Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Regeringens skrivelse 2010/11:102

Utvecklingen inom den kommunala sektorn	Skr.
	2010/11:102

Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.

Stockholm den 31 mars 2011

Fredrik Reinfeldt

Peter Norman

(Finansdepartementet)

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen lämnar regeringen en översiktlig redovisning av hur ekonomin och verksamheten i kommuner och landsting har utvecklats de senaste åren.

Redovisningen av den kommunala ekonomin innefattar i huvudsak resultatutvecklingen för kommuner och landsting, sysselsättnings- utvecklingen samt utvecklingen av statliga bidrag till kommunsektorn.

Redovisningen av utvecklingen i den kommunala verksamheten omfattar i första hand de obligatoriska verksamheterna inom skola, vård och omsorg. Redovisningen syftar till att beskriva hur dessa verksamheter utvecklats i förhållande till de nationella mål som riksdagen och regeringen har formulerat.

Redovisningen avser i huvudsak förhållandena t.o.m. verksamhetsåret 2010, dock omfattar vissa delar endast uppgifter t.o.m. 2009. Orsaken är att det ännu inte finns fullständiga uppgifter publicerade om kommunernas och landstingens ekonomi avseende 2010.

Innehållsförteckning

1 Sammanfattning		..............................................................................	10
1.1	Kommunal .........................................................ekonomi		10
	1.1.1	Starkt resultat för kommunsektorn även
	.............................................................	2010	10
	1.1.2	Kommunernas köp av verksamhet
	................................................	fortsatte att öka	10
1.2	Hälso- och .........................................................sjukvård		10
	1.2.1	Tillgängligheten till hälso - och sjukvården
	..................................................	har förbättrats	10
	1.2.2	Vården av stroke har blivit bättre och
	......	behandlingen med antibiotika har minskat	10
	1.2.3 ...................................	Jämförelser ger resultat	11
1.3	Socialtjänst.......................................................................		11
	1.3.1 .............................	Bättre styrning och kvalitet	11
	1.3.2 .................	Stimulansbidragen har gett resultat	11
	1.3.3	Många kommuner har infört
	..............................................	valfrihetssystem	11
	1.3.4	Kostnaderna för ekonomiskt bistånd
	.............................................................	ökade	11

1.4Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och

	vuxenutbildning ...............................................................		12
	1.4.1	Andelen inskrivna barn fortsatte att öka i
		förskolan och fritidshemmen...........................	12
	1.4.2	Sjunkande meritvärde och fortsatt stora
		skillnader mellan elevgrupper i
		grundskolan.....................................................	12
	1.4.3	Nya tillträdesregler påverkade elevernas
		val av kurser och behörighet till
		högskoleutbildning..........................................	12
	1.4.4	Andelen elever i fristående
		gymnasieskolor fortsatte att öka......................	12
	1.4.5	Allt vanligare med flexibel undervisning
		inom komvux ..................................................	13
	1.4.6	Fortsatt ökning av antalet elever i sfi ..............	13
2 Kommunal ekonomi .......................................................................			14
2.1	Mål för den kommunala ekonomin ..................................		14
	2.1.1	God ekonomisk hushållning............................	14
	2.1.2	Balanskravet....................................................	15
	2.1.3	Det ständiga arbetet att förbättra
		verksamheter ...................................................	15
2.2	Kommunernas och landstingens resultat..........................		16
	2.2.1	Sverige och den kommunala sektorn har
		hittills klarat den finansiella krisen bra ...........	16
	2.2.2	Stort överskott för kommunsektorn 2010........	17
	2.2.3	Det finansiella sparandet vände upp och
		blev positivt.....................................................	17
	2.2.4	Resultaträkning ...............................................	18

Skr. 2010/11:102

	2.2.5	Balansräkningen .............................................	22
2.3	Kommunsektorns intäkter ...............................................		27
	2.3.1	Skatteintäkter..................................................	27
	2.3.2	Den kommunala fastighetsavgiften ................	29
	2.3.3	Statsbidrag ......................................................	30
	2.3.4	Systemet för kommunalekonomisk
		utjämning........................................................	33
	2.3.5	Kostnadsutjämning för verksamhet för
		funktionshindrade samt LSS...........................	36
2.4	Kommunsektorns kostnader ............................................		36
	2.4.1	Kommunal konsumtion och
		verksamhetens kostnader................................	37
	2.4.2	Kommunal personal........................................	39
	2.4.3	Köp av verksamhet .........................................	44
2.5	Investeringar och avskrivningar ......................................		47
	2.5.1	Investeringarna ökade.....................................	47
	2.5.2	Avskrivningar.................................................	48
2.6	Kommunala företag och kommunalförbund....................		49
	2.6.1	Sammanställd redovisning..............................	49
	2.6.2	Kommun- och landstingsägda företag ............	50
	2.6.3	Kommunalförbund .........................................	50
3 Hälso- och sjukvård .......................................................................			52

3.1Övergripande mål för hälso- och sjukvården och

	tandvården .......................................................................		52
	3.1.1	Mål för arbetet inom hälso- och
		sjukvården och tandvården .............................	52
3.2	Måluppfyllelse.................................................................		52
	3.2.1	Tillgänglighet till och valfrihet inom
		vården .............................................................	52
	3.2.2	Kunskapsbaserad vård ....................................	57
	3.2.3	Delaktighet och självbestämmande i
		vården .............................................................	59
	3.2.4	Systematiskt förbättringsarbete genom
		nationella kvalitetsregister och öppna
		jämförelser......................................................	62
3.3	Kostnader	........................................................................	65
	3.3.1	Hälso- och sjukvårdens kostnader ..................	65
	3.3.2	Tandvårdskostnader........................................	69
	3.3.3	Läkemedelskostnader .....................................	70
3.4	Personalförsörjning .........................................................		72
4 Socialtjänst.....................................................................................			74
4.1	Nationella mål och bestämmelser....................................		74
	4.1.1	Kunskapsbaserad utveckling inom
		socialtjänsten ..................................................	74
4.2	Kostnader för socialtjänsten ............................................		75
	4.2.1	Effektivitet......................................................	75
4.3	Vård och omsorg om äldre ..............................................		77
	4.3.1	Nationella mål ................................................	77
	4.3.2	Måluppfyllelse................................................	77
	4.3.3	Prestationer.....................................................	81

Skr. 2010/11:102

	4.3.4	Kostnader ........................................................	82
	4.3.5	Personal och kompetensförsörjning ................	83
4.4	Insatser för personer med funktionshinder.......................		84
	4.4.1	Nationella mål .................................................	84
	4.4.2	Måluppfyllelse och kvalitet.............................	85
	4.4.3	Prestationer......................................................	87
	4.4.4	Kostnader ........................................................	89
	4.4.5	Personalförsörjning .........................................	90
4.5	Individ- och familjeomsorg..............................................		91
	4.5.1	Nationella mål .................................................	91
	4.5.2	Kostnader ........................................................	91
	4.5.3	Personalförsörjning .........................................	92
4.6	Ekonomiskt bistånd..........................................................		93
	4.6.1	Nationella mål .................................................	93
	4.6.2	Måluppfyllelse ................................................	93
	4.6.3	Kostnader och prestationer..............................	94

4.7Vuxna personer med missbruks- eller

	beroendeproblem..............................................................		98
	4.7.1	Nationella mål .................................................	98
	4.7.2	Måluppfyllelse ................................................	99
	4.7.3	Kostnader och prestationer............................	100
4.8	Barn och ungdom...........................................................		102
	4.8.1	Nationella mål ...............................................	102
	4.8.2	Måluppfyllelse ..............................................	102
	4.8.3	Kostnader och prestationer............................	103
5 Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och
vuxenutbildning............................................................................			106
5.1	Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg ....................		106
	5.1.1	Nationella mål ...............................................	106
	5.1.2	Uppföljning av verksamheten .......................	107
	5.1.3	Prestationer....................................................	108
	5.1.4	Kostnader ......................................................	111
	5.1.5	Personalförsörjning .......................................	112
5.2	Förskoleklass..................................................................		112
	5.2.1	Nationella mål ...............................................	112
	5.2.2	Prestationer....................................................	113
	5.2.3	Kostnader ......................................................	113
	5.2.4	Personalförsörjning .......................................	113
5.3	Grundskola.....................................................................		113
	5.3.1	Nationella mål ...............................................	113
	5.3.2	Måluppfyllelse ..............................................	114
	5.3.3	Uppföljning av verksamheten .......................	117
	5.3.4	Prestationer....................................................	119
	5.3.5	Kostnader ......................................................	120
	5.3.6	Personalförsörjning .......................................	120
5.4	Särskola..........................................................................		121
	5.4.1	Nationella mål ...............................................	121
	5.4.2	Måluppfyllelse ..............................................	121
	5.4.3	Uppföljning av verksamheten .......................	122
	5.4.4	Prestationer....................................................	122

Skr. 2010/11:102

	5.4.5	Kostnader......................................................	123	Skr. 2010/11:102
	5.4.6	Personalförsörjning.......................................	123
5.5	Gymnasieskolan ............................................................		124
	5.5.1	Nationella mål ..............................................	124
	5.5.2	Måluppfyllelse..............................................	124
	5.5.3	Prestationer...................................................	128
	5.5.4	Kostnader......................................................	129
	5.5.5	Personalförsörjning.......................................	129
5.6	Kommunal vuxenutbildning..........................................		130
	5.6.1	Nationella mål ..............................................	130
	5.6.2	Måluppfyllelse..............................................	130
	5.6.3	Kostnader och prestationer ...........................	131
	5.6.4	Personalförsörjning.......................................	133
5.7	Vuxenutbildning för utvecklingsstörda .........................		134
	5.7.1	Nationella mål ..............................................	134
	5.7.2	Kostnader och prestationer ...........................	134
5.8	Svenskundervisning för invandrare...............................		135
	5.8.1	Nationella mål ..............................................	135
	5.8.2	Måluppfyllelse..............................................	135
	5.8.3	Kostnader och prestationer ...........................	136
	5.8.4	Personalförsörjning.......................................	137
Bilaga 1 Bilaga 1 Kommungrupper..................................................			139
Bilaga 2 Bilaga 2 Begreppslista .......................................................			142
Bilaga 3 Bilaga 3 Tabellbilaga .........................................................			146
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 mars 2011 ......			156
Tabell 2.1	Kommunsektorns resultaträkning ..................................		18
Tabell 2.2	Kommunsektorns balansräkning....................................		23
Tabell 2.3	Kommunala skattesatser ................................................		29
Tabell 2.4	Utjämningsbidrag och utjämningsavgift i
	utjämningen för LSS-verksamhet ..................................		36
Tabell 3.1	Landstingens nettokostnad för
	hälso- och sjukvård (exklusive tandvård) .....................		66
Tabell 3.2	Tandvårdens totala kostnader.........................................		69
Tabell 4.1	Kommunernas kostnader för socialtjänstens
	verksamhet.....................................................................		76
Tabell 4.2	Antal personer 65 år och äldre som den 1 oktober 2009
	var beviljade insats enligt socialtjänstlagen ..................		81
Tabell 4.3	Kommunernas kostnader för vård och omsorg
	till äldre	..........................................................................	82
Tabell 4.4	Antal personer med beslut om insats den 1
	oktober enligt LSS .........................................................		88
Tabell 4.5	Kommunernas kostnader för insatser till personer med
	funktionsnedsättning......................................................		89	5
				5

Tabell 4.6	Andelen unga vuxna (18–24 år) med
	ekonomiskt bistånd........................................................	96
Tabell 4.7	Antal utskrivna från tvångsvård enligt LVM
	samt andel kvinnor respektive män .............................	101
Tabell 4.8	Socialtjänstens insatser inom
	missbruks- och beroendevård ......................................	101
Tabell 4.9	Kommunernas kostnader för insatser till personer
	med missbruks- eller beroendeproblem100
Tabell 4.10	Antal barn och unga (0–20 år) med insatser ................	104
Tabell 4.11	Kommunernas kostnader för insatser för
	barn och unga ..............................................................	105
Tabell 5.1	Kommunernas kostnader för komvux .........................	132
Tabell 5.2	Antalet elever i kommunal vuxenutbildning ...............	132
Tabell 5.3	Kommunernas kostnader för särvux............................	134
Tabell 5.4	Antalet elever i särvux per nivå...................................	134
Tabell 5.5	Kommunernas kostnader för sfi...................................	136
Tabell 6.1	Kommunernas resultaträkning.....................................	146
Tabell 6.2	Landstingens resultaträkning.......................................	146
Tabell 6.3	Kommunernas balansräkning ......................................	147
Tabell 6.4	Landstingens balansräkning ........................................	147
Tabell 6.5	Specialdestinerade statsbidrag per
	utgiftsområde 2010......................................................	148
Tabell 6.6	Specialdestinerade bidrag och riktade
	satsningar på statsbudgetens inkomstsida....................	149
Tabell 6.7	Kommunalekonomisk utjämning.................................	150
Tabell 6.8	Genomsnittslöner och kvinnors lön i procent
	av mäns lön 2009.........................................................	150
Tabell 6.9	Kostnader för olika verksamheter i kommuner
	och landsting................................................................	151
Tabell 6.10	Kommunernas köp av verksamhet som
	andel av kostnaderna per verksamhet ..........................	152
Tabell 6.11	Antal kommun- och landstingsägda företag ................	152
Tabell 6.12	Kommunernas borgensåtagande och
	långfristiga fordringar..................................................	152
Tabell 6.13	Utveckling av antal vårdmottagningar från
	vårdvalets införande till augusti 2010..........................	153
Tabell 6.14	Barn- och elevantal samt andel i enskild/fristående
	verksamhet...................................................................	154
Tabell 6.15	Kostnader för förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg,
	skola och vuxenutbildning...........................................	155

Skr. 2010/11:102

Diagram 2.1	Resultatets andel av skatteintäkter och	Skr. 2010/11:102
	generella statsbidrag.......................................................	15
Diagram 2.2 Resultat före extraordinära poster och
	kommunsektorns finansiella sparande ...........................	17
Diagram 2.3	Andelen kommuner och landsting som redovisat
	positiva resultat före extraordinära poster......................	19
Diagram 2.4 Resultat före extraordinära poster 2010
	per kommungrupp..........................................................	20
Diagram 2.5 Resultat före extraordinära poster 2010
	per landsting...................................................................	21
Diagram 2.6	Soliditet 2010 per kommungrupp ..................................	25
Diagram 2.7 Soliditet 2010 per landsting ...........................................		25
Diagram 2.8 Statliga bidrag till kommunsektorn................................		30
Diagram 2.9	Specialdestinerade statsbidrag 2009 per
	kommungrupp................................................................	32
Diagram 2.10	Specialdestinerade statsbidrag 2009
	per landsting...................................................................	33
Diagram 2.11	Kommunalekonomisk utjämning för
	kommuner 2010 .............................................................	34
Diagram 2.12	Kommunalekonomisk utjämning för
	landsting 2010................................................................	35
Diagram 2.13	Årlig förändring av konsumtionsvolym
	och demografisk påverkan på konsumtionen.................	37
Diagram 2.14	Demografiskt betingad förändring av
	konsumtionen uppdelat på åldersgrupper.......................	38
Diagram 2.15	Antalet sysselsatta i kommunsektorn och
	kommunalt finansierad sysselsättning i näringslivet......	40
Diagram 2.16	Förändring av antalet årsarbetskrafter mellan
	2008 och 2009 per kommungrupp .................................	41
Diagram 2.17 Förändring av årsarbetskrafter per landsting
	mellan 2008 och 2009....................................................	42
Diagram 2.18	Sjukfrånvaro i olika sektorer..........................................	43
Diagram 2.19	Sjukfrånvaro för män och kvinnor anställda
	i kommunal sektor..........................................................	44
Diagram 2.20	Köp av verksamhet som andel av kostnaderna
	för kommuner och landsting ..........................................	45
Diagram 2.21	Köp av verksamhet som andel av kostnaderna
	per kommungrupp 2009.................................................	46
Diagram 2.22	Investeringsutgifter för kommuner, landsting och
	bolag som ägs av kommuner och landsting ..................	48
		7

Diagram 2.23	Resultat före extraordinära poster,	Skr. 2010/11:102
	sammanställd redovisning .............................................	49
Diagram 3.1	Andel patienter som per telefon får kontakt
	medvårdcentral
	eller motsvarande samma dag 2010...............................	54
Diagram 3.2	Andel patienter som väntat mindre än 90 dagar på besök,
	januari–mars och september–december 2010...............	55
Diagram 3.3	Andel patienter som väntat mindre än 90 dagar
	på behandling 2010........................................................	55
Diagram 3.4	Andel patienter som väntat mindre än 30
	dagar på första besök respektive 60 dagar
	på behandling 2010........................................................	56
Diagram 3.5	Andel strokepatienter som vårdats på
	strokeenhet.....................................................................	58
Diagram 3.6	Andel av befolkningen som
	antibiotikabehandlats.....................................................	59
Diagram 3.7	Patientupplevd kvalitet i primärvård .............................	60
Diagram 3.8	Patientupplevd kvalitet i specialiserad slutenvård
	och öppen specialiserad vård 2010 ................................	61
Diagram 3.9	Andelen patienter som avled inom 28 dagar efter
	hjärtinfarkt bland kvinnor som vårdats
	på sjukhus......................................................................	63
Diagram 3.10	Andelen patienter som avled inom 28 dagar efter
	hjärtinfarkt bland män som vårdats på sjukhus .............	63
Diagram 3.11	Strukturjusterad kostnad per invånare inom
	specialiserad somatisk vård ...........................................	67
Diagram 3.12	Kostnad per konsumerad DRG-poäng inom
	specialiserad somatisk vård ...........................................	68
Diagram 3.13 Kostnad per vårdkontakt i primärvård...........................		69
Diagram 3.14	Årliga procentuell förändring av läkemedelsförmånerna
	samt läkemedel på rekvisition (löpande priser) .............	72
Diagram 4.1	Kostnader per invånare för vård och omsorg om
	äldre, per kommungrupp................................................	83
Diagram 4.2	Kommunernas kostnader per invånare 0–64 år,
	för insatser till personer med
	funktionsnedsättning......................................................	90
Diagram 4.3	Kommunernas kostnader för individ- och
	familjeomsorg per invånare...........................................	92
Diagram 4.4	Utbetalt ekonomiskt bistånd och antal
	biståndsmottagare..........................................................	95
Diagram 4.5	Antal barn i hushåll med ekonomiskt bistånd................	97
		8

Skr. 2010/11:102

Diagram 4.6 Kostnader per invånare för ekonomiskt
	bistånd............................................................................	98
Diagram 5.1	Fritidshemmens personaltäthet jämfört med andel
	inskrivna 6–9-åringar 2010 ..........................................	109
Diagram 5.2	Andel barn 1–5 år inskrivna i förskola per
	kommungrupp..............................................................	110
Diagram 5.3	Meritvärde och gymnasiebehörighet per
	kommungrupp 2010.....................................................	115
Diagram 5.4	Antalet elever och nybörjare i sfi.................................	137

Sammanfattning

Skr. 2010/11:102

1.1Kommunal ekonomi

1.1.1Starkt resultat för kommunsektorn även 2010

Sverige har klarat sig bättre genom finanskrisen än många andra EU- länder. Vad gäller kommunsektorn som helhet uppgick resultatet före extraordinära poster preliminärt till 18,5 miljarder kronor 2010. Av resultatet stod kommunerna för 14,1 miljarder kronor och landstingen för 4,4 miljarder kronor. De stora överskotten 2010 var främst en följd av tillfälliga statsbidrag, en relativt svag kostnadsökning samt förbättrade skatteintäktsprognoser.

Kommunsektorns resultat uppgick till 2,9 procent av skatteintäkter och generella statsbidrag 2010. Det torde innebära att sektorn som helhet uppfyllde kommunallagens (1991:900) krav på god ekonomisk hushållning.

1.1.2Kommunernas köp av verksamhet fortsatte att öka

Kommunernas och landstingens köp av verksamhet har ökat sedan 2007. Verksamhetsköpen 2009 skedde för kommunerna främst inom äldre- omsorgen och gymnasieskolan medan de största köpen av landstingen skedde inom den specialiserade somatiska vården och primärvården. Liksom tidigare år var de största leverantörerna privata företag.

1.2Hälso- och sjukvård

1.2.1Tillgängligheten till hälso- och sjukvården har förbättrats

Tillgängligheten till hälso- och sjukvården har förbättrats under 2010, bl.a. som ett resultat av vårdgarantin och kömiljarden. Andelen personer som fick kontakt med primärvården per telefon samma dag har ökat till 89 procent jämfört med 88 procent 2009. Av patienterna fick 92 procent läkarbesök i primärvården inom vårdgarantins tidsgräns om sju dagar under hösten 2010.

Inom den specialiserade vården klarade 20 av 21 sjukvårdshuvudmän att ge 80 procent eller fler av patienterna vård inom vårdgarantins yttre gräns på 90 dagar för antingen besök eller behandling eller både och.

Antalet vårdmottagningar har ökat med 23 procent sedan vårdvalet infördes.

1.2.2Vården av stroke har blivit bättre och behandlingen med antibiotika har minskat

Landstingens följsamhet av de nationella riktlinjerna är god. Exempelvis har Socialstyrelsens nationella riktlinjer för strokesjukvård bidragit till att andelen patienter som vårdas vid speciella strokeenheter ökat från 68 till

86 procent mellan 2000 och 2009. Andelen patienter som har

antibiotikabehandlats har minskat inom samtliga landsting mellan 2006 Skr. 2010/11:102 och 2009.

1.2.3Jämförelser ger resultat

Öppna jämförelser i hälso- och sjukvården har bidragit till ett ökat fokus på mätbara mål och indikatorer samt medicinsk kvalitet. Resultaten av nationella patientenkäter har visat att patienterna generellt sett är nöjda med vården, men också att det finns förbättringsområden, framför allt vad gäller tillgången till information och delaktighet i den egna vården.

1.3Socialtjänst

1.3.1Bättre styrning och kvalitet

Arbetet med kunskapsutveckling inom socialtjänsten har varit framgångsrikt. De senaste årens fokus på utveckling av statistik och kvalitetsindikatorer har förbättrat förutsättningarna för kommunerna att styra och effektivisera socialtjänsten.

