Motion till riksdagen
2010/11:Ub369
av Margareta Cederfelt (M)

Sexuellt överförbara sjukdomar


m1442

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genom undervisning i gymnasieskolan öka kunskapen i hur spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar kan motverkas.

Motivering

Under första halvåret 2010 rapporterades 399 fall av gonorré i Sverige. Detta är en ökning med tjugotvå procent jämfört med första halvåret 2009. 200 av de rapporterade fallen är i Stockholms län, vilket är en fördubbling i jämförelse med antalet smittade under motsvarande period 2009 och den högsta nivån beräknat per halvår sedan 1988. Spridningen i Stockholms län är generell, utan några lokala utbrott. Medelåldern för de smittade är 21 år för kvinnor och 24 år för män.

Detta är en oroande ökning av antalet rapporterade fall av sexuellt överförbara sjukdomar. För att vända denna negativa utveckling är det centralt att det förebyggande arbetet mot sexuellt överförbara sjukdomar fortsätter. Ett viktigt forum för det förebyggande arbetet är skolan. I den nya läroplanen för grundskolan ska det ingå som en del av undervisningen i biologi för årskurs 7 till 9. Elever ska lära sig om ”Människans sexualitet och reproduktion samt frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar. Metoder för att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter på individnivå, på global nivå och i ett historiskt perspektiv”. Det är en viktig kunskap.

Även på landets gymnasieskolor genomförs lyckade satsningar för att öka elevernas kunskaper om sex och samlevnad, inklusive förebyggande av smittspridning.

Ett exempel på detta är gymnasieskolan Norra Real i Stockholm som genomfört en stor satsning på utbildning i sex och samlevnad. Satsningen inkluderade vidareutbildning av lärarlaget såväl ämnesmässigt som pedagogiskt. Eleverna gavs möjlighet via en enkätundersökning om sex och samlevnad ge synpunkter på vad de önskade skulle ingå i utbildningen. Utfallet av enkäten låg sedan till grund för planeringen av elevernas utbildning. Enkätresultatet visade att eleverna hade olika önskemål om utbildningens innehåll. Gemensamt var dock att eleverna önskade bli bemötta som vuxna och inte som barn.

Som en del av elevernas kunskap om smittspridning och sexuell hälsa är det väsentligt att grundskolans kunskap byggs på i gymnasieskolan. Att det föreligger ett behov av fortsatt vidareutbildning framgår tydligt av den negativa utvecklingen av antalet nya fall av sexuellt överförbara sjukdomar. I skenet av detta är det viktigt att denna kunskap inte enbart förmedlas genom ett utanförstående och temporärt projekt, utan att den i stället ges fortlöpande i undervisningen. Ett sätt att verka för ökad kunskap i ämnet är att lägga in det i undervisningen och läroplanen för gymnasieskolan. Med anledning av ovanstående kan det finnas starka skäl till att se över möjligheten.

Stockholm den 19 oktober 2010

Margareta Cederfelt (M)