjorts tillgängliga för konkurren- ter. En operatör som har betydande inflytande på en grossistmarknad ska på begäran tillhandahålla en myndighet redovisningsuppgifter om de slutkundsmarknader som är förknippade med grossistmarknaden.

Den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen ska vara skyldig att på begäran tillhandahålla en myndighet upplysningar och handlingar som behövs för att upprätta en detaljerad förteckning över typ, tillgänglighet och geografisk belägenhet i fråga om sådan egen- dom eller annat som, enligt förpliktelse under vissa närmare angivna förutsättningar, kan tillhandahållas för samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege- ringens förslag. I promemorian föreslogs också att den som bedriver verksamhet enligt lagen ska tillhandahålla tillsynsmyndigheten upplys- ningar och handlingar som behövs för kontroll av ett faktiskt och effek- tivt utnyttjande av radiofrekvenser och nummer. I fråga om skyldig- heten att lämna upplysningar och handlingar för en detaljerad förteck- ning över egendom som avses i 4 kap. 14 § LEK föreslogs att förteck- ningen i fråga ska avse sådan egendom som utnyttjas gemensamt enligt den nu föreslagna 4 kap. 13 a §.

Remissinstanserna: PTS tillstyrker förslagen. Beträffande skyldig- heten att lämna upplysningar och handlingar för en detaljerad förteckning över egendom som avses i 4 kap. 14 § har myndigheten endast påpekat att promemorians förslag inte kommer att kunna fylla avsedd funktion om bestämmelsen riktar sig mot operatörer, eftersom dessa i princip ald- rig äger fastighetsnät. Konkurrensverket och Hi3G Access AB stöder för- slaget om inhämtande av upplysningar och handlingar som behövs för kontroll av ett faktiskt och effektivt utnyttjande av radiofrekvenser och nummer. Konkurrensverket tillstyrker vidare förslaget avseende till- handahållande av redovisningsuppgifter om de slutkundsmarknader som

142

är förknippade med grossistmarknaden. Tele2 Sverige AB avstyrker för- slaget till den del det avser information som behövs för att säkerställa en effektiv användning och ändamålsenlig förvaltning av radiofrekvenser, och utvärdering av sådan framtida utveckling av nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som gjorts tillgängliga för konkurrenter. Före- taget menar vidare att skyldigheten att lämna upplysningar för kontroll av ett faktiskt och effektivt utnyttjande av radiofrekvenser inte bör gälla för sådant frekvensutrymme som tilldelats efter ett urvalsförfarande en- ligt 3 kap. 8 § LEK. Kammarrätten i Stockholm har lämnat vissa redak- tionella synpunkter på lagtexten.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.1 i ramdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster tillhandahåller all den information, även ekonomisk information, som är nödvändig för att de nationella regleringsmyndigheterna ska kunna säkerställa att bestämmel- serna i det eller de beslut som fattas i enlighet med ramdirektivet och särdirektiven följs. De nationella regleringsmyndigheterna ska särskilt ha befogenheter att kräva att företagen lämnar in information om framtida utveckling i nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som de tillhandahåller konkurrenter. Företag med betydande marknadsinflytande på grossistmarknader kan också anmodas att lämna in redovisnings- uppgifter om de slutkundsmarknader som är förbundna med de aktuella grossistmarknaderna.

Företagen ska på begäran tillhandahålla sådan information snabbt och enligt den tidsram och med den detaljeringsgrad som den nationella re- gleringsmyndigheten kräver. Den information som den nationella regle- ringsmyndigheten begär ska stå i proportion till genomförandet av upp- giften.

Som anges i förarbetena till LEK (prop. 2002/03:110 s. 285) inskränks denna till synes fullständiga rätt till information genom regleringen i arti- kel 11 i auktorisationsdirektivet. I princip kan auktorisationsdirektivets reglering sägas specificera vad som är nödvändig information enligt ram- direktivets reglering. I artikel 11.1 första stycket i auktorisationsdirek- tivet finns en uppräkning av vilka uppgifter den nationella reglerings- myndigheten får kräva att företagen tillhandahåller.

Direktivet har ändrats på så sätt att regleringsmyndigheten även får kräva in uppgifter som krävs för den allmänna auktorisationen, nyttjan- derätterna eller de särskilda skyldigheterna och som står i proportion till syftet och är sakligt motiverade för

1.systematisk kontroll eller kontroll i enskilda fall, av att skyldigheter eller villkor har uppfyllts avseende faktiskt och effektivt utnyttjande av radiofrekvenser och nummer,

2.skyddande av en effektiv användning och säkerställande av en ändamålsenlig förvaltning av radiofrekvenser, och

3.utvärdering av sådan framtida utveckling av nät och tjänster som kan påverka de grossisttjänster som gjorts tillgängliga för konkurrenter.

I fråga om punkt 1 ovan följer det av artikel 10.4 i auktorisationsdirek- tivet att det är möjligt att omedelbart vitesförelägga någon att lämna dessa uppgifter. Villkor om faktiskt och effektivt utnyttjande av radiofre- kvenser och nummer kan uppställas med stöd av 3 kap. 11 § 9 och 3 kap.

21 § 2 LEK. Enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och andra stycket kan den

Prop. 2010/11:115

143

som bedriver verksamhet enligt lagen föreläggas vid vite att lämna ut de Prop. 2010/11:115 uppgifter som behövs för att kontrollera att villkoren följs. Till skillnad

från vad som föreslås i promemorian behövs därför ingen ändring i lagen för att denna del av direktivet ska vara genomförd.

I övrigt finns det allmänna bestämmelser om uppgiftsskyldighet i 8 kap. 1 § LEK. Punkterna 2 och 3 i uppräkningen ovan bör därför föras in i den paragrafen. Detsamma bör gälla den i artikel 5.1 i ramdirektivet särskilt angivna skyldigheten för en operatör som har betydande infly- tande på en grossistmarknad att på begäran tillhandahålla en myndighet redovisningsuppgifter om de slutkundsmarknader som är förknippade med grossistmarknaden.

Av artikel 12.4 i ramdirektivet följer att medlemsstaterna ska säker- ställa att de behöriga myndigheterna kan kräva att företag tillhandahåller viss nödvändig information om myndigheterna begär det. Detta för att myndigheterna tillsammans med de nationella regleringsmyndigheterna ska kunna utarbeta en detaljerad förteckning över typ, tillgänglighet och geografisk belägenhet vad avser de installationer som avses i artikel 12.1 och göra denna förteckning tillgänglig för berörda parter. Installationerna som där anges är faciliteter och egendom – bl.a. byggnader, kablar, master, antenner, torn, ledningar, kanalisation, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp – som ett företag installerat med stöd av nyttjanderätt eller liknande eller efter expropriation. Artikel 12.1 har ändrats och före- skriver numera att regleringsmyndigheten ska kunna ålägga gemensamt utnyttjande av den angivna faciliteterna och egendomen. Ändringen föranleder inga justeringar i LEK eftersom 4 kap. 14 § redan överens- stämmer med den ändrade artikeln. De företag som berörs av artikel 12.4 i ramdirektivet är sålunda operatörer som får förpliktas att tillhandahålla samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande under de närmare förutsättningar som anges i 4 kap. 14 § LEK. Mot bakgrund av att det är PTS som har befogenhet att besluta om samlokalisering och gemensamt utnyttjande enligt artikel 12 är PTS att betrakta som en sådan nationell behörig myndighet som avses i artikel 12.4. Artikeln bör därför genomföras på så sätt att PTS ges rätt att kräva in upplysningar och handlingar som behövs för att upprätta förteckningen i fråga. För korrekt genomförande fordras att bestämmelsen utformas på så sätt att den gäller information om all egendom eller annat som skulle kunna användas för samlokalisering eller motsvarande.

12 Internationell roaming

Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ges möjlighet att meddela förelägganden och förbud mot den som inte följer reglerna i EU- förordningen om internationell roaming.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller läm-

nar det utan invändning.

144

Skälen för förslaget: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Prop. 2010/11:115 nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät

i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG trädde i kraft den 30 juni 2007. Roaming innebär att någon använder sin mobiltelefon utan- för sin operatörs nät, som besökare i ett annat nät. Ett exempel är möjlig- heten att ringa från utlandet. Mobiloperatörer sluter roamingavtal sins- emellan för att tillhandahålla denna funktion, så att en operatör kan debi- tera samtalet på den ordinarie teleräkningen, och ingen utländsk räkning behöver skickas till slutkunden.

Roamingförordningen är bindande och direkt tillämplig i medlems- staterna. I artikel 9 anges att medlemsstaterna ska fastställa regler om ef- fektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser av förordningens bestämmelser samt vidta de åtgärder som krävs för att se till att sanktionerna tillämpas.

Regler om sanktioner har införts i 7 kap. 3 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Enligt den paragrafen får tillsyns- myndigheten meddela de förelägganden och förbud som behövs för att förordningens regler om prisnivåer och informationsplikt vid tillhanda- hållande av roamingtjänster för rösttelefoni ska följas.

