Ändrade kapitaltäckningsregler

Regeringens proposition 2010/11:110

Ändrade kapitaltäckningsregler	Prop.
	2010/11:110

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 mars 2011

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att genomföra två EU-direktiv om ändringar av reglerna om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Lagändringar föreslås framför allt i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. De föreslagna lagändringarna rör främst regler om gränsvärden för stora exponeringar, värdepapperisering, kapitalbasen och samarbete mellan myndigheter i kritiska situationer.

Övervägande delen av lagförslagen föreslås träda i kraft den 30 juni 2011. I övrigt föreslås lagförslagen träda i kraft den 31 december 2011.

Innehållsförteckning

1	Förslag till riksdagsbeslut.................................................................		6
2	Lagtext	..............................................................................................	7
	2.1	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om
		kapitaltäckning och stora exponeringar..............................	7

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning

och stora exponeringar.....................................................

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

		Sveriges riksbank .............................................................		35
3	Ärendet och dess beredning............................................................			36
4	Bakgrund ........................................................................................			37
	4.1	Regleringen av den finansiella sektorn ............................		40
		4.1.1	Europeisk reglering .........................................	40
		4.1.2	Svensk reglering av kreditinstitut och
			värdepappersbolag...........................................	41
	4.2	Sammanfattning av befintliga kapitaltäckningsregler......		41
5	Ändringsdirektiven CRD II, CRD III och kommissionens
	direktiv 2009/83/EG .......................................................................			46

5.1Europaparlamentets och rådets direktiv

2009/111/EG, CRD II ......................................................		46
5.1.1	Ändrade regler för stora exponeringar ............	46
5.1.2	Skärpta krav för värdepapperisering ...............	47

5.1.3Ansvarsfördelning mellan hem- och värdlandstillsynsmyndighet samt

	införande av tillsynskollegier..........................	48
5.1.4	Förstärkt tillsyn av likviditetsrisk....................	48

5.1.5Kapitalbasen – ändrade villkor för

	hybrider ...........................................................	49
5.1.6	Regler för ratingföretag...................................	49

5.1.7Undantag för banknätverk från vissa

	strikta krav.......................................................	50
5.1.8	Betaltjänstdirektivet ........................................	50

5.2Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU,

	CRD III	............................................................................	50
	5.2.1 ......	Striktare regler för återvärdepapperisering	50
	5.2.2	Höjda kapitalkrav för poster i
		handelslagret som beräknas med value - at -
	....................................................	risk metoden	51
	5.2.3 ...................	Nya villkor för ersättningssystem	52
	5.2.4	Förlängd övergångstid från Basel I - till
	.........................................	Basel II - regelverket	53
	5.2.5 .........................	Delegering till kommissionen	53
5.3	Kommissionens ..............................direktiv 2009/83/EG		54
6 Europaparlamentets ......och rådets direktiv 2009/111/EG, CRD II			55
6.1	Stora exponeringar ...........................................................		55

Prop. 2010/11:110

		6.1.1	Exponeringar som inte ska räknas in vid
		6.1.2	beräkning av stora exponeringar .....................	57
		6.1.2	Grupp av kunder med inbördes
			anknytning ......................................................	59
		6.1.3	Exponeringar mot andra institut .....................	60
		6.1.4	Rapporteringskrav ..........................................	61
		6.1.5	Ändrade villkor för beräkning av stora
			exponeringar ...................................................	62
		6.1.6	Kreditriskskydd ..............................................	64
		6.1.7	Undantag från regler om stora
			exponeringar ...................................................	66
		6.1.8	Beräkning av exponeringsvärde .....................	67
		6.1.9	Riskviktning av vissa exponeringar ................	68
	6.2	Värdepapperisering .........................................................		69
		6.2.1	Investeringar i värdepapperiseringar ..............	69
	6.3	Tillsyn	..............................................................................	75
		6.3.1	Definitionen av institut ...................................	76
		6.3.2 .....................	Samordnande tillsynsmyndighet	76
		6.3.3 ............	Den behöriga myndighetens uppgifter	77
		6.3.4 .........................................	Kritiska situationer	78
		6.3.5 .............	Beslut på gruppnivå om kapitalbasen	80
		6.3.6 ...........................................	Betydande filialer	82
		6.3.7 .............................................	Tillsynskollegier	84
	6.4	Kapitalbasen ....................................................................		85
		6.4.1 ..................................................	Primärkapital	86
	6.5	Kreditvärderingsföretag...................................................		90
		6.5.1	Betydelsen av registrering som
		...................................	kreditvärderingsinstitut	90
	6.6	Ändringar ...................................i kapitalkravsdirektivet		93
		6.6.1 .........................	Definitionen av primärkapital	93
		6.6.2 .......................	Kontroll av stora exponeringar	94
		6.6.3 ..........................................	Rapporteringskrav	95
		6.6.4	Tillsyn95
		6.6.5	Ändringar i bilagor till
		...................................	kreditinstitutsdirektivet	96
7	Europaparlamentets ......och rådets direktiv 2010/76/EU, CRD III			97
	7.1	Värdepapperisering .............och återvärdepapperisering		97
		7.1.1	Definition av återvärdepapperisering och
		..................	återvärdepapperiseringspositioner	97
		7.1.2 .................	Kapitalbas och värdepapperisering	98
		7.1.3	Minimikrav på kapitalbas för kreditrisker
		..........................	avseende värdepapperisering	99
	7.2	Regler ............................................om rörlig ersättning		100
		7.2.1 ......................	Tillsyns - och upplysningsplikt	104
		7.2.2	Behöriga myndigheters möjlighet till
		.....................................................	ingripande	105
		7.2.3 ................	Kreditinstitutens upplysningsplikt	107
		7.2.4 ............................	Beräkning av kapitalbasen	108
		7.2.5 .........................................	Avvecklingsrisker	109
		7.2.6 .................	Befogenheter att vidta sanktioner	109

Prop. 2010/11:110

	7.3	Ändringar av kapitalkravsdirektivet...............................		110
		7.3.1	Beräkning av kapitalbas ................................	110
		7.3.2	Kapitalkrav för marknadsrisker.....................	111
	7.4	Ändring i bilagor till kreditinstitutsdirektivet ................		111
	7.5	Ändringar i bilagor till kapitalkravsdirektivet................		112
8	Kommissionens direktiv 2009/83/EG...........................................			114
	8.1	Kapitalkrav för kreditrisker............................................		114
	8.2	Övriga ändringar ............................................................		115
9	Följdändringar med anledning av Lissabonfördraget ...................			117
10	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................			118

10.1Ikraftträdande för genomförande av direktiv

2009/83/EG....................................................................

118

10.2Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för

genomförandet av CRD II..............................................		118
10.2.1	Ikraftträdande................................................	118

10.2.2Exponeringar mot stater och centralbanker i en annan valuta än den

	nationella.......................................................	119
10.2.3	Stora exponeringar ........................................	119
10.2.4	Beslut på gruppnivå om kapitalbasen............	119

10.2.5Undantag från reglerna om kapitalkrav för

	vissa värdepappersbolag................................	120
10.2.6	Kapitalkravet för marknadsrisker..................	120
10.2.7	Investeringar i värdepapperiseringar.............	121

10.3Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för

	genomförandet av CRD III.............................................		122
	10.3.1	Ikraftträdande ................................................	122
	10.3.2	Kapitalbasens lägsta nivå ..............................	122
	10.3.3	LGD - värde för hushållsexponeringar ............	124
	10.3.4	Kapitalkravet för marknadsrisker ..................	124
11 Förslagets konsekvenser ...............................................................			126
11.1	Allmänt	..........................................................................	126
11.2	Samhällsekonomiska ...............................konsekvenser		127

11.3Konsekvenser för svenska kreditinstitut och

	värdepappersbolag .........................................................	128
11.4	Konsekvenser för myndigheter ......................................	129
11.5	Konsekvenser för domstolarna.......................................	130
12 Författningskommentar.................................................................		131

12.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning och stora exponeringar..........................

131

12.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1372) om

införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning
och stora exponeringar...................................................	140

12.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank ...........................................................	141
Bilaga 1 Kommissionens direktiv 2009/83/EG av den 27 juli
2009 om ändringar av vissa bilagor till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG

Prop. 2010/11:110

	med avseende på tekniska bestämmelser om	Prop. 2010/11:110
	riskhantering ......................................................................	142
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG
	av den 16 september 2009 om ändring av direktiven
	2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller
	banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor
	som gäller kapitalbasen, stora exponeringar,
	tillsynsrutiner och krishantering.........................................	151
Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av
	den 24 november 2010 om ändring av direktiv
	2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för
	handelslager, värdepapperisering och samlad
	tillsynsbedömning av ersättningspolitik.............................	175
Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian (Ds 2010:40)................		209
Bilaga 5	Promemorians lagförslag ...................................................	210
Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser.......................................		235
Bilaga 7	Parallelluppställning ..........................................................	236
Bilaga 8	Lagrådsremissens lagförslag..............................................	246
Bilaga 9	Lagrådets yttrande..............................................................	275
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 2011 ......		282
Rättsdatablad........................................................................................		283

Prop. 2010/11:110

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

2.lag om ändring i lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

3.lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Lagtext

Prop. 2010/11:110

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 2 §, 4 kap. 2 och 12 §§, 7 kap. 1, 3–8 §§, 8 kap. 2 och 3 §§, 9 kap. 2, 7 och 10 §§, 10 kap. 3, 4, 9, 12 och 15 §§, 11 kap. 3 §, 12 kap. 4 § samt 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 7 a kap., fem nya paragrafer, 7 kap. 1 a § och 10 kap. 6 a–6 d §§, samt närmast före 10 kap.

6 a § en ny rubrik, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §2

I denna lag betyder

1.anknutet företag: ett svenskt eller utländskt företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller driva annan liknande verksamhet som har samband med den huvudsakliga verksamheten i ett eller flera kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

2.behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen,

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049), senast ändrat Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 Celex 32010L0078).

2Senaste lydelse 2009:364.

5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett Prop. 2010/11:110 blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om

särskild tillsyn över finansiella konglomerat och

a)som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värde- pappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, och

b)vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller finansiella institut,

6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a)förvärva eller inneha aktier eller andelar,

b)driva en eller flera av de verksamheter som anges i 7 kap. 1 § andra stycket 2–10 och 12 lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § samma lag, eller

c)driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7.finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument,

8.finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag, som inte är dotterföretag till ett institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett annat finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES,

9.holdingföretag med blandad verksamhet: ett svenskt eller utländskt moderföretag som inte är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländskt företag, finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, men som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag,

10.institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,


11. kapitalkravsdirektivet:					11. kapitalkravsdirektivet:
Europaparlamentets			och	rådets	Europaparlamentets			och	rådets
direktiv 2006/49/EG av den 14					direktiv 2006/49/EG av den 14
juni 2006 om kapitalkrav för					juni 2006 om kapitalkrav för
värdepappersföretag			och	kredit-	värdepappersföretag			och	kredit-
institut	(omarbetning),			ändrat	institut	(omarbetning),			ändrat
genom	Europaparlamentets och				genom	Europaparlamentets och
rådets direktiv 2008/23/EG,					rådets direktiv 2010/78/EU3,
12. kreditinstitut:		bank, kreditmarknadsföretag och					Svenska		skepps-
hypotekskassan,					13. kreditinstitutsdirektivet:
13. kreditinstitutsdirektivet:
Europaparlamentets			och	rådets	Europaparlamentets			och	rådets
direktiv 2006/48/EG av den 14					direktiv 2006/48/EG av den 14
juni 2006 om rätten att starta och					juni 2006 om rätten att starta och
driva verksamhet		i	kreditinstitut		driva verksamhet i			kreditinstitut
(omarbetning),		senast		ändrat	(omarbetning),		senast		ändrat

3 EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

genom	Europaparlamentets och	genom	Europaparlamentets			och Prop. 2010/11:110
rådets direktiv 2007/44/EG,		rådets direktiv 2010/78/EU4,
		14. medverkande			institut:	inst-
		itut, annat än det institut som är
		originator, som			upprättar	och
		förvaltar	ett	tillgångsbaserat
		certifikatprogram			eller någon
		annan	värdepapperisering			och
		som förvärvar		exponeringar		från
		tredje man,
14. moderinstitut inom EES: ett		15. moderinstitut inom EES: ett
institut eller motsvarande ut-		institut eller motsvarande ut-
ländskt	företag som auktoriserats	ländskt företag		som auktoriserats
inom EES och som		inom EES och som

a)har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och

b)inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES,

15. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fun- gerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker,

16. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering,

17. värdepapperisering: en tran- saktion eller ett program vari- genom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller

16. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamålsenliga eller inte fun- gerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker,

17.originator: ett företag som

a)självt eller via anknutna företag, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värde- papperiseras, eller

b) förvärvar tredje mans expo- neringar, tar upp dem i sin balansräkning och därefter värde- papperiserar dem,

18.riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering,

19.värdepapperisering: en tran- saktion eller ett program vari- genom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller

4 EUT L 331, 14.12.2010, s. 120 (Celex 32010L0078).

en grupp exponeringar delas upp i	en grupp exponeringar delas upp i Prop. 2010/11:110
delar, och som har följande	delar, och som har följande
egenskaper:	egenskaper:

a) betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av

exponeringar,
b) prioriteringen av			delarna	b) prioriteringen			av	delarna
avgör hur förluster fördelas under				avgör hur förluster fördelas under
den	tid	transaktionen	eller	den	tid	transaktionen			eller
programmet pågår, och				programmet pågår,
18. värdepappersbolag:			ett	20. värdepappersbolag:					ett
svenskt aktiebolag som har fått				svenskt aktiebolag som har fått
tillstånd att driva värdepappers-				tillstånd att driva värdepappers-
rörelse enligt lagen om värde-				rörelse enligt lagen om värde-
pappersmarknaden.				pappersmarknaden,och
				21. återvärdepapperisering:					en
				värdepapperisering			i vilken		den
				risk som är förenad med en
				underliggande grupp av expo-
				neringar		delas upp	i	delar	och

minst en av de underliggande exponeringarna är en värde- papperiseringsposition.

2kap.

4 §

För marknadsrisker krävs ett kapital som uppgår till summan av kapitalkraven för

1. motpartsrisker för verksamhet i handelslagret,

2. avvecklingsrisker	för	2. avvecklingsrisker för hela
verksamhet i handelslagret,		verksamheten,

3.positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk) för verksamhet i handelslagret, och

4.valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten.

Något kapitalkrav behöver inte beräknas för positioner som dragits av från kapitalbasen.

3kap.

2 §

I det primära kapitalet får följande ingå:
1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 §		1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 §
lagen (1995:1559) om årsredovis-		lagen (1995:1559) om årsredovis-
ning i kreditinstitut och värde-		ning i kreditinstitut och värde-
pappersbolag,		pappersbolag, om det helt kan
		täcka förluster i en fort-
		levnadssituation och om det vid
		konkurs eller likvidation priori-
a) för	bankaktiebolag, kredit-	teras efter alla andra krav,
		a) för	bankaktiebolag, kredit-
marknadsbolag och värdepappers-		marknadsbolag och värdepappers-
bolag	dock inte kumulativa	bolag,	dock inte uppskrivnings-	10

preferensaktier och uppskrivnings- fonder,	Prop. 2010/11:110
fonder,

b)för sparbanker dock endast reservfonder,

c)för medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar dock inte förlagsinsatser och uppskrivningsfonder,

2.För Svenska skeppshypotekskassan: kassans reservfond.

3.För banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag: kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.

4.För banker och kreditmarknadsföretag: kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.

Från summan av posterna enligt första stycket skall räknas av

Från summan av posterna enligt första stycket ska följande räknas av

1.förluster under löpande räkenskapsår,

2.immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken tillgångar, och

3.den nettovinst som hos ett institut som är originator till en värdepapperisering uppkommer till följd av kapitalisering av framtida inkomster av de värdepapperiserade tillgångarna och som ger en kreditförstärkning till positioner i värdepapperiseringen.

4kap.

2 §

Ett kapitalkrav för

kreditrisker

Ett

kapitalkrav för

kreditrisker

skall även beräknas för expo-

ska beräknas även för expo-

neringar som ett institut värde-

neringar som ett institut har

papperiserat om det

värdepapperiserat eller för instru-

ment som sålts från handelslagret

till

ett

specialföretag

för

värdepapperisering,

värde-

papperiseringen

eller försälj-

ningen fått till följd att institutet

inte

behöver

inneha

någon

kapitalbas för den risk som är

förenad med dessa instrument, och

1. inte

samband

med

värde-

institutet

1. inte

samband

med

värde-

papperiseringen

har

överfört en

papperiseringen

har

överfört en

betydande

kreditrisk

till

tredje

betydande

kreditrisk

till

tredje

man, eller

man,

2. har

gett

stöd

till

värde-

2. har

gett

stöd

till

värde-

papperiseringen

utöver

sina

papperiseringen

utöver

sina

avtalsmässiga förpliktelser.

avtalsmässiga förpliktelser, eller

3. inte tillämpar riskvikten 1 250

procent på samtliga positioner i

värdepapperiseringen eller räknar

av dessa positioner från kapital-

Om ett institut medverkar vid en

basen.

Om ett institut medverkar vid en

värdepapperisering av		ett annat		värdepapperisering av				ett annat Prop. 2010/11:110
instituts	exponeringar	skall	det,	instituts exponeringar, ska det
om det har gett stöd till värde-				beräkna		ett	kapitalkrav		för
papperiseringen utöver sina avtals-				exponeringarna, om det har gett
mässiga	förpliktelser, beräkna		ett	stöd	till	värdepapperiseringen
kapitalkrav för exponeringarna.				utöver sina avtalsmässiga för-
				pliktelser. Detsamma gäller om ett
				institut har sålt instrument från sitt
				handelslager till ett specialföretag
				för	värdepapperisering				med
				följden att någon kapitalbas inte
				behöver innehas för den risk som
				är förenad med dessa instrument.
			12 §
Ett kreditvärderingsföretag			får	Ett	kreditvärderingsföretag				får
ansöka hos Finansinspektionen om				ansöka hos Finansinspektionen om
att det skall godkännas. När ett				att det ska godkännas. När ett
kreditvärderingsföretag		godkänts		kreditvärderingsföretag				godkänts
får dess kreditvärderingar an-				får dess kreditvärderingar an-
vändas av institut för att bestämma				vändas av institut för att bestämma
riskvikter. Ett godkännande			får	riskvikter.		Ett	godkännande		får
avse kreditvärderingar i syfte att				avse kreditvärderingar i syfte att
bestämma				bestämma

1.riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa exponeringar som institutet har värdepapperiserat, eller

2.riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden.

Ett kreditvärderingsföretag får godkännas, om

1.dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och genomlysbar,

2.kreditvärderingarna ses över löpande, och

3.kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är tillgängliga på likvärdiga villkor för dem som har ett berättigat intresse av kredit- värderingarna.

Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk behörig myndighet för ett av syftena i första stycket, får Finans- inspektionen godkänna kredit- värderingsföretaget i samma syfte utan att göra någon egen prövning enligt andra stycket.

Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk behörig myndighet för ett av syftena i första stycket, får Finans- inspektionen godkänna kredit- värderingsföretaget för samma syfte utan att göra någon egen prövning enligt andra stycket.

Om ett kreditvärderingsföretag är registrerat som ett kredit- värderingsinstitut enligt Europa- parlamentets och rådets förord- ning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit- värderingsinstitut5, ska kraven i

5 EGT L 302, 17.11.2009, s.1 (Celex 32009R1060).

Om kunden är ett institut eller om det i gruppen av kunder med inbördes anknytning ingår ett eller flera institut, får värdet av institutets exponeringar vara högst 25 procent av institutets kapitalbas eller högst 150 miljoner euro. Summan av exponeringsvärdena gentemot en grupps alla kunder med inbördes anknytning som inte är institut får inte heller överstiga 25 procent av institutets kapitalbas.

Om beloppet 150 miljoner euro överstiger 25 procent av institutets kapitalbas, får värdet på exponeringen inte överstiga ett av institutet bestämt gränsvärde på högst 100 procent av institutets kapitalbas.

När förutsättningarna i andra eller tredje stycket inte längre är uppfyllda, skall Finansinspek- tionen återkalla godkännandet.

andra stycket 1 och 2 anses vara uppfyllda.

När förutsättningarna i andra, tredje eller fjärde stycket inte längre är uppfyllda, ska Finans- inspektionen återkalla god- kännandet.

7kap.

1 §

Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan.

Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan och sådana värdepappersbolag som avses i 2 kap. 8 och 9 §§.

1 a §

När ett institut beräknar värdet på sina exponeringar mot ett annat institut enligt detta kapitel, avses med sistnämnda institut även motsvarande utländska företag.

3 §

Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas.

Om en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotter- företag till institutet eller dotterföretag till moderföretaget, får värdet av exponeringen inte överstiga 20 procent av institutets kapitalbas.

4 §

Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att

Prop. 2010/11:110

1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras råka i betalnings- svårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över den eller de andra i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon av de övriga kan befaras råka i finansierings- eller betal- ningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem.

Med kund avses i fråga om placeringar i finansiella instrument emittenten eller, om instrumentet har andra finansiella instrument som underliggande tillgång, emittenten av denna tillgång och i fråga om andra fordringar eller åtaganden den som svarar för fordringen eller åtagandet.

5 §

Det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar får inte överstiga 800 procent av institutets kapitalbas.

En stor exponering är en exponering som ett institut har gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning när värdet av exponeringen är 10 procent eller mer av institutets kapitalbas.

6 §

Vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 3 och 5 §§ skall följande exponeringar inte räknas in:

1.exponeringar som vid valuta- transaktioner uppkommer i sam- band med normal avveckling av en transaktion under två dygn efter betalning,

2.exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats,

Vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 3 och 5 §§ ska följande exponeringar inte räknas in:

1.exponeringar som vid valuta- transaktioner uppkommer i sam- band med normal avveckling av en transaktion under två bankdagar efter betalning,

2.exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem bankdagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats,

3.exponeringar som upp- kommer genom kundaktiviteter, om exponeringarna inte varar längre än från en bankdag till nästa och uppkommer i samband med

a) penningöverföring, däribland

Prop. 2010/11:110

	betaltjänster, clearing och av-
	veckling		av		valutor				samt
	korrespondentbanktjänster, eller
	b) clearing,				avveckling				eller
	förvaring av finansiella instru-
	ment,
	4. intradagexponeringar								som
	uppkommer			i	samband				med
	tillhandahållande					av	tjänsten
	penningöverföring,					däribland
	betaltjänster,				clearing				och
	avveckling i valutor samt korre-
	spondentbanktjänster, om							expo-
	neringen är mot den som
	tillhandahåller				tjänsten		i	fråga
	och som står under tillsyn av
3. exponeringar som ett institut	behörig myndighet,
	5. exponeringar som ett							institut
har mot ett annat koncernföretag,	har mot ett annat koncernföretag,
om företagen är föremål för	om	företagen			är	föremål			för
gruppbaserad tillsyn som utövas	gruppbaserad			tillsyn		som		utövas
av en behörig myndighet eller	av	en	behörig		myndighet				eller
likvärdig tillsyn i tredje land, och	likvärdig tillsyn i tredje land, och
4. poster som räknats av från	6. poster som räknats av								från
institutets kapitalbas.	institutets kapitalbas.

Andra poster än de som anges i första stycket får helt eller delvis undantas från beräkningarna enligt 3 och 5 §§, om kreditrisken är låg.

Under	de förutsättningar som	7 §
		Under	de förutsättningar som
framgår av föreskrifter meddelade		framgår av föreskrifter meddelade
med stöd av 13 kap. 1 § 30 får ett		med stöd av 13 kap. 1 § 32 får ett
institut	uppskatta exponeringens	institut	uppskatta exponeringens
värde		värde

1.med stöd av internmetoden, eller

2.med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande effekt.


Om ett institut utnyttjar möjlig-					Om ett institut utnyttjar möjlig-
heten i första stycket, skall den del					heten i första stycket, ska den del
av exponeringen som täcks av en					av exponeringen som täcks av en
säkerhet	behandlas		som	en	säkerhet	behandlas		som	en
exponering mot emittenten				av	exponering mot emittenten				av
säkerheten och inte mot kunden.					säkerheten och inte mot kunden.
Värdet av ett instituts expo-					8 §
					Värdet av ett instituts expo-
neringar i handelslagret mot en					neringar i handelslagret mot en
kund eller en grupp av kunder med					kund eller en grupp av kunder med
inbördes	anknytning		får,	efter	inbördes	anknytning		får,	efter
tillstånd	av	Finansinspektionen,			tillstånd	av	Finansinspektionen,
överstiga	de	gränsvärden		som	överstiga	de	gränsvärden		som
anges i 3	och	5 §§, om institutet			anges i 3 §, om institutet uppfyller

Prop. 2010/11:110

uppfyller det särskilda kapitalkrav och de övriga villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 31.

det särskilda kapitalkrav och	de	Prop. 2010/11:110
övriga villkor som framgår	av

föreskrifter	meddelade med	stöd
av 13 kap. 1 § 33.
7 a kap.	Exponeringar	mot
värdepapperiseringar

1 §

Ett kreditinstitut får exponera sig mot en värdepapperisering bara om originatorn, ett medverkande institut eller den ursprungliga långivaren har åtagit sig att fortlöpande behålla ett ekonomiskt intresse om minst 5 procent netto i värdepapperi- seringen och underrättat kredit- institutet om åtagandet.

Finansinspektionen får meddela undantag från kravet i första stycket på att behålla ett ekonomiskt intresse.

2 §

Ett kreditinstitut ska innan det investerar i en värdepapperisering ha en heltäckande och grundlig förståelse för investeringen och ha skriftliga interna riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att möjliggöra analys och dokumentation av kredit- institutets positioner.

Såväl före som efter det att ett kreditinstitut har investerat i en värdepapperisering, ska institutet kunna redovisa för Finans- inspektionen att kraven enligt första stycket är uppfyllda när investeringen görs.

3 §
Ett kreditinstitut ska ha rutiner
för att löpande övervaka informa-
tion om utvecklingen av sina
värdepapperiseringspositioners
underliggande		exponeringar. Ett
kreditinstitut ska ha en grundlig
förståelse	för	alla strukturella
drag hos	värdepapperiseringen		16

som kan ha en väsentlig inverkan på resultatet av kreditinstitutets exponeringar mot värdepapperi- seringstransaktionen.

4 §

När ett moderkreditinstitut inom EES eller ett finansiellt holding- företag inom EES, eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar expo- neringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna

1.har åtagit sig att följa de krav som anges i 5 §, och

2.har lämnat den information som anges i 6 §.

5 §

Medverkande institut och kredit- institut som är originatorer ska tillämpa samma kriterier för kreditgivning i fråga om expo- neringar som ska värde- papperiseras som de tillämpar i fråga om de exponeringar som avses utgöra egna positioner.

När det gäller ägarandelar eller emissionsgarantier i värdepapperiseringsemissioner som köpts från tredje part ska ett kreditinstitut tillämpa samma analysstandarder oavsett om andelarna eller garantierna är avsedda att ingå i handelslagret eller i den övriga verksamheten.

Om kraven i första och andra styckena inte är uppfyllda, får en originator som är ett kreditinstitut inte utesluta de värdepapperi- serade exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav för kreditrisker enligt 4 kap. 2 §.

Prop. 2010/11:110

6 §

Medverkande institut och kreditinstitut som är originatorer ska upplysa investerare om nivån på sina åtaganden enligt 1 § och säkerställa att framtida investerare har tillgång till all relevant information om utvecklingen av värdepapperiseringspositionernas underliggande exponeringar samt om kassaflöden och säkerheter för värdepapperiseringen.

Informationen om kassaflöden och säkerheter ska vara så omfattande att det blir möjligt att stresstesta dem.

Vad som enligt första stycket är relevant information ska fast- ställas den dag då värde- papperiseringen sker, och därefter justeras om det behövs med anledning av värdepapperi- seringens art.

7 §

Om ett kreditinstitut inte upp- fyller kraven i 2, 3 eller 6 §, ska Finansinspektionen besluta att en förhöjd riskvikt ska gälla för relevanta värdepapperiserings- positioner.

8 §

Finansinspektionen får besluta att tillfälligt upphäva de krav som avses i 1 och 4 §§ under perioder av allmänna likviditetsstörningar på marknaden.

8kap.

2 §

Ett institut skall offentliggöra information som rör dess kapital- täckning och dess strategier, system och målsättningar för hantering av dess risker och exponeringar. Sådan information som inte är väsentlig, som utgör en företagshemlighet eller som är konfidentiell behöver dock inte

Ett institut ska offentliggöra information som

1.rör dess kapitaltäckning, och

2.ger en heltäckande bild av

dess

a) strategier, b) system,

c) målsättningar för hantering av risker och exponeringar, och

Prop. 2010/11:110

offentliggöras.				d) riskprofil.
				Sådan information som inte är
				väsentlig, som utgör en företags-
				hemlighet eller som är konfi-
				dentiell	behöver		dock	inte
				offentliggöras.
Om ett institut inte offentliggör				Om ett institut beslutar att inte
information	med motiveringen att			offentliggöra		information		därför
den utgör	en företagshemlighet			att den utgör en företagshemlighet
eller är konfidentiell, skall det				eller är konfidentiell, ska institutet
ange skälet till det samt i stället				offentliggöra		beslutet	och	skälen
offentliggöra mer allmänna upp-				för det och dessutom offentliggöra
lysningar	om	det	som	mer allmänna upplysningar om det
informationskravet gäller.				som informationskravet gäller.
				3 §

Styrelsen i ett institut skall se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet skall uppfylla kraven på offentlig- görande av information enligt 2 § och för hur det skall utvärdera om den offentliggjorda informationen är tillfredsställande, vilket skall inkludera hur informationen kontrolleras samt hur ofta den offentliggörs.

Styrelsen i ett institut ska se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet ska uppfylla kraven på offentlig- görande av information enligt 2 § och utvärdera om den offentlig- gjorda informationen är tillfreds- ställande, offentliggörs tillräckligt ofta och ger en heltäckande bild av institutets riskprofil.

9kap.

2 §

Om det framgår av		föreskrifter	Om det framgår av		föreskrifter
meddelade	med stöd	av 13 kap.	meddelade	med stöd	av 13 kap.
1 § 33, skall bestämmelserna om			1 § 40, ska	bestämmelserna		om
finansiella	företagsgrupper gälla		finansiella	företagsgrupper		gälla
även för			även för

1.ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut som det finns andra ägarintressen i än sådana som anges i 1 § första stycket 2,

2.ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget har andra former av kapitalbindningar till, eller

3.ett institut eller ett finansiellt holdingföretag hemmahörande inom EES och de institut, institut för elektroniska pengar, motsvarande utländska företag eller finansiella institut, som det inledningsvis nämnda institutet eller holdingföretaget utövar ett väsentligt inflytande över.

Om	bestämmelserna	om	Om	bestämmelserna	om
finansiella	företagsgrupper	skall	finansiella	företagsgrupper	ska
gälla för företag som avses i första			gälla för företag som avses i första

Prop. 2010/11:110

stycket, skall även ett anknutet	stycket, ska även ett anknutet
företag som är dotterföretag eller	företag som är dotterföretag eller
som det finns ägarintresse i anses	som det finns ägarintresse i anses
ingå i gruppen.	ingå i gruppen.
	7 §

Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moderholding- företag inom EES skall uppfylla kraven i 8 kap. om offentlig- görande av information på grupp- nivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, skall även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets risk- hantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 35.

Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av information som skall offentlig- göras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som skall offentliggöras enligt denna lag.

Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moderholding- företag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentlig- görande av information på grupp- nivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets risk- hantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42.

Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av information som ska offentlig- göras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som ska offentliggöras enligt denna lag.

	10 §
Vid upprättande av den	redo-	Vid upprättande av den redo-
visning som avses i 9 § skal		visning som avses i 9 § ska

1.dotterföretagen konsolideras fullständigt,

2.ägarintressen som avses i 1 § första stycket 2 konsolideras med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 § årsredovisningslagen (1995:1554), och

3. konsolideringen i de		övriga	3. konsolideringen i de		övriga
fall som avses i 1 eller 2 § ske på			fall som avses i 1 eller 2 § ske på
det sätt som framgår av före-			det sätt som framgår av före-
skrifter meddelade med stöd av			skrifter meddelade med stöd av
13 kap. 1 § 37.			13 kap. 1 § 44.
		10 kap.
När	Finansinspektionen	enligt	3 §
			När	Finansinspektionen	enligt
2 § första stycket 3–5 skall utöva			2 § första stycket 3–5 ska utöva
tillsynen, får inspektionen komma			tillsynen, får inspektionen komma
överens	med övriga	berörda	överens	med övriga	berörda

Prop. 2010/11:110

behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen skall ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överens- kommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.

I ett sådant fall skall moder- institutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, bero- ende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Euro- peiska gemenskapernas kom- mission skall underrättas om sådana överenskommelser.

behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen ska ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överens- kommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.

I ett sådant fall ska moder- institutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, bero- ende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Euro- peiska kommissionen ska under- rättas om sådana överens- kommelser.

4 §

Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 126.1 och 126.2 i kreditinstituts- direktivet skall utöva tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet skall ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall skall moder- institutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, bero- ende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finans- inspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Euro-

Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 126.1 och 126.2 i kreditinstituts- direktivet ska utöva tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får Finansinspektionen komma över- ens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall ska moder- institutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, bero- ende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finans- inspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Euro-

Prop. 2010/11:110

peiska	gemenskapernas	kom-	peiska	kommissionen		ska under-	Prop. 2010/11:110
mission	skall underrättas	om	rättas	om	sådana	överens-
sådana överenskommelser.			kommelser.

Beslut på gruppnivå om kapital- basen

6 a §

När Finansinspektionen ansvar- ar för tillsynen över en finansiell företagsgrupp som består av ett moderinstitut inom EES eller ett institut vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, ska inspektionen lämna en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen till övriga behöriga myndigheter.

Inom fyra månader från det att Finansinspektionen har lämnat en sådan rapport som avses i första stycket, ska inspektionen försöka komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas i fråga om huruvida nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig. Överens- kommelsen ska grundas på en bedömning av gruppens finansi- ella situation och riskprofil och den nivå på gruppens kapitalbas som krävs för att tillämpa 2 kap. 2 § på var och en av enheterna inom gruppen och på gruppnivå.

Finansinspektionen ska härefter fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen. Beslutet och skälen för det ska redovisas skriftligt och skickas till övriga behöriga myndigheter och till moderkreditinstitutet inom EES.

Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska bankmyndigheten. Inspektionen får även samråda med Europeiska bankmyndigheten på eget initiativ.

6 b §

Om en överenskommelse enligt 6 a § inte har träffats inom fyra månader, ska Finansinspektionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå.

Om Finansinspektionen ansvar- ar för tillsynen över dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EU eller till ett finansiellt moderholdingbolag inom EU, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § fjärde stycket på individuell nivå eller under- gruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen.

6 c §

Ett sådant beslut som avses i 6 a § som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader gäller i Sverige. Beslutet är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

6 d §

Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholding- bolag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.

Prop. 2010/11:110

Ett institut och ett finansiellt holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räkenskapsperioder och vid de tidpunkter som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, ska redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 48.

Ett holdingföretag med blandad verksamhet ska upprätta och ge in den samlade informationen till Finansinspektionen för de räken- skapsperioder och vid de tid- punkter som framgår av före- skrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 47.

9 §

Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter och med myndigheter inom EES som har tillsyn över försäkringsföretag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapi- talkravsdirektivet.

Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likvidi- teten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

12 § Ett institut och ett finansiellt

holdingföretag som avses i 9 kap. 3 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen till Finansinspektionen för de räken- skapsperioder och vid de tid- punkter som framgår av före- skrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40. I fråga om en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §, skall redovisningen upprättas och ges in av de företag som anges i föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 41.

Ett holdingföretag med blandad verksamhet skall upprätta och ge in den samlade informationen till Finansinspektionen för de räken- skapsperioder och vid de tid- punkter som framgår av före- skrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 40.

15 §

Ett institut och det företag i en	Ett institut och det företag i en
finansiell företagsgrupp som enligt	finansiell företagsgrupp som enligt

Prop. 2010/11:110

11 §

skall upprätta

den

grupp-

11 §

ska

upprätta

den

grupp- Prop. 2010/11:110

baserade redovisningen skall fort-

baserade redovisningen ska fort-

löpande rapportera stora expo-

neringar till Finansinspektionen.

Om ett instituts eller en

finansiell

företagsgrupps

expo-

finansiell

företagsgrupps

expo-

neringar överstiger något av de i

7 kap. angivna gränsvärdena, skall

7 kap. angivna gränsvärdena, ska

institutet eller det företag som

enligt

12 §

skall

upprätta

den

enligt

12 §

ska

upprätta

den

gruppbaserade redovisningen om-

gående anmäla detta till Finans-

inspektionen. Inspektionen får i ett

beslut ange en viss tid inom vilken

exponeringarna skall sänkas till de

exponeringarna ska sänkas till de

tillåtna gränsvärdena.

tillåtna

gränsvärdena.

7 kap.

3 § tredje stycket är tillämpligt, får

Finansinspektionen i varje enskilt

fall besluta att institutet får

överskrida gränsvärdet

på

100

procent.

11 kap.

tillsynen

inte

bedöms

3 §

tillsynen

inte

bedöms

likvärdig, skall Finansinspektionen

likvärdig,

ska

Finansinspektionen

tillämpa

bestämmelserna

tillämpa

bestämmelserna

finansiella företagsgrupper i 9 och

10 kap. som om moderföretaget

haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda

behöriga myndigheter får Finans-

inspektionen i stället besluta att

använda sig av andra tillsyns-

metoder

som

säkerställer

att

metoder

som säkerställer

att

instituten

företagsgruppen

är

instituten

företagsgruppen

är

föremål

för

tillräcklig

tillsyn.

föremål

för

tillräcklig

tillsyn.

Inspektionen

får

därvid förelägga

Inspektionen får då förelägga en

en ägare till institutet att inrätta ett

ägare till institutet att inrätta ett

finansiellt

holdingföretag

med

finansiellt

holdingföretag

med

huvudkontor

inom

EES

och

huvudkontor

inom

EES

och

tillämpa bestämmelserna

denna

tillämpa

bestämmelserna

denna

lag

på

instituten

den

lag

på

instituten

den

företagsgrupp som leds av detta

holdingföretag.

Finansinspektionen skall

under-

Finansinspektionen

ska

under-

rätta de berörda behöriga myndig-

heterna och Europeiska gemen-

heterna och Europeiska kom-

skapernas kommission när sådana

missionen

när

sådana

andra

andra tillsynsmetoder som anges i

tillsynsmetoder som anges i andra

andra stycket används

stycket används.

			12 kap.
Om ett institut, ett finansiellt				4 §
				Om ett institut, ett finansiellt
holdingföretag eller ett holding-				holdingföretag eller ett holding-
företag med	blandad	verksamhet		företag med	blandad	verksamhet
med huvudkontor i Sverige inte i				med huvudkontor i Sverige inte i
tid lämnar	upplysningar enligt			tid lämnar	upplysningar enligt
föreskrifter	meddelade med		stöd	föreskrifter	meddelade med		stöd
av 13 kap. 1 § 39, 42 och 43, får				av 13 kap. 1 § 46, 49 och 50, får
Finansinspektionen		besluta	att	Finansinspektionen		besluta	att
företaget skall betala en för-				företaget ska betala en för-
seningsavgift med högst 100 000				seningsavgift med högst 100 000
kronor.				kronor.
Avgiften tillfaller staten.				Avgiften tillfaller staten.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om
1. vilka positioner som skall	1. vilka positioner som ska ingå
ingå i handelslagret enligt 1 kap.	i handelslagret enligt 1 kap. 7 §
7 § och omfattningen av dessa,	och omfattningen av dessa,

2. vilka positioner som får ingå i handelslagret enligt 1 kap. 9 § och

villkoren för det,

3. vilka åtgärder ett institut skall

3. vilka åtgärder ett institut ska

vidta för att dess riktlinjer och

instruktioner skall uppfylla kraven

instruktioner ska uppfylla kraven i

i 1 kap. 10 § första stycket,

1 kap. 10 § första stycket,

4. villkoren

för

att

beräkna

4. villkoren

för

att

beräkna

kapitalkravet enligt 2 kap. 6 § och

hur

kapitalkravet

enligt

den

hur

kapitalkravet

enligt

den

paragrafen skall beräknas,

paragrafen ska beräknas,

5. beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 10 §,

6. villkoren

för

att

räkna

6. villkoren

för

att

räkna

poster i kapitalbasen och räkna av

poster

från

densamma

enligt

poster

från

densamma

enligt

3 kap.,

omfattningen

av dessa

3 kap.,

omfattningen

av dessa

poster och hur kapitalbasen i

övrigt skall beräknas enligt samma

övrigt ska beräknas enligt samma

kapitel,

7. hur ett institut som har till-

stånd att använda en internmetod

för

kreditrisker

skall

beräkna

för

kreditrisker

ska

beräkna

förväntade förlustbelopp

och

förväntade förlustbelopp

och

avsättningar

och värderegleringar

avsättningar

och värderegleringar

som gjorts för att täcka förlusterna

samt hur förväntade förlustbelopp

för aktieexponeringar och positiva

eller

negativa

belopp

som

eller

negativa

belopp

som

uppkommer

vid

jämförelse

uppkommer

vid

jämförelse

Prop. 2010/11:110

mellan förväntade förlustbelopp i övrigt och gjorda avsättningar och värderegleringar skall behandlas enligt 3 kap. 9 § när kapitalbasens storlek beräknas,

8.när ett institut som värde- papperiserat sina tillgångar och ett medverkande institut skall beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna enligt 4 kap. 2 §,

9.vilka krav ett institut skall uppfylla för att få tillstånd att använda metoden med interna modeller enligt 4 kap. 4 § andra stycket,

10.hur ett institut som använder schablonmetoden enligt 4 kap. 5 § skall beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen och vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för att ett exportkredit- organs kreditvärderingar skall få användas för att bestämma riskvikter enligt 4 kap. 6 §,

11.hur ett institut som har tillstånd att använda intern- metoden skall beräkna de risk- vägda exponeringsbeloppen enligt 4 kap. 7 §,

12.vilka krav ett institut skall uppfylla för att få tillstånd att

använda internmetoden enligt 4 kap. 7 §,

mellan förväntade förlustbelopp i övrigt och gjorda avsättningar och värderegleringar ska behandlas enligt 3 kap. 9 § när kapitalbasens storlek beräknas,

8.när ett institut som värde- papperiserat sina tillgångar och ett medverkande institut ska beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna enligt 4 kap. 2 §,

9.vilka krav ett institut ska uppfylla för att få tillstånd att använda metoden med interna modeller enligt 4 kap. 4 § andra stycket,

10.hur ett institut som använder schablonmetoden enligt 4 kap. 5 § ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen och vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett export- kreditorgans kreditvärderingar ska få användas för att bestämma riskvikter enligt 4 kap. 6 §,

11.hur ett institut som har tillstånd att använda intern- metoden ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen enligt 4 kap. 7 §,

12.vilka krav ett institut ska uppfylla för att få tillstånd att

använda internmetoden enligt 4 kap. 7 §,

13.i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 4 kap. 8 § andra stycket,

14.under vilka förutsättningar ett institut får kombinera schablon- och internmetoderna eller införa en internmetod stegvis enligt 4 kap. 9 §,

15. vilka	krav	kreditvärderings-		15. vilka krav kreditvärderings-
företagens metoder och kredit-				företagens metoder och kredit-
värderingar skall uppfylla för att				värderingar ska uppfylla för att
kreditvärderingsföretagen			skall	kreditvärderingsföretagen ska god-
godkännas enligt 4 kap. 12 §,				kännas enligt 4 kap. 12 §,
16. hur	ett	institut får	använda kreditvärderingar gjorda av

kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda exponerings beloppen,

17. vilka kreditriskskydd som	17. vilka kreditriskskydd som
får användas för att reducera ett	får användas för att reducera ett
riskvägt exponeringsbelopp, under	riskvägt exponeringsbelopp, under
vilka förutsättningar olika kredit-	vilka förutsättningar olika kredit-
riskskydd får beaktas och hur	riskskydd får beaktas och hur
kreditriskskyddets riskreducerande	kreditriskskyddets riskreducerande

Prop. 2010/11:110

effekter

skall

beräknas

enligt

effekter ska beräknas enligt 4 kap.

Prop. 2010/11:110

4 kap.

15 §

för

ett

institut

som

15 § för ett institut som använder

använder

schablonmetoden

eller

schablonmetoden eller den grund-

den grundläggande internmetoden

läggande internmetoden för expo-

för exponeringen,

neringen,

18. hur

kapitalkravet

för

mot-

18. hur

kapitalkravet

för

mot-

partsrisker som ingår i marknads-

risker skall beräknas enligt 5 kap.

risker ska beräknas enligt 5 kap.

1 §,

19. hur ett institut som använder

någon

schablonmetoderna

för

någon

schablonmetoderna för

positionsrisk,

avvecklingsrisk,

positionsrisk,

avvecklingsrisk,

valutakursrisk

eller

råvarurisk

valutakursrisk eller råvarurisk ska

skall

beräkna

kapitalkravet

för

beräkna kapitalkravet för mark-

marknadsrisker enligt 5 kap. 2 §,

nadsrisker enligt 5 kap. 2 §,

20. vilka

krav

som

skall

vara

20. vilka

krav

som

ska

vara

uppfyllda för att ett institut skall få

uppfyllda för att ett institut ska få

tillstånd att använda egna risk-

beräkningsmodeller

enligt

5 kap.

beräkningsmodeller

enligt

5 kap.

3 §,

21. hur ett institut som använder

basmetoden skall beräkna kapital-

basmetoden ska beräkna kapital-

kravet enligt 6 kap. 2 §,

22. hur ett institut som använder

schablonmetoden för

operativa

schablonmetoden

för

operativa

risker

skall beräkna

kapitalkravet

risker

ska

beräkna

kapitalkravet

enligt 6 kap. 3 och 5 §§,

23. vilka krav som ställs på ett institut som använder schablonmetoden

för operativa risker enligt 6 kap. 4 §,

27. vilka

krav

som

skall

vara

27. vilka

krav

som

ska

vara

uppfyllda för att ett institut skall få

uppfyllda för att ett institut ska få

tillstånd

att

kombinera

olika

tillstånd

att

kombinera

olika

metoder

för

operativ

risk

enligt

metoder för

operativ

risk

enligt

6 kap. 8 §,

skall

6 kap. 8 §,

ska

28. hur

exponeringarna

28. hur

exponeringarna

värderas vid beräkningen av ett

instituts exponeringar enligt 7 kap.

3 och 5 §§,

29. under vilka

förutsättningar

en grupp av kunder med inbördes

anknytning föreligger enligt 7 kap.

4 § första stycket och hur

instituten

ska

analysera

sina

exponeringar för att avgöra om

det föreligger en grupp av kunder

med inbördes anknytning,

30. vilka exponeringar som ska

anses

utgöra

exponeringar

enligt

29. vilka poster som helt eller

7 kap. 6 § första stycket 3,

31. vilka poster som helt eller

delvis

får

undantas

vid

beräk-

delvis

får

undantas

vid beräk-

ningen av ett instituts stora				ningen	av		ett	instituts		stora Prop. 2010/11:110
exponeringar		enligt	7 kap. 6 §	exponeringar			enligt		7 kap.	6 §
andra stycket,				andra stycket,
30. under vilka förutsättningar				32. under			vilka	förutsättningar
ett institut	i de fall		som avses i	ett institut		i	de fall som avses i
7 kap. 7 §	får	beräkna en expo-		7 kap.	7 §	får beräkna en expo-
nerings värde med stöd av				nerings värde med stöd av
internmetoden eller med beaktan-				internmetoden eller med beaktan-
de av kreditriskskydd och vilka				de av kreditriskskydd och vilka
krav ett institut som använder				krav ett institut som använder
någon av dessa beräkningsmetoder				någon av dessa beräkningsmetoder
skall uppfylla,				ska uppfylla,
31. vilket särskilt kapitalkrav				33. vilket			särskilt		kapitalkrav
och vilka övriga villkor ett institut				och vilka övriga villkor ett institut
skall uppfylla enligt 7 kap. 8 §,				ska uppfylla enligt 7 kap. 8 §,

34.vad som ska utgöra ett behållande av ett ekonomiskt intresse netto och när undantag från behållande av ett ekonomiskt intresse får göras enligt 7 a kap.

1§,

35.vilka krav som ett institut ska uppfylla enligt 7 a kap. 2 § innan det får ta position i en värdepapperisering,

36.vilka krav som ett institut

löpande ska uppfylla enligt 7 a kap. 3 § efter det att institutet investerat i en värdepapperisering,

37.vilken information som ska lämnas av medverkande institut eller originator enligt 7 a kap. 6 §,

38.vilken förhöjd riskvikt som ska gälla för värdepapperi- seringen enligt 7 a kap. 7 §,

32. vilken information som skall				39. vilken information som ska
offentliggöras	enligt	8 kap.	2 §,	offentliggöras	enligt		8 kap.	2 §,
vid vilken tidpunkt, på vilken plats				vid vilken tidpunkt, på vilken plats
och med vilka intervall informa-				och med vilka intervall informa-
tionen skall lämnas och hur				tionen ska lämnas och hur
informationens	riktighet		skall	informationens		riktighet		ska
kontrolleras,				kontrolleras,
33. i vilka fall bestämmelserna				40. i vilka	fall	bestämmelserna
om finansiella företagsgrupper				om finansiella företagsgrupper ska
skall gälla enligt 9 kap. 2 §,				gälla enligt 9 kap. 2 §,
34. under vilka förutsättningar				41. under vilka		förutsättningar
tillstånd att räkna in vissa				tillstånd att räkna in vissa
dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får				dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får
ges,				ges,
35. vilken information som skall				42. vilken information som ska
offentliggöras	enligt	9 kap.	7 §,	offentliggöras	enligt		9 kap.	7 §,	29

vid vilken tidpunkt, på vilken plats

vid vilken tidpunkt, på vilken plats Prop. 2010/11:110

och med vilka intervall informa-

tionen skall lämnas och hur

tionen ska lämnas och hur

informationens

riktighet

skall

informationens

riktighet

ska

kontrolleras,

36. hur gruppbaserad redovis-

43. hur

gruppbaserad

redovis-

ning

enligt

9 kap. 9 § skall

upp-

ning enligt 9 kap. 9 § ska upprättas

rättas för sådana institut som

för sådana institut som tillämpar

tillämpar

Europaparlamentets och

Europaparlamentets

och

rådets

förordning

(EG)

förordning (EG) nr 1606/2002 av

1606/2002 av den 19 juli 2002 om

den 19 juli 2002 om tillämpning

tillämpning

internationella

redovisnings-

redovisningsstandarder,

standarder,

37. hur konsolideringen skall

44. hur konsolideringen ska ske

ske enligt 9 kap. 10 §,

enligt 9 kap. 10 §,

38. hur kapitalbasen skall be-

45. hur

kapitalbasen ska be-

räknas enligt 9 kap. 11 §,

39. innehållet, utformningen och

46. innehållet, utformningen och

omfattningen av den redovisning

eller information som skall lämnas

eller information som ska lämnas

enligt 10 kap. 11 §,

40. vilka

räkenskapsperioder

47. vilka

räkenskapsperioder

den

gruppbaserade

redovisningen

den

gruppbaserade

redovisningen

och

den

samlade

informationen

och

den

samlade

informationen

skall avse och vid vilka tidpunkter

ska avse och vid vilka tidpunkter

den

gruppbaserade

redovisningen

den

gruppbaserade

redovisningen

och

den

samlade

informationen

och

den

samlade

informationen

skall ges in enligt 10 kap. 12 §,

ska ges in enligt 10 kap. 12 §,

41. vilka

företag

som

enligt

48. vilka

företag

som

enligt

10 kap. 12 § skall upprätta och ge

10 kap. 12 § ska upprätta och ge in

in den gruppbaserade redovis-

den gruppbaserade redovisningen,

ningen om det finns en finansiell

om det finns en finansiell

företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §,

42. omfattningen och fullgöran-

49. omfattningen och fullgöran-

det av skyldigheten att rapportera

stora

exponeringar

enligt 10 kap.

stora exponeringar

enligt

10 kap.

15 §, och

43. omfattningen och fullgöran-

50. omfattningen och fullgöran-

det av skyldigheten att rapportera

kapitalbas

och

kapitalkrav

enligt

kapitalbas

och

kapitalkrav

enligt

10 kap. 16 §.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011 i fråga om 1 kap. 3 §, 3 kap. 2 §, 4 kap. 12 §, 7 kap. 1, 1a, 3–8 §§, 7 a kap., 9 kap. 2, 7, 10 §§, 10 kap. 3, 4, 6 a–6 d, 9, 12 och 15 §§, 11 kap. 3 §, 12 kap. 4 § samt 13 kap. 1 § och i övrigt den 31 december 2011.

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

dels att 5, 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 11 och 12 §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Ett institut som enligt 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmetod för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker, skall under åren 2007, 2008 och 2009 ha en kapitalbas som motsvarar minst

95, 90 respektive 80 procent av kapitalkraven för

Ett institut som enligt 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmetod för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker, ska från den 30 juni 2011 till och med det datum som regeringen bestämmer ha en kapitalbas som motsvarar minst 80 procent av kapitalkraven för

1.kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, och

2.exponeringar som överskrider gränsvärdena för stora exponeringar enligt 5 kap. 6 § samma lag.

Ett institut som enligt 6 kap. 6 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker skall ha en kapitalbas som åren 2008 och 2009 motsvarar minst 90 respektive 80 procent av summan

Ett institut som enligt 6 kap. 6 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker ska ha en kapitalbas som från den 30 juni 2011 till och med det datum som regeringen bestämmer motsvarar

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 Celex 32010L0078).

Prop. 2010/11:110

kapitalkraven

enligt

första

minst 80 procent av summan

av Prop. 2010/11:110

stycket 1 och 2.

kapitalkraven enligt första stycket

1 och 2.

Ett institut som från och med

den 1 januari 2010 eller senare

efter tillstånd enligt 4 kap. 7 §

lagen

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar

tillämpar

internmetod

för

att

beräkna

kapitalkravet för kreditrisker eller

för motpartsrisker som ingår i

marknadsrisker, får efter tillstånd

av Finansinspektionen

kapitalbas

som motsvarar

minst

80 procent av kapitalkravet för

kreditrisker enligt 4 kap. 1 § första

stycket, 4, 6, och 12–15 §§ samma

lag i dess lydelse den 29 juni 2011.

Ett institut som från och med

den 1 januari 2010 eller senare

har

tillstånd

enligt 6 kap.

6 §

lagen

kapitaltäckning

och

stora exponeringar att tillämpa en

internmätningsmetod för att be-

räkna kapitalkravet

för

operativa

risker, får efter tillstånd av

Finansinspektionen ha en kapital-

bas

som

motsvarar

minst

80 procent

kapitalkravet

för

operativa

risker

enligt

6 kap. 2–

Första och andra styckena gäller

5 §§ eller 2 kap. samma lag.

Första–fjärde

styckena

gäller

både

när

kapitalkravet

beräknas

både

när

kapitalkravet

beräknas

för det individuella institutet och

för en finansiell företagsgrupp.

Regeringen eller den myndighet

som

regeringen

bestämmer får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela

föreskrifter

hur

meddela

föreskrifter

hur

kapitalbasen skall beräknas enligt

kapitalbasen ska

beräknas

enligt

denna paragraf.

8 §2

Ett

värdepappersbolag

som

Ett

värdepappersbolag

som

tillhandahåller investeringstjänster

tillhandahåller

investeringstjänster

eller utför investeringsverksamhet

avseende sådana finansiella instru-

ment som anges i 1 kap. 4 § första

stycket

b–d, f

och

lagen

stycket 5

b–d,

och

lagen

2 Senaste lydelse 2007:571.

(2007:528) om värdepappers- marknaden, får till och med år 2010 efter tillstånd av Finans- inspektionen överskrida de gräns- värden som anges i 7 kap. 3 och 5 §§ lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora expo- neringar utan att beräkna något särskilt kapitalkrav enligt 7 kap. 8 § samma lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om vilka villkor som skall vara uppfyllda för tillståndet.

