Budgetpropositionen för 2011

PROP. 2010/11:1

Förslag till statsbudget för 2011

Utgifter

Tusental kronor

Utgiftsområde	1	Rikets styrelse	11 632 895
Utgiftsområde	2	Samhällsekonomi och finansförvaltning	12 998 129
Utgiftsområde	3	Skatt, tull och exekution	10 008 981
Utgiftsområde	4	Rättsväsendet	36 757 653
Utgiftsområde	5	Internationell samverkan	2 001 841
Utgiftsområde	6	Försvar och samhällets krisberedskap	45 306 118
Utgiftsområde	7	Internationellt bistånd	30 512 985
Utgiftsområde	8	Migration	7 157 361
Utgiftsområde	9	Hälsovård, sjukvård och social omsorg	60 066 950
Utgiftsområde	10	Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp	93 840 789
Utgiftsområde	11	Ekonomisk trygghet vid ålderdom	40 624 493
Utgiftsområde	12	Ekonomisk trygghet för familjer och barn	73 092 355
Utgiftsområde	13	Integration och jämställdhet	6 027 600
Utgiftsområde	14	Arbetsmarknad och arbetsliv	69 631 844
Utgiftsområde	15	Studiestöd	23 472 135
Utgiftsområde	16	Utbildning och universitetsforskning	54 531 516
Utgiftsområde	17	Kultur, medier, trossamfund och fritid	12 194 817
Utgiftsområde	18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning, byggande samt	1 282 195
		konsumentpolitik	1 282 195
Utgiftsområde	19	Regional tillväxt	3 509 701
Utgiftsområde	20	Allmän miljö- och naturvård	5 128 861
Utgiftsområde	21	Energi	2 870 194
Utgiftsområde	22	Kommunikationer	40 124 753
Utgiftsområde	23	Areella näringar, landsbygd och livsmedel	17 866 635
Utgiftsområde	24	Näringsliv	5 473 580
Utgiftsområde	25	Allmänna bidrag till kommuner	88 024 654
Utgiftsområde	26	Statsskuldsräntor m.m.	25 970 000
Utgiftsområde	27	Avgiften till Europeiska unionen	30 637 317
Summa utgiftsområden			810 746 352
Minskning av anslagsbehållningar			-1 508 421
Summa utgifter			809 237 931
Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto			-4 473 000

Kassamässig korrigering			22 319 000
Summa			827 083 931

PROP. 2010/11:1

Innehållsförteckning

1	Finansplan .............................................................................................................		21
	1.1	Politiska utgångspunkter och sammanfattning...................................	21
	1.2	Övergripande mål för den ekonomiska politiken ...............................	27
	1.3	Svensk ekonomi ....................................................................................	28

1.3.1Återhämtningen i världen fortsätter trots statsfinansiella

		problem..................................................................................................	29
	1.3.2	Svensk BNP ökar starkt 2010 och 2011 ..............................................	29
	1.3.3	Tydlig återhämtning på arbetsmarknaden...........................................	30
	1.3.4	En mer stabil finansmarknad................................................................	30
	1.3.5	Risker för en svagare utveckling ..........................................................	31
	1.4	Läget i de offentliga finanserna ............................................................	35
	1.4.1	Det finansiella sparandet stärks snabbt ...............................................	35
	1.5	Reformutrymme och vägen till överskott ...........................................	36
	1.5.1	Betydelsen av att snabbt komma tillbaka till överskott......................	36
	1.5.2	Utrymme för nya åtgärder ...................................................................	36
	1.6	Utmaningar för svensk ekonomi .........................................................	39
	1.6.1	Utmaningar för stabiliseringspolitiken................................................	39
	1.6.2	Utmaningar för strukturpolitiken .......................................................	39
	1.6.2.1	Ökad varaktig sysselsättning................................................................	40
	1.6.2.2	Utbildning för högre välfärd ................................................................	43
	1.6.2.3	Finansiering av välfärden ......................................................................	43
	1.6.2.4	Klimatutmaningen ................................................................................	44
	1.6.2.5	Globalisering och konkurrenskraft......................................................	45
	1.6.3	Utmaningar för fördelningspolitiken ..................................................	50
	1.7	Regeringens politik för tillväxt och full sysselsättning.......................	51
	1.7.1	Finanspolitikens allmänna inriktning ..................................................	51
	1.7.2	Stabiliseringspolitiska överväganden ...................................................	51
	1.7.3	Regeringens satsningar i denna proposition........................................	52
	1.7.3.1	Full sysselsättning och minskat utanförskap ......................................	52
	1.7.3.2	Ökad kunskap .......................................................................................	54
	1.7.3.3	Värna och utveckla välfärden och minska krisens ofärdseffekter......	55
	1.7.3.4	Förbättra miljö och klimat ...................................................................	58
	1.7.3.5	Övriga satsningar ..................................................................................	58
	1.7.4	Regeringens reformambitioner under mandatperioden .....................	59
	1.8	Ekonomiska effekter av regeringens politik........................................	62
	1.8.1	Långsiktiga sysselsättningseffekter av regeringens politik.................	62
	1.8.2	Effekter på kort sikt av regeringens politik.........................................	64
	1.8.3	Fördelningseffekter av regeringens politik .........................................	64
2	Förslag till riksdagsbeslut ....................................................................................		69

PROP. 2010/11:1

3	Lagförslag ..............................................................................................................		73
	3.1	Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän
		löneavgift................................................................................................	73
	3.2	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ...........	74
	3.3	Förslag till lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980).................	76
4	Budgetpolitiska mål, reformutrymme och förslag till utgiftstak .......................		81
	4.1	Kriterier för en väl avvägd finanspolitik...............................................	81
	4.1.1	Det finanspolitiska ramverket är en grund för en ansvarsfull
		finanspolitik ...........................................................................................	82
	4.1.2	Principer för avstämning av finanspolitiken mot
		överskottsmålet......................................................................................	82
	4.1.3	Principer för avstämning mot utgiftstaket...........................................	85
	4.2	Uppföljning av överskottsmålet ...........................................................	86
	4.2.1	Bakåtblickande analys av måluppfyllelsen............................................	86
	4.2.2	Framåtblickande analys av måluppfyllelsen .........................................	86
	4.2.3	Bedömning av reformutrymmet...........................................................	87
	4.3	Uppföljning av utgiftstaket för staten..................................................	90
	4.4	Finanspolitikens effekter på efterfrågan ..............................................	92
	4.5	Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten 2010–2014 samt
		förslag till utgiftstak för staten 2013 och 2014....................................	94
	4.6	Uppföljning av god ekonomisk hushållning och det kommunala
		balanskravet............................................................................................	99
5	Den makroekonomiska utvecklingen................................................................		103
	5.1	Global och finansiell ekonomi............................................................	104
	5.2	Svensk efterfrågan................................................................................	108
	5.3	Produktion...........................................................................................	111
	5.4	Arbetsmarknad ....................................................................................	112
	5.5	Löner ....................................................................................................	118
	5.6	Inflation och reporänta .......................................................................	119
	5.7	Risker och alternativscenarier.............................................................	120
6	Skattefrågor .........................................................................................................		127
	6.1	Riktlinjerna för skattepolitiken, särskilt frågan om enhetlig
		beskattning...........................................................................................	127
	6.2	Skatter på arbetsinkomster – förvärvsinkomstbeskattningen ..........	129
	6.2.1	Effekter av jobbskatteavdrag m.m......................................................	129
	6.2.2	Ytterligare skattesänkning för pensionärer........................................	132
	6.2.3	Skattefrihet för alkolås i förmånsbilar................................................	138
	6.3	Skatter på arbetsinkomster – socialavgifter m.m...............................	138
	6.3.1	Förändrade nivåer för socialavgifter...................................................	138
	6.4	Skatt på kapitalägande – kapital- och egendomsskatter....................	139
	6.4.1	Förenklad beskattning av värdepapper genom
		investeringssparkonto .........................................................................	139
	6.4.2	Reformerad beskattning av investeringsfonder .................................	139
	6.4.3	Höjt schablonavdrag vid andrahandsuthyrning av bostäder.............	140
	6.4.4	Utredning om fastighetstaxeringens framtid.....................................	142
	6.5	Skatt på kapitalanvändning – företagsskatter ....................................	142
	6.5.1	Utredning om nystartzoner................................................................	142
	6.6	Skatter på konsumtion m.m. – energi- och miljöskatter...................	143

PROP. 2010/11:1

6.6.1Fortsatt arbete med effektivare skatter på klimat- och

	energiområdet .....................................................................................	143
6.6.2	Ökad låginblandning av biodrivmedel för förbättrad miljö .............	143

6.6.3Omräkning av energiskatten på el efter prisutveckling

		(indexering).........................................................................................	144
	6.7	Skatter på konsumtion m.m. – övriga punktskattefrågor.................	145
	6.7.1	Utredning om vissa förändringar av trängselskatten........................	145
	6.7.2	Reformerad beskattning av cigaretter................................................	145
	6.7.3	Reklamskatten.....................................................................................	146
	6.8	Skatter på konsumtion – mervärdesskatt ..........................................	147
	6.8.1	Mervärdesskatten och den ideella sektorn ........................................	147
	6.9	Fortsatt stöd till skatteforskning.......................................................	147
	6.10	Offentligfinansiella effekter av ändrade skatte- och avgiftsregler ...	148
7	Inkomster............................................................................................................		153
	7.1	Offentliga sektorns skatteintäkter.....................................................	153
	7.1.1	Skatt på arbete.....................................................................................	155
	7.1.2	Skatt på kapital ....................................................................................	159
	7.1.3	Skatt på konsumtion och insatsvaror.................................................	161
	7.1.4	Skattekvoten........................................................................................	164
	7.2	Statsbudgetens inkomster ..................................................................	164
	7.2.1	Skatteinkomster ..................................................................................	164
	7.2.2	Övriga inkomster................................................................................	164
	7.2.3	Ändrad redovisning av inkomsttitlar.................................................	166

7.3Jämförelse med prognosen i 2010 års ekonomiska vårproposition och uppföljning av statsbudgeten för 2009 och

2010......................................................................................................

167

7.3.1Jämförelse med prognosen i 2010 års ekonomiska

		vårproposition .....................................................................................	167
	7.3.2	Uppföljning av statsbudgeten för 2009 och 2010 .............................	170
8	Utgifter	...............................................................................................................	175
	8.1 .........................	Statsbudgetens utgifter och takbegränsade utgifter	175
	8.1.1 .........................................................................	Utgiftsramar för 2011	176
	8.1.2 .............................................................................	Utgifter 2010–2014	177
	8.1.3 ................	Utvecklingen av de takbegränsade utgifterna 2009–2014	180

8.2Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med 2010 års

	ekonomiska vårproposition................................................................	185
8.2.1	Nya föreslagna och aviserade reformer för perioden 2011–2014.....	187

8.2.2Övriga utgiftsförändringar jämfört med 2010 års ekonomiska

	vårproposition .....................................................................................	201
8.2.3	Pris- och löneomräkning ....................................................................	203
8.2.4	Förbättrad beräkning av försvarsprisindex...........................................	205

8.3Uppföljning av statsbudgetens utgifter och takbegränsade

		utgifter 2010 ........................................................................................	208
	8.3.1	Utgiftsprognos 2010...........................................................................	208
9	Det ekonomiska läget i kommunsektorn .........................................................		217
	9.1	Kommunsektorns inkomster .............................................................	217
	9.1.1	Kommunsektorns skatteintäkter .......................................................	218
	9.1.2	Tillfälliga statsbidrag håller uppe inkomsterna 2010 och 2011 ........	218
	9.2	Kommunsektorns utgifter..................................................................	219

PROP. 2010/11:1

9.2.1	Kommunal konsumtion i löpande priser ...........................................	220
9.2.2	Kommunal konsumtion i fasta priser.................................................	220

9.3Demografi och kostnader i förskola, grundskola och

	äldreomsorg .........................................................................................	222
9.4	Finansiellt sparande och ekonomiskt resultat ...................................	224

9.5Arbetade timmar och sysselsättning i den kommunalt

		finansierade verksamheten ..................................................................	226
10	Den offentliga sektorns finanser, statsbudgetens saldo och statsskuld...........		231
	10.1	Utgifts- och inkomstförändringar......................................................	231
	10.2	Den offentliga sektorns finansiella sparande .....................................	234
	10.2.1	Statens finanser....................................................................................	235
	10.2.2	Ålderspensionssystemet......................................................................	239
	10.2.3	Kommuner och landsting....................................................................	239
	10.3	Den ekonomiska ställningen...............................................................	240
	10.3.1	Den ekonomiska ställningen är stark .................................................	240

10.3.2Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet (nettoställning)

är positiv...............................................................................................	241
10.3.3 Statsskulden minskar åter 2010 ..........................................................	242

10.3.4Den konsoliderade bruttoskulden (”Maastrichtskulden”)

	minskar under prognosperioden.........................................................	243
10.4	Stora underskott i offentliga finanserna i EU....................................	244

10.5Jämförelse med prognosen i 2010 års ekonomiska

vårproposition......................................................................................

244

10.5.1Den offentliga sektorns finansiella sparande starkare än

beräknat i 2010 års ekonomiska vårproposition ................................

244

10.5.2Statsbudgetens saldo jämfört med 2010 års ekonomiska

		vårproposition......................................................................................	245
	10.6	Beräkning av den offentliga sektorns utgifter ...................................	245
11	Lån, garantier och bemyndiganden....................................................................		249
	11.1	Finansiering av anläggningstillgångar och rörelsekapital..................	249
	11.1.1	Låneramar för 2011..............................................................................	249
	11.1.2	Räntekontokrediter för 2011 ..............................................................	251
	11.1.3	Övrig utlåning från Riksgäldskontoret ..............................................	251
	11.2	Statliga garantier ..................................................................................	252
	11.3	Beställningsbemyndiganden................................................................	254
	11.4	Bemyndigande för ramanslag..............................................................	256
12	Granskning, kontroll och ekonomisk styrning.................................................		259
	12.1	Finanspolitiska rådet ...........................................................................	259
	12.1.1	Mål och inriktning för finanspolitiken...............................................	259
	12.1.2	Långsiktigt hållbar tillväxt och långsiktigt hög sysselsättning .........	260
	12.1.3	Tydlighet i grunderna för den ekonomiska politiken .......................	263
	12.2	Revision................................................................................................	264
	12.2.1	Inledning ..............................................................................................	264
	12.2.2	Årlig revision .......................................................................................	264
	12.2.3	Effektivitetsrevision ............................................................................	265
	12.2.4	Riksrevisionens årliga rapport ............................................................	274
	12.3	Intern styrning och kontroll samt internrevision..............................	277
	12.3.1	Intern styrning och kontroll...............................................................	277
	12.3.2	Internrevision ......................................................................................	278

PROP. 2010/11:1

Tabellförteckning
Utgifter ..............................................................................................................................		4
Inkomster ..........................................................................................................................		5
1.1	Nyckeltal för svensk ekonomi..................................................................................	23
1.2	Reformer i budgetpropositionen för 2011...............................................................	25
1.4	Den konsoliderade offentliga sektorns finanser......................................................	35
1.5	Finansiellt sparande samt indikatorer för avstämning mot överskottsmålet.........	37
1.6	Utgiftstak för staten 2010–2014...............................................................................	38
1.7	Reformer i budgetpropositionen för 2011...............................................................	52
1.8	Skattesänkning till följd av förhöjt grundavdrag.....................................................	56
1.9	Långsiktiga effekter av regeringens politik..............................................................	63
4.1	Finansiellt sparande i offentlig sektor samt indikatorer för avstämning mot
	överskottsmålet.....................................................................................................	86
4.2	Preliminärt reformutrymme 2012–2014 om det strukturella sparandet ska
	vara exakt 2 procent av BNP 2014 .......................................................................	90
4.3	Ursprungliga och faktiska utgiftstak 2000–2012 ....................................................	91
4.4	Indikatorer för impuls till efterfrågan......................................................................	93
4.5	Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten 2010–2014 .....................................	94
4.6	Utgiftstak för staten 2010–2014...............................................................................	97
5.1	Nyckeltal..................................................................................................................	103
5.2	Försörjningsbalans ..................................................................................................	109
5.3	Näringslivets produktion........................................................................................	112
5.4	Arbetsmarknad........................................................................................................	113
5.5	Sysselsättning i sektorer..........................................................................................	116
5.6	Löner och inflation..................................................................................................	119
5.7	Nyckeltal, alternativscenario 1 med svagare internationell utveckling................	122
5.8	Nyckeltal, alternativscenario 2 med snabbare återhämtning................................	123
6.1	Procentuell förändring: Sysselsatta, arbetstid och årsarbetstimmar.
	Självfinansieringsgrad i procent. ........................................................................	130
6.2	Nuvarande särskilt belopp och nytt särskilt belopp för personer över 65 år
	(beskattningsår 2011) .........................................................................................	135
6.3	Förhöjt grundavdrag för personer över 65 år (beskattningsår 2011)...................	135
6.4	Förhöjt grundavdrag för personer över 65 år (beskattningsår 2011)...................	135
6.5	Skattesänkning i kronor per år genom förslaget om ytterligare förhöjt
	grundavdrag för personer över 65 år, vid olika inkomst- och
	kommunalskattenivåer........................................................................................	136
6.6	Total skattesänkning i kronor per år till följd av det förhöjda grundavdraget
	(steg 1 och 2) och förslaget om ytterligare förhöjt grundavdrag (steg 3)
	för olika inkomstnivåer vid genomsnittlig kommunalskatt (31,56
	procent) ...............................................................................................................	136
6.7	Arbetsgivaravgifter 2010 och 2011 enligt regeringens förslag..............................	139
6.8	Egenavgifter 2010 och 2011 enligt regeringens förslag.........................................	139
6.9	Indexomräkning av skattesatserna på el för 2011, inklusive mervärdesskatt ......	145

		PROP. 2010/11:1
6.10		Offentligfinansiella effekter av ändrade skatteregler. Bruttoeffekt år 2011,
		periodiserad nettoeffekt år 2011–2014 samt varaktig effekt ...........................	150
7.1	Totala skatteintäkter jämfört med prognosen i 2010 års ekonomiska
		vårproposition ....................................................................................................	154
7.2	Bruttoeffekter av ändrade skatte- och avgiftsregler .............................................		154
7.3	Skatt på arbete.........................................................................................................		155
7.4	Offentliga sektorns skatteintäkter och statsbudgetens inkomster .....................		156
7.5	Faktisk och underliggande utveckling av kommunernas skatteunderlag............		158
7.6	Skattereduktioner ...................................................................................................		159
7.7	Nedsättningar av arbetsgivar- och egenavgifter....................................................		159
7.8	Fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift....................................................		161
7.9	Skatt på konsumtion och insatsvaror ....................................................................		161
7.10		Skattekvot .............................................................................................................	164
7.11		Prognosändringar för skatt på arbete jämfört med 2010 års ekonomiska
		vårproposition ....................................................................................................	168
7.12		Aktuell prognos jämfört med 2010 års ekonomiska vårproposition samt
		statsbudgeten för 2009 och 2010.......................................................................	169
7.13		Antaganden och förändringar jämfört med 2010 års ekonomiska
		vårproposition ....................................................................................................	170
7.14		Regeländringar på skatteområdet, bruttoeffekter i förhållande till
		föregående år.......................................................................................................	172
8.1	Utgifter på statsbudgetens utgiftsområden och takbegränsade utgifter
		2009–2014 ...........................................................................................................	176
8.2	Utgiftsramar 2011...................................................................................................		177
8.3	Utgifter per utgiftsområde 2009–2014..................................................................		179
8.4	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med föregående år ......................		180
8.5	Generella statsbidrag till kommunsektorn 2009–2014 jämfört med
		budgetpropositionen för 2009...........................................................................	180
8.6	Utgiftsförändringar 2010–2014 i förhållande till föregående år till följd av
		tidigare beslutade, aviserade och nu föreslagna reformer och
		finansieringar ......................................................................................................	181
8.7	Helårsekvivalenter, 20–64 år, i vissa ersättningssystem........................................		183
8.8	Volymer inom olika transfereringssystem.............................................................		184
8.9	Förändring av takbegränsade utgifter jämfört med 2010 års ekonomiska
		vårproposition ....................................................................................................	185
8.10		Förändring av utgiftsramar 2011–2014 jämfört med 2010 års ekonomiska
		vårproposition ....................................................................................................	186
8.11		Föreslagna och aviserade utgiftsförändringar .....................................................	198
		Fortsättning av 8.11 Föreslagna och aviserade utgiftsförändringar...................	199
		Fortsättning av 8.11 Föreslagna och aviserade utgiftsförändringar...................	200
		Fortsättning av 8.11 Föreslagna och aviserade utgiftsförändringar...................	201
8.12		Volymer 2011–2014 ..............................................................................................	202
8.13		Pris- och löneomräkning för 2011.......................................................................	205
8.14		Omräkning av försvarets materielanslag .............................................................	207
8.15		Takbegränsade utgifter 2010 ................................................................................	209
8.16		Beräknad förändring av anslagsbehållningar 2010 ..............................................	212
8.17		Utgifter 2010.........................................................................................................	213
9.1	Löner och arbetade timmar....................................................................................		218
9.2	Skatter och statsbidrag ...........................................................................................		218
9.3	Faktisk utveckling av statsbidrag...........................................................................		219
9.4	Utgifter för kommuner och landsting...................................................................		219

PROP. 2010/11:1

9.5 Kommunsektorns finanser .....................................................................................			224
9.6 Beslutade och föreslagna generella statsbidrag till kommunsektorn fr.o.m.
		2009 års ekonomiska vårproposition .................................................................	225
9.7 Antal arbetade timmar i kommunalt finansierad verksamhet
		(kalenderkorrigerade).........................................................................................	226
10.1	Föreslagna och aviserade utgifts- och inkomstförändringar 2010–2014,
		effekt på offentliga sektorns finansiella sparande .............................................	232
10.2	Utgifts- och inkomstförändringar 2010–2014 i förhållande till föregående
		år av tidigare beslutade och aviserade samt föreslagna och aviserade
		reformer och finansieringar, effekt på offentliga sektorns finansiella
		sparande ...............................................................................................................	233
10.3	Den konsoliderade offentliga sektorns finanser..................................................		234
10.4	Skatter och avgifter ...............................................................................................		234
10.5	Den offentliga sektorns utgifter...........................................................................		235
10.6	Statens inkomster och utgifter .............................................................................		235
10.7	Statens finansiella sparande och budgetsaldo ......................................................		235
10.8	Statsbudgetens saldo 2009–2014 ..........................................................................		236
10.9	Statsbudgetens saldo samt justering för större engångseffekter 2009–2014 .....		238
10.10		Ålderspensionssystemet (inkomstpensionen) ..................................................	239
10.11		Kommunsektorns finanser .................................................................................	239
10.12		Den offentliga sektorns tillgångar och skulder .................................................	240
10.13		Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet..............................................	242
10.14		Statsskuldens förändring 2009–2014..................................................................	243
10.15		Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld .........................................	243
10.16		Aktuell prognos och förändringar jämfört med 2010 års ekonomiska
		vårproposition .....................................................................................................	245
10.17		Förändring av statsbudgetens saldo 2010–2014 jämfört med 2010 års
		ekonomiska vårproposition................................................................................	245
11.1	Låneram för 2011...................................................................................................		250
11.2	Investeringslån och låneramar 2002–2010 ...........................................................		250
11.3	Räntekontokreditram för 2011.............................................................................		251
11.4	Övriga kreditramar 2011.......................................................................................		252
11.5	Garantiramar och utfärdade garantier..................................................................		253
11.6	Anslag vars ändamål 2011 omfattar garantiverksamhet......................................		254
11.7	Sammanfattande redovisning av beställningsbemyndiganden avseende 2011...		255
12.1	Slutbehandlade granskningsrapporter..................................................................		266

PROP. 2010/11:1

Diagramförteckning

1.1	Arbetslöshet..............................................................................................................		23
1.2	Sysselsättning............................................................................................................		23
1.3 Svensk BNP...............................................................................................................			29
1.3	Nyckeltal ...................................................................................................................		30
1.4	Arbetslöshet..............................................................................................................		30
1.5	Okonsoliderad offentlig bruttoskuld, procent av BNP, 1970-2011 ......................		32
1.6	Utvecklingen av den konsoliderade bruttoskulden innefattande de hitintills
		annonserade budgetförstärkningarna, Sverige och EMU-länderna,
		procent av BNP ....................................................................................................	33
1.7	Finansiellt sparande och BNP-gap...........................................................................		36
1.8	Arbetskraften och sysselsatta ..................................................................................		40
1.9	Arbetslöshet..............................................................................................................		40
1.10		Lediga jobb per kvartal...........................................................................................	40
1.11		Anställningsplaner och sysselsättning...................................................................	41
1.12		Kvarstående arbetslösa och deltagare i program med en inskrivningstid på
		mer än två år..........................................................................................................	41
1.13		Sysselsättning i EU och i Sverige 2009..................................................................	48
1.14		Inkomstspridningens utveckling ...........................................................................	50
1.15		Inkomstutveckling för olika grupper 1991–2011, (Justerad disponibel
		inkomst kr) ...........................................................................................................	50
1.16		Andel med inkomster under 60 procent av medianen 2010.................................	50
1.17		Varaktig sysselsättningsgrad, 16–64 år, med och utan regeringens politik..........	63
1.18		Fördelningseffekter av regeringens politik 2006-2010 samt regeringens
		förslag i BP 11, procentuell förändring av justerad disponibel inkomst...........	64
1.19		Fördelningseffekter av regeringens förslag i BP 11, procentuell förändring
		av justerad disponibel inkomst ............................................................................	64
1.20		Fördelningseffekter av regeringens reformambitioner 2011–2014,
		procentuell förändring av justerad disponibel inkomst .....................................	65
4.1	Finansiellt sparande och BNP-gap...........................................................................		87
4.2	Utgiftstak och takbegränsade utgifter, jämförbara över tiden...............................		92
4.3	Kommunsektorns resultat och finansiella sparande 2000–2014 ............................		99
5.1	Global handel ..........................................................................................................		104
5.2	Differens mot Tyskland i 10-åriga statsobligationsräntor för Grekland,
		Spanien och Sverige............................................................................................	104
5.3	BNP-, sysselsättnings- och produktivitetsgap......................................................		106
5.4	Indikatorer på resursutnyttjande...........................................................................		106
5.5	Potentiell och faktisk BNP ....................................................................................		107
5.6	Inhemsk total efterfrågan och nettoexport...........................................................		108
5.7 Svensk BNP.............................................................................................................			108
5.8	Hushållens konsumtion och konsumentförtroendet (CCI)...............................		109
5.9	Hushållens egna sparande ......................................................................................		109
5.10		Exportorderingång................................................................................................	110

