Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska utveckla en ny civil strategi för det svenska stödet till Afghanistan och att ett tillbakadragande av de svenska trupperna ska påbörjas under inledningen av 2011 för att sedan minska successivt under mandatperioden och helt avslutas senast under det första halvåret 2013.
Afghanistan är ett av världens fattigaste länder. Århundraden av krig och kamp mellan stormakter har plågat det afghanska folket. Medelåldern är låg och barnadödligheten hög. Enligt FN är Afghanistan ett av världens sämsta länder att leva i som kvinna. Osäkerheten i regionen och inte minst i Pakistan har förvärrat situationen. Det finns bara en lösning för en hållbar utveckling och den bygger på politiska överenskommelser med stort stöd av FN och omvärlden.
Sverige har sedan lång tid ett omfattande och unikt utvecklingssamarbete med Afghanistan. Det är viktigt att omvärlden inte ännu en gång sviker den afghanska befolkningen.
Vi menar att det civila biståndet till Afghanistan ska öka kraftigt. Vi vill satsa resurser ur biståndet på mer utbildning, hälsovård, infrastruktur och stöd till den mycket svaga afghanska polisen. Vi vill också rikta särskilda insatser till att bekämpa korruptionen, såväl i det afghanska samhället som i det internationella utvecklingsarbetet.
Sverige bidrar också till den av Förenta nationernas säkerhetsråd beslutade säkerhetsstyrkan ISAF där 47 nationer samarbetar och som leds av Nato sedan 2003. Sverige har deltagit militärt sedan årsskiftet 2001/02 och har sedan 2006 haft ett säkerhetsansvar för ett område med fyra provinser i norra Afghanistan. Insatsen innebär att ca 500 svenska soldater och ca 200 finländska soldater samarbetar med de afghanska säkerhetsstyrkorna.
Sverige och de andra nationerna i ISAF är i Afghanistan efter ett beslut i FN för att trygga en möjlig väg mot fred och utveckling. Därför krävs en ny strategi. Vi anser att den svenska militära närvaron bör ges nytt mandat under hösten 2010, men vi vill inte öka antalet soldater. Den gamla militära strategin har misslyckats, och det är dags att utveckla en ny civil strategi för det svenska stödet till Afghanistan. Därför bör den svenska styrkan i Afghanistan få en civil chef redan under 2011.
Den 18 september i år, dagen före vårt eget val, anordnades parlamentsval i Afghanistan. Det var ett viktigt val för att stärka den demokratiska utvecklingen. Presidentvalet förra sommaren var tyvärr inte ett val som förde den demokratiska utvecklingen framåt.
Under sommaren fattade den internationella Kabulkonferensen beslut om flera konkreta tidsplaner för en hållbar utveckling, överföring av säkerhetsansvar och åtgärder för att bekämpa korruptionen. Just nu är utvecklingen i ett avgörande skede för att skapa en situation där säkerheten och ansvaret för landets utveckling helt kan föras över till afghanerna. För att stärka förmågan hos den afghanska armén och polisen att själva ansvara för säkerheten ska Sveriges insats under nästa år än mer fokuseras på utbildning och gemensam träning.
I inledningen av nästa år påbörjas en process där ISAF successivt, i provins efter provins, ska lämna över säkerhetsansvaret till de afghanska myndigheterna. Vänsterpartiet har tidigare tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort bedömningen att någon eller några av de provinser som Sverige i dag ansvarar för kan överlämnas redan tidigt under denna mandatperiod. Vi anser därför att ett tillbakadragande ska påbörjas under inledningen av 2011. Ytterligare minskningar ska ske successivt under mandatperioden när överlämningen fortsätter.
Vi noterar med tillfredsställelse att den internationella Kabulkonferensen slöt upp bakom målet att den afghanska regeringen ska leda alla militära operationer i hela Afghanistan senast i slutet av 2014. Därmed finns ett internationellt slutdatum för den totala ISAF-styrkan som vi välkomnar.
För att detta ska bli verklighet bör den svenska militära insatsen vara avvecklad i god tid före detta datum. Sverige ska ha avslutat trupptillbakadragandet senast under det första halvåret 2013. Givet det vi vet i dag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat ska denna strategi fullföljas i sin helhet. Efter överlämningen ska Sveriges insats helt inriktas på civilt bistånd och utbildning av de afghanska säkerhetsstrukturerna. Sverige ska således successivt minska truppnärvaron.
Vår bedömning ligger i linje med flera andra länder som ingår i ISAF. USA kommer att utvärdera sin truppökning under 2011 och under andra halvåret nästa år påbörja en minskning av sina styrkor. Under 2011 kommer det att finnas möjlighet att bedöma hur överlämningsprocessen har fortlöpt och hur det ökade civila och militära stödet från omvärlden slagit ut. Då behöver Sverige en ny samlad strategi för sitt engagemang i Afghanistan.
Sammanfattningsvis bör det civila biståndet till Afghanistan öka kraftigt så att mer resurser kan satsas på utbildning, hälsovård, infrastruktur och stöd till den mycket svaga afghanska polisen. Detta ska ske samtidigt som en ny civil strategi för det svenska stödet till Afghanistan utvecklas. Den svenska styrkan i Afghanistan ska få en civil chef redan under 2011, och ett tillbakadragande av de svenska trupperna påbörjas under inledningen av 2011 för att sedan minska ytterligare successivt under mandatperioden under det att överlämningen fortsätter. Sverige ska ha avslutat trupptillbakadragandet senast under det första halvåret 2013, vilket är i god tid före det datum som den internationella Kabulkonferensen har satt upp som slutdatum för att ISAF-styrkan ska ha överlämnat ansvaret för alla militära operationer i hela Afghanistan till den afghanska regeringen. Givet det vi vet i dag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat bör denna strategi fullföljas i sin helhet. Efter överlämningen ska Sveriges insats helt inriktas på civilt bistånd och utbildning av de afghanska säkerhetsstrukturerna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.