Roamingförordningens tillämpningsområde har nyligen utvidgats till att även avse sms-meddelanden och datatrafik.3 Skyldigheterna avser prisnivåer, informationsplikt och tekniska egenskaper när man tillhanda- håller dessa roamingtjänster. Dessutom har det införts vissa bestämmel- ser om prissättning av olika tjänster. Förordningens rubrik har även änd- rats.

De kompletterande sanktionsregler som behövs med anledning av änd- ringarna i roamingförordningen skulle ha anmälts till Europeiska kom- missionen senast den 30 mars 2010. Mot denna bakgrund bör 7 kap. 3 a § LEK ändras så snart som möjligt så att tillsynsmyndigheten kan meddela förelägganden och förbud vid vite inom hela roamingförordningens tillämpningsområde.

13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 juli 2011.

Icke teknik- eller tjänsteneutrala villkor i tillstånd att använda radio- sändare, som beviljats före ikraftträdandet och som inte får meddelas efter ikraftträdandet med stöd av de nya bestämmelserna, ska upphöra att gälla den 25 maj 2016.

3 Se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 544/2009 av den 18 juni 2009 om ändring i förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG (Celex 32009RL0544).

145

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.	Prop. 2010/11:115
Remissinstanserna: Telenor Sverige AB har anfört att det bör anges
att de nya bestämmelserna om vad avtal ska innehålla bör tillämpas så,
att anpassningar av avtalen till dessa bestämmelser inte ska anses utgöra
en sådan villkorsändring som enligt 5 kap. 16 § LEK kräver särskild un-
derrättelse och som ger abonnenten möjlighet att säga upp avtalet utan
kostnad, avgift eller annan förpliktelse. Telia Sonera AB anser att regle-
ringen av avtalstider endast bör gälla för avtal som ingås efter ikraft-
trädandet.
Skälen för regeringens förslag
Ikraftträdande
I ändringsdirektiven anges att de föreskrifter som krävs för att följa di-
rektiven ska tillämpas från och med den 26 maj 2011. De lagregler som
behövs med anledning av ändringarna i den s.k. roamingförordningen, se
avsnitt 12, skulle ha börjat tillämpas senast den 30 mars 2010. Mot denna
bakgrund är det angeläget att det nya regelverket börjar tillämpas så snart
som möjligt. De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 2011.
Villkor i tillstånd att använda radiosändare
I artikel 9a i ramdirektivet har det införts bestämmelser om översyn av
villkor i tillstånd att använda radiosändare som inte är teknik- och
tjänsteneutrala. Av punkt 2 i artikeln följer att medlemsstaterna är
skyldiga att från och med den 26 maj 2016 vidta lämpliga åtgärder för att
säkerställa att de nya bestämmelserna om möjligheten att meddela icke
teknik- och tjänsteneutrala villkor i tillstånd att använda radiosändare
tillämpas på alla tillstånd som gällde den 25 maj 2011. Det bör därför
införas en övergångsbestämmelse om att de tillståndsvillkor för använ-
dande av radiosändare som beviljats före ikraftträdandet och som inte
skulle kunna meddelas efter ikraftträdandet, ska upphöra att gälla den 26
maj 2016.
Övriga frågor
Vissa av förslagen i propositionen avser bestämmelser som ger upphov
till civilrättsliga rättigheter och skyldigheter. Hit hör bestämmelserna om
vad avtal ska innehålla och hur långa avtalsperioder som är tillåtna samt
skyldigheten att betala skadestånd vid dröjsmål med överlämnande eller
aktivering av nummer eller vid missbruk av överlämnande av nummer. I
dessa fall följer av allmänna regler att nya bestämmelser inte är tillämp-
liga på rättigheter och skyldigheter som har uppkommit före ikraft-
trädandet. Detta gäller oavsett om det uttrycks i en övergångsbestäm-
melse eller inte. Det behövs alltså inte någon särskild reglering av detta.
Inte heller i övrigt finns det behov av övergångsbestämmelser.
	146

Konsekvenser

Prop. 2010/11:115

Inledning

I propositionen lämnas huvudsakligen förslag som genomför ändringarna av de EU-direktiv som ligger till grund för regleringen av marknader för elektronisk kommunikation. Ett större antal ändringar föreslås i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Vidare föreslås en ändring i marknadsföringslagen (2008:486). Dessutom föreslås en ändring i LEK med anledning av genomförande av en bestämmelse i EU- förordningen om internationell roaming och en ändring på förslag från Post- och telestyrelsen (PTS) om amatörradio.

De som berörs av förslagen är främst företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster och de som använder sådana tjänster. Eftersom flertalet i Sverige använder telefoni och Internet berörs därmed nästan alla medborgare, företag och andra organisationer av de föreslagna ändringarna.

Nedan redovisas närmare de konsekvenser av förslagen som bedöms vara mer betydande.

Användning av radiosändare

I fråga om tillstånd att använda radiosändare förtydligas att huvudprin- cipen ska vara att tillstånden ska vara teknik- och tjänsteneutrala. Till- ståndsvillkoren ska inte i samma utsträckning som tidigare kunna peka ut vilka elektroniska kommunikationstjänster eller tekniker som får använ- das.

En princip om teknik- och tjänsteneutralitet borgar för att radiofrekven- ser, som kan sägas vara en begränsad naturresurs, används så effektivt som möjligt. Detta eftersom marknadens efterfrågan i högre grad tillåts styra hur frekvenserna används. Typiskt sett har tillståndshavare störst kunskap om marknadens efterfrågan på tjänster som kräver användning av bl.a. radiofrekvenser. Den effektivare användningen kan bidra till ökad ekonomisk tillväxt och därmed potentiellt ökad sysselsättning.

SMP-beslutsprocessen m.m.

Det föreslås ändringar i LEK så att proceduren för s.k. SMP-beslut (be- slut om företag med betydande marknadsinflytande, Significant Market Power) ska göras inom bestämda tidsintervall; normalt tre år. Hittills har dessa beslut fattats ungefär vart sjätte år. För tillsynsmyndigheten kan ändringen innebära att befintliga resurser måste omfördelas och att ytter- ligare resurser behöver tillföras för att tidsfristerna ska kunna hållas. På längre sikt kan emellertid arbetet med SMP-besluten förväntas minska i omfattning då en utvecklad konkurrens kan antas minska behovet av sektorspecifik reglering. PTS fattade t.ex. SMP-beslut rörande 16 olika tjänstemarknader när denna möjlighet infördes i lagen under åren 2003– 2006. Under följande analysperiod, 2008–2010, har PTS genomfört ana- lyser av totalt tolv sådana marknader. Europeiska kommissionen (kom-

missionen) identifierade i sin första särskilda rekommendation vid in-

147

förandet av regleringen 18 marknader som aktuella för förhandsreglering Prop. 2010/11:115 (2003/311/EG). I den nu gällande rekommendationen (2007/879/EG) har

kommissionen minskat antalet sådana marknader till sju.

Införandet av treårsintervall för SMP-analyser utgör den tyngsta posten bland PTS kostnadsökningar med anledning av de nu föreslagna lagänd- ringarna. Regeln om treårsintervall för SMP-analyser står uppskattnings- vis för mer än 75 procent av myndighetens totala kostnadsökning. Denna ökning är inte av engångskaraktär. PTS räknar med ett fortlöpande behov av ytterligare sju årsarbetskrafter för att kunna fatta beslut med en tätare frekvens och för att delta i fler rättsprocesser som en följd av de tätare förekommande besluten.

Treårsfristen för SMP-beslut kan troligen på motsvarande sätt väntas innebära en viss ökad belastning också för Förvaltningsrätten i Stock- holm och Kammarrätten i Stockholm i form av tätare överklaganden. För närvarande är det emellertid inte möjligt att med närmare precision upp- skatta i vilken utsträckning domstolarna kan komma att påverkas. Detta är nämligen beroende av en rad faktorer, bl.a. hur de nya besluten utfor- mas i förhållande till tidigare beslut, kommissionens rekommendationer, teknik- och marknadsutvecklingen samt, för det fall operatörerna väljer att överklaga, om överklagandena avser myndighetens beslut i sin helhet eller endast delvis.

Vad avser marknaden – och främst de företag som berörs av besluten – bedöms tätare översyner leda till en mer aktuell och därmed mer ända- målsenlig reglering. Detta kommer vara positivt för utvecklingen av konkurrens. Sammantaget för företagen som grupp bör effekten av detta bli positiv då den konkurrens som främjas ger incitament till förbätt- ringar och effektiviseringar. En mer ändamålsenlig reglering leder till effektivare marknader vilket i slutändan är positivt för slutkunderna i form av lägre priser och ett förbättrat utbud av tjänster.

När PTS lämnar information och samråder inom EU ska också det nya organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommuni- kation (Berec) involveras. Detta kan antas leda till en ökad harmonise- ring av regelverkets tillämpning inom EU, vilket ökar möjligheten för berörda företag att fatta långsiktiga investeringsbeslut till nytta för kon- sumenter och andra slutanvändare av elektroniska kommunikationstjäns- ter. Det är positivt för den ekonomiska tillväxten och därmed för bl.a. sysselsättningen. Detsamma gäller förslaget om ett nytt, särskilt sam- rådsförfarande när kommissionen hyser allvarliga tvivel beträffande för- slag till skyldighetsbeslut från PTS. Det samrådsförfarandet kan på sam- ma sätt antas leda till att åläggande av konkurrensfrämjande skyldigheter blir mer harmoniserat inom EU.