Det har tagits ett flertal initiativ att förbättra kvaliteten inom socialtjänstens olika verksamhetsområden. Exempel på detta är att en allt större andel av landets kommuner använder bedömningsinstrument inom såväl missbruks- och beroendevården som vid handläggningen av insatser till barn och unga.

1.3.2Stimulansbidragen har gett resultat

De riktade stimulansbidragen som utbetalats till kommunerna 2010 har bidragit till ökad kvalitet i verksamheterna. Det finns många tecken på att verksamheterna inom socialtjänsten har utvecklats positivt. Det finns dock fortfarande brister och kvaliteten varierar mellan verksamheter och mellan kommuner.

1.3.3Många kommuner har infört valfrihetssystem

I oktober 2010 hade 153 kommuner beslutat att införa valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem, förkortad LOV. Av dessa hade 68 kommuner valfrihetssystem i drift, huvuddelen inom hemtjänsten.

1.3.4Kostnaderna för ekonomiskt bistånd ökade

Utbetalningarna av ekonomiskt bistånd uppgick under 2010 till 11,8 miljarder kronor, en ökning med drygt 6 procent i löpande priser jämfört med 2009.

1.4	Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och	Skr. 2010/11:102
	vuxenutbildning

1.4.1Andelen inskrivna barn fortsatte att öka i förskolan och fritidshemmen

Andelen barn i åldern 1–5 år inskrivna i förskolan har fortsatt att öka och uppgick under 2010 till 83,1 procent. Under 2010 översteg den genomsnittliga andelen inskrivna barn i åldern 1–5 år för första gången 80 procent i samtliga kommungrupper. Även andelen barn i åldern 6–9 år inskrivna i fritidshem ökade under 2010. Sedan 2001 har denna andel ökat med mer än 15 procentenheter. Barngruppernas genomsnittliga storlek i fritidshemmen har samtidigt ökat.

1.4.2Sjunkande meritvärde och fortsatt stora skillnader mellan elevgrupper i grundskolan

För första gången på fem år sjönk det genomsnittliga meritvärdet i grundskolan 2010. Andelen behöriga till gymnasieskolans nationella program var 88,2 procent, vilket är den lägsta andelen sedan det mål- och kunskapsrelaterade betygssystemet infördes läsåret 1997/98. Skillnaden i slutbetyg mellan olika elevgrupper var fortsatt stora. Framför allt var skillnaden stor vid jämförelser baserade på föräldrarnas utbildnings- bakgrund. Det fanns också skillnader vid jämförelser mellan kön och elevers bakgrund (svensk eller utländsk), även om invandrade elevers resultat under 2010 närmade sig svenska elevers resultat.

1.4.3Nya tillträdesregler påverkade elevernas val av kurser och behörighet till högskoleutbildning

Inför förändringen av tillträdesreglerna till universitet och högskolor hösten 2010 läste gymnasieeleverna i betydligt högre utsträckning än tidigare kurser som ger dem meritpoäng, t.ex. högre kurser i matematik och moderna språk. Andelen elever som läste utökat program ökade och andelen elever som läste reducerat program minskade. Mellan våren 2009 och våren 2010 minskade också andelen elever som nådde grundläggande behörighet till högskoleutbildning med 3,5 procent- enheter, vilket troligen också hänger samman med ändrade tillträdesregler.

1.4.4Andelen elever i fristående gymnasieskolor fortsatte att öka

Andelen elever i fristående gymnasieskolor ökade från 22 till 24 procent mellan läsåren 2009/10 och 2010/11 samtidigt som elevkullarna i gymnasieskolan minskade.

1.4.5

Allt vanligare med flexibel undervisning inom komvux

Skr. 2010/11:102

Allt fler kursdeltagare i kommunal vuxenutbildning (komvux) deltog i kurser utan schemalagd undervisning, dvs. distansundervisning eller undervisning som anordnas under andra flexibla former. Andelen har ökat från 2 procent 2004 till 13 procent 2009.

Det har blivit vanligare att kursdeltagare deltar i kurser som anordnas på entreprenad av enskilda utbildningsanordnare. Av kursdeltagarna studerade 33 procent hos enskilda utbildningsanordnare. Motsvarande andel 2004 var 22 procent. I kommungruppen storstäder studerade i genomsnitt 56 procent av kursdeltagarna 2009 hos enskilda utbildnings- anordnare.

1.4.6Fortsatt ökning av antalet elever i sfi

Antalet elever i svenskundervisning för invandrare (sfi) har ökat kraftigt under 2000-talet och uppgick 2009 till drygt 91 000 elever. Detta var en ökning med 9 100 elever jämfört med året före och det högsta antalet elever i sfi någonsin. Sambandet mellan studieresultat och utbild- ningsbakgrund är starkt, men varierar också mellan olika åldersgrupper och språkgrupper.

Kommunal ekonomi

Skr. 2010/11:102

Kommuner och landsting ansvarar för det mesta av vår samhällsservice, som bl.a. förskola, skola, socialtjänst, äldreomsorg samt hälso- och sjukvård. Vissa verksamheter är kommuner och landsting skyldiga att tillhandahålla enligt lag, medan andra åtaganden, såsom kultur- och fritidsverksamhet, är frivilliga och beslutas lokalt.

Den kommunala självstyrelsen har en lång tradition. Sedan 1975 är självstyrelsen angiven i regeringsformen som ett instrument vid sidan av parlamentarismen för att förverkliga den svenska folkstyrelsen. Kommunal självstyrelse innebär att det ska finnas en självständig och inom vissa ramar fri bestämmanderätt för kommuner och landsting. Kommuner och landsting har rätt att ta ut skatt för skötseln av sina uppgifter. Även beskattningsrätten är inskriven i regeringsformen och den är en del av den kommunala självstyrelsen. Utöver den kommunala beskattningsrätten hör det kommunala självstyret samman med demokrati och medborgarnas möjlighet att påverka kommunala beslut eller utkräva ansvar av sina lokala politiker.

2.1Mål för den kommunala ekonomin

Det övergripande målet för den kommunala ekonomin anges i kommunallagen. Kommuner och landsting ska enligt lagen ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet och i sådan verksamhet som bedrivs genom andra juridiska personer, t.ex. kommunala bolag. För verksamheten ska anges mål och riktlinjer som är av betydelse för en god ekonomisk hushållning. För ekonomin ska anges de finansiella mål som är av betydelse för en god ekonomisk hushållning. Enligt det s.k. balanskravet ska budgeten upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna såvida inte synnerliga skäl finns.

2.1.1God ekonomisk hushållning

God ekonomisk hushållning innebär att varje kommun och landsting har ett ansvar för att ha en långsiktigt hållbar ekonomi. För att kravet på en god ekonomisk hushållning ska uppnås bör resultatet för varje enskild kommun och enskilt landsting ligga på en nivå som realt sett konsoliderar ekonomin, vilket innebär en nivå där varje generation står för sina egna kostnader.

Ett vanligt förekommande finansiellt mål för god ekonomisk hushållning bland kommuner och landsting är att årets resultat ska uppgå till 2 procent av skatteintäkter och generella statsbidrag. Sedan 2005, då kravet att ange finansiella mål avseende god ekonomisk hushållning infördes, har kommunsektorn redovisat en andel som i genomsnitt uppgått till 3 procent per år. Skillnaderna har dock varit stora mellan enskilda kommuner och landsting samt mellan olika år. Som framgår av diagram 2.1 uppgick årets resultat som andel av skatteintäkter och generella statsbidrag för sektorn som helhet till 2,9 procent 2010.

Resultatets andel har varierat mellan 1,2 och 4,5 procent under perioden Skr. 2010/11:102 2006–2010.

Diagram 2.1 Resultatets andel av skatteintäkter och generella statsbidrag

7
6
5
4
Procent3
2
1
0
2006	2007	2008	2009	2010

Årets resultat som andel av skatteintäkter och generella statsbidrag, kommuner

Årets resultat som andel av skatteintäkter och generella statsbidrag, landsting

Årets resultat som andel av skatteintäkter och generella statsbidrag, kommunsektorn totalt

Källa: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget.

2.1.2Balanskravet

Balanskravet innebär, enligt kommunallagen, att budgeten ska upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Om negativt resultat uppstår ska det minskade egna kapitalet som följer av detta återställas inom tre år. Enligt kommunallagen finns det möjlighet, om synnerliga skäl föreligger, att inte reglera ett negativt resultat.

Av de kommuner och landsting (26 respektive 5) som redovisade negativt resultat 2009 angav hälften (15 kommuner och 1 landsting) synnerliga skäl för att inte återställa hela eller delar av det negativa resultatet. Det var 28 kommuner och 4 landsting som angav att de hade ett ackumulerat negativt resultat som uppstått före 2010 kvar att återställa om totalt 1,9 miljarder kronor. Av detta avsåg 0,7 miljarder kronor kommunerna och 1,2 miljarder kronor landstingen.

2.1.3Det ständiga arbetet att förbättra verksamheter

Kommuner och landsting har sedan länge jämfört sig med varandra. Tidigare gjordes detta kanske främst mellan grannkommuner respektive grannlandsting men tack vare de satsningar som gjorts de senaste åren har detta arbete utvecklats till att inte vara regionalt begränsat. Olika jämförelseprojekt har genomförts med syfte att ge ökad kvalitet och effektivitet i de kommunala verksamheterna. Exempel på jämförelse-

projekt är öppna jämförelser som görs inom vården och omsorgen om

äldre, hälso- och sjukvården, missbruks- och beroendevården samt Skr. 2010/11:102 utbildning. Dessa projekt redovisas regelbundet.

Utöver dessa löpande publiceringar fanns det under perioden 2007–2010 ett nationellt jämförelseprojekt som syftade till att via systematiserade jämförelser förbättra kvaliteten och effektiviteten i de kommunala verksamheterna. Enligt Sveriges Kommuner och Landstings slutredovisning (dnr Fi2011/1272) omfattade projektet 18 landsting och närmare 200 kommuner. Landstingen har utifrån indikatorer i öppna jämförelser utvecklat förändringskoncept i syfte att genomföra konkreta förbättringar. Kommunerna har organiserat sig i 28 nätverk för att utveckla fungerande kvalitativa resultatmått inom i stort sett alla sina verksamhetsområden.

2.2Kommunernas och landstingens resultat

2.2.1Sverige och den kommunala sektorn har hittills klarat den finansiella krisen bra

Till följd av finanskrisen drabbades Sverige av ett BNP-fall på nära 5 procent under 2009. Den ekonomiska krisen har påverkat syssel- sättningen i Sverige och därmed även det kommunala skatteunderlaget. Flera kommuner och landsting justerade budgeten för 2009 och genomförde besparingar och effektiviseringar under löpande budgetår. Förutsättningarna förbättrades dock successivt under året, vilket innebar att prognoserna för skatteunderlaget kunde revideras upp.

Generellt sett klarade kommuner och landsting krisåret 2009 bra och redovisade ett positivt resultat före extraordinära poster, drygt 13 miljarder kronor. Utöver verksamhetsförändringar var det ett antal tillfälliga faktorer, totalt 11 miljarder kronor, som bidrog till resultatet. Bland sådana faktorer kan nämnas en premiebefrielse från AFA För- säkring, engångsintäkter i form av att realisationsvinster, återföring av tidigare nedskrivningar av finansiella tillgångar samt en återbetalning från Sveriges Kommuner och Landsting.

Sverige har klarat sig bättre genom finanskrisen än många andra EU- länder. Enligt en rapport från Europarådet1 har den ekonomiska krisen satt sina spår på den lokala nivån i samtliga medlemsländer. Enligt rapporten har intäkternas ökningstakt på den lokala nivån generellt bromsats upp och kostnaderna för bl.a. social verksamhet har ökat. Osäkerheten är stor om när och hur snabbt en återhämtning kommer att ske. Vid tidigare kriser har det varit en viss fördröjning innan den värsta krisen drabbat den lokala nivån. I rapporten redovisas att man på den lokala nivån i många länder har arbetat med att minska kostnaderna men ofta kortsiktigt och ostrukturerat genom anställningsstopp, frysta och sänkta löner.

1 Council of Europe, 2010, The impact of the economic downturn on local government in Europe.

2.2.2

Stort överskott för kommunsektorn 2010

Skr. 2010/11:102

Det ekonomiska resultatet för kommunsektorn som helhet har varit positivt under ett flertal år (se diagram 2.2). Enligt preliminära uppgifter för 2010 uppgick resultatet före extraordinära poster för kommunsektorn som helhet till 18,5 miljarder kronor. Av resultatet stod kommunerna för 14,1 miljarder kronor och landstingen för 4,4 miljarder kronor. Jämfört med utfallet för 2009 har resultatet före extraordinära poster förbättrats med 5,1 miljarder kronor. Av resultatförbättringen stod kommunerna för 3,5 miljarder kronor och landstingen för 1,6 miljarder kronor. Resultatet för 2010 var främst en följd av tillfälliga statsbidrag men även av en relativt svag kostnadsökning samt att prognoserna över skatteintäkterna förbättrades under året.

Diagram 2.2 Resultat före extraordinära poster och kommunsektorns finansiella sparande

		25
		20
		15
	kronor	10
		5

	Miljarder	0
	Miljarder	-5
		-5

-10						Resultat före eo poster, kommuner


						Resultat före eo poster, landsting
-15						Resultat före eo poster, kommunsektorn
-15						Resultat före eo poster, kommunsektorn
						Finansiellt sparande, kommunsektorn
-20
-20
2001	2002	2003	2004	2005	2006		2007	2008	2009	2010

Anm. Resultaten före extraordinära poster för kommuner och landsting 2010 är preliminära.

Källor: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget och nationalräkenskaperna.

2.2.3Det finansiella sparandet vände upp och blev positivt

Riksdagen har beslutat att den offentliga sektorns finansiella sparande ska uppgå till 1 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i genomsnitt över en konjunkturcykel (överskottsmålet)2. Kommunernas och lands- tingens finansiella sparande är av betydelse för uppfyllandet av över- skottsmålet.

Den starka återhämtningen i ekonomin bidrog till att den offentliga sektorns finansiella sparande uppgick till -11 miljarder kronor 2010. Det var en ökning med 18 miljarder kronor jämfört med 2009 och under-

2 Prop. 2010/11:1 finansplan m.m. avsnitt 1 och 2, bet. 2010/11:FiU1, rskr. 2010/11:64.

skottet uppgick till 0,3 procent av BNP. Kommunsektorns finansiella Skr. 2010/11:102 sparande 2010 uppgick preliminärt till 2 miljarder kronor, motsvarande

0,1 procent av BNP, vilket var en förbättring jämfört med 2009 då det finansiella sparandet var -9 miljarder kronor, motsvarande -0,3 procent av BNP. Kommunsektorns finansiella sparande och resultat före extra- ordinära poster har i huvudsak utvecklats i samma riktning.

2.2.4Resultaträkning

Resultaträkningen ska redovisa samtliga intäkter och kostnader samt förändringen av det egna kapitalet för det aktuella räkenskapsåret.

Tillfälliga statsbidrag bidrog främst till resultatförbättringen

Under 2006–2010 har kommunsektorn haft goda resultat. Det positiva resultatet 2010 förklaras främst av tillfälliga statsbidrag, en relativt svag kostnadsökning samt att prognoserna över skatteintäkterna förbättrades under året.

Tabell 2.1	Kommunsektorns resultaträkning

Miljarder kronor		2006	2007	2008	2009	2010*

Verksamhetens intäkter		135,5	137,3	141,0	146,2	151,3
Verksamhetens kostnader		-648,2	-679,8	-711,0	-730,6	-756,9
Avskrivningar		-20,2	-20,8	-21,7	-22,5	-23,6
Verksamhetens nettokostnader		-533,3	-562,0	-591,7 -606,6 -629,2
Skatteintäkter		458,3	478,7	502,0	512,0	521,3
Generella statsbidrag		86,3	93,5	97,0	102,5	122,5
varav kommunal fastighetsavgift**		-	-	12,1	13,7	13,9
varav ersättning för läkemedels-		20,6	21,4	21,5	22,3	23,1
förmånen***
Finansiella intäkter		12,4	14,2	15,6	15,5	11,9
Finansiella kostnader		-8,5	-10,8	-14,9	-10,1	-8,0
Resultat före extraordinära poster		15,2	13,5	7,9	13,4	18,5
Extraordinära intäkter		9,3	13,3	1,1	0,1	1,7
Extraordinära kostnader		-3,4	-0,8	-1,9	0,0	-1,5

Årets resultat		21,5	26,0	7,1	13,5	18,7

Anm. * Kommunerna och landstingens resultaträkning 2010 är preliminär. En justering har gjorts mellan verksamhetens intäkter och extraordinära intäkter avseende försäljning av bolag i en kommun.

**Enligt prognos för 2011, Sveriges Kommuner och Landsting. Fastighetsavgiften redovisas av kommunerna som ett generellt statsbidrag.

***Landstingen redovisar det riktade statsbidraget för läkemedelsförmånen som ett generellt statsbidrag. Källor: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget och egna beräkningar.

År 2010 ökade verksamhetens nettokostnader med 22 miljarder kronor
eller 3,6 procent jämfört med året före. Med undantag för 2009, då
kostnadsökningen var 2,5 procent, var den genomsnittliga kostnads-
ökningen 2010 relativt låg jämfört med det årliga genomsnittet för den	18
	18

senaste femårsperioden (4,5 procent). En bidragande orsak till den Skr. 2010/11:102 relativt låga kostnadsökningen var att ett vikande skatteunderlag innebar

ett ökat krav på anpassning av verksamhetens kostnader. Kommunernas kostnadsökning var något högre (1 procentenhet) än landstingens.

Jämfört med 2009 ökade skatteintäkterna 2010 med 9 miljarder kronor eller 1,8 procent, vilket var en svag ökning jämfört med det årliga genomsnittet för den senaste femårsperioden (3,8 procent). Av skatte- intäktsförändringen bidrog kommunskattehöjningar 2010, totalt 0,04 procentenheter, till en intäktsökning på ca 0,6 miljarder kronor.

De generella statsbidragen ökade med 20 miljarder kronor, främst beroende på de tillfälliga statsbidragen om 17 miljarder kronor.

Den kommunala fastighetsavgiften uppgick till nära 14 miljarder kronor 2010, vilket var en ökning med 0,3 miljarder kronor jämfört 2009.

Årets resultat, dvs. resultat inklusive extraordinära poster, uppgick till 18,7 miljarder kronor 2010, vilket var en förbättring med 5,2 miljarder kronor jämfört med 2009.

Hög andel kommuner och landsting med positiva resultat

Andelen kommuner och landsting som redovisade positiva resultat före extraordinära poster förbättrades ytterligare jämfört med 2009 (se diagram 2.3).

Andelen kommuner som redovisade positiva resultat före extraordinära poster var 95 procent (276 kommuner) och andelen landsting var 90 procent (18 landsting).

Diagram 2.3 Andelen kommuner och landsting som redovisat positiva resultat före extraordinära poster

	100
	90		Kommuner
	80		Landsting
	80
	70
	60
Procent	50
Procent	40
	40
	30
	20
	10
	0
	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010

Anm. Preliminära uppgifter 2010.

Källa: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget.

Det var 109 kommuner och 12 landsting som har haft negativt resultat Skr. 2010/11:102 före extraordinära poster ett eller flera år under de senaste fem åren. Av

dessa var det 8 kommuner och 2 landsting som har haft negativa resultat tre av fem år.

Kommunerna redovisade mycket starkt resultat

Kommunernas resultat före extraordinära poster uppgick 2010 preliminärt till 14,1 miljarder kronor, vilket var 10,3 miljarder kronor bättre än budgeterat. En av orsakerna till förbättringen var att prognoserna över skatteintäkterna blev högre än budgeterat.

Jämfört med utfallet för 2009 har resultatet förbättrats med 3,5 miljarder kronor. Den positiva resultatutvecklingen förklaras främst av tillfälliga statsbidrag om totalt 13,7 miljarder kronor, som utgick till kommunerna främst för att kompensera för vikande skatteintäkter. Det positiva resultatet förklaras också av en relativt svag kostnadsökning. Kommunerna har sammantaget under perioden 2006–2010 uppvisat positiva resultat före extraordinära poster som årligen har varierat mellan 7,0 och 14,1 miljarder kronor (se tabell 6.1 bilaga 3).

Diagram 2.4 Resultat före extraordinära poster 2010 per kommungrupp
	2 000
	1 800
	1 600
invånare	1 400
	1 200
	1 000
per	1 000
per
Kronor	800
Kronor	600
	400
	200
	0
	Övriga kommuner,	mindre än 12 500 inv.	Övriga kommuner, 12500-25 000 inv.	Övriga kommuner, mer än 25 000 inv.	Varuproducerande kommuner	Glesbygdskommuner	Större städer	Storstäder	Pendlingskommuner	Förortskommuner	Riket
Källa: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget.

Resultatet före extraordinära poster per invånare var 2010 högst i kommungruppen förortskommuner, 1 887 kronor per invånare, och lägst i kommungruppen övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare, 1 075 kronor per invånare (se diagram 2.4). Jämfört med 2009 minskade spridningen avseende resultatet före extraordinära poster mellan kommungrupperna. Spridningen mellan enskilda kommuner vad gäller

resultatet före extraordinära poster var 2010 mellan -2 173 och Skr. 2010/11:102 7 401 kronor per invånare.

Årets resultat uppgick 2010 till 14,3 miljarder kronor. De extraordinära posterna uppgick netto till 0,2 miljarder kronor.

Årets resultat, mätt som andel av skatteintäkter och generella stats- bidrag, var i genomsnitt 3,4 procent 2010 jämfört med 2,7 procent 2009. Andelen för enskilda kommuner uppgick som lägst till -5,0 procent och som högst till 39,6 procent. En av anledningarna till den stora variationen var att ett fåtal kommuner hade stora extraordinära intäkter. Sett över en femårsperiod hade kommungruppen förortskommuner den högsta andelen med ett genomsnitt om 3,7 procent medan kommungruppen glesbygdskommuner hade den lägsta med i genomsnitt 1,3 procent.