(2007:528) om värdepappers- marknaden, får till och med år 2014 efter tillstånd av Finans- inspektionen överskrida de gräns- värden som anges i 7 kap. 3 och 5 §§ lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora expo- neringar utan att beräkna något särskilt kapitalkrav enligt 7 kap. 8 § samma lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om vilka villkor som ska vara uppfyllda för tillståndet.

9 §3

Till och med år 2010 tillämpas inte bestämmelserna om kapital- krav som avser värdepappersbolag i lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar för sådana värdepappersbolag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksam- het avseende sådana finansiella instrument som anges i 1 kap. 4 § första stycket 5 b–d, f och g lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden.

3 Senaste lydelse 2007:571.

Till och med år 2014 tillämpas inte bestämmelserna om kapital- krav som avser värdepappersbolag i lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar för sådana värdepappersbolag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksam- het avseende sådana finansiella instrument som anges i 1 kap. 4 § första stycket 5 b–d, f och g lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden.

11 §

Till utgången av 2012 ska den tidsperiod som anges i 10 kap. 6 a § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora expo- neringar vara sex månader.

12 §

7 a kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora expo- neringar ska tillämpas på värde- papperiseringar som emitteras från och med den 30 juni 2011.

7 a kap. samma lag ska från och med den 1 januari 2015 tillämpas på värdepapperiseringar som emitterats före den 30 juni 2011,

Prop. 2010/11:110

om nya underliggande expo- neringar har tillkommit eller ersatts efter den 31 december 2014.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011.

Prop. 2010/11:110

2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om		Prop. 2010/11:110
	Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank2
ska införas en ny paragraf, 4 kap. 4 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse

4 kap.

4 a §

Om Riksbanken får kännedom om en sådan kritisk situation som avses i 10 kap. 9 § andra stycket lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar, ska Riksbanken omgående under- rätta berörda myndigheter inom EES med ansvar för gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 och 126 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),

(EUT L 331, 15.12.2010, s. 120 Celex 32010L0078).

2 Lagen omtryckt 1999:19.

Ärendet och dess beredning

Prop. 2010/11:110

Kommissionen har antagit direktiv 2009/83/EG av den 27 juli 2009 om ändring av vissa bilagor till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG med avseende på tekniska bestämmelser om riskhantering1 (nedan kallat dir. 2009/83/EG), se bilaga 1.

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändringar av direktiv 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering2 ( i fortsättningen kallat CRD II), se bilaga 2.

Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik3 (i fortsättningen kallat CRD III), se bilaga 3.

Faktapromemorior om förslagen har överlämnats till riksdagen (2008/09:FPM32 Ändringar i EU:s kapitaltäckningsdirektiv samt 2009/10:FPM2 Ändringar i kapitaltäckningsdirektiven). Finansministern har vid sammanträden i EU-nämnden redogjort för förhandlingsarbetet och den svenska positionen.

I november 2010 remitterade Finansdepartementet en promemoria med förslag till hur CRD II, CRD III och dir. 2009/83/EG bör genomföras i svensk rätt (Ds 2010:40 Ändrade kapitaltäckningsregler). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians förslag finns i bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna och de som på eget initiativ yttrat sig finns i bilaga 6. En remissammanställning finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr Fi2010/4854).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 10 februari 2011 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9.

Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessa redovisas i första hand i författningskommentaren men även i avsnitt 6.3.6. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

Formaliafrågor

Regeringen gör bedömningen att 10 kap. 8 § regeringsformen ska tillämpas vid riksdagens beslut, dvs. att beslut ska tas med minst tre fjärdedels majoritet (se avsnitt 6.3.5).

1EUT L 196, 28.07.2009, s. 14 (Celex 32009L0083).

2EUT L 302, 17.11.2009, s. 97 (Celex 32009L0111).

3EUT L 329, 14.12.2010, s. 3 (Celex 32010L0076).

4	Bakgrund	Prop. 2010/11:110
Ändringsbehov
Direktiven 2006/48/EG (kreditinstitutsdirektivet) och 2009/49/EG
(kapitalkravsdirektivet) innehåller tillsammans bestämmelser om
kapitalkrav för banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag.
Direktivens främsta syfte är att ange hur stort buffertkapital ett institut
ska ha i relation till riskerna i verksamheten. I direktiven finns även
bestämmelser som rör institutens övriga riskhantering, vilken
information de ska offentliggöra samt hur de behöriga myndigheterna ska
utöva tillsyn.
	Direktiven baseras på de internationella s.k. Basel II-reglerna men är
anpassade för att tillgodose vissa europeiska och nationella villkor.
Direktiven är till skillnad från Basel II-reglerna även tillämpliga för
institut som inte har någon gränsöverskridande verksamhet.
	Den snabba ekonomiska utvecklingen på finansmarknaden innebär att
de internationella överenskommelserna kontinuerligt utvärderas och vid
behov ändras för att vara effektiva och anpassade för rådande
marknadsvillkor.
	De ändrade bestämmelserna som den andra och tredje revideringen av
kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet innebär, syftar till att
dels införa de regler som inte hann färdigställas inför införandet av CRD
2006, dels skärpa villkoren för den verksamhet som bidragit till den
finansiella kris som utlöstes under 2008.
	Ändringarna syftar också till att förebygga att kriser uppstår inom
andra delar av finanssektorn samt att förbättra förutsättningarna för
gränsöverskridande tillsynssamarbete och tillsyn.
Bakgrund till CRD II
Ändringarna har sin uppkomst i behovet av att åtgärda utestående frågor
vid antagandet av CRD år 2006 och att då skyndsamt åtgärda de brister i
den finansiella regleringen som uppdagades med anledning av
finanskrisen som bröt ut på marknaden 2008.
	Inför revideringen av CRD genomförde kommissionen en omfattande
konsultation med berörda aktörer. Samtidigt konsulterades den
europeiska bankkommittén (EBC) och europeiska banktillsynskommittén
(CEBS) under beredningsprocessen. CEBS utarbetade, på efterfrågan
från kommissionen, bl.a. förslag på reglering av hybridkapitalinstrument
och stora exponeringar, vilka slutligt presenterades i april 2008.
	Kommissionen etablerade även en särskild arbetsgrupp (CRDWG)
med medlemmar vilka utsågs av EBC, för att diskutera möjliga
förbättringar av befintlig reglering. CRDWG träffades i november 2007,
januari, februari och mars 2008.
	I juni 2007 stod kommissionen värd för en konferens om utmaningarna
för EU:s tillsynsstruktur i en allt mer global finansiell miljö. På
konferensen diskuterade företrädare för branschen, tillsynsmyndigheter,
riksbanker och lagstiftare hållbarheten och effektiviteten i befintligt
tillsynsstruktur samt underströk vikten av att utveckla ett tydligare		37

ramverk för att hantera gränsöverskridande kriser samt förbättra Prop. 2010/11:110 effektiviteten i befintligt tillsynssamarbete.

Därefter genomfördes en offentlig konsultation av utkast till ändringar i befintlig reglering mellan den 16 april och 17 juni 2008. Kommissionen följde och deltog även i det övriga internationella regelutvecklingsarbete som pågick inom t.ex. Baselkommittén.

Därutöver etablerades även en intern styrgrupp bestående av tjänstemän i kommissionen med syfte att följa utvecklingen och bidra med synpunkter från andra relevanta direktorat inom kommissionen. Styrgruppen träffades i december 2007 och april 2008.

Av de totalt 60 olika policyalternativ som initialt diskuterades, testades och jämfördes valdes de åtgärder ut som ansågs ge bäst efterfrågad effekt. Revideringsförslagen innehöll främst skärpta kapitalkrav för värdepapperisering, ändrade villkor för stora exponeringar som kan utgöra systemrisk om ett institut fallerar samt nya villkor för gränsöverskridande tillsynssamarbete.

Kommissionen fattade därefter beslut om sitt förslag till ändringar den 1 oktober 2008. Förslaget förhandlades sedan i rådet och parlamentet för att slutligen antas den 16 september 2009.

Ändringarna i direktiven ska införlivas med samtliga medlemsländers nationella rätt och träda i kraft den 31 december 2010.

Bakgrund till CRD III

Den finansiella kris som utlöstes under 2008 visade på behov av ytterligare omfattande förändringar i finansmarknadsregleringen. Den 4 mars 2009 antog kommissionen meddelandet Främja återhämtning i Europa4, för reformering av det europeiska regelverket för finansiella tjänster och tillsyn. Åtgärderna syftade till att omhänderta ytterligare brister i finansiell reglering och tillsyn som uppdagats under krisen. Meddelandet grundande sig på rekommendationer från en expertgrupp ledd av Jacques de Larosière, och innehöll bl.a. nya regler för ersättningssystem i finanssektorn, ökade kapitalkrav för de tillgångar som kreditinstitut har i handelslagret samt höjda kapitalkrav för komplexa värdepapperiseringar, både i och utanför handelslagret. Kommissionen tog ett första steg för att åtgärda de risker som olämpligt utformade ersättningssystem kan medföra genom att den 29 april 2009 anta rekommendationer beträffande ersättning för ledande befattningshavare i börsnoterade bolag och om ersättningspolicy inom finanssektorn. Meddelandet som följde med rekommendationerna indikerade att kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet skulle behöva ändras för att säkerställa ett enhetligt genomförande inom EU av regler för ersättningssystem i finanssektorn.

Kommissionen presenterade därefter den 13 juli 2009 sitt förslag till ändringar i kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet (CRD III) med syfte att genomföra delar av kommissionens program för finansiell reform samt att bidra till att uppnå målen i G20-överenskommelsen från

4 Meddelande inför Europeiska rådets vårmöte - Främja återhämtning i Europa - Volym 1 - KOM(2009) 114 slutlig.

den 2 april 20095. CRD III förhandlades därefter i rådet under det Prop. 2010/11:110 svenska ordförandeskapet i EU, varpå Ekofin kunde anta en allmän

inriktning rörande CRD III den 10 november 2009.

Under försommaren 2010 förhandlades CRD III mellan rådet, parlamentet och kommissionen, varpå en överenskommelse kunde nås och direktivet antogs slutligen den 24 november 2010. Delar av förslaget

– främst avseende reviderade ersättningsregler – träder ikraft den 1 januari 2011, medan andra ändringar träder ikraft först den 31 december 2011.

Parallellt globalt arbete

Kommissionens arbete med CRD III har till stor del haft sin utgångspunkt i de internationella diskussioner och överenskommelser som ägt rum inom ramen för G20 och Baselkommitténs arbete. De europeiska och globala målen och åtgärderna är därför väl harmoniserade.

Vid G20-mötet i London den 2 april 2009 enades deltagarna om ”the Declaration on Strengthening of the Financial System” som innehåller åtgärder för att förbättra kvaliteten och kvantiteten på kapitalet i banksystemet, en uppmaning om att implementera the Financial Stability Boards (FSB) principer för sund kompensationspraxis samt om att införa regler som motverkar att ersättningssystem ger ekonomiska incitament till överdrivet risktagande.

I september 2009 enades G20-länderna om att snarast möjligt vidta åtgärder, bl.a. genom att införa strängare kapitalkrav på de finansiella aktiviteter som orsakat krisen och att minska incitamenten för kortsiktigt risktagande genom att införa nya och strikta regler för ersättningssystem för anställda vars arbete kan påverka kreditinstituts risktagande. Baselkommittén har därefter tagit fram rekommendationer för hur dessa åtgärder kan omsättas till finansmarknadsreglering internationellt.

5 The declaration on strengthening the financial system: London, 2 April 2009.

Ny europeisk tillsynsstruktur	Prop. 2010/11:110
Den 1 januari 2011 trädde regler om en ny europeisk tillsynsstruktur
ikraft. Genom EU-förordningar6 har tre europeiska tillsynsmyndigheter
inrättats; Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska värde-
pappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) och Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA). Genom
inrättandet av myndigheterna upphör kommittén för europeiska
banktillsynsmyndigheter (CEBS), europeiska värdepapperstillsyns-
kommittén (CESR) samt kommittén för europeiska myndigheter med
tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (CEIOPS) och respektive
områdes myndighet tar över kommittéernas arbetsuppgifter. Detta
innebär att de uppgifter som genom CRD ska utföras av CEBS och
CESR numera ska utföras av EBA och ESMA.

4.1Regleringen av den finansiella sektorn

4.1.1Europeisk reglering

De europeiska reglerna om villkoren för att driva bank- och värdepappersrörelse har antagits i form av direktiv. De delar av direktiven som är rättsligt bindande har alla medlemsstater en skyldighet att genomföra i respektive nationellt regelverk inom utsatt tid samt att säkerställa att regelverket efterlevs. De icke bindande delarna i direktiven kan till exempel vara vägledning till medlemsstaterna eller de behöriga tillsynsmyndigheterna beträffande tolkning av artiklar eller ange skäl till varför regeln har införts. I direktiven kan också anges om beslutsrätten i en viss fråga ska delegeras till behörig tillsynsmyndighet och vilka premisser som ska utgöra grund för myndighetens beslut. Direktiven kan också föreskriva möjlighet för medlemsstaterna att implementera vissa regler i nationell lagstiftning med högre krav än de som anges i direktivet. Därtill anges när och om nationella undantag tillåts från de gemensamma reglerna, villkor för samarbete mellan tillsynsmyndigheter, villkor för utbyte av information m.m.

Kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet syftar till stor del till att införliva internationella överenskommelser inom EU. Därigenom får de internationella överenskommelserna en rättslig grund inom EU samt kan, där det behövs, anpassas till europeiska förhållanden.

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12, Celex 32010R1093).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48, Celex 32010R1094). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG, (EUT L 331 15.12.2010 s. 84, Celex 32010R1095).

Internationella överenskommelser i EU

Prop. 2010/11:110

Det tidigare Basel I-regelverket har reglerats i EU genom framför allt:

•rådets direktiv 89/299/EEG av den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut (kapitalbasdirektivet),

•rådets direktiv 89/647/EEG av den 18 december 1989 om kapitaltäckningsgrad för kreditinstitut (solvensdirektivet),

•rådets direktiv 92/30/EEG av den 6 april 1992 om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut (direktivet om gruppbaserad tillsyn),

•rådets direktiv 92/121/EEG av den 21 december 1992 om övervakning och kontroll av kreditinstitutens stora exponeringar (direktivet om stora exponeringar) och

•rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (kapitalkravs-

direktivet).

Baselkommitténs reviderade internationella riktlinjer för kapitaltäckning (Basel II) har i EU reglerats genom direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG.

4.1.2Svensk reglering av kreditinstitut och värdepappersbolag

För att bestämmelserna i de europeiska direktiven ska bli rättsligt bindande i Sverige måste de införlivas med svensk rätt. Direktiven 2006/48/EG om rätten att starta och driva verksamhet och 2006/49/EG om kapitalkrav för värdepappersbolag och kreditinstitut har införlivats i svensk lag så som anges i regeringens proposition 2006/07:5. Lagändringarna trädde i kraft den 1 februari 2007. Regleringen består av ramlagstiftning som innehåller omfattande bemyndiganden till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter.

Regleringen för kapitaltäckning och stora exponeringar framgår av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, lagen (2006:1372) om införande av kapitaltäckningslagen och förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

Villkor för att starta och driva verksamhet i bank- och kreditmarknadsföretag framgår av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och förordningen (2004:329) om bank och finansieringsrörelse. Villkoren för att starta och driva värdepappers- rörelse framgår av lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och förordning (2007:572) om värdepappersmarknaden.

4.2Sammanfattning av befintliga kapitaltäckningsregler

Grundläggande villkor
I lagen om bank- och finansieringsrörelse anges villkor för att starta och
driva verksamhet i bank- och kreditmarknadsföretag. I lagen om
värdepappersmarknaden anges villkoren för att driva värdepappers-
rörelse. För instituten (dvs. kreditinstitut och värdepappersbolag) gäller	41

att de måste kunna hantera de risker som deras verksamhet är förenad	Prop. 2010/11:110
med. Den dominerande risken i dessa institut är den finansiella risken,
dvs. marknads-, likviditets- och kreditrisker.
Ett institut ska då verksamheten påbörjas ha ett visst startkapital. När
verksamheten påbörjats ska institutet dessutom ha en viss minsta
kapitalbas som säkerhet för verksamheten. Denna kapitalbas får aldrig
understiga vad som vid verksamhetens början motsvarade institutets
startkapital. Kapitalbasen består av primärt och sekundärt kapital. Efter
justeringar för vissa poster, bl.a. goodwill, består det primära kapitalet i
princip av institutets egna kapital (för sparbanker vissa fonder). Som
sekundärt kapital räknas bl.a. vissa förlagslån. Det primära kapitalet ska
alltid utgöra minst hälften av kapitalbasen.
Kapitalbas
Kapitalbaskravet innebär att varje institut vid varje tidpunkt ska ha en
kapitalbas som motsvarar minst summan av kapitalkraven för
kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker. I lagen anges hur
kapitalkravet för de tre olika riskkategorierna ska beräknas. Därtill anges
villkor för beräkning av kapitalbasen, som består av summan av primärt
och supplementärt kapital, beräknat enligt bestämmelser i lagen. Det
primära kapitalet ska alltid vara minst lika stort som det supplementära
kapitalet.
För att bestämma hur stor kapitalbasen måste vara, dvs. kapitalkravet,
utgår man från tillgångar och åtaganden uppdelade med avseende på
kreditrisker och marknadsrisker. Med kreditrisk avses risken för att
motparten inte kan fullgöra sina förpliktelser gentemot institutet. Som
exempel på tillgångar eller åtaganden som är utsatta för kreditrisker kan
nämnas krediter, leasingavtal och garantier. Med marknadsrisk avses
risken att positioner i finansiella instrument eller råvaror som institutet
tagit för att på kort sikt göra vinst, ska minska i värde. Dit hör ränte-,
aktiekurs-, råvarupris- och valutakursrisker. Kapitalkraven för kredit-
risker och marknadsrisker viktas efter olika procentsatser beroende på
typ av och relativ storlek på risk.
Kapitaltäckningslagen
Regler för kapitaltäckning anges i lagen om kapitaltäckning och stora
exponeringar. I kapitaltäckningslagen anges bl.a. vilka kapitalkrav som
ska täckas av kapitalbasen, hur kapitalkravet för kredit- och marknadsrisk
samt operativ risk ska beräknas, villkor för stora exponeringar,
bestämmelser om offentliggörande av information, villkor för finansiella
företagsgrupper, tillsyn, villkor för verksamhet med moderbolag utanför
EES, skäl för ingripanden och ansvarsbestämmelse, bemyndiganden samt
villkor för överklaganden.
Kapitalkrav för kreditrisk
Ett kapitalkrav för kreditrisker ska beräknas för sådana exponeringar som
inte ingår i handelslagret. Något kapitalkrav behöver inte beräknas för	42

exponeringar som dragits från kapitalbasen. Kapitalkravet för kreditrisker Prop. 2010/11:110 motsvarar minst åtta procent av institutets riskvägda tillgångar.

För beräkning av kapitalkrav ska instituten beräkna ett riskvägt exponeringsbelopp. Exponeringarna har delats in i olika exponerings- klasser. Det riskvägda beloppet för en enskild exponering bestäms av exponeringens värde multiplicerat med dess riskvikt. De olika exponeringarnas värden och riskvikter beräknas enligt en schablonmetod. Vid beräkning av exponeringars värde får ett institut, efter tillstånd från Finansinspektionen, även använda en metod för interna modeller.

Institut får använda kreditvärderingar gjorda av kreditvärderingsföretag för att bestämma riskvikter, förutsatt att kreditvärderingsföretaget godkänts av Finansinspektionen. Kreditvärderingsinstituts värderingar får bestämma riskvikter för positioner i värdepapperiseringar, för vissa exponeringar som institutet har värdepapperiserat och riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden.

Kapitalkrav för marknadsrisk

Kapitalkravet för marknadsrisker uppgår till summan av kapitalkraven för motpartsrisker för verksamhet i handelslagret, avvecklingsrisker för verksamhet i handelslagret, positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk) för verksamhet i handelslagret, och valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten.

Ett institut ska beräkna kapitalkravet för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker enligt en schablonmetod eller en internmetod för kreditrisker. Kapitalkravet ska motsvara minst åtta procent av riskvägda exponeringsbelopp.

Beräkning av kapitalkrav för positionsrisker, avvecklingsrisker, valutakursrisker och råvarurisker ska göras utifrån de olika schablonmetoder som finns för varje riskkategori. Institut får emellertid, efter tillstånd från Finansinspektionen, använda egna risk- beräkningsmodeller för att bestämma positions-, valutakurs- och råvarurisk.

Kapitalkrav för operativa risker

Beräkning av kapitalkrav för operativa risker ska ske genom tillämpning av en basmetod, om inte institutet begärt och fått tillstånd av Finansinspektionen att beräkna kapitalkravet genom en schablon-, alternativ schablon- eller internmätningsmetod. Vid tillämpning av basmetoden motsvarar kapitalkravet för operativa risker 15 procent av genomsnittet av de årliga rörelseintäkterna under de tre senaste räkenskapsåren eller av ett annat beräkningsunderlag som motsvarar rörelseintäkterna. Kapitaltäckningslagen anger även villkor för byte av metod eller villkor för kombination av olika metoder.

Stora exponeringar		Prop. 2010/11:110
För att begränsa storleken på den förlust ett institut kan ådra sig i det fall
en kund eller grupp av kunder inte kan infria sina lån eller andra
åtaganden mot institutet, finns regler om stora exponeringar.
Med stor exponering avses en exponering mot en kund eller en grupp
av kunder med inbördes anknytning som överstiger 10 procent av
institutets kapitalbas. Enligt kapitaltäckningslagen får värdet av ett
instituts exponering mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes
anknytning inte överstiga 25 procent av kapitalbasen. Om kunden eller
gruppen av kunder är institutets moderföretag eller dotterföretag får
exponeringen inte överstiga 20 procent av kapitalbasen. Dessutom får
inte det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar överstiga
800 procent av kapitalbasen.
Medlemsstaterna har dock rätt att undanta vissa exponeringar från 25
procentgränsen, t.ex. exponeringar mot kommuner, centralbanker,
nationella regeringar eller exponeringar inom en koncern. Ytterligare en
exponering medlemsstaterna har rätt att undanta från nämnda gräns är
interbankexponeringar (exponeringar mellan banker). Särskilda regler
gäller även för poster i handelslagret då värdet av ett instituts
exponeringar i handelslagret mot en kund eller grupp av kunder med
inbördes anknytning får, efter tillstånd från Finansinspektionen, överstiga
de gränsvärden som gäller för exponeringar i övrig verksamhet.
Offentliggörande av information
I kapitaltäckningslagen anges även bestämmelser om offentliggörande av
information som rör instituts strategier, system och målsättningar för
hantering av dess risker och exponeringar. Styrelsen i ett institut ska se
till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet ska
uppfylla kraven på offentliggörande av information och hur de ska
utvärdera om den offentliggjorda informationen är tillfredställande.
Regler för finansiella företagsgrupper
I kapitaltäckningslagen anges vad en finansiell företagsgrupp består av.
För en finansiell företagsgrupp ska ansvaret för att de gruppbaserade
kraven uppfylls åligga det institut som inte är dotterföretag till ett annat
institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag, eller vars
moderföretag är ett finansiellt holdingföretag som inte är dotterföretag
till ett institut eller ett svenskt finansiellt holdingföretag. Det ansvariga
institutet ska se till att den finansiella företagsgruppen sammantaget
uppfyller de krav som anges i lagen. Kraven avviker något från de som
gäller för övriga institut och specificeras därför särskilt i lagen.
Tillsyn
Av lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om värdepappers-
marknaden och kapitaltäckningslagen framgår att Finansinspektionen
övervakar att dessa lagar följs. Därtill	beskrivs Finansinspektionens	44

ansvar för ansökningar om tillstånd, villkor för samarbete och utbyte av Prop. 2010/11:110 information med utländska myndigheter, undersökningsrättigheter,

myndighetens rätt att ingripa och ansvarsbestämmelse om ett institut inte lever upp till de krav som anges i lagen.

I lagen beskrivs även företagens uppgiftsskyldighet till Finans- inspektionen, rapporteringskrav för stora exponeringar samt krav om årliga avgifter för de institut som står under tillsyn enligt lagen.

Bemyndiganden

I kapitaltäckningslagen finns ett stort antal bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som i olika avseenden kompletterar lagens bestämmelser.

Skälet till den rikliga förekomsten av bemyndiganden är att kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet innehåller tekniskt komplicerade och detaljerade regler som det varken framstår som lämpligt eller praktiskt genomförbart att införa i lag.

Institut för elektroniska pengar

Kapitaltäckningslagens bestämmelser om stora exponeringar är inte tillämpliga på institut för elektroniska pengar. Ett sådant instituts tillgångar får bara placeras i tillgångar med låg risk och på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås och så att institutets betalnings- beredskap är tillfredsställande. Enligt lagen (2002:149) om utgivning av elektroniska pengar ska ett institut för elektroniska pengar när verksamheten inleds ha ett startkapital som motsvarar minst en miljon euro. Ett sådant institut ska ha en kapitalbas som med hänsyn till verksamhetens art och omfattning är tillräckligt stor. Kapitalbasen får aldrig understiga startkapitalet och inte heller ett belopp motsvarande två procent av det högsta värdet av utestående elektroniska pengar och det genomsnittliga värdet under de närmast föregående sex månaderna av utestående elektroniska pengar. Vissa förändringar av direktivet om elektroniska pengar har beslutats. I promemorian Genomförandet av det nya e-penningdirektivet (Ds 2010:27) finns förslag på hur dessa ska införlivas med svensk rätt.

Fondbolag

Ett fondbolag, dvs. ett bolag som förvaltar investeringsfonder, ska enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder ha ett startkapital som motsvarar minst 125 000 euro. Kapitalkravet för ett fondbolag bestäms av fondförmögenhetens storlek och bolagets fasta omkostnader. Dessutom ska fondbolag som förvaltar någon annans finansiella instrument ha ett kapital för kreditrisker och marknadsrisker som enligt kapital- täckningslagen krävs för värdepappersbolag med motsvarande verk- samhet. För ett sådant fondbolag gäller även övriga bestämmelser i kapitaltäckningslagen som gäller för den typen av värdepappersbolag, t.ex. om stora exponeringar och finansiella företagsgrupper.

5	Ändringsdirektiven CRD II, CRD III och	Prop. 2010/11:110
	kommissionens direktiv 2009/83/EG

5.1Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG, CRD II

5.1.1 Ändrade regler för stora exponeringar

De nuvarande europeiska reglerna om stora exponeringar som tillkom
1992 behöver ses över och ändras för att åtgärda de brister i regelverket
som har uppdagats sedan dess. Utvecklingen på finansmarknaden har
exempelvis visat att en överdriven koncentration av exponeringar till en
enda kund, även om det är ett annat kreditinstitut, eller grupp av kunder
med inbördes anknytning kan resultera i en oacceptabel förlustrisk. En
sådan situation kan äventyra ett kreditinstituts solvens. Därför innehåller
ändringsdirektiven nya villkor för interbankexponeringar samt nya
villkor för övervakning och kontroll av ett kreditinstituts stora expo-
neringar som en integrerad del av tillsynen.
Eftersom kreditinstituten konkurrerar direkt med varandra på den inre
marknaden, bör de viktigaste reglerna för övervakning och kontroll av
kreditinstitutens stora exponeringar vara harmoniserade. För att minska
kreditinstitutens administrativa kostnader samt för att uppnå ökad
konkurrensneutralitet minskas antalet nationella alternativ för medlems-
staterna vad gäller stora exponeringar.
Genom ändringsdirektivet ändras även definitionen av ”en grupp av
kunder med inbördes anknytning” till att innebära att om en av dem
drabbas av ekonomiska problem, framför allt finansierings- eller
återbetalningsproblem, kan även någon eller samtliga av de övriga i
gruppen riskera att drabbas av samma problem. En ny bestämmelse
tillförs också direktivet som innebär skärpta krav på analys vid
bedömning om det föreligger en grupp av kunder med inbördes
anknytning vid tillämpning av schablonmetoden.
Eftersom en förlust som uppkommer på grund av en exponering
gentemot ett kreditinstitut eller värdepappersföretag kan vara lika
allvarlig som en förlust på grund av någon annan exponering, har genom
direktivet beslutats att sådana exponeringar ska behandlas och
rapporteras på samma sätt som vilka andra exponeringar som helst. En
alternativ kvantitativ begränsning har dock införts för att mildra den
oproportionerliga inverkan som ett sådant förfaringssätt kan ha på mindre
kreditinstitut. Dessutom undantas mycket kortfristiga exponeringar
avseende penningöverföringar, inbegripet utförande av betalnings-
tjänster, clearing, avveckling och förvaringstjänster för kunder, så att
finansmarknaderna och de infrastrukturer som finns ska kunna fungera
smidigare. Dessa tjänster omfattar t.ex. clearing och avveckling av
kontanttransaktioner samt annan verksamhet för att underlätta
avveckling. Undantagen inbegriper således exponeringar som ett
kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte till fullo
kontrollera, bl.a. enskilda transaktionssaldon till följd av kundbetal-	46
	46

ningar, inbegripet krediterade och debiterade avgifter och räntor och Prop. 2010/11:110 andra betalningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säkerheter.

5.1.2Skärpta krav för värdepapperisering

Utvecklingen inom marknaden för värdepapperiseriserade produkter, dvs. handel med lån som ompaketerats till ett överlåtbart värdepapper eller annat finansiellt instrument, har visat att en stor andel av handelsaktörerna inte kunnat bedöma dess risk på ett adekvat sätt. Bristande kunskap om hur produkterna ska värderas har även funnits hos flera av de externa ratingföretag som gjort bedömningar av produkternas kvalitet, som i sin tur legat till grund för investeringsbeslut och nivå på kapitaltäckning för dessa produkter. Skälet till dessa problem anges ofta vara svaga incitament att upplysa om vad produkterna innehåller hos de företag som säljer värdepapperiserade produkter samt att dessa företag inte själva drabbas av den risk som de utsätter köparen av produkterna för.

Det är därför angeläget att få bort avvikande intressen mellan de företag som ägnar sig åt värdepapperisering och företag som investerar i dessa värdepapper eller andra finansiella instrument. Genom ändringsdirektivet införs som en förutsättning för att ett institut ska kunna investera i en värdepapperisering, att originatorn, ett medverkande institut eller den ursprunglige långivaren uttryckligen har meddelat investeraren att ett väsentligt ekonomiskt intresse netto kommer att behållas i värdepapperiseringen. Syftet med detta krav är att säkerställa att å ena sidan investeraren och å andra sidan originatorn, ett medverkande institut eller den ursprunglige långivaren får ett gemensamt intresse av att kontrollera riskerna i exponeringen. Om värde- papperiseringstransaktioner inbegriper andra värdepapperiseringar som underliggande exponeringar ska behållandekravet endast tillämpas på den värdepapperisering som omfattas av investeringen. Av direktivet framgår att vissa undantag kan tillåtas från kravet på behållande av ett ekonomiskt intresse, t.ex. när de värdepapperiserade exponeringarna är fordringar som är garanterade av nationella regeringar, centralbanker eller offentliga organ.

I de fall som kreditrisk överförs genom värdepapperisering ska investerare fatta sina beslut först efter att de har gjort en noggrann genomgång av produkten. Innan ett kreditinstitut investerar i en värdepapperiseringsposition ska institutet för de behöriga myndigheterna kunna redovisa att man har en heltäckande och grundlig förståelse för investeringen och har tillämpat ett förfarande som lämpar sig för positioner i och utanför handelslagret. Ett investerande kreditinstitut ska även regelbundet utföra egna stresstester av värdepapperiserings- positionerna. I de fall som kraven på genomlysning i något väsentligt hänseende inte är uppfyllda på grund av kreditinstitutets försumlighet eller underlåtelse ska de behöriga myndigheterna fastställa en extra riskvikt för värdepapperiseringspositionerna. Kraven syftar till att säkerställa att investerarna har en genuin förståelse för den produkt som de avser att investera i samt fortlöpande utvärderar dess risk.

5.1.3 Ansvarsfördelning mellan hem- och Prop. 2010/11:110 värdlandstillsynsmyndighet samt införande av

tillsynskollegier

Tillsyn av kreditinstitut sker av både hemlandets och värdlandets tillsynsmyndigheter även om hemlandets tillsynsmyndighet är ansvarig för helhetstillsynen av den totala finansiella situationen i en finansiell grupp, vilket inkluderar moderbolag, dotterbolag och annan underverksamhet.

I europeiska institut, hanteras likviditet och kapitalhantering allt mer från en centraliserad enhet, och dotterbolag är mer och mer organiserade utifrån den centraliserade enhetens affärsverksamhet. Det gör att det blir allt svårare att organisera tillsynen utifrån nationella kriterier. I detta avseende har följande problem identifierats:

•extra kostnader för regelefterlevnad samt olika konkurrens- villkor för gränsöverskridande finansiella grupper,

•ökad risk för finansiell instabilitet i värdmedlemsländer som har systemviktiga kreditinstitut lokaliserade i landet,

•bristande effektivitet i det gränsöverskridande samarbetet för att undvika kriser,

•kostnader för kreditgivare, anställda och aktieägare i en gränsöverskridande grupp samt för skattebetalare i händelse av en banks konkurs, och

•eventuell högre direkt och indirekt kostnad för kreditinstitut och samhällsekonomin inom EU i händelse av en gränsöver- skridande kris.

För att försöka möta dessa problem innehåller ändringsdirektivet förstärkt tillsyn i flera avseenden. Främst innebär direktivet att det blir obligatoriskt att bilda tillsynskollegier för gränsöverskridande tillsyn. Värdlandsmyndigheternas rätt till information om tillsynsarbetet förstärks också. Möjligheten att överföra information till centralbanker och andra myndigheter, särskilt i kristider, kommer att öka liksom möjligheten till planering och samarbete avseende tillsynsaktiviteter. I och med ändringsdirektivet ges också utökade beslutsbefogenheter till de berörda tillsynsmyndigheterna.

5.1.4Förstärkt tillsyn av likviditetsrisk

Den senaste tidens marknadsutveckling har visat att likviditetsreglering är av avgörande betydelse för kreditinstitutens och deras filialers sundhet. Ändringsdirektivet anger därför att de kriterier som anges i bilaga V och XI till kreditinstitutsdirektivet bör förstärkas ytterligare. Ändringarna innebär främst att riktlinjer för kontinuerlig och framåtblickande analys och hantering av institutets nettofinansierings- position och finansieringsbehov läggs fast. Därtill anges att mer omfattande krav ställs på scenarioanalyser och planer för riskreducering, särskilt avseende nivå, komposition och kvalitet på likviditetsbuffertar.

5.1.5

Kapitalbasen – ändrade villkor för hybrider

Prop. 2010/11:110

Hybridkapitalinstrument (hybrider) är efterställda skulder som får räknas in i kapitalbasen. Instrumentet bidrar till kreditinstitutens kapital- försörjning och ger möjlighet för kreditinstitut att skapa en diversifierad kapitalstruktur och få tillgång till ett brett urval av finansiella investerare. Syftet med produkterna är att täcka kapitalbehovet för kreditinstitut som vill attrahera de investerare som är villiga att ta mer risk och därmed också förväntar sig möjlighet till en högre avkastning. Från kreditinstitutets perspektiv, ger hybrider en ytterligare källa till finansiering.

Hybrider är normalt utformade på ett sådant sätt att de kan kvalificeras som primärkapital (den del av kapitalbasen som innehåller kapital av högst kvalitet). För att hybrider ska få inkluderas i institutens primärkapital måste dessa uppfylla kriterier 1998 avseende godtag- barhetskriterier och gränsvärden som antogs av Baselkommittén den 28 oktober. Baselkommitténs överenskommelse saknar emellertid mot- svarighet i EU-direktiven, varför utrymme finns för olika tillämpning och därmed olika konkurrensvillkor. De ändrade reglerna som anges i CRD II avseende hybridkapital syftar därför till att ge en ökad tydlighet avseende vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att hybridkapital ska kunna utgöra en del av det primära kapitalet samt vilka gränser som ska tillämpas för hur mycket hybridkapital som totalt får räknas in i denna kategori. Artikel 57 ca anger villkoren för att hybridkapital ska få räknas in i kapitalbasen. Därtill anger CRD II vilka ändringar i bilaga XII som är ett direkt resultat av att nya kriterier för hybridkapital fastställs.

I skälen till CRD II anges också att för att undvika störningar på marknaderna och garantera en kontinuitet i fråga om kapitalbasens övergripande nivå bör övergångsarrangemang fastställas för införande av de nya systemet för kapitalinstrument. När den finansiella marknaden har återhämtat sig från krisen bör kvaliteten i primärkapitalet höjas ytterligare. Därför anges i CRD II att kommissionen senast den 31 december 2011 ska lämna en rapport till parlamentet och rådet beträffande primärkapitalets kvalitet. Baselkommittén har nyligen fattat beslut om nya kapitalregler inom ramen för Basel III-regelverket.

5.1.6Regler för ratingföretag

Sedan den 7 december 2009 tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit- värderingsinstitut. Vissa av EU-förordningens bestämmelser tillämpas dock från december 2010 respektive juni 2011. Förordningen syftar till att bidra till en hög kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen och innehåller bl.a. bestämmelser om registrering av kredit- värderingsinstitut, utfärdande av kreditbetyg, godkännande av kredit- betyg utfärdade i tredje land, tillsyn över kreditvärderingsinstitut och sanktioner vid överträdelser av förordningens bestämmelser.

De ändringsförslag som föreslås i CRD II beträffande ratingföretag syftar till att i CRD inarbeta de bestämmelser som antagits beträffande

kreditvärderingsinstitut. Det innebär att de bestämmelser om externa

ratinginstitut (External Credit Assessment Institution, ECAI) som anges i Prop. 2010/11:110 kreditinstitutsdirektivet ska vara förenliga med EU-förordningen om kreditvärderingsinstitut.

I skälen till CRD II anges även att den Europeiska bank- tillsynskommittén bör se över sina riktlinjer om erkännande av ECAI för att undvika dubbelarbete och underlätta processen för erkännande av externa ratinginstitut när ett ECAI är registrerat som ett kredit- värderingsinstitut på gemenskapsnivå.

5.1.7Undantag för banknätverk från vissa strikta krav

Enligt artikel 3 i kreditinstitutsdirektivet har medlemsstaterna rätt att införa särskilda tillsynsordningar för kreditinstitut som fanns i en medlemsstat den 15 december 1977 och som, vid detta datum, var varaktigt underställda en i samma medlemsstat etablerad central företagsenhet, under förutsättning att dessa tillsynsordningar infördes i den nationella lagstiftningen senast den 15 december 1979. Tids- gränserna gör det omöjligt för medlemsstaterna, framför allt de medlemsstater som blivit medlemmar av Europeiska unionen sedan 1980, att införa eller behålla sådana särskilda tillsynsordningar för liknande underställda kreditinstitut som inrättats på deras territorier. Genom ändringsdirektivet tas de tidsgränser som anges i artikel 3 i direktivet bort, för att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor för de olika medlemsstaternas kreditinstitut. Europeiska banktillsynskommittén bör ta fram riktlinjer i syfte att uppnå ökad samstämmighet när det gäller tillsynspraxis i detta hänseende.

5.1.8Betaltjänstdirektivet

Artikel 3 i CRD II anger att artikel 1.1 a i direktivet 2007/64/EG (betaltjänstdirektivet)ska ersättas med ny lydelse. Ändringen avser definitionen av betaltjänstleverantör och har redan genomförts i svensk rätt genom lagen (2010:751) om betaltjänster (prop. 2009/10:220).

5.2Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU, CRD III

5.2.1Striktare regler för återvärdepapperisering

Återvärdepapperiseringar är komplexa finansiella produkter som har medverkat till uppkomsten av den finansiella krisen. Under vissa omständigheter kan kreditinstitut som har sådana produkter bli utsatta för betydande förluster. CRD III innehåller därför vidare och skärpta regler för återvärdepapperiserade produkter.

Enligt kapitalkravsdirektivet är kapitalkravet för positioner i återvärdepapperiseringar lika stort som för ”vanliga” värde-

papperiseringspositioner med samma kreditvärdering. CRD III innehåller

bestämmelser som innebär att riskvikten, och därmed kapitalkravet, för Prop. 2010/11:110 en exponering mot en återvärdepapperiserad position blir högre än för

”vanliga” värdepapperiseringar.

Syftet med de skärpta reglerna är att ge instituten incitament att minska eller avstå från att investera i mycket komplicerade värde- papperiseringsprodukter. De nya riskvikterna kommer bara att tillämpas för återvärdepapperiserade positioner som uppkommit efter direktivets genomförandedatum, dvs. från och med 2011. Vad avser existerande positioner gäller att de nya reglerna kommer att tillämpas från och med den 31 december 2014 för det fall att exponeringar läggs till eller byts ut efter detta datum.

5.2.2Höjda kapitalkrav för poster i handelslagret som beräknas med value-at-risk metoden

Handelslagret innehåller alla de finansiella instrument som kredit- institutet innehar med syfte att sälja på kort sikt, eller för att gardera andra instrument i handelslagret mot förluster (s.k. hedging). De nya bestämmelserna kommer att ändra sättet som kreditinstitut hanterar risker i handelslagret på, genom att säkerställa att de beaktar de risker som finns relaterade till en potentiell förlust vid en negativ utveckling på marknaden.

Beräkning av kapitalkravet för positionsrisk enligt standardmodellen

För positioner i handelslagret ska institut beräkna ett kapitalkrav för s.k. positionsrisk. Denna risk är ett samlingsbegrepp för räntekursrisk och aktiekursrisk. För båda dessa risker ska det beräknas ett kapitalkrav för specifik risk (risken för prisförändringar som beror på omständigheter hänförliga till den som utfärdat instrumentet) och generell risk (risken för prisförändringar som inte kan hänföras till emittenten av instrumentet, t.ex. risker som beror på en ändrad räntenivå eller en allmän rörelse på aktiemarknaden).

Enligt nuvarande regler i kapitalkravsdirektivet beräknas kapitalkravet på värdepapperiserade och återvärdepapperiserade positioner på samma sätt som för andra räntebärande instrument. De beräkningsmetoder som används för positioner i handelslagret är dock mindre riskkänsliga än de metoder som används för exponeringar i den övriga verksamheten. CRD III innebär att kapitalkravet för den specifika positionsrisken för räntebärande instrument ska beräknas på samma sätt som för exponeringar i den övriga verksamheten. De ändrade reglerna ska ses mot bakgrund av att en stor del av de förluster som instituten drabbades av under finanskrisen var positioner som ingick i institutens handelslager.

Beräkning av kapitalkravet med hjälp av egna riskberäkningsmodeller

Ett institut får efter särskilt tillstånd av tillsynsmyndigheterna använda

sina egna modeller för att beräkna kapitalkravet för positioner i

handelslagret (marknadsrisker) i stället för att använda direktivens Prop. 2010/11:110 standardiserade metoder. Kreditinstitutsdirektivet innehåller regler om

hur de egna modellerna ska vara utformade. Enligt kommissionen har det under 2007 och 2008 visat sig att de interna modellerna systematiskt har underskattat förlustrisken under extrema förhållanden. Detta har lett till ett för lågt kapitalkrav och att kreditinstitutens kapital blir känsligt för påverkan av konjunkturberoende förändringar.

Enligt de gällande reglerna ska beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisk med egna modeller baseras på s.k. ”value-at-risk” (VaR). Enligt CRD III ska nuvarande VaR kombineras med ett VaR beräknat under extrema förhållanden (stressed VaR). Det sistnämnda ska ta hänsyn till observationer som har gjorts under tidsperioder av betydande förluster. Syftet med detta är att stärka kapitalkravet med beaktande av konjunkturnedgångar och att minska procyklikaliteten. Kommissionen uppskattar att detta förslag under rådande förhållande fördubblar kapitalkravet för dessa positioner.

Dessutom utvidgas kapitalkravet för fallissemangsrisken till att även omfatta risken för förluster till följd av att kreditkvaliteten i en position försämras (t.ex. på grund av att utgivaren av ett finansiellt instrument får sämre kreditvärdering) utan att denne för den skull fallerar (s.k. migrering). Effekten av dessa förändringar beror på hur institutens portföljer kommer att utformas. Samtidigt införs delvis nya regler för den samlade fallissemangs- och migreringsrisken.

Till detta kommer att kapitalkravet för värdepapperiserade positioner även vid användande av egna modeller ska beräknas på samma sätt i den övriga verksamheten (se ovan).

Slutligen ändras de krav på offentliggörande av information som gäller för värdepapperiseringsprodukter i övrig verksamhet. Framöver kommer informationskravet att gälla även för värdepapperiseringspositioner i handelslagret.

Korrelationshandel

Korrelationshandel tillåter investerare att spekulera eller skydda sig mot en ökning eller minskning i korrelationen mellan tillgångarna i en portfölj. Genom CRD III tillförs ny bestämmelse som fastställer begränsade undantag för viss korrelationshandel där kreditinstitut, efter tillstånd från behörig tillsynsmyndighet, kan beräkna ett samlat kapitalkrav med beaktande av strikta minimikrav. Institutet bör inte ha skyldighet att låta dessa exponeringar omfattas av kapitalkravet för ökad risk, men de bör tas med i både VaR-värden (value-at-risk) och stressjusterade VaR-värden.

5.2.3Nya villkor för ersättningssystem

Ändringsdirektivet föreskriver att institutens ersättningssystem för de befattningshavare vars verksamhet har en konkret påverkan på institutets riskprofil ska vara förenliga med och bidra till sund och effektiv riskhantering.

Ändringsdirektivet innehåller vissa generella principer för Prop. 2010/11:110 ersättningssystemens utformning och tillämpning. Av dessa principer

framgår bl.a. att en ersättningspolicy ska vara förenlig med sund och effektiv riskhantering, inte stå i strid med institutets långsiktiga intressen, på en principiell nivå fastställas av institutets styrelse, vara föremål för löpande oberoende översyn och, vid fall av prestationsbaserad ersättning, bygga på en kombination av individuell och kollektiv prestation samt institutets övergripande resultat. En ersättningspolicy ska vidare innefatta en balanserad avvägning mellan fast och rörlig del, inte belöna misslyckanden, innehålla möjlighet till riskjustering samt bygga på en senarelagd utbetalning vid fall av ersättning med mer betydande belopp. Europeiska banktillsynskommittén och Europeiska värdepappers- tillsynskommittén föreslås ta fram riktlinjer i enlighet med de nu nämnda generella principerna.

Utöver ovanstående ingår regler om lämnade av information avseende ersättningssystems utformning och beslutsprocessen vid dess fast- ställande.

Ett olämpligt utformat ersättningssystem ska kunna leda till ingripanden av tillsynsmyndigheten mot institutet i fråga. Det kan ske genom såväl kvalitativa åtgärder (föreläggande att avhjälpa viss brist i ett ersättningssystem), kvantitativa åtgärder (höjt kapitalkrav) som finansiella och icke-finansiella sanktioner meddelas av behörig myndighet.

5.2.4Förlängd övergångstid från Basel I- till Basel II- regelverket

Enligt kreditinstitutsdirektivet ska vissa kreditinstitut ha ett eget kapital som inte understiger en viss angiven miniminivå under treårsperioden mellan 31 december 2006 och 31 december 2009 (artikel 152). Med anledning av situationen för banksektorn efter finanskrisen och den förlängning av övergångsbestämmelserna för minimikapital som antagits av Baselkommittén för banktillsyn, har det ansetts lämpligt att förnya detta krav under en begränsad tidsperiod fram till 31 december 2011.

För att inte avskräcka kreditinstitut från att gå från den interna ratingbaserade metoden (IRB) till den avancerade mätmetoden (AMA) för att beräkna kapitalkrav under övergångstiden, får kreditinstitut som går från IRB till AMA efter utgången av 2009, efter tillstånd från behörig myndighet, använda en enklare metod som grund för sin beräkning av golvet under övergångsperioden. Utan denna möjlighet kan det uppstå orimliga och oproportionerliga kostnader för instituten.

5.2.5Delegering till kommissionen

I skälen till CRD III anges att kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget om EU:s funktionssätt. I artikel 150.1 i kreditinstitutsdirektivet och i artikel 41.1 i kapitalkravs- direktivet anges närmar inom vilka områden kommissionen getts en

sådan befogenhet.

Parlamentet eller rådet kan under de tre månader som följer på Prop. 2010/11:110 notifiering protestera mot en delegerad akt. På initiativ av parlamentet

eller rådet, kan denna tidsperiod förlängas med ytterligare tre månader. Parlamentet och rådet kan även informera de andra institutionerna om sin avsikt att inte protestera mot en delegerad akt. Ett sådant tidigt godkännande av en delegerad akt är främst aktuellt i de fall som en annan tidsgräns behöver hållas.

5.3Kommissionens direktiv 2009/83/EG

För att säkerställa att kreditinstitutsdirektivet genomförs och tillämpas på ett enhetligt sätt i medlemsländerna inrättade kommissionen och Europeiska banktillsynskommittén under år 2006 en arbetsgrupp, Capital Requirements Directive Transposition Group (CRDTG), med uppdrag att diskutera lösningar på frågor i samband med genomförandet av kreditinstitutsdirektivet. CRDTG ansåg att vissa tekniska bestämmelser behövde specificeras ytterligare för att säkerställa en enhetlig tillämpning. Genom kommissionens direktiv 2009/83/EG av den 27 juli 2009 om ändringar av vissa bilagor till rådets direktiv 2006/48/EG med avseende på tekniska bestämmelser om riskhantering7 görs ändringar i bilagorna V, VI, VII, VIII, IX, X och XII till kreditinstitutsdirektivet.

7 EUT L 196, 28.7.2009, s. 14 (Celex 32009L0083).

6	Europaparlamentets och rådets direktiv	Prop. 2010/11:110
	2009/111/EG, CRD II

6.1Stora exponeringar

Inledning

För att begränsa storleken på den förlust som ett institut kan ådra sig i det fall en kund eller grupp av kunder inte kan infria sina lån eller andra åtaganden mot företaget finns regler om stora exponeringar.

Ändringsdirektivet (CRD II) medför omfattande ändringar i dessa regler. Det befintliga regelverket anger att med en stor exponering avses en exponering mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning som överstiger 10 procent av institutets kapitalbas. Enligt kapitaltäckningslagen får värdet av ett instituts exponering mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning inte överstiga 25 procent av kapitalbasen. Om kunden eller en grupp av kunder är institutets moderföretag eller dotterföretag får exponeringen inte överstiga 20 procent av kapitalbasen. Dessutom får inte det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar överstiga 800 procent av kapitalbasen.

Medlemsstaterna har dock rätt att undanta vissa exponeringar från denna 25-procentgräns, t.ex. exponeringar mot kommuner, centralbanker, nationella regeringar eller exponeringar inom en koncern. Ytterligare en exponering medlemsstaterna har rätt att undanta från ovan nämnda 25- procentgräns är interbankexponeringar (exponeringar mellan kredit- institut). Särskilda regler gäller även för poster i handelslagret då värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning får, efter tillstånd från Finans- inspektionen, överstiga de gränsvärden som gäller för exponeringar i övrig verksamhet.

Bakgrund och kort om ändringarna

Reglerna om stora exponeringar gäller för alla kreditinstitut och värde- pappersföretag som omfattas av kreditinstitutsdirektivet och kapital- kravsdirektivet.

Redan vid utformningen av befintliga regler ansågs det finnas behov av att ytterligare analysera och vid behov utveckla de regler som beslutats avseende stora exponeringar. Av kreditinstitutsdirektivet (artikel 119) samt kapitalkravsdirektivet (artikel 28) framgår att kommissionen senast den 31 december 2007 skulle lägga fram en rapport för Europa- parlamentet och rådet om reglernas funktionssätt, och vid behov föreslå lämpliga åtgärder.

En översyn av stora exponeringsreglerna har därför utförts av kommissionen tillsammans med den Europeiska bankkommittén (EBC).

I december 2005, bad kommissionen CEBS att utarbeta en översyn av

stora exponeringsreglerna. Denna förfrågan innehöll önskemål om en

översyn avseende befintlig tillsynspraxis och att genomföra en konsultation över befintlig branschpraxis på området.

I januari 2007 tillfrågades CEBS om ett andra vägledande underlag. Detta underlag efterfrågades i två delar där den första delen, som skulle vara klar i slutet av september 2007, avsåg analys över mål och syfte med stora exponeringsreglerna, exponeringsgränser och befintliga reglers bidrag till måluppfyllelse. Därtill efterfrågades en översyn av befintliga beräkningsgrunder för exponeringsvärde och ett övervägande av hur stor hänsyn som ska tas till motpartens kreditkvalitet vid reglernas tillämpning.

Den andra delen som skulle vara klar i slutet av februari 2008 avsåg studie över kreditriskreducering, indirekt koncentrationsrisk, intra- gruppexponeringar och andra grupprelaterade frågor, handelslagret, rapporteringskrav och enhetliga definitioner. I del två ombads CEBS att analysera om reglerna ska gälla för alla eller om viss differentiering kan vara önskvärd, till exempel avseende institut med olika storlek och inriktning.

CEBS har svarat på kommissionens efterfrågade vägledningar: Final Report – Supervisory Stock Take on Large Exposures, April 2006, Call for Advice from the European Commission on large exposures – Report on industry practices, 31 August 2006. Beträffande Call for Advice (No. 7) to CEBS on the review of the Large Exposures rules, 4 January 2007 har återkoppling skett genom rapporterna First part of CEBS’ technical advice to the European Commission on the review of the Large Exposures rules, 6 November 2007, och Second part of CEBS’s technical advice to the European Commission on the review of the large exposures rules, 27 March 2008. CEBS förslag har legat till grund för de förslag om reviderade regler avseende stora exponeringar som kommissionen därefter presenterat.

Vidare har de senaste årens erfarenheter på finansmarknaden visat på att det finns ytterligare skäl att uppdatera och revidera de nuvarande reglerna.

De ändringar som görs innebär bl.a. ändring av vilka exponeringar som ska omfattas av reglerna om stora exponeringar. Bland annat undantas mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöverföring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing, avveckling och förvarings- tjänster för kunder. Detta görs för att finansmarknaderna och de infrastrukturer som finns ska kunna fungera smidigare. De här aktuella exponeringarna inbegriper exponeringar som ett kreditinstitut eventuellt inte kan förutse och därför inte till fullo kontrollera, bl.a. där enskilda transaktioners saldo till följd av kundbetalningar, inbegripet krediterade och debiterade avgifter och räntor och andra betalningar för kundservice, samt ställda eller erhållna säkerheter.

Genom ändringsdirektivet ändras även definitionen av ”en grupp av kunder med inbördes anknytning” till att även avse två eller flera fysiska eller juridiska personer som står i sådant förhållande till varandra att om en av dem drabbas av ekonomiska problem, framför allt finansierings- eller återbetalningsproblem, skulle även den eller alla de andra i gruppen riskera att drabbas av samma problem. Genom direktivet skärps också kravet på analys vid bedömning om det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknytning vid tillämpning av schablonmetoden.

Prop. 2010/11:110

En annan större ändring rör möjligheten i befintlig reglering att Prop. 2010/11:110 tillämpa mindre strikta regler för exponeringar som sker mot ett

kreditinstitut eller värdepappersföretag. Erfarenheter har visat att en förlust som uppkommer på grund av en exponering gentemot denna typ av verksamhet kan vara lika allvarlig som en förlust på grund av någon annan exponering. Därför bör sådana exponeringar behandlas och rapporteras på samma sätt som andra exponeringar. En alternativ, till den generella 25 procentregeln, kvantitativ exponeringsbegränsning på 150 miljoner EUR har införts, för att framför allt mildra den oproportionerliga inverkan som regeländringen kan få för mindre kreditinstitut.

Därtill införs regeländringar avseende hantering av kreditriskskydd. Behov av ändringar finns då befintligt system är utformat utifrån antagande om att kreditrisken är väl diversifierad. När det gäller stora exponeringar som medför risk i samband med koncentration till en enda motpart, kan inte risken anses vara väl diversifierad, varför det är befogat att reglerna ändras för att bättre spegla befintlig risk.