Tillträde och andra särskilda skyldigheter

Ett antal ändringar föreslås i fråga om samtrafik och andra typer av särskilda skyldigheter. Det handlar i stor utsträckning om att förtydliga bestämmelser mot bakgrund av de uppdaterade direktiven. Förändringar- na bedöms öka lagens tydlighet vilket leder till rättssäkerhet och förut- sägbarhet i rättstillämpningen.

148

Bestämmelsen om s.k. funktionell separation uppdateras i huvudsak så att skyldigheten kan åläggas för alla typer av nät och inte, som för närvarande, enbart för det metallbaserade accessnätet. Vidgningen av be- stämmelsens tillämpningsområde gör bestämmelsen mer teknikneutral och anpassar den därmed till teknikutvecklingen. Som utvecklats i för- arbetena till den gällande bestämmelsen om funktionell separation (prop. 2007/08:73 s. 34 f) uppstår det både engångskostnader och löpande kostnader för det separerade företaget. Från en samhällsekonomisk ut- gångspunkt har dock åtgärden bedömts kunna vara positiv – i de fall en analys visar att den är befogad – då konkurrerande företag och slutkunder gynnas. Det finns ingen anledning att göra en annan bedömning när möj- ligheten att använda skyldigheten utökas till att gälla fler nät. Med an- ledning av att Förvaltningsrätten i Stockholm i sitt remissvar påtalat att förslaget i denna del kan komma att innebära ytterligare belastning för de allmänna förvaltningsdomstolarna kan framhållas att tillämpning av be- stämmelsen om funktionell separation är aktuell endast då det föreligger synnerliga skäl och då som en engångsåtgärd. Sammantaget innebär detta att förslaget i denna del inte väntas innebära några kostnadsökningar för Sveriges Domstolar.

Det föreslås vidare en bestämmelse om att PTS ska ges möjlighet att förplikta om ett gemensamt utnyttjande av ledningar i ett allmänt kommunikationsnät inuti byggnader. Möjligheten gäller under förutsätt- ning att duplicering av infrastrukturen skulle bli olönsam eller fysiskt ogenomförbar. Kretsen som kan komma att träffas av en skyldighet omfattar inte bara operatörer utan även andra ägare till ledningar i bygg- nader. Bestämmelsen tar i första hand sikte på att de kundunika anslut- ningarna till enskilda hushåll eller företag i accessnätet utgör en s.k. flaskhalsresurs. Möjligheten att på något sätt få tillträde till ett sådant nät är ofta en förutsättning för fungerande konkurrens om slutkunderna, vilket kan förklaras med att det kan vara omöjligt av såväl ekonomiska som praktiska skäl att anlägga parallell infrastruktur inne i byggnader. När regeln tillämpas på den som driver fastighetsnätet innebär regeln ett ingrepp i möjligheterna att fritt förfoga över det.

Syftet med regeln om gemensamt utnyttjande av fastighetsnät är alltså att främja konkurrensen. Troligen kan regeln i första hand väntas fylla en förebyggande funktion genom att avtal mellan bredbandsoperatörer och fastighetsägare får färre inslag av exklusivitet, dvs. villkor som på olika sätt begränsar andra operatörers möjligheter att tillhandahålla tjänster inom samma fastighet. Vår bedömning är därför att förslaget i denna del inte väntas innebära annat än marginella kostnadsökningar för Sveriges Domstolar. Det saknas därför anledning att tro att regeln kan komma att innebära en ökad måltillströmning på det sätt Förvaltningsrätten i Stockholm befarar.

Den ekonomiska påverkan på byggnadsägare som inte själva är opera- törer torde som regel bli försumbar. Eftersom skyldigheten endast om- fattar delning av befintliga ledningar får den inga konsekvenser för bygg- naden i övrigt, och skyldigheten får affärsmässiga konsekvenser endast för den operatör som driver nätet. Regleringen skulle dock kunna inne- bära minskade möjligheter för fastighetsägare att ingå eller upprätthålla vissa avtal med operatörer som av de förstnämnda anses fördelaktiga. Tillämpning av bestämmelsen förutsätter en proportionalitetsbedömning

Prop. 2010/11:115

149

och avser fall då parallell infrastruktur är olönsam eller tekniskt ogenom- förbar. Det kan därför antas att den inte kommer att tillämpas i särskilt stor utsträckning. Dessutom kan kostnaderna för ledningsägarna och in- greppet i deras förfoganderätt väntas uppvägas av förbättrad konkurrens vilket leder till lägre priser och förbättrat utbud för slutkunden.

Tillämpning av den föreslagna regeln om att en operatör ska tillhanda- hålla nödvändig information för gemensamt utnyttjande av ledningar m.m. innebär troligen en viss ökad administration för den berörda opera- tören. Denna kan komma att behöva upprätta, om en sådan inte redan finns, en förteckning över typ, tillgänglighet och geografisk belägenhet avseende ledningarna i fråga. Förteckningens omfattning torde emellertid vara begränsad och regeln kan därför inte anses alltför betungande.

Tjänster till slutanvändare m.m.

Relativt omfattande förändringar föreslås i fråga om konsumentskydd. Detta gäller inte minst de bestämmelser som syftar till att öka transpa- rensen på marknaden och att göra regelverket mer teknikneutralt.

Bestämmelserna om vilka tjänster som kan utgöra samhällsomfattande tjänster görs teknikneutrala vilket främjar både användningen av nya tjänster och den tekniska utvecklingen.

Det föreslås en rad nya punkter som anger vilken information som ska ingå i konsumentavtal. Det föreslås bl.a. att eventuella förfaranden som operatörerna vidtar för att prioritera trafik i sina nät ska framgå av av- talen. På så vis kan användare bättre bedöma om t.ex. en Internetleveran- törs tjänster är begränsade eller om de motsvarar de behov som använ- daren har. Vidare föreslås bl.a. att eventuella avgifter som är förknippade med överlämnande av nummer vid byte av tjänsteleverantör och för upp- sägning av avtal ska ingå i avtalen.

De ovan redovisade förslagen till bestämmelser medför en viss ökad administrativ börda för de berörda företagen då dessa måste utforma sina konsumentavtal och fakturor på ett visst sätt. Vilka insatser som krävs för att anpassa operatörernas avtal och informationsrutiner till de nya skyl- digheterna är delvis svårt att bedöma eftersom det beror på hur avtalen ser ut i dagsläget. Troligtvis är det inga genomgripande förändringar som kommer att krävas. Eventuella förändringar i rutiner och administration kan dock förväntas påverka de mindre operatörerna i större utsträckning eftersom de inte kan förväntas ha samma personalresurser m.m. som större operatörer.

Det föreslås också att ett avtal mellan en konsument och operatör inte ska få ha en inledande bindningstid som överstiger 24 månader. Dess- utom föreslås att operatören alltid ska kunna erbjuda marknaden avtal med en längsta avtalstid om 12 månader. Förslagen underlättar för an- vändare att byta mellan olika tjänsteleverantörer för att på så sätt dra nytta av olika erbjudanden. Inlåsningen av konsumenter i avtal minskar och konkurrensen om dessa kunder ökar. Den ökade rörligheten på mark- naden som förutses till följd av begränsade bindningstider förväntas leda till att konsumenter i högre grad kan dra nytta av erbjudanden på mark- naden och därmed optimera sin användning av elektroniska kommunika- tionstjänster.