PROP. 2010/11:1

5.11		Kapacitetsutnyttjandet i industrin och totala investeringar ...............................	110
5.12		Näringslivets produktion......................................................................................	111
5.13		Industriproduktion och varuexport .....................................................................	111
5.14		BNP, arbetade timmar och sysselsatta..................................................................	113
5.15		Sysselsatta ..............................................................................................................	113
5.16		Förändring i sysselsatta mellan andra kvartalet 2008 och andra kvartalet
		2010......................................................................................................................	114
5.17		Förändring i inskrivna vid arbetsförmedlingen som andel av befolkningen i
		åldersgruppen 16–64 år.......................................................................................	114
5.18		Sysselsättningsgap .................................................................................................	115
5.19		Sysselsättning i kommunsektorn .........................................................................	116
5.20		Arbetskraften och sysselsatta ...............................................................................	117
5.21		Arbetslöshet ..........................................................................................................	118
5.22		Centrala avtal och löneökning..............................................................................	118
5.23		Reallön och nominell lön......................................................................................	119
5.24		KPI, KPIF och KPIF exklusive energi.................................................................	119
5.25		Enhetsarbetskostnad, produktivitet och timlön .................................................	120
5.26		BNP-tillväxt...........................................................................................................	122
5.27		Arbetslöshet ..........................................................................................................	122
6.1	Marginalskatt på arbetsinkomster 2011 med de åtta parametrarna markerade
		i figuren................................................................................................................	130
6.2	Förhöjt grundavdrag i kronor per år för personer över 65 år enligt gällande
		regler (grå linje), enligt förslaget i promemorian (svart streckad linje) och
		enligt förslaget om ytterligare förhöjt grundavdrag (svart linje).....................	135
6.3	Procentuell förändring av justerad disponibel inkomst 2011 för personer
		över 65 år efter decilindelad inkomst.................................................................	137
6.4	Procentuell förändring av justerad disponibel inkomst 2011 till följd av det
		ytterligare förhöjda grundavdraget efter kön och åldersgrupp ........................	137
7.1	Totala skatteintäkter................................................................................................		153
7.2	Prognosfel för totala skatteintäkter 1999–2008 ....................................................		155
7.3	Skatt på arbete 2000–2014 ......................................................................................		155
7.4	Arbetade timmar, timlön och lönesumma .............................................................		157
7.5	Transfereringsinkomster som andel av underlaget för skatt på arbete.................		158
7.6	Antal personer som betalar statlig inkomsskatt....................................................		159
7.7	Kapitalvinster, aktieprisindex och fastighetsprisindex..........................................		160
7.8	Skatt på företagsvinster...........................................................................................		161
7.9	Hushållens konsumtion i löpande priser och underliggande intäkter från
		mervärdesskatt 1996–2014 .................................................................................	162
7.10		Mervärdesskatteintäkterna från hushållens konsumtion uppdelat på olika
		varugrupper .........................................................................................................	162
7.11		Skattekvot 1980–2014 ...........................................................................................	164
8.1	Skillnad mellan utgiftsprognos för 2010 och ursprungligt anvisade medel på
		statsbudgeten för 2010 för vissa utgiftsområden..............................................	210
9.1	Skatteintäkter och statsbidrag 2002–2014 .............................................................		217
9.2	Sociala naturaförmåner............................................................................................		220
9.3	Volymindex för grundskola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård.....................		220
9.4	Kommunal konsumtion i fasta priser.....................................................................		220
9.5	Olika beräkningar av kommunal konsumtion i fasta priser .................................		222
9.6	Kostnadsandelar ......................................................................................................		222
9.7	Styckkostnader i förskola, grundskola och äldreomsorg......................................		223
9.8	Barnantal och kostnader i förskolan ......................................................................		223

	PROP. 2010/11:1
9.9 Elevantal och kostnader i grundskolan..................................................................		223
9.10	Antalet äldre och kostnader i äldreomsorgen .....................................................	224
9.11	Utvecklingen av det ekonomiska resultatet före extraordinära poster i
	kommuner och landsting ...................................................................................	225
9.12	Kommunfinansierad sysselsättning och sysselsättning i kommunsektorn.......	227
9.13	Antal arbetade kommunfinansierade timmar och antalet arbetade timmar i
	kommunsektorn .................................................................................................	227
9.14	Sysselsättningen i kommunerna och i kommunsektorn som helhet (inkl.
	plusjobb) .............................................................................................................	228
10.1	Inkomster och utgifter .........................................................................................	234
10.2	Statsbudgetens saldo 2000–2014..........................................................................	237
10.3	Utvecklingen av kommunsektorns inkomster och utgifter samt finansiella
	sparande ..............................................................................................................	240
10.4	Den offentliga sektorns tillgångar och skulder 1998-2009 ................................	241
10.5	Den offentliga sektorns finansiella förmögenhet ...............................................	241
10.6	Statsskuldens utveckling 2000–2014 ...................................................................	242
10.7	Den konsoliderade bruttoskulden.......................................................................	243
10.8	Den offentliga sektorns finansiella sparande 2010 i EU länderna .....................	244
10.9	Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld 2010 .................................	244
11.1	Myndigheternas investeringslån juni 2000–juni 2009 ........................................	250

PROP. 2010/11:1

framgångsrik integration av invandrare och flyktingar bygger på möjlighet till arbete och egen försörjning. Många invandrare har en fast förankring på arbetsmarknaden och det är avgörande för nyanländas etablering att få möjlighet att arbeta så snart som möjligt. Ett ökat och snabbt arbetsmarknadsinträde medför omedelbara positiva kommunala och statliga ekonomiska effekter i form av både ökade skatteintäkter och minskade transfererings- kostnader. Det är mot denna bakgrund angeläget att ta tillvara de nyanländas potential, men även att fortsätta arbetet med en förbättrad integration.

Regeringen sätter utbildningen i fokus. I denna budgetproposition föreslås och aviseras bl.a. insatser för fortbildning av lärare, utökad undervisningstid i matematik i grundskolan och ett lärlingssystem i gymnasiet.

Ett omfattande reformarbete har pågått inom trygghetssystemen under den gångna mandat- perioden. Den passivitet som tidigare präglade processen har ersatts med aktiva åtgärder. Stora förändringar leder alltid till oro för att enskilda kommer i kläm, något man måste vara ödmjuk inför. Under denna mandatperiod är den politiska uppgiften framför allt att vårda de reformer som genomförts och se till att de får avsedd effekt och inte oönskade effekter.

Regeringen vidtar ytterligare åtgärder för att minska krisens ofärdseffekter och värna den offentligt finansierade välfärden. I denna budgetproposition läggs förslag om bl.a. ytterligare sänkt inkomstskatt för pensionärer och höjda bostadsbidrag till familjer med barn. Kommunsektorn tillförs ett extra statsbidrag 2011 på 3 miljarder kronor för att stödja välfärden och jobben. En rad nya åtgärder föreslås för att förbättra sjukvården och äldreomsorgen.

Sverige ska ta ett särskilt ansvar för att bekämpa hoten mot klimatet och vår miljö. I regeringens förslag ingår bl.a. åtgärder för att minska utsläppen från bilar och satsningar på havsmiljö, miljöteknik och energiforskning.

För hela mandatperioden presenterar regeringen skarpa förslag och reformambitioner som uppgår till ca 33 miljarder kronor.

I reformambitionerna ingår stimulans av jobb och minskat utanförskap genom bl.a. ytterligare sänkt skatt med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare samt halverad moms för restaurang- och cateringtjänster.

Regeringen vill införa en allmän inkomstförsäkring vid arbetslöshet. Hur en sådan ska utformas utan att få negativa effekter på arbetsmarknadens funktionssätt är dock komplicerat och frågan utreds av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.

Reformambitionerna betingas av ordning och reda i de offentliga finanserna. Det kan bli nödvändigt att avstå från att genomföra reformer eller skjuta på dem, eller tillföra ytterligare finansiering, om den ekonomiska utvecklingen blir svagare än väntat.

På detta sätt tar regeringen fortsatt ansvar för Sverige och värnar en trygg utveckling där fler kommer i arbete och välfärden kan stärkas.

Återhämtning ska vårdas och arbetslösheten pressas tillbaka

Sverige har klarat sig bättre än de allra flesta andra länder genom den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen på 1930-talet. Återhämtningen i den svenska ekonomin är bredare och kraftigare än vad som bedömdes i 2010 års ekonomiska vårproposition. Både den inhemska efterfrågan och exporten är viktiga drivkrafter i konjunkturåterhämtningen.

Den smärtsamma finanspolitiska konsolidering som pressar många andra länders ekonomier kommer inte att bli nödvändig i Sverige. Tack vare den starka offentligfinansiella positionen tillhör Sverige ett av de OECD- länder som kunnat bedriva den mest expansiva finanspolitiken för att dämpa fallet i produktionen och sysselsättningen. Välfärdens kärna har värnats och drastiska nedskärningar har kunnat undvikas. Regeringen har riktat särskilda insatser till grupper som drabbats mer än andra av krisen. De omfattande reformer som regeringen har genomfört under den gångna mandatperioden för att stärka arbetslinjen ökar inte bara den varaktiga sysselsättningen utan bidrar även till att lindra krisens effekter.

BNP bedöms öka med 4,8 procent 2010, vilket är en upprevidering med 2,3 procent- enheter jämfört med bedömningen i 2010 års ekonomiska vårproposition.

Tabell 1.1 Nyckeltal för svensk ekonomi

Procentuell förändring om annat ej anges

	2009	2010	2011	2012	2013	2014
BNP	-5,1	4,8	3,7	3,4	3,3	2,8
BNP-gap1	-5,7	-3,3	-2,5	-1,6	-1,1	-0,5
Sysselsatta2	-2,1	1,0	1,1	1,2	1,3	1,2
Arbetade timmar	-2,6	1,9	1,1	1,4	1,5	1,3
Arbetslöshet3	8,3	8,4	8,0	7,4	6,7	6,0
Löner4	3,4	2,5	2,6	3,1	3,3	3,4
KPI5	-0,3	1,2	1,5	1,9	2,4	2,6
Finansiellt sparande6	-1,2	-1,3	-0,4	1,0	2,0	2,9
Statsskuld7	37,0	34,6	32,4	29,7	25,7	21,1

1I procent av potentiell BNP.

215–74 år.

3I procent av arbetskraften, 15–74 år.

4Mätt enligt konjunkturlönestatistiken.

5Årsgenomsnitt.

6Offentliga sektorns finansiella sparande i procent av BNP.

7I procent av BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Sysselsättningen fortsätter att öka i högre takt än tidigare beräknat och arbetslösheten faller tillbaka snabbare än tidigare bedömts (se diagram 1.1 och 1.2). Arbetslösheten bedöms bli 8,4 procent 2010, vilket är betydligt lägre än bedömningen i den ekonomiska vår- propositionen 2010 då arbetslösheten förutsågs bli 9,2 procent 2010. Samtidigt förväntas nedgången av arbetslösheten bli förhållandevis måttlig eftersom arbetskraften fortsätter att växa, bl.a. till följd av regeringens politik. De bestående negativa ekonomiska effekterna av krisen bedöms bli mindre än vad som tidigare har antagits.

Diagram 1.1 Arbetslöshet

Procent av arbetskraften 15–74 år

12
11
10
9
8
7
6
5
4					VÅP10			BP11
3					VÅP10			BP11
3
2
89	91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

									PROP. 2010/11:1
Diagram 1.2 Sysselsättning
Tusental personer, 15-74 år
4 800
4 700					VÅP10			BP11
					VÅP10			BP11
4 600
4 500
4 400
4 300
4 200
4 100
4 000
89	91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13
Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

De ekonomiska problemen är inte över. Även om BNP och sysselsättningen ökar i oväntat god takt innebär det stora fallet i BNP i krisens inledning att resursutnyttjandet i ekonomin alltjämt är lågt. Sverige befinner sig fortfarande i en lågkonjunktur med hög arbetslöshet. Osäkerheten är stor om utvecklingen i vår omvärld, inte minst till följd av de offentligfinansiella problemen i många andra länder. Det pekar på att riskerna för en svagare återhämtning i USA och Europa har ökat jämfört med bedömningarna i den ekonomiska vårpropositionen. Hårt skuldsatta länder ska finansiera sina underskott samtidigt som många europeiska banker ska refinansiera sin verksamhet. Det innebär en risk för att det blir svårare och dyrare att låna och det kan i sin tur skapa förnyad stress på finansmarknaderna. Det finns därför skäl att vara fortsatt vaksam.

Återhämtningen kan emellertid ske snabbare än prognostiserats. Framåtblickande indikatorer är mycket positiva. Sammantaget överväger dock de negativa riskerna för den ekonomiska utvecklingen. Detta kan leda till att återhämtningen i Sverige fördröjs eller, i värsta fall, till en andra konjunkturnedgång. Den ekonomiska politiken måste därför utformas med stor försiktighet och med tillräckliga säkerhetsmarginaler för att minimera riskerna.

Säkerställa överskott har högsta prioritet

Sveriges starka offentligfinansiella läge har visat sig vara helt avgörande för att möta den finansiella och ekonomiska krisen. Det gäller att säkerställa Sveriges förmåga att kunna möta en eventuell ny ekonomisk nedgång. Överskotts- målet ska upprätthållas och uppsatta utgiftstak

Tabell 1.2 Reformer i budgetpropositionen för 2011

Miljarder kronor

	2010	2011	2012	2013	2014
Full sysselsättning och
minskat utanförskap
Arbetsmarknadspolitiskt		1,4	0,6	0,3	0,1
paket
-Förstärkning av		2,1	1,2	0,7	0,1
arbetsmarknadspolitiska		2,1	1,2	0,7	0,1
arbetsmarknadspolitiska
insatser
-Indirekta effekter av		-0,7	-0,6	-0,3	0
-Indirekta effekter av
förstärkta insatser

Integration		0,1	0,1	0,1	0,1

Entreprenörskap och
hållbar tillväxt	2,01,2	0,4	0,4	0,4	0,4
Höjt schablonavdrag vid
andrahandsuthyrning av
bostäder		0,1	0,1	0,1	0,1

Ökad kunskap	0,51	1,2	1,9	2,2	1,9
Värna och utveckla
välfärden, minska
krisens ofärdseffekter

Kommuner		3,0

Pensionärer		2,5	2,5	2,5	2,5
Hälso- och sjukvård		0,5	1,5	1,5	1,5

Äldrepolitik		0,2	0,2	0,2	0,2

Familjepolitik			0,9	0,9	0,9
Jämställdhet		0,2	0,2	0,2	0,2

Kultur och idrott		0,5	0,6	0,6	0,6

Förbättra miljö och
klimat		0,7	1,1	0,7	0,7

Övriga utgifter och	1,11
inkomster	1,11	2,0	1,4	1,1	0,6
Försvagning av
finansiellt sparande av
förslagen i
budgetpropositionen	1,61
för 2011	1,61	12,8	11,4	10,7	9,7

Anm: Beloppen är avrundade.

1Beloppen avser förslag som lämnas i hösttilläggsbudgeten för 2010.

2Beloppet påverkar inte det finansiella sparandet.

Full sysselsättning och minskat utanförskap

Regeringens viktigaste mål är att öka den varaktiga sysselsättningen och att minska utanförskapet. En viktig uppgift nu är att vidta de åtgärder som behövs för att arbetslösheten inte ska bita sig fast. Insatser bör genomföras för att såväl öka arbetsutbudet som att öka efterfrågan på arbetskraft. Detta gäller särskilt för grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden. Regeringen presenterar i denna proposition åtgärder utformade för korttidsarbetslösa, ungdomar och långtids- arbetslösa. Förstärkta resurser föreslås för

PROP. 2010/11:1

arbetspraktik och coachning, ökade incitament för unga som saknar grund- eller gymnasie- utbildning att slutföra sina studier, fler utbildningsplatser på yrkesvux samt för en förstärkning av det särskilda anställningsstödet 2011 och 2012. Volymerna i de arbetsmarknads- politiska programmen ska efter hand återgå till nivåerna innan krisen. För att fortsätta att bekämpa utanförskapet för de utrikes födda föreslås bl.a. förbättringar av sfi-lärarnas kompetens inom ramen för lärarlyftet, förstärkning av instegsjobben och ökade resurser till skolor i utsatta områden.1

Det är avgörande att säkra att jobben ökar tidigt i återhämtningen och att flaskhalsar inte hindrar en snabb och stark sysselsättnings- tillväxt. För att bl.a. underlätta rörligheten på arbetsmarknaden stimuleras utbudet av bostäder genom höjt schablonavdrag vid andrahands- uthyrning av privatbostad.

Ett dynamiskt näringsliv med nya och växande företag ökar sysselsättningen och bidrar till finansieringen av vår gemensamma välfärd. Regeringen föreslår därför ytterligare reformer för att förbättra villkoren för företagare. För att stärka innovationsklimatet föreslås bl.a. en satsning på Almis rådgivnings- och mentor- verksamhet, innovationsfinansiering genom Innovationsbron och ytterligare satsningar på regelförenkling för företagen. En särskild satsning görs redan 2010 om 2 miljarder kronor för att stärka utvecklingskraften i norra Sveriges inland, genom satsningen Inlandsinnovation.

Ökad kunskap

Utbildningspolitiken ställs i fokus för regeringens fortsatta reformarbete. Ett väl fungerande utbildningssystem är avgörande för en ökad varaktig sysselsättning och ett minskat utanförskap samt stärker Sveriges konkurrens- kraft. På samma sätt är forskning, utveckling och innovation centrala delar av tillväxtpolitiken. Tyngdpunkten i satsningarna inom utbildnings- området ligger på grundskolan. Både kvantiteten av och kvaliteten på utbildningen ska öka. Inom utbildningsområdet föreslår regeringen satsningar som bl.a. innefattar fortbildning för lärare, utökad undervisningstid i matematik i grundskolan, ett utbyggt lärlingssystem i

1 Sfi = Svenska för invandrare.

PROP. 2010/11:1

gymnasiet och på komvux samt införande av betyg från årskurs 6. Studiemedlen höjs fr.o.m. höstterminen 2011. Regeringen föreslår vidare bl.a. att elevhälsan i skolan och kvaliteten i högskolan ska stärkas.

Värna och utveckla välfärden och minska krisens ofärdseffekter

Den ekonomiska krisen har drabbat många människor hårt. Många har förlorat jobbet och är fortfarande arbetslösa. Andra har tvingats till krävande omställningar för att försörja sig och sin familj. För vissa grupper har inkomsterna utvecklats svagt eller fallit till följd av krisen och arbetslösheten. Regeringen fortsätter därför att prioritera att minska krisens ofärdseffekter. Inkomstkatten för pensionärer ska sänkas genom ytterligare en höjning av det förhöjda grundavdraget. För att framför allt stärka ensamstående föräldrars ekonomiska situation föreslås att barndelen i bostadsbidraget höjs.

Välfärdens kärnverksamhet och åtgärder för att minska krisens ofärdseffekter prioriteras högt i denna budgetproposition. En god folkhälsa motverkar klyftor i samhället, minskar riskerna att människor lämnar arbetslivet i förtid, ger bättre livskvalitet och ger friska år att lägga till ett längre liv. Stärkt hälsa hos barn och unga ökar möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden och få ett bättre liv. Inom hälso- och sjukvården föreslås satsningar med inriktning på bl.a. ökad patientsäkerhet och ett tredje steg i tandvårdsreformen. Inom äldrepolitiken föreslås bl.a. prestationsbaserade statsbidrag till kommuner och landsting för att stärka helhetssynen i vården och omsorgen om äldre. För att värna välfärden och jobben föreslås att kommunsektorn 2011 tillfälligt tillförs ett extra statsbidrag på 3 miljarder kronor, utöver de 5 miljarder kronor för 2011 och framåt som aviserats tidigare.

Förbättra miljö och klimat

Klimatförändringarna är vår tids största utmaning och kräver globala lösningar. Fortsatta satsningar behövs för att på ett kostnadseffektivt sätt minska utsläppen av växthusgaser. Fr.o.m. den 1 januari 2011 möjliggörs en ökning av den skattebefriade låginblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel. Vidare föreslås att ett demonstrationsprogram för elbilar och laddhybrider skapas samt att en supermiljöbilspremie för bilar med låga utsläpp införs. Satsningar föreslås också beträffande

havsmiljö, miljöteknik och energiforskning. En handlingsplan för att identifiera, begränsa och fasa ut farliga kemikalier ska utarbetas.

Regeringens reformambitioner framöver

Regeringens politik ska även fortsättningsvis inriktas mot strukturellt riktiga reformer som ytterligare stärker ekonomins funktionssätt. Regeringens reformambitioner för mandat- perioden genomförs bara i den takt överskott kan säkras.

Politikens huvudinriktning är alltjämt att stärka arbetslinjen. Alla som kan ska ges chansen att delta i arbetslivet. På detta sätt minskas klyftorna och så kan välfärden finansieras uthålligt. När sysselsättningen ökar och arbetslösheten faller är det centralt att säkra att arbetsmarknaden fungerar väl så att uppgången inte bryts i förtid. Att stimulera arbetsutbudet, fortsatt stärka drivkrafterna att arbeta och till yrkesmässig och geografisk rörlighet samt skapa bättre förutsättningar att anställa och starta företag är avgörande för en rättvis fördelning och en utveckling av välfärden.

För att minska utanförskapet, öka den varaktiga sysselsättningen och göra det mer attraktivt att starta och driva företag vill regeringen ytterligare förstärka jobbskatte- avdraget. När individer och familjer får mer kvar i plånboken efter skatt ökar dessutom självständigheten och möjligheterna att forma sina egna liv. Regeringen anser att en skillnad i inkomstbeskattning mellan löntagare och pensionärer inte har ett egenvärde. Därför är ambitionen att gradvis minska inkomst- skatteskillnaden och ett förstärkt jobb- skatteavdrag bör därför kombineras med sänkt skatt för pensionärer. Ambitionen är också att höja den nedre gränsen för statlig inkomstskatt i syfte att färre personer med vanliga inkomster ska betala statlig inkomstskatt. Regeringen avser vidare att sänka mervärdesskatten för restaurang- och cateringtjänster samtidigt som skatten på alkohol och tobak höjs.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen är en god grund för en väl fungerande arbetsmarknad. Vissa grupper som ungdomar och utrikes födda har dock svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket föranleder mindre justeringar av gällande regler och andra åtgärder.

Regeringen vill införa en allmän inkomst- försäkring vid arbetslöshet. Hur en sådan ska utformas utan att få negativa effekter på arbetsmarknadens funktionssätt är dock komplicerat och frågan utreds av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.

Forskning och infrastruktur är två centrala områden för att Sverige ska stå väl rustat inför framtiden. Båda dessa områden har prioriterats högt under den gångna mandatperioden och nya satsningar avses genomföras.

Regeringen avser att se över beskattningen av sparande i aktier och andra värdepapper i syfte att förenkla regler och effektivisera administrationen. Även företagsbeskattningen ska ses över med inriktning att skapa ett robust system som leder till fler investeringar och ökad välfärd. Ambitionen är att införa avdragsrätt för gåvor till hjälpverksamhet.

Den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöanpassade bilar är viktig för att driva fram den senaste och bästa tekniken vad gäller miljöfordon. Regeringen har därför som reformambition att förlänga den tidsbegränsade nedsättningen för de bilar som är utrustade med den senaste och bästa tekniken för drift med elektricitet eller annan gas än gasol. Regeringen avser återkomma med ett detaljerat förslag under 2011 om vilka bilar som nedsättningen kommer att omfatta.

Trycket på rättsväsendet är fortsatt högt. För att människor ska känna trygghet krävs inte bara ett fungerande polisväsende utan också brottsförebyggande insatser och ett rättsväsende där alla delar kan arbeta effektivt.

Effekter av regeringens politik

Regeringen har sedan 2006 genomfört en rad reformer som gjort det mer lönsamt att arbeta samt enklare och billigare att anställa, samtidigt som matchningen på arbetsmarknaden har förbättrats. Utbud av och efterfrågan på arbetskraft har stimulerats. Bedömningen är att de hittills vidtagna strukturreformerna, inklusive de reformer som föreslås i denna proposition, varaktigt ökar sysselsättningen med ca 140 000 personer på lång sikt.

Reformerna påverkar emellertid inte enbart sysselsättningen. De minskar också antalet sjukfrånvarande och bidrar till att de redan sysselsatta arbetar mer. Sammantaget bedöms de

PROP. 2010/11:1

hittills vidtagna åtgärderna samt de reformer som föreslås och aviseras i denna proposition varaktigt öka antalet arbetade timmar med 5,0 procent på lång sikt, vilket omräknat motsvarar ca 200 000 årsarbetskrafter. Jobbskatteavdraget bedöms bidra med drygt hälften av denna ökning.

För att möta krisen har regeringen också förstärkt och temporärt kompletterat tidigare genomförda åtgärder i syfte att motverka en lägre sysselsättning på längre sikt, exempelvis genom åtgärder som upprätthåller sökaktiviteten och genom en utvidgning av de arbetsmarknads- och utbildningspolitiska programmen. Dessa åtgärder bedöms dämpa krisens effekter på den varaktiga sysselsättningen med 25 000 personer.

Den samlade politiken under perioden 2006– 2011 bedöms öka hushållens justerade disponibla inkomst med i genomsnitt 6,9 procent. På sikt kommer de med lägst inkomster att gynnas mest.

1.2Övergripande mål för den ekonomiska politiken

Den ekonomiska politikens huvuduppgift är att skapa en så hög varaktig välfärd som möjligt genom hög uthållig tillväxt, hög varaktig sysselsättning, välfärd som kommer alla till del och ekonomisk stabilitet.

Politiken ska bidra till tillväxt och sysselsättning

För att förbättra förutsättningarna för god ekonomisk tillväxt är åtgärder som bidrar till att öka sysselsättningen, investeringarna och produktiviteten avgörande. Den ekonomiska tillväxten måste dessutom vara förenlig med en god miljö och hälsa, dvs. den ska vara uthållig.

För att uppnå en varaktigt hög sysselsättningsnivå krävs att det lönar sig att arbeta. För dem som i dag står utanför arbetsmarknaden ska det löna sig att ta ett jobb och för dem som har ett jobb ska det löna sig att arbeta mer eller ta ett jobb med större ansvar.

Goda villkor för företagande är avgörande för ekonomisk tillväxt. För att uppnå en hög nivå på de privata investeringarna krävs att Sverige har ett bra företagsklimat. Politiken ska också bidra

PROP. 2010/11:1

statsfinansiella situationen i omvärlden. En svagare tillväxt i länder med stora statsfinansiella problem riskerar leda till att återhämtningen i konjunkturen i Sverige går långsammare och i värsta fall till en andra konjunkturnedgång.

1.3.2Svensk BNP ökar starkt 2010 och 2011

Svensk ekonomi har utvecklats starkt den senaste tiden och framåtblickande indikatorer tyder på en fortsatt stark och bred återhämtning under hösten 2010. Både den inhemska

1.3.1Återhämtningen i världen fortsätter efterfrågan och exporten är viktiga drivkrafter

trots statsfinansiella problem

Världsekonomin fortsätter att återhämtas efter den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. En bidragande orsak till återhämtningen är de ekonomisk-politiska åtgärder som har vidtagits av regeringar och centralbanker runt om i världen. Den expansiva finanspolitiken har dock bidragit till att försämra ofta redan ansträngda statsfinanser i många OECD-länder.

Den mest sannolika utvecklingen för de närmaste åren är att den globala konjunktur- återhämtningen fortsätter och att världshandeln ökar. Återhämtningen i omvärlden går dock in i en lugnare fas. Den statsfinansiella situationen i flertalet länder i EU och i USA medför att regeringarna där måste genomföra stora finanspolitiska åtstramningar för att minska budgetunderskotten. Åtstramningarna väntas dämpa BNP-tillväxten i dessa länder de närmaste åren, något som i sin tur håller tillbaka tillväxten i exporten och därmed konjunktur- återhämtningen i Sverige.

Diagram 1.3 Svensk BNP

Procentuell förändring

10								1 000
8		Procentuell förändring (vänster skala)						900
8		Miljarder kronor per kvartal (höger skala)						900
		Miljarder kronor per kvartal (höger skala)
6								800
4								700
2								600
0								500
-2								400
-4								300
-6								200
70	75	80	85	90	95	00	05	10

för återhämtningen. Trots en stark återhämtning under 2010 är emellertid resursutnyttjandet i ekonomin lågt.

Förutsättningarna för en fortsatt stark och bred återhämtning är goda även framöver. En fortsatt expansiv penningpolitik i kombination med regeringens reformer, t.ex. jobb- skatteavdraget, höjda statsbidrag till kommunerna och sänkt skatt för pensionärer, bidrar till att hushållens reala disponibla inkomster ökar. En ökning i sysselsättningen har också en positiv effekt på konsumtionen och investeringarna. Samtidigt har den djupa lågkonjunkturen medfört att hushållen har ökat sparandet av försiktighetsskäl, vilket har lett till en historiskt hög sparkvot. Framöver bedöms försiktighetssparandet minska i takt med att arbetsmarknaden förbättras, vilket bidrar till att konsumtionen ökar relativt starkt de närmaste åren.