Högsta resultatet under 2000-talet för landstingen

År 2010 uppgick landstingens samlade resultat före extraordinära poster preliminärt till 4,4 miljarder kronor (se tabell 6.2 bilaga 3). Det bud- geterade resultatet för 2010 var knappt 0,9 miljarder kronor. En av orsakerna till förbättringen var att prognoserna för skatteintäkterna blev högre än budgeterat.

Jämfört med utfallet för 2009 förbättrades resultatet med 1,6 miljarder kronor. Den positiva resultatutvecklingen förklaras främst av tillfälliga statsbidrag för att kompensera för vikande skatteintäkter, totalt 5,1 miljarder kronor, och en relativt svag kostnadsökning.

Diagram 2.5 Resultat före extraordinära poster 2010 per landsting

1 400

1 200

1 000

invånare

800

600

per

400

Kronor

200

-200

-400

-600

Blekinge

Dalarna

Västra Götaland

Västerbotten

Värmland

Södermanland

Västmanland

Uppsala

Örebro

Halland

Jämtland

Gävleborg

Skåne*

Stockholm

Västernorrland

Kronoberg

Norrbotten

Kalmar

Östergötland*

Jönköping*

Riket

Anm.* Enligt fullfonderingsmodell.

Källa: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget.

Resultatet före extraordinära poster uppgick till i genomsnitt 470 kronor

per invånare 2010, vilket var en ökning jämfört med 2009 då resultatet

var 300 kronor per invånare. Enligt lagen (1997:614) om kommunal Skr. 2010/11:102 redovisning ska kostnader för personalens pensioner redovisas enligt den

s.k. blandmodellen. Trots detta redovisar Östergötlands läns landsting, Jönköpings läns landsting samt Skåne läns landsting enligt den s.k. full- fonderingsmodellen för beräkning av kostnader för personalens pen- sioner, vilket påverkar resultatet. Det högsta resultatet, 1 172 kronor per invånare, redovisade Jönköpings läns landsting (se diagram 2.5). Det lägsta resultatet redovisade Blekinge läns landsting, -465 kronor per invånare. Till skillnad från 2009 minskade spridningen i resultat mellan landstingen 2010. Det i genomsnitt lägsta resultatet under 2006–2010 redovisades av Blekinge läns landsting medan Östergötlands läns landsting redovisade det högsta.

Landstingen redovisade inga extraordinära intäkter eller kostnader 2010, varför årets resultat var detsamma som resultatet före extraordinära poster. Summan av landstingens resultat 2010 var det högsta hittills under 2000-talet och resultatet har varit positivt sedan 2005.

Årets resultat, mätt som andel av skatteintäkter och generella statsbidrag, var i genomsnitt 2 procent 2010 (jämfört med 1,3 procent 2009). Andelen för enskilda landsting uppgick som högst till 4,9 procent och som lägst till -2 procent. Sett över en femårsperiod hade Blekinge läns landsting den lägsta andelen medan Östergötlands läns landsting hade den högsta.

2.2.5Balansräkningen

Balansräkningen visar kommunens respektive landstingets finansiella ställning vid en viss tidpunkt. Den ger en bild av vilka tillgångar kommunen eller landstinget förfogar över och hur dessa tillgångar har finansierats.

Tabell 2.2	Kommunsektorns balansräkning						Skr. 2010/11:102

		2006	2007	2008	2009	2010*

Anläggningstillgångar		502,4	517,5	541,7	564,8	605,2
Bidrag till statlig infrastruktur					1,8	1,9
Omsättningstillgångar		131,5	155,6	167,2	195,5	193,0
Summa tillgångar		633,9	673,1	708,9	762,1	800,1
Eget kapital		306,9	333,4	338,3	351,5	369,9
Avsättningar		54,3	63,8	72,0	82,7	91,7
Långfristiga skulder		126,5	126,6	129,7	130,5	142,5
Kortfristiga skulder		146,2	149,3	168,9	194,1	195,9
Summa eget kapital,
avsättningar och skulder		633,9	673,1	708,9	762,1	800,1

Pensionsförpliktelser som inte
ingår i balansräkningen
(ansvarsförbindelse)		290,2	335,4	336,4	344,2	330,6

Anm.* Kommunernas och landstingens samlade balansräkning 2010 är preliminär.

Källa: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget.

Bidrag till statlig infrastruktur för kommuner och landsting minskade

Från och med 2009 får kommuner och landsting som beslutat att lämna bidrag till statlig infrastruktur möjlighet att välja mellan direkt kostnads- föring av sådana bidrag eller att föra upp bidragen i balansräkningen och upplösa dessa under högst 25 år.3

Bidrag som bokförts i balansräkningen uppgick 2010 till 0,7 miljarder kronor för kommunerna och 1,2 miljarder kronor för landstingen, vilket sammantaget för kommunsektorn innebar en ökning med 0,1 miljarder kronor jämfört med 2009.

Tillgångarna ökade både i kommuner och landsting

Vid årsskiftet uppgick kommunsektorns totala tillgångar till 800 miljarder kronor, en ökning med 38 miljarder kronor jämfört med året före. Det var främst de finansiella, materiella och immateriella an- läggningstillgångarna som stod för ökningen.

Kommunernas totala tillgångar uppgick 2010 till 634 miljarder kronor, vilket var en ökning med 4,1 procent eller 26 miljarder kronor jämfört med 2009 (se bilaga 3 tabell 6.3). Tillgångar har under 2006–2010 ökat med i genomsnitt 4,4 procent per år. För kommunerna varierade till- gångarna mellan som högst 86 770 kronor per invånare i kommun- gruppen storstäder och som lägst 43 131 kronor per invånare i kommun- gruppen övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare.

3 Prop. 2008/09:228, bet. 2009/10:FiU15, rskr. 2009/10:58.

Landstingens totala tillgångar ökade under 2010 med nära 12 miljarder Skr. 2010/11:102 kronor eller knappt 8 procent och uppgick till 166 miljarder kronor (se

bilaga 3 tabell 6.4). Mest ökade de finansiella tillgångarna. Landstingens tillgångar har under 2006–2010 ökat med i genomsnitt 9 procent årligen. I kronor per invånare varierade tillgångarna 2010 mellan som högst 26 680 kronor per invånare i Östergötlands läns landsting och som lägst 11 359 kronor per invånare i Dalarnas läns landsting.

Soliditeten var oförändrad för kommunsektorn som helhet

För att ge en bild av en kommuns eller ett landstings ekonomiska styrka kan måttet soliditet användas. Detta mått beaktar både tillgångs- och skuldsidan i balansräkningen. Något som bör beaktas är att sättet att organisera verksamheten påverkar såväl skulderna som tillgångarna, vilket försvårar soliditetsjämförelser mellan enskilda kommuner och landsting. De flesta kommuner och landsting bedriver sin verksamhet främst i förvaltningsform. Vissa kommuner har däremot valt att organisera stora delar av verksamheten i företagsform. Om det är fråga om verksamheter med stora tillgångar, såsom fastighetsförvaltning och energiverksamhet, kan det ha stor påverkan på soliditeten.

Soliditeten för kommunsektorn var oförändrad jämfört med 2009 och uppgick till 46 procent 2010. Det har varit små variationer i den totala soliditeten för sektorn under perioden 2006–2010.

Kommunernas soliditet uppgick sammantaget till 52 procent 2010, vilket var samma nivå som 2009. Åren 2006–2010 har kommunernas sammantagna soliditet legat på samma nivå. Soliditeten för enskilda kommuner varierar mellan som högst 86 procent och som lägst -7 procent.

Högst soliditet 2010 hade kommungruppen förortskommuner med 59 procent medan kommungruppen övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare hade lägst soliditet 42 procent (se diagram 2.6).

Diagram 2.6 Soliditet 2010 per kommungrupp

Skr. 2010/11:102

Procent

Övriga kommuner,

mindre än 12500 inv.

Storstäder

Pendlingskommuner

Övriga kommuner, 12500-25000 inv.

Glesbygdskommuner

Större städer

Övriga kommuner,

mer än 25000 inv.

Varuproducerande

kommuner

Förortskommuner

Riket

Källa: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget.

Soliditeten för landstingen uppgick sammantaget till 25 procent 2010, vilket var en ökning med knappt 1 procentenhet jämfört med 2009. Soliditeten har, med undantag för 2007 och 2010, minskat under den senaste femårsperioden.

Diagram 2.7 Soliditet 2010 per landsting

Procent

-20

-40

-60

-80

-100

Skåne*

Jönköping*

Östergötland*

Dalarna

Stockholm

Västra Götaland

Värmland

Örebro

Västmanland

Södermanland

Uppsala

Västerbotten

Gävleborg

Kronoberg

Västernorrland

Blekinge

Jämtland

Kalmar

Norrbotten

Halland

Riket

Anm.* Enligt fullfonderingsmodell.

Källa: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget.

De tre landsting som redovisar enligt fullfonderingsmodellen har lägre Skr. 2010/11:102 soliditet än vad de skulle ha haft om de hade redovisat enligt bland-

modellen.

Ökade pensionsavsättningar
För sektorn totalt ökade avsättningarna med 9 miljarder kronor, knappt
11 procent, under 2010 och uppgick till 91,7 miljarder kronor. Pensions-
avsättningarna, inklusive löneskatt, intjänade fr.o.m. 1998 uppgick till
66,1 miljarder kronor och övriga avsättningar uppgick till 25,6 miljarder
kronor.
Totalt uppgick kommunernas avsättningar till 37 miljarder kronor
2010, en ökning med 12 procent motsvarande	4,4 miljarder kronor
jämfört med året före. Avsättningar avseende pensioner inklusive
löneskatt uppgick till 21 miljarder kronor och övriga avsättningar
uppgick till drygt 16 miljarder kronor. I genomsnitt uppgick pensions-
avsättningarna till 2 222 kronor per invånare 2010. Spridningen mellan
kommunerna var mellan 44 och 7 622 kronor per invånare.
Totalt uppgick avsättningarna för landstingen till 54,7 miljarder kronor
2010. Avsättningarna ökade med knappt 5 miljarder		kronor, drygt
9 procent, jämfört med 2009. Avsättningar för pensioner stod i stort sett
för hela ökningen. Avsättningar för pensioner, inklusive löneskatt,
intjänade fr.o.m. 1998 uppgick till 45,2 miljarder kronor eller 83 procent
av de totala avsättningarna. Genomsnittskostnaden för de totala av-
sättningarna uppgick till 5 845 kronor per invånare 2010, varav genom-
snittskostnaden för avsättningar för pensioner utgjorde 4 828 kronor per
invånare. Skuldavsättningen för pensioner har	ökat	med	omkring
16 procent de senaste åren, men mellan 2009 och 2010 avtog öknings-
takten till ca 9 procent.
Ökade långfristiga skulder
Både tillgångar och skulder påverkas av sättet att organisera verk-
samheten. Totalt hade kommunsektorn 142,5 miljarder kronor i lång-
fristiga skulder 2010. Det var en ökning med	12 miljarder		kronor,
9 procent, jämfört med året före. Mellan 2006 och 2010 har de lång-

fristiga skulderna i genomsnitt ökat med 2,5 procent per år, motsvarande
3,5 miljarder kronor.
Den totala långfristiga skulden för kommunerna ökade 2010 med
6,7 procent, ca 9 miljarder kronor, jämfört med året före. I genomsnitt
uppgick de långfristiga skulderna till 13 745 kronor per invånare, vilket
var det samma som det årliga genomsnittet för perioden 2007–2009.
Högsta skulden i en enskild kommun uppgick till 83 796 kronor per
invånare. Det var 25 kommuner som inte redovisade någon långfristig
skuld, vilket var fyra fler än 2009.
Den totala långfristiga skuldsättningen för landstingen uppgick till
13,1 miljarder kronor 2010, vilket var en ökning med 3,3 miljarder
kronor eller 34 procent jämfört med 2009. Under 2004–2007 minskade
de långfristiga skulderna medan de under senare år gradvis har ökat. Det
var 13 landsting som hade långfristiga skulder vid utgången av 2010,	26
	26

vilket var ett landsting mer än 2009. Den genomsnittliga långfristiga Skr. 2010/11:102 skulden var 1 400 kronor per invånare, vilket var 340 kronor per invånare

mer än 2009. Den högsta långfristiga skulden för ett enskilt landsting var 4 067 kronor per invånare, vilket var en ökning med 40 procent jämfört med 2009.

Ansvarsförbindelserna avseende pensioner minskade

Totalt för kommunsektorn uppgick ansvarsförbindelserna avseende pensionsförpliktelser som inte tagits upp bland skulder eller avsättningar

till 330,6 miljarder kronor 2010. Det var	en	minskning	med
13,6 miljarder kronor eller 4 procent jämfört med året före.
Pensionsförpliktelserna för kommunerna uppgick sammantaget			till
ca 196 miljarder kronor 2010, vilket innebar	en	minskning	med

11 miljarder kronor jämfört med 2009. Pensionsförpliktelserna ökade mellan 2005 och 2009 med nästan 30 procent eller 47 miljarder kronor. År 2010 var det första året som ansvarförbindelsen för pensionsför- pliktelserna minskade och uppgick till i genomsnitt 20 768 kronor per invånare. Spridningen mellan kommunerna varierade mellan 4 026 och 40 149 kronor per invånare, vilket var en minskning jämfört med året före.

För landstingen uppgick pensionsförpliktelserna till 135 miljarder kronor 2010, vilket för första gången under perioden 2001–2010, innebar en minskning jämfört med föregående år. Minskningen uppgick till 4,6 miljarder kronor eller 3,3 procent jämfört med 2009. Den genomsnittliga pensionsförpliktelsen uppgick till 14 427 kronor per invånare 2010. Den lägsta pensionsförpliktelsen i ett enskilt landsting uppgick till 10 776 kronor per invånare och den högsta till 19 943 kronor per invånare.

2.3Kommunsektorns intäkter

Kommuner och landsting finansierar största delen av sina verksamheter med egna skattemedel. Skatteintäkterna uppgick till knappt 65 procent av de totala intäkterna för verksamheten 2010 och drygt 21 procent av intäkterna var statsbidrag. Resterande del var taxor, avgifter och övriga intäkter.

2.3.1Skatteintäkter

Skatteintäkterna bestäms av skatteunderlaget, dvs. de till kommunal inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomsterna, samt den skattesats som varje kommun och landsting beslutar. Dessutom påverkas skatte- intäkterna av regeländringar som förändrar skatteunderlaget, men detta brukar neutraliseras genom att de generella statsbidragen höjs eller sänks.

Skatteintäkterna ökade svagt mellan 2009 och 2010 Skr. 2010/11:102

Kommunernas och landstingens sammantagna skatteintäkter 2010 upp- gick till 521 miljarder kronor, vilket var en ökning med drygt 9 miljarder kronor eller 1,8 procent jämfört med 2009.4 Mellan 2006 och 2010 har skatteintäkterna i genomsnitt ökat med ca 3,8 procent per år.

Jämfört med de budgeterade skatteintäkterna för 2010 blev prognosen i samband med bokslutet högre vilket påverkade resultatet positivt.

Skatteunderlagets ökningstakt avtog 2010

Skatteunderlaget ökade med 1,3 procent mellan inkomståren 2009 och 2010, vilket kan jämföras med 5,4 procent mellan inkomståren 2008 och 2009. Mellan 2001 och 2010 ökade skatteunderlaget i genomsnitt med 4,7 procent per år.

Den genomsnittliga skattesatsen ökade även 2010

Den sammanlagda kommunala skattesatsen, som utgörs av en skattesats för kommuner och en skattesats för landsting, ökade 2010 med 0,04 procentenheter till 31,56 i medeltal för riket (se tabell 2.3). Under perioden 2001–2010 har medeltalet ökat med 1,03 procentenheter. Skillnaden mellan den högsta och lägsta skattesatsen har minskat med 0,74 procentenheter under samma period. De kommunala skattesatserna var generellt högst i Norrland medan de lägsta skattesatserna fanns i kommuner i södra Sverige. Uppdelat på kommungrupper hade gles- bygdskommuner generellt den högsta sammanlagda kommunalskatten medan storstäder hade den lägsta skattesatsen.

4 Till grund för utbetalningen av de preliminära skatteintäkterna för 2010 ligger det skatte- underlag som baserats på inkomsterna 2008. När utfallet för 2010 är klart görs en slutav- räkning i januari 2012. Kommunerna och landstingen har i bokslutet för 2010 gjort en prognos för denna slutavräkning.

Tabell 2.3	Kommunala skattesatser						Skr. 2010/11:102

Procent		2006	2007	2008	2009	2010

Sammanlagd skattesats		31,60	31,55	31,44	31,52	31,56
högst skattesats		34,24	34,24	34,09	34,17	34,17
lägst skattesats		28,89	28,89	28,89	28,89	28,89
antal höjningar		17	17	10	91	36
antal sänkningar		21	23	54	18	3

Skattesats i kommuner		20,83	20,78	20,71	20,72	20,74

Skattesats i landsting		10,76	10,78	10,73	10,80	10,82

Anm. År 2010 skedde en skatteväxling i Södermanlands län till följd av att hemsjukvården kommunaliserades vilket innebar att landstingsskatten sänktes och kommunerna i länet höjde skatten i motsvarande grad. År 2008 skedde en skatteväxling i Kalmar län till följd av att kommunerna tog över verksamhet från landstinget, vilket sänkte landstingsskatten och höjde kommunernas skattesatser i länet i motsvarande grad. Detta påverkar skattesatsen i kommuner och landsting respektive år.

Källa: Statistiska centralbyrån, kommunalskatterna.

I 36 kommuner höjdes den sammanlagda skattesatsen 2010, vilket kan jämföras med 91 kommuner 2009. I tre kommuner sänktes skattesatsen. Medeltalet för kommunernas skattesats uppgick till 20,74 procent. Den högsta skattesatsen uppgick till 23,64 procent och den lägsta till 17,12 procent. För landstingen var den högsta skattesatsen 12,10 procent och den lägsta 9,72 medan medeltalet uppgick till 10,82 procent.

Skillnader i skattesats beror till viss del på olika uppgiftsfördelningar mellan kommunerna och landstingen i de olika länen. En sådan skillnad är hemsjukvården och en annan är kollektivtrafiken. Dessutom kan skillnaderna förklaras av t.ex. olikheter när det gäller ambitionsnivå och effektivitet.

2.3.2Den kommunala fastighetsavgiften

Intäkterna från den kommunala fastighetsavgiften 2010 prognostiseras5 till knappt 14 miljarder kronor, vilket innebär en ökning med drygt 0,4 miljarder kronor jämfört med 2009. Ökningen är mindre än 2009 då den uppgick till 1,5 miljarder kronor. Den främsta förklaringen till skillnaderna mellan åren är att det gjordes en småhustaxering 2009. Därutöver var ökningen av inkomstbasbeloppet ovanligt stor 2009.

Intäktsökningarna från fastighetsavgiften skiljer sig åt mellan enskilda kommuner. Uppdelat per län hade kommunerna i Dalarnas län följt av Jämtlands län den största ökningen mellan 2009 och 2010 uttryckt i kronor per invånare (98 kronor per invånare respektive 92 kronor per invånare). Kommunerna i Uppsala län och Kronobergs län hade den minsta ökningen (37 kronor per invånare). Uppdelat i kommungrupper hade gruppen övriga kommuner, 12 500–25 000 invånare störst ökning

5 Enligt prognos från Sveriges Kommuner och Landsting. Fastighetsavgiften avseende 2010 utbetalas 2012, men de prognostiserade avgifterna redovisas som en intäkt 2010.

medan kommungruppen storstäder hade den minsta ökningen mellan Skr. 2010/11:102 åren.

2.3.3Statsbidrag

Statsbidragen, såsom de redovisas i statsbudgeten, uppgick sammantaget till knappt 125 miljarder kronor 2010. Diagram 2.8 visar utvecklingen av generella och specialdestinerade statsbidrag (inklusive skattened- sättningar på statsbudgetens inkomstsida). De generella statsbidragen motsvarade 2010 drygt 12 procent av kommunsektorns intäkter. De specialdestinerade bidragen motsvarade nära 7 procent av kommun- sektorns intäkter.

Diagram 2.8 Statliga bidrag till kommunsektorn

	140
	120
	100
kronor	80
kronor
Miljarder	60
Miljarder
	40
		Summa generella och specialdestinerade statsbidrag
	20	Generella statsbidrag (inklusive konjunkturstöd)
		Specialdestinerade statsbidrag och riktade stöd på statsbudgetens inkomstsida
	0
	2006	2007	2008	2009	2010

Källor: Ekonomistyrningsverket, Statsbudgetens realekonomiska fördelning (preliminär för 2010) och statsbudgeten.

Generella statsbidrag

Med generella statsbidrag avses här bidrag som inte är verksamhets- anknutna och som ingår i utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning och för 2009 även anslaget 1:4 Tillfälligt konjunkturstöd till kommuner och landsting. Anslaget för kommunalekonomisk utjämning uppgick 2010 till 72,7 miljarder kronor vilket var 7,9 miljarder kronor mer än 2009. Det tillfälliga konjunkturstödet uppgick till 14 miljarder kronor och utbetalades 2009. Förutom en miljard för landstingens utgifter i samband

med influensapandemin avsåg 13 miljarder kronor att användas av
kommuner och landsting 2010.
Mellan 2009 och 2010 minskade de generella bidragen med 6 miljarder
kronor, vilket främst berodde på att de tillfälliga konjunkturstödet upp-	30
	30

hörde. Samtidigt ökade de generella statsbidragen dels med ett tillfälligt Skr. 2010/11:102 tillskott om 4 miljarder kronor, dels till följd av ekonomiska regleringar,

bl.a. till följd av höjt särskilt grundavdrag för pensionärer.