Prop. 2010/11:115

150

Begränsade bindningstider torde påverka operatörerna såtillvida att för-	Prop. 2010/11:115
utsebarheten i abonnentstocken minskar, samtidigt som den ökade rörlig-
heten skapar ökade möjligheter att värva nya kunder. Operatörernas ad-
ministration och kundtjänst kan komma att påverkas av ett ökat antal av-
slut och nytecknande av abonnemang. Operatörer som inte redan har
detta i sitt utbud tvingas utöka sitt utbud av tjänster med avtal som gäller
maximalt 12 månader.
Förslagen innebär att PTS ges nya tillsynsuppgifter inom området
vilket kan innebära ökade kostnader för myndigheten. Dessa kostnader
uppvägs dock av att ökad transparens leder till att konsumenterna kan
göra mer rationella val vilket torde leda till en effektivare resursalloke-
ring i ekonomin och därmed medverka till lägre konsumentpriser. Detta
gynnar också andra användare än konsumenter som till exempel små-
och medelstora företag. För de allmänna förvaltningsdomstolarnas del
innebär förslaget sannolikt en viss ökad måltillströmning.
Nya regler för överlämnande av nummer innebär att tidsgränser som
tidigare endast funnits i föreskrifter förs in i lag. I första hand främjas
användarna på marknaden av att det blir lagreglerat att avbrottet i tjäns-
ten respektive aktiveringen maximalt får ta en arbetsdag i anspråk. Reg-
lerna innebär bl.a. att abonnenten inte ska behöva tåla avbrott i tjänsten
längre tid än en arbetsdag. Enligt nuvarande praxis varar avbrottet nor-
malt endast en kort stund. Skulle leverantören av tjänsten överskrida tids-
gränserna eller missbruka möjligheten till överlämnande av nummer har
abonnenten alltid rätt till skadestånd.
I förhållandet mellan tjänsteleverantörer och företag föreslås det där-
emot en möjlighet att genom avtal reglera vilket ersättningssystem som
ska gälla mellan parterna om tidsfristen för överlämnande av nummer
överskrids. Det förväntas leda till att såväl operatörers som företags-
kunders behov av större flexibilitet och skräddarsydda lösningar tillgodo-
ses, utan att företagskundernas rätt till ekonomisk ersättning äventyras.
Den föreslagna regleringen gällande blockering av tillträdet till ett
nummer eller en viss tjänst kommer att leda till att bedrägerier och miss-
bruk i samband med betalteletjänster beivras och konsumenter garanteras
rätt till ingripande från Konsumentombudsmannens sida. Den är också
exempel på en konsumentskyddande åtgärd som långsiktigt torde bidra
till att tilliten till tjänster på marknaden ökar totalt sett.
Enligt förslaget ska regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer kunna meddela föreskrifter om krav på lägsta tjänstekvalitet
vad avser elektroniska kommunikationstjänster. Bestämmelsen kan t.ex.
komma att bli tillämplig om en lägsta tjänstekvalitet skulle behöva fast-
ställas för att hindra diskriminering av vissa tjänster över Internet. Detta
kan bli aktuellt för att tjänster på marknaden inte ska försämras, t.ex.
genom att trafiken blir långsam eller att en viss tjänst fördröjs eller helt
förhindras. En lägsta tjänstekvalitet kan medföra effektivare elektroniska
kommunikationer och möjlighet för fler att tillhandahålla tjänster, vilket
är positivt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
För att geografiskt kunna positionera en nödställd som ringer nödsam-
tal sker förbättringar när det gäller hanteringen av lokaliseringsuppgifter.
Den uttryckliga begränsningen till vad som är tekniskt genomförbart tas
bort för att på ett snabbare och mer flexibelt sätt harmoniera med den
tekniska utvecklingen. Förslaget till utvidgad skyldighet att tillhandahålla	151

lokaliseringsuppgifter avgiftsfritt förväntas leda till att fler operatörer på sikt kommer att omfattas och därmed fler positioneringar kommer att kunna ske vid användning av allmänt tillgängliga telefonitjänster. Att lokaliseringsuppgifter numera ska lämnas avgiftsfritt förväntas leda till något högre kostnader för operatörskollektivet. Under 2010 betalade SOS Alarm AB sammanlagt 2,8 miljoner kronor till operatörerna.

I fråga om användare med funktionsnedsättning föreslås krav på att elektroniska kommunikationstjänster ska göras mer tillgängliga. Kraven uttrycks på så sätt att den som erbjuder tjänster ska ta hänsyn till de behov användare med funktionsnedsättning har av att få tillgång till elektroniska kommunikationstjänster i samma utsträckning som flertalet slutanvändare och av att kunna dra nytta av det utbud av företag och tjänster som flertalet slutanvändare har tillgång till. Förändringen förvän- tas bidra positivt till användningen av elektroniska kommunikations- tjänster för personer med funktionsnedsättningar. Förslaget väntas leda till vissa ökade utvecklingskostnader hos operatörerna, men dessa torde i viss mån kunna uppvägas av ökade intäkter från tjänsterna.

Användarnas möjligheter att ha kontroll över sina utgifter förbättras. Det är fördelaktigt ur flera aspekter att användare har bättre kontroll och överblick över sina kostnader. Det har visat sig att det många gånger kan vara svårt att jämföra olika erbjudanden på marknaden, bedöma priser och hur prisvärda tjänsterna är. Det är positivt både för branschen och för den enskilde konsumenten att transparensen ökar genom flera av de åtgärder som syftar till stärkt utgiftskontroll. När den enskilde kunden lättare kan navigera på marknaden mellan olika alternativ gynnas konkurrensen vilket bedöms positivt för operatörerna.

Driftsäkerhet, dataskydd samt lagring och hämtning av information

Det föreslås ett antal förändringar när det gäller frågor om integritet och säkerhet. Det föreslås bl. a. att operatörerna, utan dröjsmål, till PTS ska rapportera störningar eller avbrott av betydande omfattning avseende elektroniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikations- tjänster. PTS föreslås få befogenhet att förelägga operatörerna att infor- mera allmänheten om inträffade störningar eller avbrott. Användarna vinner på att störningar och avbrott hanteras på ett sätt som leder till att sådana händelser över tid minskar i antal och omfattning. Detta kan också i längden bidra till att tilliten till elektroniska kommunikationer bibehålls eller ökar. Rapportering av driftsstörningar kan leda till bättre statistik över inträffade incidenter vilket på sikt kan leda till effektiva åtgärder för att minska antalet sådana incidenter. Rapporteringen kommer att leda till att tillsynsmyndigheten får ett bättre underlag att bygga sin tillsyn på vilket innebär att tillsynen mer effektivt kan riktas mot förekomsten av bristande säkerhetsrutiner. Bestämmelsen kommer samtidigt att leda till ökade tillsynskostnader för PTS och ökade kost- nader för operatörerna som åläggs att rapportera om störningar och avbrott. Bedömningen är dock att dessa kostnadsökningar är begränsade eftersom det bara är störningar och avbrott av betydande omfattning som ska rapporteras. Enligt vår bedömning kommer konsekvenserna för aktö- rerna vad gäller incidentrapportering avseende driftsäkerhet inte att bli

Prop. 2010/11:115

152

särskilt betungande för de organisationer som på något sätt redan han- terar denna typ av incidenter. Merparten av alla mellanstora och större aktörer har redan idag en hantering för incidentrapportering inom före- taget och även ut till sina kunder genom det frivilliga systemet GLU (gemensam lägesuppfattning). Mindre aktörer kan dock komma att på- verkas mer eftersom dessa i vissa fall helt saknar rutiner för incident- rapportering. Sammantaget bedöms detta emellertid uppvägas av nyttan av rapporteringen i ett större perspektiv.

Vad gäller rapportering av s.k. integritetsincidenter finns det till skill- nad från vid driftsstörningar inte någon särskilt utvecklad erfarenhet av analys eller rapportering. Det finns inte heller något gemensamt verktyg för rapporteringen. Antalet fall av integritetsincidenter är uppskattnings- vis färre än antalet driftincidenter. Helt rutinmässiga händelser torde inte innebära några administrativa bördor. Rapporteringsskyldigheten kom- mer dock att innebära nya administrativa kostnader för marknadsaktö- rerna när det gäller rutiner för att upptäcka integritetsincidenter och den praktiska hanteringen av såväl rapportering till myndigheten som poten- tiellt rapportering till berörda kunder. Ur ett samhällsperspektiv torde dessa åtgärder på motsvarande sätt som för driftsstörningar konkret kunna leda till förbättrad säkerhet och tillit till elektroniska kommunika- tioner och allmänt bidra till ett ökad säkerhetsmedvetande hos operatörer och användare av tjänster för elektronisk kommunikation.

Det ska i fortsättningen finnas ett krav på samtycke för all lagring och hämtning av information i terminalutrustning (till exempel datorer och mobiltelefoner). Syftet med ändringen är dock inte att försvåra använd- ningen av s.k. cookies eller liknande användning i ett legitimt syfte, utan bestämmelsen är inriktad mot mer integritetskränkande och illasinnad an- vändning, t.ex. i form av spionprogram eller andra tillämpningar där in- formation lagras eller hämtas utan att användaren vet om det. De kost- nader som vissa företag kan få av bestämmelsen bedöms sammantaget understiga värdet av det skydd som slutanvändarna, inklusive företag, får. Det kan dock anmärkas att de nya reglerna bara är tillämpbara inom EES, medan potentiella hot kan komma från hela världen.

Vad de exakta konsekvenserna för användare och industri kommer att bli i fråga om cookies beror dock delvis på hur industrin själv väljer att efterleva bestämmelsen i Sverige och inte minst inom EU. Om det upp- står differentierade tekniska lösningar inom EU finns det risk att mark- naden fragmenteras ytterligare. Den lösning som väljs skulle också kun- na riskera att upplevas som betungande för användarna eller skapa onö- dig misstro hos användare kring normal användning av cookies. Denna händelseutveckling kan medföra ökade administrativa kostnader för industrin och riskerar att skapa handelshinder samt riskerar att minska tilliten hos användare till alla typer av tjänster på Internet.

Aktörerna på marknaden kan i större utsträckning tydligare använda sig av nätsäkerhetsfrågor som en konkurrensfaktor när kunderna väljer mellan operatörer. De förändringar som införs bör kunna skapa större incitament för marknadsaktörerna att använda sig av säkerhets- och integritetsaspekter i marknadsföring och konkurrensen om slutkunderna. Förändringarna kan leda till ett bättre utbud av tjänster med olika nivåer såväl avseende driftsäkerhet som integritet, men också en sammantaget ökad medvetenhet och större krav från användarna i dessa frågor.

