2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 3
4 Kraftigt ökad svensk krigsmaterielexport 3
4.1 Den globala ökningen av militära utgifter 4
5 Regelverk med kryphål 5
5.1 Framtidens regelverk 6
6 Riktlinjer för krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel 7
7 PGU – Politik för global utveckling 8
8 Exportkrediter för krigsmaterielexport 8
9 Import och uthyrning av krigsmateriel 9
10 Krigsmaterielsamarbetet inom EU 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en ny krigsmaterielutredning bör tillsättas med syfte att en ny lagstiftning för svensk krigsmaterielexport ska presenteras under innevarande mandatperiod.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regelverket för svensk krigsmaterielexport ska utformas så att det utesluter möjligheten till export av krigsmateriel till länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regelverket för svensk krigsmaterielexport ska utformas så att det utesluter möjligheten till export av krigsmateriel till krigförande stater.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regelverket för svensk krigsmaterielexport ska innefatta ett demokratikriterium.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en ny krigsmaterielutredning ska se över riktlinjerna för följdleveranser av svenskt krigsmateriel så att ett avtal kan brytas om förhållandena ändras betänkligt i ett mottagarland.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en översyn bör göras av riktlinjerna för vad som räknas som krigsmateriel för strid och vad som räknas som övrig krigsmateriel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska krigsmaterielexporten ska stämma överens med Sveriges politik för global utveckling och inte motverka en hållbar utveckling.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den svenska krigsmaterielexporten inte ska understödjas av exportkrediter eller andra former av statligt exportstöd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riktlinjer bör utarbetas för den svenska importen av krigsmateriel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riktlinjer bör utarbetas för uthyrning och utlåning av krigsmateriel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska motsätta sig alla riktlinjer och regelverk inom EU som kan leda till att Sveriges möjligheter att reglera vapenhandeln begränsas.
Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ett land som konsekvent står upp för demokrati och folkstyre, ett land som aktivt arbetar för fred och nedrustning och ett land som fördömer varje brott mot de mänskliga rättigheterna, oavsett var, av vem eller med vilka motiv de begås.
Under en lång rad av år har vi sett hur den svenska vapenexporten har ökat. Bland köparna återfinns även en lång rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Vänsterpartiet har varit starkt kritiska till denna utveckling; den står tydligt i strid med hur vi vill att Sverige ska agera i världen. Sverige kommer inte med trovärdighet att kunna agera för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och frihet i någon del av världen så länge som vårt land beväpnar auktoritära regimer. Detta har inte minst blivit tydligt under de folkliga protesterna i Nordafrika och Mellanöstern, när folket krävt sin frihet, demokrati och social rättvisa av auktoritära regimer som Sverige under en lång rad år exporterat vapen till. Det är uppenbart att Sveriges regelverk för export av krigsmateriel behöver förändras i grunden.
Vänsterpartiet mål är tydligt – vi vill se en värld i fred, utan vapen. Därför anser vi att Sveriges vapenexport på sikt helt ska avvecklas. I denna motion lyfter vi en lång rad förslag på hur regelverket för svensk vapenexport kan förändras och bli mer restriktivt.
I skrivelse 2010/11:114 Strategisk exportkontroll 2010 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden beskriver regeringen den svenska vapenexporten under 2010. Värdet av export av krigsmateriel under 2010 var ca 13,7 miljarder kronor, att jämföras med året innan då det totala exportvärdet var ca 13,5 miljarder kronor. Pakistan (1,3 miljarder kronor), USA (1,2 miljarder kronor) och Sydafrika (1,1 miljarder kronor) hör till några av de största enskilda mottagarländerna för svensk krigsmateriel.
Aldrig förr har Sverige exporterat så mycket vapen som under 2010. I dag är Sverige en av världens tio största vapenexportörer. Om vi räknar per capita har svensk krigsmaterielexport på tio år fyrdubblats, och sett i förhållande till vår befolkningsmängd är Sverige faktiskt världens största vapenleverantör.
Regeringen betonar att exporten ökat knappt märkbart det senaste året. Det är helt korrekt, men sett i ett något längre perspektiv var omfattningen av vapenexporten 2010 rekordhög. Under en lång rad år på 1990-talet och fram till de första åren efter millennieskiftet låg den svenska krigsmaterielexporten runt 3 miljarder kronor per år. År 2003 fördubblades den nästan och fortsatte sedan att öka under de kommande åren.