Specialdestinerade statsbidrag

Med hänsyn tagen till andra utgiftsområden utbetalades det 2010 special-

destinerade	statsbidrag från 91 anslag, vilket var en minskning med
10 procent	jämfört med 2009. De specialdestinerade statsbidragen
uppgick till	52,3 miljarder kronor 2010, vilket var en ökning med

ca 4 miljarder kronor jämfört med 2009. Ökningen är huvudsakligen att hänföra till att de specialdestinerade statsbidragen inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg samt utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning ökade med 1,3 miljarder kronor respektive 1,6 miljarder kronor.

Inom utgiftsområde 9 uppgick de specialdestinerade statsbidragen till 28 miljarder kronor, varav läkemedelsförmånen utgjorde 23,1 miljarder kronor. Specialdestinerade statsbidrag inom utgiftsområde 9 utgjorde 54 procent av de totala specialdestinerade statsbidragen. Andra special- destinerade statsbidrag fanns främst inom utgiftsområde 16, totalt 9,5 miljarder kronor, och utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet, 4,6 miljarder kronor (se tabellerna 6.5 och 6.6 i bilaga 3).

Fördelningen av de specialdestinerade statsbidragen på kommuner och landsting 2009

År 2009 redovisades specialdestinerade statsbidrag6 om sammanlagt 48,1 miljarder kronor till kommuner och landsting, vilket motsvarade ca 5 340 kronor per invånare.

På grund av läkemedelsbidraget, som 2009 uppgick till 22,3 miljarder kronor, var de specialdestinerade statsbidragen en viktigare inkomstkälla för landstingen än för kommunerna. De specialdestinerade statsbidragen till kommunerna motsvarade i genomsnitt 3,5 procent av intäkterna, medan bidragen till landstingen motsvarade 12,7 procent. Landstingen redovisar dock det specialdestinerade statsbidraget för läkemedels- förmånen som ett generellt statsbidrag. Utifrån landstingens egen redo- visningen uppgick de specialdestinerade statsbidragen därför till 2,3 procent av landstingens totala intäkter.

År 2009 uppgick de specialdestinerade statsbidragen till 18 miljarder kronor för kommunerna, vilket i genomsnitt motsvarade 1 938 kronor per invånare. Bidragen till kommunerna varierade mellan 735 och 13 367 kronor per invånare.

Av diagram 2.9 framgår att kommungrupperna glesbygdskommuner 2009 redovisade högst belopp, 3 010 kronor per invånare medan förortskommuner redovisade det lägsta beloppet, 1 545 kronor per invånare.

6 De specialdestinerade statsbidragens fördelning per kommungrupp och per landstingen redovisas enligt kommunernas och landstingens egen redovisning enligt räkenskaps- sammandraget.

Diagram 2.9 Specialdestinerade statsbidrag 2009 per kommungrupp

Skr. 2010/11:102

3 500

3 000

per invånare

2 500

2 000

1 500

Kronor

1 000

500

Förortskommuner

Glesbygdskommuner

Pendlingskommuner

Storstäder

Större städer

Varuproducerande

kommuner

Övriga kommuner,

12500-25000 inv.

Övriga kommuner,

mer än 25000 inv.

Övriga kommuner,

mindre än 12500 inv.

Riket

Källor: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget för kommunerna 2009 samt egen bearbetning.

De specialdestinerade statsbidragen till landstingen, inklusive läke- medelsförmånen, uppgick till 29,4 miljarder kronor 2009, vilket i genom- snitt motsvarade 3 202 kronor per invånare (se diagram 2.10). I Kronobergs läns landsting motsvarade bidragen 2 816 kronor per invånare medan de i Västerbottens läns landsting uppgick till 4 037 kronor per invånare, vilket var 18 procent av de totala intäkterna för landstinget. För Västernorrlands läns landsting var de special- destinerade bidragen minst betydelsefulla som intäktskälla och uppgick till 10 procent av de totala intäkterna.

Diagram 2.10 Specialdestinerade statsbidrag 2009 per landsting

Skr. 2010/11:102

4 500

4 000

3 500

per invånare

3 000

2 500

2 000

Kronor

1 500

1 000

500

Kronoberg

Halland

Blekinge

Västmanland

Stockholm

Västernorrland

Jönköping

Värmland

Örebro

Gävleborg

Dalarna

Kalmar

Södermanland

Norrbotten

Västra Götaland

Skåne

Östergötland

Jämtland

Uppsala

Västerbotten

Riket

Källor: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget för landstingen 2009 samt egen bearbetning.

2.3.4Systemet för kommunalekonomisk utjämning

Syftet med systemet för kommunalekonomisk utjämning är att skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respek- tive landsting. Skillnader i skattesatser ska därigenom i huvudsak spegla skillnader i effektivitet, ambitionsnivå och avgiftsfinansiering.

Anslaget 1:1 Kommunalekonomisk utjämning inom utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner uppgick 2010 till 72,7 miljarder
kronor (jämför avsnitt 2.3.3 Statsbidrag). Det var en ökning med
8 miljarder kronor jämfört med 2009. I tabell 6.7 i bilaga 3 redovisas de
bidrag och avgifter som finns inom ramen för anslaget, uppdelat på
kommuner respektive landsting.
De största nettobidragen går till södra Sverige
Systemet för kommunalekonomisk utjämning finansieras i huvudsak med
statliga medel. Ett mindre antal kommuner och landsting betalar till
systemet. I detta avsnitt redovisas utfallet i de olika delarna i
utjämningssystemet 2010 för kommuner respektive landsting, summerat
för fyra landsdelar: Stockholms län, Östra Sverige (exklusive Stockholms
län), Södra Sverige och Norra Sverige. Indelningen i landsdelar baseras
på den regionala indelning som används inom EU för statistikredovisning
(NUTS). I Sverige utgörs den högsta nivån (NUTS 1) av tre landsdelar:
Östra Sverige, Södra Sverige och Norra Sverige. Stockholms län ingår
egentligen i Östra Sverige, men särredovisas här. Skälet är att i
Stockholms län är skattekraften (den beskattningsbara inkomsten per
invånare) betydligt högre än i övriga delar av landet. Detta har stor
betydelse för utfallet i inkomstutjämningen och därmed för utfallet i	33
	33

systemet som helhet, eftersom det är inkomstutjämningen som har störst Skr. 2010/11:102 betydelse för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för

kommuner och landsting (se diagram 2.11 och 2.12).

Summeras bidragen och avgifterna för kommunerna och landstingen utbetalades 37,6 miljarder kronor (9 268 kronor per invånare) till Södra Sverige. Till kommuner och landsting i Norra Sverige utbetalades 18,8 miljarder kronor (11 037 kronor per invånare). Kommunerna och landstingen i Östra Sverige (exklusive Stockholms län) var mottagare av 13,7 miljarder kronor (8 806 kronor per invånare). Till kommunerna och

landstinget i	Stockholms län	utbetalades 2,6 miljarder		kronor
(1 312 kronor per invånare).
Kommunalekonomisk utjämning för kommuner 2010
Till kommunerna utbetalades		2010 52,9 miljarder	kronor,	varav
ca 26 miljarder	kronor till Södra	Sverige (6 540 kronor	per invånare).

Norra Sverige fick i genomsnitt störst bidrag i kronor per invånare, drygt 7 850 kronor, eller totalt ca 13 miljarder kronor.

Diagram 2.11 Kommunalekonomisk utjämning för kommuner 2010
	10 000	Inkomstutjämning	Kostnadsutjämning		Struktur och införande
		Inkomstutjämning	Kostnadsutjämning		Struktur och införande
	9 000	Regleringsbidrag	Summa
		Regleringsbidrag	Summa
	8 000
	7 000
invånare	6 000
invånare	5 000
per
Kronor	4 000
Kronor
	3 000
	2 000
	1 000
	0
	-1 000		Södra Sverige	Norra Sverige	Riket
	Stockholms län	Stockholms län	Södra Sverige	Norra Sverige	Riket
		Östra Sverige exkl

Källor: Statistiska centralbyrån, statistikdatabasen och egna beräkningar.	34

I	inkomstutjämningen	2010 fick Stockholms län netto	betala	Skr. 2010/11:102
ca 0,5 miljarder kronor i		inkomstutjämningsavgift. Övriga landsdelar
erhöll sammanlagt ca 49 miljarder kronor i inkomstutjämningen.
I	kostnadsutjämningen	erhöll Stockholms län sammanlagt	knappt

3 miljarder kronor, medan Södra Sverige netto betalade ca 1,8 miljarder kronor.

Nästan 80 procent, ca 1,3 miljarder kronor, av struktur- och införande- bidragen gick till Norra Sverige.

Regleringsbidraget uppgick 2010 till 257 kronor per invånare för samtliga kommuner.

Kommunalekonomisk utjämning för landsting 2010

Till landstingen utbetalades 19,8 miljarder kronor 2010. Södra Sverige erhöll sammanlagt ca 11 miljarder kronor, motsvarade 2 728 kronor per invånare.

Diagram 2.12 Kommunalekonomisk utjämning för landsting 2010

Kronor per invånare

3 000

2 000

1 000

-1 000
-1 000			Inkomstutjämning		Kostnadsutjämning


			Struktur och införande		Regleringsbidrag
			Struktur och införande		Regleringsbidrag
-2 000			Summa
			Summa

	Stockholms län	Stockholms län	Södra Sverige	Norra Sverige	Riket
	Stockholms län	Stockholms län	Södra Sverige	Norra Sverige	Riket
		Östra Sverige exkl

Källor: Statistiska centralbyrån, statistikdatabasen och egna beräkningar.

I inkomstutjämningen var det endast Stockholms län som 2010 betalade Skr. 2010/11:102 avgift, drygt 2 miljarder kronor eller 1 058 kronor per invånare. Övriga

landsdelar erhöll totalt 17,2 miljarder kronor i inkomstutjämningsbidrag, vilket i genomsnitt motsvarade ca 2 350 kronor per invånare.

I kostnadsutjämningen var det Stockholms län och Norra Sverige som fick nettobidrag, ca 430 miljoner kronor, motsvarande ca 50 kronor per invånare. Sammanlagt erhöll Stockholms län 870 miljoner kronor i kostnadsutjämningen. Östra Sverige (exklusive Stockholms län) erlade sammanlagt ca 600 miljoner kronor i kostnadsutjämningsavgift.

Av de sammanlagda struktur- och införandebidragen erhöll Norra Sverige 72 procent eller ca 500 miljoner kronor.

Regleringsbidraget uppgick till 435 kronor per invånare för samtliga landsting.

2.3.5Kostnadsutjämning för verksamhet för funktionshindrade samt LSS

Inom verksamheten enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, förkortad LSS, fanns de högsta och lägsta kostnaderna per invånare främst i mindre kommuner. Detta beror på att ett fåtal personer med LSS-insatser med höga kostnader får stort genomslag på kostnaden per invånare i små kommuner.

I utjämningssystemet för LSS-verksamhet omfördelades 2,9 miljarder kronor 2010. Kommunernas prognostiserade nettokostnader för den verksamhet som utjämningen omfattar var totalt ca 32 miljarder kronor 2010. De insatser som avses redovisas i avsnitt 4.4.3. Det var ungefär lika många kommuner som fick bidrag respektive betalade en avgift. År 2008 var omfördelningen drygt 2,2 miljarder kronor. En stor del av ökningen i omfördelningen mellan 2008 och 2009 berodde på regel- ändringar avseende beräkningarna som genomfördes 2009.

Tabell 2.4 Utjämningsbidrag och utjämningsavgift i utjämningen för

LSS-verksamhet

Miljoner kronor	2006	2007	2008	2009	2010
Utjämningsbidrag	1 898	2 014	2 259	2 808	2 933
Utjämningsavgift	1 793	1 949	2 228	2 793	2 933

Källa: Statistiska centralbyrån, utjämning av LSS-kostnader.

Det var främst kommuner i kommungrupperna förortskommuner och storstäder som betalade avgift, medan glesbygdskommuner var de främsta bidragsmottagarna mätt i kronor per invånare.

2.4Kommunsektorns kostnader

Största kostnaden för kommuner och landsting är kostnaden för personal. Därutöver går stora delar av kostnaderna till köp av verksamhet och material.

2.4.1

Kommunal konsumtion och verksamhetens kostnader

Skr. 2010/11:102

Kommunal konsumtion

I nationalräkenskaperna redovisas kommunala konsumtionsutgifter, som motsvarar värdet av de varor och tjänster som finansieras med skatte- medel och som tillhandahålls av kommuner och landsting. Konsum- tionsutgifterna utgör ca 85 procent av kommunsektorns totala utgifter.

Av diagram 2.13 framgår att kommunsektorns konsumtion i fasta priser ökade med som mest drygt 2 procent ett enskilt år under den senaste tioårsperioden och minskade marginellt 2004. År 2010 uppgick ökningen preliminärt till 1,9 procent. Den genomsnittliga ökningstakten var 1,4 procent per år 2001–2010. Den demografiska utvecklingen ställer krav på anpassning av kommunsektorns verksamheter. Genom att använda bestämda prislappar för varje åldersgrupp kan demografiska effekter på de kommunala konsumtionsutgifterna beräknas. I diagrammet framgår att den demografiska påverkan av konsumtionen beräknas till i genomsnitt 0,5 procent per år. Ökningstakten har varit något högre under den senare delen av perioden.

Diagram 2.13 Årlig förändring av konsumtionsvolym och demografisk påverkan på konsumtionen

	2,5				Konsumtionsutveckling, fasta priser
					Konsumtionsutveckling, fasta priser
					Demografisk påverkan på konsumtionen
	2,0
	1,5
Procent	1,0
Procent
	0,5
	0,0
	-0,5
	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010

Anm. Konsumtionsutvecklingen 2010 är en prognos.

Källor: Statistiska centralbyrån, nationalräkenskaperna och egna beräkningar.

Kostnadsutvecklingen i olika verksamheter

De kostnader som redovisas här avser bruttokostnader enligt driftredo- visningen med avdrag för dels interna intäkter, dels försäljning av verksamhet till andra landsting samt kommuner. I tabell 6.9 i bilaga 3 redovisas kommuners och landstings kostnader per verksamhet åren

2005–2009.

Kommunsektorns kostnader påverkas bl.a. av löneutveckling, pris- Skr. 2010/11:102 utveckling, demografiska förändringar och förändrade politiska ambi-

tioner i verksamheterna. Löneutvecklingen har störst påverkan på kostnadsutvecklingen eftersom personalkostnaderna för verksamhet i egen regi utgör ca 53 procent av de sammanlagda kostnaderna. Den genomsnittliga löneökningstakten i kommunsektorn har under perioden varit ca 3,5 procent per år, vilket kan jämföras med löneutvecklingen i ekonomin som helhet som var drygt 3,4 procent. Prisutvecklingen för lokaler, uppvärmning och andra insatsvaror påverkar också kostnaderna.

Kommunernas kostnader ökade under perioden 2005–2009 med i genomsnitt drygt 4 procent i löpande priser, men det var stora variationer mellan åren. Mellan 2008 och 2009 ökade kommunernas kostnader med 4,8 procent (se tabell 6.9 i bilaga 3). På kort sikt har framför allt kommunerna krav på att anpassa sina verksamheter utifrån efterfrågan, då t.ex. antalet förskolebarn och barn i skolålder kan förändras för- hållandevis snabbt i enskilda kommuner. I diagram 2.14 visas ut- vecklingen av de olika åldersgruppernas storlek mellan 2001 och 2010.

Diagram 2.14 Demografiskt betingad förändring av konsumtionen uppdelat på åldersgrupper

	1,5
	1,0
Procent	0,5
Procent	0,0
	0,0
	-0,5
	-1,0
	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010
		0-5 år			6-15 år		16-18 år		19-64 år
		65-79 år			80 år och äldre		Totalt

Källor: Statistiska centralbyrån, Socialstyrelsen, Ekonomistyrningsverket och egna beräkningar.

Kommunernas kostnader för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg ökade mellan 2005 och 2009 med ca 7 procent per år. Samma period beräknas den demografiskt betingade ökningen av konsumtionen i åldersgruppen till 0,2 procent per år.

Antalet grundskolebarn i riket har minskat under den senaste femårs- perioden. Den demografiskt betingade utvecklingen av dessa kostnader beräknas därför till -0,4 procent årligen. Kostnaderna för grundskolan mellan 2005 och 2009 har ändå ökat med 1,7 procent per år och med 2,8 procent mellan 2008 och 2009.

Gymnasieskolans kostnader ökade med 5,3 procent under perioden Skr. 2010/11:102 2005–2009, medan den demografiskt betingade ökningen av konsum-

tionen beräknas till 0,2 procent per år.

Antalet äldre än 80 år ökade med drygt 0,2 procent per år mellan 2005 och 2009 Denna åldersgrupp är i större behov av vård och omsorg samt hälso- och sjukvård och erhåller i jämförelse med övriga åldersgrupper en relativt sett stor del av kommunsektorns producerade tjänster. Storleksförändringar i denna åldersgrupp påverkar därför den demo- grafiskt betingade konsumtionen i stor utsträckning. Kostnaderna för äldreomsorg ökade med i genomsnitt 3,4 procent per år mellan 2005 och 2009.

Landstingens kostnader för hälso- och sjukvård ökade totalt med i genomsnitt knappt 5 procent per år mellan 2005 och 2009. Den speciali- serade somatiska vården, som svarade för den största delen av hälso- och sjukvårdens nettokostnader, ökade med drygt 5 procent. Den demo- grafiskt betingade ökningen av landstingens kostnader beräknas till 0,4 procent per år. Landstingens kostnader för läkemedelsförmånen ökade med i genomsnitt 2 procent per år mellan 2005 och 2009.

2.4.2Kommunal personal

Antalet sysselsatta i kommunsektorn utgör ca 23 procent av det totala antalet sysselsatta i Sverige. Därtill kommer sysselsatta i privata företag som utför arbete på uppdrag av kommuner och landsting (kommunalt finansierad sysselsättning i vård, omsorg och utbildning i näringslivet).

Enligt preliminära uppgifter för 2010 uppgick antalet sysselsatta i kommuner och landsting till 1 048 100, vilket var 16 700 färre än 2009. Antalet sysselsatta minskade därmed med 1,6 procent och antalet arbetade timmar (kalenderkorrigerade) minskade med lika mycket mellan 2009 och 2010 Antalet sysselsatta i kommuner och landsting har sedan 2006 minskat (se diagram 2.15), vilket dels kan förklaras av att medelarbetstiden per anställd har ökat, dels till följd av att den arbetsmarknadspolitiska åtgärden plusjobb har fasats ut. Samtidigt har det blivit vanligare att privata företag tillhandahåller tjänster som finansieras av kommunsektorn.

Diagram 2.15 Antalet sysselsatta i kommunsektorn och kommunalt	Skr. 2010/11:102
finansierad sysselsättning i näringslivet

Antal sysselsatta

1 400 000

1 200 000

1 000 000

800 000

600 000

400 000

200 000

2006

Totalt

Summa kommuner och landsting

Kommuner

Landsting

Kommunalt finansierad sysselsättning i vård, omsorg och utbildning i näringslivet


2007											2008											2009											2010

Anm. Uppgifterna om den kommunalt finansierade sysselsättningen i utbildning, vård och omsorg skiljer sig från tidigare skrivelser om utvecklingen inom den kommunala sektorn. De i denna skrivelse redovisade uppgifterna visar en uppskattning av hur stor del av sysselsättningen i näringslivet som är finansierade av kommunsektorn. De tidigare redovisade uppgifterna visade det totala antalet sysselsatta i näringslivet inom utbildning, vård och omsorg, vilket även inkluderade den del av sysselsättningen som finansierats på annat sätt.

Källor: Statistiska centralbyrån, Nationalräkenskaperna kvartalsdata samt Konjunkturinstitutet, PM 2010:6, Kommunfinansierad sysselsättning och arbetade timmar i privat sektor.

Den kommunfinansierade sysselsättningen i näringslivet mellan 2006 och 2010 har ökat med ca 8 000 sysselsatta per år, med undantag för mellan 2009 och 2010 då ökningen preliminärt beräknas till 10 000 sysselsatta.7 År 2010 beräknas den kommunalt finansierade sysselsättningen i näringslivet till ca 133 000, vilket kan jämföras med 2006 då den beräknades till ca 106 000.

Minskat antal visstidsanställda

Enligt statistik från Sveriges Kommuner och Landsting8 uppgick antalet sysselsatta 2009 till 731 304 i kommunerna och 245 006 i landstingen. Antalet sysselsatta minskade med 17 277, motsvarande 2,3 procent i kommunerna och 2 855 motsvarande 1,2 procent i landstingen mellan 2008 och 2009. Det var framför allt bland de visstidsanställda, t.ex. tim- anställda, vikarier och projektanställda, som antalet sysselsatta minskade både i kommuner och i landsting.

7Enligt beräkningar från Konjunkturinstitutet.

8Sveriges Kommuner och Landstings statistik omfattar inte kommunalt finansierad sysselsättning i näringslivet.

Antalet årsarbetskrafter minskade i en lägre takt än antalet sysselsatta, Skr. 2010/11:102 med 11 944, motsvarande 1,9 procent för kommunerna och med 1 989,

motsvarande 0,9 procent för landstingen. Det betyder att sysselsättnings- graden (medelarbetstiden per anställd) ökade mellan 2008 och 2009.

För kommunernas del har minskningen av antalet årsarbetskrafter skett förhållandevis jämnt över landet. I 8 av 10 kommuner minskade antalet årsarbetskrafter mellan 2008 och 2009. I kommungruppen glesbygds-

kommuner	har	minskningen i	genomsnitt varit förhållandevis	stor
(4 procent).	I	storstäderna var	minskningen däremot marginell	(se
diagram 2.16).

Diagram 2.16 Förändring av antalet årsarbetskrafter mellan 2008 och 2009 per kommungrupp

-0,5

-1

-1,5

Procent

-2

-2,5

-3

-3,5

-4

-4,5

Varuproducerande

Förortskommuner

Glesbygdskommuner

Övriga kommuner,

12500-25000 inv.

Övriga kommuner, mer

än 25000 inv.

Övriga kommuner,

mindre än 12500 inv.

Pendlingskommuner

Större städer

kommuner

Storstäder

Riket

Källor: Sveriges Kommuner och Landsting, personalundersökning 2008 och 2009.