Prop. 2010/11:115

153

Det föreslås att vid marknadsföring av informationssamhällets tjänster Prop. 2010/11:115 med elektronisk post ska mottagaren inte få uppmanas att besöka webb-

platser vars marknadsföring strider mot angivna bestämmelser i mark- nadsföringslagen. Enligt dessa bestämmelser ska det av all marknads- föring tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen och att en näringsidkare inte får utelämna väsentlig information i marknadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Detta är positivt för konsumenterna men reglerna bedöms få begränsad betydelse mot bak- grund av att allvarligare brott mot dessa regler utgör redan straffbelagt bedrägeri.

Tillsyn m.m.

Förslaget innebär att tvistlösningsförfarandet utökas till att gälla också tvister mellan en operatör och någon som drar nytta av en skyldighet i fråga om samtrafik eller andra former av tillträde som åligger operatören. Måltillströmningen till domstolarna pga. överklaganden av PTS beslut kan därmed komma att öka. Eftersom det inte i dag går att se att ut- ökningen av tillämpningsområdet kommer att omfatta andra än tv- och radioprogramföretag bedöms ökningen dock bli begränsad.

Det faktum att fler kan driva tvister ger samtidigt en ökad rättssäkerhet
och bidrar till att regleringen tillämpas på ett effektivt sätt, vilket är bra
ur ett samhällsekonomiskt perspektiv och för marknadens funktionssätt.
Sammanfattande bedömning
Förslagen i propositionen leder till att PTS får ett antal nya uppgifter.
Myndighetens arbete inom de områden där kostnaderna kan väntas öka
finansieras med årliga avgifter. Avgifterna tas ut av de företag som är
anmälda och som bedriver verksamhet enligt LEK samt av de företag
som har tillstånd att använda radiosändare eller nummer. Avgiftsuttaget
ska motsvara myndighetens kostnader för dess verksamhet enligt lagen.
Enligt förordningen (2003:767) om finansiering av Post- och tele-
styrelsens verksamhet får avgiftsuttaget för närvarande uppgå till högst
260 000 000 kr per år, varav högst 120 000 000 kr för anmäld verksam-
het, 140 000 000 kr för användning av radiosändare och 30 000 000 kr
för tillstånd att använda nummer.
De nya reglerna kommer i huvudsak att röra dem som bedriver anmäl-
ningspliktig verksamhet. Det finns för närvarande ca 500 sådana företag.
Avgiften uppgår till 1 000 kr för de företag vars årsomsättning i den
verksamhet som anmälan avser understiger 5 000 000 kr. Drygt hälften
av de anmälda företagen hör till denna kategori. För övriga företag upp-
går årsavgiften till 0,14 procent av årsomsättningen.
Enligt PTS preliminära beräkningar kommer de nya reglerna att med-
föra en kostnadsökning för myndighetens verksamhet på 11,3 miljoner
kronor per år.
Förutom vad som angetts ovan om bl.a. resurser för SMP-bedöm-
ningar, kommer enligt PTS bedömning myndighetens konsumentinrik-
tade verksamhet att behöva förstärkas motsvarande en årsarbetskraft för
att kunna hantera ytterligare tillsynsverksamhet. De nya arbetsuppgifter-	154
	154

na består bl.a. av att säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till motsvarande elektroniska kommunikationstjänster som flertalet andra slutanvändare har.

De nya reglerna på området för konsumentskydd, inklusive utarbetan- det av nya föreskrifter, innebär i sin tur ett utökat tillsynsområde med till- hörande arbetsuppgifter.

De ökade resurser som krävs hos PTS med anledning av de nya reg- lerna ska finansieras genom avgiftshöjningar. Anslagsfinansiering kom- mer således inte att ske. En följd av detta blir att operatörerna kommer att få ökade kostnader i motsvarande mån som avgifterna höjs. Eftersom av- gift tas ut som en andel av företagens omsättning kommer avgiftshöj- ningarna att fördelas proportionerligt på de anmälda företagen. Branschens sammanlagda årsomsättning varierar från år till år. Det är därför inte möjligt att närmare ange hur årsavgiften kommer att variera över tiden.

Vad gäller konsekvenserna för de allmänna förvaltningsdomstolarna finns det anledning att utvärdera kostnadsutvecklingen när reformen varit i kraft en tid. Sveriges Domstolar ska kompenseras för annat än marginella kostnadsökningar till följd av förslagen.

De utökade skyldigheterna enligt LEK kan också leda till att företagen behöver anpassa sin administration. Även detta kan i viss mån innebära ökade kostnader.

Förslagen innebär som helhet att förutsättningarna för en harmoniserad tillämpning av EU-regelverket för elektroniska kommunikationer ökar. En ökad harmonisering av regelverket innebär en minskad osäkerhet för företag som ska fatta investeringsbeslut och för användare av elektronis- ka kommunikationer inom EU. Detta bör leda till ökad användning av sådana tjänster, vilket kan väntas bidra till en förbättrad ekonomisk till- växt.

De uppdaterade reglerna väntas sammantaget leda till en mer effektivt fungerande konkurrens och ökade incitament att göra investeringar för företagen inom området. Dessutom stärks konsumentskyddet och förut- sättningarna för personer med funktionsnedsättning att ta del av elektro- niska kommunikationstjänster. Tilliten till elektroniska kommunikationer som verktyg för handel och samhällstjänster förväntas öka till följd av det förstärkta skyddet för användare. Konsumenter som känner förtro- ende för marknaden vågar använda nya tekniker och göra aktiva val. Därigenom ökar även kundrörligheten, vilket är bra för konkurrensen.

Enligt vår bedömning får förslagen som helhet positiva samhällsekono- miska effekter och de bidrar till att tilliten till elektroniska kommunika- tioner och i synnerhet Internet som verktyg för handel, kunskap och sam- hällstjänster på sikt ökar.

Förslagen bedöms inte ha några effekter för den kommunala självsty- relsen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller möjligheterna att uppnå de integrations- politiska målen. Inte heller från miljösynpunkt har förslagen några direk- ta konsekvenser. Förslagen får sammantaget inte några ekonomiska kon- sekvenser som behöver finansieras i särskild ordning.

Prop. 2010/11:115

155

15	Författningskommentar	Prop. 2010/11:115
15.1	Förslaget till lag om ändring i lagen (2003:389) om
	elektronisk kommunikation

1 kap. 7 §

I lagen avses med abonnent: – – – tjänster,

abonnentupplysning: – – – ändamål,

allmänt kommunikationsnät: elektroniskt kommunikationsnät som helt eller hu- vudsakligen används för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kom- munikationstjänster och som stödjer informationsöverföring mellan nätanslut- ningspunkter,

användare: – – – kommunikationstjänst,

elektronisk kommunikationstjänst: – – – kommunikationsnät,

elektroniskt kommunikationsnät: system för överföring och i tillämpliga fall ut- rustning för koppling eller dirigering samt passiva nätdelar och andra resurser som medger överföring av signaler, via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier oberoende av vilken typ av infor- mation som överförs,

lokaliseringsuppgift: uppgift som behandlas i ett elektroniskt kommunikations-
nät eller av en elektronisk kommunikationstjänst och som visar den geografiska
positionen för terminalutrustningen för en användare,
nätanslutningspunkt: – – – kommunikationsnät,
nödsamtal: – – – telefoni,
operatör: – – – installation,
radioanläggning: – – – radiovågor (radiomottagare),
radiokommunikation: – – – radiovågor,
radiovågor: – – – ledare,
samtal: förbindelse för överföring av tal som medger tvåvägskommunikation,
samtrafik: – – – näten,
skadlig störning: – – – frekvenser,
slutanvändare: – – – kommunikationstjänster,
telefonitjänst: elektronisk kommunikationstjänst som innebär möjlighet att
ringa upp eller ta emot samtal via ett eller flera nummer inom en nationell eller
internationell nummerplan,
tillhörande installation: anordning, funktion eller annat som har samband med
en elektronisk kommunikationstjänst eller ett elektroniskt kommunikationsnät,
och som möjliggör, stödjer eller kan stödja den tjänsten, eller tillhandahållande
av tjänster via det nätet eller tjänsten,
vertikalt integrerad operatör: – – – handelsled.
I paragrafen finns definitioner av vissa uttryck i lagen. Definitionerna har
motsvarigheter i artikel 2 i ramdirektivet, artikel 2 i tillträdesdirektivet,
artikel 2 i direktivet om samhällsomfattande tjänster och artikel 2 i direk-
tivet om integritet och elektronisk kommunikation. Bakgrunden till änd-
ringarna i direktiven är marknadsutvecklingen och den tekniska utveck-
lingen. Vissa tvetydigheter har också konstaterats vid regelverkets ge-
nomförande.
På samma sätt som vid införandet av lagen har vissa av definitionerna
justerats för att de bättre ska stämma överens med befintliga författningar
och svensk författningsskrivning i allmänhet (jfr prop. 2002/03:110 s.
356 f). Någon skillnad i sak är inte avsedd. Ledning vid tolkningen kan i
förekommande fall hämtas från de bakomliggande EU-direktiven.	156
	156

Termen allmänt kommunikationsnät har förtydligats så att det anges att nätet ska stödja informationsöverföring mellan nätanslutningspunkter. Därmed blir den fysiska avgränsningen av ett sådant nät tydligare.

