Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att ge adoptivföräldrar samma rättigheter som andra föräldrar.
20–30 familjer per år adopterar barn från Thailand. Det som särskiljer adoptionerna därifrån är att de thailändska myndigheternas regler innebär att barnen från Thailand kommer till Sverige som fosterbarn. Först efter att DSDW (den thailändska adoptionsmyndigheten) fått uppföljningsrapporter om barnet fattar adoptionsstyrelsen beslutet att den thailändska adoptionen kan registreras. Därför är de svenska föräldrarna inte juridiska vårdnadshavare förrän adoptionen även beslutats av tingsrätten i Sverige. Tidsperioden är vanligen ett till ett och ett halvt år, då barnet är i föräldrarnas vård i Sverige och de vanligtvis tar ut sina föräldraförsäkringsdagar.
Föräldrapenning kan man få som adoptivförälder från den dag man har barnet i sin vård, oavsett vem som är formell vårdnadshavare. Men det verkar som om flera regler som hänger ihop med detta inte tar hänsyn till dessa adoptivföräldrars särskilda situation.
Ett exempel är möjligheten för föräldrar som studerar att få extra studiebidrag om man har barn. CSN har nyligen avslagit ett överklagat beslut om extra studiebidrag från en Thailandsfamilj, med just hänvisning till att familjen inte är juridiska vårdnadshavare.
Även om Thailand är det mest tydliga exemplet på problemet, så kan det uppstå även för föräldrar som adopterar från andra länder, till exempel Filippinerna.
Det är viktigt att vi ser till så att inte adoptivföräldrar missgynnas genom att regelverken inte är anpassade till deras speciella situation.