Den ökande världshandeln bidrar till en ökad efterfrågan på svenska exportvaror. Samtidigt ökar investeringarna i takt med att kapacitetsutnyttjandet stiger. Sammantaget bedöms BNP stiga med 4,8 procent 2010 och med 3,7 procent 2011 (se tabell 1.3).

Under 2012–2014 fortsätter återhämtningen och resursutnyttjandet närmar sig balans i slutet av 2014. Att återhämtningen går snabbare än vad som tidigare förutsågs medför att de permanenta effekterna av krisen bedöms bli mindre än vad som tidigare antagits. Det medför att BNP kan växa snabbare och nå en högre nivå utan att resursutnyttjandet blir ansträngt.

Anm.: BNP i fasta priser, referensår 2009. Kvartalsvärdena är säsongrensade. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

PROP. 2010/11:1

Tabell 1.3 Nyckeltal

Procentuell förändring om annat ej anges

Utfall 2009, prognos 2010–2014

	2009	2010	2011	2012	2013	2014
BNP	-5,1	4,8	3,7	3,4	3,3	2,8
Produktivitet1,2	-2,6	2,8	2,5	2,3	1,8	1,6
Arbetade timmar2	-2,6	1,9	1,1	1,4	1,5	1,3
Sysselsatta3	-2,1	1,0	1,1	1,2	1,3	1,2
Arbetslöshet4	8,3	8,4	8,0	7,4	6,7	6,0
BNP-gap5	-5,7	-3,3	-2,5	-1,6	-1,1	-0,5
Löner6	3,4	2,5	2,6	3,1	3,3	3,4
KPI7	-0,3	1,2	1,5	1,9	2,4	2,6

1I hela ekonomin.

2Kalenderkorrigerad.

315–74 år.

4Andel av arbetskraften 15–74 år.

5Procent av potentiell BNP.

6Timlön enligt Konjunkturlönestatistiken.

7Årsgenomsnitt.

Källor: Statistiska centralbyrån, Medlingsinstitutet och egna beräkningar.

1.3.3Tydlig återhämtning på arbetsmarknaden

Den starka produktionsökningen och den tilltagande optimismen i näringslivet bidrar till stigande sysselsättning och allt mer positiva anställningsplaner. Sysselsättningen i tjänste- sektorerna vände upp redan under hösten 2009 och har fortsatt att öka under 2010. Inom industrin började både produktionen och sysselsättningen stiga i början av 2010. Framåtblickande indikatorer som anställnings- planer och nyanmälda lediga platser, pekar på en fortsatt uppgång i sysselsättningen under hösten.

I takt med att efterfrågan och produktionen stiger de kommande åren fortsätter sysselsättningen och antalet arbetade timmar att öka i framför allt tjänstesektorn. Sammantaget bedöms antalet sysselsatta stiga med ca 220 000 personer från 2010 till 2014 till följd av konjunkturåterhämtningen, regeringens politik samt att befolkningen i arbetsför ålder ökar. Arbetslösheten faller därmed tillbaka. Nedgången blir dock måttlig de närmaste åren eftersom arbetskraften fortsätter att växa av samma skäl som sysselsättningen stiger.

Sammantaget bedöms	arbetslösheten	bli
8,4 procent 2010 för att	därefter falla	till
6,0 procent 2014 (se diagram 1.4).

Som en följd av det låga resursutnyttjandet bedöms såväl priser som löner stiga långsamt de närmaste åren.

Diagram 1.4 Arbetslöshet
Procent av arbetskraften, 15-74 år
12
10
8
6
4
2
0
89	91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

1.3.4En mer stabil finansmarknad

De omfattande extraordinära åtgärder som regeringar och centralbanker vidtog hösten 2008 medförde att en finansiell härdsmälta kunde undvikas. Därefter har marknaderna steg för steg börjat fungera allt bättre, men betydande risker kvarstår. Under våren ökade osäkerheten åter till följd av de statsfinansiella problemen i flera länder. De åtgärder som vidtogs i samband med den statfinansiella krisen och EU:s stresstest av de europeiska bankerna har dock bidragit till att osäkerheten om det europeiska banksystemet minskat.

Likviditetssituationen för de europeiska bankerna har förbättrats jämfört med den situation som rådde under den senare delen av våren, men läget har ännu inte normaliserats. Bankerna kan nu i högre grad finansiera sig själva på marknaden utan stöd av statliga garantier, men till en högre kostnad än innan krisen. Samtidigt var förhållandena på finansmarknaden precis innan den finansiella krisen utbröt onormalt gynnsamma med riskpremier nedpressade till nivåer som inte var långsiktigt hållbara. Det finns dock kvarstående risker med finansieringen för de europeiska bankerna och företagen kopplade till ett stort statsfinansiellt finansieringsbehov framöver för de länder som har stora budgetunderskott.

Sammantaget är läget på finansmarknaderna nu mer stabilt, men det finns skäl att vara fortsatt vaksam.

PROP. 2010/11:1

Effekter av hög offentlig skuldsättning

Höga skuldnivåer och en betydande försämring av de offentliga finanserna i många länder kommer att bidra till en utdragen återhämtning i den globala ekonomin och verka återhållande på den långsiktiga tillväxten. Detta kommer också få inverkan på den svenska tillväxten.

Snabbt ökande skulder i många länder

I de flesta av de utvecklade länderna har den offentliga skulden ökat snabbt i den finansiella krisens spår. OECD:s bedömning är att skuldsättningsgraden i USA kommer att öka från 62 till 95 procent av BNP mellan 2007 och 2011, i Japan från 167 till 205 procent av BNP och i EMU-området från 71 till 97 procent av BNP.

Orsakerna till de höga skuldnivåerna är flera. Redan innan krisen var skuldnivåerna i många länder höga. Detta var en följd av att skulderna sedan 1970-talet ökat kraftigt vid konjunkturnedgångar och därefter inte återgått till tidigare nivåer i goda tider. Sverige har brutit detta mönster sedan mitten av 90-talet och även den senaste finanskrisen innebar endast en marginellt högre skuld i Sverige medan den i många andra länder förde med sig en dramatisk ökning av skuldkvoten. Orsaken var att Sverige i goda tider behöll tillräckliga marginaler i de offentliga finanserna för att kunna möta krisen utan en kraftigt ökande skuldsättning.

Den skuldökning som har skett i många andra länder i samband med finanskrisen kan i relativt liten utsträckning förklaras av finanspolitiska stimulanser och stödet till den finansiella sektorn. Dessa orsaker har endast stått för omkring en tiondel vardera av skuldökningen.2 De främsta orsakerna har i stället varit fallande BNP-tillväxt, ett förhållandevis lågt offentligt sparande före krisen och permanent minskade skatteintäkter till följd av minskade skattebaser.

Diagram 1.5 Okonsoliderad offentlig bruttoskuld, procent av BNP, 1970-2011

250
EMU	Sverige
200
USA	Japan
150
100
50
0
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009

Källa: OECD.

En hög skuldsättning utgör ett hot mot den långsiktiga tillväxten

Både de höga ökningstakterna och nivåerna på de offentliga skulderna hämmar återhämtningen av världsekonomin. Offentlig skuld kan enligt ekonomisk teori antas påverka den långsiktiga tillväxten genom i huvudsak två kanaler:

1.Undanträngning av privata investeringar via stigande räntor. När den offentliga sektorns lånebehov ökar blir det svårare och dyrare för den privata sektorn att låna, bl.a. till följd av en högre räntenivå på riskfria placeringar. Vid osäkerhet om huruvida skulden kan hanteras stiger därtill riskpremien för den offentliga sektorn. Om räntan stiger för den offentliga sektorn stiger som regel också räntan för företag och hushåll, vilket ytterligare minskar de privata investeringarna. Därtill tränger stigande offentliga ränteutgifter undan andra offentliga utgifter.

2.En negativ tillväxteffekt av de högre skatter som krävs för att finansiera högre räntebetalningar.

Huvuddelen av senare års forskning inom detta område visar ett signifikant samband mellan skuldutvecklingen och räntan i enskilda länder.3

		3 För en översikt, se t.ex. Haugh, D., P. Ollivaud och D. Turner (2009),
	2 IMF (2010), Fiscal Monitor, Maj 2010.
	2 IMF (2010), Fiscal Monitor, Maj 2010.	What drives sovereign risk premiums? An analysis of recent evidence

Många studier visar att effekten på räntan av skulden är icke-linjär i meningen att effekten av en skuldökning är större för länder med relativt hög skuldsättningsgrad. Ny forskning visar ett starkt samband mellan höga skuldnivåer (över 90 procent av BNP) och lägre ekonomisk tillväxt. En studie visar att tillväxttakten i BNP skiljer sig cirka 2 procentenheter mellan länder med låg skuldsättningsgrad (under 30 procent) och länder med hög skuldsättningsgrad (över 90 procent).4 Det är därför oroande att många länder förväntas nå den senare nivån under de kommande åren. Enligt den Internationella valutafonden (IMF) kan den potentiella tillväxttakten i de utvecklade länderna aggregerat minska med över en halv procent om inte skuldsättningsgraden återvänder till nivåerna innan krisen.5 Det finns även forskning som visar att välfärdsnivån kan minska av hög offentlig skuldsättning genom att denna skuldsättning kan vara förenad med en försvagning av växelkursen.

Forskningen på området visar sålunda att de skuldnivåer som många länder förväntas nå de närmaste åren riskerar att minska den långsiktiga tillväxten. Vid höga skuldnivåer ökar därtill risken för en negativ skulddynamik, vilket kan ge en okontrollerbar skuldutveckling. Skulden växer då okontrollerat till följd av att det inte finns tillräckliga intäkter för att betala räntorna och att nya lån tas för att betala ränteutgifterna, vilket i sin tur leder till behov av ytterligare lån med en allt högre ränta. Ju högre skulden och räntan är desto högre måste det primära sparandet (finansiellt sparande exklusive räntor) vara för att skulden ska stabiliseras eller minska. För de länder som har behov av konsolidering är det nödvändigt att trovärdigt redovisa hur dessa avses genomföras. Annars stiger räntorna för dessa länder och de får därmed större svårigheter att hålla skulden under kontroll.

Att minska skulderna kan minska tillväxten på kort sikt

De stora underskotten och de höga skuldnivåerna ställer krav på betydande

from the Euro area, Economics Department Working Papers, No. 718, OECD.

4 Reinhart, C. and K. Rogoff (2010), Growth in a Time of Debt, American Economic Review, vol. 100(2), s. 573-578.

5 IMF (2010), Fiscal Monitor, Maj 2010.

PROP. 2010/11:1

konsolideringar av de offentliga finanserna. IMF bedömer att det finns behov av en varaktig konsolidering på i genomsnitt 8,7 procent av BNP för de utvecklade länderna för att skulden ska ligga under 60 procent 2030 och 6,5 procent för att skuldsättningen ska återvända till nivån före krisen. Beräkningar från EU-kommissionen visar att med de konsolideringar som hittills presenterats i EMU-länderna förväntas skuldsättningsgraden vara ökande fram till 2020. För Sverige bedöms i stället bruttoskulden minska kraftigt, till under 30 procent av BNP 2020.

Diagram 1.6 Utvecklingen av den konsoliderade brutto- skulden innefattande de hitintills annonserade budgetförstärkningarna, Sverige och EMU-länderna, procent av BNP

250
EMU	Sverige
200
USA	Japan
150
100
50
0
1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009

Anm. Framskrivningen baseras på planerade budgetförstärkningar enligt 2010- års Konvergensprogram. Hänsyn har tagits till de förväntade ökade kostnaderna av en åldrande befolkning. Hänsyn har inte tagits till skuldutvecklingens effekt på tillväxten. Skatteintäkterna har antagits återgå till 2007 års nivåer.

Källa: European Commission (2010), Public Finances in the EMU–2010.

Samtidigt som det är nödvändigt med en betydande konsolidering för att ta ned skuldnivåerna och undvika en accelererande skuld kan detta på kort sikt verka hämmande för tillväxten. Detta gäller i synnerhet om räntan redan i utgångsläget är låg och därigenom inte kan sänkas för att motverka en åtstramande finanspolitik. Det är troligt att den typ av konsolidering som krävs kommer att ha en kortsiktigt negativ effekt på tillväxten i de aktuella länderna. För länder med stora skulder kan det dock finnas s.k. omvända effekter av en konsolidering, dvs. att den ekonomiska aktiviteten ökar till följd av det ökade offentliga sparandet.6 Effekten på tillväxten i de länder som

6 Alesina, A. (2010), Fiscal adjustments: lessons from recent history, Paper prepared for the Ecofin meeting in Madrid April 15, 2010.

1.4Läget i de offentliga finanserna

1.4.1Det finansiella sparandet stärks snabbt

Den snabba återhämtningen av svensk ekonomi innebär även en stark återhämtning av de offentliga finanserna. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till -1,3 procent av BNP 2010 och -0,4 procent av BNP 2011. Förstärkningen av det finansiella sparandet sker främst genom fallande utgifter, bl.a. till följd av färre arbetslösa, färre sjuka och förtidspensionerade, som tillsammans med en stark BNP-tillväxt bidrar till att de offentliga utgifterna minskar som andel av BNP fram till och med 2014. Samtidigt ligger skatterna på en nivå på omkring 45 procent av BNP under prognosperioden. Det finansiella sparandet beräknas uppgå till 1,0 procent av BNP 2012 för att öka till 2,9 procent av BNP 2014. Förstärkningen av det finansiella sparandet sker främst i staten. Ålderspensionssystemets sparande går mot ett underskott 2014 när pensionsutbetalningarna stiger. Kommun- sektorn redovisar ett svagt negativt sparande samtliga år utom 2010. Det förklaras bland annat av att kommunernas avsättningar till pensionsutfästelser numera påverkar det finansiella sparandet.

Det ljusare läget på arbetsmarknaden och den förbättrade orderingången för svensk exportindustri medför att utvecklingen av de offentliga finanserna förväntas bli starkare än bedömningen i 2010 års ekonomiska vårproposition. Återhämtningen inom industrin innebär högre inkomstskatter från företagen. Den högre sysselsättningen, lägre räntor och förslaget om sänkt inkomstskatt för pensionärer medför att hushållens disponibla inkomster ökar mer. Det möjliggör en högre privat konsumtion och därmed högre intäkter från mervärdesskatt.

Jämfört med prognosen i 2010 års ekonomiska vårproposition har sparandet i kommunsektorn försämrats med ca 5 miljarder kronor under prognosperioden. Till stor del förklaras detta av att nationalräkenskapernas redovisning av kommunernas och landstingens pensionskostnader (se avsnitt 10.2.3) har ändrats.

PROP. 2010/11:1

Tabell 1.4 Den konsoliderade offentliga sektorns finanser

Miljarder kronor

	2009	2010	2011	2012	2013	2014
Inkomster	1 607	1 651	1 704	1 788	1 874	1 960
Procent av BNP	51,7	50,2	49,4	49,6	49,6	49,7
Skatter och avgifter	1 435	1 488	1 531	1 607	1 686	1 764
Procent av BNP	46,2	45,2	44,4	44,6	44,7	44,7
Övriga inkomster	172	163	173	181	188	196

Utgifter	1 643	1 692	1 718	1 750	1 798	1 845
Procent av BNP	52,9	51,4	49,8	48,6	47,6	46,8

Finansiellt sparande	-37	-41	-14	38	77	115
Procent av BNP	-1,2	-1,3	-0,4	1,0	2,0	2,9
Konsoliderad bruttoskuld	1 295	1 288	1 280	1 244	1 157	1 033
Procent av BNP	41,7	39,1	37,1	34,5	30,7	26,2

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den konsoliderade bruttoskulden beräknas uppgå till 39,1 procent av BNP 2010 och falla till 26,2 procent 2014. Skuldnivån har reviderats ned jämfört med bedömningen i 2010 års ekonomiska vårproposition.

Det finns stor osäkerhet i bedömningen av de offentliga finanserna. På kort sikt kan skatteintäkterna från kapital avvika både uppåt och nedåt. På lite längre sikt utgör utvecklingen på arbetsmarknaden den största osäkerhets- faktorn eftersom omkring 60 procent av de totala skatteintäkterna utgörs av skatt på arbetsinkomster. En sämre utveckling på arbetsmarknaden innebär även ökade utgifter. Om den prognostiserade minskningen i ohälsotalen, främst i sjuk- och aktivitets- ersättningen, inte inträffar innebär även detta högre utgifter. Den sammantagna bedömningen är att riskerna för en sämre utveckling än i huvudscenariot överväger.

Den goda offentligfinansiella utvecklingen gör att Sverige, till skillnad från de flesta andra EU- länder, inte är föremål för ett s.k. underskottsförfarande inom ramen för EU:s stabilitets- och tillväxtpakt. Sverige har respekterat detta regelverk och uppfyllt målen samtliga år sedan det infördes och väntas också göra det under kommande år.

PROP. 2010/11:1

1.5Reformutrymme och vägen till bedömning är att ekonomin närmar sig ett

överskott	balanserat	resursutnyttjande 2014. Enligt
	prognosen	når det finansiella sparandet

1.5.1Betydelsen av att snabbt komma 1 procent av BNP redan under 2012, trots att

tillbaka till överskott

De offentliga finanserna förbättras snabbt i takt med att konjunkturen stärks. Sverige ser ut att kunna återgå till överskott i linje med överskottsmålet när konjunkturläget normaliseras utan att beslut om större förstärkningar av budgeten behöver vidtas. I jämförelse med många andra länder blir vägen tillbaka till överskott därför mindre dramatisk.

Att komma tillbaka till överskott i de offentliga finanserna är viktigt av flera skäl. Som den senaste krisen illustrerat är ordning och reda i de offentliga finanserna en avgörande förutsättning för att kunna hantera de utmaningar som finanspolitiken ställs inför i en sådan situation. Det är viktigt att även kommande lågkonjunkturer kan mötas från en stark offentligfinansiell position. Att komma tillbaka till överskott inom en rimlig tidshorisont är också nödvändigt för att upprätthålla de budgetpolitiska målen och förtroendet för finanspolitiken, vilket i förlängningen krävs för att säkra långsiktigt hållbara offentliga finanser. Vid en bedömning av hur snabbt ett överskott bör uppnås igen, är det samtidigt viktigt, i rådande läge med fortsatt svagt resursutnyttjande och hög arbetslöshet, att finanspolitiken inte är för åtstramande.

Till följd av den djupa konjunkturnedgången har de offentliga finanserna försvagats påtagligt, även om underskotten i ett internationellt perspektiv har varit begränsade. De svenska underskotten är framför allt ett resultat av att de s.k. automatiska stabilisatorerna verkat fullt ut, vilket har varit avgörande för att hålla uppe efterfrågan i ekonomin. Utöver det har regeringen genom stimulansåtgärder aktivt bidragit till att dämpa fallet i sysselsättningen och till att förhindra att arbetslösheten fastnar på en hög nivå.

De offentliga finanserna kommer att stärkas igen när ekonomin återhämtar sig. Det gäller att finna en balans för finanspolitiken mellan behovet att stödja återhämtningen och kravet att nå tillbaka till överskott. Det offentliga sparandet ska uppvisa ett överskott i linje med överskottsmålet när ekonomin och resursutnyttjandet är normalt. Regeringens

resursutnyttjandet är fortsatt svagt det året (se diagram 1.7). År 2014 ligger sparandet på knappt 3 procent av BNP i frånvaro av nya åtgärder utöver de skarpa som föreslås och aviseras i denna proposition.

Diagram 1.7 Finansiellt sparande och BNP-gap

4									4
3						Finansiellt sparande			3
3									3
2						BNP-gap			2
2									2
1									1
0									0
-1									-1
-2									-2
-3									-3
-4									-4
-5									-5
-6									-6
2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

1.5.2Utrymme för nya åtgärder

Starkare offentliga finanser kan ge ett visst reformutrymme om förbättringen är strukturell

Den nuvarande bedömningen pekar således på att det faktiska offentligfinansiella sparandet når upp till 1 procent av BNP redan 2012 och att det i frånvaro av nya reformer beräknas ligga väl över 1 procent av BNP (överskottsmålets nivå) åren därefter. Det innebär att det är möjligt att det kan finnas ett visst utrymme för permanenta reformer framöver vid sidan av de skarpa åtgärder som föreslås och aviseras i denna proposition. Ett utrymme för permanenta reformer kan dock bara uppstå om det sker en förbättring av det offentliga sparandet – utöver överskottsmålet – som är varaktig, dvs. om förbättringen beror på strukturella faktorer.

Det är viktigt att en bedömning av reformutrymmet utgår från den analysram som presenterades i 2008 års ekonomiska vår- proposition (prop. 2008/09:100 s. 141–146). Enligt den ska en avstämning göras både mot målen i det budgetpolitiska ramverket och mot konjunkturläget. Dessutom ska osäkerheten i bedömningen beaktas och hänsyn tas till den aktuella riskbilden (se vidare avsnitt 4).

För att bedöma reformutrymmet på ett mer systematiskt sätt med hänsyn tagen till konjunkturläget, använder regeringen två indikatorer: strukturellt sparande och den s.k. sjuårsindikatorn. Strukturellt sparande justerar det finansiella sparandet direkt för konjunkturläget mätt med BNP-gapet. Strukturellt sparande indikerar hur stort det finansiella sparandet skulle vara om konjunkturläget vore normalt. Sjuårsindikatorn är ett glidande medelvärde av det finansiella sparandet det angivna året, de tre föregående åren, samt de tre efterföljande åren. Indikatorn beaktar på så vis konjunkturläget till viss del eftersom den är ett genomsnitt över flera år. Eftersom dessa år inte nödvändigtvis består av lika många hög- och lågkonjunkturår redovisas även en konjunkturjustering av sjuårsindikatorn, vilket görs via medelvärdet för BNP-gapet under de aktuella åren.7 Bedömningen av reformutrymmet, både på kort och längre sikt, görs utifrån en sammantagen bedömning av dessa olika indikatorer med hänsyn tagen till konjunkturläget, osäkerheten i bedömningen och den aktuella riskbilden.

Reformutrymmet på kort sikt

Givet prognoserna för den offentliga sektorns finansiella sparande och för BNP-gapet kommer det strukturella sparandet att ligga runt 1 procent av BNP 2011 (se tabell 1.5). Sjuårsindikatorn ligger marginellt under målet. Den konjunkturjusterade sjuårsindikatorn ligger dock betydligt högre än målet 2011. På grund av osäkerheten i måttet och risken för en asymmetrisk konjunkturutveckling bör viss vikt även läggas vid den ojusterade sjuårsindikatorn. Bedömningen är då att sparandet förefaller vara i linje med eller något högre än överskottsmålet. Sett enbart till indikatorerna för 2011 bedöms det sammantaget inte finnas något ytterligare reformutrymme för 2011 utöver de reformer som föreslås eller aviseras i denna budgetproposition eller som tidigare aviserats och beslutats med ikraftträdande 2011. Försvagningen av det finansiella sparandet till följd av de skarpa åtgärder som föreslås eller aviseras i denna proposition, som uppgår till knappt 13 miljarder kronor, bedöms vara väl

7 Se vidare avsnitt 4 för en utförligare beskrivning av dessa indikatorer.

PROP. 2010/11:1

avvägd sett till behovet att relativt snabbt nå upp till överskott i de offentliga finanserna igen och samtidigt undvika att finanspolitiken blir för åtstramande i en situation med fortsatt svagt resursutnyttjande.

Tabell 1.5 Finansiellt sparande samt indikatorer för avstämning mot överskottsmålet

Procent av BNP respektive potentiell BNP

	2009	2010	2011	2012	2013	2014
Finansiellt sparande	-1,2	-1,3	-0,4	1,0	2,0	2,9
Sjuårsindikatorn	0,8	0,8	0,7
konjunkturjusterad1	1,5	1,7	1,9
Strukturellt sparande	2,1	0,6	1,0	2,0	2,7	3,2
BNP-gap	-5,7	-3,3	-2,5	-1,6	-1,1	-0,5
Sjuårsgenomsnitt	-1,2	-1,6	-2,0

1 Konjunkturjusteringen görs genom att indikatorvärdet minskas med BNP-gapet under motsvarande period multiplicerat med en antagen budgetelasticitet på 0,55.

Anm.: År 2009 är utfall. Tabellen inkluderar förslagen i denna budgetproposition. Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Reformutrymmet sett över hela mandatperioden

Sett enbart till sjuårsindikatorn för 2011 (som omfattar det finansiella sparandet även för åren 2012–2014) är det, som också konstaterades ovan, inte uppenbart att det uppstår ett tillkommande reformutrymme. Beräkningen av strukturellt sparande indikerar dock ett ökat reformutrymme över tiden. En sådan beräkning är dock osäker. Riskbilden talar för att reformutrymmet mot slutet av prognosperioden kan bli betydligt mindre än vad strukturellt sparande visar. Bedömningen av det strukturella sparandet är också osäker. Ett osäkert framtida bedömt reformutrymme bör därför inte intecknas på förhand utan stämmas av inför varje nytt budgetår. Det är mer ansvarsfullt att i efterhand korrigera ett för högt varaktigt sparande genom att genomföra angelägna struktur- och välfärdsreformer, än att tvingas till nedskärningar om exempelvis den negativa riskbilden skulle realiseras.

De skarpa åtgärder som föreslås i denna proposition består i huvudsak av förslag till anslagsförändringar och förändringar av skatteregler för 2011, men också till viss del av aviseringar av vissa utgiftsreformer som träder ikraft efter 2011 och som därmed ingår i förslaget till preliminära utgiftsramar för åren efter 2011. Därutöver redovisar regeringen ett antal reformambitioner för åren efter 2011 som inte påverkar de i denna proposition beräknade inkomsterna och utgifterna. Dessa reform- ambitioner, och tidsplanen för dem, betingas av

PROP. 2010/11:1

att ett tillräckligt stort överskott i de offentliga finanserna kan säkerställas och av att det faktiskt uppstår ett varaktigt reformutrymme. För att kunna skissa på dessa reformambitioner och ange prioriteringar för mandatperioden, har regeringen ändå gjort en preliminär bedömning av reformutrymmet för hela mandatperioden där osäkerheten i bedömningen har beaktats genom att reformutrymmet beräknats med en säkerhetsmarginal i förhållande till överskottsmålet.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att det är rimligt att i nuläget upprätthålla en säkerhetsmarginal på minst 1 procent av BNP i strukturellt sparande 2014, om hänsyn tas till den negativa riskbilden, att konjunkturcykeln normalt är asymmetrisk enligt de metoder som används och till osäkerheten i bedömningen av det strukturella sparandet. Med hänsyn tagen till behovet av en sådan säkerhetsmarginal, bedöms reformutrymmet för mandatperioden, utöver de skarpa reformer som föreslås eller aviseras i denna proposition eller som tidigare aviserats eller beslutats, preliminärt uppgå till omkring 40 miljarder kronor. Detta utrymme kan senare visa sig bli mindre eller större.

Budgetförstärkningar kan behövas för att öka utrymmet för angelägna strukturreformer

Det går inte att utesluta att budgetförstärkande åtgärder kan behövas på inkomst- och/eller utgiftssidan. Sådana förstärkningar kan behövas för att skapa utrymme för angelägna strukturella reformer under innevarande mandatperiod. Förstärkningar kan också bli nödvändiga om exempelvis kostnaderna för socialförsäkringarna åter stiger. En viktig utgångspunkt är att den offentliga sektorns resurser ska användas på ett effektivt sätt. Potentialen för ökad effektivitet ska tas till vara. En annan viktig utgångspunkt är att samhällsekonomiskt effektiva skatte- höjningar kan användas för att finansiera en sänkning av samhällsekonomiskt skadliga skatter, men att skattehöjningar inte normalt ska användas för att finansiera ökade utgifter.

