Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att uppnå största möjliga nytta i samband med utbyggnad av infrastrukturen.
Ett hållbart samhällsbyggande innebär bland annat att klimatpåverkan från transporter och energianvändning ska minska. Det är viktigt att klimatpåverkan inbegriper alla skeenden från planering och byggande.
Regeringen har goda ambitioner för utbyggnaden i vår infrastruktur. Dessa satsningar är viktiga av många skäl. Inte minst främjar de en hållbar tillväxt och sysselsättning. Viktigt är också alla de trafiksäkerhetsmässiga förbättringar som sker. Det är även viktigt att belysa den miljöförbättrande påverkan som säkra och effektiva kommunikationer har.
Det är mot denna bakgrund ytterst olyckligt att effekten av flera viktiga satsningar som pågår runt omkring i vårt land minskar i och med så kallade flaskhalsar som uppstått. Inte sällan rör det sig om ett eller flera vägavsnitt som inte färdigställs trots att de rimligen borde färdigställas för att uppnå så stor effekt som möjligt av en utbyggnad av en viss väg. Anledningen till den här typen av problematik varierar men det är inte helt ovanligt att de geotekniska lösningarna runt speciella områden är särskilt kostsamma.
Utbyggnaden som nu påbörjats av RV 45 är ett tydligt sådant exempel där flaskhalsarna vid Göta och Torpa riskerar att minska effekten av satsningen som sådan. Då det så kallade Trollhättepaketet lanserades var det en viktig del i att förbättra konkurrenskraften i Västsverige genom en god infrastruktur som skulle avleda alla eventuella funderingar på att förlägga den lokala fordonstillverkningen utomlands.
Det bedömdes vid den tiden att 1,8 miljarder kronor skulle täcka kostnaderna för paketet men idag har satsningen hitintills kostat 2,2 miljarder. Denna stora investering riskerar tyvärr att inte ge de positiva effekter som varit avsikten då trafiken på två platser kommer att stoppas upp, med allt vad det innebär av trafikfara, köer och ökad miljöpåverkan. Till detta bör vägas den avskräckande verkan det lär få på eventuella företagsetableringar och nysatsningar. Hotet för den nämnda industrin kan nämligen inte sägas vara över.
Ett förslag till arbetsplan för färdigställande av det här angelägna projektet finns. Men ett färdigställande skulle också innebära att 400 miljoner kronor behöver tillföras, varav ca 30 miljoner är pengar som avser inlösen av fastigheter.
Vid sådana angelägna infrastrukturprojekt som det ovan nämnda är det oerhört viktigt att alla delar är finansierade, även de områden som hyser en särskilt svår geoteknik. Regeringen bör också se över möjligheterna att förenkla regelverket kring infrastrukturplanprocessen samt begränsa överklaganskretsen. Det är två förbättringar som jag anser skulle minska risken för att flaskhalsar i trafikflödena uppstår.