Tabellen nedan visar hur krigsmaterielexporten har utvecklats sedan 1993. Trenden är mycket tydlig:
|
1993 |
1994 |
1995 |
1996 |
1997 |
1998 |
1999 |
2000 |
2001 |
|
2 863 |
3 181 |
3 313 |
3 087 |
3 101 |
3 514 |
3 654 |
4 371 |
3 060 |
|
2002 |
2003 |
2004 |
2005 |
2006 |
2007 |
2008 |
2009 |
2010 |
|
3 440 |
6 479 |
7 291 |
8 628 |
10 372 |
9 604 |
12 698 |
13 561 |
13 745 |
Utvecklingen av svensk vapenexport skiljer sig åt mellan olika regioner och länder, men det kan vara värt att notera att det skett en mycket kraftig ökning av den svenska vapenexporten till den region som i skrivelsen benämns Mellanöstern*1. Det faktiska värdet av exporten till regionen har ökat från 120 miljoner kronor 2009 till 1 112 miljoner kronor 2010, dvs. med nästan 1 000 %. Exporten har ökat till alla länder i regionen utom Egypten. Tittar man längre bak i tiden ser man tydligt den uppåtgående trenden. Svensk krigsmaterielexport till regionen Mellanöstern var 65 gånger större 2010 än den var 2007 (17,1 miljoner kronor).
I dag, 2011, går 8,1 % av den svenska krigsmaterielexporten till Mellanöstern. För bara några år sen, 2007, utgjorde den så lite som 0,2 % av det totala värdet av svensk krigsmaterielexport.
Globalt sett har militärutgifterna det senaste decenniet ökat dramatiskt. Mellan 2000 och 2009 ökade de med hela 49 % enligt Stiftelsen Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (Sipri). Under 2009 uppskattar Sipri att världens militära utgifter uppgick till 1 531 miljarder dollar (Sipris årsbok, 2010). Det betyder 10 000 miljarder kronor, vilket är en ökning med 6 % jämfört med 2008. Sipri konstaterar samtidigt att den globala ekonomiska krisen i mycket liten utsträckning har påverkat världens militärutgifter. Nio av de tio länder som spenderar mest på militära utgifter ökade till och med dessa utgifter under 2009. De militära utgifterna i världen utgjorde 2009 ungefär 2,7 % av världens samlade bruttonationalprodukt, vilket motsvarar mer än 1 500 kr per person i världen (”Fyra saker du inte vill veta om svensk vapenexport”, 2010). Som en jämförelse skulle preventivmedel och mödravård för jordens samtliga kvinnor kosta 11, 8 miljarder kr enligt Guttmacher Institute. Det motsvarar mindre än 1 % av jordens samlade militärutgifter.
Den nuvarande svenska krigsmaterielexportlagstiftningen vilar formellt på grundprincipen att export av krigsmateriel är förbjudet, men att dispenser kan ges. Denna möjlighet till dispens uttrycks på följande sätt i den nuvarande lagstiftningen som säger följande:
Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel, bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan
1. bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt
2. inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.
Lagstiftningen är alltså förhållandevis tydlig, men uppenbarligen inte tillräcklig. Steg för steg har lagstiftningen omtolkats och möjligheten till dispenser utvidgats. Detta har möjliggjort den kraftiga ökningen av svensk vapenexport. Vänsterpartiet menar att många genomförda leveranser har stått i strid med de riktlinjer som citeras ovan.
För Vänsterpartiet är några av målen med Sveriges utrikespolitik nedrustning, demokratisering och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Den vapenexport som genomförts under 2010 strider mot samtliga dessa mål. Sverige exporterade detta år vapen till krigförande stater såsom Pakistan och Thailand, till diktaturer som Singapore och Förenade Arabemiraten och till länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna, exempelvis Saudiarabien, Kazakstan och Brunei.
Även när det gäller det första kriteriet för svensk vapenexport ser vi en risk för att lagstiftningen urholkas. Export av försvarsmateriel eller tjänster som inte också har beställts av svenska myndigheter har hittills varit ovanlig, i enlighet med att lagstiftningens krav på vapenexporten ska kunna motiveras utifrån den svenska försvarsmaktens krav. Men i skrivelsen visar regeringen att man önskar se en omtolkning av lagstiftningen på denna punkt. Bland annat sägs följande i regeringens skrivelse: ”Läget har förändrats i och med den utveckling som skett mot ett större utlandsägande av i Sverige verksam försvarsindustri. Denna kan komma att vilja utveckla och producera materiel som inte bedöms komma att användas av Försvarsmakten.” Regeringen menar att om dessa företag ”ska kunna vidmakthålla och utveckla teknik och kompetens” kan en ökad exportandel vara nödvändig (s. 11). Med en sådan omtolkning av lagstiftningen är risken överhängande att vi kommer att få se en fortsatt kraftig ökning av svensk vapenexport under kommande år.
