Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Sida i uppdrag att tillsammans med det civila samhällets organisationer arbeta med religionsfrihetsfrågor inom ramen för det svenska utvecklingssamarbetet.
Att människor har rätt att utöva sin tro är en viktig mänsklig rättighet och något som Sverige alltid måste värna. Internationellt finns det en utbredd diskriminering på grund av religion eller filosofisk övertygelse, vilket får omfattande konsekvenser för människors tillgång till både politiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Begränsningar av människors uttryck av religiösa och filosofiska övertygelser är en tydlig indikator på att också övriga mänskliga fri- och rättigheter har begränsats eller kommer att begränsas.
Vi ska alltid stå upp för religionsfriheten både inom och utom Sveriges gränser. Inrikes kan det exempelvis handla om att värna föräldrars rätt att välja en uppfostran och utbildning för sina barn som står i överensstämmelse med den egna livsåskådningen. I utrikespolitiken bör vi verka för ökat stöd till de civilsamhälleliga samarbeten som inriktar sig på just religionsfrihet och religionsdialog för fred. Vi förväntar oss att svenska ministrar tar upp frågor som rör religionsfriheten vid möten med sina motsvarigheter i andra länder.
Ett begrepp som kommit i skymundan i politiken är förlåtelse och försoning. Begreppen kan rent av uppfattas som icke-politiska. I kölvattnet av konflikter på flera håll i värden har dock just det systematiserade arbetet med försoning varit nyckeln till uthållig fred. I detta arbete har särskilt kyrkorna och det civila samhället betytt mycket. Försoning som väg till frihet måste enligt vår uppfattning belysas på ett helt annat sätt än hittills.
Trots att Sverige särskilt under senare år betonat kampen för demokrati och mänskliga rättigheter som en central del av biståndspolitiken, tyder mycket på att religionsfriheten i det svenska utvecklingssamarbetet inte har samma prioritet som andra delar av de mänskliga fri- och rättigheterna.
I dag ingår till exempel inte religionsfrihetsfrågor och diskriminering på grund av religion eller övertygelse i verksamhetsplanerna för Sidas tematiska enhet som arbetar med de mänskliga rättigheterna. Detta trots att Sida har stor erfarenhet av arbete kring andra diskrimineringsgrunder. Det är av stor vikt att Sida får i uppdrag att arbeta mer tydligt med religionsfrihetsfrågorna och att det civila samhällets organisationer också får en central roll i det arbetet.