Utgiftstaket – ett viktigt styrmedel

Regeringens förslag till utgiftstak tar sin utgångspunkt i en samlad bedömning av det finanspolitiska regelverket och i prognosen för de offentliga finanserna, samt i att utgiftstaket ska fastställas på en nivå som är förenlig med överskottsmålet och en långsiktigt hållbar finanspolitik. Regeringens bedömning i 2010 års

ekonomiska vårproposition var att utgiftstaket bör öka med 10 miljarder kronor per år 2013 och 2014. Regeringen anser att denna bedömning fortfarande är väl avvägd. Den valda nivån på utgiftstaken innebär en återgång till utgiftstak som i högre grad är förenliga med överskottsmålet. Det leder samtidigt till att budgeteringsmarginalen för 2013 och 2014 minskar jämfört med den förhållandevis stora marginalen 2012. Det innebär att utgiftstaket blir mer styrande för utgiftsutvecklingen.

Tabell 1.6 Utgiftstak för staten 2010–2014

Miljarder kronor om inget annat anges

	2010	2011	2012	2013	2014
Regeringens förslag till
utgiftstak	1 024	1 063	1 083	1 093	1 103
Takbegränsade utgifter	989	1 006	1 009	1 022	1 043

Budgeteringsmarginal	35	57	74	71	60

Budgeteringsmarginal,
procent av
takbegränsade utgifter	3,6	5,7	7,3	6,9	5,8

Källa: Egna beräkningar.

Budgeteringsmarginalen medger reformer om överskottsmålet gör det

Det är viktigt att poängtera att budgeteringsmarginalen visar det maximala utrymmet för reformer på utgiftssidan med hänsyn till ett antal andra restriktioner. Utrymmet för reformer på utgiftssidan begränsas primärt av överskottsmålet. Även skattepolitiken under innevarande mandatperiod begränsar reformutrymmet på utgiftssidan eftersom en skattesänkning tar i anspråk delar av ett potentiellt reformutrymme. Slutligen begränsas utrymmet för reformer på utgiftssidan av behovet av en säkerhetsmarginal under utgiftstaket. Givet att samtliga ovanstående villkor är uppfyllda kan delar av budgeterings- marginalen användas för reformer.

Nivån på utgiftstaken 2013 och 2014 medför att budgeteringsmarginalen minskar jämfört med 2012. Trots det är marginalen 2014 större än vad som följer av regeringens riktlinje för budgeteringsmarginalens minsta storlek för denna tidshorisont. Samtidigt är osäkerheten stor i utgiftsprognoserna. Riktlinjen för budgeteringsmarginalens storlek beaktar i första hand osäkerhet om den makroekonomiska utvecklingen och därmed de automatiska stabilisatorernas inverkan på utgiftsutvecklingen. Den kraftiga nedgången av volymerna i transfereringssystemen som utgiftsprognosen

PROP. 2010/11:1

baseras på kan dock tala för ett behov av en något större osäkerhetsmarginal än vad som normalt är befogat.

förutsättning för detta är att de temporära stabiliseringspolitiska åtgärder som vidtagits i nuvarande lågkonjunktur inte blir permanenta utan avvecklas. Det säkerställer att det finns ett stabiliseringspolitiskt manöverutrymme utan risk för att marknaden ska kräva en riskpremie

1.6Utmaningar för svensk ekonomi av Sverige som innebär höjda upplånings-

1.6.1Utmaningar för stabiliseringspolitiken

Tillväxtutsikterna för Sverige har ljusnat och tecknen på återhämtning har blivit än tydligare jämfört med bedömningen i 2010 års ekonomiska vårproposition. Återhämtningen stöds av en fortsatt expansiv penningpolitik, fullt ut verkande automatiska stabilisatorer och ett antal finanspolitiska åtgärder. Regeringens bedömning är att det inte behöver vidtas några ytterligare stora stabiliseringspolitiska åtgärder i rådande konjunkturläge.

Beredskap för sämre ekonomisk utveckling

Trots tydliga tecken på en återhämtning av den svenska ekonomin, finns det betydande risker för en sämre utveckling än den som tecknas i huvudscenariot. Många länder har stora skulder och offentliga finanser som måste saneras samtidigt som räntorna förväntas stiga över tiden. Om oron på de finansiella marknaderna åter sprider sig ökar risken för en svagare konjunkturuppgång eller till och med en andra ekonomisk nedgång. Det är därför viktigt att hålla en hög beredskap för både ny finansiell oro och behov av nya stimulansåtgärder.

Om den svenska konjunkturen vänder kraftigt nedåt kan nya åtgärder för att möta utvecklingen på arbetsmarknaden behöva övervägas. Även om den internationella oron inte utmynnar i en allvarlig global kris riskerar den att medföra att den svenska konjunkturuppgången fördröjs. Detta ökar i så fall risken för att arbetslösheten biter sig fast på en permanent hög nivå. Ytterligare åtgärder för att förhindra en sådan utveckling kan då behöva övervägas.

Sverige har i ett internationellt perspektiv ett gott offentligfinansiellt utgångsläge. Detta gör det möjligt att hantera förnyad finansiell oro, en mer utdragen återhämtning eller till och med en ny nedgång i konjunkturen. Det är mot denna bakgrund viktigt att snabbt nå tillbaka till överskott i de offentliga finanserna. En viktig

kostnader. Detta är särskilt viktigt eftersom de stora skulder som nu byggs upp i delar av omvärlden kan komma att pressa upp de globala upplåningskostnaderna vid en ny konjunkturnedgång. Även vid ett mer normalt konjunkturförlopp är detta viktigt. En utmaning för stabiliseringspolitiken i nuläget är således att i lämplig takt, med hänsyn till behovet av att återvända till överskott och att understödja konjunkturåterhämtningen, avveckla de tillfälliga åtgärderna.

Beredskap för att förhindra flaskhalsar och tendenser till överhettning när ekonomin tar fart

I takt med att resursutnyttjandet ökar måste politiken också successivt anpassas för att motverka flaskhalsar och tendenser till överhettning. Det kan ske genom justeringar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna och genom en förskjutning av tyngdpunkten från efterfrågestimulerande till utbudsskapande åtgärder.

Säkerställa fortsatt fungerande finansiella marknader

En viktig del i stabiliseringspolitiken är att säkerställa finansiell stabilitet och en väl fungerande kreditgivning. Även om situationen stabiliserats, måste utvecklingen på de finansiella marknaderna fortsättningsvis följas noga. Den finansiella stabiliteten och kreditgivningen till företag och hushåll måste säkerställas. Utfasningen av stödprogrammen ska därför genomföras på ett ansvarsfullt sätt och behov av nya åtgärder snabbt övervägas vid eventuell förnyad finansiell oro.

1.6.2Utmaningar för strukturpolitiken

För att skapa så hög välfärd som möjligt genom hög ekonomisk tillväxt krävs, över tid, att strukturella åtgärder genomförs. Regeringens arbete har varit och kommer framöver att vara särskilt fokuserat på ökad varaktig sysselsättning, utbildning och ökade kunskaper, finansiering av välfärden, klimatutmaningen

PROP. 2010/11:1

samt globalisering och konkurrenskraft. Den Europeiska unionen har också enats om en strategi för hållbar tillväxt och full sysselsättning, den s.k. Europa 2020-strategin. Strategin innefattar till stor del ovannämna utmaningar för strukturpolitiken. Strategin innebär bl.a. att medlemsstaterna ska sätta upp mål inom de olika områden som innefattas i strategin. Europa 2020-strategin beskrivs i en fördjupningsruta i slutet av detta avsnitt.

1.6.2.1 Ökad varaktig sysselsättning

Struktur- och stabiliseringspolitiska utmaningar på arbetsmarknaden bör ses i ett sammanhang eftersom konjunkturella problem riskerar att leda till långvariga strukturella problem. Det finns t.ex. en risk att arbetslösheten fastnar på en hög nivå under lång tid eller att människor som förlorar jobbet lämnar arbetsmarknaden. Sådana effekter av krisen innebär att sysselsättningen och ekonomins produktionskapacitet blir lägre under lång tid framöver.

Det finns nu tydliga indikationer på att arbetsmarknaden har börjat att återhämta sig under 2010. Både arbetskraften och sysselsättningen har ökat under det första halvåret 2010 och arbetslösheten har börjat falla tillbaka (se diagram 1.8 och 1.9). Den begynnande sysselsättningsuppgången under 2010 tyder på att risken för tillväxt utan ökad sysselsättning i denna konjunkturuppgång är liten.

Diagram 1.8 Arbetskraften och sysselsatta

Tusental personer, säsongrensade kvartalsvärden, 15-74 år
5100
4900
4700
4500
4300
4100								Sysselsatta
4100								Arbetskraften
								Arbetskraften
3900
89	91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Arbetskraften minskade inte under krisen och har nu börjat öka igen vilket är positivt. På lång sikt är det främst utbudet av arbetskraft som bestämmer sysselsättningen och därmed också

produktionsmöjligheterna i ekonomin. Det är därför mycket viktigt att arbetskraftsdeltagandet upprätthålls även i lågkonjunkturer även om det bidrar till högre arbetslöshet eftersom sannolikheten att komma tillbaka till arbete har visat sig vara större för en arbetslös än för en person som har lämnat arbetskraften. Under första halvåret 2010 har sysselsättnings- uppgången varit så stark att arbetslösheten har börjat falla tillbaka trots att arbetskraften ökar.

Diagram 1.9 Arbetslöshet
Procent av arbetskraften, 15-74 år
12
10
8
6
4
2
0
89	91	93	95	97	99	01	03	05	07	09	11	13

Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och egna beräkningar.

Ytterligare ett positivt tecken är att antalet lediga jobb ökar. Det visar statistik från både Arbetsförmedlingen och SCB. Särskilt i den privata sektorn, men även i den offentliga, finns nu många lediga jobb (se diagram 1.10). Även företagens anställningsplaner är positiva (se diagram 1.11). Dessa framåtblickande indikatorer pekar på att sysselsättningen kommer att fortsätta att öka under hösten 2010.

Diagram 1.10 Lediga jobb per kvartal

Tusental
90
80		Totalt				Privat sektor
70		Offentlig sektor
60
50
40
30
20
10
0
01	02	03	04	05	06	07	08	09	10
Anm.: Säsongrensade kvartalsvärden.
Källa: Statistiska centralbyrån.

Diagram 1.11 Anställningsplaner och sysselsättning
Årlig procentuell förändring														Nettotal
2.0														30
Korrelation: 0,8
1.5														20
1.0														10
0.5														0
0.0														-10
-0.5														-20
-1.0					Sysselsatta (vänster axel)									-30
-1.5					Anställningsplaner (höger axel)									-40
-1.5														-40
96	97	98	99	00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10

Anm.: Säsongrensade kvartalsvärden. Anställningsplanerna är leadad med ett kvartal. Källor: Statistiska centralbyrån (nationalräkenskaperna) och Konjunkturinstitutet (Konjunkturbarometern).

Långtidsarbetslöshet är ett allvarligt problem för den enskilde individen, men också för samhället eftersom sannolikheten att hitta ett jobb minskar med tiden som arbetslös. En ökad långtidsarbetslöshet riskerar således att minska produktionskapaciteten i ekonomin. Under krisen har långtidsarbetslösheten stigit kraftigt. Nu finns det dock tecken på att den ökar långsammare.

Risken för långtidsarbetslöshet skiljer sig åt mellan olika grupper vilket framgår av diagram 1.12. Personer födda utanför Europa, äldre och personer med högst förgymnasial utbildning är långtidsarbetslösa i högre utsträckning än andra grupper.

Diagram 1.12 Kvarstående arbetslösa och deltagare i program med en inskrivningstid på mer än två år

Procent av befolkningen

3,5
3,0				15-24 år
3,0				55-64 år
2,5				Födda utanför Europa
2,5				Förgymnasialt utbildade
				Förgymnasialt utbildade
2,0				Samtliga inskrivna
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
00	01	02	03	04	05	06	07	08	09	10
Anm.: Säsongrensade månadsvärden.
Källor: Arbetsförmedlingen och Statistiska centralbyrån.

Sammantaget finns således tydliga indikationer på att återhämtningen på arbetsmarknaden tar fart under 2010. Bedömningen är att sysselsättningen ökar och att arbetslösheten minskar fram till 2014 (se avsnitt 1.3). Det relativt höga arbetskraftsdeltagandet tyder på att produktionskapaciteten i ekonomin är förhållandevis hög och att det finns en potential att varaktigt öka sysselsättningen. Ett allvarligt

PROP. 2010/11:1

problem är emellertid att arbetslöshetstiderna förlängts till följd av krisen vilket riskerar att dämpa uppgången i den varaktiga sysselsättningen.

Sysselsättningspolitikens utmaningar de närmaste åren

Åtgärderna för att mildra krisens konsekvenser på arbetsmarknaden bör anpassas successivt efter det nya arbetsmarknadsläget. I krisens akuta skede inriktades politiken på att dämpa fallet i sysselsättningen samt på åtgärder som säkerställer att arbetslösa bibehåller sin motivation och anställningsbarhet. Nu bör åtgärderna i allt större utsträckning inriktas mot att underlätta konjunkturuppgången.

När arbetskraftsefterfrågan tar fart är det angeläget att arbetslösa söker jobb för att den ökande efterfrågan snabbt ska leda till sysselsättning utan att överhettning och flaskhalsproblem uppstår. Det är också viktigt att de arbetslösa står till arbetsmarknadens förfogande. Därför är det rimligt att minska nivåerna på arbetsmarknadspolitiska program riktade till korttidsarbetslösa i takt med att arbetskraftsefterfrågan växer och på så vis minska riskerna för inlåsningseffekter. Dessutom är det viktigt att bevaka arbetsmarknaden noga så att inte bristsituationer uppstår i vissa yrken eller regioner. Beredskap måste finnas för att snabbt sätta in insatser som motverkar en sådan utveckling.

En utmaning för politiken är att säkerställa att även långtidsarbetslösa får del av konjunkturuppgången. Det är därför angeläget att även långtidsarbetslösa söker de jobb som skapas. För att öka deras konkurrenskraft om jobben är även fortsättningsvis löne- subventionerade anställningar ett viktigt instrument. Långtidsarbetslösa med kort utbildning kan också vara i behov av ytterligare utbildning för att vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.

Den ekonomiska krisen har inneburit att regeringens åtgärder till stor del fokuserats på att mildra krisens effekter på arbetsmarknaden. När arbetsmarknadsläget normaliseras bör det långsiktiga arbetet med att öka den varaktiga sysselsättningen genom ett minskat utanförskap stå i fokus.

Det finns vissa grupper som har en relativt svag förankring på arbetsmarknaden och för vilka arbetsmarknaden fortfarande inte fungerar

PROP. 2010/11:1

tillfredsställande. Unga, utrikes födda, personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, personer med högst förgymnasial utbildning och äldre är grupper som har en betydligt sämre arbetsmarknadssituation än befolkningen i arbetsför ålder som helhet.

Unga, särskilt de som saknar fullständiga gymnasiebetyg, drabbas oftare av arbetslöshet än befolkningen som helhet. Personer med relativt kort utbildning tillhör dessutom dem som riskerar att fastna i långtidsarbetslöshet. Därför är utbildningspolitiken av stor betydelse för arbetsmarknadsutvecklingen och reformeringen av gymnasieskolan syftar bl.a. till att förbättra genomströmningen och minska antalet avhopp från skolan. För att förbättra genomströmningen och prestationerna i skolan har regeringen under föregående mandatperiod satsat på kvalitets- höjande åtgärder som t. ex. lärarlyft, ny lärarutbildning, ny skollag och en reformerad gymnasieskola. I denna budgetproposition föreslår regeringen fortsatta utbildnings- satsningar, bl.a. fortsatt lärarlyft, utökad undervisningstid i matematik, en omfattande lärlingsutbildning och en satsning på elevhälsa. Vidare föreslår regeringen att arbetslösa ungdomar i åldrarna 20–24 år som saknar fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning tillfälligt ska kunna erhålla den högre bidragsnivån i studiemedlet under förutsättning att de avbrutit sina studier innan halvårsskiftet 2010.

Äldre personer som förlorar sina arbeten möter en svår arbetsmarknadssituation och riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet eller lämna arbetskraften. Dessutom lämnar många frivilligt arbetskraften relativt tidigt via t.ex. avtalspension. Det är viktigt att stimulera ett längre deltagande på arbetsmarknaden, inte minst för att säkerställa den offentliga sektorns finansiering. Den viktigaste åtgärden för att stimulera utbud av arbetskraft bland äldre är det högre jobbskatteavdraget för personer som fyllt 65 år. För att öka efterfrågan på äldre arbetskraft har den särskilda löneskatten på lön och inkomst av aktiv näringsverksamhet avskaffats för personer över 65 år. Vidare kan personer i åldern 55–64 år få nystartsjobb i maximalt tio år, vilket är dubbelt så lång tid som personer i åldern 26– 54 år. Dessutom har kvalificeringstiden för ett nystartsjobb temporärt förkortats från tolv till sex månader för personer som fyllt 55 år för att

förbättra möjligheterna för de äldre arbetslösa att stanna kvar på arbetsmarknaden.

Utrikes födda har i förhållande till personer som är födda i Sverige betydligt lägre sysselsättningsgrad (andel sysselsatta i befolkningen) och högre arbetslöshet, även om stora variationer förkommer. Det är centralt att öka arbetsutbudet bland utrikes födda och förbättra integrationen av nyanlända invandrare så att de snabbt kommer i arbete. Snabbare etablering på arbetsmarknaden för utrikes födda är än mer betydelsefullt när andelen utrikes födda i arbetsför ålder växer. Regeringen inför därför ett nytt system för att uppnå en snabbare etablering på arbetsmarknaden för nyanlända flyktningar. Det reformerade systemet innebär bland annat att en statlig ersättning införs som stärker individens incitament både att delta i aktiviteter och att arbeta vid sidan av etableringsaktiviteter. Vidare ges Arbets- förmedlingen en tydligare roll och ett samordnande ansvar för att påskynda den nyanländes etablering. För utrikes födda som fått uppehållstillstånd finns under de första åren i Sverige instegsjobb och nystartsjobb. Regeringen har också vidtagit åtgärder för att stärka valideringen av utländsk utbildning och annan yrkeskompetens.

Alla ska ha möjlighet att delta i arbetslivet utifrån sina förmågor och förutsättningar, men många personer med funktionsnedsättning står långt ifrån arbetsmarknaden. Förutsättningarna för dessa personer att kunna finna, få och behålla ett arbete måste därför förbättras. Regeringen avser att förstärka Arbets- förmedlingens förvaltningsanslag med 200 miljoner kronor under 2011, bl.a. för att prioritera detta arbete. Arbetet med att identifiera och undanröja de hinder som idag finns på arbetsmarknaden måste fortsätta och stärkas. Regeringen kommer också fortsätta arbetet med att förbättra möjligheter till arbete och deltagande i samhällslivet för unga med funktionsnedsättning. För arbetet mot de övergripande funktionshinderpolitiska målen tänker regeringen utforma en strategi inför 2011 som sträcker sig fem år framåt med uppföljningsbara delmål och tydliga roller i genomförandet.

1.6.2.2 Utbildning för högre välfärd

Utbildning är centralt både för den enskilde individen och för samhället i stort. En bra skola kompenserar för skillnader i elevernas livsvillkor och förutsättningar samt utgör grunden för människors framtida möjligheter. Utbildning förbättrar individens kunskaper och förmågor. En högre produktivitet ökar chanserna att få arbete och ger också avkastning i form av högre lön. Därmed ökar konsumtionsmöjligheterna och förutsättningarna för att kunna bestämma över och forma den egna vardagen.

Även för samhället finns stora vinster av utbildning. Högre produktivitet och sysselsättning förbättrar förutsättningarna för ekonomisk utveckling, ökar den gemensamma välfärden och bidrar till en jämnare inkomstfördelning. Studier visar att länder med en bättre utbildad arbetskraft har en högre tillväxt. En ojämn fördelning av kunskap bidrar till en ojämn inkomstfördelning. Ett väl fungerande utbildningssystem kan utjämna delar av dessa inkomstskillnader.

Genom att utbildning särskilt stärker svaga gruppers ställning på arbetsmarknaden, kan sysselsättningen öka genom ett minskat utanförskap. Ett väl fungerande utbildnings- system som förser unga med rätt färdigheter är förmodligen det mest effektiva sättet att förbättra ungas arbetsmarknadssituation, och på så vis motverka en hög ungdomsarbetslöshet. Möjligheterna för utrikes födda och nyanlända invandrare att lyckas på arbetsmarknaden ökar avsevärt om de på ett effektivt sätt kan integreras i utbildningssystemet.

Nya och ökade kunskaper genom utbildning är även ett krav för att upprätthålla och öka den internationella konkurrenskraften. En utmaning är därför att successivt anpassa utbildnings- systemet så att näringslivet kan förses med en välutbildad arbetskraft och att struktur- omvandlingen underlättas. Det är med kunskap och kvalitet som svenska företag bäst kan konkurrera eftersom det leder till högre ekonomisk välfärd.

Trots att Sverige har en välutbildad arbetskraft har det funnits allvarliga brister i utbildnings- systemet som regeringen under den gångna mandatperioden arbetat intensivt för att åtgärda. De förslag som presenteras i denna budgetproposition har till syfte att komma till rätta med brister i utbildningssystemet så att

PROP. 2010/11:1

tillgången till en välutbildad arbetskraft kan bli en starkare konkurrensfaktor för svenska företag framöver.

1.6.2.3 Finansiering av välfärden

Ökad efterfrågan på välfärdstjänster

Med ökat välstånd stiger medellivslängden. I Sverige, liksom i många andra länder, kommer andelen äldre i befolkningen att öka i framtiden till följd av den positiva utvecklingen av medellivslängden.

Enligt SCB:s befolkningsprognos kommer 25 procent av befolkningen att vara 65 år eller äldre 2050. Motsvarande andel för 2009 är 18 procent. Antalet äldre än 75 år kommer näst intill att fördubblas under de närmaste 40 åren, samtidigt som antalet unga och antalet personer i yrkesverksam ålder förväntas förbli konstant.

Den demografiska utvecklingen innebär sannolikt att efterfrågan på offentligt finansierade välfärdstjänster ökar. Beräkningar som presenterats i 2010 års ekonomiska vårproposition visar att de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet är god vid oförändrade skatte- och välfärdssystem och om demografin utvecklas i linje med SCB:s befolkningsprognos. I beräkningarna förutsätts att kvaliteten i de skattefinansierade välfärdstjänsterna är oförändrad över tid. Uppdaterade beräkningar ändrar inte denna bedömning. 8

Under de senaste decennierna har emellertid kostnaderna för välfärdstjänsterna stigit mer än vad som har varit motiverat av den demografiska utvecklingen. En orsak till denna utveckling är att kraven på välfärdstjänsternas kvalitet stiger med ökad levnadsstandard och att en högre kvalitet ofta leder till ökade kostnader. I den mån denna utveckling fortsätter kommer kostnaderna för välfärdstjänsterna att stiga snabbare än vad som kan förklaras av den demografiska utvecklingen. Detta kan komma att innebära betydande påfrestningar på de offentliga finanserna. En motverkande kraft kan bli att den historiska förbättringen av hälsoläget fortsätter framöver. En sådan utveckling kan minska efterfrågan på vård.

8 Den s.k. S2-indikatorn är oförändrad.

PROP. 2010/11:1

En utmaning för strukturpolitiken är att utforma en politik för ökad efterfrågan på välfärdstjänster som kan förenas med kravet på hållbara offentliga finanser. De offentliga välfärd- systemen behöver utformas så att de blir långsiktigt stabila samtidigt som legitimiteten och förtroendet för systemen upprätthålls.

Hög sysselsättning grunden för välfärdens finansiering

En politik inriktad på hög varaktig sysselsättning är avgörande för att värna och utveckla välfärdens kärna då fler i arbete och längre arbetsliv ökar antalet arbetade timmar och därmed skatteintäkterna, samtidigt som kostnader förenade med utanförskap minskar.

Effektivisering av välfärdssystemen

Effektivisering av de offentligt finansierade välfärdssystemen bidrar till att den långsiktiga finansieringen. Detta är viktigt för att säkra principen om att vård och omsorg ges efter behov och finansieras solidariskt. Det är därför viktigt att effektiviseringsarbetet kontinuerligt fortgår. Det gäller åtgärder som höjer produktiviteten i de offentligt finansierade tjänsterna och åtgärder för att minska överutnyttjande i trygghetssystemen. Det är även centralt att myndigheternas och övriga berörda instansers arbete med effektivisering av systemens administration fortgår.

Regeringens arbete med att främja ökad konkurrens och entreprenörskap inom vård och omsorg är ett led i arbetet med att stimulera förnyelse och att öka produktiviteten inom välfärdssektorn.

Den tekniska utvecklingen inom vård och omsorg leder till kvalitetsförbättringar. Hög kvalitet är viktigt för att bibehålla förtroendet för och legitimiteten i välfärdssystemen.

För att kunna anpassa och vidareutveckla välfärdstjänsterna ställs det fortsatt stora krav på politikens utformning.

Skattepolitiken är central för välfärd och sysselsättning

Skatterna ska utformas så att de ger en hållbar finansiering av offentliga utgifter samtidigt som de ger en så hög välfärd som möjligt. I det sammanhanget är skatternas inverkan på sysselsättningen central genom att en hög varaktig sysselsättning förstärker den ekonomiska standarden för dem med arbete

men också bidrar till hållbara offentliga finanser.

Skattepolitiken är därför inriktad på att identifiera och genomföra de förändringar som på bästa sätt kan bidra till att stärka välfärden och öka sysselsättningen. Det handlar om att förbättra villkoren för arbete, utbildning, kompetensutveckling och investeringar. Med denna inriktning är det särskilt angeläget att minska skattekilarna på arbete och investeringar vilket ökar BNP och välfärden.

1.6.2.4 Klimatutmaningen

Klimatfrågan är vår tids största utmaningar som mänskligheten står inför och en angelägenhet för världens alla länder. Breda och internationella överenskommelser om radikalt minskade utsläpp av växthusgaser är helt avgörande för framgång i det globala klimatarbetet. Som efterföljare till Kyotoavtalet krävs ett globalt avtal där alla länder medverkar till tillräckliga utsläpps- minskningar. Den industrialiserade världen behöver gå före med att göra de största utsläppsminskningarna och även ge stöd till klimatanpassning i de fattigaste länderna. Men inte heller utsläppsminskningar bland de utvecklade länderna räcker för att möta klimathotet. Snabbt växande ekonomier bland utvecklingsländerna behöver också stå för betydande bidrag till utsläppsminskningar. Mekanismer och resursöverföringar för investeringar bör utformas för effektiva utsläppsminskningar och ge utvecklingsländer möjlighet till tillväxt med låga utsläpp.

De utfästelser som har gjorts inom ramen för det s.k. Köpenhamnsackordet är långt ifrån tillräckliga. Samtidigt innebar Köpenhamns- mötet för första gången internationella utfästelser om utsläppsreduktioner och begränsningar från världens största ekonomier, däribland USA, Kina, Indien och Brasilien. Ackordet innehåller de byggstenar som behövs i en överenskommelse, om än inte i den omfattning eller med den ambitionsnivå som krävs. Även om Sveriges och EU:s ambitionsnivå inte återfinns i ackordet finns nu en bättre utgångspunkt för fortsatta diskussioner än vi någonsin haft tidigare.