Lagen om krigsmateriel är drygt 20 år gammal. Världen har förändrats sedan dess och förutsättningarna för svensk vapenexport är inte längre desamma. Vi har dessutom sett hur lagstiftningen steg för steg omtolkats och dess begränsningar urholkats. Vänsterpartiet anser därför att det är hög tid att regelverket ses över. Den tidigare socialdemokratiska regeringen påbörjade ett arbete kring en ny lagstiftning genom den s.k. Krututredningen. Vänsterpartiet var starkt kritiskt till inriktningen på utredningen och anser att alltför lång tid gått sedan denna utredning presenterades. Vänsterpartiet anser därför att en ny krigsmaterielutredning bör tillsättas med syfte att en ny lagstiftning för svensk krigsmaterielexport ska presenteras under denna mandatperiod. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara en trovärdig röst för de mänskliga rättigheterna, för fred och för demokrati. För oss är det inte förenligt med att exportera vapen till länder som kränker de mänskliga rättigheterna, krigförande stater eller diktaturer. På dessa tre områden önskar vi att den svenska lagstiftningen skärps.
Vänsterpartiet vill att framtidens regelverk för svensk krigsmaterielexport ska utformas så att det utesluter möjligheterna för Sverige att exportera krigsmateriel till länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Detta bör riksdagen som sin mening ge riksdagen till känna.
Den svenska lagstiftningen förbjuder i dag export till krigförande stater. Dock visar regeringens skrivelse hur Sverige exporterar vapen till en rad stater som deltar i väpnande konflikter eller som befinner sig i inbördeskrig. USA är i dag svårt att beteckna som något annat än ett land som befinner sig i krig genom sin militära närvaro i Irak och Afghanistan. Både Pakistan och Thailand har blodiga inbördeskrig inom sina gränser.
Vänsterpartiet vill att framtidens regelverk för svensk krigsmaterielexport ska utformas så att det utesluter möjligheten för export av krigsmateriel till krigförande stater. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Bland de stater som Sverige exporterade vapen till 2010 finns en rad diktaturer, t.ex. Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Egypten, Singapore, Kazakstan och Brunei. Vänsterpartiet har starkt kritiserat denna export och menar att det borde införas ett demokratikriterium i den svenska lagstiftningen som utesluter export av krigsmateriel till länder som inte uppfyller grundkraven för en demokrati. För Vänsterpartiet är mötesfrihet, organisationsfrihet, strejkrätt, yttrandefrihet samt allmänna, fria och hemliga val nödvändiga beståndsdelar i ett demokratiskt samhälle.
I Krututredningen behandlades frågan om ett demokratikrav skulle kunna ställas när det gällde krigsmaterielexporten. Utredaren menade dock att den vara alldeles för svår att ta ställning till. Det är självklart svårt att i vissa fall dra en skarp gräns mellan demokratier och icke-demokratier: det finns demokratier med icke-demokratiska inslag och icke-demokratier som uppfyller enstaka av demokratins beståndsdelar. Införande av ett sådant kriterium kräver därför ordentlig utredning. Men Vänsterpartiet ser inte, till skillnad från Krututredningen, att det skulle vara omöjligt att formulera ett demokratikriterium och att upprätta en rad grundkrav som länder måste leva upp till för att kunna köpa svensk krigsmateriel.