Antalet årsarbetskrafter ökade i 11 och minskade i 10 landsting mellan 2008 och 2009. Kraftigast var minskningen i Stockholm läns landsting (4,4 procent) och Uppsala läns landsting (3 procent). I Stockholm läns landsting förklaras tre fjärdedelar av minskningen mellan åren av att personal övergått till annan verksamhet med andra huvudmän, främst privata huvudmän.

Diagram 2.17 Förändring av årsarbetskrafter per landsting mellan 2008	Skr. 2010/11:102
och 2009

Procent

-1

-2

-3

-4

-5

Stockholm

Uppsala

Västernorrland

Blekinge

Värmland

Norrbotten

Östergötland

Västra Götaland

Kalmar

Skåne

Gävleborg

Jämtland

Västerbotten

Halland

Södermanland

Västmanland

Örebro

Dalarna

Kronoberg

Jönköping

Riket

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, personalundersökning 2008 och 2009.

Personalen kan delas in efter verksamhetsområden. För kommunernas del har årsarbetskrafterna minskat inom alla verksamhetsområden mellan 2008 och 2009, med undantag för socialt och kurativt arbete, där antalet årsarbetskrafter ökade med 2,4 procent (huvudsakligen social- sekreterare). Den i absoluta tal största minskningen har skett inom verk- samhetsområdet skola och omsorg där antalet årsarbetskrafter minskat med 5 912 eller 2,6 procent. I relativa termer har minskningen varit störst inom teknikområdet där antalet årsarbetskrafter minskat med 3,3 procent.

Inom landstingen har den största minskningen mellan 2008 och 2009 skett bland undersköterskor med 1 972 årsarbetskrafter eller 3,7 procent. Samtidigt har antalet läkare utan specialistkompetens ökat med 328 års- arbetskrafter, vilket motsvarar en ökning på 3,2 procent.

Fortsatt minskande löneskillnader mellan kvinnor och män

Enligt Medlingsinstitutets lönestrukturstatistik var medellönen per månad för anställda i kommunerna 24 100 kronor 2009 och i landstingen 29 700 kronor. Mellan 2008 och 2009 ökade medellönen i kommunerna med 900 kronor (3,9 procent) och i landstingen med 1 200 kronor (4,2 procent).

Män i kommunal sektor har i genomsnitt högre lön än kvinnor. När hänsyn tas till skillnader i yrke, utbildning, ålder och arbetstid genom s.k. standardvägning försvinner nästan hela löneskillnaden för personalen i kommunerna och en stor andel för personalen i landstingen. Med hänsyn tagen till standardvägningen återstod i landstingen en oförklarad löne- skillnad på 4,7 procent och i kommunerna 0,6 procent. Den oförklarade

löneskillnaden 2008 var 5,4 procent i landstingen och i kommunerna Skr. 2010/11:102 0,8 procent. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män inom kommunal

sektor har således minskat. Denna utveckling kan samtidigt avläsas på arbetsmarknaden som helhet, där löneskillnaderna har minskat med 0,6 procentenheter.

Av det totala antalet anställda 2009 var andelen kvinnor som arbetade i kommunerna 80 procent och i landstingen 81 procent. Medelåldern för personalen i den kommunala sektorn har ökat från 45 år 2004 till 46 år 2009. Cirka 30 procent av personalen 2009 var yngre än 40 år.

Sjukfrånvaron fortsätter att minska

Sjukfrånvaron har sedan 2005 sjunkit för varje år på hela arbets- marknaden och skillnaderna mellan olika delar av arbetsmarknaden har minskat. Fortfarande har emellertid anställda i kommunal sektor den högsta frånvaron bland de olika arbetsmarknadssektorerna (se diagram 2.18). Sjukfrånvaron för personal i kommunal sektor motsvarade 6,6 procent av den avtalade arbetstiden 2005. År 2010 hade den minskat till 3,9 procent.

Diagram 2.18 Sjukfrånvaro i olika sektorer

	7
					Kommunalt anställda
	6				Privat anställda
	6				Statligt anställda
					Statligt anställda
	5
Procent	4
Procent	3
	3
	2
	1
	0
	2005	2006	2007	2008	2009	2010
Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningen, tilläggstabell 15, 2005–2010.

Skillnaden i sjukfrånvaro mellan män och kvinnor anställda i kommun- sektorn är relativt stor, men har minskat över tid (se diagram 2.19). Kvinnornas sjukfrånvaro 2010 motsvarade 4,3 procent av den avtalade arbetstiden, medan männens sjukfrånvaro var 2,3 procent av densamma. De kommunalt anställda kvinnornas sjukfrånvaro har minskat i en snabbare takt än männens, fast från en högre nivå. Kvinnornas sjukfrånvaro låg 2010 på samma nivå som den männen hade 2005.

Minskningen i sjukfrånvaron har inneburit att kommunsektorn fått lägre Skr. 2010/11:102 personalkostnader.

Diagram 2.19 Sjukfrånvaro för män och kvinnor anställda i kommunal
		sektor
	8
	7				Kvinnor
	7
					Män
	6
	5
Procent	4
Procent
	3
	2
	1
	0
	2005	2006	2007	2008	2009	2010
Källa: Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningen, tilläggstabell 15, 2005-2010.

2.4.3Köp av verksamhet

Kommunernas och landstingens kostnader för köp av verksamhet (exklusive köp från andra kommuner och landsting) uppgick till 110 miljarder kronor 2009. Verksamhetsköpen utgjorde en större andel av kostnaderna9 för kommunerna än för landstingen (se diagram 2.20). Sedan 2007 har köp av verksamhet som andel av kostnaderna ökat för både kommuner och landsting, dock i en snabbare takt för kommunerna.

9 Med kostnader avses i det följande verksamhetens kostnader exklusive interna poster och årets nyintjänade pensioner.

Diagram 2.20 Köp av verksamhet som andel av kostnaderna för kommuner Skr. 2010/11:102 och landsting

	18
	16	Kommuner
	16
	14	Landsting
	14
	12
Procent	10
	8

	6
	4
	2
	0
	2005	2006	2007	2008	2009

Källor: Statistiska centralbyrån, OE 25 SM 1001 och egen bearbetning av räkenskapssammandraget för landsting.

Kommunernas köp av verksamhet fortsatte att öka

Kommunernas köp av verksamhet ökade under 2009, mätt som andel av kostnaderna, för andra året i följd. Andelen uppgick till 17 procent av kostnaderna 2009. Kostnaderna för verksamhetsköpen i kommunerna uppgick till 80,3 miljarder kronor 2009 (exklusive köp från andra kommuner), vilket var en ökning med 11 procent jämfört med 2008. Verksamhetsköpen har sedan 2007 ökat i en snabbare takt än kommunernas totala kostnader.

Mellan 2008 och 2009 ökade verksamhetsköpen inom alla verk- samhetsområden utom i vuxenutbildningen. De största ökningarna skedde inom äldreomsorgen och infrastruktur. Inom äldreomsorgen ökade verksamhetsköpen från 12 till 14 procent av kostnaderna (ökning med 1,9 miljarder kronor) och inom infrastruktur från 12 till 15 procent (ökning med 1,2 miljarder kronor). Beloppsmässigt skedde de största köpen av verksamhet inom äldreomsorgen (13 miljarder kronor), i gymnasieskolan (11,3 miljarder kronor) och i grundskolan (10,5 miljarder kronor).

I genomsnitt utgjorde verksamhetsköpen i förortskommuner och stor- städer en väsentligt större del av kostnaderna jämfört med andra kommungrupper (se diagram 2.21). Detta gällde främst verksamhet inom äldreomsorgen. En högre andel av barn och elever i förskolor och skolor med enskild huvudman i dessa kommuner bidrog också till detta.

Diagram 2.21 Köp av verksamhet som andel av kostnaderna per	Skr. 2010/11:102
kommungrupp 2009

Procent

Varuproducerande

kommuner

Glesbygdskommuner

Övriga kommuner, mindre än 12500 inv.

Övriga kommuner, 12500-25000 inv.

Pendlingskommuner

Övriga kommuner, mer

än 25 000 inv.

Större städer

Förortskommuner

Storstäder

Riket

Källa: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandraget.

Privata företag var, liksom tidigare år, de största leverantörerna av verksamhet till kommunerna 2009. Av de 80,3 miljarder kronor som kommunerna redovisade som köp av verksamhet användes 64 procent (51 miljarder kronor) till köp från privata företag. Mellan 2003 och 2009 har andelen köp från privata företag ökat från 60 till 64 procent. Samtidigt har andelen köp från stiftelser och föreningar minskat från 20 till 16 procent. Resterande 20 procent köptes från kommunägda företag, kommunalförbund, landsting, staten och enskilda.

Utöver detta köpte kommunerna verksamhet av varandra till ett värde av 11 miljarder kronor 2009.

Landstingens köp av verksamhet ökade

Landstingen köpte verksamhet för 30 miljarder kronor 2009 (exklusive köp från andra landsting), vilket var en ökning med 3 miljarder kronor jämfört med 2008. Mellan 2005 och 2008 har andelen varierat mellan 12 och 13 procent av kostnaderna10, men 2009 ökade andelen till 14 procent. Ökningen av verksamhetsköpens andel av landstingens kostnader mellan 2008 och 2009 (se diagram 2.20) berodde till största delen på en ökning i Stockholms läns landsting. I huvuddelen av

10 Med kostnader avses i det följande verksamhetens kostnader exklusive interna poster och årets nyintjänade pensioner.

landstingen har kostnaderna för köp av verksamhet som andel av Skr. 2010/11:102 kostnaderna inte förändrats nämnvärt mellan 2008 och 2009. Sett ur ett

något längre perspektiv, mellan 2005 och 2009, ökade andelen köp av verksamhet i nära hälften av landstingen.

Det var stora skillnader i verksamhetsköpen mellan olika landsting 2009. Stockholm läns landsting köpte verksamhet för ca 8 700 kronor per invånare, medan Dalarna läns landsting endast köpte verksamhet för 537 kronor per invånare, vilket motsvarade 34 procent respektive 2 procent av kostnaderna.

Landstingens köp från privata företag utgjorde 73 procent av de totala kostnaderna för verksamhetsköpen och avsåg främst den specialiserade somatiska vården (42 procent) och primärvården (30 procent).

Utöver detta köpte landstingen verksamhet av varandra till ett värde av ca 8 miljarder kronor.

2.5Investeringar och avskrivningar

2.5.1Investeringarna ökade

Kommunernas och landstingens investeringsutgifter uppgick till knappt 58 miljarder kronor 2009. Därutöver gjordes investeringar via bolag som ägs av kommuner och landsting. Under 2008 investerade dessa bolag för närmare 51 miljarder kronor. Mellan 2003 och 2009 har kommunernas och landstingens investeringsutgifter ökat med nästan 78 procent eller

drygt 25 miljarder kronor (se diagram 2.22).
Kommunernas	investeringar ökade		2003–2009 från 25,5			till
43,2 miljarder kronor, vilket		motsvarar	en	genomsnittlig	ökning	med
ca 7 procent per	år. Förutom	investeringar		i byggnader,	t.ex. skolor,

investerade kommuner i infrastruktur för el, vatten, fjärrvärme, vägar och bostäder samt i finansiella anläggningstillgångar, t.ex. värdepapper i

pensionsfonder.
Landstingens investeringar ökade perioden	2003 till 2009	från
6,7 miljarder kronor till 14,6 miljarder kronor,	vilket motsvarar	en

genomsnittlig ökning om 12 procent per år. År 2009 uppgick ökning till knappt 16 procent jämfört med 2008. Av de totala investeringarna 2009 investerades 6,3 miljarder kronor i byggnader. Investeringar i inventarier uppgick till 4,6 miljarder kronor, varav 2,1 miljarder kronor var medicin- tekniska utrustning. Investeringar gjordes även i finansiella anläggnings- tillgångar för 3,1 miljarder kronor.

Diagram 2.22 Investeringsutgifter för kommuner, landsting och bolag som Skr. 2010/11:102 ägs av kommuner och landsting

	60
		Bolag som ägs av kommuner och landsting
	50	Kommuner
		Kommuner
	40	Landsting
kronor	40
kronor	30
Miljarder	30
Miljarder	20
	20
	10
	0
	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009

Källor: Statistiska centralbyrån, räkenskapssammandrag för kommuner och Sveriges Kommuner och Landsting, landstingens bokslut.

Bolag som ägs av kommuner och landsting investerade som ovan nämnts för närmare 51 miljarder kronor 2008 vilket var en ökning med ca 3 procent jämfört med 2007. Mellan 2003 och 2008, har bolagens investeringar ökat med nästan 47 procent eller nästan 23 miljarder kronor, vilket i genomsnitt motsvarar en ökning på nästan 8 procent per år. Bolagen investerade knappt 29 miljarder kronor i byggnader, mark och markanläggningar under 2008.

2.5.2Avskrivningar

Avskrivningar används i redovisningen för att fördela utgiften för en tillgång över tillgångens nyttjandeperiod. Motivet är att ge en rättvisande bild av kommunens eller landstingets förbrukning för respektive redo- visningsperiod. Avskrivningarna uppgick totalt för kommunsektorn till 22,6 miljarder kronor 2009, vilket innebar en ökning med knappt 1 miljard kronor jämfört med 2008. Mellan 2003 och 2009 har av- skrivningarna i genomsnitt uppgått till drygt 20 miljarder kronor per år.

Kommunernas kostnader för avskrivningar uppgick till 15,7 miljarder kronor 2009, vilket var en ökning med 0,6 miljarder kronor jämfört med året innan. I genomsnitt har kostnader för avskrivningar uppgått till drygt 14 miljarder kronor per år mellan 2003 och 2009.

Landstingens kostnader för avskrivningar uppgick 2009 till knappt 7 miljarder kronor, vilket var en ökning med 0,3 miljarder kronor jämfört med föregående år. Mellan 2003 och 2009 har avskrivningarna i genom- snitt uppgått till nästan 6 miljarder kronor per år.

2.6

Kommunala företag och kommunalförbund

Skr. 2010/11:102

2.6.1Sammanställd redovisning

Kommuner och landsting bedriver till viss del verksamhet genom andra juridiska personer. Den sammanställda redovisningen omfattar en kommun eller ett landsting samt sådana juridiska personer i vilka kommunen eller landstinget har betydande inflytande. Transaktioner som görs mellan kommunen eller landstinget och de av kommunen eller landstinget ägda företagen elimineras.

Det sammanställda resultatet förbättrades för både kommuner och landsting 2009 jämfört med året före (se diagram 2.23).

Diagram 2.23 Resultat före extraordinära poster, sammanställd redovisning

	30
		Kommuner
	25	Landsting
	25
	20
kronor	15
kronor
Miljarder	10
Miljarder
	5
	0
	-5
	2005	2006	2007	2008	2009
Källa: Statistiska centralbyrån OE 25 SM 1001, OE 27 1001 och räkenskapssammandrag för
kommuner.

Kommunerna redovisade ett överskott före extraordinära poster på totalt 24,1 miljarder kronor 2009, vilket var 5,7 miljarder kronor högre än 2008. Soliditeten uppgick till 41 procent, vilket var en förbättring med 1 procentenhet jämfört med året före. Inkluderas åtagande för pensioner intjänade före 1998 uppgick soliditeten till 19 procent.

Landstingen redovisade ett resultat före extraordinära poster på 3,3 miljarder kronor för 2009, vilket var 2,1 miljarder kronor högre än 2008. Soliditeten var 22 procent för landstingen, vilket var en försämring med 1 procent jämfört med året innan. Uppgift saknas beträffande soliditeten inklusive pensionsåtaganden intjänade före 1998.

Borgensåtagandena gentemot kommunala företag fortsatte att öka

Totalt uppgick kommunernas ansvarsförbindelser gentemot de kommu-

nala företagen, exklusive pensionsförpliktelser, till 177 miljarder kronor

2009, vilket var en ökning med 9 procent jämfört med året före. Skr. 2010/11:102 Åtaganden för de kommunala bostadsbolagen uppgick till 109 miljarder

kronor, vilket var i stort sett oförändrat jämfört med året före. Åtaganden för övriga kommunala företag uppgick till 68 miljarder kronor, vilket innebar en ökning med drygt 14 miljarder kronor.

Kommunernas långfristiga fordringar på de kommunala företagen i form av utlämnade lån uppgick 2009 till 120 miljarder kronor, vilket var en minskning med 4 miljarder kronor jämfört med året före.

2.6.2Kommun- och landstingsägda företag

I statistisk från Statistiska centralbyrån (SCB) räknas ett företag som kommun- eller landstingsägt om en eller flera kommuner eller landsting tillsammans äger mer än 50 procent av aktier, andelar eller liknande av företaget.

Antalet kommun- och landstingsägda företag ökade

Kommuner och landsting var enligt SCB:s definition ägare eller delägare till 1 737 företag 2009. Antalet kommunägda företag har sedan 2004 ökat med 14 procent till 1 621. Flest kommunägda företag fanns i branscherna företagstjänster och fastighetsverksamhet samt inom energi och vatten. Antalet landstingsägda företag har sedan 2004 ökat med 10 procent till 116. De flesta av de landstingsägda företagen fanns inom branscherna företagstjänster och fastighetsverksamhet samt transport och kommunikation.

Antalet anställda i de kommun- och landstingsägda företagen ökade

Antalet anställda i de kommun- och landstingsägda företagen uppgick 2009 till 66 072, vilket var en ökning med nästan 6 procent jämfört med 2008.

Det var 46 587 anställda i de kommunägda företagen 2009, vilket innebar en ökning med 2 procent jämfört med året innan. Flest anställda, 16 561 personer, hade företag inom företagstjänster och fastighets- verksamhet. Inom energi och vatten var 15 660 anställda och 8 074 var anställda inom transport och kommunikation.

Antalet anställda i de landstingsägda företagen uppgick till 19 485 personer, vilket motsvarar en ökning med 15 procent jämfört med året innan. Antalet anställda har ökat med 38 procent sedan 2004. Företag inom utbildning, vård och omsorg hade flest anställda. Dessa uppgick till 15 247 personer, vilket motsvarade drygt 79 procent av alla anställda.

2.6.3Kommunalförbund

Det fanns 169 kommunalförbund 2009, vilket var ett mer än året före. De flesta kommunalförbunden verkade inom gymnasieskolan och räddningstjänsten. Kommunalförbunden redovisade ett resultat före

extraordinära poster på 128 miljoner kronor 2009, vilket var en för- bättring med 6 miljoner kronor jämfört med året före. Driftkostnaderna för pedagogiska verksamheter, som innefattar gymnasieskolan, (2,9 miljarder kronor) och räddningstjänst (3,3 miljarder kronor) svarade tillsammans för mer än hälften av kommunalförbundens totala drift- kostnader om 10,7 miljarder kronor.

Skr. 2010/11:102

Hälso- och sjukvård

Skr. 2010/11:102

3.1Övergripande mål för hälso- och sjukvården och tandvården

Det övergripande målet för hälso- och sjukvården är enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), förkortad HSL, en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Med hälso- och sjukvård avses åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.

Det övergripande målet för tandvården är enligt tandvårdslagen (1985:125) en god tandhälsa och tandvård på lika villkor för hela befolk- ningen.

3.1.1Mål för arbetet inom hälso- och sjukvården och tandvården

Riksdagen har efter förslag i budgetpropositionen för 2010 beslutat ett antal mål för inriktningen av arbetet inom hälso- och sjukvården och tandvården (prop. 2009/10:1 utg.omr. 9, bet. 2009/10:SoU1, rskr. 2009/10:131). Målen ska konkretisera arbetet med att nå de övergripande nationella målen i HSL, så att hälso- och sjukvården ska kunna:

säkerställa en god tillgänglighet och valfrihet bland en mångfald av vårdgivare,

säkerställa att hälso- och sjukvården är kunskapsbaserad,

säkerställa att patienterna ges möjlighet till delaktighet och självbestämmande,

skapa förutsättningar för att hälso- och sjukvårdens resultat följs upp på ett öppet och jämförbart sätt, och

tillvarata kunskap och erfarenheter för att systematiskt kunna förbättra hälso- och sjukvården.

För tandvården gäller att det statliga tandvårdsstödet ska:

stimulera den vuxna befolkningen till regelbundna tandvårds- besök i förebyggande syfte samt

möjliggöra att patienterna med de största tandvårdsbehoven erhåller en kostnadseffektiv vård efter vars och ens behov och till en rimlig kostnad.

Regeringen redovisar hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens resultat mot målen som är fastställda efter förslag i budgetpropositionen. Nedanstående avsnitt är därför indelade efter dessa mål.

3.2Måluppfyllelse

3.2.1Tillgänglighet till och valfrihet inom vården

Regeringens insatser inom hälso- och sjukvårdsområdet har särskilt inriktats på att säkerställa en god tillgänglighet och valfrihet genom en

mångfald av vårdgivare. En god tillgänglighet till hälso- och sjukvården

är avgörande för patienternas tillfredsställelse och en ökad valfrihet är Skr. 2010/11:102 viktig för att stärka patientens ställning, men också för att stimulera kvalitetsutveckling och förbättringsarbete.

Vårdgarantin och kömiljarden har bidragit till ett tydligare fokus på tillgängligheten

Vårdgarantin, som tidigare var en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting regleras sedan 1 juli 2010 i HSL och i förordningen (2010:349) om vårdgaranti. Där framgår numera att landstinget ska erbjuda dem som är bosatta inom landstinget en vårdgaranti som ska innehålla en försäkran om att den enskilde får:

kontakt med primärvården samma dag som man söker hjälp (tillgänglighetsgaranti),

besöka läkare inom primärvården inom högst sju dagar (besöksgaranti),

besöka den specialiserade vården inom högst 90 dagar (besöksgaranti), och

planerad vård inom högst 90 dagar (behandlingsgaranti).

I början av 2009 ingick regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting en överenskommelse om en långsiktig resultatbaserad satsning som omfattar en miljard kronor per år under 2009–2012, den s.k. kömiljarden. Hittills har tre separata överenskommelser slutits för åren 2009, 2010 och 2011 och dessa överenskommelser gäller bara för ett år i taget.

