Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att varje politikområde måste bära sina egna kostnader så att biståndsanslaget även fortsättningsvis går till bistånd.
Mer än en miljard människor lever i yttersta fattigdom. Många saknar mat för dagen och har inte tillgång till rent vatten. Sverige har som rikt land ett ansvar att öka våra ansträngningar för att tränga undan fattigdomen från jordens yta. Fattigdom hör inte hemma här. Vi måste ha jordens fattiga i åtanke i allt arbete. Vårt agerande på alla plan och inom alla politikområden ska motverka fattigdom och främja mänskliga rättigheter.
Sveriges politik för global utveckling (PGU) formulerar en samstämmig politik för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning och syftar till att samla alla politikområden i arbetet mot fattigdom och för mänskliga rättigheter. Men det måste också slås fast att alla åtgärder som främjar målen för svensk utvecklingspolitik inte är bistånd. Det finns annars en risk att andra politikområden börjar nagga biståndet i kanten. Alla politikområden måste dra åt samma håll. Kristdemokraterna menar att det är viktigt att tydliggöra att varje politikområde måste bära sina egna kostnader för genomförandet av den beslutade politiken. Handelsfrämjande åtgärder eller militärens internationella åtgärder skall därför inte ses som bistånd, trots att de mycket väl kan och ska bidra till måluppfyllelse av utvecklingsmålen.