Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ekonomiska styrmedel för att effektivisera nyttjandet av järnvägen måste paras med offensiva investeringar i nya spår samt långsiktigt utökade resurser för drift och underhåll.
I propositionen föreslås att det i järnvägslagen (2004:519) införs bestämmelser om ett ekonomiskt incitamentssystem. Den part som orsakar en störning i järnvägstrafiken ska betala en på förhand bestämd avgift till sin motpart. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.
Sett isolerat stöder vi förslaget. Järnvägssystemet befinner sig i djup kris och varje åtgärd som kan förbättra för resenärer och godstransportköpare måste därför beaktas. Men ett ekonomiskt incitamentssystem får endast ses som ett komplement och inte ett substitut till de stora investeringar som krävs i järnvägssystemet.
Regeringens förslag syftar till ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen. Det är inget vi på något sett är emot, tvärtom. Problemet är dock att den befintliga infrastrukturen är oerhört sliten och att kapacitetstaket är nått på många av de viktigaste bandelarna.
Ett järnvägssystem som slagit i kapacitetstaket saknar förmåga att hantera störningar. Minsta avvikelse från ideala förhållanden riskerar att leda till kaosartade förhållanden i hela järnvägsnätet. Trots detta är regeringens plan för investeringar i transportinfrastrukturen fram till 2021 kliniskt ren på kapacitetshöjande åtgärder längs den södra och västra stambanan, dvs. ryggraden i det svenska järnvägssystemet. Och i regeringens budget för 2011 aviseras en halvering av nyinvesteringarna fram till 2014. Även resurserna för järnvägsunderhåll dras ned.
Regeringens förslag innebär därför i någon mening att staten binder ris åt egen rygg. Infrastrukturhållaren, det vill säga Trafikverket, kommer att dra på sig mängder med ”böter” eftersom man administrerar ett järnvägssystem som står på randen till kollaps.
Således: Vi säger inte nej till ekonomiska styrmedel för att effektivisera nyttjandet av järnvägen, men en sådan förändring måste paras med mycket offensiva investeringar i nya spår samt långsiktigt utökade resurser för drift och underhåll.