Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om svenskt medlemskap i Nato.
Svensk säkerhetspolitik har en tydlig organisatorisk prägel av ett Europa som inte längre finns. Det kalla kriget är över. Nato försvarar idag inte halva Europa utan förenar hela kontinenten i samarbete. Tio av de forna öststatsländerna och 21 av EU:s medlemsländer är också medlemmar i Nato. Sverige avser inte heller att vara neutralt om något av dessa länder angrips.
Svensk säkerhetspolitik har i praktiken förändrats mycket de senaste åren. Vi samverkar faktiskt väldigt väl med Nato. 80 procent av de svenska trupperna på internationellt uppdrag verkar under Natos ledning. Denna utveckling är både logisk och bra.
Det är hög tid att det svenska försvaret nu utrustas och organiseras inom Natosamarbetet istället för utanför. Försvarsberedningen har redan fastslagit att vare sig vi eller våra grannländer kommer att förbli passiva då ett grannland utsätts för militärt hot. Det är då rimligt att utgångspunkten för framtidens svenska försvar bör vara inom den organisation vi kommer att verka.
Sverige bör inte stå vid sidan om utan söka fullt inflytande som medlem. Om vi förväntar oss att våra kvinnor och män i uniform skall kunna samarbeta fullt ut med Nato i krigstid bör rimligtvis svenska politiker kunna göra det i fredstid.