Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda studentinflytande och studiesocial verksamhet vid universitet och högskolor.
Sedan den första juli är det inte längre obligatoriskt för studerande vid högskolan att vara medlem i en studentkår. (De båda privata stiftelsehögskolorna Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping har dock beslutat att behålla obligatoriet.) Studentkårerna fyller dock samma funktion som tidigare: att ta tillvara studenters intressen, företräda dem i nämnder och styrelser, granska utbildningskvaliteten, bedriva studiesocial verksamhet m.m.
När medlemskapet nu har blivit frivilligt har många kårer halverat sitt medlemsantal, vilket har minskat intäkterna. Många lärosäten ger därför kårerna ekonomiskt stöd för att de ska kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet. Det har den nackdelen att kåren hamnar i beroendeställning till lärosätet som den samtidigt ska granska. De resurser som används skulle kunna användas till att förbättra utbildningen.
När beslutet fattades om att kårobligatoriet skulle upphöra var Vänsterpartiet berett att medverka till en förändring av studentkårerna med utgångspunkt i det förslag som utredaren Erland Ringborg presenterar i betänkandet ”Frihet för studenter – om hur kår- och nationsobligatoriet kan avskaffas” (SOU 2008:11). En nödvändig förutsättning för att vi skulle stödja ett sådant förslag var dock att statsbidraget till studentkårernas verksamhet inte blev mindre än vad som föreslås i betänkandet.
Tyvärr är reformen underfinansierad eftersom regeringen har beviljat ett statsbidrag som är mindre än en tredjedel av vad utredaren föreslog. Verksamheten vid studentkårerna blir stympad och möjligheten att utöva sitt inflytande försämras.
För att åtminstone kunna säkra ett minimum av studentinflytande kommer högskolorna och studentkårerna att tvingas göra nedskärningar i den övriga verksamheten, som framför allt handlar om studiesociala frågor. Ett av dessa områden där kårernas arbete har betydelse är strävan att öka mångfalden vid högskolan. Vid många av de större studentkårerna finns det i dag personer anställda för att arbeta med jämlikhets- och jämställdhetsfrågor. Vi anser att det är omöjligt att öka mångfalden, motverka diskriminering och skapa jämställdhet på högskolan om inte studenterna tar aktiv del i detta arbete. Därför måste det även finnas ett statligt stöd till den studiesociala verksamheten för att finansiera detta, precis vad som föreslogs i utredningen.
Vid högskolorna försöker nu studentkårerna själva hitta olika lösningar för att finansiera verksamheten. Det grundläggande problemet att statens anslag är för låga har de dock inget inflytande över. När beslutet nu har trätt i kraft bör det tillsättas en utredning med uppgift att göra en utvärdering av hur studentinflytandet fungerar i praktiken och komma med förslag som tryggar såväl studentinflytanden som den studiesociala verksamheten vid universitet och högskolor. Detta bör riksdagen begära.