Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återställa de försämringar som är beskrivna i motionen samt utveckla utbildningspolitiken i enlighet med begreppet det livslånga lärandet.
Människor behöver möjligheter att utvecklas och den utvecklingen går oftast genom en utbildning.
Det livslånga lärandet kan vara en väg ut ur arbetslöshet eller ett sätt att fortsätta när livet har kört fast. Oavsett vilket är rätten till utbildning, inte bara när man är ung, en av politikens viktigaste uppgifter. Ett första beslutet för regeringen som tillträdde 2006 var att avskaffa det särskilda statsbidraget till vuxenutbildningen. 600 miljoner kronor flyttades från vuxenutbildningen till det allmänna kommunala bidraget, och resurser motsvarande 20 000 platser försvann från komvux.
Människor som redan jobbat några år får svårare att komma in på högskolan då den så kallade 25:4-regeln har tagits bort. 25:4-regeln är en del av det livslånga lärandet och bör tas tillbaka igen.
Möjligheten att varva jobb med utbildning minskar då det så kallade studerandevillkoret i a-kassan har tagits bort. De nya strängare reglerna för arbetslöshetsersättningen hindrar människor som redan jobbar att börja studera. Människor låses in på arbeten de inte trivs med, eller inte är lämpade för, när de ekonomiska riskerna med att börja plugga är för stora. Arbetsmarknaden blir stel när ingen vågar röra på sig. Vi ska förenkla för dem som vill utbilda sig, inte försvåra. 25:4-regeln är ett måste för att vi ska få det livslånga lärandet att fungera och ge alla en chans. Man bör även se över platsantalet på komvux.