Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska ratificera FN:s konvention för skydd av migrantarbetares och deras familjers rättigheter som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1990.
Sverige var ett av de länder som var med och utarbetade den internationella FN-konvention för skydd av migrantarbetares och deras familjers rättigheter som antogs med stor majoritet av FN:s generalförsamling den 18 december 1990. Konventionen är tänkt att reglera grundläggande rättigheter för alla som arbetar i ett annat land än det egna, oavsett om de har giltiga dokument eller inte. Undantagna är arbetare som sänds utomlands av företag eller organisationer i hemlandet, liksom flyktingar och statslösa (som skyddas av andra konventioner).
Konventionen tar fasta på den roll som migrantarbetare spelar i den globala ekonomin och skapar en internationell standard för behandling av välfärd och rättigheter för migrantarbetare oavsett deras status samt pekar på skyldigheter och ansvar för de länder som tar emot migrantarbetare. Konventionen tillvaratar migrantarbetares och deras familjers intressen genom hela migrationsprocessen från förberedelser i det egna landet, transitförfarandet, uppehåll och arbetsförhållanden i ett annat land till återvändandet till hemlandet. Konventionen försöker motarbeta och eliminera exploatering av alla typer av migrantarbetare och deras familjemedlemmar. Den försöker särskilt hindra illegal handel och olaglig anställning av migrantarbetare.
Konventionen trädde i kraft den 1 juli 2003. Sverige har dock ännu inte ratificerat konventionen. De 43 länder som skrivit under konventionen har det gemensamt att de i de allra flesta fall är utvecklingsländer, i från vilka migranterna kommer. Varken Sverige eller någon annan EU-stat har ratificerat konventionen.
Ett svenskt ratificerande av konventionen skulle vara betydelsefullt för dess status, samtidigt som det borde ligga i Sveriges intresse att visa på behovet av att fackliga rättigheter inte stannar vid nationsgränserna. Fakta är att situationen för många migrantarbetare, såväl de som plockar bär i de svenska skogarna på sensommaren som de miljontals indiska migrantarbetare som jobbar för minimala löner i oljestaterna runt Persiska viken, allt för ofta är minst sagt usel. Gemensamt för migrantarbetarna är att de ofta tagit stora lån för att skaffa de utländska jobben, måste försörja familjer i hemlandet, tjänar lite pengar och saknar grundläggande fackliga och andra rättigheter.