Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa möjligheten att utfärda generella tillstånd för utförsel till samtliga länder inom Efta.
Regleringen av svensk krigsmaterielexport hänger intimt samman med synen på svensk försvars- och säkerhetspolitik i stort. Vår utgångspunkt är att det är av stor vikt att sådan industri som är viktig för försvaret behålls inom landet. Vår försvarsindustri måste också kunna verka under förhållanden som så långt möjligt är ekonomiskt fördelaktiga för de svenska skattebetalarna. Det betyder att export är ofrånkomlig eftersom den bidrar till att bära kostnaderna för utveckling.
Trots detta är det önskvärt med en viss reglering av vapenexporten. Det vore naturligtvis kontraproduktivt att sälja vapen till en fientligt sinnad makt eller till en gruppering som skulle kunna tänkas vända vapen mot oss eller någon hypotetisk allierad. Den svenska lagstiftningen om krigsmaterielexport bör ändå vila på huvudprincipen att den ska tjäna Sveriges behov av en livaktig försvarsindustri.
Det finns inte något principiellt fel i att Sverige ingår i internationella samarbeten om vapenutveckling eller export så länge dessa samarbeten är i samklang med Sveriges långsiktiga säkerhetspolitik. EU-samarbetet kring frågor av denna typ får aldrig leda till att Sveriges handlingsfrihet eller möjligheter till en egen livaktig försvarsindustri inskränks. Sverige bör inte ingå i samarbeten som har sådana följder.
Regeringens förslag om införande av direktivet om överföring av krigsmateriel innebär på flera sätt en förbättring av möjligheterna till ett realistiskt regelverk i Sverige. Det finns dock ingen anledning att inte redan nu förbättra möjligheterna till export av krigsmateriel till stabila länder i Europa som vi redan har goda relationer med. I likhet med Inspektionen för strategiska produkter och flera andra remissinstanser instämmer Sverigedemokraterna i att generella tillstånd borde kunna utfärdas också till vissa länder utanför EES. Vi menar att det redan nu borde vara möjligt att utforma lagen på ett sådant sätt att den inkluderar samtliga länder i Efta. Denna föreslagna ändring i lagen får som praktisk följd att möjligheterna att utfärda generella tillstånd för export utsträcks till att också omfatta Schweiz. Det är svårt att se att en sådan förändring skulle vara problematisk på något meningsfullt sätt samtidigt som den skulle ge möjligheter för industrin. En ytterligare fördel med en sådan skrivning är att det skulle underlätta för eventuella lagändringar i samband med ett framtida utträde ur den europeiska unionen och återinträde i Efta.