EU har, bl.a. under Sveriges ordförandeskap hösten 2009, drivit flera viktiga frågor framåt. Det är en framgång för EU att tvågradersmålet

har fått stöd av världens största ekonomier, att andra åtaganden gjorts av stora utsläppsländer och att insatser enligt Köpenhamnsackordet finansierats de närmaste åren. Sverige har en stark tradition och hög ambition, men därmed också stort ansvar, att driva på den internationella processen mot en överenskommelse.

Regeringens ambition är att stärka Sveriges roll i de internationella klimatförhandlingarna. EU ska till 2020 minska sina utsläpp med 30 procent jämfört med 1990. Detta ska ske inom ramen för ett ambitiöst internationellt klimatavtal där andra utvecklade länder gör motsvarande åtaganden och där även snabbt växande ekonomier bidrar.

Sveriges nationella klimatpolitik bygger i hög grad på samarbetet inom EU. Genom allianspartiernas energi- och klimatöverens- kommelse lades grunden för en långsiktig, hållbar och kostnadseffektiv klimat- och energipolitik. Överenskommelsen bygger på underlag från Vetenskapliga Rådet, den parlamentariska Klimatberedningen och den dialog som regeringen har fört med olika samhällsaktörer kring energi- och klimat- frågorna. Vetenskapliga rådet rekommenderade att Sveriges utsläpp av växthusgaser bör minska med 20–25 procent till 2020 och med 70–85 procent till 2050, jämfört med 1990-års nivå för att Sverige ska ta sin del av det globala ansvaret. Alliansens överenskommelse innebär att utsläppen av växthusgaser för de verksamheter som inte innefattas av EU:s utsläpps- handelssystem ska minska med 40 procent till 2020 jämfört med 1990. År 2050 ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.

Kostnadseffektivitet och långsiktighet är centrala faktorer eftersom de möjliggör en internationellt unikt hög ambitionsnivå samtidigt som de ger de signaler som energi- marknadens aktörer behöver. Regeringens högt ställda ambitioner inom klimatområdet skapar förutsättningar för ett fortsatt starkt svenskt ledarskap i de pågående internationella klimat- förhandlingarna.

PROP. 2010/11:1

över gränserna – det som bl.a. ingår i begreppet globalisering – är förutsättningar för ekonomiskt välstånd i ett litet land som Sverige. Genom handel och direktinvesteringar kan svenska företag få avsättning för sina produkter på andra marknader, vilket skapar ökad produktion och sysselsättning i Sverige. Genom att utländska företag erbjuder sina produkter på den svenska marknaden eller etablerar sig här får svenska konsumenter dra fördel av fler, billigare och bättre varor och tjänster, samtidigt som viktig kompetens tillförs näringslivet. När arbetskraften i ökad utsträckning rör sig över gränserna vidgas arbetsmarknaderna så att idéer och erfarenheter bättre kan tas tillvara, både av svenskar som arbetar i utlandet och utländsk arbetskraft i Sverige.

För att kunna dra nytta av globaliseringens fördelar ställs samtidigt krav på ekonomins förmåga till ständig anpassning till nya förutsättningar. Enligt OECD är Sverige det land som sammantaget har de bästa förutsättningarna inom OECD-området att dra nytta av en allt mer globaliserad värld.9 I studien har bl.a. flexibiliteten på arbetsmarknaden, kunskapsnivån, innovationsförmågan och nyföretagandet jämförts mellan olika OECD- länder.

En utmaning för den ekonomiska politiken på lång sikt är att även i framtiden ta tillvara de fördelar som globaliseringen medför, samtidigt som ekonomins anpassning till ändrade förutsättningar underlättas. Sunda offentliga finanser, låg inflation, stabila spelregler på arbetsmarknaden, upprätthållandet av arbets- linjen, satsning på utbildning och kompetens samt ett gott företagsklimat utgör grunden i regeringens politik för att möta globaliseringens utmaningar. Så skapas förutsättningar för en god anpassningsförmåga och för de strategiska investeringar inom forskning och utveckling, utbildning och infrastruktur som behövs för att ta tillvara globaliseringens fördelar.

Det är viktigt att Sverige fortsätter att bygga vidare på sina styrkor; den konkurrenskraftiga industriella basen, den växande tjänstesektorn och den välutbildade arbetskraften. Det är med

1.6.2.5 Globalisering och konkurrenskraft

Handel med varor och tjänster, företagens direktinvesteringar och arbetskraftens rörlighet

9Rae, D. och M. Sollie (2007), Globalisation and the European Union: Which Countries are Best Placed to Cope, Economic Department Working Paper, nr. 586.

EU:s strategi för hållbar tillväxt och full sysselsättning

Gemensamma utmaningar

Sverige står tillsammans med övriga EU-länder inför en rad långsiktiga utmaningar bl.a. globaliseringen, en åldrande befolkning och klimatförändringar. Dessa utmaningar kan bara mötas genom goda tillväxtvillkor och hållbara offentliga finanser.

EU har under en längre tid brottats med betydande strukturella problem som har tagit sig uttryck i bl.a. annat en låg produktivitetstillväxt, stora grupper som befinner sig utanför arbetsmarknaden och strukturella underskott i de offentliga finanserna. Vissa länder har haft en bättre utveckling än andra, men EU-länderna måste hantera de grundläggande problemen tillsammans.

I och med den ekonomiska och finansiella krisen har EU-ländernas strukturella problem blivit tydligare. Dessutom har utgångsläget försämrats i många länder genom kraftigt försvagade offentliga finanser och sämre fungerande finansmarknader. Eftersom EU- ländernas ekonomier i ökad utsträckning påverkas av varandra och utmaningarna är gemensamma, krävs en gemensam strategi för hur de ska hanteras. Sverige och övriga EU- länder har därför enats om en strategi för att förbättra förutsättningarna för full sysselsättning samt hållbar tillväxt för alla – Europa 2020- strategin.

Den nya strategin tar fasta på lärdomar från den tidigare strategin för tillväxt och sysselsättning – Lissabonstrategin – som har visat sig vara otillräcklig. Flera EU-länder har inte genomfört strukturreformer i den takt som var nödvändig för att uppnå målen. Genom tydligare målsättningar med ansvar på nationell nivå och förbättrade mekanismer för uppföljning undviker Europa 2020-strategin bristerna i genomförandet av Lissabonstrategin.

Europa 2020-strategin

Vid Europeiska rådets möte den 17 juni 2010 enades EU-ländernas stats- och regeringschefer om utformningen av Europa 2020-strategin.

PROP. 2010/11:1

Strategin bygger på tre prioriteringar som ska förstärka varandra:

-Smart tillväxt – utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation.

-Hållbar tillväxt – främja en resurseffektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi.

-Tillväxt för alla – stimulera en ekonomi med hög sysselsättning och med social och territoriell sammanhållning.

En central del i strategin är kvantitativa mål på EU-nivå inom fem områden: sysselsättning, social delaktighet, utbildning, FoU samt klimat. Framsteg inom dessa områden är nödvändiga för att uppnå en hög långsiktigt hållbar tillväxt som kommer alla till del. Målen ska vara uppfyllda senast 2020.

EU-länderna har även enats om riktlinjer för den ekonomiska politiken respektive sysselsättningspolitiken. Dessa riktlinjer avser den ekonomiska politiken på EU-nivå och på nationell nivå. Av riktlinjerna följer att länderna ska genomföra reformer med syfte att uppnå bl.a. sunda offentliga finanser, förbättrat företagsklimat, förbättrad utbildning och forskning samt ökat arbetskraftsdeltagande. Dessutom lyfter riktlinjerna fram vikten av öppna och väl fungerande marknader för att stärka EU:s globala konkurrenskraft.

I strategin ingår att EU-länderna ska anpassa strategin efter nationella förutsättningar och utgångslägen. Det innebär bland annat att länderna ska utforma nationella mål och identifiera landspecifika faktorer som är viktiga för att stärka tillväxten.

Mål i EU fram till 2020

Ökad sysselsättning

En central faktor för att höja tillväxtpotentialen i EU är att sysselsättningen varaktigt höjs. Genom att fler blir sysselsatta kan den åldrande befolkningens negativa effekter på produktion och offentliga finanser motverkas. Även om utmaningarna på arbetsmarknaden ser olika ut i olika länder finns det en särskilt stor potential för ökat arbetskraftsdeltagande bland kvinnor i EU (se diagram 1.13).

Sveriges regering har varit pådrivande för att detta ska lyftas fram i Europa 2020-strategin. Regeringens viktigaste mål är full sysselsättning.

PROP. 2010/11:1

Fler i arbete är inte bara grunden för ett högre ekonomiskt välstånd och hållbara offentliga finanser, utan även för att människor ska kunna påverka sin egen tillvaro.

Diagram 1.13 Sysselsättning i EU och i Sverige 2009
90
80	Kvinnor
80
70	Män
70
60
50
40
30
20
10
0
	EU	SE

Anm.: Andel sysselsatta i åldern 20–64 år som andel av befolkningen. Källa: Eurostat.

EU-länderna har enats om att eftersträva att sysselsättningen ska nå 75 procent för kvinnor och män i åldern 20–64 år. Kvinnor och män bör ges samma drivkrafter, förutsättningar och möjligheter till arbete.

Social delaktighet och minskat utanförskap

Ett minskat utanförskap minskar fattigdomen och stärker den sociala delaktigheten. Det finns därför ett EU-mål, som Sverige har verkat för, om att fokusera på att minska utanförskapet som en väg att bekämpa fattigdom. EU-länderna har enats om att främja social delaktighet, framför allt genom att minska fattigdomen. Målet är att hjälpa åtminstone 20 miljoner personer inom EU att komma ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och socialt utanförskap.

Höjd utbildningsnivå

En god utbildning är nödvändig både för att stärka människors ställning på arbetsmarknaden och för att säkra näringslivets konkurrenskraft. Utbildning, särskilt i tidiga år, minskar dessutom risken för utanförskap och social utslagning senare i livet.

Mot denna bakgrund har EU-länderna satt upp mål för att höja utbildningsnivån. Medlemsländerna ska särskilt sträva efter att minska andelen elever som i förtid avbryter sin skolgång till mindre än 10 procent och dessutom öka andelen som avslutar en eftergymnasial utbildning till minst 40 procent.

Förbättrade villkor för forskning och utveckling samt innovationer

I kombination med ett väl fungerande utbildningssystem är forskning och innovation centralt för att klara den ökande konkurrensen som globaliseringen innebär samt de stora miljö- och samhällsutmaningar vi står inför.

EU har enats om att förbättra villkoren för forskning och utveckling med målet att de offentliga och privata FoU-investeringarna sammantaget ska uppgå till minst 3 procent av BNP. Dessutom är det viktigt att följa upp resultatet av forskningen i termer av innovationer. Europeiska kommissionen avser att återkomma under hösten 2010 med konkreta förslag på hur detta kan göras.

Minskad klimatpåverkan

Klimatfrågan är en av de största utmaningar som mänskligheten står inför. På grund av dess globala omfattning är internationell samverkan nödvändig. För att klara höga klimatpolitiska ambitioner krävs ökad användning av effektiva ekonomiska styrmedel och omställning till mer klimatvänlig produktion och konsumtion, där utgångspunkten är att den som förorenar också ska betala.

EU understryker betydelsen av de tidigare överenskomna klimatmålen: utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 20 procent i förhållande till 1990 års nivåer, de förnybara energikällornas andel av den slutliga energikonsumtionen ska öka till 20 procent och energieffektiviteten ska öka med 20 procent.

På klimat- och energiområdet finns redan nationella mål fastställda. Dessa mål ligger fast. Sveriges har åtagit sig att minska utsläppen av växthusgaser med 17 procent jämfört med 2005. Sveriges nationella klimatmål är att våra utsläpp bör vara 40 procent lägre än utsläppen 1990. Målet gäller för de verksamheter som inte omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter inom EU (EU-ETS).

Sveriges har också åtagit sig att andelen förnybar energi ska öka till 49 procent 2020. Det nationella målet är satt till minst 50 procent av den totala energianvändningen 2020. Riksdagen har dessutom beslutat om ett mål för energieffektivitet, uttryckt som en minskad energiintensitet med 20 procent till 2020 jämfört med 2008.

PROP. 2010/11:1

1.6.3Utmaningar för fördelningspolitiken

Sverige har tillsammans med Danmark den lägsta inkomstspridningen i världen. Inkomst- spridningen mätt med Gini-koefficienten har varit stigande fram till 2007(se diagram 1.14). Detta gäller såväl i Sverige som i många andra västländer. År 2008 minskade inkomst- spridningen något i samband med finanskrisen.

Diagram 1.14 Inkomstspridningens utveckling

Gini-koefficienten för justerad disponibel inkomst

0,35
0,33
0,31
0,29
0,27
0,25
0,23
0,21
0,19
1991	1993	1995	1997	1999	2001	2003	2005	2007	2009

Anm.: Uppgifter för 2009 och 2010 utgör en prognos.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det finns flera förklaringar till den långsiktigt ökade inkomstspridningen. En förklaring är kapitalinkomsternas växande betydelse och dess koncentration till grupper med höga inkomster. Dessutom har löneskillnaderna ökat mellan dem som arbetar samtidigt som skillnaderna i disponibel inkomst mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar också har ökat. Sedan mitten av 1990-talet har de som arbetar haft en snabbare inkomsttillväxt än de som inte arbetar (se diagram 1.15).

Yngre pensionärer (65–74 år) har haft en relativt snabb inkomstutveckling medan inkomsterna utvecklats långsammare för äldre pensionärer (över 75 år) och ensamstående föräldrar.

Diagram 1.15 Inkomstutveckling för olika grupper 1991– 2011, (Justerad disponibel inkomst kr)

280 000			Arbetar
280 000			Ungdomar 20-29 år, arbetar
			Ungdomar 20-29 år, arbetar
			Åldespensionärer >=75
230 000			Åldespensionärer 65-74
230 000			Arbetar ej
			Ensamstående med barn
			Median
180 000
130 000
80 000
1991	1994	1996	1998	2000	2002	2004	2006	2008	2010
Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

En följd av de långsiktigt ökade inkomst- skillnaderna är att även den relativa andelen med låg ekonomisk standard har ökat (se diagram 1.16). Låg ekonomisk standard är ett relativt begrepp. I absoluta termer ökar även inkomsterna för dem med låga inkomster. Ökningstakten är dock lägre vilket förklaras av att de som arbetar haft många år med reallöneökningar medan transfererings- inkomsterna i allt väsentligt bara följer prisökningarna. Det är framför allt ensamstående föräldrar, yngre ensamstående utan barn och äldre ensamstående pensionärer som är överrespresenterade bland dem med låg ekonomisk standard.

Diagram 1.16 Andel med inkomster under 60 procent av medianen 2010

40%
35%								Relativ 60
35%
30%								Absolut 60
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0%
Ensam med barn	Ensam 20-44 år	Ensam 45-64 år	Ensam 65-74 år	Ensam 75 +	Sambo med barn	Sambo 20-44 år	Sambo 45-64 år	Sambo 65-74 år	Sambo 75 +

Anm. 1: Inga utfallsdata finns ännu tillgängliga för 2011. Uppgifterna är således en prognos.

Anm. 2: Relativ 60 anger andel med inkomster under 60 procent av 2011 års median. Absolut 60 anger andel med inkomster under 60 procent av 1991 års median.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Den främsta förklaringen till varför hushåll har låg ekonomisk standard är en svag anknytning till arbetsmarknaden. En stor andel av denna grupp arbetar deltid eller inte alls och försörjs till stor del av transfereringar. Regeringen har sedan den tillträdde 2006 fört en politik för att stärka arbetslinjen och göra det mer lönsamt att arbeta. Tillsammans med förändringarna i arbetslöshets- och sjukförsäkringen minskar jobbskatte- avdraget trösklarna in på arbetsmarkanden. Därmed stimuleras människor till ökad arbetstid då marginal- och tröskeleffekter sänks, framför allt för låg- och medelinkomsttagare. När fler arbetar och färre försörjer sig på sociala ersättningar minskar inkomstskillnaderna i samhället gradvis. Den långsiktigt bästa fördelningspolitiken är därför att få fler i arbete.

1.7Regeringens politik för tillväxt och full sysselsättning

1.7.1Finanspolitikens allmänna inriktning

Den övergripande inriktningen för politiken ligger fast - att nå upp till överskott har högsta prioritet

Finanspolitiken bör utformas för att uppnå en så hög varaktig välfärd som möjligt. Det sker genom att politiken är inriktad på uthållig och hög tillväxt, hög sysselsättning, välfärd som kommer alla till del samt på att upprätthålla makroekonomisk stabilitet. För att uppnå dessa mål är långsiktigt uthålliga offentliga finanser en grundläggande förutsättning. Det skapar stabilitet och utrymme att föra en expansiv finanspolitik vid en framtida ekonomisk nedgång. Det ger också förutsättningar för att kunna genomföra angelägna reformer. Att säkra framtida överskott i de offentliga finanserna har därför högsta prioritet. Om det därutöver uppstår ett reformutrymme bör det användas till att stärka välfärden och att genomföra skattelättnader i nämnd ordning.

Varaktigt hög sysselsättning och minskat utanförskap står fortsatt i fokus. Den ekonomiska politiken för att minska utanför- skapet bör befästas genom att vårda genomförda åtgärder inom bl.a. skattesystemet, arbets- löshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Det är viktigt att säkerställa att avsikterna med

PROP. 2010/11:1

sjukförsäkringsreformen upprätthålls. Den som är svårt sjuk och inte kan arbeta ska kunna få ersättning. Samtidigt ska reformen öka drivkrafterna och stödet till dem som kan komma tillbaka i arbete. Stora förändringar, likt sjukförsäkringsreformen, kan leda till att enskilda drabbas av orimliga och icke avsedda konsekvenser. Regeringen kommer fortsatt att följa utvecklingen och avser att se över om regelverken och deras tillämpning fått icke avsedda konsekvenser för enskilda individer.

Ytterligare åtgärder bör genomföras för att öka arbetsutbudet och underlätta efterfrågan på arbetskraft, särskilt bland grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden. Det är viktigt att reformerna också fortsättningsvis inriktas på att förbättra ekonomins funktions- sätt. Därigenom kan utanförskapet förebyggas, konkurrenskraften förbättras och välfärden öka för alla.

1.7.2Stabiliseringspolitiska överväganden

Som konstaterats i avsnitt 1.6.1 är regeringens bedömning att det i rådande konjunkturläge inte finns skäl att vidta några ytterligare stora stabiliseringspolitiska åtgärder utöver de som redan beslutats, förutom att låta de automatiska stabilisatorerna verka. Politiken bör i stället inriktas på att vårda återhämtningen och säkra överskott i de offentliga finanserna inför nästa konjunkturnedgång, men också på att förebygga flaskhalsar och tendenser till överhettning när ekonomin tar fart.

Stabiliseringspolitikens inriktning vid en eventuell ny konjunkturnedgång

Även om tillväxtutsikterna för Sverige har ljusnat och tecknen på en ekonomisk återhämtning har blivit än tydligare jämfört med bedömningen i 2010 års ekonomiska vårproposition, finns det mot bakgrund av riskbilden goda skäl att redan nu principiellt diskutera inriktningen på stabiliseringspolitiken i händelse av en snar ny konjunkturnedgång. Erfarenheterna av hanteringen av den senaste krisen visar att i den mån strukturellt riktiga åtgärder kan ge god stabiliseringspolitisk effekt, och det finns ett framtida reformutrymme, bör sådana åtgärder genomföras. Dessa åtgärder ger

PROP. 2010/11:1

också bättre förutsättningar att motverka problem med flaskhalsar och tendenser till överhettning i en efterföljande konjunktur- uppgång.

1.7.3Regeringens satsningar i denna proposition

Sedan 2010 års vårproposition har konjunkturen och de offentliga finanserna utvecklats starkare än vad som då förväntades. Resursutnyttjandet i ekonomin är emellertid fortsatt lågt. Även om konjunkturen förstärks och utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande ser positiv ut under prognosperioden är osäker- heterna i vår omvärld betydande. Regeringen väljer därför att inte inteckna det reformutrymme som huvudscenariot indikerar fram till 2014. Reformutrymmet ska främst användas till att värna och utveckla välfärden och för att ytterligare förbättra villkoren för arbete och företagande. Möjligheterna att genomföra förslagen villkoras dock strikt av att de offentliga finanserna inte äventyras. Regeringen prioriterar i budgetpropositionen för 2011 reformer med följande inriktning:

-Full sysselsättning och minskat utanförskap.

-Ökad kunskap.

-Värna och utveckla välfärden och minska krisens ofärdseffekter.

-Förbättra miljö och klimat.

Därutöver redovisas i avsnitt 1.7.4 reformambitioner inom olika områden, som regeringen avser att återkomma till i kommande propositioner under mandatperioden. I vilken takt och omfattning som dessa reform- ambitioner kommer att genomföras är beroende av säkerställt reformutrymme.

I tabellen nedan redovisas de åtgärder som föreslås eller aviseras i denna proposition. Det är nya åtgärder som läggs till de ca 7 miljarder kronor för 2011 som aviserades i 2010 års ekonomiska vårproposition, och som inkluderade sänkt skatt för pensionärer, infrastruktursatsningar, slopad revisionsplikt och höjt flerbarnstillägg.

Tabell 1.7 Reformer i budgetpropositionen för 2011

Miljarder kronor

	2010	2011	2012	2013	2014
Full sysselsättning och
minskat utanförskap
Arbetsmarknadspolitiskt		1,4	0,6	0,3	0,1
paket
-Förstärkning av		2,1	1,2	0,7	0,1
arbetsmarknadspolitiska		2,1	1,2	0,7	0,1
arbetsmarknadspolitiska
insatser
-Indirekta effekter av		-0,7	-0,6	-0,3	0
-Indirekta effekter av
förstärkta insatser

Integration		0,1	0,1	0,1	0,1

Entreprenörskap och
hållbar tillväxt	2,01,2	0,4	0,4	0,4	0,4
Höjt schablonavdrag vid
andrahandsuthyrning av
bostäder		0,1	0,1	0,1	0,1

Ökad kunskap	0,51	1,2	1,9	2,2	1,9
Värna och utveckla
välfärden, minska
krisens ofärdseffekter

Kommuner		3,0

Pensionärer		2,5	2,5	2,5	2,5
Hälso- och sjukvård		0,5	1,5	1,5	1,5

Äldrepolitik		0,2	0,2	0,2	0,2

Familjepolitik			0,9	0,9	0,9
Jämställdhet		0,2	0,2	0,2	0,2

Kultur och idrott		0,5	0,6	0,6	0,6

Förbättra miljö och
klimat		0,7	1,1	0,7	0,7

Övriga utgifter och	1,11
inkomster	1,11	2,0	1,4	1,1	0,6
Försvagning av
finansiellt sparande av
förslagen i
budgetpropositionen	1,61
för 2011	1,61	12,8	11,4	10,7	9,7

Anm: Beloppen är avrundade.

1Beloppen avser förslag som lämnas i hösttilläggsbudgeten för 2010.

2Beloppet påverkar inte det finansiella sparandet.

1.7.3.1Full sysselsättning och minskat utanförskap

Full sysselsättning är regeringens viktigaste mål. Alla som kan arbeta ska också kunna få ett jobb. Arbete är grunden för att kunna påverka sin egen tillvaro men även för nationens välstånd. En viktig uppgift för arbetsmarknadspolitiken är att förhindra att människor blir arbetslösa under lång tid. Det finns sedan en lång tid grupper som unga, utrikes födda, äldre och funktionshindrade som har svårare att etablera sig på

arbetsmarknaden. Regeringen föreslår ytterligare åtgärder för att öka arbetsutbudet och för att öka efterfrågan på arbetskraft, särskilt bland grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden.

I regeringens reformambitioner för den resterande delen av mandatperioden ingår också ett antal åtgärder för att öka utbudet och efterfrågan på arbetskraft (se avsnitt 1.7.4).

Anpassning av arbetsmarknadspolitiken

De ljusare utsikterna för Sveriges ekonomi innebär att åtgärderna för att mildra krisens negativa konsekvenser för arbetsmarknaden successivt kommer att anpassas efter det nya arbetsmarknadsläget. Strategin kommer fortfarande vara att motverka långa arbetslöshetstider samt att säkerställa att de människor som är arbetslösa står till arbets- marknadens förfogande och är anställningsbara när arbetskraftsefterfrågan vänder upp. I takt med att arbetskraftsefterfrågan tar fart kommer politiken återigen inriktas mot de mer långsiktiga problemen på arbetsmarknaden som håller nere den varaktiga sysselsättningen. Åtgärder kommer att vidtas för att volymerna i arbetsmarknadspolitiska program ska kunna återgå till nivåerna före krisen. För att den ökande arbetskraftsefterfrågan ska leda till en varaktigt högre sysselsättning är det viktigt att arbetslösa söker och finner jobb och att långtidsarbetslösheten minskar.

Långtidsarbetslösheten har ökat till följd av krisen. En hög långtidsarbetslöshet kan leda till att arbetslösheten biter sig fast på en hög nivå och till ökat utanförskap. Regeringen föreslår därför att det särskilda anställningsstödet förstärks tillfälligt 2011 och 2012 genom en höjning av taket för ersättning till arbetsgivare. En handledarersättning, s.k. handledarstöd, till arbetsgivaren införs dessutom.

När antalet lediga jobb nu ökar är det viktigt att de arbetslösa söker arbete. Regeringen föreslår därför att coachningsinsatserna för 2011 ökas i förhållande till vad som tidigare beslutats. Vidare föreslås i denna proposition föreslås 6 000 nya praktikplatser under 2011, vilket

PROP. 2010/11:1

tillsammans med redan beslutade åtgärder innebär 14 200 helårsplatser.

Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög även om en stor del av ungdomar som är registrerade som arbetslösa är studerande. De ungdomar som inte avslutat sina gymnasiestudier löper särskilt stor risk att hamna i utanförskap. I budget- propositionen för 2010 föreslog regeringen en temporär satsning på folkhögskolorna för ungdomar som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan. I denna proposition föreslås en förlängning av denna satsning med ett år t.o.m. 2011. Därutöver föreslås det högre studie- bidraget inom studiemedelssystemet tillfälligt under 2011 bli tillgängligt för arbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan för studier på komvux. Ungdomarna ska för att få det högre studiebidraget vara inskrivna i jobbgarantin för ungdomar eller jobb- och utvecklingsgarantin och ha avbrutit studierna innan halvårsskiftet 2010. För att arbetslösa ungdomar lättare ska kunna ta korta tillfälliga jobb utan att riskera att därigenom inte omfattas av jobbgarantin, föreslås att en ramtid införs. Ramtiden innebär att det är tillåtet att arbeta en månad inom en fyramånadersperiod och ändå omfattas av jobbgarantin.

Arbetsförmedlingen föreslås vidare få extra resurser under 2011. Andelen långtidsarbetslösa har ökat till följd av krisen. Det finns ett behov av att bl.a. öka stödet för deltagarna i garanti- programmen och för personer med funktions- nedsättning.

Regeringens nya satsningar på anpassning av arbetsmarknadspolitiken i denna proposition omfattar totalt 1,4 miljarder kronor 2011 och sammanlagt 1 miljard kronor för perioden 2012– 2014.

Integration

Invandrare utgör en stor resurs för Sveriges ekonomi och för mångfalden i samhället. Invandringen bidrar dessutom till att motverka ett minskat arbetsutbud när antalet äldre i befolkningen ökar. Arbete och egen försörjning bidrar till att stärka självkänslan, samtidigt som arbete ger kontakter med andra och kunskaper i det svenska språket. Utrikes födda har, i förhållande till personer som är födda i Sverige, betydligt lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet, även om stora variationer förkommer. Faktorer som försvårar för de

PROP. 2010/11:1

utrikes födda att etablera sig på arbetsmarknaden inkluderar diskriminering, bristande språk- kunskaper samt sämre tillgång till informella nätverk. Som ett fortsatt led i att bekämpa utanförskapet för de utrikes födda föreslås bland annat förbättringar av sfi-lärarnas kompetens som en del av lärarlyftet och en förstärkning av instegsjobben genom en höjning av subventionsgraden från 75 till 80 procent samt ersättning för företagens kostnader för hand- ledning. Vidare aviseras därutöver en satsning på att höja kvaliteten på skolor i utsatta områden fr.o.m. 2012.