För att skapa mer lika konkurrensvillkor och underlätta för gränsöverskridande tillsyn har antalet alternativ vid tillämpning av stora exponeringsreglerna reducerats. Denna reducering av antalet alternativ väntas också minska kreditinstitutens och värdepappersföretagens administrativa kostnader när det gäller hanteringen av reglerna om stora exponeringar.

6.1.1Exponeringar som inte ska räknas in vid beräkning av stora exponeringar

Regeringens förslag: Vid beräkning av ett instituts exponeringar görs följande förändringar avseende vilka exponeringar som inte ska räknas in.

1.Exponeringar som vid valutatransaktioner uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två bankdagar efter betalning.

2.Exponeringar som uppkommer genom kundaktiviteter, om exponeringarna inte varar längre än från en bankdag till nästa och uppkommer i samband med

a)penningöverföring, inbegripet betaltjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbankstjänster, eller

b)clearing, avveckling eller förvaring av finansiella instrument.

3.Intradagexponeringar som uppkommer i samband med tillhanda- hållande av tjänster som avser penningöverföring, inbegripet betal- tjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondent- banktjänster, om exponeringen är mot den som tillhandahåller tjänsten i fråga och som står under tillsyn av behörig myndighet.

Promemorians förslag om intradagexponeringar omfattar bara kreditinstitut till skillnad från regeringens förslag som omfattar även värdepappersbolag. I övrigt överensstämmer promemorians förslag i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Riksbanken påpekar, avseende intradag- exponeringar, att i CEBS riktlinjer för genomförande av artikel 106 synes avsikten vara att undantag görs för exponeringar oavsett vilken företagstyp det är frågan om. I vart fall bör begreppet kreditinstitut bytas ut mot institut. Finansinspektionen påpekar att undantaget för intradagexponeringar bör gälla även för exponeringar mot värde- pappersbolag. Riksbanken anser att det är olyckligt att använda ordet pengaöverföring, eftersom det lätt kan förväxlas med ordet penningöverföring i betaltjänstlagen.

Ändringsdirektivets innehåll: Artikel 106 i kreditinstitutdirektivet anger vilka poster som ska utgöra exponeringar vid tillämpning av reglerna om stora exponeringar. I artikelns första punkt anges de poster som ska omfattas av reglerna om stora exponeringar och i artikelns andra punkt anges de poster som inte ska omfattas av begreppet exponering.

Ändringsdirektivet innebär att kreditinstitutdirektivets artikel 106.2 om poster som inte omfattas av begreppet exponeringar ändras för valuta- transaktioner. Därtill tillkommer två nya led c) och d) som innebär att inte heller tillhandahållande av tjänster som avser penningöverföring under vissa förhållanden ska omfattas av begreppet exponeringar vid tillämpning av kreditinstitutsdirektivets avsnitt om stora exponeringar.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 106.2 har genomförts i svensk rätt genom 7 kap. 6 § första stycket 1 och 2 kapitaltäckningslagen. Den utökning som kreditinstitutsdirektivet föreskriver avseende vilka poster som inte ska medräknas vid beräkning av stora exponeringar bör genomföras i lag genom att två nya punkter införs i 7 kap. 6 § första stycket kapitaltäckningslagen. En punkt avseende exponeringar som uppkommer genom kundaktiviteter vid tillhandahållande av tjänster som avser utförande av betaltjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbankstjänster eller vid clearing-, avvecklings- och förvaltningstjänster för finansiella instrument för kunds räkning och ytterligare en punkt avseende intradagexponeringar gentemot institut som tillhandahåller tjänster som avser betaltjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster. Som Finansinspektionen och Riksbanken har påpekat följer, avseende intradagexponeringar, av den engelska språkversionen att undantaget gäller ”institutions”. I den svenska språkversionen har dock ”institutions” översatts till kreditinstitut vilket torde vara en felaktig översättning eftersom direktivet har olika definitioner av institut och kreditinstitut. Av CEBS riktlinjer för genomförande av artikel 106 d tycks avsikten vara att undantaget ska omfatta exponeringar mot tjänstetillhandahållaren oavsett vilken företagstyp det är frågan om, under förutsättning att tjänste- tillhandahållaren står under någon form av tillsyn. Regeringen anser att det är rimligt att lagbestämmelsen omfattar den som tillhandahåller tjänsten om den står under tillsyn av behörig myndighet.

Regeringen anser att begreppet penningöverföring är lämpligt att använda eftersom det är det begreppet som används i direktivtexten.

Vidare bör befintlig lagtext ändras i 7 kap. 6 § första stycket 1 genom att dygn byts ut till bankdagar.

Prop. 2010/11:110

6.1.2	Grupp av kunder med inbördes anknytning	Prop. 2010/11:110

Regeringens förslag: Med en grupp av kunder med inbördes
anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som,
om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att
1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en
eller flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan
inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras
råka i finansierings- eller betalningssvårigheter om en av dem drabbas
av finansiella problem.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om under vilka förutsättningar en grupp av
kunder med inbördes anknytning ska anses föreligga och hur instituten
ska analysera sina exponeringar för att avgöra om det föreligger en
grupp av kunder med inbördes anknytning.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen anser att det finns
behov av att föreskriva om hur institut ska analysera sina exponeringar
för att fastställa om det föreligger en grupp av kunder med inbördes
anknytning. Inspektionen efterfrågar även ytterligare bemyndigande för
att kunna föreskriva om hur instituten ska dokumentera analyserna.
Bemyndigandet behövs för att säkerställa att inspektionen följer CEBS
riktlinjer.
Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet ändras
formuleringen av kreditinstitutsdirektivets artikel 4.45 b avseende
definitionen av ”grupp av kunder med inbördes anknytning”. Av den nya
lydelsen framgår att definitionen även träffar de som har sådan inbördes
anknytning att om en av dem drabbas av ekonomiska problem, framför
allt finansierings- eller återbetalningsproblem, skulle även den eller alla
de andra riskera att drabbas av samma problem. Detta skiljer sig från den
tidigare lydelsen där endast betalningssvårigheter nämndes.
Enligt ändringsdirektivet ska en ny punkt 3 tillföras artikel 106 i kredit-
institutsdirektivet. Den nya punkten syftar till att införa skärpta krav på
analys vid bedömning om det föreligger en grupp av kunder med
inbördes anknytning vid tillämpning av schablonmetoden enligt vad som
anges i artikel 79.1 m, o och p. I dessa fall ska kreditinstitutet, om det
finns en exponering mot underliggande tillgångar, utvärdera arrange-
manget och dess underliggande exponeringar, eller båda. Kreditinstitutet
ska i dessa fall även utvärdera den ekonomiska substansen och riskerna i
samband med transaktionens struktur.
Skäl för regeringens förslag: Artikel 4.45 b har genomförts i svensk
rätt genom 7 kap. 4 § kapitaltäckningslagen. Av den bestämmelsen
framgår att risken för betalningsproblem ska beaktas vid bedömningen av
om en grupp av kunder med inbördes anknytning föreligger. Av den
ändrade artikel 4.45 b framgår att även risken för finansieringsproblem
ska beaktas vid bedömningen, vilket dock inte framgår av den svenska
definitionen. Av CEBS ”guidelines on the implementation of the revised
large exposures regime” framgår att institut vid bedömningen av om en		59

grupp av kunder med inbördes anknytning föreligger även ska ta hänsyn Prop. 2010/11:110 till om finansieringsproblem hos en kund kan spridas till andra kunder på

grund av att de är beroende av samma finansieringskälla. Med beroende avses i detta fall att finansieringskällan inte lätt kan ersättas.

Den svenska definitionen av begreppet kunder med inbördes anknyt- ning bör ändras så att den stämmer överens med direktivets lydelse.

Någon bestämmelse som återspeglar den nya artikeln 106.3 bör inte tas in i kapitaltäckningslagen. I stället bör det överlämnas till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om under vilka förutsättningar en grupp av kunder med inbördes anknyt- ning ska anses föreligga och hur instituten ska analysera sina exponeringar för att avgöra om det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknytning.

Ett sådant bemyndigande om dokumentation som Finansinspektionen efterfrågar anses inte nödvändigt, eftersom det av 10 kap. 1 § kapital- täckningslagen framgår i fråga om tillsyn att om annat inte följer av kapitaltäckningslagen, gäller bestämmelser om tillsyn i de lagar som reglerar institutens verksamhet. Av 13 kap. 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse följer att kreditinstitut och utländska kreditinstitut som har inrättat filialer i Sverige ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär. Härutöver får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka upplysningar som dessa företag ska lämna till Finansinspektionen. Motsvarande bestämmelser som de i lagen om bank- och finansierings- rörelse finns i 23 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

6.1.3Exponeringar mot andra institut

Regeringens förslag: När ett institut beräknar värdet på sina expo- neringar mot ett annat institut avses med institut även motsvarande utländska företag.

Promemorians förslag omfattar bara kreditinstitut till skillnad från
regeringens förslag som omfattar kreditinstitut och värdepappersbolag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Riksbanken anser att bestämmelsen ska ges
innebörden att även exponeringar mot värdepappersbolag och dess
utländska motsvarighet omfattas.
Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet ändras
artikel 107 i kreditinstitutsdirektivet. Av artikeln följer att vid beräkning
av exponeringars värde ska med kreditinstitut avses även privata och
offentliga företag samt deras filialer som motsvarar definitionen av
kreditinstitut och som är auktoriserade i tredje land. Av artikel 28 i
kapitalkravsdirektivet följer att vissa värdepappersbolag också omfattas
av artikel 107 i kreditinstitutsdirektivet.
Skälen för regeringens förslag: Någon motsvarande bestämmelse
som den i artikel 107 i kreditinstitutsdirektivet finns inte i svensk rätt. I
7 kap. kapitaltäckningslagen finns bestämmelser om stora exponeringar.
Det bör i början av 7 kap. tas in en ny bestämmelse som motsvarar de i	60

kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet. En sådan bestäm- Prop. 2010/11:110 melse bör innebära att som exponering mot ett svenskt institut ska

jämställas exponeringar mot utländska företag som i hemlandet har tillstånd att driva vad som motsvarar bankrörelse, finansieringsrörelse eller värdepappersrörelse samt filialer till sådana företag.

6.1.4Rapporteringskrav

Regeringens bedömning: Ändringarna i kreditinstitutsdirektivet av- seende rapporteringskrav ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar bedömningen
utan erinran. Finansinspektionen menar att det är otydligt hur artikel
110.3 omfattas av gällande reglering.
Ändringsdirektivets innehåll: I kreditinstitutsdirektivets artikel 110
anges att ett kreditinstitut ska rapportera alla stora exponeringar till
behöriga myndigheter. I nuvarande 110.1 anges även att medlemsstaterna
får välja att föreskriva att rapportering ska ske enligt en av två metoder
och 110.2 beskriver undantagsvillkor för kreditinstitut som tillämpar
regler om erkännande av säkerheter vid beräkning av exponeringars
värde. Enligt befintlig artikel 110.3 får medlemsstaterna även kräva av
kreditinstitut att de analyserar sina exponeringar mot emittenter av
säkerheter när det gäller möjliga koncentrationer och när så är lämpligt
vidtar åtgärder eller rapporterar viktiga resultat till den behöriga
myndigheten.
Ändringsdirektivet medför att villkoren för rapportering ändras i
kreditinstitutdirektivets artikel 110.1–110.3. Ändringarna innebär bl.a. att
den ovan nämnda valmöjligheten i artikel 110.1 tas bort och ett tillägg
görs om att instituten även måste rapportera information om de stora
exponeringar som är undantagna från kravet att tillämpa artikel 111.1.
Artikel 111.1 anger att ett kreditinstitut inte får exponera sig mot en kund
eller en grupp av kunder med inbördes anknytning om värdet överstiger
25 procent av institutets kapitalbas.
Därtill ändras villkoren för vilken information ett kreditinstitut ska
rapportera avseende alla stora exponeringar till de behöriga myndig-
heterna, inklusive de stora exponeringar som är undantagna från
tillämpningen av artikel 111.1.
Ändringsdirektivet medför vidare att medlemsstaterna ska föreskriva
att rapportering sker minst två gånger om året, till skillnad mot
nuvarande regel i artikel 110.1 a, som anger att rapportering måste ske
minst en gång om året.
Av artikel 110.2 framgår att de behöriga myndigheterna från och med
31 december 2012 ska tillämpa enhetliga format, intervall och tidpunkter
för hur kreditinstituten rapporterar dessa beräkningar.
För att underlätta detta ska Europeiska banktillsynskommittén utarbeta
riktlinjer för att inom gemenskapen uppnå en enhetlig utformning för
rapportering före den 1 januari 2012.
Ändringsdirektivet innebär även en skärpning av artikel 110.3 genom
att medlemsstaterna ”ska”, till skillnad från befintlig skrivning ”får”,	61

kräva av kreditinstitut att de i görligaste mån analyserar sina expo- Prop. 2010/11:110 neringar mot emittenter av säkerheter, tillhandahållande av icke förbetalt

kreditriskskydd och underliggande tillgångar enligt artikel 106.3 när det gäller möjliga koncentrationer och när så är lämpligt vidtar åtgärder eller rapporterar viktiga resultat till den behöriga myndigheten.

Skälen för regeringens bedömning: Kreditinstitutsdirektivets artiklar 110.1 och 110.2 har genomförts i svensk rätt genom dels 10 kap. 15 § kapitaltäckningslagen, dels föreskrifter meddelade av Finansinspek- tionen. Av bestämmelsen i kapitaltäckningslagen framgår att stora exponeringar fortlöpande ska rapporteras till Finansinspektionen. Vidare stadgas att exponeringar som överstiger något av angivna gränsvärden för stora exponeringar omgående ska rapporteras till Finansinspektionen som får fatta beslut om inom vilken tid exponeringarna ska sänkas till de tillåtna gränsvärdena.

Av 10 kap. 1 § kapitaltäckningslagen framgår i fråga om tillsyn att om annat inte följer av kapitaltäckningslagen, gäller bestämmelser om tillsyn i de lagar som reglerar institutens verksamhet. Av 13 kap. 3 § lagen om bank- och finansieringsrörelse följer att kreditinstitut och utländska kreditinstitut som har inrättat filialer i Sverige ska lämna Finans- inspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed samman- hängande omständigheter som inspektionen begär. Härutöver får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka upplysningar som dessa företag ska lämna till Finansinspektionen. Motsvarande bestämmelser som de i lagen om bank- och finansieringsrörelse finns i 23 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. De krav som följer av artikel 110.3 bör kunna tillgodoses genom dessa regler.

De ändringar som gjorts i kreditinstitutsdirektivets artiklar 110.1–110.3 bedöms således rymmas inom befintlig lagreglering.

6.1.5Ändrade villkor för beräkning av stora exponeringar

Regeringens förslag: Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund som är ett institut eller en grupp av kunder med inbördes anknytning som inbegriper ett eller flera institut får inte överstiga det högsta beloppet av 25 procent av institutets kapitalbas eller 150 miljoner euro. Summan av exponeringsvärdena gentemot alla kunder med inbördes anknytning som inte utgör institut får heller inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas.

Överstiger beloppet på 150 miljoner euro 25 procent av institutets kapitalbas ska värdet på exponeringen inte överstiga ett av institutet bestämt gränsvärde. Ett sådant gränsvärde får inte överstiga 100 procent av institutets kapitalbas.

Om beloppet på 150 miljoner euro är tillämpligt, får Finans- inspektionen i varje enskilt fall beslutat att gränsvärdet på 100 procent får överskridas.

Regeln om att det sammanlagda värdet av ett kreditinstituts stora exponeringar inte får överstiga 800 procent av institutets kapitalbas tas bort.

Promemorians förslag: I promemorian har förslaget om att Prop. 2010/11:110 Finansinspektionen får fatta beslut om att gränsvärdet på 100 procent får

överskridas placerats i 7 kap. 6 § kapitaltäckningslagen som reglerar gränsvärden för stora exponeringar. I regeringen förslag placeras bestäm- melsen i 10 kap. 15 § kapitaltäckningslagen som bl.a. reglerar situationen att gränsvärdena för stora exponeringar överskridits. I övrigt stämmer promemorians förslag överens med regeringens förslag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen avstyrker förslaget att inspektionen ska kunna besluta om att gränsvärdet på 100 procent av institutets kapitalbas ska få överskridas. Inspektionen anser att exponeringar mot ett institut ska uppgå till maximalt 100 procent av kapitalbasen och att möjligheten som i dag finns att ansöka om viss tid under vilken allt för stora exponeringar ska sänkas till tillåtna gränsvärden är tillräcklig för att hantera oförutsedda händelser som innebär att institut får tillfälligt otillåtet stora exponeringar. Om bestämmelsen ändå tas in i lag anser inspektionen att tillstånd bara ska få ges om det föreligger synnerliga skäl och att närmare vägledning ges om i vilka situationer tillstånd kan beviljas.

Ändringsdirektivets innehåll: Ändringar görs i kreditinstitutets artikel 111 som reglerar hur stora institutens exponeringar får vara. Huvudregeln att ett kreditinstitut inte får ådra sig exponeringar mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning vars värde överstiger 25 procent av kreditinstitutets kapitalbas kvarstår. Emellertid ändras reglerna i de fall då kunden är ett institut eller om en grupp av kunder med inbördes anknytning inbegriper ett eller flera institut. I dessa fall ska exponeringsvärdet inte överstiga det högsta beloppet av antingen 25 procent av kreditinstitutets kapitalbas eller 150 miljoner euro, förutsatt att summan av exponeringsvärdena, efter det att hänsyn tagits till regler om kreditriskreducering, gentemot alla kunder med inbördes anknytning som inte utgör institut inte överstiger 25 procent av kredit- institutets kapitalbas. Om beloppet på 150 miljoner euro överstiger 25 procent av kreditinstitutets kapitalbas, ska värdet på exponeringen, efter det att hänsyn tagits till kreditriskreducering, inte överstiga ett rimligt gränsvärde i förhållande till kreditinstitutets kapitalbas. Detta gränsvärde ska fastställas av kreditinstitutet och vara förenligt med de riktlinjer och förfaranden för att bemöta och kontrollera koncentrationsrisker som följer av bilaga V punkten 7. Gränsvärdet får inte överstiga 100 procent av kreditinstitutets kapitalbas. Medlemsstaterna får fastställa ett lägre tröskelvärde än 150 miljoner euro och ska om så sker informera EU- kommissionen om detta.

Ändringarna innebär därmed att den befintliga artikel 111.2 upphör. Den anger att när en kund eller grupp av kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotterföretag till kreditinstitutet eller ett eller flera syskonföretag, ska den procentsats som anges i punkt 1 minskas till 20 procent samt att medlemsstaterna får undanta expo- neringar gentemot sådana kunder från 20-procentgränsen om de föreskriver särskild övervakning av sådana exponeringar genom andra åtgärder eller förfaranden.

Därtill utgår artikel 111.3 som anger att det sammanlagda värdet av ett Prop. 2010/11:110 kreditinstituts stora exponeringar inte får överstiga 800 procent av

institutets kapitalbas.

Vidare ändras artikel 111.4 som anger villkor vid överträdelse av den föreskrivna gränsen i artikel 111.1 bl.a. med anledning av att en alternativ beloppsgräns lagts till artikel 111.1. Det nya tillägget anger att om beloppet på 150 miljoner euro enligt 111.1 är tillämpligt, får de behöriga myndigheterna genom beslut i varje enskilt fall tillåta att gränsen på 100 procent i förhållande till kreditinstitutets kapitalbas överskrids.

Skälen till regeringens förslag: Av 7 kap 3 § kapitaltäckningslagen framgår hur ett institut ska begränsa sina exponeringar mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning. Eftersom de gränsvärden som framgår av bestämmelsen i kapitaltäckningslagen har ändrats genom den nya lydelsen av artikel 111 i kreditinstitutsdirektivet behöver bestämmelsen anpassas till den nya lydelsen av direktivtexten.

Av 10 kap. 15 § kapitaltäckningslagen följer krav på att institut fortlöpande ska rapportera stora exponeringar till Finansinspektionen. Av bestämmelsen följer också att om något av gränsvärdena i 7 kap. överskrids får inspektionen besluta om viss tid inom vilken exponeringarna ska vara sänkta till de tillåtna gränsvärdena. Även denna bestämmelse behöver anpassas till den nya lydelsen av direktivtexten. Den anpassning som bör göras är att i bestämmelsen ta in en regel som anger att om beloppet på 150 miljoner euro är tillämpligt får Finansinspektionen i varje enskilt fall besluta att gränsvärdet på 100 procent får överskridas.

Regeringen bedömer att bestämmelsen om den alternativa kvantitativa exponeringsbegränsningen på 150 miljoner euro och 100 procent av kapitalbasen har införts i CRD för att mildra den oproportionerliga inverkan som övriga ändringar i reglerna om gränsvärden för stora exponeringar kan få för mindre institut. Möjligheten för Finans- inspektionen att fatta beslut om att gränsvärdet på 100 procent av kapitalbasen kan få överskridas är en del av den bestämmelsen och bör genomföras i svensk rätt i enlighet med direktivet. Att som Finans- inspektionen föreslår avstå från att ta in regeln i svensk rätt eller kvalificera tillämpningen på annat sätt än i direktivet skulle enligt regeringens mening leda till ett felaktigt genomförande av bestämmelsen. I vilka situationer ett beslut ska kunna fattas överlämnas till rättstillämp- ningen.

Härutöver bör kapitaltäckningslagens 7 kap. 5 § första stycke tas bort, eftersom regeln om att det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar inte får överstiga 800 procent utgår ur kreditinstituts- direktivet. Även hänvisningen till 5 § i kapitaltäckningslagens 7 kap. 8 § bör då naturligtvis utgå.

6.1.6Kreditriskskydd

Regeringens bedömning: Ändringarna i kreditinstitutsdirektivet avseende kreditriskskydd ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: I 2006 års kreditinstitutsdirektiv

infördes möjligheten för kreditinstitut att när det uppskattar storleken på sina exponeringar i vissa fall få möjlighet att ta hänsyn till befintliga kreditriskskydd eller att bestämma värdet inom ramen för internmetoden. För att kreditriskskydd (förbetalt eller obetalt) ska kunna beaktas måste dock de förutsättningar som gäller för riskreducering enligt artiklarna 90-93 i kreditinstitutdirektivet och för beräkningar av riskvägda exponeringsbelopp enligt artiklarna 78-83 vara uppfyllda. För ett institut som använder den avancerade internmetoden får förbetalt kredit- riskskydd erkännas bara om de relevanta kraven i artiklarna 84-89 är uppfyllda.

Ändringsdirektivet innebär att artikel 112.2 i kreditinstitutsdirektivet ändras, vilken anger förutsättningar för att kreditriskskydd ska kunna erkännas. Den nya lydelsen innebär att den sista bisatsen tas bort som anger att villkoren gäller för beräkningen av riskvägda exponerings- belopp enligt schablonmetoden såsom anges i artiklarna 78-83.

Ändringsdirektivet anger därtill att en ny punkt 4 läggs till artikel 112 i kreditinstitutsdirektivet. Den nya punkten 4 anger att med avseende på tillämpningen av detta avsnitt ska ett kreditinstitut inte ta hänsyn till den säkerhet som avses i punkterna 20-22 i del 1 i bilaga VIII, med mindre än att det tillåts enligt artikel 115, där bilaga VIII del 1 anger godtagbarhet för kreditriskreducering.

Artikel 117 i kreditinstitutsdirektivet anger de särskilda villkor som medlemsstater får behandla en exponering på när denna garanteras av en tredje part eller genom säkerhet i form av värdepapper utgivna av en tredje part på de villkor som anges i artikel 113.3 o.

Befintlig reglering ändras genom att hela punkten 117.1 ersätts liksom inledningen på 117.2. Ändringarna medför främst att artikeln riktar sig mot kreditinstitut i stället för till medlemsstaterna och att tillägg görs i villkoren om att dessa endast får tillämpas om det innebär en motsvarande eller lägre riskvikt jämfört med riskvikten för den osäkrade exponeringen gentemot kunden enligt schablonmetoden.

Skälen för regeringens bedömning: Vid införande av kredit- institutsdirektivet gjordes bedömningen att artikel 112.2 om kredit- riskskydd skulle regleras genom föreskrifter meddelade av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det saknas skäl att här göra en annan bedömning än den som gjordes vid införandet av kreditinstitutsdirektivet.

Artikel 117 i kreditinstitutsdirektivet har genomförts i svensk rätt genom 7 kap. 6 § andra stycket kapitaltäckningslagen. Av det stycket framgår att andra poster än de som anges i paragrafens första stycke får helt eller delvis undantas vid beräkningen av stora exponeringar om kreditrisken är låg. Härutöver har Finansinspektionen möjlighet att meddela föreskrifter avseende vilka poster som helt eller delvis får undantas vid beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap. 6 § kapitaltäckningslagen. De ändringar som gjorts i kreditinstituts- direktivets artikel 117 bedöms rymmas inom befintlig svensk reglering. Någon lagstiftningsåtgärd anses därför inte nödvändig.

Prop. 2010/11:110

6.1.7

Undantag från regler om stora exponeringar

Prop. 2010/11:110

Regeringens bedömning: Ändringarna i kreditinstitutsdirektivet av undantagen från reglerna om stora exponeringar ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Finansinspektionen anser att bemyndigandet i 13 kap. 1 § första stycket 30 i kapitaltäckningslagen ska gälla för 7 kap. 6 § första stycket punkten 3 i stället för punkten 5. Inspektionen anser också att det är otydligt vad som menas med begreppet ”post” i 7 kap. 6 § första stycket 4 kapitaltäckningslagen.

Ändringsdirektivets innehåll: Kreditinstitutsdirektivet medger tillämpning av vissa undantag från regeln om stora exponeringar som anges i artikel 111. Undantagsvillkoren anges i artikel 113 och innebär enligt artikel 113.1 att medlemsstaterna får sätta lägre gränser än de som anges i artikel 111, och enligt artikel 113.2 att medlemsstaterna från tillämpningen av artikel 111.1–111.3 helt eller delvis får undanta exponeringar gentemot kreditinstitutets moderföretag, syskonföretag eller egna dotterföretag under förutsättning att dessa företag omfattas av sådan gruppbaserad tillsyn som kreditinstitutet självt är underkastat enligt direktivet eller av motsvarande regler i tredje land. Därtill anges under artikel 113.3 att medlemsstaterna får helt eller delvis undanta de exponeringar som anges under led a) till t) i artikel 113.3 från tillämpningen av artikel 111.

Ändringsdirektivet innebär att flera ändringar görs i de regler som styr villkoren för undantag. Ändringarna i artikel 113 innebär främst att en skillnad görs mellan de underpunkter som ska undantas från tillämpning av artikel 111.1 och de underpunkter som medlemsstaterna får helt eller devis undanta från tillämpningen av samma artikel. Ändringarna innebär att villkoren enligt 113.1 och 113.2 utgår och att en reviderad artikel 113.3 anger de exponeringar som ska undantas från tillämpning av artikel 111.1 och att en ny artikel 113.4 anger de exponeringar som medlemsstaterna helt eller delvis får undanta från tillämpning av artikel 111.1.

Den nya punkten 4 innehåller leden a) till j) där led f) särskilt påverkar villkoren för svenska banker genom att undantag ges under vissa förhållanden för exponeringar som inte är angivna i en ”viktig handelsvaluta”. Regeln finns bl.a. för att kreditinstitut som är verksamma i mindre valutaområden inte ska behöva söka sig utomlands och drabbas av växlingskostnader då antalet motparter inom samma valutaområde är begränsat. Utan undantaget skulle det råda olika konkurrensvillkor för kreditinstitut verksamma inom euroområdet och de verksamma i andra EU-länder.

De delvis skärpta kraven syftar till att skapa en mer enhetlig tillämpning av undantagsreglerna inom EU och på så vis erhålla mer jämlika konkurrensvillkor och underlätta för internationell jämförbarhet och gränsöverskridande tillsyn.

Skälen för regeringens bedömning: Kreditinstitutsdirektivets artikel 113 har genomförts i svensk rätt genom 7 kap. 6 § första stycket 3 och andra stycket kapitaltäckningslagen samt föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Ändringarna i kreditinstitutsdirektivets artikel 113 bedöms rymmas inom befintlig svensk reglering, någon lagstiftnings- åtgärd anses därför inte nödvändig.

Finansinspektionen anser att det i 7 kap. 6 § 1 första stycket kapital- täckningslagen är otydligt vad som avses med begreppet ”post”. Bestämmelsen infördes vid genomförandet av 2006 års kapital- täckningsdirektiv. Innehållet i begreppet motsvarar närmast det i 5 kap. 4 § och 6 kap. 10 § i 1994 års kapitaltäckningslag (prop. 1994/95:50 s. 314 f och 320, prop. 1995/96:62 s. 46 f, prop. 1999/2000:94 s. 64 och prop. 2005/06:45 s. 244).

6.1.8Beräkning av exponeringsvärde

Regeringens bedömning: Ändringarna i kreditinstitutsdirektivet avseende beräkning av exponeringsvärde bedöms rymmas inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens be- dömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Kreditinstitutsdirektivets villkor enligt

artikel 114 för beräkning av exponeringsvärdet ändras genom CRD II. Ändringarna i artikel 114.1 innebär bl.a. att regleringen riktas mot

kreditinstitut i stället för medlemsstater. Därtill utgår befintlig hänvisning till att den angivna beräkningsmetoden är ett alternativ till att helt eller delvis bevilja sådana undantag som anges i artikel 113.3 f–h och 113.3 o om att kreditinstitut kan tillåtas använda ett värde som är lägre än värdet på exponeringen, men inte lägre än summan av de fullständigt justerade exponeringsvärdena, för sina exponeringar mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning.

Ändringar i artikel 114.2 är dels en följdändring av att artikel 114.1 ändras, dels ett nytt tillägg som innebär att en valmöjlighet att tillämpa villkor enligt artikel 117.1 b läggs till artikeln.

Ändringar i artikel 114.3 är främst följdändring av den nya 114.2. Enligt ändringsdirektivet utgår befintlig 114.4 som anger att när

effekterna av säkerheter beaktas enligt punkterna 1 eller 2 i artikel 114, får medlemsstaterna behandla varje täckt del av exponeringen som om den gäller emittenten av säkerheten och inte kunden. Av artikel 117.1 följer att när en exponering gentemot en kund är garanterad av tredje part eller när det finns säkerhet i form av värdepapper utgivna av en tredje part får ett kreditinstitut under vissa förutsättningar behandla de delar av exponeringen som är garanterade eller för vilka det finns en säkerhet som om de gällde mot garantigivaren eller den som ställt säkerheten.

Skälen för regeringens bedömning: Kreditinstitutsdirektivets artikel 114 har genomförts i svensk rätt genom 7 kap. 7 § kapitaltäckningslagen och föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Av paragrafens andra stycke framgår att om ett institut utnyttjar möjligheten att uppskatta en

Prop. 2010/11:110

exponerings värde, med stöd av internmetoden eller med beaktande av ett Prop. 2010/11:110 kreditriskskydds riskreducerande effekter, under de förutsättningar som

följer av föreskrifter meddelade av Finansinspektionen, ska den del av exponeringen som täcks av en säkerhet behandlas som en exponering mot emittenten av säkerheten och inte mot kunden. De ändringar och den omstrukturering som görs i kreditinstitutsdirektivet bedöms rymmas inom befintlig reglering. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

6.1.9Riskviktning av vissa exponeringar

Regeringens bedömning: Ändringarna i kreditinstitutsdirektivet avseende riskviktning av vissa exponeringar ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Finansinspektionen anser att skälen behöver formuleras om då de felaktigt kan tolkas som om det är möjligt för institut att göra en egen bedömning av vilka poster som får undantas.

Ändringsdirektivets innehåll: Enligt nuvarande artikel 115 och 116 i kreditinstitutsdirektivet får kreditinstitut riskvikta tillgångsposter mot regionala och lokala självstyrelseorgan (kommuner och landsting) och myndigheter till 20 procent eller 0 procent beroende på vilken av dessa riskvikter som exponeringarna har enligt schablonmetoden.

Andra exponeringar mot eller garanterade av sådana självstyrelseorgan och myndigheter får också ges någon av dessa riskvikter. Det innebär att riskvikten då blir densamma som den riskvikt skulder mot sådana organ och myndigheter har enligt schablonmetoden. Enligt artikel 115.2 och 116 får dessutom vissa exponeringar mot institut ges riskvikten 20 procent.

Ändringsdirektivet medför att artikel 115 helt ersätts och att artikel 116 utgår. Den nya artikel 115 innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar värdet på exponeringar som avser bostadsfastigheter respektive kommersiella fastigheter bör minskas.

Skälen för regeringens bedömning: Av 7 kap. 6 § framgår vilka exponeringar instituten helt eller delvis ska undanta vid beräkning av sina exponeringar. De poster som räknas upp i första stycket ska avräknas helt. Enligt andra stycket är det vidare möjligt att helt eller delvis undanta ytterligare poster om kreditrisken är låg. Vilka poster som avses preciseras i Finansinspektionens föreskrifter. Således finns det inom gällande rätt möjlighet att föreskriva om när institut får reducera exponeringar mot tillgångsposter som avser bostadsfastigheter och kommersiella fastigheter. Någon lagstiftningsåtgärd behövs således inte.

6.2

Värdepapperisering

Prop. 2010/11:110

Inledning

Värdepapperisering innebär i den enklaste formen att ett företag (originatorn) skiljer av en grupp av tillgångar och de intäkter som flyter in från dessa från företagets övriga tillgångar. Originatorn överlåter därefter tillgångarna till ett specialföretag som enbart äger dessa tillgångar och emitterar obligationer för att finansiera förvärvet. Specialföretaget förmedlar också till investerarna de betalningsflöden som tillgångarna genererar.

Något förenklat möjliggör kreditinstitutsdirektivets nuvarande bestäm- melser rörande värdepapperisering för en originator, som i samband med värdepapperiseringen har överfört en betydande kreditrisk till tredje part, att från beräkningen av sina riskvägda exponeringsbelopp undanta de exponeringar som har värdepapperiserats.

De senaste årens finansiella kris har visat på brister i den nuvarande regleringen av värdepapperiseringar. Vid traditionell kreditgivning finns det ett uppenbart incitament för kreditgivaren att kontrollera och övervaka sina lämnade krediter, eftersom kreditgivaren behåller den risk som uppstår vid kreditgivningen. När krediter värdepapperiseras riskerar detta incitament att försvagas eftersom kreditrisken i dessa fall kan överföras till en tredje part – den som investerar i värdepapperiseringen. En sådan försvagning av kreditgivarens incitament att kontrollera riskerna i sin kreditgivning riskerar att i förlängningen leda till en försämrad kreditkvalitet.

Dessutom har erfarenheterna från finanskrisen visat att investeringar i värdepapperiseringar har skett utan att tillräcklig kunskap om de risker som varit förknippade med investeringen har förelegat.

6.2.1Investeringar i värdepapperiseringar

Regeringens förslag: Ett kreditinstitut får exponera sig mot en värdepapperisering bara om originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren meddelat kreditinstitutet att ett ekonomiskt intresse kommer att behållas i värdepapperiseringen. Beräkning av det ekonomiska intresset får i vissa fall göras på gruppnivå.

Ett kreditinstitut ska innan det investerar i en värdepapperisering noggrant undersöka värdepapperiseringen och dess underliggande exponeringar. Därefter ska kreditinstitutet fortlöpande övervaka utvecklingen av värdepapperiseringspositionen.

Medverkande institut och kreditinstitut som är originator ska tillämpa samma kriterier för kreditgivning på exponeringar som ska värdepapperiseras som de tillämpar på exponeringar som utgör egna positioner.

Investerare och framtida investerare ska ges tillgång till all relevant information om en värdepapperisering.

Finansinspektionen ska i vissa fall kunna besluta om extra riskvikt för ett kreditinstituts relevanta värdepapperiseringspositioner.

Vid perioder av allmänna likviditetsstörningar på marknaden ska Finansinspektionen tillfälligt kunna upphäva kravet på behållande av ekonomiskt intresse.

Ett flertal nya bemyndiganden ska införas.

Promemorians förslag omfattar institut, dvs. kreditinstitut och värdepappersbolag. Regeringens förslag omfattar bara kreditinstitut. I övrigt stämmer promemorians förslag i huvudsak överens med regeringens.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Riksbanken har inget att invända mot den valda lösningen av genomförande av artikel 122a men menar att det inte kan uteslutas att reglerna får effekten att institut och andra företag som värdepapperiserar väljer att emittera till andra delar av marknaden än de som omfattas av investeringsbegränsningarna. Vidare anser Riksbanken att den föreslagna 7 a kap. 1 § kapitaltäckningslagen bör gälla för alla exponeringar mot en värdepapperisering och att förslaget till 7 a kap. 7 § kapitaltäckningslagen behöver förtydligas så att det framgår att regeln gäller bara för det institut som missköter sig och för de värde- papperiseringspositioner som påverkas. Riksbanken tycker att det bör införas en uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionen ska samråda med Riksbanken innan åtgärder vidtas vid perioder av allvarlig likviditetsstörning och att synpunkter från ESRB och EBA också kan behöva beaktas. Införs inte en sådan bestämmelse anser Riksbanken att det bör ges ytterligare vägledning om när bestämmelsen är avsedd att tillämpas. Finansinspektionen ser gärna att det tydliggörs att reglerna enligt föreslagna 7 a kap. gäller både för kreditinstitut och värde- pappersbolag, om det är avsikten. Vidare noterar inspektionen att artikel 122a.3 inte föreslås genomföras i lag och att det inte heller föreslås något bemyndigande att införa artikeln genom föreskrift.

Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet tillförs kapitel 2 i kreditinstitutsdirektivet om tekniska instrument för tillsyn ett nytt avsnitt 7 om exponeringar mot överförda kreditrisker. I det följande beskrivs innehållet i det nya avsnittet.

Kravet på att behålla viss kreditrisk

Genom ändringsdirektivet införs en ny artikel 122a.1 som anger att en förutsättning för att ett kreditinstitut ska kunna investera i en värdepapperisering, är att originatorn, ett medverkande kreditinstitut eller den ursprunglige långivaren uttryckligen har meddelat investeraren att ett väsentligt ekonomiskt intresse som nettoberäknat aldrig understiger 5 procent kommer att behållas i värdepapperiseringen. Härigenom säkerställs att å ena sidan investeraren och å andra sidan originatorn, ett medverkande kreditinstitut eller den ursprunglige långivaren får ett gemensamt intresse av att kontrollera riskerna i exponeringen.

Med att behålla ett ekonomiskt intresse netto avses enligt ändringsdirektivet något av följande:

Prop. 2010/11:110

– att behålla minst 5 procent av det nominella värdet av varje tranch Prop. 2010/11:110 som sålts eller överförts till investerarna,

– att vid värdepapperisering av rullande exponeringar, behålla originatorns andel på minst 5 procent av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna,

– att behålla slumpvis utvalda exponeringar som motsvarar minst 5 procent av det nominella värdet av de värdepapperiserade expo- neringarna, och som skulle ha värdepapperiserats i den aktuella transaktionen, förutsatt att antalet potentiella värdepapperiserade exponeringar ursprungligen inte understiger 100, eller

– att behålla den tranch som är i första förlustläge och, om så är nödvändigt, andra trancher som har samma eller högre riskprofil än de som överförts eller sålts till investerare, och som inte har kortare löptid än de som överförts eller sålts till investerare, så att det som behålls totalt motsvarar minst 5 procent av det nominella värdet av de värde- papperiserade exponeringarna.

Kravet på att behålla ett ekonomiskt intresse ska inte tillämpas mer än en gång för varje given värdepapperisering.

Behållande av ekonomiskt intresse på gruppnivå

Av ändringsdirektivets artikel 122a.2 framgår att när ett moder- kreditinstitut inom EU, ett finansiellt holdingbolag inom EU eller ett av dess dotterbolag i egenskap av originator eller medverkande kreditinstitut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut, värde- pappersföretag eller andra finansinstitut som omfattas av gruppbaserad tillsyn kan kravet i punkt 1 uppfyllas på grundval av det konsoliderade läget för det närstående moderkreditinstitutet inom EU eller det finansiella holdingbolaget inom EU. Denna punkt är tillämplig endast om de kreditinstitut, värdepappersföretag eller finansinstitut som gav upphov till de värdepapperiserade exponeringarna själva har åtagit sig att följa de krav som anges i punkt 6 i artikeln och i god tid till originatorn eller det medverkande kreditinstitutet och till moderkreditinstitutet inom EU eller det finansiella holdingföretaget inom EU överlämnar de uppgifter som behövs för att uppfylla kraven i artikel 122a.7.

Undantag från kravet på att behålla ekonomiskt intresse

Av artikel 122a.3 följer att undantag från kravet på att behålla ett ekonomiskt intresse kan göras när de värdepapperiserade exponeringarna t.ex. är fordringar som är garanterade av nationella regeringar, centralbanker eller offentliga organ. Vidare undantas under vissa förutsättningar transaktioner som grundar sig på ett klart, transparent och allmänt tillgängligt index samt syndikerade lån, förvärvade fordringar eller kreditswappar när dessa inte används för att paketera eller säkra en värdepapperisering som omfattas av artikel 122a.1.

Kravet på undersökning (due diligence)

Utöver att säkerställa incitamenten för aktörerna inblandade i en investering i en värdepapperisering sammanfaller, innehåller ändrings- direktivet även bestämmelser som syftar till att förbättra riskhanteringen hos de investerare som ska ta, eller har tagit, positioner i en värdepapperisering.

Innan ett kreditinstitut investerar i en värdepapperiseringsposition ska institutet enligt artikel 122a.4 för de behöriga myndigheterna kunna redovisa att man har en heltäckande och grundlig förståelse för investeringen och har tillämpat ett förfarande som lämpar sig för positioner i och utanför handelslagret. Förfarandet ska stå i proportion till riskprofilen i de olika investeringarna och vara inriktat på att analysera och registrera bl.a. den information som meddelats om behållande av ett ekonomiskt intresse, den enskilda värdepapperiseringspositionens riskegenskaper och riskegenskaperna hos värdepapperiseringspositionens underliggande exponeringar.

Ett investerande kreditinstitut ska regelbundet utföra egna stresstester som lämpar sig för värdepapperiseringspositionerna. Kreditinstituten kan i samband med detta använda sig av modeller som utvecklats av ett externt ratinginstitut om kreditinstituten på anmodan kan visa att de grundligt satt sig in i modellernas metoder, antaganden och resultat.

Härigenom ska säkerställas att investerarna har en förståelse för den produkt som de avser att investera i. Att kreditinstitutet uppfyller detta krav ska vid behov även kunna redovisas efter att investeringen har skett.

Enligt artikel 122a.5 i kreditinstitutsdirektivet ska ett kreditinstitut som tar position i en värdepapperisering införa formella förfaranden för att löpande och i rätt tid övervaka information om utvecklingen av sina värdepapperiseringspositioners underliggande exponeringar. Kredit- institutet ska dessutom ha en grundlig förståelse för alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på resultatet av exponeringarna mot värdepapperiseringstransaktionen.

Dessa krav på ett investerande kreditinstitut får anses utgöra en specificering av de allmänna skyldigheter för kreditinstitut som följer av artikel 22 i kreditinstitutsdirektivet som föreskriver att kreditinstitut ska ha effektiva metoder för att övervaka och rapportera de risker som det är eller skulle kunna bli exponerat för.

Övriga krav på originator och medverkande kreditinstitut

Enligt artikel 122a.6 i kreditinstitutsdirektivet ska medverkande kreditinstitut och kreditinstitut som är originatorer tillämpa samma kriterier för kreditgivning som de enligt kreditinstitutsdirektivet tillämpar på exponeringar som avses utgöra egna positioner. Om så inte sker ges inte kreditinstituten tillåtelse att utesluta de värdepapperiserade exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav enligt kredit- institutsdirektivet.

Av artikel 122a.7 följer en skyldighet att upplysa investerare om nivån på det behållna ekonomiska intresset enligt artikel 122a.1. Vidare ska de säkerställa att framtida investerare har lätt och snabb tillgång till alla i sak relevanta uppgifter om kreditkvaliteten på och resultatutvecklingen

Prop. 2010/11:110

för de enskilda underliggande exponeringarna, kassaflödena och	Prop. 2010/11:110
säkerheterna för en värdepapperiseringsexponering samt sådan informa-
tion som är nödvändig för att utföra heltäckande och väl underbyggda
stresstester på kassaflöden och värden på säkerheter för de underliggande
exponeringarna.
Beslut om förhöjd riskvikt
Om kraven på undersökning (due diligence) enligt artikel 122a.4,
informationsgivning enligt artikel 122a.7 eller förfaranden för
övervakning av de underliggande exponeringarna enligt artikel 122a.5 i
något väsentligt hänseende inte är uppfyllda på grund av kreditinstitutets
försumlighet eller underlåtelse ska enligt artikel 122a.5 tredje stycket
medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna fastställer en extra
riskvikt för värdepapperiseringspositionerna.
Beslut att tillfälligt upphäva kraven enligt artikel 122a.1 och 122a.2
Som en säkerhetsventil ges de behöriga myndigheterna enligt artikel
122a.8 en rätt att tillfälligt upphäva de krav som anges i artikel 122a.1
och 122a.2 under perioder av allmänna likviditetsstörningar på
marknaden, eftersom reglerna i sådana situationer kan vara omöjliga att
tillämpa utan att det ytterligare skadar det finansiella systemet.
Övergångsbestämmelser
Enligt artikel 122a.8 ska artikel 122a.1–122a.7 tillämpas på
värdepapperiseringar som emitteras från och med den 1 januari 2011.
Samma bestämmelser ska efter den 31 december 2014 tillämpas på
befintliga värdepapperiseringar, om nya underliggande exponeringar har
tillkommit eller ersatts efter den dagen.
Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet innebär att
betydande nya kvalitativa krav ställs på de kreditinstitut som avser
exponera sig mot värdepapperiseringar och på de som på ett eller annat
sätt har medverkat till att värdepapperiseringen har skett.
Ändringarna i kreditinstitutsdirektivet innebär sådana förändringar att
de motiverar att nya bestämmelser tas in i kapitaltäckningslagen. I likhet
med lagens övriga uppbyggnad bör de nya bestämmelserna rörande
värdepapperiseringar utformas som rambestämmelser, vilka preciseras
genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer. I likhet med ändringsdirektivet bör lagreglerna
bara omfatta kreditinstitut.
Det bör av lagen framgå att positionstagande i en värdepapperisering
endast får ske om originatorn, det medverkande institutet eller den
ursprungliga långivaren uttryckligen har meddelat investeraren att ett
väsentligt ekonomiskt intresse kommer att behållas. Huruvida det av
ändringsdirektivet även ska anses följa att en värdepapperisering där ett
väsentligt ekonomiskt intresse inte behålls över huvud taget inte är
tillåten är oklart. I denna proposition görs bedömningen att
bestämmelsen endast ska tolkas som ett förbud för kreditinstitut mot att	73

investera i en sådan värdepapperisering, inte också som ett förbud mot att i sig genomföra värdepapperiseringen. De metoder som anges i ändringsdirektivet rörande de olika tillvägagångssätten för hur beräkning av behållande av ett ekonomiskt intresse kan ske, regleras lämpligen genom föreskrifter. Även undantag från kravet på att behålla ett ekonomisk intresse enligt artikel 122a.3 bör regleras genom föreskrifter. Som Finansinspektionen påpekat bör det införas ett bemyndigande som möjliggör genomförande av artikeln genom föreskrifter. De krav på investerarens noggranna undersökningar av värdepapperiseringen och de underliggande exponeringarna som anges i artikel 122a.4 bör anges i lagen. Direktivets tämligen detaljerade bestämmelser om vilka krav som ett kreditinstitut ska uppfylla innan det tar position i en värdepapperisering bör preciseras genom föreskrifter. Genom att i lagtexten ange att ett investerande kreditinstitut ska ha en grundlig och heltäckande förståelse för investeringen, samt interna riktlinjer och instruktioner i tillräcklig omfattning, finns möjlighet att meddela föreskrifter avseende t.ex. ändringsdirektivets krav i detta avseende på att kreditinstituten ska utföra egna stresstester.

Även ändringsdirektivets krav i artikel 122a.5 på förfaranden hos investerande kreditinstitut för att fortlöpande övervaka information om utvecklingen av sina värdepapperiseringspositioners underliggande exponeringar bör införas i lag. De närmare villkoren för vilken information som ska övervakas bör anges genom föreskrifter. I lagen bör dock även föras in en bestämmelse som ger en skyldighet för kreditinstituten att ha en grundlig förståelse för strukturella drag hos värdepapperiseringen i den mån de skulle kunna ha en väsentlig inverkan på resultatet av exponeringen mot värdepapperiseringen.

Möjligheten att i vissa fall kunna beräkna det behållna ekonomiska intresset på gruppnivå som anges i ändringsdirektivet bör framgå av lag. I lagen bör även anges vilka krav som ska vara uppfyllda för att en sådan gruppvis beräkning av det behållna ekonomiska intresset ska vara möjlig.

Kravet på att tillämpa samma kriterier vid kreditgivning för exponeringar som ska värdepapperiseras som vid övrig kreditgivning bör införas i lagen. Detta krav på tillämpning av sunda och väldefinierade kriterier för kreditgivning gäller för kreditinstitut, oavsett om de agerar som medverkande institut eller originator. Om inte kravet på kreditgivningens kvalitet upprätthålls ska ett kreditinstitut som är originator inte ha rätt att, i enlighet med de befintliga bestämmelserna i lagen, utesluta de värdepapperiserade exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav för kreditrisker.

Kreditinstitut har även, oavsett om de agerar som medverkande itinstitut eller originatorer, en skyldighet enligt ändringsdirektivet att upplysa investerare om nivån på sina åtaganden att behålla ett ekonomiskt intresse i värdepapperiseringen. Vidare ska de säkerställa att framtida investerare har tillgång till alla relevanta uppgifter om bl.a. kreditkvaliteten på och resultatutvecklingen för de enskilda underliggande exponeringarna samt kassaflödena och säkerheterna för värdepapperiseringen. De närmare villkoren för detta krav på informa- tionslämnande bör anges i föreskrifter.

Ett beslut om extra riskvikt ska enligt ändringsdirektivet kunna fattas av de behöriga myndigheterna för det fall kraven enligt artikel 122a.4,

Prop. 2010/11:110

122a.5 eller 122a.7 i något väsentligt hänseende inte är uppfyllda. Medan Prop. 2010/11:110 kravet på informationsgivning åvilar det medverkande kreditinstitutet

eller originatorn, är skyldigheten att vidta undersökningar före och under investeringen riktad mot investeraren. Av lagen bör framgå att Finansinspektionen ska besluta om extra riskvikt för ett kreditinstituts relevanta värdepapperiseringspositioner om kraven på undersökning (due diligence), informationsgivning och förfaranden för övervakning av underliggande tillgångar inte uppfylls.

I lagen bör även anges Finansinspektionens möjlighet att besluta att vid perioder av allmänna likviditetsstörningar på marknaden tillfälligt upphäva direktivets krav på att behålla ett ekonomiskt intresse och möjlighet till att beräkna kravet på gruppnivå. En sådan regel som Riksbanken föreslår bör inte införas. Av 7 § första stycket 3 i förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen följer en skyldighet för inspektionen att samråda med Riksbanken i vissa frågor. Denna samrådsskyldighet bedöms tillräcklig för samråd i frågor om allmänna likviditetsstörningar på marknaden. Vad gäller Riksbanken synpunkt om ESRBs och EBAs roll är det en fråga som bör hanteras på EU-nivå och inte inom ramen för detta lagstiftningsarbete.

I och med att det i kapitaltäckningslagen tas in en bestämmelse rörande förutsättningar för att värdepapperisering ska kunna ske blir det nödvändigt att i lagen också definiera begreppen ”originator” och ”medverkande institut”. Dessa bör definieras i nära anslutning till direktivets definitioner.

6.3Tillsyn

Inledning

Gränsöverskridande verksamhet inom den europeiska banksektorn är vanligt förekommande. Detta ställer krav på samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna inom EU. Kreditinstitutsdirektivet innehåller bestämmelser avseende tillsynssamordning mellan medlems- staterna, bl.a. genom att den tillsynsmyndighet som är huvudansvarig för ett institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet ges vissa befogenheter.

De senaste årens finansiella kris har visat på behovet av en förstärkt samordning mellan de nationella tillsynsmyndigheterna. Ändrings- direktivet innehåller därför bestämmelser rörande inrättandet av tillsynskollegier, som syftar till att stärka samarbetet mellan tillsyns- myndigheter med ansvar för en gränsöverskridande bankgrupp. Vidare kan en filial som inrättats i annan medlemsstat än i vilken huvudkontoret är belägen, av tillsynsmyndigheten i värdlandet klassificeras som en betydande filial, med följd att värdlandsmyndigheten ska få tillgång till utförligare information om filialen och bankgruppen i dess helhet. Vidare ska de nationella tillsynsmyndigheterna vara skyldiga att ta hänsyn till effekter på den finansiella stabiliteten i andra medlemsstater när de fattar sina beslut. Tillsynsmyndigheterna ska även följa de riktlinjer som

utarbetas av CEBS, såvida inte en avvikelse från riktlinjerna kan

motiveras. I kritiska situationer inträder ett skärpt krav på Prop. 2010/11:110 informationsutbyte. Ett gemensamt beslut om lägsta nivå för det egna

kapitalet på gruppnivå i ett institut med gränsöverskridande verksamhet ska kunna fattas gemensamt av berörda tillsynsmyndigheter.

6.3.1Definitionen av institut

Regeringens bedömning: Ändringen i kreditinstitutsdirektivets artikel som definierar institut ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet ändras

lydelsen av kreditinstitutsdirektivets artikel 4.6. Ändringen innebär att institut enligt definitionen i artikel 3.1 c i kapitalkravsdirektivet även ska vara tillämplig vad gäller avsnitt 5 i avdelning V kapitel 2 i kredit- institutsdirektivet.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 4.6 i kreditinstituts- direktivet och artikel 3.1 c i kapitalkravsdirektivet har genomförts i svensk rätt genom 1 kap. 3 § 10 kapitaltäckningslagen. Av bestämmelsen följer att med institut avses kreditinstitut och värdepappersbolag. Den nu aktuella ändringen bedöms rymmas inom befintlig svensk reglering. Ändringen i kreditinstitutsdirektivet innebär ingen ändring i sak och föranleder därför ingen lagstiftningsåtgärd. Någon lagstiftningsåtgärd bedöms därför inte behövas.

6.3.2Samordnande tillsynsmyndighet

Regeringens bedömning: Införandet av begreppet samordnande tillsynsmyndighet i kreditinstitutsdirektivet ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet införs
begreppet ”samordnande tillsynsmyndighet” i kreditinstitutsdirektivet
genom artikel 4.48. Med samordnande tillsynsmyndighet avses den
behöriga tillsynsmyndigheten med ansvar för att utöva gruppbaserad
tillsyn av moderkreditinstitut inom EU och av kreditinstitut som
kontrolleras av finansiella moderholdingbolag i EU.
Skälen för regeringens bedömning: Begreppet ”samordnande
tillsynsmyndighet” motsvarar vad som i kreditinstitutdirektivets artikel
129.1 anges som ”den behöriga myndighet som ansvarar för den
gruppbaserade tillsynen över moderkreditinstitut inom EU och
kreditinstitut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom
EU”. Artikel 129.1 har i Sverige genomförts genom 10 kap. 9 §	76

kapitaltäckningslagen vari föreskrivs att Finansinspektionen i sin Prop. 2010/11:110 tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska

behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av kredit- institutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet och, 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse vari föreskrivs att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU. Den nya definitionen medför ingen förändring i sak och föranleder därför ingen lagstiftningsåtgärd.

