Motion till riksdagen
2010/11:So540
av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S)

Utökade åtgärder för förövare av sexualbrott mot barn


s38083

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta en nationell hjälptelefonlinje för personer i riskzonen att begå sexuella övergrepp på barn.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta ett nationellt kunskapscentrum med syfte att sprida och öka kunskapen om förövare av sexualbrott mot barn.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten att erbjuda Internetbaserad behandling för personer i riskzon för att begå sexuella övergrepp på barn.

Motivering

Den kommersiella barnsexhandeln har ökat såväl i omfattning som i komplexitet och inte minst tagit rent industriella former de senaste åren. Den primära drivkraften bakom handeln är efterfrågan, det vill säga sexköpare som beställer barn för sexuella syften antingen med leverans på hemmaplan eller utomlands där ”varan” kan tillhandahålls billigt och riskfritt.

Oavsett hur övergreppen begås är det efterfrågan som utgör incitamentet för handelns existens och att barn i Sverige och resten av världen utsätts för horribla övergrepp. En hel del åtgärder har vidtagits med fokus på offren, inte minst genom handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det behövs emellertid fler åtgärder för att stävja efterfrågan.

I vårt svenska samhälle är det svårt att finna hjälp för personer som känner en sexuell attraktion till barn. Denna brist på möjligheter till hjälp får förödande konsekvenser. Vård erbjuds först vid fällande dom och då primärt vid fängelsevistelse vid några av de fem stängda kriminalvårdsanstalterna i Sverige som tar emot sexualbrottslingar. Många gånger är strafftiden för kort för att en behandling skall vara möjlig att genomföra. Ett minimum om några månader krävs för att kunna erbjuda en kvalitativ vård.

Idag finns bara en öppen mottagning i Sverige dit personer med ett sexuellt avvikande beteende kan vända sig för att få telefonrådgivning. Mottagningen har dock begränsade resurser och för behandling krävs hemvist i Stockholms län. Det kan således konstateras att den preventiva vården samt även vård under och efter avtjänat fängelsestraff är ytterst begränsad.

Mot denna bakgrund finns det ett stort behov av att utöka det preventiva arbetet mot sexuell exploatering av barn genom utökade insatser mot såväl presumtiva förövare som personer som redan har begått sexuella övergrepp mot barn.

Av denna anledning bör exempelvis en nationell hjälptelefonlinje för personer i riskzonen att begå sexuella övergrepp inrättas. Syftet med en hjälptelefon skulle primärt vara att hjälpa presumtiva förövare, men också att ge såväl närstående som personal inom barn- och ungdomsverksamhet samt socialtjänst rådgivning vid övergreppssituationer.

Det bör även inrättas ett nationellt kunskapscentrum med syfte att sprida och öka kunskapen om förövare av sexualbrott mot barn, som också skulle kunna bidra med ny kunskap och forskning på området för att bättre kunna förebygga sexuella övergrepp på barn men också kommersiell sexuell exploatering av barn.

Möjligheten till Internetbaserad behandling för personer i riskzon för sexuella övergrepp på barn är ett annat förslag, som bör utredas för att möjliggöra och underlätta vård för personer som annars har svårt att uppsöka vård på grund av det tabu och den skam som dessa brott är belagda med.

Stockholm den 25 oktober 2010

Fredrik Lundh Sammeli (S)

Agneta Gille (S)

Ann-Christin Ahlberg (S)

Carina Ohlsson (S)

Désirée Liljevall (S)

Jennie Nilsson (S)

Kerstin Haglö (S)

Monica Green (S)

Åsa Lindestam (S)