Vänsterpartiet vill att framtidens regelverk för svensk krigsmaterielexport ska innefatta ett demokratikriterium. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Följdleveranser avser kompletteringar till en tidigare genomförd export. Ursprungligen avsågs endast reservdelar, men begreppet har sedan 1950-talet successivt utvidgats till att i dag bestå av ett tiotal kategorier, exempelvis ammunition, uppgraderingar och besläktad materiel. Åtskilliga fall har uppmärksammats där Sverige har fortsatt att exportera vapen i form av följdleveranser trots att situationen i det berörda landet har förändrats i grunden. Enligt den praxis som utvecklats i Sverige stoppas följdleveranser endast om internationella vapenembargon införs. Vänsterpartiet anser att det är ett alldeles för generöst förhållningssätt till följdleveranser; vi anser att följdleveranser måste kunna avbrytas i händelse av väpnad konflikt, om brotten mot de mänskliga rättigheterna tydligt ökar eller om en auktoritär regim tar makten i det berörda landet. Vänsterpartiet vill därför att en ny krigsmaterielutredning ska se över riktlinjerna för följdleveranser av svensk krigsmateriel så att ett avtal kan brytas om förhållandena ändras betänkligt i ett mottagarland. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I Sverige delas krigsmateriel upp i två kategorier: krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK). Som övrig krigsmateriel räknas en lång rad olika typer av krigsmateriel, från avancerade radarsystem och helikoptrar till jaktgevär och minröjningsutrustning. I ett par av dessa fall, som t.ex. minröjningsutrustning, kan det finnas goda skäl att ha mindre restriktiva riktlinjer än för krigsmateriel som kan användas i strid. Därför anser Vänsterpartiet att det bör göras en uppdelning mellan KS och ÖK och att dessa ska omfattas av olika riktlinjer. Samtidigt anser Vänsterpartiet att det finns ett stort behov av en översyn av vad som räknas som ÖK. Vi ser i flera fall goda skäl för att produkter som i dag räknas som ÖK i stället borde klassificeras som KS och omfattas av mer restriktiva riktlinjer. Ett sådant exempel är radarsystemet Erieye, som räknas som ÖK och som är ett vapensystem som tydligt kan användas som en del i krigföring. Vänsterpartiet anser därför att en översyn bör göras av riktlinjerna för vad som räknas som krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I december 2003 beslutade en enig riksdag om en politik för global utveckling. Genom beslutet fastställdes att alla politikområden, inklusive handel med krigsmateriel, ska främja mänskliga rättigheter och bidra till fattigdomsbekämpning.
I skrivelse 2007/08:89, Sveriges politik för global utveckling (PGU), konstaterade regeringen att ”väpnade konflikter utgör det allvarligaste hindret för utveckling i många fattiga länder”. Detta till trots exporterar Sverige krigsmateriel till länder som brottas med enorma utvecklingsproblem, exempelvis Sydafrika, Tanzania och Pakistan. Som nämnts tidigare tillhör Sydafrika och Pakistan fortfarande några av de största enskilda mottagarländerna för svensk krigsmateriel.
Som vi visat tidigare är dessutom listan lång på länder där det förekommer grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna och där regimen köpt vapen från Sverige.
Vänsterpartiet anser inte att den svenska vapenexporten i dag står i överensstämmelse med Politik för global utvecklings tydliga utgångspunkt: att alla politikområden ska ”präglas av ett rättighetsperspektiv och kännetecknas av de fattigas perspektiv på utveckling”.
Vänsterpartiet välkomnade Politik för global utveckling för åtta år sedan, men konstaterar tyvärr att arbetet med att omsätta PGU går alldeles för sakta. Den svenska vapenexporten är ett tydligt exempel på detta; regeringen gör få referenser till PGU i sin skrivelse. Vi anser att det borde vara en självklarhet att man genomför obligatoriska konsekvensanalyser utifrån PGU:s målsättningar varje gång man beviljar tillstånd för export av krigsmateriel. Vänsterpartiet anser att den svenska krigsmaterielexporten ska stämma överens med Politik för global utveckling och inte motverka en hållbar utveckling. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Delar av den svenska krigsmaterielexporten sker i dag med statligt stöd. Bland annat har i flera fall exportkrediter utfärdats för att underlätta för den svenska krigsmaterielindustrin att exportera sina produkter. Historiskt finns många exempel på tvivelaktiga affärer som har finansierats med svenska krediter. År 1979 utfärdade exempelvis Exportkreditnämnden (EKN) krediter i samband med en försäljning av tre kustbevakningsfartyg till Försvarsdepartementet i den då odemokratiska enpartistaten Liberia. Krediterna betalades aldrig tillbaka och 2006 avsatte den borgerliga regeringen 200 miljoner kronor från biståndsbudgeten för att finansiera avskrivningen av dessa skulder, något som dessutom gjordes i strid med gällande internationella regelverk.