Definitionen av allmänt telefonnät har slopats eftersom motsvarande definition har utmönstrats ur direktivet om samhällsomfattande tjänster och i övrigt inte används i lagen.

I fråga om elektroniska kommunikationsnät har det lagts till att även passiva nätdelar, såsom s.k. svart fiber, omfattas. Härigenom klargörs att begreppet omfattar alla delar av nätet som är väsentliga för att överföring av signaler inom eller mellan nät över huvud taget ska kunna ske.

Definitionen av lokaliseringsuppgift har ändrats så, att den även omfattar uppgifter som behandlas av en elektronisk kommunikations- tjänst.

Definitionen av samtal har ändrats så, att kravet på realtidskommuni- kation har tagits bort. Det innebär att fler typer av röstöverföring, t.ex. över Internetprotokollet, omfattas. Vidare omfattas s.k. totalkonversa- tionstjänster och förmedlingstjänster för tal.

I definitionen av telefonitjänst finns det inte längre något krav på att det ska vara tekniskt möjligt att ringa nödsamtal. Ändringen innebär att de typer av tjänster som tidigare föll utanför begreppet enbart på den grunden att det inte gick att ringa nödsamtal, i fortsättningen kommer att utgöra telefonitjänster. Hit hör framför allt vissa Internettelefonitjänster.

Ändringen av vad som avses med tillhörande installation innebär att en anordning, funktion eller liknande som skulle kunna stödja en elektro- nisk kommunikationstjänst eller tillhandahållande av tjänster via ett elektroniskt kommunikationsnät eller tjänsten numera också omfattas av begreppet. Exempel på vad som kan vara tillhörande installationer är till- hörande tjänster såsom de definieras i ramdirektivet, bl.a. system för vill- korad tillgång, identitets- lokaliserings- och närvarotjänster. Vidare avses fysisk infrastruktur och andra faciliteter eller komponenter som bygg- nader, antenner, torn och andra stödkonstruktioner, ledningar, rör, mas- ter, inspektionsbrunnar och kopplingsskåp. Även kablar ingår enligt arti- kel 2 e i ramdirektivet i begreppet. Följaktligen har definitionen också justerats på ett sådant sätt att en tillhörande installation numera inte be- gränsas till sådant som inte utgör delar av den elektroniska kommunika- tionstjänsten eller kommunikationsnätet som den har samband med, var- igenom t.ex. nätdelar också ingår i definitionen.

3 kap. 4 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om undantag från tillståndsplikt enligt 1 §. Därvid får det föreskrivas villkor om att den radioanläggning där sändaren ingår ska uppfylla bestämda tek- niska krav samt i övrigt sådana villkor som anges i 11 § första stycket 1–7 och 9 samt 11 a § 1, 2 och 4. Villkor som innebär en begränsning av vilka elektroniska kommunikationstjänster eller vilka tekniker som får användas får meddelas en- dast i de fall som anges i 11 § andra och tredje styckena.

Undantag enligt första stycket får tidsbegränsas, varvid 12 § andra stycket har motsvarande tillämpning.

Paragrafen har följdändrats med anledning av ändringarna i 3 kap. 11 §. Ändringen innebär att föreskrifter om undantag från kravet på tillstånd att

Prop. 2010/11:115

157

använda radiosändare får innehålla villkor som inte är teknik- eller Prop. 2010/11:115 tjänsteneutrala. En förutsättning för detta är dock att villkoren är fören-

liga med kraven i 3 kap. 11 § andra och tredje styckena.

3 kap. 11 §

Tillstånd att använda radiosändare får förenas med villkor om

1.det frekvensutrymme som tillståndet avser,

2.vilken eller vilka elektroniska kommunikationstjänster eller slag av elektro- niska kommunikationsnät eller tekniker som tillståndet avser,

3.täckning och utbyggnad inom landet,

4.det geografiska område som tillståndet avser,

5.skyldighet för sökanden att dela frekvensutrymme med annan,

6.sådant som i enlighet med beslut om en harmoniserad användning av radio- frekvenser ska uppställas som villkor när den som ska tilldelas radiofrekvens har utsetts i enlighet med internationella avtal eller bestämmelser antagna med stöd av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

7.skyldigheter som följer av tillämpliga internationella avtal i fråga om användning av frekvenser,

8.åtaganden som har gjorts i samband med beviljande av tillstånd enligt 8 §,

samt

9.tekniska krav och annat som krävs för att säkerställa ett faktiskt och effektivt frekvensutnyttjande.

Villkor enligt första stycket som innebär en begränsning av vilka elektroniska kommunikationstjänster eller vilka tekniker som får användas, får meddelas endast om det krävs för att

1.undvika skadlig störning,

2.säkerställa ett effektivt frekvensutnyttjande,

3.skydda människors liv eller hälsa,

4.tillgodose det allmännas intresse av att vissa elektroniska kommunikations- tjänster finns tillgängliga i vissa delar av landet, eller

5.tillgodose det allmännas intresse av att främja tillhandahållandet av radio- och tv-tjänster för vilka tillstånd meddelats enligt annan lag.

Villkor som innebär att endast en viss elektronisk kommunikationstjänst får tillhandahållas, får meddelas endast om det krävs för att säkerställa verksamhet som bedrivs i syfte att skydda människors liv eller hälsa, eller om det annars finns synnerliga skäl för det med hänsyn till ett allmänt intresse.

Genom ändringarna i paragrafen, som behandlas i avsnitt 5.1, genomförs
artikel 9.3 och 9.4 i ramdirektivet. Paragrafen har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag.
Utgångspunkten är att tillstånd ska vara teknik- och tjänsteneutrala. De
situationer där undantag från denna huvudregel får göras finns i punkt-
uppställningen i det nya andra stycket. Uttrycket att villkoren ska inne-
bära begränsningar medför att bestämmelsen inte endast omfattar villkor
enligt första stycket som direkt anger vilka slag av tjänster eller tekniker
som får användas. Varje begränsning i tillståndet som i praktiken ute-
sluter användningen av vissa tjänster eller tekniker måste ha stöd i någon
av punkterna i andra stycket. Syftet är att de villkor som meddelas ska
vara så lite ingripande som möjligt.
Villkor som syftar till att undvika skadlig störning kan särskilt avse be-
stämmelser om maximala effektnivåer eller tekniska krav, s.k. spektrum-
masker, som anger hur mycket utsändning en tillståndshavare får åstad-
komma på angränsande frekvensband respektive hur mycket inkomman-
de utsändningar som denne får acceptera från angränsande användare.	158

Med stöd av denna punkt kan villkor exempelvis beslutas för att fullgöra skyldigheter enligt det internationella radioreglementet i syfte att undvika skadlig störning på radiotrafik i andra länder.

Villkor för att säkerställa ett effektivt frekvensutnyttjande kan behövas av utrymmesskäl. Syftet med sådana villkor är att möjliggöra eller under- lätta samexistens mellan olika användningar eller användare i ett fre- kvensutrymme för att så många tillståndshavare som möjligt ska få plats. Det kan t.ex. handla om att möjliggöra delad användning av frekvenser. Det kan då behöva införas begränsningar av vilka tjänster som kan före- komma i ett frekvensutrymme av hänsyn till andra användare i samma eller ett angränsande frekvensutrymme. Sådan samexistens kan uppnås genom användning av spektrummasker eller genom uteslutning eller specificering av vilka tjänster som får användas.

Villkor till skydd för människors liv eller hälsa kan avse t.ex. be- stämmelser om effektnivåer för att i förekommande fall skydda allmän- heten, men också bestämmelser som behövs för att skydda förekomsten av eller kunna införa olika slag av larmsystem i samhället.

Villkor för att skydda det allmännas intresse av att vissa slag av elek- troniska kommunikationstjänster finns tillgängliga i vissa delar av landet kan avse t.ex. att införa täckningsvillkor för att möjliggöra en viss geo- grafisk täckning, nationellt eller regionalt, av en viss tjänst, såsom en telefonitjänst. Syftet är att säkerställa att tjänster tillhandahålls även på platser där det annars inte är kommersiellt lönsamt att bygga ut nät. Be- stämmelsen omfattar endast villkor om vilken eller vilka tjänster som ska tillhandahållas. Möjligheten att ange krav på täckning eller utbyggnad följer av första stycket 3.

Villkor för att tillgodose det allmännas intresse av att främja tillhanda- hållande av radio- och tv-tjänster för vilka tillstånd meddelats enligt annan lag syftar t.ex. till att skydda verksamhet som fått tillstånd enligt 4 kap. 2 § eller 10 kap. 1 § radio- och tv-lagen (2010:696).