6.3.3Den behöriga myndighetens uppgifter

Regeringens bedömning: Det utökade samarbetet mellan behöriga myndigheter inom EES som följer av ändringar i kredit- institutsdirektivet kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Den nya regeln i samma direktiv om att den behöriga myndigheten vid utövandet av dess allmänna uppgifter ska beakta effekten på det finansiella systemets stabilitet kräver ingen lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet får artikel
49 första stycket led a i kreditinstitutsdirektivets ny lydelse. I artikeln
görs ett tillägg om att den information som lämnas ut till centralbanker
inom det Europeiska centralbankssystemet eller andra organ med
liknande uppgifter ska vara relevant för utövandet av deras respektive
uppdrag föreskrivna i lag, inklusive bedrivandet av monetär politik och
relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen för
betalningar, clearing och avveckling samt skydd av det finansiella
systemets stabilitet.
Genom ändring av kreditinstitutsdirektivets artikel 129.1 a utökas
uppgifterna för den behöriga myndigheten som ansvarar för den
gruppbaserade tillsynen över moderkreditinstitut inom EU och
kreditinstitut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom
EU (den samordnande myndigheten). Det tidigare kravet på att den
samordnade myndigheten i samarbete med andra berörda myndigheter
ska planera och samordna tillsynen för den verksamhet som avses i
artikel 123 utökas nu till att omfatta även de verksamheter som avses i
kreditinstitutsdirektivets artiklar 124 och 136, dvs. institutens metoder
för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt med hänsyn till
dess risknivå, myndigheternas tillsyn över dessa samt myndigheternas
möjlighet att besluta om att kreditinstitut ska vidta åtgärder för det fall de
inte uppfyller kraven i kreditinstitutsdirektivet.
Vidare införs i kreditinstitutsdirektivet, artikel 40.3, en regel som
stadgar att en behörig myndighet i utövandet av sina allmänna uppgifter
ska vara skyldig att ta hänsyn till effekten på den finansiella stabiliteten i
andra medlemsstater när den fattar beslut.
Artikel 132 ändras genom att hänvisningarna i punkterna 1 d och 3 b
till artikel 136 i stället görs till artikel 136.1.	77

Skälen för regeringens bedömning: Vid genomförandet av Prop. 2010/11:110 kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet konstaterades att det

inte är möjligt att i detalj föreskriva i vilka avseenden Finansinspektionen ska samarbeta med andra behöriga myndigheter. Av detta skäl infördes inte någon särskild regel avseende inspektionens ansvar för samordning och planering av tillsynen. Det ansågs dock nödvändigt att i kapital- täckningslagen (10 kap. 9 §) och lagen om bank- och finansieringsrörelse (13 kap. 6 a §) införa regler som ålägger Finansinspektionen att sam- arbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter, dvs. behöriga myndigheter, och de myndigheter som ansvarar för tillsynen av försäkringsbolag i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet respektive Sveriges medlemskap i EU. Vad gäller informationsutbyte och sekretess konstaterades att sekretesslagen (numera offentlighets- och sekretesslagen) inte hindrade Finansinspek- tionen att leva upp till de krav som direktiven ställer på både utlämnande av information till och mottagande av information från andra tillsynsmyndigheter inom EES (jfr prop. 2006/07:5 s. 348 ff).

Vad gäller utökningen av de fall då inspektionen ska samarbeta med andra berörda myndigheter avseende planering och samordning av tillsyn bedöms ändringen rymmas inom befintlig lagstiftning. Samma bedömning görs vad gäller tillägget om när information får lämnas från en behörig myndighet till en centralbank inom det Europeiska centralbankssystemet eller till liknande organ.

Införandet i kreditinstitutsdirektivet av artikel 40.3 ryms inom det uppdrag som Finansinspektionen har fått från regeringen. Av 5 § tredje stycket förordning (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen framgår att inspektionen ska överväga om de åtgärder som myndigheten vidtar kan påverka stabiliteten i de finansiella systemen i andra länder inom det Europeiska samarbetsområdet.

6.3.4Kritiska situationer

Regeringens förslag: Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon annan stat inom EES, ska Finans- inspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med andra utländska myndigheter än behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

Om Riksbanken får kännedom om att en sådan kritisk situation uppstått, ska banken underrätta berörda myndigheter inom EES.

Regeringens bedömning: Det utökade informationsutbytet mellan behöriga myndigheter inom EES kräver ingen lagstiftningsåtgärd.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med
regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Riksbanken anser att frågan om sekretess
för Riksbanken och regeringen för uppgifter från andra tillsyns-
myndigheter bör analyseras och att offentlighets- och sekretesslagen vid	78

behov bör kompletteras med ytterligare sekretessbestämmelser som bedöms nödvändiga. Vidare anser Riksbanken att bestämmelsen i nya 7 a kap. som föreslås i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank med fördel kan flyttas till 4 kap.

Ändringsdirektivets innehåll: När en kritisk situation uppstår inträder ett skärpt krav på informationsutbyte och samarbete mellan berörda myndigheter. I den ändrade artikel 130.1 i kreditinstitutsdirektivet anges att om det inom en bankgrupp uppstår en kritisk situation som kan sätta stabiliteten hos det finansiella systemet i fara i någon av de medlemsstater där enheter ur gruppen har auktoriserats, ska den behöriga myndigheten som ansvarar för den gruppbaserade tillsynen snarast möjligt underrätta berörda centralbanker. Den behöriga myndigheten ska också snarast möjligt underrätta det organ inom den nationella förvaltningen som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsbolag samt personer som företräder sådana organ. Underrättelseskyldigheten tillkommer alla behöriga myndigheter som utövar gruppbaserad tillsyn på någon nivå enligt artiklarna 125, 126 och 129.1 i kreditinstituts- direktivet.

Det tidigare kravet på att i kritiska situationer underrätta bl.a. berörda centralbanker har genom ändringsdirektivet kompletterats med en skyldighet för de behöriga myndigheterna att i kritiska situationer förse dessa med all den information som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Vidare har definitionen av vad som bedöms utgöra en kritisk situation utvidgats till att inte bara omfatta situationer som kan sätta stabiliteten hos det finansiella systemet i fara, utan omfattar även en negativ utveckling på finansmarknaderna som kan äventyra likviditeten på marknaden.

Dessutom ska det skärpta informationsutbytet och samarbetet inträda när en kritisk situation enligt ovan uppstår i någon av de medlemsstater där en betydande filial har inrättats.

Även Riksbanken blir, i egenskap av centralbank i det Europeiska centralbankssystemet, skyldig att agera vid en kritisk situation. Enligt den nya lydelsen av artikel 130.1 andra stycket i kreditinstitutsdirektivet ska en sådan centralbank så snart den blir medveten om en kritisk situation underrätta de behöriga myndigheter som avses i artiklarna 125 och 126, dvs. myndigheterna med ansvar för den gruppvisa tillsynen.

Vidare införs ett nytt stycke i artikel 49. Det nya stycket innebär att de behöriga myndigheterna, vid en kritisk situation enligt artikel 130.1, ska medges att lämna information till centralbanker i Europeiska centralbankssystemet om den informationen är relevant för utövandet av deras uppgifter. Även i artikel 50 läggs det till ett stycke som innebär att de behöriga myndigheterna, när det föreligger en kritisk situation enligt artikel 130.1, ska medges att lämna relevant information till det organ som inom den nationella förvaltningen ansvarar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsbolag.

I artikel 129.1 införs en ny punkt c av vilken framgår att den sam- ordnade tillsynsmyndigheten ska planera och samordna tillsyns- verksamheten i samarbetet med behöriga myndigheter och vid behov

Prop. 2010/11:110

även centralbanker som en förberedelse inför och under kritiska Prop. 2010/11:110 situationer.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: När det gäller den utökade skyldigheten att utbyta information mellan behöriga myndigheter görs på de skäl som anges i avsnitt 6.3.3 bedömningen att nuvarande reglering i 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen och 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse uppfyller direktivets krav. Även vad som i avsnitt 6.3.3 anges beträffande sekretessen gäller i detta sammanhang.

I fråga om den utökade underrättelseskyldigheten vid kritiska situationer bedöms det dock, på samma sätt som för den redan existerande skyldigheten att samarbeta med övriga behöriga myndigheter, motiverat att i lag slå fast särskilda regler som inbegriper även skyldigheten för Finansinspektionen i förhållande till centralbanker i det Europeiska centralbankssystemet samt sådana organ i den nationella förvaltningen i andra medlemsstater som ansvarar för lagstiftning om finansiell tillsyn.

Riksbanken har efterfrågat att frågan om sekretess hos Riksbanken och regeringen för sådan uppgifter som lämnas till dessa från andra myndigheter ytterligare utreds. Vad gäller sekretess för uppgifter som lämnas till Riksbanken och regeringen i en kritisk situation kan nuvarande reglering behöva ses över. Det har dock inte varit möjligt inom ramen för detta lagstiftingsprojekt. Regeringen avser återkomma i denna fråga vid ett senare tillfälle.

I lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank bör det tas in en bestämmelse av vilken det ska framgå att också Riksbanken har en underrättelseskyldighet i förhållande till andra berörda tillsyns- myndigheter inom EES.

6.3.5Beslut på gruppnivå om kapitalbasen

Regeringens förslag: Bestämmelser tas in i kapitaltäckningslagen som klargör under vilka förutsättningar och i vilken form ett beslut fattas om institutens metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt med hänsyn till dess risknivå, myndigheternas tillsyn över dessa samt myndigheternas möjlighet att besluta om förhöjda kapitalkrav.

Promemorians förslag överensstämmer väsentligen med regeringens
förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen anser att förslaget till
10 kap. 6 a § kapitaltäckningslagen inte är helt i linje med CRD II och
behöver justeras för att överensstämma med direktivet. Dessutom anser
inspektionen att det blir svårt att fatta beslut om de enskilda institutens
och gruppens kapitalbas tillsammans med andra länders tillsyns-
myndigheter, om det inte fattas ett formellt beslut om nivån på
kapitalbasen för enskilda institut.
Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet införs
artikel 129.3 i kreditinstitutsdirektivet som föreskriver att den	80

samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga myndigheterna med ansvar för tillsynen av dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EU eller till ett finansiellt moderholdingbolag i en medlemsstat med tillämpning av artiklarna 123 och 124 gemensamt ska avgöra huruvida den konsoliderade nivån på bankgruppens kapitalbas är tillräcklig. Avgörandet ska göras med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil och den nivå på kapitalbasen som krävs för att tillämpa artikel 136.2 om förhöjt kapitalkrav i kreditinstitutsdirektivet på var och en av enheterna inom bankgruppen och på en konsoliderad grund.

Ett sådant gemensamt beslut ska enligt andra stycket fattas senast fyra månader efter det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen i enlighet med artiklarna 123 och 124 till övriga berörda behöriga myndigheter. Om ett gemensamt beslut inte kan fattas ska den samordnande tillsyns- myndigheten, på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna, eller på eget initiativ samråda med CEBS (numera EBA). Om de behöriga myndigheterna inte har fattat ett gemensamt beslut inom fyra månader ska ett beslut på gruppbasis fattas av den samordnande tillsynsmyndigheten, med vederbörligt beaktande av relevanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos dotterföretag.

I bestämmelsens femte stycke anges att ett motsvarande beslut på individuell nivå eller på undergruppsbasis ska fattas av de behöriga myndigheter som har ansvar för tillsynen av dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EU eller till ett finansiellt moderholdingbolag inom EU. Vid dessa beslut ska synpunkter som framförts av den samordnande tillsynsmyndigheten beaktas.

Om CEBS (numera EBA) har tillfrågats ska alla behöriga myndigheter beakta dess råd och förklara alla eventuella betydande avvikelser från dessa råd.

Ett gemensamt beslut och varje beslut som fattas av berörda myndigheter i avsaknad av ett sådant beslut ska betraktas som slutligt och tillämpas av de behöriga myndigheterna i den berörda medlems- staten.

Ett gemensamt beslut och varje beslut som fattas i avsaknad av ett gemensamt beslut ska uppdateras årligen. I undantagsfall kan beslutet om tillämpning av artikel 136.2 uppdateras efter att en framställan därom gjorts av en behörig myndighet som har ansvar för tillsynen av dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EU eller ett finansiellt moderholdingbolag inom EU om uppdatering gjorts till den samordnande myndigheten.

Skälen för regeringens förslag: Det utökade informationsutbytet och samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna som initieras genom ändringsdirektivet har kompletterats med en bestämmelse som möjliggör för berörda behöriga myndigheter att komma överens om vilket beslut som bör fattas när det gäller tillämpningen av artikel 123, 124 och 136.2 i kreditinstitutsdirektivet, dvs. om institutens metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt med hänsyn till dess risknivå, myndigheternas tillsyn över dessa samt myndigheternas möjlighet att besluta om förhöjda kapitalkrav.

Den nya bestämmelsen bör dock i praktiken knappast påverka ansvarsfördelningen mellan de behöriga tillsynsmyndigheterna på

Prop. 2010/11:110

gruppnivå, undergruppnivå och individuellt eftersom det beslut som den Prop. 2010/11:110 samordnande tillsynsmyndigheten fattar i avsaknad av överenskommelse

mellan berörda myndigheter inte utesluter att ett beslut om tillämpningen av artiklarna 123, 124 och 136.2 i kreditinstitutsdirektivet fattas av behörig myndighet på individuell eller undergruppsnivå. Denna ordning med institut under såväl gruppbaserad som individuell tillsyn är redan i dag huvudregeln i kreditinstitutsdirektivet.

Finansinspektionen anser att det blir svårt att fatta beslut om de enskilda institutens och gruppens kapitalbas tillsammans med andra länders tillsynsmyndigheter om det inte fattas ett formellt beslut om nivån på kapitalbasen för enskilda institut. Regeringen anser att ett formellt beslut om det enskilda institutets kapitalbas inte är avgörande för att ett beslut om nivå på gruppens kapitalbas ska kunna fattas.

En ny bestämmelse som innebär att Finansinspektionen ska komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas om institutens metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt med hänsyn till dess risknivå, myndigheternas tillsyn över dessa samt myndigheternas möjlighet att besluta om förhöjda kapitalkrav bör således tas in i kapitaltäckningslagen. Det bör också tas in en bestämmelse som klargör under vilka förutsättningar och i vilken form ett beslut fattas. Vidare bör en bestämmelse tas in som innebär att sådana beslut som fattas av en utländsk behörig myndighet ska gälla i Sverige. Sistnämnda bestämmelse aktualiserar en tillämpning av 10 kap. 8 § regeringsformen (jfr prop. 2006/07:5 s. 338).

6.3.6Betydande filialer

Regeringens bedömning: Införandet i kreditinstitutsdirektivet av bestämmelser om betydande filial ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.
Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet införs
artikel 42 a i kreditinstitutsdirektivet. Enligt den nya artikeln kan den
behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten göra en framställan till den
behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett
kreditinstitut ska betraktas som betydande. I de fall tillsynen bedrivs
gruppvis kan framställan från den behöriga myndigheten i värdlandet
göras till den samordnande tillsynsmyndigheten. Framställan ska
innehålla skäl till varför filialen ska betraktas som betydande och särskilt
beakta om insättningarna i filialen motsvarar en marknadsandel som
överskrider 2 procent i värdmedlemsstaten, den troliga effekten av ett
inställande av kreditinstitutets verksamhet på marknadslikviditeten samt
på betalnings-, clearing- och avvecklingssystemen i värdmedlemsstaten
och filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom ramen
för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem.
Enligt artikel 42a.1 tredje stycket ska de behöriga myndigheterna i
hem- och värdmedlemsstat, och den samordnande tillsynsmyndigheten i
de fall en sådan finns inrättad, göra allt som står i deras makt för att	82

komma fram till ett gemensamt beslut om att betrakta en filial som betydande.

Om inget gemensamt beslut fattas inom två månader, ska värdlandsmyndigheten själv fatta beslut i frågan. Vid ensidigt beslut av värdlandsmyndigheten ska hänsyn tas till alla synpunkter och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten och den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

Av artikel 42a.2 följer att om ett beslut om att betrakta en filial som betydande har fattats, ska hemlandsmyndigheten informera värdlands- myndigheten vid en negativ utveckling i kreditinstitutet, eller andra enheter inom en företagsgrupp, som kan få allvarliga följder för kreditinstitutet samt om betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna i enlighet med kreditinstitutsdirektivet meddelat kreditinstitutet. Vidare ska hemlandsmyndigheten tillsammans med värdlandsmyndigheten planera och samordna tillsynsverksamheten, som en förberedelse inför och under kritiska situationer.

I artikel 42a.3 i kreditinstitutsdirektivet anges att, för det fall en skyldighet att inrätta tillsynskollegier inte föreligger enligt artikel 131a, ska den behöriga myndigheten med tillsyn över ett kreditinstitut med en betydande filial i en annan medlemsstat ändå inrätta och leda ett tillsynskollegium för att underlätta det samarbete som ska ske mellan myndigheterna enligt artikel 42 och 42a.2.

Skälen för regeringens bedömning: Följden av att en filial definieras som betydande är att tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där filialen är etablerad får rätt att från tillsynsmyndigheten i det land där institutet är etablerat erhålla utförligare information om tillståndet i institutet samt i filialen. Om den betydande filialen utgör del av ett institut som omfattas av gruppvis tillsyn, ska värdlandsmyndigheten ges möjlighet att delta i det tillsynskollegium som ska ha inrättats (se artikel 131a i kreditinstitutsdirektivet). Om något tillsynskollegium inte behöver inrättats, blir hemlandsmyndigheten vid ett beslut att betrakta filialen som betydande ändå skyldig att inrätta ett kollegium i syfte att underlätta samarbetet med värdlandsmyndigheten. Genom det formaliserade samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna ska värdlandsmyndigheten få utökad tillgång till relevant information om institutet och den finansiella företagsgruppen.

För institutet vars filial blir klassad som betydande i en medlemsstat påverkas dock inte rapporteringsskyldigheten. Inte heller i andra avseenden påverkas institutet av ett beslut att klassa en filial som betydande. Mot bakgrund av detta framstår det inte som motiverat att i lag eller förordning föra in bestämmelser rörande betydande filialer.

De nya skyldigheter och rättigheter för Finansinspektionen som följer av de nya reglerna bedöms rymmas inom befintliga bestämmelser. Dessa utgörs av 10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen, vari föreskrivs att Finans- inspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet samt 13 kap. 6 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse vari föreskrivs att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i EU.

Prop. 2010/11:110

Lagrådet har påpekat att det i det fortsatta beredningsarbetet ytterligare Prop. 2010/11:110 bör övervägas om de nya bestämmelserna ryms inom befintlig

lagreglering eftersom bestämmelserna kan komma att medföra en skyldighet för Finansinspektionen att, med iakttagande av särskilt förfarande, ta ställning till en framställning att en filial ska betraktas som betydande. Regeringen är inte nu beredd att ta initiativ till en kompletterande reglering i denna fråga men kommer att följa utvecklingen. Skulle det vid ett senare tillfälle visa sig att de befintliga reglerna inte är tillräckliga får regeringen ta upp frågan på nytt. I det sammanhanget bör övervägas om regleringen kan ske på annat sätt än i lagform.

6.3.7Tillsynskollegier

Regeringens bedömning: Den nya bestämmelsen om tillsyns- kollegier i kreditinstitutsdirektivet ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet införs
artikel 131a i kreditinstitutsdirektivet. Enligt artikel 131a.1 ska den
samordnande tillsynsmyndigheten inrätta tillsynskollegier för att
underlätta informationsutbyte och tillsynsplanering samt för att
underlätta utförandet av direktivets krav på agerande när en kritisk
situation uppstår. Vidare ska eventuell samordning och samarbete med
berörda myndigheter i tredje land ske inom tillsynskollegiet när det är
motiverat.
Tillsynskollegierna syftar till att ge de berörda myndigheterna ett
ramverk för utbyte av information, enande om en frivillig fördelning av
uppgifter och delegering av ansvarsområden, fastställande av program
för tillsynsgranskning, ökad effektivitet i tillsynen, konsekvent
tillämpande av tillsynskraven och planering och samordning av
tillsynsverksamhet inför och under kritiska situationer.
I ändringsdirektivet anges att de behöriga myndigheter som deltar i
tillsynskollegierna ska ha ett nära samarbete och att direktivets krav på
konfidentialitet inte får påverka att de utbyter konfidentiell information
inom tillsynskollegiet. Tillsynskollegiernas inrättande och funktion får
inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter
enligt kreditinstitutsdirektivet.
I artikel 131a.2 anges bl.a. vilka myndigheter som kan delta i
tillsynskollegierna. I samma bestämmelse anges att det är den
samordnande tillsynsmyndigheten som ska leda kollegiets sammanträden
och besluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst
kollegiesammanträde eller en viss aktivitet. Det åvilar den samordnande
tillsynsmyndigheten att ge alla kollegieledamöter full information om de
åtgärder som vidtagits till följd av dessa möten. Den samordnande
tillsynsmyndighetens beslut ska, i enlighet med kreditinstitutdirektivets
artikel 40.3, särskilt ta hänsyn till den potentiella effekten för stabiliteten
i det finansiella systemet i berörda medlemsstater. Slutligen ska den	84

samordnande tillsynsmyndigheten informera CEBS om verksamheten i Prop. 2010/11:110 kollegiet och meddela all information som är särskilt relevant till den

kommittén för att uppnå samstämmighet i tillsynen.

Skälen för regeringens bedömning: I fråga om samarbetet mellan behöriga myndigheter inom EES bedöms den verksamhet som ska bedrivas inom ramen för tillsynskollegierna vara av sådan art att de ryms inom den befintliga skyldigheten för Finansinspektionen att, enligt kapitaltäckningslagen (10 kap. 9 §) och lagen om bank- och finansieringsrörelse (13 kap. 6 a §), samarbeta och utbyta information med andra behöriga myndigheter i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

Vid införlivandet av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet gjordes bedömningen att de regler som infördes i svensk rätt avseende samarbete och utbyte av information inte utesluter samarbete med tillsynsmyndigheter i tredje land, dock med beaktande av nationella sekretessregler. Av detta skäl avstods från att införa en allmän regel som ålägger Finansinspektionen att samarbeta med utländska tillsyns- myndigheter (jfr prop. 2006/07:5 s. 349 ff). Vad gäller den nya regeln i artikel 131a.1 att Finansinspektionen, i egenskap av samordnande myndighet, ska tillse att samordning och samarbete i tillsynskollegier sker med tillsynsmyndigheter i tredjeländer görs här bedömningen att sådant samarbete och sådan samordning kan komma till stånd inom ramen för gällande rätt. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

6.4Kapitalbasen

Inledning

Den nuvarande regleringen i kreditinstitutsdirektivet bygger på en uppdelning av kapitalbasen mellan primärt och supplementärt kapital. Hybridkapital har hittills inte reglerats i kreditinstitutsdirektivet, men har bland ett flertal medlemsstater, däribland Sverige, kommit att under vissa villkor räknas in i kreditinstitutens primärkapital. Ändringsdirektivet innebär att hybridkapital regleras på EU-nivå och under vissa villkor tillåts räknas in i primärkapitalet, vilket får anses utgöra en kodifiering av regelverket såsom det har tolkats inom Baselkommittén sedan 1998.

Parallellt med att hybridkapitalet ska tillåtas ingå i primärkapitalet uppkommer en kategori inom det primära kapitalet som inte utgör hybridkapital; det rena primära kapitalet. Ändringsdirektivet innehåller inte uttryckligen denna definition, men reglerar de villkor som ska uppfyllas för att poster ska kunna räknas in i det rena primärkapitalet respektive det övriga primärkapitalet, dvs. hur hybridkapitalet ska vara utformat.

6.4.1

Primärkapital

Prop. 2010/11:110

Regeringens förslag: Av kapitaltäckningslagen ska framgå att i det primära kapitalet får eget kapital ingå om det helt kan täcka förluster i en fortlevnadssituation och vid konkurs eller likvidation prioriteras efter alla andra krav.

Kumulativa preferensaktier ska inte uttryckligen nämnas. Regeringens bedömning: Övriga ändringar i kreditinstituts-

direktivet avseende kapitalbasen föranleder inte någon lagstiftnings- åtgärd.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömnng.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen anser att det behöver förtydligas vad som avses med ”det rena primära kapitalet”. Vidare att de poster som anges i artikel 63.2 inte är eget kapital utan ska klassificeras som övriga poster som får räknas in i kapitalbasen. Inspektionen menar också att det behövs ett förtydligande om hur minoritetsintressen uppstår till följd av innehav i hybridkapitalinstrument. Förtydligande efterfrågas vidare om huruvida kumulativa preferensaktier och aktier med likvidationspreferens ska få eller inte få ingå i det primära kapitalet. Inspektionen önskar även förtydligande huruvida instrument kan ha olika rangordning inom aktiekapitalet eller om olika aktieslag ska vara inbördes jämställda vid en likvidation. Riksbanken anser att gällande undantag för kumulativa preferensaktier bör finnas kvar och att det bör framgå direkt av lagtexten. Landsorganisationen i Sverige LO avstyrker förslaget att reglera hybridkapital och göra det möjligt att inkludera hybridkapital i primärkapitalet, eftersom den finansiella krisen tydligt visat att endast riktigt eget kapital kan ses som trovärdigt buffertkapital.

Ändringsdirektivets innehåll

Det rena primärkapitalet

Det rena primärkapitalet definieras indirekt i kreditinstitutsdirektivet i artikel 57 a–c. Enligt denna bestämmelse utgörs den del av primär- kapitalet, som till obegränsad del får ingå i kapitalbasen, av inbetalt eget kapital, tecknat av aktieägare eller andra innehavare, samt överkurs vid aktieemission. Genom ändringsdirektivet preciseras att kapitalet fullt ut ska täcka förluster i en fortlevnadssituation och vid konkurs eller likvidation prioriteras efter alla andra krav.

I skälen till ändringsdirektivet anges att det i det rena primärkapitalet ska ingå de instrument som enligt nationell rätt utgör aktiekapital, behandlas på samma sätt som aktier vid konkurs eller likvidation samt fullt ut täcker förluster i en fortlevnadssituation på samma sätt som aktier. CEBS har utarbetat riktlinjer8 för hur artikel 57 a ska tolkas.

8 Implementation Guidelines regarding Instruments referred to in Article 57(a) of Directive 2006/48/EC recast.

Hybridkapital definieras	Prop. 2010/11:110
En ny bestämmelse införs i artikel 57 ca, genom vilken villkoren för att
hybridkapital ska kunna räknas in i primärkapitalet anges. I
bestämmelsen hänvisas till artikel 63.2 (a), (c), (d) och (e) samt till
artikel 63a. Enligt artikel 63.2, vars lydelse är oförändrad, får andra
poster än de som anges i kreditinstitutsdirektivet räknas in i kapitalbasen
förutsatt att de uppfyller krav på bl.a. att inte kunna återbetalas på
innehavarens initiativ eller utan behörig myndighets förhandsgod-
kännande och att långivarens fordran på kreditinstitutet ska vara helt
efterställd samtliga andra fordringar.
Av artikel 63a.2 följer att hybridkapital som ska ingå i primärkapitalet
ska vara odaterade eller ha en ursprunglig löptid på minst 30 år.
Köpoptioner som beslutas av emittenten är tillåtna, men de får inte lösas
in tidigare än fem år efter emissionsdagen. Eventuella incitament för
kreditinstitut att verkställa inlösen av odaterade instrument, ska inte
kunna uppkomma förrän tidigast tio år efter emitteringsdatum. För
tidsbundna instrument får andra incitament än inlösen på förfallodagen
inte förekomma. Återköp eller inlösen kräver förhandsgodkännande från
behöriga myndigheter, som får begära att instituten ersätter ett visst
instrument med poster som har samma eller bättre kvalitet i
kapitaltäckningssammanhang.
Enligt artikel 63a.3 ska ett hybridkapitalinstrument vara utformat så att
kreditinstitutet vid behov kan ställa in betalning av ränta eller utdelningar
under en obegränsad tid och på en icke-kumulativ grund. De behöriga
myndigheterna kan kräva att betalningar ställs in med hänvisning till
kreditinstitutets finansiella situation och solvens.
I artikel 63a.4 anges att kapital, icke-betalda räntor och utdelning ska
vara av sådan art att de absorberar förluster och inte förhindrar en
rekapitalisering av kreditinstitutet.
Om kreditinstitutet försätts i konkurs eller träder i likvidation ska
instrumenten enligt artikel 63a.5 prioriteras efter de poster som anges i
artikel 63.2, dvs. övriga poster som accepteras som eget kapital.
Gränsvärden för de olika sorternas kapital
Samtidigt som hybridkapitalinstrument under vissa förutsättningar tillåts
räknas in i primärkapitalet införs genom ändringsdirektivet gränser för
hur stor del av primärkapitalet som får utgöras av hybridkapital. Det
hittills rådande förhållandet mellan primärt och supplementärt kapital
förändras inte genom ändringsdirektivet. Även fortsättningsvis ska
primärkapitalet uppgå till minst hälften av kapitalbasen.
I artikel 66.2 ändras hänvisningen till artikel 57 a–57 c till 57 a–57 ca.
Detta är en följd av att den nya punkten ca, genom vilken villkoren för att
hybridkapital ska kunna räknas in i primärkapitalet anges, införs i artikel
57.
Hybridkapitalet får enligt den nya artikel 66.1a maximalt utgöra 50, 35
eller 15 procent av primärkapitalet beroende på vilka kvalitetskrav
hybridkapitalet uppfyller. De behöriga myndigheterna ska enligt artikel
66.4 kunna medge att kreditinstitut tillfälligt överskrider dessa gränser i
kritiska situationer.	87

Genom ändringsdirektivet tas möjligheten för medlemsstaterna att	Prop. 2010/11:110
besluta om lägre gränsvärden vid beräkningen av kapitalbasen bort
(artikel 61 i kreditinstitutsdirektivet). Dessa ändringar innebär således
fullharmonisering på detta område.
Minoritetsintressen
I artikel 65 regleras vilka reserver som får betraktas som gruppbaserade
reserver när kapitalbasen beräknas på gruppnivå. Genom ändrings-
direktivet görs ett tillägg till artikel 65.1.a av vilket framgår att
instrument som avses i artikel 57 ca och som ger upphov till minoritets-
intressen ska uppfylla kraven i artikel 63.2 leden a, c, d och e samt
artiklarna 63a och 66. Genom den nya lydelsen framgår att de
minoritetsintressen som uppstår till följd av hybridkapitalinstrument ska
kunna medräknas på gruppnivå.
Medräkning av delårsresultat
Den tidigare möjligheten i kreditinstitutsdirektivet för medlemsstaterna
att besluta om medräkning av del- eller helårsresultat innan stämmo-
beslut, blir med ändringsdirektivet tvingande genom ändring av artikel
57 i kreditinstitutsdirektivet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Definitionen av det rena primärkapitalet samt hybridkapitalet
Kapitaltäckningslagen utgår från en uppdelning av kapitalbasen i primärt
och supplementärt kapital. Redan i dag tillåts hybridkapitalinstrument
ingå i institutens primärkapital. Detta följer inte direkt av lagen, utan
regleras genom Finansinspektionens föreskrifter som meddelats med stöd
av bemyndigande i kapitaltäckningslagen. Den nuvarande lagtextens
utformning möjliggör således att hybridkapital inräknas i primärkapitalet.
Till skillnad från Landsorganisationen i Sverige LO anser regeringen
att hybridkapital ska få ingå i kapitalbasen. Att hybridkapital får ingå i
kapitalbasen regleras på EU-nivå. Det är viktigt att på detta område ha så
harmoniserade regler som möjligt för att undvika olika villkor i olika
länder. Regeringen anser därför att svenska regler bör överensstämma
med direktivet i så stor utsträckning som möjligt. Regeringen konstaterar
att det för närvarande pågår en omfattande översyn av vilket kapital som
ska kunna ingå i institutens kapitalbas inom Baselsamarbetet samt inom
EU. De kommande ändringarna kommer med stor sannolikhet innebära
skärpningar av kraven på vilka poster som ska kunna ingå i kapitalbasen.
Att under dessa förutsättningar införa nya bestämmelser i lag i syfte att
reglera det rena primärkapitalet samt hybridkapital framstår inte som
lämpligt. Ändringsdirektivets bestämmelser i detta avseende bör därför
lämpligen införlivas genom föreskrifter meddelade av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer. Lagens nuvarande
utformning bedöms ge utrymme för att så ska kunna ske. Följden av den
nu valda metoden att införliva ändringsdirektivet blir att lagens	88

utformning inte överensstämmer med systematiken i de direktiv som Prop. 2010/11:110 utgör grund för regleringen på området. Med hänsyn till att det inom kort

kommer att behöva vidtas omfattande förändringar i lagstiftningen på området framstår detta dock som motiverat i aktuellt fall.

Den ovan beskrivna skärpningen i artikel 57 a i kreditinstitutsdirektivet av vad som ska kunna räknas in i institutens rena primärkapital motiverar dock en ändring i kapitaltäckningslagen. Trots att uppdelningen mellan rent primärkapital och hybridkapital inte kommer att följa av lagen framstår det som lämpligt att i lagens bestämmelse som anger vilka poster som ska kunna inräknas i primärkapitalet markera skärpningen som följer av ändringsdirektivet. Följden blir att Finansinspektionen med stöd av befintligt bemyndigande genom föreskrifter i övrigt får reglera den närmare uppdelningen av det primära kapitalet.

Av 3 kap. 2 § kapitaltäckningslagen bör därför framgå att det i det primära kapitalet får ingå eget kapital enligt 5 kap. 4 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, om det helt kan täcka förluster i en fortlevnadssituation och vid konkurs eller likvidation prioriteras efter alla andra krav. Riksbanken anser att undantaget för kumulativa preferensaktier även fortsättningsvis ska framgå av lagtexten eftersom kumulativa preferensaktier har en begränsad förmåga att täcka förluster i fortlevande verksamhet då de inte ger total frihet gällande både beloppet och tidpunkten för utdelning och att innestående utdelningar försvårar en eventuell återkapitalisering. Finansinspektionen har efterfrågat förtydligande om huruvida kumulativa preferensaktier och aktier med likvidationspreferens ska få eller inte få ingå i det primära kapitalet. Regeringen anser att det, med anledning av den nu föreslagna lydelsen av 3 kap. 2 § kapital- täckningslagen, inte längre är nödvändigt att det av bestämmelsen följer att kumulativa preferensaktier inte får ingå i det primära kapitalet eftersom, det av den föreslagna lydelsen framgår vilka egenskaper det kapital som får ingå i det primära kapitalet ska ha. Detsamma gäller för aktier med likvidationspreferens.

Av de riktlinjer CEBS utformat framgår bl.a. att de instrument som utan tvivel kan anses absorbera förluster i en fortlevnadssituation är sådana instrument som går att likställa med aktiekapital eller motsvarande i institut som inte är aktiebolag. Anledningen till detta är att dessa instrument absorberar förluster före annat kapital och att de i en likvidation prioriteras efter alla andra kapitalinstrument. Vad gäller rekvisitet prioriteras efter alla andra krav framgår av CEBS riktlinjer att dessa instrument i en likvidation ska vara inbördes jämställda (pari passu). Detta uttalande tyder på att aktiekapital och instrument som är likställda med aktiekapital inte ska skilja sig i fråga om t.ex. utdelning. Syftet med artikeln torde dock vara att ge skydd till andra än just aktieägarekollektivet, eller motsvarande. Det torde därför vara tillräcklig att aktier och instrument som är likställda med dessa efterställs alla andra krav för att de ska kunna ingå i det primära kapitalet. Att aktier och instrument som är likställda med dessa har olika rangordning inom aktieslaget torde här sakna betydelse.

Undantaget för uppskrivningsfonder bör liksom nu framgå av lagtext.

Övriga ändringar i direktivet avseende kapitalbasen bör genomföras Prop. 2010/11:110 genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen och föranleder inga

förändringar i lag.

Vid genomförandet av kreditinstitutsdirektivet gjordes bedömningen att artikel 66.4 inte skulle implementeras i svensk rätt, jfr prop. 2006/07:5 s. 162. Det saknas anledning att här göra någon annan bedömning.

6.5Kreditvärderingsföretag

Inledning

I kreditinstitutsdirektivet finns regler om erkännande av externa ratinginstitut. Dessa innebär att kreditinstitut och värdepappersbolag får använda en extern kreditvärdering för att fastställa riskvikter endast om det företag som utfärdar värderingarna har godkänts av en behörig myndighet.

Sedan den 7 december 2009 tillämpas Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit- värderingsinstitut9. Vissa av bestämmelserna i förordningen ska dock tillämpas från den 7 december 2010 respektive från den 7 juni 2011. Förordningen syftar till att bidra till en hög kvalitet på de kreditbetyg som utfärdas inom unionen vilket i sin tur skyddar stabiliteten på finansmarknaderna och investerarna. Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om registrering av kreditvärderingsinstitut, utfärdande av kreditbetyg, godkännande av kreditbetyg utfärdade i tredje land, tillsyn över kreditvärderingsinstitut och sanktioner vid överträdelser av förordningens bestämmelser. Förordningen är bindande i sin helhet och direkt tillämplig i Sverige. Vissa nationella bestämmelser som kompletterar EU-förordningen, bl.a. i fråga om tillsyn, finns i lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut, som trädde i kraft den 7 september 2010 (prop. 2009/10:217).

Genom ändringsdirektivet införs ändringar i kreditinstitutsdirektivet som syftar till att göra direktivets bestämmelser om externa ratinginstitut förenliga med förordning (EG) nr 1060/2009. I skäl 23 till ändrings- direktivet anges även att den Europeiska banktillsynskommittén (CEBS) bör se över sina riktlinjer om erkännande av externa ratinginstitut för att undvika dubbelarbete och underlätta processen för erkännande av externa ratinginstitut när ett institut är registrerat som ett kreditvärderingsinstitut.

6.5.1Betydelsen av registrering som kreditvärderingsinstitut

Regeringens förslag: Av kapitaltäckningslagen ska framgå att om ett kreditvärderingsföretag är registrerat som ett kreditvärderingsinstitut i

9 EUT L 302, 17.11.2009, s. 1 (Celex 32009R1060).

enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009 ska Finansinspektionen anse att kraven på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn och transparens när det gäller dess värderingsmetoder är uppfyllda.

Regeringens bedömning: Termen ”kreditvärderingsföretag” bör behållas i kapitaltäckningslagen.

Promemorians förslag avviker från regeringens genom att det i promemorian föreslås att samtliga krav som ska ställas på ett kreditvärderingsföretag ska anses vara uppfyllda om kreditvärderings- företaget är registrerat i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. De har ingen erinran mot bedömningen. Finansinspektionen anser att den föreslagna lagändringen i flera avseenden står i strid med ändringarna i CRD II. Lagförslaget behandlar alla krav som anges i Bilaga VI till kreditinstitutsdirektivet på samma sätt, vilket inte är fallet i ändringsdirektivet. Det anges att Finansinspektionen får godkänna ett företag utan prövning, vilket betyder att myndigheten kan göra en prövning om den så önskar. Förslaget till lagändring innebär att Finansinspektionen inte behöver göra någon prövning över huvud taget. Finansinspektionen ges genom förslaget full frihet att antingen pröva, eller låta bli att pröva, ett företag som redan registrerats som kreditvärderingsinstitut. Till skillnad från den i promemorian föreslagna lagändringen innebär, enligt Finansinspek- tionen, ändringsdirektivet att kraven på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn och transparens inte får prövas, medan övriga krav ska prövas. Att prövningen av de två sistnämnda kraven kan förväntas löpa smidigt om företaget redan är registrerat som kreditvärderings- institut, ändrar inte detta förhållande.

Ändringsdirektivets innehåll: Av artikel 80 i kreditinstitutsdirektivet framgår att riskvikten för en exponering får bestämmas med stöd av externa ratinginstituts (kreditvärderingsföretags) kreditvärderingar. En förutsättning för att den externa kreditvärderingen ska få användas för att fastställa riskvikten för exponeringen i fråga är enligt artikel 81.1 att ratinginstitutet har förklarats valbart för detta ändamål, dvs. att det har blivit erkänt/godkänt av en behörig myndighet. I artikel 81.2 anges villkor för när behöriga myndigheter får förklara ett externt ratinginstitut valbart vid tillämpning av schablonmetoden för beräkning av minimikrav på kapitalkrav för kreditrisker, dvs. när det får erkännas/godkännas för detta ändamål. I artikel 97.2 anges när behöriga myndigheter får förklara ett externt ratinginstitut valbart för att fastställa riskvikten för en position i en värdepapperisering. I båda dessa fall krävs bl.a. att ratinginstitut avseende sina värderingsmetoder ska uppfylla krav på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn och transparens. Enligt ändringsdirektivet kompletteras dessa två artiklar med en skrivning om att de behöriga myndigheterna ska anse att kraven på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn och transparens är uppfyllda om ett externt ratinginstitut är registrerat som ett kreditvärderingsinstitut.

Prop. 2010/11:110

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regler om Prop. 2010/11:110 erkännande av externa ratinginstitut (godkännande av kredit-

värderingsföretag) finns i kapitaltäckningslagen. Enligt 4 kap. 12 § får ett kreditvärderingsföretag ansöka hos Finansinspektionen om att det ska godkännas. När det godkänts får dess kreditvärderingar användas av kreditinstitut och värdepappersbolag för att bestämma riskvikter. Finansinspektionens beslut kan antingen avse att ett kreditvärderings- företags kreditvärderingar får användas i syfte att bestämma riskvikter vid värdepapperisering eller att dess kreditvärderingar får användas för andra exponeringsklasser än för värdepapperisering. Ett kreditvärderings- företag kan också godkännas för båda dessa syften.

För att ett kreditvärderingsföretag ska kunna godkännas ska krav på bl.a. objektivitet, oberoende, fortlöpande översyn, transparens och trovärdighet vara uppfyllda. Finansinspektionen kan antingen göra en direkt prövning av ett kreditvärderingsinstitut (Finansinspektionen utför en egen prövning) eller en indirekt prövning (Finansinspektionen godtar en prövning som en utländsk tillsynsmyndighet har gjort). Finansinspektionen har också möjlighet att återkalla ett godkännande.

Ändringsdirektivets bestämmelser om att de behöriga myndigheterna ska anse att kraven på objektivitet och oberoende samt fortlöpande översyn och transparens när det gäller värderingsmetoder är uppfyllda om ett ratinginstitut är registrerat som ett kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009 bör införlivas genom ändringar i 4 kap. 12 § kapitaltäckningslagen. Konsekvensen blir alltså att Finansinspektionen inte behöver göra någon egen prövning enligt kapitaltäckningslgen avseende objektivitet, oberoende, fortlöpande tillsyn och transparens om ratinginstitutet är reglerat som ett kreditvärderingsinstitut enligt förordningen.

Kreditvärderingsföretag och kreditvärderingsinstitut

I kapitaltäckningslagen används begreppet kreditvärderingsföretag för att införliva reglerna i kreditinstitutsdirektivet som rör externa kreditvärderingsinstitut (ECAI). Det saknas dock en definition av begreppet kreditvärderingsföretag i kapitaltäckningslagen. I förarbetena till lagen (prop. 2006/07:5 s 202 f.) framhålls att det även saknas en definition i de bakomliggande direktiven och att en svensk definition därför framstår som mindre lämplig. I förarbetena hänvisas i stället till vad som avses med kreditvärdering och vilken verksamhet som bedrivs av kreditvärderingsföretag. Det nämns härvid bl.a. att en kreditvärdering är ett mått på sannolikheten att t.ex. ett företag kommer att fullgöra sina förpliktelser och att ett kreditbetyg antingen kan avse en viss motpart eller vissa värdepapper och att de metoder som kreditvärderingsföretagen använder för sin kreditvärdering kan variera.

Enligt artikel 3 i förordningen (EG) nr 1060/2009 avses med kreditvärderingsinstitut en juridisk person vars verksamhet inbegriper yrkesmässigt utfärdandet av kreditbetyg. Kreditbetyg i sin tur definieras som en bedömning av kreditvärdigheten hos t.ex. en enhet, en skuld, en finansiell förpliktelse, eller andra finansiella instrument, som genomförs

med hjälp av ett etablerat och definierat rangordningssystem med olika Prop. 2010/11:110 betygskategorier.

Ett kreditvärderingsinstitut kan därmed vara ett sådant kredit- värderingsföretag som kan ansöka om att bli prövat och godkänt hos Finansinspektionen (jfr artikel 2 nämnda EU-förordning). I begreppet kreditvärderingsföretag innefattas dock även t.ex. sådana företag som inte är juridiska personer eller som i sin verksamhet inte använder sig av ett rangordningssystem med olika betygskategorier. Begreppet kreditvärderingsföretag bör därför behållas i lagen.

6.6Ändringar i kapitalkravsdirektivet

Inledning

Kapitalkravsdirektivet ändras delvis genom direktivet 2009/111/EG. Ändringarna i kapitalkravsdirektivet innebär främst följdändringar med anledning av att kreditinstitutsdirektivet också ändras genom ändringsdirektivet 2009/111/EG. Revideringen rör några artiklar som berör definitionen av primärkapital, kontroll av regler avseende stora exponeringar, rapporteringskrav, tillsyn samt övergångsbestämmelser.

6.6.1Definitionen av primärkapital

Regeringens bedömning: Ändringen av definitionen ”ursprunglig kapitalbas” till ”primärkapital” i kapitalkravsdirektivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Finansinspektionen anser att det i definitionen av primärkapital bör framgå såväl att poster som anges i 3 kap. 4 § kan ingå i det primära kapitalet som att poster enligt 3 kap. 5–7 §§ ska dras av så att det framgår att avdragen i kapitaltäckningslagen är tvingande.

Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet ändras lydelsen av kapitalkravsdirektivets artikel 12 som anger definitionen av primärkapital i avsnittet om eget kapital. Ändringen innebär att den befintliga lydelsen ”Ursprunglig kapitalbas”: summan av punkterna a–c minus summan av punkterna i–k i artikel 57 i direktiv 2006/48/EG, ändras till ”Primärkapital”: summan av leden a-ca minus summan av leden i, j och k i artikel 57 i direktiv 2006/48/EG. Ändringen i artikel 12 sker med anledning av att ändringsdirektivet medför att artikel 57 i kreditinstitutsdirektivet ändras i led a samt att ett nytt led ca tillförs artikeln. Därtill har den del i befintlig artikel som anger att kommissionen senast den 1 januari 2009 ska lämna in lämpliga förslag till ändring av detta kapitel till Europaparlamentet och rådet, mist sin

aktualitet och utgår därför från direktivtexten.

Skälen för regeringens bedömning: Vid genomförandet av Prop. 2010/11:110 kapitalkravsdirektivet definierades inte begreppet ”ursprunglig kapital-

bas” i svensk rätt. Av 3 kap. 2 § kapitaltäckningslagen framgår vad som ska ingå i det primära kapitalet samt vad som ska räknas av från det primära kapitalet. Av 3 kap. 4 § kapitaltäckningslagen följer att andra poster efter tillstånd från Finansinspektionen får ingå i det primära kapitalet. Vidare följer av 3 kap. 5–7 §§ kapitaltäckningslagen att ytterligare poster ska dras av från det primära kapitalet. Begreppet ”primärkapital” anses härigenom definierat i svensk rätt. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig med anledning av begreppsändringen i kapitalkravsdirektivet.

6.6.2Kontroll av stora exponeringar

Regeringens förslag: Kapitaltäckningslagens bestämmelser om stora exponeringar ska inte tillämpas på vissa värdepappersbolag.

Regeringens bedömning: Övriga ändringar i kapitalkravsdirektivet avseende bevakning och kontroll av stora exponeringar ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med
regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget
eller lämnar det utan erinran. De har ingen erinran mot bedömningen.
Sveriges Advokatsamfund, FAR SRS och Fondbolagens Förening önskar
att det klargörs att fondbolag med tillstånd till diskretionär
portföljförvaltning omfattas av undantaget för värdepappersbolag.
Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet införs ett
undantag för institut som uppfyller kraven i artikel 20.2 eller 20.3 i
kapitalkravsdirektivet från att behöva tillämpa de krav som anges i
kapitalkravsdirektivets artikel 28. De krav som dessa institut inte behöver
leva upp till är kraven om att instituten ska övervaka och kontrollera sina
stora exponeringar i enlighet med artikel 106-118 i kreditinstituts-
direktivet. Även kapitalkravsdirektivets artikel 30.4 ändras genom att
hänvisningen till artiklarna 113(3)(i), 115(2) och 116 i kreditinstituts-
direktivet ändras till hänvisning till 111.1 och 106.2 c i kreditinstituts-
direktivet. Därtill ändras artiklarna 31 och 32 i kapitalkravsdirektivet
genom reviderad hänvisning till artiklar i kreditinstitutsdirektivet. Vad
gäller artikel 32 utgår även befintligt krav på behörig tillsynsmyndighet
att uppmärksamma rådet och kommissionen om de processer som
behöriga tillsynsmyndigheter tillämpar för att undvika att institut
medvetet undgår ytterligare kapitalkrav i enlighet med vad som anges i
artikel 32.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Kapitalkravs-
direktivets artiklar 20.2 och 20.3 har införlivats med svensk rätt genom
2 kap. 8 och 9 §§ kapitaltäckningslagen. Av dessa bestämmelser följer
speciella regler avseende kapitalbasen för värdepappersbolag i vars
verksamhet det ingår handel med finansiella instrument för egen räkning
och, för värdepappersbolag som inte ägnar sig åt handel med finansiella
instrument för egen räkning eller garantigivning eller annan medverkan	94

vid emissioner av fondpapper eller erbjudanden om köp eller försäljning Prop. 2010/11:110 av finansiella instrument som är riktade till en öppen krets. Reglerna

omfattar också fondbolag med tillstånd till diskretionär portfölj- förvaltning. Ändringarna av kapitalkravsdirektivet innebär att dessa värdepappersbolag ska undantas från tillämpningen av reglerna om stora exponeringar. Det föreslås därför att en motsvarande regel införs i kapitaltäckningslagen.

Artiklarna 30.4, 31 och 32 har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. De ändringar som nu gjorts avseende bevakning och kontroll av stora exponeringar bör liksom nu regleras genom föreskrifter.

6.6.3Rapporteringskrav

Regeringens bedömning: Ändringarna i kapitalkravsdirektivet som rör rapporteringskrav för värdepappersföretag föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Enligt ändringsdirektivet ska en ny

punkt 6 avseende rapporteringskrav läggas till kapitalkravsdirektivets artikel 35. Punkt 6 innebär att värdepappersföretag ska omfattas av den enhetliga utformning, den frekvens samt de datum för rapportering som avses i artikel 74.2 i kreditinstitutsdirektivet. Enligt nuvarande lydelse omfattas endast kreditinstitut av de beräknings- och rapporteringskrav avseende miniminivå för kapitalbasen som artikel 72.2 avser.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 74.2 har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. De ändringar som nu gjorts avseende rapporteringskrav för värdepappers- företag bör regleras genom föreskrifter meddelade av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6.6.4Tillsyn

Regeringens bedömning: Den nya bestämmelsen i kapitalkravs- direktivet om att reglerna om tillsynskollegier ska vara tillämpliga på vissa värdepappersföretag ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Enligt ändringsdirektivet ska befintliga

regler om tillsynssamarbete som anges i kapitalkravsdirektivets artikel 38 utökas genom att en ny punkt 3 läggs till artikeln, vilken anger att artikel

42a i kreditinstitutsdirektivet, med vissa angivna undantag ska gälla för värdepappersföretag.

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 42a i kreditinstituts- direktivet bedöms rymmas inom befintlig lagstiftning, jfr avsnitt 6.3.6.

6.6.5Ändringar i bilagor till kreditinstitutsdirektivet

Regeringens bedömning: Ändringarna i bilagorna till kreditinstituts- direktivet ryms inom befintlig reglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet genomförs

ändringar i följande bilagor till kreditinstitutsdirektivet.

Bilaga III som reglerar behandlig av motpartskreditrisker i derivatinstrument, repor, värdepappers- och råvarulån, transaktioner med lång avvecklig samt marginalutlåning. Ändringarna avser nettnings- mängder, val av metod och schablonmetoden.

Bilaga V som reglerar tekniska kriterier avseende organisation och riskhantering. Ändringarna avser risker vid värdepapperisering samt likviditetsrisker.

Bilaga IX som reglerar värdepapperisering. Ändringen innebär att en ny punkt läggs till avsnittet om användning av kreditvärderingsinstitut.

Bilaga XI som reglerar tekniska kriterier för de behöriga myndig- heternas översyn och utvärdering. Ändringarna innebär att det införs en detaljerad beskrivning av omfattningen av de behöriga myndigheternas skyldigheter till översyn och utvärdering av kreditinstituts exponering för och hantering av likviditetsrisker.

Bilaga XII som reglerar tekniska kriterier för upplysningsplikt. Ändringarna innebär att det mer detaljerat beskrivs vilka upplysningar ett kreditinstitut ska offentliggöra avseende dess kapitalbas.

Skälen för regeringens bedömning: Bilaga III, avsnitten i bilaga V avseende risker i värdepapperisering och likviditetsrisker samt avsnittet om användning av kreditvärderingsinstitut i bilaga IX har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. De nu aktuella ändringarna bör också regleras genom föreskrifter.

Bilaga XI har genomförts i svensk rätt genom 30 § kapital- täckningsförordningen. Även de nu aktuella ändringarna bör regleras i denna förordning.

Bilaga XII har genomförts genom 8 kap. 2 § kapitaltäckningslagen och Finansinspektionens föreskrifter. De ändringar som gjorts bedöms rymmas inom befintlig svensk lagreglering och någon lagstiftningsåtgärd är därför inte aktuell.

Prop. 2010/11:110

7	Europaparlamentets och rådets direktiv	Prop. 2010/11:110
	2010/76/EU, CRD III

7.1Värdepapperisering och återvärdepapperisering

Inledning

Genom ändringsdirektivet (CRD III) införs strängare och mer preciserade regler för värdepapperisering. Den finansiella krisen har visat att s.k. återvärdepapperisiering i allmänhet är förenad med större risk än värdepapperisering. Det finns därför skäl att tydligare definiera skillnad mellan värdepapperisering och återvärdepapperisering samt att ange vilka krav som ska vara förenade med denna verksamhet. Det innebär att CRD III bl.a. innehåller nya definitioner av återvärdepapperisering och återvärdepapperiseringsposition samt nya krav avseende transparens och genomlysning vid värdepapperisering. Hittills har värdepapperiserings- poster i handelslagret varit förenade med lägre kapitalkrav än poster i övrig verksamhet. Risken har ansetts vara lägre för positioner i handelslagret eftersom dessa normalt sett omsätts mer än poster i övrig verksamhet. Den finansiella krisen har bl.a. visat att vid bristande förtroende på den finansiella marknaden kan även poster i handelslagret vara mycket svåra att omsätta. Dessa poster har alltså visat sig vara förenade med en större risk för instituten än vad befintliga regler utgår från. CRD III innehåller därför även ökade kapitalkrav för värdepapperiseringspositioner i handelslagret, vilket innebär att kapital- kraven för exponeringar i handelslagret och övrig verksamhet harmoniseras.

Erfarenheter har också visat på svårigheter för kreditinstitut att bedöma risken i värdepapperiseringspositioner vid tillämpning av interna modeller för beräkning av kapitalkrav. Därför införs genom CRD III även begränsningar avseende institutens möjligheter att tillämpa interna modeller på värdepapperiseringspositioner.

7.1.1Definition av återvärdepapperisering och återvärdepapperiseringspositioner

Regeringens förslag: Återvärdepapperisering definieras som en värdepapperisering, i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiserings- position.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Ändringsdirektivets innehåll: I nuvarande direktiv finns inga definitioner av återvärdepapperisering och återvärdepapperiserings- positioner. De definitioner som finns beträffande värdepapperisering i

kreditinstitutsdirektivet anges i artikel 4 punkterna 36-40 och avser Prop. 2010/11:110 värdepapperisering, traditionell värdepapperisering, syntetisk värde-

papperisering, tranch samt position i värdepapperisering.

Genom ändringsdirektivet tillförs såväl kreditinstitutsdirektivet som kapitalkravsdirektivet definitioner avseende återvärdepapperisering och återvärdepapperisieringsposition. Detta sker genom att punkterna 40a och 40b läggs till i artikel 4 i kreditinstitutsdirektivet. Återvärde- papperisering definieras som värdepapperisering, i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i trancher och minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition. Återvärdepapperiseringsposition definieras som exponering mot en återvärdepapperisering. Motsvarande tillägg görs i kapitalkravsdirektivet genom en ny definition i artikel 3.1 första stycket, där ett led t läggs till. Av det nya ledet framgår att med värdepapperiseringsposition och återvärdepapperiseringsposition avses detsamma som definitionerna av dessa begrepp i kreditinstitutsdirektivet.