De exportkrediter som EKN i dag ger till krigsmaterielexport är oerhört generösa. Enligt EKN själv gav man mellan 2006 och 2010 exportkrediter på sammantaget 20,77 miljarder kronor till krigsmaterielexport. Siffrorna varierar mycket mellan åren. Toppåret 2006 gick 42,9 % av alla krediter från EKN till att finansiera vapenexport. Försäljningen av radarsystem till Pakistan låg då bakom den stora andelen. Under 2010 var andelen av exportkrediterna som gick till krigsmateriel betydligt mindre än tidigare år, men en viktig orsak till detta var den nästan tredubblade ramen för EKN:s totala krediter.
Vänsterpartiet anser inte att det är rimligt att svenska skattemedel används för att i form av lån och krediter möjliggöra svensk vapenexport. Vänsterpartiet anser att svensk krigsmaterielexport inte ska understödjas med exportkrediter eller andra former av statligt exportstöd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sveriges kanske största utrikespolitiska tillgång är vår internationella trovärdighet. Men vår trovärdighet kan inte tas för given. Hur det svenska regelverket för krigsmaterielexport utformas och vilka länder vi exporterar till påverkar självklart hur vi uppfattas av vår omvärld.
Men svensk handel med krigsmateriel handlar även om svensk import av krigsmateriel. Också denna är en viktig del av den svenska utrikespolitiken, men till skillnad från exporten av krigsmateriel är importen i det närmaste oreglerad. Detta har inneburit att Sverige i modern tid importerat krigsmateriel från bl.a. Israel och Vitryssland. Det innebär att svenska skattemedel, via Försvarsmakten, gått rakt in i krigsmaterielindustrin i Israel och Vitryssland. För Vänsterpartiet är detta exempel på import som står i strid med målen för svensk utrikespolitik och som i grunden hotar vår internationella trovärdighet. Därför anser Vänsterpartiet att ett regelverk för den svenska krigsmaterielimporten bör utarbetas på samma sätt som det i dag finns ett regelverk för export av krigsmateriel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Likaså anser Vänsterpartiet att det ska finnas regler för uthyrning och utlåning av svensk krigsmateriel. För att illustrera behovet av detta kan nämnas att den svenska försvarsmakten bara några månader före den USA-ledda koalitionens anfallskrig mot Irak 2003 hyrde ut avancerad militär utrustning till den brittiska krigsmakten utan att man först hörde med regeringen. Detta gjorde Försvarsmakten i en situation då det fanns anledning att befara att det verkligen skulle bli ett krig i Irak. Det har även förekommit uppgifter om att Försvarsmakten lånat ut krigsmateriel till den israeliska armén.
Vänsterpartiet menar att det är orimligt att Försvarsmakten har möjlighet att låna eller hyra ut krigsmateriel till diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Tyvärr saknas regelverk på detta område, och Vänsterpartiet anser att det omgående ska införas ett regelverk för uthyrning och utlåning av krigsmateriel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet ser med stor oro på det ökade samarbetet inom EU inom krigsmaterielområdet. Vi värnar en oberoende och militärt alliansfri utrikespolitik, och därför anser vi att Sverige ska avbryta allt samarbete som bidrar till en vidare militarisering av EU.
Vi menar att EU:s strategi från 2007, En strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU, innebär att ännu större fokus riktas mot lösningar som gynnar marknadskrafter och ekonomiska aktörer. Strategin var ännu ett steg mot ett gemensamt militärt samarbete inom EU, med målet att bygga upp ett gemensamt försvar. Detta är en utveckling som Vänsterpartiet i grunden motsätter sig.
Ett ökat samarbete avseende upphandling av krigsmateriel torde försvåra möjligheterna att skärpa den svenska regleringen av krigsmaterielimporten, något som Vänsterpartiet kräver. Sverige ska vara en föregångare genom sin lagstiftning om svensk export och import av vapen och krigsmateriel. Vårt övergripande mål måste vara att den totala vapenhandeln i världen minskar. Vänsterpartiet anser därför att Sverige ska motsätta sig alla riktlinjer eller regelverk inom EU som kan leda till att Sveriges möjligheter att reglera vapenhandel begränsas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
| [1] | * I årets skrivelse om krigsmaterielexporten ingår följande länder i regionen Mellanöstern: Bahrain, Egypten, Förenade Arabemiraten, Jordanien, Kuwait, Oman och Saudiarabien. |