Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för ett framtida svenskt Natomedlemskap.
Sverige har sedan en längre tid tillbaka ett nära samarbete med Nato. Inom ramen för samverkansprogrammet ”Partnerskap för fred (PFF)” samarbetar Sverige med Nato på både politisk och militärstrategisk nivå.
Sedan kalla krigets slut har Nato både utvecklats och utvidgats och är idag en ledande krishanteringsorganisation. Nato omfattar 28 medlemsländer med över 900 miljoner invånare och över 70 procent av världens totala försvarsutgifter. Organisationen präglas idag av flexibilitet och effektivitet, vilket inte minst upprättandet av insatsstyrkan Nato Response Force (NRF) visar. Flera av FN:s fredsbevarande internationella insatser leds idag av Nato, och nära hälften av svenska soldater och sjömän i utlandstjänst tjänstgör redan i Natoledda insatser.
En framgångsrik insats i dagens konfliktområden kräver nära samverkan mellan flera nationer, vilket i sin tur fordrar tydligt ledarskap och en förmåga att kunna hantera stora operationer över längre tid. Nato förblir alltjämt den organisation som anses mest lämpad för detta ändamål, med nödvändig erfarenhet, kompetens och kapacitet.
För våra svenska styrkor i Natoledda insatser är det avgörande att man får nödvändig erfarenhet och kunskap om bland annat Natos arbetsmetodik och ledningssätt men även logistik och interna procedurer. Med direkta möjligheter till högre samövning och samverkan, på såväl politisk som militärtaktisk nivå, blir förutsättningarna för framgång vid såväl insatser som vid försvaret av Sverige större. Ur denna aspekt är en svensk anslutning till Nato således att betrakta som fördelaktig.
Samtidigt är det av stor vikt att se över förutsättningarna för och fördelarna med ett svenskt Natomedlemskap, framförallt vad avser Sveriges säkerhet och framtida säkerhetspolitiska roll. Svensk Natoanslutning medför i praktiken en större möjlighet att dels påverka såväl internationella insatser och dels säkra vår egen och Europas säkerhet.
Genom svenskt medlemskap i EU samt ratificering av Lissabonfördraget ingår Sverige i en politisk allians där medlemsländer inte har försvarsförpliktelser i förhållande till varandra men tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Detta till trots utgör Nato fortfarande ryggrad i försvarsplaneringen för de flesta europeiska länder. Av totalt 27 EU-medlemsländer är 21 länder medlemmar i Nato.
Kärnan i Nato är artikel 5 som säkerställer ömsesidiga försvarsförpliktelser. Det innebär inte att Sverige genom medlemskap tvingas underställa sig andra medlemmars viljor eller ambitioner. All beslutsfattning i Nato kräver konsensus mellan medlemsstaterna. Förpliktelserna betyder däremot att vi garanterar att stödja andra länders säkerhet mot att de i sin tur stöder vår. I dagens globaliserade värld, med nya typer av konflikter och hotbilder, är detta förpliktelser som ligger i Sveriges intresse, såväl nu som i framtiden.
Förutsättningarna för ett svenskt Natomedlemskap måste ses över – vad som krävs är en tydlig presentation av Nato och vad en eventuell anslutning skulle innebära för Sverige.