Skälen för regeringens förslag: Genom ändringsdirektivet införs begreppet återvärdepapperisering. Detta begrepp bör definieras i kapitaltäckningslagen som en värdepapperisering i vilken den risk som är förenad med en underliggande grupp av exponeringar delas upp i delar och minst en av de underliggande exponeringarna är en värde- papperisering. Av språkliga skäl används ordet ”delar” i stället för ordet ”trancher”.

Någon definition av återvärdepapperiseringsposition bedöms inte nödvändig att ta in i kapitaltäckningslagen.

7.1.2Kapitalbas och värdepapperisering

Regeringens bedömning: Möjligheten enligt kreditinstitutsdirektivet till avdrag från kapitalbasen för exponeringar genom värde- papperiseringspositioner i handelslagret ryms inom befintlig lag- reglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Artikel 57 i kreditinstitutsdirektivet

anger vad som ska utgöra ett kreditinstituts icke-gruppbaserade kapitalbas och vilka avdrag som ska göras. Punkten r anger att belopp för exponeringar genom värdepapperiseringspositioner som enligt del 4 i bilaga IX ges en riskvikt på 1 250 procent beräknat på det sätt som anges i bilagan, får räknas av. För att reducera incitamenten för att ha väderpapperiseringspositioner i kapitalbasen är den maximala riskvikten på 1 250 procent angiven.

Genom ändringsdirektivet görs ett tillägg i artikel 57.r för att inkludera även positioner i handelslagret. Den nya lydelsen är:

"r) Beloppet för exponeringar genom värdepapperiseringspositioner som enligt detta direktiv ges en riskvikt på 1 250 procent och beloppet för exponeringar genom värdepapperiseringspositioner i handelslagret som

skulle ges riskvikten 1 250 procent om de fanns i samma kreditinstituts övriga verksamhet.”

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 57.r i kreditinstituts- direktivet har genomförts i svensk rätt genom 3 kap. 7 § kapital- täckningslagen. Av den bestämmelsen framgår att ett institut från kapitalbasen får räkna av värdet av positioner i värdepapperisering som annars skulle ges riskvikten 1 250 procent. Härutöver har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter avseende villkoren för att räkna av poster från kapitalbasen och omfattningen av dessa poster. Det tillägg som nu görs i kredit- institutsdirektivet bedöms rymmas inom gällande svensk lagreglering. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig för att hantera tillägget i artikel 57.r

7.1.3Minimikrav på kapitalbas för kreditrisker avseende värdepapperisering

Regeringens förslag: Om ett institut som är originator eller ett medverkande institut har sålt instrument från handelslagret till ett specialföretag för värdepapperisering med följden att någon kapitalbas inte behöver innehas för den risk som är förenad med dessa instrument, ska institutet, för det fall det har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser, beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: I kreditinstitutsdirektivets avsnitt 3

anges minimikrav på kapitalbas för kreditrisker. Underavsnitt 4 anger villkor som gäller för värdepapperisering. Genom ändringsdirektivet ändras artikel 101.1 i detta avsnitt till att gälla för kreditinstitut som är originator samt för medverkande kreditinstitut. Därtill görs tillägg i artikeln om att reglerna även gäller om ett medverkande institut eller ett kreditinstitutet som är originator har sålt instrument från sitt handelslager till ett specialföretag för värdepapperisering (SPV) så att följden av detta blir att ett kapitalkrav för kreditrisk inte längre behöver beräknas för dessa instrument. Ändringen syftar till att hindra att förbudet mot implicit stöd från originator eller medverkande institut ska kunna kringgås genom att handelslagret utnyttjas för sådant stöd.

Den nya lydelsen av artikel 101.1 är:

"1. Ett medverkande kreditinstitut, eller ett kreditinstitut som är originator och som avseende en värdepapperisering har tillämpat artikel 95 vid beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp eller sålt instrument från sitt handelslager till ett specialföretag för värdepapperisering (SPV) så att följden av detta blivit att det inte längre behöver inneha en kapitalbas för den risk som är förenad med dessa instrument, får inte, i syfte att minska potentiella eller faktiska förluster för investerare, ge stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser.”

Skälen för regeringens förslag: Artikel 101 i kreditinstitutsdirektivet har genomförts i svensk rätt bl.a. genom 4 kap. 2 § första stycket 2 och

Prop. 2010/11:110

andra stycket kapitaltäckningslagen. Av första stycket 2 framgår att ett Prop. 2010/11:110 institut som har gett stöd till en värdepapperisering utöver sina

avtalsmässiga förpliktelser ska beräkna ett kapitalkrav för exponeringar som om ingen värdepapperisering skett. En motsvarande bestämmelse gäller enligt andra stycket för institut som medverkar vid värdepapperisering av ett annat instituts exponeringar.

De ändringar som gjorts av artikel 101 ryms inte inom befintlig reglering. Bestämmelsen i 4 kap. 2 § kapitaltäckningslagen bör därför ändras så att det även framgår att ett institut eller ett medverkande institut som sålt instrument från handelslagret till ett SPV med följden att de inte lägre behöver beräkna ett kapitalkrav för den risk som är förenad med dessa instrument, inte får ge stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser.

7.2Regler om rörlig ersättning

Regeringens bedömning: Kreditinstitutsdirektivets regler om rörlig ersättning ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Sveriges Advokatsamfund och FAR SRS anser att det är tveksamt om delegation av normgivningsmakt är möjlig såvitt avser reglering av rörlig ersättning och ersättningssystem. Vidare anförs att eventuell delegation bör framgå av uttryckliga bemyndiganden.

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och FTF – facket för försäkring och finans anser att det bör tydliggöras att föreskrifter och allmänna råd som lämnas rörande rörlig ersättning inte påverkar arbetsmarknadens parters rätt att ingå och tillämpa kollektivavtal.

Ändringsdirektivets innehåll

Inledning

Genom ändringsdirektivet införs bestämmelser om att institutens ersättningssystem, för de befattningshavare vars verksamhet har en betydande påverkan på institutets riskprofil, ska vara förenliga med och bidra till en sund och effektiv riskhantering. Den övergripande bestämmelsen kompletteras med vissa generella principer för ersättningssystemens utformning och tillämpning. Av dessa principer framgår utöver att en ersättningspolicy ska vara förenlig med sund och effektiv riskhantering att policyn inte får stå i strid med institutets långsiktiga intressen. Därtill framgår att garanterad rörlig ersättning inte är förenlig med sund riskhantering och därför normalt sett inte ska tillåtas. Kreditinstitut och värdepappersbolag ska säkerställa att den totala rörliga ersättningen inte begränsar företagets möjlighet att stärka sin kapitalbas. Behöriga myndigheter ska ha rätt att begränsa den rörliga

ersättningen som andel av den totala nettoförtjänsten om denna inte är

100

förenlig med möjligheten att bibehålla en sund kapitalbas. Därutöver Prop. 2010/11:110 anges att policyn på en principiell nivå ska fastställas av institutets

styrelse och vara föremål för löpande oberoende översyn. Kreditinstitut och värdepappersbolag som är betydande avseende storlek, intern organisation och som har en komplex och vidstäckt verksamhet ska därtill etablera en ersättningskommitté som en del av företagets ledningsstruktur och organisation. Därtill anges att eventuell prestations- baserad ersättning ska bygga på en kombination av individuell och kollektiv prestation samt institutets övergripande resultat. En ersättnings- policy ska vidare innefatta en balanserad avvägning mellan fast och rörlig del, inte belöna misslyckanden, innehålla möjlighet till riskjustering samt bygga på en senarelagd utbetalning vid fall av ersättning med mer betydande belopp.

Utöver ovanstående, finns regler om lämnande av information avseende ersättningssystems utformning och beslutsprocessen vid dess fastställande.

Behöriga myndigheter ska ha rätt att utfärda såväl kvalitativa åtgärder (föreläggande att avhjälpa vissa brister i ett ersättningssystem) som kvantitativa åtgärder (höjt kapitalkrav), och kunna vidta finansiella och icke-finansiella sanktioner i de fall som kreditinstitut eller värde- pappersbolag inte lever upp till de krav som anges i kreditinstituts- direktivet. Sanktionerna mot den som inte följer reglerna ska enligt CRD III vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Villkoren bygger på principer antagna av Financial Stability Board (FSB) samt rekommendationer beslutade av kommissionen i april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn. FSB-principerna och kommissionens rekommendationer har redan genomförts i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd FFFS 2009:6 och FFFS 2009:7.

Innehållet mer i detalj

Genom ändringsdirektivet kompletteras villkoren i artikel 22 med nya villkor för kontroll av ersättningspolicyer och praktisk tillämpning. Artikel 22.1 innebär att hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter ska kräva att varje kreditinstitut har effektiva styrformer, som inkluderar en tydlig organisationsstruktur med en väl definierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning, effektiva metoder för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera de risker som kreditinstitutet är, eller skulle kunna bli, exponerat för. Behörig tillsynsmyndighet ska också kräva att det finns lämpliga interna kontrollmekanismer, och sunda förfaranden för administration, redovisning och ersättningspolitik samt en ersättningspraxis som är förenlig med och främjar en sund och effektiv riskhantering.

Därtill tillkommer en ny punkt (artikel 22.3) som innebär att hemmedlemsstaternas behöriga tillsynsmyndigheter ska använda den information som de fått i enlighet med de kriterier som anges i punkt 15(f) i bilaga XII del 2, för att jämföra ersättningstrender. Behöriga myndigheter ska förse CEBS med denna information.

101

En ytterligare punkt (artikel 22.4) anger att CEBS ska säkerställa att Prop. 2010/11:110 det finns riktlinjer för sund ersättningspolicy som följer de principer som

anges i punkterna 23 och 24 i bilaga V. Riktlinjerna ska också beakta de principer för en sund ersättningspolitik som anges i kommissionens rekommendation från den 30 april 2009 om ersättningspolicy i den finansiella tjänstesektorn. Den europeiska värdepapperstillsynskom- mittén (CESR), ska samarbeta med CEBS för att säkerställa att det finns riktlinjer för ersättningspolitik för de kategorier av anställda som medverkar i tillhandahållande av investeringstjänster och verksamheter som anges i punkt 2 i artikel 4(1) i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG10 om marknader för finansiella instrument. CEBS ska använda den information som de får från de behöriga myndigheterna i enlighet med tredje stycket i denna artikel för att jämföra praxis inom unionen.

Ännu en ny punkt (artikel 22.5) innebär att hemlandstillsyns- myndigheter ska samla in information om antalet individer per kreditinstitut som har en ersättning på en miljon euro eller mer, vilket affärsområde det rör sig om och ersättningens huvudsakliga bestånds- delar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner och pensions- avsättningar. Denna information ska vidarebefordras till CEBS som ska sammanställa informationen på en aggregerad nivå för varje medlemsstat i ett enhetligt rapporteringsformat. CEBS får utveckla vägledning för att underlätta ett enhetligt genomförande av regeln.

Med anledning av att kreditinstitutsdirektivet utökas med nya villkor för rörlig ersättning har det uppstått ett behov av att i direktivet ange vad som ska avses med diskretionära pensionsförmåner. Genom ändrings- direktivet utökas därför kreditinstitutsdirektivets artikel 4 med en ny punkt 49 som anger en definition av diskretionära pensionsförmåner.

Av skälen till ändringsdirektiven framgår att bestämmelserna om ersättning inte ska påverka det fulla utövandet av grundläggande rättigheter som är garanterade i fördragen, här ibland arbetsmarknads- parternas rätt att ingå och tillämpa kollektivavtal i enlighet med nationell lagstiftning och sedvana.

Skälen för regeringens bedömning

Förhållandet till regeringsformen

Genom den ändring som gjorts i artikel 22.1 i kreditinstitutsdirektivet kompletteras gällande regler om riskhantering med en uttrycklig skyldighet för institut att upprätta och vidmakthålla en ersättningspolitik och ersättningspraxis som är förenlig med en effektiv riskhantering.

Sveriges Advokatsamfund och FAR SRS anser att det är tveksamt om delegation av normgivningsmakt är möjlig såvitt avser reglering av rörlig ersättning och ersättningssystem. I detta avsnitt behandlas frågan i vilken

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG.

102

utsträckning det enligt regeringsformen (RF) är möjligt för riksdagen att delegera sin föreskriftsrätt till regeringen för regler om rörlig ersättning.

Av avgörande betydelse för om delegation av föreskriftsrätt kan ske är vilken typ av regler som avses omfattas av ett bemyndigande. Av 8 kap. 2 § första stycket 2 RF följer att föreskrifter ska meddelas genom lag om de avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska för- hållanden. Enligt 8 kap. 3 § första stycket RF kan riksdagen emellertid bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på detta område, förutsatt att föreskrifterna inte avser 1) annan rättsverkan av brott än böter, 2) skatt utom tull på införsel av varor, eller 3) konkurs eller utsökning. Möjlighet till bemyndigande saknas i fråga om bl.a. föreskrifter som avser enskildas personliga ställning och deras personliga och ekonomiska förhållanden inbördes (jfr 8 kap. 2 § första stycket 1 RF).

Reglerna om rörlig ersättning i CRD III har införts som ett komplement till övriga bestämmelser i kapitaltäckningsregelverket för att främja finansiell stabilitet. Reglerna har till syfte att förbättra institutens hantering av risker som kan uppstå till följd av utformningen av ersättningssystemen. De innebär en uttrycklig skyldighet för instituten att upprätthålla en ersättningspolitik och en ersättningspraxis som är förenlig med en effektiv riskhantering. De institut som ska tillämpa reglerna står under Finansinspektionens tillsyn. Inspektionen övervakar därmed att reglerna om rörlig ersättning följs av instituten. Reglerna är sanktionerade genom att inspektionen kan ingripa med förelägganden m.m. för ett institut som inte följer reglerna. Föreskrifterna kan således endast åberopas av en företrädare för det allmänna och inte av någon enskild mot annan enskild. Enligt regeringens uppfattning utgör bestämmelserna sådana offentligrättsliga föreskrifter som omfattas av 8 kap. 2 § första stycket 2 RF. Eftersom föreskrifterna inte avser något av de ämnen som nämns i 8 kap. 3 § första stycket 1–3 är delegation därmed möjlig. Regeringen vill i sammanhanget framhålla att frågan om förhållandet mellan regeringsformens normgivningsbestämmelser och de föreskrifter som Finansinspektionen får besluta med stöd av bemyndiganden som redan finns i kapitaltäckningslagen, lagen om bank- och finansieringsrörelse samt lagen om värdepappersmarknaden har behandlats vid flera tillfällen i förarbetena till bl.a. de ändringar av kapitaltäckningsreglerna som genomförts under åren (se prop. 1994/95:50 s. 283 ff. och prop. 2006/07:5 s. 100 ff.).

Val mellan lag eller myndighetsföreskrift

Enligt 6 kap. 2 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden ska ett institut identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Institut ska även se till att ha en tillfredsställande intern kontroll. Vidare ska institut särskilt se till att deras kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att deras förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta ska institutet ha metoder som gör det möjligt att

Prop. 2010/11:110

103

fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och Prop. 2010/11:110 fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som de

är eller kan komma att bli exponerade för. Metoderna ska utvärderas för att säkerställa att de är heltäckande.

Genom bemyndiganden i 16 kap. 1 § första stycket 3 lagen om bank- och finansieringsrörelse samt 8 kap. 42 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om vilka åtgärder som ett kreditinstitut ska vidta för att uppfylla kraven på soliditet och likviditet, riskhantering, genomlysning, sundhet samt riktlinjer och instruktioner. Bestämmelserna i kapitaltäckningslagen och lagen om värdepappers- marknaden avseende riskhantering bedöms omfatta även de risker som kan ligga i system för rörlig ersättning. Vilka åtgärder som institut ska vidta för att uppfylla kraven på riskhantering vad gäller rörlig ersättning bör regleras i föreskrifter. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

Vid införandet av 1994 års kapitaltäckningslag och 2006 års kapital- täckningslag konstaterades också att reglerna i de direktiv som ligger till grund för lagstiftningen är omfattande, mycket detaljerade och tekniskt komplicerade. Eftersom regelverket är omfattande och sannolikt behöver ändras ofta för att hållas aktuellt och följa utvecklingen på de finansiella marknaderna bedömdes det inte lämpligt att ge hela regelverket form av lag. Därför valdes en kombination av lag och myndighetsföreskrifter (se prop. 1994/95:50 s. och prop. 2006/07:5). Reglerna om rörlig ersättning är i stor utsträckning framtagna inom ramen för det europeiska tillsynssamarbetet. Reglerna kan löpande behöva anpassas till nya eller ändrade europeiska riktlinjer samtidigt som de behöver anpassas till förhållandena på den svenska marknaden. Detta sammantaget gör att reglerna lämpar sig mindre väl för en reglering i lagform. I stället bör Finansinspektionen reglera ersättningsfrågorna med stöd av gällande bemyndiganden om vilka åtgärder som instituten behöver vidta för att uppfylla kraven på riskhantering.

7.2.1Tillsyns- och upplysningsplikt

Inledning

De tillkommande reglerna vad gäller tillsyn och upplysningsplikt i CRD III syftar till att säkerställa att marknadsaktörer får all den information de behöver för att kunna bedöma ett kreditinstituts riskprofil. I skälen till CRD III anges även att kreditinstitut ska kunna avkrävas att lämna ytterligare information, utöver den som anges i kreditinstitutsdirektivet, för att uppnå målet om full transparens avseende institutets riskhantering.

104

7.2.2

Behöriga myndigheters möjlighet till ingripande

Prop. 2010/11:110

Regeringens bedömning: De nya leden, f) och g), i artikel 136.1 om behöriga myndigheters befogenheter i kreditinstitutsdirektivet bedöms rymmas inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning: I promemorian görs bedömningen att ändringsdirektivets bestämmelser om utökade möjligheter för de behöriga myndigheterna att vidta åtgärder mot institut som inte uppfyller direktivets krav inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker bedöm- ningen eller lämnar den utan erinran. Finansinspektionen anser att artikel 124.3 inte är tydligt genomförd då det inte finns någon möjlighet att enligt 2 kap. 2 § kapitaltäckningslagen fatta beslut om förhöjd kapitalbas för ett institut där kapitaliseringen anses otillräcklig. Riksbanken anser att bestämmelsen i artikel 136.2 i dess nya lydelse tycks ge Finansinspek- tionen vidare ramar än de i gällande rätt att besluta om förhöjt kapitalkrav i de fall då inspektionen i samband med den årliga kapitalutvärderingen anser att det behövs för att täcka de risker som institutet är eller troligen kommer att bli exponerat emot inom en rimlig tidshorisont.

Ändringsdirektivets innehåll: I kreditinstitutsdirektivets artikel 136 anges vilka åtgärder som den behöriga myndigheten har befogenhet att vidta i de fall som ett kreditinstitut som inte uppfyller kraven i kreditinstitutsdirektivet inte självmant, på ett tidigt stadium, vidtar nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med situationen.

Genom CRD III utökas behöriga myndigheters befogenheter genom möjligheten att vidta ytterligare åtgärder. Två nya led läggs till kreditinstitutsdirektivets artikel 136.1 som (f) och (g). Led (f) innebär att behöriga myndigheter kan kräva att kreditinstitut ska begränsa den rörliga ersättningen som andel av den totala nettointäkten när denna är oförenlig med bibehållandet av en sund kapitalbas. Led (g) medför att behörig myndighet kan kräva att kreditinstitut använder nettovinsten för att stärka kapitalbasen.

Vidare läggs det till ett nytt stycke i kreditinstitutsdirektivets artikel 136.2. Av det nya stycket följer att den behöriga myndigheten vid fastställande av lämplig nivå på kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som görs enligt artikel 124, ska bedöma om något specifikt kapitalbaskrav utöver miniminivån krävs för att täcka risker som ett kreditinstitut är eller kan bli utsatt för, med hänsyn tagen till följande:

(a)de kvantitativa och kvalitativa aspekterna av kreditinstitutets bedömningsprocess som anges i artikel 123,

(b)kreditinstitutens styrformer, metoder och mekanismer som anges i artikel 22,

(c)utfallet av översynen och utvärderingen som görs i enlighet med artikel 124.

Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i artikel 136.1 b och

136.1 c har genomförts i svensk rätt genom 12 kap. 1 och 3 §§ kapital-
täckningslagen, 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse samt
25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden. Dessa bestämmelser ger	105

Finansinspektionen rätt att ingripa mot institut som inte uppfyller kraven i bl.a. nämnda lagar eller andra författningar som reglerar dess verksamhet. Vid genomförandet av kreditinstitutsdirektivet konstaterades att uppräkningen i artikel 136.1 av vilka åtgärder som inspektionen kan förelägga ett institut att vidta endast är exempel på åtgärder. Det ansågs därför inte vara en heltäckande lösning att räkna upp åtgärderna. Ett förtydligande gjordes dock i 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse med anledning av ett påpekande från Lagrådet (se prop. 2006/07:5 s. 359 f.). Införandet av punkterna (f) och (g) i artikel 136.1 innebär att den exemplifierande listan över åtgärder som inspektionen får vidta mot ett kreditinstitut med brister blir något längre. Denna ändring bedöms, med hänsyn till den valda lagstiftningstekniken, rymmas inom gällande rätt.

Genom det nya stycket i artikel 136.2 införs en skyldighet för den behöriga myndigheten att, med hänsyn till resultatet av löpande tillsynsåtgärder, bedöma huruvida ett institut ska påföras ett högre kapitalbaskrav än miniminivån för att täcka de risker som institutet är eller kan komma att vara exponerat för. Vid denna bedömning ska myndigheten beakta kvantitativa och kvalitativa aspekter av institutens bedömningsprocesser avseende metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt med hänsyn till dess risk (artikel 123), institutets styrformer, metoder och mekanismer för riskhantering (artikel 22) samt resultat av tillsynsanalyser (artikel 124).

Av 2 kap. 1 § kapitaltäckningslagen framgår att ett institut, vid varje tidpunkt, ska ha en kapitalbas som motsvarar summan av kapitalkraven för kreditrisker, marknadsrisker och operativa risker eller den kapitalbas som framgår av ett beslut enligt 2 kap. 2 §. Av 2 § framgår att Finansinspektionen i vissa fall kan besluta att ett institut ska ha en högre kapitalbas än den miniminivå som följer av 1 § första stycket. Ett sådant beslut kan fattas om institutet inte uppfyller kraven i 6 kap. 1–3, 4 a, 4 b och 5 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse om bl.a. soliditet och likviditet, riskhantering och genomlysning eller 8 kap. 2–8 §§ lagen om värdepappersmarknaden. En förutsättning för att inspektionen ska kunna fatta ett beslut om ökad kapitalbas är att någon annan åtgärd inte är tillräcklig för att få institutet att rätta bristerna inom rimlig tid. Med annan åtgärd avses sådana åtgärder som inspektionen enligt 15 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse och motsvarande bestämmelser i 25 kap. lagen om värdepappersmarknaden får vidta mot ett institut som inte följer de bestämmelser som gäller för dess verksamhet. Om bristerna kan åtgärdas inom rimlig tid genom en annan åtgärd är alltså inte 2 kap. 2 § första stycket kapitaltäckningslagen tillämplig. Av 2 kap. 2 § andra stycket framgår att första stycket inte heller är tillämpligt om bristen i institutet är så allvarlig att verksamhetstillståndet ska återkallas.

Det nya stycket i artikel 136.2 framgår att den behöriga myndigheten vid fastställande av en lämplig nivå på kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som görs vid kapitalutvärderingen, ska bedöma om något specifikt kapitalbaskrav utöver miniminivån krävs. Som

Riksbanken och Finansinspektionen påpekat bör inspektionen ha tämligen vida befogenheter att vid den kapitalutvärdering som görs årligen besluta om ett förhöjt kaptialbaskrav och att inspektionen inte ska vara skyldig att först överväga andra åtgärder. Regeringen anser att det

Prop. 2010/11:110

106

finns goda skäl för inspektionens och Riksbankens uppfattning men anser Prop. 2010/11:110 inte att det finns tillräckligt beredningsunderlag för att i detta ärende

lämna ett lagförslag i denna del. Regeringen avser därför att återkomma till frågan i ett annat lagstiftningsärende.

7.2.3Kreditinstitutens upplysningsplikt

Regeringens förslag: Ett institut ska offentliggöra information om dess kapitaltäckning och information som ger en heltäckande bild av hur institutet avser att hantera risker och exponeringar samt ge en heltäckande bild av dess riskprofil.

Ett institut ska ha skriftliga riktlinjer för hur det ska uppfylla kravet på att offentliggörandet av informationen är tillfredställande med avseende på om informationen ger en heltäckande bild av institutets riskprofil.

Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens förslag.
Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.
Ändringsdirektivets innehåll: Av ändringsdirektivet framgår att
villkoren för kreditinstitutens upplysningsplikt ändras genom en ändring
av artikel 145.3 i kreditinstitutsdirektivet. De nya villkoren innebär att ett
kreditinstitut ska anta en formell policy för att uppfylla de upp-
lysningskrav som anges i artikelns punkter 1 och 2 och att det ska ha
riktlinjer för bedömning av om dess information är tillfredsställande,
även i fråga om kontroll och frekvens. Ett kreditinstitut ska också ha en
policy för att värdera om den information som lämnas förmedlar
institutets riskprofil på ett heltäckande sätt till marknadsaktörerna. Om
den informationen som lämnas inte förmedlar riskprofilen på ett
heltäckande sätt, ska kreditinstitutet offentliggöra den ytterligare
information som behövs för att ge denna heltäckande bild Ett institut ska
emellertid endast vara skyldiga att offentliggöra information som inte
utgör företagshemligheter eller konfidentiell information enligt de
kriterier som anges i bilaga XII, del 1.
Skäl till regeringens förslag: Artikel 145.3 har genomförts i svensk
rätt genom 8 kap. 3 § kapitaltäckningslagen. Av bestämmelsen framgår
att ett instituts styrelse ska se till att det finns skriftliga riktlinjer
avseende hur kraven på offentliggörande av information ska uppfyllas
och för hur det ska utvärderas om den offentliggjorda informationen är
tillfredställande, inkluderat hur informationen kontrollerats samt hur ofta
den offentliggörs. Av 8 kap. 2 § kapitaltäckningslagen framgår
skyldigheten för institut att offentliggöra viss information om
kapitaltäckning, risker och exponeringar.
De tillkommande krav som ställs genom den nya formuleringen av
kreditinstitutsdirektivets artikel 145.3 avseende ytterligare krav på
offentliggörande av information och analys av offentliggjord information
bedöms inte fullt ut rymmas inom befintlig lagstiftning. Det bör därför i
8 kap. 2 § kapitaltäckningslagen förtydligas att den information som ska
lämnas måste ge en heltäckande bild av institutets medel för att hantera
risker och exponeringar samt av institutets riskprofil. Vidare bör	107

8 kap. 3 § kapitaltäckningslagen ändras så att det framgår att ett institut Prop. 2010/11:110 även ska ha riktlinjer och instruktioner för hur det ska uppfylla kravet på

att den information som offentliggörs är tillfredställande genom att den ger en heltäckande bild av institutets riskprofil.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har enligt gällande rätt bemyndigande att meddela föreskrifter avseende vilken information som ska offentliggöras enligt 8 kap. 2 § kapitaltäcknings- lagen, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas och hur informationens riktighet kontrolleras. Befintligt bemyndigande bedöms inte behöva ändras för att uppfylla kraven i den nya lydelsen av artikel 145.3.

7.2.4Beräkning av kapitalbasen

Regeringens bedömning: Ändringarna i kreditinstitutsdirektivet avseende beräkningen av ett instituts kapitalbas ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Ändringsdirektivets innehåll: Genom CRD III tillkommer en ny punkt i kreditinstitutsdirektivets artikel 64 som anger villkor för avdragsberäkning avseende kapitalbasen. I ändringsdirektivet anges att CEBS ska utarbeta riktlinjer avseende de detaljer som ska gälla för tillämpningen av bestämmelsen. Den nya punkten i artikel 64 anger att ett kreditinstitut ska tillämpa kraven som anges i kapitalkravsdirektivets bilaga VII, avsnitt B för alla sina tillgångar som är bokförda till verkligt värde vid beräknande av kapitalbasen och ska från summan av posterna

(a) till (ca) minus posterna (i) till (k) i artikel 57 dra det belopp för eventuella värdejusteringar som härutöver behövs.

Vidare får kreditinstitutsdirektivets artikel 66.2 ny lydelse som innebär att hänvisningen i sista stycket ändras från befintlig hänvisning till bilaga IX del 4 i kreditinstitutsdirektivet till att hänvisa till bilaga I eller V i kapitalkravsdirektivet.

Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser om kapitalbasen finns i 3 kap. kapitaltäckningslagen. Utöver dessa bestämmelser har regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigats att meddela föreskrifter om villkoren för att räkna in eller av poster i kapitalbasen enligt 3 kap. De nya krav på beräkning av kapitalbasen som införs genom införandet av artikel 64.5 bedöms rymmas inom befintlig föreskriftsrätt. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

Artikel 66.2 har genomförts i svensk rätt genom 3 kap. 8 § kapitaltäckningslagen samt föreskrifter meddelade av Finansinspek- tionen. Den ändring som nu görs avseende bilagehänvisning ryms inom befintligt bemyndigande att meddela föreskrifter.

108

7.2.5

Avvecklingsrisker

Prop. 2010/11:110

Regeringens förslag: Vid beräkning av kapitalkrav för marknads- risker ska avvecklingsrisker i hela verksamheten beaktas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Artikel 75 i kreditinstitutsdirektivet

innehåller villkor för miniminivå på kapitalbasen. Artikeln anger att varje medlemsstat ska kräva av kreditinstitut att de kan redovisa en kapitalbas som vid varje tillfälle är minst lika med det sammanlagda beloppet av kraven enligt a–d i artikeln.

Genom ändringsdirektivet flyttas kapitalkravet för avvecklingsrisk från b till c i artikeln. Detta innebär att avvecklingsrisk i all verksamhet ska beaktas vid beräknandet av kapitalkrav för avsättning för risker enligt artikel 18 i kapitalkravsdirektivet.

Därtill ändras b genom att kapitalkrav enligt artikeln ska bestämmas i enlighet med artikel 18 och artiklarna 28–32 i kapitalkravsdirektivet. Där den sistnämnda referensen till artikel 28–32 om övervakning och kontroll av stora exponeringar är ny.

Skälen för regeringens förslag: Av 2 kap. 4 § kapitaltäckningslagen framgår att det för marknadsrisker krävs ett kapital som uppgår till summan av kapitalkraven för motpartsrisker för verksamhet i handelslagret, avvecklingsrisker för verksamhet i handelslagret, positionsrisker för verksamhet i handelslagret samt valutarisker och råvarurisker i hela verksamheten.

En ändring av kapitaltäckningslagen bör göras så att det framgår att avvecklingsrisk i hela verksamheten ska beaktas vid beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisker.

7.2.6Befogenheter att vidta sanktioner

Regeringens bedömning: Finansinspektionen har enligt gällande rätt befogenheter att ålägga institut sanktioner i den utsträckning som krävs genom den nya lydelsen av artikel 54 i kreditinstitutsdirektivet.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens
bedömning.
Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.
Ändringsdirektivets innehåll: Ändringsdirektivet medför att
kreditinstitutsdirektivets artikel 54 som ställer krav på befogenheter för
de behöriga myndigheterna att vidta sanktioner utökas med en ny punkt
som anger att medlemsstaterna ska säkerställa att för tillämpningen av
artikelns första stycke, ska ländernas respektive behöriga myndigheter ha
befogenhet att ålägga såväl ekonomiska som icke ekonomiska sanktioner
eller åtgärder. Dessa sanktioner respektive åtgärder måste vara effektiva,
proportionerliga och avskräckande. Artikelns första stycke anger att
medlemsstaterna svarar för att deras behöriga myndigheter kan besluta
och vidta de åtgärder och sanktioner, utöver återkallelse av auktorisation
och tillämpning av straffrättslig lag, som behövs för att överträdelser av	109
	109

lagar och andra författningar om tillsyn av och om verksamhet i Prop. 2010/11:110 kreditinstitut ska upphöra.

Skälen för regeringens bedömning: Finansinspektionen har genom 12 kap. kapitaltäckningslagen, 15 kap. lagen om bank- och finansierings- rörelse och 25 kap. lagen om värdepappersmarknaden möjlighet att ingripa mot institut som åsidosatt sina skyldigheter enligt nämnda lagar eller andra författningar som reglerar institutens verksamhet. Ingripandena sker genom utfärdande av föreläggande att vidta åtgärder inom viss tid, förbjuda verkställighet av beslut eller meddela anmärkning. För allvarliga överträdelser ska inspektionen återkalla verksamhetstillståndet, eller om det är tillräckligt meddela varning. Varning eller anmärkning får förenas med straffavgift. Föreläggande och förbud får förenas med vite. Härutöver får inspektionen ta ut en förseningsavgift om högst 100 000 kronor av institut som inte i tid lämnar föreskrivna upplysningar om sin verksamhet.

Finansinspektionen har enligt gällande rätt befogenheter att ålägga institut sanktioner i den utsträckning som krävs av den nya lydelsen genom artikel 54 i kreditinstitutsdirektivet. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

7.3Ändringar av kapitalkravsdirektivet

Inledning

Artikel 2 i ändringsdirektivet anger ändringar i kapitalkravsdirektivet. Ändringen som anges i artikel 2.1 i ändringsdirektivet, tas upp i avsnitt 6.1 om återvärdepapperisering. Övriga ändringar behandlas nedan.

7.3.1Beräkning av kapitalbas

Regeringens bedömning: Ändringen i kapitalkravsdirektivet avseende beräkning av kapitalbasen ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet ändras den

inledande texten i artikel 17.1 i kapitalkravsdirektivet genom att hänvisning till punkt 4 i texten nedan ersätts med en hänvisning till punkt 36.

”Om ett institut beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt

bilaga II till detta direktiv i enlighet med artiklarna 84–89 i direktiv 2006/48/EG, skall följande gälla för den beräkning som avses i punkt 4 i del 1 av bilaga VII i direktiv 2006/48/EG.”

Den nya hänvisningen till punkt 36 avser behandling av förväntade förlustbelopp till skillnad från befintlig hänvisning till punkt 4 som anger riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot företag, institut,

nationella regeringar och centralbanker.

110

Skälen för regeringens bedömning: Artikel 17 i kapitalkravs- Prop. 2010/11:110 direktivet har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Den nu aktuella ändringen bör hanteras på samma

sätt. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

7.3.2Kapitalkrav för marknadsrisker

Regeringens bedömning: Ändringen i kapitalkravsdirektivet vad avser beräkningen av kapitalkravet för marknadsrisker ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet tillkommer

en ny hänvisning till punkt 1–4 i bilaga II vid beräkning av kapitalkrav för övrig verksamhet i kapitalkravsdirektivets artikel 18.1 a. Den nya lydelsen av punkten a anger därmed att instituten för verksamhet som hänför sig till handelslagret ska ha en kapitalbas som alltid uppgår till eller överstiger summan av de kapitalkrav som beräknas i enlighet med de metoder och alternativ som anges i artikel 28–32 och bilagorna I, II och VI och, i tillämpliga fall bilaga V, och punkterna 1–4 i bilaga II.

Skälen för regeringens bedömning: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har bemyndigats att meddela föreskrifter om hur kapitalkravet för marknadsrisker ska beräknas. Det tillägg som nu gjorts i artikel 18.1 bör hanteras inom ramen för denna föreskriftsrätt. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig.

7.4Ändring i bilagor till kreditinstitutsdirektivet

Regeringens bedömning: Ändringarna i bilagor till kreditinstituts- direktivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet genomförs

ändringar i följande bilagor till kreditinstitutsdirektivet.

Bilaga V som reglerar tekniska kriterier avseende organisation och riskhantering. I bilagan införs ett nytt avsnitt avseende rörlig ersättning.

Bilaga VI som reglerar schablonmetoden. I bilagans del 1.3 om användning av kreditvärderingar som gjorts av ett exportkreditorgan får punkt 8 ny lydelse och en ny punkt 11 a införs. I avsnitt 12 om exponeringar i form av säkerställda obligationer ändras punkt 68.

Bilaga VII som reglerar internmetoden. I bilagans avsnitt 1, del 2 om PD, LGD och löptid ändras punkt 8.

Bilaga IX som reglerar värdepapperisering. I bilagans del 3 om externa kreditvärderingar läggs ett nytt stycke c till i punkten 1. I bilagans del 4

111

om beräkning ändras punkt 5, 6, 46, 47, 49, 52, 53, tabell 1 och tabell 4. Prop. 2010/11:110 Punkt 50, tabell 2 och tabell 5 utgår.

Bilaga XII som reglerar tekniska kriterier för upplysningsplikt. I bilagans del 2 om allmänna krav ersätts punkterna 9 och 10 och en ny punkt 15 läggs till.

Skälen för regeringens bedömning: Det nya avsnittet i bilaga V är en följd av de ändringar som görs i artikel 22 i kreditinstitutsdirektivet. Vad gäller ändringarna i bilaga V görs här samma bedömning som för artikel 22, att ändringarna bör hanteras genom myndighetsföreskrifter, (jfr avsnitt 7.2).

Bilaga VI, del 1 har genomförts i svensk rätt genom 2–10 och 24 §§ kapitaltäckningsförordningen och genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. De nu aktuella ändringarna bör regleras genom ändringar i dessa författningar.

Bilaga VII har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Även de nu aktuella ändringarna bör regleras genom föreskrifter.

Bilaga IX del 3 och 4 har genomförts i svensk rätt genom 18 § kapitaltäckningsförordningen och genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. De nu aktuella ändringarna bör regleras genom ändringar i dessa författningar.

Bilaga XII har genomförts i svensk rätt genom 8 kap. 2 § kapital- täckningslagen och föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Av bestämmelserna kapitaltäckningslagen framgår att ett institut ska offentliggöra viss information om dess kapitaltäckning och dess strategier och målsättningar för hantering av dess risker och exponeringar. Av 13 kap. 1 § första stycket 32 kapitaltäckningslagen framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information som ska offentliggöras, vid vilken tidpunkt på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas och hur informationens riktighet ska kontrolleras. De nu aktuella ändringarna bör regleras inom ramen för denna föreskriftsrätt.

7.5Ändringar i bilagor till kapitalkravsdirektivet

Regeringens bedömning: Ändringarna i bilagorna till kapital- tkravsdirektivet ryms inom befintlig lagreglering.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran. Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet genomförs

ändringar i följande bilagor till kapitalkravsdirektivet.

Bilaga I som reglerar beräkning av kapitalkravet för positionsrisker. I bilagan ändras punkterna 8, 14, 34, nya punkter 14a, 14b, 14c, 16a införs, och punkten 35 utgår.

Bilaga II som reglerar beräkning av kapitalkrav för avvecklings- och motpartskreditrisk. Bilagans punkt 7 ersätts.

112

Bilaga V som reglerar användning av interna modeller för beräkning av kapitalkrav. Bilagans punkter 1, 4–8, 10 och 12 ändras, nya punkter 5 a–l och 10 a–b införs och punkt 9 utgår.

Bilaga VII del B som reglerar system och kontroller avseende handel. Bilagans punkt 2a, 3, 5 6a, 8, 9 och 11–15 ändras.

Skälen för regeringens bedömning: Bilagorna I, II, V har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen, även de nu aktuella ändringarna bör regleras genom föreskrifter.

Bilaga VII del B har genomförts i svensk rätt genom 6 kap. 2 § och 16 kap. 1 § 3 lagen om bank- och finansieringsrörelse, 8 kap. 4 § och 42 § första stycket 2 lagen om värdepappersmarknaden samt genom före- skrifter meddelade av Finansinspektionen. De nu aktuella ändringarna bör regleras genom föreskrifter.

Prop. 2010/11:110

113

Kommissionens direktiv 2009/83/EG

Prop. 2010/11:110

Inledning

För att säkerställa att kreditinstitutsdirektivet genomförs och tillämpas på ett enhetligt sätt i medlemsstaternas inrättade kommissionen och CEBS under år 2006 en arbetsgrupp, Capital Requirements Directive Transposition Group (CRDTG), med uppdrag att diskutera lösningar på frågor i samband med genomförandet av kreditinstitutsdirektivet. CRDTG kom fram till att vissa tekniska bestämmelser behövde specificeras ytterligare för att säkerställa en enhetlig tillämpning. Genom kommissionens direktiv 2009/83/EG av den 27 juli 2009 om ändringar av vissa bilagor till rådets direktiv 2006/48/EG med avseende på tekniska bestämmelser om riskhantering11 görs, med anledning av CRDTG:s slutsatser, ändringar i bilagorna V, VI, VII, VIII, IX, X och XII till kreditinstitutsdirektivet.

8.1Kapitalkrav för kreditrisker

Regeringens förslag: Ett institut som är originator får undanta de värdepapperiserade exponeringarna från sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp om originatorn tillämpar riskvikten 1 250 procent på de positioner den innehar i värdepapperiseringen eller räknar av dessa positioner från kapitalbasen enligt kapitaltäckningslagen.

Regeringens bedömning: Övriga ändringar i del 2 i bilaga IX till kreditinstitutsdirektivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att ett kapitalkrav för kreditrisker inte behöver beräknas för exponeringar som ett institut värdepapperiserat, om riskvikten 1 250 procent tillämpas på institutets samtliga positioner i värdepapperiseringen.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Finansinspektionen anser att lagförslaget bör skrivas om för att tydliggöra att originatorn får undanta de värdepapperiserade exponeringarna från sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp, om originatorn tillämpar riskvikten 1 250 procent på de positioner den innehar i värdepapperiseringen eller räknar av dessa positioner från kapitalbasen enligt kapitaltäckningslagen.

Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet 2009/83/EG görs ändringar i del 2 i bilaga IX till kreditinstitutsdirektivet genom att punkterna 1 och 2 får nya lydelser. Del 2 i bilaga IX reglerar minimikrav för erkännande av betydande kreditrisköverföring och beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar.

11 EUT L 196, 28.7.2009, s. 14 (Celex 32009L0083).

114

Genom ändringen införs bl.a. ett nytt led b) i punkten 1. Denna ändring Prop. 2010/11:110 innebär att ett institut från beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp

får undanta värdepapperiserade exponeringar, om riskvikten 1 250 procent tillämpas på alla positioner som institutet har i värde- papperiseringen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Av 4 kap. 2 § kapitaltäckningslagen följer att ett kapitalkrav för kreditrisker ska beräknas för exponeringar som ett institut värdepapperiserat eller om det har gett stöd till värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. Om institutet i samband med värdepapperiseringen överfört en betydande kreditrisk till tredje part behöver det inte beräknas något kapitalkrav.

Det bör i denna bestämmelse föras in en bestämmelse som anger att ett institut som är originator får undanta de värdepapperiserade expo- neringarna från sin beräkning av riskvägda exponeringsbelopp om originatorn tillämpar riskvikten 1 250 procent på de positioner den innehar i värdepapperiseringen eller räknar av dessa positioner från kapitalbasen enligt kapitaltäckningslagen.

Övriga bestämmelser som berörs av ändringarna i del 2 i bilaga IX har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Även de nu aktuella ändringarna bör omhändertas i föreskrifter.

8.2Övriga ändringar

Regeringens bedömning: Ändringarna i bilagorna till kredit- institutsdirektivet, utöver den som behandlas i avsnitt 7.1, föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm- ning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller lämnar den utan erinran.

Ändringsdirektivets innehåll: Genom direktivet görs ändringar i följande bilagor till kreditinstitutsdirektivet.

Bilaga V som reglerar tekniska kriterier avseende organisation och riskhantering. Ändringarna rör ränterisk till följd av annan verksamhet än handel.

Bilaga VI som reglerar schablonmetoden. Ändringen rör den kreditbetygsbaserade metoden och kortfristiga exponeringar mot institut och företag.

Bilaga VII som reglerar internmetoden. Ändringarna rör riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar och motpartslösa tillgångar, löptid samt minimikrav för internmetoden.

Bilaga VIII som reglerar kreditriskreducering. Ändringarna rör godtagbarhet, minimikrav och beräkning av kreditriskreduceringens effekter.

115

Bilaga IX som reglerar värdepapperisering. Förutom de ändringar som redogörs för avsnitt 7.1 görs ändringar som rör beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och godtagbara likviditetsfaciliteter.

Bilaga X som reglerar operativ risk. Ändringarna rör schablonmetoden och internmetoden.

Bilaga XII som reglerar tekniska kriterier för upplysningsplikt. Ändringarna rör allmänna krav och krav som är villkor för användning för särskilda instrument eller metoder.

Skälen för regeringens bedömning: De regler i bilagorna som berörs av ändringar har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Även de nu aktuella ändringarna bör omhändertas i föreskrifter.

Prop. 2010/11:110

116

9	Följdändringar med anledning av	Prop. 2010/11:110
	Lissabonfördraget

Regeringens förslag: Hänvisningar till Europeiska gemenskapernas kommission i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ersätts med hänvisningar till Europeiska kommissionen.

Promemorians förslag: Frågorna har inte berörts i promemorian. Remissinstanserna har inte berört frågorna.

Skälen för regeringens förslag: Den 13 december 2007 under- tecknades Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Genom Lissabonfördraget har de grundläggande fördragen och vissa protokoll som hör till dem ändrats. Ändringarna innebär bl.a. att Europeiska unionen (EU) är en juridisk person och att vissa av unionens institutioner fått nya namn.

De ändringar som görs genom Lissabonfördraget innebär att hänvisningar i lag och andra författningar till Europeiska gemenskapen och de institutioner som bytt namn behöver ändras. I stället för till Europeiska gemenskapernas kommission ska hänvisas till Europeiska kommissionen. Detta är fallet i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar.

117

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Prop. 2010/11:110

10.1Ikraftträdande för genomförande av direktiv 2009/83/EG

Regeringens förslag: Lagändringarna som avser genomförandet av direktiv 2009/83/EG ska träda i kraft den 30 juni 2011.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran.

Skäl för regeringens förslag: Enligt ändringsdirektivets artikel 2 ska medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 31 oktober 2010. Vidare framgår att reglerna ska tillämpas från och med den 31 december 2010. Det har inte varit möjligt att genomföra ändringsdirektivets samtliga bestämmelser i svensk rätt inom de i direktivet föreskrivna tidsfristerna. Det är därför angeläget att ett fullständigt genomförande av direktivet kan ske så snart som möjligt för att minimera de negativa konsekvenserna av förseningen. De nu föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft den 30 juni 2011.

10.2Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för genomförandet av CRD II

10.2.1Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna som avser genomförandet av

CRD II ska träda i kraft den 30 juni 2011.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringsdirektivets artikel 4.1

ska medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 31 oktober 2010. Vidare framgår att reglerna ska tillämpas från och med den 31 december 2010. Det har inte varit möjligt att genomföra ändringsdirektivets samtliga bestämmelser i svensk rätt inom de i direktivet föreskrivna tidsfristerna. Det är därför angeläget att ett fullständigt genomförande av direktivet kan ske så snart som möjligt för att minimera de negativa konsekvenserna av förseningen. De nu föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft den 30 juni 2011.

118

10.2.2Exponeringar mot stater och centralbanker i en annan valuta än den nationella

Regeringens bedömning: Ändringen av övergångsbestämmelserna i artikel 153 i kreditinstitutsdirektivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Övergångsbestämmelsen i artikel 153 i kreditinstitutsdirektivet avseende ett svenskt eller utländskt instituts möjlighet att tillämpa riskvikten noll procent för exponeringar mot svenska staten som uttrycks och refinansieras i någon medlemsstats valuta förlängs till den 31 december 2015.

Vid genomförandet av 2006 års kreditinstitutsdirektiv infördes en motsvarande övergångsbestämmelse i förordningen (2006:1533) om kapitaltäckning och stora exponeringar. Den nu aktuella förlängningen av övergångsbestämmelsen bör också regleras i den förordningen.

10.2.3Stora exponeringar

Regeringens bedömning: Ändringen i övergångsbestämmelserna i artikel 154.10 i kreditinstitutsdirektivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: I artikel 154 i kredit- institutsdirektivet införs en ny punkt, 10. Av den punkten framgår att avseende avsnittet om stora exponeringar ska tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot institut som uppstått före den 31 december 2009 bli föremål för samma behandling som tillämpades enligt artiklarna 115.2 och 116 i deras lydelse före den 10 november 2009, dock inte längre än till den 31 december 2012.

Artiklarna 115.2 och 116 har genomförts i svensk rätt genom före- skrifter meddelade av Finansinspektionen. Den övergångsbestämmelse som nu införs genom artikel 154.10 bör också omhändertas genom föreskrifter.

10.2.4Beslut på gruppnivå om kapitalbasen

Regeringens förslag: Till och med den 31 december 2012 ska den tidsperiod inom vilken en överenskommelse om vilket beslut som bör fattas om den konsoliderade nivån på kapitalbasen vara 6 månader.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran.

Prop. 2010/11:110

119

Skälen för regeringens förslag: I artikel 154 i kreditinstitutsdirektivet Prop. 2010/11:110 införs en ny punkt, 11. Av den punkten framgår att den period som avses

i artikel 129.3 fram till den 31 december 2012 ska vara sex månader. Artikel 129.3 reglerar tillsynsmyndigheters gemensamma beslut om konsoliderad nivå på kapitalbasen. Den tidsperiod som avses är inom vilken tid ett sådant beslut ska fattas. Av artikel 129.3 framgår att tidsperioden efter övergångstidens slut ska vara fyra månader.

Det bör i svensk rätt införas en övergångsbestämmelse anger att fram till den 31 december 2012 ska den tidsperiod om fyra månader som föreskrivs i 10 kap. 6 a § kapitaltäckningslagen i stället vara 6 månader. Den tidsperiod som avses är den inom vilken en överenskommelse om vilket beslut som bör fattas om den konsoliderade nivån på en grupps kapitalbas.

10.2.5Undantag från reglerna om kapitalkrav för vissa värdepappersbolag

Regeringens förslag: Ett värdepappersbolag som tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet avseende vissa finansiella instrument får till och med år 2014, efter tillstånd av Finansinspektionen, överskrida vissa gränsvärden för stora expo- neringar i kapitaltäckningslagen utan att beräkna något särskilt kapitalkrav enligt samma lag.

Till och med år 2014 tillämpas inte bestämmelserna om kapitalkrav som avser värdepappersbolag i kapitaltäckningslagen för sådana värdepappersbolag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet avseende vissa finansiella instrument.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet medför att datum

i två artiklar som rör övergångsregler i kapitalkravsdirektivet ändras. Ändringarna medför att i artiklarna 45.1 och 48.1 ska datumet ”31 december 2010” ersättas med ”31 december 2014”

Artiklarna 45.1 och 48.1 har genomförts i svensk rätt genom 8 och 9 §§ lagen om införande av kapitaltäckningslagen. Datumen i dessa bestämmelser bör ändras så att de stämmer överens med de ändrade artiklarna i kapitalkravsdirektivet.

10.2.6Kapitalkravet för marknadsrisker

Regeringens bedömning: Ändringarna i artikel 47 i kapital- kravsdirektivet om fortsatt giltighet av tillstånd att använda egna riskmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker föranleder ingen lagstiftningsåtgärd.

120

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens Prop. 2010/11:110 bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Ändringsdirektivet innebär att i artikel 47 i kapitalkravsdirektivet ska datumet ”31 december 2009” ersättas med ”31 december 2010” och hänvisningen till punkterna 4 och 8 i bilaga V till direktiv 93/6/EEG ersättas med en hänvisning till punkterna 4 och 8 i bilaga VIII.

Artikel 47 har genomförts i svensk rätt genom 3 § lagen om införande av kapitaltäckningslagen. Av nämnda lagrum framgår att ett medgivande för ett institut, enligt 1994 års kapitaltäckningslag, att använda egna riskvärderingsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker som gällde vid ikraftträdande av 2006 års kapitaltäckningslag ska fortsätta gälla som tillstånd enligt 2006 års kapitaltäckningslag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som dessa institut ska uppfylla.

Den nu aktuella ändringen bedöms rymmas inom befintlig föreskriftsrätt.

10.2.7Investeringar i värdepapperiseringar

Regeringens förslag: Kapitlet i kapitaltäckningslagen om expo- neringar mot värdepapperiseringar ska tillämpas på värde- papperiseringar som emitteras från och med den 30 juni 2011.

Kapitlet i kapitaltäckningslagen om exponeringar mot värde- papperiseringar ska från och med den 1 januari 2015 tillämpas på värdepapperiseringar som emitterats före den 30 juni 2011 om nya underliggande exponeringar har tillkommit eller ersatts efter den 31 december 2014.

Promemorians förslag: I promemorian föreslås att reglerna om värdepapperisering ska tillämpas på värdepapperiseringar som emitterats från och med den 1 januari 2011.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 122a.8 i ändringsdirektivet följer att punkterna 1–7 i artikeln ska tillämpas på nya värde- papperiseringar som emitteras den 1 januari 2011 eller därefter och att efter den 31 december 2015 ska punkterna 1–7 tillämpas på befintliga värdepapperiseringar om nya underliggande exponeringar tillkommit

eller ersatts efter den dagen.

Det bör i svensk rätt införas en övergångsbestämmelse som motsvarar den i ändringsdirektivet. Med anledning av att ändringarna kommer att tärda i kraft den 30 juni 2011 ska övergångsbestämmelsen gälla för värdepapperiseringar som emitteras från och med den 1 juli 2011.

121

10.3	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för	Prop. 2010/11:110
	genomförandet av CRD III

10.3.1Ikraftträdande

Regeringens förslag: Ändringen i 5 § lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar ska träda i kraft den 30 juni 2011. Övriga lagändringar föranledda av CRD III ska träda i kraft den 31 december 2011.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 3 i ändringsdirektivet

följer att medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa leden 3, 4, 16 och 17 i artikel 1 och leden 1, 2c, 3, och 5b iii i bilaga I senast den 1 januari 2011, övriga bestämmelser i ändringsdirektivet ska sättas i kraft senast den 31 december 2011.

Led 16 avser ändring av artikel 152 i kreditinstitutsdirektivet som är en övergångsbestämmelse avseende kapitalbasen. Det har inte varit möjligt att genomföra ändringarna avseende artikel 152 i svensk rätt inom den föreskrivna tidsfristen. Det är därför angeläget att genomförandet av direktivet kan ske så snart som möjligt. De nu föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft den 30 juni 2011.

Övriga lagändringar grundade på CRD III som föreslås i denna proposition avser de delar i ändringsdirektivet som ska träda i kraft den 31 december 2011. Lagändringarna föreslås därför träda i kraft den dagen.

10.3.2Kapitalbasens lägsta nivå

Regeringens förslag: Ett institut som tillämpar en internmetod för kreditrisker eller för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker eller en internmätningsmetod för operativa risker ska ha en kapitalbas som från och med den 30 juni 2011 till det datum som regeringen bestämmer motsvarar minst 80 procent av det samlade kapitalkravet enligt 1994 års kapitaltäckningslag.

Institut som efter den 1 januari 2010 tillämpar en internmetod vid beräkning av sitt kapitalkrav får, efter tillstånd av Finansinspektionen, ha en kapitalbas som minst motsvarar 80 procent av kapitalkraven för kreditrisker och operativa risker enligt schablonmetoden eller beträffande operativa risker enligt basmetoden.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksbanken anser att övergångsregeln ska förlängas och även omfatta 2012, eftersom strängare kapital- täckningsrelger enligt Basel III kommer att gälla tidigast från och med

122

1 januari 2013 och att det då vore olyckligt att kapitalkravet sänks under 2012. Finansinspektionen menar att 5 § i lagen (2006:1372) införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar kan misstolkas. Lydelsen kan tolkas som att alla institut som har tillstånd efter den 1 januari 2010 får använda den alternativa metoden för att beräkna det lägsta kapitalbaskravet. Det ska dock, enligt CRD III, vara de institut som börjar använda en IRK-metod eller AMA efter den 1 januari 2010 som får använda den alternativa beräkningsmetoden. Enligt den bestämmelse som föreslås i promemorian ska institut som övergår till en mer avancerad metod för att beräkna kapitalkrav ha en kapitalbas som motsvarar minst 80 procent av kapitalkravet för kreditrisker enligt 4 kap. 1 § första stycket, 4, 6, och 12-15 samma lag. Enligt direktivet ska det vara dessa bestämmelser i sin lydelse före den 1 januari 2011. Finansinspektionen anser att det är angeläget att lagtexten förtydligas avseende vid vilken tidpunkt bestämmelsernas lydelse, i lag och föreskrifter, ska tillämpas.

