Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utveckla det jordbruksbaserade biståndet.
Biståndsorganisationen Kooperation Utan Gränser visar i rapporten ”Sveket mot de fattigaste” att Sverige på 20 år skurit ner andelen av biståndet som går till jordbruk radikalt, trots att tre av fyra av jordens fattigaste människor, de som lever på högst en dollar om dagen, bor på landsbygden i utvecklingsländerna och de flesta av dem lever på jordbruk. I mitten av 1980-talet gick drygt 12 procent av det svenska utvecklingsbiståndet till jordbruk, enligt statistik från OECD. År 2007/2008 har siffran sjunkit till 3,5 procent.
Även andra rika länder har minskat på jordbruksbiståndet. Sverige har minskat mer än de flesta. Rapporten ”Sveket mot de fattigaste” ställer det kraftigt sänkta biståndet till jordbruket i kontrast till statistiken som visar att antalet undernärda i världen inte minskar.
Över 900 miljoner människor kan inte äta sig mätta. Paradoxalt nog så ägnar sig de flesta av dem åt att odla mat. Sverige och andra rika länder måste åter börja satsa på bistånd till jordbruket, annars kommer världssamfundet inte kunna uppfylla alla stolta deklarationer om att halvera fattigdomen. Det finns tecken som inger hopp. Biståndsgivarna har åter börjat intressera sig för jordbruket, även om det än så länge inte ger utslag i statistiken. Även regeringarna i utvecklingsländerna verkar ha insett det nödvändiga i att utveckla jordbrukssektorn. De ökade priserna på livsmedel ger bönder i fattiga länder en chans att äntligen få anständigt betalt för sitt slit. Det innebär i sin tur större möjligheter för biståndsprojekt inom jordbruket att bli hållbara på lång sikt. Världsbanken säger i sin rapport Agriculture for Development att ekonomisk tillväxt inom jordbruket är minst två gånger så effektivt som tillväxt inom andra sektorer, när det gäller att minska fattigdomen.