Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över hur undervisningsstödet till synskadade elever kan förbättras.
För att kunna fungera på ett fullgott sätt i samhället bör varje människa ha rätt till ett läs- och skrivspråk. Avsaknaden av detta leder till ett starkt begränsat liv. Tyvärr är detta verkligheten för många personer med grava synskador. Inte minst gäller detta inom skolans värld.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är tydlig i sin skrivning när det gäller barns rätt till utbildning på ändamålsenligt språk, format och media, där teckenspråk och punktskrift nämns specifikt. I artikel 24 punkt 3 uttrycks att konventionsstaterna ska ”säkerställa att utbildning av personer, särskilt av barn med synskada eller dövblindhet eller som är döva eller hörselskadade, ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation för den enskilde och i miljöer som maximerar akademisk och social utveckling”.
Även den svenska skollagen som nyligen klubbades igenom betonar varje elevs rätt att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Kristdemokraterna välkomnar denna skrivning. Frågan är dock om detta räcker för att se till att de synskadade eleverna får den hjälp de har rätt till.
Idag är det ofta upp till den enskilde läraren att ta fram lämpligt undervisningsmaterial för synskadade elever. Visserligen finns ofta en inläsningstjänst i skolbiblioteken men ofta tar ett sådant arbete allt för lång tid, vilket gör att de behövande eleverna kommer efter övriga elever i klassen. Det händer också allt för ofta att synskadade elever får hålla till godo med äldre undervisningsmaterial eftersom det nya materialet ännu inte hunnit komma ut i punktskrift. Jag vill därför att regeringen ser över hur undervisningsstödet till synskadade elever kan förbättras.