Bestämmelsen i tredje stycket tar sikte på de fall där endast en viss an- vändning är tillåten. Liksom i de situationer som anges i andra stycket är det innebörden av villkoret som är avgörande. Det är alltså tillräckligt att tillståndet är utformat på sådant sätt att innebörden är att endast en viss tjänst kan komma i fråga, även om detta inte uttryckligen anges.

Bestämmelsens första led tar framför allt sikte på användningen av det s.k. Rakelsystemet eller motsvarande system för kommunikation mellan statliga myndigheter, landsting, kommuner och kommersiella aktörer som har ansvar för allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Det andra ledet i bestämmelsen tar sikte på de fall när det av andra skäl finns behov av villkor om en viss exklusiv användning i ett visst fre- kvensband. Denna möjlighet är avsedd att tillämpas restriktivt och endast i sådana undantagssituationer där det finns starka skäl för det.

Användning av amatörradiosändare

3 kap. 12 c §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till fysiska eller juridiska personer att anordna prov och utfärda bevis om att före- skrivna kompetenskrav för användning av amatörradiosändare är uppfyllda samt att tilldela anropssignaler för sådan användning.

Prop. 2010/11:115

159

Ett beslut om överlämnande enligt första stycket får återkallas, om anordnaren Prop. 2010/11:115 eller utfärdaren anordnar prov, utfärdar bevis eller tilldelar anropssignaler i

strid med gällande föreskrifter eller på annat sätt visar sig olämplig att fullgöra uppgiften.

Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 5.2. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Enligt första stycket får uppgiften att anordna prov och utfärda bevis
för s.k. amatörradiocertifikat samt att tilldela anropssignaler för amatör-
radioanvändning överlåtas till en eller flera fysiska eller juridiska per-
soner som bedöms lämpliga att utföra uppgiften.
I andra stycket anges att ett beslut om överlämnande till en fysisk eller
juridisk person kan återkallas om det skulle visa sig att den som har fått i
uppgift att anordna prov, utfärda amatörradiocertifikat eller tilldela an-
ropssignaler inte följer de regler som finns, inklusive föreskrifter på om-
rådet, eller på något annat sätt visar sig vara olämplig för uppgiften.
Föreskrifter om de kompetenskrav som ska vara uppfyllda för att certi-
fikat ska utfärdas kan meddelas med stöd av bemyndigandet i 3 kap. 4 §
jämfört med 3 kap. 11 a § 4.
3 kap. 17 §
Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst som ger möjlighet till
internationella samtal, ska kunna hantera alla samtal till det europeiska nummer-
utrymmet 3883. De taxor som tillämpas för sådana samtal ska vara likartade
med dem som tillämpas för samtal till och från andra stater inom Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 27.3 i direktivet om samhälls-
omfattande tjänster. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.9. Den har, med en
mindre språklig justering, utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Ändringen av första meningen innebär ett klargörande av att det endast
är allmänt tillgängliga telefonitjänster som ger möjlighet till internatio-
nella samtal som ska kunna hantera alla samtal till det europeiska tele-
fonnummerutrymmet (ETNS).
I den nya andra meningen anges att taxan för sådana samtal ska vara
likartad de taxor som tillämpas för samtal till och från andra stater inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det får överlåtas till rätts-
tillämpningen att avgöra vad som ska avses med likartade taxor i de fall
då företag tillämpar olika taxor beroende på vilken medlemsstat samtalet
avser.
4 kap. 3 §
Den som kontrollerar tillträde till slutanvändare får förpliktas att mot marknads-
mässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd som krävs för att
säkerställa att slutanvändare kan nå varandra.
En förpliktelse enligt första stycket får även avse skyldighet att göra tjänster
kompatibla med andra operatörers tjänster.
Genom ändringen, som behandlas i avsnitt 7.1, genomförs artikel 5.1 ab i
tillträdesdirektivet.
För att säkerställa att syftet med en skyldighet enligt första stycket
uppnås kan det med stöd av det nya andra stycket införas skyldigheter	160
	160

som innebär att en operatörs tjänster fungerar tillsammans med andra Prop. 2010/11:115 operatörers tjänster. Skyldigheterna kan medföra att operatören tvingas

anpassa sina system så att tekniska eller andra begränsningar undanröjs, t.ex. genom att operatören förpliktas att följa vissa tekniska standarder.

4 kap. 5 §

En operatör som avses i 4 § får förpliktas att i ett referenserbjudande eller på annat sätt offentliggöra specificerade uppgifter om

1.redovisning,

2.tekniska specifikationer,

3.nätegenskaper,

4.villkor för tillhandahållande och användning, inbegripet villkor som begränsar tillträde till eller användning av vissa tjänster,

5.prissättning, eller

6.andra förhållanden som behövs för insyn i fråga om samtrafik och andra former av tillträde.

Ett beslut om förpliktelse enligt första stycket ska innehålla besked om vilka uppgifter som ska tillhandahållas, hur detaljerade dessa ska vara samt på vilket sätt de ska offentliggöras.

Operatören får förpliktas att ändra en uppgift, om det är nödvändigt för att den ska stämma överens med en skyldighet som har beslutats enligt detta kapitel.

Ett beslut enligt första eller tredje stycket får förenas med vite.

Genom ändringen, som behandlas i avsnitt 7.2, genomförs artikel 9.1 i tillträdesdirektivet. Genom tillägget i punkten 4 anpassas reglerna om det möjliga innehållet i ett referenserbjudande till teknikutvecklingen. Tillägget kan komma att användas i fråga om tjänster som använder sig av Internetprotokollet. Villkor som begränsar tillträde till eller använd- ning av tjänster kan t.ex. vara sådana som hindrar eller försvårar använd- ning av ip-telefoni.

4 kap. 8 §

1.ge annan tillträde till specificerade nätdelar och tillhörande installationer, inbegripet sådant tillträde som krävs för att möjliggöra val och förval av opera- tör samt erbjudanden om återförsäljning av abonnemang,

2.förlänga ett redan beviljat tillträde till tillhörande installationer,

3.erbjuda andra operatörer specificerade tjänster för återförsäljning,

4.bevilja tillträde till tekniska gränssnitt, protokoll och annan nyckelteknik som är nödvändig för samverkan mellan tjänster,

5.erbjuda samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av tillhörande installationer,

6.erbjuda specificerade tjänster som krävs för att säkerställa samverkan mellan tjänster ända fram till slutanvändarna,

7.erbjuda tillträde till driftstödssystem eller liknande programsystem som krävs för att garantera en sund konkurrens när det gäller tillhandahållande av tjänster,

8.erbjuda tillträde till sådana tjänster som möjliggör, stödjer eller kan stödja tillhandahållande av tjänster via elektroniska kommunikationsnät eller elektro- niska kommunikationstjänster,

9.bedriva samtrafik eller i övrigt vidta åtgärder så att nät eller tillhörande

installationer kan förbindas.

161

Beslut enligt första stycket får förenas med de villkor som behövs för att säker- Prop. 2010/11:115 ställa normal nätdrift. Villkor om att följa särskilda tekniska standarder eller

specifikationer får dock endast gälla sådana standarder som Europeiska kom- missionen har angett som obligatoriska i en förteckning som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Genom ändringarna, som behandlas i avsnitt 7.5, genomförs artikel 12.1 och 12.3 i tillträdesdirektivet.

Av förarbetena till bestämmelsen (prop. 2002/03:110 s. 377) framgår att artikel 12 har genomförts genom att det i paragrafen anges att en för- pliktelse om tillträde ska vara i syfte att tillhandahålla elektroniska kom- munikationstjänster. Sålunda saknas i lagen den definition av tillträde som återfinns i artikel 2a tillträdesdirektivet. I propositionen anges emellertid (a. prop. s. 166) att tolkning av tillträdesbestämmelserna i stället får ske bl.a. mot bakgrund av definitionen i direktivet. Det bör där- för nu anmärkas att även direktivets definition av tillträde har ändrats. I förekommande fall bör därför även denna ändring beaktas vid tolkning av paragrafen.

I paragrafen finns en exemplifierande uppräkning av vad en skyldighet om tillträde kan avse. Ändringarna i första stycket innebär att ytterligare exempel förs till denna uppräkning.

Punkten 1 motsvarar artikel 12.1 a i tillträdesdirektivet. Bestämmelsen ersätter den tidigare 5 kap. 12 §.

Punkten 8 motsvarar artikel 12.1 j i tillträdesdirektivet enligt vilken en operatör kan åläggas att erbjuda tillträde till tillhörande tjänster. Punkten har därför utformats utifrån definitionen av tillhörande tjänster i artikel 2 ea i ramdirektivet. Av artikel 12.1 j i tillträdesdirektivet framgår att tillhörande tjänster kan vara exempelvis identitets-, lokaliserings- och närvarotjänster.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar delvis tidigare 4 kap. 10 § punkten 7 enligt vilken nätets funktion och tekniska säkerhet särskilt skulle beaktas vid åläggande av skyldigheter att lämna tillträde enligt 4 kap. 8 §. Enligt andra stycket får i stället ett beslut om skyldighet förenas med villkor för att säkerställa normal nätdrift. Villkoren kan vara tekniska, t.ex. skyldighet att använda en viss standard. De kan också vara operativa och då innebära skyldighet att förfara på visst sätt i något avseende. Villkor kan också innebära att tillträde endast behöver lämnas under förutsättning att den berättigade uppfyller vissa krav eller vidtar vissa åtgärder. För att uppfylla villkoren kan det fordras att SMP-opera- tören å sin sida uppställer motsvarande villkor för den som utnyttjar tillträdet.