De landsting11 som uppnår de i överenskommelsen uppställda kraven om uppfyllande av vårdgarantin får ta del av medlen, varav 500 miljoner går till de landsting som når målnivåerna för besök och resterande 500 miljoner går till de landsting som når målnivåerna för behandling. Fördelningen av medlen görs i relation till landstingens befolkningsandelar.

I och med att vårdgarantin numera regleras i HSL har prestationskraven ändrats i 2011 års överenskommelse. Landstingen förväntades 2010 uppnå kraven i vårdgarantin om besök eller behandling inom tre månader och gränserna ligger fr.o.m. 2011 istället på två månader.

Syftet med överenskommelserna är att stimulera landstingen att arbeta med uppfyllandet av vårdgarantin. I 2010 års överenskommelse fördelades medlen till landsting som klarade att ge antingen 80 procent eller 90 procent av patienterna ett besök hos specialistläkare inom högst tre månader samt, om nödvändigt, behandling inom ytterligare tre månader.

Landstingens engagemang för att förbättra tillgängligheten har ökat under arbetet med kömiljarden och vårdgarantin (Socialstyrelsen, Uppföljning av den nationella vårdgarantin och ”kömiljarden” – Årsrapport 2010). Enligt Socialstyrelsen förklaras detta bl.a. av att landstingen har tydligare mål att arbeta mot. Detta engagemang, i

11 Med landsting avses i det följande även Gotlands kommun.

kombination med olika typer av öppna jämförelser, har ökat kraven på Skr. 2010/11:102 landstingen att visa upp bra resultat.

Tillgängligheten till primärvården fortsatt god

Tillgängligheten till primärvården har förbättrats sedan införandet av vårdgarantin 2005 och ligger på en god nivå. Beträffande telefontillgängligheten till primärvården var andelen samtal som besvarades samma dag för riket 89 procent 2010 och 88 procent 2009. Under 2010 låg 13 landsting över 90 procent (diagram 3.1).

Hösten 2010 fick 92 procent av patienterna besöka läkare i primärvården inom vårdgarantins tidsgräns, dvs. sju dagar. Detta var samma andel som 2009. Fjorton landsting låg 2010 över 90 procent, vilket kan jämföras med sex landsting vid den första uppföljningen efter vårdgarantins införande 2006.

Diagram 3.1 Andel patienter som per telefon får kontakt med vårdcentral eller motsvarande samma dag 2010

100

Procent

Kalmar

Kronoberg

Västra Götaland

Södermanland

Gotland

Jönköping

Halland

Gävleborg

Östergötland

Dalarna

Västernorrland

Västerbotten

Norrbotten

Uppsala

Skåne

Blekinge

Västmanland

Örebro

Jämtland

Värmland

Riket

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, databasen väntetider i vården.

Fortsatt korta väntetider till specialiserad vård

När kömiljarden infördes i slutet av 2008 hade nära 130 000 personer stått i kö för vård längre än de tidsgränser som uppställts i vårdgarantin och endast tre landsting uppfyllde kraven i 2009 års överenskommelse. Under den tid kömiljarden har funnits har det skett tydliga förbättringar. Trots att kraven har ökat i jämförelse med 2009 års överenskommelse, kan konstateras att 20 av 21 landsting klarade att ge åtminstone 80 procent av patienterna vård inom vårdgarantins gräns på 90 dagar för antingen besök eller behandling eller både och (diagram 3.2 och 3.3).

Diagram 3.2			Andel patienter som väntat mindre än 90 dagar på besök,			Skr. 2010/11:102
			januari–mars och september–december 2010
	100
	90
	80
	70
	60
Procent	50
Procent	40
	30
	20
	10
	0
	Kalmar	Halland	Jönköping Kronoberg Gotland Norrbotten Värmland Västernorrland Gävleborg Jämtland Västra Götaland Skåne Västerbotten Östergötland Blekinge Södermanland Uppsala Örebro	Stockholm	Västmanland Dalarna Riket

	Jan-mars		Sept-Dec

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, databasen väntetider i vården.

Diagram 3.3 Andel patienter som väntat mindre än 90 dagar på behandling 2010

100

Procent

Halland

Norrbotten

Västernorrland

Gotland

Gävleborg

Kalmar

Kronoberg

Värmland

VästraGötaland

Jönköping

Jämtland

Västerbotten

Skåne

Uppsala

Blekinge

Västmanland

Örebro

Östergötland

Södermanland

Stockholm

Dalarna

Riket

Jan-mars

Sept-dec

Anm: Mätperioderna avser de i överenskommelsen om kömiljarden 2010. Mellan mätperioderna har vissa ändringar gjorts i redovisningarna, bl.a. beträffande inkludering av patienter som frivilligt valt att vänta på besök eller behandling.

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, databasen väntetider i vården.

Landstingens rapportering till databasen väntetider i vården är av
avgörande betydelse för att kunna följa väntetidsutvecklingen inom	55

hälso- och sjukvården. Svarsfrekvensen har under 2006–2008 legat Skr. 2010/11:102 relativt oförändrad mellan 75 och 85 procent. Under 2009 förbättrades

dock svarsfrekvensen väsentligt och låg 2010 i princip på 100 procent varje månad, undantaget sommarmånaderna då den sjönk till något under 90 procent.

Tillgängligheten för barn och unga med psykisk ohälsa har förbättrats

Under 2010 uppfyllde 20 landsting kraven i vårdgarantin på första besök inom 30 dagar för barn och unga med psykisk ohälsa. Av landstingen uppfyllde 18 uppfyllde kraven för fördjupad utredning eller behandling inom 60 dagar. Samtliga landsting uppfyllde kraven på inrapportering för både besök och utredning/behandling.

Diagram 3.4 Andel patienter som väntat mindre än 30 dagar på första
			besök respektive 60 dagar på behandling 2010
	100
	90
	80
	70
Procent	60
	50
	40
	40
	30
	20
	10
	0
	Blekinge	Gotland	Jönköping Kalmar Kronoberg Norrbotten Uppsala Västernorrland Östergötland Värmland Skåne Västra Götaland Gävleborg Jämtland Stockholm Halland Dalarna Västerbotten	Södermanland	Västmanland Örebro	Riket

	Besök max 30 dagar		Utredning max 60 dagar

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, databasen väntetider i vården.

Ökad mångfald och större valfrihet för primärvårdens patienter

Sedan januari 2010 ska landstingen organisera primärvården så att medborgarna kan välja utförare av hälso- och sjukvårdstjänster. Detta ska ske genom att landstingen inför vårdvalssystem i enlighet med lagen (2008:962) om valfrihetssystem, förkortad LOV.

Några landsting har dock haft vårdvalssystem för primärvården en längre tid såsom Hallands läns landsting sedan 2007, Västmanlands läns landsting samt Stockholms läns landsting sedan 2008. Gotlands kommun, Kronobergs läns landsting och Skåne läns landsting införde vårdvalssystem under första halvåret 2009 och ytterligare tre landsting har infört vårdvalssystem under senare delen av 2009.

Konkurrensverkets uppföljning12 av införandet av vårdvalet i Skr. 2010/11:102 primärvården visar att antalet vårdmottagningar sedan införandet ökat

med 233, eller 23 procent (se tabell 6.13 i bilaga 3). Förändringen i antal nytillkomna vårdcentraler har varit störst i de tre största landstingen. Konkurrensverket konstaterade dock att om hänsyn tas till skillnader i folkmängd fanns inte några tydliga skillnader mellan storstadsregioner och län med glesbygd, eller mellan norr och söder. Generellt sett har dock nyetableringar framför allt skett i mer tätbefolkade områden i respektive landsting (se tabell 6.13 i bilaga 3). Konkurrensverket konstaterade vidare att nytillskottet av vårdcentraler i och med vårdvalet har inneburit att ytterligare omkring en halv miljon människor under det senaste året har fått en andra vårdmottagning inom fem minuters bilavstånd från bostaden. Den reella valfriheten har alltså ökat för ett stort antal invånare.

I Konkurrensverkets uppföljning framgår vidare att landstingen framfört att vårdmottagningarna har utökat sina öppettider, att tillgängligheten för patienterna har förbättrats och att vårdgivarna tycks ha blivit bättre på att tillgodose patienternas behov.

Däremot har intresset för att nischa verksamheten eller att satsa på nya sätt att organisera och bedriva primärvård varit relativt begränsat.

3.2.2Kunskapsbaserad vård

Regeringens ambition är att stödja en utveckling mot en alltmer kunskapsbaserad sjukvård, bl.a. genom framtagande av nationella riktlinjer och de öppna jämförelserna. Dessa verktyg syftar till att dels belysa hur man bör arbeta i vården, dels visa upp opåkallade skillnader mellan landsting eller sjukhus.

Nationella riktlinjer gav en mer jämlik vård

Socialstyrelsens nationella riktlinjer är tänkta att vara ett stöd för beslutsfattarna så att de kan fördela resurserna efter befolkningens behov och så att de gör största möjliga nytta.

Riktlinjerna, som är framtagna utifrån aktuell forskning och beprövad erfarenhet, visar på nyttan och riskerna med olika åtgärder. Uppföljningar som gjorts av riktlinjerna för de större sjukdomsgrupperna har visat på en god följsamhet hos landstingen.

Riktlinjerna ska bidra till att stärka människors möjlighet att få jämlik och god vård och socialtjänst. Socialstyrelsen uppdaterade under 2010 ett antal riktlinjer, bl.a. för diabetesvård, samt tog fram ett antal nya riktlinjer, bl.a. för vuxentandvård och vård vid depression och ångestsyndrom.

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för strokesjukvård ska exempelvis vård i akutfasen vid stroke bedrivas vid strokeenheter. Det finns ett starkt kunskapsunderlag för att hävda att vård på väl fungerande

12 Konkurrensverket, Uppföljning av vårdval i primärvården - Valfrihet, mångfald och etableringsförutsättningar, Slutrapport, rapportserie 2010:3.

strokeenheter minskar dödligheten, det personliga beroendet och behovet Skr. 2010/11:102 av institutionsboende. Som framgår av diagram 3.5 har andelen patienter

som vårdats på en strokenhet ökat från 68 procent 2000 till 86 procent 2009.

Diagram 3.5 Andel strokepatienter som vårdats på strokeenhet

	100
	95		Män
	95		Kvinnor
			Kvinnor
			Samtliga
	90
Procent	85
	80
	75
	75
	70
	65
	60
	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009

Källa: Riks-Stroke, nationella kvalitetsregistret för stroke.

Nationella riktlinjer och indikatorer för tandvård

I syfte att förbättra tandvårdens möjlighet att arbeta kunskapsbaserat gav regeringen 2008 Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta nationella riktlinjer och kvalitetsindikatorer för tandvården.

Socialstyrelsen har utarbetat 50 nationella indikatorer som ska spegla god tandvård. Cirka hälften av indikatorerna är möjliga att följa på nationell nivå med de uppföljningssystem som finns tillgängliga i dag, och övriga indikatorer kan fungera väl vid uppföljningar på verksamhets- och landstingsnivå.

Utöver dessa riktlinjespecifika indikatorer har Socialstyrelsen utarbetat 19 övergripande nationella indikatorer för god tandvård som knyter an till sex områden. Vården ska vara kunskapsbaserad och ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och att vården ska fås i rimlig tid.

Antibiotikaförskrivningen har minskat

Utvecklingen och spridningen av antibiotikaresistenta bakterier är ett allvarligt hälsohot både inom Sverige och globalt. Situationen när det gäller antibiotikaresistens och antibiotikaanvändning i Sverige har varit och är fortfarande mer gynnsam jämfört med de flesta andra EU-länder.

European Centre for Disease Prevention and Control har nyligen Skr. 2010/11:102 utvärderat de svenska insatserna på detta område, vilket har bekräftat

denna bild.13

Förskrivarstatistik från öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet 2010 visar att andelen av befolkningen som antibiotikabehandlats har minskat mellan 2006 och 2009 (Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting, Öppna jämförelser). Som framgår av diagram 3.6 har alla landsting minskat sin förskrivning.

Diagram 3.6 Andel av befolkningen som antibiotikabehandlats

2006

2009

Procent

Stockholm

Skåne

Västra Götaland

Blekinge

Kronoberg

Halland

Västmanland

Uppsala

Södermanland

Kalmar

Östergötland

Gotland

Västernorrland

Norrbotten

Jönköping

Värmland

Örebro

Gävleborg

Jämtland

Dalarna

Västerbotten

Riket

Källa: Socialstyrelsen, Läkemedelsregistret.

Regionala cancercentrum inrättas i sjukvårdregionerna

För att skapa förutsättningar för landstingen att möta de krav som i framtiden kommer att ställas på den svenska cancervården, påbörjades 2010 arbetet med att inrätta sex regionala cancercentrum. Deras uppdrag är bl.a. att främja överföring av kunskap mellan forskning och vård samt att verka för ett multidisciplinärt omhändertagande genom hela vårdprocessen för cancerpatienter.

3.2.3Delaktighet och självbestämmande i vården

Regeringens mål är att säkerställa att patienterna ges möjlighet till delaktighet och självbestämmande i kontakterna med hälso- och sjukvården. En patientfokuserad vård innebär att vården ges med respekt

13 Socialstyrelsen, Förslag till utveckling av strategin mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner, Bilaga 2 Rapport från ECDC, 2011.

och lyhördhet för individens specifika behov, förväntningar och Skr. 2010/11:102 värderingar, och att dessa vägs in i de kliniska besluten.

Patienterna var generellt nöjda med vården

Sveriges Kommuner och Landsting genomför årligen patientenkäter för att mäta den patientupplevda kvalitén. Inom primärvården har patientenkäterna genomförts två år i följd med start 2009, och inom den specialiserade vården (slutenvården) genomfördes de första enkäterna våren 2010. Genom enkäten får patienter möjlighet att berätta om och betygsätta sina erfarenheter. Frågorna handlar bl.a. om bemötande, delaktighet, förtroende och information.

Resultatet från 2010 års patientenkät för primärvården visade att patienterna upplevde en bättre kvalitet inom samtliga områden jämfört med 2009 (diagram 3.7).

Diagram 3.7 Patientupplevd kvalitet i primärvård

	100
	90					2009	2010
	90
	80
	70
Procent	60
	50
	40
	40
	30
	20
	10
	0
	Bemötande	Förtroende	Upplevd nytta	Rekommendera	Tillgänglighet	Delaktighet	Information

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting samt Institutet för kvalitetsindikatorer.

Inom slutenvården var patienterna generellt sett nöjda med bemötandet och har ett stort förtroende för att man får en god vård (diagram 3.8). Resultaten visade att det framför allt var den öppna specialiserade vården som hade störst förtroende. De områden där det fanns störst utvecklingspotential var tillgänglighet, delaktighet och information.

Diagram 3.8	Patientupplevd kvalitet i specialiserad slutenvård och	Skr. 2010/11:102
	öppen specialiserad vård 2010

	100
	90
	80
	70
Procent	60
	50
	40
	40
	30
	20
	10
	0
	Bemötande	Förtroende	Upplevd nytta	Rekommendera	Tillgänglighet	Delaktighet	Information
		Öppen specialiserad slutenvård			Specialiserad slutenvård

Anm: Undersökningen av slutenvården berör inte Stockholms läns och Norrbotten läns landsting.

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting samt Institutet för kvalitetsindikatorer.

Gott bemötande och förtroende inom den psykiatriska vården

Resultaten från den nationella patientenkäten inom den psykiatriska vården visade att patienterna upplevde ett gott bemötande och hade förtroende för personalen.

Omkring 20 000 patienter besvarade enkäten. Svarsfrekvensen var 43 procent för den öppna psykiatriska vården och 35 procent för den slutna psykiatriska vården. Den låga svarsfrekvensen försvårar rättvisande jämförelser mellan landstingen och resultaten bör tolkas med försiktighet.

De förbättringsområden som patienterna pekade på var tillgängligheten till den öppna psykiatriska vården, behovet av en mera långsiktig vårdplanering i samråd med patienten och en tydligare information om varningssignaler att vara uppmärksam på beträffande sjukdomen eller behandlingen.

Andra områden som lyfts fram var bristen på information om läkemedelsbiverkningar och vart man vänder sig för att få kontakt med stödgrupper eller för att klaga på sin vård.

3.2.4 Systematiskt förbättringsarbete genom nationella Skr. 2010/11:102 kvalitetsregister och öppna jämförelser

De nationella kvalitetsregistren har utvecklats

År 2010 fanns över det 70 nationella kvalitetsregister för kvalitetsutveckling och forskning inom vården. Över en tredjedel av registren uppger att de har en täckningsgrad på över 90 procent, dvs. mer än 90 procent av de patienter som har en viss diagnos finns med i de inrapporterade uppgifterna som finns i registret. Täckningsgraden varierar dock mellan 20 och 98 procent för olika register. Ett kontinuerligt arbete med att höja täckningsgraden i kvalitetsregistren har bedrivits för att förbättra kvaliteten i tillgänglig data.

Särskilda satsningar har gjorts under de senaste åren för att bygga upp kvalitetsregister inom psykiatrin och inom vården och omsorgen om äldre personer inklusive den kommunala äldreomsorgen. Under 2010 har det även pågått arbete med registrering och användning av kvalitetsregister i primärvården.

De nationella kvalitetsregistren har tillsammans med hälsodataregistren visat sig vara kraftfulla verktyg för att visa på bl.a. långsiktiga risker med läkemedel, medicintekniska produkter eller andra behandlingsinsatser. De möjliggör även att hälso- och sjukvården kan bedriva en effektiv uppföljning av vårdens resultat som kan ligga till grund för ett kontinuerligt förbättringsarbete.

Ett exempel är hjärtinfarktsvården, för vilken det sedan lång tid har redovisats resultat för olika landsting och kliniker. En slutsats som har dragits är att kvalitetsregister, öppna redovisningar och tydliga terapimål har gett en kraftig minskning av dödlighet efter hjärtinfarkt, vilket framgår av diagrammen 3.9 och 3.10.

Landstingen och kommunerna har arbetat allt mer aktivt med rutiner och metoder för att föra ut ny kunskap t.ex. i form av nationella riktlinjer och forskning i vården. De har även arbetat med att identifiera problem, skapa förutsättningar för verksamhetsutveckling och mäta resultat av genomförda förändringar. Detta har bl.a. gjorts med hjälp av data i kvalitetsregistren.

Diagram 3.9	Andelen patienter som avled inom 28 dagar efter	Skr. 2010/11:102
	hjärtinfarkt bland kvinnor som vårdats på sjukhus

2004-2006

2007-2009

Procent

Blekinge

Norrbotten

Värmland

Halland

Kronoberg

Västra Götaland

Stockholm

Skåne

Östergötland

Västernorrland

Örebro

Västmanland

Jönköping

Gävleborg

Kalmar

Västerbotten

Dalarna

Uppsala

Södermanland

Jämtland

Gotland

Riket

Källa: Socialstyrelsen, Patientregistret och dödsorsaksregistret.

Diagram 3.10 Andelen patienter som avled inom 28 dagar efter hjärtinfarkt bland män som vårdats på sjukhus

2004-2006

2007-2009

Procent

Norrbotten

Halland

Örebro

Skåne

Värmland

Gävleborg

Stockholm

Västerbotten

Västra Götaland

Västernorrland

Kalmar

Blekinge

Jämtland

Kronoberg

Östergötland

Södermanland

Uppsala

Dalarna

Västmanland

Jönköping

Gotland

Riket

Källa: Socialstyrelsen, Patientregistret och dödsorsaksregistret.

Öppna jämförelser som styrinstrument Skr. 2010/11:102

Under 2009 beslutade regeringen om en strategi för kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Enligt olika uppföljningar har de öppna jämförelserna bidragit till att frågor om medicinsk kvalitet på ett mer påtagligt sätt än tidigare blivit en angelägenhet inte bara för den medicinska professionen utan även för landstingsledningarna.

Landstingens användning av de öppna jämförelserna har lett till en rad olika aktiviteter och strategier för att minska obefogade regionala variationer i behandlingspraxis och behandlingsresultat. Socialstyrelsen konstaterade i sin årliga rapportering om tillståndet för hälso- och sjukvården att öppna jämförelser av vårdens resultat har fortsatt att initiera olika förbättringsinsatser i verksamheterna, vilket successivt har bidragit till en mer kunskapsbaserad vård (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011).

Det kvarstår emellertid vissa problemområden, bl.a. när det gäller att uppnå vissa målvärden för diabetespatienter med högt blodtryck samt underanvändning av osteoporosbehandling för kvinnor med benskörhetsfraktur. Det är även önskvärt att flera patientrapporterade resultatmått inkluderas i framtida öppna jämförelser.

Under 2010 utvecklades de öppna jämförelserna med fler relevanta indikatorer, modeller för att öka jämförbarheten, fler jämförelser på sjukhusnivå och fler indikatorer.

De flesta landstings resultat har under 2010 förbättrats för merparten av de närmare hundra indikatorer där två mätperioder redovisas. Jämförelserna visade bl.a. att landstingen har minskat sin användning av antibiotika och att hjärtinfarktsvårdens positiva utveckling har fortsatt.

Indikatorerna visade även att skillnaderna mellan landstingen har minskat när det gäller läkemedelsanvändning hos äldre. För tidsperioden 2006–2009 har andelen äldre med tio eller fler läkemedel minskat med över 5 procent.

Jämförelserna visade vidare att patienterna i diabetesvården i för låg utsträckning har nått uppsatta behandlingsmål, trots en ökad läkemedelsbehandling.

Sverige står sig väl i internationella jämförelser

Sverige deltar i de undersökningar som stiftelsen Commonwealth Fund14 årligen genomför som omfattar nio länder, utöver Sverige. Sverige står sig väl i relation till andra länder inom ett flera områden, men

14 The Commonwealth Fund är en privat (non-profit) stiftelse baserad i USA vars mål är att främja hälso- och sjukvårdens utveckling. Stiftelsen stödjer oberoende forskning och ger bidrag för att utveckla verksamhet och hälso- och sjukvårdspolicy.

undersökningen pekade även på områden där det finns Skr. 2010/11:102 förbättringsmöjligheter.15

Undersökningen visade att befolkningen anser att tillgängligheten förbättrats i enlighet med vårdgarantin. Jämfört med andra länder var det dock svårare att få vissa typer av vård i Sverige.