Ändringsdirektivets innehåll: Genom ändringsdirektivet ska följande nya punkter, 5(a)–(e), tillfogas artikel 152 i kreditinstitutsdirektivet. Punkterna innebär följande.

5 a. Kreditinstitut som beräknar riskvägt exponeringsbelopp i enlighet med artiklarna 84–89 ska fram till och med den 31 december 2011 i tillämpliga fall redovisa en kapitalbas som alltid är mer eller lika med den mängd som anges i 5 c eller 5 d.

5 b. Kreditinstitut som använder sådana internmätningsmetoder som anges i artikel 105 för beräkning av sina kapitalkrav för operationell risk ska fram till den 31 december 2011 i tillämpliga fall kunna redovisa en kapitalbas som alltid är mer eller lika med det belopp som anges i 5 c eller 5 d.

5 c. Det belopp som avses i 5 a och 5 b ska vara 80 procent av det totala minimibelopp för kapitalbasen som kreditinstitutet skulle ha varit skyldigt att inneha enligt artikel 4 i direktiv 93/6/EEG och direktiv 2000/12/EG, som dessa direktiv tillämpades före den 1 januari 2007.

5 d. Om de behöriga myndigheterna medger det får, när det gäller de kreditinstitut som avses i 5 e, det belopp som avses i 5 a och 5 b vara 80 procent av det totala minimibeloppet för kapitalbasen som dessa kreditinstitut skulle ha varit skyldiga att hålla enligt artiklarna 78–83, 103 eller 104 och direktiv 2006/49/EG så som dessa artiklar och detta direktiv tillämpades före den 1 januari 2007.

5 e. Ett kreditinstitut får tillämpa punkt 5 d bara om det började använda intern riskklassificering eller internmätningsmetoden för att beräkna sitt kapitalkrav den 1 januari 2010 eller efter detta datum.

Skälen för regeringens förslag: Artikel 152 har genomförts i svensk rätt genom 5 § lagen om införande av kapitaltäckningslagen. De aktuella ändringarna innebär att de nu gällande övergångsreglerna förlängs till och med den 31 december 2011. Ändringarna innebär också att det införs regler som stadgar att den behöriga myndigheten får medge ett institut som har tillstånd att tillämpa och tillämpar internmetoden att beräkna kapitalkravet för kreditrisk, marknadsrisk och operativ risk till 80 procent av kapitalkravet enligt schablonmetoden. De aktuella ändringarna bör genomföras genom att 5 § i införandelagen ändras.

Prop. 2010/11:110

123

Som Riksbanken påpekat kommer det att införas strängare regler på Prop. 2010/11:110 marknaden genom att den s.k. Basel III-överenskommelsen ska

genomföras på EU-nivå. Europeiska kommissionen har ännu inte presenterat något direktiv- eller förordningsförslag som ska genomföra Basel III-överenskommelsen. När i tiden dessa nya EU-regler kommer att finnas på plats och när de ska vara genomförda i nationell lagstiftning är i dag oklart, det blir dock tidigast år 2013. Detta innebär att om övergångsreglerna i direktivet inte återigen förlängs så kommer de institut som omfattas av reglerna ställas under lägre kapitaltäckningskrav från och med 2012. Av skäl 15 i kreditinstitutsdirektivet framgår att medlemsstaterna får fastställa stängare regler vad avser bl.a. storleken på kapitalbasen. Regeringen anser att det i Sverige bör införas en möjlighet att ha en övergång till de nya reglerna baserade på Basel III- överenskommelsen som innebär att kraven inte sänks jämfört med vad som gäller i dag. Eftersom det är oklart när de nya reglerna kommer att vara på plats är det olämpligt att i lag fastställa ett slutdatum för övergångsreglerna. Enligt 8 kap. 5 § 2 regeringsformen får riksdagen i lag bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter om när delar av en lag ska upphöra att tillämpas. Regeringen anser att det lämpligaste är att regeringen får ett sådant bemyndigande.

10.3.3LGD-värde för hushållsexponeringar

Regeringens bedömning: Ändringen i artikel 154.5 i kredit- institutsdirektivet föranleder inte någon lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna lämnar bedömningen utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Ändringsdirektivet innebär att artikel 154.5 i kreditinstitutsdirektivet ges ny lydelse. Av den nya lydelsen framgår att fram till och med 31 december 2012, får genomsnittligt exponeringsviktat LGD-värde för hushållsexponeringar mot säkerhet i bostadsfastigheter utan statliga garantier, inte vara lägre än 10 procent.

Artikel 154.5 har genomförts i svensk rätt genom föreskrifter meddelade av Finansinspektionen. Den nu aktuella ändringen bör hanteras på samma sätt.

10.3.4Kapitalkravet för marknadsrisker

Regeringens bedömning: Ändringarna i artikel 47 i kapitalkravs- direktivet om fortsatt giltighet av tillstånd att använda egna riskmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker föranleder ingen lagstiftningsåtgärd.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

124

Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar bedömningen utan Prop. 2010/11:110 erinran.

Skälen för regeringens bedömning: Övergångsbestämmelsen i artikel 47 i kapitalkravsdirektivet förlängs fram till den 30 december 2011, eller det tidigare datum som fastställs av den behöriga myndigheten från fall till fall.

Artikel 47 har genomförts i svensk rätt genom 3 § lagen om införande av kapitaltäckningslagen. Av nämnda lagrum framgår att ett medgivande för ett institut, enligt 1994 års kapitaltäckningslag, att använda egna riskberäkningsmodeller för att beräkna kapitalkravet för marknadsrisker som gällde vid ikraftträdandet av 2006 års kapitaltäckningslag ska fortsätta att gälla som tillstånd enligt den lagen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som dessa institut ska uppfylla.

Den nu aktuella ändringen bedöms rymmas inom befintlig föreskriftsrätt.

125

Förslagets konsekvenser

Prop. 2010/11:110

11.1Allmänt

De föreslagna ändringarna i kapitaltäckningslagen, lagen om införande av kapitaltäckningslagen och lagen om Sveriges riksbank innebär främst att befintlig lag revideras för att möta de mer stringenta krav som ändringsdirektiven 2009/111/EG (CRD II) och 2010/76/EU (CRD III) medför för institut och värdepappersbolag.

Sverige har valt ett gemensamt genomförande av de båda ändringsdirektiven i svensk rätt. Detta förklaras främst av att ändringsdirektiven träder ikraft nära varandra tidsmässigt och att reglerna införs i samma författningar och berör samma grupper av finansiella företag.

Det bör inledningsvis framhållas att de båda ändringsdirektiven innehåller bestämmelser som till stora delar måste införas på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater. I dessa delar har medlemsstaterna begränsade möjligheter att påverka de effekter som reglerna får för berörda aktörer. Syftet är att uppnå så lika konkurrensvillkor som möjligt inom EU och säkerställa att regleringen når önskad effekt inom hela gemenskapen. Det sistnämnda är av särskild vikt för de regler som syftar till att minska den gränsöverskridande systemrisken och förbättra förutsättningarna för en internationellt effektiv tillsyn. I de fall medlemsstaterna tillåts göra nationella val, har dessa undantag inte väntats ge orimliga konkurrensfördelar till något visst kreditinstitut, värdepappersföretag eller någon viss medlemsstat utan syftar till att undanröja oönskade negativa sidoeffekter som en strikt enhetlig reglering skulle kunna leda till.

Det huvudsakliga syftet med de lagändringar som föreslås är att genomföra de regeländringar som anges i CRD II och CRD III. Ändringarna har sin uppkomst i behovet av att åtgärda utestående frågor som fanns efter antagandet av CRD år 2006 och att skyndsamt åtgärda de brister i den finansiella regleringen som uppdagades med anledning av finanskrisen som togs sin början år 2007.

Med regeländringarna vill man minska risken för framtida fallissemang och att problem i ett institut får spridningseffekter till andra institut. Därtill syftar reglerna till att ge förutsättningar till en förstärkt gränsöverskridande tillsyn och att kapitalkraven på ett bättre sätt än i dag täcker de risker som poster i handelslagret kan innebära för ett institut i de fall då efterfrågan på produkterna i handslagret kraftigt reduceras eller avtar helt. I kommissionens arbetspapper KOM (2008)602 slutlig, SEK(2008)2533 beskrivs syftet med ändringarna i CRD II, hur konsultationsprocessen gått till, vilka aktörer som varit delaktiga i utarbetandet av förslagen samt vilka resultat kommissionen förväntar sig av ändringarna. Motsvarande information avseende CRD III anges i kommissionens arbetspapper KOM (2009) 362 slutlig, SEK(2009) 974.

126

11.2

Samhällsekonomiska konsekvenser

Prop. 2010/11:110

Banker och andra kreditinstitut är viktiga aktörer för att samhällsekonomin ska fungera effektivt. De underlättar för såväl privatpersoner som företag att spara och låna pengar för att kunna realisera investeringar nu eller i framtiden. Dessa investeringar är värdeskapande och ger utöver möjlighet till nya arbetstillfällen också ett ökat välstånd och förstärkt tillväxt. In- och utlåning är emellertid beroende av att det finns ett förtroende på marknaden om att de pengar som lånas in eller ut kommer att återbetalas samt att kapitalet under tiden hanteras på ett säkert sätt. Utan detta förtroende vågar inte privatpersoner eller företag låna pengar till en bank, vilken då i sin tur inte får kapital för att kunna låna ut. På samma sätt är en bank beroende av att ha motsvarande förtroende för sina kunder i samband med utlåning för att i så stor utsträckning som möjligt vara säker på att kredittagaren kan återbetala sin skuld till banken. Då banker och andra kreditinstitut fyller denna viktiga roll för samhällsekonomin finns det ett intresse från samhället att denna verksamhet omgärdas av regler till skydd för såväl konsumenter som kreditinstitut. I takt med att kredit- och värdepappersmarknaden blir allt mer komplex och internationaliserad ökar också behovet av ett enhetligt regelverk som bidrar till att verksamheten, trots ökad komplexitet, hanteras på ett så säkert sätt som möjligt.

De nya lagregler som föreslås i denna proposition innebär lägre incitament för institut att ägna sig åt riskfylld verksamhet och samtidigt förbättrade förutsättningar för nationell och internationell tillsyn. Detta anses lägga grunden för ett ökat förtroende för instituten och därmed en mer stabil kreditmarknad till gagn för samhällsekonomin.

De nya mer stringenta reglerna ska bidra till en minskad risk för fallissemang för enskilda institut samt minskad risk att problem i ett institut sprider sig till andra institut som riskerar att inte återfå placerade medel i det problemtyngda institutet.

Bankerna står i centrum av det finansiella systemet. De har viktiga uppgifter som är centrala för samhällsekonomin – de hanterar sparmedel, lånar ut pengar och ser till att alla kan utföra betalningar. Samtidigt finns det risker inbyggda i bankerna. De tar emot eller lånar upp pengar på kort sikt och lånar ut dessa på lång sikt. Banker slussar också många och stora betalningar mellan sig eller har samma motparter i sina affärer. Allt det gör att om problem uppstår i en bank – eller om det endast finns minsta misstanke om det – så kan de lätt sprida sig vidare till andra banker.

Bankernas särskilda funktion och roll i ekonomin gör att de måste regleras och övervakas så att systemet blir stabilt. Regelverket måste utformas så att risker inte byggs upp som kan leda till framtida finansiella kriser. Men reglerna får inte utformas så att kreditgivningen till hushåll och företag hämmas, och det i sin tur bromsar återhämtningen av ekonomin.

De regeländringar som föreslås i denna proposition är ett steg på vägen i en regelöversyn inom EU som kommer att följas av andra åtgärder för att göra finansmarknaden mer stabil.

127

11.3Konsekvenser för svenska kreditinstitut och värdepappersbolag

Kreditinstitut och värdepappersbolag kommer att ha en initial engångskostnad för att anpassa IT- och rapporteringssystem till de villkor som de nya reglerna kräver.

Vad gäller regelefterlevnad, bedöms svenska institut i viss mån redan ha anpassat sig till det nya regelverket. I praktiken har de flesta institut exempelvis en kapitaltäckning som överstiger de krav som de nya reglerna ställer.

Vad gäller regler om stora exponeringar får även svenska institut del av de fördelar som regleringen medför i form av mindre systemrisk och mer lika konkurrensvillkor, då antalet nationella undantag reduceras. Sverige, liksom andra länder med en mindre valuta inom EU, kan utnyttja ett nytt undantag som införts för att dessa länder inte ska drabbas oskäligt negativt av de nya reglerna som införs avseende exponeringsbegräns- ningar mellan banker.

När det gäller de nya reglerna om hur hybridkapital ska behandlas i kapitalbasen kan konstateras att svenska myndigheter haft en relativt strikt tillämpning av nuvarande regler jämfört med myndigheter i andra medlemsstater. En mer enhetlig tillämpning av reglerna inom EU torde därför gynna de svenska instituten.

Inrättande av tillsynskollegier kommer troligen gynna alla berörda institut, i form av bättre förutsättningar för en effektiv tillsynsrelation med behöriga myndigheter. De ökade kraven på genomlysning vid handel med värde- och återvärdepapperiserade instrument kommer troligen medföra vissa administrativa kostnader samt vid behov kostnader för utbildning av personal. Dessa ökade kostnader för de institut som ägnar sig åt denna typ av verksamhet, ska dock sättas i relation till den minskade risken att institutet ägnar sig åt handel som felaktigt hanterad kan leda till oförutsedda kostnader för såväl institutet som de aktörer som måste stödja institutet om den felaktigt utformade värdepapperiseringsverksamheten leder till fallissemangsrisk för institutet.

De nya kapitalkraven för värdepapperiseringspositioner i handelslagret ger förutsättningar för mer likartade konkurrensvillkor, vilket är positivt för alla institut verksamma inom EU. Då svenska institut i relativt liten utsträckning ägnar sig åt värdepapperisering eller återvärdepapperisering bedöms de ökade kapitalkraven påverka den svenska marknaden i endast begränsad utsträckning. När det gäller de individuella instituten är det svårt att med någon närmare precision förutsäga regelverkets effekter. Det ökade kraven på undersökning (due diligence) kan komma att innebära en ökad ekonomisk börda för institut genom ökad personal och tidsåtgång. Också kravet av bibehållanden av ett ekonomiskt intresse i en värdepapperisering torde innebära ökade kostnader, eftersom det inte längre går att undanta hela exponeringen när institutet beräknar sina riskvägda exponeringsbelopp. Å andra sidan borde de nya reglerna innebära att det finns ett intresse av att kontrollera riskerna i exponeringen.

Prop. 2010/11:110

128

Små och medelstora företag Prop. 2010/11:110

I samband med att kapitaltäckningsregler infördes i Sverige 2007 diskuterades vilka konsekvenser som de nya reglerna skulle få på utlåningen till små- och medelstora företag. I betänkandet 2006/07:FiU7 togs frågan upp på nytt och utsträcktes till att även inkludera hur riskkapitalförsörjningen och tillgången på hushållskrediter i glesbygd skulle påverkas av de nya reglerna.

I prop. 2006/07:5 anger konsekvensanalysen att effekten för små- och medelstora företag borde bli begränsad. Flera remissinstanser ville emellertid att en uppföljning av effekterna skulle göras när regelverket hade tillämpats under ett par år, och regeringen instämde med remissinstanserna önskemål i detta fall. En lämplig tidpunkt angavs till tre år efter det att reglerna trätt ikraft den 1 februari 2007.

Detta innebär att en utvärdering av de ursprungliga kapitaltäckningsreglerna utifrån ovan nämnda kriterier skulle genomföras under 2010. Sedan 2007 har emellertid finansmarknaden och samhällsekonomin på ett genomgripande sätt påverkats av den globala finanskrisens effekter på kreditförsörjningen. Krisens inverkan på kreditförsörjningen under de senaste åren bedöms vara så stor att det blir svårt att särskilja dess inverkan på kreditförsörjningen till små- och medelstora företag, riskkapitalförsörjning samt tillgång till hushållskrediter i glesbygd från de konsekvenser som de år 2007 nya kapitaltäckningsreglerna har resulterat i.

De reviderade kapitaltäckningsreglerna genom CRD II och CRD III är ett svar på finanskrisens omfattande konsekvenser för samhälls- ekonomin. Bedömningen är därför att en utvärdering av de tidigare genomförda reglernas konsekvenser till viss del har spelat ut sin roll då nya reviderade regler, baserade på analyser som visar behov av komplettering och ändring av befintligt regelverk, inom kort träder ikraft.

11.4Konsekvenser för myndigheter

Finansinspektionens verksamhet kommer att i stor utsträckning påverkas av de reviderade och nya reglerna inom ramen för CRD II och III, som föreslås införas i svensk rätt i enlighet med denna proposition. Det beror bl.a. på utökade krav på internationellt samarbete och informations- utbyte, samt förstärkta tillsynskrav över institut och värdepappersbolag. De tillsynsuppgifter som tidigare inte legat inom ramen för Finansinspektionens uppdrag, som exempelvis tillsyn av risk relaterad till rörlig ersättning och upplysningskrav i samband med värde- papperiseringsverksamhet, kommer troligen initialt medföra visst behov av intern utbildning samt eventuellt en utökad personalstyrka för att kunna utföra de tillkommande uppgifterna.

I budgetpropositionen för 2011 (prop. 2010/11:1, utgiftsområde 2) föreslås en tillfällig resursförstärkning av anslaget till Finans- inspektionen. Denna resursförstärkning motiveras med att regelverket och tillsynen över de finansiella företagen och marknaderna behöver intensifieras. Detta gäller också arbetet på internationell nivå och inom

EU med syftet att minska risken för allvarliga finansiella kriser. De

129

budgetära konsekvenser av förslagen i denna proposition ska hanteras Prop. 2010/11:110 inom befintliga ramar för Finansinspektionen.

I propositionen föreslås en lagändring som innebär att om Riksbanken får kännedom om en sådan kritisk situation som avses i 10 kap. 9 § andra stycket kapitaltäckningslagen så ska Riksbanken omgående underrätta berörda tillsynsmyndigheter inom EES. Denna nya skyldighet torde dock inte innebära några mätbara ytterligare kostnader för Riksbanken. I övrigt föreslås ingen ny reglering som direkt torde förorsaka Riksbanken några nya kostnader.

11.5Konsekvenser för domstolarna

Den nu föreslagna lagstiftningen innebär inte några nya tillståndskrav som institut kan överklaga till domstol. De föreslagna lagändringarna påverkar därför inte domstolarnas arbetsbelastning.

130

Författningskommentar

Prop. 2010/11:110

12.1Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

1 kap. Inledande bestämmelser

3 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2 och 7.1.1.

Paragrafen, som innehåller ett antal definitioner som är grundläggande för förståelsen av bestämmelserna i lagen, tillförs tre nya definitioner.

I punkten 14 definieras medverkande institut och i punkten 17 definieras termen originator. Definitionerna stämmer överens med de definitioner av originator och medverkande institut som finns i kreditinstitutsdirektivet (artiklarna 4.41 och 4.42).

I punkten 21 definieras återvärdepapperisering. Definitionen överensstämmer med definitionen i artikel 1.1. i CRD III som inför artikel 4.40 a i kreditinstitutsdirektivet, förutom att ordet ”trancher” av språkliga skäl har ersatts med delar. Någon saklig skillnad är dock inte avsedd.

Ändringarna föranleder vissa omstruktureringar av punkterna i paragrafen.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

2 kap. Vilka kapitalkrav som skall täckas av kapitalbasen

4 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.3.4.

Första stycket 2 ges en ny lydelse. Av den nya lydelsen framgår att vid beräkning av kapitalkrav för marknadsrisker ska avvecklingsrisker i hela verksamheten beaktas.

Ändringen grundas på artikel 1.8 i CRD III som ändrar artikel 75 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

3 kap. Kapitalbasen

2 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.4.

Av första stycket framgår vilka poster i balansräkningen som får ingå i det primära kapitalet. Genom ändringen i punkt 1 preciseras att det egna kapitalet fullt ut ska täcka förluster i en fortlevnadssituation och vid konkurs eller likvidation prioriteras efter alla andra krav. I första stycket punkten 1 a) utgår kumulativa preferensaktier.

Ändringen grundas på artikel 1.7 i CRD II som ändrar artikel 57 i kreditinstitutsdirektivet.

131

4 kap. Kapitalkravet för kreditrisker

2 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.1.3 och 8.1.

I första och andra styckena görs tillägg som innebär att ett institut som sålt instrument från handelslagret till ett specialföretag för värdepapperisering med följden att institutet inte längre behöver kapitaltäcka den kreditrisk som är förenad med dessa instrument ändå måste beräkna ett kapitalkrav i vissa fall som anges i paragrafen. Tilläggen grundas på artikel 1.9 i CRD III som ändrar artikel 101 i kreditinstitutsdirektivet.

I första stycket införs också en ny punkt av vilken det framgår att kapitalkrav för kreditrisker inte behöver beräknas för exponeringar som ett institut som är originator värdepapperiserat, om riskvikten 1 250 procent tillämpas på samtliga positioner i värdepapperiseringen eller räknar av dessa positioner från kapitalbasen. Den nya punkten grundas på artikel 1.9 i direktiv 2009/83/EG som ändrar del 2 i bilaga IX till kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

12 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.5.1.

I paragrafen, som reglerar godkännande av kreditvärderingsföretag, införs ett nytt fjärde stycke. Bestämmelsen innebär att Finans- inspektionen inte behöver pröva om kraven på objektivitet, oberoende, fortlöpande översyn och transparens är uppfyllda för ett kredit- värderingsföretag som är registrerat som ett kreditvärderingsinstitut i enlighet med förordning (EG) nr 1060/2009.

Genom ett tillägg i det nya femte stycket anges att Finansinspektionen ska återkalla ett godkännande om ett kreditvärderingsföretag inte längre är registrerat som kreditvärderingsinstitut enligt EU-förordningen. Inget hindrar dock att företaget i så fall ansöker om ett nytt godkännande och att inspektionen då prövar om villkoren i andra stycket 1 och 2 uppfylls av företaget.

Ändringarna grundas på artikel 1.15 och 1.18 i CRD II som ändrar artiklarna 81.2 och 97.2 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

7 kap. Stora exponeringar

1 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.6.2.

I paragrafen görs ytterligare en inskränkning av tillämpningsområdet för 7 kap. genom att det inte ska tillämpas på vissa värdepappersbolag. De värdepappersbolag som undantas från tillämpningen av reglerna om stora exponeringar är sådana värdepappersbolag som avses i 2 kap. 8 och 9 §§.

Ändringen grundas på artikel 2.2 i CRD II som ändrar artikel 28 i kapitalkravsdirektivet.

Prop. 2010/11:110

132

1 a §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.1.3.

Paragrafen är ny. Bestämmelsen innebär att vid beräkning av exponeringars värde enligt 7 kap. ska med institut avses även utländska företag och dess filialer som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse.

Paragrafen grundas på artikel 1.20 i CRD II som ändrar artikel 107 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

3 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.1.5.

Av paragrafen framgår hur ett institut ska begränsa sina exponeringar mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning.

Den nya lydelsen av andra stycket och införandet av tredje stycket innebär undantag från huvudregeln i första stycket. Genom de nya lydelserna ändras gränserna för hur stora exponeringarna får vara när ett institut är exponerat mot en kund som är ett institut eller mot en grupp av kunder som innefattar ett institut.

Ändringen grundas på artikel 1.22 i CRD II som ändrar artikel 111 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

4 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.1.2.

I paragrafens första stycke 1 byts ”en eller flera av de övriga i gruppen” mot ”den eller de övriga i gruppen”.

Ur paragrafens första stycket 2 utgår orden ”eller samtliga” Punkten ändras också så att risken för att råka i finansieringssvårigheter läggs till som ett kriterium för att avgöra om två eller flera fysiska eller juridiska personer utgör en helhet från risksynpunkt och därmed ska anses utgöra en grupp av kunder med inbördes anknytning (jfr 3 §). Ändringen grundas på artikel 1.2 b i CRD II som ändrar artikel 4.45 b i kreditinstitutsdirektivet. Orden ”eller samtliga” utgår.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

5 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.1.5.

Första stycket utgår. Denna ändring sker med anledning av att gränsvärdena för beräkning av stora exponeringar ändras.

Ändringen grundas på artikel 1.22 i CRD II som ändrar artikel 111 i kreditinstitutsdirektivet.

6 §

Förslaget har behandlats i 6.1.1.

Första stycket 1 och 2 ändras genom att dygn respektive vardagar byts ut till bankdagar. Med bankdag avses en dag då ett institut är öppet för normal betalningsrörelse. Vardagar är veckodagar som inte är söndagar eller helgdagar och kan alltså inkludera lördagar.

Två nya punkter, punkt 3 och 4, införs avseende exponeringar som inte ska räknas in när ett institut beräknar sina stora exponeringar. De nya

Prop. 2010/11:110

133

punkterna innebär att från institutets beräkning av exponeringar ska undantas mycket kortfristiga exponeringar avseende penningöverföring, inbegripet utförande av betaltjänster, clearing, avveckling och förvalt- ningstjänster. Med intradagexponering avses en exponering under en bankdag.

Finansinspektionen får genom bemyndigande i 13 kap. 1 § 30 närmare preciserar vilka exponeringar som utgör exponeringar enligt punkt 3.

Ändringarna innebär att de tidigare punkterna 3 och 4 blir punkterna 5 och 6.

Ändringarna grundas på artikel 1.29 i CRD II som ändrar artikel 106 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

7 §

I första stycket görs en ändring av hänvisningen till bemyndigandet i 13 kap. 1 § så att den i stället avser punkten 32.

8 §

I paragrafen tas hänvisningen till 5 § bort med anledning av att 5 § första stycket utgår och en ändrig görs av hänvisningen till bemyndigandet i 13 kap. 1 § så att den i stället avser punkten 33.

7 a kap. Exponeringar mot värdepapperiseringar

Kapitlet är nytt och införs med anledning av att det i kredit- institutsdirektivet, genom artikel 1.30 i CRD II, införs en ny artikel 122a som reglerar exponeringar mot värdepapperiseringar.

Samtliga lagförslag har behandlats i avsnitt 6.2.

1 §

Av paragrafen, som grundas på artikel 122a.1, framgår att ett kreditinstitut får exponera sig mot en värdepapperisering bara om originatorn, det medverkande institutet eller den ursprunglige långivaren meddelat kreditinstitutet att ett ekonomiskt intresse kommer att behållas i värdepapperiseringen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt den nya 13 kap. 1 § 34 meddela föreskrifter om vad som ska utgöra ett behållande av ett ekonomiskt intresse netto och när undantag från behållandet av ett ekonomiskt intresse får göras enligt denna paragraf.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

2 §

Av paragrafen, som grundas på artikel 122a.4, framgår att ett kreditinstitut innan det tar position i en värdepapperisering ska skaffa sig kunskap om den kommande investeringen. Vidare framgår att ett kreditinstitut ska ha skriftliga riktlinjer och instruktioner som reglerar kreditinstitutets analys och dokumentation av dess positioner. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt den nya 13 kap. 1 § 35 meddela föreskrifter avseende vilka krav som ett kreditinstitut ska uppfylla innan det tar position i en värdepapperisering.

Prop. 2010/11:110

134

3 §

Enligt paragrafen, som grundas på artikel 122a.5, ska ett kreditinstitut ha rutiner för att löpande övervaka information om utvecklingen i de positioner som kreditinstitutet har i värdepapperiseringar. Vidare ska ett kreditinstitut ha en förståelse för sådana strukturella drag hos en värdepapperisering som väsentligt skulle kunna påverka kreditinstitutets exponeringar i värdepapperiseringstransaktionen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt nya 13 kap. 1 § 36 meddela föreskrifter om vilka krav som ett kreditinstitut ska uppfylla efter att det investerat i en värdepapperisering.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

4 §

Av paragrafen, som grundas på artikel 122a.2, framgår att kravet i 1 § kan uppfyllas på gruppnivå. Detta kan ske när ett moderkreditinstitut inom EES eller ett finansiellt holdingföretag inom EES, eller ett av dess dotterbolag, i egenskap av originator eller medverkande kreditinstitut värdepapperiserar exponeringar från flera kreditinstitut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn.

Kravet i 1 § får uppfyllas på gruppnivå om de kreditinstitut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna har åtagit sig att följa de krav som följer av 5 § samt lämnat den information som följer av 6 §.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

5 §

Paragrafen som grundas på artikel 122a.6.

Av första stycket framgår att det beträffande exponeringar som ska värdepapperiseras ska samma kriterier för kreditgivning tillämpas som beträffande exponeringar som avses utgöra egna positioner. Detta gäller för medverkande institut och kreditinstitut som är originatorer.

Av andra stycket följer att samma analysstandarder ska tillämpas på ägarandelar eller emissionsgarantier i värdepapperiseringsemissioner som köpts från tredje part oavsett om de är avsedda att ingå i handelslagret eller i den övriga verksamheten.

Om kraven i första och andra styckena inte är uppfyllda får en originator som är ett kreditinstitut inte utesluta de värdepapperiserade exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav för kreditrisker enligt 4 kap. 2 §. Detta framgår av tredje stycket.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

6 §

Paragrafen som grundas på artikel 122a.7.

Av paragrafens första stycke följer att medverkande institut och kreditinstitut som är originatorer ska upplysa investerare om nivån på sina åtaganden enligt 1 §, dvs. vad de behåller som ekonomiskt intresse i värdepapperiseringen. De ska också säkerställa att framtida investerare har tillgång till all relevant information om utvecklingen av värdepapperiseringspositionernas underliggande exponeringar samt om kassaflöden och säkerheter för värdepapperiseringen. Informationen om kassaflöden och säkerheter ska vara av tillräcklig omfattning för att

Prop. 2010/11:110

135

möjliggöra stresstester. Dessa stresstester ska enligt direktivet vara ”heltäckande och väl underbyggda”

Av andra stycket följer att vad som är relevant information ska fastställas den dag då värdepapperiseringen sker. Efter fastställandet kan informationen behöva justeras, detta beroende på vilken art av värdepapperisering det rör sig om.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt den nya 13 kap. 1 § 37 meddela föreskrifter om vilken information som ska lämnas av medverkande kreditinstitut eller originator.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

7 §

Enligt paragrafen, som grundas på artikel 122a.5 tredje stycket, ska Finansinspektionen besluta om förhöjd riskvikt för en värdepapperisering om kraven i 2, 3 eller 6 § inte uppfylls.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får enligt den nya 13 kap. 1 § 38 meddela föreskrifter om den extra riskvikt som ska gälla för värdepapperiseringen enligt denna paragraf.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

8 §

Paragrafen, som grundas på artikel 122a.8 sista meningen, riktar sig till Finansinspektionen som vid allvarliga likviditetsstörningar på marknaden får besluta att tillfälligt upphäva de krav som framgår av 1 och 4 §§.

8 kap. Offentliggörande av information

2 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.3.2.

I första stycket görs ett tillägg som innebär att en information som ett institut offentliggör om dess kapitaltäckning ska ge en heltäckande bild över institutets riskprofil. Användandet av ordet ”heltäckande” har förespråkats av Svenska Bankföreningen och Fondbolagens Förening. Dessutom har paragrafen omarbetats redaktionellt och samtidigt delats upp i flera stycken. Ändringarna grundas på artikel 1.11 i CRD III som ändrar artikel 145.3 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

3 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 7.3.2.

I paragrafen görs, förutom redaktionella ändringar, ett tillägg som anger att det av ett instituts skriftliga riktlinjer och instruktioner ska framgå hur institutet ska uppfylla att den information som offentliggörs ger en heltäckande bild av institutets riskprofil. Ändringarna grundas på artikel 1.11 i CRD III som ändrar artikel 145.3 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

Prop. 2010/11:110

136

9 kap. Finansiella företagsgrupper

2 §

I första stycket görs en ändrig av hänvisningen till bemyndigandet i 13 kap. 1 § så att den i stället avser punkten 40.

7 §

I första stycket görs en ändrig av hänvisningen till bemyndigandet i 13 kap. 1 § så att den i stället avser punkten 42.

10 §

I paragrafen görs en ändrig av hänvisningen till bemyndigandet i 13 kap. 1 § så att den i stället avser punkten 44.

10 kap. Tillsyn

3 och 4 §§

Förslagen har behandlats i avsnitt 9.

I paragraferna görs redaktionella ändringar med anledning av i första hand Lissabonfördraget.

6 a §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.5.

Paragrafen, som är ny, reglerar under vilka förutsättningar, i vilken form och inom vilken tid Finansinspektionen, i de fall inspektionen är samordnande tillsynsmyndighet ska komma överens med övriga behöriga myndigheter om vilket beslut som bör fattas om den konsoliderade nivån på kapitalbasen för en finansiell företagsgrupp. Av paragrafen följer också att Finansinspektionen ska fatta beslut i enlighet med den överenskommelse som gjorts. Svenska Bankföreningen och Fondbolagens Förening förespråkar uttrycket ”göra allt som står i dess makt” i paragrafen. Regeringen anser att begreppet ”ska komma överens” är lämpligare. Dessutom följer av 6 b § vad som gäller i en situation när de berörda behöriga myndigheterna inte kan komma överens.

Av 11 § lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar följer att tiden inom vilken en överenskommelse ska träffas är förlängd till den 31 december 2012.

Paragrafen grundas på artikel 1.31 b i CRD II som ändrar artikel 129.3 i kreditinstitutsdirektivet.

6 b §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.5.

Paragrafen är ny. Första stycket reglerar vad som händer om en överenskommelse enligt 6 a § inte träffas inom utsatt tid.

Av andra stycket följer att ett sådant beslut som ska fattas enligt 6 a § även ska fattas av Finansinspektionen på undergruppsnivå.

Paragrafen grundas på artikel 1.31 b i CRD II som ändrar artikel 129.3 i kreditinstitutsdirektivet.

6 c §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.5.

Prop. 2010/11:110

137

Paragrafen, som är ny, anger att ett beslut som fattas enligt 6 a § av en utländsk behörig myndighet är giltigt i Sverige och bindande för berörda institut och för Finansinspektionen.

Paragrafen grundas på artikel 1.31 b i CRD II som ändrar artikel 129.3 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utarbetats med beaktande av Lagrådets förslag.

6 d §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.5.

Paragrafen, som är ny, reglerar när ett beslut enligt 6 a och 6 b §§ ska omprövas.

Paragrafen grundas på artikel 1.31 b i CRD II som ändrar artikel 129.3 i kreditinstitutsdirektivet.

9 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.3.4.

Paragrafen reglerar samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter som har tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag.

I första stycket ändras formuleringen så att det framgår att det är myndigheter inom EES som avses.

Av definitionen i 1 kap. 3 § 2 framgår att med behörig myndighet avses Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag.

Ett andra stycke införs av vilket följer en skyldighet för Finansinspektionen att, om en kritisk situation uppstår i Sverige, samarbeta med och utbyta information med övriga berörda myndigheter inom EES. Med övriga berörda myndigheter avses centralbanker i det Europeiska centralbankssystemet samt finansdepartement eller annat organ inom den nationella förvaltningen som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över finansiella företag och investeringstjänster i andra medlemsstater.

Ändringarna grundas på artiklarna 1.5, 16 och 1.32 i CRD II som ändrar artiklarna 49 b, 50 och 130.1 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag om att tydliggöra att det är myndigheter inom EES som avses.

12 §

I paragrafen görs ändringar av hänvisningar till bemyndiganden i 13 kap. 1 § så att de i stället avser punkterna 47 respektive 48.

15 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 6.1.5.

I paragrafen, som bl.a. reglerar situationen att gränsvärdena för stora exponeringar i 7 kap. kapitaltäckningslagen överskrids, införs en ny bestämmelse i andra stycket. Av den nya bestämmelsen framgår att om ett institut överskrider gränsvärdena för stora exponeringar och beloppet på 150 miljoner euro är tillämpligt för fastställandet av gränsvärdet får Finansinspektionen i varje enskilt fall fatta beslut om att gränsvärdet på 100 procent av institutets kapitalbas får överskridas.

Prop. 2010/11:110

138

Ändringen grundas på artikel 1.22 i CRD II som ändrar artikel 111.4 i Prop. 2010/11:110 kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

11 kap. Moderföretag utanför EES

3 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 9.

I paragrafen görs redaktionella ändringar med anledning av i första hand Lissabonfördraget.

12 kap. Ingripanden och ansvarsbestämmelse

4 §

I paragrafen görs en ändring av hänvisningar till bemyndigandena i 13 kap. 1 § så att det i stället avser punkterna 46, 49 och 50.

13 kap. Bemyndiganden

1 §

Det tillförs sju nya bemyndiganden till paragrafen.

Med stöd av bemyndigande i punkten 29 blir det möjligt att precisera under vilka förutsättningar en grupp av kunder med inbördes anknytning föreligger. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.1.2.

Med stöd av punkten 30 blir det möjligt att precisera vilka exponeringar som ska anses utgöra exponeringar enligt 7 kap. 6 § 3. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.1.1.

Med stöd av punkten 34 ges möjligheten att precisera villkoren för behållandet av ett ekonomiskt intresse och när undantag från behållandet av ett ekonomiskt intresse får göras enligt 7 a kap. 1 §. Förslaget har behandlats i i avsnitt 6.2.

Med stöd av punkten 35 blir det möjligt att precisera vilka krav som ett institut ska uppfylla enligt 7 a kap. 2 § innan det får ta position i en värdepapperisering. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2.

Med stöd av punkten 36 blir det möjligt att precisera vilka krav som ett institut löpande ska uppfylla enligt 7 a kap. 3 § efter det att position tagits i en värdepapperisering. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2.

Med stöd av punkten 37 blir det möjligt att precisera vilken information som ska lämnas av medverkande institut eller originator enligt 7 a kap. 6 §. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2.

Med stöd av punkt 38 blir det möjligt att precisera villkoren för ett beslut enligt 7 a kap. 7 §. Förslaget har behandlats i avsnitt 6.2.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag.

Ikraftträdande

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.1, 10.2.1. och 10.3.1.

Med anledning av att det är olika ikraftträdandedatum i ändringsdirektiven 2009/83/EG, CRD II och CRD III föreslås olika ikraftträdandedatum i lagen.

139

12.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

5 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.3.2.

Utöver redaktionella ändringar bemyndigas regeringen att förlänga gällande övergångsbestämmelse. Förlängningen innebära att ett institut som tillämpar en internmetod för kreditrisker eller för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker eller en internmätningsmetod för operativa risker ska ha en kapitalbas som till och med det datum som bestäms av regeringen motsvarar minst 80 procent av det samlade kapitalkravet enligt 1994 års kapitaltäckningslag.

Nya övergångsbestämmelser införs genom två nya stycken. Av tredje stycket följer att ett institut som efter 1 januari 2010 eller senare tillämpar en internmetod vid beräkning av sitt kapitalkrav efter tillstånd av Finansinspektionen får ha en kapitalbas som minst motsvarar 80 procent av kapitalkraven för kreditrisker enligt schablonmetoden. Av fjärde stycket följer att ett institut som efter 1 januari 2010 eller senare tillämpar en internmetod vid beräkning av sitt kapitalkrav efter tillstånd av Finansinspektionen får ha en kapitalbas som minst motsvarar 80 procent av kapitalkraven för operativ risk enligt schablonmetoden.

Ändringarna grundas på artikel 1.16 i CRD III som ändrar artikel 152 i kreditinstitutsdirektivet.

Bestämmelsen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag varvid det i lagrådsremissen föreslagna nya sjätte stycket har strukits.

8 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.2.5.

Övergångsbestämmelsen för värdepappersbolag som tillhandahåller sådana tjänster som följer av paragrafen förlängs till och med år 2014.

Ändringen grundas på artikel 2.8 i CRD II som ändrar artikel 45.1 i kapitalkravsdirektivet.

9 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.2.5.

Övergångsbestämmelsen som undantar vissa värdepappersbolag från att tillämpa bestämmelserna om kapitalkrav i kapitaltäckningslagen förlängs till och med år 2014.

Ändringen grundas på artikel 2.10 i CRD II som ändrar artikel 48.1 i kapitalkravsdirektivet.

11 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.2.4.

Paragrafen är ny. Den anger att fram till utgången av 2012 ska den tidsperiod om fyra månader som föreskrivs i 10 kap. 6 a § kapitaltäckningslagen i stället vara 6 månader. Den tidsperiod som avses är den inom vilken en överenskommelse ska träffas om vilket beslut som bör fattas om konsoliderad nivå på kapitalbasen.

Prop. 2010/11:110

140

Bestämmelsen grundas på artikel 1.37 i CRD II som inför artikel Prop. 2010/11:110 154.11 i kreditinstitutsdirektivet.

12 §

Förslaget har behandlats i avsnitt 10.2.7.

Paragrafen är ny. Första stycket anger att 7 a kap. i kapitaltäcknings- lagen ska tillämpas på värdepapperiseringar som emitteras från och med den 30 juni 2011.

Andra stycket anger att 1 januari 2015 ska 7 a kap. i kapitaltäcknings- lagen tillämpas på värdepapperiseringar som emitterats före den 30 juni 2011, om nya underliggande exponeringar har tillkommit eller ersatts efter den 31 december 2014.

Bestämmelsen grundas på artikel 1.30 i CRD II som inför artikel 122a.8 i kreditinstitutsdirektivet.

12.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

4 kap. Gemensamma bestämmelser för fullmäktige och direktionen

4 a §

Förslaget har behandlats i avsnitt 5.3.4.

Paragrafen är ny. Den anger att Riksbanken omgående ska underrätta berörda tillsynsmyndigheter inom EES med ansvar för gruppbaserad tillsyn när Riksbanken får kännedom om sådan information som avses i 10 kap. 9 § andra stycket kapitaltäckningslagen.

Bestämmelsen grundas på artikel 1.5 och 1.32 i CRD II som ändrar artikel 130.1 och 49 b i kreditinstitutsdirektivet.

141

Kommissionens direktiv 2009/83/EG av den 27 juli 2009 om ändringar av vissa bilagor till Europaparla- mentets och rådets direktiv 2006/48/EG med avseende på tekniska bestämmelser om riskhantering

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

142

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

143

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

144

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

145

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

146

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

147

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

148

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

149

Prop. 2010/11:110

Bilaga 1

150

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

151

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

152

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

153

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

154

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

155

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

156

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

157

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

158

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

159

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

160

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

161

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

162

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

163

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

164

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

165

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

166

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

167

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

168

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

169

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

170

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

171

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

172

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

173

Prop. 2010/11:110

Bilaga 2

174

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

175

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

176

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

177

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

178

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

179

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

180

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

181

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

182

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

183

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

184

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

185

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

186

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

187

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

188

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

189

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

190

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

191

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

192

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

193

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

194

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

195

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

196

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

197

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

198

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

199

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

200

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

201

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

202

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

203

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

204

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

205

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

206

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

207

Prop. 2010/11:110

Bilaga 3

208

Sammanfattning av promemorian (Ds 2010:40)

Europaparlamentet och rådet antog den 16 september 2009 direktiv 2009/111/EG av den 16 september 2009 om ändring av direktiven 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2007/64/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering. Direktivet innehåller ändringar i de befintliga direktiven 2006/48/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (det s.k. kreditinstitutsdirektivet) och 2006/49/EG om kapitalkrav för värdepappersbolag och kreditinstitut (det s.k. kapitalkravsdirektivet). Tillsammans kallas direktiven ofta CRD, efter sin engelska benämning the Capital Requirements Directives.

Direktivet 2009/111/EG, som går under beteckningen CRD II, innebär en uppdatering och skärpning av regler för bl.a. de aktiviteter som bidragit till den finansiella krisen. Regeländringarna medför främst nya principer och regler för hybridkapitalinstrument som andel av eget kapital, förtydligande av ansvarsfördelning mellan hem- och värdlandstillsynsmyndighet genom bl.a. införande av tillsynskollegier, förstärkt tillsyn av kreditinstitutens likviditetshantering, begränsningar och ytterligare harmonisering av regler för stora exponeringar samt skärpta krav för värdepapperisering.

Av CRD II framgår att medlemsstaterna ska sätta ikraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 31 oktober 2010. Bestämmelserna ska därefter tillämpas från och med den 31 december 2010.

Den 7 juli 2010 antogs genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/ej numrerad än/EU ytterligare ändringar av CRD. Ändrings- direktivet, som kallas CRD III, innehåller främst nya regler avseende kapitalkrav för vissa poster i handelslagret, återvärdepapperisering och tillsynsbedömning av ersättningspolitik.

Enligt CRD III ska medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga föra att följa direktivet senast den 31 december 2011. Vissa delar av direktivet – bl.a. ersättningsreglerna – ska gälla från och med 1 januari 2011.

Därtill har kommissionen beslutat om tekniska ändringar i CRD genom direktivet 2009/27/EG från den 7 april 2009 som innebär ändringar i vissa bilagor till kapitalkravsdirektivet. Kommissionen har även genom direktivet 2009/83/EG från den 27 juli 2009 beslutat ändringar i vissa bilagor till kreditinstitutsdirektivet avseende riskhantering.

Denna promemoria innehåller förslag till hur ändringsdirektiven CRD II och CRD III samt ovan nämnda tekniska ändringar i CRD ska införlivas med svensk rätt. Genomförandet föreslås ske huvudsakligen genom ändringar i lag och i Finansinspektionens föreskrifter. De lagar som främst berörs av ändringsförslagen är lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse samt lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Parallellt med de lagförslag som lämnas i denna promemoria pågår ett arbete hos Finansinspektionen med att ta fram förslag till ändrade föreskrifter och allmänna råd. För att få en mer fullständig bild av regelverket behöver därför även dessa förslag beaktas.

Prop. 2010/11:110

Bilaga 4

209

Promemorians lagförslag

Prop. 2010/11:110

Bilaga 5

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 2 §, 4 kap. 2 och 12 §§, 7 kap. 1, 3–8 §§, 8 kap. 2 och 3 §§, 9 kap. 2, 7 och 10 §§, 10 kap. 9 och 12 §§, 12 kap. 4 § samt 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 7a kap., samt fem ny paragraf, 10 kap. 6 a–6 d §§ samt en ny rubrik närmst före 6 a §, av

följande lydelse.
Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse

1 kap.

3§2

2.behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen,

5.finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat och

a) som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, och

b) vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller finansiella institut,

1Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG (EUT L 302, 17.11.2009, s. 97, Celex 32009L0111).

2Senaste lydelse 2009:364.

210

6. finansiellt institut: ett svenskt eller utländskt företag som inte är	Prop. 2010/11:110
kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller	Bilaga 5
motsvarande utländskt företag och vars huvudsakliga verksamhet är att

a)förvärva eller inneha aktier eller andelar,

c)driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7.finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument,

10.institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

11.kapitalkravsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/23/EG,

12.kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska skeppshypotekskassan,

13.kreditinstitutsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG,

14.originator:

a)ett företag som, själv eller via anknutna företag, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ligger till grund för den exponering som värdepapperiseras, eller

	b) ett företag som förvärvar
	tredje mans exponeringar, tar upp
	dem i sin balansräkning och
	därefter värdepapperiserar dem,
14. moderinstitut inom EES: ett	15. moderinstitut inom EES: ett
14. moderinstitut inom EES: ett	institut eller motsvarande utländskt
institut eller motsvarande utländskt	företag som auktoriserats inom EES	211

företag som auktoriserats inom EES och som och som

a)har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och

b)inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES,

15. operativa risker: risker för			16. operativa risker: risker för
förluster till följd av inte			förluster till följd av inte
ändamålsenliga	eller	inte	ändamålsenliga		eller	inte
fungerande interna förfaranden eller			fungerande interna förfaranden eller
system eller på grund av mänskliga			system eller på grund av mänskliga
fel eller yttre händelser, samt			fel eller yttre händelser, samt
rättsliga risker,			rättsliga risker,
			17. medverkande institut: institut,
			annat än det institut som är
			originator,	som	upprättar	och
			förvaltar	ett	tillgångsbaserat
			certifikatprogram		eller	någon
			annan värdepapperisering			som
			förvärvar exponeringar från tredje
			man,
16. riskvikt: en procentsats som			18. riskvikt: en procentsats som
beskriver en risknivå hos en			beskriver en risknivå hos en
exponering,			exponering,
17. värdepapperisering:		en	19. värdepapperisering:			en
transaktion eller	ett	program	transaktion	eller	ett program
varigenom den kreditrisk som är			varigenom den kreditrisk som är
förenad med en exponering eller en			förenad med en exponering eller en
grupp exponeringar delas upp i			grupp exponeringar delas upp i
delar, och som har följande			delar, och som har följande
egenskaper:			egenskaper:

a)betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar, och

b)prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas under den tid

transaktionen eller programmet pågår, och
18. värdepappersbolag:			ett	20. värdepappersbolag:					ett
svenskt aktiebolag som har fått				svenskt	aktiebolag	som		har	fått
tillstånd	att	driva	värde-	tillstånd	att	driva		värde-
pappersrörelse		enligt lagen om		pappersrörelse enligt			lagen om
värdepappersmarknaden.			Lag	värdepappersmarknaden.					Lag
(2009:364).				(2009:364).					en
				21. återvärdepapperisering:					en
				värdepapperisering		i	vilken		den
				risk som är förenad med en
				underliggande		grupp			av
				exponeringar delas upp i delar och
				minst en av de underliggande
				exponeringarna			är		en

Prop. 2010/11:110

Bilaga 5

212

värdepapperiserings-position.	Prop. 2010/11:110
	Bilaga 5

2 kap.

4 §

För marknadsrisker krävs ett kapital som uppgår till summan av kapitalkravet för

1. motpartsrisker för verksamhet i handelslagret

2. avvecklingsrisker	för	2. avvecklingsrisker för hela
verksamhet i handelslagret,		verksamheten,

3.positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk) för verksamhet i handelslagret, och

4.valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten

Något kapitalkrav behöver inte beräknas för positioner som dragits av från kapitalbasen.

3kap.

2 §

I det primära kapitalet får följande ingå:
1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 §				1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 §
lagen	(1995:1559)		om	lagen	(1995:1559)		om
årsredovisning i kreditinstitut			och	årsredovisning i kreditinstitut			och
värdepappersbolag				värdepappersbolag om det helt tar
				upp	förluster	i	en
				fortlevnadssituation		och	vid
				konkurs eller likvidation prioriteras
a) för		bankaktiebolag,		efter alla andra krav,
				a) för		bankaktiebolag,
kreditmarknadsbolag			och	kreditmarknadsbolag			och
värdepappersbolag		dock	inte	värdepappersbolag		dock	inte
kumulativa	preferensaktier		och	uppskrivningsfonder,

uppskrivningsfonder,

b)för sparbanker dock endast reservfonder,

c)för medlemsbanker och kreditmarknadsföreningar dock inte

förlagsinsatser och uppskrivningsfonder,

2.För Svenska skeppshypotekskassan: kassans reservfond.

3.För banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag: kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.

4.För banker och kreditmarknadsföretag: kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.

Från summan av posterna enligt första stycket skall räknas av

Från summan av posterna enligt första stycket ska räknas av

1.förluster under löpande räkenskapsår,

2.immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken tillgångar, och

kreditförstärkning till positioner i värdepapperiseringen.

213

4kap.

2 §

Ett

kapitalkrav

för

kreditrisker

Ett

kapitalkrav

för

kreditrisker

skall

även

beräknas

för

ska även beräknas för exponeringar

exponeringar

som

ett

institut

som

ett

institut

har

värdepapperiserat om det

värdepapperiserat

eller

för

instrument

som

sålts

från

handelslagret till ett specialföretag

för värdepapperisering med följden

att någon kapitalbas inte behöver

innehas för den risk som är förenad

1. inte

samband

med

med dessa instrument om det

1. inte

samband

med

värdepapperiseringen

har

överfört

värdepapperiseringen

har

överfört

en betydande kreditrisk till tredje

man, eller

man,

2. har

gett

stöd

till

2. har

gett

stöd

till

värdepapperiseringen

utöver

sina

värdepapperiseringen

utöver

sina

avtalsmässiga förpliktelser.

avtalsmässiga förpliktelser, eller

3. tillämpar

riskvikten

1 250

procent på samtliga positioner i

Om ett institut medverkar vid en

värdepapperiseringen.

Om ett institut medverkar vid en

värdepapperisering av ett annat

värdepapperisering

av ett

annat

instituts exponeringar skall det, om

instituts exponeringar eller har sålt

det

har

gett

stöd

till

instrument

från

sitt

handelslager

värdepapperiseringen

utöver

sina

till

ett

specialföretag

för

avtalsmässiga förpliktelser, beräkna

värdepapperisering med följden att

ett kapitalkrav för exponeringarna.

någon

kapitalbas

inte

behöver

innehas för den risk som är förenad

med dessa instrument ska det, om

det

har

gett

stöd

till

värdepapperiseringen

utöver

sina

avtalsmässiga förpliktelser, beräkna

ett kapitalkrav för exponeringarna.

12 §

Ett

kreditvärderingsföretag

får

Ett

kreditvärderingsföretag får

ansöka hos Finansinspektionen om

att det skall godkännas. När ett

att det ska godkännas. När ett

kreditvärderingsföretag

godkänts

kreditvärderingsföretag

godkänts

får dess kreditvärderingar användas

av institut för att bestämma

riskvikter. Ett godkännande får avse

kreditvärderingar

syfte

att

kreditvärderingar

syfte

att

bestämma

1.riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa exponeringar som institutet har värdepapperiserat, eller

2.riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden.

Prop. 2010/11:110

Bilaga 5

214

Ett kreditvärderingsföretag får godkännas, om

1. dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och genomlysbar,

2.kreditvärderingarna ses över löpande, och

3.kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är tillgängliga på likvärdiga villkor för dem som har ett berättigat intresse av kreditvärderingarna.


Om ett	kreditvärderingsföretag	Om ett	kreditvärderingsföretag
har godkänts av en utländsk behörig		har godkänts av en utländsk behörig
myndighet för ett av syftena i första		myndighet för ett av syftena i första
stycket,	får Finansinspektionen	stycket,	får	Finansinspektionen
godkänna	kreditvärderingsföretaget	godkänna	kreditvärderingsföretaget
i samma syfte utan att göra någon		i samma syfte utan att göra någon
egen prövning enligt andra stycket.		egen prövning enligt andra stycket.
		Detsamma ska gälla om ett
		kreditvärderingsföretag				är
		registrerat	som		ett	kredit-
		värderingsinstitut				enligt
		Europaparlamentets			och	rådets
		förordning (EG) nr 1060/2009 av
		den 16 september 2009 om
När förutsättningarna i andra eller		kreditvärderingsinstitut3.
		När förutsättningarna i andra eller
tredje stycket inte längre är		tredje stycket inte längre är
uppfyllda, skall Finansinspektionen		uppfyllda,	ska	Finansinspektionen
återkalla godkännandet.		återkalla godkännandet.

7kap.

1 §

Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan.

Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan och sådana värdepappersbolag som avses i 2 kap. 8 och 9 §§.

1 a §

Vid beräkning av ett instituts exponeringar enligt detta kapitel avses med kreditinstitut även utländska företag som i hemlandet har tillstånd att driva bankrörelse eller finansieringsrörelse samt filialer till sådana företag.

3 EGT L 302, 17.11.2009, s.1 (Celex 32009R1060).

Prop. 2010/11:110

Bilaga 5

215

				3 §						Prop. 2010/11:110
Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av Bilaga 5
kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 procent av
institutets kapitalbas.
Om en kund eller en grupp av				Om kunden är ett institut					eller
kunder med inbördes anknytning är				motsvarande utländskt företag eller
moderföretag eller dotterföretag till				om gruppen		av	kunder		med
institutet eller	dotterföretag		till	inbördes	anknytning inbegriper					ett
moderföretaget,	får	värdet	av	eller	flera	institut			eller
exponeringen inte		överstiga	20	motsvarande utländskt företag, får
procent av institutets kapitalbas.				värdet	av	institutets			stora
				exponeringar		inte	överstiga			det
				högsta beloppet av 25 procent av
				institutets	kapitalbas			eller	150
				miljoner	euro.		Summan			av
				exponeringsvärdena			gentemot			en
				grupps alla kunder med inbördes
				anknytning som inte är institut får
				heller inte överstiga 25 procent av
				institutets kapitalbas.
				Överstiger		beloppet				på
				150 miljoner euro 25 procent av
				institutets kapitalbas ska värdet på
				exponeringen inte överstiga ett av
				institutet	bestämt		gränsvärde.
				Endast	efter		tillstånd			av
				Finansinspektionen			får	ett sådant
				gränsvärde uppgå			till	mer		än
				100 procent		av		institutets
				kapitalbas.