162

4 kap. 9 §

En förpliktelse enligt 8 § som avser tillträde till ett allmänt kommunikationsnät mellan en korskoppling eller likvärdig anslutningspunkt och en fast nätanslut- ningspunkt ska förenas med skyldighet att offentliggöra ett sådant referenserbju- dande som anges i 5 §. Erbjudandet ska innehålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhöran- de faciliteter (tillträdesdirektiv), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG. Beslutet om skyldighet att offentliggöra ett referenserbju- dande får förenas med vite.

Genom ändringen, som har behandlats i avsnitt 7.2, genomförs artikel 9.4 i tillträdesdirektivet. Paragrafen är tillämplig när skyldighet om tillträde till det fasta accessnätet ålagts, utan begränsning av hur nätet är uppbyggt i fråga om teknik eller material. Vad som utgör ett allmänt kommunika- tionsnät definieras i 1 kap. 7 §.

Bestämmelsen i de delar den inte ändrats är kommenterad i prop. 2002/03:110 s. 378 f.

4 kap. 10 §

Vid tillämpning av 8 § ska särskilt beaktas

1.den tekniska och ekonomiska bärkraften för användning och installation av alternativa nätdelar eller tillhörande installationer, med hänsyn tagen till mark- nadsutvecklingen samt art och typ av samtrafik och andra former av tillträde,

2.den tillgängliga kapaciteten,

3.de risker som en nyinvestering medför för ägaren till nät eller tillhörande installationer,

4.behovet av att värna konkurrensen på lång sikt,

5.berörda immateriella rättigheter, och

6.intresset av gränsöverskridande tjänster inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Ändringen, som behandlas i avsnitt 7.6 och som innebär att paragrafens sjunde punkt upphävs, föranleds av att 5.2 i tillträdesdirektivet har ändrats. I stället anges numera i 8 § andra stycket att ett beslut om tillträde får förenas med de villkor som behövs för att säkerställa normal nätdrift.

4 kap. 12 a §

Om det finns synnerliga skäl för det får en vertikalt integrerad operatör, som med stöd av 4 § första stycket första meningen ålagts en skyldighet att lämna tillträde, förpliktas att organisatoriskt avskilja de verksamheter som har anknytning till be- slutet om skyldigheten. Avskiljandet ska ske på ett sådant sätt att verksamheterna bedrivs av en oberoende affärsenhet och särskilt syfta till att säkerställa icke- diskriminering och insyn.

Genom ändringarna, som har behandlats i avsnitt 7.4, genomförs artikel 13a i tillträdesdirektivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lag- rådets förslag.

Innebörden av vertikalt integrerad operatör framgår av definitionen i 1 kap. 7 §.

Skyldighet om organisatoriskt avskiljande av vissa verksamheter – funktionell separation – kan åläggas en vertikalt integrerad operatör som

Prop. 2010/11:115

163

ålagts någon form av skyldighet att lämna tillträde, dvs. skyldighet att göra installationer och tjänster tillgängliga för ett annat företag på fast- ställda villkor i syfte att tillhandahålla elektroniska kommunikations- tjänster. Bestämmelsen kan i första hand komma att tillämpas på en ope- ratör som på olika sätt ålagts att lämna tillträde till accessnätet och in- stallationer och tjänster som är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster till slutkunder i det nätet. När ett accessnät som utgör en absolut förut- sättning för att konkurrerande operatörer ska nå slutkunderna ägs av en operatör som samtidigt själv tillhandahåller tjänster till slutkund i samma nät kan nämligen behovet av funktionell separation göra sig gällande för att säkerställa icke-diskriminering och insyn. Av 4 kap. 4 § följer att samtliga skyldigheter som kan åläggas med stöd av kapitlet ska syfta till att skapa effektiv konkurrens. Artikel 13a i tillträdesdirektivet utesluter emellertid enligt sin ordalydelse inte att även andra tillträdesprodukt- marknader för grossistleveranser kan präglas av sådana konkurrenspro- blem att funktionell separation kan vara en lämplig lösning. Bestämmel- sen har därför i enlighet med direktivet utformats så att den, i motsats till den äldre lydelsen, inte har begränsats till att avse någon viss form av skyldighet att lämna tillträde.

Liksom tidigare gäller att ett beslut om funktionell separation inte får fattas med mindre att det finns synnerliga skäl för det. Angående inne- börden av detta, se prop. 2007/08:73 s. 37.

De verksamheter som operatören får förpliktas att funktionellt separera är sådana som har anknytning till beslutet om skyldigheten, dvs. skyldig- heten att tillhandahålla grossisttjänster på den marknad där konkurrens- problem ska åtgärdas. Grossisttjänsterna i fråga beskrivs i beslutet. Det som åsyftas är i första hand sådana verksamheter som är en direkt förut- sättning för grossistförsäljningen som helhet, såsom personal, resurser och system för tillhandahållande. Till grossistverksamheten hör också drift och förvaltning av såväl nätet vari tillträde ska lämnas som till- hörande installationer och i förekommande fall delar av andra nät. Att verksamheterna ska ha anknytning till skyldigheten innebär emellertid att även sådan verksamhet som inte direkt avser tillhandahållandet kan komma i fråga för separation. Syftet med separationen ska vara att skapa en oberoende affärsenhet som transparent och på lika villkor tillhanda- håller grossisttjänster såväl till den egna organisationen som till andra grossistkunder. För detta ändamål kan även t.ex. verksamhet som avser beslut om utbyggnad samt annan planering och utveckling med anknyt- ning till grossistleveranserna, som det kan vara en konkurrensfördel att förfoga över eller ha kännedom om, behöva avskiljas. Liksom beträffan- de samtliga skyldigheter enligt LEK måste den funktionella separationen sedd som helhet emellertid vara proportionell och aldrig mer ingripande än vad som framstår som rimligt med hänsyn till syftet.

I syfte att säkerställa att tillträdesdirektivet genomförs på ett korrekt sätt har det i paragrafen särskilt angetts att den funktionella separationen ska ske på ett sådant sätt att verksamheterna bedrivs av en oberoende affärsenhet. Närmare villkor om vilka organisatoriska och andra åtgärder som ska vidtas för att oberoende ska uppnås får meddelas med stöd av 12 b §. Artikel 13a i direktivet föreskriver att den oberoende affärsenhe- ten ska leverera tillträdesprodukter och tillträdestjänster till alla företag, inklusive andra affärsenheter inom moderbolaget, enligt samma tids-

Prop. 2010/11:115

164

Bilaga 9 Lagrådets yttrande..............................................................	330	Prop. 2010/11:115
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 2011. .....	338
Rättsdatablad........................................................................................	339

14 § eller som följer av 5 kap.	företaget ersätta den skada som
12 §, skall företaget ersätta den	därigenom uppkommer. Detsam-
skada som därigenom uppkommer.	ma gäller den som uppsåtligen
Detsamma gäller den som upp-	eller av oaktsamhet underlåter att
såtligen eller av oaktsamhet under-	vidta en åtgärd som är nödvändig
låter att vidta en åtgärd som är	för att efterkomma en sådan skyl-
nödvändig för att efterkomma en	dighet.
sådan skyldighet.

Om det vid en bedömning enligt			Om det vid en bedömning enligt
första stycket konstateras att det			första stycket konstateras att det
inte råder effektiv konkurrens på			inte råder effektiv konkurrens på
en fastställd marknad, ska företag			en fastställd marknad, ska företag
med betydande inflytande på den			med betydande inflytande på den
marknaden identifieras och beslut			marknaden identifieras och beslut
meddelas om	skyldigheter enligt		meddelas om skyldigheter enligt
4 kap. 4 § och 5 kap. 13 och 14 §§.			4 kap. 4 § och 5 kap. 13 §.
Om det vid en bedömning enligt			Om det vid en bedömning enligt
första stycket konstateras att det			första stycket konstateras att det
råder effektiv konkurrens på en			råder effektiv konkurrens på en
fastställd marknad, ska skyldig-			fastställd marknad, ska skyldig-
heter som har beslutats med stöd			heter som har beslutats med stöd
av 4 kap. 4 § och 5 kap. 13 och			av 4 kap. 4 § och 5 kap. 13 § upp-
14 §§ upphävas. Tidpunkten		för	hävas. Tidpunkten för upphävande
upphävande av en skyldighet ska			av en skyldighet ska bestämmas
bestämmas	med hänsyn	till	med hänsyn till berörda parters
berörda parters intressen.			intressen.

2.2	Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen		Prop. 2010/11:115
	(2008:486)
Härigenom föreskrivs1 att det i marknadsföringslagen (2008:486) ska
införas en ny paragraf, 20 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
		20 a §