Resultaten pekade även på att människor i Sverige i allt högre grad vill kunna välja utförare. Vidare pekade resultaten på svensk hälso- och sjukvård, i jämförelse med andra länder, inte tagit lika stort ansvar för vårdens koordinering liksom informationsåterföring till patienter.

Sverige har genom Sveriges Kommuner och Landsting även deltagit i en internationell studie, International Cancer Benchmarking Partnership, som har jämfört sex länders överlevnad vid bröst-, kolorektal-, äggstocks- och lungcancer. Övriga länder som deltagit är Storbritannien, Norge, Danmark, Kanada och Australien. Forskarna har undersökt incidens, dödlighet och överlevnad från 1990 till 2007.

Resultaten visade att Sverige kommer väl ut i jämförelse med övriga länder. Överlevnaden var genomgående högre i Australien, Kanada och Sverige, medan Norge låg på en medelnivå. Överlevnaden var lägre i Danmark, England, Nordirland och Wales.16

3.3Kostnader

3.3.1Hälso- och sjukvårdens kostnader

Landstingens (inklusive Gotlands kommun) nettokostnader för hälso-

och sjukvård,	exklusive tandvård, uppgick under 2009	till drygt
192 miljarder	kronor. Kostnadsökningen mellan 2008 och	2009 var

3,2 procent. Ökningen mellan 2007 och 2008 var 5,1 procent. Mellan 2005 och 2009 ökade kostnaderna med i genomsnitt 4,5 procent per år. Den snabbaste kostnadsökningen stod primärvården för med i genomsnitt 6,1 procent årligen.

152010 Commonwealth Fund International Health Policy Survey in Eleven Countries och How Health Insurance Design Affects Access To Care And Costs, By Income, In Eleven Countries, Health Affairs, december 2010 samt egen bearbetning av Socialdepartementet.

16The Lancet, Volume 377, Issue 9760, ss. 127–138, 8 januari 2011.

Tabell 3.1	Landstingens nettokostnad för hälso- och sjukvård								Skr. 2010/11:102
	(exklusive tandvård)

Miljarder kronor,		2005	2006	2007	2008	2009	Årlig	Andel
löpande priser							förändr.	2009
							09–05 (%)	(%)
Primärvård		25,1	26,8	28,1	30,4	31,8	6,1	16,6
Spec. somatisk vård		84,5	89,7	93,6	98,6	102,6	5,0	53,4
Spec. psykiatrisk vård		15,4	16,0	16,9	17,6	17,8	3,7	9,3
Övrig hälso- och sjukvård		12,7	12,9	14,4	14,8	14,8	3,9	7,7
Hemsjukvård		2,9	2,7	2,7	2,7	2,8	-0,9	1,5
Läkemedelsförmån		19,2	19,4	20,1	20,9	21,1	2,4	11,0
Politisk verksamhet		1,0	1,1	1,1	1,2	1,2	4,7	0,6
Summa		160,9	168,8	176,9	186,0	192,1	4,5	100

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, Sjukvårdsdata i fokus 2010, Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2009.

Stora skillnader mellan faktiska och strukturella kostnader

Kostnadsutvecklingen varierade påtagligt mellan landstingen. I en grupp landsting var kostnadsutvecklingen i princip oförändrad, medan kostnaderna i andra landsting har ökat med 5 till 6 procent mellan 2006 och 2009.

Landstingen har olika förutsättningar för att bedriva sjukvård eftersom det finns strukturella förhållanden som påverkar kostnadsnivån, t.ex. befolkningens åldersammansättning och sjuklighet. Därför kan inte kostnadsnivån förväntas vara densamma i alla landsting. Systemet för kommunalekonomisk utjämning är utformat för att kompensera för dessa faktorer. Systemet kompenserar bl.a. för vårdtyngd, demografi och socioekonomi samt merkostnader för gles bebyggelse och merkostnader för små landsting. Inom ramen för utjämningssystemet beräknas årligen för respektive landsting en standardkostnad för hälso- och sjukvården som ska beakta strukturella förhållanden.

För några landsting var skillnaden mellan den faktiska kostnaden per invånare och standardkostnaden per invånare relativt stor. Exempelvis Norrbottens läns landsting hade 2009 en faktisk kostnad per invånare som var 11 procent över riksgenomsnittet medan Östergötlands läns landsting låg 10 procent under.

Norrbottens läns landstings höga kostnadsnivå kan till stor del förklaras av strukturella faktorer. Ett motsatt förhållande gällde för Kronobergs läns landsting som hade faktiska kostnader som var lägre än riksgenomsnittet, men högre standardkostnad än riksgenomsnittet.

Diagram 3.11 Strukturjusterad kostnad per invånare inom specialiserad	Skr. 2010/11:102
somatisk vård

25000

2006 (2009 års priser)

2009

20000

15000

Kronor

10000

5000

Gotland

Stockholm

Blekinge

Västernorrland

Jämtland

Norrbotten

Dalarna

Västerbotten

Gävleborg

Kronoberg

Västmanland

Örebro

Halland

Jönköping

Värmland

Uppsala

Västra Götaland

Skåne

Södermanland

Kalmar

Östergötland

Riket

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, tabell 23 i öppna jämförelser.

Produktiviteten inom sjukvården varierade mellan landstingen

För att mäta produktivitet i sjukvården viktas vårdkontakterna med hänsyn till skillnader i resursbehov för olika sjukdomstillstånd och åtgärder. En indikator på hur mycket vården presterar i förhållande till vad den kostar är kostnaden per DRG-poäng. DRG står för diagnosrelaterade grupper och är ett system för att gruppera enskilda vårdkontakter till större grupper baserat på dessas medicinska innehåll och resursförbrukning i den specialiserade somatiska vården.

Kostnaderna per DRG-poäng för alla landsting var något lägre 2009 jämfört med 2007 vilket indikerar att produktiviteten inom hälso- och sjukvården har stigit (diagram 3.12).

Diagram 3.12 Kostnad per konsumerad DRG-poäng inom specialiserad	Skr. 2010/11:102
somatisk vård

60000

2007 (2009 års priser)

2009

50000

40000

Kronor

30000

20000

10000

Västernorrland

Värmland

Norrbotten

Örebro

Västra Götaland

Jämtland

Blekinge

Östergötland

Gävleborg

Kronoberg

Dalarna

Halland

Jönköping

Gotland

Södermanland

Västerbotten

Skåne

Stockholm

Västmanland

Uppsala

Kalmar

Riket

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, tabell 24 i öppna jämförelser.

Landstingens kostnader för primärvården varierade

Den genomsnittliga kostnaden i primärvården uppgick 2009 till 3 400 kronor per invånare. Spännvidden för kostnader i primärvården var relativt stor, med en genomsnittlig kostnad på över 4 500 kronor per invånare i Jämtlands läns landsting till knappt 2 800 kronor per invånare i Kronobergs läns landsting. I diagram 3.13 redovisas kostnaden per vårdkontakt som är ett mer specifikt mått än kostnaden per invånare.

Diagram 3.13 Kostnad per vårdkontakt i primärvård

Skr. 2010/11:102

2 000

1 800

2006 (2009 års priser)

2009

1 600

1 400

Kronor

1 200

1 000

800

600

400

200

Jämtland

Södermanland

Jönköping Västernorrland Gävleborg

Blekinge Norrbotten Kalmar Gotland Västra Götaland

Värmland

Uppsala

Skåne

Västmanland

Västerbotten

Halland

Stockholm

Örebro

Östergötland

Kronoberg

Dalarna

Riket

Källa: Sveriges Kommuner och Landsting, tabell 25 i öppna jämförelser.

3.3.2Tandvårdskostnader

I tandvårdens totala kostnader för 2008 om ca 21,8 miljarder kronor ingår barn- och ungdomstandvård med ca 2,3 miljarder kronor (tabell 3.2). Det nya statliga tandvårdsstödet trädde i kraft den 1 juli 2008, vilket kan ha bidragit till en del av den kostnadsökning om 11,1 procent som skedde mellan 2007 och 2008. Under samma period minskade de privata utgifterna som andel av de totala utgifterna för tandvården, vilket var en ambition med reformen. Den genomsnittliga kostnadsökningen mellan 2004 och 2008 var 5,4 procent per år.

Tabell 3.2	Tandvårdens totala kostnader						Skr. 2010/11:102

Miljoner kronor,		2004	2005	2006	2007	2008
löpande priser
Offentlig sektor		7 183	6 695	7 307	7 472	8 429
varav
-Staten		2 315	1 741	2 192	2 376	2 825
-Primärkommuner		18	23	15	29	35
-Landsting		4 850	4 931	5 100	5 067	5 569
Företag och hushåll		11 320	12 054	1 2192	1 2199	1 3425
(privata utgifter)
Privata utgifter som		61,2%	64,3%	62,5%	62,0%	61,4%
andel av totala utgifter
Totala utgifter		18 503	18 749	19 499	19 671	21 854
Årlig förändring av totala		9,5%	1,3%	4,0%	0,9%	11,1%
utgifter

Källa: Statistiska centralbyrån, Svenska Hälsoräkenskaper 2010, tabell 2 (Uppgifterna för 2007 och 2008 baseras på preliminära årsberäkningar av nationalräkenskaperna).

För patienter med särskilda behov av tandvårdsinsatser och patientgrupper med behov av särskilt stöd ska landstingen erbjuda dels avgiftsfri munhälsobedömning (uppsökande verksamhet) och dels nödvändig tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift.

Antalet personer som 2008 erhöll tandvård via uppsökande verksamhet var 98 371 och utgjorde ca 60 procent av målgruppen. Landstingens kostnader för den uppsökande tandvården uppgick till ca 59 miljoner kronor. I förhållande till 2004 har antalet personer som blivit uppsökta ökat med ca 10 procent och kostnaderna minskat med ca 7 procent.

Med nödvändig tandvård avses sådan tandvård som i det enskilda fallet påtagligt förbättrar förmågan att äta eller tala. Antalet personer som under 2008 fick nödvändig tandvård till hälso- och sjukvårdsavgift, dvs. inom ramen för hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd uppgick till 108 440.

Landstingens kostnader för den nödvändiga tandvården uppgick till ca 443 miljoner kronor. I förhållande till 2004 ökade antalet personer som erhöll nödvändig tandvård med ca 11 procent och kostnaderna för vården ökade med ca 30 procent.

3.3.3 Läkemedelskostnader

Ingen ökning av kostnaderna för receptförskrivna läkemedel
Kostnaderna för receptförskrivna läkemedel (läkemedelsförmånerna) i
Sverige låg i stort sett stilla mellan 2008 och 2010, till skillnad från 2006
och 2007 då kostnaderna ökade med 3,8 procent per år. Kostnaderna för
läkemedelsförmånerna uppgick 2010 till 20,7 miljarder kronor.
En viktig förklaring till att kostnaderna inte har ökat för
läkemedelsförmånerna var patentutgångar i kombination med förändrad
prissättning av utbytbara läkemedel med generisk konkurrens. Detta har
gett något snabbare kostnadssänkningar än tidigare.	70
	70

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har effektiviserat Skr. 2010/11:102 arbetet med läkemedelsgenomgångar. Läkemedelsgenomgångar innebär

att TLV granskar och beslutar om vilka läkemedel som ska få fortsätta att ingå i högkostnadsskyddet. Detta har bl.a. inneburit besparingar genom sänkta priser och genom uteslutningar av läkemedel ur förmånssystemet.

Kostnaderna för rekvisitionsläkemedel, dvs. läkemedel som används i

slutenvården, uppgick till	ca	7,3 miljarder	kronor och	ökade	med
9,2 procent mellan 2009	och	2010. En	förklaring till	de	ökade

kostnaderna för rekvisitionsläkemedel var att många dyra, högspecialiserade läkemedel anpassade för slutenvården introducerades.

Kostnadsutvecklingen mellan 2009 och 2010 för både öppen- och slutenvård var 2,3 procent. Patienternas egenavgifter har i stort sett inte förändrats mellan åren och utgjorde ca 20 procent av kostnaderna för läkemedelsförmånerna.

Landstingen har kostnadsansvar för läkemedelkostnaderna både i sluten och öppen vård. För de kostnader landstingen har för läkemedel förskrivna på recept får landstingen ett statsbidrag. Landstingens egna insatser för att uppnå en effektivare läkemedelsförskrivning har också haft betydelse för kostnadsutvecklingen. Många landsting har följt upp läkemedelsförskrivningen mer noggrant än tidigare och fortsatt decentralisera kostnadsansvaret.

Diagram 3.14 Årliga procentuell förändring av läkemedelsförmånerna samt											Skr. 2010/11:102
		läkemedel på rekvisition (löpande priser)
	20
									Förmån
	15								Rekvisition
	15
									Totalt
Procent	10
Procent
	5
	0
	-5
	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008	2009	2010*

Källa: Apoteket Service AB.

I diagram 3.14 illustreras den procentuella utvecklingen av läkemedelsförmånerna samt läkemedel i slutenvården. Sedan 2002 har kostnaderna för rekvisitionsläkemedel ökat i snabbare takt än läkemedelsförmånerna.

Detta kan bl.a. förklaras av att landstingen har ändrat distributionssätt för vissa grupper av läkemedel, från receptförskrivning till rekvisition, men också av att ett flertal av de nya läkemedel som har godkänts för försäljning har varit anpassade för slutenvården.

3.4Personalförsörjning

Personaltätheten inom hälso- och sjukvården samt landstingens möjligheter att rekrytera personal till hälso- och sjukvården varierar över landet. Stockholms sjukvårdsregion17 hade 2008 flest läkare och specialistläkare i förhållande till antalet invånare, medan Sydöstra sjukvårdregionen hade minst antal läkare.

På motsvarande sätt hade Norra sjukvårdsregionen flest sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor, samtidigt som den Västsvenska regionen hade flest barnmorskor.

En rapport från Socialstyrelsen (NPS – Nationellt planeringsstöd, årsrapport 2011) visar att tillgången på läkare, sjuksköterskor och barnmorskor fortsätter att öka. Mellan 1995 och 2008 var läkare den

17 Varje landsting ingår i en av de sex sjukvårdsregioner som riket är uppdelat i. I sjukvårdsregionerna samverkar landstingen kring utnyttjandet av hälso- och sjukvårdsresurser.

grupp som ökade mest i antal. Specialistsjuksköterskorna är den enda grupp som har minskat i antal.

Efterfrågan på läkare översteg tillgången, framför allt för läkare med specialistkompetens. Socialstyrelsen bedömer dock att tillgången på läkare i hälso- och sjukvården förväntas vara relativt god fram till 2025 och öka i jämförelse med 2009. Detta beror främst på den planerade ökningen av utbildningsplatser samt en fortsatt hög invandring av läkare från andra länder. Arbetsmarknaden för sjuksköterskor var i balans. När det gäller barnmorskor översteg efterfrågan tillgången något.

När det gäller tandläkartätheten fanns det ca 90 tandläkare per 100 000 invånare i Västra Götalands, Västerbottens och Stockholms läns landsting 2007. Det var 30–35 procent fler tandläkare per 100 000 invånare än i Dalarnas, Östergötlands och Gävleborgs läns landsting. Där fanns samma år knappt 70 tandläkare per 100 000 invånare. Flest tandläkare i privat regi finns i Stockholms läns, Kronobergs läns och Skåne läns landsting. Enligt Socialstyrelsen var efterfrågan på tandläkare större än tillgången, framför allt när det gäller tandläkare med yrkeserfarenhet. För tandhygienister var arbetsmarknaden i balans.

Antalet svenska studenter som har studerat till läkare utomlands och återvänt till Sverige har fortsatt att öka. Under senare tid syns en markant ökning av antalet svenskfödda personer med utländsk utbildning som erhållit läkarlegitimation i Sverige. År 2005 registrerades 42 svenskfödda läkare med utländsk utbildning och antalet har successivt ökat fram till 2009 då 121 registrerades.

Skr. 2010/11:102

Socialtjänst

Skr. 2010/11:102

4.1Nationella mål och bestämmelser

De övergripande målen för socialtjänsten är enligt socialtjänstlagen (2001:453) att främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten ska under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Vidare anges att:

Insatser ska vara av god kvalitet.

Det för utförande av uppgifter ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet.

Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras.

Insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne.

Insatserna ska tillförsäkra den enskilde en skälig levnadsnivå.

Insatserna ska utformas så att de stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Socialtjänstens verksamhetsområden består av vård och omsorg om äldre, stöd och service till personer med funktionsnedsättning och individ- och familjeomsorg. Utvecklingen av dessa beskrivs var och en för sig nedan.

4.1.1Kunskapsbaserad utveckling inom socialtjänsten

Utgångspunkten för det nationella arbetet med att utveckla en evidensbaserad praktik i socialtjänsten är kunskap från tre källor: forskningen, praktikern och brukaren. Därför har ett antal särskilda satsningar gjorts, t. ex. utveckling av öppna jämförelser, framtagande av nationella riktlinjer, utveckling av kvalitetsregister, kompetensutveckling av personal samt genomförande av brukarundersökningar. Resultaten av detta arbete redovisas under olika rubriker i detta avsnitt.

Nationell eHälsa – strategin för tillgänglig och säker information inom vård och omsorg

Den nationella strategin för eHälsa har tre målområden: att genom
kommunikations- och informationstjänster ge stöd till invånare, att
genom bl.a. dokumentations- och beslutsstöd stödja verksamheterna och
genom utveckling av kunskapsunderlag, uppföljning och utvärdering ge
stöd till beslutsfattare. En kartläggning av kommunernas elektroniska
infrastruktur inom området vård och omsorg som gjorts under 2009 visar
att nära 70 procent av de svarande 238 kommunerna saknade resurser för
att kunna utveckla webbapplikationer och e-tjänster. Endast en handfull
kommuner hade en IT-plattform med system som behövs för att utveckla,
införa och hantera e-tjänster integrerade med verksamhetssystemen.	74

Inom ramen för den nationella satsningen på eHälsa i kommunerna utgår Skr. 2010/11:102 statligt stöd för att påskynda utvecklingen. Kommunerna får stöd för en

regional organisation för ökad samverkan och erfarenhetsutbyte. Ett antal nationella projekt pågår för att främja ett säkert informationsutbyte mellan kommuner, landsting, vårdgivare och brukare via Internet samt för att implementera metoder för säker identifiering och behörighetshantering för socialtjänstens personal.

Öppna jämförelser – ett pågående systematiskt förbättringsarbete

Under 2009 beslutade regeringen om en strategi för kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Målet är att det ska finnas lättillängliga, aktuella, ändamålsenliga och tillförlitliga öppna jämförelser inom socialtjänstens kvalitet, resultat och effektivitet anpassade till berörda målgruppers behov.

Under 2010 har Socialstyrelsen publicerat öppna jämförelser när det gäller äldreomsorg och hemsjukvård, missbruk- och beroendevård, barn- och ungdomsvård samt stödet till personer med funktionshinder för vilka sammantaget 102 indikatorer redovisats varav 55 är nya för år 2010. Ett urval av dessa resultat presenteras i detta avsnitt.

4.2Kostnader för socialtjänsten

4.2.1Effektivitet

En effektiv socialtjänst innebär att verksamheten bedrivs enligt målen och uppfyller de krav som ställs i lagstiftning och övrigt regelverk samt att resurserna används på bästa sätt. Det finns sedan lång tid tillbaka statistik som beskriver socialtjänstens produktion (mängden av olika insatser) och kostnaderna för detta.

En viktig del i måluppfyllelsen är vilka effekter och sammantaget resultat som uppnåtts av socialtjänstens insatser i förhållande till kostnaderna. För att kunna följa detta har staten och kommunerna på senare tid bedrivit ett intensivt arbete för att förbättra underlaget för uppföljning. Resultatet av detta arbete redovisas nedan. Det finns dock fortfarande stora begränsningar i de data som finns och utvecklingsarbetet fortsätter.

Tabell 4.1	Kommunernas kostnader för socialtjänstens verksamhet							Skr. 2010/11:102

Miljarder kronor,		2005	2006	2007	2008	2009	Förändring
löpande priser							2005–2009
							(%, fasta priser)

Vård och omsorg om äldre		77,0	80,1	83,5	88,2	89,6	3
Insatser till personer med		34,0	36,1	38,8	42,1	43,7	14
funktionsnedsättning
Individ- och familjeomsorg		29,0	29,9	31,2	33,6	36,2	9
Summa socialtjänst		140,1	146,3	153,5	163,9	169,6	7

Anm: Kostnad= Bruttokostnad – interna intäkter – försäljningsintäkter av verksamhet till andra kommuner och landsting – externa intäkter från lokalhyror i äldreomsorg och handikappomsorg. Deflator: Konsumtionsindex 1991=100 för äldreomsorg. Ekonomiska bistånd till flyktingar är med i socialtjänstens kostnader inkl. administration av detta. Familjerätt och familjerådgivning är inkluderad i socialtjänstens kostnader. Index för utbetalt ekonomiskt biståndsdelen är KPI. För administrationen är det SCB:s konsumtionsindex.

Källa: Socialstyrelsen.

Kommunernas kostnader för socialtjänsten 2009 var 169,6 miljarder kronor (exklusive externa intäkter och ersättning för insatser enligt lagen [1993:389] om assistansersättning, förkortad LASS), vilket motsvarar ungefär en tredjedel av kommunernas totala kostnader. Sedan 2005 har kostnaderna för hela socialtjänstens verksamhet ökat med 7 procent i fasta kostnader.

Vård och omsorg till äldre är den kostnadsmässigt största verksamheten inom socialtjänsten och den står för omkring hälften av socialtjänstens kostnader. När det gäller vård och omsorg till äldre har kostnaderna ökat med 3 procent mellan 2005 och 2009.

För individ- och familjeomsorgen har kostnaderna ökat med 9 procent. Störst kostnadsökning har det varit för insatser till personer med funktionsnedsättning. För denna verksamhet har kostnaderna ökat med 14 procent under samma period.