Entreprenörskap och hållbar tillväxt

Ett innovativt och dynamiskt näringsliv med god anpassningsförmåga är centralt för tillväxt och sysselsättning. Regeringen har därför vidtagit ett stort antal åtgärder i syfte att förbättra näringslivsklimatet. Det har blivit lättare och billigare att anställa och regelverken har förenklats. Arbetet med att säkra ett livskraftigt näringsliv kommer att drivas vidare. En god offentlig och kommersiell service skapar förutsättningar för att hela landet ska kunna växa. Genom landsbygdsprogrammet ska landsbygdens villkor ytterligare förbättras under mandatperioden.

För att stärka innovationsklimatet ytterligare föreslås bl.a. en satsning på ALMI:s rådgivnings- och mentorverksamhet, innovationsfinansiering genom Innovationsbron, ytterligare satsningar på regelförenkling för företagen samt särskilda satsningar på exportrådgivning till små- och medelstora företag. En särskild satsning görs för att stärka utvecklingskraften i norra Sveriges inland, Inlandsinnovation. Ökat entreprenör- skap och utvecklad innovationsförmåga ska bidra till förnyelse av ekonomin. Regeringens satsning på kvinnors företagande fortsätter. Satsningen på rådgivning och mentorskap för företagare, bl.a. invandrare, förstärks.

Satsningarna uppgår till ca 400 miljoner kronor per år för perioden 2011–2014. Därutöver föreslås 2 miljarder kronor på höst- tilläggsbudget redan 2010 för Inlandsinnovation.

Höjt schablonavdrag vid andrahandsuthyrning av bostäder

Förbättrade villkor för andrahandsuthyrning av bostäder kan stimulera utbudet på andrahandsmarknaden. Regeringen föreslår en höjning av schablonavdraget vid upplåtelse av

privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet från 12 000 kronor per år till 18 000 kronor per år. Åtgärden ska träda i kraft den 1 januari 2011.

1.7.3.2 Ökad kunskap

Utbildning

Regeringen har under förra mandatperioden vidtagit en rad åtgärder för att förbättra utbildningssystemets olika delar, däribland en gymnasiereform och en höjning av studie- medlen. Gymnasieskolan reformeras bl.a. i syfte att förbättra genomströmningen. Ett annat sätt att öka andelen individer som fullföljer sin utbildning är reformer som gör att elever kommer bättre förberedda till gymnasiet.

Fokus för regeringens kommande satsningar ligger därför på grundskolan. Där har de genomsnittliga studieprestationerna försämrats samtidigt som spridningen ökat om man studerar betygsutvecklingen. Nedgången är därmed sannolikt som störst för de med sämre förutsättningar. Ur fördelningssynpunkt är det önskvärt med breda satsningar på utbildning i tidig ålder. Kunskap föder kunskap, vilket betyder att goda grundkunskaper ger bättre förutsättningar att tillgodogöra sig vidare utbildning. Särskilt för barn som upplever svårigheter i skolan är tidiga insatser betydelsefulla.

En generell utgångspunkt är att det är både kvantiteten av och kvaliteten på utbildningen som ska stärkas. I praktiken betyder det att eleverna ska få mer av lärarledd undervisning av välutbildade och kompetenta lärare. Denna utgångspunkt stämmer väl med vad forskningen på området visar. Forskning indikerar att mer undervisning i form av lärarledda lektioner påverkar elevers prestation i grundskolan positivt, särskilt för yngre elever och i ämnen där barn kan förväntas få mindre hjälp och influenser hemifrån, främst matematik. Forskning visar också att lärare är mycket viktiga för elevernas studieprestationer, särskilt deras ämnes- pedagogiska kunskaper tycks vara betydelsefulla. Regeringen föreslår bl.a. följande reformer:

-Den största satsningen någonsin på lärlingsutbildning, 30 000 lärlingsplatser inrättas i gymnasieskolan och 5 900 inom vuxenutbildningen.

-Ett lärarpaket med förlängt lärarlyft, stärkt pedagogiskt ledarskap, vidareutbildning av obehöriga lärare och forskarskolor.

-Utvärdering av elevernas kunskaper med tidigare betyg och fler nationella prov.

-Stöd till elever som behöver extra hjälp i skolarbetet genom en förlängd läsa-skriva- räkna-satsning och förlängd satsning på sommarskolor.

-En fortsatt kamp mot diskriminering och mobbning genom förebyggande arbete.

-Ett riktat bidrag för att stärka elevhälsan 2012 och 2013.

-Stärkt undervisning i matematik, natur- vetenskap och teknik genom förlängd s.k. MNT-satsning, fler lektionstimmar i matematik i grundskolan och en försöksverksamhet med ett fjärde tekniskt år i gymnasieskolan.

-En satsning på entreprenörskap i skolan och skapande verksamhet.

-Bättre skolor i utsatta områden genom incitament till skolor som utvecklar sitt arbete och blir bättre på att ge elever goda kunskaper.

-Förbättrad utvärdering av utbildnings- området. En ny utvärderingsfunktion inrättas fr.o.m. den 1 januari 2012.

Det ska löna sig att vara en bra lärare och att bli en bättre lärare. Regeringen avser därför att tillsätta en arbetsgrupp för att analysera hur ett stimulansbidrag kan utformas som kan utgå till skolhuvudmän som inför lönesättningsmodeller som belönar lärare vars undervisning visar en positiv påverkan på elevernas resultat och trivsel.

Regeringen har genomfört stora satsningar på fler utbildningsplatser inom yrkesvux/komvux, yrkeshögskolan samt universitet och högskolor. Mot bakgrund av dels att svensk ekonomi fortfarande befinner sig i en lågkonjunktur, dels för att motverka ungdomsarbetslösheten föreslår regeringen på hösttilläggsbudgeten att ytterligare 10 000 platser på yrkesvux skapas för läsåret 2010/2011.

Regeringen fortsätter arbetet med att öka kvaliteten i den högre utbildningen. I propositionen Fokus på kunskap – kvalitet i den högre utbildningen (prop. 2009/10:139) redogör regeringen för sina bedömningar vad gäller ett

PROP. 2010/11:1

nytt kvalitetssäkringssystem. Den kvalitets- baserade resurstilldelningen kommer att omfatta ca 300 miljoner kronor och fasas in 2013. För att ytterligare stärka kvaliteten inom den högre utbildningen föreslår regeringen en höjning av

grundutbildningsanslagen	om	inledningsvis
200 miljoner kronor	2012	och därefter

400 miljoner kronor fr.o.m. 2013. Höjningen av ersättningen per helårsstudent riktas mot de samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningarna och möjliggör en ökad lärartäthet och en ökad andel disputerade lärare.

Den 1 januari 2010 höjde regeringen studiemedlet. Vidare höjs det s.k. fribeloppet från 2011. Regeringen bedömer nu att studenternas ekonomi behöver förbättras ytterligare. Studiemedlets lånedel höjs därför med ca 500 kronor per studiemånad från hösten 2011.

Totalt uppgår kostnaderna för de föreslagna reformerna på utbildningsområdet till 7,7 miljarder kronor under perioden 2010–2014, varav 0,5 miljarder kronor föreslås anvisas på hösttilläggsbudget för 2010 och 1,2 miljarder kronor föreslås för 2011.

1.7.3.3Värna och utveckla välfärden och minska krisens ofärdseffekter

Välfärden ska hålla högsta kvalitet och komma alla till del efter behov. Grunden för att nå dit är en solidarisk och offentlig finansiering. Avgörande för att långsiktigt värna välfärden är ökad sysselsättning och starka offentliga finanser. Välfärdssystemet finansieras solidariskt med främst skattemedel. För att upprätthålla legitimiteten och förtroendet för transfererings- systemen bland skattebetalarna är det viktigt att utbetalningar sker i tid och enbart till dem som är berättigade till stöd. Regeringen arbetar aktivt vidare med dessa frågor samt med att bekämpa svartarbete och annat skattefusk.

För många av välfärdstjänsterna är kommuner eller landsting huvudmän. Den ekonomiska och finansiella krisen har på ett väsentligt sätt påverkat den kommunala ekonomin och därmed också kommuners och landstings förutsättningar att tillhandahålla dessa välfärdstjänster. Likaså har pensionärerna som en konsekvens av krisen fått se sina inkomstpensioner, före skatt, sjunka. Regeringen har tidigare vidtagit åtgärder för att undvika nedskärningar inom kommunsektorn

PROP. 2010/11:1

och för att mildra den lägre pensions- uppräkningen. I denna proposition föreslås ytterligare åtgärder.

Övriga områden där regeringen presenterar reformer är hälso- och sjukvård, äldrepolitik, familjepolitik och jämställdhet.

Tillfälligt statsbidrag till kommunsektorn

En viktig utgångspunkt för regeringen är att bevara förtroendet för att det offentliga klarar att tillhandahålla viktiga välfärdstjänster såsom utbildning, vård och omsorg.

Kommunsektorn har tillförts 17 miljarder kronor i tillfälligt höjda statsbidrag för 2010. I 2009 års ekonomiska vårproposition aviserades en permanent höjning av det generella statsbidraget med 5 miljarder kronor fr.o.m. 2011.

Det ekonomiska läget har förbättrats sedan 2010 års ekonomiska vårproposition beslutades. Trots starkare ekonomisk utveckling bedöms dock kommunsektorns inkomster utvecklas svagt under 2011.

Tillfälligt höjda statsbidrag till kommun- sektorn bidrar till att upprätthålla kvaliteten i kommunernas välfärdstjänster och att hålla uppe den kommunfinansierade sysselsättningen. Regeringen gör bedömningen, utifrån den beräknat relativt svaga inkomstutvecklingen i kommunsektorn under 2011 och det begränsade behovet av stabiliseringspolitiska åtgärder, att kommunsektorn bör tillföras ett nytt tillfälligt statsbidrag om 3 miljarder kronor 2011. Tillsammans med den permanenta höjningen av statsbidraget på 5 miljarder kronor tillförs kommunsektorn därmed totalt 8 miljarder kronor 2011.

Pensionärer

En av de grupper som påverkats mest av finanskrisen och den efterföljande låg- konjunkturen är pensionärerna. Balanseringen av ålderspensionssystemet leder till sänkta inkomst- och tilläggspensioner både 2010 och 2011. Sänkningen är betydande. Det finns därför goda skäl att överväga ytterligare förstärkningar av pensionärernas ekonomi.

Regeringen har för att förbättra välfärden för pensionärer, sänkt inkomstskatten för denna grupp både 2009 och 2010 genom ett förhöjt grundavdrag för personer som är 65 år eller äldre. För att minska krisens efterverkningar och förbättra välfärden för pensionärerna aviserade regeringen i 2010 års ekonomiska vårproposition

en ytterligare skattesänkning med 5 miljarder kronor 2011. Mot bakgrund av att bl.a. inkomstindex, som styr pensionsutvecklingen, har reviderats ned för 2011 i jämförelse med den bedömning som gjordes i vårpropositionen, föreslås ytterligare en sänkning av skatten för pensionärerna genom ett förhöjt grundavdrag.10 Satsningen omfattar 2,5 miljarder kronor utöver de 5 miljarder kronor som aviserades i vårpropositionen. För att reformen ska vara finansiellt neutral för kommuner och landsting föreslås att det generella statsbidraget till kommunsektorn ökas i motsvarande utsträckning.

Tabell 1.8 Skattesänkning till följd av förhöjt grundavdrag

Inkomstnivå kr/år	Vårproposition	5 mdkr +
	5 mdkr	2,5 mdkr


Garantipensionär, född 1938
eller senare:
- Gift/sammanboende, 81 320	947	1 862
- Ensamstående, 91 164	1 199	2 178

Garantipensionär född 1937
eller tidigare:
- Gift/sammanboende, 83 178	1 009	1 925
- Ensamstående, 93 364	1 231	2 241

För övriga:
50 000	220	883

150 000	2 587	4 039

200 000	3 945	5 523
300 000	4 261	5 839

400 000	4 166	5 744

500 000	2 165	4 743

Effekt beräknad vid genomsnittlig kommunalskatt (31,56 procent).

De lägre inkomst- och tilläggspensionerna under 2010 och 2011 beror som tidigare nämnts på balanseringen i pensionssystemet. Systemet är så utformat att när balanstalet, dvs. kvoten mellan pensionssystemets tillgångar och dess skulder, överstiger 1 ökar inkomstpensionen i snabbare takt. Den snabbare ökningen pågår till dess att inkomstpensionerna når den nivå som gäller utan balansering. Enligt nuvarande prognos går systemet in i denna återhämtningsperiod redan 2012. Det är regeringens uppfattning att pensionsutvecklingen ska bestämmas av det autonoma pensionssystemet där

10 Inkomstindex är ett mått på den genomsnittliga inkomsten i Sverige.

följsamhetsindexeringen, som styrs av inkomstindex, garanterar att pensionssystemet är långsiktigt hållbart. Den skattesänkning som ägt rum 2009 och 2010, och som föreslås för 2011, ska delvis ses mot bakgrund av finanskrisens extraordinära karaktär och att pensionärerna, utan de vidtagna och föreslagna åtgärderna, skulle ha påverkats orimligt mycket.

Hälso- och sjukvård

Tillgången till en hälso- och sjukvård av god kvalitet efter behov till alla, oavsett inkomst och bakgrund, är en viktig grundpelare för det svenska välfärdssamhället. I ett internationellt perspektiv håller den svenska sjukvården hög klass, exempelvis vad avser kunnande, medicinsk standard och teknisk utveckling. Fortsatta satsningar behövs dock för att ytterligare öka tillgängligheten, valfriheten och kvaliteten.

Kömiljarden har visat sig vara en träffsäker och effektiv reform för att korta vårdköerna. För att patientens ställning ska stärkas ytterligare föreslås vårdgarantin förstärkas inom ramen för kömiljarden. Målet är att väntetiden för specialistbesök och behandling ska minskas successivt under hela mandatperioden. Satsningar föreslås även med inriktning på bl.a. ökad patientsäkerhet och från och med 2012 en sammanhållen vård och omsorg om äldre samt ett tredje steg i tandvårdsreformen.

Satsningarna uppgår till totalt 0,5 miljarder kronor 2011, 1,5 miljarder kronor 2012 och 3,4 miljarder kronor per år 2013 och 2014. Drygt hälften av satsningarna sker genom om- prioriteringar inom befintliga ramar. Netto tillförs 0,5 miljarder kronor för 2011 och 1,5 miljarder kronor per år 2012–2014.

Äldrepolitik

Regeringens reformering av äldrepolitiken syftar bland annat till att öka äldres valfrihet och välbefinnande samt stödja huvudmännens arbete med att utveckla en vård och omsorg av god kvalitet.

Regeringen föreslår att ett prestationsbaserat statsbidrag införs för perioden 2011–2014. Bidraget syftar till att stimulera förbättrade arbetssätt med äldre multisjuka inom primärvården samt för ökad samordning mellan kommuner och landsting i vård- och omsorgsinsatser för äldre.

Vidare föreslås en bred satsning på äldres boende. Under 2011 ska en arbetsgrupp utarbeta förslag till breda och strategiska boendelösningar

PROP. 2010/11:1

för äldre, däribland förutsättningar för stöd i planeringsprocessen till kommuner som erbjuder lösningar för äldre par som fortsatt vill bo ihop även om omsorgsbehov skiljer sig åt. En fyraårig satsning i form av stimulansmedel för lokala värdighetsgarantier föreslås.

Vidare föreslås att det under mandatperioden sker en utbildningssatsning i syfte att stärka kompetensen i äldreomsorgen och kunna erbjuda fördjupningsutbildningar.

Slutligen föreslås en fortsättning på regeringens tidigare satsning på ökad valfrihet i äldreomsorgen t.o.m. 2014.

Satsningarna uppgår sammantaget till drygt 0,5 miljarder kronor 2011, ca 1,6 miljarder kronor 2012 och ca 2,1 miljarder kronor 2013 och 2014. Merparten av satsningarna sker genom omdisponering av befintliga medel. Äldre- politiken tillförs 200 miljoner kronor per år.

Familjepolitik

Alla barn och ungdomar ska ges förutsättningar för en ekonomisk och social trygghet samt en god relation till båda sina föräldrar. Barnfamiljer, särskilt ensamstående föräldrar med barn är överrepresenterade bland de med relativt sett låg ekonomisk standard. Regeringen aviserar därför att bostadsbidragets särskilda bidrag för barnfamiljer kommer att höjas fr.o.m. den 1 januari 2012. Reformen riktar sig till barnfamiljer med låga inkomster eller en stor försörjningsbörda. En stor del av de som får bostadsbidrag är ensamstående föräldrar med barn. En höjning av bostadsbidragets särskilda bidrag för barnfamiljer förbättrar därför den ekonomiska situationen särskilt för just ensamstående föräldrar.

Regeringen vill att föräldrar som är ensamma i sitt föräldraskap ska kunna överlåta en del av föräldrapenningen. För den som i praktiken är ensamstående, bör möjligheten att ta del av alla föräldraförsäkringens dagar också införas. Regeringen vill också utreda möjligheten för studenter att låta någon som avstår arbete ta hand om studentens sjuka barn genom att överlåta dagar i den tillfälliga föräldrapenningen. Dessutom kommer regeringen att pröva förutsättningarna för att ge kompensation till föräldrarna om barnomsorgsgarantin inte infrias. Vidare föreslås att en förenklad jämställdhets- bonus införs. Bonusen kopplas till utbetalningen av föräldrapenningen i stället för att som nu ges som en kreditering på skattekontot. Också

PROP. 2010/11:1

vårdnadsbidraget görs mer flexibelt. Regeringen föreslår även att föräldrar ska kunna vara föräldralediga samtidigt, med föräldrapenning, i 30 dagar under barnets första levnadsår. Därutöver föreslås ett antal andra mindre reformer på familjepolitikens område.

Sammantaget uppgår satsningen till ca 900 miljoner kronor per år 2012–2014.

Jämställdhet

I Sverige ska kvinnor och män ha samma möjligheter att påverka sin vardag och forma sina liv. Detta är centralt ur ett rättviseperspektiv, men även för ett effektivt användande av samhällets resurser. Även om Sverige ligger långt framme i ett internationellt perspektiv i detta avseende kvarstår flera utmaningar. Det föreligger alltjämt löneskillnader som förklaras av kön. Inom familjepolitiken föreslås en förenkling av jämställdhetsbonusen. En fortsatt satsning på kvinnors företagande föreslås liksom ett fortsatt stöd till arbetet med att motverka mäns våld mot kvinnor, exempelvis skyddat boende. I syfte att stödja kommuners och landstings arbete med jämställdhet, bl.a. med åtgärder riktade mot förskolan, föreslås även ett fortsatt stöd till Sveriges kommuner och landstings satsning ”Hållbar jämställdhet”.

Sammantaget uppgår satsningen till drygt 200 miljoner kronor per år under mandatperioden.

Kultur och idrott

Det s.k. Idrottslyftet föreslås fortsätta och ges en stabil finansiering via anslag i stället för som i dag genom bidrag från Svenska Spel AB. Den reform som regeringen tidigare genomfört avseende kultursatsning inom skolområdet, Skapande skola, föreslås utvidgas till de lägre årskurserna. På så sätt skapas förutsättningar för kultursatsningar inom hela grundskolan. Bevarandet av Nationalmuseums och Operans unika byggnader prioriteras genom att medel föreslås skjutas till för ombyggnad repektive

renovering och underhåll.
Satsningarna	omfattar	drygt 0,5 miljarder
kronor per	år dvs.	sammantaget drygt

2 miljarder kronor under 2011–2014.

1.7.3.4 Förbättra miljö och klimat

Klimatförändringarna är vår tids största utmaning. Regeringen inser vikten av att möta

denna utmaning, och har därför satt upp ett nationellt klimatmål med högre ambitionsnivå än det åtagande som Sverige har enligt EU:s bördefördelning.

Sveriges klimatmål innebär att utsläppen av växthusgaser för verksamheter som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem ska minska med 40 procent till 2020 jämfört med 1990. Regeringen bedömer att klimatmålet till största delen nås med beslutade och aviserade åtgärder. Detta förutsätter dock att fortsatta klimatinvesteringar i andra länder genomförs. Regeringen aviserar därför att ytterligare medel tillförs för detta ändamål fr.o.m. 2013.

För att bidra till att dels nå målet om 50 procents förnybar energi till 2020, dels till visionen om en fossiloberoende fordonsflotta till 2030, kommer det, inom ramen för regeringens dispensförfarande, ges en möjlighet till en ökning av den skattebefriade låginblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel. Därutöver föreslås ett demonstrationsprogram för elbilar och laddhybrider samt en supermiljöbilspremie för bilar med låga utsläpp. Regeringen föreslår även ökade satsningar på miljöteknik, förnybar energi samt energiforskning. Vid en kontrollstation 2015 ska den faktiska utvecklingen i förhållande till de energi- och klimatpolitiska målen 2020 utvärderas, vilket kan föranleda justeringar av styrmedlen. Regeringen bedömer att koldioxidskatten inte behöver höjas under mandatperioden utöver fattade beslut och normal inflationsjustering.

Dessutom utökas den havsmiljösatsning som påbörjades under förra mandatperioden. En handlingsplan för att identifiera, begränsa och fasa ut farliga kemikalier ska utarbetas.

Satsningarna uppgår till 0,7 miljarder kronor 2011 och till 2,5 miljarder kronor för perioden 2012–2014.

1.7.3.5 Övriga satsningar

Regeringen föreslår, utöver vad som redovisats ovan, övriga satsningar som sammanlagt uppgår till ca 2 miljarder kronor 2011. De större posterna rör tillskott för att hantera ett ökat flyktingmottagande samt tillskott till Försäkringskassan, Skatteverket samt satsningar mot alkohol, narkotika, doping och tobak.

1.7.4Regeringens reformambitioner under mandatperioden

Regeringens reformambitioner under 2012–2014 betingas av att det uppstår ett varaktigt reformutrymme. Först när det är säkerställt att överskottsmålet nås och ett varaktigt reform- utrymme uppstått kommer nedanstående reformambitioner att prioriteras.

Jobbskatteavdrag, statlig inkomstskatt, skatt för pensionärer och särskild skatt för utomlands bosatta

Jobbskatteavdraget är ett verkningsfullt medel i regeringens arbete för minskat utanförskap, varaktigt ökad sysselsättning och för att göra det mer attraktivt med företagande. En ytterligare förstärkning av avdraget ökar antalet arbetade timmar genom såväl ytterligare sänkta trösklar för inträde på arbetsmarknaden som fler arbetade timmar för dem som redan finns på arbetsmarknaden. Antalet löntagare som betalar statlig inkomstskatt på sina förvärvsinkomster bör minska. Detta skulle minska marginal- effekterna, göra det mer lönsamt med utbildning och uppmuntra entreprenörskap.

En förändring av jobbskatteavdraget och den statliga inkomstskatten bör kombineras med sänkt skatt för pensionärer för att fördelningsprofilen ska förbli rimlig. En förändring av jobbskatteavdraget bör av förenklings- och administrativa skäl även kombineras med en sänkning av den särskilda skatten för svenskar som är bosatta utomlands.

Arbetsrätt

Den svenska modellen utgör en god grund för en väl fungerande arbetsmarknad. Det finns därför inte skäl till några större förändringar av arbetsrätten. Vissa grupper såsom unga och utrikes födda kan dock, till följd av utformningen av vissa delar av arbetsrätten, möta svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Det finns skäl att genomföra mindre justeringar av gällande regler för att minska dessa problem. Regeringen vill introducera två särskilda anställningsformer för lärlingar som ska underlätta ungas inträde på arbetsmarknaden. Därutöver ska arbetsgivarnas kostnader vid tvist om uppsägning begränsas och Medlingsinstitutet ges ett tydligt uppdrag om att informera företagare om rådande regler om arbetsrätt och kollektivavtal.

PROP. 2010/11:1

Regeringen vill också föra en dialog med pensionsgruppen för att undersöka möjligheterna till höjd ålder för rätten att kvarstå i arbetslivet från 67 till 69 år. En sådan förändring skulle syfta till att höja utträdesåldern och därmed förbättra hållbarheten i de offentliga finanserna.

Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

Medlemsantalet i arbetslöshetskassorna har minskat och fler på arbetsmarknaden står utan inkomstrelaterat skydd vid arbetslöshet. Utgångspunkten för en modern välfärdsstat bör vara att alla med fast förankring på arbetsmarknaden ska vara berättigade till inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning. I syfte att stärka människors trygghet och stabiliteten på arbetsmarknaden bör en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införas. Regeringen har under våren 2010 tillsatt en parlamentarisk utredning för att se över hur sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna långsiktigt kan förbättras för att bli sammanhållna, balanserade och hållbara, samt bidra till långsiktigt högre sysselsättning. Regeringen vill införa en allmän inkomstförsäkring vid arbetslöshet. Hur en sådan ska utformas utan att få negativa effekter på arbetsmarknadens funktionssätt är dock komplicerat och frågan utreds av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.

När utredningen lämnat sitt förslag kommer regeringen att ta ställning till när och hur en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring kan införas. Reformer inom arbetslöshetsförsäkringen ska även fortsättningsvis syfta till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och motverka en varaktigt hög arbetslöshet. Arbetslös- hetsförsäkringen behöver ett effektivare kontroll- och sanktionssystem för att stärka drivkrafterna för arbetslösa att söka jobb.

En robust företagsbeskattning för fler investeringar, ökad välfärd och hög sysselsättning

Regeringen avser att tillsätta en bred utredning av företagsbeskattningen, som syftar till att utforma beskattningen så att investeringar och sysselsättning gynnas. Utredningen kommer att analysera hur olika skatteförändringar bör rangordnas. Därtill är värnskatten skadlig för tillväxten, inte minst för att den straffskattar utbildning och entreprenörskap. Skatte- förändringar på detta område ryms inte inom de ekonomiska ramarna för skarpa åtgärder och

PROP. 2010/11:1

reformambitioner. Om ytterligare ekonomiskt utrymme uppstår är det motiverat att genomföra ytterligare lättnader för att stärka tillväxten. Det gäller bl.a. bolagsskatt, arbetsgivaravgifter, värnskatt, riskkapitalavdrag, FoU-avdrag och expertskatt. Regeringen bedömer att det inte finns utrymme för reformer på dessa områden under mandatperioden.

Förenklad och effektiv beskattning av sparande i aktier och andra värdepapper

Det är angeläget att skattereglerna underlättar ett aktivt sparande i aktier och andra värdepapper. Dagens regler för beskattning av kapitalvinster är komplicerade. För att förenkla för privatpersoner att spara i aktier och andra värdepapper bör därför en ny schablonbeskattad sparform för vissa slags värdepapper, benämnd investeringssparkonto, införas. För att effektivisera beskattningen och för att upprätthålla den skattemässiga neutraliteten bör även vissa justeringar av beskattningen av kapitalförsäkringar göras. Det är också angeläget att skattereglerna utformas på ett sätt som är förenligt med EU-rätten och som samtidigt värnar den svenska skattebasen.

På grund av ett nytt EU-direktiv på finansmarknadsområdet som från och med mitten av 2011 ska vara genomfört i svensk rätt är det nödvändigt att avskaffa beskattningen av svenskregistrerade investeringsfonder för att inte riskera att dessa fonder ska lämna Sverige. Denna beskattning bör i stället ersättas med ett ökat skatteuttag på delägarnivå. Målsättningen är att detta förslag och förslagen om investeringssparkonto och kapitalförsäkring ska utformas på ett sådant sätt att de sammantagna effekterna blir offentligfinansiellt neutrala. Ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 2012.