4 §

Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att

1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller

flera av de övriga i gruppen, eller
2. de utan att stå i sådant	2. de utan att stå i sådant
förhållande som avses i 1 har sådan	förhållande som avses i 1 har sådan
inbördes anknytning att någon eller	inbördes anknytning att någon eller
samtliga av de övriga kan befaras	samtliga av de övriga kan befaras
råka i betalningssvårigheter om en	råka	i	finansierings-	eller
av dem drabbas av finansiella	betalningssvårigheter om en av dem
problem	drabbas av finansiella problem.

216

5 §4

Det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar får inte överstiga 800 procent av institutets kapitalbas.

6 §

Vid beräkningen av ett instituts			Vid beräkningen av ett instituts
exponeringar enligt 3 och 5 §§ skall			exponeringar enligt 3 och 5 §§ ska
följande exponeringar inte		räknas	följande exponeringar inte		räknas
in:			in:
1. exponeringar	som	vid	1. exponeringar	som	vid
valutatransaktioner	uppkommer i		valutatransaktioner	uppkommer i
samband med normal avveckling av			samband med normal avveckling av
en transaktion under två dygn efter			en transaktion under två vardagar
betalning,			efter betalning,

2. exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats,

3. exponeringar som ett institut har mot ett annat koncernföretag, om företagen är föremål för gruppbaserad tillsyn som utövas av

3.försenat mottagande av finansiering och andra exponeringar som uppkommer genom kundaktiviteter vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöverföring, inbegripet utförande av betaltjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster eller vid clearing-, avvecklings- och förvaringstjänster för finansiella instrument för kunders räkning som inte varar längre än till följande bankdag,

4.intradagsexponeringar gentemot de kreditinstitut som tillhandahåller institutet tjänster som avser penningöverföring, inbegripet utförande av betaltjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster,

5.exponeringar som ett institut har mot ett annat koncernföretag, om företagen är föremål för gruppbaserad tillsyn som utövas av

4 Ändringen innebär att första stycket upphävs.

Prop. 2010/11:110

Bilaga 5

217

Under de förutsättningar som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 32 får ett institut uppskatta exponeringens värde

en	behörig	myndighet	eller	en	behörig	myndighet	eller	Prop. 2010/11:110
likvärdig tillsyn i tredje land, och				likvärdig tillsyn i tredje land, och				Bilaga 5
4. poster som		räknats av	från	6. poster som räknats av från
institutets kapitalbas.				institutets kapitalbas.

Andra poster än de som anges i första stycket får helt eller delvis undantas från beräkningarna enligt 3 och 5 §§, om kreditrisken är låg.

7 §

Under de förutsättningar som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 30 får ett institut uppskatta exponeringens värde

1.med stöd av internmetoden, eller

2.med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande effekt.

Om	ett	institut	utnyttjar	Om	ett	institut	utnyttjar
möjligheten i första stycket, skall				möjligheten i första stycket, ska den
den del av exponeringen som täcks				del av exponeringen som täcks av
av en säkerhet behandlas som en				en säkerhet behandlas som en
exponering		mot emittenten av		exponering		mot emittenten av
säkerheten och inte mot kunden.				säkerheten och inte mot kunden.
				8 §

Värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får, efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 3 och 5 §§, om institutet uppfyller det särskilda kapitalkrav och de övriga villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 31.

Värdet av ett instituts exponeringar i handelslagret mot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får, efter tillstånd av Finansinspektionen, överstiga de gränsvärden som anges i 3 §, om institutet uppfyller det särskilda kapitalkrav och de övriga villkor som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 §

33.

7 a kap. Exponeringar mot värdepapperiseringar

1 §

Ett institut får investera i en värdepapperisering bara om originatorn, ett medverkande institut eller den ursprungliga långivaren har meddelat institutet att den eller det fortlöpande kommer att behålla ett ekonomiskt intresse om minst 5 procent netto i värdepapperiseringen.

2 §

218

Ett institut ska innan det Prop. 2010/11:110 investerar i en värdepapperisering Bilaga 5

ha en heltäckande och grundlig förståelse för investeringen och ha skriftliga interna riktlinjer och instruktioner i den omfattning som behövs för att möjliggöra analys och dokumentation av institutets positioner.

Institutet ska kunna, såväl före som efter det har investerat i en värdepapperisering, redovisa för Finansinspektionen att kraven enligt första stycket är uppfyllda när investeringen görs.

3 §

Ett institut ska ha rutiner för att löpande övervaka information om utvecklingen av sina värdepapperiseringspositioners underliggande exponeringar. Ett institut ska ha en grundlig förståelse för alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på resultatet av institutets exponeringar mot värdepapperiseringtransaktion-en.

4 §

När ett moderinstitut inom EES eller ett finansiellt holdingföretag inom EES, eller ett av dess dotterföretag, i egenskap av originator eller medverkande institut värdepapperiserar exponeringar från flera institut eller finansiella institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn får kravet i 1 § uppfyllas på gruppnivå, om

1.de institut eller finansiella institut som gett upphov till de värdepapperiserade exponeringarna har åtagit sig att följa de krav som följer av 5 §,

2.de har lämnat den information som följer av 6 §.

219

5 §					Prop. 2010/11:110
Medverkande institut och institut					Bilaga 5
som är originatorer ska tillämpa
samma	kriterier för		kreditgivning
beträffande exponeringar som ska
värdepapperiseras			som	de
tillämpar		beträffande		de
exponeringar		som	avses	utgöra
egna positioner.
När det gäller ägarandelar eller
emissionsgarantier				i
värdepapperiseringsemissioner som
köpts från tredje part ska ett institut
tillämpa	samma analysstandarder
oavsett om de är avsedda att ingå i
handelslagret eller i den övriga
verksamheten.
Om kraven i första och andra
styckena inte är uppfyllda, får en
originator som är ett institut inte
utesluta	de	värdepapperiserade
exponeringarna från			beräkningen
av sitt kapitalkrav för kreditrisker
enligt 4 kap. 2 §.

6 §

Medverkande institut och institut som är originatorer ska upplysa investerare om nivån på sina åtaganden enligt 1 § och säkerställa att framtida investerare har tillgång till all relevant information om utvecklingen av värdepapperiseringspositionernas underliggande exponeringar samt om kassaflöden och säkerheter för värdepapperiseringen. Informationen om kassaflöden och säkerheter ska vara av tillräcklig omfattning för att möjliggöra stresstester av dessa.

Vad som enligt första stycket är relevant information ska fastställas den dag då värdepapperiseringen sker, och därefter justeras om det behövs med anledning av värdepapperiseringens art.

7 §
Om ett institut inte uppfyller	220

kraven i 2, 3 eller 6 §§, ska Prop. 2010/11:110 Finansinspektionen besluta att en Bilaga 5

förhöjd riskvikt ska gälla för värdepapperiseringen.

8 §

Finansinspektionen får besluta att tillfälligt upphäva de krav som avses i 1 och 4 §§ under perioder av allmänna likviditetsstörningar på marknaden.

8 kap.

Ett

institut

skall

offentliggöra

2 §

ska

Ett

institut

offentliggöra

information

som

rör

dess

information som

kapitaltäckning och dess strategier,

1. rör dess kapitaltäckning,

system

och

målsättningar

för

2. ger en komplett bild av dess

hantering av dess risker och

strategier,

system

och

exponeringar.

Sådan

information

målsättningar

för hantering

som inte är väsentlig, som utgör en

risker och exponeringar, och

företagshemlighet

eller

som

är

3. ger en komplett bild av dess

konfidentiell

behöver

dock

inte

riskprofil.

offentliggöras.

Sådan information som inte är

väsentlig,

som

utgör

företagshemlighet

eller som

är

konfidentiell

behöver

dock

inte

Om ett institut inte offentliggör

offentliggöras.

Om ett institut inte offentliggör

information

med

motiveringen att

information

med

motiveringen att

den utgör

företagshemlighet

den

utgör

företagshemlighet

eller är konfidentiell, skall det ange

eller är konfidentiell, ska det ange

skälet till det samt i stället

offentliggöra

mer

allmänna

offentliggöra

mer

allmänna

upplysningar

det

som

upplysningar

det

som

informationen kräver.

Styrelsen i ett institut skall se till

3 §

Styrelsen i ett institut ska se till

att det finns skriftliga riktlinjer och

instruktioner för hur institutet skall

instruktioner för hur institutet ska

uppfylla kraven på offentliggörande

av information enligt 2 § och för

hur det skall utvärdera om den

hur det ska utvärdera om den

offentliggjorda

informationen

är

offentliggjorda

informationen

är

tillfredsställande,

vilket

skall

tillfredställande,

vilket

ska

inkludera

hur

informationen

inkludera

hur

informationen

kontrolleras och hur ofta den

kontrolleras, om den ger en

offentliggörs.

komplett

bild

institutets

riskprofil och hur ofta den

offentliggörs.

221

9kap.

2 §

Om det framgår av föreskrifter			Om det framgår av föreskrifter
meddelade	med stöd av 13 kap.		meddelade	med stöd av 13 kap.
1 § 33, skall bestämmelserna		om	1 § 40, ska	bestämmelserna	om
finansiella	företagsgrupper	gälla	finansiella	företagsgrupper	gälla
även för			även för

Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla för företag som avses i första stycket, skall även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen.

Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla för företag som avses i första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen.

7 §

Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES skall uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, skall även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 35.

Ett institut som är moderinstitut inom EES eller vars moderföretag är ett finansiellt moderholdingföretag inom EES ska uppfylla kraven i 8 kap. om offentliggörande av information på gruppnivå. Om ett moderinstitut har ett betydande dotterföretag som är institut, ska även dotterföretaget offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42.

Prop. 2010/11:110

Bilaga 5

222

informationen är likvärdig med den information som skall offentliggöras enligt denna lag.

informationen är likvärdig med den Prop. 2010/11:110 information som skall Bilaga 5 offentliggöras enligt denna lag.

			10 §
Vid	upprättande	av	den	Vid	upprättande	av	den
redovisning som avses i 9 § skall				redovisning som avses i 9 § ska

1.dotterföretagen konsolideras fullständigt,

2.ägarintressen som avses i 1 § första stycket 2 konsolideras med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 § årsredovisningslagen (1995:1554), och

3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § ske på det sätt som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 §

37.

3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § ske på det sätt som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 §

44.

10 kap.
	Beslut	på		gruppnivå				om
	kapitalbasen
	6 a §
	När Finansinspektionen ansvarar
	för tillsynen över en finansiell
	företagsgrupp som består av ett
	moderinstitut inom EES eller ett
	institut vars moderföretag är ett
	finansiellt			moderholdingföretag
	inom	EES,		ska		inspektionen
	tillsammans			med	övriga		behöriga
	myndigheter			söka	komma överens
	om ett gemensamt beslut om
	huruvida		nivån			på	gruppens
	kapitalbas är tillräcklig. Det ska
	ske med hänsyn till gruppens
	finansiella		situation			och	riskprofil
	och den nivå på gruppens
	kapitalbas som krävs för att
	tillämpa 2 kap. 2 § på var och en av
	enheterna inom gruppen och på
	gruppnivå.
	Finansinspektionen ska lämna en
	rapport		som		innehåller			en
	riskvärdering av gruppen till övriga
	behöriga			myndigheter.				Ett
	gemensamt			beslut		enligt		första
	stycket ska fattas inom fyra
	månader efter det att rapporten har
	lämnats. Det gemensamma beslutet
	och skälen		för det			ska	redovisas		223

skriftligt och skickas till övriga Prop. 2010/11:110 behöriga myndigheter och till Bilaga 5 moderkreditinstitutet inom EES.

Om en överenskommelse inte kan nås, ska Finansinspektionen på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med Europeiska banktillsyns- kommittén. Inspektionen får även samråda med bank- tillsynskommittén på eget initiativ.

6 b §

Om ett gemensamt beslut enligt 6 a § inte har fattats inom fyra månader, ska Finansinspektionen med beaktande av de behöriga myndigheternas bedömning av risken hos dotterföretagen, ensam fatta ett beslut på gruppnivå.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EU eller till ett finansiellt moderholdingbolag inom EU, ska inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § första stycket på individuell eller undergruppsnivå. Det ska ske med vederbörligt beaktande av synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen.

6 c §

Ett sådant beslut som avses i 6 a § som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen samt ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

6 d §
Beslut som fattats enligt 6 a eller
6 b §	ska uppdateras årligen. Ett	224

beslut enligt 6 a § om tillämpning

Prop. 2010/11:110

av 2 kap. 2 § får även,

i Bilaga 5

undantagsfall,

uppdateras

behörig

myndighet

som

ansvarar

för tillsynen av dotterföretag till ett

moderkreditinstitut inom EES eller

ett finansiellt

moderholdingbolag

inom EES skriftligen begär det hos

Finansinspektionen

och

därvid

anger skälen för begäran.

skall i

9 §

Finansinspektionen

sin

Finansinspektionen ska

sin

tillsynsverksamhet

samarbeta

och

tillsynsverksamhet

samarbeta

och

utbyta

information

med

utländska

utbyta information

med

utländska

behöriga myndigheter

och

med

behöriga

myndigheter

och

med

myndigheter inom EES som har

tillsyn överförsäkringsföretag i den

tillsyn över försäkringsföretag i den

utsträckning

som

följer

utsträckning

som

följer

avkreditinstitutsdirektivet

och

kreditinstitutsdirektivet

och

kapitalkravsdirektivet.

Om en kritisk situation uppstår i

Sverige

som

kan

äventyra

likviditeten

på finansmarknaden

eller stabiliteten i det finansiella

systemet i någon stat inom EES, ska

Finansinspektionen

sin

tillsynsverksamhet

samarbeta

och

utbyta information även med övriga

berörda

utländska

myndigheter

den utsträckning som följer av

kreditinstitutsdirektivet

och

kapitalkravsdirektivet.

12 §

Ett institut och ett finansiellt

holdingföretag som avses i 9 kap. 3

§ skall upprätta och ge in den

§ ska upprätta och ge in den

gruppbaserade redovisningen

till

gruppbaserade

redovisningen

till

Finansinspektionen

för

Finansinspektionen

för

räkenskapsperioder

och

vid

räkenskapsperioder

och

vid

tidpunkter

som

framgår

tidpunkter

som

framgår

föreskrifter meddelade med stöd av

13 kap. 1 § 40. I fråga om en

13 kap. 1 § 47. I fråga om en

finansiell

företagsgrupp

enligt

finansiell

företagsgrupp

enligt

9 kap.

2 §,

skall

redovis-ningen

9 kap.

2 §,

ska

redovisningen

upprättas och ges in av de företag

som anges i föreskrifter meddelade

med stöd av 13 kap. 1 § 41.

med stöd av 13 kap. 1 § 48.

Ett

holdingföretag

med

blandad

Ett holdingföretag

med

blandad

verksamhet skall upprätta och ge in

verksamhet ska upprätta och ge in

225

den

samlade

informationen

till

den

samlade

informationen

till

Prop. 2010/11:110

Finansinspektionen för de räken-

Finansinspektionen

för

de räken- Bilaga 5

skapsperioder och vid de tidpunkter

som

framgår

föreskrifter

som

framgår

föreskrifter

meddelade med stöd av 13 kap. 1 §

40.

47.

12 kap.

Om ett institut, ett finansiellt

4 §

Om ett institut, ett finansiellt

holdingföretag

eller

ett

holdingföretag

eller

ett

holdingföretag

med

blandad

holdingföretag

med

blandad

verksamhet

med huvudkontor

verksamhet

med

huvudkontor

Sverige inte i tid lämnar

upplysningar

enligt

föreskrifter

upplysningar

enligt

föreskrifter

meddelade med stöd av 13 kap. 1 §

39,

och

43,

får

46,

och

50,

får

Finansinspektionen

besluta

att

Finansinspektionen

besluta

att

företaget

skall

betala

företaget

ska

betala

förseningsavgift med högst 100 000

kronor.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka positioner som skall ingå i handelslagret enligt 1 kap. 7 § och omfattningen av dessa,

2.vilka positioner som får ingå i handelslagret enligt 1 kap. 9 § och villkoren för det,

3.vilka åtgärder ett institut skall vidta för att dess riktlinjer och instruktioner skall uppfylla kraven i 1 kap. 10 § första stycket,

4.villkoren för att beräkna kapitalkravet enligt 2 kap. 6 § och hur kapitalkravet enligt den paragrafen skall beräknas,

5.beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 10 §,

6.villkoren för att räkna in poster i kapitalbasen och räkna av poster från densamma enligt 3 kap., omfattningen av dessa poster och hur kapitalbasen i övrigt skall beräknas enligt samma kapitel,

7.hur ett institut som har tillstånd att använda en internmetod för kreditrisker skall beräkna förväntade förlustbelopp och de avsättningar och värderegleringar som gjorts för att täcka förlusterna samt hur förväntade förlustbelopp för aktieexponeringar och positiva eller negativa belopp som uppkommer vid en jämförelse mellan förväntade förlustbelopp i övrigt och gjorda avsättningar och värderegleringar skall behandlas enligt 3 kap. 9 § när kapitalbasens storlek beräknas,

8.när ett institut som värdepapperiserat sina tillgångar och ett medverkande institut skall beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna enligt 4 kap. 2 §,

9.vilka krav ett institut skall uppfylla för att få tillstånd att använda

metoden med interna modeller enligt 4 kap. 4 § andra stycket,

226

10. hur ett institut som använder schablonmetoden enligt 4 kap. 5 §	Prop. 2010/11:110
skall beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen och vilka	Bilaga 5
förutsättningar som skall vara uppfyllda för att ett exportkreditorgans
kreditvärderingar skall få användas för att bestämma riskvikter enligt 4
kap. 6 §,

11.hur ett institut som har tillstånd att använda internmetoden skall beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen enligt 4 kap. 7 §,

12.vilka krav ett institut skall uppfylla för att få tillstånd att använda internmetoden enligt 4 kap. 7 §,

13.i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 4 kap. 8 § andra stycket,

14.under vilka förutsättningar ett institut får kombinera schablon- och internmetoderna eller införa en internmetod stegvis enligt 4 kap. 9 §,

15.vilka krav kreditvärderingsföretagens metoder och kreditvärderingar skall uppfylla för att kreditvärderingsföretagen skall godkännas enligt 4 kap. 12 §,

16.hur ett institut får använda kreditvärderingar gjorda av kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen,

17.vilka kreditriskskydd som får användas för att reducera ett riskvägt exponeringsbelopp, under vilka förutsättningar olika kreditriskskydd får beaktas och hur kreditriskskyddets riskreducerande effekter skall beräknas enligt 4 kap. 15 § för ett institut som använder schablonmetoden eller den grundläggande internmetoden för exponeringen,

18.hur kapitalkravet för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker skall beräknas enligt 5 kap. 1 §,

19.hur ett institut som använder någon av schablonmetoderna för positionsrisk, avvecklingsrisk, valutakursrisk eller råvarurisk skall beräkna kapitalkravet för marknadsrisker enligt 5 kap. 2 §,

20.vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att använda egna riskberäkningsmodeller enligt 5 kap. 3 §,

21.hur ett institut som använder basmetoden skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 2 §,

22.hur ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker skall beräkna kapitalkravet enligt 6 kap. 3 och 5 §§,

23.vilka krav som ställs på ett institut som använder schablonmetoden för operativa risker enligt 6 kap. 4 §,

24.vilka villkor ett institut skall uppfylla för att få använda en annan beräkningsgrund för vissa affärsområden enligt 6 kap. 5 §,

25.vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att använda internmätningsmetoden enligt 6 kap. 7 §,

26.i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 6 kap. 7 § andra stycket,

27.vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ risk enligt 6 kap. 8 §,

28.hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§,

29.under vilka förutsättningar en grupp av kunder med inbördes

anknytning ska anses föreligga

227

29. vilka poster som helt eller delvis får undantas vid beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap. 6 § andra stycket,

30. under vilka förutsättningar ett institut i de fall som avses i 7 kap. 7 § får beräkna en exponerings värde med stöd av internmetoden eller med beaktande av kreditriskskydd och vilka krav ett institut som använder någon av dessa beräkningsmetoder skall uppfylla,

31. vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut skall uppfylla enligt 7 kap. 8 §,

32. vilken information som skall offentliggöras enligt 8 kap. 2 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen skall lämnas och hur informationens riktighet skall kontrolleras,

33. i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla enligt 9 kap. 2 §,

34. under vilka förutsättningar tillstånd att räkna in vissa

enligt 7 § kap. 4 § första stycket Prop. 2010/11:110 avseende exponeringar mot Bilaga 5 underliggande tillgångar, och

30.vilka exponeringar som ska anses utgöra andra exponeringar enligt 7 kap. 6 § första stycket 5.

31.vilka poster som helt eller delvis får undantas vid beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap. 6 § andra stycket,

32.under vilka förutsättningar ett institut i de fall som avses i 7 kap. 7

§får beräkna en exponerings värde med stöd av internmetoden eller med beaktande av kreditriskskydd och vilka krav ett institut som använder någon av dessa beräkningsmetoder ska uppfylla,

33.vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut ska uppfylla enligt 7 kap. 8 §,

34.vad som ska utgöra ett behållande av ett ekonomiskt intresse netto enligt 7 a kap. 1 §,

35.vilka krav som ett institut ska uppfylla enligt 7 a kap. 2 § innan det tar position i en värdepapperisering,

36.vilka krav som ett institut löpande ska uppfylla enligt 7 a kap. 3 § efter att det investerat i en värdepapperisering,

37.vilken information som ska lämnas av medverkande institut eller originator enligt 7 a kap. 6 §, och

38förhöjd riskvikt som ska gälla för värdepapperiseringen enligt 7 a kap. 7 §.

39.vilken information som ska offentliggöras enligt 8 kap. 2 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas och hur informationens riktighet skall kontrolleras,

40.i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla enligt 9 kap. 2 §,

41.under vilka förutsättningar

tillstånd att räkna in vissa

228

dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får ges,

35. vilken information som skall offentliggöras enligt 9 kap. 7 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen skall lämnas och hur informationens riktighet skall kontrolleras,

36. hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § skall upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder,

37. hur konsolideringen skall ske enligt 9 kap. 10 §,

38. hur kapitalbasen skall beräknas enligt 9 kap. 11 §,

39. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som skall lämnas enligt 10 kap. 11 §,

40. vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen skall avse och vid vilka tidpunkter den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen skall ges in enligt 10 kap. 12 §,

41. vilka företag som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell

företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §,
42. omfattningen	och
fullgörandet av skyldigheten	att

rapportera stora exponeringar enligt

10 kap. 15 §, och
43. omfattningen		och
fullgörandet	av skyldigheten	att
rapportera	kapitalbas	och

kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §.

dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får Prop. 2010/11:110 ges, Bilaga 5

42.vilken information som ska offentliggöras enligt 9 kap. 7 §, vid vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas och hur informationens riktighet ska kontrolleras,

43.hur gruppbaserad redovisning enligt 9 kap. 9 § ska upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder,

44.hur konsolideringen ska ske enligt 9 kap. 10 §,

45.hur kapitalbasen ska beräknas enligt 9 kap. 11 §,

46.innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som ska lämnas enligt 10 kap. 11 §,

47.vilka räkenskapsperioder den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen ska avse och vid vilka tidpunkter den gruppbaserade redovisningen och den samlade informationen ska ges in enligt 10 kap. 12 §,

48.vilka företag som enligt 10 kap. 12 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §,

49. omfattningen	och
fullgörandet av skyldigheten	att

rapportera stora exponeringar enligt

10 kap. 15 §, och
50. omfattningen		och
fullgörandet	av skyldigheten	att
rapportera	kapitalbas	och

kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011 i fråga om 1 kap. 3 §, 3 kap. 2 §, 4 kap. 12 §, 7 kap. 1, 3 – 6 och 8 §§, 7 a kap., samt 10 kap. 6 a § och 9 § och i övrigt den 31 december 2011.

229

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

dels att 5, 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 11 och 12 §§.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

Ett institut som enligt 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmetod för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker, skall under åren 2007, 2008 och 2009 ha en kapitalbas som motsvarar minst 95, 90 respektive 80 procent av kapitalkraven för

Ett institut som enligt 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmetod för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker, ska under åren 2007, 2008 och 2009– 2011 ha en kapitalbas som motsvarar minst 95, 90 respektive 80 procent av kapitalkraven för

1.kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, och

2.exponeringar som överskrider gränsvärdena för stora exponeringar enligt 5 kap. 6 § samma lag.

Ett institut som enligt 6 kap. 6 § lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmätningsmetod för att beräkna kapitalkravet för operativa risker ska ha en kapitalbas som åren 2008 och 2009–2011 motsvarar minst 90 respektive 80 procent av summan av kapitalkraven enligt första stycket 1 och 2.

Ett institut som från och med den 1 januari 2010 eller senare har tillstånd enligt 4 kap. 7 § lagen om

1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG (EUT L 302, 17.11.2009, s. 97, Celex 32009L0111).

Prop. 2010/11:110

Bilaga 5

230

Ett värdepappersbolag som tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet avseende sådana finansiella instrument som anges i 1 kap. 4 § första stycket 5 b–d, f och g lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, får till och med år 2014 efter tillstånd av Finansinspektionen överskrida de gränsvärden som anges i 7 kap. 3 och 5 §§ lagen (2006:1371) om

Första och andra styckena gäller både när kapitalkravet beräknas för det individuella institutet och för en finansiell företagsgrupp.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur kapitalbasen skall beräknas enligt denna paragraf.

kapitaltäckning					och			stora	Prop. 2010/11:110
exponeringar				att	tillämpa			en Bilaga 5
internmetod			för		att	beräkna
kapitalkravet			för kreditrisker					eller
för motpartsrisker som ingår i
marknadsrisker				får efter tillstånd
av	Finansinspektionen					ha		en
kapitalbas som motsvarar minst 80
procent		av		kapitalkravet				för
kreditrisker enligt 4 kap. 1 § första
stycket, 4, 6, och 12–15 §§ samma
lag.
Ett institut som från och med den
1 januari 2010 eller senare har
tillstånd enligt 6 kap. 6 § lagen om
kapitaltäckning					och			stora
exponeringar				att	tillämpa			en
internmätningsmetod						för		att
beräkna kapitalkravet för operativa
risker får efter tillstånd av
Finansinspektionen						ha		en
kapitalbas		som		motsvarar			minst
80 procent		av		kapitalkravet				för
operativa		risker enligt				6 kap. 2–
5 §§ eller 2 kap. samma lag.
Första–fjärde				styckena			gäller
både när kapitalkravet beräknas för
det individuella institutet och för en
finansiell företagsgrupp.
Regeringen			eller		den	myndighet
som	regeringen				bestämmer			får
meddela		föreskrifter				om		hur
kapitalbasen			ska		beräknas		enligt
denna paragraf.

8 §2 Ett värdepappersbolag som

tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet avseende sådana finansiella instrument som anges i 1 kap. 4 § första stycket 5 b–d, f och g lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, får till och med år 2010 efter tillstånd av Finansinspektionen överskrida de gränsvärden som anges i 7 kap. 3 och 5 §§ lagen (2006:1371) om

2 Senaste lydelse 2007:571.

231

11 §

Fram till den 31 december 2012 ska den tidsperiod som anges i 10 kap. 6 a § lagen (2006:1371)om kapitaltäckning och stora exponeringar vara sex månader.

12 §

Bestämmelserna i 7 a kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ska tillämpas på värdepapperiseringar som emitteras från och med den 1 januari 2011.

Bestämmelserna i 7 a kap. ska från och med den 1 januari 2015 tillämpas på värdepapperiseringar som emitterats före den 1 januari 2011 om nya underliggande exponeringar har tillkommit eller ersatts efter den 1 januari 2015.

Till och med år 2014 tillämpas inte bestämmelserna om kapitalkrav som avser värdepappersbolag i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar för sådana värdepappersbolag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet avseende sådana finansiella instrument som anges i 1 kap. 4 § första stycket b–d, f och g lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden.

kapitaltäckning och stora exponeringar utan att beräkna något särskilt kapitalkrav enligt 7 kap. 8 § samma lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall vara uppfyllda för tillståndet.

kapitaltäckning		och	stora	Prop. 2010/11:110
exponeringar utan att beräkna något Bilaga 5
särskilt kapitalkrav enligt 7 kap. 8 §
samma lag. Regeringen			eller den
myndighet	som		regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall vara uppfyllda för tillståndet.

9 §3 Till och med år 2010 tillämpas

inte bestämmelserna om kapitalkrav som avser värdepappersbolag i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar för sådana värdepappersbolag vars huvudsakliga verksamhet är att tillhandahålla investeringstjänster eller utföra investeringsverksamhet avseende sådana finansiella instrument som anges i 1 kap. 4 § första stycket b–d, f och g lagen (2007:528) om värde- pappersmarknaden.

3 Senaste lydelse 2007:571.

232

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011 i fråga om 5, 11 och 12 §§ och i övrigt den 31 december 2011.

Prop. 2010/11:110

Bilaga 5

233

Prop. 2010/11:110 Bilaga 5

Förslag till lag om ändring lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank ska införas ett nytt kapitel, 7 a kap.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	7 a kap. Upplysningsplikt
	1 §
	Om Riksbanken får kännedom om
	en sådan kritisk situation som avses
	i 10 kap. 9 § andra stycket lagen
	(2006:1371)		om	kapitaltäckning
	och	stora	exponeringar,			ska
	Riksbanken omgående				underrätta
	berörda myndigheter				inom	EES
	med	ansvar	för	gruppbaserad
	tillsyn enligt artikel 125 och 126 i
	Europaparlamentet			och		rådets
	direktiv 2006/48/EG av den 14 juni
	2006 om rätten att starta och driva
	verksamhet		i	kreditinstitut
	(omarbetning), samt ändrat genom
	Europaparlamentets			och		rådets
	direktiv 2009/111/EG.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011.

1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG (EUT L 302, 17.11.2009, s. 97, Celex 32009L0111).

234

Förteckning över remissinstanser

Prop. 2010/11:110

Bilaga 6

Sveriges riksbank, Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret, NASDAQ OMX Stockholm Aktiebolag, Konkurrensverket, Sveriges advokatsamfund, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Sparbankernas Riksförbund, FAR SRS, Exportkreditnämnden, Första AP-fonden, Andra AP-fonden, Tredje AP-fonden, Fjärde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Sjunde AP-fonden, Nordic Growth Market NGM AB, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Finansbolagens Förening, Fondbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB, Landsorganisationen i Sverige LO, Tjänstemännens Centralorganisation TCO, Sveriges Akademikers Centralorganisation SACO, Sveriges Kommuner och Landsting, Kommuninvest i Sverige AB samt Regelrådet

Utöver remisslistan har följande svarat FTT – facket för försäkring och finans.

235

	Parallelluppställning	Prop. 2010/11:110
	Parallelluppställning	Bilaga 7
		Bilaga 7
	Parallelluppställning – förteckning över bestämmelser som
	genomfört direktiven i svensk rätt

CRD II, CRD III och Kommissionens direktiv 2009/83/EG har genomförts i svensk rätt på följande sätt.

Förkortningar
LBF	Lagen (2004:297) om bank- och
	finansieringsrörelse
KapL	Lagen (2006:1371) om kapitaltäckning
	och stora exponeringar
LVM	Lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden
Införandelagen	Lagen (2006:1372) om införande av lagen
	(2006:1371) om	kapitaltäckning och
	stora exponeringar
OSL	Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
Riksbankslagen	Lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Kapitaltäcknings-	Förordning (2006:1533) om kapitaltäckning
förordingen	och stora exponeringar
Instruktion för	Förordning (2009:93) med instruktion för
Finansinspektionen	Finansinspektionen
Direktiv	Ändringar i Svenska bestämmelser
2009/83/EG
Artikel 1	Direktiv
	2006/48/EG
Artikel 1.1	Bilaga V	Föreskrifter
Artikel 1.2	Del 1 i	Föreskrifter
	bilaga VI
Artikel 1.3	Del 1 i	Föreskrifter
	bilaga VII
Artikel 1.4	Del 2 i	Föreskrifter
	bilaga VII	236
		236

			Prop. 2010/11:110
Artikel 1.5	Del 4 i	Föreskrifter	Bilaga 7
	bilaga VII
Artikel 1.6	Del 1 i	Föreskrifter
	bilaga VIII
Artikel 1.7	Del 2 i	Föreskrifter
	i bilaga VIII
Artikel 1.8	Del 3 i	Föreskrifter
	bilaga VIII
Artikel 1.9	Del 2 i	4 kap. 2 § första stycket
	bilaga IX	3 Kap L och föreskrifter
Artikel 1.10	Del 4 i	Föreskrifter
	bilaga IX
Artikel 1.11	Del 2 i	Föreskrifter
	bilaga X
Artikel 1.12	Del 3 i	Föreskrifter
	bilaga X
Artikel 1.13	Del 2 i	Föreskrift
	bilaga XII
Artikel 1.14	Del 3 i	Föreskrift
	bilaga XII
Artikel 2	-	-
Artikel 3	-	-
Artikel 4	-	-
Direktiv	Ändringar i	Svenska bestämmelser
2009/111/EG
Artikel 1	Direktiv
	2006/48/EG
Artikel 1.1	Artikel 3.1	-
Artikel 1.2	Artikel 4.6	1 kap. 3 § 12 KapL
	Artikel 4.45	7 kap. 4 § KapL
	led b		237

Artikel 1.3

Artikel 1.4

Artikel 1.5

Artikel 1.6

Artikel 1.7

Artikel 1.8

Artikel 1.9

Artikel 1.10

Artikel 1.11

Artikel 1.12

Artikel 1.13

Artikel 1.14

Artikel 4.48

Artikel 40.3

Artikel 42a.1

Artikel 42b.1

Artikel 49

Artikel 50

Artikel 57

Artikel 61

Artikel 63.2

Artikel 63a

Artikel 65.1

Artikel 66.1

Artikel 66.1a

Artikel 66.2

Artikel 66.4

artikel 74.2

Prop. 2010/11:110 10 kap. 9 § KapL och 13 Bilaga 7

kap. 6a § LBF

5 § tredje stycket instruktion för Finansinspektionen

10 kap. 9 § KapL och 13 kap. 6a, 8a och 8b §§ LBF

10 kap. 9 § KapL och 13 kap. 6a § LBF

10 kap. 9 § KapL och 13 kap. 6a § LBF samt 4 kap. 4a § riksbankslagen

3 kap. 2–4 §§, 5 § första och andra styckena och 9 §§ Kap L samt föreskrifter

Föreskrifter

3 kap. 4 § KapL och föreskrifter

Föreskrifter

9 kap 11 § KapL och föreskrifter

3 kap. 1 § andra stycket KapL och föreskrifter

Föreskrifter

3 kap. 8 § KapL och föreskrifter

Föreskrifter

238

Artikel 1.15

Artikel 1.16

Artikel 1.17

Artikel 1.18

Artikel 1.19

Artikel 1.20

Artikel 1.21

Artikel 1.22

Artikel 1.23

Artikel 1.24

Artikel 1.25

Artikel 1.26

Artikel 81.2

Artikel 87.11

Artikel 87.12

Artikel 89.1

Artikel 97.2

Artikel 106.2

Artikel 106.3

Artikel 107

Artikel 110.1

Artikel 110.2

Artikel 110.3

Artikel 111.1

Artikel 111.4

Artikel 112.2

Artikel 112.4

Artikel 113

Artikel 114

Artikel 115.1

4 kap. 12 §	andra Prop. 2010/11:110
stycket KapL	Bilaga 7
Föreskrifter
Föreskrifter

4 kap. 9 § KapL, 14 § kapitaltäcknings- förordningen och föreskrifter

4 kap. 12 § andra stycket KapL

7 kap. 6 § första stycket

Föreskrifter

1 kap. 3 § 12 KapL

10 kap. 15 § KapL och föreskrifter

Föreskrifter

7 kap, 3 § KapL och föreskrifter

10 kap. 15 § andra stycket KapL

Föreskrifter

7	kap 6 § första stycket
3	och andra	stycket
KapL, 16 §
kapitaltäcknings-
förordningen		samt
föreskrifter
7	kap 7 § KapL och
föreskrifter
7	kap. 6 § andra stycket
KapL och föreskrifter			239

					Prop. 2010/11:110
	Artikel 115.2	7 kap. 6 § andra stycket Bilaga 7
		KapL och föreskrifter
Artikel 1.27	Artikel 116	-
	(utgår)
Artikel 1.28	Artikel 117.1	7 kap. 6 § andra stycket
		KapL och föreskrifter
	Artikel 117.2	7 kap. 6 § andra stycket
		KapL och föreskrifter
Artikel 1.29	Artikel 119	-
	(utgår)
Artikel 1.30	Artikel 122a.1	7a kap. 1 § KapL och
		föreskrifter
	Artikel 122a.2	7a kap. 4 § KapL
	Artikel 122a.3	Föreskrifter
	Artikel 122a.4	7a kap. 2 § KapL och
		föreskrifter
	Artikel 122a.5	7a kap. 3 § KapL och
		föreskrifter
	Artikel 122a.6	7a kap. 5 § KapL
	Artikel 122a.7	7a kap. 6 § KapL
	Artikel 122a.8	7a kap. 8 § KapL och 12
		§ införandelagen
	Artikel 122a.9	-
	Artikel 122a.10	-
Artikel 1.31	Artikel 129.1	10 kap. 9 § första
		stycket	KapL	och	13
		kap. 6a § LBF
	Artikel 129.3	10 kap. 6a § KapL
Artikel 1.32	Artikel 130.1	10 kap. 9 § andra
		stycket	KapL	och	13
		kap. 6a § LBF
					240

Artikel 1.33	Artikel 131a	10 kap. 9 § KapL och 13			Prop. 2010/11:110
		kap. 6a § LBF			Bilaga 7
Artikel 1.34	Artikel 132	10 kap. 9 § KapL,13
		kap. 6a § LBF och 8
		kap. 3 § OSL
Artikel 1.35	Artikel 150.1	-
	Artikel 150.2	-
Artikel 1.36	Artikel 153	Övergångsbestämmelse
		i	kapitaltäcknings-
		förordningen
Artikel 1.37	Artikel 154.8	-
	Artikel 154.9	Föreskrifter
	Artikel 154.10	Föreskrifter
	Artikel 154.11	11 § införandelagen
Artikel 1.38	Artikel 156	-
Artikel 1.39	Bilaga III	Föreskrifter
Artikel 1.40	Bilaga V	Föreskrifter
Artikel 1.41	Bilaga IX	Föreskrifter
Artikel 1.42	Bilaga XI	30	§ kapitaltäcknings-
		förordningen		och
		föreskrifter
Artikel 1.43	Bilaga XII	8 kap 2 § KapL och
		föreskrifter
Artikel 2	Direktiv
	2006/49/EG
Artikel 2.1	Artikel 12	-
Artikel 2.2	Artikel 28.1	7 kap 1 § KapL
	Artikel 28.3	-
	(utgår)
Artikel 2.3	Artikel 30.4	Föreskrifter
Artikel 2.4	Artikel 31	Föreskrifter			241

					Prop. 2010/11:110
Artikel 2.5	Artikel 32.1	Föreskrifter			Bilaga 7
Artikel 2.6	Artikel 35.6	Föreskrifter
Artikel 2.7	Artikel 38.3	10 kap. 9 § KapL och 13
		kap. 6a § LBF
Artikel 2.8	Artikel 45.1	8 § införandelagen
Artikel 2.9	Artikel 47	3 §	införandelagen		och
		föreskrifter
Artikel 2.10	Artikel 48.1	9 § införandelagen
Artikel 3	Direktiv
	2007/64/EG
Artikel 3.1	Artikel 1.1a	-
Artikel 4	-	-
Artikel 5	-	-
Direktiv	Ändringar i Svenska bestämmelser
(CRD III)
Artikel 1	Direktiv
	2006/48/EG
Artikel 1.1	Artikel 4.40a	1 kap. 3 § 21 KapL
	Artikel 4.40b	-
	Artikel 4.49	-
Artikel 1.2	Artikel 11.1	-
Artikel 1.3	Artikel 22.1	6 kap. 2 §		LBF och 8
kap. 4 § LVM
	Artikel 22.3	-
	Artikel 22.4	-
	Artikel 22.5	-
Artikel 1.4	Artikel 54.4	12 kap. KapL, 15 kap.
		LBF	och	25	kap.
		LVM			242
					242

Artikel 1.5	Artikel 57	3 kap. 7 § KapL			och Prop. 2010/11:110
		föreskrifter			Bilaga 7
Artikel 1.6	Artikel 64.5	3	kap.	KapL	och
		föreskrifter
Artikel 1.7	Artikel 66.2	3 kap. 8 § KapL och
		föreskrifter
Artikel 1.8	Artikel 75	2 kap. 1, 3 – 5 och 7 §§
		samt 4 kap. 1 § första
		meningen KapL
Artikel 1.9	Artikel 101.1	4 kap. 2 § första stycket
		2	och	andra stycket
		KapL
Artikel 1.10	Artikel 136.1	12 kap. 1 och 3 §§
		KapL, 15 kap. 1 §
		LBF och 25 kap. 1 §
		LVM.
	Artikel 136.2	2 kap. 2 § KapL
Artikel 1.11	Artikel 145.3	8 kap. 2 § KapL. och
		föreskrifter
Artikel 1.12	-	-
Artikel 1.13	Artikel 150.1	-
	Artikel 150.1a	-
	Artikel 150.2	-
Artikel 1.14	Artikel 151	-
	(p. 2 och 3 utgår)
Artikel 1.15	Artikel 151a	-
	Artikel 151b	-
	Artikel 151c	-
Artikel 1.16	Artikel 152	5 § införandelagen
Artikel 1.17	Artikel 154.5	Föreskrifter
Artikel 1.18	Artikel 156	-
Artikel 1.19	Artikel 156a	-			243

						Prop. 2010/11:110
Artikel 1.20	Bilaga V	Föreskrifter				Bilaga 7
	avsnitt 11
	Bilaga VI	2 – 10 och 24 §§
	del1	kapitaltäcknings-
		förordningen			och
		föreskrifter
	Bilaga VII	Föreskrifter
	avsnitt 1 del 2
	Bilaga IX	18 § kapitaltäcknings-
	del 3 och 4	förordningen			och
		föreskrifter
	Bilaga XII	8 kap. 2 § KapL och
	del 2	föreskrifter
Artikel 2	Direktiv
	2006/49/EG
Artikel 2.1	Artikel 3.1	1 kap. 3 § 21 KapL
Artikel 2.2	Artikel 17.1	Föreskrifter
Artikel 2.3	Artikel 18.1	Föreskrifter
Artikel 2.4	-	-
Artikel 2.5	Artikel 41.2	-
Artikel 2.6	Artikel 42.2	-
Artikel 2.7	Artikel 42a	-
	Artikel 42b	-
	Artikel 42c	-
Artikel 2.8	Artikel 47	3	§	införandelagen	och
		föreskrifter
Artikel 2.9	Bilaga I	Föreskrifter
	Bilaga II	Föreskrifter
	Bilaga V	Föreskrifter
	Bilaga VII	6 kap. 2 § och 16 kap. 1
	del B	§	3	LBF, 8 kap. 4		244

		§ och	42 §	första	Prop. 2010/11:110
		stycket	LVM	samt	Bilaga 7
		föreskrifter
Artikel 3	-	-
Artikel 4	-	-
Artikel 5	-	-
Artikel 6	-	-
	-	-

245

Lagrådsremissens lagförslag

Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2006:1371) om kapital- täckning och stora exponeringar

dels att 1 kap. 3 §, 2 kap. 4 §, 3 kap. 2 §, 4 kap. 2 och 12 §§, 7 kap. 1, 3–8 §§, 8 kap. 2 och 3 §§, 9 kap. 2, 7 och 10 §§, 10 kap. 3, 4, 9, 12 och 15 §§, 11 kap. 3 §, 12 kap. 4 § samt 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse, dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 7a kap., fem nya paragrafer, 7 kap. 1a § och 10 kap. 6 a–6 d §§, samt närmast före 10 kap.

6 a § en ny rubrik, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3 §2

I denna lag betyder

2.behörig myndighet: Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag,

3.EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

4.exponeringar: poster som redovisas som tillgång i balansräkningen, derivatavtal som redovisas som skulder eller åtaganden utanför balansräkningen,

1Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik (EUT L 329, 14.12.2010, s. 3, Celex. 32010L0076).

2Senaste lydelse 2009:364.

Prop. 2010/11:110

Bilaga 8

246

5. finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut som inte är ett	Prop. 2010/11:110
blandat finansiellt holdingföretag enligt 1 kap. 3 § 3 lagen (2006:531) om	Bilaga 8
särskild tillsyn över finansiella konglomerat och

a)som har minst ett dotterföretag som är kreditinstitut, värdepappersbolag, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländskt företag, och

b)vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen utgörs av sådana företag som avses i a eller finansiella institut,

a)förvärva eller inneha aktier eller andelar,

c)driva värdepappersrörelse utan att vara tillståndspliktigt enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

7.finansiellt instrument: ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång för en part samtidigt som en annan part får en finansiell skuld eller utfärdar ett egetkapitalinstrument,

10.institut: kreditinstitut och värdepappersbolag,

11. kapitalkravsdirektivet:				11. kapitalkravsdirektivet:
Europaparlamentets		och	rådets	Europaparlamentets		och	rådets
direktiv 2006/49/EG av den 14				direktiv 2006/49/EG av den 14
juni 2006 om kapitalkrav för				juni 2006 om kapitalkrav för
värdepappersföretag			och	värdepappersföretag			och
kreditinstitut		(omarbetning),		kreditinstitut		(omarbetning),
ändrat genom Europaparlamentets				ändrat genom Europaparlamentets
och rådets direktiv 2008/23/EG,				och rådets direktiv 2010/76/EU3,
12. kreditinstitut: bank, kreditmarknadsföretag och Svenska							skepps-
hypotekskassan,				13. kreditinstitutsdirektivet:
13. kreditinstitutsdirektivet:
Europaparlamentets		och	rådets	Europaparlamentets		och	rådets
direktiv 2006/48/EG av den 14				direktiv 2006/48/EG av den 14
juni 2006 om rätten att starta och				juni 2006 om rätten att starta och
driva verksamhet		i kreditinstitut		driva verksamhet		i kreditinstitut
(omarbetning),	senast		ändrat	(omarbetning),	senast		ändrat

3 EUT L 329, 14.12.2010, s. 3 (Celex. 32010L0076).

247

genom Europaparlamentets och	genom	Europaparlamentets				och Prop. 2010/11:110
rådets direktiv 2007/44/EG,	rådets direktiv 2010/76/EU4,					Bilaga 8
	14. originator: ett företag som
	a) självt eller via anknutna
	företag, direkt eller indirekt, var
	part i det ursprungliga avtal som
	gav upphov till de förpliktelser
	eller potentiella			förpliktelser för
	gäldenären,		eller	den	potentiella
	gäldenären, som ligger till grund
	för	den	exponering			som
	värdepapperiseras, eller
	b)	förvärvar		tredje		mans
	exponeringar, tar upp dem i sin
	balansräkning			och	därefter
14. moderinstitut inom EES: ett	värdepapperiserar dem,
	15. moderinstitut inom EES: ett
institut eller motsvarande utländskt	institut		eller	motsvarande
företag som auktoriserats inom EES	utländskt företag som auktoriserats
och som	inom EES och som

a)har ett institut, ett finansiellt institut eller ett motsvarande utländskt företag som dotterföretag eller som har ett ägarintresse i ett sådant företag, och

b)inte är dotterföretag till ett annat institut eller ett motsvarande utländskt företag som auktoriserats inom EES eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat inom EES,

15. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamåls- enliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker,

16. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering,

17. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i

16. operativa risker: risker för förluster till följd av inte ändamåls- enliga eller inte fungerande interna förfaranden eller system eller på grund av mänskliga fel eller yttre händelser, samt rättsliga risker,

17. medverkande institut: institut, annat än det institut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering som förvärvar exponeringar från tredje man,

18. riskvikt: en procentsats som beskriver en risknivå hos en exponering,

19. värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i

4 EUT L 329, 14.12.2010, s. 3 (Celex. 32010L0076).

248

delar, och som har	följande delar, och som har	följande Prop. 2010/11:110
egenskaper:	egenskaper:	Bilaga 8

a)betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar,

b)prioriteringen av delarna avgör hur förluster fördelas under den tid

transaktionen eller programmet pågår, och
18. värdepappersbolag:		ett	20. värdepappersbolag:			ett
svenskt aktiebolag som har fått			svenskt aktiebolag som har fått
tillstånd	att	driva	tillstånd	att		driva
värdepappersrörelse enligt		lagen	värdepappersrörelse		enligt	lagen
om värdepappersmarknaden.			om värdepappersmarknaden.			en
			21. återvärdepapperisering:			en
			värdepapperisering		i vilken	den
			risk som är förenad med en
			underliggande		grupp	av
			exponeringar delas upp i delar och
			minst en av de underliggande
			exponeringarna		är	en
			värdepapperiseringsposition.

2kap.

4 §

För marknadsrisker krävs ett kapital som uppgår till summan av kapitalkravet för

1. motpartsrisker för verksamhet i handelslagret,

2. avvecklingsrisker	för	2. avvecklingsrisker för hela
verksamhet i handelslagret,		verksamheten,

3.positionsrisker (ränte- och aktiekursrisk) för verksamhet i handelslagret, och

4.valutakursrisker och råvarurisker i hela verksamheten.

Något kapitalkrav behöver inte beräknas för positioner som dragits av från kapitalbasen.

3kap.

2 §

I det primära kapitalet får följande ingå:
1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 §				1. Eget kapital enligt 5 kap. 4 §
lagen	(1995:1559)		om	lagen	(1995:1559)		om
årsredovisning i kreditinstitut			och	årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag,				värdepappersbolag om det helt kan
				täcka	förluster	i	en
				fortlevnadssituation och om det vid
				konkurs eller likvidation prioriteras
a) för	bankaktiebolag,			efter alla andra krav,
				a) för	bankaktiebolag,
kreditmarknadsbolag			och	kreditmarknadsbolag			och
värdepappersbolag		dock	inte	värdepappersbolag,		dock	inte
kumulativa	preferensaktier		och	uppskrivningsfonder,		dock,
uppskrivningsfonder,				b) för	sparbanker		endast
b) för sparbanker		dock endast		reservfonder,			249

reservfonder,					Prop. 2010/11:110
c) för	medlemsbanker	och	c) för	medlemsbanker	och Bilaga 8
kreditmarknadsföreningar		dock	kreditmarknadsföreningar,		dock
inte	förlagsinsatser	och	inte	förlagsinsatser	och
uppskrivningsfonder,			uppskrivningsfonder.

2.För Svenska skeppshypotekskassan: kassans reservfond.

3.För banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag: kapitalandelen av skatteutjämningsreserv och periodiseringsfond.

4.För banker och kreditmarknadsföretag: kapitalandelen av det belopp som svarar mot bankens eller företagets reserver till följd av avskrivning på egendom som upplåtits till nyttjande.

Från summan av posterna enligt första stycket skall räknas av

Från summan av posterna enligt första stycket ska följande räknas av:

1.förluster under löpande räkenskapsår,

2.immateriella anläggningstillgångar enligt bilaga 1 till lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag, punkten 9 under rubriken tillgångar, och

4kap.

2 §

Ett kapitalkrav

för

kreditrisker

Ett

kapitalkrav

för

kreditrisker

skall

även

beräknas

för

ska även beräknas för exponeringar

exponeringar

som

ett

institut

som

ett

institut

har

värdepapperiserat om det

värdepapperiserat

eller

för

instrument

som

sålts

från

handelslagret till ett specialföretag

för värdepapperisering med följden

att någon kapitalbas inte behöver

innehas för den risk som är förenad

1. inte

samband

med

med dessa instrument, om institutet

1. inte

samband

med

värdepapperiseringen

har överfört

värdepapperiseringen

har överfört

en betydande kreditrisk till tredje

man, eller

man,

2. har

gett

stöd

till

2. har

gett

stöd

till

värdepapperiseringen

utöver sina

värdepapperiseringen

utöver

sina

avtalsmässiga förpliktelser.

avtalsmässiga förpliktelser, eller

3. inte tillämpar riskvikten 1 250

procent på samtliga positioner i

värdepapperiseringen

eller räknar

dessa

positioner

från

Om ett institut medverkar vid en

kapitalbasen.

Om ett institut medverkar vid en

värdepapperisering

av ett

annat

värdepapperisering

av ett

annat

instituts exponeringar skall det, om

instituts exponeringar, ska det

det

har

gett

stöd

till

beräkna

ett

kapitalkrav

för

250

Ett kreditvärderingsföretag får ansöka hos Finansinspektionen om att det ska godkännas. När ett kreditvärderingsföretag godkänts får dess kreditvärderingar användas av institut för att bestämma riskvikter. Ett godkännande får avse kreditvärderingar i syfte att bestämma

värdepapperiseringen utöver sina avtalsmässiga förpliktelser, beräkna ett kapitalkrav för exponeringarna.

exponeringarna, om det har gett Prop. 2010/11:110 stöd till värdepapperiseringen Bilaga 8

utöver sina avtalsmässiga förpliktelser. Detsamma gäller om ett institut har sålt instrument från sitt handelslager till ett specialföretag för värdepapperisering med följden att någon kapitalbas inte behöver innehas för den risk som är förenad med dessa instrument.

12 § Ett kreditvärderingsföretag får

ansöka hos Finansinspektionen om att det skall godkännas. När ett kreditvärderingsföretag godkänts får dess kreditvärderingar användas av institut för att bestämma riskvikter. Ett godkännande får avse kreditvärderingar i syfte att bestämma

1.riskvikter för positioner i värdepapperiseringar eller vissa exponeringar som institutet har värdepapperiserat, eller

2.riskvikter för andra exponeringsklasser enligt schablonmetoden.

Ett kreditvärderingsföretag får godkännas, om

1.dess kreditvärderingsmetod är objektiv, oberoende och genomlysbar,

2.kreditvärderingarna ses över löpande, och

3.kreditvärderingarna uppfattas som trovärdiga och är tillgängliga på likvärdiga villkor för dem som har ett berättigat intresse av kreditvärderingarna.

Om ett kreditvärderingsföretag har godkänts av en utländsk behörig myndighet för ett av syftena i första stycket, får Finansinspektionen godkänna kreditvärderingsföretaget i samma syfte utan att göra någon egen prövning enligt andra stycket.

	Om	ett kreditvärderingsföretag
	är	registrerat		som	ett
	kreditvärderingsinstitut				enligt
	Europaparlamentets			och	rådets
	förordning (EG) nr 1060/2009 av
	den 16 september 2009 om
	kreditvärderingsinstitut5,				ska
	kraven i andra stycket 1 och 2
När förutsättningarna i andra	anses vara uppfyllda.
	När	förutsättningarna i			andra,
eller tredje stycket inte längre är	tredje	eller	fjärde	stycket inte
uppfyllda, skall Finansinspektionen	längre	är	uppfyllda,		ska
återkalla godkännandet.	Finansinspektionen			återkalla

5 EGT L 302, 17.11.2009, s.1 (Celex 32009R1060).

251

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras

Om kunden är ett institut eller om gruppen av kunder med inbördes anknytning inbegriper ett eller flera institut, får värdet av institutets exponeringar inte överstiga det högsta beloppet av 25 procent av institutets kapitalbas eller 150 miljoner euro. Summan av exponeringsvärdena gentemot en grupps alla kunder med inbördes anknytning som inte är institut får heller inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas.

Överstiger beloppet på 150 miljoner euro 25 procent av institutets kapitalbas ska värdet på exponeringen inte överstiga ett av institutet bestämt gränsvärde. Gränsvärdet får inte överstiga 100 procent av institutets kapitalbas.

godkännandet.

7kap.

1 §

Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan.

Detta kapitel tillämpas inte på Svenska skeppshypotekskassan och sådana värdepappersbolag som avses i 2 kap. 8 och 9 §§.