Kostnaderna som redovisas i detta avsnitt avser kostnader som finansieras med skattemedel, avgifter och statsbidrag. Dessa kostnader skiljer sig därmed från de kostnader som redovisas i avsnitt 2.

Många orsaker bakom kostnadsskillnader mellan kommuner

Det finns stora kostnadsskillnader mellan kommunerna för socialtjänstens verksamheter. Det finns inget entydigt samband mellan kostnader och kvalitet. Det kan kosta mer att uppnå en hög kvalitetsnivå, men höga kostnader kan också bero på kvalitetsbrister och ineffektivitet.

Många nyckeltal visar styckkostnader, dvs. vad något kostar per enhet; per plats, per timme eller per person. Det går inte att med dagens statistiska underlag beskriva effektivitet och resursanvändning utifrån ett helhetsperspektiv. Det kan finnas olikheter i ansvarsfördelningen mellan socialtjänsten och andra verksamheter som påverkar kostnadsbilden. Kostnader för en huvudmans insats (t.ex. kommunen) kan innebära besparingar för en annan huvudmans verksamhet (t.ex. landstinget eller

staten). Stöd kan vidare ges av andra än av socialtjänsten, av familj och Skr. 2010/11:102 närstående, frivilligorganisationer eller genom privata tjänsteköp.

4.3Vård och omsorg om äldre

4.3.1Nationella mål

Följande övergripande nationella mål gäller för äldrepolitiken (prop. 2010/11:1, utg. omr. 9, bet. 2008/09:SoU1, rskr 2008/09:127 och 128):

Äldre ska:

kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag,

kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,

bemötas med respekt, samt

ha tillgång till god vård och omsorg.

Mål enligt socialtjänstlagen

Kommunernas ansvar för omsorgen och vården om äldre personer regleras framför allt i socialtjänstlagen och i HSL. Särskilda bestämmelser finns i socialtjänstlagen för äldre människor. Omsorgen om äldre ska inriktas på att äldre människor får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Insatser ska underlätta för den enskilde att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra, ge äldre kvinnor och män stöd och hjälp i hemmet och annan lättåtkomlig service. Kommunerna ska inrätta särskilda boendeformer för dem som behöver särskilt stöd.

Kommunen ska också göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena för äldre människor och planera insatserna för dessa. I planeringen ska kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.

Kommunen ska vidare verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli eller samiska där detta behövs i omvårdnaden om äldre människor.

De särskilda bestämmelser som finns i HSL angående kommunens ansvar anger att kommunerna har ansvar för hälso- och sjukvård för äldre personer som bor i särskilt boende samt vistas vid dagverksamhet. En kommun får även erbjuda dem som vistas i kommunen hälso- och sjukvård i hemmet (hemsjukvård). Kommunen ansvarar då för hälso- och sjukvård upp till och med sjuksköterskenivå. Inom det verksamhets- område som kommunen bestämmer ska det finnas en särskilt medicinskt ansvarig sjuksköterska.

4.3.2	Måluppfyllelse
En stor andel äldre var nöjda med hemtjänst och äldreboende
Äldre personer som har haft insatser i form av hemtjänst eller		särskilt
boende var i huvudsak nöjda med insatserna de fått. Det visade		2010 års
rikstäckande undersökning över äldres uppfattning om kvaliteten i			77

hemtjänst och äldreboenden (Socialstyrelsen, 2010). Särskilt höga Skr. 2010/11:102 omdömen gav äldre om hemtjänsten när det gäller trygghet i hemmet och

bemötande. I äldreboenden gavs vårdinsatser och trygghet i boendet det högsta omdömet.

Minst nöjda var äldre med den sociala samvaron och aktiviteter, såsom utevistelser. Äldre med god hälsa var mer nöjda med hjälpen än äldre med sämre hälsa. Äldre personer med stora omsorgsbehov som bor i befolkningsmässigt stora kommuner gav ett mindre positivt omdöme än motsvarande grupp i mindre kommuner.

Resultaten bör enligt Socialstyrelsen tolkas med stor försiktighet då endast drygt varannan äldre person som ingick i undersökningen själva besvarade enkäten (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011).

Läkemedelsgenomgångar varierar i särskilda boenden

Det finns stora skillnader mellan kommunerna för ett flertal resultatindikatorer. Det visar den s.k. äldreguiden som bl.a. redovisar uppgifter på nationell nivå om andelen personer i särskilt boende som har fått en genomgång av sin läkemedelsbehandling för att undvika biverkningar och över- eller underbehandling (Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting, 2010). Resultatet visade att i genomsnitt 68 procent av de äldre i äldreboende hade fått en sådan genomgång tillsammans med ansvarig läkare och annan vårdpersonal.

Endast hälften av de äldre personerna i särskilda boenden hade fått en bedömning av sin risk för undernäring och fallskador och endast 39 procent hade erhållit en riskbedömning om trycksår, visar jämförelserna.

Bristfälliga rutiner vid läkemedelsförskrivning

Läkemedelsförskrivningen för äldre var fortfarande bristfällig enligt Socialstyrelsens lägesrapport 2011. Äldre som på grund av sviktande funktioner eller sjukdom är mest känsliga för läkemedel är särskilt utsatta. Vårdcentralerna saknar ofta fastställda rutiner för att garantera att äldre patienter har en lista över aktuella läkemedel. Läkare förskriver dessutom ofta läkemedel utan någon plan på hur en uppföljning ska gå till. Information om denna förskrivning kommer också ofta för sent till primärvården för att man ska kunna beakta den vid t.ex. vårdplanering. En vetenskaplig studie visar att risken för fallskador bland personer som är 65 år och som använder psykofarmaka är fördubblad jämfört med de som är inte använder psykofarmaka (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011).

Stimulansbidragen bidrog till fler anställda och bättre samverkan

De riktade stimulansbidragen till kommuner och landsting som syftar till att stödja utvecklingen av äldreomsorgens kvalitet och finansieras inom ramen för anslaget 5:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken inom utgiftsområde 9 fortsatte under 2010. För 2010 avsattes drygt

670 miljoner kronor i stimulansbidrag. Bidraget fördelades med Skr. 2010/11:102 30 procent till landstingen och 70 procent till kommunerna.

Med hjälp av bidraget har huvudmännen kunnat anställa drygt 3 000 personer i vården och omsorgen om äldre personer enligt Socialstyrelsen (Socialstyrelsen, Redovisning av 2007–2009 års stimulansmedel riktade till vård och omsorg om äldre personer, 2010). Andra effekter av stimulansbidraget är att det har uppnåtts bättre samverkan mellan huvudmännen.

Många kommuner framhåller att stimulansbidraget har varit viktigt för att utveckla samarbetet med frivilligorganisationerna. Bidraget har även gjort det möjligt att pröva nya idéer som inte har varit möjliga att genomföra utan samverkan med frivilligorganisationerna i kommunerna.

Färre kommuner hade brist på särskilt boende för äldre

Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät 2010–2011 uppgav drygt hälften av landets kommuner att behovet av särskilda boendeformer för äldre är täckt (Bostadsmarknaden 2010–2011, Boverket). Jämfört med de närmast föregående åren uppgav fler kommuner att man inte hade brist på särskilt boende för äldre. Sedan investeringsstödet infördes och fram till 30 april 2010 har totalt 6 167 lägenheter i särskilt boende och trygghetsboende beviljats investeringsstöd. Investeringsstöd till byggande av trygghetsboende för personer över 70 år lämnas fr.o.m. 2010. Införandet av investeringsstödet 2007 till ny- och ombyggnad till särskilt boende för äldre har enligt regeringens bedömning bidragit till den positiva förändringen (prop. 2010/11:1, utg. omr. 9).

Stora skillnader i väntetider för plats i särskilt boende

Bristande tillgång till särskilt boende kan leda till att äldre som ansöker om ett sådant boende får vänta länge på att flytta in. För 36 kommuner finns uppgifter om de genomsnittliga väntetiderna vid flytt till ett särskilt boende för åren 2007 och 2010 (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011). Den genomsnittliga väntetiden till särskilt boende var i median- kommunen nästan 48 dagar 2010 jämfört med 50 dagar 2007. Varia- tionen i väntetiden är enligt Socialstyrelsen stor mellan kommunerna, från ett omedelbart erbjudande till 159 dagars väntetid. Motsvarande uppgifter för 2007 var 11 respektive 102 dagar. Skillnaderna mellan kommunerna ökade således mellan dessa år.

Otillräcklig bemanning i särskilda boenden med demensinriktning

Under hösten 2010 genomförde Socialstyrelsen tillsyn vid 94 slump- mässigt utvalda särskilda boenden för personer med demenssjukdom i 48 kommuner. Vid drygt 60 procent av de särskilda boendena förekom att personal låste de boendes lägenhetsdörrar eller enhetsdörrar och lämnade enheten obemannad (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011).

Valfrihetssystem införda i flera kommuner Skr. 2010/11:102

Mellan 2008 och 2010 har 212 kommuner ansökt om och beviljats statliga stimulansmedel, totalt 310 miljoner kronor, för att förbereda, införa och anpassa valfrihetssystem inom äldreomsorgen (Socialstyrelsen, Stimulansbidrag LOV, Slutrapport, 2010).

I oktober 2010 hade 153 kommuner beslutat att införa valfrihetssystem enligt LOV. Av dessa hade 68 kommuner valfrihetssystem i drift. Över 90 procent av dem som infört valfrihetssystem hade gjort det inom hemtjänsten. I oktober 2010 hade över hälften av alla som beviljades hemtjänst möjlighet att välja utförare. Av dessa hade närmare 40 procent valt en enskild utförare.

Enligt Socialstyrelsen har LOV förbättrat kommunernas verksamhets- uppföljning då de innan beslut fattas om valfrihetssystem noga har behövt analysera kostnadsläge, effektivitet och kvalitet i den egna verksamheten.

Flera kommuner angav som skäl till att inte införa LOV att det inte fanns företag som erbjöd dessa tjänster och att befolkningen inte hade uttryckt någon önskan om valmöjligheter. I en brukarundersökning som gjorts svarade 83 procent att det är viktigt att få välja medan bara 33 procent sedan gjorde ett aktivt val (Socialstyrelsen, Stimulansbidrag LOV, Slutrapport, 2010).

Tendenser till ökat inflytande och självbestämmande

En majoritet av de äldre tyckte 2010 att de hade inflytande över hemtjänsten både när det gäller att påverka vid vilka tider hemtjänst ges och hur personalen tar hänsyn till hemtjänstmottagarens åsikter och önskemål om hjälpen. Men skillnaderna i de äldres bedömning i olika kommuner var stora, särskilt ifråga om möjligheterna att påverka tiden för när hjälpen ska ges (Socialstyrelsen, Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? – En rikstäckande undersökning av äldres uppfattning om kvaliteten i hemtjänst och äldreboenden 2010).

Det fanns brister i handläggning, dokumentation och genomförande

Socialstyrelsens tillsyn under 2010 visade att de brister som länsstyrel- serna uppmärksammade i tillsynen 2008 och 2009 i kommunernas praxis i biståndsbedömning och biståndsbeslut kvarstod (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011).

En brist var att lokala riktlinjer och kommunens utbud av insatser styrde biståndsbesluten i stället för individens behov och gällande nationellt regelverk. Vidare var informationen till enskilda personer om deras rättigheter bristfällig och det förekom att en ansökan om insatser förhandlades bort under handläggningen.

Andra iakttagelser vid tillsynen var att det vid ansökan om särskilt boende endast skedde en generell prövning om inflyttning, även om den enskilda personen hade sökt ett specifikt boende. Socialstyrelsens tillsyn observerade även att det förekom att beslut inte fattades om vilka insatser

den enskilda personen hade beviljats i särskilt boende. Det förekom

enligt tillsynen att äldre flyttades mellan särskilda boenden eller inom Skr. 2010/11:102 dessa utan information och samråd med vare sig den enskilda personen

eller med legala företrädare. Det förekom också att gynnande beslut om insatser återkallades, trots att behovet av beviljad insats kvarstod.

4.3.3Prestationer

Socialstyrelsen började att införa en personnummerbaserad uppgifts- insamling 2007. Genom denna omläggning av statistikinsamlingen kommer möjligheterna att följa förändringarna inom äldreomsorgen att förbättras. För 2009 redovisas dock endast statistik för populationer. På grund av statistikomläggningen och förändringar av definitioner finns för närvarande inga möjligheter till jämförelser bakåt i tiden.

Tabell 4.2 Antal personer 65 år och äldre som den 1 oktober 2009 var beviljade insats enligt socialtjänstlagen

Insatser enligt SoL	2009
Hemtjänst	205 800
varav kommunal regi %	86
varav enskild regi/vårdgivare %	14
Särskilt boende	95 400
varav kommunal regi %	83
varav enskild regi/vårdgivare %	17
Korttidsboende	8 500
varav kommunal regi %	90
varav enskild regi/vårdgivare %	10

Källa: Socialstyrelsen, Registret över socialtjänstinsatser till äldre personer och till personer med funktionsnedsättning.

Den 1 oktober 2009 var enligt den officiella statistiken 205 800 personer 65 år och äldre beviljade hemtjänst. För särskilt boende var motsvarande antal 95 400 personer. Korttidsvård beviljades 8 500 personer. Insatserna utfördes till allra största delen i kommunal regi.

Insatser till personer som är 65 år och äldre har även beviljats enligt LSS. Omkring 4 600 äldre personer hade sådana insatser den 1 oktober 2009, varav 2 600 hade insatsen bostad med särskild service och 1 000 daglig verksamhet. Sedan den 1 januari 2001 kan dessa personer behålla assistansersättning enligt LASS (numera socialförsäkringsbalken) och personlig assistans som de beviljats innan de fyllt 65 år. Beviljat timantal kan däremot inte utökas.

Kommunal hälso- och sjukvård

Under andra halvåret 2009 var det ca 186 000 personer som någon gång mottog insatser från kommunal hälso- och sjukvård. Av dessa var 48 procent i åldern 85 år eller äldre. Av det totala antalet var 66 procent kvinnor. Insatserna avser hälso- och sjukvård i särskilt boende samt

motsvarande insatser i ordinärt boende i de drygt hälften av landets Skr. 2010/11:102 kommuner som övertagit ansvaret för hemsjukvården.

4.3.4Kostnader

Kommunernas kostnader för vård och omsorg om äldre 2009 uppgick till 89,6 miljarder kronor. Räknat i fasta priser är det en kostnadsökning på 3 procent i jämförelse med 2005. Kostnaderna för särskilt boende utgjorde 59 procent av kostnaderna för vård och omsorg om äldre 2009. Detta kan jämföras med 63 procent 2005.

Detta är ett resultat av att antalet personer i särskilt boende har minskat under perioden. Kostnaderna för vård och omsorg i ordinärt boende har däremot ökat. År 2009 avsåg 38 procent av de totala kostnaderna hemtjänst i ordinärt boenden medan motsvarande för 2004 var 35 procent.

Det bör observeras att kostnadsjämförelser mellan dessa år är osäkra då allt fler kommuner har tagit över ansvaret för hemsjukvården.

Tabell 4.3 Kommunernas kostnader för vård och omsorg till äldre

Miljarder kronor,	2005	2006	2007	2008	2009	Förändring
löpande priser						2005–2009
						(%, fasta
						priser)
Vård och omsorg i ordinärt boende	27,0	29,3	32,1	34,4	34,5	13
Vård och omsorg i särskilt boende	48,7	49,5	50,0	52,3	53,6	-3
Öppen verksamhet	1,3	1,4	1,4	1,5	1,5	-2
Summa	77,0	80,2	83,5	88,2	89,6	3

Källa: Socialstyrelsen.

Kostnaderna för vård och omsorg om äldre, mätt i kostnad per invånare
65 år och äldre,	var	i genomsnitt högst	i kommungruppen
glesbygdskommuner (diagram 4.1). Kostnaderna minskade i samtliga
kommungrupper mellan 2005 och 2009, men den största minskningen
skedde i genomsnitt i kommungrupperna förortskommuner och
pendlingskommuner	där	kostnaderna minskade	med mellan 6 och
7 procent.
Kostnadsnivån förväntas inte vara densamma i alla kommuner
eftersom bl.a. befolkningens ålderssammansättning påverkar behovet.
Dock visar avvikelser från standardkostnaden, dvs. en kommuns faktiska
kostnader för äldreomsorg i förhållande till en teoretiskt beräknad
kostnad enligt de strukturella förutsättningar som råder i kommunen, på
stora skillnader mellan kommunerna.
För 16 kommuner överstiger den faktiska kostnaden standardkostnaden
med mer än 20 procent medan 4 kommuner har kostnader som
understiger standardkostnaden med lika många procent. De flesta
kommunerna finns i intervallet plus minus 10 procents avvikelse från				82

standardkostnaden (Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Skr. 2010/11:102 Landsting, Öppna jämförelser, 2010).

Diagram 4.1 Kostnader per invånare för vård och omsorg om äldre, per kommungrupp

80 000

70 000

2005

2009

60 000

invånare

50 000

40 000

per

Kronor

30 000

20 000

10 000

Större städer

Glesbygdskommuner

Varuproducerande

Övriga kommuner, mer

Övriga kommuner,

mindre än 12500 inv.

Storstäder

Förortskommuner

Pendlingskommuner

kommuner

än 25000 inv.

12500-25000 inv.

Övriga kommuner,

Anm: Den kostnadsbild som redovisats ovan rymmer inte kostnader som kommunerna har för insatser enligt LSS och LASS till personer som är 65 år och äldre. Kostnader enligt LSS redovisas under avsnitt 4.6.4. Kostnaderna tar heller inte hänsyn till de skattesubventionerade hushållsnära tjänsterna som blivit allt vanligare bland äldre, ej heller sådana tjänster som är avsedda att förebygga skador, olycksfall eller ohälsa och som inte utgör personlig omvårdnad åt personer som fyllt 67 år enligt lagen om vissa kommunala befogenheter.

Kostnaderna anges i fasta priser. Källa: Socialstyrelsen.

4.3.5 Personal och kompetensförsörjning

Stora skillnader i personalens utbildningsnivå

Antalet anställda inom den kommunalt finansierade vården och
omsorgen om äldre uppgick till 230 300 under 2009, varav 15 procent
var anställda hos enskilda utförare. Antalet anställda motsvarar
167 500 årsarbeten (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011).
Personaltätheten i de särskilda boendena har i stort sett varit
oförändrad mellan 2008 och 2010, såväl i kommunala som i enskilt
drivna. Personaltätheten varierar dock kraftigt mellan kommuner och
enskilda boenden. Socialstyrelsens bedömning är att personaltätheten
inte är tillräcklig nattetid i särskilda boenden för personer med
demenssjukdom (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011).
Personalkontinuiteten inom vård och omsorgen för de äldre 2010, som
anger hur många olika personer som en brukare möter, var oförändrad i
förhållande till 2009. Under en fjortondagarsperiod för hemtjänsttagare
med dagliga insatser, mötte denne i genomsnitt 13 olika personer
(uppgifter från 120 kommuner). Antalet personer som den äldre personen	83

träffat varierar från 5 i den kommun som har högst personalkontinuitet Skr. 2010/11:102 till 22 i den som har lägst. I de flesta kommuner träffar den enskilde

mellan 11 och 15 personer ur personalen under en 14-dagarsperiod (www.kolada.se).

Andelen personer i personalen med vård- och omsorgsutbildning på gymnasienivå inom särskilt boende och korttidsboende varierade mellan kommunerna, från 35 till 100 procent (Socialstyrelsen, Kommun- undersökningen, 2010).

Antalet anställda inom den kommunalt finansierade vården och omsorgen om äldre minskade med ca 10 procent mellan 2002 och 2009. Under samma period har dock varje anställd i genomsnitt arbetat fler timmar och förändringen av antalet helårsarbeten var endast 1,5 procent (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011).

4.4Insatser för personer med funktionshinder

4.4.1Nationella mål

Följande nationella mål gäller för handikappolitiken (prop. 2010/11:1, utg. omr. 9, bet. 2008/09:SoU1, rskr 2008/09:127 och 128):

en samhällsgemenskap med mångfald som grund,

att samhället utformas så att människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet, och

jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning.

Det handikappolitiska arbetet ska inriktas särskilt på:

att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionsnedsättning,

att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionsnedsättning, och

att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning förutsättningar för självständighet och självbestämmande.

Mål enligt socialtjänstlagen och LSS

Målsättningen med verksamhet enligt LSS är att underlätta det dagliga livet för personer med omfattande funktionsnedsättning och främja full delaktighet i samhällslivet. Enskilda ska ges största möjliga inflytande över hur insatserna ges.

Kommunen ska enligt socialtjänstlagen verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. Kommunen ska medverka till att den enskilde får en meningsfull sysselsättning och får bo på ett sätt som är anpassat efter hans eller hennes behov av särskilt stöd samt inrätta bostäder med särskild service. Kommunen ska vidare planera sina insatser och i planeringen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och organisationer.

4.4.2

Måluppfyllelse och kvalitet

Skr. 2010/11:102

Tillgängligheten till socialkontor och vårdcentraler var god för personer med rörelsehinder

Tillgängligheten till socialkontor och vårdcentraler var god för personer med rörelsehinder, vilket tyder på att de nationella föreskrifterna och de senaste årens riktade informationsinsatser har haft god effekt (Socialstyrelsen, Tillgänglighet ur ett funktionshindersperspektiv, 2010).

Med tillgänglighet menas i detta sammanhang bl.a. hur framkomlig miljön är och hur användbara tjänster och produkter är för personer med funktionsnedsättning.

Hos majoriteten av vårdcentralerna och socialkontoren finns det emellertid stora brister i tillgängligheten för personer med andra typer av funktionsnedsättningar. Det gäller särskilt dem med överkänslighet och allergier (Socialstyrelsen, Lägesrapport 2011). Majoriteten av vårdcentralerna och socialkontoren har enligt Socialstyrelsen också stora brister i tillgängligheten för personer med synnedsättning, hörsel- nedsättning och kognitiva funktionsnedsättningar. Som exempel nämns att tryckt information sällan finns i alternativa format och möjligheten till alternativa kommunikationssätt är