Sänkt mervärdesskatt på restaurang- och cateringtjänster

Sänkt mervärdesskatt för vissa tjänster förväntas bidra till ökad varaktig sysselsättning genom en växling från hemarbete till förvärvsarbete och att jämviktsarbetslösheten blir lägre. Detta gäller särskilt för restaurang- och cateringtjänster, där betydande effekter på den varaktiga sysselsättningen kan förväntas. Mervärdes- skatten för dessa tjänster bör därför sänkas från 25 till 12 procent. En utredning ska tillsättas med uppdrag att ta fram lagförslag.

Utredning om nystartszoner i utsatta områden

Regeringen avser att tillsätta en utredning som i positiv anda ska se över möjligheten att införa ett system med skattelättnader för företag i särskilt utsatta områden, s.k. nystartszoner. Ett sådant system kan bidra till att minska utanförskapet och öka sysselsättningen i områden där bl.a. sysselsättningsgraden avsevärt understiger det nationella genomsnittet.

Infrastruktur

Samhällsekonomiskt lönsamma infrastruktur- investeringar ger snabbare och effektivare person- och godstransporter. Investeringar i effektivare persontransporter ökar möjligheterna för människor att hitta attraktiva arbetsplatser inom pendlingsavstånd och för företag att anställa medarbetare med rätt kompetens. Väl fungerande transporter är därmed av stor betydelse för näringslivets konkurrenskraft och för investeringsklimatet.

Regeringen har nyligen beslutat om en trafikslagsövergripande nationell plan som innehåller satsningar på närmare 500 miljarder kronor för perioden 2010–2021. I och med detta höjdes anslagen med 3,9 miljarder kronor per år. Omfattande resurstillskott erhålls därtill genom brukar- och medfinansiering. Under den gångna mandatperioden har också flera tidigare lån amorterats av, vilket har frigjort ytterligare medel. Under mandatperioden kan ett nytt infrastrukturbeslut komma att fattas.

Rättsväsendet

Ett väl fungerande rättsväsende är centralt för människors trygghet och är därmed en central del av välfärdssamhället. Stora satsningar har gjorts inom området under den gångna mandatperioden och arbetet med att implementera dessa pågår. Trycket på rättsväsendet är samtidigt fortsatt högt och det finns ett stort behov av att fortsätta arbetet med att effektivisera och modernisera rättsväsendet under mandatperioden.

Försvarspolitik

Sveriges försvar ska stå starkt rustat för att kunna försvara landet, men också bidra till stabilitet i omvärlden. Det kräver ett försvar som är anpassat till dagens hotbild och till snabba omvärldsförändringar. Arbetet med att förverkliga den inriktning för ökad tillgänglighet och användbarhet som slogs fast i 2009 års försvarsbeslut ska därför fortsätta.

Omställningen ska genomföras inom oförändrade ekonomiska ramar, vilket i sin tur kräver omfattande rationaliseringar inom försvarets stödverksamheter, främst inom logistik- och materielförsörjningen samt inom verksamhet som avser forskning och utveckling. Regeringen har därför tillsatt en utredning som ska föreslå åtgärder som kan frigöra minst 2 miljarder kronor från stödverksamheten, varav merparten senast 2012. Därutöver föreslås bl.a. att en samordning av Sveriges marina resurser förbereds.

Regeringen fortsätter att arbeta för att de fastslagna principerna för materielförsörjning ska genomsyra anskaffning och vidmakthållande av försvarsmateriel. Svenska särlösningar påverkar Försvarsmaktens förmåga att samverka med andra länder negativt, förlänger anskaffnings- tider och driver upp priser vid anskaffning. Tiden från anskaffning av materielsystem till användning i insats måste kortas betydligt.

Skatteincitament för gåvor

En stark och livaktig ideell sektor har stor betydelse för samhällslivet. Den ideella sektorns beroende av finansiering från den offentliga sektorn minskar dock dess självständighet i förhållande till det allmänna. Regeringen vill därför stärka den ideella sektorn genom att underlätta insamling av medel från andra aktörer. En skattereduktion för gåvor till bedrivande av hjälpverksamhet bland behövande bör därför införas. Till skillnad från Gåvoincitaments- utredningens förslag (SOU 2009:59) kommer skattereduktionen inte att ges till juridiska personer eller omfatta gåvor till forskning. Däremot kommer gåvor till indirekt främjande av vetenskaplig forskning att omfattas, t.ex. gåvor till en insamlingsstiftelse som stöder forskning. Frågan om skattereduktion för direkta gåvor kommer att beredas i samband med forskningspropostitionen.

Gränsen för att gåvor ska ge skattereduktion bör vara 200 kronor per gåva och 2 000 kronor per beskattningsår. Skattereduktionens storlek bör vara 25 procent och maximal skattreduktion 1 500 kronor per person och år.

Forskning

Forskning, utveckling och innovation är centrala delar av tillväxtpolitiken. I en globaliserad värld måste svensk konkurrenskraft främst bygga på ett högt kunskapsinnehåll i våra exportprodukter. Regeringen lämnade 2008 en

PROP. 2010/11:1

forskningsproposition avseende perioden 2009– 2012. Förslagen i propositionen innebär att de statliga FoU-medlen successivt höjs med upp till 5 miljarder kronor fram till 2012. Resurs- tillskotten är de största som gjorts i någon forskningsproposition. En ny forsknings- och innovationsproposition planeras att läggas under mandatperioden. Inriktningen för forsknings- politiken bör vara att stärka Sveriges ställning som forskningsnation och därmed stärka konkurrenskraften. Propositionen kommer att inriktas mot att stärka kvaliteten i forskningen för att skapa förutsättningar för en forskning av hög internationell klass.

Nedsatt förmånsvärde för vissa miljöbilar

Höjda skatter på tobak och alkohol

Som en delfinansiering av de olika reform- ambitionerna på skatteområdet kommer vissa höjningar av alkohol- och tobaksskatterna att föreslås. Där ingår bl.a. en höjning av punktskatten på cigaretter med ca 8 procent, på snus med ca 11 procent och av punkt- skatterna på öl och vin med ca 13 procent. Dessa skattejusteringar har även en positiv effekt på folkhälsan.

Utredning om fastighetstaxering av bostäder

Införandet av den kommunala fastighets- avgiften har inneburit att taxeringsvärdet inte längre har samma betydelse för den löpande beskattningen av bostäder. Regeringen kommer att tillsätta en utredning som ska lämna förslag om att avskaffa eller avsevärt förenkla fastighetstaxeringssystemet för bostäder. Riksdagen har också gjort ett särskilt tillkännagivande i frågan.

PROP. 2010/11:1

Fler bostäder

En politik för jobb och tillväxt är beroende av väl fungerande bostads- och hyresmarknader. På flera håll i landet, särskilt i storstadsområdena, utgör bostadsbristen ett hinder för rörligheten på arbetsmarknaden. För att det ska byggas fler bostäder behövs en bättre fungerande konkurrens på byggmarknaden och det måste bli mer attraktivt att äga och förvalta hyresfastigheter. Regeringen har lagt en första grund för detta genom reformeringen av hyressättningssystemet i bred enighet med parterna. Den ligger fast. Möjligheten att också på andra sätt stärka hyresrättens ställning på den svenska bostadsmarknaden kommer att prövas.

1.8Ekonomiska effekter av regeringens politik

Regeringens ekonomiska politik har bidragit till att varaktigt höja sysselsättningsnivån och till ökad ekonomisk tillväxt. I detta avsnitt redovisas bedömningar av de ekonomiska effekterna av de arbetsmarknadsrelaterade reformerna.

utbudet och efterfrågan på arbetskraft samt förbättrar matchningen mellan arbetssökande och lediga platser. Den viktigaste reformen för att stärka utbudet har varit jobbskatteavdraget som har stärkt drivkrafterna till arbete genom att göra arbete mer lönsamt. Andra viktiga åtgärder för att öka utbudet av arbetskraft har varit förändringarna i arbetslöshets- och sjuk- försäkringen. Arbetsmarknadspolitiken har lagts om, bl.a. har Arbetsförmedlingen fått ett tydligare uppdrag att förmedla arbeten samtidigt som de arbetsmarknadspolitiska resurserna i större utsträckning riktas till dem som har störst behov. För att stärka konkurrenskraften om jobben hos de personer som varit utan arbete minst ett år finns nystartsjobb. Andra åtgärder för att öka efterfrågan på personer med svag förankring på arbetsmarknaden är sänkningen av socialavgifterna för unga och äldre. Dessutom har regeringen infört en skattereduktion för hushållsarbete (RUT) och reparation, om- och tillbyggnad (ROT) för att ytterligare stimulera utbudet och efterfrågan på arbetskraft.

Det stora fallet i sysselsättningen till följd av den djupa lågkonjunkturen riskerar att leda till en varaktigt lägre sysselsättning. För att motverka att arbetslösheten fastnar på en hög nivå under lång tid och att de som förlorar

1.8.1Långsiktiga sysselsättningseffekter jobbet lämnar arbetsmarknaden har regeringen

av regeringens politik

Regeringens politik syftar till att öka den varaktiga sysselsättningen, dvs. den sysselsättningsnivå som är förenlig med stabil inflation och ekonomisk balans i övrigt. Målsättningen innebär att det är sysselsättnings- graden (andelen sysselsatta i befolkningen) i genomsnitt över en konjunkturcykel som ska öka.

På lång sikt bestäms sysselsättningen främst av utbudet av arbetskraft. När utbudet ökar genom att fler söker jobb eller genom att fler blir anställningsbara leder det till att det blir lättare att anställa och risken för överhettning minskar och därmed till att inflationstrycket och räntan hålls nere. Lägre ränta och enklare att anställa leder till att fler jobb skapas eftersom det då blir mer lönsamt att anställa och investera. En bättre fungerande lönebildning och en mer effektiv matchning mellan lediga platser och arbetslösa bidrar också till högre sysselsättning.

Regeringens långsiktiga politik har inneburit en kombination av åtgärder som stimulerar både

förstärkt och temporärt kompletterat de åtgärder som regeringen tidigare har genomfört. Det handlar bl.a. om åtgärder som upprätthåller sökaktiviteten på en rimlig nivå samt en utvidgning av arbetsmarknads- och utbildnings- programmen. Krisens varaktiga effekter på sysselsättningen bedöms därför bli mindre än vad som annars skulle ha varit fallet.

Effekter på varaktig sysselsättning

Regeringens bedömning är att de hittills vidtagna strukturreformerna inklusive de reformer som föreslås i denna proposition, varaktigt ökar sysselsättningen med ca 140 000 personer på lång sikt.

Regeringens reformer påverkar inte enbart sysselsättningen, utan ökar även antalet personer i arbete genom att färre personer är sjukfrånvarande. Vidare bidrar bland annat jobbskatteavdragen till att de som redan är sysselsatta arbetar mer, t.ex. genom att incitamenten att gå från deltids- till heltidsarbete ökar.

Sammantaget bedöms de hittills vidtagna strukturreformerna samt de reformer som aviseras i denna proposition varaktigt öka antalet arbetade timmar med ca 5,0 procent på lång sikt, vilket motsvarar ca 200 000 årsarbetskrafter. Jobbskatteavdraget bedöms bidra med drygt hälften av denna ökning (se tabell 1.9).

Regeringens bedömning baseras på den forskning som finns kring effekterna av olika åtgärder som t.ex. hur förändringar i skatter, socialförsäkringen eller inom arbetsmarknads- politiken påverkar arbetsutbudet och syssel- sättningen. Kunskapen om effekternas storlek, särskilt i vilken takt de slår igenom, är dock lång ifrån fullständig. De resultat som redovisas i tabell 1.9 är därmed behäftade med osäkerhet.

Den oväntat starka efterfrågan på ROT- tjänster medför att sysselsättningseffekterna av skattereduktion för ROT-tjänster bedöms vara större på både kort och lång sikt jämfört med bedömningen i 2010 års ekonomiska vårproposition.

Regeringens specifika åtgärder i samband med finanskrisen har även bidragit till att dämpa krisens effekter på den varaktiga sysselsättningen. Åtgärderna bedöms dämpa krisens effekter på den varaktiga syssel- sättningen med 25 000 personer.

Tabell 1.9 Långsiktiga effekter av regeringens politik

Förändring i procent om annat ej anges

	Årsarbetskraft1	Sysselsatta2	BNP
Jobbskatteavdrag samt	110 000	75 000	2,2
höjd nedre skiktgräns för
statlig inkomstskatt

Arbetslöshetsförsäkring	15 000	15 000	0,2

Arbetsmarknadspolitik	25 000	22 000	0,4

Sjukförsäkring	30 000	5 000	0,5

ROT- och RUT-tjänster	15 000	17 000	0,3

Övrigt3	5 000	5 000	0,1
Summa strukturreformer	200 000	140 000	3,7

Krisåtgärder	30 000	25 000	0,6

Summa	230 000	165 000	4,3

1Antal årsarbetskrafter är mätt i antalet helårsekvivalenter, dvs. hur många heltidsanställda förändringen i antalet arbetade timmar motsvarar.

2Antal personer.

3Inkluderar effekter av vårdnadsbidraget, sänkning av socialavgifter för unga samt generell sänkning av socialavgifter.

Källa: Egna beräkningar.

Regeringens politik ökar sysselsättningsgraden

Diagram 1.17 visar den varaktiga syssel- sättningsgraden och en prognos på hur den varaktiga sysselsättningsgraden skulle utvecklas med och utan de åtgärder som regeringen har

PROP. 2010/11:1

vidtagit för att öka sysselsättningen. Av diagrammet framgår att utan regeringens åtgärder skulle den varaktiga sysselsättnings- graden minska de kommande åren. På grund av regeringens politik bedöms däremot den varaktiga sysselsättningsgraden öka från ca 75 procent 2010 till ca 77 procent 2014 i åldrarna 16–64 år.

Diagram 1.17 Varaktig sysselsättningsgrad, 16–64 år, med och utan regeringens politik

Procent av befolkningen

84
82
80
78
76
74
72
					Sysselsättningsgrad
70					Sysselsättningsgrad utan politik
					Sysselsättningsgrad utan politik
68
80	82	84	86	88	90	92	94	96	98	00	02	04	06	08	10	12	14

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Regeringens politik medför att den varaktiga sysselsättningsgraden är 2,8 procentenheter högre 2014 och motverkar de negativa effekter på sysselsättningsgraden som den demografiska utvecklingen fram till 2014 medför. Under perioden kommer unga att utgöra en allt större andel av arbetskraften. Detta är en följd av att den stora 40-talistgenerationen är på väg att lämna arbetskraften samtidigt som de stora födelsekullarna i början av 1990-talet är på väg in. Även andelen utrikes födda i befolkningen i arbetsför ålder förväntas öka. Unga och utrikes födda har lägre sysselsättningsgrad än 40- talistgenerataionen, och i den mån sådana skillnader i sysselsättningsgrad består, skulle förändringarna i demografin bidra till att sysselsättningsgraden minskar fram till 2014 i högre grad än vad som blir fallet med regeringens politik.

Även den ekonomiska krisen som inleddes hösten 2008 bedöms minska den varaktiga sysselsättningsgraden. Men eftersom krisen inte bedöms bli lika djup och långdragen som regeringen tidigare befarat, bedöms de varaktiga effekterna av krisen på sysselsättningsgraden bli betydligt mindre än vad som tidigare befarades.

PROP. 2010/11:1

1.8.2Effekter på kort sikt av regeringens politik

Regeringens politik har också kortsiktiga effekter på BNP och sysselsättning under 2010. Ett stort antal åtgärder har genomförts i syfte att dämpa fallet i sysselsättningen och motverka att arbetslösheten biter sig fast på en hög nivå under lång tid. Åtgärderna som regeringen vidtagit för att möta krisen uppgår till sammanlagt ca 80 miljarder kronor, motsvarande 2,7 procent av BNP. Sänkt skatt med tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare samt för pensionärer, sänkta arbetsgivar- och egenavgifter, skatte- reduktion vid reparationer, om- och tillbyggnad, ökade statsbidrag till kommunsektorn samt olika arbetsmarknadspolitiska satsningar är några exempel.

Sammantaget bedöms dessa åtgärder leda till att nivån på BNP blir 1,9 procent högre 2010 jämfört med om de inte hade vidtagits och att antalet sysselsatta blir ca 65 000 personer fler 2010 än vad som annars hade varit fallet. Vidare har Sverige jämförelsevis stora s.k. automatiska stabilisatorer som ytterligare har dämpat fallet i efterfrågan och sysselsättningen.

1.8.3Fördelningseffekter av regeringens politik

De direkta fördelningseffekterna av den samlade politiken 2006–2011 bedöms öka hushållens justerade disponibla inkomst med i genomsnitt 6,9 procent. På längre sikt förväntas de största effekterna uppkomma bland dem med lägst inkomster. Detta beror på att det framför allt är denna grupp som kan förväntas öka sitt arbetsutbud till följd av den förda politiken. När fler kommer in på arbetsmarknaden och därmed kan försörja sig med arbetsinkomster istället för med bidrag och transfereringar bidrar detta till att inkomstfördelningen hålls samman och de långsiktiga förutsättningarna för en hög sysselsättning och stark tillväxt förbättras. För den enskilde individen ger arbetsinkomster bättre konsumtionsmöjligheter och större möjligheter att själv styra över sitt liv.

Diagram 1.18 Fördelningseffekter av regeringens politik 2006-2010 samt regeringens förslag i BP 11, procentuell förändring av justerad disponibel inkomst

17
			Direkt effekt		Långsiktig effekt
13
9
5
1
	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
-3	6	11	15	18	21	23	25	28	32	58
-3

Inkomstgrupp (justerad disponibel inkomst, rad 1).

Individuell bruttoinkomst per månad vuxna (1000-tal kronor, rad 2).

Anm.: Justerad disponibel inkomst är hushållets sammanlagda inkomst justerad för försörjningsbörda. Bruttoinkomst avser inkomst i 2011 års prisnivå.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

I denna proposition föreslår regeringen ett höjt grundavdrag för pensionärer och aviserar ett höjt bostadsbidrag för barnfamiljer (införs 2012). Båda dessa åtgärder riktar sig framför allt mot grupper med svag ekonomi eller stor försörjningsbörda. De direkta effekterna av dessa förslag kan företrädesvis förväntas gynna personer i den nedre delen av inkomst- fördelningen. Reformerna påverkar kvinnor mer än män och bidrar därmed till en utjämning av inkomstskillnaderna mellan könen.

Diagram 1.19 Fördelningseffekter av regeringens förslag i BP 11, procentuell förändring av justerad disponibel inkomst

1,5
1,2					Direkt effekt		Långsiktig effekt
1,2
0,9
0,6
0,3
0,0
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
6	11	15	18	21	23	25	28	32	58
-0,3

Inkomstgrupp (justerad disponibel inkomst, rad 1).

Individuell bruttoinkomst per månad vuxna (1000-tal kronor, rad 2).

Anm.: Justerad disponibel inkomst är hushållets sammanlagda inkomst justerad för försörjningsbörda. Bruttoinkomst avser inkomster i 2011 års prisnivå.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2010/11:1

Regeringens ambition under mandatperioden är bl.a. att utöka grundavdraget för pensionärer, höja jobbskatteavdraget ytterligare och höja den nedre skiktgränsen för statlig skatt. Den direkta effekten av denna politik innebär en ökning av hushållens justerade disponibla inkomster med ca 1 procent.

Diagram 1.20 Fördelningseffekter av regeringens reformambitioner 2011–2014, procentuell förändring av justerad disponibel inkomst

2,5
2,0					Direkt effekt		Långsiktig effekt
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
6	11	15	18	21	23	25	28	32	58

-0,5

Inkomstgrupp (justerad disponibel inkomst, rad 1).

Individuell bruttoinkomst vuxna per månad (1000-tal kronor, rad 2).

Anm.: Justerad disponibel inkomst är hushållets sammanlagda inkomst justerad för försörjningsbörda. Bruttoinkomst avser inkomst i 2011 års prisnivå.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

PROP. 2010/11:1

3.2Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 42 kap. 30 § och 63 kap. 3 a § inkomstskattelagen (1999:1229)1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

42 kap.

30 §2

Ersättningar när en privatbostadsfastighet eller en privatbostad upplåts samt ersättningar när produkter från sådana fastigheter eller bostäder avyttras ska tas upp. Detsamma gäller ersättningar när en bostad som innehas med

hyresrätt upplåts.
Utgifterna för upplåtelsen eller				Utgifterna för upplåtelsen eller
produkterna får inte dras av. I stället				produkterna får inte dras av. I stället
ska avdrag göras med 12 000 kronor				ska avdrag göras med 18 000 kronor
per år för varje privatbostads-				per år för varje privatbostads-
fastighet, privatbostad eller hyres-				fastighet, privatbostad eller hyres-
lägenhet.	Om	ersättningen	avser	lägenhet.	Om	ersättningen	avser
upplåtelse,	ska	ytterligare	avdrag	upplåtelse,	ska	ytterligare	avdrag
göras hos upplåtaren enligt bestäm-				göras hos upplåtaren enligt bestäm-
melserna i 31 §. Avdraget får inte i				melserna i 31 §. Avdraget får inte i
något fall vara högre än intäkten.				något fall vara högre än intäkten.

Nuvarande lydelse

63 kap.

3 a §3

För dem som vid beskattningsårets ingång har fyllt 65 år är grundavdraget beloppet enligt 3 § med tillägg av följande särskilda belopp.

Taxerad förvärvsinkomst

överstiger inte 0,99 prisbasbelopp

överstiger 0,99 men inte 2,72 pris- basbelopp

överstiger 2,72 men inte 3,11 pris- basbelopp

överstiger 3,11 men inte 3,9 pris- basbelopp

Särskilt belopp

0,5094 prisbasbelopp

0,7074 prisbasbelopp minskat med

20 procent av den taxerade för- värvsinkomsten

0,1624 prisbasbelopp

10 procent av den taxerade förvärvs- inkomsten minskat med 0,1486 prisbasbelopp

1Lagen omtryckt 2008:803.

2Senaste lydelse 2008:1322.

3Senaste lydelse 2009:1490.

PROP. 2010/11:1

samhällsekonomiska kostnader för en liten öppen ekonomi som Sverige. En finanspolitik som inte är långsiktigt hållbar innebär att den offentliga skulden växer snabbare än BNP, vilket ökar risken för att fokus måste flyttas från åtgärder som befrämjar tillväxt, välfärd och sysselsättning till skuldsanering. Detta var vad som hände i Sverige i början av 1990-talet, och som nu sker i ett antal EU-länder som Grekland, Spanien och Irland. En ogynnsam utveckling till följd av en oansvarig finanspolitik riskerar att främst drabba svaga grupper i samhället, vilket strider mot regeringens fördelningspolitiska ambitioner.

Finanspolitiken bidrar även till stabilitet när den utformas på ett sådant sätt att den dämpar eller åtminstone inte förstärker konjunktur- svängningarna. Stora konjunktursvängningar kan via så kallade persistenseffekter påverka arbets- kraftsutbudet och kapitalstocken negativt under lång tid, vilket är mycket kostsamt för samhälls- ekonomin. Erfarenheten visar dock att finans- politiken inte bör användas för att finjustera efterfrågan i ekonomin vid normala konjunktur- variationer. Riksbanken har med penning- politiken huvudansvaret för stabiliserings- politiken. Finanspolitiken bidrar till stabilitet genom att tillåta att skatteinkomster och utgifter varierar över konjunkturcykeln. De s.k. automatiska stabilisatorerna ska tillåtas verka. Därutöver bör det finnas beredskap att stödja penningpolitiken genom finanspolitiska åtgärder vid mer allvarliga konjunkturstörningar. För att det ska finnas utrymme för de automatiska stabilisatorerna att verka, och för att upprätthålla beredskap för en framtida aktiv stabiliserings- politik, bör sparandet i den offentliga sektorn ligga i linje med överskottsmålet vid ett genomsnittligt resursutnyttjande.

ökat förtroendet för den ekonomiska politiken.17 Det finanspolitiska ramverket syftar både till långsiktig hållbarhet och till att finanspolitiken inte ska utformas så att den riskerar att bli kortsiktigt destabiliserande. Ramverket hjälper också Sverige att som EU-medlem efterleva Stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

Det budgetpolitiska ramverket spelar vidare en central roll när storleken på ett reform- utrymme eller besparingsbehov fastställs. Med utgångspunkt i ramverkets mål och restriktioner stäms reformutrymmet eller besparingsbehovet av mot ett antal hållpunkter. En sådan hållpunkt är att en väl avvägd finanspolitik ska säkerställa att överskottsmålet klaras och att utgiftstaket för staten inte överskrids. När reformutrymmet eller besparingsbehovet bedöms ska vidare det ekonomiska läget beaktas. Finanspolitiken ska vara väl anpassad till konjunkturläget och inte försvåra Riksbankens arbete med att värna prisstabilitet. Det innebär att det offentliga sparandet temporärt kan avvika från över- skottsmålet vid kraftiga konjunkturavmattningar utan att detta kommer i konflikt med ramverkets intentioner.

Utrymmet för finanspolitiska åtgärder beror därtill på hur åtgärderna utformas. Strukturella reformer som förbättrar ekonomins funktions- sätt och ökar produktionskapaciteten gör att reformutrymmet blir större. Slutligen bör en ansvarsfull bedömning av reformutrymmets eller besparingsbehovets storlek ta hänsyn till risk- bilden i den ekonomiska och offentligfinansiella utvecklingen och osäkerheten i såväl prognoser som i bedömningen av finanspolitikens lång- siktiga hållbarhet.

4.1.2Principer för avstämning av finanspolitiken mot överskottsmålet

4.1.1Det finanspolitiska ramverket är en Det är viktigt att det finns tydliga principer för

grund för en ansvarsfull finanspolitik

Erfarenheten visar att ett trovärdigt finans- politiskt ramverk med tydliga mål och restriktioner starkt bidrar till att finanspolitiken utformas på ett långsiktigt hållbart sätt. Det svenska budgetpolitiska ramverket med bl.a. en välordnad och stram budgetprocess, ett över- skottsmål för den offentliga sektorn, ett utgifts- tak för staten och ett kommunalt balanskrav har

hur överskottsmålet följs upp. Överskottsmålet innebär att den offentliga sektorns finansiella sparande ska motsvara 1 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel. Att målet

17 Det budgetpolitiska ramverket är en del av det finanspolitiska ramverket, och omfattar överskottsmålet, utgiftstaket, det kommunala balanskravet och en välordnad budgetprocess. Det finanspolitiska ramverket omfattar därutöver andra mål och regler för finanspolitiken, t.ex. att en procyklisk finanspolitik ska undvikas.

är formulerat som ett genomsnitt i stället för ett årligt krav på 1 procent av BNP är motiverat av stabiliseringspolitiska skäl. Om målet om 1 procents sparande skulle gälla för varje enskilt år skulle finanspolitiken behöva stramas åt när konjunkturen försvagas för att säkerställa att det årliga målet uppnås. Politiken skulle därmed bli procyklisk. Den skulle förstärka konjunktur- svängningarna och de automatiska stabilisa- torerna skulle inte tillåtas verka fritt. Det finns således goda skäl att formulera ett mål för det finansiella sparandet som ett genomsnitt över en konjunkturcykel.