1 a §

När ett institut beräknar värdet på sina exponeringar mot ett annat institut enligt detta kapitel, avses med institut även motsvarande utländska företag.

3 §

Värdet av ett instituts exponering gentemot en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning får inte överstiga 25 procent av institutets kapitalbas.

Om en kund eller en grupp av kunder med inbördes anknytning är moderföretag eller dotterföretag till institutet eller dotterföretag till moderföretaget, får värdet av exponeringen inte överstiga 20 procent av institutets kapitalbas.

4 §

Med en grupp av kunder med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt därför att

1. någon av dem har, direkt eller indirekt, ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller

2. de utan att stå i sådant förhållande som avses i 1 har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan befaras

Prop. 2010/11:110

Bilaga 8

252

råka i betalningssvårigheter om en		råka	i	finansierings-	eller Prop. 2010/11:110
av dem	drabbas av finansiella	betalningssvårigheter om en av dem Bilaga 8
problem.		drabbas av finansiella problem.

5 §

Det sammanlagda värdet av ett instituts stora exponeringar får inte överstiga 800 procent av institutets kapitalbas.

Vid beräkningen av ett instituts			6 §
			Vid beräkningen av ett instituts
exponeringar enligt 3 och 5 §§ skall			exponeringar enligt 3 och 5 §§ ska
följande exponeringar inte		räknas	följande exponeringar inte		räknas
in:			in:
1. exponeringar	som	vid	1. exponeringar	som	vid
valutatransaktioner	uppkommer i		valutatransaktioner	uppkommer i
samband med normal avveckling av			samband med normal avveckling av
en transaktion under två dygn efter			en transaktion under två vardagar
betalning,			efter betalning,

2. exponeringar som vid köp eller försäljning av finansiella instrument uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller de finansiella instrumenten har levererats,

3. exponeringar som uppkommer genom kundaktiviteter, om exponeringarna inte varar längre än från en bankdag till nästa och uppkommer i samband med

a)penningöverföring, däribland betaltjänster, clearing och avveckling av valutor samt korrespondentbanktjänster, eller

b)clearing, avveckling eller förvaring av finansiella instrument,

4. intradagexponeringar			som
uppkommer	i	samband med
tillhandahållande		av	tjänsten
penningöverföring,		däribland
betaltjänster,	clearing		och
avveckling	i	valutor	samt
korrespondentbanktjänster,			om
exponeringen är mot den som
tillhandahåller tjänsten i fråga och				253

				som står under tillsyn av behörig Prop. 2010/11:110
3. exponeringar som ett institut				myndighet,			Bilaga 8
				5. exponeringar som ett institut
har mot ett annat koncernföretag,				har mot ett annat koncernföretag,
om företagen är föremål för				om företagen är föremål för
gruppbaserad tillsyn som utövas av				gruppbaserad tillsyn som utövas av
en behörig		myndighet	eller	en behörig		myndighet	eller
likvärdig tillsyn i tredje land, och				likvärdig tillsyn i tredje land, och
4. poster som räknats av från				6. poster som räknats av från
institutets kapitalbas.				institutets kapitalbas.
Andra poster än de som anges i första stycket får helt eller delvis
undantas från beräkningarna enligt 3 och 5 §§, om kreditrisken är låg.
Under	de	förutsättningar	som	7 §
				Under	de	förutsättningar	som
framgår	av föreskrifter meddelade			framgår	av föreskrifter meddelade
med stöd av 13 kap. 1 § 30 får ett				med stöd av 13 kap. 1 § 32 får ett
institut	uppskatta exponeringens			institut	uppskatta exponeringens
värde				värde

1.med stöd av internmetoden, eller

2.med beaktande av ett kreditriskskydds riskreducerande effekt.

Om	ett	institut	utnyttjar		Om	ett	institut		utnyttjar
möjligheten i första stycket, skall					möjligheten i första stycket, ska den
den del av exponeringen som täcks					del av exponeringen som täcks av
av en säkerhet behandlas som en					en säkerhet behandlas som en
exponering mot emittenten				av	exponering		mot	emittenten		av
säkerheten och inte mot kunden.					säkerheten och inte mot kunden
Värdet	av	ett	instituts		8 §
Värdet	av	ett	instituts		Värdet		av	ett	instituts
exponeringar i handelslagret mot en					exponeringar i handelslagret mot en
kund eller en grupp av kunder med					kund eller en grupp av kunder med
inbördes	anknytning		får,	efter	inbördes	anknytning			får,	efter
tillstånd	av	Finansinspektionen,			tillstånd	av	Finansinspektionen,
överstiga de gränsvärden som anges					överstiga de gränsvärden som anges
i 3 och 5 §§, om institutet uppfyller					i 3 §, om institutet uppfyller det
det särskilda kapitalkrav och de					särskilda kapitalkrav och de övriga
övriga villkor som framgår av					villkor som framgår av föreskrifter
föreskrifter meddelade med stöd av					meddelade med stöd av 13 kap. 1 §
13 kap. 1 § 31.					33.
					7 a kap.		Exponeringar			mot
					värdepapperiseringar
					1 §
					Ett kreditinstitut får exponera sig
					mot en värdepapperisering bara om
					originatorn,		ett	medverkande
					kreditinstitut eller den ursprungliga
					långivaren		har		meddelat
					kreditinstitutet att den eller det
					fortlöpande kommer att behålla ett						254

ekonomiskt		intresse	om	minst	Prop. 2010/11:110
5 procent		netto		i Bilaga 8
värdepapperiseringen.
Finansinspektionen			får meddela
undantag från kravet i första
stycket	på	att	behålla	ett
ekonomiskt intresse.

2 §

Såväl före som efter att ett kreditinstitut har investerat i en värdepapperisering, ska institutet kunna redovisa för Finansinspektionen att kraven enligt första stycket är uppfyllda när investeringen görs.

3 §

Ett kreditinstitut ska ha rutiner för att löpande övervaka information om utvecklingen av sina värdepapperiseringspositioners underliggande exponeringar. Ett kreditinstitut ska ha en grundlig förståelse för alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som skulle kunna ha en väsentlig inverkan på resultatet av kreditinstitutets exponeringar mot värdepapperiseringstransaktionen.

4 §
När	ett moderkreditinstitut			inom
EES	eller	ett	finansiellt
holdingföretag inom EES, eller ett
av dessas dotterföretag, i egenskap
av originator		eller medverkande
institut		värdepapperiserar
exponeringar		från		flera
kreditinstitut		eller	finansiella
institut	som	omfattas		av	255

gruppbaserad tillsyn får kravet i 1				Prop. 2010/11:110
§ uppfyllas på gruppnivå, om de Bilaga 8
institut eller finansiella institut som
gett	upphov	till	de

värdepapperiserade exponeringarna

1.har åtagit sig att följa de krav som följer av 5 §, och

2.har lämnat den information som följer av 6 §.

5 §

Medverkande kreditinstitut och kreditinstitut som är originatorer ska tillämpa samma kriterier för kreditgivning i fråga om exponeringar som ska värdepapperiseras som de tillämpar i fråga om de exponeringar som avses utgöra egna positioner.

När det gäller ägarandelar eller emissionsgarantier i värdepapperiseringsemissioner som köpts från tredje part ska ett kreditinstitut tillämpa samma analysstandarder oavsett om de är avsedda att ingå i handelslagret eller i den övriga verksamheten.

Om kraven i första och andra styckena inte är uppfyllda, får en originator som är ett kreditinstitut inte utesluta de värdepapperiserade exponeringarna från beräkningen av sitt kapitalkrav för kreditrisker enligt 4 kap. 2 §.

6 §
Medverkande		kreditinstitut		och
kreditinstitut	som		är originatorer
ska upplysa investerare om nivån
på sina åtaganden enligt 1 § och
säkerställa att framtida investerare
har tillgång till all relevant
information	om		utvecklingen	av
värdepapperiseringspositionernas
underliggande		exponeringar samt
om kassaflöden och säkerheter för
värdepapperiseringen.
Informationen om kassaflöden och
säkerheter ska		vara av tillräcklig			256

omfattning för att möjliggöra Prop. 2010/11:110 stresstester av dessa. Bilaga 8

Vad som enligt första stycket är relevant information ska fastställas den dag då värdepapperiseringen sker, och därefter justeras om det behövs med anledning av värdepapperiseringens art.

7 §

Om ett kreditinstitut inte uppfyller kraven i 2, 3 eller 6 §, ska Finansinspektionen besluta att en förhöjd riskvikt ska gälla för relevanta värdepapperiseringspositioner.

8 §

Finansinspektionen får besluta att tillfälligt upphäva de krav som avses i 1 och 4 §§ under perioder av allmänna likviditetsstörningar på marknaden.

8kap.

2 §

Ett institut skall offentliggöra information som rör dess kapitaltäckning och dess strategier, system och målsättningar för hantering av dess risker och exponeringar. Sådan information som inte är väsentlig, som utgör en företagshemlighet eller som är konfidentiell behöver dock inte offentliggöras.

Om ett institut inte offentliggör information med motiveringen att den utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell, skall det ange skälet till det samt i stället offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller.

Styrelsen i ett institut skall se till

Ett institut ska offentliggöra information som

1.rör dess kapitaltäckning, och

2.ger en heltäckande bild av dess a) strategier,

b) system,

c) målsättningar för hantering av

risker och exponeringar, och d) riskprofil.

Sådan information som inte är väsentlig, som utgör en företagshemlighet eller som är konfidentiell behöver dock inte offentliggöras.

Om ett institut inte offentliggör information med motiveringen att den utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell, ska det ange skälet till det samt i stället offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller.

3 §

Styrelsen i ett institut ska se till

257

att det finns skriftliga riktlinjer och				att det finns skriftliga riktlinjer och			Prop. 2010/11:110
instruktioner för hur institutet skall				instruktioner för hur institutet ska			Bilaga 8
uppfylla kraven på offentliggörande				uppfylla kraven på offentliggörande
av information enligt 2 § och för				av information enligt 2 § och för
hur det skall utvärdera om den				hur det ska utvärdera om den
offentliggjorda		informationen är		offentliggjorda informationen är
tillfredsställande,		vilket	skall	tillfredsställande. Detta vilket ska
inkludera	hur	informationen		inkludera	hur	informationen
kontrolleras samt hur ofta den				kontrolleras, om den ger en
offentliggörs.				heltäckande	bild	av institutets
				riskprofil samt hur ofta den
				offentliggörs.

9kap.

2 §

Om det framgår av föreskrifter			Om det framgår av föreskrifter
meddelade	med stöd av	13 kap.	meddelade	med stöd av 13 kap.
1 § 33, skall bestämmelserna om			1 § 40, ska	bestämmelserna	om
finansiella	företagsgrupper	gälla	finansiella	företagsgrupper	gälla
även för			även för

Om bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla för företag som avses i första stycket, ska även ett anknutet företag som är dotterföretag eller som det finns ägarintresse i anses ingå i gruppen.

7 §

Ett institut som är moderinstitut
inom EES eller vars moderföretag
är	ett	finansiellt
moderholdingföretag inom EES ska
uppfylla kraven i 8 kap. om
offentliggörande av information på
gruppnivå. Om ett moderinstitut har
ett betydande dotterföretag som är
institut,	ska även	dotterföretaget	258

offentliggöra sådan information om bland annat kapitalbasen och kapitalkravet samt institutets riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 35.

Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av information som skall offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som skall offentliggöras enligt denna lag.

offentliggöra sådan information om Prop. 2010/11:110 bland annat kapitalbasen och Bilaga 8 kapitalkravet samt institutets

riskhantering som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 42.

Finansinspektionen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta om undantag från första stycket, om ett institut omfattas av information som ska offentliggöras av ett moderföretag utanför EES och den informationen är likvärdig med den information som ska offentliggöras enligt denna lag.

			10 §
Vid	upprättande	av	den	Vid	upprättande	av	den
redovisning som avses i 9 § skall				redovisning som avses i 9 § ska

1.dotterföretagen konsolideras fullständigt,

2.ägarintressen som avses i 1 § första stycket 2 konsolideras med tillämpning av klyvningsmetoden enligt 7 kap. 30 § årsredovisningslagen (1995:1554), och

3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § ske på det sätt som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 §

37.

3. konsolideringen i de övriga fall som avses i 1 eller 2 § ske på det sätt som framgår av föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 §

44.

10 kap.

3 §

När Finansinspektionen enligt 2 § första stycket 3–5 skall utöva tillsynen, får inspektionen komma överens med övriga berörda behöriga myndigheter om att en annan behörig myndighet inom EES än inspektionen skall ansvara för tillsynen. Finansinspektionen får ingå en sådan överenskommelse, om det är olämpligt att inspektionen ansvarar för tillsynen med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna.

I ett sådant fall skall moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen,

När		Finansinspektionen						enligt
2 § första stycket 3–5 ska utöva
tillsynen, får inspektionen komma
överens			med		övriga		berörda
behöriga myndigheter om att en
annan		behörig			myndighet			inom
EES än inspektionen ska ansvara
för	tillsynen.			Finansinspektionen
får		ingå			en			sådan
överenskommelse, om							det		är
olämpligt				att	inspektionen
ansvarar för tillsynen med hänsyn
till de institut det gäller och den
relativa			betydelsen			av		deras
verksamheter i de olika länderna.
I	ett		sådant			fall			ska
moderinstitutet					inom		EES,		det
finansiella			moderholdingföretaget
inom EES eller det institut som har
den	största			balansomslutningen,						259

beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om sådana överenskommelser.

Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 126.1 och 126.2 i kreditinstitutsdirektivet skall utöva tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet skall ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall skall moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska gemenskapernas kommission skall underrättas om sådana överenskommelser.

beroende	på vad	som	är	Prop. 2010/11:110
tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig				Bilaga 8
innan Finansinspektionen och			de
övriga	berörda	behöriga
myndigheterna		ingår
överenskommelsen.		Europeiska

kommissionen ska underrättas om sådana överenskommelser.

4 §

Om det skulle vara olämpligt med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, att tillsynen utövas av den myndighet som enligt artikel 126.1 och 126.2 i kreditinstitutsdirektivet ska utöva tillsynen över en finansiell företagsgrupp, får Finansinspektionen komma överens med de övriga berörda behöriga myndigheterna om att inspektionen eller någon annan behörig myndighet ska ansvara för tillsynen.

I ett sådant fall ska moderinstitutet inom EES, det finansiella moderholdingföretaget inom EES eller det institut som har den största balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, ges tillfälle att yttra sig innan Finansinspektionen och de övriga berörda behöriga myndigheterna ingår överenskommelsen. Europeiska kommissionen ska underrättas om sådana överenskommelser.

Beslut	på	gruppnivå	om
kapitalbasen
6 a §
När Finansinspektionen ansvarar
för tillsynen över en finansiell
företagsgrupp som består av ett
moderinstitut inom EES eller ett
institut	vars	moderföretag	är ett	260

finansiellt			moderholdingföretag					Prop. 2010/11:110
inom EES ska inspektionen lämna Bilaga 8
en rapport som innehåller en
riskvärdering av gruppen till övriga
behöriga myndigheter.
Inom fyra månader efter det att
Finansinspektionen har lämnat							en
sådan rapport som avses i första
stycket, ska
inspektionen				försöka		komma
överens		med		övriga		behöriga
myndigheter om vilket beslut som
bör fattas i fråga om huruvida
nivån på gruppens kapitalbas är
tillräcklig. Överenskommelsen							ska
grundas på en bedömning av
gruppens		finansiella			situation		och
riskprofil och den nivå på gruppens
kapitalbas som krävs för att
tillämpa 2 kap. 2 § på var och en av
enheterna inom gruppen och på
gruppnivå.
Finansinspektionen					ska	härefter
fatta ett beslut i enlighet med
överenskommelsen.					Beslutet		och
skälen för det ska redovisas
skriftligt och skickas till övriga
behöriga			myndigheter			och	till
moderkreditinstitutet inom EES.
Om en överenskommelse inte kan
nås,	ska		Finansinspektionen				på
begäran av någon av de övriga
behöriga		myndigheterna				samråda
med Europeiska bankmyndigheten6.
Inspektionen får även samråda med
Europeiska			bankmyndigheten				på
eget initiativ.
6 b §
Om	en	överenskommelse enligt
6 a § inte har skett inom fyra
månader,		ska		Finansinspektionen,
med beaktande av de behöriga
myndigheternas				bedömning			av
risken	hos		dotterföretagen, ensam
fatta ett beslut på gruppnivå.

Om Finansinspektionen ansvarar för tillsynen över dotterföretag till

6 EUT L 331, 15.12.2010 s.12 (Celex 32010R1093).

261

ett moderkreditinstitut inom EU Prop. 2010/11:110 eller till ett finansiellt Bilaga 8 moderholdingbolag inom EU, ska

inspektionen fatta ett sådant beslut som avses i 6 a § fjärde stycket på individuell nivå eller undergruppsnivå. Inför beslutet ska inspektionen beakta synpunkter som framförts av den utländska behöriga myndighet som ansvarar för den gruppvisa tillsynen.

6 c §

Ett sådant beslut som avses i 6 a § som fattas av en utländsk behörig myndighet efter en överenskommelse med övriga behöriga myndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader gäller i Sverige. Det är bindande för det berörda institutet och för Finansinspektionen, och det ska ligga till grund för inspektionens tillsyn.

6 d §

Beslut som fattats enligt 6 a eller 6 b § ska omprövas årligen. Ett beslut enligt 6 a § om tillämpning av 2 kap. 2 § får även, i undantagsfall, omprövas om en behörig myndighet som ansvarar för tillsynen av dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EES eller ett finansiellt moderholdingbolag inom EES skriftligen begär det hos Finansinspektionen och samtidigt anger skälen för begäran.

Finansinspektionen			skall i	sin	9 §			ska i
					Finansinspektionen				sin
tillsynsverksamhet		samarbeta		och	tillsynsverksamhet		samarbeta		och
utbyta information		med utländska			utbyta information		med utländska
behöriga myndigheter			och	med	behöriga myndigheter			och	med
myndigheter inom EES som har					myndigheter inom EES som har
tillsyn över försäkringsföretag i den					tillsyn över försäkringsföretag i den
utsträckning	som		följer	av	utsträckning	som		följer	av
kreditinstitutsdirektivet				och	kreditinstitutsdirektivet				och
kapitalkravsdirektivet.					kapitalkravsdirektivet.				262

Om en kritisk situation uppstår i

Prop. 2010/11:110

Sverige

som

kan

äventyra Bilaga 8

likviditeten

på

finansmarknaden

eller stabiliteten i det finansiella

systemet i någon stat inom EES, ska

Finansinspektionen

sin

tillsynsverksamhet

samarbeta

och

utbyta information även med övriga

berörda

utländska

myndigheter i

den utsträckning som följer av

kreditinstitutsdirektivet

och

kapitalkravsdirektivet.

12 §

Ett institut och ett finansiellt

holdingföretag som avses i 9 kap.

3 § skall upprätta och ge in den

3 § ska upprätta och ge in den

gruppbaserade

redovisningen

till

gruppbaserade

redovisningen

till

Finansinspektionen

för

Finansinspektionen

för

räkenskapsperioder

och

vid

räkenskapsperioder

och

vid

tidpunkter

som

framgår

tidpunkter

som

framgår

föreskrifter meddelade med stöd av

13 kap. 1 §

40. I

fråga

om en

13 kap.

1 §

47.

fråga

finansiell

företagsgrupp

enligt

finansiell

företagsgrupp

enligt

9 kap.

2 §,

skall

redovisningen

9 kap.

2 §,

ska

redovisningen

upprättas och ges in av de företag

som anges i föreskrifter meddelade

med stöd av 13 kap. 1 § 41.

med stöd av 13 kap. 1 § 48.

Ett

holdingföretag med

blandad

Ett

holdingföretag

med

blandad

verksamhet skall upprätta och ge in

verksamhet ska upprätta och ge in

den

samlade

informationen

till

den

samlade

informationen

till

Finansinspektionen

för

Finansinspektionen

för

räkenskapsperioder

och

vid

räkenskapsperioder

och

vid

tidpunkter

som

framgår

tidpunkter

som

framgår

föreskrifter meddelade med stöd av

13 kap. 1 § 40.

13 kap. 1 § 47.

15 §

Ett institut och det företag i en

finansiell företagsgrupp som enligt

11 §

skall

upprätta

den

11 §

ska

upprätta

den

gruppbaserade redovisningen skall

gruppbaserade

redovisningen

ska

fortlöpande

rapportera

stora

fortlöpande

rapportera

stora

exponeringar

till

exponeringar

till

Finansinspektionen.

Om ett instituts eller en

finansiell

företagsgrupps

finansiell

företagsgrupps

exponeringar

överstiger något

exponeringar

överstiger något

de i 7 kap. angivna gränsvärdena,

skall institutet eller det företag

ska institutet eller det företag som

som enligt 12 § skall upprätta den

enligt

12 §

ska

upprätta

den

263

gruppbaserade		redovisningen		gruppbaserade		redovisningen			Prop. 2010/11:110
omgående	anmäla		detta till	omgående	anmäla		detta	till	Bilaga 8
Finansinspektionen.		Inspektionen		Finansinspektionen.		Inspektionen
får i ett beslut ange en viss tid				får i ett beslut ange en viss tid
inom vilken exponeringarna skall				inom vilken exponeringarna				ska
sänkas	till	de	tillåtna	sänkas	till	de	tillåtna
gränsvärdena.				gränsvärdena. Om 7 kap. 3 § tredje
				stycket	tillämpligt,			får
				Finansinspektionen i varje enskilt

fall besluta att gränsvärdet på 100 procent får överskridas.

11 kap.

3 §

Om tillsynen inte bedöms likvärdig, skall Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får därvid förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen skall underrätta de berörda behöriga myndigheterna och Europeiska gemenskapernas kommission när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

Om tillsynen inte bedöms likvärdig, ska Finansinspektionen tillämpa bestämmelserna om finansiella företagsgrupper i 9 och 10 kap. som om moderföretaget haft sitt huvudkontor inom EES.

Efter att ha hört övriga berörda behöriga myndigheter får Finansinspektionen i stället besluta att använda sig av andra tillsynsmetoder som säkerställer att instituten i företagsgruppen är föremål för tillräcklig tillsyn. Inspektionen får då förelägga en ägare till institutet att inrätta ett finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom EES och tillämpa bestämmelserna i denna lag på instituten i den företagsgrupp som leds av detta holdingföretag.

Finansinspektionen ska underrätta de berörda behöriga myndigheterna och Europeiska kommissionen när sådana andra tillsynsmetoder som anges i andra stycket används.

		12 kap.
Om ett institut, ett finansiellt			4 §
Om ett institut, ett finansiellt			Om ett institut, ett finansiellt
holdingföretag	eller	ett	holdingföretag	eller	ett
holdingföretag	med	blandad	holdingföretag	med	blandad
verksamhet med huvudkontor i			verksamhet med huvudkontor i
Sverige inte i tid lämnar			Sverige inte i tid lämnar
upplysningar	enligt föreskrifter		upplysningar	enligt föreskrifter
meddelade med stöd av 13 kap. 1 §			meddelade med stöd av 13 kap. 1 §			264

39, 42 och 43, får Finansinspektionen besluta att företaget skall betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

46,	49	och	50,	får	Prop. 2010/11:110
Finansinspektionen			besluta	att Bilaga 8
företaget		ska	betala	en

förseningsavgift med högst 100 000 kronor.

Avgiften tillfaller staten.

13 kap.

1 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om

skall

1. vilka positioner som ska ingå

1. vilka positioner som

ingå i handelslagret enligt 1 kap.

i handelslagret

enligt 1 kap.

7 §

7 § och omfattningen av dessa,

och omfattningen av dessa,

2. vilka positioner som får ingå i handelslagret enligt 1 kap. 9 § och

villkoren för det,

3. vilka åtgärder ett institut skall

3. vilka åtgärder ett institut ska

vidta för att dess riktlinjer och

instruktioner skall uppfylla kraven

instruktioner ska uppfylla kraven i

i 1 kap. 10 § första stycket,

1 kap. 10 § första stycket,

4. villkoren

för

att

beräkna

4. villkoren

för

att

beräkna

kapitalkravet enligt 2 kap. 6 § och

hur kapitalkravet

enligt

den

hur kapitalkravet

enligt

den

paragrafen skall beräknas,

paragrafen ska beräknas,

5. beräkningen av fasta omkostnader enligt 2 kap. 10 §,

6. villkoren

för

att

räkna in

6. villkoren

för

att

räkna in

poster i kapitalbasen och räkna av

poster

från

densamma

enligt

poster

från

densamma

enligt

3 kap.,

omfattningen

dessa

3 kap.,

omfattningen

dessa

poster och hur kapitalbasen i

övrigt skall beräknas enligt samma

övrigt ska beräknas enligt samma

kapitel,

7. hur

ett

institut

som

har

7. hur

ett

institut

som

har

tillstånd

att

använda

tillstånd

att

använda

internmetod för

kreditrisker

skall

internmetod

för

kreditrisker

ska

beräkna

förväntade

förlustbelopp

beräkna

förväntade

förlustbelopp

och

avsättningar

och

avsättningar

och

värderegleringar som gjorts för att

täcka

förlusterna

samt

hur

täcka

förlusterna

samt

hur

förväntade

förlustbelopp

för

förväntade

förlustbelopp

för

aktieexponeringar

och

positiva

aktieexponeringar

och

positiva

eller

negativa

belopp

som

eller

negativa

belopp

som

uppkommer

vid

jämförelse

uppkommer

vid

jämförelse

mellan förväntade

förlustbelopp i

mellan förväntade

förlustbelopp i

övrigt och gjorda avsättningar och

värderegleringar

skall

behandlas

värderegleringar

ska

behandlas

enligt 3 kap. 9 § när kapitalbasens

storlek beräknas,

8. när

ett

institut

som

8. när

ett

institut

som

värdepapperiserat

sina

tillgångar

värdepapperiserat

sina

tillgångar

265

och ett medverkande institut skall

och

ett medverkande

institut

ska

Prop. 2010/11:110

beräkna

ett

kapitalkrav

för

beräkna

ett

kapitalkrav

för

Bilaga 8

exponeringarna enligt 4 kap. 2 §,

9. vilka

krav

ett

institut

skall

9. vilka

krav

ett

institut

ska

uppfylla för att få tillstånd att

använda

metoden

med interna

använda

metoden med

interna

modeller enligt 4 kap. 4 § andra

stycket,

10. hur ett institut som använder

schablonmetoden enligt 4 kap. 5 §

skall beräkna

riskvägda

ska

beräkna

riskvägda

exponeringsbeloppen

och

vilka

exponeringsbeloppen

och

vilka

förutsättningar

som

skall

vara

förutsättningar

som

ska

vara

uppfyllda för att ett export-

uppfyllda

för

att

ett

kreditorgans

kreditvärderingar

exportkreditorgans

skall få användas för att bestämma

kreditvärderingar ska få användas

riskvikter enligt 4 kap. 6 §,

för att bestämma riskvikter enligt

11. hur

ett

institut

som

har

4 kap. 6 §,

tillstånd

att

använda

11. hur

ett

institut

som

har

internmetoden

skall

beräkna

tillstånd

att

använda

riskvägda

exponeringsbeloppen

internmetoden

ska

beräkna

enligt 4 kap. 7 §,

riskvägda

exponeringsbeloppen

12. vilka krav ett institut skall

enligt 4 kap. 7 §,

ska

uppfylla för att få tillstånd att

12. vilka krav ett

institut

använda

internmetoden

enligt

uppfylla för att få tillstånd att

kap. 7 §,

använda

internmetoden

enligt 4

kap. 7 §,

13.i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 4 kap. 8 § andra stycket,

14.under vilka förutsättningar ett institut får kombinera schablon- och internmetoderna eller införa en internmetod stegvis enligt 4 kap. 9 §,

15. vilka					krav	15. vilka		krav
kreditvärderingsföretagens						kreditvärderingsföretagens
metoder	och		kreditvärderingar			metoder och kreditvärderingar ska
skall	uppfylla			för	att	uppfylla	för	att
kreditvärderingsföretagen					skall	kreditvärderingsföretagen		ska
godkännas enligt 4 kap. 12 §,						godkännas enligt 4 kap. 12 §,
16. hur	ett		institut får		använda kreditvärderingar gjorda			av
kreditvärderingsföretag för att beräkna de riskvägda exponerings-
beloppen,
17. vilka		kreditriskskydd			som	17. vilka	kreditriskskydd	som
får användas för att reducera ett						får användas för att reducera ett
riskvägt exponeringsbelopp, under						riskvägt exponeringsbelopp, under
vilka förutsättningar olika kredit-						vilka förutsättningar olika kredit-
riskskydd får beaktas och hur						riskskydd får beaktas och hur
kreditriskskyddets riskreducerande						kreditriskskyddets riskreducerande
effekter	skall		beräknas		enligt	effekter ska beräknas enligt 4 kap.
4 kap. 15 §		för	ett	institut	som	15 § för ett institut som använder
använder	schablonmetoden				eller	schablonmetoden eller den grund-
den grundläggande internmetoden						läggande	internmetoden	för
för exponeringen,						exponeringen,		266

27. vilka krav som ska vara uppfyllda för att ett institut ska få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ risk enligt 6 kap. 8 §,

28. hur exponeringarna ska värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§,

29. under vilka förutsättningar en grupp av kunder med inbördes anknytning föreligger enligt 7 § kap. 4 § första stycket och hur instituten ska analysera sina exponeringar för att avgöra om det föreligger en grupp av kunder med inbördes anknytning,

18. hur		kapitalkravet		för	mot-	18. hur	kapitalkravet		för	mot-
partsrisker som ingår i marknads-						partsrisker som ingår i marknads-
risker skall beräknas enligt 5 kap.						risker ska beräknas enligt 5 kap.
1 §,						1 §,
19. hur ett institut som använder						19. hur ett institut som använder
någon	av	schablonmetoderna för				någon av	schablonmetoderna för
positionsrisk,			avvecklingsrisk,			positionsrisk,		avvecklingsrisk,
valutakursrisk			eller	råvarurisk		valutakursrisk eller råvarurisk ska
skall	beräkna		kapitalkravet		för	beräkna	kapitalkravet			för
marknadsrisker enligt 5 kap. 2 §,						marknadsrisker enligt 5 kap. 2 §,
20. vilka		krav	som	skall	vara	20. vilka	krav	som	ska	vara
uppfyllda för att ett institut skall få						uppfyllda för att ett institut ska få
tillstånd		att	använda		egna	tillstånd	att	använda		egna
riskberäkningsmodeller				enligt		riskberäkningsmodeller				enligt
5 kap. 3 §,						5 kap. 3 §,
21. hur ett institut som använder						21. hur ett institut som använder
basmetoden skall beräkna kapital-						basmetoden ska beräkna kapital-
kravet enligt 6 kap. 2 §,						kravet enligt 6 kap. 2 §,
22. hur ett institut som använder						22. hur ett institut som använder
schablonmetoden för				operativa		schablonmetoden		för	operativa
risker	skall beräkna kapitalkravet					risker ska	beräkna kapitalkravet
enligt 6 kap. 3 och 5 §§,						enligt 6 kap. 3 och 5 §§,

23. vilka krav som ställs på ett institut som använder schablonmetoden

för operativa risker enligt 6 kap. 4 §,
24. vilka villkor ett institut skall	24. vilka villkor ett institut ska
uppfylla för att få använda en	uppfylla för att få använda en
annan beräkningsgrund för vissa	annan beräkningsgrund	för	vissa
affärsområden enligt 6 kap. 5 §,	affärsområden enligt 6 kap. 5 §,
25. vilka krav som skall vara	25. vilka krav som	ska	vara
uppfyllda för att ett institut skall få	uppfyllda för att ett institut ska få
tillstånd att använda internmät-	tillstånd att använda internmät-
ningsmetoden enligt 6 kap. 7 §,	ningsmetoden enligt 6 kap. 7 §,

26. i vilken omfattning moder- och dotterföretag får betraktas som en enhet enligt 6 kap. 7 § andra stycket,

27. vilka krav som skall vara uppfyllda för att ett institut skall få tillstånd att kombinera olika metoder för operativ risk enligt 6 kap. 8 §,

28. hur exponeringarna skall värderas vid beräkningen av ett instituts exponeringar enligt 7 kap. 3 och 5 §§,

Prop. 2010/11:110

Bilaga 8

267

29. vilka poster som helt eller delvis får undantas vid beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap. 6 § andra stycket,

31. vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut skall uppfylla enligt 7 kap. 8 §,

33. i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper skall gälla enligt 9 kap. 2 §,

34. under vilka förutsättningar tillstånd att räkna in vissa dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får

30.vilka exponeringar som ska Prop. 2010/11:110 anses utgöra andra exponeringar Bilaga 8

enligt 7 kap. 6 § första stycket 3,

31.vilka poster som helt eller

delvis får undantas vid beräkningen av ett instituts stora exponeringar enligt 7 kap. 6 § andra stycket,

32.under vilka förutsättningar ett institut i de fall som avses i 7 kap. 7

§får beräkna en exponerings värde med stöd av internmetoden eller med beaktande av kreditriskskydd och vilka krav ett institut som använder någon av dessa beräkningsmetoder ska uppfylla,

33.vilket särskilt kapitalkrav och vilka övriga villkor ett institut ska uppfylla enligt 7 kap. 8 §,

34.vad som ska utgöra ett behållande av ett ekonomiskt intresse netto och när undantag från behållande av ett ekonomiskt intresse får göras enligt 7 a kap. 1 §,

35.vilka krav som ett institut ska uppfylla enligt 7 a kap. 2 § innan det tar position i en värdepapperisering,

36.vilka krav som ett institut löpande ska uppfylla enligt 7 a kap. 3 § efter att det investerat i en värdepapperisering,

37.vilken information som ska lämnas av medverkande institut eller originator enligt 7 a kap. 6 §,

38vilken förhöjd riskvikt som ska gälla för värdepapperiseringen enligt 7 a kap. 7 §,

40.i vilka fall bestämmelserna om finansiella företagsgrupper ska gälla enligt 9 kap. 2 §,

41.under vilka förutsättningar tillstånd att räkna in vissa

dotterföretag enligt 9 kap. 4 § får

268

ges,

37. hur konsolideringen skall ske enligt 9 kap. 10 §,

38. hur kapitalbasen skall beräknas enligt 9 kap. 11 §,

39. innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som skall lämnas enligt 10 kap. 11 §,

41. vilka företag som enligt 10 kap. 12 § skall upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell

företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §,
42. omfattningen	och
fullgörandet av skyldigheten	att

rapportera stora exponeringar enligt

10 kap. 15 §, och
43. omfattningen		och
fullgörandet	av skyldigheten	att
rapportera	kapitalbas	och

kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §.

ges,	Prop. 2010/11:110

42.vilken information som ska Bilaga 8 offentliggöras enligt 9 kap. 7 §, vid

vilken tidpunkt, på vilken plats och med vilka intervall informationen ska lämnas och hur informationens riktighet ska kontrolleras,

43.hur gruppbaserad redovisning

enligt 9 kap. 9 § ska upprättas för sådana institut som tillämpar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder,

44.hur konsolideringen ska ske enligt 9 kap. 10 §,

45.hur kapitalbasen ska beräknas enligt 9 kap. 11 §,

46.innehållet, utformningen och omfattningen av den redovisning eller information som ska lämnas enligt 10 kap. 11 §,

48.vilka företag som enligt 10 kap. 12 § ska upprätta och ge in den gruppbaserade redovisningen om det finns en finansiell företagsgrupp enligt 9 kap. 2 §,

49. omfattningen	och
fullgörandet av skyldigheten	att

rapportera stora exponeringar enligt

10 kap. 15 §, och
50. omfattningen		och
fullgörandet	av skyldigheten	att
rapportera	kapitalbas	och

kapitalkrav enligt 10 kap. 16 §.

i övrigt den 31 december 2011.

269

Förslag till lag om ändring i lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar

dels att 5, 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 11 och 12 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5 §

95, 90 respektive 80 procent av kapitalkraven för

Ett institut som enligt 4 kap. 7 § lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar har tillstånd att tillämpa en internmetod för att beräkna kapitalkravet för kreditrisker eller för motpartsrisker som ingår i marknadsrisker, ska från den 30 juni 2011 till och med det datum som regeringen bestämmer ha en kapitalbas som motsvarar minst 80 procent av kapitalkraven för

1.kreditrisker och marknadsrisker enligt 2 kap. 2, 3 och 5 §§ lagen (1994:2004) om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag, och

2.exponeringar som överskrider gränsvärdena för stora exponeringar enligt 5 kap. 6 § samma lag.

Ett institut som enligt 6 kap. 6 §				Ett institut som enligt 6 kap. 6 §
lagen om kapitaltäckning och stora				lagen om kapitaltäckning och stora
exponeringar		har tillstånd	att	exponeringar		har	tillstånd	att
tillämpa	en internmätningsmetod			tillämpa	en	internmätningsmetod
för att beräkna kapitalkravet för				för att beräkna kapitalkravet för
operativa risker skall ha en				operativa risker ska ha en
kapitalbas som åren 2008 och 2009				kapitalbas som från den 30 juni
motsvarar minst 90 respektive 80				2011 till och med det datum som
procent	av	summan	av	regeringen bestämmer motsvarar
kapitalkraven enligt första stycket 1				minst 80	procent av		summan	av

1 Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik, (EUT L 329, 14.12.2010, s. 3, Celex. 32010L0076).

Prop. 2010/11:110

Bilaga 8

270

och 2.

kapitalkraven enligt första stycket 1

Prop. 2010/11:110

och 2.

Bilaga 8

Ett institut som från och med den

1 januari 2010 eller senare efter

tillstånd enligt 4 kap. 7 § lagen om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar

tillämpar

internmetod

för

att

beräkna

kapitalkravet

för

kreditrisker

eller

för motpartsrisker som ingår i

marknadsrisker,

får

efter tillstånd

Finansinspektionen

kapitalbas som motsvarar minst 80

procent

kapitalkravet

för

kreditrisker enligt 4 kap. 1 § första

stycket, 4, 6, och 12–15 §§ samma

lag i dess lydelse före den 30 juni

2011.

Ett institut som från och med den

1 januari 2010 eller senare har

tillstånd enligt 6 kap. 6 § lagen om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar

att

tillämpa

internmätningsmetod

för

att

beräkna kapitalkravet för operativa

risker, får efter tillstånd av

Finansinspektionen

kapitalbas

som

motsvarar

minst

80 procent

kapitalkravet

för

operativa

risker

enligt

6 kap. 2–

Första och andra styckena gäller

5 §§ eller 2 kap. samma lag.

Första–fjärde

styckena

gäller

både när kapitalkravet beräknas för

det individuella institutet och för en

finansiell företagsgrupp.

Regeringen får meddela föreskrift

om det datum som avses i första

Regeringen eller

den

myndighet

och andra stycket.

Regeringen

eller

den

myndighet

som regeringen

bestämmer

får

som

regeringen

bestämmer

får

meddela föreskrifter

hur

meddela

föreskrifter

hur

kapitalbasen skall

beräknas enligt

kapitalbasen

ska

beräknas

enligt

denna paragraf.

8 §2

Ett värdepappersbolag som Ett värdepappersbolag som tillhandahåller investeringstjänster tillhandahåller investeringstjänster eller utför investeringsverksamhet eller utför investeringsverksamhet

2 Senaste lydelse 2007:571.

271

avseende

sådana

finansiella

avseende

sådana

finansiella

Prop. 2010/11:110

instrument som anges i 1 kap. 4 §

instrument som anges i 1 kap. 4 § Bilaga 8

första stycket 5 b–d, f och g lagen

(2007:528)

värdepappersmarknaden, får till och

med år 2010 efter tillstånd av

med år 2014 efter tillstånd av

Finansinspektionen

överskrida

Finansinspektionen överskrida

gränsvärden som anges i 7 kap. 3

och

5 §§ lagen (2006:1371)

och

5 §§ lagen (2006:1371)

kapitaltäckning

och

stora

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar utan att beräkna något

särskilt kapitalkrav enligt 7 kap. 8 §

samma lag. Regeringen eller den

myndighet

som

regeringen

myndighet

som

regeringen

bestämmer får meddela föreskrifter

om vilka villkor som skall vara

uppfyllda för tillståndet.

9 §3

Till och med år 2010 tillämpas

Till och med år 2014 tillämpas

inte bestämmelserna om kapitalkrav

som

avser

värdepappersbolag i

som

avser

värdepappersbolag i

lagen

(2006:1371)

lagen

(2006:1371)

kapitaltäckning

och

stora

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar

för

sådana

exponeringar

för

sådana

värdepappersbolag

vars

värdepappersbolag

vars

huvudsakliga

verksamhet är

att

huvudsakliga

verksamhet är

att

tillhandahålla

investeringstjänster

tillhandahålla

investeringstjänster

eller utföra investeringsverksamhet

avseende

sådana

finansiella

avseende

sådana

finansiella

instrument som anges i 1 kap. 4 §

första stycket 5 b–d, f och g lagen

(2007:528)

värdepappersmarknaden.

11 §

Fram till den 31 december 2012

ska den tidsperiod som anges i 10

kap. 6 a § lagen (2006:1371) om

kapitaltäckning

och

stora

exponeringar vara sex månader.

12 §

Bestämmelserna i 7 a kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar ska tillämpas på värdepapperiseringar som emitteras från och med den 30

3 Senaste lydelse 2007:571.

272

juni 2011.		Prop. 2010/11:110
Bestämmelserna i 7 a kap. ska Bilaga 8
från och med den 1 januari 2015
tillämpas på	värdepapperiseringar
som emitterats före den 30 juni
2011 om	nya	underliggande
exponeringar	har	tillkommit eller

ersatts efter den 31 december 2014.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011.

273

Prop. 2010/11:110 Bilaga 8

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs1 att det i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank2 ska införas en ny paragraf, 4 kap. 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 kap.

4a §

Om Riksbanken får kännedom om en sådan kritisk situation som avses i 10 kap. 9 § andra stycket lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar, ska Riksbanken omgående underrätta berörda myndigheter inom EES med ansvar för gruppbaserad tillsyn enligt artikel 125 och 126 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/111/EG.

Denna lag träder i kraft den 30 juni 2011.

1Jfr Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1, Celex 32006L0048) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201, Celex 32006L0049), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller kapitalkrav för handelslager, värdepapperisering och samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik (EUT L 329, 14.12.2010, s. 3, Celex. 32010L0076).

2Lagen omtryckt 1999:19.

274

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-03-10

Närvarande: F.d. justitierådet Bo Svensson, f.d. regeringsrådet Leif Lindstam och justitierådet Ann-Christine Lindeblad.

Ändrade kapitaltäckningsregler

Enligt en lagrådsremiss den 10 februari 2011 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

2.lag om ändring i lagen (2006:1372) om införande av lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar,

3.lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Maria Larsson.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Lagrådsremissen innehåller förslag till lagändringar som syftar till att genomföra två EU-direktiv om ändringar av reglerna om kapitaltäckning och stora exponeringar för kreditinstitut och värdepappersbolag. Lagändringar föreslås framför allt i lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar. De föreslagna lagändringarna rör främst regler om gränsvärden för stora exponeringar, värdepapperisering, kapitalbasen och samarbete mellan myndigheter i kritiska situationer.

Lagrådet har vid sin granskning av tidigare lagförslag i ämnet (se prop. 1994/95:50 s. 524 och prop. 2006/07:5 s. 380) uttalat att direktiven på området var svårtillgängliga för alla som inte var specialister på värdepappers- och kapitalmarknadsfrågor. Lagrådet konstaterar att de två EU-direktiven om ändringar av reglerna om kapitaltäckning och stora exponeringar tillför ett flertal bestämmelser, som ytterligare märkbart komplicerar regelverket. Det är därför en besvärlig uppgift att genomföra dem genom bl.a. ändringar i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar. Den tekniska karaktären på många bestämmelser, mängden bestämmelser och den mycket höga detaljeringsgraden medför nödvändigtvis att många bestämmelser i direktiven måste genomföras i form av föreskrifter på lägre nivå än lag, till stor del efter bemyndiganden i lag.

Lagrådet som har till uppgift att granska om de föreslagna lagändringarna innebär att direktiven implementeras på ett sätt som kan godtas av kommissionen och EU-domstolen har haft svårt att utföra granskningen bl.a. av det skälet att ett stort antal bestämmelser i direktiven avses bli implementerade genom föreskrifter och inte i lag. Dessa föreskrifter har inte presenterats för Lagrådet. En ytterligare svårighet vid granskningen

Prop. 2010/11:110

Bilaga 9

275

är att det i författningskommentarerna som regel saknas uppgift om vilka direktivbestämmelser som ligger bakom de olika lagrum som föreslås. Lagrådet förutsätter att man i den fortsatta beredningen kompletterar författningskommentarerna i detta hänseende.

Efter dessa påpekanden lämnar Lagrådet i det följande synpunkter på vissa av de föreslagna bestämmelserna.

Förslaget till lag om ändring i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar

1 kap 3 §

Paragrafen innehåller ett stort antal definitioner som i paragrafens nuvarande lydelse presenteras i alfabetisk ordning. De föreslagna nya definitionerna förs emellertid in i paragrafen på ett sätt som bryter denna ordning. Lagrådet föreslår att de nya definitionerna infogas så att den alfabetiska ordningen bevaras.

Lagrådet föreslår att punkt 17 förtydligas genom att ordet ”och” förs in omedelbart före ”som förvärvar”.

2 kap. 4 §

Lagrådet föreslår att ordet ”kapitalkravet” byts mot ”kapitalkraven”.

4 kap 2 §

Lagrådet föreslår att inledningen och punkten 1 i den remitterade lagtexten förenklas genom att ges följande lydelse:

Ett kapitalkrav för kreditrisker ska beräknas även för exponeringar som ett institut har värdepapperiserat eller för instrument som sålts från handelslagret till ett specialföretag för värdepapperisering, om värdepapperiseringen eller försäljningen fått till följd att institutet inte behöver inneha någon kapitalbas för den risk som är förenad med dessa instrument, och institutet

1. inte i samband med värdepapperiseringen har överfört en betydande kreditrisk till tredje man,

4 kap 12 §

Lagrådet föreslår att orden ”i samma syfte” i tredje stycket byts mot ”för samma syfte” och att texten i stycket skrivs spaltat.

7 kap 1 §

I paragrafen inskränks tillämpningsområdet för 7 kap genom att värdepappersbolag undantas. Detta bör utvecklas i författnings- kommentaren.

Prop. 2010/11:110

Bilaga 9

276

7 kap 1 a §	Prop. 2010/11:110
Lagrådet föreslår att ordet ”sistnämnda” infogas mellan ”med” och	Bilaga 9

”institut”.
7 kap 3 §
Lagrådet föreslår att andra och tredje styckena görs mera lättlästa genom
att ges följande lydelse:
Om kunden är ett institut eller om det i gruppen av kunder med inbördes
anknytning ingår ett eller flera institut, får värdet av institutets
exponeringar vara högst 25 procent av institutets kapitalbas eller högst
150 miljoner euro. Summan av exponeringsvärdena gentemot en grupps
alla kunder med inbördes anknytning som inte är institut får inte heller
överstiga 25 procent av institutets kapitalbas.
Om beloppet 150 miljoner euro överstiger 25 procent av institutets
kapitalbas, får värdet på exponeringen inte överstiga ett av institutet
bestämt gränsvärde på högst 100 procent av institutets kapitalbas.
7 kap. 4 §
I paragrafen definieras begreppet ”en grupp av kunder med inbördes
anknytning”. Därmed förstås två eller flera fysiska eller juridiska
personer som, om inte annat visas, utgör en helhet från risksynpunkt.
Enligt punkt 1, som inte föreslås ändrad, föreligger en grupp av kunder
med inbördes anknytning, om någon av dem har, direkt eller indirekt,
ägarinflytande över en eller flera (Lagrådets kursivering) av de övriga i
gruppen. Detta är emellertid att genomföra direktivet, som talar om ”den
eller de”, på ett felaktigt sätt. Lagrådet föreslår att orden ”en eller flera av
de övriga i gruppen” byts mot ”den eller de övriga i gruppen”.
Lagrådet föreslår vidare att orden ”eller samtliga” utgår såsom
överflödiga ur punkt 2.
7 kap. 6 §
Lagrådet föreslår att ordet ”vardagar” i första stycket 1 och 2 byts mot
”bankdagar”. I författningskommentaren bör skillnaden mellan
”bankdag”, ”vardag” och” intradag” klargöras.
7 a kap. 1 §
Lagrådet föreslår att första stycket förenklas enligt följande:
Ett kreditinstitut får exponera sig mot en värdepapperisering bara om
originatorn, ett medverkande kreditinstitut eller den ursprungliga
långivaren har åtagit sig att fortlöpande behålla ett ekonomiskt intresse
om minst 5 procent netto i värdepapperiseringen och underrättat
kreditinstitutet om åtagandet.	277
	277

7 a kap. 3 §

Lagrådet föreslår att orden ”skulle kunna” byts mot ”kan”.

7 a kap. 4 §

Lagrådet föreslår att orden ”eller ett av dessas dotterföretag” byts mot ”eller ett dotterföretag till ett sådant institut eller företag” och att orden ”som följer av” byts mot ”som anges”.

7 a kap. 5 §

Lagrådet föreslår att orden ”oavsett om de är avsedda” byts mot ”oavsett om andelarna eller garantierna är avsedda”.

7 a kap. 6 §

Lagrådet föreslår att andra stycket förenklas enligt följande:

Informationen om kassaflöden och säkerheter ska vara så omfattande att det blir möjligt att stresstesta dem.

8 kap. 2 §

Lagrådet föreslår att tredje stycket, som inte föreslås ändrat i sak, förenklas enligt följande:

Om ett institut beslutar att inte offentliggöra information därför att den utgör en företagshemlighet eller är konfidentiell, ska institutet offentliggöra beslutet och skälen för det och dessutom offentliggöra mer allmänna upplysningar om det som informationskravet gäller.

8 kap. 3 §

Lagrådet föreslår att första stycket förenklas enligt följande:

Styrelsen i ett institut ska se till att det finns skriftliga riktlinjer och instruktioner för hur institutet ska uppfylla kraven på offentliggörande av information enligt 2 § och utvärdera huruvida den offentliggjorda informationen är tillfredsställande, offentliggörs tillräckligt ofta och ger en heltäckande bild av institutets riskprofil.

10 kap 6 c

Lagrådet föreslår att ordet ”Det” byts mot ”Beslutet”.

10 kap 9 §

Paragrafen reglerar samarbete och informationsutbyte mellan myndigheter som har tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Av definitionen i 1 kap. 3 § 2 framgår att med behörig myndighet avses

Prop. 2010/11:110

Bilaga 9

278

Finansinspektionen eller en annan myndighet inom EES som utövar tillsyn över institut, institut för elektroniska pengar eller motsvarande utländska företag. Lagrådet föreslår att det av första stycket ska framgå att det är myndigheter inom EES som avses.

Det har vid föredragningen upplysts att om en kritisk situation uppstår i Sverige, ska Finansinspektionen samarbeta med och utbyta information med övriga berörda myndigheter inom EES. Med övriga berörda myndigheter avses då centralbanker i det Europeiska centralbankssystemet samt finansdepartement eller annat organ inom den nationella förvaltningen som ansvarar för lagstiftning om tillsyn över finansiella företag och investeringstjänster i andra medlemsstater. Enligt Lagrådet bör detta komma till uttryck i förevarande paragraf och göra det tydligt att det är myndigheter inom EES som avses.

På grund härav föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse:

Om en kritisk situation uppstår i Sverige som kan äventyra likviditeten på finansmarknaden eller stabiliteten i det finansiella systemet i någon stat inom EES, ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information även med övriga berörda myndigheter inom EES i den utsträckning som följer av kreditinstitutsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

Av artikel 1.4 i ändringsdirektiv 2009/111/EG framgår att i direktiv 2006/48/EG (kreditinstitutsdirektivet) har införts bestämmelser om att en filial i en medlemsstat till ett kreditinstitut i en annan medlemsstat ska kunna betraktas som betydande (artikel 42 a). Följden av att en filial definieras som betydande anges i lagrådsremissen vara att tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där filialen är etablerad får rätt att från tillsynsmyndigheten i det land där institutet är etablerat erhålla utförligare information om tillståndet i institutet samt i filialen. Den behöriga myndigheten i det land där institutet är etablerat får vända sig till den behöriga myndigheten i det land där filialen är etablerad och begära att filialen ska betraktas som betydande. Särskilda bestämmelser finns i ändringsdirektivet om hur beslutsfattandet ska gå till, däribland bestämmelser om tidsfrister.

Lagrådet ifrågasätter om bedömningen i lagrådsremissen om att de nya skyldigheter för tillsynsmyndigheten som detta förfarande medför ryms inom befintliga bestämmelser (10 kap. 9 § kapitaltäckningslagen och 13 kap. 6 a § lagen om bank- och försäkringsrörelse) är korrekt. Bestämmelserna kan komma att medföra en skyldighet för den svenska tillsynsmyndigheten att med iakttagande av det särskilda förfarandet ta ställning till en framställning om att betrakta en filial i ett annat land till ett svenskt institut som betydande. Frågan bör enligt Lagrådets mening övervägas ytterligare i det fortsatta beredningsarbetet. Det förtjänar också

Prop. 2010/11:110

Bilaga 9

279

påpekas att	bestämmelser om förfarandet då tillsynsmyndigheter i två	Prop. 2010/11:110
eller flera	länder ska försöka komma överens om nivån på en	Bilaga 9
företagsgrupps kapitalbas föreslås bli införda i lagen.

10 kap 15 §

Lagrådet föreslår att andra stycket sista meningen förtydligas genom att ges följande lydelse:

Om 7 kap. 3 § tredje stycket är tillämpligt, får Finansinspektionen i varje enskilt fall besluta att institutet får överskrida gränsvärdet på 100 procent.

13 kap 1 §

Lagrådet föreslår att punkterna 35 och 36 förtydligas genom att ges följande lydelse:

35.vilka krav som ett institut ska uppfylla enligt 7 a kap. 2 § innan det får ta position i en värdepapperisering,

36.vilka krav som ett institut löpande ska uppfylla enligt 7 a kap. 3 § efter det att institutet investerat i en värdepapperisering,

Förslaget till lag om ändring i lagen om införande av lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar

5 §

Enligt paragrafens första stycke ska övergångsbestämmelsen där gälla från den 30 juni 2011 till och med det datum som regeringen bestämmer. I det föreslagna nya sjätte stycket finns ett särskilt bemyndigande för regeringen i detta avseende. Lagrådet anser att detta kan utgå som överflödigt.

Lagrådet noterar att den nuvarande bestämmelsen upphörde att ha aktualitet efter utgången av år 2009.

Den föreslagna övergångsbestämmelsen i tredje stycket hänvisar till vissa paragrafer i lagen om kapitaltäckning och stora exponeringar i dessas lydelse ”före den 30 juni 2011” då de remitterade lagändringarna föreslås träda i kraft. Lagrådet föreslår att de citerade orden byts mot ”den 29 juni 2011”.

8 och 9 §§

Lagrådet noterar att de nuvarande övergångsbestämmelserna i paragraferna upphörde att ha aktualitet i och med utgången av år 2010.

280

Övrigt lagförslag	Prop. 2010/11:110
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.	Bilaga 9
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

281

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 2011

Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Ask, Olofsson, Larsson, Carlgren, Hägglund, Borg, Sabuni, Billström, Adelsohn Liljeroth, Tolgfors, Ohlsson, Norman, Attefall, Kristersson, Elmsäter-Svärd, Hatt

Föredragande: statsrådet Norman

Regeringen beslutar proposition 2010/11:110 Ändrade kapitaltäckningsregler

Prop. 2010/11:110

282

Rättsdatablad			Prop. 2010/11:110

Författningsrubrik	Bestämmelser som	Celexnummer för
	inför, ändrar, upp-	bakomliggande EU-
	häver eller upprepar	regler
	ett normgivnings-
	bemyndigande

Lag(2006:1371) om	13 kap. 1 §	32009L0111
kapitaltäckning och		32010L0076
stora exponeringar
Lag (2006:1372) om	5 §	32010L0076
införande av lagen
(2006:1371) om
kapitaltäckning och
stora exponeringar

283