Genomsnittsformuleringen gör det samtidigt svårare att löpande följa upp att finanspolitiken ligger i linje med målet. Då överskottsmålet är formulerat i termer av faktiskt finansiellt sparande är en naturlig utgångspunkt att finans- politiken stäms av mot det faktiska finansiella sparandet. En nackdel med detta tillväga- gångssätt är att konjunkturläget inte beaktas. Om exempelvis resursutnyttjandet är högt kommer det faktiska finansiella sparandet att överskatta reformutrymmet eftersom det finan- siella sparandet skulle vara lägre vid ett normalt resursutnyttjande. Det går med andra ord inte att använda temporärt höga överskott under ekonomiskt goda år för att finansiera permanent högre utgifter eller sänkta skatter. På samma sätt skulle det genomsnittliga sparandet bli för högt om målet för sparandet uppnås även under utpräglade lågkonjunkturår. Det betyder att konjunkturläget måste beaktas när över- skottsmålet utvärderas och storleken på ett reformutrymme eller besparingsbehov fastställs.

I departementspromemorian Utvärdering av överskottsmålet (Ds 2010:4) presenterades ett antal förslag på hur uppföljningen av över- skottsmålet kan göras tydligare. Med anledning av dessa förslag skiljer sig uppföljningen av överskottsmålet i denna proposition något från uppföljningen i tidigare budgetpropositioner.18 För att tydliggöra att överskottsmålet inte ska tolkas som ett skuldmål görs nu en tydlig skillnad mellan en bakåtblickande respektive framåtblickande uppföljning av överskottsmålet. Överskottsmålet utvärderas i första hand i ett framåtblickande perspektiv, som ett underlag för

18 De nya principerna för uppföljningen av överskottsmålet användes för första gången i 2010 års ekonomiska vårproposition (prop. 2009/10:100).

PROP. 2010/11:1

en bedömning av det framtida reformutrymmet eller behovet av besparingar. Av denna anledning används inte längre det genomsnittliga finansiella sparandet från 2000 (den s.k. 2000-indikatorn) som indikator för att följa upp överskottsmålet.

För den framåtblickande analysen av hur den föreslagna finanspolitiken förhåller sig till över- skottsmålet används ett sjuårigt glidande medelvärde för det finansiella sparandet och det strukturella sparandet. Vid bedömningen av sjuårsindikatorn tas även hänsyn till det genom- snittliga konjunkturläget under den period för vilken indikatorn beräknas.

Ett tioårigt bakåtblickande medelvärde för det finansiella sparandet

Även om överskottsmålet i första hand bedöms i ett framåtblickande perspektiv behövs en bakåt- blickande analys för att det ska vara möjligt att bedöma om överskottsmålet uppnåtts och om det finns tendenser till systematiska felaktigheter i finanspolitikens förhållande till överskottsmålet som minskar sannolikheten för att överskotts- målet ska nås i framtiden. För den bakåt- blickande uppföljningen av överskottsmålet används därför ett tioårigt medelvärde som beräknas för de tio senaste utfallsåren, för när- varande omfattande 2000–2009. Vid tolkningen av detta tioårsgenomsnitt tas även hänsyn till det genomsnittliga konjunkturläget under den aktuella perioden.

Sjuårsindikatorn

Sjuårsindikatorn är ett sjuårigt centrerat medel- värde för det finansiella sparandet i den offentliga sektorn. Indikatorn för ett visst angivet år omfattar det finansiella sparandet, justerat för större engångseffekter, det angivna året, de tre åren före det angivna året, samt de tre åren efter det angivna året. Det sjuåriga medel- värdet för 2010 omfattar följaktligen sparandet 2007–2013, indikatorn för 2011 omfattar 2008– 2014, och så vidare. Att beräkningen omfattar just sju år beror på att indikatorn för budgetåret då omfattar samtliga prognosår i budgeten, där det sista av dessa är det år för vilket ett nytt

PROP. 2010/11:1

utgiftstak föreslås.19 Valet av antal år i genomsnittsberäkningen är således inte bestämt utifrån längden på en konjunkturcykel, eftersom längden på en sådan varierar.

En fördel med sjuårsindikatorn är att den är enkel att beräkna. Den beaktar även i viss utsträckning konjunkturläget eftersom den är beräknad utifrån sparandet under flera år. Det finns trots detta en risk att beräkningen kommer att omfatta flera hög- än lågkonjunkturår, eller tvärt om, vilket i så fall innebär att indikatorn ger en felaktig bild av reformutrymmet eller besparingsbehovet. För att värdera sjuårs- indikatorn på ett korrekt sätt måste därför hänsyn tas till konjunkturläget. Om det sjuåriga medelvärdet för det finansiella sparandet ligger nära ett, samtidigt som medelvärdet för BNP- gapet under samma period ligger nära noll, är finanspolitiken normalt i linje med över- skottsmålet.

Ett problem vid bedömningen av hur konjunkturen påverkar sparandet i den offentliga sektorn är möjligheten att konjunkturcyklerna inte är symmetriska. Den nuvarande globala konjunkturavmattningen leder exempelvis till negativa BNP-gap som är mycket stora i historisk jämförelse (se tabell 4.1). Det är osannolikt att dessa stora negativa gap kommer att motsvaras av lika stora positiva gap när konjunkturen åter vänder uppåt. Om BNP- gapen inte är noll i genomsnitt över en konjunkturcykel kan inte sjuårsindikatorn justeras fullt ut för BNP-gapen, om den ska vara en god indikator för överskottsmålet. Vid bedömningen av det potentiella reform- utrymmets eller besparingsbehovets storlek bör därför vikt även läggas vid de ojusterade indikatorvärdena.

Erfarenheten från de senaste åren visar att de offentliga finanserna kan försämras snabbt när tillväxten försvagas. Från 2007 till 2009 minskade det finansiella sparandet från 3,5 till -1,0 procent av BNP. Samtidigt visar en utvärdering av regeringens prognoser att det genomsnittliga absoluta felet i prognosen för det finansiella sparandet för det nästkommande året uppgick till nästan 2 procent av BNP åren 2000–

19 För att förstärka kontrollen av de offentliga finanserna i ett medel- fristigt perspektiv förlängs prognoshorisonten i denna proposition med ett år till 2014, samtidigt som förslag till utgiftstak lämnas för både 2013 och 2014.

2006.20 Eftersom beräkningen av sjuårsindikatorn för budgetåret omfattar fem prognosår är bedömningen av storleken på reformutrymmet eller besparingsbehovet baserad på denna indikator osäker.

Det strukturella sparandet

Det strukturella sparandet visar hur stort det finansiella sparandet skulle vara vid ett normalt konjunkturläge. I regeringens beräkning av det strukturella sparandet justeras det finansiella sparandet för konjunkturläget, men även för större engångseffekter och extraordinära nivåer på hushållens kapitalvinster. Exempelvis visar ett positivt strukturellt sparande att det finns ett underliggande överskott i de offentliga finan- serna, även om ett underskott tillfälligt uppstått till följd av ett svagt konjunkturläge. En nackdel med det strukturella sparandet är att be- dömningen kan göras på flera olika sätt, och att det inte ens i efterhand fastställs ett allmänt accepterat utfall.

Det finns flera metoder för att beräkna det strukturella sparandet. Regeringens metod bygger på att det finansiella sparandet justeras utifrån en uppskattning av resursutnyttjandet, uttryckt som ett BNP-gap, och en bedömning av hur känsliga de offentliga finanserna är för förändringar i resursutnyttjandet. Regeringen använder för närvarande en budgetelasticitet på 0,55, vilket innebär att om ett negativt BNP-gap ökar med en procentenhet försämras det offentliga saldot med 0,55 procent av BNP. Storleken på denna budgetelasticitet ligger i linje med OECD:s senaste beräkningar.21 Det innebär att om det faktiska finansiella sparandet exempelvis är -2 procent av BNP, och BNP- gapet bedöms vara -5 procent av potentiell BNP, uppgår det strukturella sparandet till 0,75 procent av BNP (-2 + 0,55 * 5 = 0,75).

Beräkningen av det strukturella sparandet är förknippad med mycket stor osäkerhet vid sidan

20 Riksrevisionens rapport 2007:5. Se även Konjunkturinstitutets specialstudie 19, april 2009, som visar på liknande prognosfel för Konjunkturinstitutets prognoser.

21 I en underlagsrapport till Finanspolitiska rådets rapport 2009 (Flodén, M. Automatic Fiscal Stabilizers in Sweden 1998–2009) gjordes en ny bedömning av denna elasticitet som fann att det inte fanns skäl att frångå det av regeringen använda värdet.

av den osäkerhet som berör prognosen för det finansiella sparandet. För det första är be- dömningen av resursutnyttjandet osäker. För potentiell BNP redovisas aldrig något utfall, utan varje bedömare gör sin egen uppskattning av dess historiska och framtida värden. Ofta revideras synen på BNP-gapen såväl bakåt som framåt i tiden, vilket inte bara beror på en förändrad syn på konjunkturläget utan också på revideringar av utfallsstatistik för faktisk BNP. För det andra är även bedömningen av det offentliga sparandets konjunkturkänslighet osäker. Bedömningen bygger på en empirisk skattning av ett genomsnittligt förhållande under en längre tidsperiod. Varje enskild konjunktur- förändring har dock egenheter som gör att den avviker från den genomsnittliga historiska utvecklingen. En exportledd efterfrågeökning i ekonomin ger exempelvis en mindre ökning av skatteintäkterna än en lika stor efterfrågeökning som beror på ökad inhemsk privat konsumtion. Sammantaget innebär detta att olika bedömares bild av det strukturella sparandet vid en och samma tidpunkt kan variera relativt mycket både för historiska och framtida år.

Viktigt med samlad bedömning

Det finns således en relativt stor osäkerhet kring de indikatorer som används för att följa upp överskottsmålet. Eftersom målet är formulerat som ett genomsnitt över en konjunkturcykel måste en utvärdering med nödvändighet ändå ta hänsyn till konjunkturläget, trots de svårigheter detta innebär. Av detta skäl används inte en enskild indikator för att fastställa storleken på reformutrymmet eller besparingsbehovet. I stället görs en samlad bedömning av de två indikatorerna, som sedan kompletteras med bedömningar av den tilltänkta reformens sanno- lika effekter på ekonomin, det aktuella kon- junkturläget och risken för att utvecklingen blir en annan än vad som förutsetts.

4.1.3Principer för avstämning mot utgiftstaket

I denna proposition väljer regeringen att lämna ett förslag till utgiftstak för både 2013 och 2014, vilket innebär att tidshorisonten utsträcks med ett år utöver det krav på minsta tidshorisont som

PROP. 2010/11:1

budgetlagen ställer. Förlängningen av tids- horisonten görs för att förstärka kontrollen av de offentliga finanserna i ett medelfristigt perspektiv och säkra återgången till överskott.

Nivån på utgiftstaket sätter en övre gräns för de takbegränsade utgifterna och hur stor del av ett eventuellt reformutrymme som kan användas på budgetens utgiftssida. Skillnaden mellan utgiftstaket och prognosen för de takbegränsade utgifterna utgörs av budgeteringsmarginalen. Denna ska i första hand fungera som en buffert om utgifterna skulle utvecklas på ett annat sätt än beräknat på grund av konjunkturen.

Den riktlinje regeringen använder är att budgeteringsmarginalen bör vara minst 1 procent av de takbegränsade utgifterna för innevarande år (2010), minst 1,5 procent för år t+1 (2011) och minst 2 procent för år t+2 (2012). Den nödvändiga bufferten för t+3 och

t+4 (2013	och	2014)	bedöms till	minst
3 procent av de takbegränsade utgifterna.22
Den stegvis		ökande	säkerhetsmarginalen
motiveras	av	att	osäkerheten	om

utgiftsutvecklingen är större på längre sikt. Det talar för att säkerhetsmarginalen år t+4 ska vara större än 3 procent. Det finns emellertid goda grunder för att säkerhetsmarginalen inte ska vara större än 3 procent. I en av de få utredningar som gjorts av budgeteringsmarginalens storlek dras slutsatsen att 3 procent är tillräckligt för att hantera effekter av en oväntad utveckling av den reala konjunkturen.23 Däremot är det inte tillräckligt för att hantera pris- och löneökningar som under flera år väsentligt överstiger Riksbankens mål. Utredningen menar emellertid att osäkerhetsmarginalen inte bör rymma all osäkerhet som beror på pris- och löneökningar. I ett läge där inflationen under flera år väsentligt överstiger Riksbankens mål, kan finanspolitiken komma att behöva stramas åt. Detta skulle medföra att finanspolitiken skulle understödja penningpolitiken genom att inte låta de statliga utgifterna öka fullt ut med inflationen.

22 Riktlinjen för budgeteringsmarginalens storlek är i linje med bedömningar som gjordes i betänkandena Utvärdering och vidare- utveckling av budgetprocessen (SOU 2000:61) och Stabiliseringspolitik i valutaunionen, STEMU-utredningen (SOU 2002:16).

23 I betänkandet Utvärdering och vidareutveckling av budgetprocessen (SOU 2000:61) föreslås att osäkerhetsmarginalen ska vara 3 procent och ha samma storlek i förhållande till de takbegränsade utgifterna för varje år.

PROP. 2010/11:1

De takbegränsade utgifterna utgör en betydande del av den offentliga sektorns sammanlagda utgifter, och påverkar därmed i hög grad det offentliga sparandet.

4.2Uppföljning av överskottsmålet

4.2.1Bakåtblickande analys av måluppfyllelsen

Det bakåtblickande tioårssnittet

Under 2000–2009 motsvarade det finansiella sparandet i den offentliga sektorn i genomsnitt 1,2 procent av BNP (se tabell 4.1). Sparandet låg med andra ord något över målsatt nivå. Eftersom det genomsnittliga BNP-gapet under samma period bedöms ha varit svagt negativt, -0,4 procent av potentiell BNP, beror det starka sparandet inte på ett högre genomsnittligt resursutnyttjande än normalt. Justeras det tio- åriga genomsnittet med den av regeringen använda elasticiteten för det offentliga sparandet med avseende på BNP-gapet, 0,55, och det genomsnittliga BNP-gapet under perioden, hamnar det bakåtblickande tioårssnittet på 1,4 procent av BNP.

Detta utfall indikerar att det finansiella sparandet har legat något högre än överskotts- målet under denna period. Med tanke på att den finanspolitik som förts för att nå målet baserats på osäkra prognoser för det finansiella sparandet är denna avvikelse dock inte anmärkningsvärt stor. Slutsatsen blir därför att den bakåt- blickande analysen inte pekar på några stora systematiska fel i bedömningen av finans- politikens inriktning som kan påverka målupp- fyllelsen framöver.

4.2.2Framåtblickande analys av måluppfyllelsen

I detta avsnitt analyseras utvecklingen av det finansiella sparandet i den offentliga sektorn givet att den finanspolitik som föreslås och aviseras i denna proposition genomförs. I tabell 4.1 redovisas de indikatorer som används för att stämma av reformutrymmet eller besparings- behovet mot överskottsmålet.

Tabell 4.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor samt indikatorer för avstämning mot överskottsmålet

Procent av BNP respektive potentiell BNP

	2009	2010	2011	2012	2013	2014
Finansiellt sparande	-1,2	-1,3	-0,4	1,0	2,0	2,9
Bakåtblickande
tioårssnitt	1,2
Konjunkturjusterat1	1,4
Sjuårsindikatorn	0,8	0,8	0,7
Konjunkturjusterat1	1,5	1,7	1,9
Strukturellt sparande	2,1	0,6	1,0	2,0	2,7	3,2

BNP-gap	-5,7	-3,3	-2,5	-1,6	-1,1	-0,5
Sjuårssnitt	-1,2	-1,6	-2,0
Bakåtblickande
tioårssnitt	-0,4

1 Konjunkturjusteringen görs genom att indikatorvärdet minskas med BNP-gapet under motsvarande period multiplicerat med elasticiteten 0,55. Den konjunktur- justerade sjuårsindikatorn är inte identiskt lika med ett sjuårssnitt för det strukturella sparandet eftersom det strukturella sparandet även justeras för extraordinära kapitalvinster.

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Sjuårsindikatorn

Sjuårsindikatorn är som högst 2009 och 2010 då den är 0,8 procent av BNP och minskar sedan med en tiondels procent av BNP 2011, ett år då indikatorn beräknas på sparandet under 2008– 2014, dvs. endast på två utfallsår. Detta kan tolkas som att den tidigare beslutade och i denna proposition föreslagna och aviserade finans- politiken kommer att ge upphov till ett för lågt sparande i förhållande till målet. Om resurs- utnyttjandet under samma sjuårsperiod beaktas pekar indikatorn emellertid på ett sparande väl över målet. Under samma period är nämligen det sjuåriga glidande medelvärdet för BNP-gapet kraftigt negativt (-2,0 procent av potentiell BNP). Vid bedömningen av den konjunktur- justerade indikatorvärdet måste dock hänsyn tas till att de negativa BNP-gapen 2009 och 2010 med stor sannolikhet inte kommer att motsvaras av lika stora positiva gap under åren efter prognosperioden. Om hänsyn tas till denna asymmetri genom att den ojusterade och konjunkturjusterade sjuårsindikatorn ges samma vikt blir slutsatsen att sparandet är ca 3 tiondelar av BNP starkare än överskottsmålet i genom- snitt under sjuårsperioden 2008–2014.

Det strukturella sparandet

Tidigare beslutade reformer och de åtgärder som föreslås i propositionen Hösttilläggsbudget för 2010 (prop. 2010/11:2) bidrar till att det strukturella sparandet försämras med 1,5 pro- cent av BNP mellan 2009 och 2010. Den expansiva finanspolitiken i kombination med de automatiska stabilisatorernas verkan under tidigare år bidrar till att efterfrågan hålls uppe under den mycket djupa lågkonjunkturen.

Det strukturella sparandet sjunker till som lägst 0,6 procent av BNP 2010 för att sedan åter stärkas under åren 2011–2014 (se tabell 4.1). Detta är en något starkare utveckling än den som förutsågs i 2010 års ekonomiska vårproposition. Denna indikator visar således på ett sparande som ligger något under 1 procent av BNP 2010, men som redan 2011 är i nivå med överskotts- målet och som fortsätter att öka åren därefter. Det strukturella sparandet uppgår till 2,7 respektive 3,2 procent av BNP 2013 och 2014. Osäkerheten i en bedömning över denna tids- horisont är dock betydande. Att det strukturella sparandet är lägre än 1 procent 2010 beror på de åtgärder som vidtagits för att stabilisera resurs- utnyttjandet och sysselsättningen.

4.2.3Bedömning av reformutrymmet

Det är viktigt att snabbt komma tillbaka till överskott

De offentliga finanserna förbättras nu snabbt i takt med att konjunkturen stärks. Sverige ser ut att kunna återgå till ett offentligt sparande som ligger väl över överskottsmålet när konjunktur- läget normaliseras utan att budgetförstärkningar behöver vidtas. I jämförelse med många andra länder blir vägen tillbaka till överskott därför mindre dramatisk.

PROP. 2010/11:1

budgetpolitiska målen och förtroendet för finanspolitiken, vilket krävs för att säkra lång- siktigt hållbara offentliga finanser.

Samtidigt är det viktigt att finanspolitiken inte är för åtstramande i rådande läge med fortsatt svagt resursutnyttjande och hög arbetslöshet. Till följd av den djupa konjunkturnedgången har de offentliga finanserna försvagats påtagligt, även om underskotten har varit begränsade i ett inter- nationellt perspektiv. De svenska underskotten är framför allt ett resultat av att de automatiska stabilisatorerna har tillåtits verka fullt ut, vilket har varit avgörande för att hålla uppe efterfrågan i ekonomin. Utöver det har regeringen genom stimulansåtgärder aktivt bidragit till att dämpa fallet i sysselsättningen och till att förhindra att arbetslösheten permanentas på en hög nivå.

Diagram 4.1 Finansiellt sparande och BNP-gap

4									4
3						Finansiellt sparande			3
3									3
2						BNP-gap			2
2									2
1									1
0									0
-1									-1
-2									-2
-3									-3
-4									-4
-5									-5
-6									-6
2005	2006	2007	2008	2009	2010	2011	2012	2013	2014

Källor: Statistiska centralbyrån och egna beräkningar.

Det gäller således att finna en balans mellan behovet av att stödja återhämtningen och kravet på att nå tillbaka till överskott. Det offentliga sparandet ska som tidigare anförts uppvisa ett överskott i linje med överskottsmålet när ekonomin och resursutnyttjandet normaliseras. Regeringens bedömning är att ekonomin närmar sig ett balanserat resursutnyttjande 2014. Enligt prognosen når det finansiella sparandet 1 pro- cent av BNP redan under 2012, trots att resursutnyttjandet då är fortsatt svagt (se diagram 4.1). År 2014 ligger sparandet på knappt 3 procent av BNP i frånvaro av nya åtgärder utöver de som föreslås eller aviseras i denna proposition.

PROP. 2010/11:1

Reformutrymmet 2011

En utgångspunkt vid bedömningen av reform- utrymmet är att det offentliga sparandet ska uppvisa ett överskott på 1 procent av BNP i linje med överskottsmålet då ekonomin och resurs- utnyttjandet normaliserats. Det gäller samtidigt att finna en balans mellan behovet att med finanspolitiken stödja den kommande åter- hämtningen och kravet att nå tillbaka till över- skott i de offentliga finanserna som säkerställer att Sverige går in i nästa lågkonjunktur utifrån en stark offentligfinansiell position.

Analysen av de två indikatorer som används för att följa upp överskottsmålet visar att det strukturella sparandet ligger i linje med över- skottsmålets nivå 2011, medan sjuårsindikatorn ligger något under målet. Om sjuårsindikatorn konjunkturjusteras ligger den dock väl över målet 2011. På grund av risken för att dagens stora negativa BNP-gap inte kommer att motsvaras av lika stora positiva gap i framtiden måste en avvägning av den ojusterade och den konjunkturjusterade sjuårsindikatorn göras. Bedömningen är då att sparandet förefaller vara i linje med eller något starkare än överskottsmålet 2011, om de reformer som föreslås eller aviseras i denna budgetproposition genomförs.

Av tabell 4.1 framgår att det strukturella sparandet stärks något 2011 och 2012 även om de reformer som föreslås och aviseras i denna proposition genomförs (se tabell 1.2). Detta kan tolkas som att finanspolitiken är något åtstramande i ett läge med fortsatt svagt resursutnyttjande. BNP-gapen är -2,5 respektive -1,6 procent av potentiell BNP 2011 och 2012. Förstärkningen av det strukturella sparandet är dock begränsad samtidigt som BNP förväntas växa i god takt. Hushållens disponibla inkomster och den privata konsumtionen bedöms öka starkt dessa år, vilket talar emot breda temporära stimulanser av hushållssektorn. Läget på arbetsmarknaden bedöms också vara ljusare än vad som förutsågs i 2010 års ekonomiska vårproposition, trots fortsatt stora negativa BNP-gap.

En sammantagen bedömning - där behovet av att stödja återhämtningen och behovet av att relativt snabbt förbättra de offentliga finanserna inför en ny konjunkturnedgång har vägts in -är att det finns ett reformutrymme för 2011 motsvarande ca 13 miljarder kronor. Om detta reformutrymme utnyttjas i enlighet med de

förslag och aviseringar som lämnas i denna proposition försämras det finansiella sparandet med motsvarande ca 0,3 procent av BNP åren 2011–2014, jämfört med om inga nya förslag genomförs.

Reformutrymmet 2012–2014

Enligt nuvarande bedömning når det offentliga sparandet balans betydligt tidigare än vad som förväntades i 2010 års ekonomiska vår- proposition. Mot slutet av prognosperioden är det offentliga sparandet väl över överskotts- målet. Under 2012–2014 når även det strukturella sparandet nivåer som ligger klart över målet. Detta indikerar att ett reform- utrymme uppstår mot slutet av prognos- perioden. Osäkerheten i bedömningen är dock betydande. Hänsyn måste också tas till riskbilden. Det finns en betydande risk för att återhämtningen blir svagare än vad som nu prognostiseras. Med hänsyn tagen till denna risk kan inte ett reformutrymme som uppkommer först 2013 och 2014 intecknas för tidigt. Risken för en mer negativ utveckling (se avsnitt 5.3) talar i stället för att låta det offentliga sparandet stärkas relativt snabbt, för att säkerställa att Sverige går in i nästa lågkonjunktur med överskott i de offentliga finanserna.

De åtgärder som föreslås i denna proposition består i huvudsak av förslag till anslags- förändringar och förändringar av skatteregler för 2011, men också till en viss del av aviseringar av vissa utgiftsreformer som är avsedda att träda i kraft efter 2011, och som därmed ingår i förslaget till preliminära utgiftsramar för åren efter 2011. Därutöver redovisar regeringen ett antal reformambitioner för åren efter 2011 som inte påverkar de i denna proposition beräknade inkomsterna och utgifterna. Dessa reform- ambitioner, och tidplanen för dem, betingas av att ett tillräckligt stort överskott i de offentliga finanserna av permanent natur faktiskt uppstår. För att kunna beskriva dessa reformambitioner och ange prioriteringar för mandatperioden har regeringen gjort en preliminär bedömning av reformutrymmet för hela mandatperioden, där osäkerheten i bedömningen har beaktats genom att reformutrymmet beräknats med en säkerhetsmarginal i förhållande till överskotts- målet (se fördjupningsrutan En preliminär bedömning av reformutrymmet 2012–2014).

Inkomsttyp 1000	Statens skatteinkomster	798 460 190
Inkomsttyp 2000	Inkomster av statens verksamhet	50 457 400
Inkomsttyp 3000	Inkomster av försåld egendom	25 000 000
Inkomsttyp 4000	Återbetalning av lån	1 490 900
Inkomsttyp 5000	Kalkylmässiga inkomster	10 927 400
Inkomsttyp 6000	Bidrag m.m. från EU	13 092 400
Inkomsttyp 7000	Avräkningar m.m. i anslutning till skattesystemet	-66 315 128
Inkomsttyp 8000	Utgifter som redovisas som krediteringar på skattekonto	-125 000
Summa inkomster		832 988 162

		PROP. 2010/11:1
12.4	Arbetet mot felaktiga utbetalningar ..................................................	279
12.4.1	Regelförändringar ...............................................................................	279
12.4.2	Utredningar.........................................................................................	279
12.4.3	Uppdrag till myndigheter...................................................................	280
12.4.4	Övrig verksamhet................................................................................	281
12.5	Utvecklingen av den ekonomiska styrningen i staten ......................	281
12.5.1	Utvecklingen av den finansiella styrningen.......................................	281
12.5.2	Nya förutsättningar för resultatstyrningen.......................................	282
12.6	Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket ...............................	283

svagare	arbetsmarknad i		omvärlden. Genom
bl.a. en	lägre	exporttillväxt		skulle en	sådan
utveckling		ytterligare		kunna	dämpa
konjunkturåterhämtningen			i	Sverige (se

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
3 §1
Allmän löneavgift tas ut med 6,03	Allmän löneavgift tas ut med 9,23
procent av underlaget och tillfaller	procent av underlaget och tillfaller
staten.	staten.

1. sjukförsäkringsavgift	5,95 %
2. föräldraförsäkringsavgift	2,20 %
3. ålderspensionsavgift	10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift	1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift	4,65 %
6. arbetsskadeavgift	0,68 %

1. sjukförsäkringsavgift	5,02 %
2. föräldraförsäkringsavgift	2,20 %
3. ålderspensionsavgift	10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift	1,17 %
5. arbetsmarknadsavgift	2,91 %
6. arbetsskadeavgift	0,68 %

1. sjukförsäkringsavgift	6,04 %
2. föräldraförsäkringsavgift	2,20 %
3. ålderspensionsavgift	10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift	1,70 %
5. arbetsmarknadsavgift	2,11 %
6. arbetsskadeavgift	0,68 %

1. sjukförsäkringsavgift	5,11 %
2. föräldraförsäkringsavgift	2,20 %
3. ålderspensionsavgift	10,21 %
4. efterlevandepensionsavgift	1,17 %
5. arbetsmarknadsavgift	0,37 %
6. arbetsskadeavgift	0,68 %